# ID: svediakorp-per233
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 7,861
# sentences: 287
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den kvinliga yrkesundervisiiingen i olika länder.
Som bekant arbetar sedan förlidet år en af Stockholms stadsfull- miiktige tillsatt komiti!
i och för framläggande af föidag till inrättande i Stoclrholni af praktiska yrkes- och arbetsskolor för manlig och kvin- lig ungdom.
I samband härmed erinra vi om ~brbundets försök att i denna komit6 få kvinliga ledaiilöter invalda., då afven ordnandet af yrkesskolor för flickor ingick i Isomitdns plan och Förbundet anslig, att inom detta fack erfarna kvinnor skulle kunna vara af nytta för denna del af komitbarbetet.
Vid Förbundets bemstallan fästes emellertid intet afseende, och komitdns medlemmar ha Izommit att besta uteslutande af niin.
Äfven om vi i sakens intresse m&amp;ste beklaga detta förbi- seende, iiger man alla föruts5ttningai att vänt., att de dugande och sak- kunniga personer, Bt hvilka det inaktp6liggande uppdraget anför- trotts, väl skola utföra sitt vikf. ")
En del däraf iir reda-n utfördt och föreligger som färdigt re- sultat.
Det ar en af yrkeskomitens sekieterare, d: r H. Elmqvist, utfärdad berättelse öfver en af honom och tvanne af komitdns leda- möter, prof. V. Adler och ingeniören K. Ramström, förliden sommar företagen resa till Tyskland, Österrike, Schweiz, Belgien och Hol- land för studerandet af praktiska.
yrkesskolor i dessa liinder, afsedda för såväl manliga som kvinliga elever.
Det om synnerligt nit och Qmsorg samt om framst&amp;ende fackkunskaper vittnande arbetet erbjuder stort intresse; siirskildt ar den del diiraf, som berör de nför kvinnor s) Sedan detta skrifvits Inar meddelande ingåkt, att vederbörande nu insett den ofvan framh %llna liimpligheten af att inhämta kvinliga sakkuii- nigas utlatande; med innevarande &amp; r ha nämligen ett par damer blifvit kallade att bitriida yrkeskomith vid behandling af de ärenden, som sam- manhiinga med den kvinliga yrkesskolan.
afsedda yrkesskolan, förtjint af deras beaktande, söm önska erhålla kunskap om det kvinliga handarbetets och yrkesutbildningens ut- veckling i var tid.
Nigra fakta rörande de erfarenheter, som komi- tén på detta område inhiimtat, torde cliirför kunna pirakna våra läsares uppmiirksamhet.
Som naturligt ar, upptages i reseberättelsen största iitrymmet åt de för ynglingar afsedda iitbildningsanstalterna, men afven den kvinliga yrkesundervisningen iir föremål för uppmiirksauihet.
Ya en del platser ägnas siirskildt ett ingieiide stiidium åt nigon kvinlig yrkesskola, hvilken ansetts vara af synnerligen förtraffligt slag och värd att tjiina som mönster för oss.
I Tyskland intager yrkesiinderrisningen ett mycket högt rum, och dess förniimsta stiider aga talrika af staten och kommunerna underhiilha eller iinderstödda ~Kunstge~erbeschulen.~, ~Handwerker- schulen~, D Gewerbeschulen~, » Fortbildungsschulen&gt;i och fackskolor af alla slag.
Af reseberättelsen att döma äro inga af dessa anstalter samskolor, utan erhiilla kvinliga elever sin utbildning i sirskilda f i k dem afsedda ~Frauenarbeitschulen D, Gewerbeschulen fur Madchen » o. s. v. I Berlin finnes det 13 sadana skolor för kvinnor med till- sammans 0,679 liirjungar, dar dock undervisningen, liksom fallet Gr med samtliga i Preussen befintliga yrkesekolor, ar ssri godt som ute- slutande teoretisk.
För så vidt det rör staden Berlin lamnar berättelsen ingen det al jerad redogörelse f ör den kvinliga f ackimdervisningen, däremot framhålles den af de delegerade besökta hiiilign plie~s7i0ln11 i H n w burg, » Gewerbeschiile fur Nadchen:?, som en niönsteranstalt.
hvilken erhallit det vitsordet, att den ui ~Gingt och mycket torde kunna tjiina till fiirebild vid ett eventiiellt upprattande a£ en dylik kro- anstalt i Stockholm ».
Skolan, som agt bestånd sedan år lNi7, ar icke en stadsrin-.
stalt, iitan har tillkommit p5 enskildt initiativ och tillhör i: 17erein eiir Förderung weiblicheï Erverbstliiitigkeit:.
.
Anstalten har till lindamiil att bereda flickor, som icke 1iingi.e iiro i den sliolyliktiga Alderii, iifvensom gifta kvinnor tillfalle 1) ritt fullstiindiga en otillriicklig skolbildning, 2) förvärfva nyttiga fardigheter, 3) iitreckla smaken och konstsinnet, samt 4) förbereda sig för att erhAlla en sjalf- standig existens.
För dessa iindamåls erngende iiro vid skolan an- ordnade icke mindre an 10 siirskilda afdelningar eller Iriirser.
.
Utom » for tsiittningsskolanw, där eleverna kunna .konlplettera sina knnskaper i vanliga skolämnen samt » hanclelsskolan », där under- visning meddelas i de kunskapsfack, som höra till köpmannayrket, upptager skolans program en mängd afdelningar ägnade åt det prak- tiska arbetet.
Bland dessa må n$iinnas: en kurs för » Kindergart- nerinnen)) (i sarnbaud diirmed har skolan sin egen » Kindergarten »), » teckningsslcolor D, högre och lägre, kurser för utbildande af » teck-.
nings&gt;- och » handarbetslärarinnor ».
Af kurser i rent kvinlig handa- slöjd märkas: » handarbetslciirseii », soin oinf attar all slaga sömnad, f r h lagning, lappning och linnesömnad till finare handarbeten; » sy- inaskinsknrsen)); » kursen f ör tillklippning af tvitttlinne » etc.; » kursen för utbildande af söminerskor)); &gt;kursen för mode sömnad^ (hattar, rosetter o. s. v.); ?kursen för finare tvatt och strykning)); hiiftill kommer en aallui8n praktisk kurs », som afser att meddela en sam- lad undervisning i handarbete och olika hush&amp;llssysslor; hvarjämte inom anstalten inrättats en » Eochschiile », dgr undervisning meddelas i enklare och finare inatlagning, duknicg o. s. v. På grund af de tämligen höga skolafgifterna, hvilka äro an- staltens hufvudsalcligaste inkomstkiilla, utgöras skolans elever till allra största delen af döttrar till inera välbergade föräldrar; dock finnas en del friplatser.
Skolans elevalital utgjordes 1899 af 680 lärjungar, i en å.lder från 15 till 25 år och darntöfveï.
Angående elevernas arbeten förtjlnar det att namnas, att en del af dessa ut- förts p % bestallningar af den stora allmänheten; i främsta rummet f &amp; dock eleverna arbeta för eget, familjens eller bekantas bghof.
Detta ar särskildt fallet inom sömmerskeafdelningen, där intet arbete utföres på beställning af frammande.
De förfärdigade kläder, ele- verna själfva icke hafva bruk för, försaljas till valgörenhetsinrätt- ningar.
Det för egen rakning anvanda materialet få eleverna själfva betala.
Af Badens och Bayems ~Gewerbeschulens, hvilka de delegerade med synnerlig uppin %rksamhet synas ha stiiderat, ar mycket af iii- tresse och för oss tilliimpligt att inhämta.
Särskildt erkännes Baden i fråga om kvinnors praktiska atbildning vara bättre lottadt än de flesta andra liinder, tack vare den verksamhet, soin utvecklats af det där verkande sällskapet wBadische Frauenvereim.
I Karlsruhes mönstergilla wGewerbeschule », gom underhålles saväl af staten som af staden, har anordnats en särskildt f ör kvinnor afsedd afdelning: n Gewerbliche Un- terriohtskurse fiir Franen und Juqgfrauen)), hvarjämte den nyss - niimda utomordentligt driftiga föreningen upprgttat flere » Frauen
arbeitsschiilen D. af hvilka sarskildt cle i Karlsriilie och Pfortzliciin förordas silsom tjänliga till förebilder vid inriitkalidet af dylika skolor p % andra platser.
Men iifven i Bayern står, den kvinliga jrkcsiitlddningen högt.
Nunchen äger en delvis af flireningen 2Miinchener T ' olks- bildungsverein », delvis af staten och kommunen l~ekostad större yrkesskola: » Munchener Frauen-Arbeitsschiile!).
Dennu anstalt, hvars lokaler iiro inrymda i ett af staden upplåtet gammalt.
priiktigt p- lats, ägnade komiterade ett längre besök.
Har Pro särskilda klasser inriittade för sömnad (af alla slag ', tvtittning, strykning och andra hush %llsgöromal förutom en del andra kompletternndc skoliiiiinen.
För att bereda obemedlade elever tillfälle att deltaga i skolans under- visning har » kretsstgrelsen » beviljat ett årligt anslag.
hvilket för- delas i stipendier i t ett visst antal obemedlade flickor fran staden Munchen och omniijd.
Larart vid skolan, som 1899- 1900 räknade eiisamt inom de praktiska arbetskurserna 424 elever, består af en direktör (manlig) samt under denne en manlig förste lärare för de teoretiska amnena och en kvinlig första larare för de praktiska, IS ordinarie och 14 biträdande lararinnor.
Till skillnad från den ofvan beskrifna yrkesskolna i Hamburg utföras i Munchener-skolan inga arbeten på beställning af ullman- heten; allt hvad eleverna arbeta iir för egen, anhörigas och bekantas rakning.
Skalen därför uppgafvos dels vara hiinsyn till yrkesutöf- varne, hvilka i Bayern hade nog af illojal konkiirrens f s h de tal- rika klostrens sida, dels emedan tillfredsställandet af den beställande allmänhetens anspråk skulle lagga hinder i viigen för imdervisningens systematiska bedrifvande.
» Hvart skiille det taga viigen:., skall di- rektrisen hafva yttrat, » om vi skiille hafra det s&amp; stalldt.
att gref- vinnan X. eller friherrinnan P., skolans höga beskyddarinnor, har finge beställa linnesöm eller kliidningar, och dessa bestallningars lit- förande finge skjuta allt annat i t sidan: för att vi skulle kunna tillfredsställa dessa höga damers mer eller mindre Idliga ansprak:.
Utom den hiir beskrifna förtraitliga laroanstalten iiger Xiin- chen en afveuledes af staten delvis bekostad s handelsskola fiir fik- kor »; vidare namner reseberättelsen en i si$~dxrg ai den stora fir- man Schiickert &amp; C: o inrättad » Haushaltungsschnle », dar fullouxlia döttrar till personer, anstiillda i firmans tjänst.
erhålla en grundlig utbildning uti alla i ett borgerligt hem förekoiiimande arbeten, sa- som kokning, tviittning, strykning, tillskiirning.
sömnad, stoppning och stickning, hvartill kommer undervisning i hälsoliira, enkel bok-
föring och tradg&amp;rdsskötsel.
Undervisningen samt nzdltider äro kost- nadsfria.
Skolans ledning öfverrakas af myndigheterna samt af damer, som stå firm,m .nara, och förestas af en .skicldig ' 18rarinna.
Sedan ett par år är hiish %llsslcolan förbunden med en matsal, dar arbetare och lärlingar, som man vill särskildt uppmuntra, erhålla sitt middagsmal gratis.
S % lingt om Tyskland, dar, som af ofvanstående utdrag torde framgå, åtskilligt af värde rörande den kvinliga yrlresiindervisningen iir atb inhämta.
Öslerrike vinner dock, enligt reseberättelsen, priset i fråga om ett fullständigt och konsekvent ordnadt undervisnings- väsen på det tekniska området, stival det högre som det ltigre.
Intet land st&amp;r ' i detta afseende högre, och bör Österrike i mer än ett afseende kunna tjiina andra, länder till förebild vid införandet af reformer eller nyheter inom detta gebiet.
I den vidlyftiga förteckningen på de under kultusministeriets ledning stiiende österrikidra faclcskolor för speciella yrken, handtverks- skolor, fortsättningsskolor etc., angående hvilkas ändamål, samman- sättning och läroplan reseberattelsen Iiimnar detaljerade beskrifningar, finner m&amp; sadana afven Gsedda för kvinnor, men tiden och för- hiillandena synas ej Ila medgifvit de delegerade att, som fallet var i Hamburg och Miinchen, personligen besöks de anstalter af detta slag, som äro inriittade såval i Wien som i Budapest.
Dock lämnas deu upplysningen, att Wien iiger S » Qewerbliche Fortbildungsschu- len » för flickor, hvilka under året 1899-1900 räknade inalles 1,690 elever, alla f örut innehafvande fast anstgllning.
Undervisningen, som gr b %de praktisk och teoretisk, %r kostnadsfri, men icke obliga- torisk och är förlagd hiifvudsakligen till aftontimmarila; i Ungern finnas II faclcskolor för kvinnor, rikligt understödda af staten; en af dessa, i Budopest, ar helt och hållet en statsinstitution. '
Ett land som Schweiz med sin Betydande industri och sin höga lrulturella utveckling i allmiinhet måste gifvetvis äfven i fråga om yrkesutbildningen ha många liirdomar att meddela.
Bland Schweiz ' » Berufsschulen » för, kvinnor (år 1899 funqos 153 sådana, för hvillca kostnaden uppgick till 725,000 fr.) nämner reseberättelsen %die Fraueuarbeitschnle~ i Basel, hvars charmanta utstallniug af
elevarbeten sardeles lofordas.
Denna slrolas iippgift iir att under- visa gifta och ogifta kvinnor i handar1) eren och andra fardiglieter, som kunna vara dem till gagn i h ~ ~ h ~ l eller l e t för fikviirfva~idc af sjalfstiindig utkomst.
Vid skolan iitl~ildas afven arbetsliirariniior.
Vid denna anstalt ar, till skil.lnad frdn de tyska skolor ZJC- rattelsen mer utförligt behandlar, iindervisningen helt och h5llet kostnadsfri; endast för arbetsmat erialer och 1niddag~11iS1 (giillan (1e för hushållsskolans elever) erlagges en billig afgift.
1 spetsen för skolan står en förestthdare, hvilken bitriides af 30 lararinnor och larare; en af staten tillsatt kommissioii af (i lediiinöter, vid livurs sida står en komit6 af ' i dainer, iitgör ciess styrelse.
I ' iidcr senu- ste skolåret var antalet deltagare i de olika kiirserna.
s: irnmaiilagdt 2,21 G.
För öfrigt meddelar berittelsen oin denna skola, ritt cien arbetar mot bestallning i stor skala och att elever, soin vuniiit er- forderlig skicklighet, erhålla orcientlig arl~etslön.
E n ~Frauenarbeitschule:), med saliima uppgift och arbetande efter sanrna glan som den i Basel, finnes iifven i l3e9.11; denna %r grundad af den inom namda stad verkande föreningen ~Gemeili- niitziger Verein&gt; och står under densammas koriiroll.
I Geneue gjordes afvenledes intressanta iaktt tigelser; ilen kvin- liga yrkesskolan blir dock i berattelsen mer i förbigilende behaild- lad.
Af dylika institiition,er namses deii af kantonen OCZL f6r ' t) unds- regeringen underhållna, sedan I SS7 existerande uiiderrisningsanstalten ~ C o i i ï s facultat.ifs du s o i r ~ dar, det finnes bitde en manlig och en kviulig afdelning.
~Académie professionelle^ a r äfven en stadens skoliiiriittning, där numera äro etablerade sarskilda kurser G r kviiiliga arheten, ledda af en direktris.
Undervisningen iir iifuedd dels fiir söiiiliier- skor och handelsbiträdeii, som iinska komplettera sig inorii sina fack, dels för icke i yrke anstallda.
Afven har kiintoncir il !JlW~t~tZLt en hushallsskola för flickor med kostnadsfri iindervisniiig: k c d e i ~ r o - fessionelle et ménagkre-.
Till sist mB namnas C+enivs heriimcla urmakarskolo, DEcole d * horlogerie l, c1Hr sedaii ~iiigra ar tillbaka afven en särskild afdelning för kvinligu umakareliirliiigar iii * anord~iad.
Om efter samma mönster och p&amp; samma betingelser som den, af- sedd för de manliga eleverna, upplyses icke .. Fr %n Gen&amp;ve ställde de komiterade färden till Zii.ri14, en stad sedan gammalt kand för sina utinarktu liiroaiistalter.
Hetlaii frin folkskolan lägges gruncien till en god praktisk utbildning, i det slöjdundervisningen fatt sig tilldelad en ganska ansenlig plats på skolprogrammet.
Som en mönsterinriittuing på det kvinliga hanil-
arbetsomr8det niimner reseberattelsen den i Zurich på enskildt ini- tiativ upprättade storartade anstalten: D Schweizerische Fachschule fur Damenschneiderei und Lingerie)), hvillten afvenledes anses böra kunna tjaria som förebild vid upprättandet af en dylik läroanstalt i Stoclzholni.
Skolans hiifviiduppgift iii att utbilda skickliga arbeterskor i kliidsömnad och linnesömnad.
Specialkurser för hush %llsgöromål och för vidare utbildning af inom konfektionsbranschen redan an- ställda lrvianor iiro iifven arrangerade, afvenså kurser för arbets- lärarinnor.
Skolan ar indelad i tre klasser, där det iileddelas teore- tisk underirisning i en hel del ämnen; den praktiska utbildningen äger rum i liirverlrstäderna.
Efter afslntacl Iiirotid (3, resp. 2 år) måste eleven, ehuru mot ersättning för iitfördt arbete, åtminstone under ett halft ars tid arbeta i skolans atelier för att vinna ytter- ligare fnlllromning och vana vid mer sjalfständigt arbete.
Skolans budget är, ehnrii mclervisningen blot,t delvis &amp; r kostnadsfri, till stor del baserad pi % inkomsten af förfärdigade arbeten, hvarför ock be- stallningar mottagas i stor skala.
Anstalten är inrymd i ett prak- tigt, för andaiiïalet nppfördt läroverkshus.
I likhet med förbunds- - staternas andra större städer äger afven Ziirich en » Haushaltungs- schde9 med anslag af staten.
I.
Belgien och Hollnncl utgjorde studieresans slutm %l.
Hvad Bel- gieit beträffar iiro de anstalter, som afse yrkesundervisningen, syn- nerligt talrika och förete de mest skiftande former och anordningar.
Som ett för landet egendomligt sakförhållande omniimnes, att ut- bildningen - iitöfver folkskolans kurs - helt och hallet är byggd på frivillighetens grund, och det ar därför så mycket anmarknings- värdare, att de arbetande klasserna sjalfva på öfvertygelsens vag kommit till insikt om nödviindigheten af ökad yrkesbildning och ofta nog sjglfva tagit initiativ till inrättandet af erforderliga laro- anstalter.
Enligt en meddelad tablå öfver olika slags yrkesskolor, under- stödda af den belgiska staten och kommunerna, ehuru ej som stats- institutioner ansedda, påvisas, att i detta land, hvars folkmängd en- dast iir Il /?
million större än Sveriges, finnas c: a 500 yrkesskolor med i riindt tal 40,000 1ärjiiuga.r.
Häri äro inbegripna, för år 1900, 29)) t !coles professionelles », 16 D koles professionelles et inhag&amp;-
, res,, 3 wours professionelsn, 4 sateliers d ' apprentissags B, 260 z koles mhagbres et classesn, alla afsedda för kvinnor.
Bland de mer bemärkta af de lrvinliga skolorna nämner be- le porrr jeiines fillem, hvilken rattelsen Bqssels ~ ~ c o professionelle upprattats p % initsiativ af enskilda personer Ar 1865, men fick en ~officielb karaktiir redan ar 1S68, då den bekom underdtöd af så- väl staden som staten.
Skolans andanGl ar trafaldigt: dels att iit- bilda unga flickor till skickliga arbeterskor samtidigt med att de under lärotiden undandragas atelierernas ofta fördärfliga inflyt.ande, och dels att bibringa flickorna nyttiga kunskaper uti ?fver follzuko- lans pensum.
Lärotiden iir fyra iir.
Inemot hiilften af samtliga lärjungar atnjuta fri undervisning eller mot nedsatt afgift.
Lokalen iir för ändamålet sarskildt inredd, och anses skolan vara en mönster- inrattning i sitt slag.
En annan af staten och provinsen understödd Xvinlig yrkesskola i Bryssel, med för iindamilet af staden uppförds lokaler, är den vid Rue du Poin&lt;; on belagna r ~ c o l e professionelle des jeunes filles D.
Praktiska yrkesskolor och med dem förbundna h~shAllsskolor finnas så.vii1 i andra delar af Bryssel som i de omgifvande många förstäderna.
Alla dessa skolor hafva för sin tillkomst att tacka korporationer eller enskilda personers tillskyndan, men de åtnjuta numera alla understöd af det allmaona.
- De stora industristäderna Antwerpz, Tourltai och Geilt h a h a äfven flere liiroanstalter af lik- nande slag.
Yrkesundervisningen i Holland erbjuder järnviil mycket af in- tresse.
Sedan gammalt sta i detta land handaslöjden och handt- verkerier högt, och uti nationens önskan att bevara och an vidare utveckla dessa färdigheter har man ya1 förnämligast att söka för- klaringen till de omfattande och verkligen storartade åtgärder, man här vidtagit p&amp; yrkesundervisningens omrade.
Egendomligt, säger reseberättelsen, ä,r ock att iakttaga, hurusom man därvid - hrilket äfven ar bändelsen med s % mycket annat uti detta intressanta gamla kulturland - helt och hå.llet synes hafva gått sina egna viigar, utan att i nämnvärd mån fråga efter de i andra länder radande principerna på motsvarande område.
De platser, som af komiterade besöktes, voro Amsterdam, Haarlem och Rotterdam.
Bntstwdnia äger en framstående läroanstalt, afsedd att utbilda flickor till dugliga tjänarinnor: Dopenbare Werk-en Leerschool for Meisjes~.
Dessutom nämnas en iubijzondere hoogere Burgerschool voor Neisjes?
samt två utmarkta, p&amp; privat
,. '
tillskyndan inrättade anstalter: » Iridustrieechool voor de vrouwelijke jeugds (247 elever) och ~Amsterdarnsche Hnishoundscho~l » (' i28 elever).
Af de tv&amp; sist.nhnda besöktes den s. k.
» Inclustrieschool~, hvars föreståndarinna, hvilken hade begagnat sig af undervisningen vid Naas och talade svenska, ined synnerligt tillmötesgående läm- nade alla de begärda upplysningarna.
.
Skolans hufvaduppgift &amp; r att bibringa unga flickor sådana kunskaper och färdigheter, som kunna siitta dein i stånd att sjiilfständigt försörja sig.
Bland de många 1: iroiimnena m&amp;, niimnas famaci, för särskild utbildning af apoteks- elever, och bland handaslöjder spetstillverlming och kartongarbeten.
Eleverna arbeta förnämligast för sitt eget och anhörigas behof, men bestsllningar emottagas afven i den inån sådant befinnes tjänligt för den rationella undervisningen.
De ligga inne i slidan massa, att skolan .p&amp; långt nar icke hinner tillfredsställa alla.
Den amsterdaiilska » h~ish&amp;llsskolan s, hvars präktiga, nyinredda 1oka.ler förefallit de komiterade såsom de basta tiinkbnra, får äfven de.
amplaste loford och rekommenderas som ett efterföljansvardt mönster för upprattandet af liknande anstalter hos oss.
Rotterdam praktiska yrkesskola för flickor, » Industïieschool voor Bleisjes B, för hvilken iifven en utförligare redogörelse lanmas, synes också på ett för- träffligt satt motsvara sitt ändamal.
Härmed torde, ehuru i största saminandrag, det hufvudsakli- gaste af den del af yrkeskomitdns reseberättelse, hvilken behandlar den kvinliga yrkesskolan, vara angifvet.
Naturligtvis måste en öfversikt som denna blifva högst ofullständig, d&amp; detaljer och siffror af lätt insedda skiil blott i ringa mån kunnat medtagas.
Reseberät- telsen i och för sig själf utgör ju det Bästa l~ompletteringsmateria- let.
Hvad vi afsett med vår lilla r e s u d ar emellertid att visa, .med exempel från utlandet, hara långt vi p&amp; yrkesbildningens om- rade Siro efterblifna och hur önskvardt d e t ar, att genomgripande reformer däriiiom vidtagas.
Att sådana inom en ej alltför a.flagsen framtid ai.0 att förvanta, därom äro vi öfvcrtygade; afvensa hafva vi alla skal att hoppas, att vid en eventuell omdaning af vårt lands praktiska uudervisningsvasen den kvinliga ungdomens intressen skola tillgodoses i samma grad som dess manliga kamraters. '
I Rockeriket.
Intryck fritii norra Halland.
En l %ngsluttande äng med kort, straft gräs ocb sparsamma, men fagra hedblomster: klockljung, backtimjam, » strandgossar » (ar- meria clongata), kråkris, pors och bilskpil; kala klippor och dess- emellan sanddyner; en strandskata, s o m hestiillsrimt trippar omkring p % sina korallröda ben; öfvergifna ejderreden; en hare, som skuttar p4 Idippan, och en mas, som kretsar ofvanfiir -- och iitanfiir allt detta: hafvet, glittrande bliitt i solskenet, och en halfniYmil ut ett » gångande skepp,, som för förlig vind och fulla segel strSicker syd- vart.
Man kunde lätt tro sig vara i Bohiislän, och man är ej hiiller långt därifriin: i norra Halland, » roclrornas~, stengärdesgårdarnas och den svartbrokiga boskapens land.
J a g hoppas min läsare ar nog bildad att veta, hvad som menas med » rockors, eller rättare menades, ty slaktet ar nii s i godt som utdödt: de sjalfagande sjökaptenerna, som före fingans och de stora bolagens tid försedde oss med ostindiska serviser och lackerade kine- siska brickor och syskrin (icke made in Germanp).
Rockornas glanstid är förbi, och för många af dem slutade den med en tragisk krasch.
Den ekonomiska utvecklingen behöfde dem ej mer; de statliga gamla fullriggarne, bvaraf pietetsfullt utförda modeller och malningar ännu kvarlefra som fiirmaksprydnader i de flesta hem härnere, vrakades bort p % auktion, ocb de giktbrntna kap- tenerna sjalfva fingo draga sig undan till sina landtgårdar och agna sig %t jordbruket, som hittills skötts af deras hemmavarande fruar.
De flesta af dem ligga nu i grafven, men deras änkor (sjökaptener r r d arna m %tte alltid dö före sina fruar) sitta annu i orubbadt bo p % g.9 och draga sig fram p; jordbruket och spillrorna af förmögenheten, medan sönerna ligga vid navigafionsskolan och läsa p$: .styrman:, eller gunga ute på vdgorna blii.
Och döttrarna -- ja, i dessa bygder finnes det finnu döttrar, som trifvas med att grafva och rensa i hemmets trädgArdstappa, stoppa korf och vänta pii:) honom », och soin öppna stora blå ögon p % vid gafvel infiir en sadan ide, som att man skulle öfvergifva hemmet och taga sig plats, d % man icke absolut drifves af nöden, och det å andra sidan finnes SH många glada, sol- brända gossw, som bara (!)
vänta pii tillrackliga inkomster för att -
49 bygga sig ett litet bo biand ejdrarna och kråkriset.
h t i n k t e n att samla på hög i kistorna är h&amp;]: ännu.
lefvande och - målmed- veten.
Stjalkstygnsrnönster och virkprof, g % socknen rundt i lån, hand i hand med Marlitt och mrs Hnngerford, hvilkas alster äfven af her- rarna högt uppskattas.
Riktigt rörande ar att hora dessa manhaftiga vikingaatthgar, hvilka ännu i sitt väsen bevara eu blandning af rättfram enkelhet och obiindigt trots, allvarsamt bedyra, hvilken ut- märkt bok ~Mainaus andra hustru » ar.
-- Men hvart tar jag vägen?
J a g skulle ju ströfva, omkring.
mellan klippor och hedar, och här ax jag nu midt uppe i litteratu- ren.
Låtom oss då bryta upp, följa den slingrande, backiga lands- vägen, där dammet ligger tumsdjupt som hvitt mjöl och, för hvarje gång ett åkdon rullar förbi, öfverpudrar björnbärsbuskarna, som gar- ners stengiiriiesgårdarna.
hr det framp8, höstsidan!
så praktisera dig öfver stenstättan och smaka på de stora saftiga bären, som viixa på den icke pudrade insidan.
Plocka och saluföra från annans mark anses ej riktigt honnett, men ingen missunnar turisten en nafve smakbär i förbifarten, om ej möjligen den lilla hvitgrå » penntorkarhunden », som under ijronbedöf- vande bjäfs rusar emot dig ur stugan.
De äro kroniska, dessa små odjur; nar den ena slutat skälla; tar den andra vid, hvilket med andra ord betyder, ntt det icke &amp; r så långt mellan gårdarna i Rocke- riket.
M h g a af dessa gårdar ha en alldeles sareget egendomlig prägel.
Å somliga äro corps de logis och uthus sammanbyggda till en kvadrat med en stenlagd gård i niidten, liksom &amp; vår kara Ok- torpsgard p&amp; Skansen; å andra är ggrden oingifven af mycket mera än inanshöga palissader; 5 ytterligare andra bestå ' r hufvudbyggnaden af en blott ett enda rum bred länga med ett par tre dörrar å fasaden.
Sistnsmda byggnadssiitt förefaller ej vidare bekvämt eller med han- syn till värmen liimpligt i dessa skoglösa, af veatanstormen hem- sökta trakter.
Men kanske de gamla kaptenerna icke trifdes, om de ej i hvarje rum kiinde ha utsikt Atminstone åt tviinne viiderstreck?
Bakoili byggningen ligger förresten alltid en biirglcnalle och på dess högsta topp ett stenrös, hvarifrån man har fri utsikt öfver Katte- gatt.
Hit upp kliittrade i grå forntiben gårdarnes ägare om inorg- nwna, siirdeles efter en storm, för att se efter om stranden tilläfven- tyrs hade ivalsignats med vrak,, och för deras mera strängt rätt * rådiga afkoinlingm var det på gamla dagar ett nöje att åtminstone kunna p&amp; pricken bestiimina vindens styrka och riktning samt åt-,
slrilliga andra saker, fiirutan hvilka en sjöiilati ej gama kan fralii- lefva sin dag ens på landbacken.
Men vi g % vidare.
I kröken af backen passera vi strykerskans stuga, där ägarinnan med alskviirc ' it fiirtroei~rle för nllrniinlieten skrif vit med krita p i den tillbommade dörren::: Tilda iir gadder til- 1 Bastas ».
Allts;, vallofliga allmanhet, som kommer för att afliiimt a dina af behofvet pikallade skjortbröst eller iniisslinsbliisar, satt dig ned på förstugubron och ranta, ifall &amp; n kannedom i ortens geografi och Tildas vanor sådant tillråder, eller ock ränd hem med oförrat- tadt grende!
Nedanför Tildns stuga utbreder sig en saftig iing, agr den svai+ brokiga boskapen som bast hiller p i att smörja sig med andra xdlens skörd.
En ståtlig tjur släpar helt gemytligt med sig det tjuder, hvarmed han anses vara bunden.
Yi kasta en tvelrande blick p i slfinbarshackens taggar G andra sidan viigen, men det fruktade djiirrt har lyckligtvis inga » afdrter *, utan fortsätter lugnt sin aftonvard.
Och nu, stanna har, jag ber, och betrakta slatten, medan kv~llssolens sneda strålar mellan färgskimrande sma skyar öfvergjuta densamma och komma dess iingar att lysa guldgröna mot bärgknallarnss Iinga skuggor; betrakta den lilla träsnibben af högbl&amp; ultramarin, som gnistrar fram mellan de rödgrå klipporna, och erkiinn, att iihen denna sasom s&amp; tröstlöst flil ansedda halliindska bygd Iran ha sin skönhet, ~m man blot-t har tBlnmod att inriinta dess uppenbarelse.
I det här lilla röda huset med hjärtformiga gluggar ii de hvitn fön- sterliickorna bor tant DBsirBe, den efterliimnade fästmön till en sjö- inansgosse, som för årtionden sedan drog n t och x * Blef hort: i:), soin det heter.
Tant Désirkes syskon och anhöriga ai.0 allesamman diida, ensam sitter den sista grenen kvar p; den uttorkade stammen, lef- vande af - Gud f et hrad, men alltid glad och fryntlig.
fin och prydlig.
På hennes skrumpna finger glanser annu den niitta faldof- ningsringeo som en smal strimma.
S i liar hon nu suttit dar i fat- tigdom och ensamhet, väntande p&amp; deii lycka, som aldrig slriille slii ut i blom, och dar få vi, efter denna flyktiga titt genoiii hjiirtgliig- gama 15bmna henne.
(Etjärtesynpunkten ar nog fijr öfrigt den si&amp;- raste vid betraktande af ett sådant vingklippt, skenbart innehalls- löst M.)
Har mötla, vi en hummerfiskare med guldringnr i öronen och trots sommarvärmen en kolossal yllenini lindad m h g a livarf kring halsen.
Han har varit darborta på iigendomen och telefonerat, dels till de sina, att ', lif och redskap iiro i b&amp;&amp; 11 efter den sista, sriira
stormen, och dels till fiskuppköparen i staden angående fingsten.
Jaså, där finnes telefon, det måtte d&amp; vara ett större ställe.
Det ar sii ock, att döma af ekonomibyggna ' dernas dimensioner, men då du nalkas, mötes du af en anblick, som fängslar mer an både ladugårds- tak och telefonstolpar - skog, tät, frodig, uppväxande barrskog å sliittningen af barget, som skyddar byggnaden för hafsvinden.
Den har en historia att förtälja, denna skog, om en man, som för många år sedan kom hit ned med sin maka och barn friin de norrländslra älfvarnas skogiga näjder och med outtröttligt ' tålamod och uppoffring sökte få en liten bit af sitt fagra Norrland att slå rot och vaxa här i den karga jorden och den pinande, ' allt förhär- jttnde stormen.
På detta barg bör du klattra upp; det är ett fjäll i fickformat.
Först.
ett löfslcogsbälte: björk, rönn, asp; därpg den redan nämda barrskogen, allt spädare i den mån man stiger; så har du uppnått » tradgransen » och kommer in i stenöknen, å hvars högsta topp det obligatoriska röset tronar.
Här ser du hafvet fritt å en kuststräcka af sju mil; ser, om det är kväll, Bohusläns fyrar b ' linka mot Hallands och längs synranden makrillbåtarna stå gom vertikala streck.
Å t andra sidan utbreda sig det knperade slättlandskapet och fjorden; kyrkor, väderkvarnar och smii röda gårdar utan all ända.
.
Nedstigningen å strandsidan ar tämligen brant, och dn får e j ' vara generad för ormbon i de öfvervuxna rishögarna.
.
Nu finnas inga gårdar mer utmed vägen; endast en och annan torftig grå sten- koja, lutande sig mot biirgväggen, med hvi1ke.n den för öfrigt äger den mest förvillande)) skyddande likhet&gt;.
Sanden blir allt tyngre och djupare att plumsa i, vår vandring blir en riktig ökenfärd - tills andtligen innanför en grind dynen aflöses af en korttrampad iing nied en liten slingrande stig, parallelt med den klippiga stranden.
Naturligtvis har ängen i forntiden varit en hafsbukt och därefter en sjö, såsom en klunga gula svardsliljor och en myckenhet kärrsnap- por, hvilka vid vår ankomst flyga upp och låta höra sina spiida flöjt- toner, annii antyda.
Så blir det bgrgknallar igen och mellan dem ett nytt griisbevuxet biilte.
Här är något att beskåda, som stadsbon ej alla dagar bjudes på.
E n vildgås med familj har slagit upp sina bopålar i gattet, och några skargårdsfår, som beta på klipporna, komma nyfiket och halft ängsligt, såsom får för sed hafva, för att göra visit hos de nya sockenborna.
Vildgåsmam~n är dock tydlig&amp; icke hågad att utsträcka sitt.
umgänge till kreti och pleti; hon reser sig till hälften ',
upp och snäser eftertryckligt af det mest niargfingna firet, som för- faradt skuttar baklanges.
Men nu upptriida iifren ~i p; skade- platsen, och inför denna dubbla invasion tar gasniodern själf till flykten, liimnande i sticket fem de sötaste sm&amp; diinbollar t.ill ungar.
Flyga kunna de icke an, men springa allt hvad de snid benen förmå mot stranden för att uppni det skyddande eleinentet och mo- dern, som skenbart likgiltig gungar dar ute som cn knappt skönjbar prick å vågkammarna.
Och nu måste man beundra den natiirens storartade anpassningsförmaga, som inedgifnv dessa s d T-iirnlösa kräk att taga sig fram tviirs igenom briin~iinga~, som skulle slå en skicklig miinsklig simmare sönder och samman.
Friisande och hyit- höfdad kommer den ena vågen efter deii andra rullande och doppar dem, men efter ett par sekunder uppdyka h y o fem sm; hufvuden pil kammen af nästa ~ å g.
DU kan ej taga dina ögon frin sk %iespelftt förr au du ser fnmiljegruppen ånyo i lugn förenad darlite, först då * styr du dina steg upp mot den röda lotsutkilren p i klippan, det slutliga m %let för din ölcenvandriug.
Har är främlingen alltid viilkominen, och medan du tar ned tuben från dass stallning p&amp; väggen och med något o ~ n n hand söker rikta den mot fyrtornet en mil ut till hafs, stryker rakthaf- vande lotsen med en oefterhärmlig gest eld mot högra byxbenet och tänder sin snugga.
(välsignade rare de nyuppfunna srafrelstickorna, ty huru sjöfolket någonsin skulle kunnat liira sig att begagna saker- hetständstickor, öfvergår min fattningsförmiiga.)
Och får du dig icke nu en förtjusande pratstund, s&amp; ar det d; ditt eget fel, t y det finnes val på hela jordens rund inga tillgäng- ligare, angeniimare eller i umgänget mer insiriiliiiva m8nniskor an vårn svenska lotsar, sjöiniin och fiskare.
Och ditt eget fel ar det likaledes, om icke, nästa g h g du passerar ~ildgiisens staii~liAll, tuben förstulet riktas dit&amp; i väntande undran och förhoppning, att utkiken afven denna gång må.vara ditt mål.
, ?inria droseaius.
Litteratur.
Daiiiei-ila pA Markby.
Mafhildc~ Ma-lling.
En historia från september till jul af Titelvignetten, en fin björk mot grhgrön botten, gr i hög grad tilltalande.
Sjiilfva titeln går oclcså an, den för tnnken och förvant- ningarna tillbaka till förf: s seniste skildringar af svensk herregård och svenska lynnen: arbetena om familjen Skytte på Munlreboda.
Men tyvärr, vid vignetten och hoppet stannar det ocksb.
Boken kr visserligen skrifven med Mathilda Mallings vauliga schwung och ledig- het, som aldrig letar efter - här knappast viiljer -- ord, som aldrig %,r generad af tankstreck, dar meningen kan fyllos ut af läsaren, men .. det &amp; r också allt, som påmiiiner om författarinnan till boken om Förste konsuln och dess efterföljare.
Blan frestas nästan att tro, att den, som skrifvit ihop detta samir,elsurium, icke ens har menat allvar, utan rent af sitter bakom sitt eget författarenamn och gör spektakel af sina läsare.
Till drift tror jag emellertid, att dettsi författarenamn %r alldeles för godt, och det ar sannerligen Mathilda Mallings lase- krets, den bon hittills kunnat kalla sin, också.
Och hvad %r det hon skanker oss?
Det är » en historia fAn september till jul ».
J a nog ar kvinnans förmåga stor ibland, i synnerhet iinder den ifragavarande årstiden, men med sn älltågsf art, sidan den bar presteras, måste det gå f ö r att jainte nöjen, valgören- het och julhlappar, det skall hinnas med att ffi fyra rniinnislcors öden inlankade i rakt 1notsat.t riktning till den sedan lång tid förut- bestämda.
Detta lyckas dock förtraffligt, tack vare mycket prat, och prat ar den enda valuta man får för 4 kronor.
Det &amp; r en &gt;) Elliw som fått aran (?)
af tillegnan, och » Ellis heter en af historiens hjaltinnor.
wElliw ar hvad man kallar en pigg tös, men i ' språk och tankar mera besläktad med uppasserske- an med dam-typen.
En viirkligt fin uppenbarelse finns dock bland w damerna.
på Markbyn, en lang och smärt ung flicka, en inbunden och blyg karaktiir, f ull af sjal och inre lif, som pilminner oss om teckningen af Agneta Skytte i varlden.
Naturligtvis kan för öfrigt en förf: som Mathilda Malling ej alldeles förneka sig sjalf.
Dar finns ju många trgffande och fina bilder, många w hufvnd på spiken,, många scener målade med några f å.
streck B la Carl Larsson o. s. v., men med sådana små erkan.
: nanden brukar ma.n uppmuntra nybörjaren, och det stadiet tanker man sig ju, att Mathilda Malling lämnat med sin första pseudonym för 20 sedan. '
' K.
B.
* -.
En återklang från Marlitts enkla dagar och från v8.r egen ungdom, då vi tjusades af den enastående marlittska stamningen, åter- finnes i ofvanstående bok.
Lyckligtvis ar stamningen har icke så stark, om det nu %r)) medeltilderns » eller bokens förtjänst, ej häller marks hiir spår af den tidens roinantislra schsblonhjälte, och med erkannande hiiraf hoppas vi, att förf.
icke misstyclrer jämförelsens.
negativa beröin.
.
Bolreqs förtjänster äro ju oc1i; så andra iin negativa.
Utom det att den i sig sjalf ar en s. k.
» rolig boks, där hufvudsaken fyller sin plats utan tillhjälp af mer och mindre onödiga rekvisita, och dar handlingen i all sin oskyldiga enkelhet och sin, det måste n o g ibland medges, ton d la » teater i bai: nkammareu w, dock intresserar till sltitet, s&amp; har förf.
hiir och dar i sin stil fullständiga konstn&amp;s- grepp, glinspnnkter, som man hoppas f&amp; tiitare samlade i framtida .. arbeten.
En sådan glanspunkt är frieriet, som skildras strax i början af boken, och som blir inledning till och utgångspunkten för hela histo-.
rien.
Bokens titel kunde lämnat rum för sentimentalitet i obegriinsad mängd, meri har föreligger ännu en %negativ » förtjanst i bristen afven på detta.
Frieriet mellan de två, viirldsbarnet och viirlds- inaanen, hvilka båda under all ytlighet dock bevarat sig sjalfva friska i grunden, försiggår atan skymt, men också utan skrymt af en lriirlek, som ingen af dem lcänner.
Han friar för affiirens slmll, hon svarar ja, för det hon %r sin viljestarka mors lydiga dotter.
Hvad denna inor angår, den på det hela så väl tecknade fru borgmastar- innan, s&amp; tycker man förf.
behandlar henne väl strängt, då hon låter henne inför sitt enda barns, lat vara inbillade, olycka Bndå s % godt soin uteslutande tanka på akanclalen.
Trots alla småstadshiinsyn och.
all sm8stadspolityr, som bestämma hennes handlingar, förefaller hon Bndi att ha l~jartat på ratta stiillet.
Hvarför får man icke några.
bevis diirpa?
' Hela boken handlar emellertid om hur de två, berättelsens han.
och hon, så smhingom efter vigseln söka och finna det, som.annars osökt brukar vara vigselns motiv.
Det går sakta men säkert, och hela anlaggningen ar sadan, att endast den oinvigda unga läsaren be-.
höf ver oroa sig för litgången.
Ix E. Fredrika Breiner IS01 - 1901.
» Kvinnosalrsförbundet Unionen)) i Finland har ined anledning- af Fredriks Bremers hundraårsminne utgifvit en vacker publikation ined ofvanstaende titel.
Arbetet, i stort kvartforinat, har både finsk och svensk text samt %r prydt med en hel del illustrationer, herntade- Adlersparres och Sigrid Leijonhufvuds kiinda biografi, ur S.
- L-d Flero af Finlands mer framstående kvinliga författarenamn iter-
finnas iiiider de olika uppsatserna sasam A-i-a (fröken Adelni ' de Ehrnrooth), Liicina Hagman, Maikki Friberg, Helena Westermarck, hvarjamte ett par aktstycken i den belcanta Hertha-striden 5iro re- prodncei~ac1e.
Dessa senare utgöras clels af en kritik öfver Hertha af J. V. Snellman tir » Litteraturbladet f ör allinan medborgerlig bildning D, dels af signaturen » Lars Johans)) geniniilen i Aftonbladet med anledaing af ~ E r n s t L u d v i g s ~ (Herman Bjiirstenj iitfall mot Frediika Breiners då nyss utgifna lcvinnoemancipationsroman.
E t t återgifvande in esteqso af clenna på sin tid så uppseendeväckande polemik har sitt fulla beriiitkigande, då den alltjiimt &amp; ger sitt Iriiltur- och litteratur- historiska intresse.
Att det intryck den hiir gör p&amp; läsaren ar tam- ligen otillfredsst~llande beror helt säkert diirpå, att de ifragavarande uppsatserna, clels endast återgifva den ena af parternas inlägg, dels ai.0 af t0rycJcta f r i d e n d e utan några anknytningspunkter till Fredrika Bremers afriga historia eller litteriira verksamhet.
Afven om man antar, att den bildade alhiinheten - eller den del därd, som in- tresserar sig för Fredrika Bremer-litteraturen - har kännedom om den ifrbgavarande striden, ligger den likväl s&amp; Iångt tillbaka i tiden, att nAgra kommentarier till det anförda icke varit obehöfliga.
Möj- ligen inaeliåller deu finsks testen nagra af de saknade sammanbind- ningslänkarna; densamma %r dock, som naturligt är, otillganglig för svenska läsare.
Men dessa små aniniirkningar galla icke publilcationen i sin hel- het.
Densamma ar en lika vacker som varmhjgrtad minnesgiird åt den kvinna, som Finland, i följd af bördens ansprak, har full ratt a t t kalla » en dotter af sitt land ».
L.
D.
Svensk representant vid International Woman Siiffrage Confercnce i Washiiigton den 12-18 febr.
På diirom gjord framställ- ning af Sverisfia kvinnornas nationalförbund, hvaraf Fredrika-Bremer-För- bundet utgör ett lcd, har Förbundet till Sveriges representant vid den stundande rösträttskonferensen i Washington utsett fru J: nzntr / /; Jcal (l, Iiustru till förest %ncimen för den svensk-lutherslia församlingen i Chicago.
I ett bref till Förbundet fr %n den ifrkgavarande röstriittsföreningens (National American Woinan Suffrage Association) sekreterare, Mrs Kate 31.
Gordon, förordas fru Evald på det varmaste sasom en framstående röstr&amp;ttsvän.
x Föredragen vid Liljeliolnien.
Det i föregående häfte omniimda jiilsainkvämet, livarvid fröken Lilly ~ i i ~ s t r ' ö skulle m halla föredrag öfver.
» natur och folklif i Norges, gick af stapeln den 11 jan.
under liflig anslut- ning från församlingsbornas sida, såval kvinnor som man.
Sammankomsten hölls denna g %ug i Liljeliolinens skoll.ius, hvilket på ett festligt satt prydts med kungens porträtt, flaggor och tiinda julgranar.
I anslutning till det med stort intresse åhörda föredraget sjöngs en del norska sånger af eleverna vid Södra seminariet, hvilket i hög grad grad bidrog till höjande .af aftonens stamuing, Nästa föredrag, behandlande » Onkel Toms stuga och dess inflytande på slafvarnas frigörelses, liålles af fröken Giistafva Hjelmerus, torsdagen d e n 28 jan.
i l Tretydig niii~oiiseriiig.
Under höstens lopp har Förbundets upp- m Uksamhet blifvit riickt pR de i synnerhet i tidningen Dagens Xylir ?ter talrikt förekoinmaiide annonserna med innehåll, » att en ung flicka viinder sig till någon gentleman med begäran 0111. ett mindre penninglan med be- talniilgsvillkor efter öfverenskominelseo eller något liknande.
Att dessa annonser i allmänhet äro tillkomna i osedligt syfte torde tyvarr icke kunna betviflas: inen de blifva s % inyclret betänkligare, emedan de dessutoni utgöra .en snara för oedaren ungdom, soin utan att misstänka deras verkliga halt lockas att vid i d k a d e tr %ngmAl anvanda dylik annonsering.
Riktigheten af det sistnäinda antagandet har haft tillfalle att konstatera, i det dess hjiilp för ett par inånader sedan anlitades för en ung flicka, som på ett liknande satt varit nära att råka i olycka .. Med anledning a f detta fall och ined kansla för den fara, som genom e n tvetydig annonsering af detta slag lurar ph den kvinliga iingdonien, har Förbundet tillställt styrelsen för Dagens Nyheters Aktiebolag en skrifvelse med en vördsam anhållan att densamnia måtte söka st&amp;fja det b ä r berörda ofoget.
E n svarsslrrifvelse, undertecknad af Dagens Nyheters redaktör, herr Otto v. Zweigbergk, har nu till Förbundet i n &amp; %, hvaraf frarnghr, att tidningens styrelse med stort tillmötesgAende beaktat För- bundets Iiemstiillan, och förklarar den sig redan h a vidtagit åtgärcler för .en skarpt kontroll af tidningens aniionsafdelning, en kontroll, af hvilken, intygar skrifvelsen, man redan » konstaterat atskillig verkans.
Äfven om, s o m redaktör v. Zweigbergii riktigt påpekar, det torde vara omöjligt a t t totalt förhindra annonsmissbruk, s % bör en sainverkan, liknande den, för hvilken har redogjorts, mellan tidningspressen och en för de ungas val i ii tals kan de förening kiinna bidraga till att i betydlig mån afvända de t onda.
a ör bundet
