# ID: svediakorp-per236
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,763
# sentences: 359
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kvinliga telegrafstationsföreståndare eller mpliga stationsmastare.
Den till riks-en i nl-e kongl.
propositionen anghende.
re- glering af tel~egi-afverkets stater inneliåller S v e n en del f örslag, som haf va af seende p % den kvinliga t jiiilst~epersonalens inom detta verk förh %lla.ndeli.
E t t a f deïskh.
af den kongl.
homitén framställda loch af Telegrafstyrelsen tillstyrkta förslag innebk, a t t % en del tele- gra.fstatiloner de kvidiga ~tatilonsförest~darna af t j&amp;nstemannaklas-.
sen skola utbytas mot manliga stationsmästare af betjihtklassen.
För&amp;iksvis skola till .en början enda&amp; 20 s&amp;daiia platser tillsattas med.
män, men d %, en dylik atgard, enligt hvad departementschefen i sitt mfij~mdde i statsverkspr.opositionen uttryckligen betonar, ka4)) anses salsiom e t t första s teg i riktning at t ur telegrafpersonalen, åtmirllstone i föxest&amp;n.d.~graid, utmönstra det kvinliga elementet)), ar det is jalfklart: ht t de kvi.nliga &amp; elepaf is terna, hvilkak stallning, ifall d.enna anlodning viher riksdsges gillande, på, det allvarli- gaste blotas, mbtle med det djupaste bekymmer motse framtiden.
Som mobh för dein föi-alagna reformen anför kongl.
komitén, a.tt genom msrtällande af manliga stationsmas tare dessa stationer blefve », s %vaI bättre slom för verket ekon,omiskt fördelaktigara skötta)), samt p&amp; samma gång skulle Chrigenlom b,ei-edas » för verkets betjä- iiingsk %r ytt,erligam tillfale till vdfört jant b.eftordran. ».
Vi vilja, icke uppehåJla, oss rid det sistnicimda argumentet, livars orattvisa loch psij-tiskbet ligger i öppen dag, d å det val kan ifraga- siittas, liuriiviiia i c h bexedande af bef~ordringsm6jligheter för tele- grafverkets kvinliga amb~etspersonal b,orde ligga verket lika ömt om hjärtat Och vara lika välförtjänt som den manliga personalens, livad grad dennid, an m % tillhöra.
Daramot m ' % det tillåtas oss a t t under- kasta, det fcrstnamidrt motivet en nA9ot närmare granskning; FrAgan f r a m s t ~ e r sEg s&amp;lunda: Hvi&amp;&amp; är .med telegrafverkets fördel föi ?enligt, att +legi-cifstationer af ifragavarande klass före- st&amp; af bildade kvinnor eller af obildade män?
IComiténs förslag syn@ ju a.
@ öi-a frågan till d s seimres förm&amp;n, men granskar man komitéberiittelsen, finner man,; btl; saken p % laiigt.
när e j fram- s t å ~ så klar, som af förslagsuppsta~lningen framgår.
Inom komitén m r nämuen meningen i fråga om amtalladdet af s$atilonsmästare ' ', '
i c 1; e enhällig.
Tyngst vägancle, af de afvikaide meningarna %b de, amonl uttalats af en af koiniléils l~edamö~ter, byr; 2che: fen i tele- grafsty relsen TILemlil ' Cm., 1ivllli.en f öres tår den byrå inom telegraf - s ty relsen, som Bmidhar telegraftmfiken.
I den reservatiton, som hr Weiiiu-iIa,n xlgif vit till komi t 6beriit t elseii,: €rams tiillas allvarliga erin- tingas mlot det ifr: ?gavarande fölrslaget, ooh restmranten slutar med en bestamd 1zei-n.s tallan, » at t vid telegrafverke t icke m &amp; t te insiit tas n&amp;- gon klass af madiga telegrafis ter af be t j~i~itklass~.
- ', Do nr&amp;ment;, som ' frauistiilias a,.€ en af v h t lands f: rams ta au k- toriteter p % berö: &amp;, omrkIe, iiro qa,tiirlig.eii viil 8g11.acle a t t gif va clcn lofvat framkastade.
frA.ga,n dess ratta belysiiing, # och a t t bety- clelsm a f clessa uttalmden el-ka.ni; s, bevisas diraf; a t t i stats~rerks- propositionen intagits en saiiiinm: ~attnin,n af reservationen.
Vi iiled- dela l1 5ime8d huf viicl1pnld %rria i hr TVeiliGans argiimeii tatinn.
: ' ' Uiizler den 1 - a: följd cd %r, sager iieservante~i, soin lian varit i tillfii.1le b t t se kviiu~orims arbete i statkonst jiinstgöringeu p % myc- ket nara h.&amp;ll, har 1.1il; l ' i; f u m i t dem vaxa i riugast,e m&amp;n under- 1: igsn '; z märnien, va~ ?e sig i uth&amp;llligllet eller i arbetsfönnaga vid till- iagan.de &amp; liter.
Telegrafiq~ckelas nmnipul.ering krkfver mindre kraft; in l i t t l ~ e t loch led,igliet i lhncleils rtjrelser - egenskaper, som van- ligen äro miera u t v d d d e h~ kvii7n: ~n ocli föi: clenskull göra lieme snara rc mera IFipIig för detta arbete.
Telegrammers mottagaiide iix lett enkelt ~h~~fgöi~oma; L, vid hvilket intelligeiis, snabb uppfatt- ning looh sprBkkiinslapea- göra sig mera gLllande ', in fysisk styrka.
Hvad siirslcildt u t h %l l i g 11 e t e ii betr %ffcw, så torde kvinnan sna- ri1; 1 ' le begitta större förmlLga a t t träget ocli plikttroget utföra ett 4aglige-n &amp; tw-kommande ~emlnanda arbete $n mannen, livilkens tål- modighet i s M m t ablete v d i g e i i fortme tar slut: &amp; kvinnans.
Vid h-å.&amp; ' kmcle tillfäJlllen, så,da; iia, som fömkomma vid Ju1 och nyh, syilnerl; iga.st i % i10 stmora staiionerna, lmfva ock de kviiiliga w a g a l a g t b amma 11th &amp; lKgli.et som de manliga, genlom a t t f ullgöra pr dygn och c1iirunde.r expediera lika många dubbel t jäm.tg6.rcing~ti.d telegia.mmer.
Arblet~f~örmågain v ?d apparat t jans tgöringen aftager vi,cl tilltagande %Ider hade f ij,r main ioch kvinna, och det finnes alls iqtet, bevis f ör, a t t detta aftagande ekulle vara större för k v i ~ ~ m 5iu u för mannen.
Vi-; s; d!
: et alldeles sakert, a t t telegrafverket med den kviiiliga dpxe % pers: onalen.
f h större pnoloent uiiga och raska especlitörer &amp; u med ensamt manlig.
För d; eakvinliga telegrafisterna, W. nämligen, lika- Som för mlotsvmmde t jiinsGemannaklass inom postverket, f öreskrif- vet, a t t die vid SutifSmde i 5ktenslia; p s h l a af&amp; fr %n tjänsten.
Detta l m helt.
mturl: igt till: Fö: l ja, a t t bland dem ganska p h g a.
icke k,omrna a$t @ %siom gamla vara h.iu,cIe~liga for en snabb.
espe- di %lion.
Af den bet ja; Utpers: onid, slom komitén iiii afser a t t satta i dems I
stalle, komner med siikerhet ingen a$t taga afsked förr &amp; n vid upp- n %dd penSions&amp;lder, hva; clan.
sannolikhet f ömf in ' i~es, a t t af .dessa en.
clubbelt så, stor pno~cen~ af helat aiit: alet kommer a t t kvassitta s %sam, expeditörer vid len Uder ci; E 50 b 60 &amp; r, iin som.
nu varit fallet be- triif f andc de liv ' hliga.
.
Emot.
hvad uti kiomit6nst mo tivlei-ing f 6rekomrner rörande lrvin- nornas lolämplighet shsom fö.rest~mdai.e för s %dana stationer, dar skyl- digheter förekomma.
betsiiffande lin jeunderb&amp;llet, där reparatörer fin- n= anst5llda under stati1onsf~ö~restAndi~1 ' ens befiil loch clar u p p l y s ~ n - gax skola lämnas pllrniixilietm ang&amp;en.de.
telesonf örlihllanden, anser reservanten:, att de pers,onliga egenskaperna i öfverviigande grad göra sig gällande, loch a t t exempel finizas, diir kvinlig föresthdare skött alla des sa lorrdi,rnda ai-igolii~enhe t er biit tre %n en manlig.
At t lämna alhiinheten erforderliga upplysningaf i iirenden, rö- rancle tlelefonva~endet borde e j vara n&amp;gon oöfvervinnelig sviirighet för kvinligi~ telegraifi&amp;er, om de blott f % emottaga nödiga prome- mloi !ier !och ins ' truktiionbr i. de fi ' &amp; go: ', hvar % svw skola 1:; imrias.
Of - vervakmdet d, Buriitri; da fel å, apparater och ledningar blifva i ve- clesbörlig 10rcInlng afhjnlpta, lisrJI lock ske lika viil genom h i n l i g förest %ncl ' ue, ty hton km lika vial siom en manlig konstatera, a t t telegraferingen eller telefoneringen lider af fel eller %ter g h obe- hinchaclt, goch clm manlige kan, lika litet slom den kvinliga, perl- sonlj gen f öl je r eparatörens 3,tgöranCl; en utom s tationslokalen, clå han af t j h s tgör ' ingen iir f örhintlxad a t t I S m a t jiinsterinmnzet.
Enligt resenrantens erfarei~het under en ' f jmor+oilclrig t jaiistgoring s&amp;soni Erare vid t,e; l,egr,?
; f verkets undervisningsans talt hnf va flerta- let af cle kfinliga, el,eveirna &amp; b g a h g t sainma fö-rm&amp;ga a t t utföra im- dersökiiiugar som c.e maiiliga, i alla de clelm, diif kunskap i alge- bra icke fc~iitsiittea; liiigre 1ili; er v51 icke heller cle föreslagna sta- tionsförestchclan~a .af bet jtiiltgrad ki~nna borilma.
kvinliga, telegrafister icke mera Och .CIA, hela cantalet ~oi~clinarie &amp; n en tsw1.jedel behö.fver vaxa, stati,onsförestbdare, torde nigon SV&amp;- right i&amp;c mötia att till sBSLczncz befattningar iitse dem, som i linje- imdera öhi1zgcu.s u tf örande &amp; rob fnllt l~omp ' etenta.
S&amp;dm utväg kan icke t % till buas betriUEf~mc1.e cle morcIimie sbati~onsmiistarna, ensr ckissa, !oiiligt det nu f Öreliggcmde f örslaget, samtliga iiro af sedda att blif va s tationsf ör ' es t helare.
. '
' Hvad soin hiix ~ ~; n E ö tmrör ~ t s direkt de omstiincligl-ieter och f örhkl- l a d e i ~.
slom, tala f ö r bibehUlandet af de kvinliga telegrafisterna s %- som statioizsföresthclale.
Reservationen l i n a x vi.clare en utförlig ~0~11 saklig motivering af de s k a, som förefinnas m o t anstiillandet af statilonsruistaiie ur betjiintklassen.
Dessa skäl ilro hufvudsakligen f öl jczyicle:,: Den i.
kdla afs: eenclen b r i s t a n d e b i l c1 n i n g för befattningens ...
.
o tillfredsställa.nde skötsel, som m h t c vidlida en till statioiisförestAn- dare befordrad telegrambärare.
Vid det svenska telegrafverket liar allt sedan dess första tillkomst striingt hA.llits p&amp;, a t t telegrafperso- na.len skulle agd, kännedbm .an de tre v&amp;rldsspraken, tyska, engelsh och franska, ju fullstäändigare desto bättre.
Visserligen liar det inam komitén blifvit f~rwilkiaILlet, att man vid telegraftecknens afskrihing vid besordrandet af ett telegram endast har a t t kopiera bokstaf efter bokstaf, och a t t alltss för dema afskriftsoperation ingen språkhun- skap skulle vara beh6flig.
Nu har emellertid erfarenheten visat, a t t det a t t bokstaf för bokstaf kopiera ett alldeles obekant spr5.k Gr en s&amp; tröttande operation, a t t uppmärksamlieten ganska s m r t slappas,: beg3.r fel.
Och i alla händelser maste ett och a t t man d ä.
~ o m latt s %&amp;.nt arbetie g % mycket Bngm.mmare, än om man, shsom vid vanlig läsning, kan se, uppfatta roch nedskrifva hela ordet p % en giing.
Denna långsammare befod+mn kommer a t t i sin m5.n försena expedi- tionen och därmed afven öka trängseln p % linjerna.
En annan svA6ghet vid handläggning af telegram genom perso- nal utan spr&amp;biJ !d.ning u p p s t u vid deras taxering.
Telegramportot ut- viss beraknbg f6r hvarje loid, hvarvid ordsammansättnin- går ju e * gar, som äro stridaindej mot sprilkbruket, icke äro tillatna.
Det är dock omöjligt för en icke spr&amp;kkunnig person a t t bedöma, huruvida afsän- danen i strid mot språkbruket smmanskrifvit tre eller fyra ord till ett, för a t t inbespara sig portot.
De 1dss; mmwte fiiljderna af otillräcklig bildning hos telegraf- perdonden uppst % dock vid telegrammens befordran genom telefon.
Darvid tillgår, som be$aait, s&amp;; a t t telcgrammet s&amp; väl fran som till all- mänheten förlst förelases i telefonen, hvarp&amp; det nedskrifves på tele- grafstakilonen.
Om nu telegrafstationens förestandare icke ha,r sprilk- bildding, blir %tminstone en bekväm telefonbefordran af telegram p&amp; främmande språk alltid utesluten.
Man har d&amp; ingen annan utväg.
än p t t bobtail?
för bokstaf lisa upp telegrammet i telefonen; kollationeringen efterat m h t e äga rum p % samma besvärliga satt.
N %g.on konkoll % iexpdi; tiirens siida öfver a t t telegrammet innehiiller en begriplig mening, b h k icke ifrågakomma .. ' I * s * SA långt byrkhefen Wennmans utta.lai@$en.
Att den fraga, som däri afhandlas, är af e j mindre rikt för allmänheten an för den kategor ' i af tjiimtemän det berör, torde af det anförda tillfyllest.
hafva framgatt.
Klomiténs syfte med sitt förslag a r emellertid ganska genom- skinligt: utrnijnstrzmdet af det kvinliga elementet ur telegraf verket.
Och för tt vinda &amp; Wa syfte fr&amp;ng&amp;r verket t. o. m. sin riksbekanta sparsamh; &amp; sphcip och ä,r villigt a t t bekosta de föreslagna stations- maStarämnenCt en 4-&amp;5g kur8 fiir a t t utbilda dem för deras blifvande befattningar!
Denna 1 0 f f e ~ l l i g h e förefaller t s % mycket märkligare, som det hittills st %tt vwket till buds - och axven i fra.mtiden kommer a t t gera så, - att f&amp; &amp; n personal rekryterad af bade rn&amp;n o&amp; kvinnx,
85 soni sjalfva b,ekostat sip utbildning och enclast bel-iöfva en n; 2gra, iriiinaders kurs i 11vad skskildt tilUiör t#eleg~: af- och telefonviisendet.
Man .ej uu4g % a t göra sig den fr %gau: &amp; r det verkligen möjligt, a t t bland t,elegi-ambibarne finuasl s % utmärkta tekniska pch edmiiiist1-ativa anlag, a t t stat&amp; a f yen f ör ' priset af en lång o,ch dy rbas studietid bör tillgodogöra sig dem?
Skulle det icke kunna vaxa förenadl; mied lika mycken nytta för verket a t t hosta p % dessa för- m&amp;or en * ettArig li~us ' .för a t t göra dem till dugliga arbetsförmb * och reparat örer?
I xfseenclle p&amp; beSoY&amp;iugeii m&amp; ytterligare kunri.
framhållas: .När dessa mastaraspirantei.
gen !omg&amp;tt sin kurs, skola de, .&amp;tminstone de f &amp; - stia SO, ~tniZ131~s till statilonsf öres t h 1 h e och komma p % ordinarie stat.
De lrvii-iliga telegrafisten clal: emot h a ' f&amp;tt g&amp; som extra 15 ii 18 &amp; r, 111l1u * 11 &amp; e blifvit ' betordrade, och afven efter den nya staten stracker sig beEorC1i.ingeii e j I k g r e an till dem, som varit inne i verket före 1890, s&amp;kdes foxftfmimde, minst 13 &amp; s extra t jii+stgösing.
Ar det iinderligt, 10 m te1egra; fis terna djupt k b a bitterheten i denria statens » niannml %ii » 1ocl-i .de; mörka framtidspe.rspekti v ' Cken bä,r i sikte?
Shaoril ett yttierlig-aie bevis för, a t t kvianorna ej 2x0 s&amp; olämpliga till stati~o1rsf6lw tEm !di ' bm, som lcanitéii tyckes anse, må anföras den peti ti.on, s om riket s telegiafkoiririlissarier inlihnat till konungen, d.5ri de blaincl annat canli&amp;lla, att, p&amp; grimd af aqförda skal, intet afseende m&amp;tte fL+l;; zs vid komiténs förslag oiu, imättanclet af en stationsmastar- klass.
1111.~1, clessa kommissu+q 11s varit dels kamrater, dels ' förmän till de kvinliga tdegrafis.tierm och ha under den ticlen .haft rikligt tillfiille a t t iakttaga sloLvii1 (3,e; ras fösm&amp;ga slom oföm,Zga.
I den &amp; be- ~lopack pett.iiti,on.eii het er det:)) Beti.ä,ff~mck honiiténls f öi.slag att utby t a en; ch1 kvinliga statioas- förest5dal: e mgot manliga s. k.
' stationsmästarey tir betjäntklass, mot ' hvilket Herr Ryr %che: fw m. m.
M. Weiiiiman p % det kraftigaste reser- verat sig, vaga vi uttala vch lifligaste anslutning till d,e i denna rese~vation g jorda uttalanden, fullt öfvertygade, som vi iiro, a t t rd&amp;m iaom nuva~ai1C1.e telegra; Eistk&amp;r, och b n i i mer inom kommande ~ l c ~ e r s k 1 ~ ~ hvilkas ser, iitbil.d.ni.ng i telefoih2inseende blifvit bättre tillgodo.serld, tillriickligt mtd telegrafister st&amp; till buds, som i.
a l l a.
afseeiiden skulle blifva dessa stationsmästare Gfverlägsna.
Detta skulle iWiilu sLï,kraxe blifva fallet, lom e j, s %s.om komitén f öreslagit, do kvinliga f6r&amp; thiditi ' nes bfostadsf ÖmAner upptaseradeis s&amp; högt, kontiita aflöning blefvr?
mindre %n de biträdande tele- att grafi~st; erms.n
s Ur rococons lifs.
Typer och seder.
Hufvudpersonen i Nils Erdmanns i höstas utkomna arbete med ofvanstiiende titel a r ägaren af Stola i Västergötland, chefen för lifdrabanterna, sedermera landshöfdingeii i Skaraborgs lan, grefve Klas Julius Ekeblad.
Fadern var hattarnas bekante kanslipresident, Klas Ekeblad, en af de mera viil kanda bland de statsrniin, som i sin ungdom sett Arvid Horns dagar.
Xodern, Eva de la Gardie, var den enda kvinna, som fatt aran att inviiljas i Vetenskaps- akademin, om utmärkelsen ocksi var en belöning för hushållsrön, som i v %ra dagar snarare skulle anses ha sin plats i en kokbok an i akademins handlingar.
Mera anmärkningsviirdt ar då, att hon var en af de mycket f % bland den högre societetens damer på denna tid, som verkligen åtnjöt0 ett godt anseeude.
Man skulle kanske ha väntat sig någonting diiktigt af sonen till dylika föräldrar.
Som vi sett, steg Klas Julius ocks % högt på hofvets och militarlifvets rangskala, men dessutom hade han såsom hofman ett jamförelsevis godt rykte.
Till och med en s&amp; skarpsinnig forskare som Elof Tegnér kallar honom sen af de aktningsvärdaste män i Gustaf 111: s hofs.
Meu detta innebar knappast nagot öfversvinneligt beröm, och vid en närmare ' bekantskap med mannen i fråga blir m m beniigen att tyda det som beroende på relativ frånvaro af mera i ögonen fallande odygder, en kalkborgarepassivitet utan energi p % vare sig godt eller ondt, sådan som i de flesta fall utvecklas efter en genomrucklad uzgdom.
Ty en kälkborgare var och fzrblef denna andryge hof- dignitär och det i en grad, som verkar högkomiskt mot bakgrunden af hans aristokratiska anspråksfullhet - en kalkborgare i detta ords egentligaste innebörd, den a.f en rniinniska utan idealer, en bland dessa, af hvilka det går tretton på dussinet.
Nen en siidim person ar en biide niirsynt och feg stackare, niarsynt för det verkligt goda och feg för det verkligt starka och därför alltid utsatt för att bli lurad af det ena och krossad af det andra - till sin sjii1 niimligen, ty till det yttre duger han nog att bli både generallöjtnant och landshöfding och en ~aktningsviirds människa dessutom.
Tack vare sin passivitet f %r han kanske vara i fred sin tid lit och ett par generationer till, men så kominer historien, som hvarken ar feg
eller närsynt, och företar sig att obarmhärtigt rispa upp bAde guld- tråden och sidenet i den hofdräkt, som i lifstiden dolde en stackars förkrympt själ, och d&amp; blir den själen för lätt och dömes till skam- vrån bland historiens obetydligheter.
S % h a r det gått Klas Julius.
.
Ekeblad, och därför har man rättighet att vara tämligen hemma- stadd i Gustaf 111: s historia utan att ha n %gon närmare känne- dom om denne hofman.
Rär och dar inom den tryckta litteraturen, skymtar emellertid Ekeblads gestalt, s % i Tegnérs monografi öfver Armfelt, så ock i Ellen Fries ' Svenska kulturbilder, föreläsningen öfver 1700-talets uppfostran.
Några karaktärsteckningar ur Ekeblads memoarer ha till och med för omkring trettio &amp; r sedan blifvit utgifna af trycket under titeln &gt;Gustaf III och hans gunstlingar&gt;, utan att dock kiinna skanka författaren någon väsentlig berömmelse som skarpsynt män- niskokann are.
Den rikaste skörden ur Ekeblads anteckningar och brefväx- ling har emellertid gjorts a£ hr Erdmann i ofvan nämda lrultur- historiska arbete, som på samma gång bar spår af den kände litte- raturhistorikerns vidsträckta bel.äsenhet i hela rococo-tidens sede.
och odlingshistoria.
Detta rikhaltiga material har dock stundom blifvit honom en stötesten.
Hur allmaut förf.
an, att döma af titeln, lagt sin plan, så ar det ju ändå Ekeblad, som tar lejonparten af boken, och då verka sådana episoder som de om fru Nordenflycht och om Karl Bonde ovillkorligen störande p % sammanhanget.
Förf.
har må- Ilandn just genom att så där plötsligt, utan någon egentlig intro- duktion, låta dessa bipersoner uppenbara sig sökt undvika ett oeste- tiskt blottande af dispositionens skelett, som man ju i ett kåseri- artadt arbete helst öfverskyler; men det felet skulle ha kunnat af- hjiilpas genom att g6ra dessa episoder till särskilda .kapitel, i likhet med kapitlen om Lidéns resa och om emigranterna, hvilka inte heller st % i direkt sammanhang med Ekeblads historia, men ända försvara sin plats i en sedeskildring från rococons tid.
Någon gång lider ocksa klarheten genom den mångfald af personligheter, som i ett brokigt vimmel defilerar förbi; nar man presenteras för » R.
R. Scheffer)), så vet mau t .. ex, icke alltid, om man har Ulrik ' eller brodern Karl Fredrik framför sig.
Stilen utmarker sig för öfrigt genom sin permanenta presens- form, sola navand med urskillning bidrager att ge lif &amp; t fïamstiill-
ningen, men i langden verkar tröttande.
Att stilen siillan undgar inverkan af kallorna iir eri gammal kind sanning, niir det galler historiska arbeten, och det ar härvidlag inte srart att rakna ut, att de förnamsta af hr Erdmanns kallor iiro franska.
Den nonchalanta spiritualiteten, det effektf ulla arrangerandet af epiteter, stegringar och antiteser äro s5 geniiint franska, att man p8 detta arbete skulle kiinnn tillämpa omdömet om Gustaf 1II: s iiremime öfrer Lennart Tor- stensson - a.tt det skulle giira sig ypperligt i fransk iifversiittning.
Att framställningen iir i hög grad malaiide och liflig, kan emellertid ingan förneka.
I fOrnl&amp;ga att; skadligt skildra i synnerhet de siimrc sidorna af rococotiden torde hr Erdinann icks ha ndgon medtiifiare inom den svensks litteratiiren, lilrsom prof. Levertin är enastaende inom skönmAleriet pil detta omrade.
De bada komplettera hvarandrtr, men ovilllroïligen drages nog den vanlige Iiisaren mera bt den förres uppfattning.
Förf.
skulle kanske sjalf fransaga sig uttrycket ~uppfattningw, ty hans afsikt har nog varit den högsta grad af objektivitet; h m har endasi; milat utan tanke p&amp; att uppträda som moralpredikant.
Men att det mångenstädes påfallande vidriga i iimnets beskaffenhet mliste obehagligt beröra kfven den mest indifferente världsman eller den mest opartiske forskare, det framgår lyckligtvis på nigra ställen.
J a g säger lyckligtv vis,, ty man skulle eljcs vid liisningcn af denna sedeskildring erfara ungefiir samma intryck af oundvikligt iickel och vämjelse, som hvarje ofördiirfvad natur känner vid genombliiddran- det af dessa ändlösa portföljer med slippriga chansons eller rpoksies fugitivesw på originalspråket eller i klumpig svensk eft erhärmning, hvilka man påträffar här och där i de gamla adelsgfirdarnas 1700- tals-bibliotek midt pli den oskyldiga svenska landsbygden.
Det viirkar som ett friskt vinddrag i unken luft, när författaren andtligen låter afpressa sig ett omdöme, sådant som det om rococo-tidens hoflif:, Det ar rlihet och elegans i förening, konversationen rör sig om slipprigheter, och de s. k.
' equivoquernn ' flöda.
:) Det ligger ganska nara till hands att inför denna skildring in- stiimma i 1800-talets vanliga abstrakta beskiirmelser öfver rococons griifliga osedlighet.
Nan miste dock stadigt erinra sig, att det sna- rare är med Ekeblad an med författaren till ciceron, som man har genomvandrar hofgemaken eller societetssalongerna, och på Ekeblad kan man med all sanning tillämpa Thorilds oriittvisa yttrande om Kellgren, Ben liten fin och kall vastgöte&gt;, d. v. s. hvad vi beniimrta
.
en a kallgrin are)) j en människa, alltför obetydlig att kunna beundra något och alltför närsynt att kunna se längre, an näsan räcker.
Förf.
har ocksi själf gifvit läsaren ett korrektiv mot Ekeblads uppfattning af 1760-talets Stockholmslif genom att p !ipeka, huriisom privatlifvet&amp; småsaker där få en halft officiell prägel, medan de stora friigorna skrympa ihop till intriger om kvinnor och mynt D.
Natur- ligt nog, då betraktaren är en yngling, som ännu icke hunnit taga aktiv del i det offentliga lifvets strider.
Däraf detta satt att döma statsmän nr kammartjänar~synpunkt, att i bröderna Schefler endast se löjliga libertiner, i Adolf Fredrik en ömklig storätare, därför att man själf aldrig råkat bemälta personer utom societetslifvet.
Men nog skulle ' man ha önskat, att förf.
oftare än fallet varit hade påpekat, att karaktärsteckningarna icke äro.
hans egna utan Ekeblada.
Som det nu Hr, blir läsaren lätt frestad att tro, det t.
ex. Adolf Fredrik stått p&amp; en nara nog lika låg ståndpunkt som Fredrik I.
Det som gör, att man trots detta kan fästa något afseende vid Ekeblads anteckningar, är den omständigheten, att han just genom denna karaktär eller brist på karaktär blifvit så utomordentligt typisk för sin tids ytlighet.
För alla de tusentals bagateller, som rymdes äfven inom hans triinga synkrets, hade han både praktiskt intresse och god iakttagelseförmaga.
Han blef snart, såsom förf.
träff ande säger, &gt;som de andra kugghjulen i det sällskapsm~skineri han tillhör, en icke just förnöjd, men i alla fall frivillyt banden och verksam maskin- del, en kavaljer, som fördömer och förargas men icke desto mindre stannar p&amp; sin post.
.s.
Därför får man icke heller, trots det att bolrea » Ur rococons lif, till stor del grundar sig på skvallerkrönikor med omdömena färgade af förtal, obetingadt rycka på axlarna åt dessa skandalhisto- rier.
Sagesmannen har dock ögonvittnets och deltagarens, auktoritet.
De nakna fakta tala sanningens omisskännliga språk och tvinga till åtskilliga nya, i de flesta fall oangeniima slutsatser, hinr benägen inan an må vara att i olikhet med förf: s källor tyda allt till det bästa.
Boken intager ett betydande rum bland de sedeskildringar, som hit- tills stiitt vår historia till buds, just därigenom att den erbjuder så slaende exempel på privatlifvets och det politiska lifvets ömsesidiga inverkan på hvarandra; den förklarar delvis frihets tidens ruttenhet p %.
det ena hallet genom att uppvisa den på det andra, icke minst ruttenheten hos högaristokratins kvinnor och den däraf följande 1a~l; löslieten inom hemlifvet.
Undantog funnos nog - vi erinra endast om Lovisa Ulrika sjalf samt om Tessins svtigerska, Eva Bielke, och Ekeblads egen mor.
Hur skulle man ocksa eljest kunna påvisa nagou, apostolisk siiccessiona af verklig nobless mellan 16- och 1800-talen?
Men undan- tagen kunde föga inverka på hofvets och det högre societetslifvets beskaffenhet, ty d e basta bland adelsdamerna af skydde b8dadera och höllo sig mest pil landet, och drottningen hade efter det miss- lyckade revolutionsförsöket icke mera samma inflytande ens på um- gäageslifvet, som hon förut haft.
I detta hiinseende erbjuder herr Erdmanns bok öfverraskande och nedslaende upplysningar; den visar, att man vid betraktandet af Lovisa Ulrikas maktsfiir och förm&amp;gtt, att imponera alltför ensidigt dröjt vid hennes glansperiod, de försts Aren efter ankomsten till Sverige.
P % hennes egen andliga karaktär kan visserligen ingen flack sättas; den genorngar oskadd till och med den ekebladska kritikens skärseld.
Men för sedlig höghet hade tiden föga aktning; man kände endast obehag och tvang vid beröringen med de liirda, de stela, de gravitetiska och korrekta damerna, och man höll sig ska- deslös för tråkigheten i deras närhet genom att lefva desto vildare, när man hade dem utom synhåll.
Interiörerna från hoffröknarnas lif på 1760-talet smaka rent af driingstuga eller nagonting mycket värre och kunna tjänstgöra som en slående vederläggning af det ut- slitna påstAendet om hur Gustaf III din förde^ dtiliga soder vid sitt hof.
Det sprider en ytterligare tragisk glans öfver Lovisa Ulrikas minne, att icke en g b g hennes imponerande personlighet maktade hålla hoflifvet uppe ens till det yttre, sedan hennes gen~Al försjunkit i den för tidiga orkeslöshet, som ä r svaga naturers förbannelse.
Skulle man kunna tro, att följande rader ur ett bref galla Lovisa Ulrikas krekar: ~Hoflefnaden lir fast att likna vid ett högkvarter.
Här existerar hvsrken gene eller parure, man går till hofs alla dagar för- och eftermiddag med grå strumpor och hatten p&amp; hufvudet, allt som man vill.
s Värre var, att man iifven kunde visa sig diir i det tillstånd, som med ett numera brukligt uttryck plägar kallas:, salongs- nykterheta, och det iir endast en klen ursäkt, om man tillagger, att detta berättas f r h riksdagen i Korrköping 1769, där hofret naturligtvis nog icke kunde uppträda i all sin hufvudstadsglans.
Icke som om r %heten eller dryckenskapen varit någonting nytt .för Drococons lif D.
Tvärtom har 1600-talet i frAga om gröfre laster säkerligen haft så mycket .p&amp; sitt samvete, att följande arhundrade snarare åstadkommit en förbättring.
Det ar icke heller dylika ting,
utan fastmera deras bisarra blandning med yttre förfining, som gif- vit rococon dess speciella rykte för dekadans.
Hur symbolisk ar icke den vii1 maskerade osnyggheten hos dessa människor, som » viidrade » rummen med rökverk ' och lade ned mera pangar p&amp; puder an på tvål, som afskydde lcrogbalens slibertinage~ men för- gyllde hofrets med filosofiska teorier!
I själfva verket har ingen moderilctning för vårt land kunnat vara olämpligare an denna, så som den förnekade den germanska naturens egendomligheter.
Om runn har en gnista af medborgerligt intresse, så frågar man sig ovillkorligen efter anblicken af dylika taflor, om och i hvad infin förhållandena nu andrat sig, oqh jämförelsen utfaller d.ärvid icke till fördel för den gamla goda tiden.
Ty nog kunna i fråga om siillskapslif vi med godt samvete tacka Gud, för " att vi icke äro » såsom dessa publikaner ».
På detta område är det inte värdt att tillämpa Kellgrens ord:)) ~ n s t ä n d i ~ h e t kom e n och sederna försvunno *, hvarmed pessimismen vanligen tror sig kunna slå ihjiil en mera optimistisk iippfattning af sedernas utveckling.
Anstandigheten stod den tiden på mycket klena fötter, men den verkliga anstandigheten, den yttre hyfsningen, har i nio fall af tio varit en brygga öfver till verklig sedlighet.
Ar det inte numera som i Kellgrens dagar god ton att saga tvetydigheter, så har därigenom uingangeslifvet helt enkelt en pesthärd mindre, för att endast taga ett mycket.
när- liggande exempel ..
Inga yttre omständigheter kunna omskapa karak- tärer, men de kunna inverka på detta omskapande genom att undan- rödja hindren dkrför, och i detta afseende har ' 1800-talets höjande af kvinnans bildningsnivå uträttat storverk inom hemlifvets område.
Och ett rent hemlif ar ' ett af de.
viisentliga.
villkoren för ärlighet och idealitet inom politiken.
Lgdia Wahlström.
Stockholms läsestugor.
ingen, kom med vaken b k k ' följt företeelseim8 idi ' 6r~i v$rt sam- liiillslif udder de s e n ~ s t e Airtiondenaj ' kan unclga a t t med glädje och taclcsamh~et eirkämm, a t t mycket gjorts, ' fijr a t t förbättra &amp; n fattigare klassens villklor.
De röster, slom höjts af filantropins målsm 511, sällan $öddingat .01101: dil, Sif ven lom resultaten af den
92 ropande röstens maningar, till följd af ' utvecklingens hg, kortar6 eller l b g ï e tid l&amp;tit vaiita p&amp; sig.
» Det göres s % mycket för de fattiga nu för tiden)), Sr en ofta upprepad sats.
Och det giires verkligen mycket på en lic1 del om- rhden,: om vi jä.mföra var.
tid riled tiden för en 30, 40 &amp; r sedan, ocli många.
äro de, som i manniskokiirlekens och sanningens tjiinst gjort en betydelsefull insah ä.fven i rLirt la.nd.
Niinga namn, st&amp; för s %d.am fredliga bragders skull inristade pil minnets taflor, men ännu flere tillhöra de glömda, hvilkas tysta gärningar icke äro upp- skiifna p&amp; den mariskliga berömmelsens meritlista, men helt visst äro bokf örda p&amp; de6 konto, dar ingen s jiilfuppoffringens handling &amp; r förgaten.
Men fastän mycket g jorts, Aterstiir iinnu mycket og jordt arbete.
M a s Iian visserligen tycka, a t t samliiillets uppoffiingar t. ex. f6r folk- bildningens höjande genom vai.1-a med ratta prisade folkskolor ocli maizga1ari,dra &amp; tga; L * der i viss man varit e t t Sisyfosarbete, d % i trots diii-af dryckenskapslasten och ungdomens förvildning snarare till- an aftagit, loch det vore ju e j underligt, om missmodets ande skulle f % insteg lvos dem, som st % midt i striden för vart folks höjande i sedligt (och rnoi-sl.liskt hänseende.
Men har om nagonsin galler det dock a t t e j ti.ö.ttna, utan söka öfvervinna det onda med det goda iocli sta.lla f öl-&amp;dLxn.de inflytelser gent emot de frestelser, som i mångfaldig f-orm omgifva vår arbetande klass.
Det; har vid en fik några %r sedan verkstallcl statistisk under- undersöhm ' in.
visat sig, aht ungefär en fjiirdedel af riir arbetande befolbibg ar, inneboendo, d. v. s. i saknad af annat hem &amp; n en sofplats för natten.
Det äx lätt a-tt först&amp; a t t för en arbetare, som lefver under dessa villkor, vanan vid utelif niistan blir en oundviklig följd och a t t frestelserna från krogens och de dAliga förströelsernas sida i s %dzmna fall k o ut.omordentligt stola.
Det &amp; r därför siirdeles vik- tigt att för arbetaren skaffa t i l l g h g till biittre förströelser och ett ruänniskova.rdigare användande af den tid, arbetet lämnar ledig.
&amp; f ed detta m.A.1 för ögonen ha ocksa billiga föreläsningar och mu- sikaftnar m. m. börjat anordnas.
F&amp; nöjen torde dock vara s&amp; för- iidiande som en simd, och god läsning, och anskaffandet af en s u a n p % billiga och bekväma villkor har dirför varit e t t önsBernAl, som Iiinge sysselsatt dem, som ifra för arbetarnas d.
Den stora betydelsen a f god lasning Liar också klart insetts af arbetarna S jsH \ 7a.
Ett bvvis harpa utgör det &amp; r 1893 upprattade Stockholms arbetarebibliotek, hva rs verksamhet allt jämt ökas i glad- jande grad.
Vid sidan af detta finnas andra, af arbetarna sjalfva bi1d.a.de bibliotek, såsom Stockk) lins ~rbeta-reförenings och Stock- holms arbetareinstituts bibliotek, lirillm biida dock äro uteslutari (1c tillgängliga f ör f öreningens medlemmar.
Tid ~~d.a.n ha.iaf b6r narnilas Adolf Fredriks folkhem, n: o 7 Norr- tullsgaka; u, iippriittadt på ensbrildt initiativ, livilket inneli %ller las- och
sk ii frun^ for axbetare i förening ined s.ervering af kaffe, te, smörga- sar m. m.: samt det af församlingen bildade " Hedvig Xleonora för- samlings bibliot * eli: med liismm, n: o 3 Komendörsgatan.
B e l ~ o f ~ e af t folkbibliot.ek och liisiwn i skilil " d e l a ' af hufvucl- staden bar ~xnellert ' id alltmeia ökats soch behjih-tats,: och för detta S.nd,ml&amp;l bilikdes d m 9 mars 1900 l?
ö r e n i n g e n f ö r f o l k b i-.
b l i o t le k io c B. l ä a le s t u g .o r, en f öresing,.
11va.i.s f örsta uppriii- nelse ig&amp;r tillba,lca till Pörra delen af ar 1898, då, några enskilcla, personer bör jade aerhc f ör saken.
Föreningens principer framlades f örsta gången f ör allmLdl~eten i en diskussion.
idom samf unclet Stu- clenter loch kb,etai.e ioch möttes redan i£rL2u början af största sym- pati.
Den komit6, som fiack sakens första utr.&amp;landle om hand, trädde i förbiddelse rmd Stb~ckl.iiolms .arbetareförening,.
som med verksamt intresse mlslöt sig till företaget.
Sedm, de i första hand nödiga m,edlen, 3,000 kr., p % ewli-ild väg iiisimLalts af komitén, öppnades den 11 nov.
1898 den fön: s.ta lasestugan i liuset n-r S Inedalsgatan p&amp; Iiungslilolm~en, inom l~vilken f ij~.niLdigas t af arbetare Bebodda stadsdel man ariisett l b p l i g a s t a t t börja ~7,erlcsamheten.
Då, ~eniell~ei~id önsh~ar&amp;h~eteii a.f att bilda en sär skild f örening för f~olli: b.il~li.ot~e~saken alltmera framtrad ' de, utfiirdades inbjudning till e t t a1Imbt möte fö.1- fr&amp;gans diskiit.erande.
Vid detta möte, # om hölls klen 9 mars 1900, fatbades beslut ' ', om bilclande a f ' Föreniilgen för flolkbibliobeli: # och liimstugor, som öfvertog Kungsholms liiise- stuga, hvilken f ö ~ u t i nl~elmfts af St o&amp;h~olrns a ~ b taref e örening.
U n d e ~ ' p&amp;följm,de hösk ' utgick en inb judan till alhiinheten a t t gifva förexdiweii sitt stöd genom a t t ing % slom m~edlemmar i densam- m e eller el jest 1ihm.a.
peim ' ingeb idxag.
3~,lecllemsantalet q p g i ck vid slutet a.f sistli~c ' lna mims m %md till 249, hvaraf 29 erlagt ständig ledamotsafgift med m i d t 50 kr.
För att undeM2ki ja f öi.mi,ngcils verksainliet] .m Sven anordimts fC.relikningsk~u.ser s&amp;v&amp;l p % n y h e t 1900 som iinELer vårmånaderna 1901.
Till en bör jan lom-fatt~d: e Kungsholms läses t uga endas t bö.cker loch tiddcrifter, mleu från slutet at ' år ' 1900 ha S v e n ' tillhandahal- lits Ck~liga ti ' chinga, hvilket möjliggjorts genom redak tioljemas till- motesgaierilds a t t 1- i ~ ~ ~ e s e i u ~ Viii, i a r.
sa.mma tid b.orttogs 5fven den förut \ raande intrii,cl.esafgiften af 2, öre pr g h g.
Dessa bada re- foiuie~, i all ej~nnerhet &amp; n senare, hafva medfört en särdeles be- tydlig ckning i de besökkmcles antal.
I lolrbober 1900, d % afgiften ännu kva~s ' taod, utgjlo-i: de de besökandes antaJ.
480, medan cletta un- der novemb,er m&amp;md uppg ' iok till 1,641.
E t t iitl; otningsbibliotek, af sedt f ör l i e ~ u l ~ h;, m o ~ b a d e s slommaren 1899.
Detta, som bes t&amp;r af 500 band, har afven flitigt anlitats.
Lä,seetugaus hela bokförrkl utgjordes 1 mars 1901 a3 lomkring 1,700 volymer.
R.edan f r h z Kungsl~o~lms lasestsugas biidande fmmstocl som ett ÖnskernåJ a t t lata diesi !ss~uima följas af flere s %dana.
Bristen p % till- g h g a s lale dock 115nder i vagen för denna plans förverkligande.
-
' M.ed afseende p$ hur .htresset f % foikbibliotekssake i andra iihi- dor vvuniiit 8ei.kiinnmcle och unclerstöd f r k det allrniimas sicla (esem- pelvis har i Englainid siirskild k~ommunalskatt för dylilia iindamkl upptagits i mer i i 50 h), ingick Föi~eningen för folkbibliotek och läsest ugor unaer v h e n 1900 till St~ockholms s tadsf ullmaktige mecl begkran lom anslag &amp; ds af 15,000 kr.
till uppriiittancle s f tre nya lisesi; ugoi., dels af 7,600 kr.
till ~uclerstö~cl tif de tre nybildade samt Ki.ingsl: iloh~s liisestuga.
Hela ~ e n n a summa blef visserligen icke be- viljad, ma.
s t n d s f u ~ ~ i i i d ' i g b,eslö.to e~ den 27 mars 1901 a t t till Pös- eningen föl: f~olkbibliiotek ooh Iiimstugor af stcdcl,ens medel ansla d c l s 7,000 lir.
fös uppsZi1; ' tan !cIe af tvi, nya 15isqstugor, d e l s 1,500 kr.
till undeiMll 3,s 1901 &lt;af Kungsholms liisestiiga, samt dels e t t anslag till uacl,ei.h&amp;ll af do tvii ny,?
; stiigorna, blel-dinadt efter 1,500 kr.
, för 11el.t .&amp;r för Liva~.dera locli utg8eucle efter den tid af 1901, aom n %rn: da stugor koiilime ?tt IAllas öppna for a l l m ~: ~ e t e n.
Under f~A.gm~s bel~mcW~mde kdagalacles p % mer iiin e t t siiitt myc- ken viilvi1 ja, f ör f~olkbibli~o~kssaken, hvixrs vikt och be ty clelse all- mänt synes hafva kommit till ble&amp;ta ' llid: e.
Resultatet af stadsfull- m&amp;l&lt;tiges anslag Blef i första l ~ m d öppnanclet af tv % nya l i i ~ e ~ t l ~ g ~ r, en för Mai&amp; f örsamling i nr 112 R o r n s g ~ t a n locli en f ör Johannes i n r 46 Döbelnsgatwi.
BcW8 cl~ssct 1G.sestugor öppnades uncler hö- sten 1901.
Föreningen för f~ollibibliotelc och l %oestugor h a s&amp;lunda satts i tillfallc att p % e t t glidjancl~e satt utvidga sin verk~~williet, men cle ~eko~vomYska, svhtighetema $ro likväl ingalunda unclanrö jcla.
Dels kriiifva d e redan b.efiri.tliga liisestugorim låagt större Asliga utgifter ä n de, som betaolests a$ a; iisIrrge.t, dels &amp; r 15sestugiosnas antal allck- les för li %et för, en s % takik p~rirbetarebefolk~ing som Stockholms.
E t t önsl~emS~1 vom, att minst en liisestnga fös hvm församliilg kisncle upgriitta8.
Till jiimfö~else m % niWr: ms, att ensamt Göteborg äger s ju l~isestugor.
E t t .ökadt in~edJ.em~sa; utal 1x11 e t t allnz&amp;mai * e intresse f ör f örenin- gem syften ai.
diisför siircleles önskvariit,, d i det tlorcle vid e j vara a1ltfö.r pagviriiskt y,tt hoppas, det principen om follibibliotekens st8oi-a betyclelae alltmera sBa11 triinga igenom, och a t t vi mer och m,er skola h o m m till instikt om, att c h meclel,, enskilda eller all- männa, Bom loffi-as p % ' att siitta var kroppsarb: etande befolkning i tïllfalle att p&amp; e t t fö~iclkmcle satt anviinda sina lediga stunder, i hög
.
Kvinnofrid!
Det Sr nu mer än 600 %r sedaii St.o,ckh~olms grundliiggare, den ' hedel-varde herren Birger Jasl, inseende den svagares ' ratt gent emot den r h s t yrkans, s tiftaiclel sina fridslagar,, bland hvilka.
e n ' betecknades m e d d.et vackra 10~11 välklingaiide namnet: k v i n n lo f r i d.
I v h a dagar visa sig 430 unga männen i al.lmänhet e j så, angelägna a t t er- 4 f m en brud, laitt .de d5rför vi1 ja.
vedervå,ga lif och lem,: loch man behöfver e j hgstlfth mot kvinnorof.
Tar man däremot i betrak- .tanae, hur man i den sengödda tidsåJder,, som kallas vår, respek- t e m r kvinnornas frid på, vå,ra egna stadsga~or, finner man nogsamt, a t t det lxtlfva diussiip senkl,er, som rullat han, sedan den storrAdige %olkimgens id; agas, e j mjiktat .slopa bort all råhet och laglöshet fr&amp;n vart fiolli, och att deet viil skulle tarfvas, a t t en Birger Jarl uppstnde, * om med m-&amp;ten d sitt sväiZd och sitt kungsord satte en hämsko, på s ja,lfsvå,ldet.
Det hm ofta blifvit sasdt om vå,r vackra hufvudstad - loch &amp; vilken rättänkande; här infödd man eller kvinna hör detta.
utan blygsel och smärta - att den &amp; r en af de mest sedeslösa städer .i världen.
I hvilken, mån detta är öfvei: ensstämmancle med san-: ningen, äger jag ej f6i.utlsättningas att kunna bedöma - jag vill 4x0, a t t mkla.gelsen ar ö,fverdi.ifven.
Men hvad som hvar soch en, ' hv ' ilken f ä d a s ube på, vara loffentliga platser, kan konstatera, ar d e n brxsi; p&amp; ' +espebt, so.= d&amp; visas den lobeskyddade kvinnans per- son, .och hur, ofta hon utsättes f ö råa ~ förolämpningar från stadens manliga s. 6. medb.01-gara sida.
I det afseendet torde den hero-: stra.tiska ryktbarhaet, som f stock ho lm i - ofvan berörda fall förvikf.
vat &amp; g, vara välf iirit jant.
D s föranclmde seder loch förl-ia; llanden, slom följt med tidsut- - vsclrlingen:.
h a ju gifvit kvinnan en ha; nldlingsfrihet, ja, en frihet att rom ~ i i g ut.e S det ~ l l m i b n a lifvet, som ftorna tider e j E n d e till.
' Tusent: als äldre 80,cli yngre kvinnor af alla samhällsklasser äro nu-: men genoin sina, sysselsat~tningni- nödsakade a t t färdas ut,omhus vid x&amp; godt !som lalla tildw på, dygnet, och hvmken den allmänna osa- kerhet en eller konventi~onella hiinsyn.
f ordra et t manligt bësky dd * eller en lduennas hedersvakt, ja, de tlder a m t. lo.
.m.
förbi, d å len flicka af familj, hon m %ttlel ha uppnatt en aldkig s % mogen Alder, .för att häfclla (sih 1ieispekt; nbilitet m&amp;te e~k~orteras hem f r h en bjudnhg f.
en kvinlig tjiimbeande.
SDenpa frihet, som en ökad upp-: lyening \ och förfining af se&amp;erna medfört, som alla våra samhälls- inrättningar nödvändiggör noch den ' a l l m lopinionen ~ ~ sanktio- rilerak, bortie, tycker ma .., s å respekteras, a t t !ofredandet af en kvinna .i vår tid skulle vara en otänkbarhet; '
Men hur %r det i stallet besi; älldt med kvinnofriden p % Stock- holins gator?
Niisgångna tilltal, of örskiiich frågor, envisa f ör1 öl- jelser af frhmancle herrar höra icke till de undantagsiifventyr, som ensanlma.
fruiitiiwrner iizo utsatta för, utan &amp; ro tyvgrr d&amp;r allt- f Sr vanliga.
Naturligtvis ii; ï .det ~ n e t s under l~välls- och natt imrnariia, kvinn ' o ' frid.störar11a.
loperera, men det &amp; r långt i f d b säkert, a t t det klara da.gs1juse.t ' eller, den mest trafilierade farled ä r e t t skydd mot.
delas förf öl jelser.
Ilet kan väl inviidas, att u &amp; g a glåpord, tillkastade i förbifar- ten, .egen ' tligen inte mställa stor skach.
Men afven om ofredandet.
iiiskrank.er sig diirtill, - och dec ä r.
i c h alltid fallet; många. %i-o exempl.eii p&amp; att en ung f l i ~ l i a af: e t t g~~t~~iifventjrl ': &amp; tt en skrack i sig för lifvet UIi.
icke hvarje r5tt och oförslGmdt ord, s t i l l d t till en hederlig kvinna, f ö r adenila en iirekrankning, .mot hvilken lagen borde skydda.
$ag Ilar lofta undrat p å livacl.
clet kr för mlotiv, som ligger till gri~rid ' Eös herrar gaituriddares n~ai~övrer.
Någon vinst i form af ' en ' treflig bekantskap h a de, ej a t t viinta, d % de e j kunna misstaga.
sig ' pA den för£Öljdim ka~aktiii.
Eu h, som, insvept i en mörk,.
oprehntiös ~ ~ t o n b p p a &amp; r, stadd p&amp; v&amp; fr+n en konsert eller ett.
afboiis~llska.p, iden anstiiricligt kladda sömmerskan, som, ofta vid en.
ganska sen timme, rnhstie ila liem fr8.n sitt arbete, förblauclar ingeii bllm iu ' idst e n af våm ierfarnn Stoc.kholmsherrar - med: en äfveutglw ' slca.
Qcli .den ena som clen andra g&amp;r lika litet säker- fSr: deras ~oförsk %rncUiet.
Det .ar s$.ledes uteslutande af » sportintresse », som idc bedrifva sitt skamliga loEog och af d e m a inneboende r %-.
Iiet coch miora1iska depravation, sola.
f örefaller s % mycket uslare, emedan &amp; n döajer s i g bakom herremannalcl.ader noch ofta uncler en.
sidenf.odm.d $ t t ~ e ~ i; d i.
Ty d e t iir i&amp;e u r den lägre eller lägsta kl~tsseii af clen man- liga befolkningen, som kvinnofriCllst6ra; ~ ' nas led rekryteras.
En ar: betme ~ofmdar säl1.m ' eller kdldrig e t t friiiitimmer på, gatan; asker.
detta,, a.r # det i fyllan och villan, loch en drucken nian ju van- ligen ~otilli.aLnelig.
Men hvcd ui: säkt h a c k s. k. l-ierras,.
m~ecl: Igenthmauuens y t t x hczbiitiis, om 2i.u e j mscl hans sätt och sp3:; &amp;, som 1 nyktext tillstcbd 5gnn sig %t somtalta sport?
Den fra- gan t o r ~ l e lej ens de sjalfva kiinn: a b.esvara, allra helst som, m a n finner ' dess idkme 1a; ilgt lofhre bland mogna medborgare, ja, t. o. m .. bland gr&amp;lGrsrn$u, ä n bland unga, &lt;okynniiga glopar.
Hur förh %ll.w sig emellertid ~ordningsm&amp;ten till den art ' af ~offent- lig - os&amp;keshet, soni jag liar berört?
Ja, här tror jag m m kommer orsaken till det, onda, ganska nfira: det beror i betydlig grad af, den shpplxt, ja, som det, f öi.efi.~ller, niiatan afsiktliga blindl-ie t. och ' döflmt, som p o K s m y l i l ~ g h c i iakttar beträffande clet t a sar- skilda slag af gatuolordningar.
Det torde vara saJlsynt, a t t en karl mh8lles för det han ofre.cht e t t fruntimmer p&amp; gatan, o c k - -
a2 1,ätt begripliga is kal char sig eu finkänslig kvinna för det obe: 1-ia.g isom följer med f örliör loch vitt11esrniU inför polisen.
Det han- der viil und,el.
; s tundom, att men polis konsbapel inskrider till den an- taslades hjiilp, men sjalfva förb~ytelsen lämnas obeifrad.
E t t esemi pel fr&lt;&amp; g %rda,gen.
E t t pax u i q a darnier blefvo på heruviigeii friin teatern utsakta för en friixnmailde herres förföljelser.
D % lian e j l i t isig afvisa, amopaidel d e en förbipasserande poliskonstapel om lzj5ilp.
D ' etta hade viseepligen till följd, att de unga damerna blefvo befriade fïAn frimclstöraren, men clcnne fick oantastad afdunsta, trots det.
a t t han blifvit ertappad p % bar g5rniizg.
Jag khnei.
ej till, huru 1Qgt, en poliskonstapels befogenhet.
stsiicker sig i fr %ga .om uppr5ttli %llandet af kvinnofriden p % v %m gatlor, men siilce~t &amp; r att, som det nu iir stalldt, en kvinna dk &amp; r s % godt siom skyclslslös gent emot r % % manspersoners attentat.
Har inm icke dfiför rätt a t t f o d r a, a t t straffet skarpes för alla s %- dana förbrytelser o,ch att s %väl rättsskipn.ingen som den allm " arma, opinionen p&amp; .idet striingrnte brännmärker livarje Irvin~ofriclstömre ?. '
E j f,ö&amp; %n $5, sker k m m m viinta en ändring till det ' biittre: i förli %.llanden, kom iiuo en skaim för v %r hufvudstad och v&amp;rt folk, 4, Stock7~0Zrns7~a.
Sjuksköterskors pensionering.
För att bereda sina delagare en välbehöflig tillökning i d e pensioner, hvilka do på grund af egna insättningar kunna tillförsäkra sig, ingick styrelsen för Svenska sjuksköterskornas allmänna pensions- förening &amp; r 1900, till kongl.
maj: t med underdhig hemställan, att bidrag af statsmedel m %tte i anseende till den stora nyttan sjuk- sköterskornas verksamhet iiger för landet anvisas till deras pen- sionering.
Sedan frågan varit före i riksdagen 1901, hvilken under vissa villkor anvisat ett årligt anslag att utgå fran och med 1902, har kong].
niaj: t i nådig kungörelse af den 30 dec.
1901 faststallt de bestämmelser, hvilka skola galla, för att bjuksköterska skall kunna komma i atnjutande af statsbidrag.
Betrtraffande utbildningen stadgas, a t t antingen s k d l sjuksköterska hafva genomgått, fil / ls.t~i~z&amp;g teoretisk-praktisk kurs eller ock, hvilket gäller som öfvergångsstndgande, före ingangen af 1902 haft anställ- ning som sjuksköterska under minst 2 Ars tid på större sjukhus och darvid enligt lakares int.yg inhiimtat nödiga kunskaper.
Endast de sjuksköterskor, hvilka under näst föregaende å1 varit anställda hos staten, landsting eller kommun eller % allmiin sjukvårdsanstalt eller enskild stiftelse tillhörande sjukvårdsinrättning samt tillika äro deliigare i Svenska sjuksköterskornas allmänna pen- sionsf örening eller dylik för liknande ändamål inriittad pensions- '
89 O anstalt med af kongl.
maj: t faststaHdt reglemente, äro berättigade $il1 statsbidrag.
Statsbidraget utgår med högst 25 kr.
eller ock samma belopp, iorn af aller för delägare under näst föregAende Hr blifvit insatt, och förvaltas af pensionsföreningen sasom andra insatser.
Föreningsmeddelanden.
-- Ett a d r a w i n g - r o o m m e e t i n g ~ med f ö r e d r a g om F r e d r i k a * B r e m e r - F ö r b u n d e t.
P&amp; initiativ af H.
X.
Drottningen, som upprepade ganger visat sitt intresse för Förbundet, sarskildt genom sin frikostige, g&amp;fva till Fredrika Bremers minnesfond, hade friherrinnan Ebba Tamm utfardat inbjudning till ett samkväm i sitt hem i öfverst8thållarehuset tis- edagen den 11 februari kl. 2 e. m., hvarvid Förbundet bereddes tillfälle att genom fröken Gertrud Adelborg framlägga andamalet med och utvecklingen af sin.verksamhet.
Samkvämet, som hedrades af H. E.
H. Hertiginnans af Yastergötland närvaro, bevistades för öfrigt af ett stort an tal damer till- hörande hufvudstadens högsta kretsar.
Efter att ha berört Fredrika Bremers banbrytande betydelse och lämnat en öfversikt aE Förbundets program och den plan, efter hvilken det arbetar, sökte tal.
p h i s a hurusom kvinno- frtigan icke endast berör de löntagande kvinnorna, nägot.
som den eocialt och ekonomiskt lyckligt lottade kvinnan kanske vore alltför beniigen att tro, utan att den lika mäktigt ingriper i hvarje krinlig individs lif, hvad s t h d denna an rnB tillhöra.
Ja, t. o. m. motstsndarne till kvinnofriigan draga dagligen och stundligen fördel af de vinningoar!
som utvecklingen af densamma medfört samhället, hvarför underkhnande af dess betydelse visade brist p&amp; social ansvarskänsla och underskattande af kvinnans sainhallsbevarande mission.
För öfrigt ställde tal.
en varmhjärtad viidjan till de närvarande att de, följande Englands högt uppsatta damers exempel, skulle anviinda sitt inflytande och sin stiillning för att stödja tidens ädla sociala och moraliska rörelser.
Efter föredragets slut antecknade sig en stor del af de nk-varande som medlemmar af Förbundet, risande därigenom, att de ansago den sak, för hvilken tal.
pá ett ' sa öfvertygande sittt plaiderat, väl vard att upp- muntras. '
.
.
F ö r e l ä s n i n g a r n a vid L i ~ e l i o l m e n.
Torsdagen den 20 februari höll fröken Ida Bäckman i Liljeholmens missionshus ett föredrag öfver, Hollands, hufvudsakligen baseradt p&amp; de personliga intryck, som före- laserskan hämtat fr&amp;n en resa i detta egeudomliga gamla, kulturland.
