# ID: svediakorp-per2307
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,640
# sentences: 1,164
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Nr 3.
~ r b e t e r s k o r n i - s tidning.
- Zltgifven af E (~tinn,ornas ~ a a k f ö r b ~ n d.
.
I C I _ Från Finlands kvinno- värld.
.
Vi presentera liar för våra läsare två af finska arbetarerörelsens kvinn- liga agitatorer, frkna Ida Ahlsted och Miina Sillanpaa.
De besökte båda Stockholm i augusti månad och vi passade på tillfa.llet att skaffa, oss upplysning om agitationsarbetet bland ~kviiinorna i Finland.
Och det var verkligen in- tressanta saker vi fingo hora.
De flesta af OSS kvinnor gå i den tron att vi har äro ett godt stycke före finnarne i fråga om organi-.
sation, men enligt de upp- lysningar vi fingo tycks ar- beterskorna i Finland i all tysthet ha lyckats skaffa sig organisationer, som hvad .siffrorna angå kan mata sig med vara kvinnliga: organi- sationer.
Den kvinnliga fackföre- nirigsrörelsen i Finland ar icke gamma.1, och kvinnorna kunna först nu sagas ha vak- nat för densamma.
Ett tiotal kvinnliga.
yrken såsoin tvätterskor, tjanarjn- nor, söinmeïskor, f abriksar- beterskor, tobaksarbeterskor in.
fl.
finnas orga.nisera.de.
Saint.liga organisationer sor- tera under ett kvinnoförbund som räk ' na.r 10,000 medlein- .mar f r.åu hela landet.
Agitationen bedrifves ener- giskt; ' genom broschyrer och dylikt har en hel del; trattats.
Tvät- terskor och sömmerskor ha genom 1ö- nerörelser fått sina lönevillkor för- bättrade.
De senaste åren ha visat att den kvinnliga organisationen s tått stark mot allt förtryck.
Trots all fattig-, dom och nöd har ingen organise- - rad kvinna utfört niigot spioneri .eller någon angif varesyssla.
Hand i hand med den fackliga agitatio- nen arbetas ifrjgt f ör kvinnornas röst ' ratt;.
denna .. rörelse började för f en1 år sedan.
Ofverklasskvinnorna ha visserligen arbetat länge, men dessa vilja icke den allmänna röst ' ratten.
En mängd demonstrationer och röstrattsmöten ha apordnats och kvinnorna visa lika stort intresse för eröfrandet af politiska rattighe- __C_- - ter som ' mannen.
De finska arbe- terskorna fordra, rödxättsfrågan löst samtidigt för både ma.ns och b i n - nors vidkommande.
Bland de organiserade kvinriljrna tyclis t j aiarinnorna vara de fram- &amp;, d6 ha kommit så låilgt att de redan sedan flcira åi ha egen plats- f örmedling~byï~ i Helsingf ora samt egen tidning.
Det ar afv6n bland dessa som .Miiiin Sillanpaä valt sitt arbetsfält.
Hon ar född 1866 i.
Bil- lanpaa torp af Joclkis socken i Fin- -.
.
CiiCi Då tj änarinnef öreningen gnind- lades tog S. en verksam del i dess verksamhet, och hon innehar nu ord- förandeplatsen.
Efter upprepad an- sökan bifölls ' ' slutligen vå ' 3n 1905 S:s förs1a.g o.
grundandet af arbe- tarekvinnornas organ Palv.eliatar- lehti (Tjänarinnebladet) för hvilket hon &amp; r ansvarig utgifvare.
I&lt;unskapsr.il~: och klartankande iir hon på åtskilliga sociala områden anlitad.
Till sin personlighet ar hon en lugn, glad och vanlig kvinna .. Sept.
1905.
- kad att afsta ' från sitt dittills innehaf- da yrke,emedan idkande af heinbage- riyrket hindrade ofta upprepade agitationsresor.
.Anlade d6 en mat- och kaffeservering.
I börj ' - blyg till sitt satt men tillika rättfram, väckte hon ' snart hos sina.kamrater en viss uppmark- samhet och blef invald i flera ar- betareorganisationers komitéer.
Invaldes 1899 i. Abo i det nya Arbetarepartiets styrelse dar hon var enda Irvinnliga medlemmen i fyra år.
(Nu äro de 2).
.
- Frk Ahlsted har utvecklat mycken energi för en bättre och mera solidarisk arbata- reorganisation i ' Finland:,, O ' Kvinnogestalter.
M I I N A SILLAN.PAA.
- land; Hennes fader var en fattig jordbrixkare, som lefde i så sma om- ständigheter ' att han knappt kunde försörja sin familj.
Vid tolf års ålder ' började hon arbeta i en fa- brik, däz hon stannade i sex år.
Vid 1.8 års ålder an.tog S. plats som tjanarima.
Efter att i en tid.
af 15 år sysslat p i detta omrade, an- ställdes hon som.
föreståndarinna vid Tj änarinnef öïen.inge:ns platsf örm.ed- lingsb yrå i Helsingfors, hvilken be.- fattning hon f ortfarande innehar.
Som tjänarinna hesijkte S. i två ars tid folkhögskolekurserna och dar började hon intressera sig för ar- betarefrågan; isynnerhet för tjana- rinnornas otacksa.mina öde å ena sidan och å andra sidan deras okun- nighet om organisationens varde.
I D A AHLSTED. '
Ida Ahlsted föddes i Nurmijarvi socken 1875 i sin faders arftorp.
Ofverflyttade till sina anhöriga i Helsingfors &amp; r 1887 och anställdes där i .ett hembageri.
1898 var frk Ahlsted en af stiftarne till Hel- singfors arbeharef örenings kvinno - afdelning, den hon förestod i fyra år som ordförande, hvilken post hon dock miste nfstå för upprepade agi- tationsresor.
.
Blef d &amp; kallad till af- delningens hedersledamot; likaså ar h on Utar ' bet.aref öreningens kvinno- afdelnings hedersledamot.
Frk Ahl- steds hufvudstrafvan ar att väcka intresse och a.gitation hos arbetande kvinnor, och hon .har agiterat och verkat på olika arbetaieorganisa- tjoner, grundlagt föreningar o. s. v .. Ar 1899 såg frk Ahlsted sig nödsa-, Det ar ' ett utmärkande dra.g för vår tid att tanka evolutionart d. v. s. att be- döma nutidsf öreteelser såsorn den senaste lanken i en l h g kedja af f orändringar, mel- lan hvilka etat orsakssainman- hang kan uppvisas.
Den mo- darna kvinnorörelsen, vare sig vi tänka p &amp; den såsoin ett extremt könsemancipato- riskt strafvande hos öfver- Idasskvinaan eller såsom or- ganisationsrörelse bland ar- betets kvinnor, ä r säkerligen iifven bunden vid visssi för- utsättningar, som kunna; ligga ganskst långt tillbaka i tiaen.
I alla %ändelser Haknar ' det inga: lunda sitt intresse att för ett ögon- blick liimna kvinnoviirldens dags- spörsmL1 och låta blicken svafva ut i gångna tider, sökande håll- punkter ' för ' en rätt uppskatt.ning af våra dagars kvinnorörelse.
De.
senaste trettio ' årens forskning har grundligt Skakat v h a föreställ- niliga.?
om vår gamla bekantskap den patriarkaliska familjens, faders-.
valdes-familjens.
uråldriga snor och visat att a-fven denna bastanta och.
vördade institution varit underkas- tad utvecklingens lag.
Nar ameri- kanen Lewis Morgan förlade sina.
undersökningar om det mansklig ' a ursamhallet till de amerikanska in- dianfolken, a.zteker, tolteker etc, och de malajiska folken på Australieii: ' I.
.
MORGONBRIS;.
.
.
.
öar, fördes han snart i n i en värld, fram i tiden.
- under reform&amp;tionirö- som icke kände den hedervärda och relsens vårstor:mar tfiida i. händel- - respekterade patriarka@ka guds sernas förg.&amp;.nd sådana persönlighe- ordning bland människors barn, utan ter som Englamds .stora .drottnini visade former för slakt- och famil- Elisabeth,: framstegets,.
protesta.nti &amp; jeorganisationer, som i sina rudi- mens väktase, med,an den papisGska ment och förvandlingsstadier mer kontraref ormationen, j esuit-reaktio- eller mindre skarpt markerade en nen samlas och f y k a s bakom hand- äldre.
' familj e t y k dar kvinnan-mo- lingskraftiga kvinnor -; som 4311 Maria ' dern var den ' behärskande och cen- Stuart och Rat,aiina af M&amp;dici.
Kvinnan har fordom.
p å de mest trala gestalten.
Så befanns a t t pa- triarkatet, faders-väldet, föregåtts utsatta, sj Eilskrsft och, behiiirskning af ett matriarkat, ett modersvalde, krafvande poster spelat en roll, grundadt på tanken att, d å barnen hvarom v i i vara, .dagar icke göra närinast höra modern till och fa- oss ' en förestallning.
Måhända min.
derskapet i äldre .regellösa tider ar nas vi e t t antal kvinnor under den svårt a t t bestämma, hon, modern, stora franska revolutionen, hvilka.
ar ' deras ansvarige ägare inför s i r ~ satt märke efter sig i hafclen, men diirefter ar det som om borgarval- slakt, d. v. s. inför s h stam.
Redan Morgan har antydt, att det i .salrihalluna tryckt kvinnan folkens äldsta sägner bevara tydliga ned till en niva, som säkerligen ickc minnen af denna f örpatriarkaliska svarar mot hennes andliga.
styrkas tid, då kvinnans.
verksamhetssf ar berättigade anspråk.
Industrialism och hela stallning var helt annan och merkantilism som h:irskandc a n.
den sedan under tidernas lopp sa~mhallsmr~kter synas ej fördraga blif vit.
Det vida rum, som de äld- den stora, själsstarka kvinnan: Trots sta mänskliga samhällena lämnat, i t den friare stallning, kvinnan vunnit kvinnlig kraft och begåfning, fylles i det moiikrnzL lifvet har borgar.
ofta af kvinnogestalter, som stråla väldet ej mäktat skapa kvinnor, oss till mötes u r sagan och myten som tåla e n jamförelse med gångna eller u r den begynnande historiens tiders ...
' Vi.
mota i våra sriinhällen första tider.
U r den germanska konstnärinnor och förf attarinnor, a konst- sagokretsen.
kunna v i peka p % Bryn- sallan fullt j a ~ ~ n b ö r d i g med hilda i Sigurd Fafnisbanes saga.!
niiren och f ö ~ f a t t a r e n i djup och från semiternas hafder tala Semira- kraft, v i träffa kvinnan p$ olika mis och Judith om ett skede af arbetsplatser, och den nya tiden ha1 kvinnlig höghet och glans.
I helle- f&amp;tt en n g t y p i fabriksarbeterskan, nernas historia strålar den atenska men v i spana förgafves efter den Aspasias diadem öfver Perikles ' ti- stora, glansande kvinnokraften, som dehvarf, och Roms historia f örtal- höjer sig öfver könets synvinkel, jer i iildre tider om kvinnor.
som och p &amp; modet för dagen ar deh me- höja sig öfver sin omgifnings genom- ningen a t t familjen drager en na- snittsmått i godt och .oadt.
Hvad turlig grans för kvinnans person- Aten och Rom vid.kommer iiro vi lighet.
Skola .arbetarorganisationen och redan långt inne i patriarkakets tids- den sociaiallistiska tankens segertåg ålder, men .märklig a r likväl den antika vördnaden för familjemodern.
genom vBrlden öppna nya vidder Denna vördnad a r till sitt vasen och möjligheter för kvinnokraft, som och innehåll grundskild från riddare- snmhiillsf örhållandena 1åt; a ligga tidens chevaleriska kvinnosvarmeri obrukad?
Spartacus.
eller v i r a dagars blaskiga kavaljer- fjäsk.
Den kristna mytologien, som växte och iitbildades under skedet mellan antiken och medeltiden, visar tyd- liga reminiscenser af en matriarka- lisk period.
Det ar icke en slump eller en oviktig omständighet att den katolska legenden och dogmen vid eller stundom öfver ' %guds son)) sta.ller, guds moders och vid sidan af Jesuskulten utbildar en Maria- kult, som genom hela medeltiden och.
anda i n i våra.
dagar verkar med suggerande Iiraft på millioner sjalar.
Men jungfru Maria a r ma- triarkatets modertyp.
Liksom mo- Förändringarne i kvinnans e1:onomiska dern i en gens eller stam bevarar ställning.
hon till senaste tid sin makt öfver &gt;guds församlingw; jordens söner Till en början var d &amp; utsiktek till skola böja sig i stoftet för hennes rikligare förtjänst, till lattare verksam- bild och hennes hand helar krop- het, som drog kvinnan till fabriken, pens och sjalens smärtor, men snart kastades hon af järnhård Medeltiden, denna af liberala nödvändighet midt in i det industriella skriftställare och.
historieskrifvare lifvet och hölls: ocksa fast däri.
.
föraktade och misshandlade tidsål- Bvarje ny uppfinning, hvarje för- der, a r synnerligt rik på kvinnor, bättring i vbetssättet, som tekniken som gjort stora insatser i sin sa.m-) ch vetenskapen uppfann, underlättade tids lif.
Mari förgäter lätt, a t t klost- ulöjligheten att sysselsätta t. o. m. ren stodo öppna för både man och svaga kvinnor, men gjorde å andra kvinnor och följaktligen äfven klost- sidan mämklig arbetskraft öfverflödig, rens bokskatter.
Därigenom bered- skapade de arhetslöses industriella re- des de kvinnor, som tagit doket, servarmé och nedtryckte därigenom samma tillfälle som mannen a t t till- städse arbetslijnerna.
Mannens lön agna sig den bildning, som denna räckte ej längre till att tillförsäkra tid maktade gifva.
Det gafs då iamiljen dess iinderhilll, den var 0 % I h g t ifrån ett bildningsstreck mel- knappt till.rack:lig för att tillfredsställa lan könen.
I dessa s. k. mörka ti- msamt mclnncsns behof.
Familjens der - val i afseende p &amp; valstån- ~nderh %ll fordrade snart att kvinnan s dets utbredning föga ~mörlrarew a n Iörtjanst utfyllcle man nens.
Kvinnans våra dagar - framträda lysande rerksam het förvandlades frAn att vara kvinnliga föredömen i mänsklig upp- bibeliållande, till att vara till för för- offring, i fosterlandskärlek, i poli- tjänsten, lrvincian själf fick därigenom tisk begifning.
Hvem.
dröjer ej förmhga att lefua afvein zctailz munnen: med beundran vid Jungfruns af rvinnan fick därigenom först möjlig- Orleans hj alteskepnad?
Blanca af: iet till ett fullt sjalfständigt lif.
Castilien styr med kraftig hand sina De nya produktionsförhållandena riken och i Norden ljuder Birgittas riade sålunda ej blott förstört den stamma straffande och siande, me- ?konorniska grundvalen för.
kvinnans dan en Margareta af Danmark, Nor- hittillsvarande verksamhet i familjen, dens första politiska geni, enar och: le upplöste samtidigt den isamhalliga håller enade de tre folken, så länge:) ch offentliga stallning som fordom maktens tömmar ligga i hennis tillkom k.vinnan, ' de uppliafde den rasta hand.
Ett par århundraden samla, pii mannens öfverviilde hvi- ', a ' ' ' Arbeterskorna och nutidens ' ' -.
.
e.
.
lande familjen.
Kvinnans, af hem- senare och öfverh~fvudta~et pi allt.
mets härd omslutna verksamhet hade arbete - till större fördel för de ton-.
hittill ' s.
.
hållit samman familjen, kvin- gif vande privat egendorn~ä~arne.
na,ns .. till fabriken förlagda verksam- Att af.
detta skal motsatta sig a t t het tillintetgjorde det fordomtima fa- kvinnan deltager i industriellt arbete, miljelif vet; men lade på samma gång att åter vilja fjattru kviinnafi vid grundvalen till det kvinnliga slaktets hemmet, detta är lika dåraktigt och oafhängighet och därigenom ock till onyttigt som då de engelska arbetarn6 trodde sig för alltid kunna aflagsna.
, iless frigörelse.
.
: Har, liksom öfverallt eljes, stodo konkurrensen med maskinerna ' ge.nom de samhälliga förhållandena, manni- a t t.
forstöra maskiner ' mh fabriker.
skornas uppfattning, långt efter det Att strafva efter att afskaffa el.ler till nya ekonomiska tillstanbet.
Den om- och med blott att inskränka kvinno- hvalfning soln ?örsiggått inom ' kvin- arbetet (undantagandes i några fall nans ekonomiska stiillning ar fullbor- dar skada uppstår för .kviznnans och dad, men omhvalfningen .i hennes po- afkommans sundhet) det skulle betyda litiska och rätt.sliga ställning l %ter att vrida vår utvecklings hjul tillbak &amp; annrl.
vänta på sig.
Ehuru kvinnan och skulle lagga i dagen en gränslös genom produktionsförh %llandena stAr brist på förstiielse.
af de ekonomiska ekonomiskt oberoende af mannen, så förhållandena.
Dessa bekymra sig inte sthr hon ännu politiskt oc+ samhäl- en smula om hvad vi önska, de fråga icke efter om På1 och Per i sin sen- ligt under hans förmynders " kap. Industriens utveckling arbetade vi- timen.tala fördomsfullh.et vill ha kvin- den slagit in på.
nan bunden vid hkmmet, vill ha henne dare i den r.tning För hvarje gång ' tillverkningsmedlen ekonomiskt beroende, politiskt och fullkomnades, rycktes tusentals kvin- rättsligt undertryckt., Produktionsvil &amp; nor från den husliga härden och dref- koren ' kauna icke till nfigra sentimen-.
vos in i storindustrien: Kvinnan ar- tala, personliga hänsyn, blott ekono- betade ej längre för familjens behof, miska nödvändigheter, hvilka äro onnd- vikliga som naturlagar.
Och i en- ut.an för samE.allsmarkiladen.
Det industriella kvinnoarbetet blef lighet med denna nödvändighet måste snart en mäktig ekonomisk kraft, som kvinnan bli.
sysselsatt inom industrien, kapitalisten gärna räknade med.
Re- trots allt kälkborgerligt skrik; ja hen- dan därigenom att den kvinnliga ar- nes industriella verkningskrets måste betskraften nu gjorde anbud att ar- dagligen bli mer utbredd och befas- beta, blefvo anbuden på arbetskrafter tad.
I kraft af de ekonomiska för- större an efterfrågan, och darigenom hållandena kan kapitalisten lika så miiste lönerna blifva mindre.
I dub- litet som mannen vara af med det bel och tredubbel mån niåste dettg industriella kvinnoarbetet.
J u mera darnast bli följden af konkurrensen den förre tvingas till * allt billigare bland kvinnorna, d % den kvinnliga tillverkning.
genom konkurrensen- ' pH arbetskraften redan förut var att f &amp; världsmarknaden, och vid.
straff af för särdeles lågt pris.
En orsak dar- sin egen ruin, ju mera lonerna i all- till var det ringa anseende kvinnans mänhet sjunka, desto mindre ar man- hittillsvaraande arbete hade såsom icke nen .i stånd att allena, komma ut med betalt, därför att dess produkter i,för- existenskostnaderna for hustru och hållande till storindustriens mekaniskt hafn och desto mera tvingande nöd- frambrakta artiklar blott represente- va.ndigt blir det att kvinnan har en rade ' ett mindre kvantum samhalligt verksamhet genom hvilken hon kan genomsnittsarbete och därigenom med- förvkrfva nagot.
For öfrigt ligger det lika.
litet i förde felslutet om att den kvinnliga arbetskraften vore mindre i stånd att kvinnoarbetets som i maskinarbetets Astadkoinma nagot.
Andra orsaker natar att rninsk.a lönerna ..
Den - vor0 kvinnans större brist på behof, om man s å.
vill saga - » naturliga % och den omständigheten att kvinnan tendensen hos dessa båda ekonomiska genom sitt föyvarf oftast ej behöfde krafter mynnar snarare ut i att min- betacka hela sin underhbllskostnad, ska det samhalligt nödvandiga arbe- iitaa endast en del, at.
hon hade ut- tet för hvar individ.
Lönernas sjunkande beror icke p &amp; sikten att, såsom det annu,brukas, kvinno- och maskinarbetet, det ar arbeta för hemmet.
Slutligen: kvinnari visade sig icke följden af att .man upprätthåller pri- blott vara en billig .arbetskraft utan vategendomen under nuvarande till- afven en villig och foglig arbetskraft, verkningsförhållanden.
Just det att detta i. följd af hennes ringare insikt kapitalismen begagnar dem, har un-.
om .förhållandena, hennes bristande der nuvarande förh %llanden gjort dessa samhörighetskänsla, hennes ringare tv % ekonomiska krafter till en för- sjalfkänsla och att hon så lange va- bannelse, till medel att försämra ar- rit undertryck.t.
För flere industrigre- betarnes stiillning; i framtiden skola nar ' eller förrättningar var kvinnan de bli till en välsignelse, ty de in- dessutom mera passande och använd- nehA.lla i sig möjligheter, ur hvilka skola framstå en ny och bättre sa- bar an n i i n e n.
1 % sh satt ar det icke att förtindra kernas ordning.
Liksom maskinen befriar männi- sig ö£ver att kvinnan, som man hit- intills förbisett och behandlat som en skan därigenom att den möjliggör en bisak, nu framträdde som en kon- högre sam hallsordning genom lattare kurrent med mannen på det industri- och mera tidsbesparande arbete, ge- ella.
omradet; såsom en konkurrent, nom att produktionen mAng£aldigas, hvilken var och är så mycket mera 1ikaså.skapar kvinnoarbetet den grund- att frukta ju mera maskinerna.
göra val, utan hvilken det kvinnliga.
slak- det tyngre arbetet öfverflödigt.
Ofver~ tets befrielse och likstallighet vore en allt dar kvinnoarbetet uppträder inom omöjlighet.
Kvinnan, som i samhäl- industrien ar det underkastat förban- 1igt:produktivt hänseende visar sig vara nelsen att nedtrycka mannens lön, att mannens jämlike, som i ekonomiskt så mycket som möjligt fördrifva man- hansee~zde fullständigt kan stalla sig nen us det.
yrket.
Kvinnoarbetet %ter p &amp; egna fötter, maste ock bli likställd kr underkastadt konkurrens med barn- med honom i politiskt.
och rattsligt arbetet, och allt mänskligt arbete till- hänseende.
När det ' är fråga om sammans har att uthålla en fruktans- kvinnans stallning så galler det icke viird kamp med msskinarbetet.
Till- att appassa de nuvarande ekonomiska verkningsförhåli andena måste nödvan- förhiillandena efter de hkskande of- digtvis ha denna verkan s % länge till- fentliga inrattningarne och ideerna, verkningen icke har till mål att till- som ännu äro fotade på förgångna Eredsstalla arbetarnes egna behof utan tiders ekonomiska tillstånd; det gal- att frambringa öfverskottsvarcle, vinst ler tvärtom att anpassa samhallsfor- i t enskilda arbetsköpare; s % länge man merna efter de nya ekonomiska för- icke tillverkar förnödenheterna till hållandena.
Nar detta skett genom förbrukning .utan till forsuljning, så att öfverföra egendomen till samhal- Lange det endast Kr fråga om att till- let, genom gemensam tillverkning af verka s % billigt som möjligt för att de nödvandiga förnödenheterna, då har säl; ja ' så dyrt som möjligt.
Det mo- både kvinnofrågan och arbetarefrågan darna tillverkningssattet måste under filtt sin lösning; konflikten mellan.
privategendomens herravälde spela ut manniskoarbete och maskinarbete, mel- kvinnoarb&amp;et gent emot mansarbetet lan kvinnoarbete och mansarbete upp- för att kunna nedtrycka priset p % det hör d % med ett slag, ty konflikten ' ' i ', ' ', '
MORGONBRIS - mellan tillverkningssätt och sättet att tillägna sig de frhmbrakta förnöden-: heterna har då tagit slut.
Maskin- l ach kvinnoarbete följa d % sin natur-.
.
liga tendens ' att underlätta det sani-: hälligt nödvtindiga arbetet och att in- - skränka detta för hvar individ S % Med grnledning af Polkets hus invigningen mycket som det &amp; r förenligt med det I i Ludvika.)
allmännas val.
Att vilja afskaffa eller blott in- .skrijnka.
kvii~noarbetet det är detsam-, Ett hus ska vi bygga, vart eget hus, -: ma son1 att, döma kviniian till fort- vllrt tempel midt i byn,, farri.de.
ekonomisk afhängighet, till l en stuga s % ~ t o r .cm, sa1 så ljus ramhälligt slafveri, till prostitution 1 Jorn ljusnande sommarskyn.
: inom och utom aktenskapet: men Kom gräfva vi grund, kom resa vi vagg .följden blir också att mannen bela- C) ch lägga tak: upp&amp;,.
stas med ett dzcbbelt arbetslr \ rqntum 1 ~j$iip till, alln gubbar med grsnaride skägg, ach att, hag därigenom ocksa prisgif - E rtora karar och kvinnor am %!
.
ves till större beroende an nödvändigt.
Fullständigt obegripligt ar det då man gnnu, ehuru numera sällan, fihn l Et.t hem ska vi bygga för dig och mig, socialistiskt hall fordrar kvinnoarbe- v j i ska sablas som bröder där.
tets afskaffande, eller inskrankning.
O ch hvar har sin &amp; %€van och hvar sin stig, Denna begäran är alls icke mindre m ien stigarn: % mötas bar.
reaktionär (bakåtstriif vande) än F s ö - O .m du kanrrer dig ' ensam och gammal och tung, .ken att radda handtverltet, snn .. mdu- strien, medelklassen, för att återupp- ä1 c du hemlös och frusen och arm, h ar rhkar du variner och här blir du ung: rätta .skriha; Vill man förebygga de daliga följ- o * ch £&amp;r tala och ejanga dig vann.
der, eller åtmiilstonc!
minska dem, .som kvinnoarbetet nu har med sig.
ly: en sal ska vi.
bygga för sång och tal .liksom ljuset följes af skuggan, d8 ' l ti 11 att vacka livar sofvande sjal, skall man icke ställa det niariliga och ti il1 att tända hvar hag, som är trög ock det kvinnliga arbetets intressen fient.
sval,.
.
ligt emot hvarandra, utan man bör ch sl % Mörl~olands troll ihjal.
förena den1 båda och stalla dem h %da L o) ch där kan du saga högt och rent, gent emot de kapitalistiska intressena 1 C h ivad du t&amp;n.ker och tror och vill, .s %som en sluten massa.
ich kan lyssna och lära, hvad lifvet men 1 Från och med den dag då kvinnar n ned dig och ined mycket därtill.
' kastade af sig oket att rara ekono miskt beroende af mannen, råkad (3 hon under kapitalisternas ekonomi - 1 " y ett hem ska vi skapa för tanke och tro .ska herravdlde.
Hon befinner sig så- fc 5r en hvnr ' soin har sanningen kär, h n d a i ekonomiskt hänseende i sam- - d ar fika skalder och lärda manner bo, .ma ställning som den manlige lön.
n ä r du vill kan du raka dem där.
arbetaren, hon lider under samma 1 1 7i ska h a ' i v5r stuga s % tyst en v &amp; missförhAl1anden som han, hon dela] 8 .tt där htlres mest allt som ~ k e r, hans intressen., hans fordringar.
Se 1 d L Y i ska sosa af lif l h g t fjärranifra; till exempel ligger det alldeles icke: l d liir ska samlas hvsd dagen ger.
hennes intresse att arbeta för tank.
barast minsta lön och därigenoni ned.
trycka priset på det manliga arbetet, c) ch där alca vi kgmpa s % het en dust Afven hennes intresse tillgodoses ge, f ör det irihl, dit drömmarna g % nom en högsta möjliga lön.
Det a: r 7 ri ska CLrabb; t tillssmmans med gammal och lust alls icke nödvändigt att fordra kvin) ch vara vänner and &amp; c - noarbetets gfslcaffande för att und vika eller inskränka dess lönenedtryc (Ich dar ska vi byta tankar och ord c) ch röja det kommandes mark.
kande konkurrens.
Men skall icke kvinnans indragandl O () ch £&amp;bättra vår vikld ocb förvandla va jord, i industrien komma att.
bilda en fi entlig motsats till det manliga ' pro t; ii1 en allas grönskande park.
Ietariatets ' intressen, s &amp; ar det.a£ hog - t in.dustriarbeterskOrna bl .i JR, en sal ska vi bygga s5 hög och sAlAn sta ~ i k att organiserade, ekonomiskt och poli 1 !ör hvacl jorden har vackrast och bäst, tiukt up~lysta, så att de i klar för 1 för mäktig musik och för brusande san!
staelse slixta sig till det uppAtsträf - f som eka göra, v3rt lif till en fest.
vande och kampande socialistiska pro.
Vi ska-p:pla tillsammans p % flöjt och f i c letariatet.
Betydelsen, ja, nödvändig ' C ?ch på.
trummor och smattrande horn, heten af detta har intill sista tiden i., ~i ska 13jungs tillsnin~mans om sommar ocl hög grad förbisetts.
sol,.
Att arbeterskorna bli organiseradc e i Iet ska klinga som klockor i torn.
och upplysta: i kampen för deras eko norniska.
och politiska likaberättigande J .är icke blott önskligt för den socia Vi ska fröjdas och leka darinne ibland 1.istiska rörelsen, det är och blir allt i- () ch bilda en jrittestor ring, mera en lifsfrdgcc för denna, ju mer, a () ch !rin i arm och hand i hand industriens utveckling triinger ut man - I 3ka.
vi hvirfla som solar oinkring.
nen från produktionen, ju jattelikar e (3rn du lränner dig eiisnm och gammal oc 1310, det kvinnliga.
proletariatets hiirskaro r svalla ut.
En socialistisk rörelsé, soi: n i kr du frusen och allvarstiing, icke blott tippbares a£ d e t manlig 51 1 bär Ijuunar ditt mörker, här smälter di 8110, proletariatet utan ock af niillioner ii1 L- dustria~betersltor, måste föra dubbel it och.
.
på.
nytt blir du sprittande ung!
- så fort till hela p betar ek lasse ils se i- ger, till dess politiska och ekonoin: 1- Ett hus ska vi bygga, etc iempel af.
stel - ska befrielse.
(Forts.) det ska st % sig i hundra Ar, En dikt o m Folkets HUS.
7 ',,, t- L - -.
.
- t t verk, hvars grund af små.
smil stenar murats, ivars väggar fogats hop a i mhnga, mariga bitar, ivars tak af m h g a smá am % slantar bil- - dats. '
i-, 1- ' 7 l?
I.
E 6th lysande hvjtt i ~oleiis sken, stå stadigt n %r stormen gAr.
Sh drag nu i taflan.
inunter och fri till stsacken en hvar sitt strK.
- Ko111 och hjalp oss, gammal och ung, hugg Kvinnornas solidaritet.
.
Alby kvir 1- stora karar och kvinnor sin &amp;! #.
noklubb, b ' est&amp;ende hufvudsakligast: if.
vid Alby karbidfabrik i Ångermar 1- land anställda arbeterskor, har til l1.
Ett gir h.a:c gátt sedan d.enna iisa födde .de lockoutade inom verkstadsindustri n: Nu iir vhrt luftslott vordet verklighet, öfverlarnnat 100 kr.
Klubben är on 1- v k t hus Ur byggdt, vArt tempel rest mc skyn.
kring fyra nianader gammal och rak: - Va1 ej af sten men af kärnfriskt virke nar endast 24 medlemmar.
vat &gt;- från v&amp;ra stora stnrks 1&gt;alaskogar.
Irert resultat saledes!
Väl ej ett slott med höga torn och ti tt m 7 nar - ett enke1.t hus allenast iitrrn grannlat,.
Den kooperativa rörelsen vinner allt mera terräng i alla länder med ut- vecklad kapitalistisk ordning.
I Eng- land, dess hemland, har den redan hunnit så l h g t, att den sysselsätter cirka 15,000 personer i sina affars- företag.
I Tyskland har den koope- rativa rörelsen under de sista tio aren gjort storartade framsteg; den har vida öfverträffat de största optimisters för- \ oppningar.
Orsaken.
är icke svår att finna.
En rörelse gör endast d % framsteg, nar len hvilar p &amp; en sund grundval.
I '; t affärsföretag galler detta mer an ågonsin.
Skall en kooperativ aeär Jra frarn&amp;ng, måste den uppfylla en el förntsättningar, hvaraf den fram-; a och svåraste ar konkzvrensdzcglig-.
eten gentemot privatkapitalissnen.
Hvarför är denna förutsättning den våraste?
fragar .ma.n.
Helt enkelt: rivatkapitalismen tar sina varor, må et vara handelsvaror inom handels- iirlden eller råmaterialer inom pro- .uktionen, dar den får deni billigast.
' rivatkapitalisinen söker vidare trycka led arbetslönen p % minsta möjliga iiva, under möjligaste lång utstrack- iing af arbetstiden.
För arbetarnes: ooperativa rörelse mdstc dessa pri-.
ratkapitalistiska faktorer rymmas ur +igen.
Den maste betala ansfandiga.
oner, den m&amp;&amp;e införa ' en ordnad ar-.
tetstid och ' den måste inköpa sina raror dar, dar den vet, att arbetarne on1 tillverkat dem behandlas anstan- .igt och bli anstlindigt betalade för itt arbete.
Hvad har arbetarnes kooperativa örelse nu ' a t t sätta däremot för att.
, ndock förblifva konkurrensduglig?
!in organisation.
Ingenting annat.
Cy enbart p % idealismen lhter sig in-; en affär grundläggas.
Dar är orsaken, hvarför den tyska cooperationen först under de sista tio nen gatt franiiit.
Den hade under 1860- tills inpå 1 880-talen hufvud- lakligast sysselsatt sig med prodwk- iionsföretag.
Och det ligger ju nära, tt vid en förolyckad strejk t. ex., ar-) etarile låta hänföra sig af iden att, jalfva taga hand om produktionen, wilket de sedan genom ett kooperativt 3roduktionsf6retag söka utföra.
Har .nträf£ar nu det, som vi ofvan sagt.
De måste betala biittre löner än i privatproduktionen, de ha vidare med svårigheter att rakna vid kapitalise- ringen af företagen, svårt att få deil riktiga, kommersiellt skolade ledningen o. s. v. Och de ha vidare sedan att Säkna med konknrrensen, hvlllren de nåste upptaga på kanske iiiinu sämre rillkor an privatföretagen.
Ocli de na ingenting annat att siitta däremot, ii1 sina klassbröders idealism, som; a.gt, den t-ankbarast d %liga grundval tör ett produktivt företag, som gifves i liandelslifvet öfver hufvud taget.
Vidare betyda de produktiva lroo- gerations£öretagen i.
regeh icke alls rihgon högre form inom produlrtioiieii ' l e bitarne, de bilda dock ett helt.
) et hvita huset, det är dock ett tempel, m helgedom, där mariga höga makter ika dyrkas varmt i tro och hänfözd an- dakt - jusguden, s b g e n s och.
muskkehs andar, kti~sl; ap&amp;, arbetets och .fredens makter, kulturens alla goda,, glada .gudar. '
3et enkla huset, det &amp; r dock ett slott ned skatter bidande i sina kamrar 1ildnin.gens skatter, ganska ringa ännu, ' nen de ska växa, kamrarne ska vidgas, il1 djupa grufvor, d5ir en hvar som.
vill can bryta malm till smycken eller verktyg.
?et ar en själens verkstad, detta bus, sn andlig Irraf,tstat.ion, ett stort maskinhus.
2edskap ska smidas här, men ocksi % vapen, medskap till fisederis värf, till sAdd och od- ling, len också svärd och sköldar till försvar Lot vAldsmän, mörkmän, alla slags despo- ter.
ch vgra ordnar och föreningar,.
) m alla äro lefvande maskiner, iniirika, @ rapade till allmant gagn, 11 hela m3nsklighetens väl och lycka, är ska de.
alla eamlas och monteras, är s k a ' d e surra gladt och .utan gnissel ch sända ut sin kraft och ' allt sitt ljus .Il hem och sjalar rundt omkring i bygden - ') et är ett fridlyst hem, vhrt hus, hitin icke hämd och hat och hatskhet triinga len har m å alln hlnder vänligt mötas, eh här m % alla.
skilda stammor enas ch smälta hop till en harmonisk kör.
ich alla fötter m % i leken g % samma rytm och alla pulsar 6 % samina hurtigt fasta fria takt, ch samfälldt alla ejalar lyssna mii il1 spel ocb tal, till klara varma toner, il1 djarfva sanningsord och vackra tankar I % ' ' ') % ska det ske som vi h a väntat länge, .å.
ska vi bli ett folk och bli en makt, c h detta hus, som folket qjälft har byggt ka stinda som ett berg s å fast och tryggt a som en borg mot allting lagt och orätt not hvarje fördoms sega tyranni not, riis och rahet, lögn och birbari.
.
' - Konsumtionens orga- nisation.
39 hälsa vi, husets värdar, r t a gäster £r %n skilda härdar ralkoinna 131 egen gard och grund!
V i bjuda er skada och pröfva, r i bjuda er blick ' att ströfva salar och kamrar en stund!
43, alla i hemmet trifvas, n5 alla i endräkt lifvas d samma gliidje att målet är nadt.
den %nn.u ina triiget vi alla iträfva att belt f % kalla let vart, detta drömda slott.
; á m 5 vi har ofta samlas le ungas led och de ganilas; il1 lek eller i.nUda, i strid eller ' frid.
Hen hur vi an kampas och kiEvas hvrir skiljande mur mZC rifvas, nvru dörr st % öppen och vid. '
Bn de privat~apitaljst.iska.
De av i siil tendens icke socialistis7~cl, d i de- ras eventuella vinst eiiclast faller del- ägarne till godo, hvilket vill säga dem, son1 sjalfva arbet.a i rörelsen.
Ett undantag bilda val Daninarlrs pro- 3ch hur vi än leka och festa, duktiva rörelser, som startats af den ID % allvaret alltid gasta r4rt hus och adla d i r lek och vårt glam - danska lniidsorganisat.ionen, stisom b r y g w e t Stjernen och Svendborgs ett allvar som musklerna knyter, Margarinfabrik.
Men hade dessa icke som flamniar och lagar och bryter.
en i hvarje liänseende väl organiserad i ord och i giirningar fram.
f acklig och politisk arbef arerörelse s %- som stödjepelare, så hade de troligt- Sa alra den för visst som en kyrka vis redan i början gktt all världens g0 andakt och tröst och styrka vgg.
Men nied Danmarks goda och.
vAr högtidssnl s % luft,ig och ljus.
principiellt; skolade arbetarerörelse var 3ch allt fler skall till ggster den bjuda - det möjligt att starta företagen, kan- .il1 alls dew halsning vill ljuds: ske endast i Dannzark.
I Tpsltland välkomna till folkets hus!
gick det iclse med de prodiilrtiva fö- Karl-Erik Forssluncl.
retagen.
Det ena efter det andra m&amp;te likvidera kort efter sitt star- tande.
T. o. m. i Hanibnrg med sin goda arbetarerörelse mfiste ett lroope- rativt b.ageri i slutet af attiotalet li-.
-- -- S % hade de tyska arbetarne förlora: af vinsten nfsiittes till fonder, hvaral lusten till produktiv kooperation ock medlemmarneg nödfond ar en af dc de stodo delvis pessimistiskt sinnad (viktigaste.
Föreningen siil jer sinn va.
mot hela den kooperativa rörelsen ror endast pr kontant, men den in- Brandt barn skyr elden.
rättar en nödfoncl för hvnr och en Under tiden hade nu rörelsen i Eng medlem, dit en stor del a£ hrsvinsteii land utvecklat sig med stormsteg föres ocb som star rnedleinmarne till Den bars därstädes a£ en helt annar: förfogande när de rAka i nöd, vid m princip.
Och dess framgåmg verkadt betslöshtst o. e. v. Vidare har före- naturligt ocksa öfver p % Tyskland ock ningen en sparkassa för sina.
medlem- dess arbetarerörelse.
Denna andrs mar; de penningar soin siittes in dar princip heter: konsumtionens organi- £A endast anvandns till byggnad af sation.
Redan länge hade också,: arbetarebostader.
Redan för tre iii: Tyskland konsumtionsföreningar exi- sedan hzde föreningen fy ' ra egna hus sterat, delvis med god framgang.
Mer: med sm8våningar pd 2 rum och kök.
arbetarerörelsen hade icke vidare iii För närvarande hilller föreningen p2 tresserat sig för dessa.
Så befnnnc att bygga öfver 300 bostader.
pii er de sig i rent borgerligt farvatten, ar egen stor tomt, dar också ett försiilj- betade efter samma princip som pri ningsinagasin kommer att öppnas.
De1 vathandeln; deras hufvudrnål bestoc ar klart, att en dylik förctagsnmhei dari att arbeta med profit för att vic på byggiiadsomriidet snart komme] å,rsslutet kunna ge största möjliga ut att iiiveinka betydligt på, layrornu i delning.
I Sverige tyckes, s &amp; 1li.ng allmunhet.
Föreningen B Produktion r jag pSt grixnd af tidningsnotiser klin- har f. n. ungefär l, 9 00 niedlemmai nat se, samma anda vara harskandt och 33 fCirsäijningsmagasin.
Omsatt- i de ' kooperativa handelsföretagen ni ' ngeri utgjorde 1904 cirka 3,000,OOC Också hos oss i Tyskland är den ji mark.
Sparkassan hade en insättning ej helt försvunnen.
ännu, men ju mer: af öfver en million mark.
Nödfonden arbetarne själfva taga hand om kon, utgjorde: 105,000 mark o. s. v. Detta ar alltsh koneumentorganisa- sumtionsföreningarne, ju mer blir ock i omride.
De sälja sina s % den ena riktiga kooperativa prin.
tionen ~ t lokalt varor endast %t nzed, ?emmar af den cipen genomförd.
Och den ser ut sa: inan organise kooperativa föreningei~.
Hrem som rar konsumtionen.
Det heter m.ec vill köpa varor i föreningen nu&amp;tc a) ra ord, att man ger distributioner vara: niedlem.
Det bjuder för öfrigt (Adelningen af lefnadsmedlen) .en full, lagen öfver kooperativa föret ag i Tysk- ändad organisation.
Emot den oord, land; men ocksa om icke 1age.n före- nade privathandeln, med sin, mar skref s5.dánt skulle vc5rit konsumtions- kan saga, vanvettiga apparat af ha.11 föreningar på inga viZl7cor sal ja varor delsbodar nara nog i hirarje hus, sät- %t icke nzet31enznzar.
Det skulle strida ter man den organiserade varuförsä1.j mot var kooperativa.uppfattning.
En ningen.
Har arbetar kooperationer dast nar man drifver företaget me6 redan fran första stund med bätt~c medlemmume kan inan tala om er förhållanden .an privatkapitalismen konsurnentorganisation, endast.
d &amp; hal Den senare har ofta på en enda kor, man en riktig gruiidvd för omsritt- gata en hel del cigarrbutiker, koloni ningen och endast dS, kan man med alvaruhandlare, diversehandlare, klii frarngiing ölivergå, till egen produktion, För att göra inköpet sh billigt som des- och manufakturhandlande o. s. v möjligt; ha konsumtionsFöreningarne j Alla kosta stora summor i hyror, un.
derhall o. s. v., hvilket naturligtvir Tyskland sammanslutit sig till en indirekt måste betalas af kiinderna inköpsförening, (Grosseinlraufsgesell- a l l t d af konsumenterna.
Nu kan mar schaft .Deutscher Konsunivereine), eon1 alls icke inse, att det ar, nödvändigt;, startades 1194.
Omsättningen i detta att hafva ei.
slidan komplicerad ap- sällskap ste,grades £råil 541,47 1 mark parat, som först och friiinst kostaï k 1894 till 33,929,405 rnark år 1904. storartade summor i underhlill och Och just denna centralorganisation för sedan ju ocksa ger en rätt ngtt czf inköp af varorna som sedan säljas i kastning för innehafvarne.
Men den ile lokale konsumtionsföreningarna, ar saken kunna konsumenterna sjalfva den som ' allt mer skall öfvergt till bedrifva och d &amp; de icke behöfva en vgen produktion.
För närvarande biitilc i hvarje hus utan äro nöjda uppför den en tvil- och.
sapfabrik i med en kanske för flera gator, en Aken (Elbe).
SA komma vi till vår kooperativa butik som dessutom för alla nöd- uppfattnings förverkligande: konsu- vändiga lifsmedel, så, förbilligas di- stributionen helt betydligt och dess menternas organisation utgör grun- eventuella vinst faller de konsuine- len till produktionens organisation.
I den kooperativa rörelsen är del rande till godo.
Det är den välorga SOKL ~nAste vara huhiidper- kvinnan niserade distributionens stora fördelar i motsats till .den planlösa privat sonen.
Arbetarekvinnun allt &amp; ar det, handeln.
Så äro de kooperativa kon som med all energi ~n&amp;ste kasta sig sumtionsföretagen i stand att med stol in ' i den kooperativa rörelsen, bli med- framgång upptaga konkurrensen mec leni i lronsum~tionsförenin&amp;n och sörja privatkapitdismen på, detta onirade diirför, att alla hennes in:köp af lifs- Men an vidare.
Vi talade ofvar: medel endast göras i föreningen.
Och om profiten.
I den socialistiskt or.
hon har vidare att gå p &amp; föreningens ganiserade kooperationen får man icke gei~eralfö:rsainlingar och diir sörja för, arbeta langre med den gamla grlind- ztt förva1.tningen och arbetet sker ef- satsen i detta hänseende, det ar att ter socialistiska principer,, så att icke vid Arsslutet utdela sa stor dividend konsinmtionsf öreningarna degraderas som möjligt.
Utan v i m %ste lagga 51 ' 1 blotta l.r %rnnreföretag.
Och arbet.a- in en socialistisk tendens i hela denna: ehustrun .har vidare att se till, att va- rorna, som föreningen tillh:mdahA.ller, organisation.
Banbrytande i denna riktning var ~clrs % iiro tillverkade af arketare, som bland andra i Tyskland I&lt;onsum-, di behandlade som rniinriislcor och Bau- und Sparverein Produktion i) etalas anständigt.
' Våra scxialistislra Hamburg, vid hvars sta.rtande förf.
ubeterskor och arbetarehustur i Tysk- till dessa rader medverkat.
Shom and ra.kna i detta hänseende sa: » le£- namnet säger ar föreningen en kon- iadsmedlen srnaka oss först då, när sumtions-, byggnads- och sparförening, 4 sjallva genom rPr förening äro som ' tillilca vill sysselsatta sig med; &amp; ra egna leve:rantörer, och vi ha först produktionen.
Dess program ghr ut len riktigs njutningen a£ deni.
när ph att först organisera konsiimen- r i veta, att mbetaren som tillverkat terna, eller som vi kalla det, kon- 3em icke arbetat för en hungerlön, s11mtionens organisation (organisation som later hans fainilj förkomma i nöd dee consums).
.
Efter hahd som detta) ch elände; först nar vi veta att han lyckats ö£vergtr föreningen.
till egen 3ar en anständig lön och Behandlas produktion; den öppnar sfidana pro- som en miinniska, först d % ha vi den duktiva företag, som arbeta för dess: iktiga.
njutningen af lifsmedlen.
Och egna behof.
S &amp; har produktion^, 1ärför köpii.
vi endast i våd; koopera- som startades 1898, redan nu eget iva företag)).
Gack och gör du sammaledes!
bageri och eget slakteri.
Wilhelm Jansson, Berlin.
Men ' än vidare.
Endast en ringa del af Arsvinsten delas ut &amp; t delagarne, resp. konsumenterna.
Största delen ', Vårt sommarbarn.
Det förslag fröken Ebba vestberg: förra numret af Morgonbris framställdc vann genast anklang bos våra lrvin- nor: Just ' i midsommartid, d &amp; alla som kunna försöka att komma ut till lan- det för att hämta .. hälsa och Itraftel i sol och barrluft, just i den tid d å a.lla de barn som b8de genom enskil.
das och slrollo£skoloniernas.
försorg sändas ut; f ï h stadens kvalm att fyll8 sina lungor med renare och friskart luft., sved det i hjiirtat vid tanke pi alla dem som trots allt som gjorti and &amp; ej lriinde f % komma.
ut.
.
Det framställda förslaget upptogr dQrPör med sympati och Morgonbrir redaktion anskaffade en bössa, son C med piiskriften: ~ G i f om du kan 1 öre eller mer till att underhålla et ' litet barn för på landet .en n? %nad » sändes omkring på ritelierer och an dra arbetsplatser.
Efter nigra dagni öppnades bössan och befanns innehiills 18 kr.
och 18 öre.
Vårt sommarbarn blef lilla Majken 11 Ar, .som tillsanimans med sina f syskon var dömd att tillbringa som.
maren pil en af de stora hyresknser- nernas gårdar, eller gatan u tariför Det blef sol i hennes ögon dia hor!
tilleågades om hon skulle vilja kom- m a ut p &amp; landet en rnånad, men mamma blef allvixrsani - det for- drades natiirligtvis atskilligt i utriist.
ning för att kunna var?
.fran henne^ omsorg och tillsyn.
Detta afh jälptei dock genom Stockholms Allrnann: Kvinnoklu bbs beltlaclnadskonimittéoc2 den 7 juli bar det i .vag, IAngt bor; till skog och hagar, doftande hövå.1.
mar .. och vajande sadesftilt, till der snälla tant och farbror i Svarfvartory som förut hade ett feriebarn, en gossf från Stockholm, Som var lilla flicks giirna fick vara kvar till de andrs feriebarnen dar p &amp; örten &amp; tervande.
clen 16 augusti, and~affades bland nkgra vänner det ' lilla felande belop.
pet och en vacker ds.g kom clen lilla, duktig och glad och neg så vackert och bad hiilsa till alla dem som hjälpt henne till landet.
Om det varit roligt?
Ja-a da!
Hai: du badat?
J a om sönda.garne, ty vi tingo.
ej g &amp; om icke niigon, aldre hade tid att följa med.
Hvad har du gjort iiPirute hela sommaren?
Plockat bär i skogen, och lekt, och åkt i hölass 5 % höga, s % höga s&amp;.
Har du inte hjälpt tant att göra nagon nytta.
Jo ibland har jag filtt diska, och så ' har jag vallat korna.
Och för hvarje sval hon gaf log hon vid tanken p % SA ro.
ligt allt detta varit.
Och tant .och farbror bad vårt sommarbarn vara välkornn.iet nästa sommar.
F &amp; se om ett $1 '.
Men ett ar sakert, att med de ören fattiga arbeterskor lagt sam- man, ha.r det lyckats att göra en som- mar ljus och glad för ett litet nian.
niskobarn och som nog, d &amp; hon p i allvar trader u t i lifvets kamp, skall utgöra ett af de fA ljusa minnen fran barndomstiden som ett prolet. %rbarn har att gömma p %.
- d. '
, Ch Något om nevrastheni os arbetarekvinnor.
II.
I förra numret af denna tidning ta- lade jag sarskildt om den s .. k. utmatt- nings-nevrasthenien; som inom arbetar- tarlden val oftast påträffas hos arbe-: arehustrur med många barn under ~ekymmersamma lefnadsförhållanden.
1 denna artikel skulle jag vilja vanda nig till de ogifta arbeterskorna, ty en- igt hvad jag själf har sett under de; ista Aren är nevrasthenien afven bland dem ' en mycket utbredd sjuk- iom. '
Mer än en gång har jag hört en uttröttad.
arbetarehustru med en stor barnskara afundsamt tala om " den lyckliga ensamma kvinnan, som bara har sig själf att försörja ", och att en sådan människa genom sitt " latta och lindriga " arbete kan hemfalla åt sam- ma sjukdom som hon själf, det har hon nog svårt att förstå.
MeH om vi tänka på hvad som förut ar sagdt om nevrastheniens väsen, och att den sjukdomen kunde uppstå såväl genom ett uttömmande af lifskraften; om genom ett hämmande daraf, så skola vi möjligeri finna en förklaring till att den utarbetade och den ensi- digt arbetande ' kvinnan just genom sitt arbete kunna ådraga sig samma sjuk- domssymptom.
Bland de ogifta arbeterskorna är det nog förnämligast sömmerskorna, som genom det ensidiga, stillasittande) if., de föra, bli offer för nevrasthenien.
Af de svårare sjukdomsfall, som jag själf iakttagit, ha mera an två tredje- delar varit att finna bland sömmer- skor.
Sjukdomsbilden kan vara mycket skiftande, men i grunddragen ar den densamma, som jag förut beskrifvit: En allmän känsla af oro och ångest, ojamt lynne och lätthet att brista i grat, trötthet och sömnlöshet, smärtsam och oregelbunden menstruation, dålig aptit, förstoppning., hufvudvärk och hjärtklappning och ibtand afven anfall af darrning oeh kramp samt bestämda kroppsliga smärtor, Men liksom anledningen till sju!
!- domen var en annan än vid " utmatt-, så ar också be- nings-nevrasthenienGG handlingssättet annorlunda.
Här skulle det ' föga hjälpa att ordinera absolut hvila.
Tvartorn har det ofta iakttagits; att sjukdomen under en fullkomlig hviloperiod snarare försämrats an för- bättrats ...
Botemedlet bestar, fastmer uti ombyte af arbete under lång tid, eller, om detta ar omöjligt, åtminstone förandradt lefnadssätt under den tid, den sjuke själf disponerar.
.. För några ar sedan läste jag i en rysk bok om ett idealsamhälle, och dari stod det bland annat beskrifven: n större syateljé, grundlagd af några .ntelligenta, viljestarka kvinnor.
På illt satt sörjdes har fcr arbeterskornas nalsa, och härigenom blef arbetslusten större, och kraften uthålligare.
Ateljén stod i förbund med en större trad- jårdsförening, också denna grundad af tvinnor, på landsbygden; och hvarje; ömmerska fick 2-3 manader på året irbeta därute bland blommor, bär och,.
.. ' rukt.
Och båda företagen lönade sig 121.
Icke ' annorstädes kunde man uppvisa så glada och dugliga arbeter- skor.
Genom sammanslutntng och energi skola vi möjligen i en framtid kunna n &amp; dit, att vi bli i stånd att grunda sådana dar ideela inrättningar.
Men skulle icke tills vidare mången arbe-: erska kunna införa samma idé i sitt 2nskilda lif?
Hvarje ung flicka, som lestämmer sig för sömmerskans yrke,: kulle icke hon äfven kunna bestå sig: n .kurs i trädgårdsodling, hönsskötsel ?Iler annat landtarbete för att sommar, löst eller var,] ifnara sig därmed?
3ch nu, nar .landtarbetet så småning- &gt;m börjar höjas i varde afven rent 2konomiskt sedt, skulle icke ' mången jömm-rska kunna taga tjänst vid en iondgard under skördetiden?
Hvad; om förlorades i arbetslön, skulle helt; akert vinnas i hälsa och kraft.
Om d r a bleka, utpinade sömmerskor på iösten återvände till staden, solstekta) ide ut- och invärtes, skulle de ha: n helt annan motstandskraft mot vin-: erns sugande och nedtryckande in- lelif.
Detta vore radikalbotemedlet såväl som det basta sätt att förebygga nev- mastheniens utbrott hos arbeterskor med: nsidigt, stillasittande arbete.
Men jag vet val, att på grund af nånga olika skal kan derta medel ej illgripas af alla.
För de öfriga Ater- itar då att så farnuftigt och sundt; om möjligt inrätta sitt lefnadssatt i meende ' till den tid, de sjalfva äro ierrar öfver.
,,
MORGONBRIS .L- evr ras the ni ar en sjukdom, som atta något och, därigenom finna till- plägar komma.
så småningom, ' och li- redsställelse oc:h mening med sitt Iif.
kaledes måste dess botande ske så småningom.
Det gäller blott att icke misströsta.
Det finnes intet lakeme- del, som med,ens kan bota sjukdomen, men genom ett regelbundet ' och sundt lefnadssatt kan slutligen fullkomlig hälsa uppnas.
Är sjukdomen af all- Barbariska straffllagar.
varligare.
art, bör dock alltid läkare rådfrågas, ty den sjuke ' kan aldrig En fattig moder .dömes till iangelse sjalf, med säkerhet veta, om icke ett på vatten och bröd.
organiskt lidande ligger till grund.
Men är sjukdomen verklig nevrastheni, då Vi äro har i Sverige vana vid att kan ingen läkare bota den, om e j den Pmt höra talas on1 huru v %rt grann- sjuke själf medverkar och .inrättar sitt and Danmark i mhngt och mycket lif efter de gifna föreskrifterna.
; t %r fraamfor oss på kiiltu.rens olika Det ar då till att komma ihag, att ~mråden.
allt hvad som stärker och härdar krop: Ehuru sanningen h ä r d ej kan för- pen i allmänhet, afven tjänar till att lekaa, s % finns det dock äfven dar, upprätta och bevara den svunna nerv-) ch synner1ig:ist inom vissa institu- kraften.
Mannlskans lifskraft ar oer- iioner, m h g a mörka flackir att peka hördt stor och kan åter hela hennes på, flackar, hvilka för en: nation som brister, så snart den blir ledd in p3 len danska, som har namn om sig rätt väg.
iör sin upplysning och sitt frisinne, Fö.r en arbeterska med stillasittande ~tgöra verkliga skanlflackrir.
I syn- sysselsättning galler det först och främst lerhet ar detta förh %llandet.
hvad att .sörja för, att kroppen får tillrack- strafflagstiiftilirigen angår.
Det finns lig rörelse.
Hon bör därför under sin 1ar.i denna uråldriga lag lsestammel- fritid göra långa promenader i det fria, ser som rent af äro rester från en men om hon känner sig trött, bor hon svunnen barbarisk lid, till exempel endast gå sakta och ofta hvila.
Vi- vatten- och brödstraffet, hvilket kan iare borde hon lära sig och vänja sig idömas personer af bå,da könen anda.
; id att dagligen utföra vissa fristående, ii11 30 dagal ..
Detta straff anvan- gymnastiska rörelser.
Gymnastik ar ju rles icke endast nar det al: frågan om numera en ting, som utöfvas i hvarje grofva brot.t, utan afven nar det gäl- skola, och det kan icke nog betonas, ler bl.
a.
' brist.ande barnuppfostrings- huru nyttigt det skulle vara, om hvarje bidrag.
Ett s5dant strafl har nyligen en flicka ville fortsatta med daglig gym- fattig fa.briksarbeterska undergått i nastik äfven i hemm.et.
Köpenhamn.
Dock, de ornstandighe- Härtill komma sedan de vanliga fö- ter hvarunder cietta skedde äro af så reskriiterna om god, närande föda, in- upprörande art, att vi icke vilja un- tagen på regelbundna tider, noggrann iianh %lla vilra läsare fiick~~ns historia skötsel af huden genom tvattningai i f$ga, hiimtad ur danska Soc.-Dem.
och bad samt begagnandet af en lat1 Hon heter Karen Hansen, och ar sittande men ändå tillräckligt varm ' be- dotter till.
en fattig torpare på lan- klädnad.
Tillfredsställes noga d e s s det., och hon, som så mtinga andra; kroppens behof, skall också så små.
reste till d.en atora staden Köpenhamn, ningom det for mången svåraste sjuk.
tog arbete vid en vattenfabrik och domstecknet, sömnlösheten, ge vika förtjiinade hcir 7 h S kr.
i veckan.
isyncerhet om man vänjer sig vid at Allt gick någorlunda till hon skulle gå till sangs på regelbundna tider blifva moder.
Hon tog då plats på helst ett par timmar före midnatt barnbördshuset i Köpenhanin och födde Och har den sjuke kommit därhän här sitt barn.
att sömnen ar god, lugn och tillrack.
Hennes ytterst svaga fysik i sam- lig, då ar hälsan snart i annalkande band meci barnsbörden medförde emel- Men hur ofta ha icke dessa förhall lertid att hori i hela sex m %nader fick ningsregler predikats för döfva öron i vistas på, sjukhuset, och imder denna Jag tviflar på, att det i vår upplysti tid betalade hennes fästman regel- tid finnes någon arbetande kvinna son bundet underhållsbidraget för bar- icke.
vet, hvad som hör till ett förnuf.
net henl till mode:rns födelsesocken, tigt, sundt lefnadssatt, men hur mån.
dit barnet var afsandt och vgrdades.
gen ar det väl som rattar sig däref.
I denna socken ar det storbönderna ter, afven om hon har både tid ock som råda på sockenstämman, och det förmåga därtill.
Hvarför?
Det ar lus.
var dessas h; jartlöshet som var orsak ten, som saknas, lefnadslusten.
Der: till ICarens vaiten- och brödstraff.
" lyckliga " ensamma kvinnan, som en, D8 Karen omsider tillfrisknade ef- dast har sig själf att sörja för, gripe: ter sitt: L %ga sjuklAger och val ut- så lätt af den tanken, att ' hon sjal kommit d:fr %r, sjukhuset, insjuknade och hennes halsa ar utan betydelse fiistmaniien, och har var tyvärr allt I vara dagar talar man så mycket orr hopp ute redan f r h början.
Den kvinnoslaktets höjande och stärkande unga mannen föll offer: för proletar.
men man glömmer ofta, att kvinno, sjukdomen t.,iberkuloseii och det gick släktet består af enskilda kvinnor, oct hastigt utför med honom;.
att om hvarje kvinna lade an på at Under dylika omstancligheter val hålla sig sjalf frisk och glad, von han naturligtvis urstiindsatt att be.
målet ej långt aflagset.
tala för barnet och socknen vande sig Jag tror dock att för en kvinna a d % till Kareii, son1 ellindig och utpi.
det svårare an för en man att lefv; ilad, kna.ppast förtjiinade till ' sitt eget och arbeta ' för sin egen skull.
Der uppehiille.
Neri det gafs ingen par önskan, att någon .måtte behöfva henne doa, hon hotades ined fiingelse om ligger sa djupt rotad i kvinnonaturen hon ej s1zdYade pengar.
och.
blir denna önskan ej tillfredsställd Kan det tankas nggot sorgligare et] ar det för mången, som om lifvet e dessa två unga mRnniskors öde.
Han vore vardt att taga vara på.
Men hu: döende, medveten oin att den kvinna ofta ser man icke en sjuk och bräck, han &amp; ls:Lrar tvingas i fängelse, därföl lig kvinna helt hastigt blomstra upp att bktlas httigdom och sjukdom bli stark och arbetsduglig, dai-för at hindrar dem.
i att göra sina skyldig gent emot deras barn.
hon " fått något att lefva f ö r U ~ s d 3 o heter r Och, att s &amp; veta sig ingenting kunna har nu icke längre tid, eller råd at vara.
sjuk; hon blir mån om sin halsa g6ra för att hindra; denna grymhet, söker på allt sätt återvinna och stark: bara va.r:l maktlös.
Och med döden för ögat pinas han af en ny sorg: den.
Jag skulle därför vilja sluta denn: tank olm.
han dör medan Karen.
sit.
artikel med ett rad till hvarje ensan ter i fangelse. '
Uppfylld af rädslan vid tanken pi .kvinna: Sök.
dig ett lifsinnehåll!
Ocl var viss om att alltid finnes det ' nå att dö ensam beder han Karen un.
gon eller något som behöfver dig derkasta sig de 6 dagarne vatten och Sarskildt inom arbeterskornas värld a bröd genast, SA hon kan komma ut det just nu så mycket att förbättra och vara hos, honom i hans döds.
så mycket att agna hela sin håg- oci stund.
Och Karen gick den tunga väger lust åt.
Genom samarbete och en skild uppoffring kan hvarje kvinna ut till fangelset. '
' ' Reglementet gifver de filngar som ddömas vatten och bröd ratt till rissa s. k. mellandagar, på hvilka iångarne ha ratt till vanlig kost, men iarigenom ökas dagarnes antal.
Dock, Xaxen tog alla 6 dagarnes vatten och nöd i en följd; hon tänkte ej på sig; jaI.f, ' utan bara, på att snarast komma it, och till sjukhtiset .till sin döende: astman.
DA befrielsens timme slog var hon sA svag och utpinad att.
hon knap- ?ast orkade ner för trappan.
Hon segaf sig .till sjukhuset, och fick det meddelandet; att hennes fästman d3tt samma dags morgon kl. half 5,, men,., illade sjuksköterskan,, det sista han ~ttalade var ert namn, ty ni hade ju lofvat att komma och vara hos ho- ?om i hans dödsstund$.
Nu star Karen ensam med sin sorg sch sitt barn och afven ensam om ztt försörja barnet, och kan hon icke rletta, far icke socknen sitt, ja, db kan hon åny6 sattas i fängelse p % vatten och bröd, ty sh kanman ännu behandla en fattig moder i Danmark.
Det ar barbariskt, men lagligt.
Dylika lagar ar en skam för en upp- lyst nation och denna skam drabbar tungt de man i den lagstiftande försam- lingen som ej endast ville bevara dessa emot all humanism stridande straff - bestämmelser, utan ytterligare öka p8 med flera af samma slag, exempelvis den nyantagna s.
.k.
prygellagen., sorglig i %minnelse: Men den unga flickans öde pekar afven p % en annan sak,: Den påmin- ner oss slaende om bristen p5 kvin- nor med sate och stamma i den lag.
stift ande församlingen, ty sutte kvin- norna dar, och ägde medbestamman.
deratt i fråga om de lagar deras kön sk.ulle lyda, skulle .snart .dylika bar.
bariska lagparagrafer bli bortsopade, och humanare reformer trada i stal- let, ty kvinnorna skola f ~ r s och t främst tanka på att ömma för de svaga., föl mödrarne och barnen.
.
,.
' 027; s7ialZ stiga om de handlat som 3e bort i enlighet med sin egen nu-: zrrell,.
sitt eget väsens innersta lag, bar varit starkare än deras person- iga sjalfständighet.
I stallet för.
ienna har således komniit imitation ~f andra och således otrohet och dis- laxmoni m o t.
sig sjalfva.
Klart ar, tt detta mer an annat, verka.t häm- nande på, den andliga synvidden; det] lir i stallet för det djupa, sjalfulla) ch personligt starka nhgot slatt, ma- skinmässigt och opersonligt som med sina menliga följder iifven visar sig i sättet att uppfostra det unga slaktet.
Hvarje kvinna som vill dra sitt str &amp; till det materiel hvaraf ett battre kamtidens samhälle skall byggas måste, .nse, att p % henne hvilar största.
an- svaret för detta materiels beskaffenhet.
Att få, detta manniskomateriel af biista ivalitet ar kvinhans stora uppgift.
Att fostra en ungdom med själs.
förfining och förstAelse, med mod och rraft, .med hat till allt rått och sim-.
pelt som smutsar och förfular, med kärlek till allt adelt och skönt, med insikt on1 nödvändigheten af biittre samhalls- och samfundslif an v %rt för Eolkets lycka; med dessa barande syn-.
punkter hos flertalet af kvinnorna och vi kunna gå framtiden gladt till mötes. '
' Ett allvarsord till kvinnorna. '
' as och de yttre inflytelsernas stora etydelse på rna.nniskorna, dock vara nse om, att ytterst i marschen frainat, not ljus och lycka, ar det första vill- .oret battre människor som sedan nog led lätthet skola omskapa de yttre srmerna .för vart samlif till de bast lassande.
Det ar saledes inifrån.som det goda ch lifsbeframjande skall spira och i s a för att så smlfningom.
omforma .et yttre till den harmoni vi alla angta efter .i vArt dagliga lif.
Utgfiende från dessa synpunkter ha; ifvetvis kvinnorna, främst i egenskap f uppfostrarinnor, den största mission, tt utföra då det galler att dana ett iytt och battre manniskosl8kte.
Dar- ör måste ocksil kvinnorna göra sitt Gista för att bli så lämpliga som möj- igt för den plikt och an mer intresse le böra ha att fostra en generation ned större vyer, med finare andliga c h ideella synpunkter.
För att kvinnorna på detta mer in- lirekta satt må bli i verklig mening xilturbeframjande måste de helt na-.
urligt kanna ett sta.rkare behof att illagria.
sig större andliga resurser an iertalet hittills kant.
Det ar visserli:; en ofantligt svåra hinder som, sar- kildt för arbetarklassens kvinnor, för-.
vara.
utveckling och sjal3ildning; nen det .finnes en faktor och f %r den: omma till sin ratt öfvervinner den nåaga svårigheter, det ar den inre irifvande kraften att göra sin iris-ts framAtskridandet direkt eller.
indi- mekt på basta möjliga sett.
- Kvinnorna måste framför allt bli ner sjalfstancliga och trogna mot sig ' jalfva.
Det mest hanimande ban- let på deras utveckling har varit isjalfstandighet.
Fruktan för hvud Blan kan i v %r tid i många fall h2 orsak till gliidje och stolthet öfvel olika sidor a£ den kultur som man.
niskan i sin marsch framht lyckatr nA och som ' borde aga förutsattningai att tillföra flertalet ett ljueare ock battre 18.
Man kan konstatera att vår tid många afseenden bildar epok i der mänskliga ku.lturhistorien, friimst dar för, att den stora massan af folke.
som förut lefvat mer omedvetet börja alltmer vakna och inse lifvets meniq p &amp; helt annat saft an förr: Men jämsides med detta kan mar också .konstatera, att v %r nuvarandt k:u.ltixr afven har många mörka sidor En af de mest framträdande blanc dessa .ar, att den %r s % litet agnac att dana de utvecklade, fullödiga ocl: harmoniska m5nniskor som framfö: a.llt anna.t ar ett af de oundgangli gaste villkoren för att kunna uppbygg: ett nytt och ändamAlsenligt sa.mhalle Vår rent maskintekniska utveckling under nuvarande sarnhallstillst %nd, ver kar i måmgn fall hämmande p &amp; der individuella utvecklingen; den ar sna rare agnad att förvandla manniskorn: till opersonliga maskiner an till stor stilade ' personer.
Detta ar en af v %: tids största faror för framtida utveck ling som maste undanrödjas.
Ty de %r nog .s % träffande sannt .hvad ei gång skrefs af en i v %rt politiska li bemärkt man:)) Att lika omöjligt son: det är att bygga ett marmortempe i f gråsten lika omöjligt ar det at bygga ett nytt idealsamhälle af oupp foetrade och outvecklade människor w Man torde således, huru medvetei man an m % vara om samhällsformer ' ', '. '
En hård strid.
J a, om någonsin inom arbe.hre- rörelsen, a r den n u p &amp; fjärde m8- naden pågiiende lockouten.
inom verkstadsindustrien en hård strid.
En kamp, som arbetarne måste föra för a t t f örsvara sina f ackföreningar, för att f å ordnade Iöne- och arbets- förhållanden p &amp; de mek.
verkstä- derna, för a t t skydda sin arbets- kraft ' mot underbetalning och för- tidig utsugning - det a r verkstads- ' lockouten.
Den fattiges ojämna kamp mot den rike, arbetames emot kapitalet, ett stycke social brottning, där priset framför allt är arbetskraf- tens stallning för fra ' mtiden - det.
ar denna strids innebörd.
Striden f ängslar allas intresse och den intresserar ej minst kvinnorna,
MORGONBRIS som lönearbeterskor.
Den föres aj ven för deras del.
Dessa i stri varande arbetare uthärda m h a d r långa försakelser och umbarando: ej blott för de egna fordringar, fä hvilkas genomförande de tagit strj Du träl * under ö ?&amp;liga lustars ma kr den.
De kampa för lönearbetare klassens alla mail och kvinnor.
T Du lismande, fata sjal,, lönearbetarrie, de f attiga, de.
egen Sonz sdjer din broder cdt våldets jaki Och lamsldr med gift hans hal,.
domslösa, folket med tomma port monaer och pantkvitton i byråla Ditt numn vacker afsky liksom en pesi dorna i stallet för värdepapper Pårt skinn for din drakt du flår, schatullen, har blott en vara at fugnav förtryckarn, din heders Och .salubjuda, och det ä r deras arbets gast,.
, kraft.
Arbetskraften a r ' den fatti ges enda handelsvara, så länge del Med det blod, som af oss du får.
duger a t t saluföra.
Det a r för pri set p å denna vara man slåss, T; arbetame kunna ej satta pris pi Och Izade jag icke barn.
och vif, sin vara, nar de .måste sälja del Som hossus a f nödens vält, till utsugningslystns.
arbetsköpare Och gdlde det icke de kuras lif; om de ej ha sina fackföreningar Jag hellre iforgicks af svält Den sanningen galler alla, kvinno: Än delade id och berörde lätt, som man.
U t öfver landet afvakta speku i brådska och tvang, di % hand, lanterna i den mänskliga arbets Ty sjalfva metallen mig synes frati kraften, inom alla branscher ocl När du kommer invid dess rand.
områden, kvinnliga såväl som man liga-, girigt verlistadslockoutens u t Ifur Judas, som sdlde sin ' ädle va?
gång.
Visst ar, a t t taga verkstads och lockoutherrarne hem segern si För mynt, han af bödlar~e tog, spetsa arbetsgifvarne inom i l l a la T ruelse silfket dem gaf igen gen öronen och sätta sig p å sin: Och 7cvullyngd s ' o &amp; sjalfspil2ing dog höga hastar i utvecklad motstånds V i lära af bibeln.
men du, mer frack lust mot alla framstallningar frål arbetarne.
Men skarpes motstånde Triumf bär i tal och skick.
.
och hårdnackenheten, så komma di Stoltserande fyller du lu !gnt difl sael svagaste a t t lida därutaf, och d e Med.
den blodskatt för oss dzc fick.
blis de kvinnliga .arbetarne.
förs.
,.
och främst.
När de ' kvinnliga lönearbetarnt För riitt i Ifcarvcraternas krets jag stred sålunda ekonomiskt bidraga e f t e ~ Och segern var viss och snar - sin förmåga till de stridandes hjälp Evem sålde.
förtryck ar ex^ våra led .L så utföra de i första hand e n hand.
e r a d a r e, du det var.
ling af sj alf bevarelsedrift.
Dock, det a r ej endast manner Piil - njut då din blodskatt och göa.
ditt.
hull som försaka i striden, bittert ocl: hänsynslöst som den föres från verk.
Och vet dig beskars en dag, stadsagarnes sida.
Med männen f ör- DR soning skall kräfvas dig hel och saka hustrur och barn.
Arbetare full hustrurna äro triinade i konsten 3clz din krafZlare, det ar jag.
förut och arbetarnes barn äro det afven, men visst a r a t t sommarens lockout.
har kraft det basta som Den skymf, som du visat u &amp; brödra- funnits af tro och hangifvenhet, af ked, humör och motståndskraf t mot fat T &amp; flnmm ande frihets7ccimp, tigdom och nöd, från mer a n ex arbetarehustru.
D e t a r de tusen- Den hunger oss titrde, som branlc och sved, dens tysta kamp, den kamp son: e j gör så mycket ' vasen af sig, där.
Oc71 isacle lemmars kamp, för a t t den a r så beständig.
Det Det 71ån, som ~zär segram oss okei a r den gifta arbetarekvinnans hjäl.
bjöd, temodiga strid, och den f å r ej lamm andra kvinnor oberörda.
Nar öf.
Skar knifhvasst med ordem fall, vermodiga arbetsköpare kasta fa.
V&amp;rt yickade hopp på lyftning, bröd: miljef örsörjaren p å * gatan för fack.
Var viss, att du sona f skall.
f öreningens skull och hustrun f &amp; I Maria Sandel.
en lie1 sommar uppehålla hemmei på lockoiitunderstödet, så kunna v: vara öfvertygade om a t t den kvin- nan får ej tanka på sig sjalf i för- s t a hand.
Hennes blygsamma dröin- mar om hatt och kappa till som- Fart i organisationen!
maren h a f å t t anstå, och har hon djarfts hoppas på en ny klädning, så har det hoppet ordentligt svikits.
Industriai:beterskor, sömirierskor, ja Men hatt och kappa och klädning dla ' kvinnliga lönearbeterskor, som af gammalt snitt och ej fullt fraicha fiirger har dock blifvit.
henne en innu äro oorganiserade, bBra bilda hedersrustning, ty hon har besttitt ackföreningar samt ingå i I&lt;vinnornas profvet i proletariatets första led.
ackförbund.
Honnör for arbetarehustrun i loc- Det är endast genom enig samman- kouttider!
lutning som kvinnorna kunna vinna Och nar e n h j artlös arbetsgifvare vräker familjen och bohaget - len behöfliga makten för att förbättra fattigt, afven det, men kart - aj; ina le£ nadsf örhfdlanden.
grymma händer bares ut, så blil Sh länge kvinnorna endast klaga den kvinna, som då ej sviktar, en if ver rniss:€örhA.llandeaa blif va dessa hja.ltiinna.
!j.
afhjälpta.
Ile mhste sjalfva taga Parad, kvinnor, för den medsys- in sak om hand, samn:iansluta sig i tern!
I dag dig, i morgon .mig.
Vål ackförenirigar och skaffa ' ~ i g iilaltt.
enighet ä r v å r t vapen och var so- i ' örst.
d % liomnla arbetsgifvarne att lidaritet vårt; kapital.
Det vapnet yssna till deras rattvisa fordringar, skola v i smida starkare och star- örst då slippa de sva.ltlönerna, först kare och kapitalet skall aldrig upp- höra a t t gifva utdelning.
Det är IA få de det, som de organiserade vår önskan, vår tro, vår tillförsikt, nlinnen ägt i många .år, nämligen a t t alla kvinnor skola redligen skän- i~t:dbestämmanderatt öfver sitt eget k a sin kraft till vårt vapens stär- de som arbeterskor.
kande och vårt kapitals förökande.
E.
S. '
' ', ' Berättelse af Maxim (iorki.
En bekant berättade mig en gan;.
följande:. '
D &amp; jag var som student i Moskva kom jag att bo bredvid ett sådant da fruntimmer.
.
.
du vet!
Hon var pol ska och hette Teresa.
En lång, kraf $g byggd brunett med svarta, .sam mailvuxna ögonbryn och e t t.
stort groft ansikte, som tycktes hugget me (yxa, in jagade hon mig en ständig för skrackelse nied den djuriska glanser i sina mörka ögon, sin dofv % basröst sina &amp; karfasoner och hela sin väldiga miiskulösa månglerskegestalt.
.
.
Jag bodde i ett vindsrum och hen- nes dörr var midt emot min.
Aldril öppnade jag min dörr nar jag visstf att hon var hemma ..
Men detta val ilat nrligtvis sällan fallet.
Ibland handc dat, att jag möt.te henne i trappa1 eller p % garden, och d &amp; smhlog hor emot mig med ett leende, som ja!
fann rofgirigt och cyniskt.
Tam1igr.r ofta såg jag henne drucken, med slö2 ögon, rufsig och med kläderna i oord, ning, och vid sadana t.illfallen pla.
gade hon smale särskild t obehaglig och siiga At mig: » Jag halsar er god dag, herr stu- dent!
5 hvasvid Iiennes dumma skrati ännu iner ökade min motvilja föl henne.
Jag skulle ha flyttat därifrår för att bli kvitt dessa obehagliga sam manträffanden och halsningar, mer jag hade ett s %dant litet trefligt run: med en s &amp; vidsträckt utsikt, och de1 var så tyst och stilla på denna gata, Därför fann jag mig i det.
Men så en vacker morgon, då jag låg och drog mig på sangen och för.
sökte hitta på någon förevllndning för iltt icke gå på föreläsningen, öppna- %ss dörren, och den dar afskyvlda Ileresa mullrade med sin basröst fran köskeln: » God morgon, herr student!
B » Hvarmed 1ra.n jag stå till tjanst?
B frigar jag.
Hennes ansikte har ett förlaget bedjande uttryck, ser jag - ett föl henne mycket ovanligt uttryck.
» Jo, ser ni, herr student, jag skull (vilja be er om en sak.
.
.
Ni skullt val inte vilja göra mig en stor tji in st ?^ ' Jag ligger tyst och tanker:, Hon ljuger!
Det ar bara ett at tentat mot min kyskhet, hvarken mg1 eller mindre.
Var stark, Jegor!
s Jag a.r tvungen att skicka ett brej hem ser ni., fortsätter hon SA sakta skyggt och bedjande.
Fan- må taga dig, tänker jag, mec jag far väl hjälpa dig!
Jag stiger upp, sätter mig vid boidet, tar frani pap.
per och säger: &gt;Kom hit, sitt ner och diktera.
.
.
B Hon närmar sig, sätter sig försik- tigt på ' stolskanten och ser p &amp; mig med skuldmedveten min.
DN&amp;, till hvem ar brefvet?))
B Till Roleslav I (aschput, Varschava- vägen, i staden Sventsiany.
.
. ».
» Och hvad skall jag sltrifva, sag.
.
.
» » Min karaste Roles.
.
.
mitt hjarta.
.
min trofaste älskade!
lifåtte Guds noder beskydda dig l Ack, mitt guld- ~järta, hvarför har du icke pli s &amp; länge liri if vit till c h sörjancle lilla dufve :) Tereea.
.
.D Jag var nära att brista i gapskratt.
Den » sörjande.
lilla dufvan?
var sina modiga tre alnar, hade en knytnafve if skeppundsvikt och ett ansikte sa svart, som om hon hela sitt lif fejat skorstenar och aldrig tvattat sig!
~a~ .yckades likväl p &amp; ett eller annat satt letvinga min iilunterhet och frbgade: » Hvern är han,, den där Bolest?
»: &gt;Roles, herr stuclent » - hon tyck-: es nästan förolämpad öfver, att jag iörarängt namnet.
» Roles är min fast- n a n.
.
. » fastm man?
!?))
» Elvarf ör blir ni sa f örv Anad, herr itudent?
Kan inte en ung flicka soni ag ha en fästman?))
Hon, .en ung flicka?!
.
.
.
Jo, jag acka.r!
.
» Nej, hvarför inte!
Allt ar ju möj- ligt.
.
.
Ha ni varit förlofvade lange ?.
SI fem Ar .. .B .Åhå, åh&amp;., tänkte jag.
N&amp;, vi skrefvo brefvet - ett bref, s &amp; ömt och kärleksfullt, det försäkrar jag, att jag sjalf skola velat vara.
i Roles ställe, on1 brefskrifvarinnan bara icke varit Teresa, utan nnilgon annan, litet min- dre och nättare an hon.
.Jag, tackar er af allt mitt hjarta Eör er godhet, herr students, säger Teresa och niger.
r Kanske .jag kan göra.
er n %gon tjänst igen?, » Nej, tack så mycket!, .Kanske herr studenten har niigra skjortor eller byxor, s0.m äro trasiga? » Jag .kaniier att denna mastodont i kjolar kommer mig att- rodna, cch Eörklarar tämligen skarpt, att jag icke bar något behof af hennes tjänster.
Hon gick.
.Ungefär två veckor förflöt0.
.
.
En iftoii sitter jag vid fönstret och hviss- .ar och undrar, hvad jag skall hitta p &amp; för att komma ifr %n mig sjalf?
Jag har tråkigt, det är fult vader, in- genstans h a r jag lust att ' gi, och af pur ledsnad började jag på med en sjalfanalys,.
mins jag.
Det var icke heller vidare roligt, men något annat hanle jag icke lust till.
Dörren öpp- nas - gudskelof!
Det kommer nå- ron.
.
.
# Har ni mycket bradtom, herr stu- lent?, Teresa!
Hm.
.
.
.
» N e j.
.
.
hvad är det? » B Jag skulle vilja be herr, studenten) m att skrifva ännu ett bref.
.
.B $Det kan jag väl göra.
.
.
Till.
Roles?
» rNej, den har giingen är det från ioles.
.
.D » Hvad för slag?
» ~Aclr, jag dumma nöt, jag uttryc- rer.
inig s % illa, - .förlåt, herr stu- lent!
Ser ni, den här gangen ibr det nte för min egeo del, utan far en raninnas.
.
.
nej, jag menar inte van- lina, utan.
.
.
en bekant.
.
.
Han kan nte sjalf s k r i h a.
.
.
och han har en astmö, som heter liksom jag, Teresa.
.
Kanske herr studenten skulle rilja skrifva ett bref ' till den dar.
I ' eresa?
D Jag ser p &amp; henne - hon ser helt törlagen ut, fingrarna skalfva, hon sthr) ch hackar och stammar.
.
.
jag ' gissar m r det förhaller sig.!
» Vet ni hvad, &amp; n sköna dams, säger jag, » det finns hvarken iiagon Roles eller någon Teresa, utan allt let där ljuger ni bara.
Men det ar .nte värdt, att ni lägger ut edra kro- rar för mig, - jag vill inte, ha na-; on närmare bekantskap med er ...
.
3egriper ni ?s Hon blef med ens underligt för- ikräckt och förvirrad, trampade af) ch an på samma fläck och smackade ned lapparne, som o n hon ville saga iågot., men icke kunde få fram det.
Tag vantar på hvad det skall ' bli af ~ l l t detta, ' i det jag ser och känner) å mig .att jag måste ha misstagit.
nig en smula, då jag misstänkt henne ör att vilja locka mig från dygdens tig.
Här var tydligen frgga om nå- p t helt annat.
)) Herr student », började hon, men ned en afvarjande - &amp; börd vande hon ig sedaii tvärt o111, emot dörren och $ck.
Jag stod kvar, kännande mig lelt illa till .mods, och hörde, hur leniles dörr slogs igen med en smäll,; om om hon blifvit ond.
.
.
Efter att ia funderat ' en stund, beslöt jag att; å in till henne, ropa henne tillbaka c h skrifva i t henne allt hvad hon lille.
Nar jag kommer in i l~ennes rum, år jag se henne sitta med a ~ m b å -; ame stödda mot bordet och hiinderna Ardt tryckta mot pannan.
» Hör p %&gt;), säger jag.
.
.
.
.
.
Alltid nar jag berattar denna iistoria och kommer till denna punkt.,: anne:r jag mig förskräckligt generad.
.. Att.
man kan vara så dum!
)) Hör p$ », s.äger jag.
.
.
H.in rusar upp och fra.rn till inig: led gnistrande ögon, lägger händerna % mina asl.ar och hviskar.
.
.
eller.
J
MORGONBRIS.
.
.
.
rättare.
sagdt brummar med sin, bas- svepa in oss i vara, bristfälliga dyg- .Daiför är det, som p å senaste Till de hårda.
der.
' och betrakta hvarandra genom ett hen, ropen ha höjts på, kvinnornas röst: &gt;Nå, än sedan?
Hvad ar det mera töcken af egenkärlek ochböfvertygelse organisering.
Men detta får ej .vara enda ska- Vet, den som fått på egna fötter med det ?&gt; Det finns ingen Roles, och om v&amp;- fullstandiga ofelbarhet.
.,., vandra » Det leder till mycket dumt och.
.
.
let för att upplysa och organisera ej.
.
Och ingen Teresa heller!
Men ïifvet, den ej dömer andra.
rgenom hvad gör det er?
Är det då s % be- mycket grymt.
Det ar frqna varel- kvinnorna; vi måste för vår egen kampat lif- svärligt för er att föra pennan öfver ser, stiger man.
.
Men hvad menas och samhällets sunda utveckling göra Blott den som sjalf har vets strid papperet, hvad?
Ack, ni l Och ändi med fallna varelser?
Först och främst det sj3lfva.
.
Kafi ratt mot nodställd nasta vara blid.
Vår sjalfkansla och stolthet måste h: &amp; samma kött,, ben, äro de mhniskor, ser ni så hvit och fin ut!
Nej, det egen kraft fått finns hvarken någon Roles eller n %- blod och nerver sorn vi.
Det har man resa sig upp mot det orättvisa i, Blott den, som ej sin pröfva, a t t.
vi maste arbeta veckor, måna- tutats oss i öronen dag ut och d.ag in @ n Teresa, det finns bara jag!
.
.
.
det eiia Arhundradet efter det andra.
der och år, utan a t t f å så betalt, Kan likar med efi orätt dom bedröfva.
An sedan?, lera.
(Sot .. - D.)
» Ursäkta,, säger jag, helt bestörl Och vi höra @ och.
.
.
vete fqn, hvar- att vi kunna lefva något så nar.
öfver detta mottagande, whvad ar m e för alltsammans blir så dumt!
Eller sorgfritt.
Vi måste finna det ovärdigt, att ha vi blifvit alldeles lomhörda: t£ det ningen?
Finns det ingen ro les ?^ .Nej, det gör det inte!
An sedan?
;, ständiga predikandet om humanitet?
behöfva vara gamla och utslitna.
.-.
I själfva verket äro vi ocksh fallna, föräldrar till last,, då v i sjalfva .äro.
&gt;Och ingen Teresa heller? » till ' och med djupt fallna.
.
.
i.
en ' af- unga och starka.
» Nej!
Jag ar Teresa!
B Vi måste föra en förtviflad och Jag begriper icke ett dugg!
Jag grund af all möjlig inbilskhet och öf- Under sista kvartalet har två nya indignerad kamp mot kapitalister vertygelse om att ~ å r a nerver och våi spänner ögonen i henne och försökei afdelningar ingått i Kvinnornas fack- komma på det klara med, hvilken, hjarna äro vida öfverlagsna hjärnan och samhälle, som kasta hundra, förbund, namligen uinnesömmerske- ja tusenden .af arbetar7ela; ssens kvin- och nerverna hos dessa människor, dera af oss som ar tokig.
Hon gå1 fackföreningen i Helsingborg och tillb~ka till bordet, letar dar efter nå- hvilka endast äro mindre sluga än vi nor i n i prostitutionen, denna in:, Kappsömnierske fack förenilng en i Gö- stitution, som ar den gkymmaste sämre och än vi !örst % att stalla sig gontihg och kommer så igen till mig, teborg .. som förträffliga.
.
För reste:n kan skymf mot hela vårt kön.
sägande i förolämpande ton: Linnesömmerskorna i Helsingborg Vi maste höja ansvarskanslan hos » Om.
det var en shdan ansträng- det vara nog o r d, om detta!
Det kanna vi redan genom var partipress.
ning för er att skrifva till Roles, s i ar en s % gammal historia att man oss sjal ' fva, ha .bort den misstanken Det var dessa sömmerskor som tidigt från oss, a t t det enda skalet, hvar- se där ert bref, - tag igen det!
Det nästaan skams att upprepa.
den.
.
.
.
för en kvinna gifter sig ar, a t t bli i våras invecklades i.
konflikt med finns val andra, som kunna skrifva Gammal.
som ' gatcn.
'.
.
ja!
.
.
2, - försörjd.
Det ä r ett så natur- Stenströmska linnefabriken därstades, %t mig.
.
.D ligt skal.
detta, en utv.äg a t t komma och hvilken konflikt slutade med, se-.
.
Jag tittar efter, - i ha.nden hal från det själsdödande lifvet på fa.
ger, för sömmerskorna, hvilka vid hon brefvet till Roles.
Hu-ui!
briker och atelierer, men så ofta detta tillfälle lade i dagen att de be-, Hör nu, Teresa, hvad skall det hal s,utto både vilja och solidaritet.
missförstått och förhånadt.
betyda?
Hvad behöfs det att andra.
I Göteborg finns ett, ofantligt stort Därför är det så nödvandigt att.
skrifva At er, när ni ännu inte skic, Kvinnornas kooperativa rörelse i organisatio.nsfalt för kappsömmerskor- kat i vag brefvet, som jag skref?))
Stockholm.
Idén om en husm.ödrar- vi sammansluta oss i organisationer, na, ty i denna stad inrymmes landets för att genom enigt arbete n å full ~ H v a r t skulle jag skicka det?, nas egen affär för matvaror nar- största kappindustri, och man raknar &gt;Till honom.
.
.
Roles vet jag 1 8 mar sig n u sitt förverkligande.
Den betalning för vårt arbete, och er- kappsöminerskornas antal i flera tu- människov&amp;rde.
hålla &gt;Men han finns ju inte !&gt; i vå,ras bildasde Kvinnornas andels- D &amp; skola vi f &amp; förblifva friska sen.
Nej, det var icke möjligt a.tt bli förening Svenska Hem, komme1 Vi hoppas det skall lyckas den ny- och sunda och hafva, tid och me.
klok på.
det har!
Det var bara at1 iramligen a t t i höst, omkring I nov.
: bildade föreningen att samla alla sp0tt.a i alltsammans och g % sin v5g träda i .full verksamhet genorn öpp- del a t t utveckla vårt sjalslif, satta dessa arbeterskor inom organisationens i och förstå tidens stora frå- oss in Men E % började hon förklara sig.
nandet af eri f örsäljningslolcal f ör ram.
Det ' behöfs arbete, vilja och; aHvad är det mera med det?, ut specerier och viktualier.
.vann€ gor och rörelser, och göra kviiinane energi.
Besitta vara Göteborgs-söm- kraf gallande i såväl det enskilda brast hon i förolämpad ton.
.War har butiker äro f ör andamglet f örhyrda merskor dessa egenskaper då ar fram- inte finne, s % finns han val inte !^ i Jakobsbergsgatan 6, hörnhu.set vid som, politiska lifvet.
Då, om vi förena oss .med en g %ngen ~ i s s.
Och hon gjorde en åtbörd, som on Biblioteksgatan.
Då B Svenska, Hems Vi önska båda afdelningarna val- man, behöfva vi ej längre vara en hon icke sjalf förstod, hvarför har ej tir startad som aktiebolag, utan i.
Kvinnornas fackförbund.
komna icke fanns.
som verklig konsumtionsforening, &gt;börda », utan ett stöd, en kamrat f ör oss sj alf vs, med känsla och ansvar, Men jag vill att han skall finnat kommer handel a t t aga rum endas1 samhiillet och, nasta generation,.
.
Är jag kanske inte en människa med medlemmar; Föreningen, som för som - alla andra?
Det förstås, jag.
.
.
alltifrån sin början rönt liflig anslut- barnen, som skola födas till världen jag vet j u.
.
.
&amp; n det skadar ju in- ning, räknaz n u 466 medlemmar, friskal och under lyckliga f örhiil- Moral - för ma.nnen och för kvin- landen.
nan.
En mor satt till~ammans med gen, att jag skrifver till honom.
.
.
» som tecknat andelar- å 20 kr.
till ett belopp af tillsammans 25,160 kr.
sina barn och försäkrade dem om sin ~Ursiikta, - till hvem ?~ ' Föreningens expedition ar från 11 förståelse för ungdomen.
Sonen-stu- w Till Roles, förstås l sept. '
till affiirens öppnande (hvar- Låtom os ' s denna vinter görs denten berättade:, Du kan tanka dig, * Men han finns ju inte! », Ack, Jesus Maria!
Hvad gör det, dagar kl. 2-4) f örlagd- till Central- storverk af agitation; g å in i våra mamma, att det var ett lif på den - att han .inte finns?
Jag, liktsar, sorn förbundets för socialt arbete byrå, fackföreningar och politiska ung- dar utfarden, som vi gjorde i g %r.
om han fanns!
.
;.
Jag skrifver till Las tmakaregatan 6, dar inskrjf nings- doms- o c l kvinnoklub bar, samt bilda Tre af Ellys flickvänner förälskade sig honom, och d % är det för mig precis afgifter och.
tecknade andelar inbe- nya af delningar öf verallt i landet.
i mig och jag i dem.
Vi kysste-hvarann Låtom oss odla gemensamhets- i hemlighet.
Det är allt bra härligt som om han funnes.
.
.
Och Teresa) talas samt ansi3kningsformixlar för nya medlemmar, stadgar och upp- känslan, låta alla småsaker och per- att vara ung anda!
- det är jag, och han .svarar mig lysningar e:rhållas.
sonligheter vika för en enig, helig - Ratt så l skrattade modern.
Var och jag honom igen.
.
.
s tro på arbetarrörelsens sak, och han- glad SA länge du ar ung; snart nog Jag förstod.
.
.
och jag kände mig gifvet arbeta för arbetareklassens, m %ste du bli gammal och stadig.
s % pl %gad, @ skamsen.
Alldeles.
bred.
mannens, och lrvinnans f rjgörelse Dottern Elly berättade, glädjestrå- vid, tre steg ifr %n mig, lefde en man.
f r i n kapitalisters, fördomars, mörk- lande: - Och kan du tanka dig, jag niska, som icke hade någon varelse mans och .junkrars valde.
dansade hela kvällen med den dar på jorden att älska och bli älskad af, vackra, mörkögda studenten; han dan- utan soni måste dikta.
sig en vän!
sade gudomligt.
När vi skulle gå hem Genom niaaga års energiskt up.p-, » Ser ni, ni slrref det dir brefvet blef jag så ledsen att jag grät, .och åt mig till Roles, och så bad jag en lysnings- och agitationsarbete har vet du, då kysste han mig nar ingen annan läsa upp det d % trodde jag, at1 den svenska arbetarrörelsen vuxit såg det.
Roles verkligen fanns!
Och därför så till en makt i såväl fackligt som - Jaså, sade den försthdiga mo- bad jag, att ni skulle skrifva ett brej politiskt hänseende.
dern och ruskade upp sin sjuttonåriga Niirmast soni en följd af in.du- fran Roles till Teresa.
.
.
till mig, Kvinnliga, Diskussionsklubben i dotter, och det skams du inte att be- Om man skref och läste upp ett så stxiem utveckling till stordrift, som dant bref för mig skulle jag bli all- enskilda k.apitalister helt och hallet Malmö har under dessa bistra loc- rätta!
Har du ännu inte liirt dig hvad deles öfvertygad oin att Roles finns.
slagit under sig, har uppstått sam- kouttider visat sin medkänsla for let vill siiga att uppföra sig anständigt?
Och det gör det liittare för mig att manslutningen af arbetare i fackliga sina lidande systrar p å ett synner- organisationer, genom .,hvillca dessa ligen vackert och praktiskt satt.
lefva.
.
.
B bevaka och taga vara på sina eko- Man.
har nämligen under somma- Ja-a.
.
.
Fan anamma!
.
.
.
Arbeterskor!
Glöm ej uttaxe- N&amp;, frHn det ögonblicket skref jag nomiska intressen, eller med andra rens lopp anordnat ett par vallyc- ringen och de frivilliga bidragen punktligt tv &amp; geinger i veckan bref ord skydda sin arbetskraft, det enda kade fester dels i Folkets park till de lockoutade arbetarne.
till Roles och svar fr8n Roles till Te- de aga, mot hiinsynslösa kapitalis-] ch dels i Linelund, hvilka, tack vare kvinnornas stilfulla arrange- Kom ihåg att deras sak är vår.
resa.
I ' synnerhet svaren aflattade jag ters utsugiii.ng.
ment, lyckats samla s6 mycket folk Utaf samma ofsak, industrins ut- ypperligt.
.
.
Nar hon hörde dem, tjöt hon.
.
.
tjöt nere i basen.
Och veckling, haf ' vm kvinnorna i tusen- a t t vinsten kunnat raknas i hun- till gengild för,.
att jag genom den tal trängts in på arbetsmarknaden Iralappar, 5 i 6 stycken.
Dessa uppdiktade Roles ömma skrifvelser i mbnga.
yr ' ken, absolut hälsofarliga penninga.r h a sedan i smärre pos: till henne framlockade hennes tå.riir, och onaturliga, och tvingats a t t ter fördelats bland de lockoutades lagade hon alla mina trasiga.
strum- s a l j a siii arbetskraft till kapitalet hustrur.
Vi tanka oss att denna välmenta &amp; - .vet på lagstadgad normalar- por, skjortor och andra persedlar.
.
.
för a t t ku:nna, lefva i en, många Men så o.mkring tre månader efter ganger ho; pplös, kamp för tillvaron.
rrängåf va från de organiserade $vin- betsdag af åtta timmar liar nu talats clennn historia, blef hon satt i fän- A t t i alla tider kvinnans varde norna ha mottagits med innerlig till- ?ch skrifvits om här i landet i ett gelse för någonting.
Och nu ar hon och arbetsvarde underskattats af Eredsstallelse af dessa hustrur, som) ch ett halft årtionde, utan att de mannen och sttmliallet, har som en utan skuld eller direkt part i saken som makten hafva velat göra något troligen död.
B.
.
Min bekant slog askan af cigar- naturlig följd förorsdtat, a t t hen- knd.å f å lida oerhördt under 11- cko ou- namnvärdt för att tillmötesgå arbe- tarnas berättigade kraf.
retten, såg tankfullt upp mot himlen nes arbetskraft skall säljas billigare, tens tryck.
Vi .lyckönska klubben till.
det Genom eget initiativ och genom en nara .nog orubblig trmke hos och tillade som a.fslntLiing: rHm, j a.
.
.
Ju mera människan kvinnorna sjalfva,.
hvarigenorn hon vackra resultat som deras goda allt starkare organisationer h a dock läppjar pli .den bäska drycken, desto blir en, oftast ofrivillig, orsak till tanke,.
.bete.
.och .solidaritet har arbetarna lyckats a t t betydligt ' sanka nbetstiden.
Den stod- i allmänhet lidelsefullare längtar hon, efter den k.0nkurren.s på- arbetsmarknaden för åstadkommit.
Eörr på en tolf h tretton timmar pr söta ..
Men det begripa icke vi, som sin kamrat, den manlige arbetaren.
.
.
,,. '
, '.
,, ', Kvinnan och ått a-timmars dagen.
.
.
.
, dag, men ar numera i ge$omsnit.t 10 V e timme.
Denna arbetstid ar dock ctlltför lång ännu, om man ta.r i betrak- tande att ' därtill bör laggas nlåltids- raster och vägen till och från aï- betet, hvilken senare för många tu- sen kan gå till ett par timmar dag- ligen.
I allmänhet af det dock de snan- liga arbetarna hvilka lyckats att ge- nom sina organisationel- reglera ar- betstiden, så att den varierar mel- lan 48 och 60 timmar pr vecka.
För de kvinnliga ställer sig saken i helt annan dager.
Dessa ha i regel snnu icke lärt sig inse att de ge- nom sammanslutning skulle blifva en makt, hvarmed ovillkorligen äf- ven deras arbetsgifvare måste riikna.
Om en hela landet omfattande +atistik, byggd p &amp; en opartisk un- dersökning, vore tillganglig, skulle ganska visst framg8 att kvinnornas arbetstid procentvis raknadt a.r längre an de manligas.
Se t. ex. på textilarbet.arna i Norrköping, dar de k.vinnliga arbetarna raknas i många tusental.
Dar lm fabrjkan- terna behagat bestainma den di- rekta arbetstiden till 63 timmar pr vecka.
Mangfaldiga äro nog de plat- ser dar arbetstiden ar i det närma- ste lika lång, men arbeterskorna stå maktlösa i brist på organisation att sjalfva kunna genomföra en and- ring.
Ur ren mänsklighetssynpunkt må- ste ju dock en lang arbetstid isyn- flerhet för kvinnor anses som rent slafveri.
Vi tänka; oss denna mängd gifta kvinnor, hvilka för akt kunna bi- draga till familjens uppehälle äro bkingade att från tidig morgon till sena kvällen vista.s i fabriken, för att sedan na.r de komma hem fort- satta med de husliga görom&amp;len.
Hvilken kroppskonstitution skall ' un- der åratal kunna utharda.detta utan att sjukdomar förorsakade genom öfveransträngning, låta sig markas?
Förvisso ingen.
Men.
det ar icke blott dessa gifta kvinnor som lida.
Tusen och ater tusen unga krafter tvingas på grund af ett.
planlöst styrdt samhälle att för en usel be- talning framsläpa sin ungdoms da- g. i lifs- och hiilsofarliga f abriker.
E n arbetarekvinna såväl som on öf- verklasskvinna borde val dock aga ratt till att något f &amp; pizcta af lifvet.
Men kan detta låta sig göras, då hon ar bunden vid sitt arbete 10 till 12 timmar om dagen?
Sommaren p&amp;går som bast, med sin stkrkande och uppfriskande hvila f ör öfverklassen i dess helhet, men icke minst.
dess kvinnor.
Men de kvinnliga arbetskraf terna på f abri- kerna, de få st8, sommar som vin- ter, bundna så omänskligt lång tid i den kvafva, dam.mfyllda fabrilis- lokalen!
Den gengäld skulle valdock kunna gifvas arbetets kvinnor för allt det arbete de äro dömda att utföra att arbetstiden f ör dem icke fick öfver- skrida åtta timmar.
Rättvisan f or- drade det.
&amp; !en då i detta som j alla andra fall ingen rättvisa beska- res den f attiga, måste arbetareldassen se till att den kan taga saken i egen hand.
Detta går blott genom starka och stabila organisationer.
MQ ar- betets kvinnor inse detta, och m % enhvar, som - har blicken öppen pi hvad arbetareklassens strafvan gal. ler, bjuda sitt .till att va.cka kvin, norna till insikt om sin klass ' in ressen, särskildt krafvet p &amp; en nor- malarbetsdag af åtta timmar ocl: en rättvis lön för arbetet.
.
(Soc.-D.)
.
Vitalis.
E.
A. KARLSSON.
-.
.
URMAKARE &amp; URHANDEL - 15.
~ u n ~ s ~ a t 15, a n Stockholm Sitort väl sorteradt lager af Gu1.d~ och Sllfver-Ur.
, Yagg- och Väckar-Ur ni.
m.
Stort väl soiteiadt lager af Rums-, Fönsterl.
Bad- och Febertermometrar samt ' Barometrar m. m. Urkedjor, största lager på platsen.
Sliita Gulmetallringar a 1, 1,50 och 2 kr.
st..
...
i prenumerera på prof en månad eller kvartal.
1,ä~!
-- Prenumerera på Annonsera - - i S O c ~ A] L = Q E M ~ ~ R A T ~ I N lailclsorten: Uppmana vaiiner och --- bekanta att halla ' Prenumeration i Stockholm på expeditionen, Folkeis Hus, l /, tr. ~ l l m Tel..
68 68.
Riks.
Tel. 20 91.
I landsorten pi % n ~ r m a s t 6 postkontor.
,.
.
,. '
.
.
pr i r 9: 20, hal£ &amp; .4:60, kvartal 2: 30 och &amp; å- SOGlAL=DEMOKRA " I ' EN " ad 0: 80..
.
.
.
I Prenumerera på prof en månad eller kvai-tal.
BLOMSTERHANDELN LINNEA rekommenderhr sig i ärade kunders benägna h å g ~ komst.
mansar utföras smikfullt och billigt = / nalmskilnadsgatan 40 Allm.
Tel. 502.
-- - - - Riks Tel. 67 83.
--------.
.
- l I patentsoffor, Järnsängar, sängklader, Stoppmöbler,- Tramöbler.
Fraktfritt.
Begär katalog!
Aktiebolaget C.
R. Danielssons Yerkstider, Liljeholmen.
' UTSTALLNING: upplandsgatan 5, Stockholm. '
-- K:VIN.NLI (iA J U R I D I S K A B Y R A N B ont ors tid TRIEVALDSGRAND kl. l / nro-l / z4.
Utför rätte ' gingar, verkställer boutredhgar.
.
och arfskif ' ten, förmedlar egendornsförsä~ningar, aff:irsöfverlåtelser och.
ackordsuppgörelser under.
harid, uppsätter legala ' hanoingar, utför i 2.
I Allrn.
Tel. i43 23 öfrigt juridiska Uppdrag af alla slag samt orn- besörjer med energi och till ytterst billigt arfvode inkasseringar ~ f d e l n i n ~ a i r Kvinnornas Fackförbund: Stockholm.
Rosettsömmerskornas .fackförening.
.
Möss6m:rnerBkornas B Lirinesöinmerskornas D Likjeholinens verkstaduklubb.
Kungsholmens hvitvariifahriks verkstads- klubb.
Kappsöinmerskornas fackförening.
Kiiidsörn&amp;erskornas D L. kl. Erikssons kvinnoklubb.
~rikbtiokerskornas fackförening.
Badbetjaningens förening i Stockholm. '
Landsorten. '
S6rn merokeföreningen, Falzm.
Kappsörnmerskeförenirigen Malmö.
.
Söinmerskeföreningen, Enköj~ing.
1.np:psömmerskornri.s f .-f,, Eskilshmi.
Sbinmerskeföreningen, Su~dsvatl.
Linnesöinmerskornas f.-f., HeZsingbovg Ka:ppsöimnerskornas f.-f,, Göteborg.
Morgonbris - Arbeterskor~zas t i d ~ i n g - utgifves af Kvinnor- nas fackförbund och - utkommer en gång i kvartalet i slu- tet af mars, juni, okt.
och dec.
Morgonbris a r den enda tidning inom arbetarrörelsen som redigeras uteslutande för kvinnorna och deras intressen och bör den därför läsas af alla intresserade arbeterskor och arbetarhustrur.
Morgonbris kan erhållas genom prenumeration å alla post- kontor och kostar 50 öre pr år.
Morgonbris säljes i lösnummer a 1 0 öre genom de flesta Arbetarkommumr, Soc.-Dem; Ungdomsklubbar, Ifiinno- klubbar samt genom en del fackförbund.
Arbeterskor, organberen Eder och .uten Eder till Kvininornas Fackför- und.
- Redaktionskommitten.
.
.
för uttama tz ' dm ' war bör srtarast insändas under adress: ' O -.
- Pris 10 öre ...
A.-B.
Arbetarnes Tryckeri, Stockholin 1905 '
