# ID: svediakorp-per230
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,310
# sentences: 619
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kvinnoarbetet i Stockholms banker. '
Ned kortare eller längre mellanrum men med en seghet, som trotsar det sunda omdömets så väl som de faktiska och påtagliga resultatens alla invändningar, uppdyka i den dagliga pressen .direkta eller indirekta anfall mot användande af den kvinliga arbetskraften i, det offentligas tjiinst.
Det hjälper ej, att anklagelserna veder- läggas, att bevisen för lrvinnoarbetets nytta och nödvändighet för samhället mhgdubblas, ja, att det från de mest kompetenta auk- toGteter erhaller det amplaste erkännande, protesterna skola allt- jämt återkomma så länge som föreställningen oin att kvinnan icke är mannens tu-betskanirat utan hans arbetskonkurrent ar rotfiist i den allmänna meningen.
Närmast är ofvanstående ofta återkommande reflesion föranledd af en i början af hösten i tidningarna synlig polemik rörande » Kvinnoarbetet vid Stockholi~~s banker)), däri hvad som ofvan sagts om segslitenheten af det giingse föreställningssättet om kvinnans offentliga verksamhet far sin fulla bekräftelse.
DA det ej saknar s i t t.
intresse att se, huru argumenten för och emot.
kvinnoarbetet gestalta sig, meddelas har en resurn6 af den ifrågavarande pole- miken.
Det var, Goteborgs Handels- och Sjöfartstidning », som under ofven citerade rubrik tog upp frågan utan att anföra några om- st~ndigheter, som just nu föranledde dess stallande under deb-t$: Tid- ningen tror sig emellertid veta, att trots det att ett betydligt antal kvioliga biträden sedan många år tillbaka varit anviinds8 ' 6ld hufvud- stadens banker och i allmänhet skött sig till bmlcliefernas be- litenhet, » en tendens numera börjar visa sig att upphöra, med kvinnoarbetet D.
» Man har funnits, så forklarar tidningen saken, » att kvin- norna äro oftare sjuka Bn rniinnen, hvarför de måste liimnas be- tydande mera tjänstledighet; det är ej alltid, som kvinnorna kunna i samma grad som männen bibehiilla sin nervstyrka orubbad, något som alls icke är latt i en stiindig beröring med alla slags människor, så att kvinnorna efter ett antal års slitande tjänstgöring lättare lcomma sur humör » gent emot kunderna, än hvad fallet är med männen; slutligen uppstår det stor svårighet vid besättandet af ledig-,.
' vordna chefsplatser i banker, dar alla mellans~sslor äro upptagna af damer, enär då ingen skolad manlig krets finnes att taga ur.
» Det kan konstateras ännu i dag, att stora mangder af bank- kunder icke gärna underhandla med en kvinna på t. ex. en kam-.
rerareplats.
Detta ar ju löjligt., men icke desto mindre sannt.
Vid en bank i hufvudstaden finnes en bepröfvad, intelligent kvinna, skarp som den basta kamrer, men hon kan endast sitta vid be- fattningen på så satt, att hon i förhandlingen med kunderna har ett manligt biträde som skylt.^ Ja, så lyder Q.
H.
T. utsago.
Tidningen visar ju samtidigt sina kvinnovänliga tendenser genom att förklara allmiinhetens för- domar » löjliga, - sorgliga vor0 kanske här biittre p&amp; sin plats - och det konstateras ytterligare, att smed kvinnornas tirbete iir man å olika håll fullt nöjdw hvsrjämte den icke lhgsökta reflexionen göres, att, brist på kvinnokraft finnes ejio.
Omedelbart sedan här anförda uttalanden statt att liisa i ofvan- nämda Göteborgstidning, ger sig Dagens Eyheter in pil svaromål, man fiir antaga icke bara af lokalpatriotismen utan af verklig öfver- tygelse att det har gällde en frdga, som för principens skull tclrfvade vederläggning.
Ja, för att finna ut i hvilken grad upp- gifterna om kvinnoarbetet i Stockholm stiimde med det verkliga för- hallaadet, har Dagens Nyheter anställt förfragningar i saken hos ett par a ' f de banker i Stockholm, som a n r h d a största antalet kvinliga arbetare.
Har rna ur D.
N. anföras resultatet af den gjorda D enqueten B: 2 Skdnebaq~kens direktör bestyrkte icke Handelstidningens upp- gifter.
Sedan S4 &amp; r tillbaka har banken haft fruntimmer anstillda, och de fingo vitsordet att städse ha varit flitiga och piilitliga samt ej gifvit anledning till anmärkning.
Att kvinnorna roro oftare sjuka an mannen, hade han ej kunnat finna, snarare tvärtom.
Exempelvis hade ett af de kvinliga bitriidena tjänstgjort i banken i 18 år utan att en enda dag ha rarit franraraude på grund af sjuk- dom.
En af de tre kassörsposterna innehahes af ett fruntimmer, hvaremot det ej ifrågakommer att anställa en kvinlig kamrer, diir det fordras stor språkkunskap samt en vidstriicktare affarskannedom, %n man kan förutsiitta hos fruntimmer.
Som totalomdöme ville han emellertid siiga, att han endast haft tillfredsställande erfarenheter af att ha kvinliga bitriiden - hvilka i denna bank Hro ungefär lika m h g a som de manliga - samt att någon tendens att minska deras antal ej förefunnes.
2
.
D I Sto~k1~0lms e~zskilda b m k, som var bland de första i hufvnd staden att använda kvinlig arbetskraftl, har man gjort ungefär samma rön som på förutnämda ställe.
Det finns visserligen områden, dar kvinnorna äro iinderlagsna männen, men å andra sidan flera .där man föredrar kvinnorna.
Till de förra hör esempelvis korrespon- dansen.
Som kvinligu biträden i utlandet äro en sällsynthet, har ett fruntimmer ej tillfälle ritt öfva upp sig genom studier utomlands.
Inte häller användas hintimmer till Iramrerssysslor eller andra chefs- platser.
Det ar svart att bestämdt definiera, hvad som mest bidrar härtill, om det är bristande omdömesstyrka eller andra egenskaper, men det är likväl.
så. '
Å andra sidan sköter kvinnan inom det om- råde hon behärskar på utmärkt sätt sitt arbete.
Det rent mekaniska arbetet förrätta de val och äro mycket pålitliga och ordentliga.
Den kvinliga personalen är äfven h8r lika stor som den manliga, och någon tendens att minska den förra finns inte, snarare att öka den.,, För att äfven höra, hvilken syn p&amp; frågaa förefanns i ett statens ämbetsverk, vande tidn.
sig till Postsparba~tken, dar material till erfarenheter inte saknas, eftersom ett 80-tal kvinliga biträden äro anställda dar.
Äfv ' en här gafs fruntimren det berömmet att de sköta sitt arbete utmarkt.
De ha bland annat en seghet och ut- hållighet, som göra, att de i tiotal &amp; r kunna hålla på med ständigt ett och samma själsdödande arbete, där en karl antagligen skulle slappna till, men som de förrätta med.
alltjämt samma spiinstighet.
Äfven h ä r har det varit ifrågasatt icke att minska, utan att öka den, kvinliga personalen.
D Det ar ju i det stora hela utmärkta vitsord kvinnoarbetet här erhållit.
Undersökningen är visserligen icke vidtomfattande, men de auktoriteter, som hörts, aga desto större vederbäftigliet, och tid- ningen har nog ratt i sin förmodan,, att svaren skulle bli ungefär liknande å andra af hufvudstadens enskilda banker,.
Att kvinnoarbetets större prisbillighet, en faktor som i de åberopade vitsorden icke framhålles, spelar en viktig roll vid dess anviindande förbigås ej heller af D.
N., och denna omständighet, tillika med kvinnornas minst sagdt lika stora pålitlighet, anser tidn.
vara fullgoda skal för att deras ställning inom denna del.
af arbetsmarknaden icke skall underkastas någon rubbning.
Ned berömdvärd ärlighet delger G.
H.
T. sina läsare StocK- holmskollegans, förklaringar, och tidningen säger sig, i de hårdt anlitade husfädernas Intresse, vara glad åt ifall ett misstag har skulle föreligga, då det icke är oviktigt att fsmiljeförsörjarens kapitalstyrka
&gt; erhaller lättnad genom döttrarnas i huset betalda verksamhet iitom familjekretsens.
Men G.
H T. gläder sig ej mindre at att Dag.
Nyb.
gjort samma erfarenhet som de sjalfva, niimligen satt det mindre skulle bero på kvinnornas brist pb duglighet iin p4 andra omstän- digheter att de ej kunna användas p&amp; cliefsposter~.
Hvilka dessa omständigheter äro utvecklas ej närmare.
De här anförda bankcheferna iiimna, som man finner, ej hiiller någon tillfyllestgörande utredning rörande detta faktum.
Det större mått af fackkunskap och affarskiinnedom, som en bankkamrerpost kriiher förutsiittes ej ett fruntimmer vara i besittning af; &gt;en kvinna har ej tillfiille att öfva upp sig genom studier utomlands)?
o. s. v. IIvad den kvinliga förmågan skulle kunna iltriitta ifall den bereddes till- fälle att utveckla sig på samma satt soni mannens ifrågasattes icke.
Darhiin har icke ens den fördomsfriaste man kommit, d i det galler kvinnoarbetet, att han tänker tanken ut och väger möjligheterna för och mot hvarandra.
Han fastsl %r utan att definiera hvarföre, att kvinna inte passar p % chefsplatser - 2 bristande omdömesstyrka eller andra egenskapers anföras p&amp; sin höjd -- och därmed a r saken affärdad.
Att emellertid frågan ansetts yard bealztande visas af den ifver, h v a r m d den upptagits i pressen.
Sa redogör bl.
a.
S y a Dagligt Allehanda ganska utförligt för sina kollegers uttalanden och fogar därtill några uppgifter om hvad som i saiiiiua Amne lcuiiiiat utrönas fr&amp;u utlandet, exempelvis från Tyskland och England.
Xinga tecken tyds p G J säger tidningen, att man i Here främmande lauder icke delar den tillfreds- stiillelse, som i detta afseende råder hos oss, att &gt;det t. o. m. tyckes på sina håll arta sig till ett filttåg mot kvinnornas anviiudnude på de arbetsfalt, som till för få artionden sedan uteslutande Leharalcadeu af manuens.
sSå förmäles fr %u Tyskland, att chefen fiir rikspost- viisendet nyligen pabindit inskränkningar i tillsättandet af kvjnlign funktionärer vid post- och telegrafverken och iakttagande af stor för- siktighet i dylika fall.
Såsom gr~ind dartill angifras sarskildt ofta in- triiffande sjukdomsfall bland kvinnorna:).
Och hvad Englaiid beträffar anföres en förf.
i Daily Chronicle,.
som, utan a t t inlita sig på nagra statistiska argument, framkastar den frågan » om det icke var ett stort socialt fel man begick, då så mBnga Icriunor drogos bort fran sin gamla rerksnmhetskrets, hemmet och familjen:,.
Tysklands kanda efterblifrenhet p~lrvinnofrAgans omrade &amp; r en slags borgen för att det här åberopade uttalandet iir karaktiiristiskt för myndigheternas iippfattning af kvinlig verksamhet; mindre torde dock en enstaka tidningsartikel, S Q den ~ citerade, ange den alliiiiinnu '
357 opinionen inom den engelska nationen betriiffande kvinnornas arbete.
Det iir nog frlan andra synpunlzter an den individuella » lyckans », som den praktiska engelsmannen betraktar de ' sociala rörelserna och kvinnorbetet som ett led af dem, hvarför den af N.
D.
A. citerade artikeln ej kan tillinätas någon större betydelse.
Flera anknytningspunkter med vAra förhållanden erbjuda emeller-.
tid de yttranden, soin just med anledning af de svenska tidningarnas upp- satser on1 » kvinnorna i viira banker, afgifvits af norska auktoriteter.
1 Kristiania har t. o. m. ifrågavarande press~ittalanden föranledt en, som det vill synas, ännu mer inträngande undersökning af kvinno- arbetets förhållanden an i Stockholm.
En Trondhjemstidning med- delar daroin bl.
a. följande: » På förfrågan har direktören för Xristiania s p u ~ b a n k uttalat sitt fulla och obetingande erkhnande af damernas arbete.
' De två ~~nderkassörskorna ilid hnfvudkoptoret äro helt enkelt enastående; de göra aldrig ett fel ', yttrade direktören, och de öfriga damernas arbete Br ocksh utmärkt.
Vid afdelningskontoren ha kassörslrorna samma lön som den manliga bolchAllaren, cirka 1,200 Irr.
för, 3 B 4 timmars arbetstid dagligen; iinderkassörskorna vid hufvudkontoret kunna avancera till 1,500 kr.
för 4 timmars förmiddagsarbete.
Man har icke märkt, att damerna äro sjnlcligare än herrarna.
Ifredit7cassn1z har fyra kvinnor anställda som lzassörskor vid de fyra afdelningskontoren, och direktionen har ingen grund att vara missbeliten med denl.
I samma anda tittalar sig direktören för $Ia~dekbu~zke~z.
Mari har icke miirlrt, att de tre där anställda damerna Bro s) ulcligare %n andra bankens funktiongrer.
n gjort den erfarenheten, att om Kontorschefen för l ~ ~ d u s t r i b a d c e hade an hiilsotillståndet i genomsnitt var bättre bland herrarna än bland damerna,, s&amp; berodde intelligensen och arbetsförmågan fullständigt pH individen.
Banken har haft kvinliga funktioniirer, som arbetat minst som två.
För de mer enerverande göromiilen passa herrarna obetingadt bättre, daruerna synas ha lättare att kunna uthärda det, enfoririiga, maskinin %ssiga arbetet, hvilket de i regel utföra med stor noggrannhet.
» Så långt det norska omdömet, öfver hvars för kvinnorna gynn- samma resultat, vi svenslcor, ej kunna annat an lcanna tillfreds- ställelse.
Litet besynnerlig förefaller eudast den sons moral, hvarmed den anförda norska tidningen afslntar sin artikel; » efter dettew, heter det, » ser det altsaa ut til, at de noralre damer er mere uthol.
dende i sit arbeide end deres svenske sestre ».
Den iirade kollegans förmdga att .tyda svenska synes af detta attalmde att döma lämna
iiågot öfrigt att önska.
Att de svenska bankkvinnorna skulle brista i iithillighet, har icke en enda gdng blifvit framdraget såsom skal för indragning af d e r ~ s tjänster.
Dasremot faller det tydligt i ögonen hur föga logiskt vederbörandes resonnemang ar, d&amp; de önska fastslå kvinnornas olämplighet till exempel för chefsplatser.
Skäl för och emot framdragas, som vi sett, alldeles icke; man endast konsta- terar att %det är så,.
Dfen, fråga vi, hur kan man påstå att en d i lir oanvändbar, i ~ t a n att den blikit pröfvad?
Afven tinder antagande att affärs- geni 5ir en specifikt inanlig egenskap, %r det, soin sagdt, ännu absolut obevisadt, att ej en kvinlig bankfunktionar om det erbjödes henne sainma chnncer i fraga onz utbildning och avance- msng, ej skulle kunna iitve&amp;las till, l i t oss saga, en fullt duglig och anvandbar bankkamrer.
Finansie1l.t skarpsinniga kvinnor har det funnits i alla tider och i alla land och.
om deras förmåga iir pröfvad ino,m enskilda affärsföretag ai betydenhet, skulle den icke lika val kunna användas inom det offentliga?
Chefsegenskaper äro f. ö. något.
så individuellt att, ifall saken verkligen unclerkastades en grundlig och fördoms£ri pi-öfnjng, man utan tvifvel slriille finna procenten af chefsämnen icke vara så synnerligen .mycket 1iigre bland den lcvinliga an den manliga banliipersonalen.
Alltså med allt erliannande af här åberopade svenska och norska auktoriteters otve- tydiga välvilja mot de kvinliga » b~lnktjiinstein %nnen » sl~nlle innn önskat att deras ord varit för sakens i~trelande mer tillfyllestgörailde.
Från mitt vandringsår.
II.
Mrs Humphrey Ward - Passmore Edwards Settlement.
London, Okt.
1902.
Första gången jag råkade mrs ' Humphrey Ward i Pioneer klubben, utgjorde hoa medelpunlztei~ i eii grupp ifrigt samtalande damer och jag fick ej tillfiille att narme mig henne.
JUot sl~itet af sanikviimet presanterades jag, och hastigt iitbyite vi några ord.
Hon sade, att hon, intresserade sig varmt för vira arbetsstogor och lofvade att låta höra utaf sig.
NBgra dagar darefter fick jag in-.
.
.
bjiidningskort till en » Conversazione~ i » The Passrnore Edwards Settlement)) den 27 september kl. 8,30 e. in.
På utsatt tid infann jag mig och mottogs på älskvärdaste sätt af värdinnan, som lifligt intresserar sig för Sverige, en af de f å engelskor, o m verkligen veta litet mer om vårt land än att det ar punschens och tiindstickornas.
Hon talade med stor beundran om Alfred Nobel och ville veta allt möjligt om Sven Hedin.
Hon » set me going », ty svenskt ljus sntter jag ej » under eno skeppa)), nar jag - reser utom vårt lands gränser.
Vi behöfva verkligen ej skämmas för oss, hur smått vi an må ha det förresten.
Och mrs Humphrey \ Yard, deq store Thomas Arnolds sondotter, hvilken kvinna ar ej hon!
Ståtlig och vacker rör hon sig med enkel värdighet bland sina arbetarevanner, som så gärna flocka sig omkring henne.
Hon lyssnar till mödrarnas orofyllda tankar.
Hon ar sjglf mor och försthr dem.
Hon slår ej öherliigset i vädret männens socialist~iska funderingar, hon har örn för barnens frågor och gifver sig tid att besvara dem.
Hva.r och en skiljes ifriin henne med sol i hjärtat vid - minnet af detta ansikte, som skälfver af deltagande, lyser och strålar af .medkänsla och sympati.
Hon sitter med h m - nen full af de gttfvor människor skatta, högt, snillets och hjirtats.
on ' är mycket rik, rör sig i de högsta kretsar och är en gärni sedd gast hos Englands högadel.
Bland dem umgis hon lika enkelt som bland sina futtiga vänner i St. Pancras, och hos mången af Westends magnater har hon tändt det ljus, som nu p&amp; ett eller annat omrade upplyser wFolkets hus » i Tavistock Place.
Mrs Humphrey Ward ar en utmärkt hustru och mor.
Famil- jen bor nu utanför London på sin egen » &amp; ocksr, och har lefver den ett ideallif i en härlig natur, omgifven af gnmmaldags komfort och alla tiders konst och smak.
Mr Humphrey Ward är medarbetare i Times, konstkritiker, och han och hustrun lefva det rikaste and- liga sainlif som kan tänkas högt begafvade människor emellan.
Med den urskiljning, som utmarker den sanne manniskovannen, dela de frikostigt med sig af allt det myckna de själfva fått.
Den fattiges sjalfaktning och sjlilfverksamhet slappes nldrig ur sikte, och ingen vuxen far bli medlem i Passmore Edwards Settleyent, som ej vill göra sin insats dar, antingen genom sitt arbete eller genom panninge- bidrag.
*:: g *
Jag vill nu närmare göra reda för Passmore Ed \ vurds Settlement.
Hvad iir egentligen en Settleiuent?
Det faller sig ej så lätt att gifva ett kort och t.illfredsstiillando svar på den frågan, ty i England finnes en hel del uppfostrande institutioner, som gå under det namnet.
Passmore Edwards Settle- ment i Westend har samma mal och syfte som T o p b e e Hall och Oxford House i Eastend, att utgöra centrum för socialt folkiipplys- ningsarbete.
För det honorar, nära 800,000 kr., mrs Hiiniphrey Ward uppbar för sin uppseendeviickande sociala roman rlVarcella:), inköpte hon tomten i Tavistock Place, dar Passmore Edwards Settle- ment med sinn mörkröda murar drager iippriiärkeamheten till sig.
Namnet bar denna oas i fattigmans ötlemark efter en förmögen man, som med mycken välvilja och iippmuntran iakttagit mrs Humphrey Wards nitälskan för ungdomens höjande i sedligt afseende.
Passmore Edwards Settlement ligger p&amp; gränsen till ett starkt befolkadt arbetaredistrikt i St. Pancrns församling.
Ar 1901. rdc- nade denna församling S35,61,7 inv.
p&amp; 8,W4 acres.
Niinga familjer bo så sammanpackade, att - 7-8 personer triingas i samma rum, och det demoraliserande inneboendesystemet är tyvärr niistan regel.
ungdomen arbetar vid fabrikerna; kvinnorna äro sysselsatta id tvättinrättningar, i skomakeri- och skrädderiaff iirer; munnen f ör- tjäna sitt lifsiippehiille som murare, stensSittzre, tryckare, gjutare m. m.
Hvad har nu Passmore Edwards Settlement lyckats göra för underverk bland dessa mannislcor, hvilka dag ut och dag in sucka och trala i Frodes mlimmonskrarn, där: ' Tårar strÖ1iinm, kin- der blekna, lappar darra, senor vekna?
:) - - - - - - - - -- - - - I&amp; oss se.
Följ med till %The Settlement)) en förmiddag!
Framför oss ligger en stor byggnad, tilldragande för ögat genom sina enkla linier och sin mjuka färgton.
En labyrint af breda korri- dorer, smala gångar och trappor leder till en rniingd större och mindre rum, hvilka brukas till en del varierande ändamZd, beroende på dagens timmar.
Efter kl. 10 på morgonen surra barnröster dar- inne och från kl .. 6-11 e. m. liknar byggnaden niirniast en väldig bikupa, full af idogt och fröjdefullt arbete.
En viigvisare erbjiider oss artigt sina ti-jiinster.
K inträda genom den första dörren till venster och g5 nppför en bre l sten- trappa.
Vi föras in i en stor sal med h ~ a l f d t tak, breda, liiiga fönster, rödmhlade väggar med en h i t fris, elektrisk belysning.
Det stora, glada rummet, den varma färgen giira ett angenämt in- tryck.
Det iir så enkelt alltsammans, men man kanner instinktivt '
att denna enkelhet kostat mycken kärleksfiill omtanke.
Det är icke fattigmans enkelhet, det %r rikemans, som parar enkelhet med skön- het och bekvämlighet.
Den stora salen rymmer 600 personer.
I öfre ändan är en rymlig platform ocli däruppe står.
en präktig flygel, ett massivt ekbord och ett par bekväma, vackert skulpterade ek- stolar.
Vid högtidliga tillfallen t %ckes platformens golf af en röd, mjuk matta och vackra bloinmor pryda bordet.
Vi g &amp; Ater ut på gatan, vika om hörnet, gå igenom portalen och in i en treflig förstuga.
Till venster öppna vi en dörr - - Barn!
En skolsal med samma rödmålade va-ggar, en mängd vackra taflor och lefvande blommor och ' ett tjugotal barn, som sitta eller stå omkring borden.
De likna ej barnen, som stojande leka i trädgården utanför.
Vi blicka med deltagande p i kryckorna, som ligga bredvid dem, järnställningarna, som omsluta deras lemmar, rygg och nacke.
Hvilka vissna, underligt gamla ansikten några af dem hafvrt, men ögonen - barnaögonen lysa som stjärnor.
Ifriga små händer knåda i lera allehanda figurer, andra fläta korgar, några sy och sticlca och somliga .inåla och rita.
De se s i hjärtans glada och förnöjds ut och svara vänligt och gladt p&amp; alla till dein ställda frågor.
Midt emot i korridoren besöka vi ett föreläsning~rum, för till- fsllet atidvandt som matsal.
Tv&amp; långa bord äro prydligt, dukade och en rykande rostbiff sänder aptitretande vällukter till små hung- riga middogsgaster.
De s m å krymplingarna få har sin middag, god, närande föda, val lagad och trefligt ' serverad.
En King korridor för ut till ett stort, vackert rum med ut- bygdt fönsker.
Väggarna mörkröda, panelningarna mattgröna, och öfver den breds, öppna spiseln se vi ett väl utfördt monogram T.
H.
G. inom en lagerkrans.
Vår vägvisare berättar, att initialerna äro den älskade och beundrade professor Greens i Oxford.
Biblio- teket är af familjen Arnold uppfördt &amp; h itgnadt hans minne., Har tillbringar mången handtverkare och arbetare sin afton i sällskap med goda böcker och tidskrifter.
Trniiip-tramp-tramp-tramp ljuder det ofvan vara hnfvuden.
Åter barn - - och åter krymplingarna.
Stackars små!
Genom biblio- teket defilera de förbi oss p i vag till matsalen.
Deras vanförhet faller nu skarpare i ögonen, likaså uppfatta vi tydligare, hur bräckliga de äro och från hvilka armodets hem de komma.
De le och prata, omedvetna sisom barn oftast äro, ocli hänga hängifvet
sina lärarinnor i armen eller lata sig biiras af sina vanliga sköterskor, då dessa tycka, att trapporna iiro för m h g a och höga.
Ur klassrum i klassrum vandra vi, och stå sliitligen i ett stort rum med mjnk mörkblå matta p&amp; golfvet, grågröna vaggar, prydda med en del vackra reproduktioner af Watts, Nillais och RegnoldsY ') taflor.
Bekväma korgstolar inbjuda till hvila och i ena hörnet står ett pianino.
Utanför det höga fönstret gunga gröna grenar, vinkaude oss ut i en stor fridfull t.riidgArd med välvårdade gräsmattor och blomsterbäddar, prunkande med höstens brokiga da- lior och astrar - en liten oas midt i hjärtat af det bullrande, slamrande, nervpinande London.
Det vackra rummet ar en tillflyktsort för alla dem, som önska hvila, njuta af en god bok, lyssna till litet musik eller en stunds högläsning.
Det besökes flitigt af äldre kvinnor ur småborgar- klassen, hvilkas hem ej gifva dem tillfiille till någon slags själens odling efter dagens mångahanda slit och släp.
Ett par steg för oss in i ett annat aflångt rum, afven det med utsikt åt trädgården.
Den vackra frisen framställer de fyra årstiderna, och mot de brunröda väggarna nedanför te sig flera värdefulla kopparstick i ljusa ekramar.
Detta vackra rum ar den residerande personalens matsal, men slagborden kunna hastigt skjutas &amp; t sidan, s&amp; att den prydliga salen afven kan anviindas till andra ändamål än endast tillfredsställandet af lekamlig hunger.
Genom ett par slagdörrar föras vi ater ut bland barnen, som muntert glamma omkring rispuddingen.
Vi finna, att vi gått rundt omkring en stor fyrkant i det inre af byggnaden och ater kommit till utgångspunkten.
Hvad &amp; r fyrkanten för dag?
Öppna luckorna till, vanster och se ut!
Vi blicka liksom från ett galleri ned i en stor gymnastiksal, hvilken upptages hela byggnadens midtelparti.
Allt ljus kommer genom de val- diga takfönstren.
Gymnastiken kallas här, liksom öfverallt, b svensk&gt;^, men vkoar mycket litet den svenska och kan ej jämföras med denna.
Nyfikenheten drifver oss ner i undervåningen, ur hrilken alle- handa fräsande ljud nå våra öron.
Flera unga flickor äro syssel- satta med matlagning i hiishållsskolan.
I ett af rummen strykes.
Eleverna äro 14-16-åringar.
Till höger om stryk- och tviittkamrarne ligger ett par badrum, och till viinster en stor slöjdsal och snickeri- s) Vi begagna tillfallet att piipeka ett i Cecilia Milows föregaende uppsats förekommande tryckfel.
sid. 317, dar har iiamda engelska konstnar sir Joshua Regnolds namn blifvit förvridet till vKey-Solds:.
verkstad.
Hvilken mångfald af interiörer!
Hvad gör man har?
Är det endast för nyttans skull eller uteslutande för nöjets, som denna manniskokupca tillkommit, eller kanske det &amp; r för bådas?
Vandra dit en höstafton.
Därutanför hänger Londondimman tung och mörk öfver metropolens slippriga gator.
Vore det ej för de klart upplysta bodfönstren, skulle det vara som att sticka hufvudet i en säck, om man vågar sig utom hemmets skyddande murar.
Hur mången har dock ej trotsat väder och vind och begifvit o sig bort till Boasen, i Tavistock Piace?
Man kan med natt nöd tränga sig fram till dörren.
E n skara barn, pojkar och flickor,.
skocka sig omkring trappan.
De stampa otiiligt och försöka hålla sig varma.
En dam arbetar sig fram med leende nickningar och vanliga ord; % J a g väntar te ' att få läsa, frökens, säger en.
~Vars ' go, fröken, jag ska in te ' gymnastiken %, ropar en annan.
~Hvarför slappa de inte in oss?, undra flera.
Slutligen öppnas dörrarna, och in störta barnen under stoj och larm, men mötas af dem, som tämja deras otåliga sinnen ' och för- dela dem i grupper och sända dem till de rum, hvarest de skola tillbringa sin afton med arbete eller förströelse.
I krymplingarnas matsal är nu anblicken en helt annan an på förmiddagen.
Borden äro bortflyttade och stolar stå uppradade i stallet, och p&amp; alla stolar barn - barn i alla Aldrar - barn sit- tande i hvarandras knii, barn, uppkrupna på den lilla estraden, barn, tittande fram ur vecken på lärarinnans kjol däruppe.
Hvad st&amp; på ?.
J o, hon håller på att ' berätta en saga, H. Ch.
Andersens andlös tystnad, man skulle kunna höra en 2 Sjöj&amp;tgfrun D.
Hvilken knappnal falla.
Utför fantasins gyllene flod bar det till roman- tikens andlöst vidsträckta haf, dar v %gorna stundom med väldigt.
dån slå friisande skum mot skyn ' eller ock i sin lugna spegel Bter- ger praktfulla stjiirnenätter, ett haf uti hvilket vi alla måste för- djupa ' oss, om vi viljca bevara hjärtats renhet och oskuld, tankens höga ' flykt och sjalens spänstighet.
Hur ofta och lätt dyker ej storstädernas barn ned i penby-litteraturens depraverande.
lektyr!
Är .. det ej .en skön garning att föra dem ut till hafs, där friska, starka vindar blåsa bort den förskämda inbillningens foster?
Besöka vi samma rum vid åttatiden i, morgon, finna vi ett hundra- tal pojkar ifrigt lyssnande till * Oliver Twists&gt; öden och äfventyr, till. » Djungelbokeas » trollska innehåll eller ock följa de med Nansen i ~ F r a m.
.
t i l Nordpolen, l eller vandra med Sven Hedin genom Tibets öknar.
I., öfvermorgon höra vi en föreläsning i historia för gossar och, ' '
flickor.
Skioptikonbilden på väggen framställer Karl 1: s tragiska död för den storögda ungdom, för livilgen framtidens problem blir att tillkämpa dig den ratta friheten och föriniigan att ratt begagna den.
I koinit6rummet glamma ett dussin 14-15-&amp;rige gossar med de residerande liirarna.
Frankt och fritt löpa deras tiingor.
Termin efter termin dampas de råa rösterna, srordomar och fida ord, hem- vane p % dessa barnaläppar, blifvn allt siillsyntare, och mot sina kvinliga bekanb visa gossarna en höflighet och hänsyn, som vacker glad förvåning.
Hvem anar val, att desss yngliugar för tv&amp; ar sedan hörde till St. Pancras mest fruktade ligapojkar?
Är det prygelstraff och aga, ' iir det lasor och katekesplugg, som åstad- kommit Eöriindringen?
I sin ömtiiligaste, bildbaraste ålder kastades de ur folkskolan, sådan den nu iir har, ut på gatan och dar liirde de sig snart, att man kommer längst, om man brutalt och han- synslöst knuffar sig fra.m på andras bekostnad.
S&amp; blef ligapojken färdig, ett ingalunda lätt material att taga itu ined.
Arbetarens barn, som slutat folkskolan, ar utesluten från allt det, soin i England danar gentlemanuens karaktär.
Utan de goda hemmens inflytande,.
ty huru ofta äro ej biide far och mor drinkare, utan skolornas, skolgndstjansternas, kamratandans inflytande?
utan sportens och gymnastikens disciplin, liirarnes samvetsgranna bemö- danden att skänka ynglingen en fast karaktarsgrund att starta lifvet, med; i stiillet för allt detta bjudes honom ingen annan uppfostran, an den gatan och krogen och sämre förlustelsest~llen bibringa.
Tack vare universitetsungdomen, som kanner bildningens för- pliktelser, börjar det ljusna i natten och morgonrodnaden bebadar en vacker dag.
Så har Toynbee Hall rrch Oxford Hoiise i Eastend, samt Passmore Edwards Settlement i Westend, niistan ntrotat liga- ' pojken i Bethnal Green och ligaflickan i St. Pancras.
Om lördagarna äro engelska barn befriade frin skolgång.
Da stå alltid dörrarna öppna till den stora samlingssalen, och under för- och eftermiddagen strömma barn i alla åldrar dit.
Liirariiinornu i sina färgrika förkliiden ordna dem till danslekar och iifva dem i idrott.
De sjunga, stampa i takt, marschera, klappa i handerna, ila förbi i hvirflande ringdanser och u t h a allehanda pantomimer.
Hvilken liflig, glad tafla!
De smutsiga blifva hvar lördag allt re- nare, de trasigas knappnålar allt fiirre, de tofriga hurmassorna or- dentliga flator.
» Jag skickar giirna Barnen till Settlementet,, säger en mor, &gt;dar f &amp; de lära sig skick och .fason ?.
En liten flicka sträcker armarna .mot sin liirarinna och hriskar i hennes öra: wKiira.
365 fröken, mor har sagt, att vi ska flytta till.
Barnsbury - - finns det Settlements dar också ?&gt;, I skolruinmen sitta nu unga män.
De läsa, språka, spela schack, halma, ping-pong eller något dylikt .. V i.
titta in i bil- jardrumnlet.
Ofvanför de med stora gröns skärmar försedda tak- och vagglnmporna, lyser dunkelt den ståtliga frisen, frninställande bilder ur engelskt sportlif.
I gymnastiksalen kr ' anges i repstegar, öfvas i språng öfver hast och bom oih för öfrigi, i allehanda atle- tiska lekar.
Vissa dagar star salen till flickoruas disposition.
Ryg- garna rakna;, lungorna f &amp; fiitt verlra och de i fabrikerna bleknade kinderna och trötta ögonen f &amp; fiirg och glans.
Vi miste in ett tag till kadettkåren!
Kadettkåren?
Titta pi5 de dar pojkarna, som hänga vid.
dörrarna.
De se b8de nyfikna, intresserade och tveksamma ut.
Att höra dit eller inte, tycks vara frigau.
De höra för ' tillfiiillet till ligapojkarnas fria klass.
Trasiga och smutsiga.
stå de da.r och titta under lugg, några i trots, andra i tungsint svårmod, dii och då bestående för- bigående mindre trefliga gl8pord.
Se på dessa ansikten - och låt så blicken ila från dem till de tinga, käcka pojkarna därinne i den ljtisa salen '.
Hvem kan tro att dessa gossar för nAgot år se- dan stodo huttrande, höljda i trasor diir nere vid dörren, undrande om det vore v8rclt att försalra gatans frihet mot disciplinen, som rader inom Passmore Edwards Settlement.
.
Hurtiga och glada, i treflign uniformer, lystra de till lararnes kommandoord.
.De tjana sig upp i graderna och småningom genom godt uppförande in ' i kadettbataljonen i drottningens Surregregemente.
Endast de amplaste loford förvärfva dem denna utmärkelse.
Eadettl&amp;rens gossar Bro 14-16-åringar och undervisas fritt af de herrar officerare, som in- tressera sig för follrupplysningen - i sanning ett utslag af foster- landskärlek, som i nndra land borde .vinila efterföljd.
Vi förbigå slöjd- och hnshAllsskolorna, ganska mycket lik- nande våra egna .. V&amp;ra metoder stå dock högre, såsom öfver hufvud taget vkrt iindervisningsvasen.
Jämförelserna uppskjuter jag till en annan gång, då jag särskildt ämnar hehandla slrolfrågor.
Hvar manad gifves en folkkonsert.
Programmet upptager sådana namn som Haydn, Mozart, Brahnis, Wagner, Grieg, Mendel- solin.
Den seuare; ir inycket popiilär.
Två eller tre gånger i termin uppföres nggot skådespel.
U~ider ledning af några Lyceum- a teaterns intresserade artister inöfvades förra vintern delar af Shake- '
speares skadespel, %The Vicar of Wakefieldw m. fl.
Mrs Humphrey Ward och Westminster Gazettes geniale ledare, Carruthers Gould, dramatiserade Dickens w Julhistorier s, B Oliver Twist .&gt;, %Little N e l l ~, samt ett par af H. C. Andersens sagor.
Ingeniörer, unga lagkarler, flickor ur den högre medelklassen målade kulisser och ordnade dräkter.
Hvar och en drog sitt.
stra till stacken och gaf sin gAfya, stor eller liten.
Nu slita vi oss i f r h denna lilla kiirleksrarld efter en angenamt tillbringad dag.
Genom mörka ga.tor och grander bar det hemit, förbi upp- l y s t a k r o g a r och kafber, f r a n hvilka råa röster, skriin och trampet af dansande fötter ljuda, ut i natten.
Hvar finnes r8tt lefnadsgladje, om ej bland dem, som i kiirlek till sina medmänniskor s ö k a öppna de portar, som leda lit till leende ängder, dar det skiinkes arbetaren det mått af andrnm, luft, sol och ljus, som hvarje miinniska har riitt att fordra för att kunna lefva ett miinskligare och mildare lif!
Gud välsigne sådana härliga människor som mrs Humphrey War ' d och Passmore Edward!
Gud väluigne trefaldt de m h g a man och kvinnor, som i glad tro pk Honom, utan penningar kämpa samma modiga kamp, ty: aB&amp;ttre är kampens adla armod an drakens dolska ro p&amp; guldet, battre &amp; r hånad död för det goda än namnfröjd vunnen i sjalfvisk aflan, bSittre an fridens är farans famntag.
--------- Ty de harda hjältelifvets runor lyda: aSviird mot snöda jättar draga, modigt blöda för de svaga, glad försaka, aldrig klaga, strida hopplös strid och namnlös dö!
Det ar lifoets sanna lijältesaga.~ Cecilia 17122otc.
En tjänarinna af gamla stammen.
rGabla pigan Anna Måzteaisdotterr, såsom hon i Lunds rnauta,ls- langd ben&amp;nnclesi trodde sig liiugesedau hafva afslutat sin arbetsdag e.j p&amp; grund af sina l~efiia,clsh-, mlen, till.
följd redan vicl 50 &amp; isl af en oförklmlig s.jukcloni, föimodligen af nervös art, s; om l k g e fiiugslat lmine vid siingen .. Ofver 10 AT hado 11oa unclei- namn af, E; j u k 4lnn.a ~ bott i ett litet men snyggt rum vid a1 af de mc-a sinala grii~~dc: i ' ~ia, i T,iind, diii.
fattigt folk bod.clie i sm4, hus af kors- virkc och lem, locll utli~~.i.&amp;.
smiua r i m &amp; t iinilinii fzttigai~!
m e d i n h u .. s ' lit~s:, Blrwiil h i l k a sji~lia Aqtm e j var en af de fattighste.
1iuia.n]).
(m dukade iiu (ler f5r det lzeinlig11etsfi: illt~ lidande, soin sa ofta ang; riper i.iie&amp;l~dess kvjniuor o. t. m. bommer tbu a t t anses oförmiiyna n.t t IY~iiinua, saugen, Imle l) .on t jiiinat som kammarpiga l I os ~grefviinnaii l$, Skaberi: lsj %, hvars iiaiunh som .l; lori.cle vm-it Tlot.G, A m a af stor r.espekt aldrig niimnde.
D % h e m s S jukd~o~rn började anses obotlig, flyttade bon (med en liten p ~ i o n a i f gmfvimuan) till Lund, dit hennes liiingtan stod, emeclaui qposbernp) d a y lefde och verkadlie: iP~ostem, u.tSLi1 tillagdt namn, batydde då för t#idein inom Lunds fromma h e t s a r den vida Bände kontraktspi~oeberi.e Hw~ilc Schaztau.
Att i kyrkau f 5 Böra den s$ högt vai.d,&amp;ade lda.anie.n, dieit 11ada sjuka Anna lhge~iedati m b t slh ur 11&amp;gen, m a bon hado den f ö r m h e n a t t f&amp; mobtagci, Lians.
aMcilta bmök; och &amp; hrni i predikat, hållit katekesförhör leller något a m a t föredrag, pl&amp;ade.
hon f&amp; hlos sig emottaga, la&amp;goli af hansl u p p m ~ k s m m a &amp; hörme, slom ur minnet eller ef tser anteclaiingtir refererade f ösedragetsi imehAJl; s tundoin kort ocl~ enfa,lcleligen., stimdom s&amp; godt som lord för ord.
: I: sin stilla, VA J1ia~c1.e sjuka Anna blifvit ebt slags auktoritet blanil)) de stilla i - lan&amp;t~ .. SA val masi som k$mor af hemas egoii Iclass, och Xven i,tsl&lt;illiga Iiogro st %ende nalkades lmwes b&amp;ld ined sainvel~sfrLgor röranclie andliga s % viil som vhlclsliga bekyni- s f siiiiie, med n-ier, pi % ' livilks l i.ciuies I jusn förstlind och l ~ ~ r l c k ulls ss tiiJ111ing ' ovcz,&amp;ig lifserfarei111et; of ta s t öd af e i i för hmpics srwiliC~ll: Canii.i det r K t t ~ s~vaxet.
~ Oclcsi % var Iion etfi uZts j.h&amp;ghominet före- gaiua 1ii9,l fYr, det; s k e ixl ' kiirleksbevisninrg., stom a l i g ~ $ ukiftens ~o~rcl i~ppsölcer nLPLgoïl ai:.
xliessa minsta)).
Att g&amp; med sloplla, sötgröt, bak- I.
c l r c l i ~ c aimt l godt till sguka L ~ I W det L, c?
; 11 ?3&amp;~ c j b lo t l; slom e t t vaclzeii.t BiLrleks vc ' rk, i i h u &amp; Eve4 som e t t extra nöje af unga fliclcor: dlvarlign S. k. biittre hus, ty Anm,.
sjnk soin luon var, lcwcli~e dock v; xr; L rolig, ja myckek rolig a t t sprSka med.
hl ' ltic, liacle Ilon likgol; i ~ t t beriitta, locli all tid var hon iri.ilti~essei.ui1 ' ' ' S
af allt hvad de unga mamsellerna eller fröknarna hade a t t beratta för henne.
Om hon digon g&amp;ng yttrade eu viilment mrning eller ett råd, .var detta alltid » ett ord i sinom titl?, och s&amp; fritt f r i n mastrande och dömande, a t t det snarare lockade till i i i i: i.fskr&amp;-kte f r h vidare f örtroenden.
Bland de hus, f r h hvilka Anua Iiarle budskap 5tuiinst.one thii g %ng i veckan, var afven professor II-s.
Dc~iiic iii: iii, peïsoiilig vän med Schartau, stod i s&amp; högt amemiic Los ctciiiics beundrare, a t t han af dem hedrades med titeln p r o f e s s u r n utan tillUgg af namnet.
Mamsell Arma, cil dotter i deum fmlilj, vm för s; iirkn AM^ den kiaste af alla lienuen ung: #: hesökwi~lti .. 3Ii1iusiill Alina.
blef gift och efter sitt gifteïlii5.1 1) osatt i I,iii~d?
sii a t t sjlika.
, - hxi till sin stora glädje fick Ixhhltlla dtXiina siu 2.lsliling i uii.rhetcri, ehuru en peri,od s w r t kom, d; i lion c j fick glid $1, sig 2.2, dciitlas regelbuniina bestik.
Meu bäst det vax, kom cn glad n y h t ïritai det- iiiigs liarimet.
») Mmsell A e, (som familjens aiispïikslösa viimer SA.
gi.ruu ville fortfara a t t kalla hennc, l h g t efter det hmng3 officictll; ~ titel blif- vit fru N.).
Mamsell h a hade en rask och priildig gossc, rarare och sötare än n i o n liten gossc innu varit, sisoni sjuka Annris vänner af hennes egen klass visst; a a t t fiirtadjn.
Snart kiiiidc iiuin icke förstii hvad som k.ommit &amp; t sjuka; Anna, ty linii tycktca incd hvarje dag förbättras och vinna nya krafter.
Eti vacker dag fann man henne liggande klädd ofvanpk siingeii; m annan clag, d&amp; gran- nen Bengta Jöns Truls ' kom in till Imme, for a t t i siii tiir likiila, och städa den lilla kammaren, som af gra.1iiia.r; ock v %nuer hölls s&amp; ngtt och fin som ett tiocksldp, fann hou a t t A n m sjalf ut,fört dessa göromål och nu låg mysande af bclAteiiiiet p&amp; siu biicld och hvilade u t efter den ovanliga ansträangniweii, livaniied lioii friin denna clag e j mer ville besvara grannarna.
E j nog harmeii; Iioii böii.ja.dt: a t t göra små, utflykter i trädghdst&amp;pan, först vid err ~rannkviniias arm, sedan allena, och ryktet att sjuka Anna, t-a.1- b ä t t r ~, VU uppe och kundc g&amp; ut, s ~ r i d d e s snart blarid licmes uifi.uga viiuzier.
Eu vacker f örmiddag öfverraskades den unga friiii, f orilom ui ' mscl ' l Anna kallad, med ett bestik af sjuka Z ~ U U ~ L ~ so111, » int.c kunde biirga sig längre am hon icke fick se ulaiiisall .-iiinas lillc gosse)).
Det blef en vania att s,juka Anna hrarje ilng kom a t t li %lss pa lille h Henrik, i början Atföljd af d g o u \ - iiii, scilau eiisiiiii: ~ ~ c - silart kom det da; ïlGh, a t t hon viskixdes liela tl: igcii i btiriiknmiiiaïrii.
.
.
Det iiya iU (jr,mse bara v&amp;ckt Eos henne, gaf henne kraft e t t öfve.rvim; a d m nervösa svagliet, s,om så länge bundit henne vid sängen och inom s juk.rumme~t.
Ja, en dag f lythades sjuka Amas stora sSng med d ~ t i l l hörand.0 b,erg af b,olstrar och d u n b a d k, hennes gamla byrh eii g %fva af grefv-, hennes sk %p och: ut- skurna s h i a, hermes a,nda,~tsböclcer, kläder och småsaker till » lille kamma1 ' 1em i » mamseSI Annas)) hem, och där lcxfcle sedan den gamla tjZ.na,rinpm, aktad och &amp; lskad af &amp; skap loch tjiinare, bar- riienis tröst, och til1Plykt i nöd och lust, dlhjanit en aukto- ri.tet och ett lorakel för de ga,mla värmei-na oc1.i många nya blaiicl dem soin » liöi: de piiostenp, d hvam predikningar hon Altid ' fick iijuta blott i andra liand, ty a t t g % i kyrkan eller i allmiinliet a t t vi,sa sig ube i staden, dett ansc&amp; hon f m t f a m d e som en - omöjlighet.
Men hton var lycklig nog a t t emellanåt f % l h a ' några an6ecknioigar eft e.7 dessa an.treckningar, och d % dessa längre fram utkonimo i tryck, använde bon sina sm&amp; besparingar till a t t genast köpa dam efter liasqd, s.om de ubkornmo.
» Du kan ju f&amp; l %na mina böcker när du vill)), hade hennes fru sagt, men Amia ville helst ha alla siim gudliga böcker samlado s %, a t t hon såg dem, eii hylla 1 i b n d.
e och helst hade bon deni uppradade p % dicm bi&amp;, kmiten af hames s&amp;n.g-.
D&amp;?
faan man liemes bibel i flere små band, den gamla Svedbergska psalmboken - 1819 &amp; rs psalmbok aktades e j p % l h g t iias S$ h6gt af do gammalfromma pi % d m tiden - vidam Arndts paradislus t g k d, Luthers postilla, Itofos ' bönbok, halis be~tiak- teleer s % snart de utkommit: och Schartaus skrifber i dm iilån C1Qi iitkommit; - samt i en liten hög för sig sjalf: En ABC-bok (~riiiseizs A h c a t a kallad), en kakkw, 13Talli~ska psalmboken samt Hubners bi bliska historia.
Ur dessa böcker Ilarde lioii barnen a t t l i a; alla hade af liewe f %tt s.ia första niidervisning.
De mindes väl ullder hela sitt lif cl: es.sa s i m första l5rostwder, d % gamla Amm 1 %g p i sin s: ig # och stickade p&amp; sin strumpa, och vid sängey yttersida placeraaes det lilla borclet ' mecl böckerna och ' den; lilla sholeu med liirjimgen upp %.
Flär fort.gicli u i i d e r v i s ~ i ~ e i u fr %n och ' med h a, s&amp;er ba », till clws .m kunide läsa liela abc-boken som ett rinrlla.de vahten, till och m ~ d si % svhra ord som » riaultiplikation&amp;a- be ' llen, uppbörclskommissczi.ie, lai4dlsliöfdi4geembei; et », .o.
d. hvar- Piinte man efter Amas förestafvande Last sig utantill, e j blott i~~c1~erva; ï och en m h g d böner d i psalmverser, utan afven hela lilla htekeseii.
L i i ~ b l o i m Ldxlies, %veii lihghteheseiil kallad, samt WaJlinska psalmboken Tingo e j &amp; sidosii,ttas; ty det var » ö.Everheteiis f örordning)) a t t de skulk brukas, och Schartaus lär j u n g a hö110 li %rdt p&amp; lydnad mot öfverhelten.
De sm&amp; 15ii.jungama hade &amp; ock '
fattat det p&amp; ett annat &amp; tt:)) Chman tyckcr Iiiittre om lilla katekesen och ' gamla psalmboken asi lom den stom katekesen och nya psalm- boken~, s % mycket ti-odde de sig förstatt.
CT au-u a n var det riaim som barnsköterskan fktt i bameiis iiiiiu, en liitt.
gjord öfwrgihg frtin b e n a m h e n g a m l a A ai n a. Gaman fick efterhand sköta och udervisa c j uiiuilrc iiin 8 barn, och ehuru hon alltid.
var klen till hiilsan, h47c Iion dock kraft nar den behtifdes, siksom ila sjukeloin fanns i hiiset och sar- skilt d % mon, ny ai-fviwe kommit till v %rlden.
DB var det allt.ic1 hennes &amp; lirrO-de att Ataga sig dess första skötsel, uilclcr det a t t cti baxnflichx fick p&amp; sitt eget angvar skötit om de stöi-re.
Ilet.
kunde dl ' i val %da, att dessa 1ne.d smek och lock kan; le.
lyckas suo sig iuidiiii tkil fi ' 11ktafle » lörckgytviitti$nge11 ') eller att frt t illiret7sst ii&amp;&amp; si tt iiril- lystna b o g i att h ~ u ~ si a g Y jZ !f eller 1iEr11,anclc frihet (?r; nieii ilii.
lil; tii det minst föi-rnocla.de, slog Cknlnan ned soiii eii ljiuigcld i 1mrrilr: w- maren, och d&amp; kunde det Ilalriela att en storartad tvZ.t.tniny: och kamnink öfver hg anstiilldes, vid hx-atl tid cller sturid pit clageii, il&amp; någon; biist i dessa vih-tig&amp; toilettea11gr ?lagcu1icter fiiriuiirktes.
Likmingen med barnen försummade hon a.ltlrig, brrr upptagcii hon h kunde vara p&amp; ilucha hG11, och a t t ns ' itti~ ini10 LOS G ~ I I U I P var en tillflyktsort fiii- de sm&amp; livad lioii h IUWC I d v a a t t ile- styra.
Huru m i i g a vintemftnar, iia, pu.pp~, och iuaiuma varo borfa eller hade främmande, eller d&amp; mamma ville lirt lugn och frcci i sitt ~uiii för on stund, tillbragtes cj af ba.rncn i Ci; ati.iiaiis rum rid brasan eller vid Gannaais lensainma, talgljus, som (iii föl- ungdomelis bekvämlighets skull flyttades f r h ileii breiii s&amp;ngkaritzln ncd p5 b.ainen; s bord!
Gan- 1ig d&amp; saiiligettu g&amp; sin sang uclr stickade; hon hö11 hela familjen mecl stiwupor, ett e j rings: i.rl) et.e, helst sedan 8 prtr iiliga, fötter iuom ihuiljttri fordrade Ltkliidnatl; men stickstrumpan, slapptes ocksa aldrig ur handen, antin- gen hon, gick eller stod, satt eller lag .. Kring bordet roade sig sm&amp;folket med att sita p&amp; griffeltafla .eller p % lirad för pappers .. lappar man lyckats uppleta ur papperskorgen under pappas skrif bord.
Nligon a3 iis unga artisterna, som kiinclt!
vara.
den lyckligsi, apren till en, t o l f s k i l l i ~ s fi.irgl&amp;cl.a, hade det ut- sökta nöjet att d&amp;md fGrglagga, dels cgim tec: kiiingnr, ilcls intiii lialllre illustrationerna i Hiibners bibliska Ilist oria., blaaid hvilka bp- rattaren s5rskildt erimar sig eu liirniiittlsl&gt;l&amp; Dailicl, orngifmir af de gramilste kanariegula le jon, hvilket konstverk p&amp; uiiuiicts dunkl; i8 bakgimd framstslr klarare och tydligare %n uiigot i scmm tider sedt och beuncli.adt verkligt koiistens iiiiist c.i.styckr, [i: ~ m a n I ~ d e d&amp; d l t i d iiilgot; att bersiitta; inga sagor, Iivilh.
1101~ i sitt sf.ilIa -
sinnc ogill;: rcle, e: li: ara hon aldrig tillat sig a t t y t h a ~~.&amp;go.t klander 11-wf; cle ») .roliga böcker)), siom i,t ' bmnen ~sk2iinktes af förLldra,i " aa, och iiru~u minclre mot cle poliga historier, som barmm hade, hört af pappa vid af tonbrasan;.
. '
Men G.xnna; us egna beriitt~elsw r ö d e sig mest omkring hvad hon sbjGjlf uppl,efvat, i synnerhet livad hon sett loch ' höiït då, hon var i tjiinst 1.0s grefvim.m, lom sqiiiila barn som hon k k n t, lom andra sliiilla miiuniskor och helst lom deras saliga slut, .om l-ivarjeh ' mda som hon last i sina b6cker o !.
s. v.; och sh kiuidde barnen 1-eeouriierb n ~ e d henne om hvad &amp; e siiilfva hört loch!
lalst, och fingo de da, oftast rediga loch fö; i.sthldiga svar pk de många h v a r f ö r?, slom sl,iii~digt als bias i såclan$ sm % hiifviiden.
Dat skulle f ÖrvA- m.1; rnbgeri a t t Ilöra hum mycket denna gamla oliirda piga i sjiilfva verket; visste, &amp; fvea.
i sådana s !hycken, som personer i 11enn; es sa,mhälissta; l.Lniag~ siilhi ens: hatha hört nämnas.
.
En g ~ bo8 ~ i Eemqe~ Z iigq som handlade om de stio~ra förf öl jelserna mot de kristna,, iincler de första, fixhiinclradena xf v %r tideriihing, g b f henne r m m h g d Smnm för berättelsery som bos bmnen ' till- talade s&amp;viil c h hos iiogcl !omen så vanliga sm+n för det rysliga, s.om ock, karislue i 5nnu högre gmd, deras beimclran för det storslagna och hjG; ltenllodiga.
Om Luther och refoiulati~men vissbe hlon S v a u och kunde cEi.rom beratta gauska ' mycket; i bibel # och psalmb,olc V i U hon mer hemmastadc1 &amp; i mången pi; .&amp;$ eiiiiiir hon k k d e sitt nya testauente j&amp;n.be psi$tni.etn s&amp; godt s o m u; t,wltill, lord för ord, I.ika- ledes psalmboken, den Sviedb~ergska, vii1 a t t mäirka,.
Då sm&amp;flickwna för henne upplastc de nya psalme1ma, åhörde hon dem med vördnad, nien höll dock mey på de gamla; sarskildt högt uppskattade.
bon dock sådana, som f r k gamla psdmb~oken öfverförts till den nya, och hade g prost ens)) intyg p&amp; a t t vara)) i n&amp;gan måtto förbättrade)).
Bla.ncl deu, undei~iani.ug: som ~ a n u a 1 1 medxtehde smiiflickorna, förekom iifven honsten a t t sticka, och st,oppa8 sbrurnpor.
Med n&amp;ra andra hanclarbeten befattade h on.
sig iche; d m laide barnen af mamma hos G m a n.
eller af » fröken », deras guvexnant.
Det var m. e-et aht li~oii 11a~d.e n&amp;got sv&amp;rt för a t t fördraga det.
flicknorna m h t e an- viinda så niyck,en tid pB a t t Lira och sedan utiifva fi~lrure h a n c k - beten, broderi, päxLskickori o. d., hvilkeb Gapaii aracsgg bidraga till dit fostra smaken f6r fliiid och fåfhglighet.
Sib-skildt yt (ti.ade hlon nu lika vii1gai.a arbetet ovilja mot clet på desi tiden ytt,ers.tr mod (?i~ ' .na, v i r k n i n g, för Bvi.1ke.t hon af någon oföl-IrkLi-lig lorsak fattat eni syni~ei ' lig antipati.
M m handa,rbef; sliimriman var icke bortkommen, sl,og upp e t t bibdstkille i- andra Mloss bok, kivarest vid bmkrifningen 01u Isxaels t,abw~mkeki byggwd utixyckligen sbod: » De lvinuor, som n
förstiiniliga voro, v i r k a d e med siaii hkdccr och bliro i ' r: iiii sitt verk af guld, ~osenrödt, skwlakaa, och tvinnatlt!
hvitt silke; och de kvinnorJ som skickliga voro, de ' virhda getahiin), 3 Xas., 35: 25, 2G.
Detta g jo- de slag i saken.
Gumman, erkände gemst, siivii.1 for lamrinnan som för sin fru, a t t hon hade gjort ' oriitt och varit sjiilfklok, c % hon i sin ~okuruiig ' hedi satt; sig till doms öfver, livacl audra g$oi.de, som vom bättre och klokare $n Iion, icke vetandc a t t detta, bibelställes t-illämplighet pA ifriigavarautle fall iir det ord, som i ga.mla.
bibelöfver- tämligen tvifvda.ktig, c&amp; sattningen &amp; tergifves med v i r k n, helt aiupr5.kslöst i clen nya kallas s p i n n a, e t t arbete, liva.1~ dygdesamma enkelliet.
och i.arfliglict er- karines af bade judai.
och hedningar.
3Ien s&amp; kom cu tid; d&amp; cleu gamla ibj mer kuiicle laiiiiia.
sin säng utom f6r den korta, stund morgon och aftoii, d&amp; c k i i 1) itidadies om; d % 1.k Ganiian ofvanpk sängen hela clan.cn, scdau kiiksan lijiilpt henne a t t Hada p&amp; sig och baddat upp lieiiiics siug med en mak- nelig mängd kuddax.
IESi; reftes, sedan hoil G$er lagt sig till ro, kom köksan in med kaffebriokm och » lilla syster)) med den aldrig ouppfyllda väntan a t t f&amp; s o c k e r b i i e n, ck11 sockerbit, soiii all- tid l&amp;g ofvanpg pudersiockret i Gmnms lilla sockcrsk81 och af Iieiiiit: borde anva.ndas vid drickande af andrrim kaffekoppen ~ l) a bit:!, meii b i t e n blcf alltid lilla systers andel af kahsct.
SA kom en tung profning fbr den gamla; he4ics syil hlcf 1iiist.igt SA försvagad, a t t hon e j laligrc hintie Iiisa siu 1) il) el och ~i.~idra kgra andaktsböcker.
Men det fattades icke iiliga, k1ai-a ögoii, eller tungor soin kmde läsa högt och tydligt, ty sm&amp;.flickoriia, ta.flade om a t t till den kika Ganna.11~: förclel aiiviiyiiit cleii lii.skiiiiuigl~; lict, hon meddelat dem och den hemmastadillict i Iiya testamentet och psalmboken, hvartill hon afven ledt dem.
Jlct var en gifven sak, att hvarje morgbn n,&amp;gon a.f f lickoma (oftas t ' den niist !illa syst.cr yngsta) sbdle g % i n och laaa för Gamaii, s k sriart Iioii var klZricl, före frukosten loch innan lektionemn för friikcii, giircmaiitt~ii, topo siii bör jan.
E ' lerô g-cs under dagens lopp gjorde flickoria r l m ganila v %men samma tjänst, och a t t g&amp; in och lasa.
et$ kapitt ?l för (- f; miran vax den sista kä.rlekstjWten de berimdc henne, i m a n de gingo till sängs.
Ep t i d bortik kunde Gamau ligga.
~f \ ~aiil) a urli sköta.
sin muliga stickning, men äfvm detta arbete för husets hiista föll siiii.ningom ur de fordom så flitiga hänclerr+; &amp; .ldersaftpingcii fiirtog krafterm.
Eii dag satt hon länge uppe med kxddar b&amp;om ryggen, ludc i ur&amp;ung
och slortej: ade alkl, slags stick- och stjol~pgani, stir~mpsticko~ qoch stoppnAkxr s~: imt ofverliimnade sedan Borgen dess innehåll &amp; t clen %Idsta, trettonhiga flickcan med åhskilliga råd loch anvisningar rörande s; t; i,cl-ning och stoppning, sässkildt af de usga h e i m m strumpor.
13ii.rmed liimnade hon ifrån sig detta sista världs- liga bestyr, och BöU sig fr %n d,e ' qna dag vid sangen utan att f ö p ö h ligga olvanp&amp; F r h denna stund vus deb kärlek, hvmmed hon omgafs, hennes enda fö~a6je; ls.e~ näst Guds lmd, nviiket i dödem dal si % val som p&amp; vandringen genom lifvet förïblef l a m s fötters lykta och h,enn&amp; vägars ljus.
Snart blef det aSum hennes n&amp;tan enda spis, t y förrn&amp;gan a t t intaga kroppslig föda var helt ringa iiiider clen sista perioden af hannes lif; litet mjölk eller hafi-esoppa iucd n&amp;ot hvetebröcl var s&amp; grodt som det lenda, kunde förtiira, jämte) &gt;den lilla Iiaffethen)), hvmvid hon till det sista bestrod sig d e t utsökta iiö jet a t t itndfiigna lilla syster med lilla sockerbiten.
Ilen linge flihntando lif&amp;l&amp;an slocknade stilla, &amp; tan omiisk- ligt.
S a h a i i som en mioder i d&amp; hus, dar hon s&amp; Lanige vistat ' s, sa,h~ad som seil moder i Isr: wl » bland den stlom kcets af l i k t a n i k d e fromiiia, som hado)) g,; Stfi # och hört.
p~oetelw) s % länge h a n lefde, Iiade prosten i minnet s&amp; liiige d e lefde, loch slom hos gamla Anna sa,iul.ats for a t t tala, om .och höra Beme tala lom hhns rajd och lik- domar - s$ sah \ rnacl gick den trogna tj %asi,rinmzii in i sin H e m s gladje.
Vid gamla.
h i a s begrafning samlades m; in och kviwor af alla, skbd, viisner iii11 den familj Iiou til.lhö~rdo im11 viiamler till lieme perscdigen.
Dm dag d&amp; h m begiiofs, hade ~ ~ ~ vid o i Lunds n aorrtiill b~oende eobse~verat len stor miimgd vagnar med svadklädda herra]:, professorer, priister, mag !ist~ ' i~r loch a,ndra stom ~ O T O ut A t h1.d&amp;, s u n t &amp; j09t8 förfrcqbaan .om Uvi1ken mera betydande] ?erson ute p&amp; landet siom i dag s1ciil: l: e b.egrafvas.
)) Det ar bara N-S gamla, Gaman som 5s död), Inade svaret blifvit, louh ila urrdimde mani icke mer.
Alla hennes » gossar », alla hennes » herr ' a~), slom mdetr sin studie1; id h.a.lit sitit hem inom dein familj hon tillh ' il; l.de, kommo, s&amp; vida det v5xr dem mö.jligt, att bevisa henne den sista, ä,retj&amp;usteia I3land dem vom Aliskilliga redan män i statau.
En af dem var d a s~enast aflidne biskopen i Luncls stift.
DA, likvagnen och de vcagiim, som förde liktgget, hade stannafi utanför ky: rkoghdspori.Den, bämxna lyftat kistan f&amp; vagnen ?ch 1: ikföljel; intågat pl&amp; kyrkogArden, d a s&amp; giodt som hela ~ocknens befolkning var f ö; i.saiulad, möt tes de af kyrkoherdm i f örsaxqlingen, dess klockase och sbo1lai.ai.e jämte folksEolebarneii, hvilka slöto, sig till t&amp;g&amp; och efter b@rafain,gsakten loch liktalet afs jöngo första och sista verserna af psalmeh 495, hvilken visserligen enligt Sver- '
skriftveii Gr amiiart af4 11ruk; is Y i t1 t!
I I.
v ii r (1 i g s j 5 l n li e r c1 e s b .c g r a f ii i ii g, iiicii liww första och sist i i vcrscr vore icke mindre lämpliga attt sjungas ölvcr detta, stoft, ciiiir ckras lydelse ar: Sie b i l a i välsignelse.
Du gode.
trogne tjänare!
Gack i din Herres glädje in Och lönen för din mijda finn!
Om aftonen &amp; r pust och g r i t DA vanner skola skiljas i t, Jlen Gud en biittre morgon ger, Dar ingen grat skall vara mer.
.
Litteratur.
Hvad kriget kostar af J. von Bloclt.
Ofrem.
af Iilara Johanson.
Dessa bada smilskrifter, utgifna iu~ievarnude gr af Sveriges kvinliga fredsförening, torde tarfva en nigot vidlyftigare preseutatiou, alldenstund de beröra en af tidens mesr Lrihnm.de fragor.
Von Bloch, rysk t statsråd och jiirnviigaljyggare, ar kand geiioiri sitt 1899 utgifna arbete i 6 delar framtidens krigs, dar han aii- vänder sina vidstriicktn militiira och ekonomiska fackstudier för att bevisa omöjligheten af krig mellan stormn.kter.
Af detta arbete tycks den förra af de har ifrågavarande smbskrifterna, 11~: aS kriget kostar, delvis vara ett utdrag, men föraedt med en af senare till- dragelser påkallad framställning af historien oin fredskongressen i Haag 1890.
Det bör pilpekas, att öfversiittningen fir möi~stcrgill, fast arbetet iir spiickadt med militiiriska och diploinat.iska termer, som för en icke fackman kunna vara SI-lirhegripliga nog.
Redan i inledningen säger Pörf.
sin föresats vara att 1) cviin: 1) Att det för de nutida hararna blir orriiijligt att motstd den i framtidens slaktningar utvecklade förstörelsekraften.
2) Att om man i slaktningarna vill undgl de oerhörda för- lusterna, fientligheterna måste dragas ut 1) R langden, tills deras fort- siittande af ekonomiska skal blir helt edtelt omöjligt.
En balstor uppgift, som dock inom d n bcpriinsadc ramen af en smaskrift icke later sig förverkliga, och --- så hårdt det an före-
faller - linappast ens på den breda grundvalen af ett monumental- verk.
Ty den verkliga vetenshpon-inlåter sig icke p i spådomar, och till trots af alla sirenstiiininor om en modern historieskrifning, soni med tillhjalp af nyupptäckta ekonomiska lagar skulle kunna beräkna framtidens gång, får historien alltjiimt nöja sig med att utan besked skicka bort dem, som af henne begära tecken och under.
Det iir nu en gång så, att det personligs spelar en lika stor roll i världshistorien, äfven den moderna, som nå.gonsin dessa mystiska » lagar, - hvillra ju för öfrigt mista %tskilligt af sin skrämmande obeveklighet, ' om vi besinna, att de endast utgöra vårt sätt att för- klara förhandenvarande fakta.
Och lagarna för det i djupaste me- ning personliga, dem ha inte ens experiinentalpsykologerna ännu lyckats taga patent p&amp;.
S % kommer det sig, att vi,, med all aktning för V. Blochs mili- tara aulrtoriteter och hans stora erfarenhet soin affärsman, andå icke kunna känna oss öfverbevisade om sanningen af hans teorier.
Till och med en så utpräglad fredsvän som frii Anna B. IYicksell skäller sig - i sitt fijrtjlnstfulla lilla arbete om » fredsrörelsen på 1890- talet » - ganska reserverad i detta fall.
Och har man.
en smu.la, om än aldrig s5 litet, af den otrefliga benägenheten att » frukta danserna, äfven då de bara skänker)), så lcanner man sig minst af allt omviind till tro på den lilla broschyren genom förf:: Aberopnnde af att hans stora arbete nästan oskadadt genomgått censur af - ryska generalstaben.
Förf.
säger visserligen, att dennas gransk- ningskomité icke skulle ha f örsummat att anföra x grundliiegande niisstag eller svåra omdömesfel », därest den funnit dylika i hans bok.
Men hvillcen oinvigd har annu genornslrådnt afsikterna hos en generalstab?
Med blicken på de senaste tilldragelserna i Finland, clerri v. Bloch också, iignat ett n8got lamt omnamnande, må det för öfrigt anses förlåtligt, om man med förändring af ett gammalt be- kant ordspråk Jränner sig benägen att utbrista: sjag ar svensk, och ingenting ryskt Ilnr min obetingade tilltro .. » Icke l~iiller får man större förtroende till den har ifrågavarande broschyren genom dess synbarliga ifver att framhålla Ryssland och Frankrike på Tysklands bekostnad.
Detta framträder slirskildi i förf: s försök att i den vaclsraste dager inåla sammailkallandet af Haagkongressen, hvilket förf.
i förlåtlig stolthet öfver sin Iriijsare och ett lika förlåtligt förbiseende af sådana historiska bagateller soin kristendomens införande och boktryclserikonstens uppfinning kallar » den största handling till civilisationens befrämjande, som någonsin företagits ».
Icke ens de knappast mindre hyperboliska uttrycken om den tyske kiijsnreu, som smed sin andliga öfverliigsen- het och sin fördomsfrihet står öfver kastandan och rutinen)), kunna göra en iippmiirksam lasare blind för de ofta &amp; terkommande an- fallen på Tyskland, såsom den makt, hvilken genom sitt misstroende mot Rysslands adla afsikter hindrat Haagkongressen från att för- verkliga dessa.
Att angripa Tyskland för militarism och ärelystnad kan ju låta höra sig, men att på samma gång kalla Frankrike en
37G sfullkomligt ointrasserad makt !&gt;, det skiille förefalla oförklarligt, om man icke far förlrlnra det just iir förf: s nationalitet.
Eller hur skall inan idjest fatta ett shdant resonneinaug som fiiljande: nfabeln om att Frankrike och Ryssland vilja infalla i Tpkland tror ingen på, alldenstund sviirigheterna för ett anfall hlifvit s&amp; oerhörda, att hvar- ken Ryssland eller Frankrike med gladt mod skulle m i t t t i sig för dem.z, Eller förf: s upprepade pistheide on1 viidan af att, anfalla Ryssland, som troligen skiille visa sig oiifrerrinneligare an alla öfriga stater, emedan det på grund af sin spannm&amp;lsrikedom kan utharda ffere flilttåg an de andra och Tyskluiids motsthdskraft diireuiot sedan fransk-tysl-in kriget minskats med 70 x!
Vid det sista bestiiinda piisttendet blir man onekligen beiiiigen att fraga: hur vet förf.
detta?
Kanske nian vore miudre inisstrogen, om han icke pH samma gång talade sa högljiidt om:) de fraser o&amp; stilgrannliter, som presteras af profsssorer, hviika sakna begrepl~ både om krig och om nationernas eko~iomiska 18.:) Som det.
nu Hr, blir Fan kanske onödigt kritisk mot fiirf: ~ egria omdömen, hvillceti emellertid icke binhar, att skriften pil grund af sina viil, 5 amninn- stallila citat och de faktiska iipplysniiigar den gifver kan ha itskil- ligt viirdefullt att meddela.
Siirslz.ildt larorikt iir liiii-vidlag det sista kapitlet,:: De politiska och ekonomiska resultaten af ett storinaktskrig » med den rikedom på statistiska t.abeller, som förf.
dar meddelar.
Till eftertanke manar ock kapitlet om orsakerna till Haagkongressen.
Hiir pspekas bl.
a. den motsagelse, som råder mellan esercisreglenientenra i olika Iiinder, och förf.
uppvisar hur osakra alla föreskrifter maste rara, da de hefiil- hafrare, som icke varit ute i krig.
aldrig fHtt experimentera i sin veten- skap - manövrerna iiro ju faktiskt endast en barnlek, hvnrs liirdomar ett verkligt krig nar som hiilst kan ki11lkas: a. Xen sddarit visar i sjalfva verket just det oisera.kneliga i galigen och följderna af franitidens krig, och summa summarum blir, att man alltjämt staller sig skeptisk mot förf: s liira om omiijligheten af kommande krig mellan stormakter.
Ett vida pålitligare intryck gör d&amp; den lilla skriften om: .Ska) tdi- tlncisk - nerdralitet.
z Förf., Fredrik Bajer, iir dansk riksdagsman och sedaii många år tillbaka Skandina~iens friirnste fredssaksifrare, bl.
a. stiftare af och ordförande för fredsbyrAn i Bern och dessutom en bland stiftarn0 af den stora internationella riksctagsinannclföreningen till friimjagde af sltil jedom, den Iiiterparlanlent ariska iinionen, som riilmar omkring 70 svenska riksdagainiin bland sina medlemniar.
Bajer ar för ofrigt val kand för dira lmlitici genou att i Itroschyrer och riksdagsdebatter ha upptradt som 8.
A. Hedins danska mot- svarighet med hiinsyn till varmt intresse för frfigan om Sordens neutralitet, och hans studier i den nyaste tidens historia och politik tiifla i grundlighet med den svenska kollegans.
Harpa ar ifraga- varande lilla skrift ocksa ett godt esempel.
I en synnerligen viil planlagd frainst8llning ger förf.
har en historik öfveï Sordens neia-
377 tralitet under Krimkriget, af honom studerad direk.t i dohmenterna på utrilzesministeriets arkiv i Köpenhamn och vidare utvecklad i en hel liten störtsjö af danska och franska tidskriftsartiklar, nt komna tinder de allra senaste åren.
Ledigt och populärt redogör han för de svårigheter, dem de danska och svenska regeringarna hade att bekämpa under kriget vid praktiserandet af de likalydande sjörätts- förklaringar de afgifvit.
Har iiro idel klara fakta, hvarom inga delade meningar kunna råda.
Något annorlimda ställer sig saken, d&amp; förf.
söker draga hvad han kallar » historisk moral » ur dessa fakta, d. v. s. franistalla » hvad Nordens neutralitet bortie ha varit ».
Han iir öfvertygad om, att den borde ha hvilat på en formlig konvention mellan Sverige, Norge och Danmark samt att den ytterligare skulle ha vunnit i styrka, om dessa regeringar velat wgripa tillfallet att bilda kaman i de större neutralitetsförbund », hvillra vid denna tid vor0 påtänkta, bland annat af Bismarck.
Förf.
har siirskildt svårt att förstå Danmarks be- stämda afvisande af en dylik utvidgad neutralitet.
Hiir framtrader på ett i ögonen fallande satt svårigheten att draga bestämda slut- satser nr nyaste tidens diplomatiska historia, emedan de respektive ländernas arkiver harvidlag annii ar0 så hermetiskt tillslutna f ö r ' forskaren.
Hiir i Sverige framliigga vi visserligen, alltid artiga och förekommande mot utländingen, vara hemlign papper redan efter femtio års förlopp, och hr Bajer anser sig diirför icke behöfva vänta längre an till 1905, d&amp; Iirimkrigets svenska aktstycken bli tillgängliga - med att piiblicera ett större arbete om nordens neiitralitet, som del- vis redan är iitarbetadt.
Men då man aldrig kan skiirskåda en diplomatisk fraga ur enbart nationella eller ens skandinaviska syn- punlrter till följd af de allt mera invecklade internationella förhål- landena, torde nog ännu flere och ännu svftråtkomljgare arkiv be- höfva genompejlas, innan förblifvande slutsatser kunna » fastsl&amp;s ».
Men hvillzen modern Ragnar Lodbrolr slriille lrunna skaffa sig obe- Lindradt tilltrnde till esempelvis de engelska utrihesalrterna, hvilka till och med om de hunnit den respektabla åldern af 150 ar, vaktas med något af det sjiika samvetets oro och icke utl&amp;mnas utan de otrefligaste restriktioner?
Eller de preussiska utrikeshandlingarna, som i nader undantagsvis framlagts för niigon enstaka tysk och rojalistislr historieskrifvare och sedan ater obevekligt stoppats undan!
Tanken på ett förbund af neutrala makter till gemensam sträf- van för krigens ersättande med slriljedorn är utan tvifvel en ståtlig ide, för s&amp; vidt » fredsföring » -- ett af fredsvännerna nybildadt ord - är bättre an krigföring.
Nigon nyhet är denna tanke icke häller; såsom förf.
oclsså - om an med en sinula ignorerande af Sveriges stora betydelse härvidlag - f ramhaller i sin inledning, ha Skandinavien och Ryssland en ärofull neutralitetshistoria att uppvisa.
Vi kunna fullkomligt instämrna med den franske historie- skrifvare.
som säger, att Norden i nei~tralitetsfrågan » anvisat de europeiska makterna den vag de an i dag ha att gå ».
Men att ur 16- och 1 ' 700-talets hiindelser draga w historisk moral w för niitiden,:
torde på grund af tidsornstii.ndigheternns fiiriindring endast i utidau- tagsfall vara möjligt, och att begagna 1SOO-talets historia i samma syfte, därifrbn hindras man, som ri sett, af ofullst.6iidig kännedom om arkirhemliglieterna.
Historien fHr nöja sig med den anspfiks- lösa rollen att skildra p&amp; hvilket satt saïuliiillet kournit iitt se ut så som det nu gör, ' i stallet för att l a m a recepter för framtidens samhälle, hvilket » sena tiders barn7 i de flesta fall £å laga till iit sig sjalfva, allt efter som » man s5 liafva kan ».
En eller annan varning kan dock historien stiindom gifva, och en tydlig sadan meddelar förf.
själf, d i han beriietar hur Ryssland under Krimkriget gynnade bildandet af större neutralitetsf örbund och p&amp; s&amp; satt tankte bilda en nordisk liga mot Englaiid.
Ett fred- ligt uppslag alltså, anvandt i krigiskt andariial, ett förhind.
stiftadt till den allmiinna fredens t j h s t, men begngnadt af stormakter i storpolitiska syften!
Hvad var det viistgötabonden sadu: ': &gt;Ilet iir lätt att sdja tulipanaros, men gör ' et!)
L. II7.
On?
iingdonieiis sedliga uppfostran af doktor Ellru S (ord~lin.
Den kvinliga liikare i vara dagar, som på allvar fattar sitt kall, har i sanning fått en hög lifsuppgift att fylla.
Ej blott i den mening, att tillträdet till likarehaiian har iippnat för kviiinau ett af de mest ideella falt, som öfverhufvtid er1,jiida sig för det niiiiiskliga arbetet, och ett, dar de rent kvinnliga anlagen kiirina 118 det vack- raste satt göras friiktbarande för andra.
Det ligger också i den sarst.iillning af p&amp; en g %ng vetenskapsidkare och li~irinu, en sadan läkare kommer att intaga, speciella föriitsiittningar att kunna upp- taga arbetet p % ett område, dar annii stora, vidder ligga jämförelse- vis obriitnri, och som dock ar ett af de allra ditigaste inom vitrt sociala lif, narnligeu sedlighetens.
Att det verkligen finnes kvinliga liikare, hvilkas iigon öpp- nats för denna etiskt-sociala sida af kallet, och som hysa en brin- nande önskan att i mån af sina krafter upptaga den strid, som hiir föreligger, darptl utgör doktor Ellen Sandelins ofvannamda afhand- ling ett talande bevis.
Den &gt;~rdttfiirdighetsk %nsla: &gt;, som eiiligt hvad som påpekats, ligger djupare rotad i kvinnans hjtirta an i mannens, söker sig har det varmaste uttryck, och orden raga tyngre an i vanliga fall, därför at.t den krinlign ktinslan af det ratta stbr mot en bakgrund af salrkiinnedom och logik, öfver hvilken ej alla kunna förfoga.
Det ar mot den s. k.
» ciiibLl; r moralen, de ytterligt olika fordringarna i sedligt.
afseende pB mannen och kvinnan, som för- fattarinnan allra starkast opponerar sig, framhiillande att en siitan uppfattning ej blott sänker mannen sjalfva, undergriifver aktonska- pets helgd och p % ett ödesdigert satt friiter pH hela srimliallet, litan afren inverkar på kvinnornas moraliska nira, blir för dem en sådan där glasskiirfva i ögat, hvaroiu htlerseii talar i sin Lekuiita saga,
n %got som kommer dem att se skeft, döma falskt och kompromissa med det ideal af aktenskaplig lycka, de en gång med rätta upp- ställt för sig.
Förf.
utgår hnrvid ej blott från egna åsikter, hon mför äfven hvnd framstående manliga auktoriteter på vetenskapens område yttrat on1 iuijjligheten och nödvändigheten af en reform i denna riktning af sederna och det allmänna tankesättet, och särskildt uppmärksamhet skiinkes åt ett föredrag, som hi.llits iuför den stii- derande ungdomen i Ziirich af professor A. Heim.
Det är framst till hinnorna, doktor Sandelin riktar sin maning., till mödrarna, som p6 ett af Iriirlekens finkänslighet helgadt sätt böra för sina barn uppeobara något af den gåta, soin höljer lifvets uppkomst, i den mAu såduna fragor viiclrts i barnasinnet och frnm- lrallat en alldeles naturlig vetgirighet.
Förf.
är i likhet med de flesta nyare pedagoger lifligt öfvertygad om att sättet, hvarpå dessa första lärdomar meddelas, tir af grundlaggande betydelse, och att modern i slidana frågor &amp; r sina barns bästa och naturligaste lärarinna.
En mera djupgående undervisning i ämnet anser doktor Sandelin 18mp- ligen böra meddelas i skolan och d8r ej på ett alltför tidigt stadium.
Men liksom modern bör vara den första, som vägleder barnen, då de börja fråga.
om, naturens stora hemligheter, s i hvilar på henne ett stort ansvar, när barnen växa upp och, åtminstone hvad sönerna beträffar, i lifvet ha att kërnpa en hård strid för bevarandet af det sedliga ideal, de en gång mottogo i rena barnahjärtan.
Eiir betonas öfven den stora, allt för litet insedda betydelse, som valet af barnens nöjeslasning och förströelser utöfvar på den sedliga karaktären.
Sist berör doktor San delin nagra af de sociala missförhbllan- den, som inom de Iagre klasserna befriimjas osedligheten och gijr striden mot densamrna till en ytterligt svår uppgift: de dåliga bostads- förhållandena och det daraf beroende inneboendesystemet samt det illa lönade lrvinnonrbetet.
Mycket kunde annu vara att anföra om den behjärtansvärda skriften, men vi hänvisa Jiällre direkt till densamma.
Här föreligger ett allvarsord, taladt i sinom tid och i hög grad.
förtjänt af allas uppmärksamhet, friunst dock af föräldrars och~uppfostrares.
F. E.
Sinnlighetens i-gtta plats och betydelse i personligheteii.
af Eiredrik Klccveness.
O l v @ $ i e n d e föredrag, hvilket första gången hölls inför uni- versitetsilngdömen i Kristiania och sedan upprepats vid flera hög- skolor i Skandinavien, finnes p&amp; norska språket infördt i andra hiiftet af ' professor W. Rudins » Ord till ungdomenz.
Redan den omständigheten, att professor Rudin begärt författarens tillsttind att inföl-lifva föredraget med de allvarliga och högstiiinda ord, han talat vid andakt-sstunderna för » akademiska medborgare V ar en tillräcklig gradmiitare på detsalilmas viirde, och vi kiinna ej bättre aubefalla
den vidhjärtade, af sedligt allvar genomandade skrifton an genom a t t anföra n4gra ord, som professor R. i s i t t företal, yttrar om den- samma: ~ H i i r m e d har d å i dessa ' Ord till ungdomen, en f ö r ungdoms- lifvet b r ä m a n d e, outsiigligt viktig fragrt kommit till tals p % ett sitt, hvaraf förfaktaren sjalf e j skulle k a n n t s i g miiktig, men som h a n just därför &amp; r glad a t t se behandlad af en annan yietetsfiill och öfvad hand.
D e n måste ju dock n i g o n g h g koiiiina till tals med oförstalld iirlighet, blott att d e t sker med den helgd, med den unds se el ses och i d e t r e n a syfte sakens ömtålighet fordrar.
Vi erinra att föredragen iiro hallna inför och egentligen afse w m l i g ungdom, om d e %n tala att s l ä s a s ~ %£ven af andra.
Afven d e n unga kvinnan behöfrer veta, hvad hon h a r a t t fordra af mannen och h v a d som rör s i g i honom.
:, Den svenska öfversattningen ar verkatiilld af fil.
kand. Hj.
Nordin.
F. E. Föreningsmeddelanden.
-- .- Stipendiefonderna.
Till Kopparbergs läns insats i allmiinna stipen- diefonden, har f r i n lokalkomit8n darutiides öfverlamnots kronor tviitusen- httahundrasextio (2,SGO) och kommer med anledning häraf första stipendiet till kvinna med hemortsrätt inom länet att utdelas I r 1903.
Val af funktionuer inom Förbundets stiyendieinstitution &amp; de rum vid Fredrika-Bremer-Förbundets styrelsemöte den 5 november.
d % afven föreslagen andring i syfte att Astarikomma förenklad arbetsordning för institutionen kom under ompröfning och stadfiistndes och kommer p&amp; grund haraf det arbete, som förut verkställts af stipendiekomith, att öfrerfiyttas pil stipendiecamden, som tillika kommer att öfvertaga och utöfva alla i samband med de medicinska stipendiernas utdelning stAende iitghrder.
valdes: Till medlemmar af stipendi~rzii~rrd~n Generaläirektör Alb.
Anderson, fru Agda Montelius.
friherrinnan Ebba Tamm, professor P.
G.
R o s h.
fru Th6rt: se Gylddn, gref vinnan Anna blörner, fröken Sigrid Leijonhufvud.
Sjllfakrifna medlemmar i niimden äro dessutom: ordföranden och sekreteraren i stipendiefondernas förvalt- ningsstyrelse, hvilka äfven i stipendieniimden fungera som dess ordförande och sekreterare.
Till medlem af, fiirvaltningsstyrelsen för stipendiefonderna atervaldes generaldirektör Alb.
Anderson, som ray i tur att afgl.
till st-pelsesupplearitt ?r återvaldes bankdirektör Lettström och fröken Clara Xontaliiis.
Till stipendiefondernas rcrirortv- utsegos f. d. öt ' vcrst&amp;thdlaren baron G. Tamm, riksgäldsfullmiiktigen fil.
d: r O. Höglund, riksdagsmaiinen i 1: a kammaren, disponenten 0.
Björklund; till 1: a revisorssuppleant valdes brukspatron J.
S.
E '.
Stephens, till 2: a suppleant fröken Emelie Edström.
Till de afgiiende revisorerna, understiitli&amp;llaren F,.
von der Lanchen och fröken Ingeborg Elfving, soin b&amp;da af hälsoskäl önskade träda till-
baka, beslöt Pörtundets styrelse att aflata siirskilda skrifvelser, för att tolka Förbundets tacksapliet för det nitiska och intresserade arbete de i enlång följd af %r nedlagtepå stipendiefondernas revision.
En ny föredragsserie vid Liljeli oliiieii kom mer att anordnas af Förbundet under innevaran.de höst, d&amp; det liflign in tresse, hvnrrn ed fjolh-ets företag i samma syfte oinfattats af såväl förstadens myndigheter som dess arbetarebel: ' olkniag, uppmuntrar till forts&amp;ttn.ing af det påbörjade folkbild- ningsarbetet.
I likhet med i fjol komma föredrag att 1iAllas i olika amneri hvarannan torsdag kl. S e. in.
i Liljeholinens mjssionshns.
Serien tog sin början den G november med en Gustaf Adolfs-fest, hvarvid föredraget » till Gustaf Ado ' lfs miniles hölls af fröken Clara Wahlström; f. ö.
Förekom deklamation af fröken Wahlströni och frölren 8.
Linder samt fosterländska sånger, utförda af Södra seminariets elever.
Psalmen * Vår Gud ä r oss en väldig borga, sjungen unisont, afslutade den vackra och anslående festen, som var besökt af ett s å stort antal åhörare det lilla templet kunde rymma.
.
.
* Ellen Fries ' bibliotek.
Som bekant har allt sedan vbren 1901 såsom gafva frQn dr Fries ' vänner hennes dyrbara boksamling öfverläinnats till Fredrika-Bremer-Förbiinde t, och &amp; r sedan ett år til lbake kos tnndsf rit t tillgängligt för liemlán för Förbundets medlemmar samt i öfrigt för kvinnor, hvilka &amp;, ana sig %t studier, företrädesvis i historia och nërliggande ämnen.
Biblioteket, som omfattar litteratur i teologi, historia, ratts- och statsvetenskap, språkvetenskap, filosofi, estetik, pedagogik, vitterhet: biblio- grafi, naturvetenskap, geografi in.
in., h %lles: öppet % E ' örbundets lokal mån- dagar kl. 11,30 - 12,30 samt ' onsdagar och fredagar kl. 3-4.
Icke-medlem- mar af Förbundet böra lämna skriftlig borgensförbindelse af känd förhunds- medlem, livartill formul&amp;r cillhandahAlles B Förbundets byrå.
DB det iir önskligt, att biblioteket m&amp; komma s i inhuga som möj.ligt till godo, hvilkas intressen gå i samina riktning som den första agarinnans, har en upp- maning förekommit i de allm5nna tidningarna som, i det den meddelar boksamlingens syfte diirined, inbjuder till.
ett besijk 5 Förbundets byr0 där.
densamma är tillgänglig.
Från skilda håll.
En kvi~ilig röstriitts föreiiiiig i .Göteborg.
Under loppet af inne- varande höst har under namn af fören inge ii för livinnans politiska röst- ratta, en sammanslntning ' af £; jr politisk rösträtt intresserade kvinnor ägt rum i Göteborg med i det narmaste samma syfte och program, som den i varas i Stockholm bildade rösträttsföreninpen.
Föreningen konstituerade sig på ett af omkring 400 kvinnor besökt möte, hvilbet leddes af skolförestandar- innan fröken Eva Rohde.
Af en komit6 utarbetade stadgar genomgingos '
och antoaos och val af styrelse företogs; vid sammanträdets slut hade 220 personer aninält sig som medlemmar i den nya föreningen, hvars hufvud- syfte ar, att verka för att den svenska kvinpi ' ?i m&amp; erliålla politisk röst- riiitt p % samma vil.Jkor som mannem.
.
i Dansk Kvinderaad liar ntsandt berkttelsen för 1901-1902, det imdra året ct.E dess verksamhet.
Enligt hvad m m af denna berattelse in- hiimtar, ar * Dansk Kvinderaada icke en vanlig kviimoförening utan en sammanslutning af föreningar, som st&amp; under Ii rinlig ledriing.
Evinno- rtdet utgör ett led i det stora v5ii.ldsförbuiidet ~Interriational Coiincil of wo men^, och ä r i följd af dettas principer icke stiftadt med nagot parti- p r o g a m och gör icke propaganda för ii8gon bestäind sak.
E t t undantag fran denna ' regel utgör dock kvinnor8dets anslutning till det vid dtm in- ternationella kongressen fattade beslutet oin att söka befrämja fredssaken.
För niirvaraiide ha 16 föreningar aiislutit sig till kvinnorådst, diiriblarid i främsta rummet den %r 1871 stiftade Irvinnosalisföreningen .Dansk ev in de samfund^ med dess många i provinsen verkande Irretsofdelninqar.
Dansk Kvinderaads centralbyra förestks af fru Charlotte Norrie.
Fr$n dess inångsidiga verksamhet ni&amp; nLrnnas, att med anledning af ett till regering och riksdag inlamnadt förslog om statsunderstöd Bt obemed- lade barnsangskvinnor, b y r h lämnar upplysning om hvarest fattiga mö- drar kunna erhålla hjälp för sina nyfödda barn.
Evinnorådets ordförande ä r fröken Iienni Forchhammer.
Sekreterare f r u Charlotte Korrie. '
7: Bund deutscher ~rauenverein.
Hvartannat hr äger p&amp; oiika orter.
i Tyskland ett möte m m, sammankall.edt nf den sammanslutning af tyska kvinnoföreningar.
som här ofvanst %ende namn.
I: &amp; r den 4-7 oktober var Wiesbaden mötesplatsen.
hngaende denna de tyska kvinnornas general- församling tillskrifver oss en tysk korrespondent bl.
a. följande: De 157 föreningar som tillhöra förbundet, Inde sänclt delegerade till mötet, hvilket f. ö. var ytterst talrikt besökt a f kvinnor och mBii friin hela Tyskland.
.
Mriesbadens borgmästare halsade församlingen v&amp;lkoinmen, p % hvillret tal fru Stritt sasom förbundets första ordförande tackade.
Eörhandlingaïna, till hvillra allmaiiheten Lgde tilltrgde, behandlade de ämnen, som betingats af de sju arbetskomitéernas utlåtanden, n8rr1ligen uppfost~: an, lrroppsarbe- terskan, alkoholens bekY~inpande, sedligheten, kvinnans rättsliga stiihing, 1,) arnavlrd och butikbitradenas förhåll anden.
Bland de föredragande niark- tes inom Tysklands kvinnorörelse så beinhrlita personligheter som fru Bieber-Bölim, jur. dr Mirie Raschke, fröken Fielene Lange, fröten Pappritx och fru Stritt.
Der, senare redogjorde afven för förberedelserna till den internationella kvinriokongressen i Berlin 1904.. '
