# ID: svediakorp-per2340
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1910
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,808
# sentences: 1,485
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
TIDNING FOR DEN SOCIALDEMOKRATISKA KVINNORORELSEN.
C ' tglvcn av Socialdemokratiska Kvinnokongressens Vcrkstalllande Utskott.
Stockholm l91 0; A.-B.
Arbetarncs Tryckeri N:r 12 December 1) Il Preiirmrralio~rspriu: 1: 20 pr helt ar, 60 öre pr halvt och 30 öre pr fjardedels Ar.
Lösnummer i 0 öre.
1 För redaktionen: RUTH GUSTAFSON.
Hagagatan 18, IV., ö. g.
STOCKHOLM.
Allm.
Tel. 22099. vet, den enda tillvarelseform, som un der några som helst ornständiglietei kunde anses värd a t t kallas för liv Detta gallde först och främst marty Av B. lp: &amp; ak.
rerna, bland vilka ju Jesus.
var del Det torde vara allmänt bekant, at1 Främste.
När man talade om den elllei de historiska anledningarna till ' jul * högtidens firande äro flera.
Detta bruk stscker sina rötter lika mycket nod: urgamla hedniska trosåskådningar ock sedvänjor som i den kristna urkyrkan!
gudstjänstkult.
För den kristligt kyrkliga ' åskåda ningen ar julen Jesu födelses minnes fest.
Nar Jesus föddes, vet ingen ehuru gammal tradition förlagt denna händelse till det norra vinterhalvåret I kyrkans första århundraden firade8 julen icke alls.
Påsken var d % der enda stora kyrkliga högtiden.
.
Ihtta Julfirandets uppkomst.
I sammanhängde med den kristna, all- mä.nåskådning, som av fullt naturliga skal rådde och måste råda under mar tyr- och förföljelseperioden och föl vilken detta jordelivet var av mycket underordnat, ja ofta nog av rent ne gativt värde.
Syndens, sorgernas och lidandenas värld var ingenting att vara tacksam för att hi^ blivit insatt uti.
Tvärtom var befriolscn, diirif ' rh det enda, ' som det var värt att kanna tacksamhet för.
Från denna urgamla åskådning härstammar den ännu i denna dag.
inom kyrkan gängse seden av stacksagelse för de dödal, sisom namnet ännu alltjämt lyder p % det sön.
aagliga tillkännagivandet av de u.nder den ggngna veckan inom den respektive lokalförsamlingen avlidna.
För den urkyrkliga bk5dningen var allt, ca, en m änniskas dödsdag hennes enda verk- liga födelsefest.
Ty da ingick hon i elliw föddes till det enda verkliga li- O h ng on ser ii sista sidorna.
pris 15 öre pr mm. '
För expeditionen: EZin Li,rdI#y, Tunnelgatan 1 B, I Stockholm.
i 91 o I I Det ar en mycket intressant iaktta- gelse, hurysom aven den kyrkliga.
åskådningen i olika tidsperioder på mycket viktiga punkter följer den s. k., materialistiska:, eller ekonomiska hi- storieuppfattningens lag.
D. v. s.: denna kyrkliga tidsaskadning visar sig i högst väsentliga avseenden bero av och vänja sig efter den kyrkliga or- ganisationens eget ekonomiska, och sociala Ege.
I förföljelseperioder har alltid en asketisk eller världsföraktande livsåskådning.
en allmän ringaktning av det jordiska goda gjort sig-gällande inom kyrkan.
Från sådana tider här-, stamma eremit- och munkvasendet; mystiken (= överandligheten), kvietis- men (bortvändhet från allt görande och verkande; jämför ' Buddas snir- vanas), o. s.
.v.
I tider av jordisk, välmakt åter framträder ofta icke blott ett fullt uppskattande, d a n också rent utav ett hejdlöst överskattande av de.
jordiska värdena.
Har hava vi bl.
a. den naturnödvändiga och absolut ound- vikliga orsaken till, att ett välsituerat .. prästerskap undantagslöst alltid stått) ch nlbst st &amp; i de maktagandes och conservativas Iedor.
I h d a sattet att Friilsa en i ogonnytta och viilmiga.
för- Fallen kyrkoorganisation tillbaka till len rena kristendomen har undantags-.
.öst alltid visat sig vara att frälsa henne fran hennes pengar.
Det är ytterst lärorikt att se, hur ienna allmänna re4el exemplifieras; enom det kristna julfirandets upp- romst.
I början av 300-talet e.
Kr, ' iegrar kristendomen i det d5 linnu ~llenarådande romerska yärldsriket.
D. v. s.: Konstantin d. st., sjalv en ijupt okristlig och för Jesu lära &amp; so- .ut främmande karaktär, finner det ' JUL.
len martyrens B födelsedag *, moriade nan alltid hans eller hennes dödsdag.
) ch snart nog blev samma sprilkbruk; et vanliga också om alla andra för- amlingem medlemmar.
Plisken var h &amp; J-esu B födelsedap, aminnulse- eston av hans ingång i det eviga och örblivande, det enda verkliga livet. '
',
-- _ _ _ _ _ _ I _ _ _ _ _.
_.
_ _ _ _.
_ _ _ - _ _ - -.
.
- e -- -- .. _ --- .. -.
.- - ^ för sin politik gngncligt att med makt- relscfcsten don 6 janumi.
Don sist- till vårdagjYimningen i södern.
Bägge spr8k och v51d genomdriva kristen- namnda hade redan under ' martyrtide- @ VO med lätthet anknytningspunkten domens 3 upphöjandes till statsreligion.
varvet firats i Osterlandet till minne till förkunndsen om Jesu födelse och Ilotta blir nu den största och ödes- av Jesu dop och i Egypten till minne firandet av c. ss iminnelse.
P &amp; köpet digraste olycka, som nagonsin överg5tt aven av Jesu födelse.
Kristi gudoms- fingo vi icke blott julskinkan och jnl- kristendamen och kyrkan undor de nu Iiärlighet utgjorde i varje fall festens ölet, utan också ju !gåvorna och jul- ljusen.
Och dltsammans iiok smalta snart 2000 h e n efter Jesu födelse.
huvudförem5l.
Inom den viisterliindska kyrkan ater ihop till att giva de stackars arma.
Skaran av verkliga Jesns-1Arjiingar ut- gora vid kristendomens falslieligen uppstgr i mitten av 300-talet ännu en människobarnon i nordens ' karga skogs- s .. k., seger3 omkr. år 323 alltjiixnt s % att saga tredje juldag, niimligen bygder en liten glimt a v livets stora en försvinnande liten minoritet inom den hos oss har i Sverge ännu bruk- ljus och livets stora lycka - en gladje- det romerska riket och kuriila allts5 liga, den 25 december.
Denna dag Eest mitt i det tyngsta vintermörkret icke alls i nigon niimnviird grad tryc- valdes såsom nionde minadsilagen ef- i kretsen av dem, som stå hjärtat ka sin priigel p % den Överväldigande ter bebiidelsedagen: v i l k p firande närmast och kärast.
stora massan med våld eller av Itrass kort tid förut införts från Osterlandet.
vinningslystnad .omvandav namn- Omkr. ar 360 omtalas för, första g i n - ~ firande den 15 aec.
inom kristna.
Inom h äpnadsviick:iride kort g e juldagens kyrkan.
Och har se vi tid iir ocksi kyrkans hela allmän&amp;sk %i- den ~onz~rsliu ning till oigenkanlighet förandrad.
Vi ett nytt intressant jxempel på de eko- hinna hiir ej in @ p &amp; några dotaljer.
nomiska och sociala ~ÖrhQllandonas Det iir nog för v h t syftem3 att på- makt aven över den kyrkliga &amp; skZd- peka de okonomiskn och sociala orsa- ningen.
Orsaken till den 26 decembers kerna till, att blicken inom kyrkan slutliga seger inom kyrkan alver både plötsligt vandes f r h livet efter dett a den G jan.
och don 25 mars var helt till den jordiska tillvaron.
Detta var enkelt den, att donna högtidsdag lan- iclie i sig sjiilv nSgot ont.
' I !vLrtom cerades av den maktiga församlingen inncbar det n ~ y c l i ~ av t förl$iv,znde i Rom, villcon stad itllcj %n~t betraIdados viido.
h t osiindn och övorspiind; ~ i som viiddom hnvndstad och i riltcdom martyrtid~varvets onritiirlig,z övorancl- och s8vSl matesiollt som antl:ligt infly- iigliet blhtos bort, och i stallet upp- tande fortfarande överfiyglaclo don f&amp;- vultnade ett halsosairit erksn nande av tiska huvudstaden I~onstantinopcl.
jordelivets betydelse och.
dess krav på ~ a m t i d j ~ behöllos t dock de båda kon- oss.
E n brytningstid p; b5do ont och Iturserande julfesterna, mon Bebidelse- gott var tiden för romarrikets förfall, dagen återfick sin ursprungliga bety- i varje f:dl historiskt oundgän@ig li- delse, som namnet angiver, och Epi- kasom alla andra övergångsperioder i fanias eller trettondagen fick en ny miinslilighetens utveckling.
innebörd: minnet av ICristi uppenba- Under siidana förhållanden ar det, relse sisom hedningarnas friilsare för som kyrkans Jesusförkunnelse hastigt de vise männen av Osterlandet.
Redan före slutet af 300-talet hade sviinger om från betonandet av Jesu Som jag gärna vill tillmöteegi Eder döds betydelse till ett framhiivande av juldagens firande med häpnadsvackan- önakan om sen liten bits till Jforgon- hans joraeliv .. För min personliga del de hastighet utbrett, sig icke blott över bris men ' ej hinner skriva nhgot själv; ar jag obetingat övertygad om det hela den vasterlä.ndska kyrkan (Italien, vill jag.
i stället övereatta ett ypperligt fullt berättigade och sunda Liaruti.
Ja, G-allien, Spanieq.
och norra Afrika), mafi7igt inlägg för kvinnans rösträtt.
detta var nog t. o. m. den allra största utan - ocks ?i till Osterlandet.
Den ro- Det ar en tysk juris doktor Popert, vinsten, som-kyrkan drog av sin ge- mersk-katolska traditionen uppger, att som uttalat sig.
Och jag refererar hans nom Konstantin eljes till allt aqnat man vid fixerandet av juldagens da- yttrande, emedan jag av allt bjarta in-.
an gott förändrade stallning.
Särskilt tum skall hava 18tit bestiim:ma sig av dämmer i hans tankeghg: i vår i religiöst avseende s % osunda noggranna f orskningar i Roms stats- .Att ge kvinnorna rösträtt betyder att och bortkomna tid torde det vara nöd- arkiv (!
), vilka forskningar skulle - hava man äntligen i det offentliga livet kom- vändigt att med all kraft betona cletta lett till upptäckten, att d.en 25 dec.
mer att bruka de krafter, som innebo faktum gent emot den andligt döda verkligen skulle hava varii: Jesu fö- hos kvinnan i egenskap av - verklig överklasspietismens osunda och vidriga delsedag.
Aven en så gammal .och eller möjlig - moder, de egenskaper, vanstiillande av Jesu döds enkla inne- betydande kyrklig auktoritet s o m Jo- dem mannen icke äger.
Och därigenom börd - Ben viss slags blod~te~ori~, shsom hannes I&lt;rystostomos (1- 407) lancerar beredes aven nya möjligheter för fram- gamle biskop Rundgren pfi sitt prak- denna naturligtvis alldeles omöjliga steget, möjligheter, vilka icke finnas i. tiga och robusta siitt uttryckte sdcen.
teori.
Den är emellertid ett mycket det enbart manliga parlamentariska Ii-.
Sa uppstir samtidigt med kristen- intressant exempel p &amp; den mytbild- vet.
domens upphöjo ondes (eller rättare ning, som såfrodigt växte i Rom och, blot kvinnans deltagande i detta finnes ytterligare förnedring) till romersk ömt ansades av påvars och munkars dock ett mycket allvarligt skal, ett skal, statsreligion firandet av Jesu födelses sluga och hänsynslösa maktbegär.
som viinder ~ i mot g liela kvinnorörelsen, åminnelsefest inom den österlundska.
Nar sedan de kristna missionärerna ej endast mot rösträtten, kyrkan.
Detta skedde spontant sam- kommo till den germaniska norden, Detta skii1 ar att var tid överanetriinger tidigt p; skilda orter, och därav kom funno de därstiides redan fran urmin- d a arbetandes hjarnor och nervsystem, sig att julen började firas vid olika nes tid midvinbe~festen.
firad till hög- framför allt de i det offent.liga livet ar- tidpunkter under vinterhalvåret p &amp; tidlighållande av naturens pinyttfö- betandes.
. '
Overanstrangningens följder olika orter.
Av dessa olika fester an- delse, dagarnas nypåb5rjacl.e förläng.
hota redan det kommande slaktets sjals- .sågos snart två som de viktigaste och ning, solens seger över naturmörkret.
och nervkrafter.- De flesta barn, som kommo att firas jämsides med var- Ned klok diplomati begagnade sig då födes i var tid, torde komma att lida andra inom den österländ~ka kyrkan.
missionärerna harav.
likasom de och av bida föräldrarnas överanstriingning.
De vor0 Yarias bebådelsedag den 25 deras efterföljare i alla tid.er alltid be.
Det kan ju ej hindras att mannen över- mars * och x ' ifanias eller upp6nba- gagnat.
sig av en mtingd hedniska anstränga 8ig.
bien lat oss Atniinstone seder ocli bruk, vilka man kunnat an- halla mödrarnas hjärnor och nerver oför- ' Y I7:Irdagj~mningen, bVfiïldens födeisedag~, passa till kristna åskådningar eller störda.
Och vill man detta, dd m8st.e pb silken diirför ock aden nya ekapelsena i kultcerémonier.
Nidvintsrfesten i. nor- kvinnorna skonas fr %n det offentliga livete Kristi mandomsanammelse skiillu ha tagit din den var den naturliga motsvarigheten ansträngningar och sinnesrörelser allra fursta början.
Det biista skfilet f8r '.
.
.
, ' '
- - M O R G O N B -- R I S .. -- - - .-.
- -- -.
.
.
.
.
-.
.
- Detta argninent, fortsiitter doktor Po, pert, i: mycket viktigt för en var som likt mig Kr van att bedöma viirdei av varje företeelse i det offentliga live1 fr8n den synpunkten: om den gagna?
eller skndnr yasen.
För den, sorn SE gör, blir kvinnans röstriitt icke en ratt som kan bevisas genom skal, hiimtacle e n bart frin det praktiska rattfardighets- kmvet.
Ty, fortsatter Popert - och jag vill pA det starkaste betona min övere.nsstammelse med honom -- de1 viktigaste av allt %r att hindra att de kvinnliga hjiirnorna och nerverna över- nnctriingn~, s5 att icke avkomman, vil- ken redan lider under fädernas över- anetrangning, m &amp; komma att lida iiven under ntöc71-a ?was.
Xen, säger denne synnerligen Idoke man, icke kommer man att hindra kvin- nornas Överansträngning genom att stalla sig avvisande mot kvinnorörelsen: i all- miinhet och kvinnornas röstriitt i nyn- nerhet.
Ja, även om ej en kvinnorö.
relse funnes, 85 ekulle kvinnornas hjiir- nor och nerver vara hotade genom hela nutidslivet och dess hetsande kamp föi tillvaron, alldeles s &amp; som mannens hjär- nor och nerver lida under trycket av samma kamp.
Ilet a r sbledes ozuticlsfö~h62Znnc7ena, som miste u d r a s, ifall man vill före- komma slaktets urartning genom fjider- nas och .mödrarnas försvagande.
Och dessa förhillanden maste ändras framför.
allt pA lagstiffnhtgens viig, med andra ord just genom pariantentariskt arbete.
Men detta arbete intresserar ej riksdziga- mannen, vilka i allmänhet representera de m h g a ekonomiska intressena: det ar.
betet milste utföras frAn en högre tzivh, Och det blir ej de enbart manliga par * lamenten, som komma att utföra na.mn- da reformarbete.
Ty dessa parlamen1 lata leda sig av ~ealpolitiskas han- syn, det vill säga av finansiella och andra liknande synpunkter, som endasi beröra tingens yta.
Synpunkter, vilka vis- serligen och6 maste beaktas men som aldrig borde fii vara avgörande d &amp; det galler folkens livsfrligor!
.Endast ett nytt parlament i vilket moclersinsti~zkten far inflytande och kan medveiika, skall vara i st&amp;nd att dana s ad ana förhillanden, som hindra att kvinnan - d. v. s. hennes arbetskraft - endast betraktas som en national- ekonomisk faktor vilken i produktionens.
intresse utlsites. '
Endast ett nytt par- lament kan komma att verkligen till- godose kvinnans natur i dese egenskap av nationens livsförnyerska.
Och därför, slutar den klarsynte tys- ken, är kvinnans röstriitt icke en fara för den kommande generationens styrka utan tvärtom det enda säkra medlet att bevara denna etyrka.
2 Men jag tillägger: Men endast ifall1 kvinnorna bevarcc sin tnoderliglret och ej, utveckla sig, bort fr %n denna!
Ty d5 kan intet radda Europas kulturfolk frHn urartningen. '
Ellen Key.
AV KARL-ERIK - -.
.
.-.
.
-- -- 3 - .-.
---.
.- -.
e - - - - FORSSLUND.
.
.
.
De trötta stunder, de trötta stunder Jag sitter tungsint i dunkla drömmar, vinterdrammar om varens under, sugande, gnagande längtansdrömmar.
-, ' J a g vet det, varen.
kommer till sist, Natten ljusnar och solen stiger, fägeln, som skrämd;: i skymningen tiger vaknar och sjungsr p i gungande kvist, jag vet d,et SA visst;.
Och anda - j a g griibblar tung och trist, jag spörJer om mörker och is oeh snö skall ligga beständigt på strand och sjö, om all den sång jag: inom mig bar skall stängas därinne - den tynger och tar - j a g undrar trött om det sagornas slott, jag bygger och bygger i fröjd och möda, i tankail som jaga, i drommar som glöda, skall stanna förfruset, när vintem gatt - skall resa sig mäktigt och fritt emot skyarna ' a t t fyllas med ungd.om frän vaknande byarna, med sänger och lekar och tankar och tal,, med vind.ar och sol i sin högva.lvda sal - eller stanna farfruset och stelnat sta halvbyggt, tigande mörkt och slutet, ett gäckat hopp och.
ett löfte brutet, och sist, mar höstens stormar gå, ' ramla tillsamman i. spillror små.
-- Jag spörjer, jag grubblar i kvällar gr&amp;,, j a g längtar, jag ropar all vårens under och kan ej och vågar ej tro darpi de trötta stunder, at3 trötta stunder.
- x. '
',.
.
.
j.
.
.
.
.
Nej aldrig, nej aldrig skall vintern förfrysa ett trad slom med lovande ötte er når djupt, djupt ner i jorden och bidande står ' och längtap med hela sitt vasen mot vår.
Och mörkret, vad dolska försåt det m &amp; hysa, ej släcker en flamma som tants f ö r att lysa i mörkret, i stormen så längt den förmar.
.
.
.
I ' ' a.
.
.
.
.
.
som draga t i l l flämtande k ä m p a n d e flamman allt bränsle v i sam1a.t på vandringar länga,.
glad som v i räddat från ungdomens bål.
Jag ar väl eJ ensam att mura och timra den mäktiga borg och det härliga mal, som ' alla v i langtare ständigt se skimra i drammen helt nara, högst upp vid den rand, dar solen gär upp över framtidens land.
i: all.
Vi äro val många, vi äro val flera som enigt stå kvar an som fegt desertera, som segt hälla u t an som tröttna och gå, som raskl; hugga i ä11 som tvekande stå.
. '
o c h harsklar an mörker och is osh snö, kvävande tungt över strand och sjö, och reses ej borgen så högt ooh så snabbt som alla vi langtare viua och kräva - nej aldrig, nej aldrig vi skola ge tappt,.
ej svika, ej svikta, ej tröttna a t t sträva,.
så sant som var vinter blir strålande vår, sh sant som till sist det blir sommarn som riir! '
'.
.
Jag är val ej ensam.
v i äro val mänga.
som vattna och vårda det trad-et tillsamman,,.
. '
,
tv3 soiii nyss lioiii~riit lit i f r h;) .tt h i kvinnor, IZcnsgatan ' 30. "
Jag tog gud legat.
i siilittkoppoïns, 1i.w dcn ene i Iiiigen och r i n g d e dit p r tclcfon.
" lilliiiidc irt ut!
; si,claiit ' siiii ttltopps- ocli fr5gacle eftcr r u m för " resande "!
l r ö 7 och tlot 1iol) pacle r a k t upp r ' luf- Först ville de inte t a mig p &amp; allvar - cle i r o val inte just vana a t t f 2 be- ten frun lians Irijtt ... " J ii, ilct \ ?tir o \ ~ei~ilii°~ttm griisliga in- stallning p r telefon!
&gt;len inan gav tcriörci: tlessi~ fr; Ti.n a,vgriindens folk, ~iiecl sig och jag fick veta a t t clct verk- ligcn fanns en siing ledig, om jag koin ' riieii - det v-,~r oclisf i L o n c1 o n. Stocl&lt;lioliii iiim linnu, ii \ .cii i dcttn uv- genast, t y ' annars blev den n o g - upp- tagen.
- Genast.
seciidc: cn s i n h t a c l ~ giiclslrelov.
Ja visst, ja.
J o.
Och Iiiiimiist tiiiil; tc jag p2 I) a.gens (1 %.
Tack!
.
Genast skulle jag koiilina - och Sylictci-s Jliistiifu., iiiir han IAg i Kina lzlockan v a r 6!
Och clet var lördags- och lii * ig:i (le iiicd vii ggliisseri.
J ' i1.g slog ci11cllii.ti.d npp te1cfonlrat; ~- l&lt;viill f ö r en för brödet knogande.
Men logen .För att fb iidrcssei .. 131a.nd.
.im- jiig gick.
I I i d c det p5 Follzungagutan sett tligii \ .iild~ Jag N i ~ t t i i ~ fijr ~ l liviniior, 131 * 511nk~i.l~~.gi~titn S 3.
- Men nRr jag snyggt och propert, fast en s ~ n u l a Iioiii dit tidigt p; °~ Iiviilien, fick Jag dystert ut, s i bar d i hirbiirget p % '!
hara syn @.
ett s. Ii.
Icaf6.
E n liten Rcnsgatan 30 ~itanp; vittne om det \ ~lilkliitl (: l gossc lioin lit nin en an.nan liingst gangna förfall.
" Hus ", som ', dörr: Vet t111 oiii ilct.
iii: Iiiir i i i m Iiar inan tyckte sig behöva stalla ryggen ' nattiisyl: För kvinnor?
1 h i lille &amp; g crnot f ö r a t t inte f &amp; över sig, med upp iiictl stora.
ögon som i.itt.ryclcte " fönster " iitiin gardiner.
Men vii1 oföi:st.#llil iiieclöiiilan ined min helii- Izominen p &amp; garclen och ' uppför en l j &amp;: gciilicif;: Nej, doin h a r flyttat.
Först trappa stoel man i en stor " sal ", d a r ' blcv jag ' n.rg p % 1rnt; dogeu och sedim golvet var renskiirat, snygga tras- '.
s i fi5gitclc jag cii polis, so~ii doc ?k; ins; oi.g ririi.tto~, ctt stort h r d mitt i riirnmet sig 1ciiiiii; i. gc iiiig o£öi * sl; ii.ii~tlii iiogii, oc !li I vltl sidornii nio cllcr tio styckcn ' I 19. l&lt;£-; j %rnsiing; i.r.
: inc (l gi * A; ~ f il t,i~i *.
Jii g fick sil, gick jag till li ' ol ' lii~irigii.gi~t~n tur c11 Ii " ~mg ~narscli f ö r l ~ i iiiiisoin stoiwn, scc1; i.n veta, a t t denna.
sal hctte " sa- ' riya liiis, ijiiisoin ruttna, f; ~l ?rfiircliga lik- Icn " clarför, iltt inan drack sitt Iiiiffc kar, förhi Södri~ vi~r \ rets siniitsjga, allt i densalnina.
Annars fanns det nifinga.
, iici-rölra.nde fi~briker, s t i r jag till sist.
salar Iiiir, det sgg Jag .pk dörrarnas utanför 119.
E t t riitt stort t v a v h i n g s - niimmer.
Och alla voro fulla, in.t.e a v h m, i stil som inan ser dein byggda p &amp; tillf %lliga gäster, cle voro fi., ' utan av ' Iniidet, fast detta.inte var av trii, med stamkiincler, som Ituncle bo c k i m; -.
11i&amp;n,va, fast e j stora fönster.
Huset nacler, ja Ar, med eller ut.an uppchill.
ligger i cn fördjupning vid sidan av De voro ga:mla förstås.
Sedan fanns gntam, so111 oin d.et a v en, iiittestor niive det ju yngre,, flickor ' som gick och.
vore ditlinstat i ' denna.
utgriivning, vil- sökte sig platser.
E n soni lag i sam- kcn nian tycker iir bninad för en ofant- nia rim son1 jag, hade .sökt en disker-: ligt stor 1rii.llai.e.
F r å n trottoaren le- s1ca.s plats vikrje d a g en hel månad, men-.
clcr en triitrappa ner niat ett par dör- utan .result.at.
Hon sag och hördes, rar, som inte sago lit a t t g &amp; a t t Öppna.
dock knappast som den, vilken ville.
E t t stort staket a v trii kantar trot- a t t, det sku.lle bli något resultat av.
.
Pi.
' detta.
stod jag och En typisk flottisttjinona låg och berat- toaren.
1iiin.gde och tiinlite: .skall jag, s l d l tade de d.yrbaraste.
skepparliistorier; jag ...
Ja, visst slzulle jag, det var ju för gummorna,, och gillniiiorna .häpnade darför jag gdtt hit!
Men jag rörde mig över a t t allt s&amp;dant Biinde handa, och inte lir fliicken.
On1 iind8, en gardin jäntan ljög dem ännu fullare.
Bast - ville rnllas iipp, så jag lri.in.de se in ett hon låg, gick: hon upp.
och sklde \ .x- litet, litet grand.
Men nej, jag bara kort ined b r i n n i d e skepp pk, under, a - " ' ~xwlcci:nti.
cl ' ler iii1clor I.) roaima.
Jitcli London fick ~ i i l l ~ k i i iiiccl p t v i iirlw- tarc i iiiedel5ldern, och niii- lim sAg den ciic nv deiii t a iipp ctt; i.pclsiiislcal clirekt iii.
gatans ssiiiiits och stoppa det i iiiuniicn, $1 farin Iian tilifiillet wr; i inne a t t förbrulia det giildiiiynt, som lian vid sin " ilecktigning " sytt .fast under arnien .i sin skjorta.
De bida iniinilen voro slöa a v förtvivlan, clcras l icluiicleil w r o sa griisligtt, a t t inan on1 cnclast dessa tvA i bolren f6rekoiiiiiian- cle fall Itan inpassii ' cle ord, soiii st % dlir i nniint.
saiiiiiiaiihang: " ... Det haiider ofta, a t t deras förstiind i r sh förslöat, a t t cle e j kunna slri1; ja sin hög- r a Iiancl fran sin viinstra eller kanna igen nuniret pi.
Iiusct, diir de bo; cleras liroppar iiro Idena och utan all kraft, tleriis böjelser äro abnorma och cle veta.
lznappast vad f ~ ~ ~ i j l j c l vill iv SHITR. "
y L:: l.- -.
(1HrfÖr Jack London bjöd dessa &amp; g en liten strimina ljus sila.
frain har l k l n iiiiin iiled sig in pH ett och dar, intet ljud, intet biiller.
J o Iii~fC stirrade de av fiirhIi.~ffelsc, tyst ... hijrde jig inte ett barn gråta ... och iiiir lian l) ad a t t f %]] .Hila en L % ncj, j4g Ilade nog hört fel.
Men liniv för a t t s l c i i ~ loss ~ giilcliiiyn- regnct höll i a t t sila ner,, jag var .våt tct iiied blevo de försliriiclita och ucli trött, och ' l.s#ncle mig Irnslig till ville .sl~ringri sin viig, clc visste Ji!
inte iii.ods.
Nej jag lian intc - j i ~ g ringer vilken ~ k i i t t Ilit11 h a (1 ~ irisydd i siii Iii11 frii Sterlzy och b e k h n c r a t t jag inte orl.i+r.
- lGn; innan @ .ng, bara, siiiiitsigii slzjortiirni!
Mcn en anniin giing Iycki~r7cs ' det inte i lwii.11 ... Uscli.
en ~8di1,n ruskig Jiicli London b i t t r e; lian] .roiii in p i cleoen~berlrviill.
.
.
Tankte och talade hirbiirget och lian börjar sin beskiiv- högt fiir mig sjiilv och: tog sprhng- ning 1iiii:om i fö1; iancle ord: " Först och riiarsch över sniiitsen till niiriu.aste hall- friiiiist inistc jilg nn)) C niin lzropp om plats.
och for Iiein.
-, fijrl:ltr:lsc föi * dcn viclriglict, vi~i ' ipe- Men val lienikoiiiiiian li&amp;des det inte noiii; j; ig liar s1iipii.t dci ' i, ooli ~liiriiiist 4 s1; iint iind; Ji., soin Jag Iindc trott.
ocli I) cr jiig i i i i ~ i inngc för1; " itn cicn vidrig- till sliit.
1ioii.i j i ~ g 11nc1~i:J: ' ilnd med iltt I~ct, Jag stoppat i den.
Ty jag l ~ i * rlct var diirför a t t, jag sltii.~ndes över varit i " Spcjlrcn ", jiig har sovit i tnig sjiilv.
Tcinli en.
s2.k stac1r; ~i-e s p ~ j k c n och litit i spcjlien -- incn; jag jag iincl; oi.
Iiiide .varit!
Niir jag hiinnit 3iiitlii ilit - och s, % viin (Iii.
nin igen!
J a g slog iipp 1znt.rilogcn igen: I 4 i-ii lsiiiiigsiii-111Gris Sattliiirl~lirgc?
Tiir 9, l b det Iion talade om: niir hon var diskerska p5 en bit.?
soni .gick emellan Goteborg och Skottland och som var si.
stor och bred, a t t den inte liiinde gii in i Stoclrholnis hamn ... Riitt lustigt var det .axen nar guiii- inorna slciille skryta.
för m r a n n oiii Iiiir cle Iiitft det förr i tiden, eller n a r rlc sniiste d e r beto av variindrii.
A.tskillig~ kvinnor bodde iiiir.
solii hade arbete: en stor och .granii kvinna nin 30 kr t. es.
clwg ikring iiled txa.t.t p5 en kiixra orii dagarrta.
X e n hon lila- cpde över a t t det blev för striingt.
fiir henne i h g d e u.
hon hcicle .en s h d m viiork i benen: Giftp ' \:; i:i. hon.
fast inan- ncn var iitrin rirbcte och ni1 l i g pi.
hiirbiirget för iiiiin.
OclisA fiinns det ktinslic ' lcvii~noi.
pi.
vilka det syntes (3tt cle farit illa nied sin liropp, filst.
icke a.v tiingt nrbctc.
D c s s a.
~ o r o dock icke iminga.
Fiir dciii Iinr; iii f. ii.
FrWlsn in$siinnt ?n en nnnt~ii ii \ - delning.
.
; l \ - sil iiihlct iiidlaii stiiiiigiisteri12.
för- ti-ipl) ii in clii.r, ~fliidii w11 sl&lt;ratl; a .. ndc stod IiiiiIi, itlt ej %L ' djupt sj~l.nkna och (I i i Ii0111; jag iltt tiiiika p&amp;, oin jag " protcstcriiclu " ofta liillii sig .uppe ge.
Icanslse hört rlitt (liriiix 1 6 clcn andra usyleu - ett barn soin grat ... iioiii a t t bo ilar.
Och SK - a l l t i (1 clen g a i d a frk.
Av Icktgr siig jiig ingenting anniii iiii bihcln och Stocklioliiis-Tiiln ingen giin: V i ~ d ont ha b il r n e n gjort?
?J; i g fiir.cilrog bibclii.
Knpteucn lioiii i11 Veiii svii1x.r pil (3cn frigan.
l&gt;er V c ni ii.
r c1 e n s k y l-.
ovli 1~Iidcl; illc At iiiig, dc: inclrii, soni lc.
s1,; yldige.
giit dtir i k i i t, fiiigo biiddn s,jiil \ .a, och d i g e?
.
jag blev glaci och inte SA litet over- J ii l i a ' S. i.; iskncl niii * jiid san.
iitt ja~g fick 1:Cnil: vita, 1; ilian.
Det var mer iin jag I.ierctt l niig p:.
31in glic1,je blev ciiie.llertid iii3ittlig niir jiig kon~iiiel ' under dc111 w l i dc klibbiu7c .fast vid lrropycn av ' fi !kt.
I filten vigade jag inte linda] nig, ty - ja?
filtar tviittar iilan jir inte c !Pf.clr v; ir octli en.
Jag rriåste ta iriina iintlcrl&lt;liiclcr, iiien rii.dd var jag fiir avhölls i Stockholm den 6-7 novem av moderskapsförsäkringen, dels att tiden måtte utsträckas utöver den nu- varando bestämmelsen om 4 veckors ledighet samt omfatta tiden nast före och efter nedkomsten.
I denna rikt- ning uttalade sig också konferensen genom följande enhälligt antagna re- solution: 1.
Med hansyn till den stora betydelsen av ett effektivt skydd för moder och barn uttalar konferensen: att best %mmelserna ang. förbud för barna- föderskor att anviindas i induotriellt arbete böra f % ovillkorlig giltighet samt att de bora i avseende pii varaktigheten utstrackas och g !illa tiden sQval före som efter nedkometen; sam t att den ekonomiska uppoffring, som ar för- enad med en dylik ur icke blott individiiella utan # ven eamhtrlleliga synpunkter erforderlig vilotid, icke silsom hittills mA drabba modern ensam, utan genom inf6rande av en i vid- bor i år.
Iiriiginfl; iiiiiiiatic,ii.
mhn obligatorisk moderskapstör- Inbjudan till ' konferensen hade ut.
etracktaste- Kl. 9 ~kiiII (!
; illa vii.ra i siing, ty da sakring, som tiicker ' den för barnaföderskor lioni kaptericn in och, tog iipp lrollelrt, Färdats av en del intresserade kvin, foreskrivnn vilotiden, fardelas mellan det all-: {O iirc pr livilina, och för vilkeii nor, såväl borgerliga som socialdemo männa samt de berörda kvinnorna obh deras arbetsgivare.
SiiiiiiiiiI iiiaii ocks; fick niorgon- krater.
2.
Konferensen vill i avseende p % omfatt- må här gärna sägas, att viaars Det I ~ i ~ f f e i i i ~ r 7 vitt bröd.
S %.
~l.iiclr- ningen av arbetar~kyddslagatiftningen uttala tes ocksi % lii inpaii?
nien ingen i i i i Setarkvinnor stodo betänksamma * vac att samtliga ekyddsbeatammelser böra f &amp; till-.
I M, a t t det b l c ~ tyst för det.
Jiig lag som skulle kunna bli resultat a v er lampniiig icke blott för fabrikaarbetertlkor utan aven för alla övriga grupper av arbe- ' i cii liten si11 p % 6 s i n g i r och diir pra- liskussion mellan så, olika intresser tande kvinnor, som darav iiro i behov.
tiitle alla pij cn g h g.
Förgaves bad; om på konferensen vor0 represente.
3.
Konferencien antler det av lagcrtiftningen .jag Jolin 131 lind koiii nia och sp; innn rade.
Vi hyste ett helt naturligt tvi- hittille holt och hhllet oberörda hemarbetet, av allt att döma erbjuder eina utövare iipp ' sin pwriipl~ ' över iiiig.
meil eller vel om, att vi skulle kunna förstå som de ojamförligt samsta arbetsviilkoren, i största varandras synpunkter, s5 att några t i l c c r Moii han hö11 sig envist behov av undersökning och kontroll.
Den av l~cirtn, tills hur l h g c vet j a g ej, ty .in- 3eslut a.v varde skulle kunua fattas yrkesfarekommitth föreslagna obligatoriska nen inför utsikten att i någon mik registreringen av hemarbetare förordas s h o m gen I&lt;l~cliri.
fanns.
.
zunna främja arbetarkvinnornas in.
ett företa steg till vinnande av kannedom om I vanliga fall skola, alla vara kl.ii.dcla detta arbetanmride samt möjlighet till be-; ressen, voro ju dessa betanklighetei röring Id.
7, p5 söndagsinorgonen kl. S.
Di emellan och organisation av de dar samlades man i " snl.eii ", d a r det b; jöds im; och avsikten med konferensen!
sysselsatts arbetarna.
Likash förordas yrkes- p5 kaffe.
Ni1 först kuncle man dock itt f asta uppmärksamhet vid arbe, farekommitt6ne föreliggande förelag om Iöne- böcker och Iatt tillgiirigligt anslagna prislistor riktigt se, att många.
av bessa; erskefrågorna, kan anses vunnen.
sHeom erbjudande möjlighet till jamförelseroch E t t.
och ar- stort antal arbeterskor 1; rinnor voro niinniskor, vilka för- kontroll f r h saval arbetarnas som allman- 3etsgivare samt övriga intresseradc hetens sida över förhiillandet emellan arbets- lorat aktningen f ö r sig själva.
E n lioin in med en okniippt ' bliis, cn lade hörsammat inbjudan.
Dagspres produkt och lönevillkor inom hemarbetet.
Vi- dare vill konferensen kraftigt understryka finnan i underlrjolen, en tredje; en redogjorde synnerligen utförligt behovet av en tillsyn 5 arbetsplatserna, lamp- !ör de olika frågor som behandlades.
ol~aniinad och obehagligt ruggig i h i - ligen utövad av de i yrkeafarekommitthe ret.
Var och en av dem fick snubbor gorgonbris ' läsare har troligen Ibgt förslag till lag.
förutsatta kommunala tillsy- resp. kvinnorna.
a v kaptenen, inen det var I i i m visst orut lart kanna konferensens syfte.
ningsmannen, Pli samma @ ng som konferensen uttalar nål, men det ar heller icke nog med van vid och tog cliirför inte Rt sig.
sig för de av yrkeefarekommittén föreslngna A~iclra c ' lircitiot; voro oiiisorgsfullt kam- liskussionen och de resolutioner som lagsliftningsbtgiirderna, vill den emellertid ' iattades vid denne konferens, utan framhblls, att den anser desea vara av endast iiindc och klii.tltl; t,; ja, linde t. o. m. jnsltli @ vore, att frzgan finge 45 vi4 Förberednnde karnkt !lr och allts &amp; icke inne- Eiri; i ivitil 1; r; " is 0111 I I ~ ~ s c ~; laro till landets alla nrbetarlcvinnor b !rrli den sliitgiltign Ifisningen av yrobleniet Kiiflct scrvcradcs i en brokig sum-; anom doras egeu tidning Morgonbris Dm en effektiv lagstiftning mot miseförhA1- ling av " iidcta) ' koppar, qcli det var) ch dessutom böra kvinnoklubbarna j, andena inom hemarbetet.
sorgltist igt a t t se hiiiw dc, gumniorna andet taga upp dessa frQor till dis.
Vidare antog konferensen följande i synncrlict, tiivlaclc oiii de största.
av borgmästare Lindhagen framlagds, En konferens liir ' diskussion av ' russion och sprida kunskap om dem .il1 kvinnorna, så mycket- mer som förslag.
till uttalande: lera av dessa återkomma som förslag Konferensen uttalar eom sin bestamda upp- Fattning att 1agstiftningsAtgtlrderna för skydd ' rån yrkesf arekommittén.
3v vuxna arbetare, böra, friinaett särskilt Föredragen och diskussionerna be- 3kydd för mödrar, ah vitt möjligt genomförae, iandlade: s Svensk kvinnoskyddslag- utan skillnad till kön, dar ej en siidan skill-, tif tning S, Behöva vi livinliga yrkes- nad uppenbarligen phkallae av arbetets na- nspektörer ?~, sVad kan göras för att tur.
räcka och underhålla bildningsinires- Moderskapsförsäkringen ar natur- e t hos arbeterskorna?
s, w Den person- ligtvis i främsta rummet avsedd att iga hygienen, samt %Vad kan göras bereda, skydd åt do industriarbetande or att sprida yrkeshygieniska kun- kvinnorna.
F. n. ha visserligen dessa kaper?
D rätt till en vilotid av 4 veckor - on, Den första av dessa frågor inleddes 2e hava &amp; d därtill (denna, rätts till ned föredrag av d:r M. Marcus rö- vila ar många ganger lika, litet liar- V U: ' ande huvudsakligast dot skydd mo- bommen som för andra arbetare, som lerskapsförsäkringen skulle utgöra för F &amp; ssemesters utan lön) varför också &gt; Klippa, clu som brast för mig.
le kvinnor, som vänta sig bli mödrar I allmänhet kvinnorna söka sig, till- l i t mig gömrna mig i dig. "
) ch darför behöva en vilotid vid sin baka i arbetet fortast möjlig.
Kunde iedkomsi;.
De nya förslag d:r M. Iäremot den ekouorniska f r i q p n har- X i r jag gick h c ~ n viigen förhi Fol- ramförde voro, att denna vilotid n~iitte vid lösas genom denna försiikring, vore J; ct !i TTiis, s i g jiig silgostundsbarnen) Ii obligatorisk och soin sådan stödas Jarmed ett oandligt stort bekymmer l3ftcr5.t hlcv det sing, predikan, bön .och liniifall.
O c h SH sang igen av en annan Iiapten!
en, ung kvinna.
; Tag tiinlite, c15 jag lag kniifallen bland (le anc1i.a.
a tt Fralsningsarnién, hur vämjeligt vi Hn ltannci.
det i .deras niil.jö.
dock g ö r nagot och o f f r a r n, ' igot för c7c usla och eliincla.
Ty d e t lir val den Iiigsta graden av fattigdom ocili eliinclc, som uppsöker den: 3 E n - niskor, till villra socialisinen ännu inte n5t.t och siilcert, sh1.11 dröja lange, .in- nan clen n i r.
Dct sistit Jag Iiörde f r i n hsrbkrgct 8 d I ..
MORGONBRIS ~&gt;i.xgt lir viir~dcii ocli 1o.
' 11igcn Eiiltil nii hör hon, att; \ !Ar J .. ierrc l ' ör8t; Lr allt nior skiillc mod n: " igon srniila hg1 ITon slutar simr funderingnr inecl al ocli Eörti.ös tnn oinot-so sin s d r a tic1 besluta, att hon dock vill utfrAga Gret I l c n d c t ar visst ickc ondast f:i niirrnare om huruvidn denna VQr Herr bri ksnrb~torsli:~ii, som sl; iill (3 satta viii skulle vara clanslr l do p. % tt u t m allt ' för stora b01iy111 hlcn det Sr ocksH den mo.ra matcrioll himmclen hon har iakttagit - kometei mor frl iii " tgon vhcl ocli vila.
D e t dins tusendon undrit, lika fat var anledningen.
Förut ha vi ju ofta talat om soler: tiga kvinnor som m h t e tag; $ emo dcnna den fattigas viilsignelse - bar om hur allt liv och ljus och värm n e t - hemnrbeterskor, hjiilpliustrur kommer frHn den, som elden i kakel övergivna och förrådda ensamma m6 ugnen, vilken förvarar solsken.
Dett drar, många a.rbetarhustrur, som alltic iir den bästa saga jag kan t-ala om fö till det yttersta skött sig och sitt ocl henne.
Nu, då vi slgo efter kometen, sago v som k u n n a berömma sig a v a t t aldrii strävat efter något a n n a t an a t t plikt ju också Venus och hon liigger märk troget fylla sitt varv som maka ocl till den: Vi tala om för henne, att Ve mor - men som äro lika fattiga fö.
nus ar likaom vHr egen jord och g5 sin bana runt om solen men är mycke det.
D e t &amp; terstir för oss a t t f 5 moder niirmare solen an vi äro.
Det roar ocl skaps£ örsakringen a t t racka till avel upptager henne ornattligt och en dag di hon känner behov av att förklara mil för dem.
D e t blir den socialdemokratiska riks sin kärlek i mycket varma ord, tala dagsgruppen, som f a r åtaga sig di hon om för mig att jag ar solen.
Lite skyddslagstiftningskrav, konferensex efter får hon.
sitt lilla djupsinniga u t framförde, skriver Arbetej;.
Ja, d e tryck i ansiktet och s % ropar hon till a r val i a.llnlanhet den mm fOr d (SS % kan man egentligen kalla mig fö utestä.ngc1as talan.
Varför skulle de1 Venus, för jag kan aldrig springa riktig d 5 inte göra det även i dessa frågo: I h g t bort frin dig] » Ocksa tingens kretslopp ar för hennc med eller n t a n denna konferens ' ut, talanden?
H a r konferensen kunna.
en vacker historia att höra; att vattne, vacka eller övertyga några flera, si etiger opp frlin jorden som en bbt, seg iar en tur som ~ k y a r och kommer nec ä r det ju sB mycket bättre.
Visst k a n m a n fråga varför ickt igen; att föremal och ting se annorlund: kvinnorna organisera sig och själv2 ut men aldrig helt försvinna.
Det a: förbättra sina villkor, men den frågar roligt för henne att fundera på.
E n dag h a r blivit framstiilid s &amp; många gånge] da hon icke kunde finna in dockskc n t a n a t t v i f å t t ' något svar, a t t del och var mycket olycklig därför, sagei kan vara berättigat a t t aven söka an.
hon plötsligt och det trostar henne helt dra vägar -- n u här lagstiftningens.
&gt;Ja men, mor, vi vet dock, att i varl- E n a v konferensens övriga diskus len är den!
B sio ' nskmn~n, som tilldrog sig allmiinl Hon vill förfarligt gärna h a beskei intresse v a r B Arbeterskornas bildnings.
Dm var himlen slutar.
Jag söker fE frclgas.
Men då Morgonbris ' utrym hennes tankar bort fr %n denna vanskliga m e a r starkt.
begränsat redogöres föl] andlighet, som j u icke kan förnimmas denna samt övriga resolutioner i nästa men hon kommer %ter och &amp; ter tillbaka nummer.
; il1 det och p % gården dryftar hon del xks % med Greta och Jörgen.
Jag sa- Agda Öaflund.
p r d % att det ar ett alldeles .väldig1 rtort varldsrum, vari solen och jorden) ch manen och stdarnorna röra sig, men itt jag alls icke kan eäga henne har itort det ar.
Hon synes helt förnöjd ' " Mors lilla flicka. "
Det.
ar dock en form av kvinnoarbete lom tilltalar henne - hon har sett en aild av niigra negresser, bärande sina larn i en påse p i ryggen.
Kunde det aara vara lilrasb.
med hennes mor, s % d l e hon vara försonad.
Hon ar nu iå stor att hon, nar det är regnväder, can f &amp; lov att sitta stilla och sy eller ieckna eller skriva medan jag arbetar) ch sa tycker hon nästan, att vi i ci- rilisation äro p &amp; höjd med negrerna.
Trots m o t s t h d mot kvinnoarbete fun- ierar hon dock ständigt pfi vad hon vill rara.
För närvarande vacklar hon mel- an vetenskapen och de sköna konsterna.
zon vill äntligen vara en siidan.
en som iitter och ser efter st jarnorna, eller ocksh vill hon vara - danslararinnal Jag tror nu det bliver en annan ve- enskap, ty hon är uppenbarligen född ned statistik i blodet.
Hon haller utav itt utmila allt, ocksa sina känslor i iffror och tal.
Nar hon ar bedrövad, r hon det s &amp; mycket, att hon gott kan ned detta besked, men någon tid dar.
; rata i två, Ar; när hon älskar en, s3 !£ter spörjer hon mig om vad som al; ör hon det sa mycket som tio tusen.
lakom väggen.
Jag förstar icke vad; Anger opp till himmelen.
Nar det en (~JIors lilla flicka, ar Danske Soc.-Dem.)
lon menar: hon talar standigt om en lag blev sagt till henne, att mor ar nog ragg: hon griter och säger att det har iummer ett för henne, e %g hon mycket Det iir icke eA .mycket att titta efter ag sjalv talt om för henne, intill det ftertankaam u t och eade: &gt;Nej, det vill pii jorden om vintern, SA min 1.illa fiicka intligen gAr upp för mig, hur dumt jag ag egentligen icke saga, jag vill icke har använt tiden med att vanda sina iar burit mig &amp; t med att använda or-: alla mor för nummer ett, det kr oii ögon mot himmelen.
Hon har gjort let ~ v a r l d s r u m ~ hon kiinner icke, itet, jag vill hellre kalla mor för tu- det.
ndra rum an de vi bebo samt det lilla I sen I v Hon kom upp en dag och talte om: yffe under trappan dar hennes träskor 1 Mor.
för mig, att Greta nere på gården hade) ch kälke sthr,- och det har ju fasta sagt, att dar uppe i himmelen sitter en Gggar %t alla sidor: hur skul.le hon d % - * stor man, en mycket stor man, som he-: unna begripa, att mor använder samma ter Var Herre, och som vet allt och r d för det, som nästan ar utan fasta.
.
företar allt.
Hon undrar nu p % rimlig- gränser 3 heten och sanningen häri och-om ~ r e i a Hon.
a r en fanatisk motstkodare till har ratt; det som gör henne mest skep kvinnornas förvärvsarbete.
Det medför tisk, ar det, att han försthr allt.
Hon har ju nAgot så tr&amp;kigt som att ens mor för MORGONBRIS din EGEN bott med oss i utlandet och hon har har en bestämd arbetstid da hon icke lekt med barn av mdnga olika nationer; m &amp; störas.
Det gAr icke att ropa opp: tidning!
.
hon har saledes fhtt ett starkt intryck ahlor, kasta ner mina vantar], eller: utav hur svart det ar att förstii allt och B Mor, jag vill gärna ha mitt hopptag l v Medan vintern var i landet.
- I l 1 S ' i
klnft, och den arbetslrraft gr aliticl bast.
I~ugssamliiillet dyrkar och vördar det ' som iir billigast, d. v. s., som kan s h p i heliga moderskapet.
För fabriksarbe-.
största profiten.
I Amerika som annor terskan fins 5t.rninstone nigon iiiide pA stades iir det ett obestridligt faktum, at, arbetstimmarna, ock nar de en gang äro.
kvinnorna äro billigare an mannen, iiver slut, ar hon fri.
För hemarbeterskan niir de utföra samma arbete.
Och dettr gives det u2cZrig nilgon fristund.
Hon 5r ej att undra ph.
Overhuvudtaget ar (arbetar vid artificiell belysning och dags- Av Olivc X. Joknion.
de ej de egentliga .. brödvinnarna.
T a - ljus, gas och so1 äro för henne liks, sentals bo i hemmen och arbeta blots blott hon Iran se att utföra sitt evin- III.
.
för att hjiilpa familijen till biittre för- nerliga: sstick l stick l stick !n hallanden.
De äro ngstan helt och hallel PS, amerikanska kallas dessa %hem&gt; I industrien.
oorganiserade och i saknad av samhörig D swet shops s, zctsvettninysve~Jtstuder.
.
I allmsnhet uppfostras numera ickt lietskansla och ha aldrig gjort nbgr: Namnet Kr betecknande för vad som den amerikanska flickan för giftermllls kraftigare ansatser för att höja sin stall hiir försiggår.
Här %förtjänar, inte ka- m a r h d e n.
Att bli gift ar en handels (ning.
Alla dessa begrepp har den aine pitalisten dollars, har; suger&gt; han dem inte till sig en gbng.
Nej, han form- i livet, som vii1 mil komma i einorr rikanska kvinnan annu att lära ~ i g.
Inom kvinnorörelsen har ju p5 aiatr ligen pressar, .svettars dem u t ur en. '
tid.
Flickan drömmer nog om det ock t h k e r pil det och gör sitt bästa för at1 Aren visat sig en tendens att verka föl allaredan utsugen och förslappad prole- komma dithiin, gu ' nds, diir som annorstii alla arbetsbranschers ijppnande för kvin.
tarklass.
I Chikago, ' Newyork, Filade1 fia,.
r des och nu som alltid, men de hava e; nan, och hennes fullkomliga likstiillighei i hela New England finnas dessa sswet just n8gon inteckning i livet, som för- med m annen p i arbetsmarknaden.
Kon, shops.
i tusental.
Det ar till största delen.
säkrar dem om giftermlal och man ar eekvensen av ett dylikt system undei fattiga invandrade judar, Rom bilda denna.
för praktisk för att leva p i falska.
för- ett kapitalistiskt samhällsskick kan mar folkklass, men alla nationer äro repre-.
hoppningar.
Därför tanker man framsl redan se i.
Amerikas fabriksdistrikt, sil senterade bland dem.
Arbetet tages hem pil att arbeta och försörja sig.
hled ma- som Massachusets, Rhode Island ock fr %n nAgon större fabrik, dar det till- skin- och produktionsutvecklingen a1 Connecticut, dar det gives hela frun.
skäres i massa.
Det ar vanligen huvu- k ~ i n n a n s arbetskraft pA arbetsmarknader timmersstiider.
Miinnen fil driva på, ga det för familjen, fadern eller modern, n5ra nog lika efterfragad som mannens, torna eller sliöt:t hiisen eller ge ~ i g u1 aoxn svarar för arbetet, sedan sättes hela 1: familjen tiinkli diirför flickorna lika i t landet för att söka sitt uppeliiille.
l familjen i verksamhet, ofta Znda ned s5kert som gossarna ' pd.
att föreörja sig ylle-, bomulls-, vgvn:lds- och Idiidesin.
till barnen p i 4-5 Ars 5lder.
Dessa s j a v a och de fil vanligtvis, börja lika dustrierna, o. s. v., o. s. v., arbeta niistar: kunna ju alltid dra ut trAckeltrfidar, sy tidigt.
Maskinen uttriingcle mannen och uteslutande kvinnor och barn.
Tusendc i kiiappar och band o. d. och lära sig gjorde hans stiillning i samhiillet osiiker, sinom tusende i r o dömda till detta l i ~ cib smieningom .färdighet i fler och fler Db blev det nödvändigt för kvinnor och fran vaggan till graven.
Det ar del detaljer.
Ofta arbeta 10-12, personer barn att försöka hjälpa till att fijreörja otinkbaraste slaveri.
Arbetstiden SI i.
ett vanligt rum, som naturligtvis familjen.
Maskinen medförde enrrrt att lieng, betalningen usel, förhillandens vid ocksa utgör bAde matsal och sangkam- den r h styrkan ej längre var överlag- fabrikerna äro oftast, de olidligaste man mare.
- sen och den Unga lärotiden biev 6verflö.
kan tanka sig och arbetslösheten st.rac # ~ S w e t shops-arbete ar uselt betalt.
dig.
Arbetet blev fördelat i otaliga de ker sig ofta över.
l h g a perioder.
Dessa Det utgöres av den stora massa av bil- taljer och gick lätt och ledigt.
Nu iirc arbeterskor stå, oftast pA arbetsklassenr liga färdigsydda kliider, som utbjudas i kvinnorna nara nog i sin helhet och lagata nivå,.
' De kanna nog.
missnöje, den amerikanska marknaden.
Ofta för- barnen i massor ya arbetsmarknaden j men det ar ej ett inlelligent miesnöje, viinas man verkligen över de s gott köp^ konkurrens med männen om brödet.
Nu De siro svira att ni med socialistisk som kunna erhållas, men den som vet har det i regeln blivit sa, att alla de propaganda.
.
Detta är e t t av dc: mör- vad w v e t shop,-systemet innebar, vet vtixna och ibland flera a v de halvvuxna kaste dragen i det ttmerikaneka sam- att varje styng representerar mannieko-.
i en familj behöva arbeta för att skaffa hället.
E t t av de mörkaste, ja,, men blod.
Att ssvettens, d. v. s. profiten,.
ar stor, att det lönar ' sig för fabrikan- dess uppehalle, under det att för ett 50- inte det ballra mörkaste l tal ar sedan familjefaderns arbete allena terna, framgår av den utsträckning, vari förslog.
I mlenga tusende hem racker denna, industris bedrives.
Fabrikslagar, IV.
hela familjens arbete knappt till att: balla även dar sldana finnas, ha naturligt- nöden i f r h dörren.
vis ej den minsta betydelge för dessa.
Men det ar 1 h g t i f r h att det alltid arbetare.
Okunnigheten ar oerhört stor ' Se bilden 8 första sidan i senaste num- ibland dem.
För det första arbeta de ä r nöden ', Eom driver kvinnorna, frAn hemmet u t i arbete.
I det amerik:anska ret av Morgonbris l Den 5r hiimtad frAn ju vanligen i okunnighet.
beträffande samhället finnes tv8 strömviigor.
Den tt brevkort, utgivet av en valgörenhets- landets aprhk.
Oftast uppviixa barnen ena driver nedAt, evigt nedat.
Den an- kvinnoförening, som arbetar i Chikago vid arbetet med.
ringa eller ingen skol- dra driver uppAt till en högre stiill.ning slums.
Den talar en ryslig sarining, undervisning.
Moralen lider helt natur- och en ädlare kultur.
De som ria det 3miirtans och olyckans sanning, som iigt av sam~anpsckningen i samma rnm a bra,, vilja ha det biittre och Ater biittre, iciinnes av tusenden och hter tusenden LV olika kön och hldrar.
Ofta 13gger ty det gives alltid ni ' lgot ofmtligt hijgt, de arnorikanska fabriksutiiderna.
Tho- 3ryclrenskapen sin börda till, ty det dikt, ~Xinne- kiiicllig:~ arbetet kriiveï stiiniilimtia för u p p, soiii rnnn mcr och mcr Iiir sig rn:w JToocl~ hj~irt~litniidc: tui ii va cftcr.
Kiir s3 familjen viixcr till, jhngenn, som iniirltligt nog ock88 finnes ncrvorna, detta blir snart en nödviindig- vaxer: iptiten för denna viirldens goda, samma nummer av Morgonbris, iir den net och utvecklar sig inom kort till en a ~ t i n g e n det ar högre kultur eller man: stta texten till denna ta,vla.
Bild och, ost.
endast vill tavla med sina grannar i lys.
: est vittna om slit och möda utan ande, Det missnöje som rlider bland dem Och icke äro flickorna de som vilja vara) ch viirre an allt - förtvivlan, mörk ir den grövsta okunnighetens.
Om or- gamst, det kan man ju förstil.
Hellre Forivivlun.
zanisation och samarbete ha de natur- iin att vara mindre eleganta an; ai~dro, Men den titel, som bilden giv.its p i igtvis ingen aning och ofta visa de t. ger man sig ut prf det industriella, kom.
ivenska, bterger ej dess fulla betydelse.
1. m. hiitakhet mot socialismen silsom mersiclla eller intellektuella arbetsfaltot &gt; Sacred JIotherhood r, det heliga, det lagot, som vill beröva minniskorna s fri och drar sitt stri till stacken.
yq17@da, det c7y-7iadc moderskapet, det] etens, eller %delan det som miinniskan Kapitalistklassen i Amerika har som ir detta, som alla kapitalismens besjun- irligt förtjanat.
ingen annan i viirlden viilkomnat kvin- p r e skrika sig hesa nied att franlhklla (Forts.) norna pil arbetsmarknaden.
För knpita-; iisom det skönaste i vi ' rt sharliga, sam- let existerar ej man, kvinn?
eller Barn.
Iiille.
Men har visar det sig pA vilket Det ~ctavar alla dessa ord lika - arbets- jitt kapitalismen, profitaystemet, hum- I -, ' ' ', ' ' - ' ' ' ' \
_ ._ _.
_ _ _.- _.
_ .__.- .. -.
._.
-.
... _.
_-.___.
.
.
.
.
_.
.
.
.
...
MORGONBRIS - ... - .___.-__-. ---- -.
- - - .- ..
-. -- ...
- AU-_ - p - I I _ - - - - - HJALMAR BRANTING.
Branting.
Svenska soc.-dem.
arbetarepartiets friimste man och ledare firade femtio- årsjubileum den 23 november.
Han hyllades, som naturligt var, p i ett enastående storslaget sätt av par- tiets alla olika organisationer och en- skilda personer från nar och fjärran, i in- och utlandet.
Stockholms arbetarekommun upp- vaktade p5 kviillen med ett ståtligt fackeltig.
Det var en verklig högtid att se huru facklorna i den täta, man- niskomassan rörde sig uppför I h n g s - backon, kastande sitt flammande sken vida omkring i den mörka höstkväl- len, dar människorna trängdes om var- andra som på en 1:sta maj.
Senare pi, kvällen vor0 partiliester anordnade i Folkets hus, Berns och Rxnan och överallt hälsades jubilaren nied demonstrativa ovationer.
Om Ej.
Brantings betydelse som politiker och ledare av den svenska arbetarrörelsen och om hans nobla personlighet har med anledning av jubileet skrivits och talats så oändligt mycket sant och vackert, att det nä- stan kan anses förmätet om aven vi i vår anspråkslösa tidning vill försöka mata hans varde.
M &amp; det vara nog att hiir betona, att vi djupt lranna sanningen i de ord Ny Tid skrivit i anledning av dagens betydelse: .Hjalmar Branting ar den svenska arbetareklassens stolthet, men han ar därjämte - det kan ingen vanlig so-., cialistatare förhindra en stoithet för hela den ' svenska natioolaen.~ Bland de många som.
hyllat Hj.
Aldrig mata vad man lider; Branting ar även Ellen Eey.
Hon kampa genom tidere tider, skriver i festskriften, som utgivits till ..: minne av 50-års-dagen, följande s i liv för liv och van för van, träff ande rader om Hj.
Brantings per- vackla, störta, resa .sig igen ' sonlighet: .- ~ A t t av naturen hava fått Xdealis- - ' det är mhat, det är lagen mens gåva och att av denna sin idealism för allt mod som star i slagen, ledas rätt fram, icke till förgltngna och där st &amp; vi var med sitt, tiders utan till framtidens idoal., detta är den lycka, som danat Hjalmar- Bran- du och jag, i kampens m !tt.
tings öde.
Att icke mattas och icke svika, i striden, detta hava mhgfal- diga med honom kunnat, Men att Ingen slipper.
Var skall svinga -.
under dagsfejderna aldrig mista mak- ten att drömma framtidsdrömmar; att evard i kallets kamp, och ringa under otaliga besvikelser genom man- ar ej nAgot kall som bars niskorna aldrig mista tron p i e2 idea-.
* av en ' tro, en lust att bringa lare mänsklighet, detta ar Hjalmar.
Brmtin .. stora, andliga seger.
En allt, om allt en g h g begärs.
sådan vinnes endast; nar naturgrund och vi1 j eriktning samverka.
Genom denna samverkan blev Hj ' al-.
- mar Branting ej endast en av vårt.
Handen At varandra, bröder1 .. ': lands f &amp; stora mhniskor, nej, aven en Det är störst som starkast blöder; av vår tids få lyckliga.
Ty vilken den ar främst som giver mest.
.
lycka är större an don, att på sitt livs höjdpunkt alltj amt styra efter de stjar.
nor, som lyste över ynglingens hu- St blir livets kamp en .fest.
vud ?~ (&gt;En manniskan av Bo Bergman.)
- Livskamp. '
, s ' b l. '
En svag bris genomfor de rimfrostadc triiden ute i parken.
Allt var s3 tys och stilla.
Det var söndagsmorgon, Tra fiken p i gatan hade iinnu ej börjat, tj klockan var ej mer %n 5.
Rullgardi nerin voro nedridlade för.
fönstren pi de höga hus, aom kantade gatan, ock man kunde dnrav företir, att deras inne vinare voro försänkta i sömn.
Nu rullades en gardin upp.
Det va: i grosshandlarns jungfrukammare, bela gen 3 tr. upp i ett hörnhus etrax invii parken.
kCn yrvaken 20-Arig flickr syiitee i fönstret.
Hon blickade - ut til husen mitt emot.
Ackl hon var viss, den enda, som ej fick vila ut p4 sön- dagsmorgonen, ty diir mitt emot, dar vorc rullgardinerna nedrullado.
Men nu vni S försjunkl dot ej tid att n t i R ~ H H I O I Ö och i tnn1z:ir.
IIon hiide ~nyckct niiiiat uti bry eitt huvud med, hon hade ju d mycket ntt göra i dag.
P dag!
Vrir de1 ej söndag?
Jo.
Men var det ej vilon dag den dagen och sabbateiro?
Hor tyckte sig minnas f r h barndomen, hu1 hon i sliolan ilck lara sig att söndnger var av Gud förordnad till vilodag.
Aler varför fick ej hon vila?
Hon funderadc och funderade.
- Jo, nu förstod hon, Hon var ju blott en tjänsteflicka, och en sAdan behövde ju ingen sabbatsro: ingen vila för sina utarbetade lemmar, Hur miinga vor0 ej de sysslor, Ilon j dag skulle utföral Om hon skullo ta och rakna upp dem, det kunde ju vara roligt att gH igenom eyssloregistret.
Och .medan hon sb städade Jungfrukamma- ren började hon räkningen ':.
.
Städning i förmaket, balkongen, ealen, tamburen, serveringsrummet, farstun och barnkammaren.
Bjuda herrskapet mor: gonkaffe, borsta deras kläder och skor.
Ut och handla bröd och mjölk.
Tviitta och kläda herrskapets lilla l l / a Ara-gamla ögonsten.
Laga frukost At den lille.
Laga frukost At herrskapet.
Städa rla,ng.
kammaren.
Koka förmiddagskaffe.
Laga middag.
Middag ja!
i l det var ju d4 det skulle komma giiater, 2 herrar, en gammal tant och en fröken.
Ackl DA förstod hon mer iin väl vad den mid- dagen skulle komma att fordra av hen.
nes krafter.
SA efter middagen skulle damerna ha sin fruktbricka och herrarna ein groggbricka.
Se ' n var det att tir itu med alla diskar, sb skulle chokladhric- kan in, se ' n var det att rusta den lille till kvallesömn, göra i ordning i eiiiig- kammaren till natten.
Koka te och duka fram kvällsvarden, diska efter den.
Hur mdnga sysslor blev det?
J o 24, förutom allt annat spring, bugningar och.
nigningar.
Ja, hon kunde helt enkelt saga krypningar för herrskapet och de- ras gäster.
Huru sjöd det ej inom henne av harm och förbittring, db frun helt enkelt befallde henne att taga av gästerna deras galoscher.
Var det ej nog att hon kAnkade av med deras tunga vinterpiil- sar utan hon skulle ocksi böja sin, av arbete genomvärkta, rygg, för att avtaga CARL LINDHAGEN.
Den 1 7 instundande dec.
firar borg- niistaren hr Carl Lindhagen.
sin femtio- iriga födelsedag.
H r Lindhagen har sedan tvb Ar till- iört socialdemokratiska ' arbetarepartiet nen l h g t innan dess stod han genom i n radikala laggning socialdemokraterna) @ a.
Att partiet i och med hr ' Lindhagens ntrade tillfördes en stor begbvning, lärom äro alla ense som känna hans ledigna kunskaper och stora arbetsför- nAga, dem han SA beredvilligt ställt till; itt partis förfogande.
Det arbete inom skilda verksamhets- !alt s o m hr Lindhagen hunnit med a r l it tom fattande, men kanske av största letydelse i tvA för landet viktiga fra-; or: Norrlandsfrigan och jordfrilgan.
Hans utredning av dessa fragor ar; rundlaggande för det f.ramtida reform- lrbetet pil dessa omriiden.
Han intage?
för övrigt en klar stlind- mnkt till alla de riittfärclighetskrav, som iro förenade med den moderna arbetar- ' örelsen.
Dessutom ar han .en i samma nening vidsynt man, som icke] .Ater ängsla sig av dogmer och doktriner utan - Iiiter den omutliga rättskänslan alltid behiilla sista ordet.
Som ren idealist är han alltid främst.
i striden dar det gäller humanitara re- former till gagn för mänskligheten.
Nar hr Lindhagen nu firar sin femtio- Arsdag komma siikerligen miinga att bringa honom sin .h jartliga hyllning.
Sarekilt ha kvinnorna anledning härtill.
Kvinnorna friin alla partier stå i stor tacksamhetsskuld till h r Lindhagen, ty ingen har s &amp; som han varit.
förkämpen för kvinnornas rösträtt.
Outtröttligt har han under Arens lopp stiindigt haft mA1et i sikte och, trots alla mothugg, burit fram sina idber.
Det ar för övrigt ' ej endast rösträttsfriigan, utan alla de refornier i fråga om skydds- la.gstiftning, vilka pii nAgot satt beröra kvinnornas intressen, ha i hr Lindhagen .. en alltid vaken granskare, som icke later ens den allra minsta lilla orättvisa mot kvinnorna slippa igenom opatalad.
I sin uppfattning av kvinnornas rent mansk- liga och samhälleliga rättigheter star hr Lindhagen som ett högt föredöme.
Socialdemokratiska kvinnor bringa ho- nom sitt tack och en lyckönskan pL fem tioarsdagen.
--- lessa genomvilade och uppiggade gästers rata och klibbiga gal6scher.
Det var Nar hon di utfört alla de 24 sysslor- in barm, som hon aldrig, aldrig kunde na och hon helt förstulet tittade pd mälta.
Var .det ej människans plikt klockan, var den l 1 2 1 1 pA kviillen.
J a .tt själv hjälpa sig?
: De vor0 ju ej men nu skulle väl hennes sabbatsro fA angre barn och behövde därför ej som börja; Men hur skulle hon nu anviinda le bli hjdpta av en, fullvuxen man- den?
Ut kunde hon ej g&amp;, ty hon h k - iieka.
tade - gatan efter kl. 10, och förresten,
vad lönar det att gH ut nu, solen h d e ju gAtt ned och det var intet vacker, intet h5iiföranrle att se och njuta av.
Hon biiddade sin siing.
Heta tirar föllo ned för henncs kinder och nisr hon sedan 1 d c sin gciioiiitrötta kropp till ro geriomfor en snyftning heiincrs spiida, lilla gestalt.
Ilenties söndagsvila och sabbatsro var nu tilliindalupen, och me- herrskapet med en suck av välbe- hag lade sig till ro, lbg hon, deras slavinna, och vred sig av plbgor.
Det viirkte i hela lientiee kropp, ty hon hade ju haft söndagsvila och hon sliillle väl ha nagon kiinning av den.
Proletär-dotter i E ' cfors.
tills jag f i t t lön i den eventuella plants niiig beklagnnsviirt, nar man betanker, sen.
hren iiven denna g h g gick del att clessn ilickor en g5ng bli arbetar- iïk:idmt som förut, min förra anstall- hustrur och mödrar åt framtidens släkte, ning var ett hinder, som ingen ville Min enkla be:rattelse 5r E A vanlig, dy- överskrida.
Jag sökte sedan Aera platser, men likt inträffar varaje dag, och just därför överallt hörde jag d.etsamma: ICn skaf &amp; tanker man sällan riktigt allvarligt dar- fiickas ville ingen ha i sitt hiis.
En p&amp;.
- - - Men om alla vaknade upp vassnii~t doktoriiina hade även ett annat och tiinkte över sin ställning, d &amp; skulle skal:, Det fanns t v l unga her~:ar i hu- vi snart vara vid mPlet: enp stark orga- sets.
Hon betraktade mig därvid med nisation av tjänarinnor, som kan genom- en blick, som gjorde mig ursinnig.
Jag driva sina krav.
Disa.
kunde ej tiga, utan rev i ordentligt med - - ett: B J a g äter inte ungherrar !s -- Och &amp; ter befann jag mig ute i vimlet.
SH blev det den 1 maj.
Och Hter var jag ute och sökte plats.
Nar jag %ter- kom till frun, missmodig och nedstämd - över det misslyckade resultatet, si stod Det var p i den tiden nar floderna gingo hon kladd att g &amp; utl och se p &amp; demon- baklänges och solen etannade pP himlen.
strationstAget.
, Ni ' tänker vii1 ej " gå.
ut och demon- Detta lrallades underverk, och manni- skorna togo varning därav och offrade s t r e r a?
~ .fragade hon mig.
IDJOW, svarade jag helt glatt, s jag a r Herren allt vad de ägde, utom det som ju arbeterska, och dar .ar ju min plate de icke kunde undvara.
Nu sägs det att Var Herre ar - gam- bland mina kampande bröder och sy- mal och trött och icke gör nigra under strar!
,.
Med ett hAnfiillt skratt rsvarade hon: mera.
Meu det är människorna som D J ~ dd, undrar jag sannerligen icke icke vilja se dem.
De äro strax redo p5 att ni ej fhr nbgon plats, och om ni att förklara dem p &amp; ett fullt naturligt ar s i stor i mun, 9 % kan ni troligen sätt.
D e s ~ a .förklaringar äro det enda aven skaffa er plats mig förutan, jag är som i n&amp;gon man kap skingra V %r Her- res dysterhet - den dysterhet som blir för övrigt trött p &amp; er nu., Den dagen lyckades jag dock f % plats alla skapares öde n ' är de betrakta sitt pA ett konditori som kaffekokerska.
Min verk.
Ty det är blott en förgänglig lön skulle bli tolv kr.
i m h a d e n, och stund de finna det ganska gott.
Men p % den tiden, om vilken jag ta- för denna lön skulle jag, förutom att sköta ' köket, aven g5 ärenden.
-- Affa- lar hyste den gode guden ännu s % pass ren stiingdes kl. 10.
Efter denna tid intresse för mänskligheten, att han da skulle jag rengöra golven i 4 stora rum.
och d % sände mig till jorden för att in- - Vid midnatt hade jag slutat därmed.
hämta litet mindre officiella upplys- Pil morgnarna skulle jag ha köket sku- ningar om tillstandet an av prastsrna.
rat, kittlarna blanka samt kaffet kokt En kväll gick jag genom ett stort ocb öde.
landskap.
PA bilda sidor om va-.
till kl. 7, innan kunderna.
komrno.
Efter kort tid bröts mina krafter.
Jag gen sträckte sig I %nga hedar ända till m %ste resa hem och har nu varit sang- synranden, och det enda som växte p % liggande i 11 / 2 mhnad.
dem var enstaka talldungar och nAgra Under denna tid har jag haft goda stora svavelgula blommor, som liknade tillfallen att reflektera över min och levande mineralier. '
HLr och där lågo tjänstflickornas stallning i allmänhet.
vattensamlingar och blänkte i kvallslju- Synnerligen dessa missförhiillanden; som set som jordens ögon.
Men nar skyarna jag själv helt nyligen f %tt erfara.
Att kommo vrakande över himlen mörknade behöva gA i månader och söka plats utan dessa ögon, och jorden fick sorgsna tan- resultat, därför att man varit anställd kar.
Jag var trött.
Min nyckelknippa hade p % ett kafé1 Ar man ej lika god man- niska, vilket arbete man an utför, och blivit dubbelt s % tung pA sista milen.
skall man bli utstött, när man har en Medan jag gick och tänkte p % var jag e; od vilja att yara en skötsam 0th hygg- ekulle fA tak över huvudet hörde jag lig samhallsmedlem?
Men jag har iiven vingdag i Iiiften, och en stor korp med lärt mig inse att vi öjiilva ha stor del i ögon som röda k01 satte eig p2 min detta missförhAllande.
Och mina lram- axel.
Diir började han sjunga som pa- raters förhilllande till mig i min sista radisets liljevita duva.
D &amp; förstod jag plats öppnade mina ögon för den stora att det var Satan och slog efter honom &gt;kunnighet, som fins ibland största de- med min stav.
I samma ögonblick gick solen ned.
len tjänarinnor.
Har behövs upplysning i mångt och Jag satte mig på en sten vid vägen mycket, och främst behöva de fa upp x h använde nyckelknippan som rad- 5gonen för vilken stallning de egentligen band.
Nar jag sAg upp frbn mina bö- 3t % i - med ett ord: de böra bli klass- ner, niarkte jag att det lyste i ett fön- medvetna.
at.er längre bort.
Jag påskyndade mina Kamrater!
Vi ekola organisera oss 3teg, ty det var redan mörkt och i bl &amp; &gt;ch med sammanslutningens mak-t skaffa ten hörde jag erinnyerna skratta.
De) ss bättre och friare arbetsförhillanden l brukade komma upp fr&amp;n underjorden Nu ha tjänarinnorna i allmänhet sam- n a r det led till oväder.
ma syn p % arbetarrörelsen, som den fru, Huset där jag knackade pil dig u t i vars tjänst de äro anställda - i san- gom ett skogvaktiirboställe.
Jag sköt Sankte Pers sagor.
I Som mycket ung kom- jag til.1 staden och fick plats p i ett # kafé.
Mitt hem ar belaget vid ett silgverk, isolerat frAn andra platser och de flesta veta nog att förhAllnndena vid en dylik plats icke alltid iiro idealiska.
- NCr jag dh vid 16 drs dlder kon1 till staden, blev jag huvudyr av allt det nya som mötte mig och till en början e &amp; jag alIt genom D rosenfärgade gli~sögons.
Men inom kort hade dock min syn på livet omkring mig förändrats Atskilligt och snart blev det mig outhärdligt att liingre kvarstanna p &amp; kaféet.
Nu var min mening att söka plats i familj, varför jag vande mig till stadens arbetsförmedling.
- Efter en miinads vlintan fick jag anvisning p &amp; ' en familj, som behövde en husa,, och med klap- pande hjärta ringde jag pa tamburdör- ren.
En jungfru visade mig in i ett elegant rum.
Nar frun 1i0m in blev jag först &gt;mönstrads, innan jag fick höra ett nAdigt:, sitt l B. S % började förhöret: DNA, vad kan ni?
Kan ni stryka, k m ni städa, ar ni pro- per?
Jag fordrar av min jungfrGp att NA, hon är hövlig, rask och trevlig1 - vad hade ni for plats förut ?^ Jag kände rodnaden bränna mina kin- derg da jag svarade: BP&amp;: kafé l D Paus: - B Jasa, och s &amp; kommer n i och söker plats här!
Kafeflickor bruka ej vara vi- dare dugliga.
Kom hit och se, här ar salen, dar de övriga rummen, ni förstar, jag Iiimnar icke giirna allt detta i han- derna pzt vem som helst - jag skall tanka pil saken.
Adjö !.
Mitt s inne kokade av harm över detta förödmjukande bemötande.
Förrit skall man grt och bjuda ut sin arbetekraft och edan bli tillbakavisad ei.
skymf igt, och jag kände mitt hat växa mot denna för- vridna samhällsordning, som ställer män- niskorna som fiender emot varandra.
Xasta.
g h g vande jag mig till ett kommissionskontor och lyckades fiirskaffa mig f!
kr.
till inskrivningeavgift.en.
- Ja, nu fanns dar verkligen en pla. '
LE, men d. &amp; kostade en krona särskilt att erhalla den.
Ku var jag utan mynt, men frun var svaivillig~ nog att lova mig an.stPnd
MORGONBRIS - - -.
- - - - - - -.
- -.
-.
.
.
.
upp diirreii och steg in.
Vid spiselstor.
kai.ii,a satt en iinnu ung men alldcle grhb5rig maii och vlirmde tallbarrsöl och en liten gosse lekte p &amp; golvet.
Jag bad om giistviinsiiap.
- Sitt, sade mannen och drog fran en stol.
Vi drucko v5rt öl, och jag beriittadc att jn,q.
nysa hört erinnyerna.
- Ar det sant att de i r o svbrasc mo, oss iniin?
Det ar vii1 i SA fall diirfö att de iiro kvinnor, ' tillade jag med et leende i skagget, ty ölet och värmer hade gjort mig munter.
- Det ar darför att de iiro earnvets kvalen, sade mannen.
- hleiiar ni att kvinnorna icke be, höva kanna samvetskval?
- Det menar jag icke.
Det blev tyst.
Brasan slungade et ' eldkol utat golvet.
- Detta ar ingen glad boning, fort- satte jag, och den lille dar tycks mig ensam.
Var ar husets fru?
- Hon s r död.
- Hon iir hos Gud, sade gossen, ock d u som iir si ganimal ekall val snar1 dit.
D % skall du halsa henne och fraga om hon icke snart kommer tillbaka ..
Säg att vi langta efter henne var kväll.
.
- Det skall jag.
På morgonen fragade jag hur 18ngt det var till närmaste stad.
- SA lbngt som frctn dygden till lasten, eller si kort, svarade mannen j dörren.
- Mor heter Maiia!
ropade goasen efter mig.
Och jag gick och kom in i den stora staden, där nianniskorna krälade oc ' h ha- starna piskades blodiga.
Jag s4g bara elindet.
Jag hörde icke hur de sm8 gat- pojkarna visslade av gliidje nar de vak- nade p &amp; sin sophög, och jag &amp; g icke hur en ung kvinna tog huden av sin arm för att hela sitt barns brannsiir.
Man ser icke sAdant nar manetblir gam- mal.
-- Detta sttir, jag icke ut med, tankte jag.
Och sil for jag tillbaka ' till hi:mlen med min rapport.
- Ni?
sporde Vir Herre.
- Eländigt, sade jag.
Du f8r göra ' a o m alltsammans; Ilen gode guden vredgades ' icke, ty han känner sina tjiinare.
- Rlen det 5r sant, jag har en hiils.
ning till en kvinna vid namn hlaria.
- Den du menar ar icke har.
- Huru?
Hon ar ju död.
Ar Bon kanske där?
och jag vande tummen ned.At.
- Hon lev&amp;, sade Herren.
Iiori bor i staden dar du var sibt, med en arinan man.
Och därför sade den förste att hor, var död.
- Det har fbr du stalla till ratta, sade jag och vred pA nyckelknippan.
Herren suckade.
Men en natt nar det Askade och blixt.
rade och den unga kvinnan lag vaken ~ h d e han erinnyerna till ' henne.
De eatte sig p % hennes bröst och beto i det, s % att hon jämrade högt.
DS.
steg Inon upp och kysste mannen som sov vid hennes sida.
- -.
.
.
.
.
--- - - - Jag kan icke st.annx lihgrc ho dig, sade hon.
Och mellan blixtarn som vaste och rcgnct:; om gisslade jor den gick: hon hela natten, och i gry ninpen var hon riter vid huset p i heden I dörren stod en grAh5rig man.
- Trampa pA mig1 ropade hon.
Me] 1Kt mig se mitt barn.
h ~ e i l - den bleke mannen sträclrte u sina armar, och i samma s t u ~ d blev lian gïBa hAr brunt igen.
Och tillsamman gingo de in till barnets säng.
Och goa sen vaknade och log mot sin mor.
- Har du tröttnat pK att vara dö (n u?
sade han.
Allt detta silg och hörde Herren i him len, och han tankte: nu Er allting gott Men en tid darofter knackade det pi porten, och nar jag öppnade stod diirutc en man med ett rött h51 i tinningen.
- LAS upp, bad han.
Jag har lidi nog och jag bohöver vila.
Jag alakadc en kvinna, som hette hlaria, och rövadc henne fr5n hennes man.
Men en nat övergav hon mig och Atervande till siti gamla hem.
D i blev livet siart för mil och jag maste lämna det, ty jag tundc icke leva utan henne.
- GA din vag, sade jag.
Men mannen rörde sig icke ur stal, let, och Herren varkunnade sig över ho nom.
- Lat honom slippa in.
Han ' hal syndat, men han har lidit.
- Eo självmördarel -- Din n&amp;d ar stor Herre.
- Sankte Per, du förstar icke kar leken.
Jo, jag förstår iitt det var del siimsta du gav människorna.
De.n tal makten i f r h dig, och du förm&amp;r intet mot- den.
- Jag förmar i alla fall förlata dem som älska, sade Herren, och frAn hm^ leende utgick en sadan klarhet att; alla iinglarna föllo ned och betäckte sina ansikten.
(, En manniskas sv Bo Bergman.)
- - Brev från Viisterik.
Kvinnorna och de kommunala vaien.
nämligen arbetarkvinnorna, ha dock varit ganska fåtaliga vid valurnorna ..
Orsakerna till clctta iiro kanske flera, mest tordo det dock bero p å bristande agitation och upplysning.
Nariga h a don uppfattningen, a t t utgifterna f ö r skatton genom hustruns doklaration betydligt ökas.
Man reflekterar tydligen inte över, a t t d e iiven n u fi betala sin anpart a v skatten.
0111 vi nu belals denna skatt p; v i r egen sedel i stallet för p 5 mannens, bör j u inte betyda nå- got.
D e n dirokta merutgift som blir ar oj heller s % avskräckande, d å j u d e flost; t a v oss arbetarhustrur f 5 nöja sig med tiimligen anspråkslösa inkom-.
.
stor.
Om v i t. ox.
a n t a a t t v i d0klarorst för on inkomst a v 5 kr.
och kommu- nalskatten utgör 6 kr.
p r bevillnings- krona, s a f a r f ör donna l120 bevillnings- krona betalas i skatt 30 öre, nsturligt- vis plus d e avgifter v i redan ha.
H a v i k u n n a t skaffa oss e n inkomst på hela 5 kr.
böra v i med litet intresse och god vilja k u n n a avstå d e 30 örena för a t t försäkra oss om den medbe- stammanderätt i samhället vi h a r a t t till och som v i sil val äro i behov av.
D e t bör s t å klart för varje arbetar- hustru, a t t d e t ä r d e m.&amp;nga s9nd röst- ägarna som skola utgöra motvikten mot d e stora, m e n farre.
V i måste på nyåret sätta i g å n g e n kraftig agitation f ö r a t t intressera ar- oetarkvinnorna f ö r denna frgga.
D e t - fins överklassfruar som dekla-, cerat f ö r e n h k o m s t a v 2 kr., na- turligtvis ' f ö r a t t bjalpa till med be- varandet a v högerns intressen.
Böra 3å inte våra intressen också vara rarda det lilla besvar och den upp- ~ f f r i n g, som kräves för a t t varna lem.
Det blir naturligtvis klubbarnas sak tt t a sig a n denna agitation ' och vi iå inte i y g g a för a r b e t e t med den,) m detta ocksa synes bli styvt.
Ett sätt a t t agitera h a r j a g t ä n k t.
n i g skulle vara anordnandet a v kom- nunalkurser f ö r kvinnor.
Nat.urligtvis mycket enkla.
så.dana.
Vi h a bland våra manliga partikam- - ater många kommunalt intresserade) ch dessa, äro sakerligen villiga a t t ijiilpa oss med dessa kurser.
Agitera vi duktigt skola d e sakert, yckas och syftet med dem även vin- las.
V i f å.
dock börja i tid, s a a t t ri hinna tills delilarationstiden börjar.
Alltså, f a r t i arbetet för våra kom- nunala intressen!
Agnes Söder p i s t.
I höst h a r f ö r första gången den i y a valreformen tillämpats på d e kom- nunala valen.
* Dessa val ha i allmanhet visat oss, a tt v i hade r a t t d å v i betraktade denna iögerns reform som e n skenreform.
V i torde dock f &amp; dras med den d å d e t galler a t t utnyttja d e möjligheter till ned bestiiminanderätt, den kan lämna.
Bland dessa h a v i det tillfälle som; es för de s icke självforsörj ande B Izvin- iorna a t t skaffa sig, medinflytande i le kommunala angelagenheterna.
M h g a äro också d e som använt ig a v denna n y a rtittighet; dock .mest d e &amp; Socialdemokratiska ' kvinno-.
: vinnor ur d e borgerliga lägren.
klubb, De, som borde h a f t största nyttan amlad till ordinarie möte den 7 nov.,, ch största intresset av.
deltagandet, ipptog till diskussion Norrköpings- Den nya valreformen tillfiiiipades i Stock- nationen, i vilken klubben enhälligt nstämde.
D e t beslöts a t t skarpt klan- iolm vid kommunalvaleii i mars 1910.
Ira .det oförståendo den rönte a v en- Bed.
.
.
........
.
.-.
skilda medlommar a v kongressen, som vblladc, a t t den ej a v kongressen be- handlades.
Vidare beslöt klubbon att uppmana alla h i n n o k l u b b a r a t t clisku- tera motionen i d e manliga förenin- gssna, s 5 a t t den blir kand, för a t t utröna om den Sr beriittigad eller ej.
.Å Luleå kvinnoklubbs vägcar: O. IV.
L.
H. P &amp; grund a v ovansbiende resolu- tion bedja v i f å framhålla, a t t d e t icke v a r enskilda medlemmar på kvinno- kongressen som avstyrkte motionens behandling, utan det Internationella sekretariate, tsom ej tagit u p p d.en på dagordningen.
I övrigt hänvisa vi till referatet över kongressen i Mor.
gon bris ' septembernummer.
Red.
Bodens socialdemokratiska kvin- noklubb avhöll den 14 nov.
ordinarie möte ofter en langre tids vila.
Mötet uttalade sin protest mot den h i r d a domen över Ellen Olsson i Söl- vesborg ocb instämde i Ankarsrums- klubbens resolution, som förut varit inne i Norrskensflamman.
Likmå, be- slöt mötet protestera m o t den behand- ling Norrköpingsmotionen rönte å Kö- penhamnskongressen.
.
En komm.itté tillsattes f ö r enord- nande av e n fest, vars behallning skulle till f alla Morgonbris.
MORGONBRIS .__ _ _ -.
.
-.
.
.
-.
.
.
- - -.
.
-.
-.
.
.
.
.
.
.
_. -- .I ..... vor0 inte vana vid bättre och därför nöjda främmande g5r genom rummet.
De du- tade upp med sinn, visserligen mycket till sinnes.
SA skriillde genom den otnta dörren banala smli reflexioner, och de sökte en larmande röst.
Vad den sade?
In- inte langre efter de seglande milsarna genting, bara svordomar.
.
Vad don hade p % isflaken.
De viskade i atället: Vad för karaktar, vilket lynne, var det harm, dom skriker därute!
Och efter den paus sorg, vrede, bullrande, r5 glädje?
Nej, som följde p &amp; mammornas en smula ingenting, intet uttryck, monotont och gudsnidliga svar, började de höra p &amp; skrikigt, bara svordomar.
Den ber %- den berusade mannene fula och enfor- eller skröt nagonting, som miga utgjutelser.
Alla dessa gemena.
tade aldrig fick ett slut och som var utan ord trängde sig fram till och in i derae kärna, ockeA utan munterhet, och av smil rentvättade öron, sasom namn och talesätt fasta sig i papegojors minne.
sju ord .vor0 tv8 vord domar.
Röstene kigrrre var en karl i bl$ tröja Och en dag, mycket snart, akola dema och sjömansmössa eller vad vet jag för barn saga samma saker och rikta sam- o möesa.
Han syntes som en man s i sina ma uppmaningar till nya, yngre, un- baeta Ar., fyrtio &amp; r.
Ingen dagdri- drande och läraktiga Ahörare.
vare, ingen buse, utan en m m som ar- J a, ' det var inte nagot annat, det ar betade och nu klockan tolv piii dagen bara ' e n skiss utan poäng och utan ett fAtt sig en som han tyckte trevlig fylla, stamningefullt slut.
Ingenting om för- P8 banken bredvid och mitt emot suttc tonando vagor mot bryggan eller him-: andra karlar, aven ett par mindre gos- lene blila flikar över granarnas taggrand.
sar.
Niigra hörde pA med det £ %niga Vem egentligen, aom har hjärtat i brö- intresae som druckna och darar ibland etet och benagenhet för kväljningar, nar inge, somliga flinade uppmuntrande, en s &amp; ekall vara, kan väl frestas till lyrik allvarlig man förhöll sig tyst och sarad, över en full svensk och hans dumma omgivning?
Det ar ju ett enahanda Pojkarna lyssnade ivrigt.
.
Den lille polettförsäljaren framtriidde, aom vacker idel leda, ett gärde i trade.
Och vem kan heller reta sig (it den van- Hana rosiga kinder och str&amp;lande ögon- har maskerades av viktigheten i kallete sinniga brist p &amp; balans, som ligger däri, allvar: Tjugu öre l sade han hövligt mec ritt nhgra fiaskor ö1 och nigra am % glas renat, aom rakat halka ner igenom stru- bestämt.
Tjugu örel A i hel,, kyss mej pen pi % en karl i bl &amp; tröja och sjömans- i dra för f. dj.
annammal Kom- mössa eller vad det var för en mös- sedan skall störa friden för en ma och pocka p&amp;, tjugu öre av en ärlig 8 8 arbetare!
Vet hut din förb.
.
.
Och sk liten Malarbit och förgifta sedligheten Ja, skolflickan ho#- &amp; tekilliga barn?
vidare en Ung stund .. - Ni skulle välja edra uttryck litet med urklippsarken var det ockek synd battre, ande gossen lugnt.
Han var lika om.
Hon eAg med sina tolv - %r s &amp; ut- rosig och lika strAlande i ögonhiren.
Ty trhkad och s &amp; resignerad ut, aom hon han var en .avensk gosse och van vid borde vara först lAngt efterait.
.
René.
I eina passagerare i helg och söcken, för- - .. middagar och kvällar.
Ingen av publiken yttrade ett ord för att tillrättavisa mannen och akydda den Redovisning lille polettförsiiljaren.
Nej, man tillhör en fredlig nation och ett folk som ' inte av influtna bidrag till Morgonbris ' basar den hAller av att fjanta i otid.
Var och en 12-13 november: ska sköta sitt.
Och för resten bolaget1 Sthlms allm.
kvinnoklubb: .............. 23: - Dj.
oförskämt, syndiipengar, det ar inte Nyköpinge arb.-komm.
6t kvinnoklubb ' 5: - mer an ratt.
.Tjugu öre för den lilla Sthlms södra socialdem.
kvinnoklubb.
10: .- Ronneby &gt; B.
10: - biten l - RlorgongAva &gt; ' B.
b:- ' ~ n t a ~ l i ~ blev e n val avgiften betalad Norrahammars, &gt; B 5: - till sist - det hör mindre hit, d e t a r Ankararums.
5: - - Smedjebackene B w D: - ju ocksi rbolagetas affär.
Karlstade ' r.
S: 50 Men därinne, innanför den otäta dör- Mal m bergets.
3.
28: - ren flrun ' timrnerna med sinn tidnin- Trollhiittane V B.
15: -.
B gar och ' iippelphar, de sutto oberörda, VasterRe B o: - &gt;.
ID: - eom om pA andra idan glasrutan det LuleA Fal konbergs 9.
-.
- tiurrat en brorna, vi1 k m lycltligtvis inte Gellivaro B * 25: kunde d i p p in.
Dct sprbk dc hördo I ti \ Ifiingborp B D: - var dcrns l m5ns sprAk, rosonemanget Korrp.
föroii.
Thulee porsonnle föron.
10: -.
deras mana resonerxiring - ibland, niir E .. O., gsn.
fru At~iia Krrrlaion .......... 10: - \ Videgron ............................... 7: 70 de fAtt sig ett glas för mycket, ingen- Fr11 Ax01 Jonseon (uybehörenff&amp;r) ..... i .. .... 10: - ting att f&amp;ta eig vid, ingenting att ta Skonrbetareförb.
avd. 12, Sthlm ...... 10: - p i allvar, ty en onykter karl skall man Shgv.-i1idustriarb.-f~rb.
avd. 1, Sthlm D: inte ta pil allvar.
» Nar Andersson blir C.
A. Pettorson ............................... 1: - kvarnarbetare fack föreii .. ........ 5: - klar igen ar han den basta människa i Sthlme Svenska j&amp;rnv&amp;pmannaförb.
avd. 8 ...
10: - viirldens.
.
.
Och med det sattet att ~ i e Rimbobannns pol. pereonalefören.
..: ... 3: - tingen %r det egentligen icke aynd om Sthlms maskinist- t t eldnrefnckföreii.
6: - kvinnorna, inte mera synd iin om cn ko Kom.-tokn.
fnbrikenrb.-fackfören.
...... ii: murnroförb.
Sttdinunvcl ..,.
............ 10: ~ozn hör en tjur böla, det ar ljud hon Sv.
Sv.
jariivi \ gernnnnaförb.
avd. S4 ......... 10: Br van vid, försthr och trivs med, Stenhiiggarofackf~ni~igon, Sthlin .. .... 5: - Men barnen gjorde dot en ont om.
' I ' ypogrnfieka föreningoii, Stlilin ......... 25.- 5: - Det vm inte bara det fltt dc tystnade Telegraf- o. riketel.-arbftirb.
avd. 1 lom sjungqnde fi ' lglar tystna, nar en Siimma kronor $00: 25 - - ... - ....
.
- -, - ' man kastar en sten bildas ringar ui i de!
oänd g i l a ... [Im Det .har ar en skiss ' utan pbang och utan konstnärlig avrundning.
Bara en teckning frAn det civilieerade Stockholm juet nu.
P8 en liten bAt i Mälaren, fördäck, mellandäck och aktersalong innanfBr stängda dörrar.
F ' runtimmerna hade kommit tidigt och sutto i ro med sitt, Svenska Morgonblad, och sin stock- holms-Tidning &gt;.
Dessemellan förfriskade de sig med äpplen ur sina pasar - idel frid och vegeterande.
En liten skol.
Aicka studerade ett par ark med ' pap- persdockor och urklipprrirliidcr, Nhgon ghng öI&gt;l,nadc kion k in I~okviiislta och Ilet bakom locket i en smörgds - man shg att hon fAtt lära sig vara noga med det passande.
Ett par fruar med mindre barn funnos dar ocks5, stiidacle, för.
numstiga med sina srnb iakttagelser.
Biten sköt över vattnet, som glanste av en vaknande vbraol., P5 de drivande iebitarna sutto mbsar och tittcide med blanka, skarpa ögon.
Striiiiderna., dessa hiiilarene EörgArdar, voro allt utom vackra med sina joi; bnreskyltar och hiskliga rn- nonser, med rtina stillösa byggnader och gnetigs skogabackar.
Men det var i alla fall Stock holmstraktcn en förrnidcl~ig i den opirande vhren.
Och de p &amp; baten ' ' B ....
Y W. W - - - -
MORGONBRIS.
ICoop.
Bsgerif.
Framtiden thrtor och bakel- ~ i ~ Guet.
r, Olancier k C:o en paleth, Sthlme allm.
kviniioklubbu styrelso en kliidning, Koop.
föreri.
Enigheten ott lass ved, en ftktur nied aiitomobil n:r 641, Grönwnlle svagdricksbryg- geri dricka, Soc.-Dem.
pronumerationskvitton B l Ar.
Di vereo vsror av: Bofors hinnoklubb, ' Vii- sterhs, Lmdsiirona, Honneby och Kiruna krinnoklubbnr, frtiken L.
&amp; iderlund, t ' rijken G.
J:Bnseoii, fröken A. Horney, fruarna Elin Lindley, Brandt, Milliander, Margit St:röm, Eniiria Flood, 1it$n Erikeaon, Redin, Zetter- mark, Lnnd felt, Aberg, G11 nnnreon, Blomkvist, Tengdahl, H. Karlson, G. Svenson, Sollen- berg, herr och fril Hansen och herr Oalrar Ekström.
Och fb ri harmed till alla givare och till alla medverkande vid basaren uttala ett hjart- ligt tack for visat intresse och offervillighet- Stockholm i dec.
1910.
Soc.-dem.
kvinnokongressens verkit.
utskott.
Til sot.-dom.
kvinnoblubbiirna och Fiiv~onhris ' kommissionärer!
All korrespondens s h a l rörande Mor- gonbris som V. U. samt alla penningo- försändelser skola sandas till fru Elin Lindley, Tunnelgatan I B, I tr., Stock-, holm.
Verks: f utsk.
I.
Prenumerera A närmaste postkontor på Morgonbris för 19 1 1!
Kostar endast 1: 20. '
Oredovisade n:r i v Morgonbris.
Arlövs kvinnoiil.
............... n:r 84. o. in.
l l Arbogn m ............... D 5,6,10,1.1 ............... s 1t.o.m.
S rls~zrums D ljodene D ............... D S D 1.1 Eskilstuna 1; nppaömmerskeff.
D 7 11 11 kvinnokl ................ r 1 0 6 B 11 Porshaga a ............... Fdköpinge S.
D.
U.
K.
...... 8 3 D 11 11 Finsphgs D ...... 9 Göteborgs kvinnokl.
............ B 10 r 11 Gavle.
s ............ B 4 r 11 11 Hörkens ............ D 8 Hasslnrps D ........... a 6 D 7 Hudiksvalls D ............ a 1 D 4 m ............ a 7 D 11 Hagtore S.
D.
U.
K ............. i 1 D 8 11 Hitllaryds iivinnokl.
............ s 6 r Hamrtnge S.
D.
U.
K.
......... D 9 s 11 11 Jonköpings kvinnokl.
......... r 8 K i 1 a f o r s S.
D.
U.
K ............. D 9 D 11 Kvarnsvedene kvinnokl.
...... D U r 11 Katrineholms D ....... a 10 B 11 Karlshamns ...... s 10 s.
11 Kiirrgruvane.
O 11 Kristinehamns D ...... r..
8 s 11 Koleva kvinnogille ............... D 10 D 11 Klippans kvinnokl.
.., ......... s 5 r 11 Iinllinge r ............ r 3 r.
7 Koiskivara S.
D.
U. IL ...... r 4 D ' 11 Linköpings kvinnokl.
......... D 10 D 11 Lunde D ......... 5 11 Lysekils.
a ......... 10 D 11 Lule$ 2 .......... D 6 och 11 LArigshyttane S.
I).
U.
K.
...... D 4 t. o m. l1 Lakatriisk (Granholm) ......... 10 11 10 Munksunds kvinnokl.
......... D 1 D Malmbergets.
D ......... ~ 1 0.
D 11 Munkfore (K. V. Erickeson) .. B 7 D 11 8.
D.
U.
K .......... 7 ' 11 Nsttavara D .... ...: .. s.
S.
r 11 Norrahammars arb.-komm.
... s 7 r 11 Olovströme ... D D.
11 Oclielbo S.
D.
U.
............ s ' 11 Slottsbrons S.
D.
U.
K ....... i ...
B 7 2 11 Svartöstadene kvinnokl.
...... s 6 D 11 Savsjö arb.
komm.
............... s 10 s 11 Sala (gen.
Jönsson) r 1: D 3 Siiiveds 8.
D.
U. Ii.
............ D 10.
r 11 Tr~nBe ' kvinnokl.
(gen.
G..
Lundblad) ...................:.
D 1 ' 2 Uddevalla kvinnokl.
...., ....... s 6 s.
8 och II.
.
B KI i. '
- Uppsala (Hedens o. Walden) n:r l t. o. m.
9 B skoarbetareff .......... s 7 r 11 Varmskogs S.
D.
U, K.
...... s 6 D 11 Vikjo kvinnokl.
(gen.
Eva Soderlund) ' ..................... a 1 w 1.1 Yimmerby arh.-komm.
........ D 9 D 11 Aryds 8.
D.
U: I&lt; ................ D 9 D 11 h e r s u n d s kvinnokl.
......... D 9 r 11 Alla pcnninqförsiindelser rörande Morgonbrie sattdas endast till j r u Elin Lindley, Tunnelgatan 1 B, I, Stockhol~n.
U ') pgiv alltid å postkupongen för vilket eller villca nzmmer pengarna uro avsedda.
Spava alltid postkvittotj emedan det har sam- ma betydelse som ett jrån kassörskan utfar- dat kvitto.
Redaktören för Morgonbris, fru ' Ruth Gustafson, har sedan en tid tillbaka varit an- gripen av nervositet med åtföljande allmän klenhet och nedsatta kropps- krafter.
Detta, i förening med andra tillstötande omständigheter, har haft.
till följd, att fru Gustafson t. v. läm- nat sina &amp; ligganden såsom ordförande, för V. U. och redaktör för Morgonbris.
Med anledning härav, har Morgon- bris ' november- och decembernummer enligt V. U:s beslut redigerats av fru.
Anna Sterky.
Morgonbris kommer framdeles un- der 1911 a t t utkomma som vanligt men t. v., intill kongress kan avhål- las, under ledning av en redaktions- kommitte, vars uppgift bliver att på alla satt tillvarataga tidningens intressen, så att denna fullt och helt kan fylla de ansprik de socialdemo-.
.
kratiska kvinnorna ha ratt att ställa p &amp; sin tidning.
Vidare meddelanden rörande Mor- gonbris komma att i cirkulär snarast tillställas Socialdem.
kvinnoklubbarna och Morgonbris ' kommissionärer.
, ' Om gruvarbetarna.
i Nortlininberland och Durham sager hon skluncla: " De Ila i regeln en snabb iippfattning och skarpa liuviiden, och synnerligen hjiirtligt iir det mottagande, de giva Uncler liela ' sin offentliga verksani- het har nirs Besant alltid arbetat un- der 1ra.nslan av .det djupaste ansvar f ör allt, vad hon fört fram i tal och skrift.
De största fordringar har hon stiillt En av samtidens miirkiigitste kvinnor.
dem: v i l k a de Ila, orsak att hysa för- p &amp; sig sjalv, och endast det biista har troende för.
Jag liar sovit i deras hon velat ge.
Hon var nleclveten om, 11~1s och varit gist evid deras bord, och att det talade och skrivna ordet satter XAgra utdrag ur h ' ennee självbiografi.
.
siirskilt levande stgr för initt minne i ghng krafter: soin.
ingen ltan iniita, en afton, d % jag efter mitt föredrag och som allt efter sin art lrunna verka, (Forts.) koin liein till inin viird, en griivarbeta- till befriinjandet av det goda eller w, soin.
linde in1,; jiiclit (: tt di~ssin av si- iikanilet av det onda genoiii ticlcrni~.
' till l ~ ~ ~ ~ i l l s ~ f6r ~ ~ att ~, i * Hiiroiii c l c ~ ~ vittnn.
ockstol fiiljilndc ord R \ ' na lc; ~,i~iratcr trlifTn i~iig.
Si~intiilet rörde sig 0111 po- lienne:.
litik: ocli jiig fann snart?
att mitt sXl- " Under lriinslm av storheten i detta skap visste m.cr om engelsk politik, Itall (hon syftar liiir p &amp; den offentliga. '
liade ett vicla 11tlai.m-e begrepp om po- leclaren och talaren) ocli allmret av - 1i.tisl; a iiietocler och darför voro myc- denna plikt., galr; jag den sak, jag al- ket inern viirclii.
att tala iiied iin cle skade, det heliga li-iftet, att ingen an: flestii av cl~iii, ~ n a n vfinlig (!n ~nötcr pH striingning cP1 niin sicla slc~ille sparas för iiiicltlagiw i societeten:: De tillhörde att göra mig viirdig privilegiet att f i (len s.
I;.
obildade lrlasseri.
föralitacles tjiiila den.
Jag ville lisa och studera ii \.
' gentlenien ' och hade icke då röst- ocli uppövar varje förinkga., jag Kgdc;] - %tt, inen politiskt linde cle en 18ngt förfina n1it.t spritk: f r i m niin tanke hitttre appfostr~.n iin dc, soin i socia ' lt och vidga initt vetande.
Och dct tror Iiiinsccndc stodo iiver cleiii, och \ ' oro jag mig lit~ninstmc lmma siiga.
a t t vida, 11iitt.w iwstatlc iitt utöva ~ i i ~ d h Iiar ~r- tidilt och skrivit niyclcet, SA.
gnrskapets plikter. "
lim jag clocl; st~iderat och tii.iikt mp ?- ' ',
MORGONBRIS.
-.
-, ' -.
.
-.
.
-.
-.
I f r 5.
p 0x1 agitationen och i övrig s % unga, att dot i såviil fysislit sou allt., som hemfaller under V. U:s ock psy1; isl; t avseende vore biittro om bar B.
[orgotibris ' verksamhót, anmodas kvin nen iinnu nágot eller nggra år fing nokliibbnrns och övriga kormspond~~ stanna utanför fabrikskomplesot.
r m d e att vanda sim tlirekt till V. U För kapitalet s r bilrnalcraften kapi under d r.
: Fru]! %in Lindley, Tun * tal, emedan barnen kunna utfijra er nelgatan 1 B, 1 tr., Stockholm.
mgngd arbete, som %r lika nödviln digt som de vuxna arbetarnas ocl detta för en lön av 3-4 kr.
i veckan Darför arbetas det också energiskt at1 Nedanstaende telegram få barnen så tidigt som möjligt in: avshdes av Sthlms allm.
1winno:klubb fabrikerna.
Enligt referat i tidningspressen kon p8 Hj.
Brantings femtiohdag: iiven till synes å Industriförbnndetr Horr Hjalmar Branting, nyligen avhållna diskilssionsmöte, hu1 Stockholm.
ömtålig denna fråga är för arbetsgi.
PH femtioårsdagen ett tacB för m h g a varna.
De vilja icke veta utav at1 ars ospard möda och arbete!
Ett tack kldersgränsen höjes för minderåriga till proletariatpartiets flygelman!
E n arbetare, enligt vad som föreligger j öi,s ?ia » om ännu ininga ars krafter i yrkesfarekommittóns lagförslag.
Någon kampen mot fåväl.det och för realise- noggrann läkarebesj ktning för de min.
raadet av frihetens, jämlikhetens och 3eråriga vilja de icke heller vara med broderskapets international!
Dm, .och att för&amp;kri.va; att de unga 3j skola få användas på platser, däx Sthhs allm.
kvinnolïacb b..
.. Fara förefinnes, ar ju en omöjlighet^, mse de.
Nej, de mindeririga skola hänsyns.
.öst osploateras, s &amp; att de förlora all r j % l.
v s ~ i ~ d i ~ ocli l i c l alla krav p5 livot x11 bliva som vuxna: ~.rbcf;; ~ro, alsoliit) förmögna till att göra niigra ansprak Frilgan om barnarbotet hr en f ' rilga; allande, vare sig p8 lön, arbetstid vars verkliga räckvidd vi kanske sllt- dler arbetsf örht %llanden j. övrigt.
Och för litet söka överskåda.
De flesta nedan arbetslösheten växer bland de föraldrar tänka nog inte så mycket mxna arbetarna, så skall det beredas över den fragan, då de slappa ut sina dats för de minderåriga.
Inga be- unga telninear på arbetsmarknaden.
kämmelser skola få komma till, som Och sannerligen är ju aven tider så-; äga, att på den eller den platsen får dan, att reflexion och begrundan hjiilpa cke minderåriga arbeta därför att det föga inför deil hårda nödvändigheten, ir ett förödande av den unga folk- att man miste ha bröd för att kunna craf ten.
leva.
Allt skall ordnas sa, att för arbets- Inför denna situation är det nog: raften betalas s i litet som möjligt.
ocksi som många föräldrar, så fort senom att med billig barnakraft ute- som möjligt, låta barnen bidraga till tanga, kanske många gånger familje- hemmets uppehälle, då de ännu iiro orsörjare, så blir det överflöd på ar- betskrajt och arbetsgivarna f &amp; ett me- del till att Icunna halla lönerna nere för de vuxna arbetarna.
Som vi se, iir det icke enbart i om sorg för att barnen skola f2 lära sig nggot och und &amp; Datt bli ställda inför utsikten att gå arbetslösa flera ar, en D slå dankn - period, som säkerligen ej skulle verka gynnsamt på de ungas moraliska sinnesbeskaffenhet D, vilket en arbetsgivare yttrat å ovannämnda möte, som minderåriga i stor utsträck- ning anställas, utan aven för att hålla hela arbetarklassen i ekonomisk de- pression.
Detta mena de gör dem böjliga för deras intressen.
Endast ett litet exempel, som be- rättats mig, ger ett belysande svar på vad ovan antytts.
På en tvatti ' nratt- ning fingo flickor i skolåldern arbete om eftermiddagarna, för en betalning.
av 1 kr.
i veckan.
Genom anstallan- - det av tre minderåriga, fick en kvin- na, som förut haft sysselsättning med detta arbete, avsked och genom vidare mstiillande - av minderåriga blev det ytterligare avskedanden av kvinnor.
Ny framställa sig de fragorna: Var 3at n, ' lgon ckononlisk Iijiilp till hom- [not donna buiiens förtjiinst;?
Pingo 30 lura sig nsgot arbete, varav de kunde FQ sin försörjning, då de kommo från Lldern att raknas till minderåriga?
Gav ~rbetet dem moralisk lyftning?
Vilken som helst skall finna det svårt att besvara dessa frågor med ja.
Av det ovan relaterade kunna vi ?örstå, att det många gånger ar oför-; tand som gör, att föräldrarna skicka x t barnen på arbete.
Det ar på tiden ttt föriildrarna, innan de skicka u t Iarnen, taga réda på om icke arbetet iar menlig inverkan D &amp; deras fram-: id och verkligen räkia efter om de.
L, 2 eller 3 kr.
i veckan, som barnet.
ortjänar, ge sådan ekonomisk valuta arbetet.
, ket mera, och att jag icke har givit sjiilen var något annat och mera, an min härskarinna.
Sanningen det, som hon föreställt sig.
iclic!
liar kostat mig nkpot. "
Våren 1889 kom hon i beröring med Under allt hennes arbete hade dock teosofien, och den bralrte ljus i alla iner och 111cr den känslan triingt sig dessa f rBgor, dem materialismen icke 112, Iienne, att det behövdes nggot mer, kuncle ge svar p % Och därmed stod an hon hade att ge, för att bota det hon inför nya strider.
Jag vill åter- sociala eliindet.
Socialismen var bra igen citera hennes egna ord: " Skulle för clen elronomislra sidan, men var jag ånyo störta mig i strid ocli göra sk,ulle nian taga inspirationen, den (h i - mig till föremal för löje - virre än \ .ande kraft, soni ~1i:ulle föra till för- ~erlzlignnclet av iiiiinniskornas broder- hat - och Ater kampa den tröttsam- ina striden för en opopiilar sanning?
slrnp?
IIiirtill var icke n y t t i g - MHste j a g vanda mig mot rna,tcria.lis- Ii e t s tcoricn tillric1.ili.
Försöl&lt;c ?n nien och möta skainmcn att offentligt att pB clainiia grund organisera grup- beliiha, att jag linft oratt, att initt p r av osjiilvislrri.
sociala arbetrzrc Iin- förstbi~cl vilselett mig till att ignorera de misslyckats.
Visserligen hade at- sjalen?
- - -. "
I-.on tog emellertid slrilligt iitriittats, inen den verkligt steget och slöt sig till Teosofisl- \ a sam- sjalvuppoffrancle hingivenlieten, cl5r fiindet.
man bennr endast för att giva, ej att mottaga, och där kiirleken allena var clcn drivande lrraften, clen besjälar eti- dast ctt fåtal.
Aven kom hon genoiii studiet av hypnotism, tankeöverföring, spiritism, niesincrism det medvetna och omedvetna själslivet m. m., till insilit om.
att hennes filosofi ej racktc till a t t förlilara allt clctta.
Livet och mrs Besants förklaringar, och jag .an- för darför hennes egna ord:, r T " h a r jag byggde mitt liv på ina-.
terialismen, bedömde jag alla handlin- gar efter deras verkan på den mänsk- liga lyckan nu och i koinmande gene- rationer, i det j a g betraktade män- - nislran som en organism, vilken lever och förgas på jorden, och vars verk- samhet inskränlres till jorden och be- gransas av de fysiska lagarna.
Livets ändamål var att genom ärftlighetens hopsamlade verkningar uppbygga en fysiskt, nientalt och ~~ioralislit fullltoin- i i s l i bctraktandc shledes mentala och nzoraliska anlag som re-.
sultat av materiella betingelser ocli, under antagande att dessa anlag sakta men salcert iitvecklades e n o m att ra- tionellt urval .och överförandee till av- Eli följd härav blev, att hon %ndrccle koi~~izzan av egenskaper, son1 sorgfR1- åsikter ifraga oin ~~ynia:ltliiisi~nisi~zen.
ligt för \ Grvats och utvecklats hos för- emedan clenna ej Iiuncle förenas ined Hlclrarna.
(Forts.) hennes uppfattning om riiännislinns andliga natur.
Som denna fraga nu clislcuteras mycket ibland oss ocli.
av cn varit upptagen i Morgoribris ' spalter, torcle det vara av intresse att höra " I ' I l.
.
.
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
-.
.
.
.. --.
.
.
.
----- ...
. -- .-.
.
.
P - ..
MORGONBRIS.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
-. -- ... -- .. _ -.
- -----.
.
.
.
_.
..... __.
.
.
__.
_ ._ - -.
.
.
-.
.-.
- -.
-.
.......
p_ --- .- - .......... .-.
... __ ----- 15 -- till licmm&amp;, som försvarar a t t dess och dirsolen väckte oss till liv med sina förr över ängen, och snart satt hon har varmande strblar, då, hiilsades vi alltid bland oss.
Anblicken av oss mAtte hos hiilsa i u i n g ~ gbngor aventyras.
Detta äro föriildrarna skyldiga sina viilkomna av de bida miinnisltobarnen.
henne ha vackt till liv slumrande känslor, 31en Ar efter &amp; r svunrio hiin, de vor0 ty vi sago tårar, klara som daggpiirlor, barn, sig sjalva och hela arbetarklas- sen, s; att vi icke fös a t t överinna icke längre tya sm % sorgliisa barn.
Georg rinna utför hennea kinder, och .vi sam- stundens svisigheter, sälja den kom- hade viist upp till en kraftfull yngling lade dem i vara kalltar, och närvi tydde mande generationen till kapitalet för med vackra drag, med niigot av dröm dess tysta spr %k förstodo vi hennes.
och liingtan i blicken, och Sylvia var grymma öde.
Arma Sylvial Och nar en grynvälling.
vacker som en rosig vårsky.
S % kom.mo du p &amp; din vandring kommer till någon de en dag och togo avsked av oss, de stor stad skall du finna många av hen- skulle ut i världen.
Borta vor0 de, och nes olyckssystrar.
Jag - tog nu farväl av de vanliga skogs- vi blommor saknade dem mycket.
S i gick Ater en l %ng tid.
Men SA en ' dag, blommorna och gick vidare.
Solen hade nu gatt ned och det var nar solen stralade fr %n den molnfria himlen ach varvinden sjöng sina sme- natt.
En &amp; dan där ljus, harlig som- (För Morgonbrie.)
kande toner, d5 sago vi Ater Georg.
Han marnatt, då, allt ar s5 tyat, sa fridfullt Jag hörde en gling i drömmen tvi3 niirmade sig om, men vilken egendomlig i naturen.
Jag smög mig in i mhnga smh feer enmtala med epiida, veka röster: dräkt han bar, med granna, bliinkando lbga, förfallna kojor.
Dar sov0 fattiga .Jag är glad att jag triiffade dig Ater, knappar och en tung, otymplig huvud- miinniskor, det trälande arbetsfolket, p % lilla Siva!
Jag har sökt dig överallt.
bonad med en stor svart plym, men det sina hårda baddar.
Jag s %g ett drag av Har du varit länge har i manniskoriias värsta av allt var den langa sabeln, som lidande utbrett över deras ansikten aven han bar vid sidan.
en-skramlade a &amp; under sömnen.
Nod och armod mötte sköna viirld?
B Jag gav de em % barnen s Ja, ganska länge.
Du har rätt, Västs, obehagligt, ja niistan hemskt mot ste- mig överallt.
varlderi är skön, ja den ar harlig, men narna har i v i r stora, tysta skog.
- 1 n8gra vackra drömmar, det enda jag jag sAg pb mina vandringar sA litet, s5 hans ögon, som förr vor0 klara som hade att giva.
Men jag .gick ocksh in i höga, prakt- litet av lyckan, men nöd och bekymmer himlens bl %, lag nu ett uttryck av sorg mötte jag överallt.
Om du vill lyssna och besvikenhet, men djupt in i blicken fulla hua, och har aovo.
människor p %.
skall jag berätta för dig om människorna.
sbgo vi, att det flammade av trots, ty snövita baddar under latta sidentäcken.
Jag kom till en stor, harlig skog.
vana som vi voro f r h hans barndom att Lyx och överflöd ~ å g jag här i dessa Solen höll just p i att dala och kastade liisli hans tankar gjorde vi det aven .nu.
höga salar, dar en stor del människor ina sista guldgliinsande strilar i rika Men vad vi funno få vi ej berätta, ej framleva sin onyttiga tillvaro.
Dessa flöSen in mellan tradens högsta stammar.
ens för dig, Siva, lilla drömfe., E j 1Kng människor behagade mig ej, dem gav En och annan fagel hördes ännu kvittra tid därefter Hters5go vi iiven Sylvia,, vir jag inga drömmar.
Solen gick Bter upp, det bleven rnyc- sin sorglösa melodi.
En silverklar back egen Sylvia, men hon, liksom Georg, sorlade muntert och invid den växte i var mycket förändrad.
Visst var hon ket het dag.
.
Jag vandrade över gyllene tusental de smA fagraste blommor i rika samma lilla späda varelse som förr, men sädesfält.
Dar sAg jag fattiga manniskor- den oskuld och ronhet, Bom förr präg- arbeta i sitt anletes svett, man och kvin- f iirger.
DA, Ag jag en ensam gestalt komma lade hennes drag, vor0 nu föravunna, nor och aven barn med för detta tunga giende lingt borta pA stigen.
Trött och och i stället för hennes naturliga bohag arbete alldeles för spiida lemmar vor0 langsamt gick han framrlt med turiga liag nhgonting konstlat över hela hennee.
av fattigdomen tvingade att deltaga däri.
.
steg och nedböjt huvud.
Hans klitler väsen.
Med latta steg kom hon som Jag samtalade me,d en liten ängsblomma.
VO-ro slitna och grA och han tycktes icke giva akt pA n k o t av allt det vackra Den BASTA nydrsgdva an organiserad arbetare kan giva sin hustru, moder, sy- omkring honom.
ster, dotter eller kvinnlig anhörig ar ett prenumeratlonskvitto pH MORGONBRIS 1911..
Då fragade jag de smA blommorna, Morgonbris kostar i prenumeration för helt dr l: 20, tre kvartal 90 öre och, ty de förstodo initt sprak, vilken han halvt Ar 60 öre.
var och varför han sAg SA.
sorgsen ut.
Klipp nr nedanstaende prenumerationsblankett och prenumerera omedelbart H De b; jödo mig sitta ned blntid dem.
Jag MORG0,VBRIS för Hr 191L aatte mig pH en mjuk, grön tuva, och SA berättade de för mig: För liinge, länge sedan sHgo vi honom första gången, mannen som gick dar pil Hos postanstalten i.
.
......., ...
.
: ............................. stigen .. DA var han ung, frisk och stark, s Drömmen.
e I men tungt srbete och bekymmer ha rekvireras for år 7977: I brutit hans krafter, ocn han ar nu blott en skugga av vad han fordom var.
Vid hans sida sifgo vi ofta en ung, vacker kvinna, och de ledde mellan sig tvtt sinii barn, de iilskligaste sm9 varelser vi ritt- gonsiri sett.
Deras l jusa lockar flada- imle för vinden under deras muntra lekar och deras ögon 5gde violens varma, milda färgton.
Hur ofta lyssnade vi ej till deras glada barnaröster, som klingade eom smA silverklockor över näjden.
GOE- sen kallades Georg och den lilla flickans namn var Sylvia.
Si gin @ m9nga Ar.
För varje höet kom nordanvinden p3 sina mörka vingar, och det susadc sb tungt och dystert i de höga traden, och vi snxi hlommor somnade en och en.
.., ..: ........................ ICY.
...... öre kvitteras.
Snart komrno enöflingor och redde vdm ................................................ vita baddar.
Men %eorg och Sylvia glömcie oss ej, de smekte vAra trötta huvuden med Sina varma, mjuka händer, och när himlen hter blev hög och klar, l I I.
.
.............................. den ..................... .........................................................
Abonnent: ....................................................... Adress.
16 ---- -- P Och jag sfig kyrkor med höga torr IIon sade, att i Arhundraden hide denna som riickte upp mot skyarna.
I dess oriittvisa rAtt bland manniskorna.
borde icke köpa annan symaskin ' an &gt;Och skall det alltid vars s633 fril kyrkor förkunnades en vacker lära or kristlig kärlek och broderskap inella gade jag.
folken.
Denna lära kallades lrristendonr 2 Icke alltid!
B Men av kristendomens förkunnare vor Och nu berättade hon mig p5 siti som iir den yppersta i han- de flesta skrymtare, t y de önskade ej deln, av starsta fullkomning sköna, rika blomsterspriik vad hon i sir!
, 30i; s Bi) och ger störeta valuta.
Vi tur ilade hört de unga manniskorna tala sitt hjiirta nAgot broderskap med dc bjuda fullastc garanti f6r att om, nar de om kvallarna gingo ö v e ~ arbetande folket, tvartom, de sökte oft de med vart firnismarke for- kuva och förtrycka dem.
I ~.
$ k -.
ii11gen.
Sköna, ljuga ideer, som de kal- brikat, eedda maekinerna som p5 teknikens aro ett nu- fa- Och.
vid sidan om dessa kyrkor si lade socialism.
Och mitt hjiirta varm de^ jag dystra byggnader, omgivna av hög varande st5ndpiinkt ar det Ater, ty det höll pB att frysa till is.
' hogsta som kan uppnis och Desisa byggnader kallades far murar.
Jag gick vidare och kom till en stol 3ver trgffaa icke av nigot annat fabrikat.
Sar- stad.
Vilket buller ' och vilket jaktande gelser.
Dar inspiirrades de miinniskoi skilt förmanliga betalningevil1l; or.
som vor0 mest olyckliga, de som had liv!
I l Men samma olikhet rhdde Sven hiir mellan rniinniskorna.
NAgra gingc gAtt vilse i livet, som ej iigde krafter al Vasagatan 52, STOCKHOLM.
elegant kladda gatorna framht, andra kampa sig ' fram, utan sjönko ncd i dyr Men jag sökte pA djupet och fann, al Akte i dyrbara ekipage.
Dessa vorc samma slags onyttiga varelser, om vilka i de flesta fall var fattigdomens fijrban jag talat förut, de levde i överfiöti pA nelse grunden till att de fölio.
Ria de fattigas svett och möda.
Med avsky det hiinde aven att rniiriniskor, som sökt ' vande jag mig bort fran dem.
Men jag Eörverkliga den vackra broderskapstanken sAg ocksil fattiga människor i slitna klä.
varom det predikades i kyrkorna, ocks; der ila framiit med brildsknnde steg.
inspärrades och fingo tillbringa sitt l i Statens garanti.
Motböckerna Dessa kommo fran fabrikernas och verk- inom dessa dystra murar IiInga tidar.
: Nu valmade jag och min dröm va städernas.
ofta mycket osunda lokaler, gälla över hela riket.
gamla miin och kvinnor med böjda ryg- Eöravunnen, men jag ins %g att vad del gar och av arbete h h d a och valkiga lilla feen berättade om oss människor a.
Ficksparbössor tillhandah~llas.
biinder, ungs flickor med bleka kinder ej en saga, nej en sorglig amning.
Motta.
och trötta ögon, men ph djupct i bliclrcn a laste jag hopp och tro, tro p &amp; en biittro fram tid.
' Unga man, dem träldomen ännu ej förmatt böja, gingo gruppvis samtalande, Aktiebolaget allvarligt och bestämt, och, det, s5g u t som om dessa unga krafter ej alltid ämnade g &amp; under slavpiskan, ty i d.eras blickar lig en vilja av still.
Och jag sAg höga palats med prakt- Föredrag s v Martha ~teinsvi ' k.
översatt fr &amp; specialaffär för Gardiner och fullt inredda salar, dessa voro de rika norskan av A, W. G. avpassade Mattor.
manniskornas boningar.
Men jag sAg Pris 10 öre .er.
med 10 proc.
rabatt d Stureplan 2.
Stockholm.
ocke % mörka, trånga kyffen, dar de fat- minst 23 ex. rekvireras.
15 öra ex. För mindre antal tiga fingo vara tacksamma att fA bo.
.
Broscbyrernn s#ndae.
portofritt men bön mot en hög ersättning, och p % osunda, Aktiebolaget mörka bakgilrdar, dit solen aldrig hittade mtalas i förskott i postanvisning eller post vägen, lekte sm % bleka barn, men trotr iöiskott (ej i frimarken).
Rekvisitioner siin nöden ' och fattigdomen vor0 deras lekas las till mycket muntra, ty barnagladjen tal: all- Fau Amosa G n o u a m &amp; ~ ~ ~ o c ~; Iuvudkontoret: Klarabergsgatan 23. tid ut sin ratt.
Kommendörsgatan 7 IIII, Stockhalini.
Kommendörsgatan ag.
hdeh-kontor: Bnrnhusgatan 16.
@ ' 2 - -- I Äktenskapet och I. '
- - Eornnhamnnsto~g 61.
) epositions-Ränta, Förmedlar köp ning av aktier.
londavdelninlcn &amp; förealj} 5 pw.
; parkasse-~änta proc.
.
Capita1rakn.-Ranta.
i,.
CARLSTENS PORTERBRYGGERP eedan gammalt viilkandt £dr sina tillverkningar, rekommenderar Kassafack fr. kr.
5 pr ar.
Kiruna sot.-dem.
kvinnoklubb av-.
iAller ordinarie möten 1:sta och 3: (i5e m h d a -: en varje manad i Folkete ' Hus ' lilla en1 kl.,, BO e. m.
- ' Styrelsen.
sasom synnerligen godt och liirnpligt mAltidsdricka och son litekedryck.
TnnQl~; lller, i likhet med svagdricka, andaet 2 proc.
alkohol hvarför det afveu kan rekommenderas nykterister.
~urulunds sot.-dem.
kvinnoklubb 8 ' vhsller sina ord. '
möten 1:sta och 3:dje isdagen i m %naden i godtemplarsalen: l. l12 f3 e. m.
Styrelsen.
Hälsingborgs sot.-dem.
kwiiono- nubb avhieller möte 1:sta och 3:dje mbnda- 3n i manaden i Folkets Hus ' F-sal kl. 8 e. m. Stockholms Tjänarinneförening m. r ~n~~geE~ (&amp; fe~ Humlegårdsg.
20, Sthlm.
36 68, Alim.
54 41.
~hbller möte varje toredag kl. 8,30 e. m.
A kalen Tunnelgatan 14, 2 tr..
