# ID: svediakorp-per2306
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,999
# sentences: 1,061
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Arbeterskornas tidning.
- Utgifrren af Kvinnornas Faakförbund.
Eleanor Marx.
.
~Torsdagen den 31 mars d.
B., ": slutade var Karl Marx ' yngsta dot- ter genom sjalfmord.
Nä.r telegrafen lä-rnnade denna underrättelse blef jag lamslagen., IIon, - den starka och modiga, död.
och död därföre att hon ville dö1 ' Hvad måste där icke ha skett!, Så inleder Wilhelm Liebhecltt en .biografisk skiss öfver Elennor Marn i den tyska socialdemokratins SNeu Weltkalender~ för år 1899.
Den gamle kampen, » revolutionens sol- edat)): som han en gång på skäm1 kallade sig, som sjalf gått igenom så många svåra öden på sin ka.mp- .rika lefnadsbana, stod asom lam- slagen~ vid budskapet om vännens ochl la rom as tar ens yngsta dotters död De orden innebära nog för att visa, att hon, den döda kvinnan, vari1 mer i lif vet an den store, den.inter- nationella socialismens förste mans dotter.
Och i verkligheten hafva vi, epigonerna-, att tacka Eleanoi Marx för en hel del af hennes fa- ders arbete; utan hennes outtömliga arbetskraft,.
utan hennes kvinnliga omsorg om den genom arbete ock - vedermödor sjuklige fadern, hadc .nog ännu mer af den store mästa- rens snilie med honom gått i graf- ven an som skett.
Nar den preussiska reaktionen 1845 - 50 börja.de att med våldsam och listig hand inleda kontrarevolutio- nen, stod det illa till med frihetens sak i Tyskland, som nyss förut gjort så vackra segrar.
Ferdinand Lassalle satt inom f änge1set.s mu- rar, Marx liksom otaliga andra hade tagit färden öfver gränsen till P G s, .där Tysklands ehetskämpar sam- lades.
Men det dröjde ej länge förrän han också nödgades lämna Paris, alltjamt förföljd.
af den preils- siska rnakthafvarne.
Slutligen fann han i London den fristad, som det .liberala och fria Albion lämnat så många.
Här kunde han i ro för polismakten i sitt hemland agna sitt arbete åt den internationella so- cialjsmen.
Ar 1856 föddes här Eleanor eller Tussy, som hennes smeknamn lydde, såsom den yngsta af hans tre dött- rar.
Husläkaren förklarade, att med » passande vårds .skulle barnet säker- Juni 1905 - - lutionära mä.ns krets, och midt: sin del till kostnaderna för hushål- den tankeverkstad, i hvillten der let - den store socialdemokratiske vetenskapliga grundvalen för vål vetenskapsmannens egen hushåll- rörelse skapades.
HennPs bådi ningsbudget, stod på svaga fötter - systrar knöto snart efter kommuuen!
gaf hon lektioner i språk, gjorde i.
nederlag .hymens band med två a?
biblioteken utdrag ur de stora foli- dess kampar, Tussy stannade lrva~ antorna för sådana, som %gärna.
hos sin fader, hvars högra hani skrifva böcker; men icke så gärna hon.
blef.
)) Hon har, säger Lieb.
studera kallorna *, säger Ed.
Bern- knecht, som vi alltjiimt följa, Sickc stein i sin minnesruna öfver henne i.
~ N e u e Zeit,.
Men alltjamt stod hon såväl vid faderns som moderns sida, delande deras arbete och sor- ger så långt som möjligt.
Så kastade hon sig in j den en- gelska arbetarerörelsen.
Aren 1882 - 83 började de första sparen af en socialistisk rörelse därstädes.
Eleanor Marx var en af de första, som med hela sin ungdoms glöd, hela.
sin för proletariatets befrielse.
brinnande sjalf, kastade sig i teten just där, dar arbetet var som svårast.
Här lärde hon känna d:; ~ d v a r t l Azieling, en berömd anhängare och tolkare af Darwin och inom fritan- kmerörelsen en aktad talare.
Hon ingick Med honom en fri förbin- delse - hans första hustru satt på dårhuset och engelska lagen tillåter i så fall ingen slzillnad af akten- skapet.
Hon kallade sig därefter Eleanor Marx-Aveling.
Under tiden var Karl Marx död.
Nu gällde det att göra hans lite- rara och vetenskapliga kvarlåten- skap tillgänglig f ör offentligheten, samt att samla alia .hans strödda tidningsuppsatser.
OCH samtidigt med att hon utförde detta svåra arbete var hon outtröttligt verksam i agitationen.
Med Burns, Thorne, Tom Mann m. fl.
inlade hon ett lifsarbete i bildandet af de nya Fackorganisationerna i England.
sasarbetareunionen skapades af henne och Thorne.
I ledningen af jockarbetarestrejken och 7 år senare iärberge~, som de: kallade &amp; larxl endast lärt kanna den store politiska h n stora maskinarbetarestrej ken lem.
X den 14-&amp;riga Tussys hjärta lain- emancipationskampen, utan också; og hon hufvudparten af arbetet på lade en af revolutionen^; riddare ett out- den " lilla, småaktiga, nyckfulla,; ina skuldror, uttröttlig som alltid.
) lAnligt spar.
Så kom sommaren ' l87 1, obarmhärtiga kampen om tillvaron.
På, de internationella arbetare- och Iå fl.yktingarne ilade tillbaka; han Hon ville icke falla föi.a.ldrarne till; ocialistkongresserna var Eleanor rar i spetsen, och träffad af ett fegt last.
Fadern och modern hade hon Marx alltid öfversattarinnn, ett am-; abelsting i ryggen sjunker han ' i redan i barnaåren, skenbart lekande, ~ e t e som hon förestod med sällsynt nånens glans ned död, wmedan i verkligheten kraftigt och förstån- kicklighet och nit.
!tt flickhjärta i London,.
stilla digt gripit under armarne.
Hon Och dock, omjublad af det in-.
) ch tyst, med den första flickkär- var ' en af de människor, hos hvilka; ernationella proletariatet, älskad af ekens kyskhet klappade för ho- man icke märker att de arbeta ~lla, som kommit i beröring med lom: *.
Hon erhöll då det första tungt., diirföre att det tunga för ienne, skulle hennes lif få en så) ch dubbla såret, frihetens neder- dem är liitt~.
Så, var hon oupp-; ragisk utgång.
Aktenskapet, man- ag tillika med den ' älskades död .. hörligt sysselsatt, såväl i hushållet ien, som hon skänkte sin själs rika Så, va.xte, hon upp, midt i revo- som i rörelsen.
För att förtjäna rarlek må kanske icke varit den [igen freda-s, soch se där&gt;, säger Liebkaecht, B mjölkundret verkade, den lilla tingesten frodades, och med tjocka,, röda kinder blef hon föräldrarnes, sy strarnes och allas vår gliidje.
o Barnahen förgingo.
I Frankrike brände: revolutionens lågor, en flod af flyldingar strömmade till Lon- don, uppsiikande r rättfärdighetens ' ',.
.
,
.
ratta a t t skatta henne.
Daröfier h a vi icke a t t döma.
Också han a r ju numera död.
Må v i alltså icke.
kasta stenar p å den döde.
Säkert ar.
a t t Eleanor i ett utbrott af för.
tviflan gjorde ett slut p å sitt ' ar- betsrika och mödosamma men också fruktbringande lif.
Hennes sista ord voro riktade till systersonen, Jean Longuet.
Hon skref: .. -.
.
- tiolisförhållanden, soni bestå vid en ligger den djupt ingripande,.
viisent- Många för: hundra lir sedan obe:.
viss tidpunkt.
Dessa fiirh %llaaden, Liga.,, slillnalen mellan husfruns- roll ranta industrigrenar, många mekaiii- son1 p % grund.
af ekonomisk nödvan.
fo~dom -- o,ch nu.
Den förras ansprhks- ikn verktyg ha redaii ' befriat kviiinan dighet anviss kvinnan en viss stall- lösa roll " ' rattfardiggjorcles genoni de iriin en ' stor del .af ' köksarbete t eller ning iiiider olika perioder, har inan d % hiiirskaiid~ ekonomiska förhtiilan- runde Htminst6iie befria henne .$ar- strafvat att förallmiiiilig:~.
långt ut- dem; den senares ställning har för fran; och inrattandet ' af stora, gemen- Sfver det kvinnliga sliiktets samhiilliga Längesedan blifvit fullstandigt.
ohall- ianima %ngkök, infijranclet af cen tral- roll, liar .man fratnstallt.
tsAsoni evigt bar, en stalliliiqj utan bac&amp;tti,O~nde, ippviirmningsanstalter och central-.
nödvsncliga; detta i nfsikt att för- ty i och- msg de: andringay, som för- ~elysning (c e n t ~ l = frhn en plats.
.
sköna den nakna verkligheten till siggatt inom p~~áuktionssii,t,tet, ha helt itgående) skall föra till slut.
den nytta för dem, som haft.
fördelarne andra roller .tillfallit b %de mannen sedan phbörjade befrielsen fran köks- sMin kare, kare Johnny!
kf de bestiiende förhbllanclena.
ocli kvinnan,.
bAde uti i det sam-; rytorn:~ i hvarje litet hem.
Tillverkningsmedlens utveckling för- Mitt sista ord a r riktat till dig.
Kvinnans underordiinde stillning i hNiga, li£vet och inom familjen.
.
Försök att blifva din morfader stammar fr %n den tid CIA den er- 1 Att förbruksartiklarne nödvaildigt- körde slllunda den ekonomiska grund- v&amp;rdig.
5 iïaiide krigsien gjorde den erof rade vis skulle tillverlr~s inom f amiljea af ralen för kvinnans verksamhet inom.
Din moster Tussy. » kvinnail till sin franid a privategen- de kvinnliga produkt ionskraf terna var ' anziljen; meil ' tillika skapade den ioin, sitt £örr.iärnsta arbetsverktyg, d5 &amp; en orsaken tik1 att forcloni .ingen) ck - förut sattningarne f ör kvinnans Och nied Wilhelm Liebknechts han - under förerfindning af slrycld tvinno frdga fanns, och ej kiincle finnas rerksamhet i sanzl~allet~ darute ph .ord vilja också vi sluta vår lilla under hafvantleskapet och digifningen s5 länge de gamla tillverkningsvill- &gt;lifvets ' valplatsr.
:: skiss: - öfvertog onisorgeii för bådas esi- koren funnes till.
Fordom kunde det Nar shushiillet D ej längre hade det r Det tacksamma proletariatetl stens, plikten att allena vaka gent väl vara tal om kvinnans gradvisa ' ilra innehall som förr, använde stor- kommer, aldrig att glömmasin tappra, smot oin.gifning6iii Darigenom lade höjancle i .ett eller annat afseende;) orgarlclasssens (bourgoisiens) kvinnor ordets; in nu lediga tid iiiistan iiteslutande till sin trogna.
och goda förkämpe.
mannen griiiiden till kvinrians ekono- men icke om en kvini~ofrh~a ' i ' Bredvid namnet Earl Marx strålar iiiiska och samhtilleliga beroende; moderna betydelse, icke om att för- löjen och n ju tning, s undantagsvis till med egen glans namnet: Bleanor men iifvei:l grunden till en arbets- indra lieln grundvslen för lrvinnans nidliga sysselsättningar, till att till- Marx.
fördelning, ut i den enes.
(eröfrande) - 3tBllning; ty: i och med dets~imnia: gna sig grundlig bildni.ng, till att Erik Brunte, Berlin.
forvärfvande- försvarancle verksain- hade den diltida » kulturens, hela.
clet itöfvzi valgörenhetssport .. I sillniänhet.
het,.
den.
andres produktiv- be.varanc2e $itida.
lifyef, skakats i, sina innersta ipeh de allt, sedan den .stor?
onil verksamhet; den förra tillföll mmnen, fogningar.
KvinnofrAgan Gr ' tvartom, ivalfningen i det ekoiiomislm uiider- i likhet med den inoderna arbetsre- aget för deras.
förra verksamhet,, en- Den enskilde arbetaren stAr i lifvets 3en senare kvinnan.
Dettn var fröet t ' rdgnn en produkt af storprocl~.
ktionen, last i de.t .samhalliga lifvet rollen a.f riu egentligen £ör liimgeseclan till den flesta f örhA.llanden iner eller niindre S &amp; djupt rotade ni.
a. o. af att industrie ' n (tillverk- yxartiklar .ch lyxdjur.
iörAldrade ', me:n: and5 radvill och hjiilplös och framför allt ningen), revolutionkats genom använ- Hustrurng ocli flickorna inom medel- 9naktlös.
I sin kamp för en bättre Eördomen att sviirlden sirille vara dandet af mekaniska verktyg, af ång- dassen hänvisades genom förstörandet mannens hem, heninxt kviniiails tillvaro behöfver haii sin klass ', sitt l~taft och .elektricitet.
Det ar hvarken 1.f deras forna exiitensvillkor, till att $yrkes stöd.
Han behöfver en respekt- värld B..
en politisk eller en sedlig frap (fasttin jälfva förtjäna.
De vande sig, där Seclväu; jor och religioner dröjde ej ingifvaiicle talman i sitt yrkes arg %- tt helga det våldet skapat, genom dein i sig innesluter politiska och iAgon möjlighet fanns, till de i;.
k. nisatioii.
At sken af evig rattvisa.
Kvinnans moraliska element), ii tnn en ekono- iberala yrkena (liirareverkeamheten.
Därför organisera vi oss!
; jukv&amp;rd m.
ni.)
och till de industrier svaghet ' och underordnande ' blef under nzisle.
.f r@.
Erhundradens lopp till en sninhallig Kvirhian hölls sAlundri.
fjattrad vid iom ha n %goii beröring med konit. "
iogm, till en oomkullkast~lig grund- sin forna krets sasom hemslaf vinna.
) et sar icke begäret efter vetande; iiiskhclning, på hvilken byggdes upp ett Ta:n keii pti hennes frigörelse kunde cBe iiAgon insikt, som plötsligen gick helt syste:m af.
kroppsligt, andligt och ej uppkoinnia förrän maskinen iipp- ipp för förut blinda., om det kvinn- i-iioraliskt förJ; ryck.
Man harledde trädde sAsom en.
' befrielsens ande, iga slak tets andliga 1i kabe&amp;tiganclc?
; Izviniians ringare värde anda ifr8ii som ph sanima gång dess hjulverk let var icke detta, s8ii iippvackte sagan ona ' syndafallet genom Evas bullrade och stampade, förkunnande lessa kviiinora .sträf van efter bildiling; h l d, ja.,, fran larm om askesen (den för kvinnan evangeliet om att hon let var väsentligen de förändrade sinnliga afh %llsamheten), som liit kviii: skulle bli maiiniska, om att, hon: konorniska förhallandelia; brödfi~gcin,;.
nan framst % .shsom deil syndfulla, skiille Mi ekonomiskt sjalfständig.
iom maste lösas, där ingen försörjare.
mda priricipen, siisoin det största Allt efter som den mocleriisi, industrien ' ramstallde sig i skepnad a£ en nian.
1.
. '
.. hiiidret p &amp; vaken till saligheten '; och utvecklade sig, allt efter som clen lenna strafvan efter bildning for.
.
-.
.
- rvinnan har, steg för ' steg g %tt jamni:.
Förändringarne i kvinnans ekonomiska nian fick oc ' ks % fram ur detta kvinnans med tillhjälp d %aga och mekanik ides mea medelklassens - der,g&amp;ng: ..:.
.
plikt att vara mannen lydig och under- gjorde tillverkningeii lättare, hastigare stälining För den storu haassan ' kvinnor;: .för dånig.
och mera gifvande, maste kvinnan [vinnorna i den egen&amp;o~slÖsa klasseny Oafsedt de perioder, och: de, folk- Liksom; clen teologiska va.rldsAsk&amp;d- lämna ifrAn sig den ena efter den slag dkr den s.
k. '
moderratten *) för- ciingeii.
har låtit skaparen framst alla andra af sinn forna produktiva.
syssel- ' örde dessa ekonomiska förliAJla ?iden, iom förstörde deras forna ierksamhkts-.
skaffade kvinnan en .framskjuteii sam- 3xa.r för e t miinniskan skulle fA iitn sättningar i hemmet.
hallig.
maktst.älliiing, så har kvinnan biffstekar och bära oxl.adersstöflsr, Steg för steg, i samband med hein-) mrAbe, till en ny ~ e r .. l r n i n g s k r e ~ s ~ alltjiimt varit undertryckt, en manni- likas % kgilde de flesta filosofer och och smAindustrien, .mbste ock familje- ' il1 i.v$ustrz ' e~z.
Därmed blef kvinnails verksamhet.
ska af andra rang, ett väsen af under- lagstiftare.
intet annat m81 för kvin- industrien i kvinnans hand g % under.
iilitgiltigt förlagd fran hemmet till orfinat slag.
.Mannens egennytta, den nans utveckling än att hon skallfinnas Sto.rproduktioiieii lämnade.
alla hus- (Forts. i nästa ' n:r.)
starkares brutala makt hö110 kvinnail till för den verkliga manniskans, cl.
h&amp;l:l.ets förbruksartiklar till så billigt; amhället.
och utvecklingen af hennes s,ociala v. s. niaiinens, behag, förwatt fort- pris att deras tillverkning inom fatmil- inflytande slagna i jiirnhårcla bojor, planta sraktet och för att förratta jen, med dess i ekonomi&amp;i hanse- hvilka det giingse hyckleriet.
sökte henis1aftjan:t. ende dvärgartadt of ulllromliga verk- dölja med k5nslofulla poetiska ut- Kvinnans hela utveckling hade ett tyg, maste framstå som ett, förspil- gjutelser sarnt med tomma frasei; om snda syfte: att under mannens skydd lande af tid och kraft,.
Husfruns husmodrens varde .och on1 rikedomen och ansv+ gora henne tjänlig till sina roll, frhn den goda, gawla, mor-.
i kvinnans inre lif.
sysslor i !och för familjen.
moderligt idylliska tiden förlorade Kvinnans stallning stod alltid i öfver- Inoiii dc; nna trhnge lrrets var kvin- darige,norn sin ekoilomiska betydelse ensstammelse med den, som innehades nan det gemensamma hush %llets fram- och sitt berättigande.
Utan %upp- af den produktiyt verksamma stora sta produktivkr:&amp;,, hon var öfverlastad vigla.reo har den sgocla, gamla hus- massan af folket, och hon var liksom mecl arbe$@, soin var egnadt till.fami1- modrens, hon som f rnnzbringar allt denna beroende och rättslös, Den jens tillvkxt; och utveckling; men hon af värde för hushållet, .som kokar Som barn har jag ofta grbtit, grekiska och romerska smatronans~ blef enderit tilldelad sin ställnings sin slipa,, som stöper sina ljus, till- ut al^ att veta hvarför, plikter .. ' och, rattigheter motsvarade plikter, icke dess rattigheter.
Mannen verkar sin Iittika af frukta.££all, som rnzc mdste jag ofta skrattcr., väsentligen dem soni tillhörde anti- var så .at &amp; siign den oansvarige familje- spinner, vafver, färgar, Sörfiirdigar vet Iieller ic7ce nu hvarför.
kens hiisslaf.
Medel tidens B alskande axbetsgifjaren, som utpressade ltvin- kliider, stickar, virkar, broderar, bakar härskarinna,, den duktiga hushiin, nans arbetskraft .mot att hon fick och slaktar - allt mer och mer blif- .intog en stallning, så att hon knappt underh %ll: för 1:ifstiden.
vit till en kulturhistorisk markvardig- Det griper i nzi.na, strängar kunde skiljas fran hennes lifegna piga.
S % längre Bilnu tillverkningen var het, till en ekonomisk ' förstening.
en gatfulb, främmande laand Dep moderna kvinna % har det icke hanvisad.
till de gamla, ofu.llkomliga Textilindustrin och bekladnadsaffa- bättre, ja i m %nga fall siimre an den arbetsmedlen, kunde.
kvinnan icke rerna sörja f ör alla bekliidnadsarhiklar, en annan s ö k m$g ' leda till fjärran oc7z okGndt land.
moderne lönarbetaren.
Liksom denne utvidga sin verkningskrets.
Hon var stora konsumtionsaffarer befria kviii- a r.
hon.
rattslös och utplundras hon, fjattrad till heznmet genom den ofull.
nan fran den förberedande behand- i. de flesta fall, blir hon detta i dubbel1 komliga a:rbets:t ' ördelningen, hon föï lingen, ja till och med.
fr %n till- Uklerligt s6llsanzmcc tankar, hänseende.
blef fjättrad vid hemmet till följe al beredningen af munförriidet, frAii att för hvilka jag ord ej har,.
Detta kan heller icke vara annor- själfva tillverkningssattet.
f ben gamla lagga, in frukter och grönsaker, fran kringbygga mig gyllencle s7crankor, lunda, ty.
kvinnans stallning beror tidens tillverkningssiitt var s &amp; mödo.
att salta in kött o. s. v. Den ino- i förtrollning de 7~bZla mig kcar.
icke p % vissa evigt gällande ideer, samt, tidcijdaiide och föga gifvande derria indus t rieii lämnar, tack vare icke p % att hon oföriinderligt skulle att kvinnniis tid helt och h %llet tog€ stor,produ ktionen (tillverkningeii i stort), vara bestiimd.
för det &gt;evigt kvinn.
i anspråk för att franibringa de nöd, alla förbruksartiklar till ett pris, som Jag fattar c2ig icke, Zefnacl, ligas naturliga uppgifter D, såsom den viindighetsmtiklar, som behöfdes j ofta är mindre an hvad kvinnan vet ej 7mad d u ar, ej jag sentiment.nla egoismen p %stAr, utan familjen.
' Det cinseencle, nlnn sk5inktc skulle fLi, ge för dmaterialet, som förstbr ej hvarthän v i strafvn den ar en, följd af sainhallsförh Allan.
den goda liilsfrun, trots hennes ratts, hon andå skulle f &amp; lof att använda hvar jag finner mitt rna2 en dng.
dena, hvilka %ter bero af de produk.
lösa stallning i det offentliga lifvet, b %de tid och krafter på för att darur förklaras clarföf af ren t ekonomiska ' f &amp; fram en färdig produkt.
Tviitt *) Ett ekonomiskt ocli socialt tillsthE skii1 och v:n: fcillstandigt berattigadt och stiykning: har öfvergått till en Sonz barn.
har jag ofta grdtif, da icke, såsom nu, munnen utan kvinna8 raknades som familjens hiifvud.
Barner det gallde ickc kvinnan so:ni shdan mer eller mindre i stort drifven .in- utan att veta l~varfor.
.
räknades då tillhöra en viss stam, mec utan familjens förtriif fliga., ou~i,ba.rlig~ dustri, i handenia p &amp; specialis ter, och Nzl nzdste jag ofta skratta, däraf följande arfsratt till stammeiis egen arbetskraft, hvilken frambragte saker den ekonomiska utvecklingen arbetar dorn pA grund a£ att modren tillhörd (som den tiden ej kunde frambringar p % att till och, .med förlägga tillverk- vet heller ej nu hvarför.
stanimen; detta alldeles oafsedt om fadrer p5 annat sPitt.
ningen af näringsmedel fran familjen tillhörde den eller icke: I dejsa, sie t berörda förhållanden till samhället.
(Ofvers anm.) ' ', i.: ')), Arbeterskorna och.
nutidtens '.
!
I I I ',, d '
C irara så ifriga efter den, om den inte F % rikrisa.
.
Betänk .också.
hvilket iing, tryckande hufvudvark, starka mdligt uppsving .det skulle bli .för; marter i ryggen och en allman känsla betydde nhgontirig?
.
- Ja, niannen - - - De kunna hela den nya generationen genom det % f ' ångest ' och oro.
I&gt;a fråga huru sedan props &amp; sig till ett och annat.
silkla faktum, att mödrar och lara- !ange hon ' haft dessa sjukdoinstecken, Hen ' det skulle kvinnorna bara för- rinaor drogoa ut i det flilla medbor- svarade hon, att hon först under sista garskapets dagsljus.
Nu itt ter.
hela tiden först %tt, att hon verkligen var j &amp;!
!
- E11 snillrik man, som skref om - Man och kvinnor, det ar ett denna uppfostrande.
massa, som ödes-; juk, men att hon kant sig » utsliten » digert präglar barnets sjalsriktning, i sedan flera %r tillbaka.
Vid en nog- .negertortyren i Kongo, yttrade: afram- ~c ' h: detsainma.
.
Skilliladeg, %r ima- skymundaii ' ' .och f %r:.
icke vara med srann liikareundersökning befanns det, .för allt fikall nian laga så, att man ginär.
On1 jag skar mig i handen, dar den sociala verkligheten dryftas %tt ingen sjuklig förändring kunde: inte blir född neger ».
kiins det 1ikad:int som om en m.an och skapas.
Hux skall det omdöme, lipptackas i hennes organ, hvarken med Han kunde lika giirna ha sagt: sklir sig i handeii.
Om jag förlorar som till den grad ringakta.^, kunna afseende p % hjärta, ryggmärg eller ner- » framför allt skall man laga s&amp;, att mitt öga, har jag samma olägenhet af da.na andra omdomen?
Hur skall ver.
Men y % grund af den allmänna man inte blir född kvinna. » det som on1 en man för1orxr:sitt öga.
den kvinna, hvilken man aldrig be: sjukdomsbilden sattes utan.
tvekan -.
Lättnre sagdt a11 gjort.
Samma argument., sam.ma.
förlrlarin- handlat enligt jämnlikhetssynpunkt, diagnosen: nez.rastlheni, och ined tanke - Nar vetenskapen en ghng kommer gar, saninia försvar gälla i allt för.
.
.
.. att ' beharska slumpen och bestämma b %da könen, Lifven 11- det giiller röst- kunna först5 demokratien och dana på sjukdomens orsak kallades denna medborgare till demokrater?
S &amp; länge form zdwtattnings-nevrastheni.
kivilket kön.
en varelse skall få, skola Liksom i detta fall k u n m lakarne: inga föräldrar längre.
förse varl- rätt.
Hvarjc människa bör .ha röst- lrvinnan ar slafvinna, kan hon icke rätt, .darför att d p rätten är ett skydd ingjuta den fribornas stolta sjiilfkä.nsla vid nevrastheni i allmänhet ej upp- den med flickos.
.
Det ar ett bevis för, att mail rent af inte anser ltvin- för individen, och ett m:tktmedel.
hos de sin&amp;.
Blen den, åt hvillren tacka n %gra sjukliga förändringar vare Nar man, som ni, inser och klagar lighet som en normal; existensform öfver kvinnans usla belagenhet b,ör man anförtror barnet, bör man, fri- sig i sjalfva nerverna eller i andra göra,, icke förslafva.
Det g %r igen.
organ.
Men därmed ar.
ej sagdt, att utan som en olycka.
Lifveii energiskt agitera för att -- Men mannens B zeresfölelse afor- inga förändringar finnas, utin endast - Men om det endast föddes gos- man hon får, rnedborgarratt-.
Därigenom sar, fingo de sa tråkigt, iiar de vuxit skulle först och fränlst det » plus af drar, att de f % rösträtt först.
» Sedan » att dessa troligen äro af sh fin be- kanske.
1,iksom det » sedan » nhgon- skaffenhet, att läkarne med de me- - upp.
ni sjalf talar om, föraktet, - Dar ha vi förnainsta synpunkten niisar » sin komme!
Det kan den tro som toder som st % dem till biids annu ej försvinna.
Genom absolut likställig- ar iiiycket naiv.
Meii jag känner kunnat iakttaga dem.
Detta har, för- för kvinnans existens!
Den orsaken som, medtorgare blir hon aktad anledt mången till den tron, att i - mannens trefiiad - betonqs re- het mannen.
soni inänn:islia .. Eller ' rä,tt,zrc det - Det finns iiiiin, hvilka just för sjalf va verket ingen sjukdoni förelåge, dan i skapelselaran.
.
Men, för barrn- förra ar ett uttryck för ' det senare.
sin » teresfölelses » skull fordrar, att utmi att hela förändringen skulle bero Aartiga föräldrar ar detta alls inget Därför yrk ' a nu.
också alla man, som kvinnan far sin ratt.
LKt oss hop- pA nyckfullhet, sjåperi eller sjalfs- skäl.
De vi1 ja ej föda en dotter som äro besjälade af 1ikstLilligh.etens och pas att deras antal hastigt vaxer.
v a d.
Och i grund och botten ar skall - möjligtvis - tjäna någon rättvisans priccip, att lrönsstrecket man till trefnad, inen inte ' sjalf ha Hvarför skulle det inte ligganarniareför det val.
icke m h g a sjukdomsnamn, skall bort vid ngsta rösträ,ttsreforni.
en.
man, att önska.
rättvisa At sin nar- som blifvit så missbrukade och miss- trefligt under tillvaron., Den dar an- - vad fantiserar ili om?
Det maste Itvinnliga van - hon som de- förstådda.
som nevrastheni och dess ndamålsteorien, att kvinnan ar till föl mannens skull men aldrig för sin existerar alls inga män, som äro be- lat så ndt.nga ljufva och svara stun- släkt-ingar nervositet och hysteri.
egen, går inte ihop med föraldrakär.
själade af lik:ittallighetens och rätt- der med honom - an åt jamförelse- Soni sagdt, lakarne hafva icke kun- .lek.
Det skall klart falla i ögonen, visans princip.
När det kommer till vis fraininande manliga individer 7 nat uppvisa några förändringar i or- nar flickebarnen en dag komma at1 kritan, blir kvinnan bedragen n£ dem För öfrigt, en förnuftig social lag ganen vid .dessa sjukdomar, och dar- alla, hvillret parti de Iln böra till.
stiftning kan inte %stadkommas utal1 för anse de dem hvila p % s. k. sjals- utebli.
- Flertalet kvinnor ha en jäm- Mannen erkänna - crisserligen i sina kvinnornas hjälp.
En msingd pro.
lig grund, eller rättare bero på en .merlig tillvaro, det går jag in på, bättre stunder, ath de hnfva kvinnorna blen?
kunna icke lösas, utan att kvin.
viss rubbning i förhdllandet mellan men jag undrar, om det ar en natur.
att tacka för det bästa i lifvet men norna bist % med sin erfarenhet.
de andliga och kroppsliga föreieel- - De bli heller aldrig lösta.
TJ serna.
- nödviindighet, att ' s &amp; skall vara?
Hvad n&amp;r det sedan gäller att rinna lrvin- beror det p %, att de flesta ha det si norna lika brk som sig sjalfva - nar miinnens flertal andtligen ef te] För.
att förstå detta behöfva vi en- nej, cl % drar inan sig.
sju, sorger och atta bedröfvelser fåt1 dast tanka p&amp;, huru ofta en sildan dystert?
- Idéen om kvinnans rösträtt har röstriittsfrågan ordnad till sin bel %, rubbning kommer till stånd hos fullt - Först och främst på deras eländiga kropp.
Den duger inte att lefva många anhiingare nu blaad mälinen, etiihet sl % de sig G11 ro och tycka, friska, starka personer, d % de ut- .drägligt med.
Den är icke blott föi proportionsvis iiera blaad de bildade, att allt iii: bra som det är.
sattas för en siilnesrörelse.
Ar denna - Da f &amp; vi göra som Hilde.
Visz af lindrigare art, uppst5r endast en svag att fortplanta slaktet p % ett föl rin bland de obildade klasrserna .. En .mödrarna oskadligt satt, den ar dess- gift, ltultiaerad nmn ar n5stan genec att vi mena allvar.
allnian olustkänsla, men ar sinnes- - Iivilken Hilde?
utom för dålig att geimin arbete rad numera att opponera sig mot sa- rörelsen starkare uppträda afven verk- - Hilde i ~Byggma.stare Solnass ».
liga kroppsliga smärtor och obehag.
skaffa sin a.garinna en hygglig iit- ken.
Han &amp; r r8dd att därmed ange - Hur gjorde hon?
komst.
Majoriteten af kvinnor äro [eller förrada), att han har en idiot Hur niilngen har icke vid angslan * - Hbn knackade i bordet: » Ryk och oro känt tryckande hufvudvark, sjuklingar, soin önska att de aldrig till hustru.
- Men en obildad nian skulle ud nied init kongerige, bygmester!
smarta i maggropen och haftig hjart- ' varit födda.
Niir nu härtill kominer ICongeiiget på bordet!
» inedborgerligt förtryck och stindig and- inte vara rädd för det;?
lrlappning?
Och vidare ha vi icke - Eli helt.
obildad 113a1-1 tiinker Iiteil det a.r ej vackert att knacka alla ndgon gång i vdrt lif erfarit en lig radsla - en kvinna kan aldrig vara saker på sin post, utan vet sig när inte s % l (ingt, som till -- kvinnan.
i bordet, och därhän borde det aldrig så hiiftig skräck, att vi antingen bör- behö£w g &amp; som helst kunna bli föroliimpad och Ban tar henne endast instinktivt.
jat darra i hela kroppen eller ock - Och hans instinkter iiro ohjälp- Harold Gote.
skadad af de starkare mannen - kan blifvit hel t och h %llet förlamade?
man förstå, att hennes sjal &amp; r i ett ligt, hopplöst sjiilfviska!
.
Dessa företeelser f % ej betraktas som - 1ngenti:ng %r hopplöst.
Me11 6af brutet tillsthd af oro och obehag, sjukliga, utan som fullt normala.
som förstör de stunder af frid och det fordras arbete.
Bort med indo- Men nu kan det afven genom glädje hon annars möjligen skulle lensen!
Fram med den mhlmedvetna skadliga inflytanden af iniingahanda agitationen.
Vi niåste niotarbeta alla kunna ha.
E11 l y cklig sinnesstamning slag uppsta en sjukdomsform, som %r ju icke tiinkbar under hvilka be- riksdagsnnannaval, dRr kandidaten icke Något närmast ar att likna vid ett stan- tingelser som helst.
Det fordras ett klart och bestamdt &amp; r för kvinilans digt sinnesrörelsetillst %iid.
Alltefter trisst n&amp;t af personlig trygghet, fri- rösträtt * nu - icke i framtiden.
människans olika .motståndskraft och het och sj8lfhestamningsratt för att Eftersom det finns man som vilja naturligtvis äfven beroende pk det kunna n juta af lifvet eller %tminstone rättvifia Ht kvinnan utan.
dröjsm %l, Det ar ej min mening att har ge skadligas art visa sig nu lindrigare nAgra lärda, vetenskapliga utliiggnin- måste vi naturligtvis stödja dem.
finna det nkgorlunda uthardli.gt.
eller svårare sjukdomstecken.
Ar det gar angående nevrasthenien .i dess Finnas de icke inom v %rt eget parti, - De manliga slafvarna sakna endast fragan on?
en obestiinid oro ocksh sjalf hestamningsrätt och rörelse- söka vi upp dem inom i~ågot annat.
m %nga olika former, utan endast att och lättretlighet i sinnet, parad nied s % enkla ord som möjligt söka klar- i O 1 1 1 kvirinorna niena ' allvar med sitt .frihet.
En olycklig kvinna och en en allmän lransla af olust och trött- olycklig man kunna ta hvarandra i röstrattskraf: m %ste de satta principen göra denna sjukdom, dess uppkomst het, kallar man sjuk&amp;omen nervositet; och möjliga botande, särskildt med an partierna och göra sin röst- högre hand.
- Det.
kommer dock ett plus i riittsfordrmi till första, nuimet a£ allt tanke p &amp; b %gra sjukdomsfall inom koininer därtill hiiftigare ångest, förbun- ' kvinnans misär: värdenedeättningen deras politiska arbete.
De mkste arbetarviLrlde11, hvilka jag sjglf har den med kroppsliga smärtor a£.eii eller annan art, t i a r man on1 nevs.astheni, beroende a£ kön.
Hon föraktas där- afven omedelbart fordra både val- sett A de större lasaretten i vart land.
och upptriider till slut iif ven anfall Som hvaï och en kan förstå, 8 r valbarhet.
Det ratt och första utan för att hon är kviima.
Detta förakt af darrning och kramp eller förlam- förbittrar hehnes lif fran vaggan till det andra skulle bli totalt .miss- det först sedan sjukdomen &amp; r. ganska i n8gon eller nigra kroppsdelar, ning l&amp;ngt framskriden, som en kvinna ur Det vore blott att öka röst- lyckande.
grafven.
Allt hvad hon gör, säger, tänker förlorar i varde därför att hon antalet fijr c:n manlig kanbidat, som arbetarklassen kan förmas att %gga d!
ha vi för oss den svhaste formen: %r kvinna.
Hennes kanslor h h a s, kanske s &amp; fort han blifvit vald kulle sig in.
p % ett sjukhus, och BndA a r 7zgsteri.
Som jag förut nämnde, far man hennes öfvertygelse trampas ned, hen- glömma.
alla löften han gifvit kvin- detta nun-iera ett fÖrhå,ll&amp;nde, som ej tillsvidare anse dessa sjukdomar bero nes önskningar fragar ingen efter.
norna.
Nej, vi n~ %ste sj&amp;lfra vara SA sallan intraffar.
Siirskildt %r ' det ett sadant sjnk- p &amp; en viss disharmoni mellan kropp .Alla lagar äro till hennes nackdel, med oc1.i ordna fö?
oss.
Vi inåste: alla löneförh %llanden g % ut p % att blifva sjiilfverliande, darfrjr att vi äro domsfall, som satt sig fast i mitt och själ.
Men en siidan kan upp- stfl af manga anledningar, sAv&amp;l ge-; svalts ihjäl henne.
Hennes barn be- en del: if folket och folket bör tanka, minne.
Det var en arbetarhustru, 36 ar nom ett uttömmande af lifskraften handlas s5mre än djur, om de icke handla och styra för sig själft.
Alla kvinnor och alla min s ' kda ha den gammal.
Gift sedan elfva hr, hade som genom ett hiimmande cliiraf, ' sk- ' ha en erkänd far.
- Det blir * ya1 biittre så små,- inakt 01211 det ansvar so.m rösträtten hon fått sex barn, af hvilka fem ledes såväl genom öfveranstriingning ger för att kunna nzotverka en stp- lefde.
EIon hade ständigt ensam skott son1 genom sysslolösliet eller alltför ningoh.
- Kanske om nAgm niiilioner år.
randa minoritets orättfardiqkctcr.
sitt hushåll under ganska bekymnier- ensidigt lef verne.
Hos de arbetande kvinnorna %r det a och ibland Lagstiftare lagstif ta alltid till sin egen s a n ~ n ~ omständigheter Det &amp; r mycket tröstande.
- Kvinnan skulle redan nu i fördel, darfBr inilste alla hafva del i iifven utfört arbete till andra.
Enligt viil oftast ett uttömmande af lifs- mycket kunna indra sin tillvaro till l agstiftiiiings~~rbetet för att icke f &amp; sin cpen uppgift tillhörde hoii en krafterna, som %r sjukdonisoraak, men det biittre, oni hon ville.
Hon kunde lagarna enlat sig.
Det 5.r hvad kvin- frisk och kraftig slakt, och sjalf hade nog förekomma ocksa ' rnanga sjuk- iiorna fMt.
Jag beh.öfvei: bara namna hon aldrig förut lidit af nAgon sjult- domsfall p % grund af för ensidigt ar- t. ex. skaffa sig rösträtt.
- Det hjälper inte.
Röstriitten al: akteaskapslagstiftningeii, ogifta möd- dom.
Nen nu kände hon sig döds- bete och för stillasittande lefnadssätt .. bara humbug.
Den bidrar inte ett rars behandling, lcviiinliga aflönings- sjuk; hon sar alldeles säker p %, att Jag tanker nu närmast p % sömmer- dugg.
till någon .verklig förbättring.
förhållanden in.
in!
för att hvsir och Inon, ej kunde lefva längre.
Hon var skornas stora skara.
Deras nervositet., - Hur kali nian tvifla p % röst, en maste inse, .hur nödvandigt det är, ytterligt utintittad, kunde hvarken äta nevrastheni och hysteri fordrar sitt rattens fördelar?
Skulle iniinneil att 1~vinriorn.a iiro med sjRlfvti för att eller sofva, hade haftig hjärtklapp- särskilda kapitel, både med afaeende Feministiskt khseri om kvinnans rösträtt. '
' ' ' ' ' om nevrastheni hos arb etarekvinnor.
, ',
p &amp; orsaker, verkningar och möjliga botemedel.
Men ' därom en annan @ ng.
Nu till sist n %gra ord, om be- handling af den s. k. utmattnings- nevrasthenien.
Ar den sjuka i sjalfva verket af god och kraftig kroppskou- stitution, s % behöfves ingen annan medicin.
an fullkoinlig hvila.
I an- nat fall måste man också tanka på att genom riklig och närande föda, sol och luft starka krafterna.
Ofta &amp; r det förvånansvärdt .att %se, huru den till utseendet dödssjuka genom ett sadant behandlingssiitt p % kort tid tillfrisknar.
S &amp; gick det också i det fall, jag nyss omtalade.
Efter att hafva legat till sängs en vecka % sjinkhuset utah annan behandling an kraftig föda, lugn och ro kände sig patienten full- komligt fri fr %n alla kroppsliga smiir- tor, och efter ytterligare en veckas sjukhusdrd, hvaruncler hon mest fick sitta eller gå ute i lasarettsträdgården, hade hon också &amp; tervuiiiiit sitt sinnes jamnvikt, och hon utskrefs som en frisk och gladlynt inänniska.
Vid min förmaning till henne att hadan- efter årligen taga sig några dagars ferier för att hvila upp sig och där- igenom förhindra sig att Bnyo s % sniå- ningom sjunka ned i ett sadant ' be- dröfligt sjukdomstillst&amp;nd, skakade hon dock betänksamt p % hufvudet och sade, att det nog icke kunde stäl- .as i verket.
» På tio Ar har jag inte förrän n u ' haft mera an tre dagars ferier, och det var, när jag försträckt min ena fota.
- aN&amp;jaa, invande jag, » men då gick det ändå för sig? % - Eon ' ser förundradt p % mig: tag var ju då tvungen att livila mig; jag lrunde inte röra mig ur flacken.a Genom detta saintal och flera .lik- ilande med ' andra patienter har jag fått klart för mig, huru viktigt det ar, att allmänheten fAr kännedom om, att nevrastheni verkligen ar en sjuk.- dom, hvilken man del ' s bör akta sig för, och dels, oin man drabbats där- af, bör med nödvändighet ägim en tidig behandling likaväl som en rent yttre skada.
Till dess att denna sail- ning brutit.
sig igenom i folkets med- vetande, kan jag icke annat iiil önska, att vårs arbetarekvinnor, innan de bli helt och hållet utslitna, 11Hgot ofthe an en gång h a r t tionde Lci: inatte » försträcka fot.ens, för att dRr- igenom tvingas t.ill nbgra dagars hvil:~.
, ' Anna- Clara Romanus.
Inför domstolen.
Efter Robert: fieymann.
, Javiil, I herrar af ratten, jag hafver min lilla dränkt, i Haidensee mellan vassen jag henne i djupet sankt.
Hon ligger clarnere i djupet af vagorna vaggad till ro, och .niickeii har.
prydt med rosoi: den lillas fridsälla bo.
Hon ligger från lifvet biirgacl, I herrar, det sager jag er: jag cliirför mitt barn hal: dödat, ty döcla lida ej nier.
Jag iilycket har iilskat och lidit och Sikta min kiirlek var; det ar en lik eder, I herrar, som tranlpat och ltrossat mig har.
Det var Aans barn, den lilla, och henne dock älskade jag, med hvarje fiber i själen och hvarje mitt hj&amp;rtas slag.
, Hon so£ och jag mig Ileilile tänkte, som.
jungfru, så.
ren och god, med karlek i unga hjärtat och vilclt och förtiiraide blod.
Hoii V W ju en follrets kviilna född att fört+mpas och dö; jag slig henne utstött, förtviflad en spillra pA lifvets sjö. '
.
En.
gftng, uti skymningsstunden vi tre hadc blifvit d&amp;: jag och mil1 lilla flicka ocli 7ztnzger.n mellan oss tvd.
S &amp; skall hon, jag ta&amp;tc, koiima n x d kiricler i rosenglöd, till mig uti elihdets koja: » Jag, Zlslrar - det blir min död,!
n Och clii, I herrar af riittcn, jag henne pk arinen tog och .kastade henne i hafvet clft \ rilcl:~st initt hjärta.
slog.
Dit skall ingen riddare komnia med alskog, s &amp; falsk och het., där nere finns ingen kiklek och ingcn för@.tenhet.
B (Folk bl.)
N. W. För någon tid sedan stod a t t lasa Svensk Damtidning en insändare irån a Socialt intresserad », hvilken; ycktes vara mycket upprörd öfver le &amp; liga.
lokal- och löneförh8llan- len, son1 a.rB för Englands yrkes- wbetersk.or r a t t vanliga, och undim,) m iifveil har i Sverige sådania för- nållanden kunna exiistera; framhal- !ande risken för sjul; clomacs &amp; er- förande till dem, livilka sedermera €å mottaga de varor, som p o d u -: eras af de oftast sjuka arbeter- skorna, inseende det onlöjliga i, att ubetets kvinnor lmnna halla sj % €riska och niotståndskraftiga.
mot Eöïharjande sjukdom:iir, under l h g t, tungt, Ifigt aflönadt arbete i smut- siga osunda lokaler.
Frigan, om det &amp; r lika daligt i Sverige soni i England för oss ar- beterskor, k m jag ej direkt svma på, enkr jag ej last den artikel i Svensk Danitidning som B Socia.lt intresserad B åberopar, och ej heller vill upptaga a nforgonbris D s p l t e r med nagra detaljerade uppgifte.1 om dessa svåra arbetsförliållanden, emedan det ä r a t t hoppas, att den ärade insandarinnan.
i sitt vaknande » sociala intresse)), verkligen bevi- stade det möte i Folkets Hus föl en tid sedan, anordnat af Kvinnor- nas Fackförbund, hvarvid fröker; Kerstin Hesselgren höll ett utmark1 belysande f öredrag, öf ver, Kvinna lig yrkesinspektion a i England, om.
talande de fördelar som dar vunnit: för arbeterskorna, 50nom skydds.
lagsstiftaing och yrkesinspekti ' or för kvinnor, såsom kortare lagstad.
gad arbetstid och sunds lokaler PB det-ta möte gaf s afven tillfä-lle a t t få höra de mest up@tÖrandt beskrif ningar, a.f arbeterskor frar de stora inodemagasinen, huru vi, drigt i alla afseertden det a r pi dessa platser a t t arbeta; huru der ena Irvinnm efter den andra blir angripen af lungsot, och när hon ej längre orkar a.rbeta, d &amp; utan hiinsyn blir afskedad, @ ende en a n värre förtviflad framtid till niö- tes.
Detta och m.y&amp; &amp; mera oer- hörclt: inom de aft ' äier som direkt leverera, de eleganta toaletterna till öfverld assens kvinnor, hvilka lefva sitt fjiirilslif utan en tanke på, huru niyckef e1iind.e och sorg deras f åf a n g ~ k0sta.r arbetets bvinnor.
. '
Jag tanker orn » Socialt intres-; are framtid &amp; t ett lyckligare slakte.
erad » med flera af sina klassystrar, 1ett.a a r vårt arbete och mål, vi ' kvinzzor sam.
ha denna fram-.
lerkligen vore intresserade, och ej .ndast hyste en nog berättigad far- i d for oss.
» Kvinnor; sluten er samman!
» lågs för sin halsa, kunde de om iljan vore god, åstadkomma en R.
S.
- he.
lpinion ernot våra arbetsgifvare, i, tt fordra, a t t deras rundligt be- alda toaletter förfärdigas af väl .flömde arbeterskor i sunda lokaler.
Det bevisas ju bast hvad vi kunna ranta, af öf verlrlassens kvinnor, i lenna insändare, hvilken präglas af len rena egoismen, farhågan att llif va sjuk; inte någon indignation not Itapitalismen, som så grymt xploaterar barn och kvinnokraft; iite en tanke på, hvarthan det skal.]
eda för slälrtets utveclrling om detta ' Ar fortgå;, den degeneration som) lir fö1jde:n af den fysiska och and- iga - kraftens nedsättning hos .kvin- iorna,, i stallet för det skulle blifva Jag tror, att sinnet för iiaturins ~lldeles motsatt under rättvisa för- iållanden.
Tidsandan ar frisin- skönhet valrnar tidigt.,.
tidigare an.
Och jag tror att lad; det a r modarnt för öfver- nAgon anar; rlnssens kvinnor a t t vara » socialt i-et hos barn och mycket.
unga.
ntresseracle D,.
a t t vara a samhalls- in; iinniskor i allmän het är intensivare .eformatorer a och utjämna klass- all hos vuxna, därför att de förra.
rampen, något som de själfvs val mera nyligen legat naturens stora runde förstå a r omöjligt så lang€ kla.ppande modershjärta iiiira, hvar- let finnes klasser med s &amp; hell ifrim hon endast inotvilligt och drö- jande släpper dem ut i lifvet.
N ir- kild a ' intressen.
man blir iildre,.
njuter inan af natu- Mar detta, frisinne, urartar sig ren på ett annat sBtt, reflekterar och; il1 en sorts välgörenhet, en mo- jamf ör, iakttager och iiiiinner detal- lern sport., kunna och f &amp; ej arbe.
jerna, men nar man ar barn, upp-; ets kvinnor arbeta tillsa.inman mec suger nian det allts.ainninns med hela lessa, det går aldrig; de som vilja sin varelse, onledelba.rt och omectve- ira.rn med oss skola stalls sig p; tet, men s %, att det blir ens egendon1; Iassltanipens grund, lida med oss för alltid.
Mycket kan man i en se- ciinna med oss, första våra krai nare ålder I ' &amp; godtgörelse för af det på rättvisa, allt annat w samhälls- nlaii gått miste om som barn; men .eformatoriskt~ arbete skola v i be.
tt icke ha f %tt leka i grönt griis: ampa som nåoot osundt.
- -) ch bada siii sjal i solsken, den tiden O) et finnes en liar, som jag tycker man växte, och närdes och tog in- ir ovardia a t t bära det anseende; ryck af allt inan n1ött.e och såg - ?.
len har, nainligen lakarnes.
Dessa let är e11 förlust, som aldrig helt.
lafva, genom ödets nyck, blifvit i can ersättas.
Men det &amp; r en lycka, illfalle a t t stindera och erhålla kun- ner.
värd an gods och guld, att agn; kap om så mycket, for a t t sedan lessa första naturintryck friska i sin ?ara inanskligheten till tjänst och själ, ty sedan, 11ar kampens och jal lp, de måste ovilkorligen förstå lidandets hr komma, &amp; r det så goclt.
len fara för samhället, som ligger k r sinnet att kunna taga fram deii1 a t t ka.pita.let s &amp; plundrar prole- 3ch satta dem som blommor 1 glas .arcrnas arbetskraft .. Skulle ej de, på sitt arbetsborci.
ned sin vetenskap och den auktori- Nu ser jag så många bilder.
; et de äga, stalla .dessa till gagn Där ar Nibble kvarn ock den sol- iör en sådan humanitär id6 och glittrande ån med trollsländorna fladcl- !olkrörelse som socialismen och ar- rande öfver vattnet, och ringarna på.
~eta.rrörelsen äro, till gemensam ytan efter deras doppade vingar.
Dar tamp rnot 1ca.pitalismen.
Det kan äro ocksi förgat-mig-e j-en, som viiute Jara sant, a t t det finnes läkare som i skuggan bredvid min fot, niir jag iro besjanlade af vara idher och vilja vadade ut, och pilgienen, som hängde göra allt för förverk1iga.ndet aj öfver halha ån och speglades.
djupt lessa,, ocli ej kunna det för existen- nere,.
och himlens lätta, solgenom.-; ens skull, men det stora flertalel skimrade duk öfver det hela.
Men ir absolut likgiltigt för de stora sam kvarnens dofva briis ligger under hiillsfrågorna, tr0t.s det, att de rïigstf soin en surrancle baston.
i en ltlin- kunna först &amp; dem.
Det synes tyd.
gande melodi af mariga melodier eller ligt på den stallning .de intag,?
som en allvarsam gammalniansst " a n ~ n i a Hvad vi arbetersk.or inåste göra ar i en kör af unga och friska röster.
- ttt väcka de känslor inom oss til: Ljust är det ändA alltsammans, sh [if, soin I m m a föra vår sak fram- ljust och vackert!
at, sjalflcänslan, a t t v i äro männi Hvem kan glönima alla de röda.
skor,.
a t t d e t ' a r ett brott mot os!
sniultron, som man fann och triidde sjalfvn och hela släktet att lefvz upp på strå, nar nian var liten?
Jag ett helt lif under armod och t u n g mins en väg, dar de vacltraste vuxo.
asbete, utan a t t det ringaste kunnr Det var en väg inellan &amp; krarila bakom £3, njuta af det härliga, lifvet kar kyrkan - en gömd vag pH bottnen bjuda under rattvisa.re förhållanden af en liten dalsänka nied l&amp;ga, sakta hatet mot allt förtryck och orätt sluttande vaggar, dar alla sommarens visa, mot allt lågt och fult, hvar tusen slag af blomster väste i ~stOrd ifrån det a n m &amp; ltomiua; kärlek til och lefnadslustjg yppighet.
All denna.
allt: - .och: * alla som lida, till dem blommande vilda fägring var som en som kampa samma kamp som vi stilla fest för sinnet, och luften var till allt stort godt och vackert.
full af mandeldoft och fjgrilsvingar.
Vi m&amp;ste lära oss solidariteten Och nar man gick däx allena mellan gemensamhetskänslan med hvar bloinmor och gräs och alla samman- andra, g å i n i våra organisatione~ lagda insekter surrade, men allt an- kampa samma, kamp som mannei nnt teg - eller nar man lag stilla i rnot kapitalet, lära oss vardera var det höga gräset och skg upp mot arbete, genom enighet n å battrl himmelens seglande skyar - då var löner och kortare arbetstid, för at .dar en &amp; .dan fred, att den .öfriga blifva i tillfälle a t t styrka vår; världen blef liksom borta för en.
fysiska krafter, a t t kunna tilla.gn2 O du min ungdoms vildblommande oss upplysning och bildning, at1 stig, du gömda och ljufliga solskens- följa med vår tids frågor och kraf vag - något af den freden sariker att befria oss från kapitalets oc2 sig åter öfver niitt sinne, nar jag fördomars valde, genom den han minns dig såsom du var.
Dar är.
också ett niinne fran en gifvenhet vi mer a n mannen aga £öra hela arbetarrörelsen frama morgon om våren.
Jag koni gående med stora steg, blifva friska, intet genom björkhagen, och solen hade ligents, fördomsfqia kvinnor ocE icke hiinnit dit ännu, så t.idigt pk hjälpa v i r a man skapa cn lyckli morgonen var det.
Ingen vindfiakt ' Barnen och naturen. '
kom björkarnas fina, lätt beslöjade lemmar att skalha;;.
.stigen, aon-1 jag gick, var v %t; luften fuktig, sval och stilla.
Det.
var, som om allting halft slumrande: Innu, eller som om det blifvit så, ' nyss viickt, att det annu ick.e hunnit morna sig.
Det var den yngsta .och ljufligaste v %ren, den, som Gnnii icke.
hetsar nied tusen tankar ock önskningar och icke liränner i blodet, men inför hvilken man lik- den, som hhller andan och vantar som lir ande och aning mera an form och fzrg.
- Jag minns, att jag hann genom hagen och kom till en grind och blef staende - med armarna p % grinden och s %g ut.
Nej, den synen glöninier jag aldrig.
Och and &amp; var det bar?
en liten ängsruta med gull- gifvor, inep.
det var morgonsol öf ver ' - och jag stod.
vid gränsen mellan v&amp;- rens första rike, dar allting ar dröm, och det andra, dar allting blommar och.
sjiinger - och därute lag sol- skenslandet, och gullvifvorna spirade som alla .vhrens.
gyllene löften ur marken och lockade som de.
D5 var jag ett barn och kände alit detta dunkelt., blott Eoni.
en oandlig gliidje; Men sa, sta.rlrt har jag aldrig känt +Aren: sedan, - jag kan icke nu.
mecl ord ge, det s&amp;, .som det var .. .Jag yel blott?
att den.
.blir aldrig; riktigt fat, tig, s o n 1.
.
shdant att mionas - och att {et borde alla inaniiiskor ha Det är detta.
vi alla kiiniia E &amp; starkt, nu nar sommaren Ater ar har; A11z människor borde ha var och sommm att minnas .fran sin barndom.
Natu ren har tusen bud till barnen, mång: flera %ii till oss vuxna, hon brede] ut sin famn och ropar, och det äi EK sorgligt, att hon sil ofta Mr ropr förakfves.
O.in vi vusna alla ville detsamma och gjorde h v d vi kunde skulle det da vara s % omiijligt a t hjälpa henne litet?
Hur skixlle det vara, oin vi alli slogo oss tillsammans och ghfve lite, livar och försökte skaffa ett litet barr ut på landet i sommar till en fjäll koloni eller n8got annat vackert ställe ' Ett litct Dferiebarn D, som vore riktig vart och goin inte sltulle ha konlnii .t, om inte vi hacle varit.
Skulle v inte lr~xnna satta ut en sparbössa ocl försöka? '
, E b b a West berg.
-,.
Skatmamma.
.
Skatmamina låg döende.
Med sv4 righet.
reste hon sig upp ur det nie (fina rötter och djurhår mjukt kläddi boet, öppnade sin niibb samt sad till sina barn, som inecl sorgset ned böjda hufvuden siitto omkring henne - Slutet ar nara, men innan des vill jag för eder sammanfatta all del visdom jag,förvärfvat under en lhn, lefnad och d l a de goda råd jag föru vid skilda tillfallen gifvit eder.
I skolen aldrig glömma, att I arer jordens maktigaste och skonaste vatel ser, ty B &amp; l b g e denna tanke finne: lefvande i eder sjal, kulmen I aldril tvifia p &amp; den plats, son1 Den Stor: Skatan beredt eder; För v&amp;r skul skapades jorden med allt hvad dar uppe är; solen, inånen och stjariiorn: ha blifvit till endast för att gifva os, ljus och natten för att skänka osi hvila.
Huru underbart har ej Den Stor: Skatan inredt allt till vart basta De usla, människorna födas för at litrota de lågt stiende, själlösa rof djiir, som hota v %rt lugn och vzlr lif.
De ha dessutom till uppgift at &amp; t oss uppföda s111H kycklingar ocl ankor, locka smhf&amp;.glar att bygga .b (i iliirheten af deras hus, sh att vi e behöfvn lida brist på läckra agg, sam ett par gånger om året plöja up1 iingarna för att underlätta vHrt sökandi efter niask.
0111 de sålunda iiro för oss nyttig: cljiir, kallar jag dem dock usla pi den grund, att de ined en shdan ena stående begärlighet tillägna sig glan sande föremal, hailka ined rätta skol: tillhöra oss, och göninia dem med el A iingslig omsorg, att ja.g, som dock rarit sh IrrdGg, i hela initt lif ej: iinilat s8inIa mera an tre silfverske- lar.
Men d &amp; cless:~ miiimiskor äro oss iyttiga i m&amp;ngg andra hänseenden, &amp; ta vi dem lefpa.
Icke nog med att vi iiro jordens naktigsste varelser; vi äro iiiven dess ikönaste.
Jag vill icke tala on1 nian- is korna, hvi1k:m biifst pH fjädrar gör iern a.fskyyarda -- hvilka bland f %g- .arna, de oss nLZrinast stående, lrinnna la1 tafla med oss i sthtlig h %llning, najestätisk flykt., sköna lemmar och ~iilljuclnnde skratt?
Intet u ' nder, att illtets uppliof,: Deii Stora Skatan, är iullkomligt lik oss, ty hon har så nögt alskat oss framför andra varel-; er, att hon skgnlrt oss sitt utseende) ch vi clyn~eclels blifvit hennes be- !äten.
Nu vill jag gifva eder nfigra rid, son1 1 a1.drig bören glöinma, s5 vida I: viljen lefva lyckliga.
Aten sh mycken I kixnilen och P &amp; ~ f t a I kommen öker, ty därigenoni vinnen I krafter!
Blafven intet ined- lidande för de svagare, utan föstären de- ras iiagg och ung:u samt glömmen ej ilet fisa konstgreppet, att nar I viljen döda dem, hugga nabben genom de- ras pannben, 1; y d:ii falla de genast e r!
Vareii alltid rättänkande, SA ntt ni tillgodosen edra egna fordelar, och alltid barinhiirtiga, så att I haf- \ ren f~illt upp med mat!
Heder och äta sltoleii i sttta högst af allt, si att I bedragen e8: mycket som möj.
ligt och stjiilen hvad som kornmei iiiider edra klor!
E; aiining.
i allt och framfiir allt, ty 01x1 I ej ljiigen, får I ej lefva lange!
På niin begrafning ~ i l jag l e j hr Andersonskan ined, ty hon LZr af ' sim pel familj (och slikt skall man hållr sig ifran!
Pettersons ska ' ni bjuda ty ds ha etat stort och vackert bi och lih arfva den gamla skatfar björkbaclzen.
' Luncströniskan hm jag aldrig tålt, men.
ni .inåste iirid &amp; bjud2 henne, för 11011 har en sa skarp tunga Sk:~trnnniina andsicles tiingt ocl sjönk ihop en stnncl, men s % fort satte hon; - Först och sist vill jag tala rnei er om Den Stora Skatan.
Ni vet att hon bor högt, uppe i den bli rymden i ett triicl, som sträcker sir krona.
inilsvidt.
.
Dar har hoil s:i.tt bo soni är tusen ghger större iin vilrt och hvars botten iir tiiclrt nied otalig: silfverskedar.
Hon.
kan äta nar hor vill och huru.
, m.ycket Ilon v:ill, .t; rundf; omkring henne liggs stor: högar af ägg, retttor, daggmaskar oci sniglar.
Till henne skola vi all: komriia ifall vi vaarit rättiinkan (1e OCI barmhärtiga slrator.
Glömnien d8r£ör ej att.
tillbedj: hknne!
Hvarje morgon, middag oci kväll skolen i vippa tre slag niet stjaxten och lika rnanga gånge:r öpp na nabben SA bred.t i kiinnen.
Dettt ar Den Stora Skatan tacknämligt o d dihigenom skolen: I: p % sistone konims in i skathimlen.
Plötsligt fingo hennes ögon en skar1 glans.
Hon ~9brö ", Ödet af visdoms ord, sköt upp h-~fvudet och skrek - .Titta, titta på stenmuren dar borta!
Där sitter en siidesarla,, livart bo jag förgiifves sökt hela våren Ser ni?
Nu flyger den raclra.rn in Hon har sitt bo där och - nu Ziï jus.
aggklitckningstiden.
Skyndaatt gör2 kAl .p &amp; henne och - gen!
- Alla barnen flögo bort för a-lt Mlj: clet sista och basta]: &amp; det.
Och mecl ett fromt skatleencle vii ngbhvinkeln somnade den gamla in viss on1 att snart få ligga p i silfver slred.ar hos Den Stora Skatan. '
Kläder åt barnen.
Som Kommittens för ' f eriebarnr beklädnad arbete för året, j. '
dessr dagar a r - afslutadt, skall det kanskt intressera 9 Xorgonbris D läsare ocl: 1asa.rinnnor akt höra något däron: afven i år.
D e flesta känna helt säkert till endast ar ' andr6 året lenna gFen af Stockholms Allmänna: vinnoklubbs verksamhet fortgått.
: fjol beklädde kommitten helt eller I år har 102 lelvis 24 barn.
[unnat beklädas, men till stor o r g för kommitten m&amp;ste den ty- r a n afvisa dem som kommo dar- itöfver.
.
Af ' de medel kommitten haft a t t * öra sig med har en del utgjorts bf .vinsten p å tombolan p å Kvin- iornas fackförbunds sista basar.
] els har bidrag influtit från såvsil mskilda, som en hel del fackför- mingar och till sist erhöll koin- nitten af insamlingen på Barnens lag 1,000 kr .. Som några detaljer kan namnas itt kommitten delat u t ej mindre in 107 par n y e skor samt 166 par jtr~irnpor, 47 kostymer, 31 klad- Iingar och 14 kappor, utom alla m d erkliid er.
Det ä r mången tung börda som .ättats för fattiga föräldrar som ej visste sig någon råd a t t anskaffa 3e erfokderliga och behöfliga Ida- jerna, och clet a r många barn som säkert f å t t stanna hemma om ei 3n hjälpsam hand på detta sätt kunnat rackas.
Kommitten skulie önska a t t alla de, som haft barnens väl i tankarne då de med sin skarf bidragit till denna h j alp, f att vara närvarande då de erhållit och profvat sina olika plagg.
H u r de stroko med händerna öfver dem, och hur det låg en skugga af rädsla öfver ansiktet in- nan de fingo.
klart för sig a t t dc fingo behalla dem.
Det soliga le- endet och det sken af lycka som då speglade sig i deras anleten val ett tack som värmde och soni vi endast på detta s ' ätt kan framföra till alla dem som bidragit till s j mycken.
glad j e,, tt det s ' G -- d.
&amp; s Kvinnor, sluten.
eder samman om kraliet.
på.
politisk rösträtt!
En uppmaning närmast med anlednini a f 1905 års riksdags behandling a f: k vinnornas rösträttsfråga.
Vikten och rättvisan af a t t kvin norna erhhlla politisk rösträtt be höfver val icke mycket ordas on en: tidning sådari som denna; föl dess läsekrets a r det en sjalfkla: sak a t t kvinnorna M r a f &amp; infly tande.
på stiftandet af de Ingar dc sjiilfva äro underkastade lydnad och p &amp; påkggandet af de skatter dc sjalfva skola betala.
Intet tvifve: kan råda.
om den enkla rättvisan däri, a t t deras ord bör f å göra sig gällande, riar representanter skola väljas a t t föra deras egen talan deras, som äro medlemmar af et1 samhälle, dar de likaväl som man.
nen hrtfva försörjningsplikt mot sig själfva och sina barn, och dar dc mycket ofta helt ensamma få d r a g fram Barnen utan männens bistånd Men det a r tyvärr icke vi kvin- nor sj alfva, som skola gifva oss vål rösträtt, det a r en liten krets aj man - riksdagen.
Hur f r i g a n be.
dömes i denna krets måste darföl för oss kvinnor ha£ va stort intresse Det a r härför jag h k - vill nämna några ord om kvinnornas röstratts- frågas behandling vid årets riks- dag.
Herr Sjöcrona hade i &amp; r, likson förra; året, i Första kammaren väck1 motion om politisk rösträtt föi kommuna.lt röstberättigade kvin- nor.
S å glädjande som det a r at1 en Första-kammar-ledamot så på all- var tanker på oss, kunna; u vi: som vilja politisk rösträtt å t alla: vinnor på en gång, ej beklaga a t t lenna mo.tion blef afslagen.
I Andra kammaren hade frågan yckt ganska betydligt framåt., i t y, tt herr Lindhagens motion, som örra året samlat 30 instämmanden å r växt u t till a t t icke mindre a n i l ledamöter af Andra kammaren åsom motion5irer underskrefvo en notion o m natt riksdagen ville i krifvelse till kungl.
maj: t anhålla let knngl.
ma.j:t tacktes lata sar- ikildt utbreda friigan om beredsnde ~f rösträtt jamval åt kvinnor vid ra1 till riksdagens Andra kammare; amt därefter för riksdagen fram- agga förslag i ämnets.
$3 motionärer (däribland, som ju) ör vara naturligt, socialdemokra-; ernas representanter) det var ej så Ila!
TSink om rent af Andra kam- naren sltulle bifalla!
D e t annia.rkes från en del hgll,.
jfver halfheten i att endast begära &gt;n » utrednings ..
Men en utredning ir val dock endast det tänkbara a t t cunna begära.
Ej kan viil nagon nbilla sig - a t t Izvinnorna få röst-: att utan foreggende utredning af frågan.
De i motionen ledande motiven synas mig uttrycka frggans kärna &amp; ort och godt ..
Kvinnan bör hafva polithk rösträtt » därför a t t det ä r rat.tf$rdigt mot henne och daremot orättfärdigt ztt utestaiig,z hälften af folket från po1itis:kt inflytande; durför a t t kvinnan, som har lika stora intresseu a t t tillvarataga i samhället som mannen, bör sjalf bast förstå a t t d a r bevaka sin egen ratt och sitt eget bästa; dlrför a t t hennes fallenheter o tvif - velaktigt i många afseenden äro olika mannens, livilket förhållande f r h det allmännas synpunkt utgör en ytterligare b ~ u d a n d e anledning a t t låta dessa särskilda fallenheter komma till sin ra-tt och göra sig galland e; diirför a t t härigenom skulle hen- nes med borgaranda starkas, hennes sj alfständighet och ansvarskänsla ökas samt hennes personliga anse-, ende höjas; c7iirför a t t samhället sarskildt be- höfver den insats af medkamla, sparsamhet och praktiskt sinne, som kvinnan antagligen sknlle göra gällande i lagstiftningen och i stats- liush&amp;llningen, samt c l h f ö ~.
a t t sålunda med ett ord det .är till gagn för kvinnan och till gagn för samhä.llet.
D Det var mycket nara a t t motio- nen fick konstitutionsutskottets stöd: med 10 röster mot 9 föll fragan där.
Endast en röst skiljde!
Hvar- för kunde icke bara annin en enda af konstitutionsutskottets medlem- mar insett sakens rattmatighet och daarför iif ven gagn?
Utskottets majoritets motiver äro något för oss kvinnor a t t sar- skild t beakta: 9Ehu:ru utskottet för sin del u r olika synpunkter hyser allvarliga betankligheter mot med @ vande A t kvinnor af politisk valrätt, finner sig utskottet ingalunda kunna be- strida, a t t spörsnGlet, huruvida och under hvilka förutsättningar dylik valrätt må dem tillkomma, a r af den vikt, a t t detsamma förtjänar att noggrannt utredas och pröfvas.
Utskottet vill hiirvid endast gent- emot motionärernas iippf attning om kvinnans rutt i förevarande af- seende såsom sin mening framhålla, att samhällets basta allena börvara den be ' stammande normen ' vid be- dömandet af frågan om, hvilka san~hallsmedlemmar böra tillerkan- nas politisk rösträtt.
Då utskottet emellertid icke an- ser sig böra understödja motiona- rernas nu föreliggande förslag, har detta sin grund diiri, a t t enligt ut- skottets mening tidpiinkten icke a r inne för vidtagande af åtgärder från riksdagens sida till den s&amp;lunda väckta frågans lösning ..
Det torde nrimljgen med fog kunna på.st.ås, ',,.
temod under striden som var den.
att krafvet på politisk rösträtt för väsentliga orsaken till.
att striden kvinnor, om hänsyn tages till be- vanns fullständigt.
Må det blifva folkningen i dess helh., ännu icke.
.
likaså hos oss,, och m &amp; alla kvinnor vun * n&amp;gon allmännare eller lif- som icke direkt beröras af lockouten liga * anslutning från - kvinnornas veta att göra sina skyldigheter fullt egen sida och att sålunda ansprå- .- ut.
Inga onödiga utgifter, hvarje ket på en dylik ratt icke upp:bares slant som kan afvaras Iamnas som af någon stadgad mening: bland frivilligt bidrag åt.
de utkastade.
kvinnorna själfva.
Om så.
ar för- Var det nyss det var vinier och isen ldgJ Ett nedeillag drabbar oss alla; hålland *, larer ock därmed vara var det IZU eller 1 ' a1zgesedan?
en seger blir allas vinst.
Kraft gifvet, att en &amp; gärd i af motio- och uthållighet hos.
en hvar; större närerna afgifvet syfte icke iir af Jag har glömt ?tär det var, jag har fyllt I ' E Z ~ I ~ h &amp; offervillighet an tillförene och se- f örhnnden varande f örhållanden p&amp;- med ' suset af granar obi skvalpet a j våg gern skall bli vår.
kallad.
Och utskottet finner så -- det somma; v, sommar redan?
mycket mindre lämpligt att nu, in- nan den sedan lång tid ifrågasatta politiska valrättsreformen för man Det ar tungt att vänta en - vinter lång blifvit förd till slut, genom beslut från riksdagens sida bringa före- på eti!
&amp; s, som aldrig vill dagas,:, varande spörsmål under kungl.
Sömmerskelockouten vid aret är tungt alt; vakna dagarnas g å ~ z g maj:hs ompröfning, som däraf ett till sommar och:; ok och fågelsång försvårande eller f ördröj ande af nämnda reform lätteligen kan upp- Denna långvariga sega stri.d kan för att dter och tfter bedragas.
stå.
I allt fall synes naturligt vara, lära, nog anses afslutad.
Bömmer- att det, först sedan betydelsen och ikorna nekade, såsom de dagliga verkningarna af denna reform lrunna iidningarne redan .meddelat att an- Och det synes, val ofta i världen .såJ öfverskådas och bedömas, bör komma aga direktör; Tosepssons, iörshg, som tztt få fangt Idrommarna drömmas.
under öf vervagande hvilka mått ivilket ganska visst tillf örsakrade Iven all vinkr n ?-dste till slut förgå, och steg lämpligen må vidtagas för lem föreningsräkten men å andra att tillfredsställa ett då måhända iidan innehöll den bestämmelsen, och sommaren komma så tindrande.
blåJ djupare kandt behof af politiska tt endast 26 af 74 sömmerslsor att dc mörka nätterna glömmas.
rattighe,ter för kvinnor, hvarigenom skulle få återgå.
Då man hvarken de röstberättigades antal ytterligare d i e eller behöfde antaga ett dylikt skulle i väsentlig man ökas., inbud, beslöts att fortfarande bloc- O gyllene tid, du som kommer en.
g å ~ g Utskottet har allvarliga betank- rera hr Josepsson från tillgång till tia alla, som bojor trycka - ligheter, men erkänner likval frå- trbetskraft, samt att sömmerskorna gans vikt - a.llt.id något.
Men ut- imåningom skola ska.ffa sig ' arbete nur andarna lösas ur ' vitzter.tzs tvångJ skottet betviflar vår ratt, och an- t annat håll.
Detta har nu.
skett da sX !all luften skauva a f jubelsång ser att sarnhkllets basta allena bör jå tillvida som.
endast 3 i i 4. ännu afgöra frågan.
Samhällets bast.a.
tro utan sysselsättning.
Sålunda och jorden blom19za a f lycka.
Aro icke kvinnorna just halfva sam- na sömmerskorna genom sin prak- Ebba Wesfberg.
hället?
Det ar således halfva ' sam-; iga sammanslutning i alla fall vun- hällets basta frågan rör allra nar- ait en moralisk seger, i det hr - mast.
Och detta halfva samhälle Josepsson - siilcert mot sin viija - m f.örnekas med bestämmanderätt f örst måst erkänna föreningsrätten.
Herr i sina egna angelägenlieter och se- Josepsson får troligtvis sluta -- dan i den andra hälftens: .mannens upp med eller sälja sinfabrik, tack och sönernas!
Som sjiilfförsörjande visst måste blifva ganska bmfit- vare sin egen blinda halsstarrighet.
kvinna.
och som inor vill kvinnan; ande och särskildt erford:ra ganska De flesta af sömmerskorna ha fått ha rösträtt.
Kan någon, som nå- vidlyftiga statistiska undersöknin- bra platser och äro nöjda med .om- got fördjupar sig i dessa båda be- gar.
B De kapitalstarka bolagens arbets- bytet.
Vi bringa härigenom, våra grepp, verkligen förneka att det Äfven härom råder ju strid i ~rganisation, Sveriges ' Perkstadsför- vänner landet rundt ett varmt tack då ar hennes ratt att erhålla den?
kvinnorös trattisintresserade kretsar, ?ning, liar nu gjort sin krigsförkla- €ör all sympati och all hjälp under Som hufvudskal för sitt afslag ht-t vi utan opposition skulle låta i n g mot de organiserade arbetarna, denna långvariga och sega strid.
framhåller utskottet att krafvet på aannen f5 rikträtt före oss.
Na- Utan nåd och forskoning kastar den Sfyrelsen för Kvinnornas fackförbund.
politisk rösträtt ej vunnit nå.gon turligtvis vore det rättvisast och 14- h 15,000 idoga arbetare på ga- allmännare anslutning bland kvin- glädjande om kvinnorna gage all-; an, i .akt och mening att pressa norna sjalfva.
Ja, detta ar vår män röstriitt samtidigt nied man- trbetarna till fullständig under.
sårbara punkt, vår Achilleshal.
Jag nen, mer1 d % detta ar omöjligt castelse.
ar ganska öfvertygad om, att skulle under nuvarande regim utan att Dessa kapitalister och utsugarc omröstning bla.nd kvinnor företagas afgörandet af männens röstratts- resonera som så: Vi lefva godi skulle utslaget bli för rösträtt åtkvin- fråga .blir uppskjuten till en allt-.
våra natursköna sommar- ute vid nor.
Men vi måste medgifva, att för aflagsen framtid, bCra vi så Jag vill hanleda kvinnornas upp- vi gjort allt fös litet åt den viktiga mycket kribf tigare koncentrera våra villor under dessa sommarmånader.
saken att visa vårt intresse.
I n krafter, p &amp; att åtminstone få frågan tack vare det kapitsl vi genom ar.
märksamhet p % en uppgift,, val va * betarnas slit och släp kommit öfver att uppmärksammas, ty för mig åt- därför alla kvinnor i röstrattsför- utredd.
samtidigt som det ar ' att hoppar minstone ter den sig för närvarande eningarna!
Gå flitigt på röstratts-.
Och v i qnåste va$ laoppas för möten l Tala, skrif för saken!
J4 att ej ~nisströsta - v i rösträttslösa x t t arbetarna under tiden skolz som det förnämsta af allt arbetande svältas till underkastelse, till evig1 £olks, afven kvinnornas strkfvai-iden.
ra7cnas.
kvinnor, att nu röstrattslösa män, slafveri., till nöd utan ande.
Det ar saminaiislutningens, orga- Mannen äro verkligeii htet ro.
dd de f13 rösträtt.
före oss, skola Under tiden få de utkastade mec nisationens uppgift.
liga.
De äro så radda, så raddr anse det för en af sifia fi; irsta plik- Och ilar jag talar till kvinnorna om sina familjer, hustrur ' och barn om vår kvinnlighet, att vi ej skolz ter att l ?jalpa oss till röstarett!
sammanhållning och om enighet, underkasta sig de största umbaran.
f örlora v %r gudagåf va genom off elit.
Fragan föll emellertid i .Andra den och försakelser och dra sil mynnande ut i aldrig sviktande ar- liga uppträdanden, Men i ställe1 för att utan bråk och i all stillhei kammaren med 109 röster.
mot .88 fram bikt de kunna på det understöc bete för deras egen frigörelse, så stan- gifva oss vår solklara medborgar ocli i Förstst med 89 mot 30. deras organisationer kunna lämna nar ' jag ögonblickligen vid den första rätt, drifva de oss ut i agitationer li ' ramsteget var att frågan i Första Dock, arbetarne @ a en fördel fram, hCtllst.ationeil under detta arbete, vid genom detta ständiga tal om vår1 kammaren korn under omröstning.
I €ör sina utpinare.
De aga i soli fack:Föreningsverksainhe€en bland de Andra vas proportionen ' mellan ja- dariteten.
inom arbetareklassen e t arbetande kvinnorna.
Jag gör det bristande intresse.
Reservationer i Iconstitutions, och nej-röste]: densamma, ungefär vapen som förut har bestått sit därför, emedan jag har klart för mig att det ' är en sainmanbindningsp~nkt, prof. utskottet afgåfvos i Första kam, som vid 1904 års riksdag.
Många, vackra saker isades till.
Solidariteten betyder, att alla or där alla lönearbetande kvinnor kunna maren af %ve, Lars Berg, Car Nyström.
och R-ydberg, i Andn vår fördel i bada kamrame, m.en ganiserade arbetare komma att afver föras samman.
Och an m,er, där de af Callerholm, Elowson, Bergströn också mycket groft oförstående de underkasta sig försakelser fö: samfällda egna intressena nödvändigt-.
bZef hörtlt.
Så ' herr Nydal från att sålunda kunna bispringa sint vis: förr eller senare maste föra sam- och Staaff.
Dessa senare upptogo bland an Angermanland i Andra kammaren, nödstdlda bröder med penninge man dem.
Jag ' önskar att de arbetande kvin- nat ett framkastande af ett » streck&gt; som stod på en obotfärdig lionser- hjälp.
norna snart skola vara sammanförda Vi uppmana kvinnorna, de ut - om kvinnans vativ standpunkt för lcvinnor, men nar fr5gan i An dra kammaren skulle afgöras af ratta plats ocli uppgifter &amp; c.
Värst kastades hustrur, att vara vid god i fack£öreiiingei-is orgaaisatioh För stodo reservanterna till deras eger var dock att han påstod det var mod. '
Nu ämr icke tiden för jam det första darför att de så i (er1igt - heders skull, och till all lycka f o en fåtals- och öfverklassrörelse denna mer och klagan, utan nu bör del väl behöfva det för deras egkn del.
praktiska kloka beriikningen vari Af all arbetskraft har ltvinn,&amp;ns hit- saken, från att omröstning skiillt agitation för 1rvinnan.s rösträtt.
Skola arbetsklassens kvinnor kila rådande, för att såmedels få de ihtills varit den mest ringaldade, den ske med denna inskränkning, utar medtogs endast en af deras in höra sådant?
Upp därför till io- basta och det mesta, utaf det lilli mest förbisedda och den diimst be- skrankningar i bifall till utrednin tensiv kamp för röstrattcms erh-ål- som finns att få.
Det ar nog el talda.
P % atelierer, p %, faibriker, i gen,)) att under inga omstan lande!
Aldrig mer bor det få blifva svkr uppgift kvinnorna h iirvidlal handelsbranschen, öfverallt dilr kvinn- digheter bör något förslag til sagdt att ai:betsklassens kvixinh få på sin lott, men det ar enda,s lig arbetskraft dragits in, hiar det i medgifvande af rösträtt åt kvinno icke onsk:a erhålla politisk rösträtt!
kvinnorna och mödmrna som kunni regeln skett darför, att livhnaii har 1Atit sig nöja- med mindre aflöning fylla en dylik uppgift.
främjas forran den på dagordiiin Anna Lindhagen.
Ihinnorna böra under dessr för sitt utförda arbete än ännen i ---- gen stående rösträttsutvidgningei tunga ' d agar uppmuntra sina m al allmänhet ha gjort.
Hon, har varit för man blifvit fullt genomförd ocl lätthandterligare, mera böjd för.
un- tradt i verket.
Men detta behöf Sprid Morgon bris bland till.
uthållighet i striden.
dergifvenhet, har ej v %gat sagdt ifrån, Xfter den stora loclcouten i Dan ver ej hindra, att en utredning kal tidigare påbörjas ' och det så myc arbetareklassens kvinnor, mark 1899 sades det efteråt att de nar tumskrufven skrufvats till och än var kvinnornas utomordentliga hjäl Ytterligare pressat ut den svaga ar- ket hellre som denna utredning hel --- ' ' Om sommaren. '
' ' - - - - - p - c -- Jattelockouten har borjat.
- ' ' A p -
betskraften.
Och .i d e t fattiga hem- massans toner ännu ej f&amp;stummats.
Un- jrukare, industri- och yrkesidkare ha i m e t h a r i regeln d e n unga flickans der de, 600.
&amp; r som förgátt innan hon blef sina respektive skammares i Tyskland fullanda ' d har ' hon sett generationer af ar- gin lagliga representation.
Endast a r b e aflöning ingått s o m nödvändig post betsklassens man ga all världens vag.
och tarm äro tillbakasatta.
Socialdemokra- för m o r s ekonomi, därför att f a r h a f t sett dem lefva under de mångfaldigaste tiska riksdagsfraktionen fordrar, och det för eländigt betaldt.
Därför har hon förhill:inden, sett dem buga sig for piskans star också i programmet, arbetskamvn~, tegat och tagit emot.
Hur d e ogifta slag lika ödmjukt .som framför kapellet i hvilka ixrbetsgifvare och arbetare pari- med den heliga jungfruns bild d&amp;inne, tätiskt skola representera arbetet.
Dessa lönearbeterskorna, s o m utesiutande för kejsare och k.unga:r, slafhandlare och kammare skola oclrsh ha att göra med hanvisats till sig sjal ' fva, k u n n a t draga rofriddare, rifva clen tra~iga mössan frotn statistiska undersökningar, med framjande sig frani k a n endast f r a m g å om, nar hiifvudet med samina underdanighet som af de kollektiva axbetsaftalen o. s. v. och i spetsen för det hela trader ett arbets- en gång arbetareklassens ' Ijinos histo- för den skitrakade jesuiten.
Men hvad ar det.?
De där som i dag departement.
Kongressens beslut blef r i a ' blir skrifven, clen kvinnliga hel- strömma ned till Rhen, iiro dock ock &amp; ~ k s k arbetskamrar, i hvilka endast arbe- och hal£ svältens kapitel m e d knff e- ~ e l l d a S t arbetare, ~ representanter för hela tarklassen har sin lagliga representation.
dieten blir tillräckligt utfyldt.
Tysklands arbetareklasa?
Och de se dock Med ratt motiveras beslutet därmed, att Detta önskar jag i första h a n d: SR annorlunda ut &amp; n dc?
hon annars varit dla andra klasser, arbetsgifvarne i mang- faldigaste gestuk,.
ha sin egen represen- A t t rikta kvinnornas uppmärksamhet van att se under: ilrhundradenas lopp.
De tation, och SK inaste också nrbetcwne ha %ro vana att e j slft ned.
ögat hvarlren.
för på den bland deni nu frambrytande kejsare eller kung,:, rest eller pHFve.
ett ställe, hvasest deras röst kommer till gryningen till battre arbetsdagar, att Xgendomlign epigoner af underdåmighetens sin ratt och dessa arbetskamrar skola f %nga intresset för d e n pabörjacle tid!
Deii gamla dornkyrkan ser helt för- också vara ö£vervakande och rildgifvande vid grbeta.reskyddet (skydd mot yrkesfara !.
fackföreningsrörelsen.
A t t lära d e m lagen ut., klanger1 i hennes lzlockor blir En - konflikt inikl partiet uppstlr i denna darrande.
Grata de öfver svunnen tids förstå att den organisation, s o m de- härlighet, eller gliidjas de öfver den nya, frága icke, ty också där ar stiiinningen ras viinner och kamrater h a r skapat friska vind som bliiser öfver Rhenflodene för arbetskamrar stark.
Fackföreningarnes stallning till den och som n u bjudes deni, e j ar af böljor?
Hvad vet jag.
kooperativa rörelsen var likaledes en fråga ondo, e j k o m m e r till den1 s o m e n Under socialistrnarsc ' hene uppeldade to- af stor betydelse.
Konsumtionsförenin.
f6rstörare af deras lugn och frid, utan sanilas på aftonen tusende al de: ar- garne ha i Tyskland organiserat konsum.
ner vill cleras allra basta, vill försvara betalide folkets iaän och kvinnor frin tionen för ungefär 600,000 arbetare .. S i deras intressen, s k y d d a deras.
rätt, Köln, for att bringa sinn och heia Tysklands snart en konsumtionsföreniiig ä r stark värna on1 deras arbetskraft och för- arbetarklass ' förtroendemän sin välkomst- nog gilr den öfver till ' egen produktion, bageri, slakteri o. s. v. Silunda äro en h j a l p a deni till en.
battre stallning hälsning inom den gaml:~ stadens murai:,d#r hel del arbetare sysselsatta inom den annars endast 1rlei:ikalismen och fariatis- ifraga o m arbetstkl, aflöning och ar- men regerar människorna och deras tan- kooperativa rörelsen.
Det liar nu visat att ledarne i en.del konsumtionsför betsförhållanclen.
kar.
21 5 delegerade och ett antal ut.land- si.
EIvilken uppgift.!
A.r) en e j ~ t o r ska gäster, bland dem den gamle .vetera- eningar äro daliga axbetsgifvare och sil måste fackkongressen sysselsätta sig med n o g att s a m l a s i g onikring, ar den e j nen Gveielicla frftn ' Zuribh ' samt ' Hheber bela fragan.
Beslutet blef, att kongressen fran ' Wien och Olsen fran Dantriark: gro god nog att gifva sin anslutning till?
.
...
narvnraiide.
Viinslrr~psband binda de flesta, uppfordrar de fackligt organiserado arbe- Förvisso ar d e n så.
de # ro ju gamla bekanta sitval f r h agi- tarne och ' arbeterskorna atl; ansluta sig H u r fattig, - h u r obetycllig en löne- tationens falt sotn ' fran tidigare kongres- till konsumtionsföreningarne, för att pa grundval af den organiserade konsiimfio arbeterska ä n är, s &amp; är den arbets- ser och konferenser.
Och utom detta., nen kunnna öfvergh till egen produktion kraf t hon.
d i i p p e r .. till.
f ö r.
sam.hallet samma anda, sairima ideal.
.
.
Hvad nn- R£ nödvaiidighetsartilrlar för den stora der, att har glädjm snart hllllit sitt intag, dock d e t dyrbaraste h o n äger.
Ut- ännu mera uppfriskad af Rhendruf vans massan af konsumenter.
Denna konsum.
tionsföreninga.rnes egna prodiiktion m4 plundras hon ' p å den varan så blir härliga saft!
Stiimningen n k sin höjd, nar den gamle sedan .ocksi3 tjäna säsom en ' stödjepelare samha.llet till sist lidande på d e t För arbetareklassens fackliga sträfvanden själf, .ty de m å n g a.
förstörda kvinn- hvithbrige vetera:nen fran Wilhelm Tells darigenom, att arbetslörhfillandena och land stiger upp pa tdarestolen, för att liga fysikerna k u n n a rimligtvis ej, med en ynglings friskhet och entusiasm lönerna i dessa .företag på fredlig vag n ä r cle i sin t u r skola gifva världen skildr;,: det förlofvade land, soin hnn i af- ordnas, goda sanitära, förhkllanden skaffas D. s. v. Vidare uppställdes alla d.e prin- e t t n y t t .slakte, .. vara i stAnd att helt tonsolen f r l n bergets höjd sett och hvart- cipiella fordringar ' som fackorganisafio hvil- han vi vandra, för hvilket och om f y l l a den uppgiften.
Sjufaldt.
för- nerna stalla p s den kooperativa rörelsen.
vi kaiiipa .. En vricker bild ur; juda- Dessa fordringair bli ocksl alltmer upp.
blindad ä!
den öfverklass i ett.
k n d, ket folkets historia:;:.
.. s o m, stritcker sitt hat m o t arbetare- ' Men jag ?kulle; ju tala om kqngresscm.
Fyllda; ju mer.
nrbetavne: tnsluta sig och förtrlinga.
.
de smilborgerliga kramareele.
rörelsen äfven till kvinnornas fack- Punktligt kl; 9 p &amp;: måndagen ' öppnir ' Cnrl menten ur den kooperativa rörelsens led-.
.
Legim densamma, inep nigra enkla: ord föreningsverks- het.
, -, .,Ty ju mer; d e n Han ' visar p i vår rörelses Iiastiga fram- ning.
kvinnliga arbetskraften utsuges och marsch, erinrir sig.
-- man mR.cke.r han I ' detta hitnseencle viktigare vor0 tvá f ö r d ä r h a s i hemarbetet, i industrien, gör det gärna - den socia !demokratiska andra punkter, fr4gan om generalstrejken öfverallt d a r.
d e n af snikna arbets- partikongressen från 1.893, som ocksot af- 3ch majdemonstrationen.
Tysklands orgn- niserade arbetare ha aldrig varit vanner köpare drages i n och u n d e r b e t d a s, hölls har och dar partiets ledande män af generalstrejken, den hörde aldrig till profeterade fackorganii3ationerna en dålig ju s ä m r e blir d e t kommande sliilctet.
framtid - men cle profeterade dhligt!
I: ieras använda eller propagerade vapen.
Och vidare.
H u r d e t a n är; s % gag st % ej mindre än 1,200,000 arbetare Under de sista areii ha likval inom par- under alla förhållanden s k y m t a r dock fackligt organiserade i vara.
leder, tiaraf Liet stamningen delvis slagit om.
Man börjar tanka pA politiska strejker i större för d e n ogifta lönearbeteiskans tan- ungefär 60,000 kvinnor.
Och vira kitssor omfang sAsom ett yttersta medel att af innehöll0 d.en 31 december 1904 inark k a r förhoppningarne om; att k o m m a l6,lO9,903 i kont-ant £örmöge ' nhet!
Och värja reaktionen: Kongressen beslöt dar ifrftn fabriken, arbetsplatsen och fil RA gör han ett litet sprang till regeringen.
emot nara nog enhälligt (mot 7 röster: u t b y t a dessa m o t maken, hemmet, Till denna kongress är regeringen icke inbju, att skarp af ' visa hvarje försök att fastlAse familjen.
DA, h u r g r y m t!
Genom den; ty grefve l ?osaclovsky, inrikesinini.
fackorganisationerna vid en bestämd gene, hade, sicke haft tid,, att sända en re.
ralstrejkstaktik.
Med rätt förklarade Bö- sitt imderbjudande å arbetsmarkna- stern, presentant till fjollrets kongress för hemar.
nrelDu+y, som höll det inledande föredra- d e n h a r h o n bidragit till att arbets- betareslrydd, pK hvilken.
en million tirbefire get, att en general~trejk som skall na sitl lönen liar s j u n k i t afven för d e n blif- vor0 representerade, men hade sjalf haft mål, icke kan vara nágot annat an revo vande familjeförsörjaren.
Så har hon tid bevista en sammaiikomst i den lrrisi; lutionen ..
Ty om också, arbetarne, gA!
liga fackföreningen fiir Bemarbeterskor, söndagsrock med handerna i fickorna&gt; genom bristen på organisation skapat hvilken en dast har u ngefar 3,000 med.
sa göra nog poliskonstaplarne det icke ' d e n begynnande nöden för sig sjalf lammar.
, Under sidaria omst8ndighe:ters; Och revolutioner gör man icke, de komma soin.
tjiifvon om natten, s l snart som.mht.
och d e n, f u l l t utvec ' klade nöden för säger Legien, 3 ar det icke ö~verensstä~nmancl~ den k o m m a n d e m a k e n och familjen.
med de tyska, fackoryanSsationernns ara, att tet i arbetarklassens lidanden blifvit fiilll ännu en gång inbjuda en shdan regering och flyter öfver bräddarne.
Och därföi J a g låter min blick på d e lönearbetan- till.
är det vår uppgift och plikt, icke att pro, sin kongress., (Stormande bifall).
d e kvinnornas förh&amp;llanden och ställnin- Och sh började förhandlingarna.
Sta.
pagera generalstrejken, ineii väl att orga gar i samhället glida frAn s a k till sak, dens festsal, ~Gtirzenich s, ocksi ' en bygg- nisera och disciplinera nrbetarne s&amp;, att de f r i n fall till fall, och öfverallt finner jag nad, @ om sett hrhundraden, är ej ' mindre en dag, nar den kommer, ocksa kunna öfver sina gäster.
Ocksa han inträda £ör politiska rättigheter.
(Stor.
huru förhfillandenn, sjalfva enträget förundrad, är van vid annat slllskap: Men den gaiiile mande långvarigt bifall.)
Bömelburgs för &amp; m a n a d e arbetande kvinnorna att blir snart munter, ett sidnnt sprik hade drag var lrongressens höjdpnnkt.
Att han hugga fast i organisationen.
F ö r egen han hört förr, under revolutionens dagar.
under de senare ' dagarne utsättes för ha£.
skull; och för sin klass skull.
Att Det är lange seda:n. men han minns dot än tiga angrepp frkn liberalernas sida inom 81- ej helt slock:nad.
partiet ar klart, ty han gick illa At dem!
stidla sig innanför och icke utanför och De ungdomsglöderi första frigorna bjuder icke s &amp; stort Det gor ingenting, ty han talade ord, som fackföreningarne, att förstå och icke intresse för en utländsl publik.
De röra borde ha sagts för 5 till 6 ar sedan.
missförstå arbetarerörelsen, att blifva sig om räkenskaperna., om agitationen I frA.ga om majdemonstrationen önska e t t m e d de organiserade arbetarne i bland ' friiinmande arbetare (itdienare och en del af de ledande kretsarne inom fack- lanclet i strafvanden, i tankar, i godt polackar) samt bland arbeterskorna.
Bada föreningsrörelsen ett beslut om arbetslmi.
delarne skola fram jas på det eftertryck- !ans upplttcJvantle, darför att denna icke och planmässigt arbete.
ligaste af generrtllromxnissionen.
Darpi.
blifvit sh stor som man antagit, &amp; ena Den uppgiften ar kvinnan värd.
beslöts det patriarkalkka arbetsftirhillan- sidan vid beslutets fattande, å andra sidan dets afskaffande, £Gr hvilket ändamål.
un- iter kostar det fackorganisationerna stora der förra iret e n kommission bildades, i summor krligen.
Vidare ha, med undan- hvilken undertecknad &amp; r ordförande.
Har: ag af Skandinavien, Tyskland, Oiterrike, handlar det för det fö:rsta om anslrafEan- 3chweiz och kanske Belgien, de andra det af pengar, t y det arbetet ar dyrt d % nationerna, aom pfi de internationella kon- det ar frliga om atatistilrundersökningnr: resserna beslutat arbetshvila, icke brytt om bostadsförhAllanderia för dessa arbe.
3ig om det alltför mycket.
tsre.
Också har skall generalkommissio- Debatten var delvis mycket häftig; re- nen understödja.
Si blef kongressens be- sultatet blef, att ingen resolution blef VO- s1 n t ..; erad ntnn skall det försökas, att till nästa DBrpk kommer frAg:in om strejkunder- internationella kongreris iippnK enighet stöd.
I Tyslzlaiid iiro förhallandena mot- .nom den tyska delegationen i fraga om satta dem i Skandinavien.
I Tyskland najdemonstrationernas form.
Tills dess ICöln a. Rhen den .27 maj 1905. måste nämligen.
hv~rjt?
organisation sjav l a fackorganisationerna i Tyskland att sörja darför, att den bar medel för sina trbeta för arbetshvila p &amp; första maj.
I den gamla staden vid Rhenfloden strejker, och lrongressm beslöt att linnu Darmed voro kongressens hiifviidarbeten samlades söndagen den 21 maj Tysklands skarpare framhfilla denna bestämmelse.
tfslutade.
Den fruktade konfliklen med fackorganisationers reprepentanter till sin Men vid större strider, som g5 öfver den 3artiet har icke intradt.
I stallet kunde femte kongress.
Den århiindraden grimla enskilde organisationens kraft, skol8 de Bömelbiirg vid afslutningen under hela kon- clomkyrkan, den gotiska byggnadskonstens frivillig:^ insamlingarna i f ram tiden endast Zressens bifall konstatera, att fackförenings- kanske största verk, blickade fr811 sina företagas af gener:ilko.mmissionen för att: örelsen och socialdemokration i Tyskland torn med vemodig, förundran, när hon und &amp; de olägenheter, soin hittills yppat Iro ett, om de ocksi marschera i skilda ~rganisationer.
Och si, hoppas vi, m % det ság de hundrade och Ater hundrade dele- sig.
SA kom en af ' d e viktigaste fragorna, ~cksA,bli i Framtiden; 1908 är niista kon- geradena och gasterna strömma lit fran banghrden i hennes omedelbara närhet, arbetarlies lagligl~ representation.
- Alla rress.
Men 1908 %r ocl.rs8 Ater sakerligen medan därinne inom hennes.
murnr hög- näringsklasser, hand.lare och köpmtin, landt- len tyskn socialdemokratins skördeår.
L % romma nyvalen till riksdagen.
iMi detta \ r bli ett jubelar för den tyska arbetare-: örelsen, och dld skall det ocksa biifva det iör hela det internationella soi:ialistiska ?roletaria.tet.
Wilhelm Jansson.
Kappsömmerskornas fackförening i Eskilstuna har lyckats ' genom ull- lerhandling genomföra e n prislista, rom.
tillförsäkrar sömmerskorna e n ~älbehöflig påökning i lönen, m e d 3era a n d r a förni %ner.
Kappsömmerskor runclt omkring i staderna s o m sitta och .sy för m e r in ditliga löner, tagen exempel e£ter; ömmerskorna i Eskilstuna, organise- ren eder, och eder s t d l n i n g skall; elloni organisationen äfven k u n n a förbattrai.
- Prenumerera p &amp;, a ' Den tyska landsorganisa- tionens 5:te kongress.
g ' vAllargonbris99 Pris 50 öre pr år - Hvem f0der dig?
(PrAn ryskan.)
- D u g e r mig för litet penningar,; ubbe!
- H v n d för nhgot? '
F ö r litet ?.
Andra gifva icke sina h u s t r u r p å langt n a r s % mycket.
- Ja, m e n d e ha heller icke så aiånga barn.
.
- D e t rör m i g icke.
Hushålla!
Du maste nöja dig m e d hvad.
c h! %r.
D e t iir latt att saga.
.
.
hus-.
:.
Men d % d e t icke räcke- - E m e d a n d u i n t e kan hushålla, &amp; e.
förstilr att beräkna h.
- Rakila efter sjalf: fem ' gulden i t skomakaren, f y r a å t skräddaren, tio i köttboden, femton å t viktualie- handlaren.
.
.
- Lat mig vara i fred; jag har icke m e r och.
k a n därför icke gifva dig m e r; gör m e d d e m, h v a d du vill!
.
- J a g h a r r a k n a t p % a t t d u skulle.
gifva mig åtminstone f e m gulden till - och h u s t r u n räknar feberaktigt panningarna i sina händcr, och för hennes blickar d a n s a skräddaren, sko- makaren, fem- och tioguldsedlarna; har e n gulden, dar två, på alla h å l l behof, fordringsagarnes patrycknin- p.
.
.
allt hade h o n s &amp; noga berak- nat; %t d e n ene n %got, å t d e n andre lika mycket för att lugna dem, och nu f e m gulden m i n d r e; h u r.
skall hon k u n n a ordna det, h u r skall h o n kunna r e d a sig, alla vilja h a m e r; Darnen behöfva, d e frAga icke, hvar- .fr %n nian tager det, d e fordra h e l t ~ n k e l t.
T å r a r tränga f r a m i hennes jgon, och läpparna rycka kranipak-; igt.
- Nå., börja att tjuta, det f a t t a s xks % för f e m guldens skull!
D u.
can vara glad öfver, hvad jag.
gaf iig - dundrade m a k e n för a t t dampa iustruns aflagsna klagan och s i n rrede, ty m e r iiil dessa f e m gulden lade h a n spelat bort p % kortspel.
- 0, tag allting sjalf, jag ber d i g.
cke om någonting; d e t a r icke för n i g - och d e n upprörda, h u s t r u n; köt penningarne till mannen.
- F ö r mig kanske?
J a g behöfver cke m e r 811 femtio kreuzer o m dagen .. - Nåviil, femtio kreiizer, och hur nyclret faller p5 var l o t t?
Sju - nålla?
Iarn.
.
.
- Om d u ingenting skulle f&amp;, irad skulle d e t då blifva?
- J a g fordrar ingenting af dig?
d e t har lyckats; h v e m fö- ler dig då?!
Som en blixt genomforo dessa ord lustrun: h v e m föder h e n n e; h o n för- janar ju ingenting!
- Men
, Hon lefyer af hans penningar, han föder henne?
I ' lötsligt drager.
hennes strupe ihop sig i srnartn, med stolthet borde hon slita sin kropp i stycken för att kasta dein framför fötterna på honom, som slungade emot henne den förebråel- sen: jag föder dig.
En smärtsam kiiiisla af förnedring vaknacle ' inom lleniie och genomtriingde liennes hjiirta; händerna slöto sig kran~paktigt, och i hiifvudet brusade det förvirradt: han föder dig.
.
.
Hela hennes viseii reser sig upp mot clen förnedrande förebraelsen och ur djupet af hennes af stormon pi- skade lcinslor höjer sig plötsligt den fasta föresatsen: föd dig sjiilf, arbeta!
Ett n5got i henncs inw upprepar hanleende: arbeta, arbeta!
Arbcta '.
.
.
arbetar hon då icke från tidiga morgonen till sent ' pb natten utan rast och ro och utan utsikt till snar lättnad?
Arbeta.
.
.
hoil arbetar för lionoin och barnen, och hvem skall löna henne fös dett.g arbete?!
Hennes make kastar till henne det för.
hennes lif ouiidgangligt nödviindiga som en nadegåfva.
Som om eii stel, oöfvcrstiglig klippa, uppstod.
framför henne, stod hon utan svar på dessa frligor, niistan som för- stenad.
Hennes man, uppbragt öfver hennes tystnad, tog Atef till .orda: - Jag kunde med dessa pennin- gar lefm l~uiigligt, om jag wre en- sani?
- RHr jag för att du icke iir en- sani?
- Ja!
- brurnmacle mannen upp- bragt, försvarande sitt plistbende.
- Du slrall tiga!
- ropade han vred- .gad, och för att beltriifta sina ord springer han fram och tilldelar sin hustru ett slag i ansiktet.
Hustrun var nästan som träffad af blixten och stod som förstenad.
Med blix- tens hastighet gick tanken pli hennes sju barn genom hennes hufvud, för hvilkas skul.1 hon hvarje ghng sett döden i ögonen och hvilkas lif hon köpt med sitt eget blod och med sina till sista droppen förbrukade krafter.
Smädad.
i barnens Asyii, förnedrad genom de- ras egen faders hand.
.
.
en vild smarta drager ihop hennes strupe, utan ett ord öppnar hon dörren, med hastigheten af en elektrisk gnista var hon i trappan, grep tag i ledstån- gen.
.
.
ett förskrackligt skrik från barnen rycker tillbaka hennes redan öfver ledstiingen böjda kropp, och den yngstes skrik wmamnzaw, med hvilket den lilla dottern sprang efter henne) kom henne att slappa taget.
Hennes man kom likaledes döds- blek dit.
- Hvad gör du!
- sade han, fat- tade hennes händer och drog henne långsamt in i våningen, hvars dörr redan öppnats af de tillströmmande människorna: Hon följde honom villigt, bruten till kropp och själ och icke i stlind till några, klara tankar.
Hennes ögon sågo de små framför sig, i hennes hufviid haliirade det, kanske af slaget eller af sjalskval.
Hon satte sig tigande, slutande den niinsta i sina armar.
- Ser du, hvilka dumheter du gör!
Måste det då vara så?
Orn du blott vore förstbdig.
.
.
Mannen slutade icke; han kande!
att han icke kunde rättfärdiga denna nyn oförrätt med några skal.
Hustrun?
Hon blef s förståndig,.
- &amp; fin Gud, om jag har hadc öfvergifvit mina barn!
hviskade hon ofta sakta till sig själf, glömmandc det egna lidandet.
0, moder, hvilket offer i viirldec kan man stalla, vid sidan af ditt?
.
.
.
I.
.
.
.
- URMAKARE &amp; URHANDEL-. ------- ...
.
.
.
.
.
.
'.
.
.
i 15 Kungsgatan.
15, stockhoim, - p.
-.
. '
Stort väl sorteradt lege;, af.
Gnid- och Siifver-Ur " Vägg- och Vackar-Ur ni.
m..
.
.
. "
.
Stort val sorteradt lager af Rums=, Fiinster-, Bad- och Febertermometrar s a m t Barometrar m; m.
1lrkedjo; r; största.
lager på platsen.
Släta Gulmetallringar a.
l, 1,50 och 2 kr.
st. SOC~AL-DEMOKRATEN - SOCIAL-DEMOKRATEN Arinonsera i - Uppmana - - viinner och bekanta att hål.la SOCIAL.=DEMOKRATEN ', S ' OCIAL-DEMOKRATEN Pris i Stockholni pr Ar 9: -, halfdr 4: 00, kvartal 2: 25 och mb- ilad O: SO.
I landsorten: pr Ar 9: 20, halfbr 4:60, k m r t d.
2: 30 och nib- iiad 0: 80..
Proniimeratton i 8tockh &amp; pA expeditionen, Folkets Hus, ' 1, tr Allm.
Tel. 68 68.
Riks.
Tel. 20 91.
I landsorten p5 närinaste postkontor. '
I - rekommenderar sig i ärade kunders benägna håg * komst.
Kransar ut£öras smakfullt oeh billigt Malmskilnadsgatan 40.
Allm.
Tel. 502 .. - - 4 - I - ?I 1 - - -.
- = Sang-Stolar -] Patentsoffor, Järnsängar, Sängkläder, Stoppmöbler, TräGbler.
Fraktfritt.
Begär katalog!
Aktiebolaget C.
R. Danielssons Yerkstider, Liljeholmen.
UTSTALLNING: Upplandsgatan 5, Stockholm.
Riks Tel. 67 83.
/ l 1 II I I KVINNLIGA JURIDISKA B Y R A N Kontorstid kl. 1 / s~o-11n4.
TRIEVALDSGRAND Utför rättegångar.
verkställer boutredningar och arfskiften, förmedlar egendomsförsäljningar, affärsöfverlåte1:; er och ack:ordsuppgörelser under hand, uppsä:tter legala handungar, utför ' i 2.
Allm.
Tel. i43 23 öfrigt juridiska uppdrag af alla slag samt om- besörjer med energi och till ytterst billigt arfvode inkasseringar -.
Afdelningar i Kvinnornas Fackförbund: Stockholm.
Rosetts6mmerakornas fackförening.
Mösuönimerskor~ias Linnesömmerskornati 3 ~iljeholme ' ns verkst:rdsklubb.
Kungsholmens hvitvarufabriks verkstads- klubb.
Kap,psömmerskorna~~ fackförening.
D Kladsömmerskornas L.
M. Erikssons kvinnoklubb.
TrikOstickerskornas fackförening.
Badbet.j %ningeris förening i Stockh.olm.
Landsorten.
Söm merskeföreningen, Falun.
Kap:pst !mmersk.eföreningen Malmö.
Sömmerskeföreningé:n, ' Enköping.
Krppsömmerskornm ff., Eskilstzcna.
Sömmerskeföreningsn, Sund~aEl.
Arbeterskor, argiyliseren Eder och Luten Eder till Kvinnornas Fackföra und.
Morgonbris - Arbeterskor~zas tidning - utgifves af Kvinnor- nas fackförbund och utkommer en gång i kvartalet i slu- tet af mars, juni, okt.
och dec.
Morgonbris ar den enda: tidning inom arbetarrörelsen som redigeras uteslutande för kvinnorna och deras intressen och bör den därför läsas af alla intresserade arbeterskor och arbetarhustrur.
.
Morgonbris kan erhållas genom prenumeration å alla post- kontor och kostar 50 öre pr Ar.
Morgonbris säljes i lösnummer a 10 öre genom de flesta Aybetarkommuner, Soc.-Dem.
Ungdomskltdbai, Kvinno- klubbar samt genom en del fackfövbund.
Redaktionskommitten.
Sprid 1M [orgonbris!
j &amp; &amp; / a p a ~ &amp; ~ i ~ q Dör y ~ r.
v i ~ w u.
~ ~ f I ~ s ~ I I 111101~ ').
C ~ ~ (IO ' I-PSS: S Afrna Sterky, KvMnoi-firn Ftichji~-b~oids E ~ p h ' f k v r Folkvfs Hm, .Sforh !roih.
---- A.-B.
Arbetarnes Tryckeri, Stockholm 19C5
