# ID: svediakorp-per231
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 6,584
# sentences: 257
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Hajsarinnan Fredriks betydelse för den tyska kvinnorörelsen *).
Kvinnorörelsen ar i Tyskland, liksom öfverallt i den civili- serade viirlden, ett utslag af de stora sociala och ekonomiska om- hvalfningar, som det nittonde århundradet bevittnat.
Genom stor- industrin hat en stor del ' bildade ' kvinnor blifvit beröfvade sina husliga sysselsiittningar och tvingats att söka arbete och förtjänst utom hemmet.
Den större sjalfständighet, de härigenom vunnit, har vgckt dem till medvetande om deras människovärde samt in- gifvit dem en önskan att fritt och obehindradt f&amp; utveckla sina för- mögenheter, p&amp; samma gång som kvinnornas kansla af sin plikt och sin rätt att arbet-a för samhällets och särskildt de behöfvande klassernas val allt mer blifvit lefvande bland dem.
Förandringarna i kvinnans ställning hade börjat genomföras i England redan under förra hälften af det gångna århundradet, ehuru först de senare årtiondena Icunnat uppvisa mera betydande framsteg.
I det lronservativa Tysk- land däremot, kan man först p&amp; 60-talet konstatera någon större lifaktighet på kvinnofrågans omr %de, sedan ett kort uppflammande a£ Intresset för kvinnofrigörelsen under revolutjonsåret 1848, slocknat lika hastigt som den politiska rörelsen.
Nar den unga engelska prinsessan Victoria, med sina liberala id6er och sitt varma intresse för kvinnobildningen och kvinnoarbetets utvidgning, såsom kronprins Fredriks maka fick s: itt hem i Tyskland, fann hon dar före sig en hård och obruten mark.
Med sin eldiga själ och sitt lidelsefulla temperament var det henne omöjligt att halla inne med sina åsikter.
Siirslrildt i fråga om kvinnans upp- fostran underlät hon aldrig att nppst %lla England som ett föredöme för det i föråldrade fördomar fangna Tyskland.
Denna hennes oförbeh~llsamhet väckte mingen gång missnöje, och hon blef före- brådd för sina anti-tyska tiinkesätt.
et-oaktadt har den ställning, hon intog till kvinnofrigan, i icke ringa grad bidragit till dess framgångar, och de framatstrafvande tyska kvinnorna inse till fullo, ' *) Nedanst.Bende för Dagny p % tyska skrifna artikel, hvilken kommit oss tillhanda i öfversattriing: var af förf.
afsedd att publiceras samtidigt med årsdagen af kajsarinnan Bredriks död, den 7 sistlidne augusti, men har af utrymmesskäl först nu kunnat infösas.
huru varmt hon intresserade sig for deras sak och hurii mycket da ha att tacka henne för.
Men de höga mal, som denna rikt hegåfvade furstinna, i sin första ungdomliga entiisiasm iippst.ällt för sig och p&amp;hvilka det tyska folket satt sin förhoppning, skiille ej alla l~lifva iipphiirina.
Som icke regerande furstinna voro hennes hinder bundna af iiison hiinsyn, och de hastigt flydda ' 39 dagarna som kajsarinna liito henne endast bittert kanna det omöjliga i förverkliganclet af sitia lifs- ideal.
» Det tragiska i hennes öde:), sager en hennes biograf *), &gt;ligger diiri, att motsatserna ej kunde förenas, mellan Iivad hon ville och efterstrahade och hennes stiilhilug, hvilken oniöjli~gjordc, att hennes inneboende andligs kraft någonsin fick Itomma till sin ratts.
r: J: Kajsarinnan Fredrik visste hvad soii1 felades det tyske folket, visste att för ett folks verkligt framgangsrilsa, allsidiga och siinda utveckling fordrades att båda könen utbildades till fulla personligheter och att kvinnans hjälp ar påkallad afven iitoni familjekretsen.
Den utpriiglade moderligheten i hennes vasen lärde henne uraltilja de vägar, p l hvilka kvinnans arbete i framta riimmet borde rikteas och de omrilden, dar hennes särskilda hegåfning lriinde finna sin bästa användning.
Hon förstod, att kriniioriirelsens niirniastc upp- gift var att g i f w kvinnorna tilifiille till en griiridlig andlig och praktisk utbildning, och därför agnade hon sin synnerliga upp- miirksamhet åt uppfostringsfrågor.
Ueli hon fidagaladc iifren sitt: intresse för kvinnorörelsens hiifvudprinciper, och sirskildt genom sin närvaro vid B Allminna tyska kvinnoföreningens~ arsmöte i Erankfiirt am Nain år IS06 gaf hon ett offentligt littryck i t siri iympati för kvinnornas sak, nagot som ej i ringa mån hidrog att stämma den allmänna opinionen välvilligt för densamma.
Liflig var alltid hennes glädje, nar lrvinnor iitmiirkte sig inom det ena eller andra omradet, .och hon sökte pd allt siitt;) tt sporra och uppmuntra krinliga förmagor.
Ron besökte regelhundet dc kvinliga artisternas utställningar i Berlin och uriderstödde ile Konst- närinnor, som sökte kiimpa sig fram till sjiilfstandighei.
Ilarvid hade hon framför allt sitt stora mil i sikte: att få värdet af det kvinliga arbetet erkiindt och att ökervinna alla fiirdomar, som ställa sig emot detta erkännande.
Så val direkt som indirekt har I - - - -.
* i Delbriick, » Haiserin Friedrich », I ' reussische Jahrbiicher.
Oktober 1901.
385 hon ocksi inverkat p i myndigheterna och lyckats intressera dem för kvinnans strahanden, hvilket äfven varit fallet inom de för- niiuin och lronservativa kretsarna, d8r eljes kvinnofrågan ej st8r i hög kurs.
Men om, soni nyss pipekats, hennes sthllning lade hinder i vagen f6r ett personligt ingripande, då det gallde de stora refor- merna, kunde hon fritt f&amp; gigna sitt intresse åt enskilda humanistiska företag.
Storartadt ar det inflytande hon på detta område utöfvade, och de föreningar och anstalter, som koinmit till på hennes initiativ, representera en betydaude siffra.
Och hon skänkte dessa institu- tioner ej blott sitt höga beskydd, hon Bgnade dem afven ett lif- aktigi andligt medarbete.
Föreståndarinnorna i de anstalter, som stodo iincler hennes hBgn, ställde hon sig i personlig beröring med och samlade dem emellanåt omkring sig för ömsesidigt tankeutbyte.
Ofta öfverraslrade hon skolorna med sitt besök för att kunna följa larjungen imder det dagliga arbetet, och på det grundligaste under- rättade hon sig om läroplan och arbetsmet-oder.
Hennes besök blefvo således ej, som så iilånga furstliga personers, en tom ceremoni, hennes verksamma ande ville ntöfva kritik, upptiicka missförh&amp;llanden, ingripa förbättrande, och hennes skarpa blick och praktiska förstå.nd gjorde henne f ~ d l t vuxen denna uppgift.
Ej sällan deltog hon i de under hennes beskydd stående an- stalternas afgbngspröfningar, och julfesterna hedrade hon ofta med sin närvaro.
Hände det någon gång, att hon ej personligen kunde infinna sig vid en högtidsdag, underlät hon aldrig att i stallet skicka en blomsterhälsning.
I basarer, tillställda med andamål att samla inedel till de inrättningar, som lågo henne siirslcildt om hjiirtat, deltog hon ej blott med gAfvor och inköp, utan hon öfvertog ofta sjalf föï- siiljningen vid nagot bord.
Som ett ideal hade hon alltid tänkt sig ett stort komplex af anstalter, l-ivilka skulle förens allt som hörde till lcvinnans uppfostran och utbildning och, som Helene Lange säger i sin intressanta minnes- teckning öfver kajsarinnan *:), » denna sailimanslutning skulle erbjuda h v a j e 18rjunge inblick i de oiriråden, som om£ atta kvinnans hela I d t i i r a r b e t e ~.
» Letteföreningen~ har till sin uppgift att gifva kvinnor utbildning inom alla slags praktiska ntiringsgrenar, och d i densa.nma njirmare &amp; n nagon aniian institution iilotsvarade käjsarinnans ideal, var den ocksa 9 ~ I h i s e r i n Friedrich9 i tidskriften Die Frnu sept.
1901.
föremål för hennes synnerliga intresse.
I dess !&gt;Handels och Industriin- stitut » inrättade hon som kronprinsessa t v5 friplatser för obemedlade döttrar till i krig fallna eller till tjänst iirstindsatta militarer.
At samtliga lirjungar skankte hon intriideskort till föreningens arligen föranstaltade föreliisningar, i hvilka hon ibland deltog som ihörariuna.
Konst- och sömnadsskolan uppmuntrade hon iifven genom dyrbara gif- vor, och åt gymnastikundervisningen, Iivilken först npptogs af den af Letteföreningen bildade # Victoria- flickskolan^, men sedan som obligatorisk införts vid alla Preusseris flickskolor, agnade hon sitt.
varma intresse.
So111 bevis på hur hennes uppmiirksamhet i ej mindre grad var riktad p&amp; tidens striifvan att söka ntjiimna klass- skilmderna inii namnas den omtanke hon hyste för » T ' ictoria-fortsitt- ningsskolanx, ocksa den en skapelse af Letteföreningen, nied iindam81 att gifva döttrar ur kroppsarbetarnas klass tillfiille att öka de kiin- skaper, de förviirfvat sig i folkskolan.
Af eu kronprinsessan nara stlende engelsk dam, liirarinna för hennes barn, miss Archer, grundades 1869, i anslutning till Lette- föreningen,, Victoria-Lyceet:), hvars syfte r a r att gifva bildade kvinnor tillfiille till en högre utbildning.
Furstinnan, som genast f d h början öfvertog potektoratet af läroverket, sukta s5 mycket som möjligt att liigge undervisningen i kvinliga hinder, och sjiilf bevistade hon ofta dess föreliisningar.
Under hennes skydd stod iifvenledes r Hemmet för de högre samhiillsklassernas döttrar:.
Detta hem iiineuluter eii i handels- och industriskola och ett » Handarbetsliirarinne-~erni11ari1iin!)
samband med en helpension för mindre bemedlade.
Att ~Pestalozzi-Fröbel-institutionen)) y&amp; grund af sin d i n g - sidiga, folkupplysningen befriimjande ksraktiir siirskildt var till- talande för kajsarinnans praktiskt anlagda sinne iir nat~irligt; hon tog en liflig och verksam del i dess utveckling o d ~ sökte i olika riktningar utvidga dess rerkuamhet.
Si r a r det p5 hennes initiativ Pestalozzi-Fröbelhaiis-föreningen inriittado ett hem för unga flickor fr8u landsorten, hvilka i Herliu vnsktide genomgd det med institutionen förenade Kbderaurten-scminariet.
Den hus- h&amp;llsskola, som står i samband diirmed iir iifveliledes grundad af henne, och hennes dotter Tictoria blef en af dess första elever.
T den till viirldsutstiillningen i Chicago siinda redogörelsen öfver Yestu- lozei-Eröbelhaus ' verksamheten, siiger kajsarinnan i det af htwnt!
sjiilf författade förordet rörande Kindergarten-iden bl.
a. följande: der Kindergarten ' s bör kunna straclra sina verkningar lin&amp; utöfver sitt nlirmaste mal, i det, den giir den krinliga iingdonieii till iiicclirbetare
i det stora follzbildningsarbetet.
Den erbjuder ett gemensamt arbets- falt, dar de bemedlade klassernas döttrar och deras mindre viil lottade systrar lrunna mötas i ett för alla kvinnor lika nära lig- gande intresse: barnens vård och uppfostrau » ' I:).
Da 1875 ~Heinmet för gamla lärarinnor)) skulle stiftas, gjorde kronprinsessan allt för att anskaffa de dartill nödiga medlen.
Hon sökte intressera framstående personer för denna plan och förmådde vetenskripsman, konstniirer och förnäma dilettanter att genom före- läsningar, konserter och teateiförestallningar anskaffa grundfonden till detta hem.
Likaså understödde hon ett » Hvilohem för lararinnor och sjnkskötersl~or~.
Ron visade afven intresse för grlindandet af en allmiiu pensionskassa för lararinnor och uppfostrarinnor.
Vid korniteerna för densaminas ordnande var hon ofta niirvarande och deltog i diskiissionerna.
Hennes oiusorg sträckte sig afven till de i utlandet boende tyska lwinnorna.
Ron blef beskyddarinna för det hem, som i Paris bildats för tyska lararinnor och lwinljga studerande, och ledde 1887 det möte eller riittare den rådpkgande församling, som samman- lrallats för att söka befria Hemmet från dess skulder.
Då Iion sjalf med framgång sysselsatte sig med målning och iilodellering, hade hon afven förståelse och intresse för konst och konstindustri.
Då IS67 ett privat Indiistrimuseum kom till stånd i Berlin, uppmuntrade hon företaget genom att öfverlamna till detsamma värdefulla konstsaker ur sina egna samlingar samt genom att linder- stödja det med penningebidrag.
Det tyslra Industrimuseets konst- industriskola sökte hon tillföra förbättrade lärometoder genom att siinda d: r Schwabe till England för att studera cleii engelska konst- indnstrins utveclsling.
Ar 1 S U öppnade kronprinsessan föreningen, Frauen-Indu- strie ' s » utstiillning, hvilken genom där ntstalld: ~ m&amp;lningar, foto- grafier och handarbeten uppvisade ypperliga prof på kvinnoarbete, inen p$ samma gdng lade i dagen, huru begränsadt lrvinnans arbets- fiilt d&amp; iiilnu var.
.
Kajsarinnan Fredrik var i sin egenskap af engelslra stor viin af kroppsrörelser och faste stor vikt vid kroppens hygien; hon vinn- lade sig också med all ifver on1 att på dessa områden göra sitt inflytande gällande i sitt nya .fädernesland För detta iiadalnil grundade hon IS75, Föreningen för IiiilsovArd i hemmets.
Har koin Iion att traffa Tysklands svaga punkt, ty utan tvifvel är den där.
stiides förekominande stora dödligheten bland spada bal: n att han- -- .. -- +) ~Veereinszeitiing des Pestalozzi-~ ?röbelhauses~ N: o 59 S V 1 Jahrgang.
.
föra tili en bristfiillig rHrd af kroppen.
Den ofvannimda före- ningens syfte ar att befriinja ett hygieniskt och ~ u n d t lefnuds- sitt, att organisera sjukvard i fatt,iga hem, att förse de obemedlade klasserna med god mjölk, att anskaffa bad för billigt pris etc. Genom medel ur egen kassa och genom öfverliiinnande af den till kronprinsparets silfverbröllop f r i n tyska folket skankte srriiiman, gaf hon föreningen en grundfond, som satte densamma i stand att utbreda sin verksamhet öfver hela Berlin.
Skollofskolonier utsiindes och barn- sjukhus, konvalescenthem, barnhem o. s. r. hafva upprättats genom dess försorg.
Denna förening har iifren grundlagt ~ Y i ~ t o r i a h e m m e t ~ en anstalt, där sjuksköterskor erhalla sin utbildning och livars före- ståndarinna studerat vid Thomassjukhuset i London.
Genom den sistnämda skapelsen ville den davarande kronprinsessan ej blott friimja ett nytt kvinligt arbetsområde, utan afren göra den kvi~iliga sjuk- vården till en fri, a£ kyrkan oafhiingig garning *).
För befrämjande af rörelser i fria luften gaf kiijsarinnan upp- slag till anordnandet af lekplatser med sandhögar i Berlins Tliier- garten och annorstiides, till uppförande af skyddstak som till- flyktsort vid hastigt påkommande orader samt af sma kiosker fDr försäljning af bröd och mjölk.
Men om, som af det ofvan sagda torde framgatt, kiijsarinnan Fredriks vidtgaende blick omfattade sC godt scim hvarje gren af socialt uppfostrings- och riiddningsarbete, r a r det dock at linbandet af de olyckor och lidanden, som kriget direkt och indirekt asamkut nationen, hon kanske inlagt den största förtjiinsten.
Vid utbrottet af 1810 %rs krig riktade hon som kronprinsessa ett rarmhjiirtadt upprop till det tyska folket, däri hon uppfordrade detsamma att söka atminutone från materiell brist beyara de tusenden af krinnor och barn, som genom kriget under m6nailer Leröfvats sina försörjare.
Personligen öfvervakade hon organiseringen af de stora lasaretten vid Rhen och tog del af allt i de minstc.
cletnljer.
Sarskildt den efter henne uppkzillatie:: Victoria-barrickenv inriit- tade hon på ett mönstergillt satt och besökte den dagligen.
1Tr f öreningen D Victoria-National-In~~alidenstiftun~~, Iivilkens iiudambl var att erbjuda penningeunderatöd till hiirens iiiikor odi invalider, uppstod p&amp; hennes föranstaltande under vintern 1SCl planen till an allmiin tysk jnvalidstiftelse till iiuderstöd for iijiilplehiif i - a u r *) Rertlin von der Lage, ~Kaiaerin Fi.i~dric.11 n i i i i itir \ Tirkril fiir TTaterland und Polko.
Gern.
Leipzig 188H.
reserven och.
hndtvarnet i hela landet.
Ur » I&lt;ronprinsessaus fond » anvisade hon betydliga summor till denna stiftelse.
Alltjiimt trogen.
sitt uppställda mål, med vannt hjärta, moder- ligt förstind och Idar praktisk blick varhade sålunda kajsarinnan Fredrik oförtrutet.
för det tyska fo1lcei; s audliga och materiella biist~.
Siirskildt galler detta för dess kvinnors, och diirför slcall i alla tider hennes bild intaga en framstkmle plats i deras iitvecklingshistoria.
Else Cowad.
B I kampen för renhet.
a T r e n n e bolnann ?&amp;l n i n g a r.
En synderska.
Blad lir en dagbok.
Af Gidtïa Bch~~sntl.
Ofvers.
af Klara Johanson.
I kampen för renhet.
Af Vwcc.
Öfvers.
fran tyskan.
En söltaiide sjal.
Roman af Etisnbeth Dauthaulay.
Ofvers.
Det.
ar en underlig, hjärtan och njurar rannsakande tid vi lefva i; en tid då mannisk.onaturens och samhallsorganlsmens hemligaste skrymslen afhöljas och stallas frim till beskådande i verklighetens sanningskarn ljus, och om det iin ar en ond tid, kan man ej skylla den för att ondskan lämnas att ostördt breda ut sig och förkofras.
Det.
ar ej ett ljusskyggt släkte, vårt eget, det går ej i blindo mot sitt öde, och de, som stupa på vägen kunna ej saga, att ej röster höjts, s o m varnat för fallgroparna.
Ett fysiskt och moraliskt rensningsarbete pågår på alla om- råden.
Det första står ju i samband med hvad s o m k a l l a s kultur- utvecklingen, hvaröfver samtiden ar så stolt.
Diirmed ha vi ej hiir att göra; dess framgångar iiro ju obestridda.
Nen hur &amp; r det beskaffadt med det moraliska röjningsverket?
Håller det Jämna steg ined framitskridandet för öfrigt?
Det vill icke synas så.
Har förefaller det, som om de första osalcrs spadtagen på nyodlingens falt natt och jiiiut vore gjorda, som om det Hnnu lage framför oss oöfverskådliga vidder af obruten mark med en i tröstlöst mörker försvinnande horisont.
Men arbetet %r dock satt i gång, man skönjer dess verkningar af mångfaldiga tecken, icke minst af litteraturen, denna tidsrikt- ningens trogna spegelbild, som i förskönade eller förvridna drag stsiller oss ans+te mot ansikte med verkligheten.
Litteraturen följer samhallsarbetet tätt i spåren.
J a g menar har icke endast den som vetenskapligt eller fr&amp;n faclrsynpunlct, utan någon skyddande fölekliidnad, sysselsiitter sig ined tidens sociala och moralislra företeelser, utau den som i dilcterisk form ställer fram för oss .srimh~llslytena.
Det har pA detta område i. vår tid iipp- stiltt en indignationslitteratur, soin ined mer eller mindre kraft
och talang, det ar sannt, men med omisskänneligt ' allvar g i r do etiska hagorna in på lifret.
Och det Hr ej symboler och hypoteser, som numera anrandas som byggnadsrun.i.eria1 fïtr saiuhii.llsprobleinen.
Niitidsm&amp;nniskrin vill se sanningen rakt i ansiktet, obeslöjad och utan nagon mystisk förrandling, och det iir i det obevekliga:; !miin- nieka k n n dig s-jalfw hon ser riiddiiingen.
Viira stamfrinder danskarna och tyskarna, hrilkas lynnen H; skarpt txtngera hrarandra.
iiro egentligen de, soin tagit upp hand- sken.
Ti, svenskar, Tiro mindre djarfva, r i skygga giirua tillbaka för ett alltför krasst blottande af lifvets skuggsidor.
Det hindrar dock ej, att afren hos oss det etiska omdaningsarbete, om hvilket jag talat, på.
det lifligaste sysselsiitter sinnena och att nian med in- tensivt intresse lyssnar till de röster, soin i maiiande ellttr varnande syfte tiilja för oss lifvets dystra saga.
Nyligen har trenne arheteii Llifrit öfverflyttade till r i r t spi-fik, som hvart och ett i sin min kiinna sagas iitgiira ett iiiliigg i den p %g %ende » kampen för renhet n, hrnrs upprifvande verkningar för- nimmas p % s&amp; mycket i 14rt inre och yttre lii.
Dessa, hvar för sig föga omfbngsrika arbeten ai.0 visserligen ej af den betydenhet, att de makta slå ett af dessa stora slag, som bana vag för reformer, men de förtjäna dock genom sin tendens mer $n genom si ' tt litterära viirde - hvilket likviil Iios ett par af dem ar obestridligt -.
att blifva iippmarlisamii~ade.
* * $.
Friimst af (le har aberolmde biickerna s t h ett frtli daiiskan p&amp; ett fört.raffligt siitt öfversatt arbete ined titeln syil (ktssli~: !.
Blad w- en dagbok har förf.
kallat i e s s a en förolyckad mannisko- varelses sjiilfbekiinnelser.
Historien iir den ganila ranliga, den girig på ggng i verkligheten genomlefdu, i dikten behaudlade: den en- samma, i lifvet litkastade unga flickan, som en g h g bringad ya fall, af den s. k. respektabla världen iiistötes och gradvis sjiinker till dcsx hon blir en af dessa parias, som su~iihiillet samtidigt tolererar och bïiinnmiirlier samt, da hon nått sista graden: if förneclring, dör fijr egen hand med en förbannelse y5 s i m lnppar.
Om man kunde tanka sig, att en af dessa olyckliga hade för- måga att.
ge ett uthyck A t sina kiinslor, skulle de nog kladas i ord, sådana som de har iiro itergiflia.
En lidelsefull, pR en ggng bitter och resignerad ton, en dji~p lic q) plöshet ocb en förkrossalicic sjalfanklagelse och tillika en den mest driipaiide förkastcalsedoiii iifver den bestaende snmbiillsiiioralen.
Maii kanner, att inan liar 8th- inför verkligheten i all dess fiirfiirunde nakenhet; endast uppliis- ningen?
sidan förf.
arrangerat den, fihfaller nkgot: .gjtirib.
Afren om lifvet är så uiirdelöst, som det.
miste te sig för d m arma dag- boksskrifverskan, torde en miinniska svdrligen liu sttiis att i döds- niinuten nedskrifva sina reflektioner, t. o. m. om dessa, soni Iiiii.
iir fallet., erhiillit fornien af ett slags fel~erf ' antasier.
3Icn detta ar ett litet kompositionsfel, som iiian liitt gliiifirner.
ArLetet i sill helliet efter-
lämnar genom sitt djupa allvar ett intryck, dar den litterar3 ~~ärdeiiiiit- ningeri kommer i andra rummet.
En bok soin denna skrifves icke för effektens skull, icke för att ge förf.
tillfälle att briljera med stil och form, det måste vara något vida djupare, namligen känslan af att ingen beträffande dessa s. k.
» fallna » i samhiillet iiger ratt att kasta den första stenen, som satt pennan i förf.
' s hand och gifvit henne förnibga att med en sadan gripande vfiltaliglïet nnder sjiilf- bek %nnelsens form skildra den vilsefördas tragiska öde.
Om man dröjer vid tendensen - som jag nyss niimt, i inin tanke det mest bealctansviirda vid denna lilla bok -- hvad %r det den lär oss?
Verkar den djupa medlciinsla för » synderskan s, som den inger, större tolerans behtiflande själfva synden?
Vore detta fallet, skidle den ju i den pågfiende » kampen för renhet » snarare vara ett vapen i handen 118 renhetens motståndnre %n tvärtom.
Och det ar sannt, att det poetiska skimmer, hvsrmed inan vant sig att på scenen se en » dame aus camelias)) och hennes gelikar oinstrålade, liksom brutit udden af den sedliga riittskiinslan.
Hari ligger en fars, mot hvillcen man miste .vara gå sin vakt.
Men i det arbete 11Gr %r friiga om, iir ej det onda insvept i en förskönande gloria.
Trartom, det ter sig osminkadt och iir till sina verkningar af den förödande lavinens art. För öfrigt Br det med full konsekvens förf.
i~tveclclat g8ngen n£ detta Icvinnoöde.
.
Det itï ej endast vidriga omständigheter och samhallets fördiirf, som äro skulden till bjältin~ians olycka., hon faller ett offer därför, men saval nedä-rfda anlag som hennes egen natur predisponera henne till ett offer.
Ron tillhör j11 en högre sninh %~lslrlass och har i sin barndom och tidigaste iingdom stått under ett godt och karleksfiillt inflytande, hon har saledes varit biittre ställd an tusenden i viiïlden utkastade nnga kvinnor, livilkn gått segerrikt genom frestelserna.
En af vars framstiiende socia- loger, som studerat v&amp;r arbetarebefolkning, har betriiffande det mo- raliska tillståndet bland nrbeterskorna intygat, att man miste fur- vinn sig öfver, icke att det star s i lagt som det gör, utan att det, i betraktande af de vidriga förhållnnden under hvillra de lefva, icke # r sliinre.
Jag tror att det, Gud vare lof, hos kvinnan inom alla saiuihiillslclasseï finnes en inneboende renhetslriinsla, som i hundrade fall mot ett stalsiitter henne nlot moraliska förvillelser.
Nen nar Iion en gång kommit p&amp; fall - som hjaltinnan i boken långt mer af olninnigliet och en viss experimenteringslusta ii11 af inneboende perversitet - och vis af olyckan och dess följder, ej begär Battre iiii a t t resa sig, det itr då, hon ha.r ratt att stalla sig som den anklagnnde gent emot samhdlet.
Hon, lrvianan, är den brhnm %rkta, det &amp; r hon, som far biira den dubbla bördan af skam- men och nöden, under det att han, medbrottslingen, g5r med lyftad panna som en alitad medborgare sin vag fram genom lifvet.
Evad under att den förkastade, med den skriande hungersnöden för ögonen, tillgriper den iltvag till rtiddning, som ligger iii: irinast, den att kasta bort sig sjiilf?
Och att hon, en g h g p; det sluttande planet, finne,
cn lieinsk tillfredsstiillelse i att sjalf bringa fördiirf, emedan hon fallit offer för fördiirf vet, hrem förrfinar sig diiröfver?
Och dock hör Lon ej till de djupasr sjunkna, trots sin förnedring sliipper hon ej innerst inne hoppet, ett litet Iiopp, om att iifren lifwt för henne skulle lriinna medföra frid och lycka och renhet.
I hennes sjal ariist.e ofta renhetstanlcar, som ingen skidle tro p; i - ingen skulle förstå,, gång p&amp; g h g försöker hon resa sig, nien fullt^ dnyo, ty fåfiing iir ju striden för en sildan som liou.
Iion iir ett jagadt djur, som spgras upp och slapas fram till skuml4len af der1 s. k. rittvisan - ett djur, som blir hetsadt till iliids.
Ingen skall utan en bekliimmandc känsla af skuld kunna lagga ifran sig denna syndabokannelse.
.Tag sade skiildkSnsla, ty o m maii anser sig aldrig s4 berattigad att s !$ sig fiir sitt t ~ r k t och tacka Gud, att man icke ar soin denna q-tiderska, alla iiro ri dock soli- dariska i skapandet af samhiillsiiioralen.
Och den reformation i sedebegreppen, som bebådats af ~ 8 tids r framsta diktare, hur 1Hnge skall den låta vänta pit sig?
Sar skall den nya lagen triitla i kraft, som visserligen dömer förbrytelsen strängt, men rattvisare fördelar straffet och ansvaret m e l l ~ n de skyldiga?
Förf.
till, En synderska * ger ej svar p&amp; frågan, fiir henne iipplöseï sig allt i ett tröstlöst mörker.
Nen en samretsfriga stiilld till samtiden lir dock hela hennes bok, en samretsfrliga, som ingen liar ratt att lilr- giltigt \ lisa ifrån sig.
D De ord jag satt som öfverskrift p5 denna lilla litteriira stiitlic, I Iicr~~peia fur rellhet;), ilterfinnier mail 115. titelbladet till ett litet arbete af en anonym tysk förf., soin samtidigt iiiecl nyss niiiiida bok utkommit i vår bokmarknad.
I Tyskland lar det gjort oerhördt uppseende och gifvit uppshg till en hel s. k.:; Iverdit- teraturs, (namnet taget efter den pseticlonyrn förf.
anviinder), d i r dels p&amp; allvar, dels i parodierande form de I kauil,en för renhets 11~1) - kastade spörsmålen debatteras.
I mycket Ila de claiiska och t.yska arbetena sliikttycke med hmrandra: drigbolrsformen, den bjiirt~litaude s.jiilfannalyseringen och den tragiska iipplösningen.
Men det ar eri annan fas af sedlighcts- för oss, en soin, si ati, fragan, som i den sistniimda boken i~l~prullux siiga, star OSS niirmare, emedan den ingriper i sjiilf \ - u fa~nil~juli fwt, i Hktenslrapet och i hemf~rhåll: indcna, iiiiuiligen dtw ctiibbelmor: d, som upystiiller oIika renlietslagar för maniien och fiir kviiiiian.
Det %r en naticlskvinna med (iennnn 115 er1 gin!
: iifverfiirfiuaclc, en syster subtila kiinslolif och kallt resonnerande fij~~st~ndsiitveckli~ig, till Björnsons Svavn i &gt;&gt;En liandskc::, som fur orilct.
(.
) (: h \ ' era genomg3r sammu erfarenheter som Svitva, stall ta^ xoiii Iion iiiellnii alternativen, att afstrl frin den 11on iilsltar ellw: tfpriita p i sina renhetskrnf, hrillm bilds griindtoncn i heiiiles Y ~ S P I ~ Hon.
liar litat s i blindt pii sin trolofvatle, att uiir l~indeln slites friin lienries
ögon och hon iippt&lt;: lcer, att han left ett lif, &gt;som alla andra » - för öfrjgt iir det lian sjalf, son1 med stor oförbehiillsamhet blottar för henne sitt föregbendo --- vacklar allt under hennes fötter och hon finner det omöjligt att, bygga upp ett iif på murken grund)).
Hon har en svar etricl att utkämpa, striden med sin kärlek, som hon ej kan slita ur sitt hjiirta, och striden mot hans ånger och förkrosselso.
Hon kiiil ej lefva vdun honoin - men hon kau ej lefva wzed hono~i~ under det att skuggan af hans befl~ckade förflutna ständigt stbr einellau dem - och så gör hon en anda på sitt lif.
- Det ar sina dngbolzsanteclrningar, dasi hon biktat sina kval och almalyserat sina tanlcsr, som hon ger sin iilslrade i arf med npp- maningen, att hail skall)) käinpa för den ide, för hvars skull hon gick under » och clärigeuoin uppriitta hennes minne.
01n man friinraknar den lilla tillsats af sentimentalitet, som i hvarje tyslrt verk p i ett eller annat satt måste ta ut sin rätt, hvilken sanningsspegel staller ej förf.
här inför våra ögon!
Att det ej ar första gången inom litteraturen detta sker, gör ej egekten mindre.
B !iiinsltliglleten invaggas sa lätt i sikerhet, gång på gång inåste den uppruskas och det ar mer; in en handske som behöfveï utkastas innan striden segerrikt är genomkiimpad.
De tankar, som Vera &gt;) fnllt opersonligts ocb; som hon säger, &gt;frigjord fran sitt eget öde)), utvecklar angående iilrtenskapet och de därmed sammanhängande moraliska fragorna behöfva inga kom- mentarier, de tala för sig sjalfva.
' Tusende kvinnor ha tänkt dessa tankar, uttalade eller outtalade fylla de världen med sina ängslande frAgor, uppfostraren, sedlighetsvännen, alla tiinkande för mänsklig- hetens höjande vakna persodigheter i var tid grubbla öfver den^.
» För mig %r det ofattligt)), siiiger Vera p6 ett ställe, » hnru en högt stående man kan besudla sin renhet med det gemena, van- grande, depraverande i ett sjallöst IörhIlllande ...
huru han kan träda inför sin rena hustru med bördan af detta förfliitna!))
w Ar dås, fortsätter hon, P verkligen mannens lcönsara en, an- nan an .. kvinnans ?~, Ar icke liiran om nodviindigheten af att i de tidigaste ung- domsåren tillfredsställa könsdriften ett välorganiseradt bedrägeri?
Eller ett stort misstag af lfilcarne?
Kan val n&amp;gonsin kyskheten dra efter sig s&amp; friiktansvarda, lif och lycka förstörande sjukdomar som okyskheten? » -- - - Under iitveclrlingen af samma tankeggng, sgger hon vidare: »: Den djupaste orsaken till detta för kulturens framsteg vidriga till- stånd ligger i vår tids moraliska viirdesättning.
- Mannen fordrar af den Picka han valt icke endast kyskhet, utan också ett obefliickadt rykte.
Med riitta!
Och kvinnan slzall finna sig i, satt hennes barns fader icke skytt smutsen, vainjeliga sjulrdomar, att han i usel djurisk sinnlighet bortkastat sin renhet? » - -.
sOch hon skall lrnnna högakta denna man? » - sAr det då möjligt att en ren hel- gjuten varelse med obeflackadt kanslolif icke skall rygga tillbaka inför denna afgrund af vämjelighet?))
Med skarpa vander hon sig mot var tids kvinnor, soiii atiga » fram och fordra lika riittigheter i stat och lif, samma lagar, samma i: örv8rfsmöjliglieter - under det att b10 tt sällan framställas s fordran på samma etiska riittigheter, p&amp; afskaffande af den hittills rådande di~bbelrnoralen ».
- Det är icke sden fria kärleken w eller hvad som fattas med dessa ord, som de skola fordra, » det rena, s ' anna akten- skapet ar den friaste kärlekens enda möjlighet)) -- Men » vi, (kvin- norna) skola icke tvingas att godlriinna inannens moraliska minder- värde; vi skols ha den rättigheten att fordra af den man vi valt samma renhet, samma obefläckade sinne och lif, hvilka han som en sträng domare fordrar af oss! » - - Med dessa lösryckta citat torde tendensen i denna lilla skrift vara angifven.
Den skärskådar för öfrigt fullt lconsekvent ämnet i sömmarna, visar hur statens winstitiitioner~) jainna viigen för osed- ligheten, visar .hin olycksbringande den blindhet och okunnighet ar, livarmed de viilbergade kretsarnes inngn flickor gå sin lefnads be- st.ämmelse till mötes, hiiru kvinnan wo111 hon %r &amp; del och god lider hela sitt lif genom förli-tsten af sina illusioner, om hon b&amp;r inom s i g fröet till det onda, hur hon sjinnker till det samstaw.
Hon visar att det ej är mannen ensam, som är den skiiidbelastade, ej endast kvinnan som &amp; r offret; de dinka bada uiider för samhällets föraldrade villlarelser, krossas under bördan af den oerhiirda sociala skuld, som gener ntioners moraliska förvillelser hopat öfver miinskligheten.
Det finnes ej ruin för nigra ljiisare framtidssyner i denna skildring.
En glimt af hopp för ett kommande släkte skymtar man dock,och jag tror, att den blygsamma önskan förf.
till slnt inttalar, att hennes verk mktte blifvw wen enda liten sten till en renare, kyslrare framtids underbara byggnad D, slrall gå i inppfyllelse.
Den tredje i ordningen af de böcker jag har ofvan upprak- riat lir så olik de bbdn forsia som det gärna ar möjligt.
Det ar egentligen genoni sitt arbete)) Ny kiirlelc~, hvilket jag i ett före- gtiende hiifte anmält, som dess förf.
h&amp;fdat sin plats bland tendens- diktarna af hithörande slag.
Men d&amp; » En sölcande sjiil * äfven upp- träder i tendentiöst syfte har jag tagit med den här.
Alla de, fel och svagheter, på hvilket Elisabeth Daiithendays första arbete öfverflödar, ' återfinnas i detta och knappast någon af dess förtjänster.
Det uppstyltade, svamliga språket, delvis till- tlrassladt till det obegripliga, (möjligen beroende af tafatthet i öfversättningen) den naivt själftillriickliga &gt;frigjordhet D, h y r m e d förf.
för sina tankar till torgs, hvarvid hon ej besparar oss ett enda af de slagord, som representanterna för tidens smogna andar » infört i litteratiiren, dartill den banala, innehållslösa histo- rien, allt tillsammans erbjuder en föga njutbar läsning.
Blan vill så gärna agna sitt intresse åt den sökande själen, hvars renhets- och frihetsstriifvanden väcka ens sympati, men hennes viigar gå,
fr: m i s3 in&amp;ngn ~1: iigerbnltar att man har sviirh följa med.
Det värsta är dock, att man icke kan taga henne på allvar, och en san- ningssökare som vacker löje hnr förfelat sin mission.
Idealkvinnau, typen för den nya miinniska, hvarom - » Ny lrar- lelr » siat, ar personifierad i Ina, bokens hjältinna.
Den kvinliga ren- heten och ps~kislra öfverliigsenbeten finna sin kulmen i henne.
Hen- nes skönhet besegrar med ett slog alla män, men hon går sin vag fram oberörd, kämpande för sin andliga frihet (efter en del veder- vardigheter, iifven ett misslyckadt äktenskap, agnar hon sig med fenomenal framgång åt författarskap) till dess hennes w sökande sjab finner ett narbesliiktadt vasen, med hvilket hon förenar sitt öde och blir w inryckt i kärlekens soliga viirld w.
et vore frestande att Be läsaren nggra profbitar på arten af den stil, Iivari förf.
ikliider sinn reformtankar.
Lösryckta l ' r h sitt saininanhang sliiille de dock te sig sa uteslutande från den komiska sidan, att jag afstar fran att citera, d&amp; min uppriktiga sträfvan ar att göra xiittvisa At förf: s goda vilja.
Den grund, p&amp; hvilkm hon velat bygga kr utan tvifvel ren och ideell, hon har önskat, iifven Iion, slil ett slag i kampen för renhet.
Allt b.vad hon lyckats.
bstadkomma tir emellertid en byggnad, vanprydd af stillösa och ande- fattiga smalzlösheter, och hennes slag blir därför ett fifängt f&amp;- tande i luften.
Men trots mis~g.i.e ' ~) p och förirringar visar detta arbete, lik- som de öfverkigsnare litteriira företeelser jag förut omnämt - alla författade af kvinnor - att kvinnan i vår tid lziinner djiipt sin medansvarighet i det nydaningsverlr, som, vi skola hoppas det, kommer att bana vag för ett framtida renare släkte.
L. D-n.
Föreningsmeddelaiiden.
.
- - -- w Cäfva.
Till Fredrika-: Brc !wei ' - Förbulldets sjul~vBrdusfdelilin,v~rdsadcl~ing har af en person, som önskar vara okänd, öfverlamnats en gB.fva af 300 kr.
Föredriigen vid Lil.jcholineii.
Torsdagen den 20 iiovember iigde det undra a.f höstens I~iljeholms-föredrag rum, denna @ ng i församlingens skolhus.
Det ämne, som behandlades hade till rubrik # Något u r djurens lif och hur vi böra umg&amp;s med demo och hölls af seirlinarieliirarinnan fröken Anna Linder.
Det lockande Bmnet iifveriså lokalcn hade visat sig aga en synnerlig chagningdiraft för Liljeholruens yngre slakte; auditoriet bestod ocksa till största delen af skolbarn, hvilka med spand uppmark- samhet följde det lifliga och l iirorilta föredraget.
-- e t.
-
En niiiinestafla öfver Fredrika Bremer.
Söndagen den 16 november aftiickt-es en öfver porten till huset Sergelgatan uppsatt ininnestafla öfver Fredrika Brerner, en min- nesgiird, agnad denna var friiidade landsmaninua, af Svenska kvin- ' nornas nationalfÖr) ~iind.
Denna förenings styrelseledam ' öter, med- lemmar af Fredrika-Bremeï-Förbiindets styrelse samt slaktingal ' till Fredrika Bremer narvoro vid den i all sin enkelhet vackra och hög- tidliga akten.
Sedan de inbjndna samlats, yttrade ordföranden i den först- niinida föreningen, frii Anna Hierta-Ret-zius:, För att i kommande slakters hågkomst bevara IrSinnedoinen om att eri af Sveriges idlaste, för kvinnans val och framatskridandet verksammaste kvinnor, Fred- rika Bremer, ~inder den betydelsefiillaiste delen af sin lifstid haft sin bostad i detta bus, har Svenske kvinnornas nationalförbund be- slntit att har l&amp;ta uppsiitta denna minnestafla; som diirjiimte må blifva en hyllningsgiiïd till hngfiistande af den stora banbryterskans ininne.
s Taflan, som %r af svart svensk granit, biir följande inslrrift i förgyllda bolistii€ ver:
