# ID: svediakorp-per235
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,345
# sentences: 699
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredrika Bremer som personlighet.
Foredrag IiAllet vid 100-arsfesten den 31 oktober 1901.
Den kvinna, hvars minne vi i dag fira, var stor som snille, men hon var titan tvifvel ännu större som personlighet.
Hennes inflytande berodde lika mycket.
på de tjusande, varmande och tan- dande egenskaperna af hennes personlighet som på hennes vittra begjåfning.
Hon ägde en ovanligt harmonisk karaktär, i hvilken egenskaper, som annars vanligen upphafva hvarandra, upptriidde förenade.
Jag skall här försöka teckna endast nigra få drag af denna personlighet.
Fredrika Bremer var en ovanligt lycklig människa.
Niistan allt hvad hon har slirifvit andas den friskaste lefnadslust och arbets- gliidje.
Lifvet 1Ag för henne i solslren anda i n i Alderdomen.
H u r S ofta ha icke författare lagt ner mycken talang på att skildra allt det vemod och alla de sorgliga stämningar, hvarmed kviilnan ser sin iingdoin försvinna.
Mera originellt och högst siillsynt ar det däremot, att en författare entusiastiskt beskrifver hur hiirligt lifvet ar, nar man har fyllt fyratio år - och det är hvad Fredrika Bremer, har gjort.
Hon blef gammal, öfver sestio år, men lifsgkdjen öfver- gaf henne ej.
Hon talade nu om hur hon njöt af att andtligen hafva rättighet att hvila sig frbn ungdomens och medelålderns oro.
Och dock veta vi alla, att hon hade en i högsta grad olyck- lig ungdom, full af kamp och lidande.
Det ar för öfrigt ofta fallet med rikt BegåEvade personligheter, att ungdomen för dem icke blir en siidan sorglös, gliidtig tid, som man annars antar, att lifvets vår bör vara.
Den unge känner sjalf hur många krafter, som bryta sig i hans inre, och han kan icke annat Bn undra: skola dessa krafter
någonsin komma till jamvikt?
Det iir alltid en ångestfull fråga för h v a j e ung människa.
denna: skall jag finna utrymme och plats för min utveckling?
Den är oroande icke endast för den späda örten, utan ännu mer för telningen till den starka eken, som behöfver s8 mycket mylla för att sträcka ut sina djupgbende rötter, som behöf- ver så mycket luft och ljus för att breda ut sin krona och sina lummiga grenar.
Det är icke iinderligt, om telningen med ångest frågar sig själf: skall jag finna allt detta.
som jag behöfver för att lefva?
Något djupare kval kan icke tankas iin att r a r a anlagd till något stort,, men kanna sig förkvafd och fiirkrympt, därför att man icke fått utrymme i lifvet.
Men nar plats till utveckling en gång iir viinnien, niir man har fatt sol och luft, d i uppstår en känsla af blomstring, af befrielse, af jubel, af oändlig tacksamhet.
31an känner sig radifad som ge- nom ett under; men man kanner på samma &amp; ng, att detta under är det naturliga, och att det Iran och skall mprepas för andra.
Härigenom lägges grunden till en ljus viirldsåskiidning, till en fast tro på lifvets värnande makter, på lyckan och gliidjen.
Xanga äro också de, som genom denna ungdomserfarenhet hafva runnit en orubb- lig tro p&amp; en gudomlig fadersledning.
Och s&amp; låter det förklara sig, att man och kvinnor, som genomgått en kämpande ungdom, o£ta blifvit de utkorade bärarna af en ljus och hoppfull tro.
Utan att på något satt ilj ja j h f ö r a Fredrika Brsmer mcd dessa stora man, vågar jag dock i detta sammanhang pilminna om Luther och Griindtvig, dessa bada förlriimpar för en segerglad barnatro och on evangeliskt hoppfull tlskådning.
Fredrika Bremer ställer sig anspråkslöst l h g t nedanför dessa man - Iion har dock genomlefvat några af deras erfarenheter, och hon har nHgot af deras lifsåskådriing i sig.
Hon kunde visserligen hafra tider af miasiiiod, också hon, men på det hela betraktar hon viidden högst optimistiskt.
3Ian märker det p&amp; hennes böcker.
Huru viil skildrar hon ej solljuset och trefnaden i hemmet!
Det ar för &amp; dana skildringar hon liar vunnit sina basta lagrar.
Men däremot marker man genast, att hon blir mindre säker, n&amp; hon niirmar sig det tragiska onarildet.
Det a.r nästan bara eu slags tragik, som hon kan skildra med kraft och öfvertygelse, och det ar olyckan att i ungdomen förkviifvas under trånga förhållanden.
Kar hon eljest gifrer sig in ya tragiska upp- gifter, går det ofta så, att ' man icke riktigt tror pii hennes hjiiltars eller hjältinnors förtviflan.
De flesta romanförfattare hafva lättare att framställa de själf- viska eller passionerade karaktärerna, s&amp; att de bli lefvande och intresseväckande, men bruka däremot få sina idealgestalter ohjälpligt trAkiga.
De kunna inte framstiilln, dygden med nyanser och indi- viduellt lif, utan schablonen sticker fram.
Dled Fredrika Bremer %r det alldeles tvärtom.
I hennes böcker ar det de goda, älskvärda personerna, som man intresserar sig för, ty de äro framställda med den finaste och rikaste individualisering; de däremot, som skola representera passionen, själ£viskheten, disharmonin, äro genomgående schablonmässigt hållna.
Hon gjorde dygden rolig och passionen triilsig - ett ganska eget förhållande.
Men det berodde därpå, att det var endast det goda i världen, ' som hon riktigt trodde p&amp;, och som hon grundligt kände till.
Det händer till och med ibland, att när hon i en roman komnier till en tragisk situation, flikar hon in en liten n ?iv underrättelse till läsaren, att han iclie skall taga det s&amp; allvarsamt, ty sådana olyckor förekommsc bara i romanerna, men icke i det dagliga lifvet.
Den stora jämvikt, som !tm&amp;rkte Fredrika Bremer, berodde mycket p % hennes förmå,ga af humor.
Hon var en i hög grad en- tusiastisk natur, som s t h d i g t brann med eld och lågor för allt, som hon ansåg högt och stort.
Som författarinna faller hon lätt in i det patetiska tonfallet, men när hon en stund har stått på kotiirneil, tager hon sig alltid sjalf en kali dusch och öfvergfir hastigt till hvar- dagslifvet med dess mer eller mindre koiniska detaljer, ty för dessa hade hon alltid trots sin idealism en ovanligt vaken blick.
Detta gör, &amp; t hennes entusiasm icke blir tröttsam, s i som den ihiillande patetiska utgjutelsen alltid ar det; hon låter lasaren litet emellan hvila sig med ett uppfriskande skratt.
Det var nog denna blandning al ' entusiasm och lekande skämt, som gjorde henne till en så ovanligt intagande siillskapsmänniska.
När man förestidler sig Fredrika Bremer, tanker man kanske allt- för.
mycket p&amp; den allvarliga sierska hon var under de senare tiderna.
Man tanker p&amp; henne såsom den svenska kvinnoemancipationens mo- der, hvilken trotsade opinionen för att modigt slb sitt slag för kvin- nans rätt.
Man ar bonägen att glömma den Fredrika Bremer, som var en akta lconstnarsnatur med konstnärens barnsliga och impulsiva lynne och hastigt uppblossande känsla och mångskiftmde städningar; men det var hon, som var sina vänners förtjusning och en firad gäst i den tidens salonger.
Den ena Fredrika Bremer är lika verk- lig som den andra.
Fredrika Bremer var lycklig genom sina rnanga och univer- sella intrdssen.
Hon hade intresse för allt rniinskligt, för veten- skap, för konst, för religion, för samhiillslif.
Det har funnits sven- ska författarinnor med lika stor talang som hon, men ingen med den omfattande bildning, som hon hade.
Denna bildning hade hon själf förvärfvat under mognare år, och med rastlös ifver fortfor Bon att ständigt öka den.
Det iir mrcket siillan, som vetgirigheten iir en drifvande och bestammande kraft hos kvinnan, men hos henne var der det.
Dock r a r hon kvinlig afven i sin retgirighef.
Hon strafvade icke som mannen att finna de objektiva sanningarna, soni kunna galla för hela världen, utan hon siig i kunskapen mer ett medel att vinna ökad klarhet och stijrre lycka för sin egen sjal.
Till hennes ungdoms lidanden hade ocks % hört den otillfrcdsstiillda vct- girighetens kval; hon hade lange fett fiirsmiikta eftcr kunskap utan att få den.
Di hon iindtligen 1iHdde f r a u till kmskapens kallor, fattades Iion af en oandlig tacksamhet, och hela lifvet ige- nom kande hon en jublande gliidje, hrnrje $ng ett nytt område af vetande öppnades för henne.
För att tillfredsstiilla denna vetgirighet var det hon företog sina långs resor, hvilka i egentligaste mening voro studieresor.
Pii det grundligaste sökte hon satta sig in i de liinders kiiltiir, som hon besökte; deras sprak, historia, geografi, politiska, sociala, kyrkliga förhållanden - allt intresserade henne.
Hon studerade giiriln landets historia, under det hon ristades p i ort och stalle, och hon njöt af naturen icke blott som turist och kansloiniinnisktl, utan ströfvade ocksa med sin flora i hand omkring i skog och mark.
Nen framför allt studerade hon hernlifret, tog reda p;, hiirii kvinn: in hade det, om hennes människovärde aktades, och om det var ut- sikt för, att i det landets hem ett nytt lyckligare miinniskosläkte kunde fostkas.
Xen oaktadt denna stora mingsidighet i studier kiiude inan aldrig kalla Fredrika för en blfistrumpo.
Huru mycket hon än njitt af sin Plato, och hur mycket Iion iin talar om honom - alltför.
mycket ibland -- hindrade det henne icke att med godr I p n e och iilskvärdhet deltaga i det enklaste siiilskapslif.
Ho11 satte sig ga1.11~ vid pianot och spelade dansmusik för iingdomen eller satte muntra lekar i gång, på sina resor kunde hon i brist p$ annat roa siill- skapet med att göra kortkonster, spela ïsvalta riifo o. r;.
r.
Hon kunde aldrig upptriida soin ilen liirda damen, ty familjeiirinnan satt för djupt i henne, och hon hade ju - om ock med suckar och
tårar - blifvit uppfostrad och tränad till att vaxa den fina damen, hvilken alltid vet att göra sig angenäm.
Hon säger ock&amp;, en gång: » Hurii.
frå,nstötande och ledsam lir ej vanligen den kvinna, som ingen önskan har att behaga;.
för den upplyste tänkaren.
kanske lika s&amp; motbjudande som en kolrett)).
Allt detta: hennes mångsidiga bildning, hennes lediga urngiingessiitt och hennes iilskvärdhet för- enade sig till att göra henne populär, och hvar hon gick fram, vann hon hjiirtan.
~ e n n e s resor voro verkliga triumftåg.
Aldrig har vii1 nagon svensk kvinna, om vi undantaga de världsberömdn sångerskorna, blifvit så firad i utlandet som den lilla frila; obe- tydliga mamsell Bremer.
Men hon var icke 15ingre obetydlig, då man samtalade med henne och såg in i de stora, sjiilfnlla ögonen, som icke endast blixtrade af intelligens, utan iifven uttryckte det varmaste hjärta och den stamningsf~illaste fantasi.
~ e n n &amp; belackare framhtilla g h m, hur mycket hon njöt af denna sin popularitet, och klandra, att hon själf i sica resebref be- slrrifvjt hiir hon firades.
Men jag tror, att man i det fallet har varit orättvis, och jag tror O C I ~ S att ~, man i Sverige icke gjorda sig någon riktig föreställning om, hiir enastående den hyllning var, som agnades henne, framför allt i Amerilra, där de bildade i de stora städerna samlades i skaror endast för att se henne.
Säkert ar, att hon icke förlorade sin jiinwikt, och hennes hiimor kom henne afven.
har viil till gass.
Hon talar sjalf om, a t t på en af dessa stora fester, som tillställdes till hennes ara, viinde sig en herre till henne och frdgade: w: Hvacl tanker ni, miss Bremer, nar ni ser alla dessa rniinniskor, som koiimit hit endast för att få se e r?
iu » Hvnd jag tiinker », svarade hon, w jo, jag önskar verkligen, att jag V O ~ R litet vackrare att se på,.
Den, som genast är tillreds med ett sadant infall, tycks icke löpa fara att bli yr i hufvudet af hyllning.
E n egendomligbiet med Fredrika Breiner var, att hos henne icke fanns något sphr af denna vemodiga ensnmlietskiinsls, soin s å ofta griper ogifta kvinnor, och detta, oaktadt hon var så romantiskt anlagd.
Denna romantik, som förekomrner i alla hennes romaner, r a r ntimligen icke konstlad, utan ~it~gjorde ver ' lrligen en sida af hennes väsen.
Ingen har s %om hon framhallit hemmets tjusande behag, och andå hade hon sjiilf under langa tider icke något hem, &amp; tminstone icke hvad man i innerligaste och egentligaste mening kallar hem.
Hon njöt af hemniet på ett generellt, allmänmänskligt sätt, hon njöt af att se andras hem, hon gladde sig fit andras ' '
aktenskapliga sällhet.
Kanske ligger förklaringen till hennes för- nöjsamhet i detta fall i ett yttrande, som hon en g i n g fiillde p&amp; tal om kärleken: xdet finnes så många kiirlekar~.
Fredrika Bremer kunde kanna samma sorts estas, soiu karleken gifver af m %nga andra anledningar.
Hon inlade till exempel i vänskapen mycket af det, som man eljes lägger in i kärleken, hon var riin med entusiasm, 17anskapens utsöktaste fröjder koninia alltid att höra till dem, som iiro förbehållna de upp&amp;tstriifvande nndarne.
de rerkliga idealisterna.
Det ligger något siirskildt i att om ocksi endast för en kort stund få utbyta tankar med en person, soin lefrer för samma idéer, hvilka &amp; ro en sjalf dyrbarast af allt.
Uan kan mötas vid en korsväg och skiljas At, men man har h d &amp; knutit ett band och fått en rikedom, som riicker hela lifvet igenom.
Och fiir öfrigt, hvarje mawiska, som allvarligt arbetar g; sin ntreckling, f Gr erfara, att hvart högre stadium i sjalslif motsvaras af en högre art af gemenskap och vänskap med andra sökande och strälvande andar.
Fredrika behöll sina gamla viinner och förvärfmcle stindigt nya.
Hon hade en smidighet och ungdomlighet i själen, som tillät henne att alltid kunna kgnna ny betudran och dragas med ny sympati till människor hon mötte.
Den biografi, som utgifvits af Soyhie Adlersparre och Sigrid Leijonhufvnd, har i m h g a afseenden kastat ett nytt ljiis öfver Fredrika Bremers personlighet; siirskildt har man där f t t t se, att det var med henne som med andra kvinnor, att känslan upptog i hennes lif en dominerande plats.
Hennes lifslånga viinskap med Böklin, denna fullständiga andliga gemenskap, som hvarken tid, af- stånd eller olika erfarenheter kunde störa, den ar nog en företeelse, som är enastaende i litterat urhistorien.
E t t sadant förhållande mellan en man och en kvinna, sa varmt och anda sa tryggt och passionsfritt, hur fullt Gr det icke af den finaste romantik!
Hur viil förstår man icke, att denna viinskap för den ensamma, snillrika kvinnan blef en af de lifskallor, som hindrade henne att försmäkta af hjiirtats hunger och törst.
Man kan sällan vara sa ensam som på resor, och det kom ofta tillfallen för Fredrika, då hon var alldeles isolerad l h n d okanda människor i främmande land.
Uen icke ens d$ fick ensamhetens mjiiltsjuka makt med henne.
Det.
tycks, som on1 hon under dessa ensamhetsperioder iinnu mer än eljest hade förmaga att tillagna sig alla skönhetsintryck, som strömmade öfver henne.
Jag förestaller mig, att om en nutidsmänniska med hennes fantasibegåfning skulle
göra sadana resor och befinna sig alldeles ensam midt upp i en ovanligt skön natur, så skulle hennes dagboksanteckningar troligen l i t a ungefar på detta satt: » ack, här ar naturen så härlig, men har sitter jag ensam och ingen delar dessa intryck med mig, och därför känns sjalfva skönheten som en smiirta; hiir känner jag djupare an någonsin ensamhetens olycka ».
Men Fredrika Bremer fann i ensamheten endast anledning att med öfversvallande han- förelse tacka Gud för allt hvad hon, som i sådana stunder tyckte sig vara hans älsklingsbarn, fick se af hans hadiga värld.
Känslig, var hon, men v&amp; tids sjukliga s~~bjelxfiva stamningslif var för henne alldeles främmande. '
Temat i alla Fredrika Breiners bocker är hemmet och dess f örhållande till individens ntveckling.
Hon skildrar hemlifvet så- som inverkande i detta fall pS ett dels främjande och dels häm- mande satt.
Bör d&amp; megta # r dess inverkan af främjande art, men det kan o c h &amp; hamina kvinnans utveckling, när hemmet a r af den art, att det binder och stiinger och blir till ett fängelse.
Fre- drika Bremer klagade, att lxvinnorna genom sitt ofta afstangda lif förlorade a.l.1 individualitet, blef VO färglösa och småaktiga utans sinne för det stora.
Hon talar om, att de unga kvinnorna komma wnr Hemmets ugn som bullar af samnia bakning)).
En annan gång och lägger i deras man talar hon om genomsnitts-fan~il-jekvinnorna denna roliga sjiilflznalys: » Vi äro framkomna ur lagom, och detta vårt element söka vi utbreda p i jorden.
Vi kalla exaltation galen- skap och Sappho en toka.
Vi g % i kyrkan och p % operan och 18ta oss föga bekomma.
vi taga af lifoet, hvad lifvet vill ge och äro belåtna; vi stiida våra hem, salta lagon?
vår mat, tala lagom i godt och ondt om vilr nästa, tanka lagom, pruta på allt högt i pris och beröm - med ett ord, vi iiro.
hvad man kallar jiimnt folk, och vi hålla världen i jamvikt)).
Detta slags naturer misshagade henne mycket, men hon hoppades, att en grundligare bildning skulle gifva kvinnorna mera lyftning och ett rikare sjalslif.
Ron ansåg det orätt, att alla kvinnor skulle hafva ett enda yrke, nämligen att sköta hushåll.
Hon såg, huruledes m h g n kvinnor soni hade utpräglade anlag för annat arbete, men som m %ste för- kväfva dessi, tvinade bort i hemmet och blefvo andligt brutna, ofta bittra varelser, som lefde hvarken sig sjiilfva eller andra till '
gliidje.
Hon såg med hjärtligt medlidande den stackars fattiga flickan, som lefde pil nåd i sina biittre lottade släktingars hus, och som, när hon afvisade en friare.
fick hijra::) Hrad fiinker du p&amp;?
Du är ju en fattig fliclre och maste gifta dig med den dii kan f&amp; och tacka till.
Tanker du, att vi skola försurja dig i alla tider?))
Hon beklagade bittert de många giftermål, som salnnda ingingos blott för utkomstens skull, och som naturligtvis i de flesta fall blef VO olyckliga.
Icke dess mindre skulle det \ * ara att grundligt missfiirstå Fre- drika Bremer, om man trodde, a t t det i allmunhet var hennes moning a t t draga kvinnan i f r h hemmet.
Från hemmet ville hon visst icke draga henne, men viil f r h det tomma och ytliga siillskapslifvet.
Hon, som sjdf ganska mycket hade riirt sig i de rikas och förniimas kretsar, hade ofta sett, huru societetsnöjena lade helt och h8llet be- slag på kvinnornas tid och fiirlamade all arbetsliist och alla allvar- ligare intressen.
Fredrika Bremer yrkade på kvinnans frigörelse fran heltaandrta synpunkter an t. ex. CTeorge Sand och m: me Stnd.
George Sand beklagade kvinnans erotiska bundenhet i iiktenskapet, m: me Staii1 hade framhallit sv5righeteii fiir en kvinna att p5 en ging föra ett snilles lysande lif och njuta en makas lugna lycka.
Ingen af dessa synpunkter r a r Fredrika Brerners.
Hon iippstiillde endast det enkla krafvet, att iifven kvinnan skulle hafva rattighet att iitr~cklst sig, att fylla sin plats och giira gagn i lifvet p5 det satt, som hennes individuella anlag gåfve vid handen.
X h g a gånger betonade hon, att det basta sattet för kvinnan att göra gagn Hr att vara maka och moder.
Iien hon tillade.
att det a r icke det emla siittet.
Det var icke heller i strid och opposition mot mannen, som Fredrika Bremer ville förskaffa kvinnan friare lifsvillkor.
Ett be- tecknande drag för hennes romaner ur, att familjefadern i dem spelar en mycket vacker och betydande roll.
Det iir ofta han - som är sjiilen i hemmet och Br det i högre grad an modern - se t. ex. öfversten i » Familjen H.:.
och lagmannen i ~Heliimet) ?.
Han upp- fostrar döttrarca och förstår dem, och niir iien unga flickan behöfver mera utrymme och verksamhet, liiter ofta fadern Gfrertala sig t,ill att skiilika henne det.
Fredrika Bremer iilskar i allmanhet icke att lata sina hjältinnor liimna hemmet i indignation ii la Sora och slï.
diirren igen efter sig; hon låter dem gr ' i fram p&amp; öfvertygandets vag.
Bland de många goda makter, på hvilka Fredrika Bremer trodde s4 f: ist och sakert, var också fctdeq-lighete~i, och visst tir, att dar a r den
basta anknytningspunkten till alla försök att lara mannen att förstå kvinnans andliga behof.
Faderns kiirlek &amp; r klarsyntare iin Blskarens, darför att den ar mindre egoistigk.
Fredrika hyllade alltså icke den satsen, som annars ofta predikats af förkämparna för kvinno- rörelsen, att endast kvinnan förstår kvinnan.
Nar man ser Fredrika Bremers sätt att skildra iniinnen och f&amp;derna, koinmer man ovilll~orligen för jainförelsens skull att ttanka på den af kvinnor skrifna nutida slrönlitteraturen, där det ofta iir s&amp;, att mannen framstiilles tämligen obetydlig och endast livinnan iir den, som iiger lyftning och initiativ.
Den tendensen hade Fre- drika Breiner icke alls.
Hon framställer ej hiiller kvinnan såsom utrustad nied högre sedlig uppfattning an mannen.
Tvartoin later hon ofta den unga kvinnan bli utvecklad och uppfostrad diirigenoin, att hon liommer tinder inflytande af en upplyst man, livillcen d&amp; endast har det felet, att han a r val öfvermiinsldigt iidel och iinglalik.
Man kan tyclra, att det ar underligt, att det skulle vara just hemmets skaldinna, som blef upphofvet till arbetet för den svenska kvinnans frigörelse.
Men det a.r icke mer underligt, iin att det var en from i~iunlr, som började lutherska reformationen.
Man iniste inse förtjiinsternn hos det gamla, innan man på allvar kan lagga grund till det nyz.
Ty endast genom att riktigt lrfinna och alska det gamla 1ar man lziinna dess begr8nsning.
Diirfös vas det natiir- .ligt och alldeles i sin ordning, att det vnr en lzvin: ~a med Fredrika.
Bremers djupa kansla för, hemmets betydelse, som yrkade 1x3, att kvinnan skulle ha riitt till utveckling och verlrsainhet Siiven.
utanför hemmet.
Hon visste, att det finnes niailnislzor, som likna d e langvingade fåglar, som äro skapade att flyga i5fver viirldshafven.
Dessa fiiglar taga sig mycket tafatta och otympliga ut *, då de gå p i ett golf eller på ett sl~eppsdiick.
Men låt dem lroinma p&amp; en .klippspets, s å att de f&amp; luft under vingarna, och de skola ined .susande fart stracka ut på långrnila farder.
Hon visste, hvnd andra på hennes tid icke ville tro, att det oclrsi finnes kvinnor, som likna dessa IAngvingade faglar, hvilka aldrig liira sig att flyga i bur, och som för att lefva miste få luft under vingarna.
Det var dessa naturer hon alltid hade iignat sin djcpaste medlriinsln, och icke underligt!
ty hon var ju sjalf en sådan langvingad fagel.
Hon hade i sina böcker ofta talat om dem och deras lidande, inen saken hade iinnti kommit fram bara såsom i parentes; den liisande pu- blikens uppm&amp;rlrsamhet fangslades dessutom sa mycket af hennes
humoristiska verklighetsskildringar och tacka genrebilder, att den knappast märkte tendensen, som dock alitid fanns dar.
Nar Fredrika Bremer kom hem friin sin amerikanska resa, var hon en af de mycket få svenskar, som iigde viirldsrykte.
Konungar och furstar såväl som celebriteterna i litteriiturens och tankens viirld hade tagit emot henne med utmärkelse och umgåtts ined henne som med en jiimlike.
Det fanns ej ett land, där Bon icke var kand. JIan skall vara mycket stoiskt anlagd för att icke finna en viss lycka i en sådan ryktbarhet, och Fredrika var visst icke likgiltig därför.
lien hon irisag ockst allt det ansvar, som följer med en sidan framskjuten stiillning, och det iir nog sin egeu uppfattning hon liigger i mrinne: i p5 en af sina roinanhjdtar med följande yttrande: » det goda ryktet Gr icke blott en skiin lager, utan det ar iifven en verklig makt i dess iigares hand, hrarmed han kan åstadkomma oändligt mycket godr: &gt;.
J a, popularitet ar ett maktmedel, ocli ett maktmedel af den allra kraftigaste art.
Det kommer en dag, iiar den, som har popii- laritet - såvida lian eljest har ett samvete -- känner, att han har den icke för att smycka sig därmed sikoiii med en vacker skrud, utan för att använda deu.
Det kan till och med hiinda, att han liar fått den blott för att vagn den, för att offra den, att den inre rösten manar honom att afklada sig denna skimrande skrncl för att ined den gifva skydd och glans at en föraktad sak eller en förbisedd miirinjskoklass.
Det ar ett ganska ödesdigert moment i en ryktbar manniskas lif, nar hennes genius hviskar fram en sådan maning.
Det kände Geijer, nar han gjorde sitt beryktade affalls, och det kiinde ock Fredrika Bremer, nar hon beslöt att öppet tala ut all den sorg och indignation, som jäste inom henne, niir Iion tiinikte p&amp; sina m h g a medsystrar öfverallt i Sveriges bygder, som tynade bort aE längtan efter den frihet och den upplysning, som i sd rikt matt hade kom- mit henne, den lyckliga, till del.
Hon visste mycket viil, att det var icke författarskap af detta slag, som man viintade och önskade af henne; hon visste sa viil som nligon annan, att det, som gjort henne popinlär, var de diir smR lekande skildringarna lir hrardags- lifvet.
Hon tilliiinpade säkert pA sig sjalf det, som hon i &gt;Presi- dentens döttrar)) later en person säga till en ung, talangfull konst- ngrinna: » Lyd mina råd, Angelika, ratta er efter tidens smak och omständigheterna!
Striifva ej efter att hinna idealer; mila portratter, måla små scener ur hvardagslifvet - och ni skall blifva rik, lefva lugn.
aktad och alskad&gt;.
Så skrifver hon då den bok, som, insn kunde kalla för hennes samvetes bok - » Hertha ».
Där skildrar hon mot sin vana skarpa konflikter, en fader, som är en, onaturlig tyrann,, och en dotter, solil gör revolt.
Det är en indignationens bok, som i m h g a fall var öfverdrifven och exalterad.
Tendensen hade spriingt den konstnar- liga formen.
Men det mesta af det, som folk d5 för tiden stötte sig p&amp; i iHertha », tycka vi nu vara den mest sjalfklara sak i vari- den, som t. ex. yrkandet att kvinnor skola ha rattighet att utbildas till liikarel och till att i allmänhet studera samma vetenskaper som mannen.
Det växte upp en storm mot den förr sa omtyckta för- fattarinnan.
Hon blef nedsablad, hon blef föraktad, och - hvad som var varst - det föll ett skimmer af löjlighet öfver henne.
Men den förkättrade boken fyllde i alla fall sitt viirf; det gick, som det brukar gå i dylika fall, att saken vinner lika mycket som den populära person, som offrat sig för den, förlorar.
» Hertha » väckte dislrussion, och under den diskussionen fastslogos en miingd iditer rörande kvinnans frigörelse, som sedan sattes i verket.
Vi vilja här blott nämna lagen om kvinnans myndighet vid 25 års Alder och inrattandet af statens Högre liirarinneseminariiim?
genom hvilken senare atgärd man tillmöteskoin det Icraf p&amp; en grundligare, kvinlig bildning, som tack vare Fredrika Bremer a u verkligen erkändes af allmänna opinionen.
Hen denna bok och hela den följande striden kastade dock en slrugga öfver Fredrika Bremers ära som författarinna ..
De m h g a eljest aktnisgsvarcla iiiiinniskor, som afsky allt haad agitation heter, började att i henne endast se en agitator för en g&amp; det hela taget litet löjlig sak, och det var icke utan, att ej denna iippfz@ining i riss m5in fortplantades afven till de yngre generationerna.
Det har varit vår tid förbehållet att göra full rättvisa p i en gang at den älskvärda författarinnan och den modiga frihetskiimpen.
Sjalf &amp; ngrade hon aldrig, att hon i detta fall hade fyllt hvad hon ansåg som sin högsta plikt, och hon skref i bref till en van digra veckor, innan hon dog: » Man lindar sig icke så lätt nr sekel- gamla lindor, som man sen ' barndomen blifvit insnörd i - -.
När jag slutligen i Hertha sönderslet djiirft den sistas hämmande band, bortryckte dess slöja, afventyrade jag, nej uppo$l-ade min popularitet som författare.
Att jag.kände det och gjorde det ända, har sedan gladt mig och skall glädja mig i min dodsstund)).
Detta hindrade henne dock icke att.
.
inse, att åtskilligt i boken var öfverdrifvet och smaklöst.
Nar hon liiste om den på gamla dagar, ltir hon ha sagt om hjaltinnan:
» Men hvarför skall dii den dar manniskan jämt gå omkring i hvita kläder?
D Nar wHertha~ kom ut, var det dödvatten i Sveriges sociala lif.
Det behöfdes kraftiga medel för att få folk att lyssna.
l i a n kan saga allt möjligt ondt om tendensromanen i estetiskt afseende, men det oaktadt måste man dock medgifva, att tendensdiktningeu i hög grad bidragit att omskapa virlden.
Siikerligen hade det varit omöjligt att föra fram kvinnosaken i den tidens Sverige, om icke en kvinna med Fredrika Bremers stallning - en person, som maru kunde hånar, men omöjligt ignorera - hade stiillt sig i breschen.
Vi lefva annu i dag på frukterna af det triid, Fredrika Bre- mer planterat.
Utvecklingen har gått framat i den riktning, som hon angifvit.
Visserligen har icke fragan om kvinnans stallning diirmed kommit till full klarhet.
lien det ar ju alltid SK i världen, att, nar det ena problemet är löst, visar sig ett annat dar bakom.
Det ar, som när man vandrar i ett berglandskap och har kommit UPP på en höjd och da ser andra höjder.
om hvilka man icke hade någon aning agrnere i dalen.
Om s&amp; icke vore, vore ju världen snart fullkomlig och färdig, och allt striifvande skulle vara diit.
Och om vi nu se nya problem skymta bakom dem, som Fredrika Rremcr uppstallde, s&amp; %r därmed ingalunda bevisndt, att icke den rag, p: ' i hvilken hon slog in, var den riitta.
I&amp; oss endast fortsatta och söka lösa de uppgifter, som föreligga oss och t.år tid, med samma hängifvenhet som hon agnade de problem, hvilka för henne vor0 de närmaste.
Om Predrika Bremer kunde komma tillbaka och kasta en blick p&amp; våra nutida förhållanden, skulle hon siilzert finna mycket att glädjas åt, såsom de ökade tillfillena för kvinnan till arbetsför- tjänst och sjalfständig verksamhet och framför allt de ökade tillfal- lena till utveckling och förvärfvande af kunskap.
Xen jag tror, att hon skulle blifva b e d r ö h d öfver ett drng i niitidens lif.
Siir man laser Fredrika Bremers romaner, får man det intrycket, att hemmet r a r central- och briinnpiinkten för det andliga lifvet p; hennes tid.
Dar föredrages musik, diir laser man högt de basta diktarnes alster, där samlas familjens vänner och tala om dagens brännande fragor, och dar söker hvarje familjemedlem, man eller kvinn.
att rikts samlihet med den gåfva eller talang han eller hon kan ha.
,
Så ar det tyvärr icke numera.
Henmzet ligger icke längre i centrunz, utan i pereferien.
Fami1) emedlemmarn e skingras och f ii olika intressen på grund s£ sina många olikartade arbeten; ofta går det nog så, att de spara sina basta tankar och sina talanger f ö r.
' föreningarna eller klubbarna.
eller kamratkretsen, men icke för hemmet.
Men låt oss taga vara p&amp; den ens sidan af Fredrika Bremers verksamhet utan att glömma diin andra.
Låt oss tacka henne för allt livad hon verkat till f örmån för den ogifta kvinnans friare .stallning, inen låt oss ocksa tanka på, att hennes första och icke minst vik- tign mission som författarinna var att locka människorna från varl- dens bullrande nöjen tillbaka till hemmen.
Månne vi icke nu skulle allt, för val behöfva en ny Fredrilra Bremer, som åter visade oss huru rikt ett lyckligt hem kan vara?
Dessiitom %r det att märka, att, när Fredrika Bremer talar om den ogifta kvinnans sjalfständiga verksamhet, fö; eställer hon sig henne icke som stående alldeles en- sam och isolerad.
Hon tgnker sig alltid, att hon äger något slag af hem, t. ex. ett syskonhem, dit hon kan taga sin tillflykt och finna huld och skydd.
Men vi veia alltför viil, att så som förhållandena nu stalla sig i vart samhiiile ar den ogifta kvinnan ofta alldeles hemlös och får nöja sig med en enslig kammare eller en inackorde- ringskasern.
Detta var säkert ildrig Fredrika Bremers mening.
Men sådana missförhållnnden böra dock icke göra OSS ned- stämda och misströstande; vi kunna säkert hoppas att just i kvin- nans rikare utveckling och ' större sjalfstandighet finna korrektivet mot dem.
Det blir uppgiften för nutidens ' och framtidens upplysta kvinna att söka finna niigot medel att förlika henilifvet med den fria verksamheten.
Om vi se på lifvet med Fredrika Eremers hopp- fulla blick, kunna vi icke tvifla på, att iifven den uppgiften skall lösas.
e Arbetet för kvinnans frigörelse i Sverige har i många.
afseen- den präglats af Fredrika Bremers personlighet.
Tack vare henne har arbetet gått inifrdn z &amp; % och icke tv&amp;rtom.
Man ha.r börjat med att höja kvinnan i andlig mogenhet och låtit de yttre reformerna komma forst i andra rummet.
Vidare har kvinnorörelsen i Sverige aldrig upptradt revolutio- n&amp;rt gent emot iiktenslcapet och hemmet.
64 Den har befriimjats icke blott af kvinnor, utan ocksa af många upplysta man, hvilka af sin känsla för rattvisa eller af sitt ridderliga och faderliga sinnelag drifvits att åtaga sig kvinnans sak.
O Man har sagt, att Goethes största betydelse var den, att han gaf förebilden af en manniska, som lefde blott och bart för sin and- liga utveckling; något liknande ar den betydelse.
som Fredrika Bre- mers lif har haft för den svenska kvinnan.
Hon isade den ovan- liga företeelsen af en kvinna, som helt och hallet utan hänsyn till andras omdöme, men på samma g i n g utan liansynslöshet lefde för sin egen utveckling.
Vtan hänsynslöshet, ty hon visste, att en människa vaxer i samma man, som hon kan alslm och han- gifva sig.
Det finnes kanske endast en svensk kvinna, som i socialt in- flytande kan mata sig med Fredrika Bremer, men hon öfverglanser henne ocksa rida.
J a g rnena.r den heliga Birgitta.
Mer an en parallell kunde uppdragas mellan dessa tv %.
Hos dem bada träffar man den egendomliga blandningen af sierskans inspiration och en för lifvets hvardagsförhållanden öppen realistisk blick; de likna hrarandra i den outsliickliga kiinskal~störsten, i de universella, icke minst sociala intressena, i sjiiifstandigheten, likgil- tigheten för världens omdöme och i - vandringshagen.
Birgitta följde sina ~ u ~ ~ e n b a ~ e l s Fredrika ers, det, som hon kallade sin ainre stämmas, sin agenius~; skillnaden iir icke stor.
Det är betecknande, att båda fördes af sin inre riist till sliit till Palestina.
Kya, harliga syner viintade sig Birgitta rid Kristi graf; klarhet öfver kristendomens djwpcste frngor hoppades Fredrika, den ständigt sökande, finna i det heliga ursprungslaiidet.
Det reii- giösa intresset var hos båda det ledande.
Fredrika Bremer siiger på ett stalle i sina skrifter: x %rorikt rykte bör ej förblandas med odödlighet på jorden.
Ett namn upp- repas århundraden igenom af millioner munnar, det ar r1kt.e.
Det goda, som du tänkt och utöfrat, den anda af dig, som rerkar och fortplantar sig generationer jgihom, det iir den sanna odödligheten på jorden n.
Låt oss ' i anslutning till detta hennes yttrande saga, att om det möjligen kan komma en tid, då Fredrika Bremers rykte är dödt, så har dock hennes lifsgarning försäkrat henne om den slags odöd- Ziglhet, som hon sjalf skattade högst.
Anna Smzclstr-öm.
Historiska småbitar.
De isländske historieskrifvarne &amp; beropa gärna sasom källor för sina uppgifter, hvad som af uförståndiga och minnesgoda man och 1cvinn.or blifvit förtaljdt B.
Sedan detta genom traditionens pas- serande genom flere munnar blifvit mer och mindre förandradt, har det slutligen upptecknats af historieskrifvarce och försetts med egna tillägg och bearbetningar.
I våra dagar håller man sig till skrift- liga källor, med mer eller mindre.
kritik anvanda, och dessis källor flyta allt ymningar, ju mer man närmar sig nutiden.
Ännu i dag har man dock de personliga hågkomsterna af män, som stått häu- delsernn nära, att tacka för en rikedom af detaljer, af anekdote ' r .och karaktärsdrag, grupperade kring märkliga historiska tidpunkter och framstfiende man.
Ett par sbdana B historislra srngbitar », barn- tade ur egen familjs traditioner, har jag har upptecknat.
Jamte muntliga berättelser har, jag Bfven nagra tryckta skrifter att Abe- ropa, bland hvilka må nämnas Palmblads biogrdiska lexikon, samt dessutom en handskrifven dagbok af en faliiil jeinedlem.
Att man tagit sig nagra friheter nied dialoger och beskrifningar erlciinnes, med åberopande (sans comparaison) af Snorre Stnrlesons m.
fl.
: s exempel.
I.
.Det förstas, nådig kapteiv.
(Aiiekdot friu ~njnlnförbnnclets dagm.)
Bland de officerare såväl vid svenska som företrädesvis finska regementen, som voro delaktiga i det s. k. Anjalaoförbundet, hade en del fått som sin särskilda uppgift att hos imderofficerare och menige man vid sina resp. regementen inskärpa nödviindigheten att &gt;st&amp; 3 ".
fast vid rikets grundlagar och fdju sitt l ~ e f i i i ~ d., v. s. att bestämde vägra titt rycka öfïer ryskii granseii och att: .ge kiingcm rent be- s k e d ~ narhelat de Irommo i tillfalle utt uttala sin iisikt, röraiitic kriget.
E n af dessa herrar hade en dag i sitt kvarter inkallat de11 hederlige korporal X: o !Hi Past, som \ - ar mycket afhallen inom re- gementet och af befalet blifvit obserrerad sfisom en visserligen tyse- l h e n och nigot trög, men pblitlig och Ilvad man kallar:) sliker karl::.
» Stig fram, N: o 96 Fast::, suger ntdigt den högviilborne kap- tenen.
&gt;Stig fram och tag dig en siip, min hederagnbbe!
Det kan val behöfvas att få en styrketår i alit detta elandet)).
» G; iid bevare nddig kaptenen!
Yzickcr som lrjiitltv!
: - s ö g i ~ N: o 96 och tömmer enligt order i ett enda drag den stora siipeii, som hans förman gunstbeniiget serverat honom, riitar diirelter upp sig och gör pliktskyldig honnör med ett:; tackar allrumjukast:;.
&gt;Bör på, min k i i c Fasts) fortfor k: .rpteuen.
: .jag vel, att di1 iir en förstandig karl, som har hjiirtat pir r8tta stiillet.
J a g har en riktig sak att tala, med dig 0111 p6 tjiinstens vHgnar, s&amp; att dn skall tiga som muren med hvad du hör, begriper du ?u » Ja, det förstås, ' ngdig kapten, nog kan jag tiga allticlu.
» Tag en stol och sitt ned, min kiire Fast):, sager kaptenen, » vi ska.11 talas vid p&amp; tu man hand.
Dzag stolen tatt intill mig, sii att jag kan vara viss om, att ingen kanalje stdr och iyssnar:;.
Fast lyder maskinmässigt och d a r sig ned sil nara kaptenen som möjligt, undrande, hvad som kan lia förskiiffat Iionom den aran ac.t sitta ned i befiilets högs narvaro.
, Du begriper val, min hederlige Frist: \, siiger kapiienen, sedan han för säkerhets skull sett efter., atr iugen fanns i niistn rum,: &gt;du begripar val, att detta olp3ciiga krig skall fiira blide oss och hela landet till undergång, och att det iir rilr och alla arliga svenska mans skyldighet att göra rurt Lasta f i i i utt riidda land och folk fran fördiirf ?B » Ja, det första^, nådig kapten:), svarar korporalen.
» Dn vet val också, att grundlagen förbjuder kungen att börja anfallskrig utan riksdagens samtycke, och att det ar landsf örriideri att göra emot grundlagen ' 3) D J a, det förstås, nådig kapten-.
sXu kan viil en blind höna begripa Toch sli mycket mer enr klok karl som du), att detta krig ar ctt anfallskrig och att det ar kungen, som har börjat det; di.
skulle han iii hafra begiirt riks- dagens sariltyclce, eller hvad menar du ?^ e -
67 » Jo, det förstås, nådig kapten, d&amp; har han fälle gjort ocksås, menade Fast.
nej, ser dn, min gosse, det ar just hvad han inte har gjort)), utropar kaptenen.
» Han har rusat åsta.d på eget bev %g och an- gripit kiijsarinnan, soin icke önskar något högre ä11 att få vara van med Sverige och Finland.
Du kan val se, att det inte ar Ryssland, som börjat, kriget, i så fall hade vi langesen haft deras trupper inom gransens?
» J a, det förstås, nådig kapten; då hade vi redan haft ett or- dentligt nappatag med dern », förmodade N: o 96.
» Det $r inte fraga om den saken nu », sade kaptenen, som tyckte sig nalkas farlig grund.
» Det &amp; i fråga om vi vilja halla oss till Sveriges rikes grundlag eller om vi vilja bli landsföxradare och lijilia till att bryta don.
Inte vill du räl vara med på det, inte ?x » Nej, det förstås, nådig kapten.
Men vi knektar är just.
inte så v k s t laglinniliga, vi b r a följer fanan och lyder order)).
» Det gör ni ratt i », ropade kaptenen.
» Det skall du ha ' en snp till på.
SkAl, hederspojke!
Lyda order och följa ert befal, det ä r hvad ni sliall göra; kampa med lif och blod för land och folk och riksdagens riittigheter!
S&amp; skall en ärlig knekt tala, och så skall han göra ».
, Ja, det förstis, nådig kapten.
Yi vill slåss för kung och land s&amp; lange vi han sta p&amp; benens.
, Nog vet jag, att mina gossar blå vill försvara Sverige och Sveriges lag,, inföll bar kaptenen.
sMen jag vill, att du och andra förståndiga karlar sknll.ha klart för er, att ni inte skall strida fUr det, som ar olagligt.
Ni vill val inte bryta mot griincllagen och bli landsförrädare, eller hvad?
B) &gt;Nejj det förstås, nådig kapten.
s %Det kan jag ej heller tro er om, allraminst en sbdan lrarl som dn.
Tag en sup till, det gör hnfvudlsnoppen Idar.
Lkt se nu att du tar riktigt reda på saken &amp; h förklarar den för kamra- terna.
Hör p&amp; nu: efter, som ni vet, att lcimgen har börjat kriget emot riksd.ngens vilja - ja, så slrall n i lyda ert bef&amp;l och saga kangen rent ut hvad ni tgnker om saken.
Du iir en klok karl, d u .ar viil betrodd af både befäl och kamrater; det blir din sak att sprida ut ibland regementet hvad svar ni skall g e kmgen, om han ' håller tal för er vid mölistringen en af dagarile.))
» J a, det förstås, nådig kapten, det skall inte mankera. » » Braj min kiire Fast, s l i mig nu i niifven på det.
Har du då '
68 fått riktigt klart för dig hrad ni skulle svara kiingen, om han kom- mer och talar med er om att g$ öfrer grii~sen: ~.
: » Ja, det förstås, nådig kapten, nog skall vi klarera oss alltid.,, %Kom ihåg, att ni skall svara kort och godt: ' Vi vill försvara vårt land, men vi vill inte rycka in i Ryssland, för då ar det ri, som bryter freden, och det ar olagligt. '
Kommer dii ihGg detta, nar det giiller ?&gt;, Ja, det förstås, nådig kapten; men törs jag fraga en sak, med förlof?
a ~ T d a ut, min gosse !^ d o, ser nådig kapten, jag undrar hrad vi skall suga eller göra, om kungen drar viiïjan som kung Karolus i riirlden och ro- par: ' Narsch, gossar, i Herrens namn och lat oss klii ryssen, s i det hviner honom b i n g öronen? '
J a g skall tala om för nådig kapten, att om lagen eller riksdagen säger si eller s i - ju, s &amp; finns det andi inte en katt inom regementet, som inte iir fardig att gå med kun- gen, om det så.
vore öfver femton granser, sa mycket är jag saker 0~1.2) %Är detta ocksh din egen tanke, S: o 96-2, fragade kaptenen, ' hvit oi synen som en kalkad vagga, som korporal Yast sedermera.
visste att förtiilja.
2Ja, det förstas, nådig kapten, jag tir inte bittre jag iin doni andra, som profeten sa ' till r a r Herre, svarade Fast.
och du ilr saker på, att kamraterna tanka som dii?
!~, Ja, det förstås, nådig kapten, hvureveliga kaft inom vart re- gemente D, försäkrade korporalen.
~Priiktigt, präktigt, min gosse, n xtropade kaptenen, som u11 hunnit sansa sig.
&amp; skall i en iirlig sveiisk soldat tanka och taln.
Du begriper viil, ritt jag bara relat pröfva dig.
S u ser j q, att kun- gen kan lita p8 mitt regemente; det skall jag genast i imderdiiriig- het rapportera till hans Xajestiit.
Han skall bli glad att f&amp; veta hvem han kan sätta lit till i dessa svara tider.
3ag skall tala on1 för dig, oss.
emellan, att kungen liar just hefallt mig att höra efter hiwudan sinnesst~ämningen %r ibland s~anskapet.
ty han hade hört ledsamma rykten om vårt regemente och digra nndrc: nu kan jag fröjda honom med, att det r a r 16gn l i w J de rara arigiir.
31on hor nu, min kara Fast, (tag en silp till:) dn begriper viil, ntt dn s k d l hålla käften för kamraterna.
med hrad vi sprakat om, fur det kunde viicka missnöje inom regemente: toch ciet vore inte att ucdra ya) om de fingo en7aning om atr deras trohet blifvit misstiirikt.
Du tiger som muren, begriper du?
s):
» Ja, det förstås, nådig] rapten. » Fast gjorde honnör och gick ut.
Hans .tystnad torde ej varat i evighet, enär denna lilla passaie mellan honom och hans förman blifvit bekant för den varmt.
gusta- vianskt sinnade öfverste K-stjersa, antecknarens farinorsfar.
Lili.
nande berättelser om Anjala-officernrnes misslyckade försök att in- draga soldaterna i resningen filmas i w Fredril~s7zofs protokoll er^ rö- rande processen mot AnjalamSimen.
CIici.1.1.
Nemzan.
Litteratur.
N#ï och fjärran af Birger 3iI;: i: ilwer.
Stockholms skarg %rcl och Italien, se dar det » när och fjärrans, som Birger Mörner sammanfört inom ramen af den lilla beriittelse- samling, som han gifvit detta namn.
Bida dessa ämnen äro för OSS, svenskar, 1cSira; det förra genom de tusen band, hvarmed åt- minstoue vi, stockholmsbarn, I~anna oss fagtade vid v8r skargårds- naturs gr&amp; klippor och furukladda holmar, och det senare, emedan söderns blå himmel och strålande sol aldrig upphöra att vara före- mal f ö r nordbons tr&amp;nadsfulla litngtan.
Hvad sgrskildt Italien be- triiffar, syues det mig vara ett iimne, som aldrig kan beskrifvas, be- sjungas och afbildas.
för ofta.
Den; som varit nog lycklig att få betriida den lrlassiska jorden, skall alltid aterviinda dit med glädje, ä.fven oin det bara sker i fantasin och ined diktens tillhjälp, och för den, som annu står utanför paradisets port och kanske alltid kom- mer att göra det, skall hvarje glimt han] ?&amp; afstånd fAr kasta där- inom vara välkommen.
Det är siidans sinå glimtar eller - för att anviindn en efter gängse nutidsbegrepp svarande bild - blistfötografier, Birger Mör- ner sl~iinker oss frin det moderna Italien.
Hans ' slrisser äro också närmast att 1ikn.a vid i flykten gripna kamerabilder, tillkomna i hast och blott sparsamt retoucherade, men det karaktäristiska för natur och folk syues triiffande återgifvet och det historiska och sakliga underlag, som rnanga af dem agn, slcSinker dem varde.
Så liimnas i dexi s&amp; att säga på ett mytologislit-statistiskt motiv byggda berattelsen &gt;Pan » en p&amp; en g&amp;ng gripande och poe- tisk målning &amp; f den nemesis, bom i malariainyggans och andra skade- insekters gestalt hemsöker det italienskn folket för det grymma och om en grof likgiltighet för det egna intresset vittnande utrotelse- krig, det för mot luftens.
bevingade sangare.
Om det för lif och lem
riskabla i de italienska jä.rn.viigsresorna ger shissen » Cajanello n ett godt begrepp, och » I helgonets repiiblik~ f % vi en intressant skildring af San Marino, den lilla itslienslra » republiken i vastficksforinat », detta stycke oförfalskad medeltidsromantik midt upp i nutiden; hvilket iippfliiget på sin klippspets, trotsar den anstormande civiljsationen, ja, genom sin otillgariglighet bjuder t. o. m. turistströmmens förharjande vigor stången.
Att förf.
vikit af f ï h dlfarsvag för att 1Ata oss få en inblick i detta lilla kuriösa samhalle, böra vi vara honom sarslrildt tacksamma för.
Skarg&amp;rdsbildeïn: t äro noveller, frainstiillda efter en iinnu mer skissartad metod an de italienska .. stgcliena; de göra ockst % ett be- tydligt mindre helgjutet intryck.
Afven iir det8ta fallet med de par berättelser med medeltidsstiimning, som ock&amp; förekomma i sam- lingen, en af dessa, den första i haftet, » Vrets », ar dock återgifven i den tillbörliga sagotonen, och den lronversation de gamla svea- kon~ingarnas stenbelaten föra ined hvarandra, diir de julnatten spat- sera omlrring på det historiska klostrets ky&amp;ogårci, gör intryck af att vara fullt antentislr.
.
L.
A. Ytiren, fijrhoppningarnas, lifvets och ljusets tid, har fått låna dessa smi litteriira bagateller sitt namn.
Ocli om något mycket ungt och outsprimget bara de vittne.
Den som tecknat dessa sliisser har mycket iilslrat naturen och nedlagt i dem den viirnie.och inner- lighet, soin en stor ömhet slränker.
Har, i naturbeskrifuingarna, röjer förf.
en mogenhet och en kanslofördjupaiug, som stracka sig l~ortonl nybörjarens st&amp;ndpunkt.
Men skildrjngaima för öfrigt, helst de, dijr iniinnislror iitgöra staffaget, bära alltför ~nyclret spir af dilettanten, för att de glimtvis framtradande vackra stämningarna skola kunna öfverslcyln kompositionens torftighet.
Ja, detta var mitt försts intryck vid genombladdrandet af den lilla boken, hvilken för öfrigt varit nara at.t fördriinkas i jullittern- turens starka flöde.
Men så koni jag att kasta blicken på titelbladet, och diiraf erfor jag, n&amp;got jag först förbisett, att dessa » Vårskissor » voro ett posthumt arbete och att man aldrig på dem $unde vänta någon fort,sättiiiing eller något slut.
Man döiner icke en döds verk efter samma måttstock som en lefvandes.
De löEten, det inneburit, Ila aldrig blifvit infriade, men heller aldrig svikna, och hari.
ligger en mild och vernodsfiill försoning.
J a g khmer ingenting om den bortgiingna förf., hvars namn för första giiigen möter mig från dessa blad, men jag förestiller mig, att, hon ägt ett känsligt, vårljust sinne, som striifvat att ge nttryck och fonn åt hvad hon bar i sitt inre.
Ibland har hon lyckats, ibland icke, inen a h e n on1 uttrycksmecllen saknats, tranger den varma sjiilen allestädes igenom.
Vacker finner jag isynnerhet den lilla skissen » Fran Ersta sjukhus », kanske emedan man assobierar den så intlimt med den döda
förf: s egna erfarenheter.
Afven sjukhusets viirld iigde för henne så många ljusa punkter;, blott och bart den oinstiindigheten eller rättare den outsiigbara lyckan att ens fönster vette i t sjösidan och dess vidt faninande horisont » innebar ljus nog.
- » Ser man ingenting af jor ' den från sitt lager, så mycket iner då af himmelen.
Och hvilken himmel, hvillm f srger!
» iitropar den sjiika i sin öf verströmmande tacksamhets- 1rii.nsla för allt det sköna lifvet Har att bjuda på.
Liffullt och måJande skildrar hon sedan den underbara, alltjiirut skiftande tafls, som från Itemes sjukhusfijnster upprullar sig för blicken - och vi veta att den omfattar en af de sliönaste utsikter i viirlden - och vackra ord har hon iifven funnit för Ersta-systrarnas &amp; t kiirlelcsverlc helgade lif.
n Vårbilder från Jiimtland~ innehalla afven fina naturskildringar, uppenbarande en lifsf~illhet, hvari man förgiifves spårar en aning .om död och förintelse.
SA n i r oss från andra sidan grafven genoni dessa enlrla bilder en hoppfullare, solljusare, lifsgladare ton $in den, som vanligen brukar anslås af de små och stora diktare, som vandra i den .s.
k. jiinmerdtzl, vi benamna var jord.
L.
-.
n.
Föredrag f610 kvinnor.
~NHgra sinittosainim sjukdoii.ar och deras sociala fara)) var, som Dngny förut meddelat, iimnet för det föredrag, sorri hölls af doktor Ellen Sandelin p&amp; E ' redrilca-Breiner-Förbundets samkvain si&amp;- lidna 11 december.
Det stora intresse föredraget viiclite och den önslcan, som från flera håll uttalats, att detsamma skulle blifva till- giingligt för en större alliniinhet, föranledde c1: r Sandelin att göra samma i h n e till föremål för en offentlig föreliisning.
Denna hölls i Vetenskapsalrademins hörsal mkndagen den 27 janiiari kl. l / 2 S e. in.
i n k ett endast af lrrinnor bestående auditorium, hvillret till sista plats fyllde föreliisningssalen.
I inledningen till sitt föredrag upplyste föreliiserskan diirom, att hennes upptriidande iiarmast förnnledts daraf, att Svenska liikare- sallskapet, d i det förlidet.
Ar till diskussion upptagit äninet: » hur motarbeta de veneriska sjukdomarna)), koinniit till det resultatet, att ett af de kraftigaste medlen att afviindn det onda vore spridande af iipplysning om dessa fördiisfbringande sjukdomars natur.
En viid- jan hade darvid stallts till de kvinliga lakarna att dessa slcnlle söka ~ e r l c a för, att en sådan upplysning komme deras kön till godo, då sarskildt bland kvinriorna en stor och ofta ödesdiger okunnighet radde på detta område.
Denna af vårt lands främsta medicinska a.~il~toriteter till de kvinliga lakarna stiiillda iippmaning hade d: r Sandelin kiinnt soin en bjudande plikt att efterlcomma och hade latit henne öfvervinna de betiinkligheter, som naturligen uppeste sig mot.
ett offentligt framlaggande af ett i i m e af en s&amp; grannlaga och örntag natur.
Efter denna orienterande inledning öfvergick föreliiserskan till en sakrik och upplysande öfversikt af de veneriska sjukdomarnns förekomst och spridning, deras art och verkningar samt botemedlen däremot.
Det var en hemsk tafla, som därvid upprullades, icke SA mycket genom de hårresande detaljer, som framlades, sadana förstod förelaserskan med berömviird finkanslighet att sil vidt möjligt u d - d ~ utan, genom de statistiska siffror och uppgifter, hvarmect före- draget illustrerades, och som tillfullo idagalade den fara dessa sjiik- domar innebiira för samhället i sin helhet och ej minst för det koill- mande slaktet.
Sedan tal., i den rikining, som hsr antyctts, ur medicinsk syn- punkt behandlat sitt iimne, slutade hot me (: att yd ett viiltaligt o ~ 1; varrïihjartadt siitt betona, i bvilken ge~iomgripande grad ile missför- hållanden hon berört ingrep0 i ett folks sedliga.
lif.
Hrarje iniinni- ska borde lcänna det som en dyr och ansvarsfull plikt iitt 11611u sitt sedliga ideal högt, och sarskillit borde vi, kvinnor, ej fastna i tleu falska föreställningen, att okunnighet innebure oskuld.
T~iirtorn~ kunskap på alla omr %den af lifvets förlidlanden gjorde kvinnan bättre rustad att möta frestelserna och bättre agnad att upptaga kam.
pen mot det onda, i all synnerhet vore det modems oafvisliga skyl- dighet att skaffa sig kännedom om arten af de faror, som i älrtcn- skaget genom dessa sjukdomar kunde hota hennes unga dotter och att, då hon f %tt upplysning dihop, icke fiira sitt barn bakom ljiiset betriiffande dessas verkningar.
Xfven varnade fiireliiserskun fiir den strömning inom den moderna skönlitteratiiren, som förhiirligar dc11 sinnliga kGrleken med förtigande af det nioralislm och kroppsliga fur- därf, som ett hhgifvande &amp; t denna känsla utan sedligt unclerlitg medförde.
Det i hög grad intresserade auditoriet visade sin tacksamhet mot tal.
genom ihållande applåder.
133 utrymmet ej medgnf alla dem, som önskat bevista förelasniiigen, att vinna intriide, kornimr densamma att upprepas den 18 februnri kl. l, ' rS e. m.
H sainiiiu stalle.
Frågan oin de veneriska sjukdomarna och deras Lektimpnnde har afven upptagits n£ d: r Karolinci.
Wiclerström i ett par fiireltisnin- gar hållna under januari manad i Xteneums för flickor stora stil.
Dessa föreliiisningar ha bildat en fortsattning p&amp; d: r TYiderströmu under förliden vinter hållna föredrag iifver krinnohygien och Ila afsetts hufvudsakligen för lärarinnor vid viira elementar- och folk- skolor; de hafra, ehnru icke annonserade, iifven haft att glädja sig åt en mycket talrik publik.
.
Riksdagen 1902.
Af statsverkspropositionen och förteckningen på de till riks- dagen inlainnade motionerna framgår, att följande, särskildt for den svenska kvinnan viktiga iirenden skola behandlas under inneva- rande riksdag.
Under sjette hnfvudtiteln förel~omrner regleringen af post- och telegrafvedrens stater, en fragn, som p&amp; det niirmaste sammanhänger med de kvinliga ikmbetsinnehafvarnas inom dessa verk intressen.
.Då vi hafva för afsikt att i särskilda artiklar fortsatta den i 1: sta häftet upptagna behandlingen af den kvinliga post- och telegraf- persona1en.s samt telefonisternas löneförh&amp;llanden, m&amp; har, med för- bigående af ' hvad shatsverl~spropositionen i denna sak innehåller, endast påpekas en del enskilda motioner i samma syfte.
Så mo-: tioneras i Försts 1 idnunaren - af hr 25 .. E. Pette~xson: om förbättrad aflöning $t vissa lolcal- t-elefonister i telegrafverkets tjiinst.
I Andra kammaren: af h r Nyströuz: om sådan höjning i den al: k. m: t föreslagna nya staten för telegrafverket, att aflöning för telegrafstationsföre- ståndare och stationsmastare må utga med 1,400 kr.
; af densa~nme: att antalet telegrafister må höjas till 360 från 280 af k. m: t f~reslagna; af hr Liljehobn: om riitt för kvinlign telegrafstationsföreståu- dare, hvilkn enligt den föreslagna staten k o afsedds att utbytas mot manliga, att kvarstå; af hr Hedlzmcl m.
fl.
: on1 en höjning af 21,000 kr.
i anslaget till extra ordinarie tj; insteman och vikariatsersattningar m. m. vid telegrafstationerna, i syfte att bereda förbiittrade löneförmåner åt en del lol~altelefonister.
Under httoade hufvudtiteln är att marka en hel del af k. m: t begiirda ökade anslag för den kvinliga bildningens befrämjande.
Så begiires B den o r d i n d e utgiftsstaten: Höjning i anslaget till högre skolor för kvinlig ungdom med 160,000 (utöfver det nu utgående beloppet af 200,000 kr.)
P&amp; ext9.a stat: Resestipendier åt föreståndarinnor och lararinnor vid högre skolor för kvinlig ungdom och sainskolor ............... 6,000 För uppehållande af undervisningen vid högre lararinne- seminariet ........................................................ 8,000 Löneförbättringar vid Högre lärsrinneseminariet ............... 3,250
E n valfri Ejärde eirskurs vid Högre liirttriniieseminariet ....... 3,0 (JO För underrisning i huslig ekonomi vid högre lärarinno- seminariet ...................................................... 5.000 Uppförande af byggnader för follrskollHrarinneseminariee i Landskrona (hterstoden af förut beriljadt anslagj ...... 29,000 För uppehallande af undervisningen rid Laudskroria folk- slroll~rarinneseiriinarium ....................................... 44, (l () O köneförbiithring åt lirare och liirarinnor vid seiriinaricr~ia ... 2 ~ j y 3 W Resestipendier åt rektorer samt öfriga liirare och liiruriliiioi- vid folkskoll&amp;raresemi~~ariernii ............................... ' 3, (fW Resestipendier åt folkskollärare och folkskolliirurinnor ...... A, (II I0 Till de i Vppsala, Stockholm och C %teborg anordnade iiiidtbr- visningsknrserna för utbildande af Lrarinnor i 11iwlig ekonomi .......................................................... ~i,~3KO Darjamte hemstalles, att för Gr l!
) lJ: 3 m,ï anvisus ett nns!
: ig å 19,400 13. för beredande af d1derdnnisiindersti; ct i3 siidona larare och 1Hrarinnor vid sm5skola eller mindre follsskola srimt Litradanile och extra ordinarie lärare och liirarinnor vid folkskola.
Iirilka, efter a t t hafva i minst 1 5 ars tid oförrirlige~ tjänstgjort, afgatt fGo tjiinsten utan att erhålla understöd enligt reglementet !c11 22 jiini 1892.
För gymnastisks centralinstitutets kvinliga liirokiirs begiirex ytterligare 4,700 kr.
Enskilds motioner i skolfragor, soni berijrn den kviiiliga iiiider- visningen, iiro i Andra kaminaren vickta.
ocb Fr. E w p: oili s r a t w n s l a ~: ^ (30.000 kr.
af hrr Hai~znm-llti~d får underrisning i Iiuslig ekonoiiii rid folkskolor, hiigre folks !mlor och folkhögskoloo; af r7esniiinze: om iiudring i rilllsorsn för statsbidrags t " it1ijiitande af högre flickskolor och samskolor.
För öfrigt vilja v i namna följancic?
i - \ nGra kammaren ~iiclcta motioner: af br X ~ S ~ I - O om I H ändring: i 15 !cnp.
2 3 giftrrm; Tt: sbcilIierndkm (har hänvisas t.iU Föreningsmeddelandepi i detta hiifte.
riar en nar- mare redogörelse fiir denna motion lariinas;.
af hrr Li1lcZ7ingei~ och r011 E: i.ie.r.crr: tm: fiir1ydliga1~~ ?~ af fattig- vårdsförordningen, att iifren glfto !rrin: ioi.
nli!
vart1 vri1b;: ra i fattig- uArdsstyrelae.
liesebref från Förbundets tradgårdsstipendiat.
P&amp; sluttningen af Elbestranden strnst iit; .mfi; r Hamburg ligga de rika l-Iatnburgfamiljeri~ns villor med sina stiirre eller mindre parker och ekonomit,r&amp;dgArdai *.
J a g ville, agrna se en af dessa och for därför en vacker morgon ut till » Donnerspark », den f ÖrnBmsta af adle villorna, i mitt tycke ett riktigt slott.
Triidgårdisdirektören ar ocksa en frainstiiende, inom tyska trRdg8rdsviirlden för sin sliiicli- lighet bekant man.
Mycket ~Bnligt blef jag 31: hoiiom visad om- kring iifverallt.
Nu vi !l jag dock hopps i i f ~ e r beskrifningen på parlcen ined dess pittoreska dammar och sttitligs terrasser, vinter- tr&amp;dga.rden och de stora vixthasen, diir massor af blommor för dekorering af villan drifvas, och endast halla mig till mitt gebiet - grönsaker och frukt.
, 41drig har jag sett en biittre, för att ej siiga vackrare in- r8tt.ad grönsa1rslcä.llnre.
PA de langs \ - aggarna löpande stall agen.
lago, prydligt inslagna i sand och ordnade hver sort nog&amp; för sig, alla slags rötter.
selleri och dylikt.
Midt 115, golfvet inom en af- plnnlcning intogo kardoaer, purjo och persilja förniimsta platsen.
- Ser inan blott igenom och putsar kardonerna d i och då, h8lls de sig.
pa detta satt hela viuteïn - Vtrned alla hyllor biingde p&amp; snören knl, blil och grön, h.~nfviid vid bilfrud.
Rom sngdt, clen lilla.
kallaren r a r btide aptitligt och clekorntivt ordnad.
Till följd af sitt djupa, helt och hållet underjordicl~n lage var den frostfri, och, som den var ~ 5 i l dranerad, ej fulctig.
- Frnlitlii$illarei.i var inrzttacl med fasta spjelstallage, belagda ineil papper, sb a t t fi.nlcten ej s1; ulle taga u å g d intryck.
För att fA frulct att billa sig synnerligen liii~ge - stirslrilclt Spplen.
- brukar m a n Iiur l&amp;gga den i torr saud tv % d tre bvarf p i hvaraadr: ~.
i flata 1erlrtii.l.
Dock lär den latt slxuinpus, nar den sedan upptages, och hör den darför genast lindas i sikespapper, om del1 e) st-ras anviindes.
All puckning (och Bar p a c h s betydliga siinilningar till \ - auner och belianta) .. sker i tr5iull.
, Dessutom liras de finaste frukterna i silkespapper.
(Afven drufvor sandas på detta &amp; t.)
Friikteii lyar hRde yacker och mycken, East det annars varit.
klent 115 alla hall med sliorden.
Ocksa skijtas triiden siirdeles ~ % l medelst.
ntliiftning, gödning och spritning, ren- hållning o. s. v. samt, om s&amp; fordras, attni ni ng.
De kunna diirför biira hvnrje h. Nagm mycket sena froster förstöra iii i alliniinhet ej hellar h&amp;r bloinmen.
I niiïheten af Doiincrsgark ligger hr Liiclies stora skola för ' formtriid.
Dit gjorde jag en titt och fick se mycket vaclwa och friska trad, som dessntom, enligt oberg %rtnei: ns p3sttiende.
alla voro ri1; tigt namnbestiiinda.
Men sk kostade de oclrs&amp; nigot!
Det generar dock ej Hainburgarne att t .. ex. för ett formtr8d med tre etager betala 15 it 20 inark.
Ej heller tycker nigon det vara för mycket '
att med 30 mark om dagen ersiitta hr Liiches, d&amp; lian kommer och .beskar ens träd.
Uen låt oss fara åter till Hamburg och då dröja litet r i d St. Pauli landningsbryggor.
Det ar torgdag, och bitarna f r h Finkenwiider och andra oinkringliggande orter komma fullastade med grönsaker och fruktkorgar, hril1; n från bitarne 1: istas på de kolossala vagnarna och köras till Hopfenmndrt.
Hvilkeri massa korgar förbrukas ej har!
- Pilodlingen i Tyskland ar minsann stor- artad.
Bastanta och priiktiga iiro oclcnii dessa fast Piit: ide korgar, men ej siirdeles dyra.
De stora, soni ryinma 100 i '!
?
(i0 l., kosta omlrring 1 mark st. Niinne det ej skiille löna sig att hos oss f $ i gång en dylik tillvei-lsning af enkla, h; illt) nra korgar: ' Hamburg ansjigg jag mig n: i lciinna liumtt och styrde fardec till Entin.
Jag hade hört, att iliir skidle finnas aBgra stora frukt- odlare, af hvilka Btminstone en befattade sig med vinheredning.
Denne, hr Fahrendick, uppsökte jag först.
Huii hade stora frukt- planteringar och ar en mycket intresserad odlare, som giir flerfaldiga experiment med nya friiktsorter och beliaiidlingssiitt.
Idessa e s p r i - ment utfalla dock ofta ganska illa, s&amp; att en sort, hrilkeu uiibefnlles p. '
det högsta i tradskolekatalogerna, och livaraf kanske 200 tinad p i den grund planterats, ej a.lls motsvarar det utlofvade.
utan niåste tradeo szlsoin imderhaltiga efter några ar borttagas.
E t t ledsamt resultat hade iifven en tiimligeu tat plantering i grisvall gifcit.
Gamla sorter och gles plantering å öppen jord förordades diirför p6 det varmaste af h r Fahrendick.
Han hur sin alldeles särskilda paclcnings- metod.
Han in~ecklar frnkten i tidnings- eller anmr.
ogiiii~iiitzdt papper, och detta papper f8r ej vara slatt iitan skrynklas vid om- vecklingen för att det skall kunna fjfclru sig.
Jaed fruktens lagring hade atskilliga metoder försökts, och ansugs s1~jolstallage med lit- dragbara fack förmånligast.
Det ar ochii bekviiint.
tnciast Irnkten ej rid utdragningen skakas för mycket.
Tvärt emot hvad jag f r h l~iirjali .tiinl; t, korn niin resa att g;.
öfver Berlin, och detta angrar jag p5 intet vis.
dii jag hiirjgenoin fick se en af Tysklands föruiimsta fidirodlingur, hr ljolles stora friikttriidg&amp;rd och fruktanvandningsalistalt vid Koepnick.
Det iir just ej n&amp;ot lämpligt stalle iijr en tradgardsanlaggui11g, detta Iioepeniclc, d % jorden endast I) es~Br af sand, men som trädgården fick lof att läggas bredvid de stora mejerierna, som t.illhi; ra hr Bolle, stod ej valet fritt.
&gt;Ian gör i stiillet allt tiinklart för att ersatta, hcad som brister i jordens beskaffenhet.
C; enoiii hela triidgirden ar draget ett niit af öppna bleckrannor fur fifvsrvattriing.
Tvii giiriger om året, var och eftersommar, sker gri: ndvattriiugen.
1-atteri upp- pampas med Angkraft.
blandas iued giidsel, och denna blandning iif versköljer hela tradg hden.
JIellaii traden stii Irrnsbiir., vinbiii., hallon och smult.ron planterade.
Riirbiiqkarna Hro synnerligen starkt beskurna, och pastas de sa behandlade gifva de basta skördarna.
l i e n pil till lagerrummen.
Fruktkiillaren var ordnad som på Bon- nerspark, ined spjelstallage, och samma metod fik packning anviindes
alven.
Det nya, som förekom, var simå, ovala triiaekar med lock.
rymmande 1 / 2 B 1 l., hvari körsbär och smultron torgföras.
.Dessa askar kliidas inuti med blad, fyllas och stallas den ena på den andra i triilådor.
Köparen får behålla den lilla aslien och kan på detta satt hemföra sina bar fullkomligt fraicha.
Fina Bpplen packas ofta i grunda pappaskar, hvilka också de f &amp; behållas af köparen.
Werder %r ett litet samhälle, som ligger hinsidan Potsdam, från Berlin riiknadt, och hvilket uteslutande agnat sig åt i synnerhet stenfruktsodling och konservering.
Man ser där mest fabriker och tr %dgårdar.
De packnings- och förs %ndningsmetoder, som jag hos en af de större odlarna, hr Yhuhlmann, såg, öfverensstamde med de f örut beskrifna, träull och i biista fall silkespapper.
För smultron begagnade han siriii flata videkorgar, men de Eafvn på lingt nar ej de fördelar, som de förutniimda askarna.
Hvad torgföringen och esponeringen i Berlin betraffar, är den ej så systematisk och ordentlig som i Hambiirg.
Har uppstaplas på alla möjliga satt.
Dock iiro videkorgar förharskande vid transport.
Exportfirmorna iiro naturligtvis ej många har.
Den förnämsta iir kanske Eduard Weinhagen, som har sin lokal i Markthallen, och det ar den utlhdska frukten, som ar förharslrande, sarskildt italiensk och tyroler.
Besöker man Berlin för att se n %got, som rör tradgArdsslcötse1, underlåter inan säkert ej att besöka Lehra.nstalten vid Wildpark samt att taga sig cn promenad t-il1 de kajserliga drifverierna.
Lehr- anstalten har ej nggot fördelaktigt liige för fruktodling - hvilket ju ej heller ar dess specialitet - da jorden iir bottensur.
Det ar därför ockst % endast de unga traden, som trifvas val.
Ratt ansenligt ' med fruktvin beredes h&amp;-.
Att de käjserliga drifverierna skola vara ståtliga iir ju naturligt.
Det ar mest vin och persikor, som odlas i dessa långa rackor af hus.
Dock hade jag den turen att i ett af husen f&amp; se en ixtmiirkt vacker chrysanthemumutställning, anordnad för kajsarinnans rakning.
Vinskörden var till det mesta öfver, endast har och dar hängde några enorma ldasar Gros olmar och Lady Down.
Ett nytt för- variagshus för vin ar under Byggning, men s&amp; föga hunnet att jag ej kan yttra mig därom.
Annars förvaras drnfklasarna på, vanligt satt aftagna med ved, som nedstickes i vattenfyllda flaskor.
Den mot luften vettande ytan bestrykes dock ej, som ofta a.r fallet, med vax eller dyiikt.
Det anses fördelaktigare, att det öfverflödign vattnet far afdunsta.
En mängd smultron i lcruka stodo utanför husen.
Deras drifning börjar i december.
Nar sedan biiren äro fiirdiga för försandning, laggas de i grunda tialAdor rymmande ett hvarf, och hvarje bar inneslutes i ett blad.
Packningen af all annan frukt sker i triiull.
Kajserliga växthusen ligga alldeles utanför Sans-Souciparken,.
och det var en stor missriikliing att ej kunna få taga en promenad genom den på atervagen.
Men som kajsaren vistades p&amp; Neueu Palais, var parken afstangd för allmänheten, och jag fick finna mig
i mitt öde .att betrakta den s&amp; godr sig göra lat genom gallret, Hur jag sedan fortsatte min resa öfwr Halle och Frankfurt ar kanske bast spara med a t t beskrifra.
Jag ar ridd, att mitt bref Sindock blifvit viii I i n g t).
Den 25 nor.
1901.
S.
If.
Tcstaaniente.
Ti !l Fi.eciika-P,r~1~1es-Fijt ' b~i111let s1;: dI twligt ifl lid ii^ frökeii Einilie Zandars testainrntc!
iifvt4iirl: iiaci dels kr.
10,i; 00, dels eii iinder iiamii af Hilma Zaiiders ' Jinxie bildad foilc !.
sistlidne deceirilwr iippgiientlt?
till kr.
4.144: 20, hvilku biida summor tillsamiiiaiis skola af Fredrika-lire- mer-Cörbi~n~let förvaltas uiicier iiauin af uHilrnrl och Enlelic!
Znnders pt ' u- sionsfond för liirariiinor~.
.
.
lF~rel %sningsserieai vid Ililjeliio8enien9 soul alltjam onifattas med det liflignste intresse.
Fortsattes torsdag:.
; i drii G februari, (Iii frn Louise Beckmail 3iöll ett f ö r e h a g ö f w r amriet:.
Krinnans ansvar i hcuimet och ute i lifvetn.
Z Xordisk kvi~idesngsmode 9 Xristiania somniareii 190. '.
Till Fred~wika-Bi-emer-Förbiiiidet har iugiitt en skrifyelse iiled aninudau om För- biiiidets deltagande i 12et nordiska kriniioriiöte.
som iii.
afsedt att hiillas i Kristiania nastkomrna~icle juli mimad.
Pr ' ogra: iimet, hrilket ännu i allx delar ej s p e s vara faststiilldt, skall bl.
s. omfatta siuiaiia frugor soin livin- lig utbildning.
kvinliga liikarct och d e r s stallning.
aocirrla reformer, Ca- siiilla Colletts legat!
uririoiiella kvinuoi3r ' uiiuci.
föïutoiii konst och litteratur.
Förslag till Hwdring af gifterrnma8i~slbaJke~~~ Pi Fredlika-I3sciiiw- Förbundets styrelsesaininankomst ilen 15, jai: uuri clis !mrerades frilgan on: lirari siiges: att om.
ändring af den del af kap. 15 2 gic; ' terrrAtils~) alkeli, man och hustru obegge 31 ' 0 till skillnaden rulii,nde.
d i 83.r tlcii boet och barnen förese, som bäst dartill falleii 2s - - -, !ro dc likn (iiirtill ft~llt~ !.
- -.
-.
.
-.
Brist p i ntrymnit!
liar iiiidviixidig~j~i-: i l t t ~ s l n t ~ ~ i af i l e d m del af resebreivet, där beredning af bHr- och frliktnn iir belinlidlad, hiir iiitreasaut i och för sig detta amne an förefaller.
:) et ingick dock.
soni bekarl ".
h ~ f ~ i i d s a k l i g e i n resans plan att stiidera frukt- och grönsakers torgföriugs- och inpackningsmetoder, hvarför det, som e,i direkt ii,ger sammanhang härmed, initst utlemnas.
" i
vare då mannen narmarea.
Dis1; iissionen utmynnade i det beslutat, att Förbundet skulle söka verka för att en motion till riksdagen inlämnades med inneh&amp;ll: watt Riksdagen mAtte i skrifvelse till k. m: t hernst8lla om införande wE shdana andrade eller fortydlig~de bestämmelser i giillande lagstiftning om äktenskapsskillnad, ath vare sig denna Sr slutlig eller ålagd p&amp; ett å r till säng 0c11 sate, ratten att förese barnen ' mii tillerkännas den af makarna, som i sådant hiinseende är mest passande eller, om de iiro därtill lika fallna i öfrigt, den, soin i afseende ö hvarje barns Alder, kön och andra förhal- Itindeii pröfvas för detsamina såsom virdare l&amp;mpligast.
* ' Den motion, som i följd af Förbundets Qtgöranden inlämnats till riksdagen, har, sedan Förbundets heinstallan ' aberojmts, af motionären fått, följande lydelse: -- .- - - - - - - - - --- - - - - - - - - - - - DA Riksdagen Ar 1899 i skrifvelse till Kongl.
Maj: t begarde utar- betande af förslag till ny lagstiftning rörande skillnad i aktenskap och trolohing, 18rer Riksdagen tillafventyrs ej vara ' benägen att i afvaktan biirpii uti siirskilda akrifvelser ytterligare franiföra speciella önskemal, som dlirvid b&amp;a komma under öfvervägande.
Icke heller är det antagligt att statsmakterna sliulle finna Iampligt, eller ens möjligt att siirsliildt för sig slutgiltigt ordna den af Förbundet upptagna angelägenheten utan sam- manhang med det inera omfattande lagarbete, som afses nied Ri1; sdagens skrif velse.
D&amp; emellertid denna, senare lagstiftnings slutliga lösning med all s: tnnolikliet .maste draga ut p&amp; tiden, förtjänar i alla hlndelser att öfver- vägas, huruvida ej u r nuvarande lagstiftningen kan redan nu borttagas den öfverklagade principen, s&amp; att den ej f&amp;r tillfälle att vidare i tillamp- ningen göra sig gitllnnde.
Ditrtill synes ock alit skal Föreligga, di % den- snmma nied nuvarande rättsuppfattning innebiir en stor orättvisa mot hu- strun och en krankning af hennes dyrbaraste plikter och riittigheter.
E n siidring kan äfven lätt Avagabringas, genom att orden » vare d&amp; inannen narinares utbytas mot t. ex. ssliilje då domaren deni emellan efter ty som skhligt .pröfvas.u.
P % grund haraf far jag vördsamt föresla: att Riksdagen ville för sin del antaga den andring af 15 kap. 2 5 Gifternlålsbalken akt orden w a r e dii mangen när- Inires utbytas mot: * skilje d % domaren dem emellan efter ty som skäligt pröfvass.
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insänd perio- disk litteratur 7 dec.
1901-7 febr.
1902.
Svensk: - Eira n: r 23-24, 1901.
1-4.
Folkskolaris barntidning n: r 33-36.
1901.
Hälsovännen n: r 24, 19G1.
1-3.
Heintrefnad n: r 37-40, 1901.
1-5.
Hemåt u: r 1-2.
Idun n: r 49-52, 1901.
1-5., Tordemodern n: r 12, 1901.
1.
Kyrklig tidskrift n: r 11-12, 1901.
Lasning för hemmet n: r 5-6, 1901.
Mot Iiemniet n: r 1-2.
Nordisk tidskrift n: r 7-5.
1901.
Xya kyrkans tidning n: r 12, 1901.
Ord och bild a: r 11-12, 1901.
1.
Pedagogisk tidskrift n: r 10, 1901.
Saga n: r 16, 1901.
1.
Seclliglietsvännen n: r 5-6, 1901.
Slöj dundervisningsbladet n: r 12, 1901.
1.
Social tidskrift n: r 9-10: 1901.
1.
Svensk bokhandelstidning n: r 49- 1901.
1-5.
Svensk damtidning n: r 43-52,1901.
1-5.
Svensk lararetidning n: o 50-52, 1901.
1-6.
Svensk musiktidning n: r 20: 1901.
Rylende n: r 23-24, 1901.
1-3.
Urd n: r 48-52, 1901.
1-2..
.J.
Dansk: Bog og Naal n: r 1-2.
KVinden og Samfundet n: r &amp; -- 52.
1901.
1-2.
Kvinderiies Blad 5 dec. -- l9 dec.
1901, 9 jan.-4 febr.
Kyhvaja n: r 1.
Fiiislr: Tysk: Blätter des Badischen Frauenvereines n: r 23-24, 190L.
1-2.
Deutsche Hausfrauenzeitung n: r49 -- 52 1901.
1-5.
Die Frmenbewegung n: r 24, l90 L.
1- 3.
Doiiumente der Frauen n: r 17-18, 1901.
1-3.
Monetsbericlit des Vereins christlicher Lehrerinnen nr 1-2.
Neue Bahnen n: r 24, 1901.
1-2.
Neues Frauenleben n: r 1.
Engelsk: 1-3.
Tidn.
för Sveriges lliroverk n: r 23-24: The en gli sh wo man; ^ Review n: r 1.
The Nurses ' Journal n: r 1-2.
1901.
The Niirsine Record n: r 714-717, Varia n: r 12, 1001.
1.
1901.
Fis-722.
Verdandi n: r 1.
The Woman ' s Journal n: r 42-50, Finländsk: 1901.
1-4.
Finsk tidskrift n: r 1 ' 2, 1901.
Niitid n: r 1 ' 2, 1901.
1.
Fransk: lic ' oï~k: La Feintne n: r 22, 1901.
1-3.
For Kirke og Kultur n: r 10, 1901.
1.
La Fronde.
Husmoderen n: r .34-36, 1901.
1-3.
Revue du Travail n: r 12: 1901.
