# ID: svediakorp-per2303
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 38,932
# sentences: 1,816
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


~7 (iüiu /?
?me / V9 / 7 SÖNDAGEN DEN 16 DECEMBER 1917.
PRIS: 1 KR.
50 ÖRE.
N:R 51 (1614) À.
UPPLAGA A.
INNEHALL D ECEMBER.
Dikt af FREDRIK VE TTERLUND.
Illustre­ rad af TORSTEN S CHONBERG.
— V ägen till ära.
Novell af ERNST LUNDQUIST.
Illustrerad af EDVARD BER GGREN.
— Tre dikter: Syn.
Idyll.
Liktåget.
Af PÄR LA GERKVIST.
— Tre dikter: Drömskeppen.
Skådespelaren.
Trädet på Brända tomten.
Af Bo BERGMAN.
Il lustrerade af INGEBORG UDD EN.
— Min broder.
Af MARIKA STJ ERNSTEDT.
Illustrerad af ARTHUR SJÖGREN.
— Ett sekel på Sveriges tron.
100-årsminnet af tronbestigningen.
Till En återblick på ätten Bernadotte af D:r CARL FOR SSTRAND.
Den illustrativa ut­ smyckningen af ARTHUR SJÖG REN.
— Donna Inquiéta.
Af LUDVIG NORDSTRÖM.
Illustrerad af BERTIL LYBECK.
— Skiss af ANNA WA HLENBERG.
Illust­ Farmors stora synd.
rerad af JENNY NYSTRÖM.
— Kristallen den fina.
TERESIA EUR ÉN.
Skiss af Illustrerad af DAVID LJUNGDAHL.
— När tempelmurarna rasa.
Skiss af ANDERS EJE.
Illustrerad af ERIK NORDSTRÖM.
— Omslagsbilden af EDVARD BER G­ GREN.
— Redaktör: ERNST HÖG MAN.
o Klichéerna från GENERALSTABENS LI TOGRAFISKA AN STALT.
Papperet från GRANSHOLMS PA PPERSBRUK.
Tryckt hos WILHELMSSONS BO KTRYCKERI A.-B.
STOCKHOLM 1917.
DECEMBER FREDRIK VETTERLUND DAGAR GÂ SOM DAGAR MEST.
Stillare blir färden.
Mera strunt och mindre fest, mindre säng i världen.
Hur min gata skiner kallt!
Hvardag, hvardag verkar allt utan ro och trefnad.
Nalkas ingen hvit gestalt till vår gråa lefnad?
Drömlikt fjärran, och ändå mer än nuet nära.
Rundt därhemma ser jag gå alla mina kära, syssla i min faders hus.
Kvällen mörker, storm och sus, dagen kort och mulen.
Men Lucia kom med ljus bländande till julen.
Kom, december, kom igen, barns och lekars månad!
Med oskyldig gamman än splittra all vår trånad.
Ser ditt dimmoöga ned i mitt rum, har rummet fred.
Dagens syssla gör jag, men där all min s jäl är med, tidlös tystnad hör jag.
Borta!
— Bo rta liksom den, nu en höst begråter.
Men december, stilla vän, du kom alltid åter.
Ser ditt gråa öga ned i min själ, har själen fred.
Tidlös tystnad hör den.
Hvad den gladdes åt och led, stannar utanför den.
Och din själfullt stumma blick frågar hvad som hände, sedan senast bort du gick, frågar, hvad jag kände djupast ner — och vet mitt svar om det dunkla svärd som skar, då en graf i våren tog hvad sist jag hade kvar från de fjärran åren.
Bringa då alltjämt ditt bud!
Svep vår hjärtetrånad i din hvita dimmoskrud, ålderdomens månad!
Bakom mörkret alltid fanns gryningstrålens röda lans.
Årets midnatt är du, men Lucias krans af glans kring din hjässa bär du.
JVLNYMMER.I917 Illustratör: Torsten Schonberg.
IDUNS JULNUMMER 2 NOVELL AF ERNST LUNDQUIST.
PRISBELÖNAD I ID UNS NO VE LL PRISTÄ ' FL I N G. MAURO SANTINI STO D EN FORMIDDAG på nittiotalet i sin ateljé vid via Margutta och målade ur minnet på en starkt förminskad kopia af Tizians s. k.
" Amor sacro e profano " i Borghesegalleriet.
Den taflan var hans specialitet.
Konsthandlarna vid via Con- dotti sålde vanligen sju åtta sådana kopior om året åt honom och skulle ha kunnat sälja många flera, men Mauro tillgrep aldrig detta kopierande annat än då hans portmonnä en längre tid varit mer än vanligt slankig och undernärd.
Han hade fått en sådan me­ kanisk skicklighet att måla dessa båda unga kvinnor vid " kärleksbrunnen ", att hans hand nästan omedvetet upprepade hela den långa serien af penseldrag, hvart och ett i sin tids­ följd och på sin plats, medan han samtidigt kunde tänka på alla andra världens ting.
Han hade också en god hjälp däri, att han under Ynglingaåren i sin hemstad Venedig haft tillfälle att noggrant studera de venezi- anska renässansmålarnas teknik.
Särskild!
hade Tizians äldsta af Giorgione påverkade manér, dit denna tafla hörde, knappast nå­ gra hemligheter för honom.
Och hans lidel­ sefulla beundran för dessa den moderna färgkonstens båda anherrar var kanske or­ saken till, att hans egen produktion, både hans porträtt och annat, stack så egendom­ ligt af på en konstutställning genom sin full­ ständiga frihet från all impressionism eller annan modernism och nästan verkade pas­ tisch efter Tizian.
Det var just det utmärkande för Mauro Santini, att han, fastän så ung till å ren, än­ då i sin konst verkade gammalmodig.
Men han kunde ej gå in på sina vänners tröste­ grunder, då de ville framhålla denna omstän­ dighet som en förklaring på, hvarför han hittills h aft så svårt att vinna publikens och kritikens uppmärksamhet.
Verkade inte den i Rom så afgudade modemålaren Lenbachs porträtt också Tiziankopior?
Och Italiens hufvudstad var väl inte en brack- håla, där konsten måste styra ut sig efter den sista modejournalen för att anses vär­ dig att få vara med bland folk.
Ett konst­ verk var ett stycke verklighet sedt genom ett temperament — jaha, godt och väl —, och den enda förkastliga principen för en konstskola är onaiur och oärlighet — myc­ ket sant —, men om han nu såg verklighe­ ten genom ungefär samma temperament s om de gamla venezianarnas, och om han ge­ nom att följa i mod ernismens kölvatten skulle ha gjort sig skyldig till hyckleri och svek mot sin egen individualitet, hvem hade då rätten på sin sida, han, som envisades att måla som hans egna ögon ingåfvo honom, eller Romkritiken, som föresatt sig att tiga ihjäl ho nom, emedan han inte ville eller kun­ de vara up-to-date?
— Basta.
Han ville inte höra ett ord vidare om den saken.
Och
IDUNS JUL NUMMER 3 hans vänner kunde vara lugna; han skulle " Jag tar mig friheten att presentera er gå af och an öfver golfvet med stormsteg.
nog slå igenom till sist.
Det finns många en liten räkning .. Om något föremål i det belamrade rummet krokvägar till äran, som kanske äro be­ En räkning!
Hade portvakten tagit miste var honom i vägen, förpassade han undan kvämare, mindre branta och steniga, men och släppt in skräddaren i stället för ... det med en spark, som tydligen var ämnad den raka vägen — det var den som han åt en helt annan adressat.
Han vek upp papperet och läste: skulle g å, o c h d e n l e d e r till målet, d e t v e t " Artikel i kvällsupplagan af " Roma " för " Mascalzone! ...
Mascalzone! "
mumlade man, och stupar man halfvägs, därför att den 1 maj 1895 ... 25 lire. "
han oupphörligt mellan hopbitna tänder.
man är för knäsvag eller andfådd — ja, då Han måste läsa om detta ett par gånger, Tjugufem lire!
De hade inte uppskattat hans stupar man i alla fall med godt samvete.
han stirrade ömsom på Febo, ömsom på räk­ konstnärsära till mer än tjugufem lire!
Om Men det där tänkte Mauro alls icke på i ningen, men slutligen förstod han, och en de åtminstone hade begärt tusen!
dag, där han stod och knåpade med sina hejdlös vrede sköt upp i honom.
Men det var egentligen oresonligt af ho­ båda vackra flickor vid marmorbrunnen, ty " Alltså ... alltså var det bara därför ... nom att bli arg.
Han hade låtit ta sig med sådant kom bara för honom, då han var vid bara för pengars skull, som ni slängde till öfverraskning.
Mångfaldiga gånger hade dåligt lynne, och i dag var han så glad som mig ett par erkännande ord i er tidning? "
han ju hört sina artistkamrater i Rom tala han inte varit på länge.
Gårdagen var ju stönade han fram.
Och då den andre en­ om, att just så där gick det till, hvilken konst en vändpunkt i hans lif.
Det var första da­ dast svarade med en axelryckning och ett man än ägnade sig åt.
Målare, författare, gen vårutställningen i konstpalatsei vid via tvunget leende, slungade han räkningen i teaterfolk, alla måste på ett eller annat sätt Nazionale varit öppen för allmänheten, och Febos hatt, som denne höll f ramför sig mel­ muta sig fram.
Och det var inte heller så på kvällen hade den i konstfrågor iongif- lan knäna, pekade med skälfvande fingrar underligt; många af de där journalisterna vande tidningen Roma i sin orienterings- på dörren och nästan hväsie: " Om ni inte förde ju en parasittillvaro, deras tidningar artikel ägnat hans " Magdalena " några er­ genast aflägsnar er, svarar jag inte för hvad hade så usla affärer, att de ofta inte ens kunde betala sina medarbetare, utan tvin­ kännande rader.
Det var tredje året han jag gör. "
deltog i dessa utställningar, och ändå var Signaturen Febo reste sig irriterande gade dem att antingen skrifva för äran eller det första gången en tidningsrecensent vär- långsamt, stoppade omständligt på sig pap­ skaffa sig honorar på annat håll, från dem, som hade fördel af deras skrifverier.
Han digades nämna hans namn.
Det var visser­ peret och sade med sitt lenaste tonfall: ligen icke tidningens store, berömde kriti­ " Per Bacco, inte behöfver ni fa humör för hade bara glömt, att det var så.
Han lefde ker, som skrifvit uppsatsen, utan troligen att jag råkat komma en dag, då ni kanske upp öfver öronen i sina målaridéer och någon underhuggare, och raderna voro ju har ebb i b örsen.
Jag skall så gärna komma glömde allt hvad han hörde om världen rundt ej många, men de innehöllo i alla fall den tillbaka hvilken dag ni behagar bestämma. "
omkring sig — en värld, som i högst obe­ träffande karaktäristiken, att hans Magda­ Mauro rusade bort till ritbordet, där han tydlig grad existerade för honom.
Framför lena utgjorde en lycklig syntes af modern visste att han lagt ifrån sig hela sin kontanta allt hade han glömt, att hela tidehvarfvets psykologi och klassisk teknik.
Och hufvud- kassa, ett halftjog tior och några silfvermynt, valspråk lydde: affär är affär.
Medan han stått där nyss vid staffliet, ha­ saken var, att den ohyggliga tystnaden om­ strök åt sig alltsammans, ställde demon­ kring honom nu var bruten.
Det var alltid strativt upp sig midtför tidningsmannen och de han bara väntat på att få höra den där ett första steg på vägen till ära, om det ock­ gaf sig till att, en för en, stoppa ner sed­ signaturen säga, innan han gick: " Det här skall ni komma att ångra. "
Men han hade så bara var ett tuppfjät.
Och det var där­ larna i sin västficka.
för Mauro var vid ett sådant glittrande lyn­ " Jag har en nattsvart misstanke, att jag gått utan att säga det.
Nå, då tänkte han det ne i dag och hade sjungit långa arior hela inte kommer att släppa in er, om ni ännu väl så mycket intensivare ...
Nej, ångra, det skulle han aldrig göra.
morgonen med sin falska fenor, medan han en gång skulle vilja vanhedra mig med ett målade på sin kopia, som han visst inte besök, " sade Mauro, som nu så småningom Hvad som än blef följden af det här vidriga skulle ha bevärdigat med ett penseldrag på började se saken från den komiska sidan.
uppträdet.
Han gick bort till en spegel, som en sådan lyckodag, om den inte varit be­ " Och om ni skulle upptäcka, nu eller i en hängde i ett hörn, nickade åt sitt eget ansik­ ställd och betald, för att inte säga uppäten.
framtid, att några andra af edra, yrkesbröd te, som ännu var rödflammigt efter ilskan Han höll just på att afsluta målningen der ha råkat bli medvetna om min existens, nyss, och sade högt: " Tack skall du ha, Mauro Santini.
Du har med det, som han alltid brukade gömma till så ber jag er vara god och framföra till dem sist som en stämpel, beställarefamiljen den hälsningen från mig, att jag ännu inte skött dig som en karl.
Och jag lofvar dig Aurelios vapen i relief på brunnskaret, då har hasat så långt ner i den moraliska uf- på heder och ära att aldrig, aldrig ångra det knackade på dörren och portvakten an­ försbacken, att jag är hågad köpa min konst det här. "
— Och det löftet höll han samvefsgranni i mälde, att en herre önskade träffa signor rättvisa genom mutor. "
Mauro.
En herre?
En spekulant oå Magda­ Han gick direkt bort till staffliet och tog hela sitt lif, fast än " följden " inte uraktlät att lena kanske?
Han ryckte till s ig visitkortet; åter upp palett och pensel, utan att vidare infinna sig och det både nu och framgent.
Febo hade tydligen ej låtit sina yrkesbrö­ där stod: " Arturo Calvi, signaturen Febo i bevärdiga Febo med en blick.
Men då han tidningen Roma. "
Om han toa emot?
Idio­ hört dörren stängas efter honom, slängde der vara i okunnighet om hvad som hade tisk fråga!
Och Mauro hade knappast hun­ han sina målargrejor i ett hörn och började tilldragit sig vid via Margutia och hvad den där Mauro Santini var för en nit lägga bort paletten och torka sig om händerna, förr än Febo figur.
De utförliga kritikerna öf­ stod framför honom lifslefvande, ver vårutställningen döko snart den förste journalist, som nå­ upp i alla stadens tidningar, men gonsin gjort hans studio den i ingen enda af dem förekom äran, och med af glädje galop­ hans namn.
Sin Magdalena fick perande hjärta beredde den unge han efter utställningens stäng­ målaren sig nu på att begå det ning ta hem osåld.
underbara sakramentet: den för­ Och så fortgick hans lif som sta intervjun!
förut i det obemärkta.
Han må­ En liten halfgammal herre med lade för billigt pris ett och annat monokel och inställsamt leende porträtt af någon turist, s om hans löständer satt framför honom i vän, den engelske pastellisten hans enda bekväma stol och tog Guy Marston, skickade till ho­ efter något i sin bröstficka.
An­ nom, då han själf var öfverlupen teckningsboken till intervjun, af kunder, eller också kopierade tänkte Mauro och gaf i barnslig han Kärleksbrunnen, då han ho­ förtjusning tusan i, att han i tades med ait annars göra ett hål brådskan hade glömt kasta in i det lilla kapital han ärfi efter den komprometterande kopian i sina föräldrar, hvilka förestått en kolskrubben.
Romfilial af en veneziansk spets- firma.
För resten tog han dagen Men det var ingen anteck­ som den kom, målade den ena ningsbok, det var ett samman­ taflan efter den andra i sitt ga mla vikt papper, som Febo tog fram Tizianmanér, mest naket i fria och räckte honom med en min, luften, exponerade och blef som nästan kunde kallas för­ ihjältigen.
Signaturen Febo ha- " lag tar mig friheten att presentera er en liten räkning. "
älskad.
4 1DUNS JULNUMMER de försvunnit från Roms horisont, antagli­ ten, men så kom han att tänka på, att om gen slukats af det litterära proletariatets hon infe förstod hvem den kom ifrån, tjä­ gungfly, men det hade kommit andra sig­ nade den ju till ingenting, och förstod hon naturer i hans ställe, hvilka tydligen beträf­ det — ja, d å kunde han riskera att bli upp­ fande Mauro Santini tagit i arf något lyst­ sagd till nästa månad, och därmed vore allt ringsord af Febo.
Den unge målaren, som nu hopp ute.
Nej, slugare måste saken skötas.
egentligen inte längre kunde kallas så ung, eftersom han redan fått ett par silverstrim­ Nästa gång han gick in till signora Valeri mor i sina svarta hårkaskader, skrattade åt för att betala hyran, låtsade han sig för till­ alltihop i sitt glada kamratlag, men han hade fället ha mera ondt om pengar än han verkli­ norditalienskt småborgarblod i sina ådror gen hade och bad så vackert men på samma och därmed en dryg portion seg och opti­ gång med den skälmaktiga tvärsäkra ton, mistisk t ro på sin egen förmåga att slå ige­ som hans gamla mamma aldrig kunnat stå nom.
Det v ar bara en tidsfråga, när den sto­ emot, att hädanefter få betala sin hyra per ra händelsen, hans genombrott, skulle in­ vecka i st ället för en gång i månaden.
Om träffa, det visste han, ty han kunde ju ej un d­ det beviljades, erbjöd han sig att betala en gå att se, att hvarje ny tafla han fick ihjäl- extra lira i v eckan som ränta.
Men det till- tigen var ett afgjordi framsteg.
lägget hade han kunnat bespara sig, ty fö rst I den na soliga förtröstan kunde det ej falla och främst afböjdes det af sora Sabina, och honom in att gå där i åratal och hysa groll för det andra gick hon in på hans egentliga mot det där kräket Febo, som ändå hade förslag med en beredvillighet, som vittnade försinkat honom så pass länge.
Men ibland om att hans tur hos gamla gummor ej heller småskrattade han för sig själf och tänkte, förnekat sig denna gång.
att det skulle vara en fröjd utan like, om Nu hade han alltså vunnit sitt mål att på han på något sätt kunde dritva med den ro­ elt osökt sätt få tränga in i Silvias närmaste merska konstkritiken.
Dess samvete låg tyd­ närhet fyra gånger så ofta som förut och ligen försänkt i den djupaste sömn, men tänk om man kunde väcka det med ett gapskratt, hvari hela den stora allmänheten kunde narras att instämma?
Om, • han bara kunde komma på någon riktigt bra idé ...
Men den kom till sist.
Under större delen af året bodde Mauro för besparings skull i sin ateljé, där han hade en järnsäng bakom en skärm, men då de kalla månaderna kommo, måste han alltid hyra sig ett rum någonstädes, där det fanns sol — he llre sol än kamin.
Så hade han i början af det nya århundradet råkat bli hyresgäst hos signora Sabina Valeri, en ämbetsmannaänka, som lefde på att hyra ut rum i sin våning vid via Gregoriana helt nära hans ateljé.
Då han var inne hos hen­ ne och betalade sin första må- nadshyra, uppsnappade han en skymt af hennes dotter, som stod Han fick nöja sig med att någon enda gång möta lilla Silvia och sneglade förstulet på honom i den halföppna dörren till ett inre rum, och hans hjärta flammade upp kanske få se en glimt af henne och hvem som torrt fnöske.
Just en sådan där vet?
— till sist måhända bli föreställd för liten mjuklemmad, hvithylt varelse med henne eller rent af råka på henne ensam stora violfärgade barnögon och gyllen- i matsalen, om gumman var utgången eller rödt vågsvall af venezianskt solskenshår upptagen.
Och naturligtvis skulle han bo hade han alltid drömt om att få tillbe kvar hos signora Valeri äfven då den var­ och famna.
Men den drömmens förverkli­ ma årstiden kom.
Det.
gick alldeles som han hade planerat.
gande var nog bara en chimär, ty visst såg gumman Valeri snäll och rar ut, men att låta Det var som om Silvia räknat ut på förhand, sin dott er göra bekantskap med e n hyresgäst hvilken dag och stund han skulle komma, i Mauros något bohêmearfade stil, därtill ty hon stod alltid bakom den halföppna var hon väl för mycket klok och beräknan­ dörren till salotion och rodnade lika vac­ de romarinna.
Under den första månaden kert, och innan sora Sabina, som för fick han nöja sig med att någon enda gång hvarje besök blef allt fryntligare och mo­ möta lilla Silvia — ty s å hette hon, det hade derligare, hade stängt tamburdörren efter portvakten talat om — i tr appan då hon kom honom, hade han alltid hunnit möta en viol- hem frå n sina promenader följd hack i häl af blå, undrande men icke ovänlig fråga från en kvinnlig tjänsteande som dygdvaktande de stora barnaögonen.
Någon presentation drake.
Men då han drog sig åt sidan och hade dock ännu icke förekommit.
Den första februari råkade han i sin ifver stod där tryckt mot trapp-pelaren med blottadt hufvud för att låta den sköna pas­ visst komma litet för tidigt.
Gamla Pasqua sera, såg han tydligt af hennes skära per- gick i salen och svabbade golfvet med våt sikorodnad, att hon trots sina nedslagna sågspån; alla stolar hade hon staplat upp ögon kände den oafvända, glödheta på bordet.
Hon bad Mauro stiga in i s alot- blick, hvarmed han sög sig fast vid hennes ton och vänta på signoran, som genast skulle unga skönhet.
Han funderade på att ano­ komma.
Det var där inne i det lilla med dussin­ nymt s ända hçnne sin kärleksbikt med pos­; k1, i: M: grannlåt smaklöst pyntade förmaket Mauro fick sin stora upplefvelse.
Men den hade alls ingenting med kärlek, eller gyllenröda vågor att göra.
Det första han fick se, då han kom in i deita rum, där han aldrig förr fått sätta sin fet, var en tafla, som hängde öfver soffan i sällskap med ett par kväljande tyska oljetryck och grupper af kolorerade vykort.
Det klack till i honom.
En gammal äkta venezianare, så sant han lefde!
Sådant kunde han inte ta fel på.
Han drog undan den tjocka fön- stergardinen för att låta morgonljuset s tröm­ ma in.
Och under århundradens smuts up­ penbarade sig för honom en San Sebastia- no, bakbunden vid trädet, knäfigur, guldkar- nation med rosiga skuggor, tunna, breda penseldrag, alla lokalfärgerna underordna­ de helhetstonen ... Om detta infe var Ti­ zian i hans ungdomsmanér, så var det hans lärare Giorgione, gudarnas älskling, som dog för ung för att själf bli med veten om, a tt hela den moderna världsliga målarkonsten skulle komma att tändas till lif af snilleljuset i hans konstnärsöga.
Mauro var så gripen af synen han hade framför sig, att han omedvetet satte sig på en stol vid väggen, midtför iaflan, som han slukade med ögonen.
Ja, visst var det Giorgione ... gamle käre Giorgio, Zorzo från Castelfranco!
Så mycket själ hade den utåtvände Tizian aldrig kunnat lägga in i eit ansikte ... och det drömmande uttrycket i den afskedstagande blick, som den af en enda pil i bröstet så­ rade ynglingen sände ut öfver Guds vackra värld, det sofvande kvällslandskapet med sin solned­ gångshimmel ... det vemodet var så äkta, så unikt Gio rgiones eget, att någon tvekan ej kunde vara möjlig.
Han hade just rest sig för att gå fram och undersöka dukens yta litet n ärmare, då sora Sabina i detsamma stod midi framför honom.
Utan a tt ens ge sig tid a tt hälsa brusade han ut med frågan: i trappan.
" Hvarifrån har ni fått den där Iaflan? "
Gumman såg förvånad ut.
" Det där gamla skräpet?
Det har gått i arf i min salig mans släkt sedan urminnes tider.
Är det kanske något värde med den? "
tillade hon plötsligt i en ton, som först lä) öfverraskad, men slutade i diplomatiskt för­ siktig liknöjdhet.
" Något värde?
Jag tror, jag är öfver- tygad om, att den är målad af en af värl­ dens största konstnärer och att den är värd en half miljon! "
Nu var turen hos sora Sabinas knäveck att ge tappt.
Hon såg halft sinnessvag ut, där hon saft på stolen, men hämtade sig snart och utbrast: " Ni vill dri fva med mig.
Det är inte vac­ kert af er. "
" Säg mig fort hvad ni vet om den där taflans härkomst, så skall jag s edan förklara mig tydligare. "
" Herre Gud, jag vet så godt som ingen­ ting.
.. bara att den troligen är inköpt af nå­ gon oldfar till min man på en auktion för ohyggligt länge sedan, kanske på sjutton­ hundratalet.
Se, en af hans stamfäder var hofmästare hos en kardinal Aldobrandini, och när kardinalen d og ... ja, de t där är ur- mmmm
IDUNS JULNUMMER gamla historier, so m det har växi tjockt med spindelväf ö ' fver.
Ja, och så vet jag, a tt det står något obegripligt skrifvet bak på du­ ken, nederst invid ramen ... " 1 näst a minut hade Mauro utan att be om lot lyft ne r taflan, hvars murkna ram knaka­ de i s ina fogningar, och lagt ner den fram- stupa på bordet, och på den mörknade gam­ la dukens baksida stafvade han sig mödo­ samt till följande inskription med bleknad och nästan oläslig 1500:talsskrift: " 1 506 f o f a t t a g u e s t a t e l a d a m a i s f r o Z o r z o d a C a s t e 1 f.
.
Resten var utplånadt af tiden.
" Zorzo da Castelfranco! "
skrek han med lubel i rösten, och så började han gå af och an på golfvet med händerna i byxfickorna och tusen tankar myllrande i sitt hufvud.
Sora Sabina hade visst talat en lång ramsa till honom, men han hade inte hört ett ord.
Så tvärstannade han framför henne och sade: " Det kanske inte är en half miljon ... jo, det skulle Pierpont Morgan eller mrs Gar­ dener ge med uppräckta händer, men då blef det alltid et t förf ärligt trassel med lex Pacca, som förbjuder utförsel af antika konstverk från Italien, o ch man måste vara med om en hop smussel och smuggel och intriger, och taflan skulle ändå till sist komma att hamna hos italienska staten för katiske hundra tusen.
Men en stor skatt har ni liggande fram­ för er här på bordet, det ger jag er mitt hedersord på.
Vill ni nu, till tack för att jag har gjort den här upptäckten åt er, lofva att tiga med den i ... låt oss säga ett halfår till?
Under tiden skall jag reda ut saken ordentligt och göra tnina anordningar, så att jag se­ dan kan hjälpa er med att sälja taflan till högsta möjliga pris ... till A merika eller helst till italie n­ ska staten.
Jag begär naurligi- vis ingen provision; hvarenda soldo skall hamna i er pung.
Men jag kan inte släppa den härliga taflan ur sikte nu ... inte nu ... inte p å några månader.
Ni m åste låna mig den tills vid are och låta mig g öra den ren från smuts och fernissa och för resten kopiera den eller göra med den hvad jag vill, om jag svär på att inte vålla den något ondt, tvärtom ... ni får igen den alldeles oskadd första juli i år.
Säg, den tjänsten kan ni väl göra mig för alt jag skaf­ far er minst hundra tusen? "
Hon så g på honom med en lång, misstänk­ sam blick och knep ihop munnen.
Hon var alldeles villrådig och visste inte hvad hon skulle våga svara den där besynnerliga människan.
" Ni misstror mig, jag ser det, " sade han.
" Men är det resonligt, tycker ni?
Jag kunde iu ha förtegat alltsammans för er.
Jag kunde ha bedt att få köpa " det där gamla skrä­ pet ", som ni uttryckte er, för ett par hundra lire, o ch ni skulle gladeligen ha gått in på den handeln, och då hade det varit jag, so m med full och laglig rätt hade stoppat de hundra tusen i min ficka.
Säg, käraste so- ra Sabina, tror ni ä nnu, att jag försöker be­ dra er, att jag vill er något ondt?
Om ni så vore min egen mor, kunde jag in te handla ärligare mot er än jag nu gör.
Men jag har nu en gång fått i mitt hufvud, att jag vill kopiera taflan, och det kan ni v äl inte neka mig, då ni ser, att det skulle göra mig en sådan glädje? "
Han såg på henne med sina omotståndliga bruna ögon, men hon lät ej rubba sig en tum från den försiktiga ståndpunkt, där hon slagit rot med bägge sina fötter.
" Jag kan ju lofva att tänka på saken, " sa­ de hon för att slippa ifrån honom åtminsto­ ne för tillfället och få samla sina tankar i ensamheten.
" Till i morgon då? "
inföll han ifrigt.
" I morgon vid samma tid kommer jag tillbaka för att hämta ert jaord, " sade han och lade bägge sina händer på hennes axlar.
Men hon knyckte dem af sig och reste sig.
" I morgon vid den här tiden skall ni få mitt svar, " sade hon.
Och därmed måste han låta sig nöja.
Han drog en suck och gick — gick utan att ha betalt sin hyra och utan att ett enda ögonblick ha tänkt på att speja efter de violblå ögonen.
Han rusade direkt i väg till sin vän Guy Marston, som hade ett litet konsthistoriskt bibliotek på flera olika språk, och där fann han nästan genast i Ridolfis " Konstens underverk " af 1646 den notisen, att furst Aldobrandini i Rom ägde en San Sebastia- 5 " Signorina Silvia! "
utbrast Mauro med en glädjeblixt i ögonen.
Tänk, den förtjusande varelsen hade tagit hans parti, hon hade i all stillhet gjort sig till hans bundsförvant!
" Ja, " sade sora Sabina, som om hon gis­ sat hans tanke, " men det var inte alls för er skull; hon ansåg att jag för mitt eget eviga väl inte kunde försumma att göra en god och oegennyttig gärning.
' Den här taf- velutlåningen är lika mycket värd som om du hade gifvit tio stora vaxljus till madon­ nan ', s ade hon, och Silvia är så klok och så mån om mig * jag följer alltid h ennes råd, kan aldrig neka till hva d hon ber mig om! "
Det kunde vara bra att veta längre fram i tiden, tänkte Mauro, och så tog han gum­ man i famn och gaf henne en smällkyss på bägge de runda kinderna.
" Och nu vill jag så gärna tacka signori- nan, " sade han entusiastiskt.
i Men d å drog sora Sabina sig in i sitt skal.
" Behöfs inte, " sade hon snäft, " jag skaV nog föra fram edra tacksägelser ordent­ ligt.
Det står infe i mina hyresgästers kon­ trakt, att de ska få kurtisera min do tter. "
Innan Mauro tog taflan och bar in den till, sig, redogjorde han i korta drag för sina afsikter med den.
Då gumman varit så tillmötesgående, kunde han ju infe låta henne gå där okunnig om, hvilken intrig hon ovetande inlåtit sig i.
Med risk att hon skulle åtra sig be­ rättade han om signaturen Febo, om sin långa tysta kamp mot de romerska konstrecensenternas hårdnackade föresats att tiga ihjäl hans taflor och om sin egen idé att nu hämnas på dem och locka dem i en fälla genom att på vårutställningen i Belle Arti exponera en af honom själf sig­ nerad kopia af Giorgiones för hela världen okända Sebastian.
Han var alldeles säker på, att de skulle röja sin grofva okunnighet och låta det odödliga mästerver­ ket drabbas af samma tystnadens dödsdom, som i åratal varit hans egna verks öde.
Sedan han fått herrar kritici att kompromettera l i sig ohjälpligt, skulle han bekänna alltsammans i tidningarna.
Det En gammal äkta venezianare, så sant han lefde!
skulle bli skandal naturligtvis, no i halffi gur, målad af Giorgione.
Här hade och han visste, atf han gjorde sig för all­ han alltså, hvad han aldrig vågat hoppas tid omöjlig inför kritiken och att alla romer­ på, då det gällde ett så af hemlighetsfulla ska utställningar sedan skulle vara obevek­ skuggor omhvärfdt konstnärsnamn, ett nä­ ligt stä ngda för honom, men det frågade han stan ovedersägligt sannolikhetsbevis på, att inte efter.
Revanschidén hade borrat sig den tafla han nyss upptäckt var ett af Ca- så fast i honom, att han nu måste göra sig stelfrancomästarens sällsynta verk, som den kvitt; d et var det enda sättet för honom kommit på villovägar under århundradens att få tillbaka sin arbetsro.
lopp och fört en obemärkt tillvaro hos ro­ Sora Sabina hade hört på med nyfiket in­ merska småborgare.
Han måste bita ihop tresse och tycktes inte alls baxnas för sin tänderna för att inte skrika till af glädje egen andel i intrigen.
Tvärtom, hon f örklara­ och förråda den stora hemligheten för Guy.
de, att den där skandalen skulle dra hela Ty hvad han nu hade i sinnet, det fick in­ Italiens uppmärksamhet till hennes tafla, och gen, som hade det ringaste med den romer­ att hon sedan skulle få mycket lättare atl ska konsfnärsvärlden att göra, ha en aning om.
sälja den till ett kolossalt pris.
Men hon tog Dagen därpå gick han in och betalade sin löfte af honom att inte sälja sin kopia, förr hyra och sedan blef det geaast tal om den än hon hade sålt och fått betalt för origi­ helige Sebastian.
Gumman gick in på hans nalet.
Det kunde han lätt lofva, ty han skulle förslag, men hon ville h a skrifligf på, att det troligen i al la fall komma att behålla kopian själf som ett minne af den roligaste episo­ endast var ett lån till första juli.
" Ser ni, att ni inte kunde stå emot ert go­ den i hela hans lif.
Mauro grep sig genast an med att kopi­ da hjärta, " sade Mauro triumferande medan han skref ut förbindelsen vid det lilla skrif- era den helige Sebastian och höll under en hel månad sin ateljé obevekligt igenbommad bordet i sora Sabinas salotto.
Han " Det är inte alls mig ni har att tacka för för kamrater och andra besökande.
det här, " afböjde gumman, " det är min d ot­ arbetade med sådan ifver, att han knappt hade tid att ägna lilla Si lvia en tanke.
Nå- ter Silvia, som ..
IDUNS JULNUMMER 6 gon enda gång mötte han henne i trappor­ na, men med tanke på den där paragrafen, som inte stod i hans hyreskontrakt, gjorde han våld på sig, tog djupt af sig hatten och gick henne tyst förbi.
Men han hade ett brottsligt medvetande af, att den eldblick, hvari han insvepte henne, inte var likavörd- nadsfull som hans hatt.
Hon besvarade endast hans hälsning med ögonlocken, men nog var det besynnerligt med de där violbuketterna som han då och då fann på sitt bord om kvällarna, då han kom hem.
Gamla Pasqua, som städade hans rum, försäkrade visserligen med ogenom­ trängligt allvarlig min, att det var hon som satt in den, men ... men ...
Han hade just inte tyckt om violer förr, men nu kunde han aldrig bli mätt på att in -- supa deras doft, och han tyckte, att den trängde in i honom, ända ner i hjärtrötterna.
Och om morgonen, då han vaknade, mötte de där blommorna hans första yrvakna blick som eri tyst och undrande fråga i ett par violögon, som han kände till ...
Medan han målade på sin kopia och så troget som möjligt sökte återge den för­ näma tonen hos originalet, som rengjordt och befriadt från sin spruckna fernissa nu strålade emot honom i en mild harmoni af mörkgrönt, blekrödt och elfenbensgult, pri­ sade han sig lycklig, som för sitt ändamål just träffat på detta gammalvenezianska verk, hvars teknik stod i så nära samband med den han hittills af full öfvertygelse an- vändt i sina utställningstaflor.
Juryn skulle alls icke dra några misstankar mot hans Sebastian, som ju vid hastigt och liknöjdt påseende kunde förefalla som en pastisch efter Tizian hållen i Mauros vanliga arkais- tiska manér.
Att taflan skulle bli refuserad, hyste han alltså ingen oro för.
Men då kopian nalkades sin fullbordan, blef han allt mindre belåten med den.
Han hade bestämdf öfverdrifvit det naiva i be­ handlingen af bladverket på löfträdet, hvar- vid martyren var fastbunden, och framför allt hade han inte lyckats återge den på samma gång skönhetsdruckna och vemodiga blick, hvarmed den döende ynglingen sade världen sitt sista farväl.
Man måste vara poet för att kunna få fram något så­ dant, det räckte infe att vara en någorlunda skicklig målare.
Då han ställde upp de båda taflorna bredvid hvarandra och jämförde dem, greps han af missmod och var nära att ge alltsammans på båten.
Men så glimmade en ny i dé upp i hans hjärna som en elektrisk gnista; den växte; bredde ut sig och ... Mauro kastade sig ner i sin länstol och satt länge framåtlutad med händerna pres­ sade mot ögon och öron, som om han ostördt ville stirra in i det där nya, vansin­ niga, omotståndligt frestande galghumoris- tiska ...
Men så sprang han upp och slog.till ett skallande skratt.
Och han ropade alldeles högt: " Ja, så, just s å skall det gå till! "
* Utställningsnämnden hade som vanligt alls icke gjort några svårigheter att ta emot Mau­ ros taflor.
De voro två denna gång: ett por­ trätt af den i Rom så kände pastellisten Guy Marston och en San Sebastiano i hans van­ liga manér, naket mot grönska.
Bägge du­ karna voro infattade i likadana släta svarta ramar, som nyss kommit på modet, och voro signerade nere i v änstra hörnet med ett nä­ stan fräckt utmanande Sanfini i blodrödt.
De fingo e n dålig plats bredvid hvarandra på en illa belyst vägg i ett af utställningspalatsets TRE DIKTER.
Af PÄR LAGERKVIST.
SYN.
DU LJUSA DAL, DÄR LÅGA SKO- gar stå, där bleka skördar ifrån fälten bårgas och ängens breda bädd af blomstrens alla spröda kalkar färgas!
Tom står rymden kring din rikedom.
Ett öde djup.
Om natten stjärnor stirra därinne dunkelt blå, om morgonen där mörka fåglar irra.
IDYLL.
EN LITEN BLÅ FOT, BLÅ MOSSA, blå sol.
Det är sommar, sommar i skogen.
En liten hvit skugga.
En skummande våg.
Det år sommar, sommar i skogen.
En liten blå gosse i de blåaste skor, en liten hvit sjö djupt i skogen.
Hela lifvet är så lite t; en ung och vac­ ker mor som leker med sitt vackra barn i skogen.
• LIKTÅGET.
STELT SKRIDA HÄSTARNA, svarta, grå.
Stumma sitta mänskorna.
två och två.
Hof varna bulta.
Klockor slå.
Men ensam ligger den döde.
Svarta och räta tömmar gå öfver hästarnas länder, gripas af händer, frusna två.
Morgonen klarnar isig och rå.
Men blommor hölja den döde.
smårum, och åtminstone den första dagen drog folkmassan dem likgiltigt förbi.
Men då tidningsartiklarna kommo och Mau­ ro glupskt kastade sig öfver dem, blef han förvånad öfver att se siti namn nästan i de m alla.
Men gåtan löstes snart.
Det var Guy Marslons porträtt, som hade tilldragit sig uppmärksamheten, därför att den unge en­ gelsmannen var en inom Roms konstnärliga och journalistiska kretsar mycket uppburen anekdotberättare och emedan likheten verk­ ligen var slående.
Porträttet fick visserligen intet beröm, men dess existens påpekades i alla fall, och då kunde det ej undvikas, att Mauros namn fick slinka med, till på köpet med spärrad stil som alla de andra konst­ närsnamnen i utställningsreferaten.
San Sebastiano nämndes däremot icke med ett ord.
Jo, de t var sant, då Roms store tongifvande konstkritiker ändtligen kom med sin artikelserie i tidningen Roma, stod där ordagrant att läsa följande: " En viss S a n t i n i ' ökar katalogen ', som Leporello säger, med ett mansporträtt i Tizi- anskt eller rättare sagdt Lenbach ' artadi el- icrklangsmanér.
Det verkar käckt gjordt och alls icke osympatiskt, kanske för originalets skull, kanske också därför att porträttet pla­ cerats bredvid ett annat alster af samme Sanfini, ett absolut misslyckad!
försök till imitation efter en målarskola, som gick i sin graf för nära fyra hundra år sedan och bor­ de kunna få vara i fred för okynniga spök- besvärjare.
I våra dagar gör denne dåsigt sentimentale och tafatt målade San Seba­ stiano ingen människa glad. "
Denna seger utöfver all förväntan gjorde Mauro öfverlycklig; han kunde knappt hålla sig skicklig på gatan, där han gick med tid­ ningen i fickan, och brottades med en vild lust att göra luftsprång och hojta och skråla som en gatpojke.
Han väntade i en vecka till, men ingen tidning tycktes ha något mera att säga om honom.
Då slog han sitt stora slag.
Tribuna, Ro­ ma och turistorganet L ' Italie innehöllo sam­ tidigt följande på synlig plats inrymda till - kännagifvande: " Sedan kritiken nu tycks ha sagt sitt sista ord om de båda taflor undertecknad i å r ex­ ponerar i konslpalaisef vid via Nazionale.
ber jag att få bekänna en synd, hvarom ut- ställningsjuryn naturligtvis sväfvar i o skulds- h v i t o k u n n i g h e t: d e t " a b s o l u t m i s s l yc ­ kade imifafionsförsök ", som jag kallat San Sebastiano och försett med mm signatur, är inte af mig, det är måladt anno Domini 1506 af en icke alldeles okänd mä­ stare vid namn Giorgione da Castelfranco och har för ett par månader sedan af mig upptäckts i e nskild ägo här i R om.
Om man vill öfvertyga sig om, a tt taflan i frå ga ej ens är en kopia efter nämnda mästerverk, utan det verkliga, äkta originalet själft, behöfver man endast försiktigt aflägsna den nya duk jag försåtligt anbragt på den gamla målnin­ gens baksida och på den ursprungliga duken läsa den åldriga inskrift, s om intygar, att räife upphofsmannen är " m a i s t r o Z o r z o da C a s t e 1 f ... " Jag ber juryn uppriktigt om ursäkt för att jag på sätt och vis inblan­ dat den i mitt oskyldiga bedrägeri, hvars udd är riktad åt helt annat håll.
Om någon af Roms konstkritiker med an­ ledning af denna lilla fars skulle anse sig ha ett ord otaladt med mig, träffas jag dagli­ gen mellan 2 och 5 i ateljén n:r 7 via Mar- gutta 33, där äfven den maskstungna origi- nalramen till Gi orgiones tafla finnes att be­ se.
Till a llmänhetens lugnande ber jag ock­ så få meddela, att det nedre vänstra hörnet af taflan, som jag p å grund af tidens härjnin­ gar måst täcka med ny färg och där jag va­ rit nog hädisk att på kif anbringa min egen signatur, ytterst lätt skall af mig kunna åter­ ställas i sitt ursprungliga ruinerade skick, då taflan nu förmodligen af utställningens le­ dande män hals öfver h ufvud expedieras till­ baka till via Margutta.
Vördsammast Mauro Santini. "
Men taflan blef icke återsänd, och uisläll- ningskommittén iakttog den djupaste tyst­ nad, eftersom Giorgionetaflan i vecktal kom att utgöra den clou, som drog myllrande och entrébetalande folkmassor till konstpa- latsef.
Några besök af kritici hördes heller icke af vid via Margutta.
De ' befarade kan­ ske att där af syndaren själf mötas med samma homeriska löje, hvaraf hela Rom gen- ljudit da g efter dag och som fått ett eko i en massa kåserier, insändare och skämtdikter i stadens alla tidningar.
De visste kanske också, att de ej skulle
7 ID UNS JULNUMMER lyckats iräffa brottslingen mellan fyra ögon, ty de t var en känd sak i hela Rom, att genom ateljén n:r 7 via Margutta 33 dagen i anda gick en ström af besökande: konstälskare, turister, societetsdamer, till och med kardi­ naler och kungliga prinsar, hvilka alla ville se denne gyckelmakare Mauro Santini, fing­ ra på den antika ramen eller köpa något al­ ster af hans okynniga hand som ett pikant tillskott till tafvelsamlingarna i en romersk lyxvåning.
Det påstods, att han inom en vecka fått sälja alla de målningar, som i å ra­ tal s amlats på lager i hans ateljé, så att där nu inte fanns en bit målad duk kvar utom Giorgionekopian, som han envisades att be­ hålla.
En påpasslig fotograf hade för en rund summa, som Mauro genast öfverlämnade till sora Sabina, köpt sig rätt att reproducera originaltaflan i. Belle Arti och på brefkort sprida den i Rom och öfver hela Italien, ett geschäft, som han iär ha förtjänat en väl­ dig klump pengar på.
Men Mauros eget fo­ tografiporträtt lyckades han ej komma åt - för sådan ära à en soldo hade denne in­ tet sinne.
Mauro Santini hade på en enda dag blif- vit en ryktbar man.
Societeten täflade om att låta måla sig af honom.
Och för att öf- verskyla, att det mest var ett pikanteri det gällde, låtsades man i början tycka, att han verkligen var en utmärkt konstnär, någonting i stil med den afgudade Lenbach, som nyli­ gen lämnat sin praktfulla ateljé i palazzo Borghese och flyttat hem till München, till stor sorg och saknad för alla Roms u p p e r t e n.
Och genom att flitigt upprepa detta själfurskuldande omdöme fick man det små­ ningom fa stslaget hos sig och andra som djupt och allvarligt grundadt.
Mauro Santini v a r en utmärkt målare, det kunde inte vara tu tal om det; han hade bara delat de stora ge­ niernas vanliga öde att gå misskänd i åratal och slutligen genom en slump halka ir.
på ärans väg.
Han var visserligen icke en så­ dan där målarkonstens Worth, som med le­ kande skräddarfingrar trollade fram floder af siden och äkta spetsar på duken, men det var också en upphöjd känsla att se sig själf på hans porträtt blicka f ram ur e tt mys­ tiskt halfdunkel med ett allvarsblekt do- garessaansikte, bakom hvilket man anade en värld af tankar och drömmande nobla känslor.
Sannerligen, ett af honom signe- radt porträtt på en sidenvägg hade en rent af trollsk förmåga att adla en miljö af frivol lyx.
1 åratal fortforo engelska ladies och ro­ merska principessor att låta sina ekipage hålla utanför via Margutta 33, till dess Mauro Santini villfor sina kunders enträgna bö­ ner och lät bygga sig en pompejansk villa i en pinjedunge utanför porla Pia.
Hans rykt­ barhet hade tydligen inte varit af det efe­ mära slag, som den i början mot honom så uppretade konstkritiken hade insinuerat.
Det var ju också omöjligt att inte vara trogen beundrare af en så älskvärd man, som all­ tid h ade ett originellt skämtord till ha nds att lifva upp en med, om man någon dag var mindre upplagd för att posera, och som där­ till hade den idén att aldrig ta emot in­ bjudningar, så att man måste söka upp honom i h ans ateljé, om man skulle få träffa honom.
Han umgicks på det hela taget en­ dast med sina gamla kamrater från bohem- tiden.
Men det berodde kanske på, att han, som det påstods, hade gift sig under sitt stånd.
Han deltog ej heller i utställningar, åt­ minstone icke i Rom.
1 Venedig, Milano eller Paris förekommo då och då taflor af honom, alltid naket i fria luften, hans gamla manér, som han förblifvit trogen och där han upp­ nått ett erkändt mästerskap.
Fastän han som sällskapsmänniska närmast kunde kallas en älskvärd gamin, var han som konstnär fort­ farande samma hårdnackade tvärvigg, som bara gick sin väg rakt fram.
Så tjurskalligt som han till ex empel betett sig angående Giorgionetaflanl Det var en offenllig hemlighet, att regeringen skickat till honom undervisningsministern Baccelli med ett anbud på 200,000 lire, om mäster­ verket fick införlifvas med statens samlin­ gar i casino Borghese.
Men han sade nej, han ville behålla San Sebastiano för sig själf och höll den efter utställningens slut svart­ sjukt dold för allmänheten.
Man visste, att han sedan förvarade den i ett af den pompe­ janska villans inre rum, dit ingen besökande hade tillträde.
Det såg ut, so m om han ville, att hela gyckelhistorien skulle komma i glömska.
Faktiskt var, afi han själf aldrig berörde den med ett ord, att han tog emot den rikedom och den ryktbarhet, som den skaffat honom, med en viss likgiltighet och nästan med en nyans af skeptiskt människo­ förakt, som enligt hvad hans gamla bekar.ta påstodo varit helt och hållet främmande för hans natur före den stora ufsfällningsskan- dalen.
— Men Giorgionetaflan, hur hade den egent­ ligen kommit att hamna hos honom, då den ju en ligt hans egen uppgift fillhörde en helt annan person?
Det visste ingen utom han själf — och ett par till.
Den första juli utsiällningsåret,- hade han mycket riktigt kommit in titl so ra Sabina med taflan, vederbörligen renad från öfvermål- ningen i vänstra hörnet och åter insatt i sin gamla ram.
Han berättade, att han hade en massa anbud på den både från regeringen och utländska muséer.
Pierpont Morgan bjöd 800,000 lire, mrs Gardener i Boston en rund miljon, men då måste duken tas lös och smugglas ur landet i en dubbelbottnad kof­ fert eller i ett paraplyfodral.
Sora Sabina svarade, att hon haft god tid att tänka på.
saken och att hon på sin dotters inrådan be­ slutat att alls inte sälja taflan.
" Hon påpekar, som sanningen är, att jag inte behöfver någon miljon oc h att en miljon inte passar för mig.
Om jag sålde till s ta­ ten, vore det visserligen patriotiskt, men jag skulle kanske sedan i h ela lifvei gå och hata regeringen och dess lagar för att de hindrat mig f rån att på mer eller mindre knepigt vis kapa åt mig en amerikansk förmögenhet.
Småfolk, som oförmodat bli ri ka, f å ofta fixa idéer och bli sä llan lyckligare än förut.
Nej, taflan skall tills vidare stanna inom famil­ jen Valer i o ch bli min dotters hemgift — det är hennes egen idé och jag kan som sagt aldrig neka henne någonting. "
" Men då — 1 " utbrast Mauro häpen.
" Dê blir ju signorinan ett alldeles omätligt rikt parti! "
" Har ni n ågot emot det? "
" Ja, då kan j a g ju al drig få henne! "
" Vill ni ha henne då? ' '
" Hellre än jag vill l efva!
Jag har ju varit kär i henne sedan första gången jag mötte henne i trappan. "
" Och ändå har ni aldrig sagt henne det?
— Dumbom! "
" Jag är ju int e presenterad! "
" Det skulle infe ha hindrat er.
Mammor äro ju till för att vakta.
Men det är strunt till karl, som infe kan föra en gammal kä­ ring bakom ljuset.
Silvia har inte behöft vänta på någon presentation, hon känner er i grund och botten, påstår hon.
Hon har hört hvartenda ord ni har sagt till mi g i det här rummet.
Om ni int e vill ha henne, gifter hon sig aldrig, säger hon. "
Mauro gaf till ett rop och stirrade framfqj- sig som förhäxad.
En dörr hade gått upp, och genom den trädde lilla Silvia emot ho­ nom, litet blek om kinden, och frågan i hen­ nes ögon var mera undrande än någonsin.
Han visste inte, hur det gått till, men nu låg hon i h ans armar, hårdt tryckt till hans bröst.
Så blefvo de ändtligen presenterade för hvarandra.
— Då de varit gifta i e tt år, råkade han, mot sin vana, en dag vara vid dåligt lynne och fällde några bittra ord om, att han ändå, trots alla vackra föresatser, kommit in på ärans väg från en sidosfig och att han aldrig funnit d en utan publikens dumhet.
" Bry dig infe om det, du, " sade Silvia, " du har ju egentligen aldrig gjort hvarken god!
eller ondt för att komma in på den vägen.
Ditt mål v ar från början bara att bli o beroen­ de af allt och alla och få måla ostördt efter ditt eget hufvud. "
" Hur vet du det? "
utbrast han öfverra- skad och slagen af det nya ljus hon gaf ho­ nom öfver hans eget innersta jag.
" Skulle jag inte veta det, jag som har lef- vat i ett år med örat tryckt mot ditt hjärta?
För resten visste jag det första gången jag mötte dig i trappan. "
" Hu, jag börjar nästan bli rädd för din mystiska allvetenhet och visdom! "
sade han.
Hon smålog och gaf honom en lång kyss, och i den kyssen låg hela förklaringen på hennes visdom.
— Men kanske var lilla Sil via själf ej så all­ deles fri f rån den världsliga ärelystnad å sin mans vägnar, som hon totalt frånkänt ho­ nom själf.
Hon tycktes bli mycket gladare än han för hvarje gång guldmedaljer eller ordnar regnade öfver honom.
Och då de varit gifta i f em år, sade hon till hon om med sin lilla barnsligt förnumstiga min: " Vet du hvad vi skola göra?
Vi ska ge staten gåfvobref på San Sebastiano — ja.
att utfås efter vår död naturligtvis.
Men låt oss göra det nu, innan våra barn växa upp — de kunde bli ledsna och försöka hindra jj oss.
Det blef som hon ville.
Och nu tros del, att nästa gång kung Vittorio utnämner en ny kull a f senatorer bland män, s om " gjort sta­ ten utomordentliga tjänster ", skall Mauro Santini vara själfskrifveii.
Illustratör: Edvard Berggren.
IDUNS JULNUMMER 8 «; ii &lt;c_ TRE DIKTER AP BO BERGMAN ' I DRÖ / ASKEFPEN.
k JÄG DRÖMDE att lifvet gaf mig ungdomens lust igen, ocl) åter satte jag af med alla klutar på spänn ocl) alla vimplar yra.
Nu skulle det gå för l) i ocl) l) ej l) vart blindskär förbi.
Nu skulle min skuta styra besättning steg jag ombord, ocl) under en blodig sky försvann min fädernejord, där grafvarna stilla bäddas.
Snart satt jag som l) averist ocl) räknade l) vad jag mist — men allt, som var värdt att räddas, ur bränningen stolt ocl) fri.
blef ändå räddadt till sist Men allting gick som det gått Nu ser jag det; min förlust en gång i världen förut.
Se djupet reste sig blott, var ringa förlust i sak.
Det verkligas karga kust ocl) så var seglatsen slut.
är strödd med spillror ocl) vrak Jag l) örde najader skratta åt mannen, som vräkts i land från vårlifvets vilda sjöar.
Man lägger väl upp så smått.
ocl) lå g bland spillror på strand En mark att stå på är godt, ocl) till de saligas öar ocl) värmde frusna ocl) matta lemmar vid bålets brand.
1 På nya drömskepp med ny l) ar ingen Columbus nått.
1 1
IDUNS JULNUMMER SKADESPELAREN.
MIN KONST är en skepnad för stunden, ej bunden som andras vid sten eller färg eller ord, ej bunden vid mer än en syn på en scen.
Jag bar kallat mig clovn ocb apa.
Jag bar dräpt mina egna drag.
Med makt af en gud, som kan skapa, bar jag lyft mig öfver mitt jag.
Jag b ar skrattat mitt skratt ocb gråtit min gråt.
Jag bar tviflat ocb trott ocb rasat ocb tiggt ocb förlåtit.
Otaliga själar ba bott i min själ som främmande gäster med brokiga öden ocb brott.
Fjvad stå r det nu kvar?
Några rester af spökande lif, som förgått.
För öppen ridå med applåder bar jag fallit som litet bvar.
I det tysta, där tanken råder, är knappast en frestelse kvar.
Den mannen kan ingenting narra, som vakar en nattstund ibland vid spegeln med ljusen s om darra på dammiga kransar ocb band.
9) Ii TRÄDET FÅ BRÄNDA TOATEN.
FINNS DET skog ocb våg ocb vindar?
Finns det källors sorl, som susar skönt?
Finns det fågelsång i snåren?
Çâr i röken, som förblindar, sträfvar jag på nytt med litet grönt till en blek bukett åt våren, fast jag knappast vet om det är lönt.
Kindstugatan firar lifvet med .buteljer, skrål ocb bandklavér ocb en låt på positivet på en gård i närmaste kvarter.
Brända tomten blef mitt öde.
Ingen källas klara flöde rinner vid min rot ocb svalka ger.
Illustratör: Ingeborg Uddén.
IDUNS jULNUMMER 10 A YAIH BRODER (X, I&lt; " / tAT) oACarih ÀixjhÀhÀijk ET GER EN EGENDOMLIG och bister känsla af vilse- kommenhef, när man, med bilden af den sedan ire år i krig förbrinnande civilise­ rade världen framför sig, påminner sig hur fredstan­ ken i s jälfva verket icke är någonting annat än kristendomens, den civiliserade världens trosläras, stora program.
Det sitora pr ogram­ mets — " frid på jorden " — framgång har allfså varit så ytterligt ringa, att man väl förstår den engelske tänkaren B e r n h a r d Shaw, då han ironiskt påpekar hur det var Barrabas, som på allmän begäran släpptes lös en viss fredag för snart 2,000 år sedan, och då han undrar om det, sedan nu Bar­ rabas fått regera oss all denna tid, kanske icke kunde vara skäl att börja försöka ett Kristi regemente i stället ... Och likväl h ar under de gångna snart 2,000 åren fredsianken i inskränkt mening, såsom vår tid fatfar den — an ii-krig, pacifism — icke saknat pion i är er.
Kyrkomötet i Clermont 1105 be stämde exempelvis, att kvinnorjord­ brukare och herdar med sina hjordar skulle få åtnjuta ständig fred.
Det var ett första försök till undantagslagstiftning i riktning att skapa något af " de civilas rättigheter ", såsom benämningen sedan blifvit gängse.
Ätt skapa en " europeisk jämnvikt " hägrade återigen redan vid s lutandet af Westphaliska freden.
Där stipuleras nämligen, att alla fredsaktens undertecknare äro skyldiga hålla alla dess stycken.
Men, säges, bryter en af dem mot någon af dessa, och kan den förolämpade ej själf ordna saken, så skola samtliga undertecknare ingripa med makt.
Vi fi nna här början till s amma tanke­ gång, som gör sig fullt klar gällande i den amerikanska, i juni 1916 b ildade " Föreningen för att framtvinga fred " (League to enforce peace) och som vill bli en alla nationers sammanslutning, fungerande så, att hvilken som helst stat, som började krig, ögon­ blickligen finge alla de andra, med ett ord hela världen, emot sig: icke blott ingen bundsförvant, icke ens någon neutral fann fridstöraren, ty själifva handlingen att draga i härnad stämplade en stat såsom brottslig, och språket lyder ju: den som tiger, sam­ tycker.
Den moderna fredsrörelsen har allfså hi­ storia bakom sig.
Genom otaliga krig och alla deras fasor har mänskligheten dock långsamt rört sig framåt mot insikten att ett ständig!
fredstillsfånd kunde och borde ska­ pas.
Den tyske filosofen Kant baserar för första gången en dylik tanke på rättens idé, då han framhåller nödvändigheten att på nationerna tillämpa samma principer som på individerna — detta ungefär samtidigt med att nationalitetsbegreppet, sådant vi fatta det, och som alltså icke är särdeles gammalt, börjat afgjorf utforma sig i Europa.
De för­ sta fredsförbunden grundades, enligt Passy, i Am erika, och kommo sedan, under tidigare hälften af 1800-talet, till England.
På 1840- talet se vi s å de första internationella freds­ kongresserna samlas, i London, Bryssel och Paris, och en af dessa inleddes af den store franske diktaren Victor Hugo med följande ord: " Vi ha samlats från alla världens hörn för att tillsammans begrunda Evangeliets skö­ naste sida, den som bjuder människorna att älska hvarandra såsom söner af samma far, och för att lära folken, att förnuftet hädan­ efter må fala, där hittills en dast styrkan haft ordet ".
Kort sagdt, fredsidén, bekämpandet af kri­ gets berättigande, utbrott eller former, är hvarken ny för oss eller i saknad af bear­ betning från äldre tider.
Och likväl, vi fråga oss med beklämning: hur kan det då vara, att den ändå faktiskt i det hela så litet be­ tyd,t?
Ännu på tröskeln till 1914, de t första svarta året, hölls i Bryssel en stor kongress, besökt af delegerade från 169 föreningar och 22 regeringar.
En permanent " fredsbyrå existe­ rade i Bern, och i Haag hade just invigts, under hela den civiliserade världens artiga uppmärksamhet och mångas jubel, ett ståt­ ligt fredspalafs.
På några få dagar kasta­ des allt öfver ända, som om det ingenting varit.
Så mycken möda, så mycket papper, så många lärda och vackra tal — öfver- ändal Och miljoner människors tro, hvilka verk­ ligen lefvaf i illusionen att något varaktigt skapats — ö fverända.
Och så har kriget haft sin gång.
Från första dag började fredsvännerna sitt a rbete; kriget hade ej räckt många vec­ kor förrän de första budskapen gingo mel­ lan dem.
Och medan kriget rasat, ha freds- idéns anhängare också gått till d et ena an- loppet efter det andra.
Men kriget ha de dock icke afbruiit, kriget har haft sin obarm­ härtiga gång.
Och den enda uppgift freds- arbetarne ärligt fått sig tillerkänd är .att få verka förberedelsevis till fredsslutet — hvars tidpunkt krigsherrarna dock en­ samma förbehålla sig att afgöra ...
Låt oss se sanningen i a nsiktet: vid blotta ropet på fred, om än aldrig så hjärtsli- tande menadf, ha Jerikos murar, krigets för­ skräckliga pansartorn, icke fallit.
Kriget, satt i gång, har haft sin gång — d ärför att dess mål också är fred.
Ja — därför att dess mål också är fred.
Intet krig har ändamål i sig själft; en så grotesk tanke kan knappt tänkas som ett dylikt l ' a r t pour l ' a r t.
Kriget har brutit ut af många skäl och under förevändningar, som heli säkert kunna diskuteras.
Men det har endast en tendens: fred: Allt beror blolt af hvilken fred, som åsyftas.
Det finns i krigets väldiga känslokomplex mån­ ga sidor, för hvilka vi måste böja oss med aktning.
Och den naturliga krigsiröfthet, som alltid och öfverallt inställer sig efter en viss krigstid, är ingalunda i hvarje fall att tyda som något utslag af pacifistisk Iifs- åskådning — ett misstag fredsvänner ofta begå.
Mången soldat, som i dag gärna kas­ tade bajonetten, skulle utan särskild motvilja taga upp den igen om ett år, på nytt gå ut under sång och blomsterhyllning, eldad af en viss stämning, ifall han blott till d ess fått hvila ut och matats ordentligt ...
Nej, på kriget som sådant med hvad därtill hör, in­ klusive krigsvilligheten af ena eller andra skälet, influera icke mycket fredsapostlarnas ansträngningar och offer, så länge krig in­ går i tänkandet som en naturlig faktor.
Fred är icke endast lika med i c k e-k r i g.
Om vi genom ett hokus pokus kunde, midt i en brinnande strid, få vapnen att falla ur händerna på alla de kämpande, vore ej där­ för gifvetvis fred vunnen.
Det ojämförligt viktigaste momentet i freden, en fredsviljans lefvande och lifsdugliga anda, ett f r e d s - tänkande, vore icke därmed ovillkorligen skapadt.
Det är i skapandet af ett dylikt tänkande, jämsides med lagstiftningsarbetet, men af ännu mycket djupare vikt och betydelse än detfa, som fredsarbetarne ha sin mondiala uppgift, nu och i dag och sedan, i morgon, efter kriget och allt framgent, tills målet är nådt: fredsvilja i det mänskliga tänkandet öfver hela världen.
Fredsvilja, som förhin­ drar vidare krigsutbrott.
Det kan tyckas, att den kristna kyrkan, eller de kristna kyrkorna, där skulle haft en försfahands väldiga uppgift genom seklerna.
Under någon tid stod denna uppgift också klar för Rom.
Men det må sägas rent ut, som så många likvisst tänka: kyrkorna ha längesedan upphört att vara Kristi andas redskap och intet annat.
Kyrkorna ha gått upp i världen och de tjäna världen, samt
IDUNS JULNUMMER ' * • — - * • 11 r - — - ... I:: " .- i:::: -- " » «« » - V. » - - • v,« » v v -- v- T-V * * « &gt; &gt; » vD utnyttja världen.
Under krig bli de intet an­ nat än nationella institutioner, inriktade på att naturalisera Vår Herre för egen räkning.
Tyskarnas berömda — oc h ökända — " Got t mit u ns " finns i sjä lfva verket på alla språk.
Hvad världen törstar efter midi i allt d etta, är eti verkligt förnyande af den anda, som bjöd " frid på jorden ", är ett verkligt revi­ derande af det broderskapets bud, som nu­ mera upphört att gälla hinsides hvarje na­ tions landsgränser, är ett ändfligt uppgående i större enheter, i en fasiare solidaritet mellan vida kretsar af människor, ä r en rätt­ vis m e d b o r g a r a n d a j o r d e n r u n d t.
Kriget har väckt den törsten, den längtan, blygt och svagt ännu hos många, omedvetet än hos otaliga, starkt och klarf hos några.
Dei är dessa någras sak att börja jätte­ arbetet och att ge uppgiften i arf åt nästa släktled.
Så länge kriget brinner, är det icke svårt alt hålla den s. k. fredsrörelsen gående.
Det låter kanske paradoxalt, men hvar skulle verkligen eljes en fredspredikare få tack­ sammare argument för sin sak, än genom att direkt peka på krigets konkreta skräckbil­ der eller ge dödens och förstörelsens siffror för dagen med det aktuellas hela hemska gripbarhet?
Men i fredstid?
Hvad hade man och hvad får man att komma med i fredstid?
Det var ändå, det är ändå i fredstid det afgörande verket måste utföras, icke i fe­ ber, förtviflan och nöd, utan i os törd ro, med öfverskådlighetens lugn öfver världen.
Det var i fredstid den stora, lefvande makt skulle skapats, som vid första orättfärdighet, vid första våldshandling, vid första sönder- sliina traktat, skulle ropat sitt: veto.
I f redskongressernas beslut från allra se­ naste år lägger man märke till bl.
andra principer, som besiämdt uttalas för uppnå­ ende af en varaktig fred: r e s p e k t f ö r nationaliteten och demokratisk kontroll af utrikespolitiken.
Det är godf och väl.
Nu.
Men hvar fanns det fredsförbund, som före 1914 nitiskt drog för­ sorg t. ex. om ett verkligt upplysningsverk just på de nationellt ömtåliga punkter, af hvilka en mellanfolklig konflikt kunde bero, såsom Elsass-Lothringska frågan, en befäst mur mot allt förstående mellan Frankrike och Tyskland sedan fyrtio år tillbaka, eller Balkanproblemet, en härfva af nationalitets- kraf och nafionalitetsförtryck, om hvilket hvarje upplyst statsman väl visste alt det var lika med en ständigt pyrande gnista in- lill en krutdurk?
Och hvar fanns det fredsförbund, som kraf­ tigt arbetade för att " brodern i vapenroc­ ken ", eller med andra ord hvarenda moders son i hela Europa, som nu sändls ut till ka­ nonföda, verkligen genom sin valda repre­ sentant skulle få lof att först själf afgöra, om han ville gå ut eller ej?
Allt de tta och mycket mer skulle utan prut gjorts i fredstid.
Men det gjordes ej, trots kongresser, fredspalats och många lärda öfverläggningar.
Det var teoreiici, som ar­ betade.
Med praktiska reformer ville de icke befatta sig.
De diskuterade rättspara­ grafer, men samhällsskicken, på hvilkas underlag rätfen skulle hvila trygg, lämnade de åt andra att sköta — eller van­ sköta.
De liknade trädgårdsmästare, hvilka inomhus rita planen till en park, men icke förvissat sig om jordmånens halt, där par­ ken skall anläggas.
Därför föll deras verk i kras vid första stöt af tändande krigs­ trumpeter.
Nej, de enda praktiska voro uppenbarli­ gen de, som insågo, att i all denna välvilja och lärdom hade liden mognat för en brutal kupp, och satte denna i gång ...
Så gingo pacifisternas illusioner i kras, och det man litet oegentligi Cty d e voro nog äldre) kallat 1914-års idéer fingo dansa sin skalp­ dans på spillrorna.
Till en tid, ja.
Till en tid.
Ty det har bara gått några få år sedan de idéernas triumferande genombrott, och redan kan man faktiskt tala om att de viss­ nat ner.
Mer har förändrats i id éernas värld i världen än på världskartan.
Den religion, hvars kärna är fred, har i tysthet, genom tingens egen logik, gencm hjärtans omedel­ bara uppvaknande, vunnit till sig oräkneliga anhängare, som aldrig tänkt på att bevista kongresser eller ens haft öra för den teore­ tiska fredsförkunnelsen.
Krigsidealets stjär­ na har bleknat öfverallt.
Om krigets s. k. skönhet skäms man att fala mer: dess pris var alltför högt.
Om krigets moraliska verk­ ningar vet man nu, a tt de äro af helt annan halt än dess förhärligare förkunnat.
Ett enda godt har kriget fört med sig: det har väckt folken till kunskap om det vansfyre, under hvilket de lefde — Ryss land som för­ sta och mest påtagliga exempel — och det ', v Vi V ' « A X, t i » '; &lt;, *.
k KJt 4 A A.
« V - / * + * har väckt själarna till kraf på en ny, en både djupare och enklare religiositet, än den som lät sig förena med kyrkornas sanktion af allsköns löftesbrott, våld och hänsyns­ l ö s h e t u n d e r p a r o l l e n " c ' e s t l a g ue r r e. "
Hvad vi nu förstå, det är att tiden före 1914 aldrig mer kommer åter.
Krigets hjäl­ tar, som det så ofta vandf och tomt fått heta, äro i sanning hjältar, namnlösa och omedvetna, fy deras blod har flutit till dö- pelse åt en ny epok — e n ny epok, beredd att rätta den gångna epokens misstag, en ny epok, längtande efter ny ledning till nya vägar och mål.
Äro då fredens arbetare, dem alla som kalla sig så, och af hvilka tiden väntar mer än någonsin förur, också nu rustade för värfvet?
II.
Jag träffade en dag under det tredje krigsåret en framstående polack, en univer­ sitetsdoktor, som sedan krigsutbrottet visfats i Sv erige och Danmark, och vi ko mmo bland myckel annat, alt tala om hjälpverksamheten från dessa båda länder gentemot krigets direkta offer.
Då visade det sig, när siff­ rorna kommo på bordet, att medan man exempelvis från Danmark sändf 125,0G0 kro­ nor förutom en massa kläder o. d. till de hungrande och svältande i Po len, hade Sve­ rige icke kommit upp till mer än 25,000.
Sveriges invånareanfal är dock mer än dubbelt så stort som Danmarks.
I f råga om andra nödlidande voro siffrorna ännu mer divergerande — till Danmarks favör.
Jag frågade nu polacken, om han kunde ge mig något verkligt skäl till detta faktum, utom politiska, som knappast kunde gälla i fråga om Polen, eller ekonomiska, då äfven Dan­ mark har dvrtid, medan å andra sidan äfven Sverige förtjänat ofantliga summor på kri­ get, ja, lärer ökat sin totalförmögenhet på Ire år med cirka två miljarder.
Han svarade mig, att också han mycket öfvervägt detta problem och kommit till de n slutsatsen, att det var Grundfvigs, den store religiöse nvdanarens förkunnelse, som i Da nmark öppnat hjärtan och sinnen för rent mänskliga strömningar, såsom broderlighet och medkänsla, medan i Sverige såväl den kyrkliga som den fria förkunnelsen i regel saknat en dylik varm och öppen, en dylik praktisk prägel.
Emellertid framkastade jag då några ord om fredsrörelsen, som hos oss, enligt min mening, har både påfallande många och äfven allvarligt hängifna anhängare.
— Tja!
s ade han och slog ut med handen som man kastar ett skal: Hvad har den ut­ rättat mer än ökat sin egen själfbelåten- het?
Säg mig det!
Det var bistra ord, och kanske också en smula bitlra.
Men hvad han menade, ty han förklarade sig, det var att fredsrörelsen,
12 som så ofta sker med organiserade rörelser, byggda på en teori, stelnat i en form af sittande riksdag — en ständigt sittande riks­ dag, som ej mer har kontakt med landets trängande kraf.
Och man må förstå den för sin olyckliga, bottenlöst förhärjade foster­ jord lidande polacken, då han framkastade, att en verksamhet till hjälp åt krigets offer borde kunnat vara en själffallen art af verk­ samhet för dem, hvilka af hela sitt hjärta förklara sig hata och vilja, b ekämpa kriget och nu haft tillfälle gripa in.
Men de hade nöjt sig med att sända ombud till kongres­ ser, ordna opinionsmöten för att stimulera sig själfva, samt gifva ut skrifter, som aldrig läsas af utanför rörelsen stående ... Kort sagdt, de hade arbetat för sitt eget cenakel och för uppehållande och utbredande (i bä­ sta fall) af dess idéstomme; men också de hade dock i grunden icke varit annat än trädgårdsmästare, som inomhus rita vackra parkplaner, men förglömma att ansa rabat­ terna utanför, där ogräset mördar deras plantor.
— Dylikt har ej ingått i vårt arbetspro­ gram, svarade jag å trädgårdsexperternas vägnar.
— Nej, men det borde gjort det, o m ar­ betsprogrammet varit buret af den sanna kärleken, svarades.
Den likgiltighet man i S verige i a llmän- hetta g_e t, och jämfördt med andra små neutrala nationer, visat för krigets direkta lidanden och offer, den har ej varit till vår heder.
Delta gäller ej fredsassociationerna, det gäller alla.
Om jag undantar Röda korsets vackra arbete för invaliderna och fånglägren — hvilket arb ete Sverige genom sin belägen­ het som enda genomfartsland mellan Ryss­ land och Tyskland knappast kunnat undan­ draga sig, men som i hvarje fall skötts med prisvärd offerlust och energi — har föga gjorts.
Jag räknar ej de styfrar som, jag nämnde en siffra nyss, gått från oss till m änniskor bort­ om svältgränsen och lefvande bland ruiner här eller där.
Det hjälper icke att skylla på dyrtid hemma: det finns pengar i S verige, blodspengar, ty det är krigets konjunkturer, som bragt oss dem.
Men de styfrar som sändts härifrån ha, på få och hedrande un­ dantag när, sändts ur de mindre bemedlades fickor — det vet hvar och en, som något haft tillfälle syssla med igångsatta insam­ lingar — o ch det är därför mindre underligt, om totalsummorna blifvii små.
Inför det framtida solidariska fredssam­ hället, på hvilket hvarje fredsvän hoppas och tror, kommer det icke heller att räknas oss, svenskar, till särdeles stor ära, att vi inte en enda gång, såsom uttryck för folklig opinion, genom vår regering eller vår press protesterat mot någon af krigets ogärningar, som icke direkt angått oss själfva.
I det lilla neutrala Schweiz, till.
exempel, omhvärfdf af stridande stormakter, tyngdt af mobilise­ IDUNS JULNUMMER ringens bördor ej mindre än andra, och be- röfvadt sin viktigaste inkomst, turisttrafiken, har man icke af ängsliga neutralitetshänsyn skytt att ingripa Jill förmån för alla kri­ gets offer, eller att säga sin mening om skriande oförrätter.
Så har också det hit­ tills ej mycket beaktade Schweiz under dessa år stigit till en verklig rangplats bland mänskliga samhällen och tillvunnit sig hela världens beundran.
Ingen har där blifvit glömd: belgier, polacker, serber, armenier, m. m., civilfångar, skyddslösa barn, invali­ der, tuberkelsjuka ... Och knappast finnes en schweizisk medborgare, som ej anser det vara en plikt och en lycka, att på ett eller annat vis få deltaga i det jätteverk kriget gifvit barmhärtiga och tänkande människor — f r e d s m ä n n i s k o r — i händerna, öf- ver hela världen.
Men vi?
Hör!
Jag frågade en dag en lärare i en stor samskola, dit endast barn från bildade och burgna svenska hem gå, hvilken verkan kriget öfverhufvud haft på hans unga ele­ vers sinnen.
— A ck, svarade han mig, vid tiden då de första invalidtågen började gå genom Sve­ rige och alla tidningar och tidskrifter hade skildringar och bilder från dessa uppenba­ relser ur fasornas värld, gaf jag min klass — e n af ringarna — dessa invalidtranspor­ ter såsom ämne till svensk uppsats.
Nå­ väl, det befanns, att en rätt afsevärd del af ungdomarna inte ens hade reda på dem!
D e t var inte hvad de brydde sig om i tid­ ningarna, ifall de nu ens läste dessa.
Och intresse — det hade ingen.
Ingen valde detta ämne.
— Men, frågade jag, hemmen!
Hvad talar man då om- i dessa förmögna och bildade hem?
Hvad talar man då om, när familjen är samlad?
Faller verkligen aldrig ett ord om människor, så gränslöst olyckliga och hvilka nu, under ett par dagar, blifvit våra — vi gästfria svenskars — gäster?
/ &gt;k WW Det föreföll inte så.
Men är icke detta en åker att plöja upp, denna likgiltighetens och tystnadens, är det inte en skörd att vårda, denna ömhet för andra, som borde och skulle gro upp också i svenska unga sinnen?
Ett värf för freds­ rörelsens män och kvinnor?
Ett första hands dagliga arbete?
Det var en gång en man, sak samma hvar eller när, som lefde ett ganska bekym­ mersamt lif, oc h som kanske också hade ett sådant lynne att han lätt lät pressa ner sig af den ena eller andra omsorgen.
Han kände sig då ensam, frist och modfälld.
Då fann han på ett botemedel åt sig själf — och det var en jordglob.
Han skaffade sig en jordglob.
Han ställde den framför sig och betrak­ tade den.
Han lät sin hand smeksamt glida öfver dess kontinenter Asien, Afrika, Eu­ ropa ... Och i Europa, som han kände bäst till, s tannade han litet vid alla de olika länderna.
Ofveralli människor, tänkte han, männi­ skor som jag själf.
Hvad jag är liten med mina små omsorger!
Men hvad det är godt att vi äro så många.
Jag känner mig ej längre en och ensam, när jag ser denna glob, som bär dem alla; jag känner mig bara som delen i e tt dyrbart helt, vi gemen­ samt äga.
Hvilken befrielse!
Och tillsam­ mans skola vi väl; allt som seklerna gå, kunna hjälpas åt; med god vilja, att göra något af denna vår lilla kula i den oändliga världsrymden!
Att göra den vacker och en bild af det bästa, som finns inom oss alla.
Den mannen var — utan att veta det — hvad jag vill mena med en verklig pacifist.
Han hade s a m h ö r i g h e t s k ä n s l a n.
Han hade kärleken.
" Frid på jorden ", Kristi lösenord till hvarje kristen, om kyrkobesökare eller ej, mänsklighetens enda varaktiga plattform för utveckling och förädling — den blir dock aldrig en lefvande verklighet och besegrare af mörka makter, förrän vi alla förstått, att hvarje folks, liksom hvarje enskilds, af sam­ hällsförhållandena framkallade lidanden, an­ gå al 1 a.
Det gäller icke blott att bekämpa kriget, en enda form af jordens många li­ danden, det gäller icke blott ett " ned med vapnen! "
som om därmed sedan allt vore godt.
Det gäller för världen en ny kärle­ kens anda, efter hvilken alla törsta, och utan hvilken pacifismen aldrig kommer att bli mer än torra paragrafer, kyrkorna aldrig mer än tomma hus, hemmen icke mer än lyor att äta och sofva i.
Det gäller att ändt- ligen taga upp till begrundan svar på den gamla, allvarsiunga frågan: " Är jag satt att taga vara på min b roder? "
Min broder — hvem och hvar han så må vara!
Illustratör: Arthur Sjögren.
IDUNS JULNUMMER 13 ETT JL JL vvTT \ \ W \ lV \ v \ \ \ y \ \ \ \, \ \ V \ \ N \ \ \ W \ \ «v k \ V \ VAW V " *, Till 100 ' årsminnet fronbesiigningen.
En återblick på ätten Berna­ dotte.
Af NÄR KONUNG CARL XIII DEN 5 februari 1818 bortrycktes af döden, hette det i enlighet med gammalt vedertaget bruk beträf­ fande gamla kungar, att han skildes hädan " mätt af år och ära ".
Hvad å ren angick var detta nog riktigt, fy han hade lefvat i nära sju decennier och under det sista af dessa varit mycket skröplig.
I afseende på äran in­ nehöll däremot utsagon mer öf- verdrift än sanning.
Hans maje­ stäts lif och lefverne hade näm­ ligen, om man frånräknar hans behjärtade uppträdande vid Hög­ land under finska kriget 1788 — 90, knappast varit ärofullt, och om det ändock hvilat en viss glans öfver hans sista lustrer, så tillkom förtjänsten härför mindre honom själf än en annan man med kraftigare vilja och större regentegenskaper.
Den mannen var hans adoptivson, främlingen från Södern, Jean Baptiste Jules Bernadotte, marskalk af Frank­ rike, och furste af Ponte-Corvo, som försynen, ödet eller slumpen år 1810 hade gjort till Sveriges tronföljare.
Den gamle kungen hade omedelbart lagt regerings­ tömmarna i hans händer, och un­ der de närmaste åren haft gläd­ jen s e hur de svenska vapnen på Tysklands slagfält häfdade sitt gamla anseende och hur Norges krona förenades med Sveriges.
Den föreningen gaf ju med tiden ej den lycka, man väntat, men då förbundet slöts, betraktades det som ett prof på klok och fram­ synt politik, och när Carl XIII gick till sitt sisa hvilorum i Riddar- holmskyrkans grafhvalf, skedde det tack vare adoptivsonens verksamhet ej blott som Sveriges ulan äfven som Norges stormäk­ tige konung, och det var ju ära nog.
Men tronföljaren, som 1810 hade omdöpts till Car l Johan, be­ sieg samma dag fronen och öf- vertog det innehållsrika och svår- skötta arfvet.
Sedan dess har ett sekel snart förflutit och den Bernadotteska dynastien besitter ännu sin då in­ tagna ställning, ett af de få bland Europas furstehus, som i allt oro­ ligare tider haft en jämförelsevis lugn tillvaro.
Att så varit fallet, beror vät i mycket på att sven­ ska folket, af naturen lojalt och trofast, ej tycker om revolutioner och först i a llra nyaste tid börjat lyssna till vurmiga borgmästares och andra yrkespolitikers om­ störtande hugskott, men äfven på dynastiens egna förutsättningar för att bevara och häfda sin rätt.
De förutsättningarna ha bestått i ett öfverhufvud samvetsgrann!
iakttagande af de konstitutionella formerna, en ofta rik begåfning, personlig älskvärdhet och många andra tilldragande egenskaper.
Carl XIV Johan, stamfadern, gick i d etta hänseende i s petsen, ty han var en mästare i artighet och förbindlighet, medan det däremot då och då var si och så med hans uppfattning om de kon­ stitutionella förpliktelserna.
Bland de många meddelandena om hans personlighet, som afgifvits af samtida, må anföras följande anteckningar af den lika mycket för vaken iakttagelseförmåga som tillförlitlighet ansedde excel­ lensen, grefve H.
G. Trolle- Wachtmeister: " Hans ansikte, då man betraktade det drag för drag, kunde nästan kallas fult genom dragens oregelbundenhet, hvaraf följt, a tt man af honom ej har andra porträtt än antingen utan likhet eller karrikatyrer; ty ett så ytterst rörligt uttryck som hans lät ej fästa sig på duken.
Den stora näsan, i förening med Rosendals slott.
D:r Carl Forsstrand.
Rosersbergs slott.
den — liksom ansiktets nedre publikens tjänst år 1798 i ngått del — tillbakagående pannan äktenskap med Desirée Clary, gjorde profilen till en triangel dotter af en rik köpman och och gaf åt ansiktet denna så bankir i Marseille och sväger­ ofta anmärkta karaktär af örn, ska till Joseph Bonaparte, den hvartill ock hörde det blixtran­ store Napoleons äldste bro­ de uttrycket i de små ögonen, der.
När hennes make bl ef som tindrade under den fram­ svensk kronprins fick hon dela skjutande nedre delen af pan­ upphöjelsen och antog nam­ nan.
Uti lugna ögonblick och net Desideria.
Det är möjligt, i g lada samtal, som han gärna att man på vissa håll med sökte, men som han vanligen ogillande och missnöje tänkte förvandlade till nästan mono­ sig köpmansdoifern som Sve­ loger, lyste dessa ögon af riges blifvande drottning, men godhet, af glädtighet, af finesse Desideria ägde i hö g grad sina d ' esprit.
Det småleende, som landsmaninnors charme och då ofta satt på hans läppar, behagfulla sätt, och för öfrigt var verkligen intagande, och var hon ej ensam om sin fa­ den lilla anstr ykning af malice, miljs befordran till samhällets som sällan felades, skämde ej höjder.
Hennes äldre syster bort det angenäma, snart sagdt var ju drottning af Spanien.
fängslande intrycket.
Till väx­ Hufvudsaken var emellertid ten var Carl Johan at medel­ den att hon hade * en son, så måttig längd, men synfes hög att tronföljden var betryggad.
genom sitt sätt att föra sig.
Medförande denne son, längre De breda axlarna; det hög- fram konung Oscar I, anlände hvälfda bröstet och det smala hon till Stockholm i januari lifvet gjorde af hans figur en 1811 eller omkring fyra må­ utmärkt gestalt.
Hans ädla nader efter sin gemål, men hållning, i hvilken det impone­ tycks ej ha funnit sig riktigt rande skicket sällsamt förena­ till rätta.
Hon fann både Sve­ des med en behaglig ledighet, rige och svenskarna och och hans vackra manér, där framför allt det gamla hofvet det utsöktaste umgängeslifs väl kyliga, och efter någon tid fina artighet var införlifvad återvände hon till Frankrike, med den aldrig förglömda - där hon för öfrigt fick en vik­ Drollning Desideria, Carl XIV Johans gemål.
Efter en oljemålning af kungliga värdigheten, fram- " tig mission atf fylla.
Bosatt i Fredrik Westin.
bragfe in summa en person­ Paris, hvarest hon ägde ett lighet, på hvilken man kan tillämpa Shakes­ mot honom själf, hans konservativa statsråd hotell vid Rue S:t Honoré, bevakade hon peares ' every inch a king '. "
och hans hofkamarilla.
Men då han firade nämligen först vid kejsarhofvet, så länge Carl Johans kungagärning har däremot ej sitt 25-årsjubileum som kung, var agget för- detta bestod, och sedan under restauratio­ blifvif lika fördelaktigt bedömd.
Visserligen bytt i aktning och sympati, och när han den nen sin gemåls politiska intressen.
Af bref är det erkännandet allmänt, att han intager en 8 mars 1844 gic k ur tiden, väckte hans bort­ från Carl Johan, som efter hennes frånfätle plats bland Sveriges stora konungar, att han gång sorg och vemodsfulla tankar, vida i påträffades i hennes skrifbord i Paris och bief vårt lands räddare ur en mycket bryd- Sveriges land.
som numera förvaras i arkivet å Eriksberg sam belägenhet och att hans långa, fred­ Carl Johan hade som general i fra nska re- i Södermanland, framgår atf den uppgiften liga regering ut­ äfven var för­ märktes af vac- bunden med att Kert ekonomiskt tillvarataga ge­ och kulturellt målens finansi­ framåtskridande.
ella och ekono­ Men meningarna miska fördelar.
om klokheten af Först 1823, på hans system och samma gång norska politik h a som sin svär­ i se nare tid v arit dotter, kronprin­ mycket delade, sessan Josephi­ och hans miss­ ne, återkom hon tänksamhet och till Sverige och skuggrädsla, som intog sin plats, föranledde tal­ nu som drott­ rika uppseen­ ning.
Hon krön­ deväckande tes dock först tryckfrihetsmål sju år senare, och åtal för ma­ eller den 21 au­ jestätsbrott, be­ gusti 1829.
Flera lysa den gamla gånger var det erfarenheten att fråga om atf hon f. d. revolutions­ åter skulle be­ män och demo­ söka sitt foster­ krater ofta under land och det äl­ förändrade för­ skade Paris, där hållanden bli re­ hennes hotell aktionärer.
På alltjämt och än­ grund däraf var da till hennes det emellanåt illa död stod redo ställdt med hans att taga emot popularitet, och henne.
Men det stundom gingo stannade alltid missnöjets och vid blotta afsik- Carl XIV Johan omgifven af sin familj: Drottning Desideria, kronprinsessan Josephina, kronprins Oscar oppositonens vå­ fen.
Hon var samt i förgrunden prinsarne Oscar, August, Carl och Gustaf samt prinsessan Eugenie.
Efter en olje­ gor högt både nämligen myc- målning af Fredrik Westin å Gripsholms slott.
lb " ket rädd för sjöfärder och hann på utresorna aldrig läng­ re än fill Carlskrona eller nå­ gon annan hamn, där hon af fruktan för sjösjukan vände om.
Såsom droifning gjorde Desideria ej mycket väsen af sig; hon trädde i bakgrunden vid sidan af den impulsive, ståtlige och verksamme ge­ målen, och var, ehuru långt ifrån obegåfvad, ganska in­ dolent och oföretagsam.
Trolle- Wachtmeister karaktäriserar henne en gång såsom den " alltid sysslolösa ".
Blifven änkedrottning lefde hon ännu mera i tillbakadragenhet, uf- öfvande stor välgörenhet och af stockholmarna uppmärk­ sammad för sina originella lefnadsvanor.
Hon hade bland annat för sed att göra natten iill dag och steg följaktligen upp mycket sent.
Det berättas till och med, hur hon en som­ mardag ej blef klar att göra sin vanliga promenad i vagn på Djurgården förrän ett godt stycke fram mot aftonen, men att hon i alla fall, då hon an­ trädde färden, i belåtenheten öfver det vackra vädret utro­ pade: " Oh, quel beau matin! "
Hon afled i Stockholm den 17 december 1860, i en ålder af öfver åftiotre år, och hade då haft glädjen se en talrik af- komma uppväxa och blomstra, men äfven upplefvaf sorgen att make, son, en sonson och en sonsons son gått före henne i grafven.
Oscar, Carl ' J ohans och Desiderias ende son, var född den 4 juli 1799 och sålunda vid ankomsten ill Sv erige omkring elfva och ett halft år gammal.
Han var följaktligen till­ räckligt ung för att utan svårighet lära sig det nya fosterlandets språk, hvilket fadern, fastän han förstod det bättre än mången trodde, aldrig gjorde, och att fullt naturali­ seras som svensk.
Härför liksom äfven för sin höga ställning och de makipåliggande värf, som väntade honom, erhöll han också den omsorgsfullasfe utbildning af ett flertal Oscar I.
Efter en oljemålning af C. Staaff.
skickliga lärare.
Bland dessa må nämnas skalden Atterbom .och den lärde N.
M. af Tannström, och som guvernör fungerade den fint bildade gamle gusiavianen friherre G.
L. Cederhielm.
Arffurstens uppfostran föll naturligtvis äfven inom det militära området, där han enligt prinsars rätt på den tiden mer än nu vann så snabba befordringar, att han redan vid 16 års ålder blef öfverste, två år senare generalmajor och efter ytterligare två år general.
Då härtill kom att han var ovan­ ligt konstnärligt begåfvad och efter vunnen utbildning verkade både som målare och kompositör, kàn man väl säga, att den unga dynastien i sin andra generation hade en representant, synnerligen väl skickad att upprätthålla dess anseende.
En af hans vikfigasle uppgifter var emellertid att äfven be­ trygga dess fortbestånd.
Det var naturligtvis önsk- värdt att han härvid knöt ett förbund med någon af Europas äldre dynastier, hvilket dock ej var lätt ef­ ter Wienerkongressen med dess återuppbyggande af gamla traditioner och pre- rogativ under den Heliga alliansens reaktionära pe­ riod.
Man utfann därför en lycklig medelväg.
Kron­ prinsen valde sin brud i en familj, som hade både na­ poleonska och gammal­ förnämliga egenskaper och Oscar I: s gemål Josephina som kronprinsessa och som drottning.
förbindelser, nämligen Leuch­ tenberg.
Eugène de Beauhar- nais, kejsar Napoleons styfson och sjäif af en gammal adlig fransk familj, hade blifvit her­ tig af Leuchtenberg och vice- konung af Italien och var gift med en prinsessa af Bajern, tillhörande det urgamla huset Wittelsbach.
En af deras dött­ rar, som bar namnen Josephina Maximiiiana Eugenia Napoleo- na, blef prins Oscars trolof- vade och maka — en annan blef kejsarinnan af Brasilien —, och som hon på mödernet härstammade från Gustaf Vasa, knöt ätten Bernadotte sålunda ett band med Sveriges gamla kungasläkt och med många dess medeltida sfor- mansätter.
Detta satte man stort värde på i Sverige, där man också med entusiasm väl­ komnade den sköna och be­ hagfulla, blolt sextonåriga prinsessan, som snart med starka band blef knuten till sitt nya fosterland.
Hon skänk­ te nämligen sin make sönerna Carl, Gustaf, Oscar och Au­ gust samt dottern Eugenie.
Det unga fursteparet fick god tid att skänka- dessa en omsorgsfull uppfostran och att se dem löftesrikt, uppväxa, ty först 1844 kallades detsamma genom Carl XIV Jo hans från- fälle att intaga sina troner.
Särskild!
för kronprinsen innebar detta en stor förändring, ty han hade under faderns senare år på grund af sina framstegsvänliga och frisinnade åsikter hållits ganska aflägs- nad från statsstyrelsen.
Men nu fick han fria händer och skred också till sitt kunga- värf med reformvänliga föresatser och sym­ patier.
Hans första minisfär hade följaktli­ gen en liberal färg, som visserligen inga­ lunda motsvarade begreppet om sådan i vå ra dagar, men som dock väsentligen skilde dert från den, som kännetecknat Carl Johans re­ geringar, och denna ministärs verksamhet utmärktes också af viktiga reformer i både slatsligt och sociall hänseende.
Men så kom ' iMhiiiliiAhiÜLiirtlUiilnlii
t.s ningen lofvat.
Detia hindrade emellertid ej att konungen, som personligen och för sin rättrådighet samt sin sannt konstitutionella hållning åtnjöt allmän åkning, för sin kunga­ gärning af rikets ständer erhöll det vackra vitsordet, " att svenska folket under hans milda och fridsälla styrelse vunnit en väl­ måga, som mer än under någon föregående tid spridt sig till alla samhällsklasser, och att han rest en oförgänglig tron i sina un­ dersåtars hjärtan och följdes af deras fack­ samma välsignelser ".
När detta uttalande gjordes — p å hösten 1857 —, var konungen en bruten man.
Allt sedan 1852, d å han an­ greps af ett lefverlidande, hade hans hälsa varit vacklande, och nyssnämnda höst hade hans tillstånd blifvit så försämrad!, att han ej kunde befatta sig med riksstyrelsen ulan önskade dess öfverlämnande till kronprin­ sen.
Så skedde också, och efter långvarigt aftynande af led konungen den 8 juli 1859.
En bidragande orsak till försämringen af kung Oscars hälsa var sorgen öfver hans andre son, hertigen af Uppland, prins Gu­ stafs den 24 s eptember 1852 in träffade från- fälle.
Den föga mer än fjugufemårige prin­ sen var den kanske rikast begåfvade af sina syskon och hade vunnit allmän beundran och tillgifvenhet för sin älskvärda person­ lighet, sitt ädla skick och väsen.
Hos honom kom ättens intellektuella intres­ sen och konstnärliga anlag till rik utveckling.
Han sysslade med historiska forskningar och veten­ skapliga studier, men det var framför allt musiken, som fängs- / •«mu Carl XV i jaktdräkt.
året 1848 mea sina revolutio­ nära rörelser, hvilka ej upp­ muntrade till fortsättning.
Det blef i stället systemskifte, och fastän den senare delen af Oscar I:s regering ej var så reaktionär, som emellanåt på­ ståtts, bjöd den dock på åt­ skilligt annat än hvad inled­ Prins Carl af Söderman­ land.
Carl XV:s son.
Efter en skulptur.
c Drottni Oscar II.
Prins Gustaf.
i|,: ^2 " k.
- • m 1: jlÉif |p » pf jpj # •:^ » M s-; • -, S f: &gt; %.
IW- il,.
? » / .. lade hans håg och skönhetsträngtande sinne.
Han var framstående tonsättare, och än i dag sjunga studenterna vid våra universitet och särskildt i Uppsala, där han själf till- brägte ett par år, hans friska studentsånger ' och ståtliga marscher.
Hans kroppskonstitu­ tion var emellertid ej stark.
På sommaren 1852 å tföljde han sin sjuke fader till Kissin­ gen, där denne skulle söka återvinna hälsa, men på återfärden därifrån till Kristiania, dit kung Oscar kallats af sina regentplikter, insjuknade prinsen och bortrycktes efter en veckas vistelse i den norska hufvudstaden af döden.
1 kungahusefs sorg öfver den oväntade förlusten deltog under den - lifliga- * ste anslutning Sveriges folk.
Ett par år efter prins Gustafs bortgång drabbades dynastien af en ny förlust, i del att kronprinsen Carls lille son, Carl Oscar Wilhelm Fredrik, hertig af Södermanland, den 13 mars 1854 afled.
Kronprinsen hade år 1850 ingått äktenskap med prinsessan Lovisa af Nederländerna och därmed gjort .ett både från dynastiska och andra syn­ punkter lysande parti.
Prinsessans fader, prins Fredrik af Nederländerna, tillhörde ett af Europas förnämsta furstehus och var en af sin tids rikaste män, och hans gemål, prinsessan Louise af Preussen, förmedlade förbindelsen med det mäktiga och ärorika huset Hohenzollern, Den unga • " W-SV / ywv?
A \ r • / / &lt; / V wVAJ Änkedrottning Lovisa af Danmark som kronprinsessa.
Efter en oljemålning af Amalia Lindegren.
m rade och verksamme gemål.
Denne hade, då han till följd af sin faders sjukdom kallades att öfvertaga regeringen, för- värfvat grundlig kännedom om statsärendenas skötande och sedan början af 1856 varit vice konung i Norge.
En af hans första uppgifter som regent Gustaf V som barn ^ vä fv WW œsms ÏWŒÊÊ ?- 1 • " X so ", ' S.!
m tning Lovisa.
Prinsessan Eugenie.
Drottning Sofia.
Efter en oljemålning af Hugo Salmson.
18 I D U N S JU L N U M M E R var att söka bringa den allt se­ dan slutet af 1840-talet på dag­ ordningen stående frågan om representationens omdaning.
' till afgörande, och i friherre Louis de Geer, som 1858 såsom justi- tiestatsminister med grefve L. Manderström och friherre).
À. Gripenstedi till sina förnämsta medhjälpare bildade en ny mini­ stär, fann han mannen, som lyc- katles genomföra förändringen.
Detta skedde som bekant 1865, sedan konungen i sex år inne­ haft tronen.
Personligen torde han varit emot ståndsförfattnin- gens upphäfvainde, men den om­ ständigheten att han likväl under­ stödde ministärens förslag och böjde sig för de ofrälse ståndens, till sist äfven af ridderskapet och adeln biträdda önskningar för­ skaffade honom stor popularitet.
Denna hvilade emellertid i ännu högre grad på hans hurtiga väsen­ de och vinnande personlighet, hans enkla och okonstlade upp­ trädande, som dock när så er- fordrades förenades med ett vär­ digt upprätthållande af hans höga ställning.
I själva verket var kung Carl en af Sveriges mest afhållna och uppburna konungar, och älven då han kanske väl obetänksamt på egen hand eller oberoende af sina grundlagsgifna rådgifvare, gjorde politik, såsom t. ex. under dansk-tyska kriget, då han ville med vapenmakt bistå Danmark, rönte hans verksamhet i vida kretsar af Sveriges folk gillande och anslutning.
Manlig och ståt­ lig, glad, rättfram och vänlig, ägde han nämligen en sällsynt förmåga att vinna tillgifvenhet och tillit, och när han efter blott tretton års regering bortrycktes af döden, blef det landssorg i hans riken.
En tärande sjukdom, som yppats redan i slute t af 1860- falet, förvärrades genom sorgen öfver drottning Lovisas i mars 1871 inrättade frånfälle.
Förgäf- ves sökte han under en badkur i Achen sommaren 1872 åfervin- Oscar II och drottning Sofia som kronprinspar med prinsarne Gustaf, Oscar, Carl och Eugen.
Drottningholms slott, till vänster.
Tullgarns slott, till höger.
; vrrTrry | r ' ' Wf ' Y ' y ' r " r " y ' y ' TT ' T " y T ^^ jL t iil \ t ^ti Gustaf V. yji4uAi t tlu tkllî^a Drottning Victoria.
iy na hälsan, och han hann nätt och jämt på hemfärden till fosterlandet uppnå Malmö, då döden den 18 september kom som en be­ friare från hans li­ danden.
Gripande har Carl Snoilsky i sin vackra dikt " Kung Carls lik­ färd " gifvit uttryck åt dien stämning, som med anledning af hans bortgång och under sorge­ tåget genom Sve­ riges bygder rörde sig hos dess folk.
Carl XV var i likhet med flera andra medlemmar af sin ätt litterärt och konstnärligt begåfvad.
I famil­ jekretsen och bland närmare vänner föredrog han ofta egna dikter, och hans talang som landskapsmålare blef känd och upp­ skattad äfven i vi­ dare kretsar.
Kronprins Gustaf Adolf och kronprinsessan Margareta med deras barn prin­ sarne Gustaf Adolf, Sigvard och Bertil samt prinsessan Ingrid.
världsdelar.
Den kärlek, han härun­ der förvärfvade för sjövapnet och sjö- mansiifvei, fann se­ dermera uttryck i såväl skrifter och afhandlingar af fackmässigt inne­ håll, som i bunden form, s åsom den af Svenska akademien år 1857 belönade diktcykeln " Ur svenska flottans minnen ".
Han för­ fattade äfven krigs­ historiska afhand­ lingar och gjorde sig tidigt bemärkt för stor musikalisk begåfning, hvilkel medförde presidiet i Musikaliska aka­ demien under ett flertal år.
Kommer så härtill lifliga kulturella, veten­ skapliga och eko­ nomiska intressen, kan man väl förstå konung Oscar II:s framskjutna ställ­ ning bland Europas monarker, bland rr T T T, H rT T i i * uu Ulriksdal.
H aga.
Prins Eugen.
1 sitt äktenskap hade kung Carl, jämte den ofvannämnde sonen, dot­ tern Lovisa, som född den 31 okto­ ber 1851 år 1869 blef förmäld med dåvarande kronprinsen, sedermera kung Fredrik VIII af Danmark.
Un­ der uppväxten och med benämnin­ gen " Sessan " föremål för sven­ skarnas lifliga intresse och tillgif- venhef, har hon städse i sitt nya land bevarat varm kärlek till hem­ landet och därpå både som kron­ prinsessa, drottning och änkedrott­ ning visat många prof. Vid Carl XV:s d öd bestegs tronen af hans broder, Oscar, hertig af Östergötland, hvilken alltsedan sin unge brorsons bortgång varit den presumtive tronföljaren och sålunda haft god tid att förbereda sig på öfvertagandet af sitt ansvarsfulla värf.
Jämte sina två äldre bröder hade han i ungdomen åtnjutit en synnerligen omsorgsfull uppfostran.
Han ägnade sig särskildt åt örlogs­ tjänsten samt delfog i ejrt flertal af flottans expeditioner, äfven på lång­ turer lill främmande länder och I I Sofiero.
Prins Wilhelm.
IDUNS JULNUMMER annat erkänd genom flera uppdrag att medla i eller afgöra internationella tvister, samt betydelsen af hans personlighet i de norska rikenas styrelse under hans långa regering.
Med strängt iakttagande af sina konstitutionel­ la plikter leddes han därvid af sitt val­ språk " Brödrafolkens väl ".
Men mer än någon af föregångar­ na af sin släkt fick han i sträfvandena härför pröfva svårig­ heter och motgångar samt till s ist, år 1905, upplefva unionens upplösning.
Huruvida denna, såsom mot­ ståndarna af hans politik framhållit, på­ skyndades af hans stora eftergifvenhet för norrmännens an­ språk och oförmåga att rätt bedöma för­ hållandena och att i tid kraftigt ingripa för krisens förekomman­ de eller afveckling, tillhör det historien att döma om.
Som visst kan man emel­ lertid säga, att bryt­ ningen eller upplös­ ningen i alla fall förr eller senare skulle kommit, och det är ej heller osannolikt, att den framtida utveck­ lingen kommer att visa att kung Oscar gjord ' e Nordens folk den bästa tjänsten, då han som svar på norr­ männens trohetsbrott och ohöf- lighet afsade sig Norges krona.
Oscar II:s regering, som va­ rade trettiofem år och sålun­ da längre än någon annan svensk konungs, med undan­ tag af Gustaf Vasas, samman­ föll med en synnerlig rik och storartad utveckling p å de eko­ nomiska och kulturella områ­ dena.
Konungen själf, hvilken furstinna, hvilken sär -- skildt såsom drott­ ning knöt sitt namn och sin verksamhet till många stiftelser och företag i humani­ tetens och barm­ härtighetens tjänst.
Varmt religiös och äfven på grund af stor sjuklighet under många år mest be­ nägen för ett tillba­ kadraget lif, deltog drottning Sofia min­ dre ofta i det offentli­ ga och vid kunglighe­ tens galafester, men ansågs med sitt sunda omdöme och sin ka­ raktärsfasthet utöfva ej ringa inflytande äf­ ven i politiska ting.
I sitt äktenskap hade hon fyra söner, näm­ ligen Gustaf, hertig af Värmland och kron­ prins, vår nuvarande konung, Oscar, hertig Gottland, sedan af prins Bernadotte, Carl, hertig af Väs­ tergötland och Eugen, hertig af Nerike.
Medan denna nya generation af ätten växte upp, gjorde dö­ den sina skördar bland de äldre släkt­ ledens fåtaliga med­ lemmar.
Carl XV:s bortgång följdes re­ dan den 4 mars 1873 af hans yngste bro­ ders prins August, hertig alf Dalarna, frånfälle.
Den å huf- vudefs vägnar minst begåfvade af Oscar I:s söner, var prinsen, men förvärfvade sympatier för sitt manliga och flärdfria vä­ sen.
Han hann på den militä­ ra banan genarallöjtnanfs grad, företog i början af 1860- talet vidsträckta ulomlandsre- sor och representerade Sve­ rige vid Suezkänalens invig­ ning.
År 1864 äktade han prinsessan Therese af Sach- sen-Àltenburg, ett af Tysk- .„Ve. » &lt;1 En unik furstegrupp: Från vänster; prinsessan Eugenie, drottning Lovisa, prins Au­ gust (af Dalarna), Carl XV, prinsessan Therese (af Dalarna), kronprins Oscar (Oscar II), kronprinsessan Sofia (drottning Sofia) och änkedrottning Josephina.
Barnen i förgrunden, Oscar II:s söner: prins Oscar, prins Gustaf (Gustaf V) och prins Carl samt prin­ sessan Lovisa, Carl XV:s dotter, Kronprinsessan Margaretha med prins Carl Johan.
särskildt på äldre dagar med sitt ståtliga utseende, sitt vinnande upp­ trädande och sin stora vältalighet v ar en mycket representativ man, trädde härvid ofta i förgrunden.
De bestå­ ende minnena af hans lifliga och mångsidiga intressen och hans per­ sonliga ingripande i allmännyttiga och vetenskapliga värf äro också talrika, och må här särskildt erinras om hans uppmuntran af d ' en för Sve­ rige så-ärofulla polarforskningen och andra forskningsfärder, grundandet af de stora tuberkulossanatorierna o. s. v. Konung Oscar afled den 8 decem­ ber 1907.
Den 6 jufii 1857 hade han ingått äktenskap med prinsessan Sofia af Nassau, dotter af hertig Vilhelm af Nassau och dennes andra gemål, prinsessan Pauline af Wiir- temberg samt tillhörande det gamla, högt ansedda huset Nassau-Oranien.
Förbindelsen tillförde den Berna­ dotteska dynastien nya relationer med många af Europas förnämsta furstefamiljer och skänkte Sverige en Prinsessan Maria med prins Lennart.
IDUNS JULNUMMER lands mindre men förnämsta furstehus C den gamla ätten Weftin).
Äktenskapet blef barnlöst, och her­ tiginnan, som gjorde sig bemärkt för sina musi­ kaliska in tressen samt stor välgörenhet, öfverlefde länge sin gemål och afled först 1914.
Tre år och några månader efter prins • Augusts frånfälle eller den 7 juni 1876 bortrycktes änkedrottning losephine af döden, uppriktigt sörjd och saknad af Nordens folk, och 13 år senare drabbades kungahuset ånyo af sorg genom den goda och välgö­ rande prinsessan Eugenies bort­ gång den 23 april 1889.
Prin­ sessan, som ägde sin släkts konstnärliga anlag och med framgång ägnade sig åf musik och skulptur, var från ung­ domen sjuklig och lefde så­ väl på grund häraf som af böjelse mest i tillbakadra­ genhet, om somrarna på sin vackra och vid Högklint ej långt från Visby naturskönt belägna villa Fri dhem.
Med outtröttlig omsorg och sto­ ra ekonomiska uppoffringar ägnade hon sig åt barm­ härtighetsverk, bland hvil- ka det af henne grunda­ de Eugeniahemmet invid Stockholm för obotligt sju­ ka, lytta och vanföra barn utgör ett storslaget, bestå­ ende minne.
Om dynastiens fjärde, femte och sjätte genera­ tioner, d. v. s. konung Gu­ staf V, ha ns barn och barn-) arn, är det hvarken lämp­ ligt eller behöfligt att an­ föra några omdömen och utförligare biografiska upp­ gifter.
De lefva ju midf 21 och visat sig äga fasthet i viljan och lugn besin­ ning.
Härför har han också från breda lager af Sveriges folk kommit i åtnjutande af varmt er­ kännande och lifliga sympatier, såsom särskildt framgick af bondetåget 1914, den mest storslagna fosterländska opinionsyttring, som våra häfder på århundraden haft att anteck­ na.
Det berättas att konung Gustaf i sina sfräfvanden för upprätthållandet af sin kungliga prestige har ett kraf­ tigt stöd i sin gemål drottning Victoria, prinsessa af Baden, gamle kejsar Vilhelms dot terdotter och på sitt fäderne direkt härstam­ mande från Gustaf III och ge­ nom honom från Vasaäften.
Om den utsagons befogenhet är det ju svårt att döma, men visst torde vara att drottning Victoria med sitt klara förstånd och sin ofta ådagalagda uppfattning om sin höga ställnings både förpliktelser och rättigheter icke undandragit sig att dela sin makes mödor och ansvar.
Det var den 20 septe mber 1881, som dåvarande kron­ prins Gustafs förmätning med Victoria af Baden äg­ de rum i Karlsruhe.
Föl­ jande år den 11 november föddes fursteparets äldste son, nuvarande kronprinsen Gustaf Adolf, hertig af Skå­ ne, och innan decenniet gått till änd a hade två unga prinsar till betryggat dyna­ stiens fortvaro, nämligen den 17 juni 1884 Vilhelm, hertig af Södermanland, och den 20 april 1889 Erik, h er­ tig af Västmanland.
Men Prinsessan Ingeborg med prinsessorna Margaretha, Märta och Astrid samt prins Carl.
HERTIGINNAN ' • ' tERES§ ' AF DALARNE Prins Oscar Bernadotte.
Prinsessan Ebba Bernadotte.
Prins Lennart.
ibland oss, de äldre i sin fulla man­ nakraft och med, mänskligt aff dö­ ma, ännu många år framför sig, de Yngre i förhoppningarnas och de ljusa framtidsdrömmarnas ålder.
Del är nog aff anföra några märkliga data, i anslutning till b ilderna.
Dock torde det däföruf vara på sin plats aff erinra om, hur kung Gustaf kan­ ske mer än någon af föregångarne af sin ätt fått pröfva på den af våra fordomtima monarker ej sällan gjor­ da ergarenhefén att det ingalunda är lätt att vara konung af Sverige.
In­ för hans nu tioåriga regenftid och särskildt med tanke på de allra se­ naste årens politiska tilldragelser, kommer man näsfan att tänka på ett uttalande, som Carl XV lär ha gjort och som hade följande lydelse: " Nog går def för mig och Oscar, men värre blir det för Oscars pojkar. "
Konung Gustaf har ju fåft erfara maktlystna riksdagspartiers lust att beröfva honom hans grundlagsenli- ga rätt och aff göra honom till en namnstämpel efter frihetstidens kun- gamönsfer, ja, han har ju til l o ch med fått uppmaningar aff själf arbefa för kungadömets afskaffande.
Men han har stått emot anloppen med kraft YTT * fTT&gt;j (rn-f&lt;nYTr UiuÀi Prins Erik.
22 I D U N S JULNUMMER AF LVD VIG-JVO i.
Det nya ödet.
!
HIMMELEN, DÄR MAN SER UT OFVER cilla världar och följer, hur Det Stora Riket uppbygges, stodo ire herrar och skådade ut i rymden och följde Byggmästarens arbete.
Dessa tre herrar hade på sin tid varit myc­ ket uppmärksammade på jorden.
Det var nämligen de fre gamla spanjorerna Don Miguel de Cervantes Saavedra, Don Qui- jote, äfven kallad Quijada, Quesana eller Quejana, samt Sancho Panza.
Don Ouijoie hade varit en af de ädlaste, Sancho Panza en af de lustigaste och Don Miguel en af de högsia andar, som prydt jorden, och Don Miguel hade, som man ännu här och hvar på denna samma jord drar sig fill minnes, i en stor bok berätfat de båda andra herrarnes öden och gjort detta så, att boken blifvif för den kristna mänsklig­ heten, hvad Homeros var på sin tid för den antika.
Men nog nu om detta.
Hufvudsaken var, ait dessa ire herrar stodo i himlen och skådade ut i rymden.
De hade därvid som alla i himlen endast ett intresse, nämligen att följa Det Stora Rikets framsteg på de olika världarna.
På somliga hade arbetet hunnit längre, på andra infe så långt, men öfverallt låg man i, så godf man kunde.
— Det är tydligt, sade Don Miguel leen­ de och pekade på jorden, att människorna stå inför en ny tid i sitt lif.
Lägg märke, mina herrar, till hvad jag nu visar er.
Don Miguel visade därmed för Don Qui- jofe oc h Sancho Panza rakt ner på ett slott i norra Frankrike.
Det var ett gammalt slott med " en stor blommande trädgård, på hvil- ken rymdernas ljussken föll, s å att rosor och alla slags blommor lyste och gladdes.
I ett ljust, stort rum med vidöppna fönster satt en herre och funderade, med blicken ut genom fönstret uppåt rymden och riktad rätt på de tre gamla spanjorerna i himlen.
Dessa sågo det också mycket väl.
Nu hade Sancho Panza varit en prafmakare under sin jordi­ ska period och ägde en god del af samma karaktär äfven i himlen, så han sa: — Ha n tittar bra nog styft, den gode her­ ren och fransmannen därnere, ty det är ju i Frankrike han sitter enligt Herr Don Miguels utsago, men oss ser han inte, och han skulle allt bli böfveln så snopen, om han visste, att vi tittade honom tillbaka så stint i ögonen tiden ilar och äfven eit par af dessa ha bildat familj och sörjf för tillkomsten af ättens sjätte led.
Kronprinsen Gustaf Adolf förmälde sig nämligen den 15 juni 1905 i Windsor med prinses­ san Margareta af Stora Britianien, dofter af her­ tigen af Connaught och hans gemål, född prin­ sessa af Preussen, samt s ondofter af gamla drott­ ning Vicioria, och i de lta äkfenkap ha födts prin­ sarne Gustaf Adolf, hertig af Västerbotten, Si­ vard, hertig af Uppland, Bertil, h ertig af Halland, och Carl Johan, hertig af Dalarne, samt prinses­ san Ingrid.
Prins Vilhelm ingick den 3 maj 1908 i Tsarskoje Selo äktenskap med storfursfinnan Maria af Ryssland, dotter af storfursten Paul samt kusin till tsar Nikolaus II, s amt erhöll med henne häruppifrån, han såväl som alla de andra han sig, gick ett slag i sitt rum, och Sancho dumbommarna på jorden, bland hvilka jag Panza lutade sig med handen för örat fram­ själf en gång har varit en.
Och infe en af åt världsrymden för att höra bättre, och då de minsta, tack vare er, Don Miguel!
Tvi, hörde de fre herrarna uppe i himlen, hur om jag nånsin blir nöjd, förrän Det Stora herrn sa därnere i norra Frankrike, medan Riket är färdigt, så att jag kan få tala fritt han slog ut med armarna: med alla-, som läst er bok om Herr Don Qui­ — Mänsk ligheten har vuxit öfver och förbi jote och mig, och framställa mitt försvar för det tragiska ödet, som plågat dess medve­ min person.
tande från antikens dagar.
Människorna Då pekade Don Miguel återigen och him­ känna, aff ödet icke är något fientligt, som melskt storskrattande ner på den stirrande ' hotar och vill förgöra dem, utan aff det är herrn i norra Frankrike och sa: något ljust och högt, som vill deras bästa — Du bör i så fall, kära Sancho, vara och vill föra dem uppåt till allt högre ljus.
mer nyfiken än någon annan i himlen på den Då han sagt dessa ord, feg han.
Don där herrn.
För, ser du, han är en af de Miguel, Don Quijote och Sancho Panza uppe främsta af dem, som just nu håller på att i himlen betraktade hvarandra nickande.
I skapa om jord och mänsklighet till del af detsamma tillade han därnere: Det Stora Riket.
— Men hvad är detta nya öde?
Ingen — Nå!
Det låter höra sig!
svarade Sancho människa har gett oss dess hemlighet!
Den, Panza och satte ena handen som en lur för som kan blotta dess väsen, han blir männi­ öraf.
Då ska vi höra, hvad den fina fran- skornas störste välgörare och skaparen af sosen har för godf att säga.
en ny mänsklighet.
Samtidigt titlade alla tre uppmärksamt ner Vid d e orden sprang Don Quijote upp som på jorden.
Rundi omkring dem hurrade en stålfjäder, där han stod vid sin häfda- himlens invånare åt framgångar och segrar, tecknares sida i himlen, och blef sig så lik som Den Osynlige Byggmästaren vann som han var på den tiden, han kämpade på hvarje stund i sitt arbete rundt om i rym­ Rosinante för ridderlighefens seger i värl­ derna.
De olika världarnas beboare, komna den, att Sancho Panza blef alldeles glömsk lill himlen, intresserade sig i främsta rum­ af himlen och utropade: met för sina forna uppehållsorter och hvr- — S ka vi sta igen, ädle herr riddare, och rade åf de framsteg, de där sågo.
Därför ta oss en dans på jorden för Det Nya Odet, hade Don Miguel, Don Ouijote och Sancho som den där lille fransosen har upptäckt?
Panza sina blickar fästa på jorden, och de Jag ser inga jättar mer, så det kan ingen sågo allt dess lif.
De sågo, hur barn föd­ fara bli för mig aff få så många rapp som des och åldringar dogo, hur fabriker utsände förra gången.
rökmoln och fidningsropare sprungo i alla Men Don Miguel log åt den oförbätterlige världens städer med senaste nyheter från riddaren och hans väpnare, som båda voro jordens olika hörn, hur bönder plöjde sina färdiga att ge sig af ner till jorden och fält och affärsmän skreko i sina telefoner, kämpa för en ny mänsklighet därnere och hur somliga människor gräto och vredo sina lära den, aff ett nytt öde tecknade sig vid händer i små usla kyffen och andra män­ horisonten och redan anades af de bästa niskor dansade och skrattade i strålande bland människorna.
Men han klappade dem upplysta rum.
på axeln och lugnade dem och sade: Och så midf i a llt detta tittade de på den — Ni behöfver infe, mina herrar!
där herrn i norra Frankrike.
Han hade mas­ Och så pekade han: — S e dit!
sor af böcker omkring sig.
Det var urgamla Don Quijote och Sancho Panza följde verk från Österlandet, Egypten och Grek­ med blickarna hans anvisning och upptäckte land.
Det var nya böcker från Europa och då en annan scen i det jordiska lifvet.
Amerika.
Han hade dessutom särskilda — Donna Inguiefa!
utropade de båda på drifhus i sin trädgård, där han studerade en gång.
blommornas lif, oc h bikupor, där han stude­ — Jag har räknat ut något, sade Don Mi­ rade biens lif.
Och när han nu stirrat denna guel.
Jag har räknat ut, att hon skall lösa soliga dag en god stund uppåt-himlen, reste den lille fransmannens gåta om mänsklig­ sonen Lennart, hertig af Småland.
Detta äkten­ skap upplöstes 1914.
Af konung Gustafs bröder äktade prins Oscar den 15 mars 1888 fröken Ebba Munck af Fulkita, dofter af öfversfen Carl jakob Munck och hans maka, .född!
friherrinna Cederström.
Enär emel­ lertid svenska arffursfar enligt grundlagen förlora arfsrätfen till tronen, om de ingå gifte med en­ skilde svenska mäns döttrar, måste prinsen afsäga sig sin arfsrätt och bli pri vatman.
Han förvandla­ des sålunda till " prins Bernadotte " och erhöll vidare af sin morbroder, storhertigen af Luxem­ burg, titeln grefve af Visborg.
Den senare vär­ digheten går i art till h ans ättlingar, hvilkas för­ sta led äro två söner och två döttrar.
Prins Carl, hertig af Västergötland, valde sin brud i de gamla furstehusen och firade den 27 augusti 1897 sin förmälning med den vackra och glada prinsessan Ingeborg af Danmark, dotter af kung Fredrik och hans gemål samt dotterdotter af Carl XV.
Fursfeparet har tre döttrar, prin­ sessorna Margareta, Märta och Astrid, samt so­ nen prins Carl, hertig af Östergötland.
Prins Eugen slutligen har förblifvit ungkarl, möjligen på grund af sina lifliga konstintressen.
Hos honom har nämligen ättens konstnärliga an­ lag nått sin högsia utveckling eller fulländning, och han intager som bekant en erkänd plats bland den nutida svenska målarkonstens främste.
IDUNS JULNUMMER hetens nya öde för oss.
Och nu ska vi fö lja, hvad hon gör.
— Hå, kors i alla dar!
utropade Sancho Panza.
Skall den värsta ragatan i Spanien lösa den gåtan för oss!
Ära vare då Sevilla!
sade han.
Ära vare då Sevilla!
Hvarmed han bugade sig djupt, uppe i himlen, för Sevilla och det han där såg.
hvarken medan du går till el ler medan du går från stolen.
Drick sedan ett helt glas vin och vatten.
Klockan 1,37 skall du vara här inne igen.
Jag följer dig på klockan.
De tre gamla spanjorenia uppe i himlen följde nu noga, hur allt utvecklade sig där­ nere i det lilla hvita huset.
De sågo, hur Don Calmo reste sig från sin stol i sjuk­ rummet och gick därifrån ut i matsalen, där II.
på ett litet bord stodo cigarretter i ett glas.
Dödsbädden.
Han tände en, slog sig mycket lugnt ner i Han, liksom naturligtvisvis också Don Miguel länstolen vid cigarrettbordet samt drog upp och Don Quijofe, såg ett litet hvitf tvåvå­ sin klocka och höll den i handen, seende ningshus vid en stilla gata i utkanterna af på den och cigarrettröken ömse, med all­ Sevilla.
Han hade för längesen försonat sig varligt ansikte.
med de förändringar, denna vackra stad un­ De sågo vidare, hur från ett kloster en dergått sen den tid, han själf var spansk munk skyndade i väg tvärs genom Sevilla.
undersåte.
Han kände sålunda väl till alla — Ja ha, mumlade Sancho Panza, där ha stadens cigarrettfabriker, dess 150,000 in vå­ vi sista smörjeisen i full fart på väg till nare och dess larmande handelslif, h an hade världens största ragata.
beskådat många tjurfäktningar, han hade De sågo ytterligare en läkare komma i sett klädedräkten undergå sina förändringar, droska, han satt helt lugnt läsande sin tid­ och han hade sett den lilla b ank uppstå, där ning, samt slutligen hur en dräng hos en af Don Calmo varit direktör och Don Calmos Sevillas mindre och billigare likkisimakare husfru, Donna Inquiéta, den styrande själen kom med en likkista på en dragkärra.
Af- venledes på väg till det lilla h vita huset.
i allt, hon kunde nå.
Men nu sågo jde tre gamla spanjorerna, — En punktlig gumma!
Ingen slår henne hur Donna Inquiéta låg på sitt yttersta.
1 på det området!
sa Sancho Panza i him­ det lilla hvita tvåvåningshuset vid den stilla len, fy han visste, att det var Donna Inquiéta gatan i Se villas utkanter.
Hon halfsatt i sä n­ som själf beställt kistan och gett o-rder om gen, och hon flämtade.
På ett bord vid att den skulle jämte kvitterad räkning fram­ sängen stodo medicin-flaskorna och en visas för henne i sjukrummet, innan hon klocka.
På stolar sutto Don Calmo, som dog.
Den skulle ha varit där klockan 1 alltså var en hvithårig och flintskallig gam­ precis, nu var klockan 1,30, och ingen lik- mal bankdirektör, Donna Hilaria, som var kisia hade kommit, och Donna Inquiéta kla­ Donna Inquiétas dotter, samt Don Maiigno, gade på sitt dödsläger.
— Lugna dig, mutter lilla!
hviskade Sancho som var en framstående guldsmed i Sevilla Panza, som omöjligt kunde låta bli att pra­ och gift med Donna Hilaria.
— Nå, muttrade Sancho Panza uppe i ta för sig själf.
Den kommer!
Den kommer!
— H ar jag infe rätt?
flämtade Donna himlen, sen han konstaterat, att alla voro på sina platser.
Himlens invånare hålla Inquiéta därnere i Sevilla.
Klockan är half nämligen med lätthet reda på hvarje lif, som 2, ingen kista har kommit.
Kan man lita på rör sig på jorden, ty deras förmåga på det Sevillas handtverkare?
Kan man lita på området är lika mycket större än männi­ någon människa på jorden?
Äro de inte skornas, som människornas är större än dju­ onda, själfviska, sökande att skada hvar- rens, och en kattunge kan aldrig begripa, andra och förbittra hvarandras lif in i sista hur en professor i statistik kan ha reda på dödsminuten?
Hon lyfte armarna och såg så mycket på en gång, hvilket beror på att på Donna Hilaria och Don Maiigno.
en professor i staii-^^s stik är något helt an- (.
nat än en kattunge; som en kattunge har svårt att sätta sig in i.
— Nå, där sitter dom!
muttrade den godmodige Sancho Panza.
Nu ska raga­ tan dö, och nu skulle det roa mig ati se, hvad hon har stoppat in lösningen på män­ niskornas nya öde i för byrålåda.
— Tss, Sancho!
hvi- skade Don Miguel och pekade ned på sce­ nen.
De tre gamla span­ jorerna sågo hur Donna Inquiéta såg på klockan på nattduks- bordet, och hörde hur hon flämtande sade därnere i Sevilla: — Don C almo!
Kloc­ kan är 1,30.
Gå ut i matsalen och rök en cigarrett!
Stanna där i 6 minuter.
Sitt i län­ stolen med nacken mot fönstren.
Se inte ut, himlen st odo tre herrar och skådade ut i rymden.
23 — H ar jag inte känt dem ända in i hjär­ teroten och kämpat för er emot dem, för Don Calmo, för dig, Donna Hilaria, för dig, Don Maiigno?
Ofvervakal er i allt eri gö­ rande och lålande, rådt er, varnat er, räd­ dat er?
Så klagade hon därnere i det lilla hvita dödstysta huset, och hon talade bara san­ ning.
Hela hennes lif hade varit en ständig fruktan och oro.
För den onda, förfärliga världen.
Don Miguel uppe i himlen sade, vänd lilt Don Quijofe och Sancho Panza: — Vi ha sett, hur hon left, så vi vet, att hon tatar sanning.
Dra er till m innes, mina herrar!
Don Quijofe nickade bistert, Sancho Pan­ za fnyste af förakt för dumbommarna på jorden, af hvilka han en gång, enligt egen utsago, inte varit den minsta.
Redan af det lilla hvita husets disposition visste de, hvad som ledt Donna Inquiéta i hennes jordiska, spanska och sevillanska period.
Hon och Don Calmo bodde i nedre våningen, guldsmeden Don Maiigno och Donna Hilaria, i ö fre.
Så hade de sett Don­ na Inquiéta ordna för att ständigt kunna ha kontroll öfver att Don Maiigno aldrig gick ut, utan att hon visste det.
Till banken hade de sett henne komma vid alla tider, de - hade sett henne undersöka kassanycklarna, stanna framför tjänstemän­ nen och stirra på dem för att se, om de rodnade, därför att de hyste tankar att för­ skingra eller förfalska böckerna.
Till guldmedsbufiken hade de sett henne komma på samma sätt, undersöka inläm­ nade smycken, ta reda på kundernas ad­ resser, undersöka deras lif o ch vanor, varna Don Maiigno att aldrig tänka på annat än ire saker, banken, guldsmedsbutiken, hem­ met, eller, hvilket var detsamma, på Don Calmo, Don Maiigno och Donna Hilaria.
De hade sett henne stirra dessa tre män­ niskor djupt i ögonen och säga, långsamt, med genomborrande blickar och upplyft finger: — Ja g — kä nner — vär lden.
— Den — är — ond — mina — ba rn.
I det lilla hvita huset hade de sett lifvet gå efter hennes kloc­ ka och vilja.
Don Calmo hade left där tyst och grånande.
Till slu t hade han blif- vit alldeles hvit och stum.
Don Maiigno hade lieft där, lutad öfver sina böcker, vandrande i ljudlösa tofflor fram och till­ baka i sitt rum.
Han hade gått i ljudlösa tofflor, för att inte Donna Inguieta skulle höra stegen och kom­ ma upp och fråga, hvarför han vandrade fram och åter, om han hvälfde hemliga, far­ liga planer, som han ville undanhålla hen­ ne.
Donna Hilaria ha­ de sjungit, men lågt,.
ibland med handen för munnen, så att infe Donna Inquiéta skulle höra henne, komma upp och fråga, om hon gjort något, ef­ tersom hon firade sig själf med sånger.
— Endast ett är
24 visst, hade Donna Inquiéta alltid sagt, endast ett är visst, mina barn, och det är döden!
Det är den, alla människor söka undfly genom att störta sina medmänniskor i den.
Alla vilja döda hvarandra.
Alla lura på hvarandra.
Ni se det inte därför att ni ä r barn, men jag s er det.
Därför vaktar jag er och skyddar er mot dem, som vilja placera er mellan sig själfva och döden.
För att ni skola offras och gå under och de rädda sig.
Sådant hade lifvet varit i det lilla tvåvå­ ningshuset i Sevilla.
Och allt detta hade Don Miguel, Don Quijote och Sancho Panza sett uppe i himlen.
Och därför att de hade sett det, voro de högst nyfikna att se, hur Donna Inquiéta skulle bete sig i dödsögon­ blicket, då hon skulle lämna sina skydds- lingar.
Don Miguel hade sin egen tanke om hur det hela skulle aflöpa.
De sågo nu Don Calmo efter de sex minu­ terna, som Donna Inquiéta på grund af lång erfarenhet anslagit åt cigarrettrökningen och vindrickningen, helt stilla återgå in i döds­ rummet, och i samma ögonblick inträdde äfven doktorn, munken och jungfrun, som anmälde likkistan.
Vid 1 den synen sågo de den döende resa sig i sängen, med fingret peka åt Don Calmo att sätta sig, åt jungfrun ge order att hjälpa budet in med kistan och åt patern att tända ljusen till sist a smörjeisen.
När så kistan var inburen och nedsatt på golfvet, vände sig den döende till likkisfbudet, såg på honom med glödande ögon och sade: — Nå, räkningen?
När hon fått den sade hon: — Klockan 1 skulle kistan ha varit här, och nu är klockan 1,45.
Hon lyfte handen, pekade med sitt pek­ finger rätt i ö gonen på budet och sade upp­ rörd och flämtande, därnere i Sevilla: — Jag drog din listige herre vid näsan, som trodde, att jag skulle vara död klockan 1.
Och så skulle du infe ha lämnat räk- nigen utan sagt, att ingen sådan var med­ skickad, hvarefter ny räkning skulle ha ui- skrifvits på högre belopp.
Därför kom du för sent.
Men gå, bedragare, och skratta från mig din listige herre i ansiktet.
Jag lefde!
Säg och hälsa honom det: Jag lefde!
Ännu klockan 1,45.
De gamla spanjo­ rerna uppe i himlen sågo den döende räk­ na upp pengar till lik- kisfmakaren men se­ dan beordra dokfor, pater, man, dotter och måg ait undersöka kistan, kontrollera ait alla mått stämde, och när detta var gjordt dröjande ge pengarna till budet, strängt be­ ordrande honom att icke stjäla dem och rymma med dem på vägen hem.
Därefter sågo de, hur den döende vände sig till patern och doktorn, och hörde henne säga med fläm­ tande bröst och brin­ nande blickar: — Jag önskade lefva för att kontrollera de oärliga handitverkarna i Se­ villa, Jag önskar, jag redan vore död för att dra de oärliga läkarne IDUNS JULNUMMER och prästerna i Sevi lla vid näsan.
Ni komm o i tid, ni vill ha mig som en mjölkko kvar på jorden och rädda, ha, ha, rädda mig a tt suga era rikedomar och förtjänster utaf!
Och de sågo henne lyfta sina afmagrade, nakna, gulbruna, blåskuggade armar mot himlen och hörde henne ropa: — O, Himmelske Fader, o, syndfria Ma­ donna, fräls från denna onda värld och dess onda människor, dess förbannelses öde och dess dödshots fasor mina efterlef- vande, som jag skyddat under hela mitt Inf!
De sågo doktorn stå okänslig och Don Maligno omärkligt rycka honom i rockskör­ tet, hvilket doktorn besvarade med ett för­ stående nyp i hans fingrar.
Därefter afkun- nade han den definitiva dödsdomen.
Slu­ tet var nära, minuterna voro räknade, dödsljusen flämtade redan röda i rummet, där persiennerna voro nerdragna, och de sågo paifern fylla sitt kall, okänslig för allt, hvad den döende sagt, lydande kyrkans vilja.
När så allt detta ceremoniella var förbi, sågo de med ens, hur den döende gjorde ett ryck, reste sig, sträckte båda armarna som mot en plötslig, oanad syn, och de hörde hen­ ne uppge ett genomträngande skrik, som an- gaf, att synen af allt att döma; måste vara svår.
— Jag vill inte dö!
skrek hon, och Don Calmo, Donna Hilaria, Don Maligno stödde henne.
Jag vill g öra om mitf lif!
Och hon slog omkring sig.
— Jag s er hela världen, skrek hon.
Jag ser, hvad jag har gjort.
Jag ser er ensamma, va­ penlösa, skyddslösa.
Jag har gjort er odug­ liga för lifvet.
Ingen kan skydda er, och ni kan infe försvara er.
Jag har mördat er.
Jag har hjälpt världen mot er.
Jag har bedragit er och mig själf.
Jag vill le fva!
Jag vill go dt- göra det onda jag gjort.
Hjälp, hjä ... hj ...!
De gamla spanjorerna uppe i himlen hör­ de henne tystna och sågo hennes hufvud sjunka mot Don Calmos arm.
De sågo på hvarann och nickade allvarligt och belåtet.
— D et hade hon, för att hon varit en ra- gafa i hela siif lif!
sa Sancho Panza med öfveriygelse.
— Det är nu, vi s ka vara upp­ märksamma!
sa Don Miguel och smålog.
De fogo vänligt hand om Donna Inquiéta.
Guldsmedsbutiken.
Vid dessa Don Miguels ord böjde sig de tre gamla spanjorerna fram och spejade ner mot jorden.
— Där kommer hon!
ropade Sancho Panza förtjust, och alla tre sågo mycket riktigt, hur Donna Inquiétas själ kom i de aflidnas ro­ senröda skyar upp till himlen.
Rätt upp till den plats, där de stodo.
Det finns alltid de i himlen, som vänligt ta hand om de ny­ komna och besvara deras första oroliga frå­ gor.
Så togo nu Don Miguel, Don Quijote och Sancho Panza vänligt hand om Donna Inquiéta, visade henne artigt jorden bland rymdens myller af världar och på jorden Spanien och Sevilla.
Läto henne följa be- grafningen och hvad som därmed stod i samband.
Därefter såg Don Miguel på Don Quijote och Sancho Panza, och dessa försfodo, aitt nu gällde det.
Alfa tre voro uppfyllda af nyfikenhet, och Sancho Panza bara stirrade på Donna Inquiéta.
— Den värsta ragatan i Spanien, måste han grumsa godmodigt för sig själf, för att infe förgås.
Den värsta på bra nog länge.
Och han såg med glimmande ögon på henne.
Men Donna Inquiéta bara stirrade ner på det lilla hvifa huset i S evilla.
Och där sågo de fre gamla spanjorerna Don Calmo, Don­ na Hilaria och Don Maligno sitta kring bor­ det i Donna Inquiétas gamla matsal, och de hörde Don Maligno fala, hvarvid de sneg­ lade på Donna Inquiéta.
Hennes ansikte antog den mest tydliga form af den mest aflånga och sig alltmer förlängande häpnad öfver hvad hon såg hända nere i Sevilla.
Don Maligno framlade därnere en lifs- plan för Don Calmo, och det var den, som Donna Inquiéta så uppmärksamt följde.
Det framgick af den, att Don Maligno i h em­ lighet för Donna Inquiétai gjort en hel del transaktioner, som skulle ledf till något, som Donna Inquiéta alttid satt sig emot.
Don Malignos kund­ krets hade ständigt ökats, och han hade velat installera sig i en större guldsmeds­ butik.
Häremot hade Donna Inquiéta käm­ pat som mot döden själf.
Då hade Don Maligno dragit in an­ dra guldsmeder i sin Verksamhet, som ut­ fört hans beställnin­ gar, så att han kunde behålla kunderna, och vidare hade han gjort hyresvärden i det hus, där hans butik låg, fill delägare och affala,t med honom, att han skulle uppsäga hyres­ kontraktet och drifva Don Maligno från gam­ la buliken, och samti­ digt var allt klart för en större lägenhet vid bästa gatan i Sevilla.
Detta berättade nu Don Maligno för Don Calmo, och Donna Hilaria nickade till.
Allt detta såg och hörde Donna Inquiéta.
IDUNS JULNUMMER Och hon såg Don Calmo gå ut och göra uppköp.
Säljarna krumbukiade sig för honom, men Donna Inguieia såg honom daraf dra den slutsatsen, att de ville lura honom.
Han undersökte och lät inte lura sig, och han gjorde alldeles så, som hon önskade.
Då säger Donna Inquiéta uppe i himlen, upp­ fylld af häpnad: — De ha left sitt lif b akom min rygg!
Jag har inte kunnat döda demi De ha följt sitt inre ändå!
På sina egna, tysta^vägar!
Och hon vände sig till Don Miguel, som stod bredvid henne, och sadé: — Hvad är det, som leder dessa världar?
Hvad är det, som regerar och styrer?
Don Miguel bugade sig med gammalspansk artighet.
— Bygg mästaren!
— sva rade han leende, kalla vi honom här.
— Men hvar finns han?
frågade Donna Inguieta.
Hvar finns han?
) ag ser honom inte här!
— På alla världar, svarade Don Miguel, och sålunda äfven på jorden.
Alla d essa världar skola bli en enda strålande stad, på det arbetar han, och med det arbetar han äfven på jorden.
Donna Inquiéta tog ett baksteg; ser sedan hastigt ner till jorden, som * liknar alla de andra nedanför i rymden.
Och så brister hon ut i ett skallande himmelskt skratt — å t sig själf: — Jag ser!
ropar hon.
Jag ser!
Jag försökte böja Gud till at t lyda mig, men han dref Don Maligno och Don Calmo att gå den väg, han bestämt åt dem.
Men jag såg det inte i Sevilla.
Hon pekade ner på Don Maligno och den gamle Don Calmo och den vackra Donna Hilaria, som därnere i Sev illa, fulla af förtröstan till framt iden, togo den nya, stora guldsmedsbutiken i bes ittning.
— Hör, Donna Inquiéta!
sade Sancho Panza, som begärligt lyssnade neråt Sevilla och guld- smedsbutiken, och då hörde de Don Maligno, Don Calmo och Donna Hilaria prisa den döda Donna Inquiéta därnere i.
Sevilla.
— Stackars henne!
sade de.
Hon dog, för­ bannande hela sitt lif.
Och ändå ha vi henne att tacka för allt detta.
— Jag, s ade Don Maligno med händerna i b yx­ fickorna och med näsan i vädret, var en rackel- hane och skulle aldrig något blifvit, om hon inte saft betsel på mig, lärt mig se, hur hon kämpade för hem och familj.
Så väckte hon min ambition, och jag såg min arbetsuppgift i världen.
— Jag, sade Don Calmo, stirrande framför sig, tänkte aldrig på någon annan än mig själf.
Så tvang hon mig att aldrig tillfredsställa mig själf, och då upptäckte jag al la andra och såg världen.
— Jag, sa de Donna Hilaria o ch torkade sina tå­ rar, såg bara världens glitter.
Då tvang hon mig tänka på mig själf, och då såg jag mina plikter.
När Donna Inquiéta uppe i himlen hörde detta, skrattade hon godt.
— Stackars små dårar!
sade hon till de tre spanjorerna.
Jag tänkte bara på, att världens öde var fara och död.
Det, som ledde dem var något annat än jag.
— Människo rnas nya öde, sade Don Miguel och pekade på slottet i norra Frankrike.
Där gick fransmannen alltjämt i sitt rum och talade för sig själf om detta människornas nya öde.
Donna Inquiéta studsade till.
— Människornas nya öde!
sade hon.
Därmed vände hon sig hastigt om, med vidöppna ögon.
— Han har sett ...!
sade hon.
Han har sett ... Don Miguel betraktade henne allvarligt, och vid hans sida Don Quijote och Sancho Panza.
— Hvad har han sett?
frågade Don Miguel.
— Det finns bara ett, han kan ha sett!
ropade Donna Inquiéta.
Naturligtvis!
Naturligtvis.
— Hv ad då?
frågade alla de tre gamla span­ jorerna däruppe i himlen.
Donna Inquiéta sträckte ut båda armarna och hviskade.
De tre gamla spanjorerna lutade sig fram.
— Den Osynlige Byggmästaren!
sade hon, föll därefter på knä med knäppta händer sträckta ner mot jorden.
Då log Don Miguel åt de båda andra gamla spanjorerna.
— D et har gått, som jag väntat, hviskade han till dem.
Jag har sett det af många tecken där­ nere på jorden.
Mänskligheten har återfått syn­ förmågan.
Den ser åter världens Byggmästare, och det kommer därför att gå med den som med henne!
Därmed pekade han på Donna Inquiéta, och i detsamma vände hon sitt förut af sorger och ångest härjade ansikte mot de tre gamla span- lorerna, som så noga följt henne uppifrån him­ len.
Hennes ansikte var klart.
— Jag har glömt de mina, sade hon, jag har sett den Osynlige Byggmästaren och vet, att de äro i hans tjänst och att det var han, som hyrde butiken.
Min o ro är borta som en dröm, och jag har ändtligen fått ro.
Illustratör: Bertil Lybeck.
25 STORA SYND ^ ^ S K I S S AF FARMOR BODDE INTE HOS SIN SON öch sonhustru utan elt litet stycke ifrån dem på samma gata, ty hon ville inte störa de unga.
Det var ju naturligt att de skulle tycka bäst om att vara ensamma och inte behöfva ta hänsyn till h enne.
Och de hade sina be­ kanta och sina nöjen, som inte alltid passa­ de en gammal människa som hon.
När de ville se henne fingo de telefonera.
Ty hon infann sig aldrig utan att vara ombedd.
Det var ett godt sätt att inte komma olägligt.
Jo, de t förstås, om förmiddagarna kom hon regelbundet utan någon inbjudning.
Men det var något helt annat.
Då gällde hennes be­ sök hvarken sonen eller sonhustrun utan en tiedje person, som bodde under deras tak, nämligen Gippe, en två och ett halft års liten herre, han som giort henne till farmor.
Egentligen var ju han s namn Göran, men se­ dan han själf döpt om sig till Gippe, hette han aldrig något annat.
Ett så förtjusande barn som han hade al­ drig förr funniis i världen.
Hans ögon buro blåsippornas färg och strålade som stjärnor så fort han log, hvilket han gjorde oupphör­ ligt, ty han hade det älskligaste solskens- lynne man kan tänka sig.
Långa, gula lockar ringlade sig ner öfver hans hvita krage, och groparna i d e små runda kinderna lekte kur- ragömma hela dagen.
Vid tiotiden på förmiddagarna lade hon in sfrandkoftan, (hon virkade alltid på en strand­ kofta åt någon af sina släktingar eller vän­ ner), i sin rymliga väska och begaf sig till sin sons hem.
Hon hade en särskild ring­ ning, först en medellång tryckning på knap­ pen och därefter en kort.
Gippe kunde skil­ ja den från alla andra ringningar, och hon hörde också omedelbart hans klingande r öst, som ropade: — Nu kommer farmor!
Nu kommer farmor!
Ljudet af d e springande små fötterna träng­ de äfven ut till henne, och antingen det var jungfrun eller sonhustrun som öppnade, så var han den första som hälsade, då farmor stod i dörren.
Gud, hvad han var söt, när han omfamnade henne så långt uppåt kappan, som hans små händer räckte!
De voro så goda vänner, farmor och han.
När hon fått af sig ytterkläderna drog han.
henne in.
Det hade gått för långsamt för henne annars, tänkte han.
Och nu började det roliga, det vill säg a lekarna.
Farmor hade ju förstås tagit upp sin strandkofta och skulle arbeta liksom mamma, men det blef nu inte mycket af.
Hon måste bygga korthus åt Gippe, som strax blåste omkull dem.
Och hvad hon blef förskräckt och förbluffad 1, då han fick de allra största att ramla.
Det gick så fermt för honom att han kände sig som en riktig karlakarl.
Och sedan, när de lekte vaktparad, och han marscherade i têten och slog på trumma, och farmor marscherade i andra ledet och blåste trumpet, hvad det tog sig ståtligt ut!
Men Gippe skötte sig bäst, för han dunkade på så hastigt, att trumman öfverröstade trumpeten.
Hade man så marscherat riktigt långt, så att man blifvit litet trött, satte farmor sig i soffan, tog Gippe i knäet och sjöng: " Gippe skulle åka, Spände för en kråka.
Ingen hade han som körde.
Och än så slank han hit, Och än så slank han dit.
Och än så slank han ner i dik et. "
Och när hon sjöng om hur han slank hit och dit, lut ade hon Gippe så långt åt ena eller andra sidan, att han nästan vändes upp och ner.
Och när hon sjöng om att han slank ner i diket, lät hon Gippe ramla ner på golfvet, fastän helt försiktigt förstås, så att han inte gjorde sig illa.
Och där låg han och skratta­ de med full h als.
Vid tolftiden skulle Gippe sofva middag, och det var en långsam historia, ty Gippe hade fått i sitt hufvud, att det var illa an­ vänd tid att sofva om förmiddagarna, näi man kunde ha så mycket f refligare saker för sig.
Han skrek och protesterade när man la­ de honom, ' och när han väl låg, höll han med flit ögonen öppna så länge han förmådde.
Hans mamma, som hade åtskilligt att ställa med i sitt hus, blef nervös, då hon någon gång skulle utföra denna läggningsprocedur, och var hjärtligt tacksam mot farmor, som be­ friade henne ifrån den.
Farmor hade ingen brådska, hon.
För henne fick Gippe ligga hur länge som helst med öppna ögon.
De voro så vackra de ögonen, att man aldrig kunde se sig mätt på dem.
Och hvad skriket och protesterna beträffade, så förekommo de i ga nska minimal g rad då far­ mor lade honom.
Hon tog det hela så sakta och vackert, hade honom först i k näet en li­ ten stund och började berätta en saga.
Midi under de märkligaste händelsernas spänning reste hon sig så helt stilla och sänkte honom varligt i bädden, så att han alls inte visste hur han kommit dit.
Och hade han inte blif­ vit sö mnig när sagan var slut, sjöng hon den ena vaggvisan efter den andra.
Och hjälpte inte heller detta, ruskade hon litet på sän­ gen, så att den smågungade alldeles som en vagga.
Det var visserligen förbjudet.
Hvar­ ken Gippes mamma eller Gippes pappa gil­ lade den metoden, fy den ingick icke i nu­ tidens sätt att uppfostra barn.
Men farmoi förstod infe alla de där nymodiga idéerna, och när så många barn från hennes egen tid blifvit r uskade både dag och natt och i a lla fall vuxit upp till präktiga människor, kunde hon i nte inse ätt det skulle kunna göra Gippe någon skada.
Så bara dörren var väl stängd och Gärda och jungfrun utom hör- och syn­ håll, kom allt sängen i en smula vickning Och Gippes långa, mörka ögonfransar giedo så mjukt n ed mot kinderna.
Då de åter lyfies satt farmor fortfarande kvar vid bädden och hade virkat flera hvarf på sin strandkofta.
Men nu fick hon ett nytt bestyr, ty nu skulle Gippe äta, och farmor skulle mata honom.
Det var likaledes en sak, som inte alltid gick så fort och bra, som man kunde önska, fy Gippe hade tusentals angelägenheter att sysselsätta sig med mel-
26 lan sk edarna, och hans natur var nu e n gäng så beskaffad, ait han mera tänkte på att tillfredsställa sin verksamma andes kraf än sir.
kropps fordringar.
Hade hans far hållit skeden, skulle det ha låtit; — Ät nu bara!
Inte något slarf!
Hade hans mor gjort det, skulle hon ha sagt: — Nu skall dti vara en snäll gosse, och skyn­ da dig att äta, annars får du inte komma ut i parken.
Och i båda fallen skulle det ha hjälpt g anska bra, ty Gippe visste att pappa och mamma voro de, som hade makten.
Men i afs eende på farmor fanns det ingenting att frukta, och gjorde man som hon ville, var det bara därför att det var roligt.
När det var farmor, som höll sk eden, stötte den följaktligen på ett par små läppar, så fast slutna som en väl stängd port.
Den måste ha ett lösenord för att slippa in, och det lösenordet varierade för hvart skedblad.
För det mesta börjades det med, att det här var pappas sked som ville in.
Det ville säga, att den skeden skulle Gippe ta för pappas skull.
Så kom mammas sked, och så kom farmors sked, och Gippe kunde ju i nte vara så ovänlig, a tt han nekade öppna porten för någon af dem.
Men när de kända perso­ nerna förbrukats måste skedarna spela teater.
— Hä r kommer kungen, — sade farmor.
— Ha n ska ner i källaren och se efter om han har något godt vin därnere.
Och Gippe kunde naturligtvis inte neka kungen att gå ner i sin källare.
Sedan var det drottningen, som ville slippa in för att se efter hvart kungen tagit vägen.
Och därefter kommo prinsen, prinsessan, hofher- rarna och hofdamerna, alla i samma ärende att titta efter hvart de andra tagit vägen, och Gippe måste släppa in dem allihop, ty kun­ gen fick ju lof att ha sällskap därnere i källaren, annars hade han för tråkigt.
Och rätt som det var stod vällingstallriken tom, och farmor sken af belåtenhet.
Hon kunde lika väl som Gippes pappa och mamma få Gippe att äta, och hennes metod var bättre an deras, ty den förenade det nöjsamma med det nyttiga.
Gippe delade fullkomligt farmors åsikt om såväl denna som hennes andra metoder, och när hans föräldrar i försiktiga ordalag då och då visade att de ogillade dem — n ågot som Gippe mycket väl förstod, fastän de inte trodde att han gjorde det, — drogos hans sympatier afgjordt åt hennes sida, och det utvecklades ett slags samförstånd mellan de två liktänkande.
Pappa och mamma hade för det mesta en syn på tingen, Gippe och farmor en helt annan, och därför måste de senare hålla ihop.
Någonting, som ytterligare bidrog till att förena Gippe och farmor, var hennes stora handväska, där strandkoftan låg.
1 den väs­ kan fanns nämligen inte bara strandkoftan.
Där funnos också rätt ofta små påsar, som pappa och mamma inte visste något om, och de påsarna innehöllo än kakor, än karamel­ ler, än chokolad, än konfekt, och Gippe hade i m otsats till pappa och mamma mycket väl reda på deras existens.
Hans lilla hand hade mångfaldiga gånger varit nere i de m och fis­ kat upp de härligaste läckerheter.
Men det talade han inte om för pappa och mamma, ty han hade också mycket väl reda på att dylika saker voro förbjuden vara, eftersom det påstods att hans lilla m age var en smula klen och inte tålde vid dem.
Detta var lik­ väl något, som hvarken farmor eller Gippe trodde på, och så behöllo de sin lilla hemlig­ het för sig själfva.
Gippe försökte aldrig att vittja väskan, när pappa eller mamma voro närvarande, utan iDUNS JULNUMMER det var mest när farmor och han efter fru­ kosten voro nere i den trygga parken, som undersökningen företogs.
Men ibland kunde det ju hända, att den äfven ägde rum där­ hemma, i fall det var en regnvädersdag, så att man inte kunde gå ut, och i fa ll man var i s äkerhet för alla ögon.
Farmor tittade sig alltid noga omkring in­ nan hon knäppte upp väskan.
Hon var ju li­ tet rädd förstås, och insåg bättre än Gippe hvilka följder en upptäckt kunde medföra.
Men hon tog risken.
Det var alltför fres­ tande att få se Gippes förtjusning.
Och när han kröp upp i h ennes knä för att tacka och slog sina små armar om hennes hals och tryckte sina varma, friska, fuktiga små läp­ par mot hennes kind, var hon så nära den himmelska saligheten som en människa kan komma.
— Ha n tycker om sin farmor, det lilla hj är- lebarnei, — sjön g det.
inom henne långt ef­ teråt.
— Han tycker om sin farmor!
Just en sådan regnvädersdag, då man infe kvnde gå ut, s att farmor och mamma i hvar- dagsrummet med sina handarbeten, medan Gippe i den bredvidliggande barnkammaren byggde storartade slott af sina bygglådsbi- iar.
Dörren mellan de båda rummen ville han likväl ha tilldragen, då han byggde, för att effekten skulle bli så mycket större, när han slog upp den på vid gafvel och förevi­ sade det färdiga mästerverket.
Under en sådan byggnadsperiod aflägs- nadie sig emellertid hans mamma i n ågot be­ styr.
Han hörde hennes steg öfver golfvet och öfver tröskeln till tamburen.
Och strax var han och gläntade i dörren till h vardags- rummet, stack in hufvudef och såg sig för­ siktigt omkring åt alla sidor.
Därpå vände han sig till farmor.
— Ha r mamma gått, — frågade han i en dämpad teaterhviskning.
— Ja, — svarade farmor med ännu mera dämpad röst.
— Nå, då kan vi vara lugna, — sade Gippe.
Och gifvande försiktigheten på båten slank han helt och hållet in genom dörren.
De små fötterna flögo öfver golfvet och rakt fram till farmor, där hon satt i den stora hvilstolen.
Bredvid henne på stolsitsen, halft gömd under hennes kjol, låg den intressan­ ta, innehållsrika väskan, och Gippe hittade den utan några svårigheter.
Hans lilla hand dök kvickt ner i d en och kom upp igen till­ sammans med en präktig konfektbit.
Men just som denna var på väg till hans mun, hejdade han armen.
Där på iamburlröskeln stod hans mamma, blek och allvarlig.
Hon hade stannat i tamburen för att gran­ ska en af sin mans rockar, som hon mindes behöfde någon reparation, och hade sålunda blifvit vittne till hel a den lilla s cenen i hvar- dagsrummet.
I tam burspegeln hade hon sett Gippe glänta på barnkammardörren, hade hört hans fråga om hon gått, farmors " ja " och hans belåtna: " Nå, då kan vi vara lugna. "
De voro i e n ordentlig komplott emot henne, de där två, och hela deras uppträdande röj­ de, att det inte var första gången de drif- vit si tt spel bakom hennes rygg.
Hon gick fram till Gippe, som stod skam- flat och förstummad med handen ännu half- vägs upp till munnen, tog ifrån honom kon­ fektbiten och lade den på bordshörnet.
— Du vet att du inte får äta sötsaker, Gippe, — s ade hon.
Men detta var också allt hvad hon yttrade om händelsen.
Och därefter blef det tyst i rummet.
Gippe hittade lyckligtvis sin lilla hvita ull­ hund att skingra förlägenheten med, och det dröjde inte så värst länge innan han åter bör­ jade prata och göra anmärkningar.
Men mam­ ma, som satt och sydde, och farmor, som satf och virkade, sade icke ett ord till hva randra.
Farmor hade inte fått någon förebråelse.
Det skulle infe ha passat sig för Gärda att ge sin svärmor en sådan, men hennes sänkta ögonlock, som aldrig lyfte sig för en enda liten blick, hennes allvarliga läppar, som inte ens hade en konventionell fras att bryta tystnaden med, talade ett tillräckligt tydligt språk.
— Du har burit dig fult åt, — sa de de till den gamla farmodern, — mycke t fult å t.
Du har gått och smugit och smusslat bakom min rygg och därtill lärt mitt barn att smyga och smussla för mig.
Du är en opålitlig männi­ ska, som har förverkat min aktning och mitt förtroende.
Virknålen började darra i farmors hand.
Det är svårt för unga människor att lida skam, men det är mångdubbelt värre för de gamla, när de göra det, de, som åldern be- röfvat så mycket och i gengäld blott skänkt etl enda företräde, den allmänna vördna­ den, som man anser tillkomma dem.
Och hvart tar detta enda företräde vägen, när skammen drabbar dem?
Farmor stod inte ut med att sitta där bred­ vid Gärda så länge som vanligt.
Hon tog sig öfver pannan.
Hade fått litet hufvud- värk, sade hon, och var trött.
Det var nog bäst att hon gick hem till sig.
Och så begaf hon sig af till en samheten i sina två små rum och vandrade fram och till­ baka i dem och köket, plockande än med del ena, än med det andra för att få tiden att gå och döfva sin oro och undran öfver följ­ derna af dagens tilldragelse.
Men oron och undran ville inte vika ifrån henne.
Oupp­ hörligt måste hon föreställa sig hvad hennes son skulle tänka, när Gärda talade om histo­ rien för honom.
Skulle Karl också finna att hon begått en sådan svår synd och skämmas öfver henne för sin hustru?
Å, de där båda, de skulle inte döma så hårdt.de, som hade det så mycke t bättre ställdf än hon!
För dem fanns det inga svårigheter att vinna Gippes lilla hjärta.
De fingo det u-ian a lla bemödanden, helt enkelt därför att han var deras barn, att han alltid fick vara hos dem, att han visste att han var ett med dem, att han var deras och de hans, och att de hade makt och vilja att styra allt till det bästa för honom.
Men h vad kunde hon, stac­ kars farmor, g öra för att komma in i det lilla hjärtat, som hon så längtade efter?
Det fanns ju så få och obetydliga medel, som hon fick begagna sig af.
Och så kom frestelsen att an­ vända ett, som var förbjudet.
Nej, de skulle inte vara så hårda, de där två och döma så str ängt.
Följande morgon frågade hon sig gång på gång om hon skulle gå till Gippe eller ej Det var inte roligt att träffa Gärda igen.
Men att försaka Gippe ...
Nej, det kunde hon inte.
Och så stod hon där vid samma tid som vanligt och ringde på sonens tamburdörr.
Men den dagen hör­ des inga små lätta, springande steg därin­ nanför.
Och när hon blifvit insläppt, kom son­ hustrun emot henne och berättade att Gippe redan sof middag.
Han hade fått lägga sig litet förr än annars, ty hon tänkte ta honom med sig för att köpa honom ett par nya skor, och man måste ha god tid på sig.
— Men vill infe mamma stiga in?
Nej, farmor ville inte siiga in.
Hon hade litet därhemma att ordna med.
Och hon gick tillbaka till sitt igen.
Men infe k unde hon ta sig något för annat än vir-
ID UN S JULNUMMER ka på strandkoftan.
Och det gick trögt, myc­ ket trögt.
Långa stunder låg den nedfallen i henne s knä, medan hon grubblade som star­ kast.
Frågan var nu huruvida det låg beräkning eller ej i G ärdas förändring af Gippes softid och promenad.
Ville hon draga Gippe ifrån hans farmor?
Det var det, som måste utrönas.
Nästa morgon gick farmor åter och ringde på sonens dörr, och liksom dagen förut kom sonhustrun emot henne med underrättelsen att Gippe redan sof.
Och i dag var skälet till b rådskan, att Gärda efter hans middags­ sömn skulle taga honom med sig till sin sy­ ster, hos hvilken de icke gjort visit på länge.
— Men vill i nte mamma stiga in?
Nej, inte heller nu ville farmor stiga in.
Hon måste hem till si g.
Och när hon hunnit dit, satte hon sig i soffhörnet och vaggade af och an med öfverkroppen.
Och små sparsamma fårar trängde då och då fram under de slutna ögonlocken.
Hon kunde inte behärska sig.
Nu voro skammen och förnedringen alltför stora.
Nu visste hon att del var afsiktligt, som Gippe drogs från henne.
Liksom föräldrar inte tillåta sina barn att vara tillsam­ mans med vanartiga lekkamrater på det att dessa icke måtte lära dem dåliga seder, så fick Gippe inte längre vara tillsammans med sin farmor, därför att hon kunde lära honom hvad orätt var.
Genom kon­ fektbiten och smussleriet hade hon iu redan varit på väg att förstöra honom både till kropp och själ.
Herre Gud!
Å, Herre Gud, hvil­ ken skam!
Hur hon kom .igenom den dagen och den natten visste hon inte, men det gick ju, o ch så var det morgon igen, och timmarna släpade sig fram om möjligt än långsammare, ly hon tänkte oaflåtligt på hur de eljes vid denna tid brukade dansa sin kos, då hon var hos Gippe.
Och nu kunde hon inte ens gå och höra sig för om han sof eller ej.
Det hade varit för stor förödmjukelse, att än en gång få samma besked som i går och i förrgår.
Vid elfvatiden ringde emellertid Karl på från kontoret.
Han undrade om inte mamma vile äta middag hos honom och Gärda och sedan gå med på teatern.
Såå, hennes gosse hade verk­ ligen medlidande med henne.
Han hade i alla fall känsla för sin gam­ la mor, fastän han naturligtvis inte kunde gilla hennes moral.
Med Gippe fick hon inte vara, fy då kunde barnets karaktär ta skada, men för honom och Gärda var del inte så riskabelt.
De voro stadgade männi­ skor, som inte så lätt logo intryck.
Farmor v ar dock inte utan sin stolthet, och nu reste den sig i al l sin kraft.
Var hon inte god nog för Gippe, så var hon-inte heller god nog för de andra.
— Nej, fack ska du ha, — svarade hon, — jag har inte tid.
Jag måste virka färdig sfrandkoftan, som jag ska ge Helena Lindal till fö delsedagspresent.
Och trots de största öfvertalningsansträngningar lyckades det inte hennes son att bringa henne till insikt om att det infe var så brådtom med födelsedags­ presenten.
Hennes envishet var orubblig.- Nästa morgon hördes ingen telefonring­ ning af, men däremot ringde det på tambur­ dörren, och när den öppnats stod Gärda där och smålog helt vänligt.
— Nu, lilla mamma, hjälps det inte, — sade hon hjärtligt, — nu släpper jag dig inte förr­ än du lofvat att äta middag och gå på tea­ tern med oss i dag i s lället för i går.
Och när farmor skakade på hufvudet räk­ nade hon frestande upp alla de läckra rätter hon skulle få till mid dagen och alla de många loford hon hört om pjäsen de skulle se.
Hon var en rar och söt flicka, Gärda.
Hon och farmor hade alltid hållit innerligt af hvar- andra, och nu led hon liksom Karl för den gamla moderns skull och ville vi sa henne all möjlig omtanke och göra henne all möjlig glädje, bara det inte kom i konflikt med hen­ nes omsorger för Gippe.
J " Du vet att du inte får äta sötsaker, Gippe. "
Men sto ltheten reste sig åter i far mors öm­ tåliga h järta.
Var hon inte god nog för Gippe, så var hon inte heller god nog för hans för­ äldrar.
Och Gärda fick gå med samma svar som gifvits Karl dagen förut.
Det var så för­ färligt brådtom med strandkoftan.
Den mås- le ovillkorligen bli färdig i tid.
Så förflöt ånyo en dag, en lång och svår dag.
Och ganska tidigt morgonen därpå ringde det återigen på tamburdörren.
Farmor hade en aning.
Kunde det åter vara en af de unga, som inte hade ro att lämna henne åt sig själf?
Men hon hade knappt öppnat dörren förrän hon omfamnades af ett par små armar, som inte nådde henne längre upp än till midjan, och en älskad liten rösl ropade: — Farmor!
Farmor!
Gippe har kommit för att hämta farmor!
Farmor stod förstummad.
Hvad betydde 27 väl detta?
Hon såg från Gippe fill Gärda, som nu stigit in efter barnet.
— Ja, lilla mamma, — sa de Gärda, — de!
är som Gippe säger.
Eftersom du inte vill komma, när vi andra ber dig, måste väl han försöka hvad han kan göra.
Men allt fortfarande stod farmor och stir rade.
Denna plötsliga förlåtelse.
Så myc­ ket hade hon emellertid lidit under d essa da­ gar, att ett visst misstronde till lyckan satt kvar och stoltheten i hennes hjärta hade än­ nu icke riktigt smält bort.
Ni behöfver iu mig inte längre, — m umlade hon.
— Behöfver vi inte!
Jo, lilla mamma, del har jag lärt mig a tt vi g ör.
Och Gärda böjde sig ned och kysste henne ömt.
— Jag ska säga dig något, — filtad e hon Och medan Gippe sprang omkring och orienteradè sig i rummen, där han inte varit på länge, drog hon hans farmor in i en vrå.
— Du m å tro att jag h ar haft svår I att få Gippe att sofva om förmid­ dagarna, — hviskade hon för att infe höras af gossen, — och värre och värre blir d et för hvar dag.
Han bara skriker och sparkar och vill inte sluta med att ropa på dig.
Och i går var han särskildt omöjlig.
Del dröjde öfver en halftimme innan han skrikit sig trött.
Och när han då låg där i efterdyningarna och snyf­ tade kom det allra värsta, någol, som verkligen skar i min själ.
Vet du hvad han sa '?
Jag vill i nte vara här, — s a ' han.
— Jag vill bo hos farmor.
Farmor såg upp och hennes an­ sikte strålade.
Men hon kunde in­ genting säga, fy hennes läppar dar­ rade af sinnesrörelse.
— S å nu förstår du, lilla mamma, att du måste komma hem till oss som vanligt, — fortsatte Gärda, — för annars går Gippe ifrån oss och hit till dig, och det vore nog litet ledsamt för Karl och mig.
Nu måste farmor skratta.
Nu ha­ de sista sfolfhetsresten i hennes hjärta smält, ty nu hade hon ju fått upprättelse.
Gippe hade gifvit hen­ ne den genom att visa att han be- höfde henne och längtade efter henne, och att hon således infe var en helt och hållet föraktlig va­ relse, som saknade all betydelse här i världen.
Utan vidare in­ vändning tog hon på sig kappa och hatt för aft följa Gippe hem och lägga honom, ty det fanns ju ingen som kunde göra det så bra som hon.
Och hon och Gippe höllo hvarandra i hand och pratade hela vägen.
Och Gärda gick tyst bredvid dem och smålog.
Hon tänkte på ett bibelspråk, som plöts­ ligt kommit för henne, när hon suttit vid sin lilla gosses bädd och hört honom gråta ef­ ter sin farmor, som kanske i sin enslighef gick och längtade sig sjuk efter honom.
Det bibelspråket lydde: — " Den s om mycket ä ls­ kat varder mycket förlåtet ".
Och de orden hade nog haft sin del i hennes och Gippes vandring för att hämta farmor.
De hade bi­ bringat henne öfvertygelsen att man inte fick trampa ner kärleken, ens för att leda in sitt barn på en skyddad stig.
Det fick väl skyd­ das på något annat sätt.
För resten kanske farmor bättrade sig.
Men det var hon nu inte så riktigt säker på.
Illustratör: J enny Nyström.
28 I D 11 N S J U L N U M M E R IDUN 1918 ETI PAR INLEDANDE ORD.
SIGNE HEBBES MEMOARER IDUNS DÂ REDAKTIONEN NU GÅR ATT AN- På grundvalen af utgifves äfven under 1918 och blir som sina konstnärinnans muntliga mäla tidningens 31: sta årgång är den väl berättelser nedskrifna af rustad för att kunna bjuda sin publik ett in­ H I L D U R D I X E L I U S - B R E T TN E R.
föregångare en fin litterär och rikt illustrerad nehåll af yppersta halt.
Vår medarbetarstab har städse utgjorts af goda och bärande namn, men för den kommande årgången har redaktionen ingått aftal om bidrag med så Björnstjerne Björnson svarade en gång då någon sade om Signe Hebbe: Hon är en-stor konstnärinna.
" Ja, det er hun, men hun er publikation, omfattande idel svensk berättar­ konst och lyrik.
Med anledning af att i no­ vember 1918 femtio år förflutit sedan August Blanches död skall i julnumret meddelas en längre illustrerad skildring: ogsaa saa meget andet. "
— Det är allt detta godt som hela DEN SVENSKA FÖRFATTARVÄRLDENS FRÄMSTA KRAFTER, livadan vår textafdelning otvifvelaktigt ' kom­ mer att tillfredsställa mycket höga anspråk.
Sin genom åren stadgade ställning som K V I NN A N S O C H H E M M E T S TIDNING Intet mänskligt har varit henne främmande, för alla dess toner har hon haft ett lika känsligt öra som för musikens och för de äkta af dem lika mycken kärlek.
— Den intressanta memoarsamlingen, utfor­ mad af Hildur penna, kommer skola vi veta att allt fortfarande häfda, öf- August Blanche och hans Malmgård af Thore Blanche, " andet ", som gör Signe Hebbes minnen så mångskiftande.
porträtt Dixelius-Brettners liffulla jämväl att illustreras med hvilken teckning ur ett förgånget stockholms- lif såväl genom själfva ämnets popularitet som genom den intima behandlingen gifvetvis kommer att än mer öka publikationens värde Julnumret, hvars pris blir minst 1:50, till­ faller alla prenumeranter på Iduns upplaga A och C, se nedan.
och teckningar, de sistnämnda ut­ förda af Signe Hebbe själf.
vertygade som vi äro, att vår oaflåtliga om­ VÅRT RIKE.
sorg med hänsyn till ett värdefullt och om­ växlande innehåll nu som Roman af JO HAN BÖJER.
tillförene skall Med detta ypperliga skönlitterära arbete af stödjas af en motsvarande uppmuntran från publikens sida.
Och i denna förhoppning hälsa vi vår tro­ EN LYSANDE MEDARBETAR­ STAB I IDUN UNDER 1918. en af Norges ursprungligaste författare, till Hj.
Lundgren, Axel Ahlman, Otto Lundh, Fanny Alv in g, Ernst Lundquist, Ode Balten, Artur Möller, Knut Barr, Johan Nordling, Henning Berger, Ludvig Nordström, Bo Bergman, Erik Norling, Thore Blanche, Fredrik Nycander, Carl-August Bolander, Gunhild Palmcer, Syn näve Carlbom, Maria Rieck-Miiller, Gustaf Collijn, Algot Ruhe, • Sigurd Daht öf, Sigfrid Siwertz, Ernst Di dr in g, Ejnar Smith, Hildur Dixelius- Marika Stjernstedt, B rett ner, Hedvig Svedenborg, Anders Eje, Anna Lenah E lgström, Carl Svenson-Graner, E.
N. Söderberg, Teresia Eurén, Hjalmar Söderberg, Daniel Fallström, Mildred Thorburn- Marie Louise Gagner, Busck, Albert Henning, Gustaf Ullman, E. Walter Hiilphers, Anna Wahlenberg, Ellen Key, R chard Valiner, Elisabeth Kuylen- Fredrik Vetterlund, stierna-Wenster, Elin Wägner, Selma Lagerlöf, Hasse Zetterström, John Landquist, Hugo Öberg, Carl G. Laurin, m. fl.
David Linde, samhällsroman med motiv ur norskt nutidslif, fasta läsekrets med ett: väl mött 1918!
För Tidningen Idun ERNST HÖGMAN, Hufvudredaktör.
KÄNDA STOCKHOLMSHEM PÅ 1800-TALET af ELISABETH KUYLENSTIERNA- WENSTER.
I denna serie af bilder ur kulturellt stock- holmslif under förra seklet kommer den för vår publik välbekanta författarinnan att i halft novellistisk form behandla hem sådana som bibliotekarien Gjörwells, lifmedikus af Pontins, kommerserådet Lenngrens, kommi­ nistern och skalden C. F. Dalgrens, musikern Adolf Fredrik Linblads, författarinnan Emilie Flygare-Carléns m. fl.
JULNUMMER hvilket vi förvärfvat oss auktorisation, inle- des vårt Romanbibliotek för 1918.
Det är en och teckningen af människor och natur är gjord med en mästares hand.
TIDENS BRÄNNANDE FRÅGOR, som äga sammanhang med den svenska kvin­ nans och de svenska hemmens intessen, skola alltfort bli föremål för ledande artiklar af de mest sakkunniga pennor, och hvad DEN ILL US TRERADE DA GS- KRÖNIKAN beträffar, ämnar, tidningen ägna densamma all uppmärksamhet, dock med uteslutande af sådant, som vi tro faller utom vår publiks intressesfär TILL FÖLJD ID UNS HJÄLPREDA.
af de på alla redaktionen beslutat att återupptaga denna af- DE ALLMÄNNYTTIGA OCH NÖJES AFDELNINGARNA delning, och kommer densamma att redigeras såsom med särskild hänsyn till den dyrtid och lifs- Elisabeth medelsknapphet, som nu äro rådande i vårt för skönhetsvård, redigerad af Kerstin Wen- land.
Vi äro förvissade att de svenska hus­ Ström, Iduns Schackspalt, redigerad af G.
S. mödrarna med glädje skola hälsa denna ut­ Nyberg, Tidsfördrif På enträgen uppmaning från läsekretsen har Iduns köksalmanacka, redigerad af Östman-Sundstrßnd, och Af delningen Frågor och svar vidgning af Iduns innehåll, och redaktionen komma fortfarande att inflyta i spalterna.
skall å sin sida sträfva att med sakkunnigas Detsamma blir förhållandet med Iduns mode- bistånd göra Hjälpredans råd och rön ' så afdelning, där illustrerade och sakrikt hållna praktiska, att de bli till effektiv nytta för modekåserier,, f örfattade, a f. f ru hem och hushåll.
Sachs, skola inflyta.
Hilda områden oerhördt stegrade omkostnaderna för tidningens framställning, särskildt med hänsyn till papperet, tryckningen och klichéerna, äro prisen för Iduns olika upplagor tillsvidare sålunda fixerade: ldun, uppl.
A. med julnummer: Helt år 10: 50 i: sta hal fåret 5: 20, 2: dra hal fåret S: 80, ett kvartal 2:60, 4: de kvartalet 3:25.
[dun, uppl.
B. utan julnummer: Helt år 10: — Halft år 5:20 Kvarts år 2:60 idun, uppl.
C.
Praktupplagan, med julnummer: Helt år 14: — Halft år 7: 25 Kvarts år 3: 75 Lösnummerpris tillsvidare 20 öre.
29 I D Ii N S J U L N U M M E R.
p - j y -,; • STÅITTK D VINDEN LÅG EMOT, OCH SNON PRIC- kade honom hvassf i ansiket; det var som när mor naggade sina brödkakor, tänkte han och skrattade.
Så de hven!
Framåt, framåt öfver slätten ... Om det här vore ett haf bara!
Och man sutfe vid rodret och styrde ut mot äfventyrs- kusten i stället för att hänga på bakpå me- darna — en fattig pojke, som tog reda på hästen åt provinsialläkarn, när han var ute i äm belsärenden.
Annat hade det varit minsann!
Kamrerns Kalle var den som angaf tonen bland den lilla kuststadens fribytarpojkar ännu för ett halft år sen.
Inackorderad för skoltiden hos en gammal skeppare, en aflägsen släkting, hade den ursprungliga inlandspojken blifvit en fanatisk sjöman, som slängde omkring sig med termer på rätta stället och ibland med fördel på orätta.
Som när han sa åt den nya läraren: " Magistern är visst van att segla med styfva lik! "
Eller l ofvade en opp- käftig kamrat " en vågdämpare ".
Han hade läst om buccanièrerna, och han drömde om att finna sin T ortuga, sin lilla frodiga " sköld- paddsö ", utgångspunkten för sagolika äf- venfyr och dater till sj öss.
Bland jämnåriga snobbar kallades han därför omväxlande " sjöröfvaren " och " amiralen ".
Kalle var annars som sagdt hemma inåt landet.
Fadern arrenderade en liten egen­ dom, " akademijord ", som ingaf honom en sådan vördnad att han inte vågade sköta den — s ade hans belackare.
Hur han för- värfvat kamrerstiteln var obekant.
Troligen fick ha n behålla den såsom betecknande nå­ gonting mera lärdt och opraktiskt.
För se, Kalles far var ingen jordbrukare.
Han hängde mest öfver sina böcker, och kom nå­ gon med en fråga rörande dagens omsor­ ger, så såg han dröjande upp med en fjärr­ skådande blick, och det syntes tydligt hur hans hjärna våndades af att rikta in sig på det närmare liggande.
Hans silhuett i svartkrita på förmaksväg­ gen — typisk för ett visst decennium inemot midten af 1800-talet — gaf intryck af en senfödd sansculotte, och teoretiskt var han kanske nog så hänsynslös, men i lefvande lifvet stod han inte på sig bättre än att fa­ miljen snart nog stod på bar backe och skulle fått svälta, om ej hustrun varit af an­ nan art.
Det var en klartänkt, handlings­ kraftig kvinna.
Kärleken till den blide, för­ drömde maken och en tidsenlig föreställning om kvinnans plats hade dittills gjort hennes ingripande alltför varsamt, men nu tog hon ekonomin helt om hand, träffade aftal med fordringsägarna, flyttade till universitetssta­ den, där hon började ett litet hembageri, förenadt med en enklare servering för stu­ denter, Pannkakianum kallad.
De af barnen som voro något så när försigkomna måste LI FSÄFV EN-TYR ut på egen hand.
Och så hade då Kalle hamnat hos doktorn, som förut lagt märke till den duktiga fjortonåringen vid besök i skepparfamiljen och som hade bruk för en pigg passopp i den åldern, ett slags bättre dräng- eller betjäntpojke.
Kalle var en egendomlig — och ganska lycklig — blandning af ' far och mor.
Till det yttre lik den senare, med hennes kloka grå ögon och energiska drag, kraftig näsa, lin­ drigt framskjutande underläpp, hade han också hennes företagsamma, verklighets- glada håg.
Hvad han lade hand vid, det gick raskt undan och med muntra grepp, som om det var någonting alldeles särskildt roligt.
Han var aldrig förströdd utan låg i med allt hvad han gjorde, vaken och intres­ serad.
Men innerst ägde han faderns dröm­ värld, hos sonen en dold kraftkälla som höll hans känsla frisk och fin, ett skönhetskraf som satte mål för hans siräfvan.
Det behöfdes bara en ton, ett anslag, så kom hela hans väsen i dallring, en kontur, en antydan till färg — s å hade han en hel fyllig bild lefvande för sig.
Den till de t yttre grofhuggna lilla drängpojken med sin sjö­ mansslang hade en poets sinne för tillvarons ömtåligaste värden.
I snöstormen kom det till honom en me­ lodi: när de åkt ut ur staden, doktorn och han, då hade solen glimtat till öfver den gnistrande snön med sina tusen kristaller; och nu i halfmörkrei började han gnola: " Kristallen den fina som solen månd ' skina ".
Han gnolade visan om och om igen.
Den var undermedvetet hans symbol för det fina och sköna, som han inte ville släppa trots all hvinande snö och köldstela, värkande händer.
Och småningom kristalliserade sig hans fantasier till en liten skimrande kvin­ nogestalt: " Flickan i bygden den fina. "
H o n var ju kristallen!
Hu, så det bet i öronen!
Bäst att tänka sig man står om skeppsbord.
Då blir det något intresse med att slita en hund!
Se, där sticka nersnöade gärdsgårdsstörar upp som masttoppar på förlista skutor, gamla ruggiga enar, afnafsade nedtill, likna rusk­ prickar; där slår svallsnön mot en häll som en väldig, hvitskummig våg ...
Nu började hästen pulsa långsamt framåt, snön blef djupare och djupare, men envist trängde han på med sänkt hufvud och spän­ da muskler.
Pojken kom med ett litet skratt i håg ett samtal han hört mellan två sjö­ bussar.
Det gällde olika segelbåtars före­ träden.
Den ene var bohuslänning och pri­ sade sin hemvana kostertyp.
Med harmset förakt skildrade han en skuta af annan byggnad, hur hon bröt igenom sjöarna.
Det kunde väl varit en ståtlig syn, tyckte pojken: skummet fräser om bogen, däcket spolas med kraft, den trotsiga lilla skutan går på AF TERESIA EUREN ändå ...
Men se, gubben tänkte på sin äl­ skade koster, hur fint den skulle vakat, och så hade han bara ringaktning för den här andra.
Den var enveten, tjurskallig, den tril - skades: " Igönom skulle ho, rätt igönom! "
" Ja, igönom ska jag med, rätt igönom!
— Och du också, lilla duktiga Blenda, vänta, tösen min, jag ska hjälpa dej! " ...
Kalle böjde sig ned.
Där bakpå släden satt en redig spade fastspänd med remmar.
Och i samma ögonblick hästen stannade och dok­ torn vände på hufvudet efter snöskofveln, stod pojken redan och skyfflade, så del yrde åt höger och vänster.
Och nu fick han gå före och skotta, tills de stela händerna ändå för en gångs skull hotade att släppa taget och armarna tycktes rå med bördan bara därför att de från början kommit i så stark svängning, så den fortsatte af sig själf.
Men Kalle var inte den som gaf sig i brådrasket.
Han sköt ut underläppen och skottade och skottade.
Och det kom öfver honom en föreställ­ ning om att han banade väg till någonting riktigt vackert.
D et v a r julafton, d å m å s t e väl någonting hända som var utom del hvardagliga.
Han röjde en väg till sin egen lycka, som satt och väntade någonstädes därborta, en sagoprinsessa med julgransljus i håret och med värme åt en utfrusen stac­ kare, och god julmat!
Risgrynsgröt och klenät med sylt ...
Ty en blandning af saga och solid, mättande verklighet, det var för honom " lyckan ".
Hej, friska tag!
Snön yrde till höger och vänster, och med ens tumlade Kalle yrvaken in på plogad väg.
Ett par åkarbrasor och så upp bakpå igen, och nu bar det af med sjungande fart.
Framåt, framåt!
Det här är ett haf, och skutan bär mig till äfventyrskuster ... Där skimrade ljus: några upplysta fön­ ster, en lykta som svängde hit och dit och slutligen stannade rätt framför mulen på Blenda.
En hund gaf skall.
Några rop väx­ lades mellan doktorn och karlen med lyktan: Hur stod det till?
— Jo illa nog, och det nu på själfvaste julafton!
Inte hade man vågat skicka bud en så ' n dag, om inte de) stått för lifvet.
Andnöden var svår den, och ena ögat var redan brustet.
Husbonn hade nog inte långt igen, men man stod inte Ml!
svars med å inte skaffa läkarhjälp, uti fal!
att.
Doktorn gjorde en otålig rörelse.
Ett par tunga grindar veko tillbaka; släden svängde om den öfversnöade gräsrundeln midt på gården, och provinsialläkarens pälsklädda gestalt stod plötsligt stampande på ytter­ trappan.
Kalle tog tömmarna som i drömmen och följde fumligt drängens anvisningar.
Sen pojken fått häst och släde omhändertagna,
30 skulle han själf gå till köket och värma sig med ett mål mat.
Hände nog att doktorn dröjde länge.
Alltså stöflade " amiralen " om en stund tillbaka bortåt hufvudbyggnaden för att leta sig till köksdörren, stannade eftertänksamt midt fö r och tog en öfverblick.
Det var den vanliga envåningslängan med frontespis, bred utskjutande trappa med rundade hörn, tunga ytterdörrar, innanför dem glasdörrar; den ena ytterdörren glappade, hade inte blifvit slagen i lås, och en bred ljusstrimma visade välkomnande vägen in.
Till höger en rad strålande fönster — salen med julgra­ nen?
Och någonstädes därinne i det tysta huset låg en människa och plågades, det var därför det var så tyst.
En människa som skulle dö: det var slutet för oss alla, dit skulle man komma, men — innan dess, åh innan dess!
Äfventyrshågen började röra sig igen, pojkfantasien åkallade framtiden med allt hvad den kunde ha att bjuda af kraftprof och läskande segrar.
Och så kom stämningen från landsvägens kamp tillbaka: han hade kämpat sig hit, här skulle finnas någonting godt och någonting vackert åt honom.
Ljusstrimman var ett välkommen, den här vägen skulle han gå in.
1 detsamma vidgades springan mellan dörrarna.
Den tunga flygeln gick utåt, lång­ samt, långsamt; det var en liten och svag hand som sköt upp den.
1 dörröppningen stod en liten ljus gestalt.
Den hvitklädda flickan var mycket mindre än Kalle, och där de nu plötsligt på närmsta håll skärskådade hvarandra, fingo de se hvar och en sin kontrast.
Den satta, breda poj­ ken hade den svartaste lugg öfver sina sä­ kra grå ögon och mörk, af kölden rödbiten hy.
Flickan var som en skör och skimrande liten snökristall.
Hennes.
hvita klänning var liksom ö fversållad med lätta, hvita taggar — spetsigt uddade volanger — och öfver den föll ett hår — s om spunnet ljus.
Hon tog ett steg framåt och frågade med en glasklar liten röst om han ville komma in och se julgranen.
Så fladdrade hon till­ baka och visade vägen.
Därinne såg han tydligare hennes ögon i det smala, hvita ansiktet med den fina tin­ ningslinjen och den något spetsiga hakan.
De voro som bernsten, eller som vattnet i en stilla vik, där tången lyser igenom i sol­ skenet som en guldgrund, och när hon vän­ de dem mot honom, tyckte han sig höra hviskande vågor.
Han glömde risgrynsgröten, glömde köld och trötthet.
" Hvad heter du? "
frågade hon, " jag ... jag heter Kristin ... " " Kristallen den fina, " tänkte han, och han tog med ett stadigt tag hennes utsträckta hand.
Kristin!
Det började som kristall, och när hon sade det själf, hade det en liten spröd klang, som när kläpparna i salongskronan därhemma — i gamla hemmet — sl agit mot hvarandra.
"] ag skall skaffa mor igen den kronan, " tänkte han, " och jag skall ha flic­ kan i bygden den fina! "
Underläppen sköt ut, de blågrå ögonen blickade beslutsamt rätt fram, och som i en försmak af all lifvets spännande kamp och korta glimtar af fest och saga, gick han in med flickan, in i salen där julen firades — inom sam ma hus som rymde sjukdomens plå­ gor och väntan på döden.
illustratör: D.
L jungdahl.
IDUNS JULNUMMER PENNAN LÖPTE OFVER PAPPERET MED rasande fart, de höga, karaktäristiska stap­ larna trängdes och gyttrade ihop sig som en tropp infanterister vid ett stormanfall.
Si­ dan fylldes snart, ord fogades till ord, me­ ning till m ening.
Diktarens s yn löste ut den ena snabba bilden efter den andra, hjältin­ nans anletsdrag fick b lixtsnabba skuggor och dagrar, ögonen lyste, läpparnas karmin brann ...
Det gick lätt att skrifva i dag.
Dörrvredet gnisslade svagt, när det tryck­ tes ned — sa kta men utan räddhåga.
Mannen som salt vid skrifbordet höjde has­ tigt hufvudet och vände blicken mot dör­ ren.
Arbetets lidelsemättade allvar plåna­ des ut från hans ansikte likt e n molnskugga, som glider öfver sjön, munnen drogs till ett ljust l eende och i Ög onen ländes två facklor af glad väntan.
Han hörde sin unga hustrus röst i tamburen.
Det var omöjligt att upp­ fatta hvad hon sade, men för Rickard Siljes öron klingade det som toner från en sordi­ nerad violin — en berceuse, ett larghetto ...
Så gick dörren upp; mot hallens clairobs- cure skimrade en hvit boa och hattens her­ melinsbård.
— Adjö, Rickard.
Silje slängde ifrån sig pennan.
— Hv ad är det för sorts adjö.
Inga re­ volutionsmetoder från Ryssland, om jag får be.
Har du inte själf sagt att jag är konser­ vativ som en katolsk monseigneur?
Kom hit och be om förlåtelse.
Herr Silje lutade sig tillbaka i skrtfstolen och försökte se ut som en diktator.
— Du har så ohyggligt v armt härinne.
O ch jag ä r redan klädd att gå ut.
Loreite slog motvilligt up p dörren och steg in i rummet.
Det veka behaget hos ansik­ tets ljushyade, poetiska Gainsboroughdrag och hårets blonda bucklor förhöjdes af den bred- brättade hattens ram och boans smeksamma snövåg.
Skrifbordslampans ljusdämpande kupa spred en fantastisk skymningsreflex öf­ ver Lorettes ansikte, när hon böjde sig ned och — mycket lätt — tryckt e sina läppar mot Rickards.
— Ad jö då, min vä n.
Under den flyktiga kyssen lyckades Ric­ kard fånga sin husfrus blick en kort sekund Iakttagarens skärpta syn trodde sig varsna en glimt, s om han icke sett där förut.
Och i mun­ nens veka linjer tyckte han sig plötsligt spå­ ra en skärpa som med ens kom hans pul­ sar att slå i en mera otrygg takt.
En ängs­ lande föreställning om något snart försvin­ nande — en b lomma som vissnar en frostklar vårmorgon — trä ngde sig på honom.
Han grep sin hustrus behandskade lilla hand: — Hur ä r det fatt?
Du ser trött ut, har nå­ gonting händl?
Loretie ruskade på hufvudet med en skymt af otålighet.
Silje fortsatte: — Du öfveranstränger dig med alla dessa barmhärtighetsverk.
Du låter dem lägga på dina axlar mer än du rår med.
Seså.
Låt nu ändtligen vara för idag.
Stanna hemma — jag ska spela för dig ... eller gå vi på ope­ ran — — Hade Silje varit läkare i stället för förfat­ tare skulle han känt den radiosnabba skälf- ningen i sin hustrus hand: — Ett löfte är ett löfte, Rickard.
— Oc h du har lofvat ... — Ja.
Silje sköt undan stolen och gick hastigt el!
slag öfver mattan.
Han var inte nöjd.
— N å, sade han, det kan väl inte hjälpas då.
Hvad är det för slag i dag?
Viktoria - hemmet?
Lorefte vände bort hufvudet, helt litet.
— Ja, Viktoriahemmet.
— S å gå då, barn lilla.
Men eftersom du är så frikostig med löften — — vill du lofva mig en sak?
Låt dem inte hålla dig allt­ för länge därborta.
Kom hem igen så fort som möjligt.
Loretfe gjorde, mot sin vilja ett litet nervö st försök att slita sin hand ur Rickards grepp.
— Ja, ja, mumlade hon, jag lofvar.
— S å adjö då — och tag väl vara på dig Lorette gick och dörren slöts tyst efter henne.
Silje hade ånyo slagit sig ned vid skrifbordet, men kom sig inte för att gripa pennan.
Han lyssnade.
Först förnam han tam­ burdörrens smällande, åtföljdt af den svaga tonande klangen från klockkupan, portens
(DUNS JULNUMMER brutala dån och det förnäma diskreta klickan­ det när kupédörren gick i lås därnere — till sist h ästhofvarnas rifvande slag mot asfalten.
Trumhyirfveln vä xte i ett våldsamt crescendo för att ögonblicket därpå drunkna i ambu­ lansvagnens hetsande klämtningar, som ref upp en brottsjö af skumfräsande ljudvågor.
Rickard Silje rätade upp kroppen, grep pennan och satte dess spets som en bajonett i ryggen på manuskriptets framstormande kolonner af staplar, som han nu tänkte jaga framåt i en än mer jagande fart.
Åter böjde han hufvudet in under lampans skarpa ljuscirkel öfver de hopade pappers­ bladen.
Äter r este han in i de n nyss lämnade diktvärlden.
Den smala hvila handen, som bildade en egendomlig kontrast mot hans bredaxlade storvulna gestalt, darrade.
Sil- jes ljusa hår och skägg togo guldskimrande strålknippen från lampljuset, läpparna logo efter den hastiga granskningen af de två sista manuskriptsidornas snabba dialog.
— Ja, s ade han lågt för sig själf, det är då tngen konst att författa, när man får skrifva om sådant.
Med en impulsiv rörelse strök han öfver några rader, sökte ett ögonblick efter det ord han behöfde för att koncentrera verkan af en bild, pröfvade ordets klang i sammanhan­ get och lät pennan raskt löpa.
På några minuter v ar en ny sida fylld.
Då råkade han plötsligt på nytt i tveksamhet om den stilis­ tiska anrättningen af ett förtätande infall — han doppade pennan nervöst några gånger i bläckhornet, villrådig, vägrande som kapp­ löpningshästen framför ett hinder, när han till s in egen välgrundade öfverraskning fallit ur det rätta steget.
Men då han inte genast fann det mot hans önskan svarande uttrycket, kastade han pennan, steg upp från skrifbor- det och gick fram till ugn en, rummets monu­ mentala prydnad, där en jättebrasa flamma­ de.- Med mässingstången makade han till­ sammans några tjocka sprakande kubbar och slog sig ned på braspallen med ryggen mot elden.
Tankarna kommo och gingo.
Mönstrande lät han blicken glida öfver det jättelika skrif- bordets pappershögar, böcker och glänsande skrifdon.
Där var arbetet, arbetet, som han älskade med hela sin starka diktarsjäl.
Och på väggen, ofvanför bordets flygelkant, häng­ de porträttet af henne, som gifvit ha ns arbete det rika och djupa lifvet — Lorette, h ans hus­ tru.
Det föll hon om in at t just här borde man sitta för att se bilden så att den lefde.
Silje öfverraskade sig med att söka i det älskade ansiktet efter de drag han nyss tyckt sig upptäcka.
Så ruskade han på hufvudet.
Nej, han kunde inte finna dem.
Porträttet var måladt för sju, å tta månader sedan under deras vistelse i Paris, strax ef­ ter bröllopet.
Det var knappast annat än en skiss, tycktes skapadt med ett tiotal raska, djärfva penseldrag, men öfverlägset träffadt och lefvande.
Artisten hade velat utföra det närmare, men det hade Silje satt sig emot.
— Nej, jag tager det sådant det är, om ni tillåter.
Det är en präktig skiss.
— Ni förstår er på sådant, ni, hade ar­ tisten leende svarat med tanken på arten af Siljes författarskap.
Det var d å hos honom vaknat den tanke, som han just nu höll på med alt förverkliga.
Att med sin penna — liksom målaren gjort det med ritstift och färger — fram ställa den älskades bild, ge ett porträtt af denna under­ bara kvinnomänniska, ren, stark, klok, full af kärlek och medkänsla.
Han ville, a tt def skulle bli d et bästa han någonsin skrifvit; han arbetade nästan med en känsla af religiositet.
31 Skildringen af skissens centralperson hade verna, hvilkas form han en gång förklarat han format kring en episod, som inträffat un­ vara högaristokratisk.
Ett plötsligt infall kom der deras resa i Fra nkrike, där Lorettes goda honom att le — näs tan ett barns leende.
— H ar du några hemligheter, lilla tös, sé hjärta gifvit vittnesbörd.
Han genomgick i minnet händelsens alla detaljer, grupperade är kanske just nu en af dem i mitt våld.
Silje dem kring kvinnan, sofrade ut def oväsent­ tog en liten lyxspegel med infattad miniatyr - liga och pröfvade valören af mer eller min­ termometer, som stod på skrifbordet, lutade dre träffande uttryck.
Skapandets djupa och hufvudet skarpt på sned och förde instrumen­ hemlighetsfulla glädje kom hans hjärta att tet nära in p å sitt fynd.
Rickard Silje hade blifvit as kgrå i ansikte), klappa hastigare.
Han gick några slag öfver golfvet, stan­ innan hans fingrar släppte sift tag om spe- nade en minut vid e tt af fönstren, lutade pan­ gelbiten.
Svetten sipprade i en pärlande krans nan mot rutans kalla skifva, men var sedan kring hårfästet, men leendet hade knappt åter i skrifstolen.
Boksiäfverna flöto ur p en­ hunnit lämna hans mun.
— Er land, rosslade han, Erland ...
Hvad ät nan med ilande fart, stilen blef till s ist svår­ läslig — orden lämnades halffärdiga under Erland?
Jag vet ingen Erland ... Författarens arma händer darrade, då han trycket af författarens ifver.
Ett blad var snart fullskrivet och kastades snart undan.
ånyo grep spegeln och undersökte de ord som Nästa sida paginerades och började fyllas, redan bränt sig in i hans själ.
Hvad han såg medan en brådskande varm färg steg mot var så tydligt som evangeliets tryck.
Hvad såg han?
Siljes panna.
Ack — a lla otrogna män och kvinnor!
— Pang!
det var helt enkelt kopian af en kärleksbil­ Hvad var det?
, Pennan stannade tvärt i sitt lopp, Silje lu­ jett, so m hans hustru skrifvit till någon, som tade sig tillbaka i stolen, hastigt vridande hon kallade älskade Erland.
Ett möte ... hufvudet mot fönstret.
Def v ar därifrån ljudet Några ord saknades ju, men man behöfde inte vara någon Cagliostro för att gissa sam­ hörts.
Nu slipade en hvinande vissling sin klinga manhanget.
Men klockslaget stod tydligen mot husknuten — sto rmen kom som ett åsk­ a n g i f v e t; s j u.
A l l t s å j u s t n u:!
J u s t n u.
.
.
Silje frös.
Men kring ögonen hettade det, slag.
En ny fönsterruta tog samma väg som den förra — d en tomma fönsterbågen ham­ under hjässan tyckte han elden var lös.
Ett rade mot väggen envist som en utestängd kungarike för en redig tanke.
Jaså, tänkte nattvandrare.
Uvertyrens dånande jättetrum­ han, jag skall bli vansinnig nu.
Skönt!
Låt ma.
skötte husets port, som drämde i lås med det komma klockan sju!
Då surrade def försiktigt i k lockan på skrifbor­ sådan kläm, att den nickande mandarinen på Siljes skrifbord började guppa med skägget.
det — e tt klingande mjukt s lag föll.
Detta för Silje hvardagliga ljud hejdade hans Så var ovädret färdigt med preludierna.
tankars yra.
Def var stoppsigalen i yttersta mi­ Stormen rasade, det pep i alla knutar.
nuten.
Häfsfången hade kastats om, men gudar Rickard Siljes kastade en hjälplös blick ut hvad det gnisslade i maskineriet.
Plötsligt erinrade han sig Lorettes juvelskrin öfver rummet.
Det var slut med att skrifva; Det föll honom in att den lilla möbeln var den ovädrets anfall hade sprängt den ömtåliga enda plats, till hvilken han inte på lättförklarliga ballongen, fylld med inspirationens heta luff.
grunder ägt passersedel.
— Nu sk all jag v eta allt, for han ut, och sprang Ingenting kunde sätta upp Siljes arbetsför- i Lorettes toalettrum.
lamande olustkänslor i samma grad som ett in Och Rickard Silje f ick veta.
På tio lifs förfäran- stormväder med dess tjutande klagorop ge­ de minuter var saken klarlagd: hela deras äkten­ nom gator och gränder.
Erfarenheten hade skap hade varit ett bedrägeri från början till slut, visat honom det fåfänga i att bjuda orkanens det där med Erland var en gammal förbindelse — ä lskaren var tydligt en fattig usling som Lo­ herrar en offensiv.
rette försörjde med sin mans pengar.
Giftermå­ — Jag ska besvara Brinkmans bref, sade let med den rike författaren hade varit ett enda han sig.
Då kan jag ha rättighet att vara vid barmhärtighetsverk af alla de föregifna, som Lo­ dåligt lynne.
Jag skall säga honom att det rettes intresse omfattat.
Först lät Silje ödeläggelsen gå ut öfver den blåser ute.
Och så går ju tid en ... påbörjade novellen, Lorettes tempel.
Def nästan Silje började leta etjier Brinkmans bref, men färdigbyggda altaret ref han ned — och dessa han fann det icke.
Portföljen genomsöktes, stenar som han fogat ihop med så mycken öd­ lådorna tömdes, böckerna på skrifbordet ge- mjuk vördnad ...
Papperslapparna hvirflade ett ögonblick ångestfullt omkring.
Lorettes ögon på nombläddrades med ryggarna upp, men " bref- taflan — det var något af Dorian Grays perver- vet kom ej i da gen.
Högröd af ansträngning sitet i dem, tyckte Silje — vi dgade sig af fasa.
och otålighet, fortsatte författaren sin mono­ Rickard gick öfver golfvet mot porträttet ... nej, hvad hade duken gjort för ondt; men på väggen log.
fick d en infe h änga.
Han lyfte ned taflan och sköt — Det var då förbannadt konstigt, jag bru­ in den bakom bokskåpet.
Därefter rafsade han kar ha reda på saker och ting.
Hvar tusan brådskande ihop några pappersbuntar, som han stoppade i kavajfickorna, jämte ett par småsaker kan jag ha lagt brefvet?
Han tog fram sin plånbok och letade i den, från skrifbordet.
— En.
sekund stod han stilla, lyssnande.
Någon vagn — nej, någon vagn hör­ fastän han var nästan säker, att det ej kunde des icke.
Då gick han fram till fönstr et som han finnas i den.
ryckte upp.
Intet annat ljud än luftens dån hördes.
— Nej, det var också fåfängt.
— Det är bra, mumlade mannen mellan tän­ Kanske brefvet råkat hamna i papperskor­ derna.
gen?
Silje tog korgen mellan sina knän och Vinden svepte in i rummet och anföll lampan, började gräfva i de n. som förskräckt flämtade till ett p ar gånger i makt­ — S e där, sade han, nu helt högt — där lig­ lös dödskamp och uppgaf andan.
— Det är bra, upprepade Silje, mörkt skall det ger ju ett al ldeles rent sugpapper ...
Den som vara ... vågar, han vinner, och den, som söker han För sista gången slog den gamla porten i lås fi — — — hvem kan ha slängt hit det här?
bakom honom.
Han stod där ett ögonblick på Silje vecklade upp sugpapperet och gran­ trottoaren, tveksam om hvilken väg han skulle gå.
skade det med pojkaktig nyfikenhet.
Det var blåsten trängde honom in på lifvet och tvingade honom ned i rännstencn.
något alldeles nytt, d etta, att han träffade på På den nästan folktomma gatan, där mörkret spår af någon annan än sig själf vid denna låg som en lurande gam, och snö och vind piskat gångbanorna hala som poleradt stål, sträfvade en heligförklarade plats.
ertsam man leden fram i kamp mot de hvassa is- Ser ut som det vore Lorette.
Han tyckte nålarna, som stormen skickade honom rakt i an­ sig i a ftrycket känna igen sin hustrus karak­ siktet.
täristiska stil m ed de höga spetsiga bokstäf- Illustratör: Erik Nordström.
Göteborgs Det bästa resultat uppnår Ni genom att in­ föra Edra ANNONSER i Modernt uppställd.
Innehållsrik.
1 Intressant.
Tillförlitlig.
Västra Sveriges Bästa annonstidning i Västra Sverige ffîorgonpost Göte- borgs ledan­ de morgontidning Modernt uppställd.
Största och effekti­ Tillförlillig.
vaste annons­ tidning nyhetstidning.
Läses öfveralll.
Innehållsrik.
Intressant.
Västra Sveriges nyhetstidning.
Läses öfveralll.
Skånetidningen DAGEN € x Den mest spridda och lästa tidningen i rikets fj ärde stad med omnejd En af landets förnäm- 160 årgången M A L M S är S kånes piggaste, snabba ste och BÄSTA NYHETSTIDNING, omtyckt af alla icke minst pa sp rund a f sin MODER NA.
VACKRA och ÖFVERSKADLIGA UPPSTÄLLNING Skånetidningen DAGEN är Svennes BI.
LIGASTE DAGLIGA MORGONTID­ NING.
-: - Skånetidningen DAGEN vi iner ständigt terräng på såväl land - bygden som i stä derna -: - SkånetiJningen DAGEN har energiskt kämpat för en sundare lifsmedelspolitik och därvid särskildt bevakat lifsmcdelsproduktiortens berättigade intressen.
Därför läses och gynnas S åneiidningen DAGEN af den köp­ starkaste publiken i Skåne, hvadan Skanetidninyen Dagen också är ett af provinsens OJÄ MFÖRLIGT BÄSTA ANNONSOR GAN.
Den mest spridda och lästa tidningen i rikets fjärde s tad med omnejd sta annonstidnirgar 160 årgången o ras Dagblad med halfveckoupplagorna Sörmlänningar!
H.-P.
Södra Västergötland och Bogesund KOM IHÅG ATT (Helsingborgs-Posten) utgår i 12,000 ex. den vakna, piggt redigera de och innehållsiika dagliga tid­ ningen är ett af Skånes främsta annonsorgan.
Politiskt ledande tidning, läst både af vänster- och högermän.
Utmärkt Nyhets- och Annonsorgan.
En lui frän " Ö stojiis Pärla " är Gotlands-Posten Södertälje Tidning Mariefreds Tidning Nya Malmköpings Tidning Fiens Tidning ha eg na korrespondenter i hvarje ort, som håller dem bättre u n- derräitade om ortshändelserna än någon annan tidning Med samt­ liga följer so m bilaga Sflrmlands L a n d f m a n n a t i d n l n g, Sörmlands enda landtbr.-tidn m. underafd " Fruktodlaren ", organ för Sörmlands Fruktodlares Läns- förening o. " Biodlaren ", org för Sörmlands läns biodlareförbund.
Förlag: Sigfrid Johnsson.
för alla gotlänningar öf &gt; er hela Sverige.
Utkommer 4 dagar i veckan.
Annon- sörer erinras o m att Gotlands Posten i stor utsträckning har sin speciella läsekrets fi ån Gotlands köpstarkaste " socknar.
/ Skåne, Småland, Hal­ land och Blekinge bo 1,607,500 svenskar PRIS Kr.
4:50 för 1918.
OBS.!
Intiessanta riksdagsbref från en gotländsk riksdagsman.
Koncentrera Eder annonse­ ring för Sydsverige på HELSINGLANDS ÄLDSTA, dess största tidnin g största och rrest uppmärk­ sammade tidning är ska DiollÉt Helsingen SNALLPOSTEN Malmö.
1 9 1 8 utkommer dess 71:sta årgång.
i Söderhamn Den burgna och bildade publikens tidning UTMÄRKTANNONSORGANI Wilhelmssons Bok.tr.
A.-B., Stockholm 1917.
UPSALA STADS o. LÄNS mest spridda tidning har en totalupplaga af cirka:: 17,000 exemplar:: och läses inom alla kret­ sar.
Vaije köpman eller fabiiksnt, som önskar up­ pehålla sina affärsförbin-.
delser i Upsala län eller där knyta nya bör alltså - - - ANNONSERA I - -
Jämtlands-Kuriren Jönköpings-kosten För annonsörer rekommenderas ut Sstersund.
m Östersunds, Jä utlands och Härjedalens ojämförligt mest spridda var- annandagstidning.
Frisinnad och helnykterhetsvänlig.
PIGG RASK INTRESSANT!
Annonspriset är 8 öre pr mm med rabatt för längre annonsering.
DEN SOM VILL TRÄFFA en stor och köpstark publik bör icke underlåta att ANNONSERA I Jämtlands-Kuriren 1836 GRUNDLAGD daglig 1 länstidning för Jönköpings stad och län, länets äldsta (grundad 1864), mest spridda och lästa tidning samt mest anlitade annonsorgan.
Halfveckoupplagan Jönköpings läns ny­ hets- och annonsblad utkommer tisdagar och fredagar.
Vid annonsering i dessa tidningar samt Sven­ ska Posten, spridd öfver hela landet, Hvetlan- da Tidning — Säfsjö Nyheter och Huskvarna- Posten — sammaniagdt 30,000 exemplar — alla utgifna f ån samma officin, billiga gemensamhets- priser.
Den lämpligaste annonstidningen för Landskrona med omnejd.
Dag­ lig upplaga 3,000 e x. eller omkring 1,000 ex. mera än någon annan platstidning -: - -: - -: - I Kristianstads läns burgna befolk­ NING " &lt;1o) JY K ' In PRENUMERA­ TIONSPRIS: för helt år kr.
7 å alla postanstalter.
ANNONSPRIS: före text 8 öre, efter te xt 7 öre pr mm.
Prenumerera på?
Annonsera i ning böra sjm organ använda Kristianstadsbladet, länets mest spridda tidning, KORRESPONDENTEN som dagl.
utkommer i en uppl.
af LANDSKRONA TIDNING öfver 9,000 ex. LUNDS DAGBLAD, den sydsvenska universitets­ stadens största tidning.
»: » Nya Växjöbladet Nerikes-Tidningen V Ä X J Q — - Upplaga: Öfver 11,000 e x.
D a g l i g a u p pl a g a n.
Örebro läns mest spridda tidning Norrlandsposten Utkommer alla hvardagar.
utkommer 4 gånger i veckan.
G E F L E.
Utmärkt annonsorgan med stor spridning Bästa annonsorgan• Halfveckoupplagan.
bland köpstark publik inom Kronobergs och Jönköpings län.
ANNONSPRIS: 8 öre före och 7 öre efter texten, innersidorna 10 öre, s en­ komna 11 öre, allt pr millimeter.
Upplaga öfver 10,000 ex. Oscarshamns-Posten VILL NI TRRFFR UILL NI T RÄFFA södra, mellersta södra, mellersta läses af öfver 20,000 personer i och västra Hei­ och västra Kel- mellersta och norra Kalmar län, singlands köp­ singlands köp­ inräknadt norra Öland, och är där­ starkaste publik starkaste publik bör Ni annonsera i bör Ni annonsera i för en förmånlig annonstidning.
$ ORTENS MEST SPRIDDA TID­ 1836 Aononsörer som hafva något att meddela A N N O N S E R A DAGLIG TIDNING FÖR BLEKINGE LÄN Det lönar sig att annonsera i $ö (krhamn$ ' Kurirett Oscarshamns-Posten Söderhamns-Kuriren läses af alla En stor hjälp vid barnkläders förfärdigande erhålles af BARNGARDEROBEN som är frisinnad och nykterhefsvänUg.
och är därför ortens öäsla ar.r.cnscrgan.
•• Westmanlands Allehanda Västmanlands moderata länstidning Utpifves från Västerås hvarie m åndsg.
on sdag och fredag-.
Spridd bland den köpstarka publiken i VÄ STERÅS stad och hela länet samt i de delar af Uppland som ligga intill Västman^and sgränsen.
Annonserna till West manlands Allehanda mottagas på livar je tidningsexpedition samt af a ' nonsbyråerna och kunna äfven sändas direkt till tidningens kontor i Västerås.
Öresunds-Posten är Helsingborgs och ortens mest spridda tidning, utgår dagl.
i en upplaga af öfver 8,000 ex. Frisinnad, arbetare- och nykterhetsvänlig.
Påpasslig, väl underrättad nyhetstidning, innehåller ledan de artiklar i dagens frågor.
Grundlagd Grundlagd 1887 1887 Den omtyckta bilagan Bästa annan sorgan.
Våra Hein - MEDFÖLJER - - GRATIS.
Spridd inom alla klasser.
Pnenumev ewa / Illustreradt mânadsb ' ad för barnkläders förfär­ digande, som på posten kostar 4 kr pr år.
Gratismönster medfölja h var je n:r.
TIDNINGEN erhållas portofritt från Iduns Expedition, St ockholm.
GÖTEBORGS GYMNASTISKA INSTITUT GÖTEBORGS ENSKILDA HANDELS-GYMNASIUM • • • • il • • • • KUNGSGATAN 46 • (VIK.TO RI AT EATERN) • Bokföringssal.
Skrivmaskinsavdelnmg.
• Tidsenligt och förstklassigt handelsläroverk med utvalt goda lärarekrafter.
Strängt begTänsat Föreläsningssal.
En av övningssalarna.
• elevantal, fullt individuell undervisning.
Ljusa, rymliga och modernt inredda lokaler.
Ett-tkvlg GymznasiaikzMr&gt;s för kvinnl.
och mani.
studerande med högre förbildning.
• Facfrftzifs / ©r » stzudLenter », omfattande äfven bankteori och bankteknik.
M ande t s- • ftxå.w * s (ett-års och halfårs) för elever från skolornas mellanklasser.
Banft-fi.3Mr&gt;s.
• Kostnadsfri platsförmedling.
• Nästa årskurs börjar i januari.
Ny B ANK-KURS sa mt HANDELSKURS b örja i Jan uari.
• • Den högre undervisningen omfattar följande ämnen och meddelas av nedanstående lärare: Undervisning meddela ^nedanstående lärare: • Handelsrätt, Statskunskap: Tyska språket: (Korrespon­ Anatomi, Fysiologi, Patologi, Hygien: Nationalekonomi: Stellan Sjukgymnastik och Massage: • Gustaf Sundberg, Jur. Kand., dens, konversation.)
Georg Bo- Mörner, Fil.
kand., Löjtn.
i Med.
d:r Gösta Göthlin.
Gymnastikdirektör K arin Udden berg.
• E. o. Hovrättsnotarie, Advo­ elke, Tysk språklärare.
Lärare Kongl.
Fort.
Reserv.
Tjänstem.
Ortopedi: Med.
d: r Sven Johansson.
Fysiologisk kemi: Prof. Gösta Bodman.
• kat.
Ledamot av Sveriges Advo­ vid Göteborgs Handelsinstitut.
i A.-B.
Gbgs B ank.
Klinikinspektör: Med.
d:r Leo Schrödl.
katsamfund.
Föreståndare: Dir. Erîk Börner.
• Engelska språket: (Korres­ Varukunskap- kemi-råäm­ pondens, konversation.)
Georg Stenograf i, Välskrivning, • neslära: (Oorgan, delar av äm­ Fuhrken, M.
A.
P h.
D.
Lektor Maskinskrivning: John Baun- • net) GöstaBodman, fil.
dr, Prof. vid Göteborgs Högskola.
ge, Kassör.
Lärare vid Reming- v. Chalmers tekn. läroanstalt.
ton-Institutet och Föreningen \ Jy ^: I • Handelskorrespond., Han­ för befrämjande av handels­ Varukunskap- kemi- råäm­ • delsräkning: Eskil Wester- kunskaper.
neslära: (Org.
délai ' av ämnet) |Ébb.
i å » ^egäv • Johan Wiger, Fil.
Mag., Lärare gren, Fil.Mag.
Bankt j änstem an.
i h t i!
i = &amp; Bankteori, Bankteknik: vid Göteborgs Östra Realskola.
Ekonomisk Geografi, • Bokföring, Handelslära, Rolf Steffenburg, Avgångsexa­ Franska språket: Edvard att i y 11 • Kontorsgöromål: Reinh.
Strö­ men från Gbgs Handelsinst.
Malmström, Fil.
Kand.
Lärare • mer, Köpman, Avgångsexamen fackkurs för stud enter.
Tjänst e ­ vid Göteborgs Högre Realläro­ Çpvos ' çe ' kV.
b fr. Göteborgs Handelsinstitut.
man i A.-B.
Gbgs Bank.
verk.
• • B e g ä r nyt t, utf ö rli gt p r o s p e k t.
Övningar i gymnastiksalen.
Patientbehandling.
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • o • • • • •.
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • a • • • • • • • • • • • F » reni_amërera f ö r e jul • • • INSTRUMENT • • ro • • • • p&gt;â • • Endast prima och • • • • väl justerade: Gitarrer, • • • mandoliner, gitarrman- • • • • • doliner, gitarrlutor, vio­ • • • • liner, violonceller, citt­ • • • ror, koncertinor, drag­ • • O f ö r å r 1918.
• spel, flöjter, klarinetter, • • • • mässingsinstrument, • • • • sextetter av förstklassig • • • svensk och böhmisk • • • • tillverkning, trummor, • • • • fodral, strängar och • • • o övriga tillbehör.
Tri- • • • umphoner (talapparater) och Ijudski- • ex. om d agen • Upplaga c: a • • vor med frälsningsarméstycken.
Orglar • • • • • från främsta fabriker.
Hög rabatt vid • • • • • extra kontant köp av orglar.
• • o • • • FRÄLSNINGSARMÉNS • • • • • HANDELSDEPARTEMENT • • Nya intressanta följetonger.
• Östermalmsg.
24 o. 26, Stockholm 5. q Telefoner Riks 85 81, A llm.
63 72. af denna utmärkta och • • • • Filial: Södra Allégatan 9 » Göt eborg.
• omtyckta Kokbok försäl­ • • Rikstelefon 73 76.
• • jas i alla boklådor.
• • • Pris Kronor 6: — inbunden.
• Rikt illustrerad varukat alog, inne­ • • • hållande fullständiga varu- och Porto fritt från a • • prisuppgifter, sänaes på begäran.
• • Iduns Exp., Stockholm • • • • • • n • • • • • • • • • • O • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • D • • • Hela den bildade svenska allmänheten svarar: • • • • • CSSk • • • D har det klaraste framställningssättet, de Till alla landsändar komma nyheterna färskast genom Nya Dagligt Àllehandas D • Kurs i Massage och sjukgymnastik MUSIK­ Julkiapp!
MSŒCK S TOCKHOLMSTIDNINGEN Sveriges mest spridda dagblad.
165,000 6:te upplagan Nationell.
Demokratisk• Frisinnad.
Själfständig.
n Landets främsta nyhetstidning.
Landets främsta annanstidning.
Hvilken tidning NYA bflGLIGT flLLEhflNbfl • • läsvärdaste artiklarna, de snabbaste ny- heterna, de kvickaste kåserierna och smànoiiserna?
Kvällsupplaga, • som ständigt har 12 timmars försprång före kollegerna.
• • • • • NU vet Ni hvilken ticioing INTi skoll prenumerera pä!
