# ID: svediakorp-per2305
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,194
# sentences: 1,126
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
.
N r I ~ r b e b r s k o r n a s tidning.
- Utgifven af y~tinnornes ~aakförbund.
.April c905 Berlin, där hon blef ordförande i en Straffet, som adömdes pA administrativ öfver 5,000 medlemmar, där.
2,624 arbeterskornas förening, som af polis- väg af polisen,.
moiiverade därmed, kvinnor.
Fru Thiede ar sasom agitator.
Ur Jysktanás socia~~emokratiska tekniska grunder, d. ä. därföre.
att att föredraget handlade om .en " icke och sasom ledare af facktidningens den sysselsatte sig med " politik ", blef koncessionerad skolau.
Att hbn genom redaktion högt uppskattad.
kvinnovärlb.
upplöst.
Fru Hofmann är för närva- det Adömda och aftjanade straffet Fru Emma Ihrer, en af d r a dug- - I en annan artikel gifva vi vara rande verksam i saväl ord som skrift " bättratu sig kan man icke pasta, ty ligaste kvinnliga krafter i den fackliga Idsarinnor en bild ur .de.
tyska kvin- för fackföreningsrörelsen och kvin- hon ar efterat saväl som förr verksam rörelsen, a r född 1853 i Schlesien.
nornas kamp för sina.
rättigheter, och nornas politiska skolande genom läse- för socialdemokratin och fackförenings- ' Hon kom genom sitt giftermal med deras kamp för sin existens.
Vi tro och diskussionsaftnar.
rörelsen.
Hon är medlem af Textil- en apotekare.
till Berlin, där hon 1884 att det da ocksa skall gick i n i arbetarerörelsen, intressera, att närmare lara hvilken hon sedan dess kanna nagra af dem, som oafbrutet tillhört och hvarest stii i rörelsens första led och h o n.
städse kämpat i för- som delvis offrat sitt lif sta ledet.
Hon är liksom At de tyska kvinnornas fri- sina kamrater pa var grupp gorelsekam p. verksam för arbeterskornas Bilden a denna sidan fackliga organisation och visar oss fem af den tyska politiska skolande.
I den kvinnorörelsens mest fram- l885 stiftade föreni~gen skjutna personligheter, för arbeterskornas intres- ndmligen fru Marie Hof- sen var Emma Ihrer (tillika rnann, fröken Ida Altrnann, med Marie Hofmann och fru Paula Thiede; fru Em- andra) medlem i styrelsen.
ma Ihrer och fru Martha Sasom agitator ar hon syn- Tietz.
Vi s e dem just nerligen energisk och Ren- studerande en nyss utkom- nes outtröttliga arbetskraft men bok om kvinnans ställ- och .lika outtömliga ifver är ning i nutida statslif och en.
vacker förebild för d e fru Ihrer har öfvertagit före- yngre krafterna, och det lasarinnans roll.
finnes väl knappast någon Det skulle föra för l h g t för arbetarerörelsen bety- om vi skulle skildra, hvad dande stad eller ort i det hvar och en af dessa kvin- tyska riket, som Emma nor utrattat i rörelsens Ihrer på sina agitations- tjanst, och det ä r öfver- resor icke besökt.
1891 hufvud taget icke möjligt började hon utgifvandet af att beskrifva allt det offer- den första tidskriften för fulla arbete, som enskilda - arbeterskor,.
" Die Arbei- personer pataga sig för adla, " terin ", hvars redaktion se-.
.
stora idéers förverkligande.
.
dermera öfvertogs af Klara Men vi veta ocksa, att vi alls icke Fröken Ida: Alhnann ar född i Ost- arbetyeforbundet för .att intensivare ~ e t k i n o&amp;i.nurnera utgir under namnet handlade i dessa kvinnors sinne om preussen och till yrket lärarinna.
Till kunna verka bland de många i textil- " Die Gleichheitu.
Hvad hon uträttat.
vi bdrjade gifva en mängd beröm at sin världsaskadning fritänkare indrogs industrien syssel4atta marbeterskorna i i rörelsen.
är omöjligt att här relatera, dem fbr deras arbete.
De äro vana hon 1891 i den socia !demokratiska organisationens tjänst.
I öfrigt är hon ty hennes lif och verksamhet utgör att icke erhalla nagot sadant, de fordra rörelsen och var den omedelbara an- privatlärarinna och verkar som tala- en god del af den tyska social- och önska icke dylikt och en af den ledningen härtill en debatt, som hon rinna och som skrifställarinria med demokratiska kvinnorörelsens historia.
tyska arbetarerörelsens storslagnaste i en församling hade med nagra god framgang.
Hennes energiska ingripande ha vi att sidor ligger just i detta förkastande präster.
Sdsom t:n af de dugligaste Fru Paula Thiede, född den 6 tacka föri att arbeterskorna på sin tid af all.
; ersonkurtis; den förste är hos talarinnorna.
i den största fritänkare- januari 1870 i Berlin, arbetade fötst icke blefvo inflingade af en antisemitisk oss ej mer an den siste och Tysk- organisationen i Berlin (Freireligöse sasom hjälparbeterska i boktryckeri- hofprasts fördummande agitation, utan lands socialdemokratiska arbetarevarld Gemeinde) hyser hon den uppfattnin- facket.
Sedan 1891 tillhör.
hon för- mer och mer blefvo tillförda den a r mogen och stark nog att jaga en gen, att andlig och moralisk bildning eningen för arbeterskor i bok- och klassmedvetna arbetarerörelsen.
Nar ledare ur templet, som visar lust att och befrielse maste ga hand med stentryckarefacket, i hvilken organisa- fackorganisationernas generalkommis- ställa personen före saken.
ekonomisk, social och politisk frigörelse.
tion hon sedan 1892 oafbrutet del- sion (landssekretariat) bildades blef Vi nöja oss darför med några korta Hon fordrar p i grund häraf kyrkans tagit i ledningen, först sasom sekre- hon vald till medlem af densamma, i biografiska notiser, som de sjalfva delvis I skrifvit till oss, den en8 för den andra.
skiljande .från staien och skolans be- terare och sedan sasom ordförande.
hvilken funktion hon verkade aren frielse fran kyrkligt inflytande.
1895 När förbundet för denna arbetare- 1890-92.
För närvarande ä r hon ' Vi börja da med fru M a r i e Hof- gjorde hon bekantskap med de " sven- kategori stiftades 1898 blef fru Thiede wdförande i det .af henne bildade mana Hon ä r österrikiska och här- ska gardinernau, som man i Tyskland vald till dess ordförande och öfvertog förbundet för blom- (konstgjorda) och stammar f r h en gammal borgerlig kallar fängelsegallren, innanför hvilka hon 1902 redaktionen af den hvar [jaderarbetare och arbeterskof, hvars släkt, Slöt sig Ar 1885 till den hon aftjänade tio dagars straff för ett fjortonde dag utkommande facktid- tackblad " Verbandsnachrichten " hon.
socialdemokratiska arbetarerörelsen i föredrag som hon höll för ungdomen., ningen.
Förbundet har för närvarande redigerar.
Som publicist har hon for- ' f ' '.
.
.
Utom att detta &amp; r sund realistisk itt antaga.
Var uppgift ni; som so- D e n unga fästmön vänder sig till den fattat en broschyr, kallad u Die Arbei- terinnen im Klassenkamp " (Arbeter- sanning, är det svht att första hvad ~ialister blir da, icke att ropa p &amp; xedvid henne staende mannen mock skorna i klasskampen), som 1898 ut- äfven den mest subtila moralist skulle familjens afskaffande, men ph dess nöter i stället för det glada instam- kom p &amp; generalkommissionens förlag kunna med fog invanda mot detta Lösgörande i allt högre grad fran den nande hon väntat en allvarlig och sorg- och som varit till mycket stor nytta för betraktelsesätt.
Ty atet angripa pun- privatekonomiska tvångströja, som nu ien blick.
- Men Arvid da, är du inte .nöjd?
de i agitationen verksamma saval kvin- ningen som grund för familj och ak- utgör dess reella fundament.
I det norna som männen.
.Det är ett litet tenskap kan dock lirmoralens synpunkt 3träfvande.t äro alla hjälpare valkom- rycker du inte min utstyrsel är vacker?
- Jo, .käraste, mycket vacker.
Det verk, som skildrar den socialistiska icke ratt gärna laggas niigon till last.
na, likgiltigt hvilka syften de sjalfva De korta satserna, j, Det kommu- tro sig.
tjäna.
Förvisso ana t. ex. rar endast denna glädje öfver.
B billig- kvinnorörelsens ubieckling i Tyskland i motsats till den borgerliga och tör öfrigt nistiska manifestets f &amp; en god koin- icke de intresserade bourgeoisi-damerna letenn, som skorrade litet i mina öron.
ger en mängd godavinkar för agitationen.
mentai.
om de sammanstäZlas med i vårt svenska Fredrika-Bremer-för- Den a r en sa skriande kontrast till hvad Fru Martha Tietg är född 1863 i nagra uttalanden i Engels ' 1845 ut- bund, att de midt i all sin ofta för- a g nyss .sett af nöd och elande och - Berlin.
Först arbeterska i skomakare- gifna arbete om de arbetande klas- iomsfulla sipphet ' iiro de omedvetna indh är sammanhanget så iögonenfal- yrket, är hon sedan 1889 aktiv m ' ed- sernas läge i England.
DA dessa ve- medarbeterskorna till att förbereda, ande.
Jag blef ftlr nigon tid sedan lem i partiet saväl som i den fackliga terligen icke förut varit pa svenska Eramtidens sociatistiskn nyordning pil in nalt kallad till.
en ung arbeterska,.
som fatt lungblödning.
Hon var ' ytter-.
rörelsen och en god talarinna.
Ocksa omnämnda rna de har finna en plats: familjens och äktenskapets falt.
igt k,.
l utan spar till motstandskraft Hjalmar Branting; hon har gjort bekantskap med fangel- Engels konstaterar hur jnförandet af ma- &gt;ch dog i morse.
Jag är fullt öfver- secellen.
1895 blef hon namligen skiner, sarskilt inom textilindiistrion, ölrar ef terfrágan pA eAdm arbatslrraf t, eom liar: ygad om att den indirekta dödsorsa- &amp; dOmd 4 manaders fängelse därför att fingerfardighet, meh icke behöher ha cen var svält.
Flickan arbetade med hon förebratt ett yrkesrad (domare i muskelstyrka - d. v. s. p &amp; kvinnor och iidant d+ - den unge läkaren gör en yrkesdomstol) olagligt partitagande barn.
Han an &amp; drastiska siffror p &amp; hur in gest %t föremalen p &amp; .bordet - ar- för arbetsgifvarne.
Att hon genom .detta m ' thnen tr&amp;ngte ut af kvlnnor och minder- áriga.
Hvilka följder detta máste hs.
för aetade tio timmar om dagen och dog straff icke lät afhalla sig f r h vidare verk- arbetarbefolkningen %r lliitt att inse.
Fa- if brist och umbäranden.
~ u s t r u n hon Af Louise Michel.
samhet behofva vi val icke framhalla.
miljen upplöses, barnen p &amp; vind för v&amp;, bodde inne hos visade mig en anteck- * *.
allm&amp;n demoralisation htrader.
Ibland blir familjen icke upplöst, utan stillld pil (Bland de Barnmande revolution5ra ein- ningsbok, hvari den.
döda, som synes Här hafva vi nu i korta ord.
skildrat huf vudet, s &amp; att hustrun skaffar förtjlin- per, som Louise Miohel diktat,- märkes ha varit mycket ordentlig, skrifyit upp hutvuddragen i fem af vara tyska eten niedan mannen sitter hemma och följande nDodssBngn som hon skref p &amp; sina inkomster och utgifter.
Värdin- republikens första ksdapr, den 4 septem- barnen. '
kvinnors.
lif.
M &amp; deras halsa och sköter # Kan man Unke sign, utbiisthr hilrom ber 1871, i raneakningsfangelset i Ver- man ville väl lata mig första, ' att jag kraft i ännu langa ar tillata dem, att Engels, * ett mera förryckt och vanvettigt ~ailles ' omedelbart före deportationen till intet arfvode ' hade att vänta.
Jieg ' bad vid mannens sida verka för socialis- tilletdindl Och detta som beröfvar mm- nya Kaledonien.)
att f8 behalla boken.
Vill du se.
den, mens spridande i kvinnornas led, verka nen hans manlighet och kvinnan hennes Dagarna drunkna i tidens haf,?
Ella alltd p &amp; det skandligaste för- f6r de tyska arbeterskornas organisa- kvinn !ighet, Doktorn förde sin fästmö fram till nedrar b-e könen och i dem mansklig- och i dess graf tion och genom denna för deras be- heten - det ar det yttersta resultatet af dränk ' s hvad ditt hatochdin kärlek du gaf.
Mnstret och visade henne nigra sam- frielse fran socialt, politiskt och kyrk- v &amp; högt beprisade civilisation!
Antingen manhäftade pappersblad.
m4sh vi dll fortvifla om mansklighemn Rinnen, I timmar och dagar, hiin ligt tyranni.
.
Wilhelm ' Janssois.
- Se har - förklarade han eller medgifva att eamh#llet hittills sokt star ' som inkomst: arbetslön 6,50 i sin lycka ' pi en falsk v&amp;g; vi mhte med- sparlöst i rastlöst flödel gifva att en sk total omkastning af könens Vax, du gräs, under griftg&amp;rdens.
trän veckan.
Utgifter: hyra 1,25 i veckan, inbardes stallning blott Iran komma af att bfver de jordade döde l mat 33 öre, .kaffe 3 öre pm dagen, könen f$~n början stalles .falakt emot hvar Se, huru skeppet för van efter van kläder 1,25, sjukkassa 15, tratt, tidning; " Fiender till familjen?
andra.
Ar kvinnans herravude öfyer man- nöjen m. m.
1,33.
De senaste anteck- nen, som fabriksyetemet ' med nödvaniug.
mot ett fjärran fangelses graf.
Särskildt bland kvinnorna har nog het framkallar, omilnekligt, sa mbte ocI1e8 Men vi döde och bannlysta komma igen ningarne visa andra siffror, hyran har den gamla beskyllningen mot socia- mannens ursprungliga herravälde öfver utur celler, ur grafvar och haf.
gatt ned till en krona och maten till lismen ännu i dag gehör, att, denna kvinnan vara omanskligt.
Kan i detta 24 öre, ' kläderna till 90, afgiften till fall hustrun, liksom eljest mannen, bygga Vi komma - igen - en tallös hop, bk (ldning är fiende till äktenskap och eitt hiirskarestallniiig p. &amp; att det ar hon 3jukkasran ar struken, o ' m tidningen familj, att den därför just af kvin- eom lagger det mesta, ja allt till familjens som spöken ur skuggornas land.
och nöjena namnes intet.
Men har, norna bör p % det skarpaste afvisas.
gemenaamma egendom, ja di % följer nied Vi .samlas tyst vid ett maningsrop star: min lille Gunnar 3 kr.
- Det Vi nutida socialister kunde ju svara nödvandighet att dcnna gemensamma egen och trycka hvdandras hand, &amp; r fem manader hon betalat för gos- icke ar n4gon sann och f6rniiftig e&amp;.
den ene, kladd uti svepningshvitt, härpil med att helt enkelt peka pA dom sen och det har endast kunnat ske ge; dan.
Upplöses den familj, som vi kanna den andra med öppna sar, vm praktiska arbete.
g r det att frän det nuvarande eamliallet, SA framgár nom att sjalf försaka det nödvändiga- - undergrafva.
familjen och förnedra just dwal att det band, som halit den som kulorna borrat.
Men öfver oss fritt ste.
Tio timmars arbete om d.agen och kvinnan att skaffa den stora mäng- samman, i sjalfva verket, icke yarit fainil det röda bandret slar.
en kost för .24 örel utan det privatintresseeom pöpit sig den arbetande, både man och kvin- jekulek, - Men gossens .far?
Samballet?
i den snedvridna egendomsgemenakapens&lt; Var kamp Hr slutad ..
De tappres ' rad, nor, bättre betalning, kortare arbets- Finns ingen som hjälper?
.
de starkes ha mejats ned.
Detta Er förvisso kritik af familjen, tid, ljusare lifsvillkor öfver hufyud?
shdah Flickans röst skälfde af sinnesrörelse.
Pd nytt tyrannen ser segerglad vårt kapitalistiska sadGUe ska.
Vi kunde med skal spörja belackarna - Samhället - här lika med fat- blott krypande slafvars led.
tillbaka hvem som gör biht: M b n e pax denshma.
Men hvem vagar stå Hvar gro, o.
bröder, sönerna ' väl ligvarden - är framför allt en ekono- upp och förklara, att denna kritik de siom grannt predika fmiljelifvets nisk i.nrättning med sina en g h g fast: till det bragdrika folk, som en dag lof, men icke ge arbetarbef~~lkningen Eran den d &amp; 24-årige %gudlöse kom- med marseljäsen i blickar och själ, ilagna reglementen.
Den kunde ingen munistens- är utan fog och grund?
tid och medel att lefva ett drägligt .ing göra, enär flickan-inte ville sstäm- drog ut för att vaga ett slag?
familjelif?
Eller de som utan eh Engels fortsiitter med att framhålla rna, barnets fader och det villa hur fabrikslifiet gör flickorna, odug- O, bröder, i kampen jag iilskar ert mod, iion inte af fruktan, att han skulle, för- mycket moralkakor arbet &amp; för att skaffa det materiella underlag, hvarph liga till husmödrar, hur råhet och som lagade .stolt och hett ivara sig,, hvilket lär vara en vanlig [ag älskar karteschernas smattrande flod mak till att kvinnor sa sallan ' .anlita - bhde familjelycka och öfver hufvud omoral från de tidigaste Ar för @ mhniskor värdigt lif kan fritt fA det uppväxande släktet, hur dessa och granatet, som rägnade tatt.
lagens hjälp i sadana fall.
Nu blir iinga; förstörda fabriksflickor massvis lag alskat var fana, flammandr röd biomstra upp?
Fattigvarden väl ända tvungen att ta hemfalla A t prostitutionen, hur dessa diir kulor strött hal vid hal.
Men vi behöfva sannerligen ej radda med kvinnlig arbetskraft ofta VAr lön ' blef döden.
Men än i var död hand om lille Gunnar.
den nutida socialismen genom att för- fabriker - Nej - Ella lade armarna om ndg ' bli harem för iigarne eller för- var folkets räddning vart mal.
neka våra föreghngare.
Lit ' oss gA sin fästmans hals och sig honom bed- ett ögonblick till vår AskAdnings to ra männen, hvilks med afskedshotet ha Och kräfver nu segerherren ' till slut iande in i ögonen - det ska vi göra latt att besegra en vanligen icke allt banbrytase frlm kapitalismens forsta, - du och jag.
Han skall ' bli var som segerns tribut vart .blod; ' totalt otyglabe ursinnestid, dA det sAg för motspänstig dygd, qch hur slut- vilan, du fege, sa gjut ' det ut: gosse och vi ska försöka ' godtgöra, att ligen hela detta.
system.
också fysiskt som a r a.
mörkast ut för ' proletariatet, degenererar- sliktet i alla riktningar.
det blir en befruktande flod.
man dräpt ' hans mor.
Jag känner det dh alla reformviigar syntes stängda, Det %r mot bakgrunden af dessa Till döden vi välja som svepeduk som om jag, du, mamma, vi alla, hade och det enda som Aterstod tycktes tyvari: blott allt för verkliga attelitat bandret flammande rödt.
skuld i att sadant ban hända.
v-&amp;ra att slA hela spelet öfver ända mot familjen och mot, hela samhället, Den svepningen blir oss varm och mjuk - Tack, älskade l med alla de gamla institutionerna och.
De unge läkaren förde flickans hand begångna samvetslöst af den bär- och i den vi slumra nog sött.
.
hela den gamla moralen och alltsam- skande bourgeoisin för att rikta sin till sina läppar sa vördnadsfullt, som mans.
Icke ens da gjorde sig.
klar- om det varit sin moders hand han panningepung, som man bör se 1840- Dagarne drunkna, i tidens haf, synta socialister skyldiga till den-latt- talets socialistiska kiitik af den be- och i dess graf - kysst.
vindigheten att vilja utan vidare %af- dräak ' s hvad ditt hat ochdinkärlekdogaf.
- Nej, jag tackar, jag för min del.
sthende familjen.
Den positiva sidan sk &amp; h i l j e n w, som det moraliska fritar mig fran all skuld.
- det ar val D.)
Sten Gran lund.
(SV.
a$ denna kritik syftade.
till en ny och.
omoraliska kopplet af samhälls- form för sam13 mellan man och inte meningen att en fabriksarbeterska bevarare den tiden tjöt i alla tonarter.
kvinna, där det hårda.
och c !emora- ska h a barn?
I w Det kommunistiska manifestet s - Naturligtvis inte, det har svar- liserande egendomsbandet fallit bort af 1848, den proletiska socia; lismens mor fullkomligt ratt i.
En arbetsma- döpelseurkund *, därda Marx och med privategeiidomeri sjalf, och dir skin skall i e e vara utrustad med mansk-.
båda parternas, jämlikhet var tryggad Engels med bitande hån deesa be.
Liga känslor eller behof knappast skyllningar.
De innebära ingentinp genom att bada utförde, hvar efter - da kan han inte af mat och dryck a n n ~ t än en kolossal tanklöshet eller sina ' anlag och förutsättningar, ett Man kan verkligen fh en utmärkt fungera som han bör och vi kunna inte samhällsgagneligt arbete.
okunnighet.
om hur samhällsformer utstyrsel nu för tiden för ganska billigt fA vara förnödenheter eller lyxartiklar: hänga ihop och betinga hvarandra.
Man kan mabända anmärka att pris, utbrast fru X. och s8g med be sa billigt, om tillgangen p &amp; lefvande Den D borgerliga famil jenw, skrifva de, detta ideal ej star i rsh k l a t utmiijs- undrande blickar p8 de med blekröda maskiner minskades.
hvilar p &amp; kapitalet, och kompletteras lade konturer, men det beror helt sidenband omknutna buntarna af hvit- - Fantaster1 mumlar svärmor och därph att vi annu ha Ung1 d sden tvungna familjelösheten aland enkelt glänsande damast, som hon höll pa att kniper ihop lapparna.
De sista roset- dit.
Aflösningeri af den borgerliga proletariatet och den offentliga pro- ordna pa det s i langt som möjligt ut tema hon knutit se beiydligt sned-.
familjen liksom af det, borgerliga sam.
stitutionens.
Faller kapitdet, grun- hiillet synes - att döma af mAcga, dragna.
matbordet.
Se en sadan: duk, vridna ut, som om nigot skymt f6r den för allt detta, SA faller efter deras ett sa förtjusande mönster, och fast ocb blicken.
- Sbdant tanker man ju al -- mening ocksa bhde den stqborgerliga ehuru visst icke alla nutidens tecken tät i väfven bara elfva kronor1 hur skulle det dA ga?
fort- drig p &amp; familjen och dess nyssnämnda kom- - troligen komma att ske i mindrc - Ja, och de förtjusande tddukarne atter hon och ser.
bekymrad p &amp; de pletteringar.
.
M. a. o., familjen b tvära former än man 1848 hade skäl med hAlsömmen kosta sa godt som bada unga - en ny tids representan- andra former än ' nu, nar den icke ingenting1 Och namnen ' sen hand.
ter med vaknande social ansvapkänsln.
* Se som exempel den hemska skild.
sydda.
för 20 öre1 fag skulle inte Ihgre hvilar ph panningen.
(G.
Y.
T,] '.
* ringen i ett bref FrAn en arbetare, Horn kunna sy tvil p8 en hel dag.
Är det * Finnes i ny öfvereattning pA partiför.
Engele citerat, och eom ik upptaget i ~80s inte harligt att kunna fa sil billigt, Arvid!
cialdemokratiens Arhundrades, del I, sid. 349, laget, pris 30 öre. '
_ Dödssång.
-- m * - .L ' ' - ' '.
9 - ' ' f BILLIGT.
- - - - - -
MORGONBRIS Kommitten.
h a r i uppdrag att tillse, shvilka ändringar i elier tillägg till nlimnde lagar och för- fattningar m &amp; h a s påkallade af .. (Fur ~Morgonbriss.)
förhållanden, som framtradt vid deras tillämpning, slskildt i fr &amp; Hör, h u r u maningar r u n g a o m utstakaqde d mera lin nn be- H ö r huru ropen de ljunga, s t i i d a griimer m a n f abriksmassig Xlda och starka d e svaga, drift och handtverksmlissig ' näring, S o m vacklande, dådlösa g &amp;!
, &amp; ning f r å n klangfull stämma,.
s &amp; ock i sarmmanhang därmed vek- ~tälla utredning, hurnvida och vid Sagt d i g att aldrig halmma maning.
utan fastmera att.
p &amp; jorden införa den rattvisa och kärlek - till nästan som han krafde, d a skola de.
arbeta lika energiskt och hänfordt för socklism ' ens sak som de nu arbeta p4 att f &amp; hed- ningar döpta.
. (Folkbl.)
' hvilka industriella, företag kvinnlig yrkesinspektion b ö r h a s beh6flig.
B Hatet, s o m k b l e k e n vacker Niix hjärtan f ö r sanningen slå,.
.
.
MRmmoms-dyrkare stinga.
Oss ned med sin skarpa klinga; ' .Ungdomligt blod förrinner I gulnande sanden ner.
Alltf örh2irjaxen m ö r d a r.
Bergande rika skördar:.
Samh ' aiJ1et är ett slagfält, P a r d o n &amp; t ingen m a n g e r.
.
Kvinnan och frigörelse- arbetet.
, Verop d e t ljöd f r h d e svaga, H v e m kan d e ropen fördraga Utan att m a n a till samling F ö r framtidens demokrati?
Ack, hvad d e t svaret är nära, Det är j u blott att Ni ' svära.
Kamp m o t det gamla förtrycket I enande striden, som vi.
.
E ' mg e t t f&amp;tal regera, d n a n d e m o t oss orera.
.
Dricka ur njutningens källa, Skapande cynisk .hetsr,.
Säg, äro vi e j d e m å n g a S o m fördomen icke k a n f h g a, Och må, v i d å stödja d e n hären S o m frihet i sköldarne bär.
Ty, fram, o m N i t r o p &amp; d e t sanna D e t är o r ä t t att tvekande stanna, .. I arbetskvinnor, som triila,.
.
K o m med n a r vi bygga våd bo!
.
Gif E d r a känslor, d e v a r m a I striden f ö r tryckta och arma, D e n - tiden, som nalkas, Er lönar O m hanfördt N i skänkte Er tro.
Och dimman i afkonen stiger Natten den stillsamt inviger, @ kila ger trygghet och skarpa At tanken, som fdljde .sin lag.
S e d a n d &amp; morgonen randas Med lifstro och gladje v i andas, När gryningens första stralar Bebada v &amp; längtans dag.
Hjalmar Gustafsson.
Skyddslagstiftningen.
För ott.v&amp;k; stlilla revision af 1889 &amp; s lagar magdende skydd mot yrkes- fara och I900 drs lpg arrgdende mi~derdrigas anvarrdani2e till ' arbete ' i industriellt yrke har en kunglig k o d t t 4 tillsatts i januari detta Ar.
K o m i t t e n har tillsatts med.
anIedning af vid 1903 års riksdag väckta motioner .af hrr D.
Berg- ström och G. V. A. Roos s a m t den d hr S.
A. Hedin speciellt anga-.
,.
ende kvinnlig yrkesinspektion väckta motionen.
Kommitten, som haft sitt konsti- tuerande sammanträde, och börjar att arbeta med sitt viktiga upp- drag efter riksdagens afslutande, består af följ a n d e seg personer: gene- raldirektör A.
R. Akerman, (ordf.), med.
doktor I. Anderson,fl.
doktor D., Bergström, häradshöf d i n g Alexan-.
derson, kommerserfidet J.
T. Pihl- gren och landssekreterare G. V. A.
' Roos.
Kommitten har dessutom rattighet att tillkalla %ej mindre arbetsgifvare.
och arbetare än ä f v m ' '.
andra sakkunniga personer f ö r a t t deltaga i k o m m i t t h öfverlägg- ningar s..
I a n s l u t n b g härtill a r d e t val att hoppas, att kommitten med sig ville adjungera kvinnor, d &amp; dess utred- ning ' skall mg &amp; k v i ~ o r s och min, derarigas förhållanden; och har Yredrika Bremerförbundet ingått till, kommitten m e d .hemstallm häxom. '
Det ar osanning, da de saga, att kvinnan icke har gjort storverk.
Det ar osanning, da de säga, att kvinnan bara dugei ' till att föda barn och laga mat.
Kvinnan är icke sa klyftig som man- nen att halla de trälande under sig.
Ej heller sa hardhjartad som mannen att sända ut härar att slakta nëd ' hvar- andra.
Hon är ej s a skicklig .som mannen att sta i en riksdag och prata vidt och bredt om allt och ingenting.
Ej heller har hon sa stor förmaga som mannen att finna nya tankar och gömma dein för folket.
Men likväl har kvinnan gjort stor- verk, kanske .de största.
Ty hon har hjartesträngar som vibrera med lidan- det.
Hon har tro, som kan försatta berg.
Och när ett rent slag ' slas .pA de strangarne, rifver det hela männi- skan med.
Hon plagas ej af tvifvel, böjer sig ej för hanet och tröttas ej af mödan.
I sin forskning och .djupa logiska tänkande är mannen stor.
Men är det icke .kvinnan, som i de stora ögon- blicken ha: gripit in och vandt utveck- lingen?
Lärjungarne smögo sig sorgsna och modfällda omkring sedan mästaren lagts i grafven.
Hvad skulle de taga sig till?
Allt var förlorat?
Men kvinnorna upphörde icke att tro och hoppas, Och i sin hysteriska langtan sago de anglar i den tomma grafven p i pbsk- morgonen, och kande den uppstand- nes andedräkt d a de i aftonstunden sutto p&amp;.
de gamla mötesplatserna och med darrande hjartan lyssnade eftei hans fotsteg.
Och vi fingo kristendomen.
För mer an hundra .&amp;r sedan sutta de franska riksdagsmannen och slogos om ' lagparagrafer, som antogos den ena dagen och förkastades den andra.
Dag efter dag sutto.
de där.
Och arbetarne gingo där.
och sleto som förr, förbarinande och tviflande pli all1 och alla.
Men en ung kvinna som icke hade läst grekiska och icke för- stod sig p i lagparagrafer, men som kande.
med sig, att hungriga manni- skor behöfde mat, ' sprang bittida en morgon ti:l en militärpost, tog en trumma och gick genom gatorna, ' sam: 1and.e tusenden af h i n n o r omkring sig.
Däkmed började franska revolutio- nen och en ny tid rann upp.
Under lrommunen 1871 var del kvinnorna som modigt, utsatte sig för versaillarnes kulor.
Det var kvinnorna, som genoin sin hänförelse och sitt mod satte lif i de trötta och utsvultna männen.
S e p4 missionsarbetet!
Vi kunna skratta at det och kalla det tokeri, vi som veta hur .fafängt det är.
Men det har dock sitt ursprung i den känsla som skall segra i varlden och hvem vet om i ' cke alla dessa missionsföre- ningar, soni arbeta p i att ' alla pa jor- den skola höra tillsammans som brö- der och systrar, ha en förkänsla af det samhälle som skall komma.
Hxem vet, om.
ej all denna tro, all denna hjärtegodhet snart skall komma öfver p &amp; var sida.
När kvinnorna ha f ~ klart i för sig att det ej sa mycket gäller att sprida kannedom om Kristus och hans lära,, Ett reseminne.
för att se dem dö.
Hon talar om alla varldens kvinnor,.
som i karlek och vanda föda sina,.
b som bara dem vid sina bröst i angslan och hopp -.
för att s e dem för &amp; och do.
Hon talar till alla världens modrar: .I aren de som skola göra revolutionen, ty I ären de som liden!
Resen er I alla som alsken era barn och skapen en ny värld!
Sänden ett.
rop ut öfver världen.
att nu bryten I upp till d e n ' stora omhvälfningen.
Nu skola hust- rurna och mödrarna, nu skola alla.
kvinnor taga ' ut till att.
dana, en ny tid.
Ty vi vilja icke föda vara barn för att s e dem bli skam, duka under och dö.
Var är svedan och kärleken, var, är ratten.
För vara barn g &amp; vi ut!
En ring om alla lander sluta vi, ett band om jorden.
Hvarför skola vi binda säden och baka brodet, nar vara barn anda bli olyckliga?
Ut g &amp; vi, latom oss taga och inför^ raten i världen!
Jag .vet att hon ' trodde sig sta p &amp; en kulle.
vid moder Volgas strand 0c.h tala till Rysslands, till varldens lyss- nande kvinnor.
Jag.
gick innan ho?
slutat, ty jag g bland ville inte .se henne finna ~ i sta d e m.
som fran förtviflan drogo till ng förtviflan.
.
.
.
. '
Det v ' ar en gang jag reste p &amp; ett fjärran haf, p i en ingbat som gick tran en varldsstad till en annan, fran ett land till ett annat.
Vi vor0 manga ombord, människor tran skilda land och af skilda folk, där Flertalet icke förstod hvarandras sprak.
- De flesta skulle till Amerika.
' Dar lunnos solbruna i@ienare, än mörkare ungrare, nästan svarta albaneser och montenegriner, där funnos sydtyskar, nordtyskar och plattyskar, fransmän och belgare, ryssar och polacker.
Mest ryssar och polacker.
Resenarerna sutto hukade intill skor- stenarne, ty luften var kall.
Flock in- till flock, hop invid hop sutto ' de, allt efter det land och folk och sprak de Fredrik Ström.
tillhörde.
Ryss satt intill ryss, polack ihtill polack, ungrare intill uv.grare.
- Det sag ut som om tio för hvar- andra frammande vandringsfolk .med massor af barn.
for0 sin vag.
Hos nagra ' nationer sprakades det sakta, hos ett par hördes latar af piccola och ' mungiga, hos andra ater var det dödstyst.
I ryssarnas grupp, den stör- Den tyska kvinnorö&amp;en marsche-.
sta, tego alla: bdde dpn gamla musji- rar liksom arbetarerörelsen i landet.
.
ken i sitt langa, tofviga har, som sag p &amp; tvA flyglar.
Den ena Br de bor- ut som en profet ur Israels historia, gerliga kvinnorna, de s. k.
" Frauenrecht- 3ch de andra männen och kvinnorna lerinnenu, ' som ' väl d a och d a taga ch ' barnen, till och med de sma som ratt stora ord i munnen, i synnerhet lörgäfves sökte suga mjölk.
.
ur sinade nar det gäller öfverklassens kvinnors.
spenar.
rättigheter, men som icke halla stand En främling bland .främlingar gick d a det gäller fragan om arbeterskor-.
.
lag och &amp; g.in i slocknande eller grubb- nas intressen.
Deras program för lande, i förgratna, sällan i hoppfulla afskaffande af arbeterskornas lidanden.
Sgon.
Jag kände mig som jag tror och träldom gar icke öfver det medel- i e hellener kande.
det, som i dröm- mattigaste, som kan bjudas inom det men sago sig färdas bland okända kapitalistiska samhället.
Det ä r i det Tolk pa Charons bat till underjordens.
stora hela en liten angenäm sport hvarmed den ena eller den andra öfver- gatfulla rike.
Som jag gick där bland folkens fat- klasskvinnan söker fördrifva sina lediga tiga emigranter, föll natten paj hafvets stunder, eller hvarmed, om hon a r tunga natt, oc.h ljusfloderna fran pan- nagot mera vekhjärtad, hon söker norna och.
de tända.
lyktorna skeno nedtysta de samvetskval, som möjligt- matt Öfver ansikten och paltor och vis uppstiga i hennes bröst vid tun- öfver blottade bröst som sökte ge di.
ken pa allt det elände hennes egen Jag satte mig p &amp; en emigrantkista klass, kanske hennes egna närmaste, med.
tunga järnband.
Den stod vid hopa öfver arbeterskornas glädjelösa relingen midt .emot ryssarnas hop.
lif.
Sa ar det ocksa förklarligt, att ' Där kunde jag bade höra vagornas den borgerliga kvinnorörelsens leda- sang och de stora pistongernas slag rinnor aterfinnas inom de partigrupper, och piccolamusiken fran italienarfloc- hvilka vid alla möjliga och omojliga ken.
Där kunde jag se den svart- tillfällen ösa smuts oCh skymf öfver nande natten Öfver hafvet och lyktor- arbetarerörelsen, inom den partigrupp nas röda och gröna sken.
och ljus- framför allt, som i de ödesdigra decem- floderna Öfver människornas ansikten.
berdagarne 1902vid tulltariffens genom- Som jag satt dar och undrade Öfver trumfande i riksdagen forridde den den bleka och tysta sorgen bland alla tyska arbetareklassens intressen.
dessa som befolkade fartyget och fann Egendomligt nog ä r andock denna att det maste vara tyngre att lämna flygel mer bekant, dess ledande .per- sina faders land än.
de rika tro, att soner mera .kända i utlandet, än den, det icke matte vara sa stor glädje social~tiska delen af kvinnorörelssn med att saka sig ett nytt hem Öfver i Tyskland.
De första och há medel hafven, kom en kvinna upp fran under- att mera sia p &amp; trumman för sig.
S &amp; däck och gick fram och stallde sig förklaras det,.
att till och med.
en bland ryssarna.
E l h, K9 just i dessa dagar (febivari SAg man hennes ansikte var hon 1905) kan besöka Berlin och halla tjugufem ar omkring, ty hennes ögon föredrag.
och deltaga i flere möten hade ännu glans af stjärnor, men sag inom slutna dörrar hos de borgerliga man henne fran ryggen sag hon böjd kvinnorna.
Och dock sla tusende ar- och försliten ut som en kvinna pa beterskors hjärtan varmare vid Ellen sjuttio.
Keys namn, tusenden skulle sa gärna Hon började tala, först sakta, sedan vilja göra hennes bekantskap en enda högre och högre, tills hon slutligen afton.
.
Kanske lyckas det oss ännu skrek sina ord.
Henne.s handers och i sista minuten.
.
.
armars rörelser blefvo hastigare allt .Den socialistiska kvinnorörelsen i.
som hennes tal bief högre.
Tyskland är redan ett tjugutal Ar gam- Hvad hon sade, förstod jag inte.
mal.
Den uppstod under den beryk- Men man kan begripa utan att tade - socialistlagens dagar och föll, förstå.
liksom allt annat som endast luktade Jag tänkte där jag satt: Hon talar af arbetarerörelse, offer för denna.
Och om Rysslands folk som dör och för- ännu i dag aro kvinnorna, framför allt gas, antingen hemma i sitt eget.
land i Preussen, fullkomligt rättslosa i poli- eller i frimmaride länder.
Hon talar tiskt afse.ende.
.
Ej nog med, att om Rysslands kvinnor, som föda sina de icke f &amp; deltaga i det politiska lif- barn för att de skola hungra, som vet, nej de h a ej ens politisk före- nära dem för att de skola stupa p i ningsratt och f &amp; inom sina foreningar vägarna, .som bära dem p4 sina armar icke befatta sig med politiska fragor.
K~innoriirolsan i Tyskland. '
' m ' ' d.
.
.
.
4 MORGONBRIS '.
Deras möten öfvervakas af: poliseh, hvilken .noggrant passar ' p &amp; att man ej begifver:sig upp p &amp; politikens svind- Iande höjder.
Harigenom hander det manga ganger att en viss komik icke han undgas, hvilkef är naturligt; nar afgörandet af sadana fragor lägges i underordnade polismäns händer, hvil- kas fard uppat i sanning icke gatt öfver politikens falt, men val öfver - kaserngardens.
SAlunda passerade för nagon tid sedan, att en af vara yngre krafter, fröken Helene Griiflberg, p4 ett möte i Westfalen, .. dar hon skulle tala, af den öfvervakande polismannkn ej .blott förhindrades darifrh, utan han fordrade äfven natt det där fruntimrel skulle visas ur salen!
B .. Sa blir den enda möjligheten föl arbeterskorna ' att organisera sig i fack.
ligt hänseende och gifva dessa orga- nisationer afven .bildande uppgifter alltsa att sprida kunskap och vetande Att bilda politiska föreningar ar p4 grund af foreningslagen i Preusser omöjligt.
Redan år 1886 blefvo kvin.
nofareningame i Berlin med därtil.
.hörande, som stodo under.
ledning a. fruarne Drago, Emma Ihrer, Haase Pölling, Grothman 0c.h Cantius, upp.
lösta, därföre att ' de petitionerade f61 LOUISE MICHEL kvinnornas.
invaljande i yrkesdomsto- larne (Gewerbegerichte); Fruarne Hof.
mann, Hägemann, Ihrer och fröker lagit, hade snart lakts.
~ackiörbun-a ir - det i dag möjligt, att t. ex. i Ber.
Jagert såsom ledarinnor af den i man len tillsatte 1890 sin generalkommis- in lotsa.
fram d e dar bestaende före 1885 stiftade föreningen för till, ion (motsvarande landssekretariatet i iingarne sför fruar och flickors mel- vara fagandet a f a r b e f s r s k ~ i s e Sverige).
och i denna kommission blef an föreningslagens branta klippor.
tvssen stalldes för .domstol nch ad8rh.
: n kvinnlig medler *, fru J h r e ~, invald.
Läsarinnorna torde första, att d e des böter .upp till 9 ' 0 mark, ' och even.
: dn kvinnornas sida uppfordrades inder sadana ' omstandigheter fordra: tuek fangelse.
Domens motivering ackförbundens styrelser att söka f A nod och offervillighet hos de tysk som stadfastes af riksrätten, landet!
n kvinnornas organiserande i förburz- rbeterskorxia att strafva efter de stori högsta domstol, ä r kostlig.
Darförr km.
staggar, hvilket - ocksa numera deal vi all?
hafva: deras egen ocl att i föreningen föredrag hallits ' öfve.
ippfyllts af de flesta fackförbund, sa iela arbetareklassens befrielse.
Dess; s arbeterskornas ringa lön och dera!
tt de upptaga saväl kvinnor som män, örhallanden m a n a ocksa arbeterskorni utsugning genom kapitalet B, öfver s in Ut hindra kvinnornas organisation .pA alla lander, där gallande lagar ocl forandet af en normalarbetsdag genon lenna vag a r icke möjligt ' för polis- brordningar icke lagga hinder för de statenr~, öfver ssöndagshvilas o. s. v nyndigheterna, ty fackforbunden hafva a s organisation, att med all den ifve blef föreningen sasom spolitisks upp; in berättigade grundlag i yrkeslagens, ch det mod; som utmärka.
den upp löst och dess ledarinnor, som tillati j 152, som tillhter alla industriens ysta kvinnan, vid mannens sida kampi sadana upproriska ämnens behandlandc) ch handtve~kets arbetare att organi- Br var.
stora gemensamma sak.
i föreningen, bestraffade.
.
.
egono-; era sig för att tillvarataga sina Wtlhelm Jatzsson, En .tid var man utan organisation niska intressen.
Berlin.
utan samband.
Slutligen bildades SA äro nu d e socialistiska kvinnorna Berlin 1889 en kvinno-agitations-kom q a n i s e r a d e i fackförbunden.
Ar ' 1903 mission, bestaende af 7 medlemmar; todo 40,666 kvinnor organiserade, Denna '.
arbetade med godt resultat ocl iaraf i te$ilarbetisreförbqndet ensamt.
.
redan 1890 började densamma utgif 12,040.
Ar 1902 var antalet organi- vandet af en egen tidning,, Die Arbei serade .kvinnor 28,218, s a att, öknin- ...
terins (arbeterskan) som redigerade len inom ett ar utgjorde 12,448 o.ch af E m m a, Ihre~ och utkom pa Meye Rr ar l 9 0 4 torde antalet upp @ till &amp; Jensens förlagstryckeri i Hamburg nemot 60,000.
Mycket daligt organi- .Nar underrättelsen kom, att Pariser 1891 förflyttades tidningen till Stutt jerade.
iiro emellertid arbeterskorna rommunens berömda hjältinna lämna gart, där - redaktionen öfvertogs af fri inom konfektionsbranschen.
Endast le lefvandes antal, skref en borgerli!
Klara Zetkin.
Dar ändrades tidnin 597 stodo 1903 i skraddare [örbunEet.
rastkusttidning,.
hvars namn af barm gens namn till, Die Gleichheits (Jam Ett stort fel göres häruti, i det man iärtighet m &amp; skänkas At glömskan likheten) och utgifves ännu i dag, un inom organisationerna lagger allt för öljande djupa visdomsord:.
der ' samma reaktion.
, Trots det att Louise Michel ' ver litet vikt p &amp; kvinnornas organisation.
I en hel del andra städer bildade Icke en enda kvirilig agitator har hit- rade som revolutionär agde hon el Ffvenledes agitationskommissioner i lik tills.
blifvit fast anställd inom .fackför- jodt h j a r t a ~.
het med den i Berlin.
1893 bildade bunden ehuru antalet af anställda äm: Om den stackars narr, hvilkens be i Berlin för arbetareklassens kvinna betsmän i de tyska fackförbunden nar-: änkliga saknad af ett viktigt mansk en ' kvinnobildningsförening, som gjord mar sig.
1,000 eller atminstone rätt igt organ synes vara upphofvet til stora framsteg inom kort tid, men sor mycket.
öfverskridit 5004alet.
Och ' orestallningen att revolutionärer ar1 likaledes drabbades af polisens upp det fattas verkligen icke dugliga agita- dentiska med ' samvetslösa blodtörstig, lösande hand.
Och hvad som va torer inom kvinnornas led.
Vi taga skurkar, af var Herre fatt förstandet ännu kuriösare, afven en agitations nagra ur högen: E m m a lkver, Louise signade gafva; s a hade han i stalle kommission, som blifvit vald pa offeni ZiBtg, H e l m a S feinback, P a u l a inmarkt: liga folkförsamlingar, hvilken icke had Thiede, f r ö k m AItmarzn, Hsleie, Hon var s a godhjärtad - därfa riagon officiell ledning, utan ' endas G n ~ b e v g o. s. v., intelligenta kvin- def hon revolutionärs.
hade till uppgift att bedrifva agitatio nor och dugliga talare.
En viss kort- Ty sa ferhaller det sig.
bland kvinnorna för att upplysa der synthet hos männen.
torde nog vara Louise Michel är typen - för etz go, om.
deras intressen och icke uppto största orsaken till att alla dessa kvin- kvinna.
Däri ligger lösningen ti: nagra medlemmar, blef stämplad ti nor, som egna den stora saken sitl hennes vasens gata, hemligheten me1 d en politisk f o r e ~ i n g och upplöst p å lif, maste bringa större offer Ar.
i verk- ien utomordentliga tjusningskraft hon grund af föreningslagen!
!
Fruarn e: lighet vore nödvandigt.
iörmådde utöfva pa manniskorna, för- ' Fahrenwald och Ihrer blefvo, &amp; or n Arbeterskornas egentliga organisation klaringen till.
att hon vigde sitt lif i %ledarinnors, straffde med 20, resp. 3 O i Tyskland äro alltsa f. n. fackförbun- proletariatets tjänst.
marks böter, Jung, Frohmann, K l o k h den, i hvilka de organisera sig för ati Hon resonnerade sig icke till si och fröken Baader s h o m smedierr 1-.
tillika med männen tillvarataga sina Sfvertygelse, hon kände sig- till der mars med 1 5 marks böter hvarderz 1. ekonomiska intressen i det yrke de Därför har hon ocksa verkat starka!
Naturligtvis vann polisen ingentin 9 arbeta.
I enskilda förbundsstater, sa- som person, mindre genom sina idéei p &amp; detta.
I stället för agitationskorr l- som t. ex. i Hatvrbuyg, sta för kvin.
Hennes betydelse som det ropand missionen p i 7 medlemmar tillsattf !S norna inga hitider i vagen att ocksi samvetets röst i e n tid af moralisk oc en förtroendeperson, och andra st4 i- politiskt organisera sig och de ingi social försoffning har varit större ä der följde detta exempel.
Denna fö r- dar i ej ringa antal ocksa i de social.
hennes betydelse som ledstjärna ti troendestallning intager i ' Berlin ann, u de.mokratiska valföreningarne.
Men ljusare nejder.
Hon var e n lefvand i d a g fröken Baad &amp; och genom ken-, ~ y s k l a n d s största stat, i Preussen, sa.
protest mot orättfärdigheten i det nr nes hand g i r en stor del af agitatio- 1 vi1 som i en hel ' del andra, !,a kvin.
varande samhället men att klart s nen, den politiska upplysningen, inom no ' rna, i första rummet arbeterskorna den väg, som skulle ' leda darifrh, dc arbeterskornas värld.
I ingen politisk fareningsrätt och frar förmadde hon icke.
.
Hennes .gärning blef i allt fall stc Å den - dra sidan hade den fack- polisens sida har, som ofvan.
namnts liga rörelsen under tiden börjat fat t allt gjorts för att hindra arbeterskor- nog för att hon med tacksamhet ska fast mark under fötterna och de svar.
L nas fareningar, äfven nar.
d e.
icke arc ihagkommas bland arbetarne i all - sar socialistlagens tolfariga tillvarc 1 politiska.
Och endast med stor mödi lander. '
' ' ' ' Louise: .. Michel ' ' ' Lika.
ful som hennes ryska mot- rarighet, den 1,881 afrattade ' Sofia.
' erovskoja, var vacker agde hon med ...
enna godhetens allt förskönande egen- rap.
Verner von.
Heidenstam h a r agoristades besjungit sden kärlek, s o m Ffrar besinningslöst, och aldrig köp-.
, &amp; r om lön,, och en sadan.
kärlek.
ade Louise Michel.
Sallan ' har var &amp; en skadat en kvinna, som med större ängifvenhet tjanat de betrycktes sak- ' il1 och med i landsflykt g1ömiiie.r- on sig sjalf för andra.
Henry Bauer,: en ryktbare författaren till # Fran kom-.
iunens tids och sjalf e n, af kornmul- ens bortdömda man, säger om he.n.ne:, Det var anglagodheten själ !.
Hen- .. es hjärta var ett haf af medlidande.
ch ömhet.
Aldrig hörde man henne: ' aga ett ondt ord om nästan,.
aldrig: af hon anledning till nagon träta.
Ion gaf allt, - hvad hon ägde, till an- ra - pangar, böcker, kladningar,.
nne, I flera manader gick hon kladd.
lara i en kort underkjortel, emedan lon skankt bort sin kjol.
Det &amp; r. ienna kvinna, som man kallat en.
letrolös, hon haars minsta saval s o m törsta handling varit vigd At den Ii -- lande rnanskligheten.
En hvar.
s o m -; om i beröring med Louise Michel.
.
d s t e respektera hennes djupa.
ratt --, kaffenhet~.
Man har jämflirt henne.med Tolstoy.
.
viss man var hon större, ty.
hon ' ~ffrade mer för sin tro.
De&lt; märklige yssen offrade ju ingenting vidare ä n: n tvifvelaktig förtid och öfverflyttnin- len .af sin förmdgenhet till hustrun ..., ouise Michel fick sona sin ofverty- lelse med fattigdom, förföljelse o c h ängelse.
Men den ryske.
aposteln?
Sadana kvinnor aro sfillsynta; Verk- iga flammande eldsjalar- gifves d e t!
] jest blott bland mannen.
Och nu I ar hon död, denna själs-; tarka, hangifna ' och milda hjältinna- ?örgangelse .- hur underligt deva: xd, som vi inte kunna fatta!
Men .. ' iennes minne skall lefva bland oss, itralande i glansen af det förgangnas.
, ändliga vemod och framtidens sol- ~egjutna skönhet. '
- ' ' ' ' ' ' zeih HögZund Sömmerskelockouten .vid.
elek-.
triska syfabriken i central- palatset i Stockholm.
Som bekant.
, pagar för närvarande -: n $trid om föreningsrätten mellan Manufakturvarubolagets direktör hr Ed.
Iosephsson och ett 80-tal sömmerskor.
Konfliktens anledning bestar,.
sasom jet redan relaterats .i dagspressen, dari; att sömmerskorna tecknat sina namn pli en lista i akt och mening att, p &amp; stt samma kväll af fackföreningen ut? '
lyst möte inga i densamma.
På omvägar kom detta .till direktö?
rens kunskap.
Han uppkallade, en af sömmerskorna och antydde för henne att hon fingo sluta om hon.inginge i fack- Oreningen.
Aterkommen till ateljen meddelade hon kamraterna om direk-.
törens beslut, och da.
denne senare kom dit, och ytterligare uttalade att inga fackförenincjsmedlemmar finge vara anställda hos hono ' m, reste flic- korna sig och förklarade att de äm- nade ' inga i fackföreningen, samt ej amnade tala att a n karrirat-fick sluta, l darför att hon uttalat den mening som alla hyste.
Direktören, som tycktes retad af flickornas enighet; dek- reterade ' nu att alla som amnade ing * i fackföreningen fingo g &amp; genast, och ' s a bradt blef det med att utrymma lokalen, ' att flickorna under hot .om polis matte i största.skyndsamhet pldcka till sig sina ytterkläder, och springande ge sig i vag, ty i brist p &amp; polis hade direktören kallat upp sina tre gards- drangar för att utkasta de genstridiga.
.
PA ' aftmen samlades de utestängda i ' Folkets hus för möte och inskrefvo sig i Linnesömmerskornas fackförening.
Denna .tillhör Kvinnornas fackförbund och det blef nu förbundet som fick b hand, om .de utestängda, ordna taga. '
len SiÖsFedC.
Af.
.
tt. '
komplement till V. v. &amp; denstams. '
r Meilborgarsingr.
.
.
.
.
med dess söner hemmefl ha delat,.
så.
sant som vi föddes på.
samma .strand, .dar gehenshat vi njutit och felat, vi viya bland stolta sönerna gå så frif som de öjver jord&amp;, vilja s k k a och trygga i leden s@, som det höfves döttrar a f Norden.
Det är skam att oss Ku fva med laga+ ock bud.
.
som blott gdva sönerna rika, dát är skam att tänka; att samme Gud ej skapi ' oss tdl väsedet lika; men vi ' vuxit, vi döttrar, vi fordra d r rdtt, ur sömnen vi vaknat, v (- kvinnor, vi äro väl också af hjaltarnes utt och ej svaga,.
förkrymp ta trdlinnor. '
Niii äro vi trötta på styflam~ns lott, i h, i stat ' och i kyrka, nu vilja vi mätas m &amp;?
rättvisans mdtt, nu vi * vi profva vår styrka!
Det är skam, att ej mödrar med valkig hand.
kunna rösta bland sönernas skaror,.
.
det avar skam, att lag i vart ji+a land- skall handla med kvimor likt varor!
vd fodde er ofta med tårar, vi delade sorg liksom glä+e och frid undev lejnadens .vintravar och vårar; vi skä~kte v&amp;: Kärlek, vi gåjvo vart stöd i ' slott som i armaste koja, vi kämpat sotn I vår kamp om bröd, fast vi snörats .i band och i boja .. Mm vd tdla ej längre slik vikdngased, som oss fäller likt byten i jakten, vi vilja bli likar i vanners le4.
och vi vilja ej kiJfis om makten. '
- Må ' våren komma med hinande storm och nedskf med väldiga vir~gar.
h a r t nesligt .f örtryck o ~ h hvar mrtrkew fqrm, som ratlen och hede ' rn b@ingar!
Då ofreden rådde och nöden var hdrd, då förödelsens firnmor glödde, I sbner!
Vi sveko ej er, ' $ t d r gard, gemensamt vi o f a förblödde; vi dekat hembygd och plikter och allt, må vi 04 dela fkiheten lika!
Ty hdlfeen vi äro a j landds salt, och vi kunna ej lungre vika.
.
Om ' man darför kan " mota Olle i grindtt, krossa organisationsförsöken i sin början, da har man frid ännu en tid, och Iran skara guld med tälj- knifvar p % de fattiga arbeterskornas bekostnad.
- Att halla arbeferikorna nere p &amp; de laga lönernas niva är hvad.
arbets- gifvarna af all makt eftersträfva.
De eftergifter, man nödd och tvungen måst gå med pa gent emot de manliga arbetarne försöker man taga igen ge- nom att nedpressa lönerna s &amp; mycket soni möjligt för kvinnorna.
Dock, vi äro .öfvertygade om att ar- betsgifvarnes försök att omintetgöra kvinnornas organisationer äro lönlösa.
De äro som man säger för serit ute.
Tiden börjar verka äfven bland kvin- norna, och den ena gruppen af arbeter- skor efter.
d=n .andra: inser samman- slutningens.
betydelse och nytta.
Därför ämna vi möta alla brutala lockoutförsok med det kraftigaste mot- stand och vi äro fast Bfvertygade om att vi i denna sak ha de organise- rade arbetares fulla förstaelse och stöd.
Fran skilda platser .inkomma dagli- gen talrika bevis p i sympati för de utestangda.
Bland dessa är samman- hallningen ock mönstergill.
Vi hasalunda ingen anledning att misströsta om stridens ' utgang.
C ' m ' I.
laget, fastan direktören s &amp; skamligt förfarit mot deras kamrater.
Flera ha dock sedan .insett sin oratt och kanske.
till slut flertalet trattnar p &amp; sin.
judastjanst och lämnar direktören at sitt öde.
Emellertid har denna lockout, likaväl som den nyss afslutade .lockouten vid ' Stenströmska.
linnefabriken i Helsing- .borg, sin stora betydelse och är i och.
för sig ett tidens ' tecken.
Det ar ju nämligen nu mera sa, att arbeterskorna .. litet hvarstädes börja organisera sig, börja p &amp; att vaga sig fram till sina arbetsgifvare med kraf om högre löner, bestämda prislistor, kollektiva arbets- aftal ifraga om arbetstid, uppsägnings- .tid m. m. P.a dessa omraden har arbetsgifvarna förut varit ensambestih- mande, och det passar icke i stycke - med deras profithunger att nu behöfva taga hänsyn till kvinnorna, dessa ar- beterskor, som man alltid förut haft för vana att behandla hur som helst.
.
i ' Rapsodia.
rlP: Det k: mycket svårt att yttra sig i kvinnofråga:, ty den ' är s &amp; svår att begripa.
Atminstone har jag svårt att begripa hvad en för de olika khsserna gemensam organi- sation sbskildt för kvinnans röst- rätt skall tjäna-till.
Jag anser näm- ligen att den lockoutande f abrikan- ten X:s gemal och fröken dotter och den lockoutade snickaren Y:s hustrin.
inte ha ett dugg gemensamt mad hvarandra.
Ty fabrikantens fru och dotter ha viil röstratt myc- ket mer lin snickaren sjdf och hans h.
Det ha de genom sin sociala stallning. '
.
.
(r å r brodd.)
: '.
,.
I söner!
Vi strz ' dde som I d r strid, om hjälp för dem, planera för anskaf- fandet af pengar, understöd o. d.
Lyckligtvis tillhör Kvinnornas fackför- bund Landsorganisationen och däri- genom förminskas bekymren betyd- ligt hvad det ekonomiska angar.
Emellertid har en underhandling förts mellan direktör Josephsson samt Lands-.
organis.ationens ordiorande jamtemkom- mitterade fr&amp;n fackförbundet.
Under- handlingen ledde dock ' till intet resul- tat, ' ty visserligen medgaf nu direk- tören sina ' sömmerskor ratt att tillhöra sin fackförening, men han ville ej.ing &amp; pH att atertaga alla de utkastade utan förbehöll sig ratt att fa utgallra ett 30-tal.
PA dylika villkor kunde naturligtvis ej ~fverenskommelse uppnas.
.
Afven bestred direktören att han riAgonsin yttrat, .att han ej ville hafva fackföreningsmedlemmar i sitt arbete; dock gent em.ot ett 80-tal vittnen be- tyder ett dylikt nekande föga. '
Emellertid pagar lockouten nu p &amp; tredje veckan.
De utkastade saväl som Kvinnornas fackförbund äro fast ' be- slutna att icke ge upp saken förrän.
direktören ingar p &amp; att atertaga dem alla.
Vid konfliktens början bestod per- I - sonalen af .. inalles ett hundratal söm- merskor; af dessa ha tyvärr ett tjugo- tal föredragit att stanna kvar vid bo-.
Darför kunna ddrig fabrikantens fru och dotter och snickarens f1w gemensamt arbeia f ör .kvinnornas r ö s t r i, ty hvad %som för de förra h ' en ytterligare f o r m h till alla dem .de ha förut det blir för den senare en ytterligare missräkning till alla hon lidit förut, nämligen då hon af männen erfarit att alla ' de små, på langa tider ingenting förmå mot de stora och mätta.
Ty de stora ' ha ju blott att befästa en redan intagen position, ' men de sm8 måste rusta till ordnad belägring och sådant.
tar tid.
Det har tagit lång .tid för männen, fastan man- nen redan i forna tider gått .till tings och vid sköldar och bågar röstat fritt om sina angelligenheter.
Men nog anser jag det ända oratt- vist att min vän Palmgren, som är gamla karlen och har en affär som g &amp; af sig.
sjalf.
och som ar d m och llittledd som ett strykjärn och som inte har ett uns reda på hvad arbetarrörelse eller politik eller kvin- norörelse k, nog .anser jag att det är orättvist att han har rösträtt men i n b el le^ Key.
.
Men hvarför mau skall bilda frun- timmersföreningar för rösträtten och h a s som om nagon klasskilnad mellan.
kommerseradinnan den och linnesömmersl; an Det finns somliga som anse att kvinnas ' alls inte är.
intellektuellt den &amp; sik- likställd med mannen ten har hr J. F. Nyström i Första kammaren,.
Sveriges fulaste.
riks- dagsman - men det h s ocksh '.
de som anse att kvixine står så högt s &amp; att.
.
.
ja, så högt att man.
inte rzcker upp till henne med nå- gra medborgerliga rättigheter.
- den $sikten har t. ex. prosten Sjö- holm i Första kammaren.
Hur det nu h med detta ang&amp;r d s inte arbetaren; t y han har bara intresse af att få kvinnan, d. v. s. hens klasskamratunderklasskvinnan, med sig p &amp; den uppgift han lagt sig före, nlimligen att söka skaffa.
.
den.
arbetande klassen maiiskliga.
förhålIanden och fullt fria utveck-. '
- lingsmöjligheter.
Att f &amp; våra egna kvinnor med på den siken, det är vår .kvinnofråga.
.
Men för att få dem med malste vi sätta oss och dem in uti v&amp;r rörelses medel och mål och inte: sEamma dem med spöken.
Ett så- dant spöke k antireligiositeten, som vi kiinna gifvri, ett senare rum i v &amp; agitation.
Ett annat .är talet om hemmets upplösning, som ~ l l s - inte iir nödigt att tala om.
.Men jag kommer, just nu ih&amp;g - ' ' d e n inte skulle en handelse.
som j a g vill beräkta.
göra sig gällande i den frågan - det är någonting ' som jag inte be- griper.
* -.
* Vi dela icke författarens mening i denna sak.
Natiirligtvis kunna kvinnor frQn olika samhallsklassër mycket val saminansluta sig.
i en förening och d u arbeta för en reform som galler dem alla getnensmt så- som himaor ..
Den Hsyftade föreningen ar- betar uteslutande för eröfrandet af politi- ska.
rattigheter för kvinnorna, och före- ningen representerar som sldan inga soin helst klassintressen.
Men - hvtwfor i det hela taget $öra klassgriinserna för under- klassens kvinnor skarpare an for under- klassens män?
I den annu pighende stri- den för den allmanna röstratten för arbe- tarna kunna vi rakna en mangd öfverklas- sare, diV#l akademiskt bildade, som ambete- man, ja.
t. o. m. axbetagifvare.
Inte kan man.
v a pastll att dessa personer ha ge- mensamma klassintreeaen med axbetarna, hvilket de natiirligtvis icke heller ha.
Men diirför att de äro demokratiskt sinnade ha de gemensamt intresse med arbetarne i £råga om att genomdrifva den allmtinna röstratten.
Kvinnornas gemensamma im Man skulle hålla ett offentligt möte om barnuppfostran och jag gick dit.
Ty jag .behöfver lära mig a; tt uppfostra barn, ty jag har €yra stycken.
På mötet var mest fruntimmer.
En norsk fröken, som aldrig haft nagra bmn, inledde den viktiga frågan, fastslående n&amp;a, viktiga grundsatser for barnuppfostran samt påyrkade stora bmuppfostrjngsan- skalter i det framtida samhället.
.
En dansk fru, som heller aldrig.
haft några barn, påyrkade mh&amp;e uppfostringsanstalter och en svensk Eröken förordade medelstora; b a p - hus.
resse bestár i att f4 bort könsstrecket, som atestanger dem alla f r h politiska med- borgarrattigheter.
F11 vi bort könsstrecket skola nog arbetarklassens kvinnor veta att iköta eina speciella klassintressen, dtirom rtar man ej ratt att tveka.
.
.
&amp; d..
.
.
I I l Denna skandinaviska wenighet om barnuppfostringsanstalter tyckte jag inte riktigt om.
Kanske dessa som talat inte ens haft sona syskorr!
Jag begarde ordet.
Jag framhöll att det fams en annan utväg att ta till om det inte gick för sig att uppfostra barnen p &amp; inrëttningar.
Man kunde ju uppfostra dem i kemnze~.
* Det var en djiirf synpunkt, det hade ingen tänkt p&amp;.
Ja visst, ja.
Hemmet ja.
Det var verkligen nå- gon att fundera på, tyckte de ' barn- lösa kvinnorna, men alla de som hade barn sago med en varm blick p!
mig.
De voro tacksamma mot mig, som något talat för hemmet, trots jag var socialist och allt sant dar.
Men jag tror att vi f &amp; kvinnorna med oss om man slapper dessa spö- ken om gubsförnekelse och hem- mens uppiosning.
Vi skola ta dem med vart arbete för biittre ekono- miska möjligheter som skapa hem- men sol och luft och.
barnen vida Arbetarekvinnorna f rarntidsv yer.
menar jag - ännu s &amp; länge ha vi ingenting gemensamt med de öfver- klasskvinnor som uteslutande sträfva för kvinnans röstratt och äro blinda f ör allt annat.
Holger.
Tag vara på tiden.
En tysk författarinna, fru Franziska Mann, skrifver i, Berliner Tageblatt B till svar p % ofvanstaende fraga bland annat: Sa daliga vanor som att tiilbringa en lang del af natten i intetsägande sallskap, springa kring p % menings- lösa visiter eller spendera hela dagen på toalettfragor karauerisera sig själfva.
Dem talar jag icke om.
Men om den m husliga, kvinnan alltid ville använda alla bade lekamliga och andliga krafter, skulle bade hon och andra föwanas öfver, hur mycket hon kunde utratta.
Andlig utveckling och en frisinnad syn pA tingen skada langt ifran kvinnans husliga sinne.
Tvärtom!
Ett hem blir ljusare och lugnare, ju mera in- sikt hustrun äger i allting.
En kvinna som aldrig har tid, är en dalig hus- moder.
Alla krafter måste ansträngas .för att skaffa tid och fa den att räcka till.
Manga förslösa allt för mycken tid p &amp; förberedelser.
De ha vanjt sig att tänka för langsamt och prata .för mycket.
De göra sig icke mödan att skilja mellan hufvudsak och bisak.
Det .ar verkligen storartadt, hvad en fri manniska kan utriltta p &amp; 24 tim- mar, om hon bara kanner värdet al.
att indela sin tid.
Att ha tid ar en konst, som man alltid maste öfva sig uti.
Och ' det gäller icke bara att hafva tid ' till husliga göromal.
Det gälle] att afskaffa afven den andliga fattig- domen.
Intet i ett hem rna aktas sa ringa, att man försummar det och ge.
nom försummelsen skapar misstäm- ning.
Att kanna vikten af hvarje en- skild sak ar af den allra- största bety delse.
Lat icke det ena ga ut öfvei det andra.
Lat icke ätfrågan slukc allt intresse.
Amerikanskan det vill saga der amerikanska som är nödsakad at arbeta - förstar att indela sin tid Mangen läkares, P p m a n s.
eller för- fattares, hustru i Newyork maste reda ' - ' Hemmen ja.
Uppfostra barnen i hem.
men.
Det kunna de mammor göra som äro nog lyckliga att f &amp; stanna i sina hem, och ejilltvs uppfostra sina barn darför at!
mannens inkomster ruka till.
Det är intt för dessa barn som vi förorda barnhem men val for deni hvara mamma f&amp;r s a: fariken dagen i anda och med oro ock sorg jamt får tanka pH, emAttingarna hem ma, som äro öfverlitmnrrde At eig sjBlfvr och dumpen.
Vi tro fortfarande at1 desea barn skola m &amp; bilthe i ett bnrnhen dar de fin &amp; skötsel an i ett ahernr d &amp; modern ar .borta och de shlunda inger skotsel fA.
Rea.
sig utan piga, och likval ha manga af dem tid till det otroligaste.
Vis- serligen a r ~ de amerikanskg husen utomordentligt praktiskt inrilttade - fruarna kunna tvätta i rn Irvarnlik- nande inrättning i sitt eget kök -, men jag tror, att mlnga husmödrar äfven med dessa idealkök omajligen skulle kunna skaffa sig ett ogon- blicks ro.
Hemligheten med att kunna utratta nagot bestar i strilng.
punktlighet.
Hvarje minut kan göra nytta, hvarje ögonblick är vardefullt till arbete eller hvila.
Den hatt, som k6pes efter tre dagars valjande, kommer ovedersiig- [igen att sitta p &amp; ett tomt hiifvud.
När jag ser vara bradskande kvin- nor, .far jag alltid lust att tillropa dem: Tänk p &amp; hvad du @ r!
Git dig tid!
Tank p &amp; all den skanhet, vi man ' skor ha att mottaga @ f detta lifvet!
Kom ihiig, att ögonblicket aldrig aterkommer!
Minns, att det icke är pigor, möbler och yader, som gifva lifvet sitt varde!
Afven för dessa: ing förlora ni med aren intresset, och ii komma att mottaga andliga allmo-; or, hur sparsamma ni än varit i .edert if, om ni icke första att gifva Bgon-, Iicket sitt ratta innehall: Tank pil Ilderdomen, som närmar sig, ni, som cke hafva tid att gifva nutiden fyllig- let och glans!
Akta eder, att ni icke ' ör dammet p &amp; edra mobler glömma lammet p &amp; edra själar!
Ni slösa ofta ned tid för att profva en ny klänning, men ni hafva aldrig tid att läsa en god bok.
Hvilket är det viktigaste?
Ni slösa ocksa kanske sa mycket med; apvatten och putsmedel, att ni tvätta ch putsa all .kärlek och trefnad ut ur huset.
Ni veta, att man förstar ma- ten med bara ev. gram för mycket af det eller det - men hur man förstör rtt Iif, det veta ni icke.
Lyckliga äro de kvinnor, hvilkas skönhetssinne och mottaglighet för ini tryck icke d6 bort ' under hvardags- slitet.
Att vara en god husmor 81 mycket.
Att vara en god hustru ä1 annu mer.
Att vara en ' god mor 31 allra mest. '
' ' Kgit atlonen bland LPinnorna.
I Stockholm.
.
p &amp; med prislista, ëfven vid dema Dafiietssour under hexmes besök i h a s alla med i organisationen.
iin födelsebygd.
Föreninpen håJler D &amp; detta skrifves har öfverenskom- inst p &amp; att skaffi sig en fana, som melse ännu ej uppngtts.
.
För första gångenm s k a svaja p &amp; K~ppsömmerskorna har afven [: sta maj.
Denna fana inviges den innevarande säsong bnornf ört pris- L6 april, d &amp; invigningstal kommer lista hos en af de största b o r n a b t t h d a s af fru ' Anna- St.erky friin härstiides, och äfven dewa förening Jtockholm.
har g&amp;tt efsevärdt frramåt.
- Sömmerskeff.
i Eskilstma, ' ii; fven Trikbtickerskorna, hvilka p &amp; hö- len ansluten till Kv.
fackförbund, sten i fjol tycktes vilja somna, haryckt iedrifver en liflig agitation för sin ipp sig duktigt de sista månaderna, !örening.
Genom möten och före-) ch de mindre föreningarna plockas hag söker man samla d a söxmim- rill sig nya medlemmar undan för rkor i organisationen.
Afd.
har mdan.
Erfarenheten visar oss allt iaft besök af fru Anm Stirky, som Lydligaze att det g&amp;r att organisera ifven höll föredrag i Allmanna Iminnorna blott det finns vilja och Cvinnoklubben.
Vi ha all anled- m bestämd praktisk arbetsplan att iiug tro- att denna förening ' snart Följa.
i k d växa sig stark, synnerligen d &amp; Tisdagen den 11 april kommer len har s &amp; bra hjä3p och stöd från a t t afhUas ett större möte i Folkets minnoklubben ditrstädes.
Bus om yrkesins$ektion och verk- Afd.
i BrtkOpi~g har fört en 4 stadshygien, hvilket ämne kommer nånaders strejk vid triklifabriken %tt inledas af fröken Kjerstin Hessel- iärst ' ides samt slutligen vunnit gren.
Detta ämne ër af utom- ieger och lyckats genomdrifva sina xdentlig stor betydelse just för i d fordringar som varit anledning iömmerskorna, ty inga lida s &amp; som ill striden.
Strejken omfattade en- lessa uhder följderna d bristande last 5 stickerskor.
Tack vare ar- rrkesinspektion.
Det är niira.
pH eta are kommunens offervillighet samt m skandd hvad sömmarskorna; enom ' understöd M n Kv.
f ackf ör- iärvidlag milste taga tillgodo med, und lyckades det underhålla de fråga om vidrigheter midt uppe i trejkande tills segern var vunnen.
let för sin snygghet berömda Stock- Föredrag .för kvinnorma har hå &amp;] &amp; n.
T ill och med på, förstklas- its af hr A. Wkde~ahaijn.
liga ate1jer.m f &amp; de sitta i smuts och Halmö afd., som uteslutande be- lamm med - spindelaf var hängande i % af kappsömmerskor, har nyli- iundt ' kring vaggar och tak.
Den; en haft istort agitationsmöte med i. k. skurningen pigår flerestädes iöredrag af fröken fina Gren, och, m eller tvd g &amp; n g om ~ h e t och lom vi hoppas, .med godt resultat.
Sömmerskeaf delningen i SM&amp;- lämned menar man sig hafvs ti &amp; kedsstallande uppfyllt d a anspråk rall har i d.agarna afhållit basar ?å renlighet.
Att under dylika !ör erhHllande af medel till en sjuk- ~mständigheter vissa, ateljereï blifva cama och resultatet tyckes i ekono-: ena lungsotshërdar ar en gif ven niskt afseende ha varit tillfreds- sak, äfvensom att de sorgliga följ- itallande.
I påsk kommer agita- lerna häraf i första hand drabba rionsmöte att ainordnas med före- ~ Ö m ~ s k o r n hvilka ~, pH p n d af frag af fru Araraa ' Sterkg.
3friga fifsförhmandena, dåliga bo- stider och otillricklig föda, tyvärr dltför ofta blifva lungsotens offer.
Men sjukdomsfröna, som alstras i ateljerernas damm och smuts, k u ~ a äfven i andra hand drabba kun- Jag gårjcke in i nigon fackförening derna och.
f å af dessa, öf verklassens af f4ijmae orsaker: elegaata .damer, ana hvilken fara som kan döljas i.
siden- och sam- - 1:oj~lirför att sarnrnanelutrii.ng ger metsrobekna.
Fröken Hesselgren ar specialist styrka, och jag önskar att förbli pH yrkesinspektionens område.
Som 2tt villigt redskap i t min arbets- stipendiat af Fredrika Bremerför- gif vare; 2:o) Dikför att fackflöreningen ar- bundet har hon berest England och ir väl insatt i allt hvad som rör mtar för förhöjd arbetslön.
Jag Satar hög aflöning och eftertraktar imnet.
Vi.
känna emellertid alltför vtil itt f8 minsta möjliga betalning för den snigelgång som d a reformer längsta möjliga arbetstid; till förrn @ för arbetarne bruka g&amp;.
3:o) Dikför att fackföreningen for- Skulle vi vanta med att göra något drar att arbetaren skall behandla^ Eör sömmerskorna i denna viktiga som en människa och icke som ett sak till dess lagen omsider k * tvinga djur.
Detta är jag emot, ty jag arbets@fvarna t i.
skyddsåtgfirdirdei anser att arbetagifvaren, af hvilken.
mot det onda, d &amp; kommer det nog jag ar beroende, ' bör ha rättighet att dröja.
Biittre är nog att, åt- stt vara hur inhuman som h.elst och minstone pH en del omraden, g4 behandla mig efter behag; 4:o) Darför att fackföreningen ar- ' lagstiftningen litet i förväg ock gnom starka organisationer förmå betar för kortare arbetatid för dess.
~ b e t s g i h a r n e.
att nppfylla sund.
medlemmar och dijrigenom.
vill.
göra hetens och snyggheans rimlige for.
det möjligt, bland annat, att njuta af familjelifvets lycka och glidje.
dringir.
Detta- %r.
ju nonsens.
Jag anse+ ' I Stockholm har &amp; tationen bland kvinnorna, varit s p ~ r l i g e n liflig under vintermfmaderna.
Utom de vanliga större agit ?tionsmötena ha en del smärre speciella yrkesmöten hållits.
Det har visat sig att denna form för agitation är den mes1 fruktbringande, ifråga om att f8 tillslutning till f ackföre~ngrrrna, o &amp; nästan alla våra afd.
h ' &amp;, tacb vare, detta arbetssiidit samt styrel- sernas nitiska, omsorg, gatt.
fram &amp; i ganska afsevärd grad.
SHlunds har linnesömmerskornm fackf., röni en ofantlig framgång i det den enz ateljern och syfabriken efter de1 andra slutit sig tiU föreningen.
FL en syfabrik har just i dagarne ge- at€ arbetaren icke ar bestiimd för ' nom .und&amp;handling med arbetsgif, nigon farniljeglä.dje.
Hvad har han varen genomförts en prislista mec de föreningar som anslu för anledning bland annat att se en ganska afseviird förhöjning p &amp; dc tit Bland sig W1 Kv.
fackförbund är äfve~ sina barn ?.
Arbeta, äta och sofva flesta artiklar, som fabriken förarbe, tar.
Det är f ö r h g&amp;ngen söm ' Badbetjaningens förenkg i Stock är allt hvad jag behofver och där- holrn.
D e ~ a förening har växi för att fackföreningen vill ha, mig merskorna vid doma fabrik haft et.
upp i all,.
tysthet och .omfattax nr ord med i laget ifdig &amp; om arbetspri flertalet sf badpersonalerna vid Can att göra nigot mera, s &amp; ar jag emot, serna.
Vidkommande arbetsgifvmc trdbadhuset samt Stmebadet ocE densamma; 5:o) Därför att fackföreningen vill erkänner fullt ut sömmnerskornas rrit.
Malmtorgsgatans badhus.
.
ha mig till t.
.
besöka dess möten att tillhöra f ackföreningen, och blanc Klagomslen rörande detta p k c och lära mig att tanka sjalf.
Jag.
de öfverenskomna bestämmelse~:na gälla örnamligast den odrägligl anser detta vara för mycket brhk ingk att en kommitt6 af tre söm- Iiinga f arbetstiden.
Vi hoppas at1 merskor, valda af arbeterskorna, det i en snar framtid skall lyckas för den som vet att lagstiftarna skola vid hvazje sihongs början.
al föreningen andra dessa f Örhållhn- göra det si bra som det behöfii ..
Jag föredrager hellre att sitta p i arbetsgifvaren kilkllas i och föl krogen, dricka och sofva;.
uppgörelse af arbetspriserna f öl dena till det bättre.
6:o) Därför att fackflreningen säsongen.
Det är att märka ati I landsorten.
uppfordrar mig att höra p &amp; tal af alZa arbeterskorna vid denna fabrili till höra organisationen, och därige * Förbundsafd.
Sömmerskef ackf.
1 agitatorer och hvilket icke iir rätt,.
norn, samt n k m m har att görz FuZm går jämt frainåt.
Hr Emsi emedan srbetag.ifvaren ar den ende med en human aïbetsgifvare g &amp;] Söderberg fran landssekretariatet hm som bör ha ' riitt att tala för 088 ar- det att sm&amp;oingom genomföra eko # varit där och hBllit föredrag inföi betare; 7:o) Diirför att fackföreningen rk- nomiska f ö r h e r afven för söm ' fullsatt lokal och ytterligare hai der oss att st8 sen för alla ' och afd.
haft besök ef fröken Marie merskor.
frBn Gäfle samt nu sedan ef- alla för en,.
, Alla fdr en, Er nog Vid en annan mindre hvitvaru Q &amp; f abrik hailla sömmerskorna äfve~ ert partikongressen af fru EZm bra, men ~ s q för allas, det prote- ' ',
.
MORGONBRIS sterar.
jag emot p &amp; .det bestamda skadat djupt i mishrens haliga ögon ste, ty jag ar icke en som behöfve: Men han hade äfven till fullo erfarit g &amp; med de andra.
Jag har störstt hur Ijuft tröstande det är att i hopp.
nyttan af att vara för mig själf; löshetens timmar känna sig sluten ' moi 8:o) Därför att fackföreningen r &amp; ett hjärta och höra en älskad rösi der mig till att sjalf skaffa mig upp hviska: # Allt är lätt att bara, bara vi lysning och mina barn en god upp fa vara tva om det !^ Han som an.
fostran.
Detta ar jag emot, eme dra hade nog hört och trott, att hustru- dan jag för mitt kall i lifvet ich br6d är bittert bröd, men Ake Elflin!
behöfver mera upplysning och hvac kunde intiga, han, att aldrig en kakz mina barn beträffar s i äro icke dc delats med s a mycken gifvargladje ämnade att bli niigot bättre an hvac och smakat s å godt som den han i jag sjalf är .. Deras plikt %r en afbetslöshetens bistra ' tid tog ur sir.
dast att bli lika beskedliga arbetwc hustrus af främmande släparbete illz som deras underdiniga fader ocl medfarna händer.
moder; Slutligen hade dock d e n duglige 9:o) Därför att fackföreningen Fil fatt en lönande anstall.
järnarbetaren afskaffa lönslafveriet.
Detta är j1 löjligt.
En man af.
mitt s t h d kar +g, och da blef det, en lid frama ' val icke.
tanka att bli likställd me (hvarje Iördagsaft~n, en vandring til en herreman.
Jag menar att enhvai pantlanaren för att Aterhämta de bo.
foeterlandsvän bör ha ratt.
att obe hagsting, som bidade i hans unkna roende af andra, finna sig i det ni gömmoi-.
.
Om man var lycklig, dl r i d e d e lönesystemets följder.
HVAI man fick ställa dem p4 deras gamla platser?
Lita p &amp; det.
Och när er '.
man bör,.
om han ' s &amp; vill, ha rät tid gatt, hvarunder man riktigt kunna1 att vara slaf, lida, hungra, frysa ocl: dragaandan efterarbetslöshetens olycka träla i sitt anletes svett och inger förening i världen bör ha ratt at s &amp; började hemmet blomstra rent för.
underligt.
Till den hemgjorda bok.
ta ifrh mig desaa rattigheter.
Ja4 hyllan hittade nya böcker viigen, ock protesterar p &amp; det bestamdaste mo Ester, drömmerskan, beh6fde icke fackföreningsrörelsen som .sätter sik upp mot den bestiende lagliga ord- längre blott stå.
längtande framför en ningen och aiafveriet, som jag älska1 blomma, utan kunde 18gga blanka och viirderar lika högt som de f01 mynt i säljarens hand och bära hem oss.
arbetare likaah utmärkta kyp- det doftande solbarnet, gifva det vard korna och- krogarne och liknande ch huld, ordnzr och jämka för att det inrattningar, som ha till uppgift at1 skulle komma till sin fulla ratt i be- invagga oss i den förestäilningen hagfullhet.
Och i detta bestyr blef att alltid svara, gudeliga och lita I h g a Ake oftast tagen till rads, men han, som sökte antaga en hagst konst-.
~.
i g nöja %r vinning nog,.
Förståndig min, afdojades alltid ohjälp- (Sigverks- o.
Bradghdsarb.)
Födelsedagsgitfvan.
' - Åke Elfling hade varit gift i hela fem a r med blonda Ester Lind, och dock h a d e af det lyckoljus, som tind- rade mot honom den efterlängtade afton, d a han drog sin i hvitt och myrten smyckade brud till sitt bröst, ibke minsta strale förbleknadt.
Endast klarare lyste det och med en alli djupare glöd, som luttrade deras viljoi och förfinade sinnen och .vanor.
Den unga fabriksarbeterskan, som, första tiden af sitt ' äktenskap statt ganska okunnig och förlägen inför hushAlletr mangahanda krlif, hade vuxit fram til!
en duglig husmor, ty karleken inspi- rerade städse hennes tankar och varf, saväl vid kvällsbrasans drömrika rc som vid uppköpen af lifvets nödtorft d a det gallde att f8 eri ringa penninc att racka till mycket.
.
Ja, denna här- liga undergtirares inflytande sparades lefvande och varmt icke blott i. del mjuka .grepp, för hvilket Ake Elfling villigt böjde sitt ganska stolta hufvud mot ett par leende läppar, utan äfven i välknadad deg och hvitskurade golf- tiljor.
Och i trätans stunder, ty- sa- dana funnos allt ibland, da &amp; ikt stod mot &amp; sikt; var det ater hans andes flakt, som ingaf farstaende och för- synthet hos de stridande, samt slutli- ' gen.
alltld förde dem sonade .i hvar- andras armar.
Det .unga paret hade redt sitt bo i en stenkoloss helt nära en af stadens.
tullar, och kunde fran sina fönster, som fangade rikligt af sol och frisk- het, öfverskada en skiftande vatienyta, begränsad af pittoreska höjder.
Det lilla hemmet tedde sig också mycket inbjudande, vittnande i all sin enkel- het om en säker blick för behag och skönhet hos dess upphof, och ' ingen, som sag det, kunde väl ana, att un- der dess femariga bestand ett oväder sopat fram däi~öfver och lämnat allt i spillror efter sig, allt utom dess grund-.
val - kärleken.
d e Elfling visste, han, hvad det innebär att dag ut, dag in g &amp; sökande efter arbete; han kände mycket väl till förödrnjukelsen och skamkänslan vid de afvisande, ofta.
nog brutala svaren; han visste, hur.
sargande svart det ar, att s e d e drag man älskar, den gestalt, s o m a r ens gladje, blekna och tyna; han hade ' ligt af sina ögons.tjufpojksglitter.
Och Esters kinder blefvo ater skära, hen- nes skuldror fingo igen den vackra form,.
som nöden förfuladt, och den framfarna hårda tiden tycktes hen glömma helt.
Men den hugsades godt af hennes mare.
Ar det.
d a under- ligt, att han efter slutadt arbete sprang uppför sina manga trappor, att han bar kungamin, och att han knappast slutit dörren bakom sig, förrän hans hand smeksamt begrafdes i hustruns burriga nackhar?
Ingen kan väl un- dra öfver, att den, som fatt slika be- vjs p &amp; trofast hängifvenhet som just han, arbetade med lust och framgang saval inom verlrstaden, som vid hem- mets trägna bokstudier, da det gällde att ' grundlägga.
och mura upp .det ve- tande, ett brottsligt sam hallsskick nekat honom, sasom varande proletär, under uppväxandets tid?
.Nej, detta var icke märkvärdigt alls, allrahelst han midt emot sig hade ett hufvud, med kvalls- ljus öfver blonda flätor, lutadt öfver söm eller lektyr.
Men d a detta huf- vud.
försvann, och han strax därpa hörde rassel af spetsprydda hvita va- der och skymtade en tack ' gestalt, som smidigt än böjde än ratade ut sig öfver pösande, bjartrandade kuddar, s &amp; blef han icke s a litet distraherad,) ch det kan väl heller ingen undra) A.
Sa hörde .han @ ötsligt en sme- tande rast fraga: * Ar du.
inte trött, lubben lilla?, - Jo, det var nog, gubbens med den ramsvarta musta- rchen och trettiofem &amp; - p &amp; nacken, ilog alltsa .igen s i n bok och -.
ah, ivilka.
varma, skälmska ögon s&amp;g han cke tindra emot sig, hustruögon, som rommo honom att glömma allt i rärlden utom ägarinnan, och - naja, - ja, hvad s o n sedan hände är min lenna alldeles för trubbig till att tala) m.
Dock - trots all denna verkliga ycka, som strålade ofver de bada nakarnes samlif, sparades esomoftast !n skugga af vemod, en glimt af) uppfylld längtan, i Esters vackra ögon,) ch nagot liknande kunde ock skymta ram i wke Elflings rätt behärskade Irag fast mera sällan.
Och drsaken?
10, man ville allt gärna blifva tre.
Vlan ville det till och med oändligt järna.
Numera talade man dock icke ned hvarandra därom, det nändes nan ej, men kur drömde icke Ester, Irömmerskan, om mjuka lemmar att rarda, om lyckan att finna sin makes Irag i ett rosigt barnanlete, att skada njölkiga smA läppar vid sin.
barm!
) ch nar Ake rn6tte nAgonSsom hade ' mannen, den: att det stod i hans makt följa henne skuldra vid ' skuldra äfven till dödsriket.
.
Timmarne skredo emellertid och fru Ester maste stalla sig vid sin spis för att koka och steka, och detta gjorde hon sa aptitligt, att hennes make tog sig dubbla portioner och litet till, trots sin Nu .är att berätta det ingen akt; ängslan.
Sedan döko herines hvita man kunde bliha mera firad än jus armar i diskbaljan, och snart var afer Ake Elfling ' p &amp; sin födelsedag.
Atmin allting pa sin plats och i prydligtskjck.
stone- trodde han s å själf.
Vecko Och afto$en kom, en leende ljum maj- före dess inträffande kunde han knap afton.
Ake ville h a sin ' hustru me ' d past öppna en.
byralada, utan att half p i en promenad utom tullen, men sydda blaskjortor, garnnystan och blän hon nekade, och var, till inte liten kande stickgangar eller bitar af kravatt förvåning far husets herre, mycket siden, kommo till synes.
Mer är beskäftig att fA honom iväg.
Knap- skymten af dessa härligheter sag har past hade han väl kommit utom dör- ' dock icke, ty ett par papassliga hän, ren, förrän hans unga fru började ut- der drogo honom tillbaka och Iastc veckla en otrolig verksamh.et, flög till igen om dem midt för hans näsa sin garderob och tog .sig-förmatt profva Och det bakades och fejades sdm til den hvita brudklädningen.
Ah - den en stor helg: p &amp; hedersdagen var de var far trang!
Sax och synal blixt- fest i hans hem, och vid sin fil rade snart mellan hennes fingrar,.
och medan dessa arbetsamt jämkade och i verkstaden stad han i spritt .ny bH lade ut, stego hennes minnen fram skjorta, ' fullkomligt viss pa, att mång; sig för henne, rosiga, och bugade hängifna tankar vor0 .insydda i de leende bröllopsminnen.
Och allt h6gre enkla plagget.
Och han var kung steg hennes kinders imodnad, och hakans.
sin hustrus ögon hela dagen.
grop djupnade af snabba, förstulna leen- Ja, sa hade det varit alla Aren a den.
Visst var det barnsligt, tänkte hon, hans äktenskap, .och nu stod han Atel att just nu smycka sig i. brudstass, men i begrepp att fira sin födelsedag, mer denna drakt var ju för henne blifven en.
inga festliga tillredelser, intet hemlig- lyckans symbol, och därför skulle hon hetsmakeri marktes dock denna gang, bära den i dag.
Men när hon s a Emellertid ' oroade detta honom jus1 tänkte p &amp; Ake, och hur härligt glad icke, ty visserligen mottog han ' sir; - d a sjönk han skulle blifva när hustrus hyllning med stor hjärtlighet, sömmen opaaktad i hennes kna, och men som den manliga man han val sinnesrörelsen gjorde henne helt blek.
tyckte han nog i sitt ' stilla sinne del Åke Elfling.
hade emellertid föga hela öfverflödigt och litet barnsligt Det var nagot i Esters sätt, det val nöje af sin promenad, ty mörka tan- hennes förandrade utseende, som kom kar vor0 hans följe.
Han mötte klun- den starke arbetaren att bäfva och la1 gor af kamrater; som vor0 p &amp; hem- honom förnimma hjalplöshetens - helz vag efter att profvat den späda gran- elände.
Hon hostade, hans lilla hu.
skan, pratande, skrattande, m e d.
löf- stru, och fastän hon sjalf log at detta kvistar i knapphal och hattar, lastade faktum, tyckte Ake Elfling att de dofva med matkorgar eller dragande pa korg- ljuden skralde som h8rjande ódesslag vagnar och andra fordon med inbäd- mot hans trefna hem.
Hennes kindei dade pyren, men han fann dock in- hade ilny0 förlorat nagot af sin _rundq gen förströelse dari.
Ej heller höjdes ning och friska färg, gången var blif.
stämningen, då han mötte sin när- ven.
tyngre, och rörelserna ägde e, maste man vid arbetsbänken, en ny- mer ' hela det behag, som förr prägla.
gift krabat, hvars sommarrock nästan dem.
Dessutom dolde hon nagot föi doldes under en spetsprydd bärkappa, honom, därom var han öfvertygad, tj pösande af fadersstolthet öfver sin d.et hände, att hon smög sig intill ho.
tjocka pys, ty han tyckte sig i förbi- nom och sag upp ti.11 honom mec farten f &amp; en ömkande blick af den ett uttryck i de bla ogondjupen sadani lycklige.
Bah!
Hvad var den sorgen - tian ' aldrig förr sedt dari.
Men sade barnlösheten mot det andra, som han han da fragande: N i.
hustru min? "
trodde sig spara!
- Hem måste han, sa drog denna sig beslutsamt fran de och det genast, för att undersöka.
armar,, som sökte kvarhalla henne, ock Hans angest steg och steg, och med.
var mera retsamt rar än Akes själf- stormfjät ilade han den dammiga lands- - behärskning förmddde utsta.
Men teg vägen fram.
I milda makter!
Hvem är det väl, gjorde hon ' dock vid slika- tillfäller som skyndar till hans möte i det lika bra som Egyptens .mumier.
Nu var det sa,.
att Esters hvitz blomdoftande hemmet!
En hvitkladd, brudklklning, gafvan af hennes enkla Ijuf gestalt med majaftonens sol öfver varmhjärtade grannar, p ' roletarer som blond ' a flätor ar det; en drömmerska, hon själf och med samma skönhets- som lyder hjärtats finaste impulser; tranad, som hennes egen; fast mindre e n ' hustru, som brutit nödbröd med utvecklad, mindre farfinad - denna sin älskade och mjukat det med am- clädning ' fanns ännu i godt behall.
Liet och modgifvande ord; en kvinna, Mer an en gang hade den under nö- som alskat fram allt det goda och iens tid hotats af pantlånarens gripar, lobla, som väntade p a sol i en okun- men när ' Åke Elfling s i g sin hustrus iig, förbisedd proletars själ, till blom- skälfvande hand d a t a ut veck, som iing; en.
hängifven drottning, stor i janande ar det.
Men nar den hvita ?j funnos i det hvita tyget, hangde lan lugnt in dräkten i dess förvarings- jestalten, som lagt sina armar kring v m, ty ' hans vasen ' var godhet.
Och 4ke Elflings hals, rodnande af kärlek - astän den fattiga ' arbetarekvinnan al-) ch gifvarfröjd hviskar: u - - - tre, irig- haft tillfälle att bara den sedan hke du! "
d 3 ä r.
det allra mest en sin bröllopsdag, och troligen aldrig ycklig blifvande moder.
skulle f&amp;, var.
det dock en stor glädje Maria Sn~rdel.
a r henne ' att i sin ego behalla det iackra minnet af hennes första helt pika lyckodag.
- - - När Åke vaknade p &amp; sin hedersdag, som denna gang inföll pa en söndag, ' ann han kaffebordet: räntande och ' int dukadt.
Och nog märkte han sig rara kung i sin hustrus ögon, men iar till findamal att .fackligt organisera iigon gafva ' sag han icke till.
Han lein- och industriarbeterskor sAv&amp;l i Stock- .ittade under bordduken, spejade om- lolm som landsorten, synnerligast i skdana.
rring sig och brydde den brydda Ester, rrken som öfvervilgande liyseelsatta krin:; om hade en märklig stralande glans ior, i en fast och enig sammansliitning; ögonen och tycktes bara mödosamt ör att harigenom uppna manniskovlSrdiga kterhållna ord på sina lappar.
Det bkonomiska villkor, kortare arbetstid, reela iistnämnda vallade emellertid.
att Akes mbe9aftal - och öfriga sociala formher,; inne förmörkades, hans farhagor fingo ivilka arbeterskorna i anseende till eitt ornyad kraft: hostan l blekheten!
Manne irbetes ' varde far sauiliallet, ha rattviet, lon var sjuk?
Proletarsjukdomen?
rraf p &amp; att erhalla.
Men ' nar den tariken kom, d a fanns Farbundet tillhor Landsorganisationen.
jet endast en tröst för den alsksnde ett klarögdt barnansikte.
förtroligt d u tet mot sitt kavajuppslag, och son syntes stolt 6fver sin latta börda, di skalf det till mycke!
märkbart unde en vis!
svart mustasch, och var di Ester med fingo hennes ögon et längtande, fuktigt skimmer.
- ' - ' - ' ' Kvinnornas Fackförbund
Faninvigningsfest.
&amp; dens Allmänna kvinnoklubb invigde lördagen den 18 mars sitt nya standar.
Sedan först en del af Kvinnoklubbens medlemmar med bitrade af manliga amatörer sjungit &amp; ocialisternas marschs med ackom- pagnement festblet af I ko *, kraftiga ordalag manadc .hon s k ä l kvinnorna som märner att i enig kamp för frihet, jäm likhet och brodcpkap sluta sig sam- man kring de röda fanorna, son visade dem viigen - i striden föl människorä+t och miinniskovärde Säpkildt manade hon kvinnorna at1 ej tröttna i striden, utan modig1 M a ut, ' trots .allt.
Diirpå, riktade hon några varmhjärtade ord till den k a b lilla förpost af modiga kvin.
nor, aom i Boden slagit vakt kring kvinnoorganisationen och trots sv &amp; righeter af kasen slag, alltjlipt m&amp;- tigt kämpat mot, dumhet, lögn ock förtds - som skalden säger.
roch standaret som i dag inviges; .det skalls, sade t d a r i ~ a n, s stoll p &amp; vårens fö~sta dag, svaja med j taget samman med männens röda dukar, och visa er viigens.
Så, bjöd hon täckelse * falla och det vackra standaret blef synligt.
.
Det är rödt med h i t sidenbård och dito frainsar, öfverst stix med gyllne bokstiifver: Bodelzs och ne- danför £ ett i bliitt band Atlinarrna Kvionoklrtbb likaledes i guld.
I midten tronar historiens gudinnk Pi ena, sidan pekande p &amp; .en jord- glob och i handen hiillande en upp- slagen bok 11 hvars blad lases: # Eniga vi stb, söndrade vi fatla,, Andra sidan af sta.ndaret i @ ljus- blått.
- Den prydes af liinsvapn * omgif vet af lager.
Sihg och musik, omvexlande med kaffedrickning samt ett längre före- drag af fru Dalström öfver ämnet, Bilder från samhällsidedens landn utfyllde programmet, hvaxefter den stamiiingsfulla festen ahlöts med arbetets söner,; .skrifves till Nya Samhället.
.
.
.
.
.
.
29 VESTERLANGGATAN a9 Rekommenderar nyheter för säsongen i.
- .promenaddräkter f r h 20 kr., Jakuetter fran 6 kr;, Rockar fran 10 kr., lösa Kjolar fran 7 kr., Gummiregnkragar fran 9 kr.
Reela varor.
.
.
- Billiga priser.
LINNEA Blomsterhandeln.
.
rekommenderar sig i ärade kunders benägna h å g k o m s t.
Kransar utföras smakfullt -.
- och billigt-.
Malmskilnadsgatan 40 ..
Riks Tel. 6783.
Allm.
Tel. 502. up E.
A '.
' KARLSSOIV URMAKARE 6c URHANDEL KUNGSGATAN Stort v l l sorteradt lager at d u ~ d - och silfver-ur Vägg- och ViickamUr m. m.
15 15 Stockholm Urkedjor, starsta lager pH platsen.
Släta Gulmetallringär 8 1,.
1,50, och 2 kr.
st. Stort väl sorteradt lager af Rums-, Pöurte-, Bad- och Febertermometrar samt Barp-.
m e t h r m. m..
.
.
es prima.
Tvat t-Tvål #.
.
.
Deit &amp; r löjligt att tala om att vi ha fri het.
; den, som Br fattig, ar en slaf.
.
La Boetie.
.
.
.
Stomatol-Tand-Creme, Visdomsskatter.
.
erkandt den basta Det finnes ingen Eungsviig till veten skapen och blott de, som inte frukta - f61 att betiiida de smala bikrgestigarm, ha ut aikt att n &amp; desa gl8neande topp.
,.
.
'.
P~~UIIIIIIIIIIIIIIIIIIII~ 60 fire pr tub I I angenäm oeh.
.
u&amp;Mskande, iMr,ker tandköttet, Bst&amp;dkgmmer friska, starka, parlhvita tënderT ' I I m Kw2 Mas %.
Kantorstider kl. l / rio-lh4 6-f. - TRIEVALDSGRAND 2.
Al1m.- Tel. 143 23.
.
Afdelni&amp;ai i Kvinnornas Fackförbund: Utför.
rätt egdngar,.
verkställ.er boutredningar och arhkiften,.
farmedlar egendomsfoisajningar, affarsöfverl~telser och ackordsuppgörelser under h-and, uppsafter legala ' handlingar, utfar i Stockholm. '
Roeetteömmarekornaa fackförening .. ~asatimmerekornd D Linneaömmemakornas.
öfrigt juridiska uppdrag .af alla slag samt om- besörjer med energi och till ytterst billigt arfvode - inkasseringar signaturen Herbert.
Bland annat S t b h o f f och Sterky med biogrder smatt och godt föredtog han en af - st, en dikt af Helen Sjöstedt, visa f ör dagen B Sömmerskornas s K ~ o r n a s frihetsviidjan, ' m.
m. basarvisas, som sjöngs under stort smatt och godt.
.
Allt som allt voro anordningarna bifall på en kand melodi.
Prisht togs visst dock äfven, p &amp; och basaren Jyckade och belåten- tiljanr af f i c k o m själfva,.
säirskildt heten allmän.
Men s &amp; ha och &amp; med det öfverm&amp;ttan roliga, s spexet r: f öreningens medlemmar varit out- D Tre fattiga studenter r, som väckte tröttliga bkde under förberedelserna formligt jubel.
Alla upptridande, och vid sj %Ifva basaren.
Behallhiii- såväl i deth stycke som i, Pelle gen, som torde bli kanske bortat och Brita, voro af sömmerskeför- ett par.
hundra kronor, &amp; r &amp; fsedd till förstärkning föreningens sjuk-.
eningens- ' egna medlemmar.
f Till bisaren hade otgifvits ' en ond.
Det förtjänar att nitmnas, att kvinnornas Basar-Tidning s, bju- doktorinnan Kristiane Hedström4-n- daide p &amp; ett.
inneha, som synbar- 200 kr., ett i sanning samlat n t a ligen godt uppskattade af den kvinnliga publiken, som här.
och vackert uttryck för sympati för.
sträfvanden.
d k syntes studera dess sidor.
Bl % sömmerskornas - det innehöll fotografier af fruarna Stockhohii 1005.
A.-B.
Arbetames Tryckeri. '
W Lil jeholmena ' veikstadsklubb.
.
Kmgeholmens hvitvarufabriks verkstade klubb.
~a~~sllmmerekornas fackfhning .. Illadaonfmerekornas ' L.
M. Erikssons kvinnoklubb.
Tiikästickerekornas fackförening.
Badbetjaningena förening i Stockholm.
Kvinnornas basar H i Sundsvall.
.
ii SUskapets lokal, Östermalm, har, SkriEver Nya, San &amp; 97 / s, pilgatt nn- der tre aftnaJc med ständigt ökad tillslutning.
K.af61okalen var stskildt smak- Labdsorten.
.
fullt dekorerad med.
blompartier och flaggor, och serveringen gick S (rmmerskelUreningen, Irdtm.
.
raskt undan ... Inne i basarlokalen Kappeömmerakef~reningen Malrnö.
vorc) up satta, salusthd sant en Sömmerskeföreningen, Enköping.
hvilken musik alla tre estrad,.
' Kappsömmerekornaa ff., Esks %tuna.
dagarna atfördes af .Liljans.
som ~ömmerskef (rreni&amp;m, S u h l l.
Arbeterskor, organiseren Eder ocl basmens muntrationsrad var enga- sluten Eder till Kvinnornas Packför1 mrad en unp: amatör fr84 våxa trakier, pre~exbrande sig för publi- bund.
ken under den ogenomtriingliga Styrelsen. '
P V - eedo~isning ' e - för attagna tidniiytgar bör snarast insdfidas under hd~ess:.
klkm.
.
S i w, f i k o r y s Fa,d.na ?s Pris 10 Ö r e.
ExpeaWo~, ~olkets Hus, StockkoIm. '
