# ID: svediakorp-per232
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,447
# sentences: 661
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


En internationell kongress rörande den h v i h slafhandelii.
.
En författme har nyligen yttrat, att det första initiativet till rörelsen mot den hvi ta slafhandeln tagits inom litteraturens vitrld, i det skalder och romanförfattare genom att bearbeta den allinama opi- nionen slutligen lyckats farm6 regeringarna att intressera sig för fr agan.
Det ligger tvihelsutan sanning i detta uttalande.
Men om man såliinda kan anse uttrycket, den hvita slafhandeln&gt; f&amp;n bör- jan egentligen vara ett litterirt slagord, framstår dock sjiilfva s a k b, för hvilken denna benäniiiing ar ett uttryck, som en förfiirriucle verklighet.
Den utgör ett af de niörlmste bladen i art århiinclracles historia, och kampen d&amp;remot liar tagit och koinmer fortfarande att inom de o l i h samhiillena taga de basta och d l a s t e lirafter i ansprak; det giiller en stormlöpning mot det fr~nktai~sr&amp;rila moraliska onda, som alltmer utbreder sig inom den civiliserade viidden.
Det iii: ett allmknt kändt faktum, att orsakerna till clen gsnila 1riiltur~-iirl.dens .undergSing hnf vndsskligen varit ti.aldoiu och osedlighet.
Sjklf va begreppet ~n&amp;nnislcoha~.~del inneshiter p&amp; en g h g den gröfsta osecl- lighet och clen.
gryinmaste triildoin i eh forin, s8clan som endast under forntidens mest sedeslijsa tider varit 1: iincl.
Det ar darför som i vHrs dagar ett eko af den gamla maningen r; idea~it consules genljnder blrtncl de moderne Iraltnrfollren.
Mer %n trenne år liafva förflutit sedan p&amp; initiativ af &gt;The N; i.tional Vjgilan.ce Association.))
clen första interna tionelln kongressen mot deii.
bvita slafhandeln sammanträdde i London.
Och för deu, som sedan dess följt med hiinclelsernns iitveclcling, ter det sig soin ett gliidjande teclren, att intresset för denna viktiga fraga mer och iner blifvit viickt inom Europas olika länder, så att Hfven ïegeriiigurna b ö ~ ~ j a p&amp; allvar ijfverliiggn om de atgärder, som bora vidtagas till be- kiimpancle af iniinniskohande11.i.
Vid konferensen i Paris i juli nia- nad innevarande Ar sainmaiitradde skltliinda oinbnd från samtliga europeiska regeringar:, och till deil m Z ~ - n internationella kongressen, som holis i Priinkfuit am Nain den.
7-9 oktober, hade sihiil om- mot- blid f r h regeringarna som från de olika ii; t.tionalIco~nitée~ ' .iia - .Bagit, .inbjixdan.
,.
: B *.
i:
Hö~tsolen strödde sitt bleknande giild ijfver CTöt,hes födels&amp; stad - » des Kaisers Stole und die Bliiine der S t ä d t e ~, siisom den fordom b e u h d e s - under de dagar kongressen där ~alnmnnt~ädd,~.
Det var nigo t. af sensommarelis niilda, vemodiga stamning; träd och buskar stodo iinriu j8rnförelsevis gröna., endast hdfr och livar hade bladen börjat skifta i höstens granna farger.
Niix man på aftonen af deii första kongressdagen vid den stora mottagningen i hotell Franl&lt;furter Bofs i hvitt och guld skim- rande festsal stig den lysande skaran aE delegerade - S (i0 till antalet, daraf 57 från icke tyska stater - tyckte mm sig f i u ~ a en illnstration till.
de ord, Ulrich von Rutten en gåug i tBiden ut- talade 8131 Frankfurt: » Weither ' siicheu die Völlrer sie aiif iilid wan- dern die Menschen)), {ifveii om skaldens tillagg: » denn fiir die Waren der Welt ist der wimn~elnde.
&amp; lai: kt », i betralctnnde ' af det ideella syftet med denna » ~ ö l l r e r w a n d e r i i n ej ~ ~ hiir linnde haf va sin tilllinpning.
Om detta ideella syfte erinrades man i det viilkomsttal, som agnades de delegerade af den tyska nationakomit&amp;ns ordförande, grefve von Keller, en ståtlig man med iidla anletsdrag.
Qrefve Keller manade de uiirvarande, att ej förtröttas i striden utan med fijreuade krafter söka för de olyckliga ptiskynda befrielsens timma.
&gt;Vor.
wiirts mit Gott!
» s&amp; slutade han sitt Iriirnfulla, till lijiirtat gående tal.
Bland de olika natiznernas delegerade var det flera, som man f r i n föregående lrongresser igenkiinde och med gliidje %tersåg.
Dar syntes bland andra Englands ombud, lord Aberdeen, med de fina, aristokratish dragen och sitt utseende af på en gång viirldsman och kammarlärd.
Den ryske statsmannen Sabouroffs hederliga, slätrakade ansikte, som sk föga röjer det slaviska iirspiwnget, skym- tade bredvid fransmannen senator Bhenger, som med sina stela drag och sinn polisonger snarare erinrar om en engelsk prist iin om en fransk statsman.
Största nplimarksamheten tilldrog sig dock mr Coote, mannen med det yfviga hvita h %ret, de lifliga ögonen, det intelligenta, energiska ansiktsuttrycket.
För hvarje gång sekre- terarens i national Vigilmce Association&gt; välbekanta gestalt fram- skymtade bland rniingden af miformerade eller ordensprydda herrar, var han föremål för den mest hjiirtliga uppmärksamhet, och närhelst han besteg talarestolen, halsades han med stormande bifallsyttringar.
Och om någonsin ' ett erkännande varit .viilförtjänt, var det val i detta fall.
Det Br jri allbekant, att m r Coote varit den; som först framkommit med förslaget om samverkan mellan nationerna till den,.
hvitrt slafhandelns bekämpande och att han i syfte att sprida denna tanke företog ett verkligt korståg genoin Europas laiider.
Den första internationella kongressen i London mot den hvita slafhandeln var frukten af hans anstrangningar.
Bland kvinliga kongressdeltagare in&amp; siirskildt namnas den för Federationens iiiedleiniiiar valbekanta mrs Sheldon Amos från London, kvinnosnkskvinnan par excellence, liflig och originell i hög grad.
Det var en gliidje att återse detta.
visserligen allt utom vackra men själfulla ansikte och liöra den varinhjärtade m %nniskoviinnen om- växlande p&amp; tyska eller franska, (hvilka båda sprgk hon i lika grad rådbrakade) förfafta sina .iisikter.
E n annan veteran p&amp; det sociala ornrGdet var den inom arbetareklasserna i Paris valbekanta madame Vincent, en gainiiial dam, livilken i regel ej uteblifvit viii niigon enda af de internationella kongresser, som under de senaste tjugo åren i olika syften inom oli !rs larider sainriiaiiträdt.
Norge hade i likhet ined Sverige blott s i i ~ d t en enda repre- sentant, en kvinlig shdan; Norges oinbucl var den genom sitt ut- talande i sedlighetsfrågan bland oss kända fru professor Michelet.
Nellan de officiella talen, hva.rs rad inleddes af staden Frank- ïurts * Oberbiirgerineister s, doktor Adickes, en kraftfull kampa- gestalt ined snöhvitt h2ir och skägg, @ ile på alla timgomål det likligaste samsprtik ruin.
Kongressens föi: handlingar försiggingo b8da dagarna f r h kloc- kan f) till 1 f. m. samt S till 5 e. iii.
Man sainlades i Frankfurter Loge, ett af stadens ininga st8tliga hotell, i en viildig sal, hvars fond~+igg pryddes af kajsar Willielms af palmer och lager onlgifna bronsbild.
Straxt nedanför denna befann sig en estrad, dar mötets ordförande, jamte cle mest frainst&amp;encle tyska och utliindska ombuden, intog sin plats vid det stoix 11ä.stskoforiniga bordet med den gröna duken.
Bredvid estraden stod talarestolen, dar enligt första mötes- dagens program de iit&amp;indsl~a staternas delegerade skulle afgifva rapporter rörande verksamheten inom de respektive nationalkomi- teerna, och dar sedermera djskiissioiierna skulle a.ga DII II.
Bland mer eller mindre varderika förslag till belzainpande af den hvita slafhandeln rna nainnas mr Cootes med lifligt bifall mot- tagna yrkande, at-t narhalst en person påtriiffris tillsaininans med unga- kvinnor i tydligt syfte att föra dessa till iitlandet och där skafla dem anstiillning, polismyndigheterna jaom de olika länderna
aga fiillmekt att.
tvinga personen i fraga att aflagga vittneuniCl.
rörande sitt föregående lif samt infiir rAtta berisa: att han eller hon ar stadd i lofliga ärenden.
Den andra punlrten i iiir i ' ootea förslag var den, att hvarje krinna, livillieii inom annat lund an sitt, eget I~edrifver prostitution sasoni yrke, rna kiinna tritersiindas till den ort, hon genom födelsen tillhör.
JZr Cootes förslag iinderstiiddes vid den sedemera följande diskiisaionen af deii frin Federatiom- Iionferensen i Stockholm 1880 iifven bland oss kunde parlaments- ledamoten mr Percy Runting, broder till mrs Sheldon Amos, eni syinpat.isk iildre man, hvars anletsdrag i ovanligt.
hiig grad &amp; ter- spegla intelligeus ocli hjärtegodhet.
Af stort intresse var Pnrisera (1vokaten Ferdinand Dreyfus '.
formfiilliindade, af logisk tankeskiirpa kiinnetecknade anförande.
Xonsieiir Drerfiis, hvilken, om vi ej rnisut: ip oss, sjalf tillhör den nioseiska trosbelriinnelsen, stallde till de niirvarande en iippmaning, att, d: det gRller miiiiakliglietens stora geinensanima intressen.
liita t alla koaf essionella sbraiikor f alla.
Han l, etonade ~ a l ~ k i l d nodvihr digheien af att förs ii kr: ^ sig om niedverkaii af arbetsklassens lrvinnor .. 331 5 liela iuiitiskligheten: ~, s i slöt talareii.
:) bilda en landstorui till försvarancle af de förtrycktas frihet ocli varnaiidet af deras r6.t.
iii,&amp;eter '!
D Xorgea represcntant, frii Jlichelet, s1; Brdatle litiigt och; tt+ riittig; idt ' bifall för sin qymaniiig till saiiiverkm rid liiijziiidet ct " sariil den manliga soni den kvinliga iingiloiilens sedliga inoral.
Det blef eii alliniiii riirelse l~lanil de ftirsamlade, (iii iiionsieiir de Iileiiron fran Hch \ veiz under sitt sakrika anf;; rti.nde omniimde Iiuriisom en kvinna, som var allm8nt kand för att bedrifva 11ia11- niskohandel, tagit sin Ilostad i eii af stadeii 13ei-ns kristliga Ilas- bergen och dkrstiides ined en friickhet .iithu like deltagit i table ii ' hôteniiddngurna.
En annan dylik kvinna hade iindei.
en tid ut flera veckur flitigt besökt 1ryrkorn: e och till det yttre iiied st,or m- dakt deltagit i Lönerna!
Till följd af sin centida beliigediet.
tjiinur Schweiz soni iip11- lagsplats för liziinslsliga handelsvaror.
F: n mangd iinga tlickor frin Sgiliysliland sandas dit iiuder förmeclliiig af agenter, soiii rueatadels ar0 af judisk harlcoinst.
Från de flesta schveizisku stader.
siirskildt (+enihve och Bienne, hefordrns offren med jiirnriig till I&lt;onstantinopel eller via Italien till Sylamerika.
Enligt p5 tillförlitliga raltportsrb stiiilda berskningar afsliitus l i ~ w j e å r i Sciiweiz omkring 1,001) dylilra köp, i C+enhe ensniut niiikring 300.
Mr de 31eiiron slutade uiii.
: - iied att påyrka ntdeltindet af belöningar inom poliskåren för Iivarje: xpptäckt f all af människohandel.
De t hade nainligeu förekomrni t,: it.t de lagre tjiinsterniinneii inom deniiil k&amp;r låtit muta sig af agenter i ö r den vidriga affgrsverksamheten, och borde man darför genow.
: &gt;remier söka slciirpa polisens valcsamhet.
Detta yttrande föranledde en indignerad protest frbn kriiiiirial- kouirnissarien i Berlin von Treschon., hvillren med skiirpa och ej s&amp; iiten dryghet forlrlarade, att icke blott i Berlin utan i hela det ?fr@ Tyskland polislcilren vid de siirslrildt Iivad Berlin beträffar siillsynta p!)
fal1 af dylik handel, som förekominii!
hittills visat sig .~iinbeeteelilich) ~.
Det gjorde ett egendomligt intryck att sedermera.
iitira polisprefelcten Lkpine från Paris i detta afseende uttala all- deles motsatta åsiliter.
Nonsienr I; &amp; pine (hvars nailiu i dessa dagar i~amrits i sanimznhang med Hnmbertskandalen) 5ir en liten ytterst lifiig griliArsrnaii, som med attrycksfiilla åtbörder beledsagade sitt fiödande tal.
I motsats mot sin Berlinerkollega betecknade han xrfastaiidet af belöningar som ett siirdeles verksamt medel att förina ..; nclerordnade polistjiinsterniin att göra sin plikt, » a.lldeiistund det i y ~ i i r r visat sig, att denna Iiar ej alltid varit olriinslig för mntor !r,: En sf Izongressens ipest uppburne talare r a r senator: H&amp;rei~ge.r f r i n Paris, » le p&amp; de la pudenr&gt;i, sksom lian i anledning af sitt.
- .-erksainhet för sedlighetssaken blifvit lzallad af de franska skiimt- ridningarna.
F ö r hvarje g % n g m r Bhrenger besteg talarestoleu biilsades han med ett SA intensivt bifall, att det vanligtvis drojde dera iilirinter, innan Iisn fick k o m n a till ordet.
Onekligen besitter h u en i foïmelt hiinseende gliinsande förmagn, men den som aldrig d i litet fatt gOra helrantskap med den: franska retorikens l~onstgrept,.
: siuner sig dock t#inligen oberörd och nöjer sig i nlliniinhet med a t t kelt nyktert sölrn spira » det lf~nga talets 1; ort.n mening&gt;.
De.n iarsta Icougressdagen.
var inonsiei~r: Hkrenger utsecld att iiileda den pApprograinxnet uppställda frtigan rörande regeïing: wnns iippgift vid.
?,eJr %uq~nnclet af den hvita slafhandeln.
Nar Lan sliit.at sitt i tek- niskt afseende gliinsande anförande, som varade i niirmare eii timiiie och ofta afbröts af bifallsyttringar, hade man ett öfrervi-igande iu- [r !-ck af att egentligen endast hafva fatt ett referat öfr-er pariser- konferensens, enligt talarens mening, epokgörande beshit.
T ' isserligeu ph.peliadB han de europeiska regeringarnas uppgift att genom di- ploinatiskti förbindelser sins emellan möjliggöra utliimnandet af mau- ni&amp;ohandlarna och att genom revision af de olika staternas straff-]; byar verka för stränga.
besfrafiningar, men ' nian fick dock ett sriiart- ', -
Braht hegrepp dn?
: svarigbeieu för att icke aggs oiiiiijlighetei~ att saE ' mkinjamka iinglosachsisk, gerinaiisk och latinsk iippf ' attniitg rrii- rande saval legidativa som administratira åtgarder. '
' E t t intermezzo, som verkade ratt uppkryande mellan de all- varliga förhandligarna, intriiffade, d&amp; den lifliga mrs Hieldon .imos besteg talnrestolen och p % en slags fransk-tysk rotvalsh.
soui hou dock slut.ligen på allmän bega.rau förb-tte till engelska.
fiiste kon- gressens iippmarksamhet på den skaniiliga Imiidel, som bedrifves i Egypten, ett land, dar hon tillbragt en stor del af sin tid, och hvilket hon ansag som sitt andra fiiderriesland.
Hon riktade eri förebråelse mot den franska nationen att h a h a bidragit till den afskyvarda aff8rsrerlrsarnheten geiiom att lata sina fartyg iifverföra hela, skeppslaster ined uuga flickor til: Egvpten.
Denna anklagelse, bvilken framstdldes direkt till mr Dikenger, fijranlerlilc!
denne, soin tydligen blef förnärmad, att i sin ordning förklara engelsrniinneii i detta hiinseende rida brottsligare iiii fransmiiniiea.
Den frunske statsinannens uttalande röjde en viss hiiftighet, och det började arta sig till en personlig tvist, som dock lycliligt~is i tid ufbriits af ordföranden - rid detta tillfalle herr Sabouroff - Iivilken förkla- rade sig ej kunna tillåta indragantlet: if denna fråga i cliskiissioue~i.
&amp; ii hade rid d: r Werthmanns fran Freylmrg kraftiga uppmaning till bildande af en internationell liga mot all slags osedlighet iiiistall hunnit glömina, denna historia, d i mrs, \ nios, noin tyctligen ville hafva sista ordet, ater störtade npp 1Gtribuneii.
l.
) enuit g h g liarle hon försett sig med ett hopviket esemplar af: .The Times::, l i ~ h g Bvi3ket hon vecklat ett svart sidenband.
till niiditoriet in- bröt hon: ~ N i t t herrskap, har ser ni eii karta öfver Egypten!
H21- på sidenbandet) ligger Sues-kanalen, pil ömse sidor iliirom befinna sig Arabiska ~ i l i e n och 3Iedeliiafvet, dlr de franska slceppeii segla.
Alltså finner man lätt, att det iir fransrniin och ej engelumi~i, som förse Egypten ined iniimiskooff er.
» Mr Bbrenger, soin +l- ligen ej förstod att uppfatta saken Iinmuristiskt, auiiiaile svaril.
c18 b-tiföranden gnnu en gång afbröt cie bada aritiigonisterila ined några lugnande ord, och det hela resiilttmde i atr kongi~essdclragurna fingo sig ett hjiirtligt och iippfriskande skratt.
Hollands, Italiens och Osterrike-l: iigerns representanter, fru Xlerck, född grefvinna ron Rogendorp, signora (; eiiiiiia 3Ziiggir \ nl och Fïäulein Xalmine Fuchs.
hade h a r för sig att meddela en mängd sorgligt intressanta fakta, cf hvilka vi Itar soföra n6gi.a a. prof. '
.
.
.
Såsom hamnar inisstankta för utförsel af lefvande handelsvaror nämndes särakildt: i Holland, Amsterdam; i Italien Genua och och Neapel; i Osterrike-Ungern, Triest och Fiuma.
.
Antalet unga flickor, som öfver Genua föras till Sydamerika, an.sJbs i medeltal.
till omkring 1,200 - om Aret.
Dessa komma alla från icke italienska stater; agenter rekrytera dem öfver hela Europa.
De.
italienska flickorna utskeppas i regel f r h andra landers hamn- stiider, siirskildt 3I.arseilleY Antwerpen och Hwnburg.
Flickoi~nas ålder växlar fïAn Ifi till 2.T $1.
; de resa i allmaiihet i grupper på 5 till 8 och 10 med hvnrje fartyg och uppgifvas vara vanliga tjanarinnor eller tipp- passerskor soin söka arbete.
De äro inlärda att på förfragun för- klara sig iilgaltindri, lockade, utan att de tvgrtemot gärna åtfölja en manlig ledsagare, som i tzllinanhet uppger sig vura gift ined en af flickorna och slakt nied de öfriga.
Priset p&amp; den lefvande handels- varan viislar; exeinpelvis må niinmas, att i Schweiz summan of- tast uppgår till 1,000 francs pr styck och att ' den i Buenos Ayres varierar fsbn 500 till 2,000 francs.
Att föriilclïar sjalfva sälja sjim döttrar Iiör i de judiska de- l a r m af C; falizien, ryska Polen o. s. v. ingalunda till det ovanliga.
Ofta söker man locka de unga flickorna.
ined lijfte om aktenskap, man upprattar falska iiktenskapskonti.akt m. in.
Det sydliga Ryss- för unga flickor, Iivilka ' darifrån öfver- land tjänar som ~t~förselplats föras till Tiirkiet.
Det inre n£ Ryssland besökes oiipphörligt af agenter, som upphandla » friska varor », framför allt unga blonda flickor, eniir dessa: sf tiirkal: na föredi-asas.
p 1: Nar man i minnet dröjer vid Svenska liikaresallslmpets och Öfverståth&amp;llare&amp;inbetets afböjande svar pil de inångo petitioner rörande iipphafvandet af prostitutionens reglementering, som för- liden vinter under den storartade sedlighetsrörelsen i var hiifviid- stad kommo till stånd, ar det egendomligt att diirnied san-imanstalla den ståndpunkt man.
i utlandet allt mer och mer börjar intaga till denna frAga.
Det ar ej förhastndt att på.st,å, att p4 kongressen i Frankfurt motsthdarna till den reglementerade prostitntionen af - gjordt vor0 i majoriteten.
Hvarje anförande, soin innebar ett an- grepp mot regleinenteringssysteinet och borclel1r3iseildety halsades tued de mest starka och ih3illande bifallsrop, hsareinot ingen enda $tamma höjdes till försvar darför.
Bland de talarinnor, som siiirskilclt uttalade sig i reglemen- S
teriugafi4guii, m$ I I ~ U ~ U Frau ~ S Sclieven fran I bresdet i, b villceri rörande bordellviisendet uttalade tie betecknande orden::: Wer d m Markt gestattet kann den Haudel nicht mrbieten; - samt Frair- lein Heymann fran Hainbiirg.
Den sistnuiiinda har, som man torde erinra sig, iinder senaste tid gjort sig kand genoni sitt bemödande att skydda en nog svensk flicka mot Hnml~nrgerpolisens öfvergrepp.
Genom sitt modiga uppträdande har hon gjort sig förtjiint af ds sreiiska kvinnornas racksamliet.
som afren tagit sig ~it.tryclr i K ~ i n n o - koinit6ns af den 9 febriiari till henne aflåtna adress.
Fraiilein Heymniin Hr en blond dam af syinpatiskt yttre; de tiirdti dragei: rittila om utståndet lidande, och ögonens eld förråda en persoit., soiii %r beredd att.
lefra och dö för sin öfrertygelse.
S a r lioii da- tade sitt kraftiga anförande nied orden:: tI,;: it oss stiing2 Lordellema.
i stallet för att polera ringlclockoriia p i deras dörrar !^ genljiid den stora salen af danande bwrorop.
För en hvar, som sysslar med deniia friga, infiste det i sjiglfva verket blifva mer och mer Iclart, att liela denua liandel ined iniin- niskor har sin rot i prostitutioneus reglementeriiig, siirslsildt depi.
form därnf, soiii iriedgifrer och föreskrifver bordeller.
13ort diirf6c iiled det rattsvidriga systern, som iitgör det föriiiiinsta hindret fik ett effektivt motarbetande a£ den h ~ i t a dafliandeln!
Det iterstår nii endast att yttra nitgrii ord om kringressens sällskapliga sida.
1Pom den förutn&lt;limda viilkuiiistfesten i Frunk.
furter Hof gnf den tyska nationall; oiiiitt ' ~~ den sisra srbetsdagen stor.
iiiiddag j Palsst-Hôtels stora festvining, som stralade i deii riliasttl belysning, och piiföljande dag fiiraustaltades af nämnda lioniitt: en utflykt till Hoiïibiirg, ii hrar:: kiingliga slott kiijsaren i?
; enoiil sitt, öfverliofmarslrall~s2in~bete bjöd kongressens deltagare p5 frukost.
SprAkkunniga fackmgn förevisade sedermera iiiuseer och öfriga se- vadheter, hrarefter &amp; terresan till Fi.ankfiirt cfter en festlig ~ f i v e o ' clo~li tea .. (inbjiiduing af staden Hombiirg!
skedde kl. ii e. an.
0in den storartade gästfrihet, som offentligt och eiiwlrildt vinadss kongressdeltagarna torde dessa hrur för sig h d v a mydcet att: f i k - talja.
Alla delegerade, som i likhet med undertcclrnatl boclde i ftliiiilj, instiimina helt siikert af hjärtat i de ord, som yttratles af hollanclaren d: r de (fraaf iinder ett tal vid middagen i l ' nlast-Hihel:.
I n Frank.- furt zeigt sich die Liebenswiirdigkeit epideminch!
' Fil1 slut blott en fråga: H a r kongressen i Frankfurt am 3Iaitr i någoii m i n kiinnat medverka till att bringa deii invecklade friigalt o t ~ belrämpaiidet af den hvitn slafhandeln ett steg närmare sin Iöaniiagv '
Swreef ar gifvet: Det ar e; i de fråu estraden Iiungjorda bu- ~Iiiteli, soin gr den förnämsta viusteu af sådana förhandlingar.
DU Iiestämmelser, hvarom denna Iiongress enade sig: bildandet ' af filjaler ' - dl untionalkoinit~errta, åviigabriiigandet af iiiirmare förbindelser mellan de olika europeislca legationei ' lia och konsiilaten, Irunna dilimda förefalla obetydligam resiiltat jii~iiförda ined den möda, de stora omkostnader, som dylilra möten onekligen kridfva,.
Hvad soin mer Bn allt annat kominer att pAskgndcz frågans löshing Zir, om hverje enskild kongressdeltagare genoi-n beröringen med e t i ~ k t - socialt intresserade adla personligheter Blif vit st8rkt och uppfordrad a t t hrar i sitt land Irraftigaïe $.n förut sölrir rerka för dnnandet af c1 e.11 sed liga folkopinion, so111 iiidste utgöra 1agbestami.n elseriias b %-, Elisabeth af Valois.
straclainus.
l3011 2gii; ide iiiider tiden allt sitt intresse At sina barn.
och utöfvade ifraii deras spE~clas te barndom et l; s % s t-arkt infly taan&amp; p&amp; dem, a t t hvs~rken siiner eller döttrar n2igonsin helt föil.m&amp;clcle fii- göra sig ~lii.~rifr&amp;u.
Annu s5soiu clrottning af Spc~nieii sacler clet om Elisabeth, a t t hon kom 5 clarrniiig, d&amp; hon motbog &amp; t bref ifrika sin moder ocli 3hrgiierite; den yngsta dottern, lxr %ttar i sina autobiograf iska anteclaingar om cleii vö rh~cl.sffiilla frtiktail, som hennes moder iingaf henne.
. '
Elisabeth hade f örst vaxit bortlof vacl %t Dlon Carlos, Fil.ips unge son, » men)?
sager Erantônm, den frauske liröliliköre~, » d % lwnungen, s0111 nyss: blifvit an iil.il~g, dig Madame Elisabeths portar5,tt, fann han liennc rs 6, skön och sh allcleles i siil egen smak, a t t h ' m behöll lienne för sig sjiiilhy (conueqant toute charité par lai-innleme).
niax!
liar clessiitom a.nleclaiug antaga, a t t Filip straxt e.l.
' ter clea stackars Mary Tacloi-s clöcl friat till hennes syster drotitning Elisabeth af E q - lancl utan.
a t t f&amp; heiines.
ja, och a t t l1a.n nu, genziom atk ofördrö jligeji, visa cleuik %, huru litet Ilan lade sin ing % e t t i ii inat d i t e i l s l ~ ~ p velat motghg pi33 Ii: iiirta,t.
Yisst iir, a t t 11.m cnclast vi~rit iil-ililing ii5.gr: ~ f % iu: ~~-ia.dcr, c15 lian %ter trolofvsde sig med Elisabeth af Yalois.
Det pil~tods scclern~era, a t t cle,t var just: f ö r l ~ s t e n af hans skoii?, unga brucl, soiii hos clen tolycklige Don Carlos gruncllacle det lint mot fadern: som imcler cle sista &amp; ren tif hans lefatcl fyllcle lians h jiixtz.
och s !on han ej ens i sitt eget iiitresse förs&amp;o.cl a t t unclertrycka ellcr clöl ja .. Innan Elisebetli autricld.e i: esan i511 sitrt nya, f.äEleriieslancl vigdes hon .elen 24: de juni 1309 vicl lconuzlgci~, af Sgp,~iieii, hmrs iiepresen- blifvande for- tant utgjorcles af Herbigen af Alba, ~ecIarll.la,i~clernas try ckaze.
Den spsn ske 5cll.ingeii koni til ' l ljran krike &amp; tf ö,].
jcl af.
e:: lysmcle s1~~i.s af spaiisfa ocli f l a ~ n l ~ n c l s a l ~ c a l e l s w ~ ~ blaucl, 1Ivilli: t miixlites Filips gunstling, p rii~seii af J3boli, den Linge prinsen stf Oranien och g: ref ve Eglnoiit, samt emot togs af clet f ranska hofvei.
nied utomor+ntliga heclersbetygelser.
- Alba s j2~lllf iipptriulcle med verklig spansk grailclessa och I3en.riks hofrniin beu.nclr; ide i symerhet clet vörcln.acls: fulla satt l~.varp % han bcliancl ' lndu sin blif \ - mcle h o t t - ning.
: 13röllopet b1e.E e t t dubbelbröllop, .i clet a t t Franlirilxs.
Daii- phiii p % samma g&amp;ng fUiwmLlcIes ined elen unga, Maria, Stuart: som d1ts.ecla.n sin ticligaste bal-ncloiu vistats i: L ?ra~di~ilie och med de kungliga barnen dela t J.&lt;atliriri~~,is mocl.erliga omsvorger och under- visning.
Efter vigseln satte Alba &amp; s h lierse lioiliingeils v5gnar en diamantring af oskatt1; bart v %rdc 135, Elisabeths finger och den be- tycleIsefi.illa liinclel sen f isades cli: U.pCt, inecl cle pra.litf ullaste f ester samt flere dagars t orlieringsr oci; vap~nlc ?hr.
Ko~xiiig .Weizi.ik.
s o ~ n
407 111ecl passiou a.lskade alla ridderliga öfningar m11 s j d f var en ru@tare dfiruti, deltog i leken locli bes !egracle g h g p&amp; gång alla sina inot- s t h d a r o sanit, uplptanade t il1 sist sjiilf aiwlu eu, en ung skotte tid namn l \ ilontgoiuery, a t t %f ven upptrZcla emot h,omm.
X~otvilligt d l f o r denne hans bega; L.an med den pAfiiljcl, a t t bans lansspets hplittrade konungens h jelm loch intrbgde uti hans öga.
I tio dagar Led den olycklige Henrik tillfölje daraf de grymniashe plågor, hvar- e f h r han afled enclas~t fyrtiotv % %r gammal.
El-uru icke i Besitt- ning af verkligt stora egenskaper m&amp;sbe han dock hafva.
varit myc- t ?- clAvcz1 ' ancle engel.eko a~bassadören vid bans hof: Sir ket ZL~SIGLCI:?
; icholas Throclcinor ton oiltalaz sii,rskilclt hiuu hög och 1 % sörjde konungen)) med sbor loch höglji~clcl klagam samt a t t h m sag b M e.
lian och kvinnor gjuta t&amp;.r,zr öfver hans fi~t.n£nlle.
Ilet var under dessa, sorgliga förhsllanden som cleri unga I3lisa- Ijeth m h t e l h m a Frankrike ocli Cle sina, hvilka hon mycket iilslcade.
J: cke förr an i jannari följande &amp; r uppn&amp;clcle hon cltoc; lc spanska gi: a.nseii ~ emottogs och 1-GJkomncides iifver bergspasset - vicl~Roiacevdles: d.
5 hoii a,£ Pilips ~ t; s ~ ~ her i i tigen d af Infantaclo, en af 1Xastili~en.s f örnarils te d i ril~aste mSn.
Denne meclförde i sin svit icke mindre an 2.,500 sclelsiiii.iu, och för clen U ~ I ~ clro Z L t tningens upga.wiing f iumos, e j mindre Zu femtio pager, alla Idäclda i drglcter af silfverbrokacl.
ICastilims tidderskap utvecldacle alltid en siirslcilcl lys, d&amp; dkt gallde sina h k t a r s iuunderinga; ï, ocli vid detta l; illf,2lle l i r clen 1 1 a h varit sB sboq a t t cadelt5clcen fmnos besatta med aclla sberuar till etrt v %rcle af 2.,000 cJ.ukater.
I samma stund Elisabeth satt,e foten p&amp; spanskt område l5dsades ho11 af den allvarlige karclinal &amp; Iadloza, mecl f ö l jwicle lord u iden fyrtiofemte psalmlen: » Hör, dottcer, gif akt, och vand ditt iira till, förgat ditt folk och din faders .hus », liw~rp&amp; biskopen af hafva.
Eurgos fortsattie med dm följande versen: » s&amp; skall sin lust i din skönhet ».
Det var väl ej alldeles si % 1a; t.l; för den knappt femtonhiga.
Elisabeth a t t gifva e t t liimpligt SIW p&amp; detta högtidliga tilltal, men historiesh+fvaren De Thou, som beiann sig j hennes följe, beratt.ar huru hon ögonbli.ckligen faun sig och svarade de Iltida dignitiireima med ldenae min och i lordalag fulla af både mildhet ?ch maiestiit.
F k d e n gick nu vidare t v i s öfver s en Pyreneiska halfön ned till (: fuadalejai.a, dar den verkliga förmalningen skulle.
iga rum, a&amp; dä,r man gjort stora förberedelser i loch för &amp; en kungliga brudens emottagande.
Under hela resan hiilsades ' Elisabeth af d.e jublande folkmamorna med den s k h a benänuning, som sedan förblef hennes egen: %Isabel de la Paz », fridens Isabella.
Det var nibligen soiu en bek-rä,ftIelse p&amp; det b g e ' efterlBngfa.de fredssluteb de båda l % .. ~- '
det utseoncle.
al högtidligt majestät, som hvilade of Ver hela h m s personligl.iet, och livilket linnu mer fö~I1 ' öjdes af hans satt akt kliida sig; kouuiigeu upptriidde a i l i g e n.
aldrig i granus fiixger, utan bar alltid enMa men dyrbara svar ta sideh- eller samuietsdrgl: ter, hvilka ofta ntbyt.tes mot likcdana nya.
I-Iaiis nppsyn var ~Uvmlig; och han tala.&amp; iuecl mycket l&amp; köst, men cmottog livern clet vara in3, .med iiecllioltenhet och c-tii.de allticl tcQ~ligt ocli uppm.~irksamt alla an- draganden.
Hans svar vom alltid best&amp;rn.da och viilvilliga samt unders tnnclom &amp; tf ö l jda af ett älskv,arclt leentl.0, » mem tillggger aln- bassadöreii, &amp; aus dolk följde tatt efter lians leende)).
Löften d i - txle han sig att afgifva och m101 de fi~imaiicle siindebudm visack han sig allticl förbeli~lsam.
Hans halsa var e j gocl, trots clst a t t haii var myclcet ii1A.l; tlig i mxt och dryck .och föccle ett SA regelbiiiid.et lif som möjligt.
Han var ytterst noga iuecl uppfyll: ~nil.et n: f s ina religiösa lif.
I) et l i n i i pljkter ocli förcle, cl&amp; det] $,t sig @ a,, ett till.
' I~~~lrc~cl.rc~,gei; mest Slskade var lanclet ocli cnsliglie ten .och han pliigade # ofta draga sig nliclm I10f lif vet9 tv+g till.
iiigo t at ' cle Icimgli&amp;; .~ lus ts1: ot tfn, diil: lian il&amp; oa: L ' brnt et; nrbet;: i.cle ii a t t] .&amp;ta sig st öras s: .l: ' n %gol:.
Haii hö11 115 dc tlviirgu: r d i.
l iofm ~ ~;.
i.
ocl i.
I p ' la.g; .~.tle.
i t i i i ~ i i f d I iiidc.r- 1G1,I.ll.la slig iiied dem I$, sitt oget riim.
» M: m har) &gt;, sager en lians biograf i ilyarc l; icl.er, » förebri.tt liouom lians ~p; wssuilieli och SIIM- het och pEiiti.t %tt a t t 3~aii vid Liofvet SA sm %ningonz chog i i i all 111:: ~lct och allt öfverllöd.
&amp; m », tilliigger lic211, » det vore goclt a t t mrni icke Iiafii 1n5got viii,rre fin de t ta- a t t: t ' ö: rebrA Iionoiiw.
&amp; L-ulan var iiii den m m, hvms gerniil Elisabeth slrn1.l.e blifva.
S j5l.i.l-E vax hon en verklig slcöiil.let och enligt: Brcuitô~nes elit usiast.isk;: ~ beskrifning slika god soin l ~ o n vax mclcer ».
) &lt;Hon var: .&gt;, s5gcr lian,:) lbg ocli smart och clen liiilgstn; .if alls li ' atlla,rjna n.1 Meclicjs ~.
' IöLtrar, n.Ztgot soin mycket behagacle spanjorelrim, 1iva.i.s kvinnor ixf tas t iiwo under meclols torlek, cliir; jiimtc en Lik ta: FraiiGrikes clobtcr, kiok, kvick, skvn och god.
Hon Ilade vackra mörka Og311 loch r i l a svas ta lockam.
Förma %iiingsliiigtiC11jgl.icI; erna firades föl.jaiide dag2 den 26: te fc- biria~i., och 1~ögtid.ligliöllos iueclelst clnkade bord pri, clen lilla stadens torg noch sgriiigbruqnar, soiu flijdade mecl vin i s t i i h t för m t t e n 1 ' 8 zlt; oneii iippvaktax1.e~ cle ~iyföi.in~i.lcla med e t t st&amp;tligt fackeltgg.
N %ta morgon f ~sdacles liela den kungliga familjen vicl: .we t il1 cleii gi.
' ~nil.a IG.
: ~sarst~ac~eii Toledo, i: Livars st {~tliga aldamr deir til.1.
c11 tid iimnade vis.tas.
Vicl stadsporten emot.ttogs I- ?ilil) och.
1.ians unga ~1.~,3tt- n ing mecl trii~mfls&amp;cw och Lirepor tas samt en piwcession: % i med- le.rnn~ai: n: a nf in.kvisitioas~~rns tolen gingo i spetsen.
Fadls.e t fyllde gatoina, och g1ii.d jerop skallacle E1.is: tbetl-i till 1n6ks.
131oinste~rki.ni-i-, sa.r smy cka.d.e dlia lxdkonger soch g1~7,nila och c1 yrbara tyger vor.3 ' -
spända tviix!
: ofver gatorna, s&amp; a t t den hugliga cortegen ski.ed fram s; " isoxn under ett tak.
S.jälfva int8geit rgckbe ses hela tim- max och kosan styrdes först till den hiisliga katedralen och därefter till morernas gamla f; istningslikn.a.ncle palats, där Karl Y s&amp; gama höll sitt hof.
Till firandet af konungens föi-malnirig föranstaltades nu festligheter af flera slag, b l a d hvilka särskildt storartade tjur- £&amp;i.
: tningar k a n t deu största a u t o d a f e Toledo någonsin skådat, bAda delaxi~a p % el Bocodover, ett litet llalfcirkelformigt torg alldeles invicl kateclralen.
Hela den kungliga farni1 jeix satt .p % sammetsdynor under t 3.
t af dyrbara tyger och golmlii~er: hön.dô först en doniini- kanermunk preclilca och betraktacle sedan de arma !of fren: son1 p&amp; schavotten miclt framf Gr talte t ikläclcles sina hemska s a n b e 11 i t o driikter.
Det var antagligen icke.
förs1; a ghgem den unga drottningen såg k&amp;tLcriet bestraffas, ty redan i sitt, eget f~lerneslancl hade hon haft m,er %n ett til.lf&amp;lle a t t bevittna clylilct.
Att hon dock iu %.tt.e liaf va hys t mccll idsamma Biiuslor: f orst % vi diraf, a t t de t berättas huru Bon, h e t cl %rp %: d % en anmm a 11 t c) c1 a f e agde r 11m] G samnia ställe, genom sina böner r, %ldade en ung flamlL&amp;idsk page vid namn Charles Estreet.
Rörd af hans ungdom # och den Iiomska död hani gick till möt,es, lade hon sig ut f ör h.mloin hos konungen, som, ock&amp; slutligen benAi1acle honom.
Detta vilb icke säga litet fölr Filip, som len g h g yttrade de kiiida * orden: n.Om min eon vore en kiittare, skx1l.e jag själf bkra fram ved till a t t bi&lt;in.na honom Natur .. ligtvis &amp; te pagen afsvai.ja den protestantiska lsran, men s&amp; stiort vax i Spanien clet fanatiska nitet om den Tena tron, a t t detta i van- liga fall all&amp;eles icke riddade affiillingen från dödien.
Elisabeths deltagande ' uti bröllopsFes-tligh&amp;erna i %oledo afbröts hastigt och.
lovantadt genom hennes insjuknande uti dei i Spanien ända ned till våm dagar så, gängse smittkopporna, föll- hvilka ej ens medlemmarna af det kungliga huslet tycktes vara säkra.
Lyck- ligtvis var sjukdomen icke 8elaka.rtacl loch man hyste ingaafarhågor för den unga drottningens lif, men desto flera för hennes skönhet och hennes hy.
Många wrio de kurirer, hfvilka dessa veckor &amp; ng3 öfver Pyreneerna för a t t tillföra Eatharina af Medici underräktelser från hennes dotter samt Sverbringa &amp; t ' d a m a de franska läkamas f öreskrifter om hvilka mehel, som borde försökas för a t t förhindra kopporna a t t efterlämna &amp; m.
Det medel, som användes bestod a.€ utsvettningen (sueur) f r.
k nylagda ägg och det med den p %ftlljd.,.
att; e j ett enda &amp; ke synlm efter det svaira utslaget.
(Forts.) Ebba Ramsag.
_
%Våra barns nöjeslasiiing.~ ' = \ ' Agra ord tued anledii.
af Gurli Liiiders broschyr.
Det iinine, soiii behandlas i,den lilla skrift, som bar ofvanstående namn, ar icke nytt - lilrsoni öfver hufvud taget intet ämne mellan Ilim- nie1 och jord - och förf.
gOr också den ganska riktiga anniiirlr- uingen i början af sin afhandling, att » förstroelseliisningens beskaffen- het, dess bet.ydelse för och inflytande gå den uppvasande ungdomens blifvit inycket omskrifven och omcliskiiterad ' ").
Icke desto mindre Br en revidering: if hithörande område, liknande den frii Linder företagit, bHde nyttig och nödviindig, dels emedan barnlitteraturen, i likhet nied alla andra lrult~irföreteelser, iir underkastad utvecklingens lag och &amp; ledes uppfattningen rörande densamma viixlar med tidsrilrt- ningen, dels emedan det ej esisterar någon för ~nanskligheten vik- tigare fråga an ilen, som rör det uppvasande slaktets intellektuells.
och moraliska daning.
Och att darvid de böcker, som sattas i de nngas Iiancler, spela en högst betydande roll, darom torde ej radn nier iin en inening.
Den broschyr har ar frdga om ar delvis kritiserande, delvis vagledande.
Afven om beträffande s&amp; val den ena som den andra uppgiften förf.
ej alltid verkar öfvertygande, måste man hålla.
henne ' riilmiug för den mittf~illa, liclelsefria form, hvari hon franiför sinn arigiiiiienter.
Det %r inånga förstnndiga ord man får till lifs; p&amp; detta bnnclratal sidor, hvilka visserligen visa, att förf.
skattar åt den radikaln ticlsanclnn, som drifver satsen om » det Basta åt barnen » darhiin, att dessa skola f å med afven af det biista afsedt för stort folk, utan hiinsyn till on1 själaspisen är alltför kraftig för deras srni magnr, sa.
besparas man dock fran alltför påtagliga öfverdrifter.
Daroni biir den i många afseenden tankvarda och intressanta iilla skriften vittne.
Densamnnn Iisr emellertid åtföljts af en del offentliga diskiis- sioner i sainina iimne, förutoin en ganska vidlyftig tidningspolemik.
Detta har gjort frågan oin » barnens nöjeslii.snings mer aktuell 5111 hvad broschyren enbart förmått åstadkomma, hrilken, soni förf.
-- p I saminanhang liasmed pgpekas astilieln ~KAgot om v l r a nyare baïn- böokera af Lilly Eiigström, Dngny iS90, IlE~ft.
4!
dal: en del af de i fru Lindera broschyr framli&amp;lliia sppiinkterna Aterfilinas. '
.
blygsamt nog erkanner,, ingalunda g6r ansprlik p i att ha behandlat amnet utförligt&gt;:.
Att bringa en diskussion i gång var ju samtidigt förf: s önskan, och denna har Hon nu fatt uppfylld.
DA s&amp; val i fru Linders skrift som i det offentliga meningsutbytet Fredrika-Brenier- Förbundets egenskap af granskningsnihud för den Arligen utkom- mande barn- och ungdomslitteraturen kommit på tal, och delvis underkastats en ganska striing kritik, ar det val p&amp; sin plats att dess tidskrift yttrar sig i saken.
.
I största korthet må det har ske, ehuru naturligtvis utan anspråk p&amp; att liimna nlgot nytt uppslag till sjalfva diskussionen.
Nan f8r ju förutsatta att de framstående skriftställare och pedagoger, som nyligen uttalat sig, sagt det biista och vasentligaste, som för närvarande &amp; r att saga i iimnet, och att deras ord .ännu äro i godt minne.
: g - * Till börja med rna har en öfsersikt af innehallet i fru Einders arbete meddelas.
Förf.
inleder sin lilla skrift rned att erkanna det berättigade, ja, nödviindigheten af en speciell barndoms- och ungdouislitter,atur, men hon anser - och hvai.
och en som aldrig s l litet känner till dessa förhållanden måste ju ge henne ratt - att densamma, .&gt;bAde livad beskaffenheten och mängden beträffar, ngtt en utveckling, som i flera afseenden kriifver ett gif akts.
Börjande SA att saga: frdn börjau eller rned bilderböckerna, ger förf.
siil inention At de högst fiirtriiff- liga &amp; dana, bade till innehåll och utstyrsel, som på de senaste are11 uppstått i vårt eget land, och varnar saintidigt för de fijr småfolket afsedda många » öfversättningarna och bearbetningarna af dåliga ' utiandska alster&gt;, w dessa ohyggliga företeelser med banal text och underhaltiga illustrationer, med tyska flaggor och engelska pliim- puddingarw, som skämma smaken och genom sin prishillighet ut- tränga den goda inhemska varan.
Billighetsnpplagor af vara svenska barnkammarböcker, dessa för ögat s i smekande, för barnasinnet s$ tilltalande små konstverk, som vid dexis första upptriidande varit s&amp; vinstgifvande för förliiggarne, förordas varmt, icke minst i fat.tig- mans barns intresse, hviiket så sällan tillgodoses, d&amp; det är frAgrt om de litterära behofven.
Det kapitel, som agnas At ~sagböckernara, det andra stadiet p&amp; nöjeslasningens vag, lämnar genom sin vackra och ' triiffande dagg- ning a£ sagoberattandets nu niistac utdöda konst.
ej rum för några anmärkningar.
Hvilken erkänner ej r de gamla, goda sagornas).
' tjusning, ja erfar ej - en vemodig, niistan beklämmande känsla vid tanken pi, att tiden en g %ng skall bli s&amp; gammal att de förlorat sin charme.
Vi iiro på god vag därtill redan, och måste man icke dlirför värna om sin sagoskatt som en helgedom, hvilken hotas med tilhtetgörelse?
Med ratta påpekar också broschyrens förf., att » det finnes på detta område redan så m %nga skatter af förstklassigt värde,, som böra bevaras och omhuldas, att man måste protestera mot många af de moderna sagoförfattarnas sunderhaltiga, i basta fall inedelmåttiga anrättningar af andlig barnapris.
* Men om det afven för vira små i barnkammarstadiet ar vik- tigt, ' att deras » studier » ledas i den rätta strömfåran, är det natur- ligtvis först med skolåldern, som nöjesläsningen får sin för karaktärs- daningen afgörande betydelse.
Så snart barnet behärskar tryckbok- stafverna öppnar ju litteraturen sina portar, med allt hvad darinom dvaljes af godt och ondt, för det mottagliga sinnet.
Nu ar det den lrloka och erfarna ledningen måste gripa in för att ej de små skola, a&amp; alldeles vilse i böckernas labyrint.
Broschyrförf.
underk&amp;nner icke vikten af en sådan ledning, men enligt hennes uppfattning ar.
den som hittills stått våra barn till bilds alltför otillräcklig.
Hvad som då i framsta rummet lägges den nu rådande meningen till last ' betriif- fande hvnd som ar liimpligt till nöjesläsning för barn ar, att » det lzriifts och uppst %tt&gt; » en speciell barditteratur, utan fiiste i tleil iildre ock utma allt .sa: ~~l~a ?zcZ illed ficlens b-aftigaste litterlira slröi ?z,zingar~: och, siiger förf.
vidare, satt den åsikten blifvit tiimligen allmiin, att med några få undantag endast denlza litteratur lir den för z c.
p v i i z m ~ d ~ I ofvanstående af förf.
sjalf kursiverade ord har hon tydligen velat Iiigga tyngdpunkten af sina argument för ett friare åskådnings- siitt vid valet af de ungas nöjesböcker, liksom hon anser, att den .gängse förestallningeii om hvad som iir lämpligt eller ej att lasas af barn i friimsta rummet tarfvar en omstörtning.
Hvad hon vill bevisa ar, att litternturnivån hittills satts l&amp;gre an hvad nutidsbarnets utveckling kriifver, och aumast viinder hon sig mot Fredrika-Bre- mer-Förbundets bokkomit&amp; den på detta område mest anlitade auk- toriteten, hvars åldersnorm betraktas som i viss mån missvisande och hvars hela uppfattning af sin uppgift i alla händelser anses för trång och ensidig.
Innan jag besvarar de direkt mot bokkomitén riktade anmärkningarna, iir det f ' intresse att se hvad förf.
anfiir som bevis för sina satser. '
Angående » snoinosböcl~erna och deras sa väl estetiskt som moraliskt sedt föga uppbyggliga innehåll, yttrar förf.
en del sanna och träffande saker; på s&amp;ina gång konstaterns, helt s&amp;ert till gladje för lit&amp; hvar, att den striinga censur, som dessa slags littera- turalster de sist a åren ~mderknstats, bidragit till at t minska deras antal. '
Det återstgr dock tillräckligt af meclelinfittig, för att ej säga underhaltig vara, i synnerhet af utlandskt fabrikat - mau Behö£rer barn erinra om de minga bloddrypande indiaiiböclcerna och de sötsliskiga och banda back-fisch-berättelserna af engelskt och tyskt iirspriing, ' som utkomma hvarje jul - för att göra eu litterar besilrtniugsniimds inskridande befogad.
J a, detta erkänner j ~ i afven fru Linder, ehuru hon vill gifva dess granslrningsslcylclighet en iliira nog obegriinssd ' rikkvidd.
Med mycken samvetsgrannhet fullföljer förf.
sin iippgift soin granskare af för handen varande förhållanden.
Bland, annat under- stiiller hon » nära 300 listor, uppsatta af skolbarn i åldern 6-16 &amp; r på deras &amp; lsklingsböcker » en mycket intriingande inndersiikning.
I allmnnhet har hon darvid gjort den iakttagelsen, » att nöjeslas- ningens nivå gr låg. » Hvad enquGten an må risa för resultat, både intressant och nöjsamt iir det att taga del af fru Linders bok-etatistik: dar man h u följa &amp; ra unga p % deras vandring i böckernas värld, hvari Heidenstams sI&lt;arolinerna » och adresslralendern utgöra s&amp; att saga griinsstenarna, mellan hyilka beskrifvas de mest oregelbundna kurvor af estetiska stuclier.
I det stora hela skulle ju det samrnan- förda materialet, hvilket visar på en ej alltför högt upl~drifveii in- telligens hos Sveriges yngre slakte, verka nedslående, om icke dar- ibland afven förekommer ett och annat prof på en fenomenalt högt uppdrifven andlig mognad; S&amp; finner man bland de offentliggjorda nrvalslistorna sådana öfver ett par ungdomars nöjesläsning under npp- vaxtiken, meddelade - och man kan tiinlra sig med hvillren stolt- het!
- af deras moder.
On1 de, som broschyrförf.
menar, erbjuda för andra mödrar en god ledning vid valet af ungdoinslasning lam- nar jag därhän.
Af dessa listor framgår, att dessa små professorsiimnen bland mycket annat, som har ' 5ir för vidlyftigt att iipgrakna, vid 5 år stnderai » Odhners svenska historia för medelklasserna)); vid 6 år iignat $Eortsatt Iiisning och begrundande af Fiidernas gudasagor samt Eddanx, vid 8 år fördjupat $g i » P a u s t ~ (Rydbergs 6fvrersiittning) och » Medeltidens ' magi »; vid 9 år .litst » - Liiblres de bildande konster- nas historia; vid 10 år » Rydbergs sainla$e skrifter.
i: följds, tills det,
hela vid 13 år kulminerar i)) Tieles allmann,a, religionshistorian och .Koranem!
- Tanken svindlar inför den Iiirdomsbyggnad, som dessa unga vetenslrapsidkare upprest åt sig, allra, helst som man till gtter- mera visso blir upplyst om, att just dessa barn haft rikligare till- ging an de flesta andra på rolighetsböcker, men hvarken brytt sig oni att läsa eller iiga några siidana.
Iledlidande torde, för att tala allvarsamt, vara den första känsla, som nyktert t a n k a d e föräldrar och uppfostrare erfara, då de liöra talas on1 denna brtidinogenhet, icke nBgon vidare åtrå att stalla lär- domensreceptet sig till efterrättalse.
- Knappast någon af de mycketl betecknande och intressanta uttalanden af våra.
främsta nu lefvancle författare, om deras nöjeslasning, som fru Linder lyckats förslcaffn sig och som meddelas i broschyren, visar på, att ens dessa &gt;fralnstes som barn varit heinfallna åt några djupgående studier af allvarligt slag.
Ttärtom ser man daraf, att barn i alla tider och tinder dia förhållanden iiro barn, tanka, handla och liisa som barn, och att las- lasten visserligen %r mera påfallande hos de rikt begifvade, men att i fråga om valet af lektyr, densamma oftast iir beroende af hvad de unga skonirna At:) i bokväg, inte af någon mZilmedveten studie- plan.
De esempel förf.
framdrar, intressanta i och för sig, &amp; ro SH- leaes inte riktigt väl valdti.
för att belysa just.
det hon önskar ha f ram.
I: - E i: Hmrat ar det då egentligen fru Linder siktar?
I det före- gående ar jn hennes st&amp;ndpnnkt piipekad, men den kan ytterligare formiileras så: att » s&amp; stor frihet som möjligt bör lämnas barnen att i sin Itisning välja det för dein indivicliiellt lämpliga ».
Detta mål vinnes, inenar förf., om » såväl vårt eget lands vitterhet som varlclslitteratiiren », i l h g t större utsträckning än hvad hit.tills skett tjänar som siindersökningsinaterial~~ ur hvilken denna läsning skall hämtas.
Har se vi nu hufvudsiiinman af bokkomith iiraktlAtenhets- synder angifven.
Det undersökningsinaterial~), som den lagt till grund för sitt granskningar ' bete, %r.
för snaft tilltaget, och frainför allt ar åldersgränsen gjord efter en st % låg måttstock att densamma, om den noggrannt efterföljdes, » skiille p % ett stort antal barn verka rent af skadligts.
- Detta är » den allmänna meningens påstår fru Linder.
En hård anklagelse, soiii emellertid icke kan träffa dem det vederbör siirdeles djupt, emedan det miingAriga, oegennyttiga och,,
samvetsgrarnna arbete, som bokkomiten nedlagt p&amp; sin gransknings- uppgift (miirk, den som skriher detta star fullkomligt utanför kornite- arbetet) icke saknat erkännande äfven friin håll, som i lika hög grad kunna anses representera B den allmanna meningen)).
Ja, vore komitkns inlägg i uppfostringsarbetet så ödesdigert, som förf.
af föreliggande skrift ftirmenar, hade den viil näppeligen lyckats tillvinna sig den stallning af rådgifvande, situationen beharskande auktoritet, hvilken den, enligt fru Linders utsago, för närvarande ager.
I det hela ar det för komitkns i hög grad tillfredsstiillande att få sin betydelse som litterar auktoritet pa detta satt fastslagen; det kan ej annst %n soir- lagera dess sjiilfkansla, a h e n om den uppmirksamhet, soin koniinit den till del, ej varit uteslutande af det smickrande - slaget.
Frågan stiiller sig nu: hvad har komitens utrattat under (le 12 &amp; r den i dess nuvarande form iitöfvat sin verksamhet?
Etan att alltför mycket öfverskatta de vunna resultaten, kan man hiinvisa till ' ett såsom fullt påtagligt: utmönstringen ur bokmarknadeu af de största afyterna inom barnlitteratiiren.
Den censur, soin komitbu ut- öfvat, har så till vida visat sig välgörande.
att den lagt kapson på barnboksförfattarnes shifklåda ocb verkat: Rterhillande på för- läggarna.
De många utdömande kritikerna i komiténs bokrevy visa, att den icke varit nitdig mot det undermilliga och dess oberoende stiillning har gjort, att den icke behöft lata sig ledas af andra hänsyn an sin ' allvarliga striifvan att söka finna ut det bästa $t barnen.
Att koinithe ärliga och opartiska tillvägagånde vid sina domslut i allm %nhet iipp- skattats t. o. m. af dem, hvilkas intressen, itminstone ekonomiskt sedt, stått mest p&amp; spel, nämligen vira herrar bokförläggare, I~evisas s£ den stora beredvillighet, hvarnled dessa hvarje jul skynda att understilla den utkommande barn- och ungdomslitteraturen komitSns bedömande, och detta till trots för att den utöfvacle kritiken ej alltid kunnat vara till utgifvarnes belåtenhet.
Att man icke lyckats bann- lysa allt af mindervärde från boklådornas barnboksafdelning och få endast verk af förstklassig beskaffenhet till stånd, far nian ej räkna komiten alltför mycket till last.
Ingen censiir i riirlden, den m&amp; vara aldrig så vederhäftig, sitter inne med makten att hindra vattenskot- ten på litteraturens trad att spira upp och frodas; man f5r Tara glad om man lyckas reducera deras antal sa pass, att de icke förlivitha den goda viixten.
Och s i mycket kan med full ratt sagas att bok- komitén åstadkommit.
Äterstår emellertid de egentliga anklagelsepunkterna: det be- griinsade ~undersökningsrnaterinlet:) och A1dersgriinserna.
: -,
Hvad den förstniimda angir ar det tydligt, att alla de, som iipptriidt kritiskt mot bokkornit&amp;n, i detta afseende utgått från en falsk för~.tsiittning.
Hvad ar i sjalfva verket b o k k o m i t h syfte?
Fran första början synes det ha varit klart angifvet: » att granska och b e d ö m den f&amp; dret utkommande hum- och ungdonslz ' tteraturen.~ Komitén har aldrig ansett sig vara eller upptradt med anspråk p % att gå och galla för en vitter areopag, hvars domviirjo hela varlda- litteraturen är underkastad.
Det iir egentligen till dess egen stora förvåning den nu i en hast utrustas med en lard akademis heta ansvar och betydelse - ja., kommit under den för dylika anstalter oirndgiingliga fördömelsen - att kalfatras.
Sanningen betriiffande Fredrika-Bremer-Förbundets bokkomit6 ar emellertid den, att dess från början ganska blygsamma andam81 liar varit: att tjäna den bamboksköpancle al2~zän7tete~z fill rådgif vare ..
Den har ansett att - utom den har ofvan påpekade valbehöfliga censoruppgiften - dess inskridande kunde vara af nytta, emedan harditteratusen var ett omriide, dar de flesta Pildre personer löpte fara att g&amp; vilse om det ej riicktes dem en hjälpande hand.
Dem viigleduing har således varit afsedd för den stora massan, af hem och Iiushiill och l~vardagslifvets inångahanda upptagna mammor, för alla dessa af sitt iimbete och sina affärer absorberade pappor, för de många viilvilligo farbröder och andra f~~llvuxua, som önska lycklig- göra de små med en bok till julgåfva, men stå rådvilIa inför det kaos af vittra alster, som belamra boklådornas disk.
För det mindertal mödrar och uppfostraro, SOIII sitta inge.
ined det mått, af » omdöme, intuition och beläsenhet&gt;), hvarom fru Linder talar i sin broschyr, och som utgöra betingelserna för den enda ratta förstielsen af barnens andliga kraf, &amp; r naturligtvis ingen gransk- ningsniimd af nöden; dessa torde ej behöfva nágon annan ~nrvalslista » an den deras egen litteraturkännedom uppställer.
A.llts&amp; det ar för den okunniga allmänheten - och det att vara obevandrad i barnkain- mar- och afventyrsböckernas viirld innebar ju i för sig ingenting förklenande - som bokkomith vill verka upplysande och viigledande, och det ar med detta m61 i sikte den arbetar Nu ar det sannt, att komit6n mder de senare aren, på grund af från olika hP11 frarnstiillda uppfordringar, frångått sin iirsprungliga arbetsplan sii till vida, att den medtagit sådana böcker, som ej egentligen tillhöra barakammarlitterat~~ren.
Den har således riktat sin urvalslista med arbeten, afsedda iifven för vuxen ungdom.
Det iir denna förtecknings ofullstiindighet komitkns veder-
sakare anse som bevis för hela arbetets inkompetens.
Villigt iniste då erkännas, att komitens boklistor uppvisa åtskilliga luckor, att dar saknas t. ex. Fröding, ~eidknstarn, Lidner, Shakespeare, fiir att endast nämna.
n %gra af de stora författare, Iivilka fru Linder upprak- nar, som öfverhoppade *).
Svaret på denna tillvitelse blir detsamma som det redan afgifna.
I&lt;oinitkn har icke gifvit sig ' ut för att vara ett allsmiiktigt litterntiirråd, soin tyranniskt föreskrifver att detta och intet annat bör lasas.
Den lämnar, särskildt beträffande valet af förströelseläsning för den mognare ungdomen, &amp; t hemiileii att afgöra hvad som ar lärn-~digt eller ej, under förutsättning att. » stan- dard-works » så val af inländska som utliindska författare äro alltfijr val kanda för att behöfva en särskild relcominendation.
Ett fördomsfritt studiun~ af koinitélistoriia gifver för öfrigt vid hhnden, att komiténs litterära synvidd ej varit så begr&amp;nsad, soin bro- schyrförf.
håller före.
Historiska srbeten, reseskilclriiigar, natural- historiska verk, ja, äfven ett ej ringa antal norska och danska böcker, st&amp; upptagna, och om i allmiinliet den inoderna &amp; n-littera- tiiren dar intager ett sparsamt ruin, är det, emedan enligt korniténs upp- fattning, densamma - på några lysancle undantag nar - icke är nfpassad för barn och ungdom.
Betraktas denna åsikt.
som t.rång, får komith trösta sig ined,, att den Iran rälrna inepingsfrander bland en mycket vidsträcki; krets af upplysta barnuppfostrare i vart land.
Detta hindrar ej att lioinit15n ar villig att erkänna, att dess listor ej a.ga den fnllstanclighet soin det vore önslwiirdt, att de Besiitte.
Det hradskande och forcerade arbetet, soin granskningen af de vid jularna, ofta i sista stund utlrominancie barn- och ungdomsböclrerna krafver, förklarar till dels de befintliga luckorna.
Dessa brister ha komitén sedermera försökt få iitjtimnad genom att koiilplettera de s. lr.
iirva.lslistorna med atskilliga i jiilrevyerna saknade arbeten.
Att icke desto mindre verkliga bokkannare skola.
upptacka tonlrum komiténs kataloger, faller af sig sjalf, ja, afven om inan med frii Linder $r öfvertygad om » att koinitb sitter inne med den stora 1it.teratiir- kännedom, som erfordras för att kunna frainlagga ett material, sam- ladt ur vår egen som andra kdturlilnders vitterhet från skiida tider&gt;, så ligger det utom möjlighetens grans att göra ett bolriirvnl.
som Br höjdt öfver all kritik.
+) Har bör påpekas, att den sist utgifiia urvaldistan ar för Ar 1897 En ny sådan för 190.2 &amp; r under omarbetning, och dar skall =an ' panga af de namcla författarna upptagna.
finna, '
Återstår nu den så mycket kalfatrade åldersgransen, fr&amp;n 6 ända till 17 A I S år.
(De senare årens iirvalslistoï siinka emeller- tid åldern till 16 år.)
Att koinitéii betraktat sina åldersbestarnmelseï som något ungefärligt, icke s om .ett oomkullriinkeligt fastslående, trodde cleri i detta deu fria beetäinmelserättens tidelivarf icke när- mare behöfde preciseras.
K o m i t h anvisar en viss måttstock, sedan står det ju hvar och en fritt att maka på aIdeisgriinserna.
I friimsta runimet ar det en praktisk ' åtgärd, soin vidtagits i och för under- lättande af bokinköpen i synnerhet vid julen, bokmarlrnadens egent- liga omsättningstid hos oss.
I&lt;öparen, som står dar i valet och kvalet om hvilken bok %r liimplig för den eller den aldern, ar ju vanligen i detta fall hänvisad till den saliljande ynglingens visa rdd.
En tryckt vägledning har darför.
visat sig vara en god hjiilp, livilken si % väl cle ridvilla bokköpame som bokhandlarne gärna anlita.
Bien afvea 01-n komith i en del fall utgått från en något låg ber~lrningsskala beträffande våra barns andliga sm.iiltniugsförmäga, har val den fö~: liist soin därigenom- åsamkats de tinga när allt kom- mer omkring varit så särdeles stor?
3fau har clå åtminstone icke på sitt saliivete att ha ~ippmuutrat den » snobbl&amp;ning ' », mot hvilken fru Linder med ratta varnar.
Dock spörsin8let om en och annan liten barnboks större eller mindre litterära varde, ja, iriförlifvandet eller iiteslutandet af det eller det diktverket ur barnens nöjesbibliotek ar ju af underordnad betydelse, hufviidsaken ar att såväl i lek som allvar läsningens böjande och för5dlande inflytande skall göra sig giillande på det unga sinnet.
Och med alla skiljaktigheter i estetiska smakfrågor, torde detta vara en sak hvarom alla uppfostrare lcnrina enas.
L. D-11.
Fredrika-Bremer-Förbundets sjuk- skoterskebyrå.
I dessa dagar har Förbundet öppnat, livad man ktru kalla, &amp; n första filial, d. v. s. en afdelning.
tillkommen p&amp; initiatir af För- bundets styrelse och sorterande iinder densamma, men med egen lokal, egen föreståndarinna, egen sjalfstiindig verksamhet och egen administration: Fredrika-Bremer-Förbiindets sjiiksköterskebyri.
Kam- net anger till fullo dess syfte: en byra för sjuksköterskor.
Men syftet med den nya afdelningen iir tvifaldig.
P&amp; samma gång don ar en platsförmedlingsanstnlt, som tillhandahåller allmanheten sjuk- sköterskor, har den till sin uppgift att vara för sköterskorna sjiilfva en samlingsplats, dit de kunna taga sin tillflykt iinder fritiderna och där de i föreståndarinnans person finna ett moderligt stöd vid de svårigheter och pröfningar, som kunna möta under utöfrande af deras maktpåliggande kall.
Redan Br 1889 lade Förbundet 11; uppmaning af hiifvad- stadens läkare till sin öfriga verksamhet.
en platsanskaffningsbyrå för sjuksköterskor.
Denna har, som bekant, statt i förening med det öfriga byråarbetet och alltsi varit.
beroende af dess tider och fik- hållanden.
Afdelningen har rarit sil ordnad, att byrën tillhands- hållit adresser pli sjukskfiterskor, saval för prinit sjiikrårii som fiir fasta platser &amp; sjukhus, sji~kstugor o. s. v. Endast väl kralificerado sjuksköterskor ha blifvit inskrifna, och s&amp; ridt möjligt har b ~ r sökt h göra sig underrättad om de respektive sköterskornas personlighet, duglighet och lefnadsförhållanden för att i hvart siirskildt fall kunna bedöma deras liimplighet.
Ett ungefiirligt begrepp om utsträckningen af Förbundets verksamhet p&amp; detta område erhålles, då man erfar, att under dessa år 2,225 sjukbud förmedlats inom privat sjukvilrd, 100 tjänster A lasarett och sjiikstugor anskaffats samt omkring - 50 platser som församlingssköterskor, bitriiden vid privatkliniker och dylikt tillsatts genom byråns försorg.
Uilder arens lopp har emellertid denna form af arbetsförmedling visat sig vara förenad med en del svårigheter.
Yid sjiikdomsfall giiller ju framför allt satsen: Dsnar hjalp ar dubbel hjiilp::, och den omstadig- heten att sjuksköterskeafdelningen endast var öppen vissa förmiddags- timmar, vållade naturligtvis l~tskilligzl okgenheter.
Det ta., tillika med en
del förandringar, som sjukv&amp;rdsförhAllandena i vår hufvudstad under -- kastats och en naturlig önskan att, sh vidt möjligt, kunna följa med tidsutvecklingen äfven på detta område, har föranledt Förbundet att öfverflyita denna del af siu verksamhet till en fristående afdelning, förlagd till egen lokal och ställd under ' ledning af en fackutbildad föreståndarinna.
Med stöd af det cirkulär, soni utfardats med anledning af denna Förbundets Atgärd och utsandts till läkare och sjuksköterskor, med- delas här några uppgifter om den nya byråns ändamål.
» Fredrika-Bremer-Förbundets sjuksköterskebyrå förmedlar an- stiillning af väl utbildade sköterskor såväl för enskild sjukvård som ock för sjukvårdsanstalter oah distriktsjukvård p&amp; landsbygden.
, För sköterskas inskrifning å byrån fordras intyg af veder- börande läkare på genomgången iitbildningskiirs vid någon af våra större utbildningsanstalter för sjuksköterskor, hvilken utbildning bör &gt;infatta minst l års teoretisk-praktisk kurs.
» Flertalet af de förut vid Förbundets byra inskrifna sjuk- sköterskorna haf va erhiillit of vannamda utbildning; af de öfriga kominer et.t litet urval, sedan flera år synnerligen väl k h d a äldre sköterskor att bibehQllas, oaktadt de ej aga ett helt års utbildning.
» ByrA.ns Iiisrum stHr öppet för alla vid byrån inskrifna sjuk- sköterskor; de där befintliga tidningar, tidskrifter och böcker må dock endast läsas pA stdl.et.
s för vid byrån inskriflia sköterskor har Fredrika-Bremer-För- bundet utverkat ratt att .ii en del af de svenska järnvagarna resa för nedsatt biljettpris.
» SA långt de mera allmänna bestäminelserna.
För vidare upp- gifter om pris, villkor etc. hänvisas till de &amp; byrån tillgängliga Cir- kuliiren samt de muntliga upplysningar, hvilka såval byråns förestån- darinna som Förbundsbyrån med största beredvillighet lämna.
E t t besök i det nybildade sköterskehemmet, Tunnelgatan 25, nedra botteu, efterlämnar ett allt igenom angenämt intryck.
Det ar, som det höfves ett företag i sin linda, tilltaget i liten skala, omfattar endast fyra rum och kök, men dessa äro in i minsta detalj så ord- nade, att man skönjer den på en gång kärleksfulla och praktiskt kloka ledning, som skapat denna lilla viirld.
- Föreståndarinnans mottagningsriim i blekgrönt och Iivitt måste afven i denna i fråga om stilenlighet så granntyckta tid, framkalla ett; utrop af förtjus-
iiing.
T. o. in.
de moderna pinor,eclska.b,, s m kallas telefon- apparater -- har den oundgängliga och mång,en gång så valsignelse- rika förbindelselänken mellan den hjiilpbehöfvande yttre vädden och dei.zn,z hjälpbringande vrå - ha erhållit ett bord i ren enipirestil; ocksii i hvitt, till underlag. '
Det för sjnksköterskorna afsedda sam- lingsrummet ar hemtrefligt och behagligt, bör kunna blifva en Ijuflig fristad under någon hvilotimrna för mången trött och utvakad ar- beterska.
Bokhyllorna, som väntxnsfullt sta uppställda vid viiggarna, iiro annu skäligen tomma, meil inbjuda viilvilliga bokagare och andra för hemmet intresserade till beniigen åtanke.
Föreståndarin- rims privatrnm samt ett rum ined sängplizts för två;.
' L tre ski; terskor, och afsedt att mot billig hyra st&amp; öppet för dem, som tillf$illigtvjs sakna bostad, l~oinplettera, jainte kök och tainb~ir, den lilla lagen- heten.
Tilläggas bör, ntt stijrsta delen af den prl); gliga inredningen tillkommit tack vare låu eller gafvor af möbler och bohagsti~g-, liiiniiacle af det nya företagets vanner.
Hittills iiiro omkring 90 sköterskor inskrifnn p&amp; deii nya byrån.
Denna hålles öppen för sjukbud medelst telefon hela dygner.
om.
Till föreståndarinna har Förbundet varit nog lyclrligt att finna en person i ' allo 15iinpljg för denna maktpiliggailcie uppgift: frölren SnEl! / Pettersm.
Hennes mottagningstid &amp; r mellan I.j.2 9 - - - l /.
4 e. m., men d i hon, soni näindt, har sin bostad inoin lolinlen, star densamma, ocli den därifrån ntgående verksnmlieten under hennes stgnrli,aa uppsikt.
Litteratur.
Axel Liiiidegård börjar Elsa Finnes lifshistoria nied den i hans berattelser nästan sedvanliga bredt tecknade slakttaflsn, ur h \ dlceu han SH att saga lagar till åt sig de nödiga betingelserna f8r hiifvad- personens framtriidande.
Här ar det första sliiktledet ren och arlig bondestam.
I det andra händer det sig att en adlig jungfru, i för- treten öfver sin karleks inissrälrning p6 högre ort, ger sitt för- frusna blå blod i utbyte inot, bondens materiella gods.
I dessa på alla satt omaka äkteuskapsförhålianden föddes en enda son.
Bort- skämd som barn, blir han alltför vidlyftig som vusen och rymmer slutligen från tjiinst och land med en magyarisk sångerska, som
blir inor till hans bai ' ii.
Ned cletts åfervander ' han son1 den för- lorade sonen till sin genom hans lättsinne.
iitmrnade f adernegbrd, diir han för återstoden.
af sitt lif slår sig iied med sin d4 femariga dotter som siu mors nådehjon '.
Och s5 ar man framnie vid wdet.
underliga barn, den fi: &amp; mmande vildfiigelw Elsa Finile, 1ivars.lif och död författaren med denna bok velat förklara.
Sin barn- och iingdom lefver Elsa Ei.nne p2 fadernegården un- der str2ing och allvarlig tuktan nf den gamla farmodern, hvillreu såmeclelts vill söka ' bibringa henne h a f t att biira eller forma sitt.
öde lyckligare, an hon sjalf miilrtat med sitt.
För bristen på ömhet; söker Elsa ersättning hos sin Far och sin krare, hvilka båda gamle, hrar p i sitt &amp; tt slzeppsbriitne m&amp;n, öfverbjuda hvarann i svaghet - för barnet .. Bland dessa ruiner af ' miinnisli-or och ting blir natiiren hennes bästa tillflykt, den later henne Btmiistone längta och grata i ro.
I nlrinaste stad Islir hon I~onfirinefacl af komministern, som gör det fiirsta r %ckaride .intrycket på hennes omedvetna kvinlighet, blir ' föreinål för hennes sviirmeri och iitsmyclrad med en inyclret mång- skiftande gloria.
Efter detta lrommer hoii till.
Stockholm för att iipplefva ett alldeles ointressant sammantraffande ined en aktör, Iivars iippgifi; i boken viisentligen tyckes vara att öka antalet af de sjal- löst egoistiska manspersoner med åsneöron, son1 .Limdeghd så giirnn för i sina hjaltinnora vag.
Enligt den giingae LundegArdslra blom- ningsteorieu %r det i alls fall Iromministem, som i spelet om Elsa sitter med fvrhand, och val åteïlrominen till sitt hem, blir hon ocksi trots sin instinktiva motvil ja gift med denne,.
Föimodligeu tack vare de anlag det bl4 blodet en gkng satt in i skikten, kan hon reson- nera sig f: ram till alharet a ned hopp om att darbortonl f ö r egen del möta något af allt det, hon vet att lifvet kan bjuda af viirme och iiinhet.
Detta iikt-enskap blir naturligtvis den srniirtsainmaste desillii- sion, kanske den inest sorgbringande i liela hennes fattiga lif.
Icke darf8r att det bedrar henne iifven p&amp; den smila försttielse hon hop1) at.s ya, och e) heller därför att det hdrdhändt rycker bort.
sista strimman: if gloria kring hennes make, men emedan det pk grund af dennes antecedentia ej ens k m skiinka henne det barn, livars tillvaro i niigon ~ n &amp; n hade kunnat som skammen af ettl lriirlekslöst drtenskap och Idifvit henne ett band till lifvet.
Efter många &amp; r framsliipade, som hon tycker det i andlig och lelramlig dy, kommer s&amp; äfven till henne en fliilrt af den nya tidens friska luft, i det en ung 80-tals-entusiast i sin reformatorislm hanförelse lyckliggör afven det lilla sainhälle hon tillhör med ett naturligtvis alldeles förfeladt föredrag.
Som Elsa F i m e rid detta föredrag p&amp; ett för en priistfrii högst lilander- viirdt satt clernonstrerm till föreliisarens favör, lcomilier det till en häftig uppgörelse mellan henne och hennes man, i hvilken 71al2 an- klagar henne för att ha ödelagt I ~ n m lif, Elsa E ' inne svarar med att tyst riic ' lia.
honom ett ' gaminalt liilrarebref, som i sin tid gifvit dödsstöten iifven åt hennes mans förra lilrn olyclrligs hustru.
&amp; Ian iir ej beredd på en s5 effektiv rerlran af ett vid tillfiillet icke ens öppnadt, brefkonvoliit, nlen alltnog mannen får slag och dör dagen därpå. '
Och öfverraskningarna göra som olyckorna, den ena drar den andra med sig.
Vi f å nämligen helt plötsligt den, som det tyckes iifren för Elsa Finne sju£, hittina oanade upplysningen, att, hon som skrift- stallarinna numera tinker ge sitt lif innehill.
0th meid ens &amp; &amp; r boz med sin första bok fiirdig och erkänd som sadan.
Inför ett dylikt hopp öfver utvecklingsskedena skulle man i vanliga fall bli ganska bestört och förtretad.
Men man läser hela denna bok med något af fatalistens lugn inför d e predestinerade händelserna, och förvånas man, ar det allenast öfver författarens uonchala ' ns som koustniir.
I och med firfattsrska; pet kommer emellertid Elsa Finne i beröring med den man, som skall bli hennes slutliga ude.
Det ar ilen store poeten, snillet och bedåraren Ivar Nörcke.
Ehuru ingripande b a n s roll &amp; r i Elsa Finnes tragedi, ar denne man eget nog p5 satt och vis blott sWsserad, och liisaren får liksom Elsa Finne sjtilf ' för den niinst sagdt försuminade själiska d a n af hans viisen halla sig till katekesens gamla definition, att tron ar en viss förhoppning oiu det man hoppas och intet tvifla om det man icke ser&gt;.
Xea meil det int,resse han dock har i sammanhanget, skulle man önska houoin itminstone s&amp; pass iitfijrd, att man för Elsa Fiunes skull Iiunde skänka honom mera sympati och framför allt mera förståelse, an nix blir möjligt.
För läsaren, som icke st&amp;r under inflytande af hans personliga trollmakt, blir han snarast löjlig, dar han icke rent af verkar afsmak.
Slutet på första delen vittnar emellertid med sina ramiare stämningar och starkare färger om, att förberedelserna ni1 äro undan- gjorda, och att författaren med gliidje nalkas huivudpartiet af sitt iimne, gen del af Elsa Finnes historia, som med sitt eget glödanck innehiil1 först ger konstverket lif.
Denna andra del iLr Elsa Finnes egna anteckningar iifver dagar j sitt lifs avinterbrytning *, ntan dato, ty hennes minne behfif~er ingen vägvisare för deras innehall.
Det iir de stamningar i kiir- lekens mysterium, åt hvilka en kvinna Iruappt vagar rara sin egel?
ffirtrogne, som hennes stolthet förr skiille beljuga &amp; n röja.
Inför sadant kommer jii ingen granskning i fråga annat iin hvad den yttre, här så konstniirliga, formen vidkommer.
Att ett sadant my- sterium fiitt bokens form motiverar Lnudegård sjiilf med de sista orden i första delen, med hvilka han lämnar pennan &amp; t Elsa Finne sjalf: wIugeu kanner starkare, an den som skall dö, behofvet att vara s a m, att.
itflasta allt hvad han burit på, att.
bekänna tills d l t Br sagdt.
Hou, som talar - har, har kant det, som om denna bikt vore en s l d d, den hon hade att betala till lihet.
Hon har velat visa.
hvarför hoil icke kunde lefva.
Hon försvarar sin död, icke sitt 1if.s Och denna död, i de f&amp; ord författaren git ' vit den, iir bland det vackraste mati kan läsa.
SR vemodsfullt och stilla som Elsa Fione sjiilfrnant @ i. iu i dess hyila, kan man i sanning saga, att bar Gr dödens ndG bruten.
2
Kunde man tanka sig omdömet hos en person utan förutsättning att kunna identifiera de litterära företeelserna i denna bok med en upp- lefvad verklighet, skulle man f % ett sa till vida riktigt uttalande, som det först da kunde bli fullt opartiskt.
Men tvifvelaktigt vore dåremot om en sådan persons intresse skulle best8 inför d&amp; h k i ovanligt hög grad utformade Limdegårdska tekniken, att redan i fröet lata hela växten vara fullt utbildad om an i miniatyr.
Sa ar Elsa Finne klar och helgjuten redan i den lilla femåriga flicka, man först möter.
Hennes daningshistoris &amp; r förutskickad, hennes väsenart förutbestämd, och i författarens hägn har hon endast att vaxa nt efter gifvet kom- mando.
Detta vore i vanliga fall den andliga döden för ett diktverk, och det vore val så afven har, om ej författaren haft andra och kraf- tigare medel i sin hand att i bokstafligaste mening göra detta kvinno- öde lefvande.
Med hvad ratt han nnvändt dessa inedel hijr ej re- censenten till att granska, ej heller huru 18ng-t och i hvilken mån han låtit sanning och dikt gripa in i hvartannat.
Men man kan icke undgå att undra, nir verkligheten icke kunnat få biografins har val mest harmoniska yttre, hvarför d&amp; icke diktens förklädnad ocksa £&amp;tt bli fullstandig?
Som det nu ar, får författaren finna sig i att dra.bbas af domen öfver verket efter de gränser, han sjalf dragit upp i en, första » och en » andra del », inellan hvilka skillnaden iii.
s i i ögonen fallande, att inau ofrivilligt på oinshgsbladet söker svar på sin undran.
Och kanske ar det mennigen, att titeln siiger oss allt genom att saga - intet, ty dar står endast rätt och slatt de båda namnen Axel Lïntdegärd och Elsa Fzme.
Dessa anmarkningar drabba naturligtvis niers förfáttaren än hma verk.
Det ligger i dem något af den enskildes förtrytelse inför e n hemlighet, som mistat sin helgd, äfven om dess offentliggörande blifvit konstniirligt som har.
Troligast ock att den f ullständiga demaske- ringen af det evigt kvinliga, hvars kraf icke ens författarenamnet bar k~innat dampa, verkar storande och upprifvande i sin enkla och gripande sanning.
Huru som helst, man m8 Iasa denna bok med indignation eller sympati, den iir och förblir en bok, som man ioke glömmer, lika litet som inaii undgar författarens inaning vid in- gangen till andra delen: 2Och inå den läsas med allvar, ty med allvar, ar den skrifvena.
K.
B.
-- - -.
-- V#ra barn.
Vägledning till uppfostran i hemmet af H.. '
1 Hwzstm.
Till Sveriges inödrar och dess iingdom af En suemk moder-.
C) fvannämda tvanne broschyrer i uppfostringsfriigan ha uuder de senare åren iitkommit p i Fosterlands-Stiftelsens förlagsexpedition.
Den med titeln Vdm EIcIP ") &gt; Gr en öfversiittning från danskan, verk- stiilld af fil.
dokt.
E.
N. Söderberg.
Det ar en ungdomens vän, som har möter oss, en man med vaken blick och varm kansla för den oöfverskådliga betydelsen af att.
fostra ett lands ungdom till andligen starka och sunda iniinniskor.
Förf.
lii: gge&lt; soni naturligt iir,.
huf vudvikteii p&amp; uppfostran i hemmet, hvilken.
a f intet annat kan ersiittas, men han uttalar afven m&amp;ngn tänkvarda ord i fråga om skoliindervisningen, sarskildt vändande sig mot rnångliiseriet och den ensidiga kunskqsdyrkan, liksom han p&amp;- pekar bristerna i skolans nuvarande religionsiindervisning.
Hiifvud- parten af boken behandla!
dock hemmets uppfostrande inflytelse.
Sgrskildt beaktansvärda äro harvidlag de kapitel, som beröra &gt;In- dividualitet och uppfostran)), » Själflransla » och ~Lifsgladje w. Skarpt betonas att %fordran på oss sjalfva Gr den första paragrafen i upp- fostran &gt;, och att ~ippfostrarens lif inåste sta i ö£ verenssttimmelse med lians ord, eftersom barn ha icke blott öron utan äfven !gonw.
Förf.
utgår från en afgjordt religiös ståndpunkt, och han ser i skolans och heiniilets lösgörande från denna standpunkt den största f ara, som hotar vAr iippviixande iingdom.
Sainma grundton genorngar den lilla skriften » Till Sreriges ntöds-ar och dess u.
~ z g d o n a ~ ï7anslce.
lriinde man p&amp; griiud af titelus innebörd ha skal att viinta sig nagot mera betydande, %n hvad Iiar bjudes, nien utan att inneh&amp;lla något nytt iiro dock denna » en sveiislr moders2 tanknr burna af en så vorin öfvertygelse och ett s i djupt sedligt allvar, att de af den grund förtjaua att beaktas.
P.
.E.
Ingeborg Elfving P. Xn det plikttrogna arbetets representant, en bland de första a£ den stora skara i det.allmiinnus tjiinst verkaude lrvinnor, som vart land till Iieder fylla en plats som sainhiillsriyttign medborgariunor, har med Ingeborg Elfving g5tt ur tideu.
Det intresserade och dugande arbete, som fröken Elfving under en lång följd, z£ &amp; r nedlagt för Fredrika-Breiner-Förbundet i sin egenskap af revisor för dess stipendiefonder.
gör henne val förtjiint att af Förbundet och dess vänner ihågkoinmas i tacksamt minne.
Ingeborg Elfving föddes p&amp; egendomen Kampen nara Vexiö den 25 juli 1838; föräldrarna voro lagman Anders Elfving och hans maka Carolina Öberg.
Hennes lyckliga barndems- och ungdoinsh tillbriugades i det glada, för sin gästfrihet bekanta fädernehemmet, och nar familjen på 1860-talet flyttat till Stockholiil, blef Ingeborg Elfving en af de tre första kvinnor, som erhöll0 anställniiig i offent- lig bankinriittning, i det hon 186B vann inträde i Stockholms läns sparbank.
Därstädes tjänstgjorde hon sedan under 27 år, föivarf- vande sig genom sin stora duglighet, sitt skarpa förstand och sitt friska, behagliga viisen, aktning, sympati och förtroende af.
skval förnisn som kamrater och allmanliet.
:.
En redbar karaktär, ett varmt hjärta i förening ined ett klart hufvud och ett för henne egendomligt humoristiskt kynne, vor.0 kännetecknande för Ingeborg Elfving och förskaffade henne inangn, och trogna vänner.
Dödsbudet kom för hennes iimgiingeskrets e j oviintodt; redan på våren 1901 brötos hennes krafter af ett slagan- fall som beröfvade henne talförmagan, och om &amp; n någon förbättring för en tid inträdde, så återfick hon dock aldrig fullt sin tungas bruk.
Så framlefde hon ett &amp; r!
ömt vårdad af en yngre syster och tviinne gamla trotjanarinnor, tålmodigt bärande sin pröfning till dess döden den 20 nov.
befriade den stoftbundna anden.
Agda Backman - f, Föreningen Handarbetets Viinner har i dessa dagar lidit en stor förlust i det en.
af dess äldsta och plikttrognaste meclasbeterskor, föreståndarinnan för föreningens lronstsöi~nadsslrola, fröken Agda Backman, afgått med döden den %: de sistlidne november.
Agda Baclcmans föraldrar voro f. d. telegrafkommissarien W.: Rackman och hans maka, född Silfverbrand.
Men redan vid 1 2 års &amp; Ider upptogs hon som fosterdotter af brukspatron och fru David Hummel och i deras hem har hon vistats anda till sin död.
På hösten IS83 började fröken Backman sin verksamhet vid Handar- betets Vänner.
rl ' ill att börja med biträdde hon vid försdjniugen, skötte sedan i S år Irassan och sedan IS92 har hon förestbtt Hand- arbetets Viinners Konstsömnadsskola.
Dessntoin har hon jemte frö- ken Gisbeïg ledt f öreningens lrurs för Iiisarinnor.
Alltid intresserad för textil konst genomgick hon för nbgra år sedan ' en kurs i konstbroderi i Berlin och senare tillbringade hon en vinter i Wien, diir hón bevistade den kiijserliga Faclcskolan för konstbroderi.
Jiimte den stora slriclzlighet i sitt fack, som fröken Biickman iigde, förstod hon att inliiggn i sin undervisning den personliga alsk- yardhet, som verkar s&amp; tilldragande på eleverna och som i ej ringa grad bidrager till vinnande af ett godt resultat.
Hennes bortgång har också inom den institution, dar hon s&amp; liinge och s&amp; viil fyllt en plats och dar hennes blida viisen tillvunnit henne knmraters och elevers varma tillgifvenhet, efterlamnat ett stort och kännbart tomrum.
Föreningsmeddelanden.
För Fröken Alexandra Gripenberg, som p % genoniresa till Fin- land under ett par dagar gästat liufvudstaden, hade Förbundet anordnat en enkel fest fredagen den l 2 dec., hvilken ägde rum i samband medFör- bundets samkväm.
Festen hedrades för öfrigt med fru stadsminister Quams närvaro.
Tal för hedersgästen, fröken Gripenberg, hölls af fru Agda Mon- telius, hvarp % denna i ett vältaligt anförande svarade.
Tal liöllos äfven för fru Quam, för Finland i vercifierad form af fröken Ellen Wliitlock, för Norge och för Fredrika-Bremar-Förbundet.
n Fredrika-Bremer-Förbundets första samkväm under vinterns lopp ägde rum fredagen den 12 dec.
kl. l /?
8 e. m. å Nya Hush %llsskolans lokal, hvarvid frölim Gertrud Adelborg höll ett föredrag ÖEver » de kvin- liga kontors- och butikbitradenas arbets- och löneförh %llanden~ belyst af statistiska tabeller.
O Föredragen vid Liljeliolmeii.
Det sista föredraget före jul hölls.
torsdagen den 4 dec., d % fröken Ebba Westberg meddelade ~KBgra intryck från Danmark *, framfördt p % ett anslående och medryckande satt, som lifligt senterades af auditoriet, hvilket liksom Eöreghende föredragsafton till största delen utgjordes af skolungdom.
Lokalen var äfven denna &amp; ng Lilj eholmens skolhus.
Till Sveriges kvinnor!
Valen till riksdagens andra kammare hafvn i Ar väckt starkt intresse.
Det ar den brännande frågan om allmän rösträtt, som framkallat en i Sverige ovanligt stor politisk lifaktigh&amp;.
Men hur vidsträckt den allmiinna röstratten än uppfattas, tyckas alla taga för gifvet, att hälften af Sveriges vuxna befolkning - kvinnorna - bör uteslutas.
Dock, afven kvinnorna ha intressen att bevaka och synpunkter att göra giillande i samh~llslifvet.
Kvinnorna ha icke blott rätt utan äfven plikt att inverka på ' det fosterläa.dska kulturarbete, som utföres inom riksdagen.
Fragor rörande t. ex. undervi~ning, kyrka, fattig- och sjukvird, nykterhet och sedlighet, lrvinno- och arbetar- '
lagstiftning behöfva för lycklig lösning inflytande af såval lrvinnans som mannens egenart.
Orättvisan i kvinnans.
utestängande från politisk medborgarrätt blir &amp; m u iner i ögonen fallande, ju vidare den krets af inan blir, som erhåller denna ratt.
I andra länder - exenlpelvis England - har arbetet för kvinaans politislra rösträtt lange bedrifvits med energi.
De stora kvinnomöten, som i våras höllos i Stockholm och Göteborg, visade, att iifven svenska kvinnor vilja iiga politisk medborgarriitt och ined- borgaransvnr.
För att l~vinnornn skola få politisk rösträtt krafves från deras sida stor sammanslutning och uthiilligt arbete.
Vi npgmana darför alla för frågan intresserade kvinnor att på de olika orterna bilda röstr~ttsföreningnr eller, diir detta ej låter sig göra, ingå i någon af de redan befintliga föreningarna för kvinnans politiska rösträtt i Stockholm och ' ~ ö t e b o r g, till hvilka anmiilan om inträde jamte års- afgiften (50 öre) kan insändas i postanvisning under adress: För Göteborg: För Stockholm: Frök en Alzm Lincll~agen, Fröken Hildur &amp; je) -, Hufvndpostkontoret, Göteborg.
Tillag.
23, Stoclrholin.
DA af praktiska skal en form för samarbete snart nog torde visa sig behöflig, hinna endast de röstriittsföreningar, som före 1.
februari 1903 h a h a ins8ndt meddelande om sitt bildande till för- eningarna i Stockholm eller Götebotg, deltags i organiserandet af en centralstyrelse.
Förslag.
till stadgar för kvinliga röstrattsför- eningar kan eihiillas hos Stockholmföreningens sekreterare.
Styrelsen i Föreniqzgeqz för Icvimans politiska röstrutt, Stockholm: Gertmd Aclelborg, förestånd.
för Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, H a n m, Ltmler~.son, Folkskollararinna, Enzilia Broomd, fru, ordf., ~Ialn~skillnadsgatan 60, Lilly Bzgströnz, lärarinna vid statens Normal- skola för flickor, Alma Ericson, skradderiarbeterslia, Sofia Gunzcelius, innehafvare af Gumslii Annonsbjml, dm2 Margret Holmgren, fru, v. ordJ Brunkebergstorg 14, Anna Lindhagen, Barnavårdsinspektör, sekr., Villagatan 23, Erika Lindkvist, ordf. i Stockholms zlllmiinna kvinnoklubb, Aligusta Lithner, lärarinna vid Brummerska skolan, 28, Alnta Szcdpuist, Alexa~~dra Sk: oglulzd, fil.
lic., sekr., Br~~nnsgatan med.
lic., Lydia ?Ka.7zlströnz, fil.
d: r, Anna Whitlock, föresttlnd.
vid Stockholms nya samskola, Anna TYilhelmsson, frii, k n s s a f ört-.
; -
430 Styrelsen i E ' öreiaingen for kvimzam politiska röstriitt, Göteborg: Frigga Carlberg, fru, o r t 1 f. S. vägen 6-5, Stilla Fagerskog,.
sömmrska, .Margit HoZnzgwn, lärarinna., C. sekr., Ellen Idström, fru, k a s s a f ö w.
, Amn Lessel, Inrarinna, v. o r d f.
, Helen Sjöstedt, fru,.
Anna Sörensen, fil.
kand., folksl~ollararinna, Tlzora lVigard7~, med.
lic., Hilder &amp; el-, postespeditör, se kr.
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insänd perio- disk litteratur aug.-nov.
Svensk: De svenska landsm&amp;len n: r 1-3.
Eira n: r 16-21.
Folkskolaris barntidning n: r 11-32.
HiiJsoviLnneii n: r 17-42.
Heintrefiiad n: r 24-36.
Heniåt n: r 7-9.
I Iclun n: r 29-47.
Jordemodern n: r 9-11.
Kyrklig tidskrift n: ï 5.
Läsning för hemmet n: r 4.
Mot hemniet n: r 9-11.
Nordisli tidskrift n: r 5-G.
' Nya ky-kans tidning n: r 8-11.
Ord och bild n: r 8-11.
Pedagogjslr tidskrift n: r 7-9.
Saga n: ib 9-15.
Slöjdimdervisningsbladet n: r 7-0.
Social tidskrift n: r 6-8.
Statistisk tidskrift n: r 2 -- 3.
Svensk bokhandelstidning n: r 35-47.
Svensk damtidning n: r 36-47.
Svensli I iiraretidning n: r 35-48. svensk lnusikticlning n: r 12-17.
~ i d för ~ l&amp;arinnor i ~ ~ 32-44.
Tjugonde seklet n: r 1-2.
Varia n: r 9-11.
Verdandi n: r 5.
Fiiilihdsk: Finsk tidskrift n: r 5-8.
Nutid n: r 8-11. '
, Xorsk: Foï Kirke og Kultur n: r 7-0.
Husrnoderen ixr 24-38.
~ ~ ~ r 4-6. a l Xyl~ende n: r 17-22.
Urd 33-46.
W e r n n: r 5-7.
Daiisk: Bog og XaaI n: r 8-11.
Kvinclen og Samfundet n: ï 19-23. livindernes Blad 27 aug.-26 nov.
Tysk: Elatter des Badischen Frauenvereines n: r 17-29.
DeiitscheHausfra~ieiizeitungn: r 35-46.
Die Fraiienbew~egung n: r 17 - 08.
Dokumente der Frauen n: r 7-3.3.
Monatsbericllt des Vereins christlicher.
Lehrerinnen n: r 9-10.
Neue Bahnen n: r 18-22.
.= \ ' mes Frauenleben n: r 9-11.
Engelsk: The En,alisli woman ' s Review n: r 4.
The Norses: J o u r n d 11: r 10-11.
The Nursing Becord n: r 752-764.
The Woman ' s Journal n: r 34-45.
Fransk: Bulletin de la, soci6t6 des Cr&amp;clies oct .. La Femme n: r 15-10.
La Fronde, (till oktober).
La vie heureuse n: r 1-2.
L ' humanit6 nouvelle n: r 45.
Revue du Trsvnil n: ï 8-10.
