# ID: svediakorp-per2296
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,563
# sentences: 1,745
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


LOSNUMMER: NR 46 (1611) À.
30:DE ÅRG.
20 ORE.
ILLCISTREPAD fä TI DN ING: ' r iVA '; y &gt;PLAGA A.
GRUND FOR- KVIN NAN 1 OCH * HEM MET I I FRITHfOF-HELLBERG HUFVUDREDAKTGR: SÖNDAGEN DEN 25 NOVEMBER 1917.
ERNST HÖGMAN.
J.
P. SÖDERMARK: UNG DAM.
RED.-SEKRETERÀRE: ELISABETH KREY-LANGE.
OLJEMÅLNING.
Från den till förmån för Föreningen De gamlas dag anordnade utställningen af Svenska porträtt från tiden 1700 — 1850 i Konstakademien.
" Tredrika ^Bremer oc fi erotiken " Cn rep fik fiCf doktor ßydia Waßfsfröm från docenten Joßan ITloriensen.
I MIN STUDIE OM FREDRIKA BREMER I Idun n.ris Û2, 4.3 för 1913 publicerades (tryckt senast i Från Aftonbladet till Röda en af dr Lydia Wahlström författad artikel rummet.
2 uppl.
Stockholm 1913] har jag i " Fredrika Bremer och erotiken ", hvari po­ hufvudsak pä följande sätt karaktäriserat lemiserades mot vissa åsikter, som docenten Fredrika Bremers förhållande till erotiken: Johan Mortensen tidigare uttalat angående " Om Fredrika Bremer kom att gå ogift Fredrika Bremer.
Docenten Mortensen fann genom lifvet, berodde detta icke på hen­ då ej lämpligt att ingå i något svaromål, nes sätt och hennes utseende utan på hen­ men anser nu tiden för e n replik vara inne ne själf, ty hon hade åtskilliga friaranbud; och har därför tagit till orda i nedanstående enligt systern icke färre än sex.
Men hon uppsats.
afslog dem alla.
Motiven hon anför, skifta något vid olika tillfällen, men resultatet är trött att själf skrifva om den, som om lifvets alltid detsamma: efter en kortare eller roman icke hade någon skönare, någon längre tid af öfvervägande svarar hon nej.
högre. "
Men det var icke endast vid denna Hennes sista skäl- — det som hon afgaf höga ålder, som hon var trött på den; hon 1835, då Böklin friade till henne — v ar, att hade alltid varit det: för henne hade alltid hon ville lefva såsom författare, och att kärlekens saga saknat djupare mening, hon detta hennes kall icke läte sig förena med talar om den som den blinde om färgen, makans eller husmoderns plikter.
Men det hon är född vestal. "
Denna åsikt, " vestalteorien ", som man var icke hennes verkliga skäl — o medvetet för henne själf var det andra grunder, som behagat döpa den, har väckt en icke ringa voro de bestämmande.
Det kan icke hafva indignation i v issa kvinnokretsar.
Den enda, undgått någon, att en af de svagaste punk­ som försökt att gifva en annan och moti­ terna i hennes romaner är erotiken; de verad tolkning af Fredrika Bremers erotiska vimla af påfallande egendomligheier, af förhållanden, är emellertid doktor Lydia hvilka åtskilliga äfven anmärktes af den Wahlström.
Redan i en artikel i Idun 1913, samtida kritiken.
Hon saknar blick för hvad k a l l a d F r e d r i k a B r e m e r o c h e r o t i ­ som är verkligt, naturligt, sundt eller osundt ken, har hon behandlat ämnet.
Denna ar­ i förhållandet mellan man och kvinna.
Att tikel har, dock med ett par icke oväsentliga en gammal gubbe förmäler sig med en ung förändringar, upptagits i författarinnans flicka torde väl för hvarje oförvillad!
sinne s t ö r r e s t u d i e o m F r e d r i k a B r e m e r i S v e n ­ närmast förefalla upprörande, men hon skar från förra seklet, del II, S tock­ ställer gång på gång ett dylikt förhållande holm 1916.
En kvinna har ju många förutsättningar i ideell dager (assessor Munter och Eva; doktor Hederman och Ingeborg].
Och då för att intimt intränga i en annan kvin­ eljes de flesta romanförfattare afsluta sina nas själslif, och om synpunkterna i denna romaner med en hel serie af lyckliga gif­ essay öfver Fredrika Bremer äro feminina, termål, så finner Fredrika Bremer sitt nöje i innebär detta intet klander.
Men det före­ att då skåda ut öfver ett icke obetydligt an­ faller mig, som om de stundom — till föga tal ogifta kvinnor, af hvilka de flesta under båtnad för den vetenskapliga fördomsfri­ rcmanens lopp ratat åtskilliga anbud, ofta heten — äfven blifvit starkt f e m i n i s- af de mest säregna anledningar.
Hon, hvars fiska.
Doktor Wahlström tyckes öfver- romaner nästan aldrig sammanhållas af ens hufvud hysa stor misstro till männens kom­ den nödtorftigaste händelse, blir uppfin­ pefens att skrifva om moderna kvinnor.
Hon ningsrik, när det gäller att finna ett motiv talar om " den moderna kvinnans själslif, eller en intrig, som kan förhindra förenin­ som på genomsnittsmannens kartor, trots gen mellan tvenne älskande: den ena gån­ alla erotikstudier, i allmänhet ännu är ett gen upptäcker fästmön, att den unge man­ icke färglagdt område ".
Och på ett annat nen icke i allo delar hennes religiösa tro; ställe heter det: " Den moderna kvinnan, en annan gång uppoffrar hon sig för sina hvilken hittills s å ofta förefallit vara en terra syskon, en tredje gång vill hon lefva för en incognita för mera muskulösa författarty- eller annan idé.
Då i Hertha hjälten efter per ".
Att jag här gripit till pennan beror många års trogen väntan återkommer till på, att doktor Wahlström anser sig just i fosterjorden för att förenas med den älska­ mig hafva funnit en utmärkt exponent för de de, omkommer han till följd af en ångbåts- " mera muskulösa ".
Hon skrifver: " En liten brand på Göta kanal, en olycka, som väl bok, som förefallet mig rätt typisk för det hvarken förr eller senare inträffat ... manliga omdömet i dess underton af öfver- Det kan icke förnekas, att hon kommit till lägsenhef är i all sin korthet och obetydlig­ många af dessa besynnerligheter i kraft af het för öfrigt Mortensens ... Fredrika Bre­ en teori, hvilken låter spåra sig tämligen mer ".
Mot denna " korta och obetydliga " långt tillbaka i hennes produktion ...
Men studie har doktor Wahlström funnit för godt teorien är här icke det ursprungliga — d en att ingå i ett synnerligen långt inlägg, opro­ är endast ett i begrepp formuîrradt uttryck portionerligt långt kan det väl tyckas både för, hvad som djupast rörde vi i hennes i förhållande till min obetydlighet och hen­ egen känslovärld ... I familjen H * har hon i nes egen studies hela form och planlägg­ Emilias förhållande före äktenskapet gifvit ning.
Atf Fredrika Bremers bild i mycket kan den mest omedelbara bilden af denna sida i sitt eget väsende, och bak denna målning fördjupas och klarläggas, är jag naturligtvis ligger ännu ingen tes ... I företalet till sin den förste att medgifva.
Men dokior Wahl­ roman Fader och dotter skrifver hon ström tycks glömma, att man icke kan före­ — femiiosju år gammal — re nt ut: " Jag är brå mig, at t jag i min b ok ej tagit hänsyn till trött åt den gamla visan om älskarens suc­ Fredrika Bremers bref.
Då jag skref, voro kar, förhoppningar, kval, gnabb, försoning, dessa icke utgifna.
Doktor Wahlströms mål är att visa, att jag förtjusning och lycksalighet eller förtviflan; Prenumerationspris: Vanliga upplagan; I P^aktupplagan Helt år Kr.
7.50 | Helt år Kr.
9.50 Halft år » 3.90, Halft år » 5. — Kvartal » 2.50 i Kvartal » 2.50 Månad » 1. — | Månad » 1.25 | IdunS b y r å OCh expeditio n, M ä missuppfattat Fredrika Bremer, särskildt i förhållande till erotiken, " mot hvilken han (d. v. s. undertecknad) anser henne hysa en nästan abnorm motvilja ".
Och strax nedan­ för tillägger doktor Wahlström, " att Fredrika Bremer icke behöfde anses för ' abnorm ' äfven om det kunde uppvisas, att hon aldrig varit förälskad.
Någonting sådant behöfde ju endast betyda, att hon aldrig mött den ' rätte '. "
Det skulle i hög grad förvåna mig, om icke de flesta manliga läsare och åtskilliga kvinnliga finna denna uppfattning om den " rätte " något naiv.
Det torde väl snarare vara så, att den erotiskt varmblodiga ska­ par sig den rätte.
I h ög grad gäller här det gamla förtröstansfulla ordet: den som sö­ ker, han finner.
Hvad beträffar det ofta upprepade ordet " abnorm ", som doktor Wahlström lägger i min mun, har jag — fullt medvetet — icke användt det, såsom redan torde framgå af ofvanstående citat.
Jag ber för öfrigt få hänvisa till boken.
Bland de många bevis jag anfört för min ås ikt, är det särskildt två, vid hvilka doktor Wahlström uppehåller sig.
Det ena är Fredrika Bremers skildring i Familjen H. af Emilias förhållande före äktenskapet; det andra hur hon i sina ro­ maner gång på gång framställer i ideell dager giftermål mellan en gammal gubbe och en ung flicka.
Dokfor W ahlström söker vederlägga dessa bägge skäl.
Hon framhåller, att det är sy­ stern Charlotte, som Fredrika tecknat i Emi­ lias gestalt.
Synbarligen har Fredrika, så­ som framgår af brefven, haft systern Char­ lotte som modell vid sin skildring af Emilia, men endast till e n viss grad.
F a m i I j e n H„ förra delen, öfverlämnades till en förläg­ gare i Stockholm på våren 1830.
Denne refuserade emellertid manuskriptet, som där­ efter antogs af Palmblad i Uppsala, hvil­ ken lofvade att trycka det under somma­ ren.
Boken utkom i oktober 1830.
Men Charlottes bröllop ägde först rum den 7 no­ vember samma år.
Häraf är det således klart, atf Fredrika endast kunnat i största allmänhet inspirera sig af systerns väsen under den tidigare förlofningen.
Bröllopet, som upptar en så väsentlig del af skildringen, har hon icke kunnat skildra efter systerns.
Det är öfverhufvud taget tydligt, att hon i roma­ nen tillspetsat karaktären.
Emilia, som själf valt sin make, lider de största kval, då ti­ den för bröllopet nalkas.
Hon blir hysterisk.
Hon vill, oc h hon vill icke.
Ju närmare man kommer det ödesdigra afgörandet, desto större blir hennes ångest.
Alla i familjen bilda en formlig komplott för att distrahera henne och få henne öfver den förskräckliga dagen.
Många andra tecken tyda för öfrigt på, huru nära denna karaktär låg Fredrika själf.
Jag skall endast nämna ett.
I F a m i 1- j e n H. har Fredrika inkorporerat en del af sitt eget jag i B eata Hvardagslag.
Huru nära hon haft sig själf i tankarna vid tecknandet af denna figur, framgår af följande.
Det heter om Beata: " Det första ord, som hen­ nes barnaläppar stammade efter ett års vis­ tande på denna låga jord, v ar " Måna ".
Åtta år senare skref hon sina första verser — till " månan. "
Härmed bör man jämföra Fre- stersamu°5g.
45.
Redaktionen: Riks 16 46.
Allm.
98 03.
Expeditionen: Riks 16 46.
Allm 61 47.
Kl. 9 — 5 Kl. 10 — 4.
Red.
Högman: Riks 86 60, Allm.
4 02.
Annonskont.
: Riks 16 46 Allm.
61 47.
Kl. 9 — 5 Kl. 11 — 1.
Riks 86 59.
Allm.
43 04.
Verkst.
direktören kl. 11 — 1.
Ànnon^pris: Pr millimeter enkel soalt: 30 öre efter text.
Utländska annonser: 35 öre å textsida.
I 35 öre- efter text 40 öre 20&lt;¥• f örhöjning för sär- å textsida, 20°fo förh.
skildt besrärd pints, (för särsk.
begärd plats.
drika Bremers själfbiografiska anteckningar, som börja med följande rader: " Det första ord, som mina barnaläppar stammade på denna låga jord var måne.
Åtta år senare skref jag mina första verser à la lune ".
Denna poetiska Beata tolkar Fredrikas kän­ slor vis à vis Emilia.
Då på själfva bröllops­ dagen Emilia, full af förtviflan återigen tve­ kar och vill bryta, och alla betrakta henne med häpnad och missnöje, skrifver Beata: " Jag kan omöjligt påminna mig, hvad jag gjorde, men i mitt hjärta sympatiserade jag med Emilia ".
.
" Men i s jälfva verket gör det föga till s a­ ken om det varit Charlotte eller Fredrique, som stått modell för den bäfvande Emilia " ^ fortsätter doktor Wahlström.
Däri kan jag till fullo instämma, fast jag drar en annan slutsats däraf än författarinnan.
Hufvud- saken är nämligen Fredrikas uppfattning af dessa fenomen, som måste ses i samband med de många andra likartade skildringar hon lämnat.
Hade jag för öfrigt vetat, när jag skref min s tudie öfver Fredrika Bremer, att Char­ lotte åtminstone delvis inspirerat skildrin­ gen af Emilia i Familjen H., skulle jag upptagit detta faktum i d en öfriga bevisked­ jan för min tes.
Där passar den nämligen utmärkt, jag skulle anknutit till en anmärk­ ning, som jag gjort vid skildrandet af Fred­ rika Bremers nervositet under uppväxtåren — en sida, som märkvärdigt nog Lydia Wahlström lämnar alldeles opåaktad, fast den ju kan tänkas hafva varit af betydelse äfven för hennes erotiska komplex —, i hvil- ken jag söker förklara barnen Bremers klenhet och tidiga dödlighet genom moderns förvända uppfostringssystem; barnen ledo af brist på frisk luft, o ch de fingo otillräck­ lig föda.
jag skulle då tillagt: det är icke endast Fredrika, som visar dylika egendom­ liga drag i sin erotik, utan äfven systern Charlotte, som före sitt giftermål med en man, som hon eljes omfattade med kärlek, * — åtminstone om vi få tro på skildringen i Familjen H.
— uppvisar rent sjukliga drag.
Det egendomliga är nu, att Lydia Wahl­ ström icke tyckes hafva sinne för det sjuk­ liga i Emilia s u ppförande.
Hon säger: " Sna­ rast vore det väl onormalt, att inte ha något slags bäfvan inför den för kvinnan mest genomgripande förändring i lifvet ".
Däri kan jag vara enig med författarinnan.
Det lider väl intet fvifvel om, att de flesta personer, män eller kvinnor, inför ett dylikt afgörande känna, hur allvarligt ögonblicket är och hur ödesdigert det kan blifva.
Hos kvinnan, som vanligen är mera erotiskt oer­ faren än mannen, kan därtill under vissa förhållanden komma ett alldeles särskildt slag af skygghet, ofta kanske beroende på karaktärsegenskaper hos den man, som hon skänkt sitt hjärta och sin hand.
Men denna naturliga skygghet och bäfvan är något helt annat än den rent sjukliga tvekan och ån­ gest, som prägla Emilias uppträdande före bröllopet.
För psykiatrien är däremot denna företeelse alls icke okänd, jag hörde nyli­ gen ett dylikt fall relateradt, där två unga flickor, systrar och på mödernet ärftligt be­ lastade, strax före sitt giftermål öfverföllos af sådana obetvingliga ångestföreställnin­ gar, att de måste vårdas af nervläkare.
Som bevis på, att Fredrika Bremer icke " principiellt " ogillade äktenskap, omtalar dr Wahlström ett bref till Leuhusen, där Fre­ drika söker öfvertala honom att ge sitt sam­ tycke till hans nära fyrtioåriga dotter Hen­ rikas giftermål med en landtpräst.
Men jag har aldrig sagt, att Fredrika " principiellt " ogillade äktenskapet för alla.
Detta .vore väl ändå alltför orimligt!
Jag har sagt, att hon talar om erotiken, som den blinde om färgen.
Och det är någonting annat.
Därtill kommer i detta speciella falt, att det öfver- ensstämde med Fredrika Bremers hela lägg­ ning att uppträda till försvar för denna re­ dan till åren komna dotters själfbestämmel- serätt gentemot fadern.
Doktor Wahlström anför som skäl för Fredrika Bremers upprepade sammankopp­ ling af unga flickor och redan åldrade män, att dylika äktenskap förekommo inom hen­ nes närmaste umgängeskrets.
Om Fredrika i sina romaner skildrat ett eller annat dylikt äktenskap, vore det icke heller underligt.
Det är snarare sättet, hvarpå de skildras, som är så iögonenfallande, detta ideella skimmer, som är utmärkande för dem alla.
Den unge friaren får i regel vika för den gamle, fule men ädle tillbedjaren.
Den unga vackra flickan väljer den senare, och hen­ nes kärlek lyftes härigenom liksom upp på ett högre plan.
Den ideella dager, som omger dessa för­ hållanden, har doktor Wahlström tydligen själf observerat, och detta har föranledf henne till en djärf hypotes.
" Skulle man inte ur Fredrika Bremers förkärlek för så­ dana giftermål kunna gissa sig till att hon själf en gång älskat en äldre man ".
Språn­ get är, som sagdt, djärft.
Till s töd för denna hypotes nar doktor Wahlström ännu en hy­ potes: att Fredrika biktat denna sin kärlek i episoden om den blinda flickan, Elisabeth, som älskar sin farbror, öfversfen i F a m i 1- j e n H.
Ett bättre belägg har dock doktor Wahl­ ström i ett yttrande i själfbiografien: " En annan man lärde jag känna, som hos * mig väckte en ren och varm känsla, hvilken, ehuru den icke blifvit b esvarad, verkat mäk­ tigt på min utveckling och ännu lefver stilla och förädlande i mitt hjärta ".
Då doktor Wahlström säger, att det är egendomligt, att man förbisett dessa tydliga och direkta ord, far hon alldeles fel.
De ha redan anförts i den stora biografien af Adlersparre-Leijon- hufvud (sid. 71) och ännu mer: där göres precis samma jämförelse (som doktor Wahl­ ström nu gör omigen) med ett yttrande, som fälles af hjältinnan i Fredrikas cirka tretton år senare skrifna roman E n d a g b o k.
1 sin Idunartikel anser doktor Wahlström, att denna obesvarade kärlek " säkerligen är att hänföra till den för dylika ting norma­ laste tiden, nämligen till hennes tjuguårs- ålder ".
Af ett bref till Böklin (20 juli 1832), som sedan tryckts, framgår emellertid tydligt, att denna förälskelse icke kan ha inträffat förrän efter hennes tjugunionde år.
Doktor Wahlström har därför i sin bok fått fa till­ baka det föregående påståendet och fram­ skjuta händelsen åtskilliga år.
Fredrika fyll­ de tjugunio år i augusti 1830, och de själf­ biografiska anteckningarna äro daterade 1831.
Inom d enna korta tidrymd måste alltså denna händelse ha fallit.
Skulle därtill, som Lydia Wahlström säger, hennes kärlek fin­ nas afspeglad i epi soden om den blinda flic­ kan i Familjen H., hvars senare del på­ börjades i december 1830 och utkom våren 1831, " må s te Fredrika inom loppet af n å g r a månader både hunnit med denna upplef- velse och att litterärt behandla den i bok­ form.
Redan detta är osannolikt.
Men vi kunna också ur o fvannämnda bref till Böklin erhålla åtskilliga upplysningar i saken.
Hon skrifver där: " Ifrån tjugo till tjugonio år ut­ bildade sig hos mig det tillstånd, som till en liten del är skildrad!
i Trösfarinnan och en del af Elisabeths historia i tredje d. Teckn.
Det var ej i följd (som någre tro af mina Teckn.)
af någon olycklig passion för någon viss person, min älskade, den jag behöfde för mitt lifs bestånd, var harmonien i det stora hela, var Gud i Menskligheten " — — Med klarare och tydligare ord kan väl knappast Fredrika Bremer taga afstånd från uppfattningen, att den erotiska skildringen vare sig i Trösfarinnan eller episoden om Elisabeth skulle vara själfupplefvad.
Det vore väl också underligt om i detta öppen- hjärtliga bikibref till Böklin, där hon klarläg­ ger hela sin utveckling, det icke skulle fin­ nas minsta antydan om en dylik stor upp- lefvelse.
Jag kan också framhålla ett annat drag, som talar däremot.
I slutet af sin själfbio- grafi omnämner Fredrika Bremer, att " vid denna tid " (alltså 1831) en ung man skrift­ ligen begärt hennes hand.
Hon skrifver: " Jag hade för honom ingen motvilja; men jag ville ej gifta mig.
Genom mitt honom gifna nèj ansåg jag mig för alltid hafva satt en bom emellan mig och giftermål — — — det låg för mig klart, att min författarekat- lelse skulle alldeles vårdslösas ".
Om hon endast för några månader sedan för första gången genombäfvais af en verklig lidelse, om hon som Lydia Wahlström antar, " helt och medvetet gett bort sin kärlek ", skulle hon icke kunnat uttrycka sig så nyktert och torrt med anledning af detta frieri.
Hon ta­ lar, liksom så många gånger senare, om faran för att hennes författarskap sjkulle vårdslösas, men om det i s å fall enda natur­ liga skälet för ett afslag: att hennes hjärta redan gjort sitt val, ger hon icke den minsta antydan.
De ord, som doktor Wahlström citerat ur själfbiografien, kunna icke åsyfta någon djupare erotisk känsla; om man som doktor Wahlström ur detta enda yttrande söker uppblåsa en hel teori om en för Fredrika Bremers utveckling och författarskap djupt ingripande_ kär leksupplefvelse, blir det hela endast lösa hypoteser.
I fråga om Fredrika Bremer och erotiken har alltid hennes förhållande till Böklin varit en svårlöst och (så länge bref saknas) en dunkel punkt.
Utgifvarinnorna af hennes bref säga visserligen härom: " Biografer och andra skribenter som sysslat med Fredrika Bremer ha i allmänhet förefallit oproportio­ nerligt brydda af denna episod.
I detaljerna af sitt förlopp är den okänd och kommer alltid att förbli det delvis, fy ingen fonograf har bevarat parternas muntliga uppgörelser; men i sin uppkomst och utgång erbjuder den ingen gåta.
Här har händi " det allra van­ ligaste, som händer de vanligaste qvinnor, med de vanligaste män " (Hertha, sid. 264 f.), och då det var fråga om ett par elit- människor, så kunde detta vanliga slutaovan- ligt — och ovanligt lyckligt.
I den klärob- skyr, som ställvis.höljer de närmast följande årens korrespondens (hvilken — utan vår förskyllan — uppvisar några luckor), bör den kunnige och fine psykologen utan vi­ dare suggestioner finna sig till r ätta ".
Som jag icke gör anspråk på att vara " den kunnige och fine psykologen ", vågar jag erkänna, att jag, och jag tror många med mig, skulle vara tacksamma att bli upplysta om den verkliga orsaken till deras brytning och hvarför Böklin på väg till Stockholm plötsligt vände i Jönköping.
Litterära kär- STuppensZephyr; » Tuncncnii och Ni köper ingen annan.
; Ila Diamanter a Praktkatalog gratis och franco; ANUbllvUR Stockholm och Göteborg.
•
lekshistorier hà blifvit klar­ lagda förut — ä fven utan fo- nograf.
I motsats till utgifvar- innorna anser också Lydia Wahlström frågan dunkel och framdrar några nya förkla­ ringsgrunder.
Doktor Wahl­ ström säger, att Fredrika hade en mycket skarp blick för mäns " utseende och anser, att skälet hvarför icke Fredrika äktade Böklin framför allt var af estetisk art.
Hon skrifver: " Hon älskade kärleken i hög grad och kunde inte ge den nog öfversvallande epitet, men tust därför måste de små lyten, hvarmed de älskade föremålen alltid råkade vara behäftade, endast desto skarpare falla henne i ögonen ".
Doktor Wahlström framhäfver, att Böklin var liten till växten saml talade utpräglad skånsk dia­ lekt, " med hvad den innebär för estetiska stockholmares öron ", jag kan emellertid icke finna minsta stöd för att hvar- ken Fredrika eller någon an­ nan ansåg Böklin i h ögre grad ful.
Fredrika skrifver själf: (10 mars 1835): " Det är ett verkligt tycke mellan Dig och Geijer, ej i Anletsdrag, men i min och skratt, samt stundom sätt att tala; men min vän är lohan hundra gånger vackrare och har helt andra ögon ".
Åtérstår således att Böklin talade skånska.
Men jag försäkrar doktor Wahl­ ström, att kärleken talar aldrig dialekt.
Den har lyckligtvis så många andra sätt att ut­ trycka sig på.
Det är långt troligare, att Böklins okända namn och samhällsställning spelat en viss roll vid afgörandet för Fredrika, som i detta Äfseende nog icke var utan fåfänga.
Men allt detta resonnerande om att äkten­ skapet skulle skada hennes författarskap, allt detta vägande för och emot, fram och tillbaka, visar väl bäst tunnheten i hennes känslor.
Hade kärleken verkligen funnits, hade den brutit sig väg öfver större hinder än dessa.
Doktor Wahlström säger slutligen att " så mycket än Fredrika Bremer älskade att tala religionsfilosofi med en skolmagis- ter — hon hade dock ännu som tref- tiofyraårig säkert föredragit den illi­ terate, men svart­ lockige löjtnanten, som inte vändt i Jönköping utan fort­ satt till Stockholm, satt stegen mot hennes fönster och resolut bortfört henne på sin ' eldi­ ge springare '! "
Jag har litet svårl att föreställa mig den djupt kännande och tänkande och — frettiofyraåriga Fredrika Bremer som hjältinna i ett dylikt film drama.
Denna " enleve­ ringsteori " (som det må tillåtas mig at!
sjuklig och knarrig, vinner den unga förtjusande Eva.
Löjt­ nant Otto får vika för den äldre och allvarligare grefve Alarik, som eröfrar den bild- sköna Adelaide.
Mot denna " enleveringsteori " strider också i mitt t ycke dok­ tor Wahlströms egna ord, då hon säger, att alla de skäl, som hos Fredrika talat mot giftermålet med Böklin kunna sammanfattas i ett: " för den då frettiofyraåriga Fredrika Bremer var redan den ålder öfver, då hjärtat kan öfver- rösta alla skäl.
Den tiden ha­ de funnits, men fanns inte mer. "
Och på ett annat ställe heter det, att hon ej " kunde försaka den intellektuella pas­ sion, som hos henne vid denna tid efterträd!
den erotiska ".
Man får då medge, att den erotiska blomstringsperioden hos Fredrika Bremer var ofantligt kort — äfven efter doktor Wahlströms egna be­ räkningar.
Uppväckt först ef­ ter hennes tjugonionde år och utblommad redan vid trettio­ fyra!
Doktor Wahlström medger själf, alt Fredrika Bremer på äldre dagar väger äktenskap och ogift stånd mot hvarandra Olof Södermark: Porträtt af Ulrika Wilhelmina Brahe.
och " låter vågskålen nära nog luta åt det senare hållet; det är i 40-årsåldern hon kallar kalla den, i anslutning till a tt doktor Wahl­ e r o t i k e n i s i n e g e n r o m a n E n d a g b o k " a n d ­ ström döpt min enkla framställning till lig br ännvinsbränning " och säger, att det vore " vestalteorien ") denna " enleveringsteori " bättre och renare att söka väcka intresse stämmer dessutom mycket litet med den för andra kärlekar än den mellan olika kön uppfattning, som gör sig gällande i Fredrika Del är ännu längre fram, i femtioårsåldern, Bremers romaner.
Där finns alls ingen med­ hon i ett bref till Hedlund — — — n ästan känsla med de unga och vackra löjtnanterna.
uteslutande betonar " andarnas giftermål " Tvärtom.
De få i allmänhet ge vika för sina hvarigenom " ett nytt andligt lif " uppkommer.
gamla och föga sköna rivaler.
Den bedå­ Men det finnes ingen anledning att på forsk­ rande Julie ger den vackre löjtnant Arvid på ningens nuvarande ståndpunkt ge dylika ord båten och förmäler sig med den gamle pro­ en retroaktiv verkan ".
fessor L., s om har " en skef fot, ett rödt öga Det ofvan citerade uttalandet om erotiken och två vårtor på näsan ".
Det är väl mycket som " andlig brännvinsbränning " äro Fredrika äfven för en professor och talar föga för Bremers oförbehållsamma ord i ett bref till Fredrikas stora känslighet för den manliga Böklin 24 mars 1843.
I precis samma anda skönheten.
Den sextiotreårige assessor skrifver hon sommaren samma år till Malla Munter, som beskrifves som ful, gammal, Silfverstolpe: " Man öfvervärderar lifvets passionsblomma, hyllningen, man ägnar den, tänder sinnena för en falsk riktning och låter dem söka i denna låga ett lif och en säll- het, som den aldrig ger utom på korta stun­ der ...
Det skall vara andligt, bevars!
Men jag känner, att där målningen är gripande, blåser en sinnlig scirocco därunder, och den lifvar och tjusar och den lockar och den — duger ej!
— — " Wollust ward der Wurm gegeben und der Cherub steht vor Gott. "
Det är till denna kerubsglädje man på alla vägar bor­ de visa människan.
Och den som jäm­ fört den glädje, som kärleken till Gud skänker (sådan man känner den i an­ daktens stunderi och den, som Rococod ' räkter.
— Båda mänsklig kärlek ger, bilderna från Utställningen af äldre svenska por­ vet bäst hvarför ... trätt och dräkter från tiden 1700 — 1850.
Anordnad af tidskriften Saisonen Och ändå skrifver till för mån för Föreningen De gamlas dag.
E.
Ho lmén foto.
- 764 -
' 35^2.
1 i Landsförvisad.
Skiss af HELFRID BERGMAN.
I.
" FREDRIK!
FREDRIK! "
ANDTLIGEN STOD den gamle trotjänaren vördnadsfullt bugande för sin herre.
" Hvar håller du hus?
Packa mina kappsäckar och gör allt i ordning.
Vi afresa till Holten inom tjugufvra timmar. "
Betjänten bugade sig och drog sig ögon­ blickligen tillbaka.
Så vred hade han inte sett kammarherren i hela sitt lif.
" Till Hol­ ten? "
mumlade han.
" Till den lilla ön midi i hafvei?
Hvad kan det betyda? "
Med långa bestämda steg vandrade kam­ marherre von Holten fram och tillbaka i biblioteket.
Litet emellan stannade han vid skrifbordet, tog upp ett papper och läste.
Det var ett kungligt bref med sigill och innehöll kort och godi ett förständigande för kam­ marherre Didrik von Flolien att inom tjugu- fyra timmar afresa till Holten och förbli där under återstoden af sitt lif.
Kung Kristians namnteckning var ovanligt kraftigt tecknad rnidf på sidan.
För minst tjugonde gången kastade han papperet på bordet.
Han darrade af under­ tryckt vrede.
" För en sådan slinkas skull!
Landsförvisning för en hofdams kränkta ära, kantänka. "
Han skrattade högt.
Kung Kri­ stian var en pedant.
Kammarherre Didrik von Holten var en fyrfiårs man.
Hans långa eleganta gestalt och aristokratiska drag utgjorde en prydnad för hofvets salonger och hade saft många kvinnohjärtan i br and.
Stolt gick han sin bana fram från äfventyr till äfv entyr, mest af gam­ mal vana.
Men rönte han någon gång mot­ stånd, vaknade all hans energi.
Det anstod ej en von Holten att gå ur vägen för svårig­ heter, de voro till f ör att öfvervinnas.
Han knöt händerna i vanmäktig vrede.
Så hade han dock till sist öfvervunnits, fack vare en pedantisk och oförstående monark.
Men be­ segrat den sköna had_e han likafullt.
Han stöt ögonen och genomgick i tankarna sin bedrift.
Ja, hon var en härlig kvinna, fröts allt!
Han mindes, hur lätt han burit henne in i gröna kabinettet.
Motstånd?
Ja, hon hade ju visserligen försvarat sig, han såg leende på sin vänstra hand, där ännu mär­ kena efter hennes tänder syntes.
Men han jag romaner och målar där kärleken som hög­ sta fröjd.
Det är ju synd mot den Helige Ande!
Jag skulle bli helt rädd och säkert aldrig skrifva en roman mer, om jag ej i djupet af min själ hörde en ursäktande röst, som sär ger: Gud har gifvit åt jorden könskärleken; ingen människa kan utrota den. "
Efter dylika uttalanden kan man ju inte förvånas öfver, att erotiken i hennes roma­ ner är så konstlad.
Hennes styrka låg, som jag förut betonat, på ett annat område.
Hvad beträffar åsikten, att man icke bör ge dessa ord retroaktiv verkan, får man dock be­ tänka, att Fredrika Bremer vid tiden för de­ ras yttrande icke var mer än 41 år.
Med hvilken fövånande hastighet skulle hon inte hafva glömt, för att kunna tala med denna småborgerliga kyla om den erotiska passio­ nen, ifall hon verkligen i tr ettioårsåldern känt något af den stora kärlekens bitterhet och sötma!
Och för öfrigt kan man visserligen förändra åsikter inom loppet af några år, men temperament byter man icke.
Det är framför allt därför att dessa hennes yttran­ den i fyrfioårsåldem stämma så väl öfverens med andra drag, som de få sin betydelse.
Vid närmare granskning af denna nya Fredrika Bremer-siudie förefaller det, som om dokfor Wahlströms lysande byggnad af hypoteser vore något löst hopfogad.
visste likväl, att hon hade temperament, och han hade sin egen uppfattning om arten af hennes motstånd.
Och nu hade hon angif- vit honom.
Hennes kränkta ära skulle få sin upprättelse.
" Martine von Bartens, Martine von Bartens! "
Han log ett belåtet leende.
Han hade återfått sitt goda humör.
Om aftonen dagen därpå, när kammar­ herren slutat inspektionen af ön Holten, som sedan århundraden var fideikommiss inom släkten von Holten, vandrade han vid stran­ den och såg ut öfver hafvef.
Våg efter våg rullade sakta in mot strandbrädden, mån­ skenet bildade en glittrande ljusväg öfver hafvet och på afstånd hördes lysbojens kla­ gande ljud; eljes var allt dödstyst.
Han var liksom rädd att störa tystnaden med sina steg i sanden och stannade vid foten af en af de höga klitterna.
Stämningen grep ho­ nom.
Ensamheten kändes tryckande.
Han var icke van vid en dylik isolering.
Med ens kom det öfver honom en längtan och sak­ nad efter gamla tider.
Han mindes den gamle kungen, som alltid var så förstående.
Han skulle aldrig ha utfärdat förvisnings­ order för något dylikt.
" Lilla Barfens är rasande söt, på min ära!
Jag förstår, att hon frestat dig.
Gör inte om det, min gosse! "
Så skulle kung Fredrik ha sagt och därmed låtit saken förfalla.
Nej, ingen var som gamle kungen.
Med många facksamma tankar mot den förkättrade kung Fredrik gick Didrik von Holten med långsamma steg hem till den ensliga kammarherregården.
II.
komsfsång i hvilken snart blandade sig lju­ det af en härlig altröst.
Han såg förvånad upp och formligen studsade.
Bakom bar­ nen stod en ung ståtlig dam, den nya lärarin­ nan, som kommit för några veckor sedan.
Lugnt mötte hon hans förvånade blickar, som uttryckte en oförställd beundran.
Det uppstod en pinsam paus, innan kammarher­ ren blef herre öfver situationen och erin­ rade sig, a tt han kommit i egenskap af öfver- hetsperson.
I kortfattade ordalag tackade han för sången, och examen fog sin bör­ jan.
Frågor och svar susade förbi hans öron.
Han hörde endast denna underbara röst, såg det hela som i en dimma och er- tappade sig gång på gång med att följa fröken Jensens alla rörelser.
Då och då märkte han, att fyrmästaren såg forskande på honom.
Så sjöngs där en psalm, och examen var tydligen slut, hvarför kammar­ herren tog till orda och i högstämda orda­ lag tackade fröken Jensen för det nif oc h den skicklighet i arbetet hon nedlagt under det gångna året.
Allmän förvåning präglade de närvarandes ansikten, och fyrmästaren äm­ nade just anmärka, att fröken Jensen nyss börjat sin tjänstgöring, men förstummades vid åsynen af den bugande kammarherren, som vördnadsfullt och länge kysste fröken Jensen på hand.
Samtidigt hördes kammar­ herren försäkra henne om sitt varma intresse för skolarbetet och uttalade en önskan om att följa den dagliga undervisningen.
Ett omärkligt leende smög sig öfver fyrmästa- rens anlete.
Aldrig hade kammarherren varit så ned­ låtande.
Han dröjde en hel timme i den enkla fyrmäsfaregården och förhörde sig ingående om familjen och dess angelägen­ heter.
Med en skolad diplomats skicklighet lyckades han samtidigt få veta det vikti­ gaste om fröken Jensens Iefnadsomständig- heter.
" Hon är liksom litet finare, " yttrade fyr­ mästaren.
" Dofter fill en officer, men för­ äldrarna äro döda, utan att lämna något ef­ ter sig, och inga släktingar utom en gammal moster, som skaffat henne platsen här.
Hen­ ne saknar hon mycket; hon brukade alltid ackompagnera henne. "
På aftonen smög sig Fredrik rundt bygg­ naden och kikade genom rutan in i bibliote­ ket.
Det var som han trodde.
Kammarherren satt vid pianot och spelade och så hade han nu suttit en hel timme.
Den gamle trotjäna­ ren ruskade på hufvudet.
" Han blir då underligare för hvar dag som går.
Han, som inte spelat en ton på dessa tio år. "
Kammarherren lutade sig makligt tillbaka i sin länstol och drog några bloss.
I flera timmar hade han nu funderat på hur han lämpligast skulle kunna undgå skolvisitaiio- nen vid fyren.
Hittills hade han regelbun­ det hvarje sommar närvarit vid examen och icke känt det så särdeles maktpåliggande.
Det var ju et t hedersuppdrag, som fideikom- missarien ej kunde undandraga sig.
I dag kände han en oförklarlig motvilja vid blotta tanken på att uppträda som själfhärskare.
Fredrik hade redan för en timme sedan anmält, att vagnen var framme.
Hästarna frustade af otålighet och stegrade sig smått, till oerhörd glädje för byns alla småparflar.
Ännu en halftimme, och ingen kammarherre.
Så hördes hofslag, och en ståtlig ryttare kom i sakta traf ut genom gallerporten.
" Kammarherren är då för oberäknelig.
Numera vet han aldrig, h vad han vill, " m um­ lade Fredrik, då han gaf order åt kusken att spänna från.
I tio långa år hade von Holten väntat på benådning.
År gick efter år och historien III.
med Martine von Barfens var för länge se­ " Ja, det var det jag kunde tro.
Det här blir dan glömd.
Men kung Kristian var obevek­ en ireflig historia.
Det är då tur, atf man har lig.
Ryktet berättade, att kammarherren höll kikare.
Har väl undrat öfver de där täta glada gästabud på sitt gods, dit hans gamla besöken. "
stallbröder tidt och ofta inbjödos.
Någon Fyrmästaren sköt omständligt ihop kikaren ånger kunde sålunda ej förmärkas hos den och satte sig begrundande i soffan.
brottslige och alla förböner afvisades.
" Mor!
Mor! "
ropade han om en sfund.
En " Ånger?
Sannerligen, den karlen har vat­ liten andtruten gumma syntes i dörröppningen.
ten i sina ådror! "
sade Didrik von Holten, när " Kan du tänka dig, att kammarherren är hans vänner berättade om sina fåfänga för­ ute och promenerar med fröken Jensen.
sök hos konungen.
Det var ett sataniskt Hvad ska vi ta oss till? "
straff att sätta honom på Holten, isolerad " Ta oss till?
Lägg dig inte i hvad som från allt som hade värde för honom.
On infe angår dig!
Det mår du bäst af, " och Holfens kvinnor voro af is och all världens därmed gick hon.
guld kunde ej locka dem från dygdens väg Fyrmästaren funderade och så tog han — en föga tilltalande kvinnotyp.
Men vackra fram kikaren en gång fill.
Ja, det var kam­ voro de i sin oåtkomlighet, det måste till marherren i egen hög person, som ledde och med kammarherren erkänna.
hästen med ena handen, (fen andra armen Barnen sfodo uppställda utanför skollo­ höll han om lifvet på fröken Jensen.
kalen, när von Holten sprängde fram till Han måste uf och berätta för mor.
" Det trappan.
Fyrmästaren skyndade till för att är ju upprörande, och man vet ju hurudan taga emot hästen och sätta in den i stallet.
kammarherren är. "
; Strax därpå stämde de små upp en väl- " Lägg dig inte i det, det är mitt råd. "
- 765 -
Vid en mifsfofpe på fefnadsvägen.
DEN BETYDELSEFULLA LIK- neteen om tvisten mellan två rid­ dare vid en korsväg rörande fän- gen på en sköld, den de sågo från olika håll, har offa blifvit tillämpad på pressens fejder.
Och icke med orätt-.
Men hvartill då striden?
Tror någon att män­ niskorna skulle se världen mindre ensidigt, om dessa strider uteblef- ve — om de ensidiga synpunk­ terna icke inbördes korrigerade hvarandra?
Jag tror det icke.
I de stora debatterna om sam­ hällets gestaltning är det två huf- vudriktningar som täfla: den ena sträfvar till helhetens sättan­ de öfver delarna och därmed till uppställande af.
positiva mål för folkets samfällda gärning; den andra vill framför allt, att d e- larna skola få göra sig gällan­ de, och begagnar för detta ända­ mål upplösande kritik mot det bestående.
Otvifvelaktigt äro båda dessa tendenser behöfliga.
Hvilken som blir af- görande för den enskildes sträfvan beror på subjektiva anlag och på tidsförhållandena.
Min riktning är ej obekant för den politiskt intresserade svenska allmänheten.
Det före­ faller mig att jag både är född till d en och har lefvat mig till den.
Först och främst är jag positivt bestämd redan genom småländsk börd.
Det har tidigare åtminstone legat smålänningarna i blodet att frukta Gud och ära konungen och att reagera mot det ne­ gativa och syrliga här i världen genom seghet i arbete och godit stridshumör.
Jag känner mig ha någon smula andligt arf ge- Upp och ned inne bland klitterna prome­ nerade von Holten och Ulla Jensen.
" Du vet mina skäl, Didrik!
Vi ku nna aldrig gifta oss, kungen kommer aldrig att upp- häfva, förbudet, hur absurdt det än är. "
" Kommer dag, kommer råd, Ulla.
Landsför­ visningen blir nog aldrig upphäfd, men för­ budet att gifta mig kan kanske upphäfvas. "
" Jag står vid mitt beslut likafullt.
Ingen förlofning, förrän vi bestämdt veta, att ett giftermål är möjligt.
Jag stannar året ut och.
" Du tänker väl ej resa härifrån och lämna mig?
Âh, Ulla, det kan inte vara din mening. "
" Vi ha talat nog om denna sak, Didrik!
Kan du med dina förbindelser vid hofvet få förbudet upphäfdt, gifta vi oss, i annat fall lämnar jag ön vid tjänsteårets utgång. "
" Är det ditt oryggliga beslut? "
" Mitt oryggliga beslut. "
Hastigt gjorde hon sig fri från honom och gick upp mot fyren, som de nu kommit helt nära.- Von Holten satte sig upp på hästryg­ gen och red långsamt hemåt.
Då och då gled ett cyniskt leende öfver hans ansikte.
Att tänka sig, att hon skulle göra ett så segt motstånd.
Det var ändå något kälkborgerligt öfver henne.
Två månader senare ringde det på ytter­ dörren till k ammarherregården och kort där­ på stod fyrmästaren inför den mycket upp­ rörde kammarherren.
Hvad som utspelades mellan dem båda fick aldrig någon veta, men Fredrik hörde kammarherren med höjd röst förklara: " Det är en befallning, så mycket ni vet det.
Inga invändningar och inga frågor. "
Dagen därpå gaf kammarherren order om gästrummens iordningsställande.
Fredrik skälfde, när han hörde, att ena rummet var afsédt för fyrmästaren och hans hustru, det REDAKTOR LEON.
L1UNGLUND.
Fyllde 50 år den 13 november.
mensamt med smålänningar som Sigurd, Albert Engström, " Ture Sällberg, Döderhulta- ren och kanske rent af med Bon Soir också.
Men hvad upplefvelserna angår är det min uppriktiga öfvertygelse, att utan allt af de­ mokratien så häftigt fördömdt otyg — utan protektionism och militarism och kanske rent af något litet aktivism också, skulle vårt nationella framåtskridande ha tynat bort i småborgerlighet och emigration, så små och stagnerade, som våra förhållanden hade blifvit i slutet af förra seklet.
Och för öfrigt är nog ännu i dag benä­ genheten för småsvenskhet så stark här i landet, att storsvenskar, som ha lust att slå andra för fröken Jensen.
Visst var det en timmas körtur till fyren, men nog kunde de människorna stå ut med att fara hem på kvällen och infe gästa kammarherregården i dagar.
" Nu har kammarherren blifvit från sina sinnen.
Det här går aldrig väl, " och den gamle trotjänaren rådförde sig för första gången med kusken.
Det var ett för tungt ansvar för den gamle mannen.
Skinande af belåtenhet satt von Holten vid sitt skrifbord.
Han log vid tanken på sina anordningar.
Han skulle minsann visa Ulla Jensen, att hon mötte sin öfverman.
IV.
Aldrig förr hade Didrik von Holten varit så nervös, inte ens den dagen hans bera^- made fest för fyrmästarens gick om intet genom Ulla Jensens hastigt påkommande sjukdom.
Oupphörligt skickade han bud till telegrafstationen för att höra efter telegram.
Det måste ju komma.
Endast några veckor till, o ch allt vore förgäfves.
Utanför stod Fredrik för att genast vara till hands.
Han ville om möjligt förekomma de nu så ofta påkommande vredesutbrotten.
Kammarherrens steg genljödo ute i salen.
Så hade han gått hela natten-och dagen.
Om man bara visste hvad saken gällde.
Hvad väntade han på?
En gäll ringning och ännu en.
" Hvar håller du hus?
Gå genast och hör, om det kommit något telegram! "
Fredrik försvann ögonblickligen för att strax därpå kunna meddela, att intet tele­ gram kommit.
Samtidigt erinrade han om att båten skulle komma på aftonen.
" Idiot!
Tror du bålen medför telegram? "
" Men jag tänkte ... " " Tänk ingenting!
Befatta dig inte med den 766 kraftiga slag för sin öfvertygelse äro behöfliga och nyttiga.
Lyckligtvis växer — om ej alla tecken bedraga — en dådkraftig och sjortänkt ungdom upp, som ej ämnar låla de välmenande, men småvuxna herrarne Bengt- zén flyta ofvanpå för beständigt.
Dessa unga skola kanske använ­ da andra politiska medel, slå in på nya vägar, men de skola hafva målet gemensamt med oss äldre af den nationella skolan: Sveri­ ges stora sak.
Detta är godt att tänka på.
Och för öfrigt — äfven den villigaste stridsman har rätt att önska sig förstärkning i stridslinjen och att hoppas på — aflösning.
Hvarför skulle jag neka till att i min stäm­ ning vid halfsekels-stolpen på lefnadsvägen finnes en känsla som skulle kunna uttryckas, " godt att ha hunnit s å långt. "
Den är kanske själfvisk, men ligger väl äfven i tingens visa ordning.
Mot aftonen blir dagern mera blid och allvarsam, det är en harmoni i allt vi se, när sommarn är förbi, ett klarblått ljus i skyn, en höstens frid, som icke hörts och setts och känts i sommartid. "
Det är befogadt att önska sig denna hös­ tens klarhet.
LEON.
LJUNGLUND.
* Hymn till den själiska skönheten af Shelley.
Ofvers.
af Fröding.
saken!
Sköt dina sysslor, det är allt jag be­ gär, " och kammarherren gjorde en afvisan- de gest, som kom Fredrik att nästan blixt­ snabbt dra sig tillbaka.
På aftonen saft kammarherren tillbaka­ lutad i sin länstol.
Han satt med slutna ögon, utmattad af all spänning, som nu öf- vergått till slapphet.
Han märkte icke, atl Fredrik jäppnade dörren och kom in med brefbrickan, som sakta placerades på skrif- bordshörnef.
Dörren stängdes med ett lätt knäpp, som kom von Holten att spritta upp ur sin slummer.
Hans ögon föllo på silver­ brickan, på hvilken låg ett tjockt konvolut med kungligt sigill.
Han tog sig öfver pan­ nan.
Minnet af ett liknande konvolut for ge­ nom hans förvirrade hjärna.
Han satt länge med brefvet i h and, innan han vågade öppna det.
Kronprins Fredriks underskrift lyste klar emot honom.
Han darrade märkbart på handen, medan han läste skrifvelsen.
Bref­ vet var svar på den ansökning vännerna i hufvudstaden lämnat in f ör hans.
räkning och innehöll, tillåtelse för kammarherre Didrik von Holten att äkta Ulla Georgina Jensen samt för sagda ändamål vistas tjugufyra tim­ mar på fastlandet.
Han läste det om och om igen.
Så hade han då icke misstagit sig på kronprins Fredrik.
" Han är människa, " yttrade han med däm­ pad röst, lutade sig tillbaka i stolen och in­ somnade.
Brefvet föll ur hans hand ned på mattan.
Så fann honom Fredrik, när han ändfligen vågade glänta på dörren efter upprepade knackningar.
Försiktigt lade han brefvet på bordet.
" Människa, läser du mina bref! "
" Kan infe komma ifråga, kammarherren, " replikerade Fredrik med indignation i rösten.
" Hvad vill du då här? "
" Sin egen tjänare. "
Kvinnoporlräti till dags- krönikan.
Fru Celie Brunius praktiska husmorsfilosofi.
EN INTERV) U?
MED PORTRÄTT!
NEJ, DET är väl klart, att en journalist inte vill bli inter­ vjuad!
Tar Idun d et gamla porträttet, som ni h ade inne förra året, om jag nekar — och skrifver än­ då!
Nej, hör nu, detta är ju revolverjournalistik!
Nå så skrif då, om det är absolut nödvändigt, att det skall skrifvas — a tt jag velat gå till b ot­ ten af problemet hemmets rationella skötsel — fy det är ett problem i all synnerhet i dessa dagar.
Och för att göra detta, ansåg jag mig böra ta reda på hur maskineriet verkade in i minsta de­ talj, hur lång tid som verkligen behöfdes för de handgrepp, som utföras hvarje dag i hvarje hem landet rundf.
Och nu har jag skrifvit en bok om mina erfarenheter.
Men säg för all del ifrån, att det står ingenting om tjänarinnefrågan i den.
jag har med flit undvikit att röra vid fö rhållandet m el­ lan husmor och tjänare, det är den nationaleko­ nomiska sidan af huslighefen, som mera niresse- rat mig.
Fru Celie Brunius, sedan många år medarbe­ tare i Svenska Dagbladet, gift med skriftställa­ ren August Brunius och mor till fyra duktiga och ovanliga barn — nu ha vi presenterat för [duns läsare författarinnan till de n nyutkomna bo­ ken " Sin egen tjänare. "
1 somras utförde fru Brunius vågstycket att afskeda sina bägge tjänarinnor, lämna sin plats i Svenska Dagbladet och ensam ta itu med skötseln af sin blomstrande familj och en Lidingövilla på sex rum och kök med hallar, ter­ rass och en delvis uppodlad tomt.
Många falska profeter förutsade mer eller min­ dre i blindo utgången af företaget.
Det var äm- nadt som ett experiment af kortare varaktighet, icke som ett permanent förenklingsförsök af till­ varon.
Men fru Brunius är nöjd med resultatet.
Husligheten, intensivt bedrifven har inspirerat henne till e n hel filosofi, o ch hon har fått tillfälle att i sin bok säga husmödrarna många sanningar, en del beska, en del af angenämare smak.
De äro också adresserade till lagstiftare et consor- tes, som i teorien höja kvinnans verksamhet inom hemmets värld till skyarna, men i praktiken slå döförat till för de mest enkla och berättigade kraf på lättnader för familjefäder och husmödrar.
För dem som anse, att hemmets värld icke bör " Endast anmäla, att något telegram ännu icke kommit. "
" Jag ger tusan i alla telegram, " skrattade von Holten, reste sig och klappade Fredrik pä axeln.
" Gå och lägg dig, min gubbe!
Vi ska upp tidigt i morgon bittida. "
Och kammarherren gick in i sängkammaren.
Fredrik såg förvånad efter honom.
Så rus­ kade han på hufvudet och såg sig om efter brefvet.
Det hade kammarherren tagit med sig.
V. " Martine Gyldenlöwe är död! "
sade Brom­ sen, i det han lutade sig öfver kammarher­ ren och kände honom på pulsen.
Fältläkare Bromsen bodde sedan flere veckor i kammarherregården.
Det var den enda, som von Holten ville se under sin sjukdom.
Med honom kunde han tala om det förflutna, och sitt förflutna sysslade han nu ständigt med.
Gång på gång gledo alla de välkända figurerna förbi hans syn, och han låg där och hviskade deras namn.
Han ville träffa dem alla igen, han måste till hufvudstaden till hvarje pris och Bromsen skulle hjälpa honom.
Bromsen, det var hans tröst, det var hans trognaste vän.
Då och då gläntade kammarherrinnan i dörren, men hon var strängt förbjuden att komma in i sjukrummet.
Det var också bäst för henne själf.
Det måste ju beröra henne pinsamt, att hon icke längre existerade i kammarherrens medvetande.
I tjugu år hade hon varit hans stöd, och det hade icke altlid varit så lätt.
Nu stod hon här för att lyssna, hon ville höra, om han ändå inte frågade efter henne.
" Ja, ser du, Bromsen, jag gifte mig, ty jag kunde inte undvara henne, men älskat hen­ ne, nej, det har jag inte.
Nej, det har jag infe, " hväste von Holten.
Han hade svårt för att tala.
" Du måste laga, att jag kommer till hufvudstaden.
Jag står inte ut längre här. "
Alla rösträttskvinnors värderade vän, ordföran­ den i S ödermanlands länsförbund och Strängnäs- föreningen af- L.
K.
P.
R. fru A u g u s t a W i d e - beck fyllde den 16 november 70 år.
De som hört fru Widebeck tala — och de äro icke få, ty hon har hå llit många röst­ rättsföredrag då hon bildat nya föreningar under årens lopp — minnas hennes torra humor och det gedigna och vederhäftiga intryck, som hela hennes personlighet gör.
Man förstår att här finns någonting bakom or­ det.
Fru Widebec ks starka intresse för folknyk- terheten har kommit henne att sätta in sin stora praktiska begåfning i dess tjänst och tack vare hennes arbete har Strängnäs Blåbandsförening en ufmärkt ställning.
Den lilla staden uppskattar också fru Widebeck och tar hennes kraft i an­ språk för skiftande komm unala värf.
Celie Brunius.
ha några fönster utåt den allfarväg där politik och annat otyg afhandlas, torde denna lilla bok ha många anstötliga punkter.
Här sägs nämli­ gen klart och tydligt ifrån, att isolering af hem­ met i god eller dålig mening numera är ett tomt ord.
Den som likt Celie Brunius står som me­ delpunkten i en familj, vet bäst hur tomt och ihåligt.
Augusta Widebäck.
Anna Roos.
Ulla von Holen hade hört nog och smög sig sakta tillbaka till biblioteket.
Hon visste, att- de flesta misstänkt henne för att ha gift sig för att tillfredsställa sin fåfänga.
Hon hade en gång i tiden varit mycket upprörd öfver det förtalet, men åren hade gjort henne okänslig för dylikt prat.
Inte älskat henne?
Hon hade sålunda lefvat på en illu­ sion under alla dessa år.
Didrik von Holten hade spelat sin roll väl, och nu hade han lätt och lekande strukit ut henne ur sitt lif, lika lätt som han en gång helt eröfrat hen­ nes unga hjärta.
Hela huset syntes henne med ens så främmande och därinne satt Bromsen och hjälpte honom att genomlefva alla sina gamla ätvenfyr på nytt.
Sannerli-.
gen, Bromsen var inte något lämpligt sällskap.
, Dörren bakom henne öppnades och dok­ tor Bromsen steg in.
" Vi måste lämna in nådeansökningen en gång till.
Nu kan det säkert lyckas! "
" Ja, kung Kristian är ju d öd. " " Båda hindren äro nu aflägsnade. "
" Båda?
Det fanns väl bara ett! "
" Nej!
Det fanns två. "
Bromsen såg obe­ hagligt berörd ut.
Hon såg frågande på honom.
" Martine Gyldenlöwe, född von Bartens.
Hon var kanske det svåraste hindret, och kung Fredrik upphäfver säkert förvisningen. "
Därmed gick han fram till sk rifbordet.
Då han strax därpå vände sig om, var han en­ sam utan att ha sett det hånfulla leende, som lekte på kammarherrinnans läppar.
Ingen visste hvilka ansträngningar hon gjort för att få stanna på Holten, fjärran från hufvudstaden med alla dess frestelser.
Didrik von Holten måste räddas och hon skulle bli hans räd­ dande ängel.
Gudskelof att gamle Fredrik var död, han kunde kanske annars ha skvallrat ur skolan.
Han var den ende, som visste hvart alla nådeansökningar tagit vä­ - 767 - 25 år som K. F. U.
K:s ordförande kan fröken AnnaRoosnuse tillbaka på.
Det var 1892, fröken Anna Roos, dittills sekr. i Fredrika Bremerförbundet, åtog sig ledarskapet i den unga föreningen, hvars styrelse tillika var cen- fralledning för de föreningar ute i landet, hvilka an- slöio sig till " Sveriges allmänna Kristliga för­ ening af unga kvinnor ".
Medlemsantalet och ar­ betet i Stockholmsförenngen ökades snart starkt under fröken Roos ' ledning, antalet anslutna för­ eningar likaså.
År 1899 blef def nödvändigt att bilda en särskild förbundsstyrelse för K. F. U.
K. för hela landet; fröken Roos blef då dess ord­ förande.
Den nya präktiga byggnaden vid Brunns- gatan tillkom — den är i grunden Anna Roos ' och fröken Agnes Jacobsons verk.
Här fick man 1914 m ottaga en världskonferens af K. F. U.
K., och en mängd företag utom föreningens egna ha funnit husrum och gästvänskap under dess tak.
Förutom i ledningens handhafvande inom K. F. U.
K. har Anna Roos ' utfört ett trägef föredrags- arbete.
gen, alla dessa obesvarade.
Hur många knep hade hon ej måst använda för att få dem i sin hand.
Och så var det hela för- gåfves.
" Ja, skrif du, gamle Bromsen!
Jag skall inte lägga hinder i vägen. "
Veckor gi ngo och kammarherrens otålighet tilltog fö r hvar dag.
Endast Bromsen förstod att lugna honom.
" Du måste resa själf! "
sade kammarher­ ren helt plötsligt.
" Saken måste vara af- gjord nu, det är inte möjligt annat.
Min full­ makt har du och kungen ... " Längre kom han icke.
Ett nytt anfall gjorde det omöj­ ligt för honom att tala.
Därefter föll han i sömn.
Om aftonen reste Bromsen till stad en.
Med klappande hjärta stod Ulla von Hol­ ten några dagar senare utanför sjukrummets dörr.
Gång efter annan hade hon åiervändt till sitt rum, hon hade ej vågat gå in.
Nu hörde hon jämna och lugna andetag.
Hori öppnade dörren på glänt och smög sig in.
Hen satte sig i e n hvilsol, som stod vid fönst­ ret.
Här kunde hon sitta tryggt, den sjuke skulle icke kunna se henne, om han vak­ nade.
Nu rörde han på sig igen.
Hon kände, att hon skälfde i hela kroppen.
Såg han hen­ ne nu, skulle de bli en förfärlig scen.
Did­ rik von Holten tålde ingen ohörsamhet, allra minst af sin hustru.
Kammarherren sträckte plötsligt på sig, jämrade sig lätt och vaknade.
Han vred på hufvudet.
På nattduksbordet stod en silfver- bricka, och hans blickar föllo på ett tjockt konvolut Han sträckte ut handen, tog det och stirrade på det kungliga sigillet.
Så med ens satte han sig upp i bädden, ögo­ nen blefvo alldeles stela, han stirrade rakt fram för sig och slog ut med armarna.
" Ja, ja, Martine, jag kommer! "
Ett skri från bortre delen af rummet och kammarherren föll död tillbaka i sängen.
Glimtar från det gan en finare present kunde han icke ha giifvit.
I sy n­ nerhet om tänkespråken kunna läsas icke blott i följd på hvardera bjälken, utan äfven motsvara hvarandra, så att man får till lifs djupa sanningar äfven genom att börja läsningen på den ena bjäl­ ken och fortsätta den midi öfver på den andra.
Mandarinfrun sitter på en af dessa höga sni­ dade stolar, som äro ytterst vanliga i Kina, vac­ kert skulpterade, men obekväma och i synnerhet alldeles för högbenta för de småväxta kinesi­ skorna.
Men de fa också i allmänhet plats på golfvet, åtminstone i hvardagslag.
Mandarinfrun har vidare sin vattenpipa bakom sig på bordet inom räckhåll och den sämjes broderligt med den amerikanska väckarklockan, den banalaste af alla kulturens fvifvelaktiga välgärningar.
En annan stillöshet efter vår uppfattning är den rosiga mat­ tan, förmodligen från Bryssel och i 1850-talets smak.
Men icke ens det gamla Kina har bibehållit sig fullständigt obesmiftadt och fritt från det framträngande Europa.
Huset där den förnäma frun bor, är en sådan där kringgärdad boning, som man finner öfverallt.
Inga gäslvänliga fönster åt gatan, endast en mur, nästan fiendtlig med sin tillbommade port.
Ge­ nom denna kommer man in på en liten förgård och därifrån till ett rum, som gränsar till den egentliga gården, kring hvilken alla boningsrum­ men ligga grupperade.
Där är blommor och gröna växter på denna gård i husets rnidt, söm ATT VARA GAMMAL AR EN KVINNAS SKÖNASTE PRYD- nad och att bli fa rmor, mormor eller allra helst svärmor den högsta tänkbara lycka — i Kina, säg er professor Erik Ny ström, och han har femton års erfarenhet från detta land att bygga sitt omdöme på.
Professor Nyström är anställd som geolog i kinesiska statens tjänst, men vistas för närvarande på ett kortare besök i hemlandet med sin unga fru och sin lilla d ofter.
Från makarna Nyströms hem i Peking och från den kinesiska kvinnans Iif har Idun fått tillåtelse att offentliggöra några ytterst intressanta bilder.
Se bara på den gamla mandarinfrun iklädd sin fulla stass i den gamla vackra rikt broderade dräkten, noga föreskrifven efter hennes rang in i m insta detalj.
Den påminner starkt om hennes mans och för bägge är före- skrifvet den rektangulära, broderade brösflappen, som är en af dräktens rikast smyckade detaljer.
Hon sitter framför sitt bästa rum, hvilkef, som alla rum i e tt kinesiskt hus, öppnar sig åt en inre gård, och hon är omgifven af sina bästa och finaste husgeråd.
Om man studerar bilden närmare, upptäcker man denna underliga blandning af västerländskt och äklorientaliskt, som icke ens detta gamla, fradifionsenliga kinesiska hem kunnat undgå.
De snidade stolparne med iänkespråk utgöra en af hemmets högst skattade klenoder.
De prydas oftast af urgamla kinesiska vishefsregler, men dessa kunna äfven vara sammansatta af någon vän till hus et — och 1.
H ög mandarinfru i sit t hem.
2.
F ru t 3.
P rofessor Erik Nyström.
4.
Fru Harr född i Kina.
6.
Ett brudpar af det nya peiskt inredda hem i Peking.
8, 9.
Kii rande familj af medelklassen.
11, 12.
Grupp af |uan O
T ila och det nya Kina.
gör den inbjudande och vänlig.
I ett sådant hus bor också professor Nyströms i Peking, och det ligger i utkanten af staden, icke i det befästa legationskvarteret.
Numera anses främlingars ställning i Kina så paisis trygg, att de kunna våga vistas hvar som helst.
I pro fessorns hus äro dock fönsterna af glas, icke af det föga hållbara pap­ peret, som annars är ytterst vanligt, och inred­ ningen är som man ser på bilderna här bredvid fullt modernt europeisk.
Under den långa vistel­ sen i Kina har professor Nyström samlat en del värdefull kinesisk konst och konstslöjd, som pry­ der hans vackra hem o ch som delvis varit utställd i Stockholm.
En kinesisk dam af god familj v isar sig aldrig på gatan, «går ald rig ut, om hon icke åker i v agn, och deltar icke: i sällskapslifvef.
Hon lefver i sitt hem, där hon har en mycket aktad ställning, bättre ju äldre hon blir, ty då ägnas hon den sonliga vördnad, som är.
ett grundläggande drag i kinesens religion.
En kinesiska efter gamla värl­ den såg aldrig sin man, innan hon gifte sig med honom o ch för att få henne erlade han till fade rn en summa pengar.
— Ni européer gripa ett stycke, som behagar er, ur d en kokande grytan, sade en kines en gång till professor Nyström på tal om äktenskapet, men vi kineser sätta på grytan kall och låta henne långsamt koka upp.
Detta tämligen cyniska värdesättande af äkten- ijyström i ricksha dragen af en kuli.
et Nyström.
5 LilHa frö ken Nyström, Kina.
7.
Matsalen i Nyströms euro- lesiska kvinnotyper.
10.
En blomst- Två mandschuriska skönheter.
13. likais barnbarn.
skåpet gillas icke af det nya Kina, d et collegeuppfostrade, ameri­ kaniserade, socialt verkande Kina.
Dessa unga män af den nya skolan vilja ha hustrur, so m de kunna tala med, och det kinesiska brudparet i e uropeisk utstyrsel, som synes på en af våra bilder, är typiskt för denna strömning.
Brudgummen har fått sin prägel i Amerika.
Den lilla bruden, en köpmansdotter från Shanghai står vid si dan af sin fader, som icke följt med i d en nya tidens snabba fart, utan alltjämt bevarar sin inhemska dräkt.
Forna tiders kinesiska kvinnor ägde i hög grad den egenskap, som a-f en författare karaktäriseras som " det lycksaliga tillstån­ det ".
Hon ägde detta den gamla kulturens företräde att bevara en sinnesjämvikt, en upphöjd förnöjsamhet i hvairdagslifvets skiften och hon höll hemmets atmosfär fri från alltför hastigt växlande temperaturförändringar.
Sådana äro utan tvifvel de flesta kine­ siska kvinnor än i dag, därom är professor Nyström öfvertygad.
Hvad den nya kvinnan kan komma att uträtta vet man ännu knap­ past.
Kanske iakttar hon bättre den modema hygienens fordringar, så godt som okända för den gamla skolans kvinnor.
Kanske man kan våga hoppas, att hon kan rädda det bästa af den uråldriga kulturen och ändå lyckas i ett betydelsefullt nydaningsarbete.
^ Spa ft en om 6öckerna, SOM EN BETYDANDE VINST FOR VÅR OF- från hvars^sidor det utlöser sig en fast samman­ v ersättningslitteratur kan betecknas utgifvandet hängande serie af bilder, en klart och logiskt af Maximilian Härdens " Gestalter ", två fortlöpande händelsekedja, och där stilen aldrig samlingar, ypperligt öfversatta af fil.
dr. Yngve Lo­ gör några affekterade piruetter utan flyter smi­ rentz och utkomna på Lars Hökerbergs förlag.
dig och kultiverad.
De röda skorna är alltige­ Denne Tysklands skarpaste och oräddaste nom god berättarkonst och koloriten från 1860 — lournalist — redaktör af tidskriften Die 70-talens Stockholm väl anbragt.
Zukunft — är icke blott en observatör af rang, Den älskvärde författarveteranen Richard utan äfven en storpolitisk tänkare och gärnings­ Gustafsson har utgifvit sina " Svenska taflor man med en diktares fantasi och gestaltskapande och berättelser " i e n vacker halfsekelupplaga och stil.
Porträtten återge ett antal af den europeiska med de af Carl Larsson och C.
G.
H ellqvist m. fl.
politikens märkligare personligheter från de se­ tecknade bilderna (Albert Bonniers förlag).
Fem­ naste årtiondena såsom Wilhelm 1, Wilhelm II, tio år ha gått sedan dessa af sin tids smak och Otto Bismarck, Kejsarinnan Fredrik, Albert af kynne präglade skisser skrefvos.
Man tycker Sachsen, Frans joseph, Rysslands numera af- kanske att de borde verka mycket gammalmo­ satte tsar, Edvard VII, Briand och Emile Zola m. diga, men det är ingalunda fallet.
T iden har icke fl.
Det är ett helt skede af Europas politiska hi­ gjort dem oläsbara, den har endast förlänat dem storia, som Harden upprullar med sin fängslande en vacker ålderns patina, som ger dem något till­ Det följer minnen och stämningar framställningskonst.
Han tar icke sina gestalter dragande.
au serieux eller ser dem på respektfullt afstånd; med dem från en svunnen, borgerligt romantisk han går dem mer än inpå lifvet, vänder ut och tid, som det kan ha sitt behag att upplifva i det in på deras själar och umgås med dem i deras närvarandes brutala jäkt.
H e d v i g S v e d e n b o r g h ar g i f v i t s i t t b i ­ egna kulor.
Han tecknar gamle kejsar Wilhelm som Lenbach målat honom, en godhjärtad ål­ drag till höstens skönlitteratur med romanen dring, en faderlig härskare, hvars stora karak­ " Pärlhalsbandet ", förläggare Åhlén &amp; Åkerlund.
tärsegenskaper gömmas under ett stilla, något Det är världen sådan en enkel sömmerska ser borgerligt yttre, han ger oss en Bismarck intime, deri under sitt dagliga slit med nålen i f amiljerna.
våra läsare är presentationen egentligen som betydligt afviker från historiens väldige järn- För kanslär — m en också d ' en sidan finnes belyst — ganska öfverflödig, eftersom Sy-Linas första steg och han tecknar en intagande bild af Bismarcks fram till offentligheten för ej så länge sedan to- hustru, Johanna von Bismarck, mönstret för en gos i Iduns spalter.
Vi sk ulle tro att många då följde den hederliga tysk husmor, f ör öfrigt " en alls icke vacker, liten och oansenlig kvinna ", som icke hade det ringa­ lilla sömmerskans öden och iakttagelser med all ste begrepp eller känsla för sin makes storhet den sympati hon förtjänade och att hon skall vin­ som offentlig person, men som offrade sig helt na nya vänner, när hon nu går ut i världen via för honom och hvars bortgång bragte Bismarck bokhandelsdisken.
Den diktarfanfasi, som skapat henne, står inga­ hans lifs djupaste sorg.
" Hvad betyda vi?
Han är hufvudsaken ", var hennes lösenord i hemmet, lunda i främsta ledet, men Hedvig Svedenborg och efter det handlade hon obrottsligf under de­ har ett liflgi uppfattande öga för svenskt hvar- ras långa äktenskap.
Maximilian Harden har i dagslif och hvad hon ser återger hon med lätt­ detta porträtt skapat en bild af den tyska kvinnan het oçh ej utan en viss smålusfighet.
Småstads- i hennes pliktuppfyllelse och hängifvenhet, som miljön är skildrad med säker blick för hvad som man sent glömmer, liksom han å andra sidan karaktäriserar den svenska småstaden i dess lif gifvit en ej mindre anslående bild af Bismarcks inom fyra väggar, hvaremot det inlagda äfven- tyrselementet med anknytning till världskriget höga uppskattning af sin hustru.
Ett skarpt etsadt porträtt har Harden gifvit af verkar mindre öfvertygande.
En absolut förtjänst äger boken däri att den Emile Zola.
Med sin gisslande penna sliter han of honom förfatfarlagern och misstror äfven hans icke fynges af sentimentalitet.
Hedvig Sveden­ uppträdande i Dreyfusprocessen, som han före­ borg hör icke till de hjärtnupna författarinnorna, ställer sig varit dikieradt af Zolas nästan sjukliga hon är känslosam utan tårar, hvilket har sitt sär­ fikande efter hjälterykte.
Karaktäristiken är icke skilda värde i dessa tider, då äfven priset på vacker och dess sanningsvärde mer än tvifvelak- näsdukstvätt sprungit i höjden med ett par hun­ E. H — n.
tigt.
Men det utesluter icke att Hardens skärpa dra procent.
* i analysen låter honom med den för honom egna En ny bok af Gustaf Hellström.
vitaliteten i angreppet uttala träffande omdömen HVARFOR INTE OM KVINNAN TANKA SÅ örn det ohållbara i de teorier, på hvilka Zola byggde sin stort anlagda sedemålning ur det här: intellektuellt är hon din like, d et är bara det att hon attackerar en fråga från ett annat håll ramlande kejsardömets lif.
Utrymmet förbjuder oss att ge några antyd­ än du; moraliskt är hon kanske mer än din like: ningar om de öfriga porträtten.
Vare det nog hon har oftare än mannen mod att erkänna, när sagdl, att " Gestalter " är en af de mest gifvande hon är besegrad.
Tro mig; bättre män än du har böcker, som höstens rika litteraturflöde bragtoss.
efter år och erfarenhet kommit till den åsikten.
I.
A. Lindblads förlag i Uppsala har sändt ut B l a n d k v i n n o f ö r a k f a r n a f i n n e r d u en ny svensk tolkning af W. M.
T h a c k e r a y s u t o m d e n f i x a i d é n s g e n i e r d e t o r ­ klassiska roman " Fåfängans marknad ".
Dess raste, fattigaste männen.
Och framför mäktiga satir och snillrika lifsbelysning framstå allt: hvad du än tänker om henne, tag henne på ined samma styrka nu som i ä ldre tider, ja, gam le allvar. "
Man väntar sig kanske att finna dessa ord i Thackeray är till oc h med aktuellare än någonsin såvisst som dagens engelsmän icke ge sina far­ någon feministisk bok af kvinnlig f örfattare, kan­ föräldrar efter i egenrättfärdighet och egoism.
ske rent af i ett agitatoriskt föredrag i den stora * saken.
Men — mirabile dictu — man påträffar dem E r n s t L u n d q ui s t s ro m a n " D e r ö d a s k o r ­ i stället i en roman af en författare med mycket na ", hvilken, prisbelönad, ingick i Iduns roman­ manligt snitt, i Gustaf Hellströms i dagar­ bibliotek i början af detta år, föreligger nu i n a u t k o m n a b o k B e n g t B l a n c k s s e n t i ­ bokform från Albert Bonniers förlag.
Fru Lenn- mentala resa.
Och det är inte en tillfälligt gren sade redan på sin tid att konsten att be­ inströdd reflexion i ett i öfrigt främmande mate­ rätta är svår; men den har dock utöfvare och rial.
Det är snarare en exponent för bokens bland dem intager Ernst Lundquist ett framstå­ grundidé.
Ty så är det: Gustaf Hellströms sena­ ende rum.
Hur välgörande att öppna en roman.
ste roman behandlar, så af manlig hand skrifven 770 den än är, kvinnofrågan.
D. v. s. inte den van­ ligaste frågan om kvinnans likställighet med mannen i det offentliga lifvet, utan på ett annat område, där de orättvisa männen ha svårare än någonsin att förstå frågan om likställighet, de rättvisa kanske däremot lättare än i fråga om rösträtt och lektorat, på det erotiska området.
Hvad Hellström vill framhäfva är den orimliga disproportionen mellan mannens egen sedliga vandel och hans anspråk på kvinnan.
) a, han tvekar inte att gentemot dem, som hålla styft på att mannens fordran på kvinnans dygd är ett ut­ slag af hans egen sedlighet, oförblommeradt sjunga ut: " I och för sig har mannens kyskhefs- kraf på kvinnan ingenting etiskt i sig.
— — På närmare håll är det knappast någonting annat än tecken på en fantasilös egoism, en brutal jätte- aptit och en inte så litet löjlig själ föfverskaitning.
När Miiller (en Ravaillac, som blir sittlich entrüstet och ej kan gifta sig med 1 sin fästmö, som upptäckes ha " ett förflutet ") af en eller annan anledning känner sig färdig för äktenskapet, skall flickan, som hans val faller på, ha väntat på ho­ nom.
Fanfasilösheien, brutaliteten och löjlighe­ ten mildras något tack vare de kryddor den enkla anrättningen piffats upp med: estetiken och eti­ ken.
Men verkligt förstklassiga kvinnor ha ge­ nomskådat oss.
Tyvärr, ty det är ganska föröd­ mjukande att ertappas med att man innerst inne allra helst skulle vilja äta med fingrarna, direkt från fatet. "
Men han skiftar ansvaret rätt, när han säger: " Balzac har sagt någonstans: kvinnans dygd är mannens största uppfinning.
Detta är bara halfva sanningen.
Det är lika mycket kvin­ nans egen.
När någon gång en kvinna i en bok säger sanningen om sin sexuella känslovärld, desavoueras hon ögonblickligen af tio tusen an­ dra, som stämpla henne som ett odjur, en skam för könet, en stackars vilseledd o. s.
- v. Kvinnan har gjort sitt bästa för att behålla herr Miiller i en tro, som för öfrigt passar hans egoism utmärkt. "
Pjoken skildrar en f. ö. rätt konturlöst tecknad ung författares konfrontering af allvarligare eller ytligare slag med en serie kvinnor.
De äro, s edda ur hans synpunkt, af två slag: dem som han äl­ skar, och dem han studerar.
De senare äro tre och representera hvar och en tre olika skeden i kvinnorörelsens historia.
Det är modern, som, i sin kärlek och till s in personlighet oförstådd och förbisedd af en känslotorr, egocentrisk make, framleft sitt lif under den ödmjuka förtegenhet till hvilken gamla tider fostrade den kvinna, som led, men som innerst inne medvetet revolterar mot förtrycket.
Där är den ryska kvinnliga läkaren, som med sitt kortklippta hår och sitt blossande, allt uppslukande hat till mannen, representerar kvinnoemancipationens slynår.
Där är slutligen broderns f. d. fästmö, med ett " märkt " förflutet, nu den sansade kvinnosakskvinnan, s om på grund af de bittra frukter hon själf fått smaka, känner genomsnittsmänniskornas råa och kortsynta upp­ fattning af kvinnan som könsvarelse, men som infe sitter och surar ihjäl för det, utan ändå hug­ ger i med friska tag i den praktiska gärningen.
Bland dem Bengt Blanck älskar, utgörs den centrala kvinnofiguren af en dansk flicka, Har­ riet Kemner, som för honom på ett ödesdigert sätt aktualiserar problemet: mannens oçh kvin­ nans moral.
De komma att tillhöra hvarandra, i början med ytliga och lättsinniga känslor, men så småningom växer kärleken fram.
Plötsligt kallas Harriet åter till hemmets härd, och det framstår då som nödvändigt, att om de fortfarande vilja lilihöra hvarandra, måste de gifta sig.
Först då frågar Blanck efter hennes familj och får veta, att hon är dotter till e n ansedd köpenhamnsk lä­ kare.
Han gripes nu af den smärtsamma tanken, att hon, hans älskarinna har en lifsnerv, som leder till samma samhällslager, samma traditioner,
samma moral som hans.
Han tänker den typiskt manliga tanken: " Gudskelof att jag inte har en syster. "
Bakom hvilken ligger det med- eller omedvetna: " ja, jag får — men inte du. "
Detta är emellertid ej det värsta.
I s ista stund kommer det fram, att Blanck inte är den första hon gjort den äran, han är den tredje.
Då brister allt.
Han har visserligen intet att svara på flickans framkastande, att hvad han kräfver af henne har han aldrg kräft af sig själf.
tian inser t. o, m. sin brist p å logik, men han k a n inte — " generationer af män har känt det så.
Så länge iag inte älskade dig, så länge det bara var ett äfventyr gjorde det mig ingenting.
Men nu ..
De skiljas, men innerst bränner och jagar ho­ nom kärleken alltjämt, och till sist beslutar han att be om förlåtelse, att göra allt godt igen.
Han kommer till Kö benhavn, men endast för att motta det sista, förkrossande slaget: Harriet upplyser om att hon ämnar gifta sig med en annan man, som länge ehuru obesvaradt älskat henne.
Hon fö rkla­ rar saken så: " jag älskar honom inte, o ch han vet det.
Men jag längtar efter ett hem, och han är en människa. "
Så har problemet han inte kunde lösa vållat hans olycka.
Hans nedärfda sedliga indignation å hennes vägnar har kastat slagskuggor emel­ lan d; m, fastän de älska hvarandra, och förmör­ kat deras lif.
Hur vill Hellström lösa problemet?
Det före­ faller som han ville göra det rättvist — och maskulint: låt kvinnan ha samma rättigheter som mannen.
Det kunde ju tän kas en annan: låt man­ nen ha samma tvång som kvinnan.
Det vore högre, men säkerligen anser förf.
sin ståndpunkt mänskligare.
— Problemet är som bekant gam­ malt som gatan, försöken att lösa det likaså.
Hellström är långt ifrån den förste.
Hans försök kan i hög grad diskuteras.
Man må emellertid ställa sig med eller mot författaren i d enna punkt, ett finns dock, som gör att vi ta honom på all­ var, medan vi rycka på axlarna åt så många an­ dra mäns sätt att behandla hithörande frågor.
Det är själfva hans grepp om ämnet.
Det är den starka mänsklighet, det djupa förstående för de stackars människobarnen och för kvin­ nan, de n i sann mening m e d ­ lidande grundkänslan, som ligger under det mesta Hellström skrifver.
Det är det som gör att äfven de, som kanske reservera sig mot mycket i Hellströms tan­ kegång, böra älska en sådan mot­ ståndare mer än en hel de l af sina meningsfränder.
BETH HENNINGS.
Den unge Gluck.
Af I n a L a n g e.
S t o c h o 1 m, P.
À.
N o r s t e d t &amp; S ö n e r s Fö r ­ lag.
De historiska källorna flyta sparsamt om den store mästaren, operamusikens reformator, Chri­ stoph Willibald Glucks barndom och första mandomsår.
Man vet, att han föddes den 4 juli 1714 i Weidenwang i Ober-Pfalz, att hans far var en fattig forstmästa- re, att han studerade vid ' kloster- skolan i Komm efau i Böhmen, kom därifrån till P rag, beskyddades af furst Ferdinand Lobkowitz, som tog honom till Wien, och att furst Melzi, en af dessa musikälskande italienska prinsar, på hvilka 1700- talet öfverflödade, förde honom till Italien som sin konsertmästare.
I Italien vann Gluck berömmelse för sina operor i tidens smak — alla dessa som nu äro glömda, till en del spårlöst försvunna.
Hans rykte växte, blef europeiskt, och han kallades till London, där han dock gjor­ de medelmåttig lycka, till Tyskland, Wien och till Köpenhamn.
Allt detta är förspelet till d en verk­ liga storheten, som skulle komma sedan och som gör att namnet Gluck för oss betyder något mer än t. ex. joh.
Jos.
Fux för att nämna ett af tidens berömda musikernamn.
Det ser nästan ut, som om en intim kännedom om forna tiders musik och förmåga att framlocka den ur de gamla glömda instrumenten, och bägge delarna äger fru Ina Lange, skulle ge henne en nyckel till den nu för oss förborgade värld, där den unge Gluck lefde.
Författarinnan kan måla som Hogarth, men äfven som Chardin, det form­ ligen luktar 1700-tal af hennes raskt nedkastade taflor, som hastigt följa på hvarandra.
Hennes inbillning råkar i eld och lågor öfver något honî läser i de gamla böckerna och så uppför hon påj ett till syne s torftigt motiv e n hel elegant rokoko- byggnad med alla snirklar och musslemotiv ut- skulpterade.
Det måste ha varit så, säger hen­ nes fantasi, och läsaren ryckes med af det liffulla i hen nes originella stil, som är helt o ch hållet hen­ nes egen, och ger henne rätt.
Det finns åminstone i de allra flesta fall en mycket stor sannolikhet för att tilldragelserna i det unga musiksnillet Chistoph Willibald Glucks lif k unde ha grupperat sig efter det mönster, som anges i denna bok.
Många människor, som aldrig skulle ta en lärd musikhistoria i sin hand, skola under fru Langes ledning lätt och lekande inhämta mycket värde­ fullt om musiklifvet i 1700-talets Europa.
Hon för läsaren till Italien och till Wien, där Maria Teresias kraftigt sunda gestalt skymtar i bakgrun­ den af taflan.
Det är en angenäm bekantskap man gör i d enna unga härskarinna öfver en euro­ peisk stormakt och som alltid, då fru Lange inför en historisk person på scenen, f år mail ä fven här intrycket af ett personligt sammanträffande.
Detta gäller naturligt nog i mycket högre grad om bokens hufvudperson, Gluck, honom lär man kän­ na i grund och botten, och det har man minsann ingenting emot.
Han är ett ovanligt harmoniskt ungt snille och han har salongsvana och takt, dessutom går det honom väl i världen, han får ett vackert hem och en förtjusande hustru.
För­ fattarinnan narrar läsaren till en uppriktig sym­ pati lika varm som den hon själf känner med sin hjälte, oc h däri ligger en stor del af behaget med hennes bok.
Detta är mer än att vara underhål­ lande, det är en egenskap hos stilen och i sättet att omfatta ämnet, f örfattarinnan suggererar läsa­ ren, och de flesta kunna nog icke motstå denna suggestionens makt.
ETH.
K.
Mäster Sigfrid.
Af VALDEMAR LINDHOLM.
slut.)
(Forts. " jUNGFRU GISELA!
MINNENS EDERT löfte? "
Det var tyst en stund därinne — m en så kom ett svar, kallt och hårdt: " jag minnes det fuller väl — men än klinga ej klockorna här från tornet så som den gån­ gen vid klostret ... " Kärleksklockan hade ringt förgäfves ... VIII.
När Mäster Sigfrid hört jungfru Giselas svar, vandrade han hemåt och satte sig på sitt rum att tänka.
Och hans tankar gingo så: " Ännu ljuda icke klockorna så, som den gån­ gen!
Skola de någonsin ljuda likadant?
Skall icke månne minnet af det, som var, alltid förtaga nå­ got af varandets skönhet och glädje?
Hvad båtar då att kämpa?
Det, som varit, kan aldrig bli nytt igen ... — Så var dådlösheten nära att gripa honom.
Men i detsamma var det en ny tanke som sjöng inom honom: Ännu ljuda ej klockorna ...
Nej — än är det ju bara en enda klocka, och den är alldeles för liten.
Den är gjuten af kärlek och ungdoms­ drömmar — me n det är icke nog!
Drömmar en­ samt ge ej lifvet innehåll och kraft.
Nej — nu vill jag gjuta en ny klocka — arbe­ tets klocka!
Nu vill jag gifva mig själf — mitt lif, mitt ar­ bete — till e n skatt som skäll sjunga ut öfver all världen hur hon är mig kär.
Ungdomens fagra drömmar skola bli till verk­ lighet genom mandomens arbete.
Starkt skall arbetets klocka ljuda!
Dess klang skall vara hammarens sång mot städet och mal­ mens klang i hyttan.
Den skall tälja om den makt, som är lifvet och som bär lifvet.
Och när hon, som är min äls kade, hör d en kloc­ kan klinga, skall hon veta detta: " Det är för dig, älskade jag ar­ betar, och för de ofödda släkten du so m en aning bär i ditt jungfru- skote " Så tänkte Mäster Sigfrid.
Och han göt den stora arbetsklockan.
Det var en underbar klocka.
När den ljöd höjde männen sina huf- aiden och grepo fastare tag om spade eller lie, om hammare eller tång.
Slagans dunk på logen — liens blänk genom säden — ha m­ marens slag — spi nnrockens surr allt hade blifvit till k lang i Mäster Sigfrids stora klocka.
" Nej, så förunderligt den kloc­ kan ringer, " sade människorna — och logo mot hvarandra, ty arbetet blef så förunderlgt lätt vid kloc­ kans klang.
Och mödrarna, som sutto med sina barn vid 1 bröstet, drömde lyckodrömmar om kom­ mande tider ... Kronprinsessan Margareta och prinsessan Ingeborg å den af Kronprinses­ san å Grand Hotel anordnade basar.en för Föreningen Husmoderskolor med barnavård.
E. Holmén foto.
- 771 - IX.
Ofver hela staden och långt ut öfver landsbygden gick klockans sång.
Men stolts Gisela satt bakom kalla murar och kände sig sorg­ sen till döden.
Hon var inte längre den unga, sköna jungfru Gisela, fjortonårin- gen, som skänkt bort sitt hjärtas tro inför klosterportarna.
Hennes drag hade blifvit sk arpa och hår- la.
En och annan silfverstrimma hade smugit sig in i hennes svar­ ta hår.
Ty många år hade gått sedan den dagen, då klosterkloc­ korna ringde så förunderligt vac­ kert.
Och Mäster Sigfrid själf — ja han var inte heller ung längre.
Han var inte den smärte junkem
' 35^ med drömmande ögon och fjuniga kinder.
Man var en mogen man, visare än de flesie, kraftfull att skåda, men på väg in i sitt andra halfsekel.
Men ändå var det något i hans öga, som åren ej kunnat grumla.
Något underligt, som gjorde att han stundom kunde se så ung ut — och kände sig lika ung och kraftfull som den dagen, då lungfru Gisela sade till honom detta: " Din blir jag, nä r klockorna från tornet d ärhem­ ma ringa lika vackert som nu från klostret. "
Och när Mäster Sigfrids arbetsklocka nu sän­ de sina toner ut öfver staden, som genom Mä­ ster Sigfrids arbete och omtanke växt till dub­ belt omfång mot förut, då lyste detta underliga så varmt i hans ögon, att människorna sade: " Se hur ung Mäster Sigfrid synes i dag. "
Och Mäster Sigfrid ' tyckte, att klockorna sjön­ go som till brö llopsfärd, när han gick upp till d et stora stenhuset vid torget och bultade på ...
Den gamle Jesper Krug hade redan för flera är tillbaka gått till ro bland sina fäder.
Nu va r d et stolts Gisela ensam, som härskade bakom de hårda murarna.
Och stolts Gisela satt .i sin kammare, och hon hörde hur M äster Sigfrid bultade på och frågade: " Stolts jungfru Gisela!
Minnens I ännu Edert löfte?
Hur tyckes Eder nu mina klockor ljuda? "
Då skalf det till i jungfru Giselas hjärta och hennes bröst fylldes af jublande glädje och brän­ nande smärta.
Där ute sjöngo Mäster Sigfrids klockor, — kä r­ leksklockan och arbetsklockan.
Och deras sång var såsom det vackraste i e tt människolif.
Och hon såg sig som en fjortonårig tärna och Mäster Sigfrid såsom en ung junker — — — Ja, i sanning, — nu var han kommen, hennes riddare.
Ty en ridldare v ar han ändå — om ock­ så inte med svärd och pansar.
Och hon ville ropa: " ja, riddare Sigfrid!
lag är din, jag är beredd att lösa mitt löfte.
Åldrig ha några klockor lju­ dit så vackert som dina nu! "
Men i detsamma fick hon se sin bild i silfver- spegeln, som låg framför henne på bordet.
Det var ju inte skön Gisela längre — d et var en gammal kvinnas skrumpna ansikte, som blic­ kade mot henne från silfverbrickans glänsande yta.
Och ljudet dog på hennes läppar — — — Än en gång klappade Mäster Sigfrid på por­ ten.
Det var en stark mans hand, som klappade ... " Jungfru Gisela!
Hur t yckes Eder nu mina kloc­ kor ljuda? "
Hans röst var öm och bedjande, men ändå fylld af stolthet och segervisshet ...
Men stolts Gisela såg sin bild i silfverspegeln.
Nej — ne j — n ej, ..
Nu var det för sent!
En isande smärta genomdallrade henne.
För ung Gisela hade han arbetat — fö r henne hade han gjort mer än någon annan man gjort för en kvinna.
Men ung Gisela fanns ej mer — ba ra en gam­ mal, kantig ungmö ... Och hon brast ut i ett hårdt, skärande, bittert skratt, och hon hörde sin egen röst såsom en främmandes, när hon bakom den slutna dörren svarade: " Väl hör jag Edra klockor, Mäster Sigfrid, — och fuller väl kan jag säga Eder, att deras klang likar mig så godi som ljudet af narrbjällror eller krämarskällor i gathörnen ... " X.
Mäster Sigfrid var en stark man och en man, som lärt mycket af lifvet.
Men när han hörde jungfru Giselas svar, då var det honom med ens som hade hela hans lif st ör­ tat samman öfver honom.
Och han gick hem utan ett ord, med döden i hjärtat.
Han visste ej hur jungfru Gisela kämpade och led därinne i sin kammare bakom de kalla sten­ murarna.
Ingen visste det.
Men Mäster Sigfrid satt ensam och grubblade.
Han tyckte, att hans kraft var bruten, att hans arbete ej längre kunde ge honom någon glädje.
Han grubblade öfver lifvets intighet och detta, som han kallade jungfru Giselas otrohet.
Och bitterhetens ande kom öfver honom och han talade hårda ord till sig själf: " Än en klocka vill jag gjuta.
Men den skall vara hatets och hämndens klocka! "
Min fö rsta klocka sjöng kärlek — nu sk all den­ na sjunga hat.
Min a ndra klocka sjöng arbete nu skall denna sjunga förstörelse.
Så skall mitt arbete förinta sig själft — så skall mitt lifs verk bli till intet — så som hela lif- ver är intighet .. Och Mäster Sigfrid steg upp för att sätta sin plan i fullbordan.
Men just i detsamma började klockorna att ringa — Mäste r Sigfrids egna, underbara klockor.
Det var kärlekens klocka, ungdomens klocka, som började sjunga före med klara silfvertoner.
Och så stämde arbetsklockan in — o ch det blef en sång, sådan Mäster Sigfrid aldrig hört den förr ... " Hvarför sjunga klockorna så underbart skönt i dag / " frågade Mäster Sigfrid sin kammarsven.
" Mäster Sigfrids klockor sjunga alltid vackert, " svarade kammarsvennen, " men i dag sjunga de ju f ör stolts jungfru Gisela, som föres till graf- ven ... " Och nu hördes utifrån gatan människors tramp och pukors dofva ljud.
Det var jungfru Gisela, som fått ro och hvila och som nu f ördes till gr af- ven.
Blek låg hon å båre ...
Och Mäster Sigfrid gick ut och slöt sig till sorgetåget.
Tyst och med nedböjdt hufvud följde han den långa processionen.
Människorna veko undan för honom, där han gick fram.
Ty de hade talat om hans stora kär- Iighet till jungfru Gisela.
Och nu tyckte de, att han skulle vara den närmast sörjande.
Och så — utan att han visste huru — had e han kommit ända fram till båren, där hans ungdoms älskade hvilade, blek och kall.
Och vid det han gick där, kom den tanken öf­ ver honom så stor och stark, att den fyllde hans hjärta med jubel.
" Nu ringa ändå klockorna lika vackert härifrån min gamla hemstads torn, som den .gången i min ungdom från klocktornet.
Och nu är ändå till slut stolts Gisela min — n u följas vi åt till kyr­ kan ... " Och klockorna sjöngo som i jubel, och allt fol­ ket förundrades, när de sågo, huru Mäster Sig­ frids rygg rätades och huru hans ansikte sken och hans ögon strålade ... " Vi ha misstagit oss, " sade de sins emellan.
" Mäster Sigfrid älskade inte jungfru Gisela.
Hade han älskat henne, hade han väl sörjt henne nu, när hon är borta.
Men se, hur hans anlete lyser! "
Men Mäster Sigfrid hörde intet af hvad hopen hviskade omkring honom.
Han gick som i en dröm — och ändå var han midt u ppe i en verklig­ het; — en stor, jublande verklighet.
" Lifvet är icke intighet.
Lifvet är evigt.
Lifvet kan aldrig dö.
Lifvet är kärlek — kärleken kan aldrig dö.
Lifvet ä r arbete — ar betet upphör al­ drig.
En människas arbete, en människas kär­ lek trotsar döden. "
Så sjöngo Mäster Sigfrids klockor för sin mä­ stare i den stund, som annars kanske varit ho­ nom bitter ... Och vid klockornas sång stod lifvets oändlig­ het klar för Mäster Sigfrid, och fyllde hans hjärta med jubel oc h tacksamhet.
Lifvet hade röfvaf jungfru Gisela ifrån honom.
Döden hade skänkt honom hans käresta åter.
Infe den gamla, årbräckta Gisela, med de hårda ögo­ nen och de skarpa dragen, utan den unga, sköna Gisela, ungmön, som gifvit honom sin tro inför klostrets murar.
Så var då lifvet d öd och döden lif!
Och Mäster Sigfrid tänkte: " Än en sak står mig åter.
Än en klocka skall jag gjuta till min ungdoms torn.
Men den skall inte bli hatets och hämndens klocka, så som jag i uppbrusningens ögonblick lofvade.
Jag vill gjuta dödens stora, härliga klocka.
Allt det mitt lif kunde ge som vackrast och fi­ nast vill jag samla till d en klockan.
Den skall bli st or — myc ket större än de båda andra tillhopa.
Ty döden är mer än kärleken och arbetet.
Den är svaret på alla frågor — d en är hvilan och lugnet — de n är lifvets strålande port ... Stor måste min s ista klocka bli!
Dess klang skall vara åskans och förintelsens.
— Men d en skall gjutas a f mitt ä dlaste silfver och mitt re naste guld — och bakom dess väldiga rund skall evigheten skymfa ... Och den, som hör den klockan, han skall veta detta om dess mästare: Han var en människa.
Han älskade och arbe­ tade.
Och nu är han borta.
Men hans verk lefver.
Det skälfver genom år­ hundraden i Iefvande toner ... År ha svunnit.
Släkten ha skiftat.
Men hans ungdoms kärlek, hans mandoms arbete, hans ål­ derdoms drömmar och minnen — allt detta lefver i hans verk.
Och det sjunger i malmen för sena tiders släkten ..
Så tänkte Mäster Sigfrid.
Och han göt sin sista, stora klocka.
Dödens stora klocka, som sjöng om Evigheten midt ge­ nom fidsbullret ... * Och Dödens klocka ljöd för Mäster Sigfrid, så som för alla andra — och han gick bort att möta jungfru Gisela.
Det är en gammal, gammal historia ... Och staden är en gammal stad — och tornet är uråldrigt — oc h Mäster Sigfrids klockor ha ringt genom århundraden ...
Men ännu kunde människorna säga: " Hör, så vackert Mäster Sigfrids klockor ringa!
Det är, som hade de ett människohjärta i den hårda malmen ... " Ja — hvem vet?
Kanske ha de det?
.., Wcs5d Vett 3} of&amp;veran£or M A I y M Ô ' S.SVERHiES STÖRSTA V ÄRJ MAGASIN Orientalisk mattutställning pågår 1 Okt — 23 Dec.
G ust.
Ad Torg 6 mitt emot katolska kyrka NYA Recept å WERMLAN DS-T1DNINGE1 Etabl.
18^0 Kakstad Etabl.
18 R ' Kstelefon namnanrop Länstidninge Värmlands enda dagliga tidning Beredning: I l j um m j ö l k r ö ­ ras så mycket korngrynsflingor att en vanlig pannkakssmet bildas, till hvilken litet salt och socker sättes.
Om så önskas, kan med fördel hvetemjöl inblandas i 1 / IGAHNS i ÄKTA ASEPTINTVÅL!
4 X OCH flingorna.
För hvarje liter mjölk iröres i BORLANOLINTVÅL de­!
• gen två à tre äggulor samt de till • cocosoljetvâlar i stänger, I tillverkas fortfarande och gräddas ljusbrun i smör och ser­ * - äro af god kvalitet.
• skum vispade ägghvitorna.
Degen &lt;L.
veras med sylt eller socker.
LÖRDAG.
Frukost: Smörgé bord; uppstekta kåldolmar (.rest från fredag) med potatis; mjöl kaffe eller te.
Middag: Ärtpu Redigerad af med stekt bröd; kokt rimmadt ELISABETH ÖSTMAN-SUNDSTRAND kött med rotmos.
Inneh.
af Elisabeth östmans Hus­ RECEPT: moderskurs i Stockholm.
F i s k f ä r s (f.
8 pe r s.)
.
6 V a J s FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR gädda = 250 gr. skrapat fiskkö " 75 gr. smör, 2 hela ägg, 40 £ VECKAN 25 NOV. — 1 DEC.
1917. mjöl, 3 y2 del.
mjölk eller grade SÖNDAG.
Frukost: Smörgås­ V2 msk.
salt (8 gr.), 1 tsk.
sock bord; kotletter af kalffärs med stekt (5 gr.), 1 U tsk.
hvitpeppar (1 gr potatis; mjölk; kaffe eller te med T i l l f o r m e n: V2 ms k. sm scones.
Middag: Fiskfärs med (10 gr.), 2 msk.
finstötta skorp&lt; kraft- eller hummersås; stekta ripor B e r e d n i n g: Gäddan fjällas « med salad-sr; bajersk kräm med cho­ urtages och sköljes därefter myci klad och biskvier.
väl, helst under rinnande vatten, t&lt; MÅNDAG.
Frukost: Smörgås­ kas med en fiskhandduk, fläkes, o bord; hafregrynsgröt med mjölk; ryggbenet skäres bort.
Fiskkött kokt omelett med fågelstufning (res­ skrapas fint, intet fjäll eller b ter från söndag); kaffe eller te.
får, medfölja, väges, blandas m&gt; det kalla smöret och drifves 4- Middag: Biffpaj; fruktsoppa.
gånger genom köttkvarn.
Mass; TISDAG.
Frukost: Smörgås­ stötes därefter i stenmortel m bord; uppvärmd biffpaj (rester från trästöt, tills den är fin och sai måndag); mjölk; kaffe eller te.
manhängande.
I ett fat vispas äg Middag: Rotpuré; stekt rödspotta gulorna, mjölet, grädden eller mj&lt; med potatismos.
ken och kryddorna; denna blan ONSDAG.
Frukost: Smörgås­ n i n g i n a r b e t a s m a t s k e d v i s bord; uppstekt hafregrynsgröt med färsen, som bör röras omkr. 1 tin mjölk (rester från måndag); stekt hvarefter den passeras.
Sist ne sill med potatis; kaffe eller te.
skäras de till hårdt skum slag] Middag: Köttfärs med stufvad ägghvitorna, och färsen afsmak hvitkål; blåbärssoppa med rågskorpor.
noga.
Den fylles i en väl smor TORSDAG.
Frukost: Smörgås­ brödbeströdd fiskfärsform, som ryi bord; uppstekt köttfärs med pota­ mer omkr. 2 lit.
Locket lägges p tis; m jölk; ka ffe el ler te.
M i d ­ och färsen kokas i vattenbad i U£ dag: Ärter med fläsk; tunna pann­ eller ofvanpå spisen.
Kokas den kakor med sylt.
ugn är den färdig efter 1 tim., kok.
FREDAG.
Frukost: Smörgås­ den ofvanpå spisen, bör kastrulle bord; välling med fruktkompott; nu- i vilken formen står, vara så dju delbullar med stekt potatis; kaffe att locket kan ligga tätt på kastrx eller te.
Middag ' (vegetarisk): len och vattnet får koka s a k t Vegetariska kåldolmar; stekta äpp­ omkr. 1V2 tim. Spädes med k len med vispad grädde.
kände vatten, när så behöfves.
Fä KÖKSALMANACK Riktiga Jättar 1 II i ' fråga om storleken o&lt; kvaliteten äro burkarna m&lt; Metallputs Nordstjerna samt Nordstjernans Zink-, S p sel-.
Kniv- &amp; F ö ns t e rp ut pulver, men i fråga om priset äro &lt; ID riktiga dvärgar Den som gör anspråk att föl med sin tid använder inga and- putsmedel än Nordstjernanso ENÄAMAÖÉNTUR,: MJNDHOWtS PlÄNOMAÖAjSIN STOCKHOLM °JAKoaSBEEa^&lt;jATAK:-39.
A.-B.
TEKN. FABR.
NORDSTJERN / SÖDERHAMN.
Filialkontor &amp; Nederlag i Stockhol 1 Riks.
119 23.
Allm.
10 97.
• a • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • g VOLTA ELEKTRISKA VÄRMEAPPARATER • •; 0 • 1 i g «Ol • k I göra husmodersysslan lä * t och angenäm A ELEKTRISKA AKTIEBOLAGET i VOLTA m ULVSÜNDA PR STOCKHOLM Besök vér utställning Binger Jarlagatan 21.
• • • • • • • • • • a n a a a ö n o o n a a o n n c m n D a o - 772 -
vatten, upphällas och få afrinna.
Mjölken kokas upp, grynen iläggas och få under rörning koka, tills de äro nästan mjuka, då de upphällas att kallna.
Svampen sköljes väl, skållas i hett vatten och vattenläg- ges före kokningen.
Den kokas se­ dan mjuk i samma vatten, tillsatt med salt, silas upp och får afrinna.
Den hackas därefter fint och frä­ ses i smöret tillsammans med den hackade löken och de stötta skor­ porna.
Detta blandas i risgrynsgrö­ ten tillika med närsalt och soja.
— En msk.
af smeten lägges på hvarje kålblad, som därefter hoprul­ las och ombindes med fint segelgarn, förut doppadt i kokande vatten.
Smö­ ret brynes i en stekgryta, dolmarna iläggas och brynas vackert, spädas med litet af det kokande kålspadet och få sakta steka med lock omkr. IV2 tim.
Under tiden spädes med mera kålspad, när så bshöfves.
De upptagas, garnet klippes bort, och dolmarna uppläggas på karott.
Så­ sen silas, afredes och hälles öfver dem.
•Serveras med potatis.
HJUIIIIIIIIIilllllllllillHIillllllHI IIIIII IIIIIIIIIIIIIIIIIIIUIIIIIIIIIItlH FERROL I Läyg i kokboken I eller anslå i köket » Några beprövade recept för bak- ning af tårtor m. m. men Good a-J ä s t m j ö 1.
Det är de bästa recepten för det finaste jästmjölet.
Burkar à- 15, 25 o. 50 öre.
= ai del kraftigast aptitgitvande = = och mest stärkande af alla mo- = s derna organiska jërnprepnraî = s Synnerligen lättsmält för di a- .5 = ges det af den ömtåligaste = £= mage.
Vid blodbrist och svag- = = het af största verkan.
Dess an- = = genäma smak gör att det med = Handelsaktisbolaget Sten S jögren &amp; C = lätthet tages af såväl barn som s = vuxna.
f Tillverkas é j§ i APOTEKET VASENS DROG- | Antracit, i HANDELS LABORATORIUM, E Hushållskol och I STOCKHOLM.
| Koks i Originalflaskor om SOn st&amp;ndigt på lager til) gram, Pri * Kronor 3.60 Iigsta dagspriser I BILLIGT!
- Finna« i 1II1 lootsk - BILLIGT!
§ ^iiiiiiiuiiimiiiiiiiiiiiiiiiuiiH.iiimMiHiiiiiiuiiimiiuiiiiiiiiiir^ Prima Engelska LM KoMMM / L / / TJUGUFEM ÅR.
te * i il4^ 07K50rxar&gt; a / lonlû iJj^Ilc-ti s l Elegant kemiskt tvättad o. präs sad blir Eder kostym, klänning, kappa eller överrock, om densam­ ma insändes till årgryfe Kemiska Tvitl- S Fäcgerf-A.-B.
Göteborg.
Tel. Allm.
och Riks Namnanrop: L avens K olimntrl.
JÉI PHOSPHO- Berättelse för Idun af Hélène Josephsso n.
(Forts.) — Du skulle ha passat till konst­ M f; P / LL£R närshustru, du mor, sade Gertrud sakta.
Àmiralska har du nog ald­ rig vari ' t ämnad till.
Men hur var sIIto&amp;ps sv ' agbwfc, det sedan?
Talade han om att han höll af dig — fast du var för- ' ning • 1 of vad?
— Ja, det gjorde han.
.
.
han ville att jag skulle bryta med min ©.
PHARMACIA, Stockholm | fästman.
Å VESTERBERG.
— Och Ii vad svarade fröken Hä- gerhielm?
— Hon grät.
Vi hade gått _ ifrån VÅRDA HÅRET de andra och sutto för oss själfva om det är sjukt eller friskt, o ch använd bakom en kulle.
Jag kände mig gränslöst olycklig — men också gränslöst lycklig — det var så un­ Sästa hârkonservering^medel Finnes till salu derbart, att en man som han kunde hos frisörer och i parfymaffärer samt hos tycka om mig, lilla dumma, obe­ Mungl.
HofleverantSr tydliga stackare.
Men slå upp för- ZI WERTS EFTR., GÖTEBORG.
lofningen, nej, det var då det omöj­ ligaste af allt 1 Han tiggde och Återförsäljare rabatt.
bad, och jag grät.
Det dröjde en F ö n dcnn.uoiro«.
stund innan jag blef så pass ju­ Komplett utstyrsel, 3 omg.
21 präk­ sterad, att jag kunde visa mig för tiga plagg, stor modell hemsömnad sällskapet igen.
.
.
Sedan under UYIont., stiär eller blå.)
af uteslut, bästa material.
Förord, aftonen, när Jane Herzen och Sigurd af läkare.
Särd.
praktisk.
Pris pr kokade kaffe och vi andra sutto i ring omkring dem under det gläd­ Såväl låda som korg innehålla full­ kartong Extra elegant 18 kr.
Säng­ jen stod högt i skyn, få vi se någon ständig utstyrsel för späda barn.
linne, stort och präktigt med vacker komma mellan träden, en herre med Allt välsydt och af bästa kvalité.
brodyr 10 kr.
pr omg.
Mössor, myc­ ket vackra, 1:50 pr st.
Allt först­ svart helskägg, och han styr kurs Sändas mot efter klassigt I Fru Caspersson, S Järn- på oss.
" Vi började titta allesamman, torgsgat. » Ö r e b r o.
men ingen kände honom — inte ens Rikstel.
4812.
Malmö.
jag.
Helskägget var ju alldeles nytt Malmö.
för mig.
Men han såg hela tiden endast på mig, och när han kom botas med kosmetiskt preparat ge­ fram, stannade han och stod stilla nom enkel kur i hemmet.
Hudrod- några sekunder med ett så under­ naden neutraliseras genast; efter en ligt uttryck i ögonen.
Då såg jag tid blir resultatet definitivt.
Under hvem det vari Om jag lefde tusen lång tid användt med utmärkt resul­ år kan jag ej glömma den stunden tat.
Erhålles på hvarje apotek för — jag vill dö, jag vill dö, ropade 65 öre.
Beskrifning mot 2 porton.
det inom mig.
Och jag var öfver- Recept jämte bruksanvisning diskret tygad om, att jag skrek det högt.
mot postförskott à 3: — kr.
efter Men det gjorde jag naturligtvis inte.
anmälan till Box 68, Örebro.
Du gode Gud, hvilken afton det A nnonsofferfor " tbedes.
blef!
Mitt hjärta orkade inte med att slå, och i halsen hade något stockats, så att jag knappt kunde tala.
.
.
Han stannade hos oss^ där­ i faksimil.
Kompl.
af ute och var förbindlig och artig — frimärksaml.
Inköp, man var naturligtvis lika ogenerad försäljning, bvte.
och språksam fast han kommit; kan­ Priskurant gratis och ske var man också litet _ demonstra­ franko.
Profsändning.
tiv med sitt moderna frisinne.
När F. Fournier ' s Eftr. jag kom hem på kvällen, fick jag Den förnäma världens GENF B Schweiz.
emellertid höra en föreläsning, fader- ligt förmanande och allvarlig.
Det sängbeklädnad.
var inte något umgänge för mig Etî oöfverträffat dem jag varit tillsammans med, de j försköningsmedel voro simpla människor, fritänkare 1 för såväl händer Idealet för en bädd.
och socialister.
.
.
Den natten sof som ansikte är jag icke en blund, jag var alldeles vild, inom mig — utanpå var jag förstås kvinnligt saktmodig — - men jag minns ändå, att jag låg i sän­ gen och hade händerna knutna.
Fru Henriette lyfte upp sina hän­ der och såg på dem, det skedde omedvetet.
Hon smålog och nic­ Den iiar en underbar verkan att Riksi.
20 Vinslöv &amp; 121. kade åt sin dotter.
Därpå fortsatte föryngra or * h förs köna genom sin re­ nande verkan å porerna samt sin hon: Umgänget afbröts också.
Min le­ förmåga att göra huden skär och diga tid tog nu min fästman i be­ genomskinlig.
Efterlämnar icke nå­ slag och i juni reste jag hem till gon som helst fettglans.
Ypperligt medel mot såväl köld som hetta.
Skåne.
Både pappa och mamma Tillverkas af fackman.
sågo att jag blef blek och mager, Pris 2:50 - j- porto direkt från men det var nu bagateller.
Nycker fäste sig ingen vid — att tänka " Depot d ' Artist, " Iduns exp.f.
v b. annat än jag skulle gifta mig med kapten Keller kom inte i fråga.
En gång tog jag mod till mig och talade med mamma, men.
utgången blef gifvetvis snöplig.
_ I novem­ ber stod bröllopet — jag trodde att jag aldrig skulle öfverlefva det.
Men det gick.
.
.
och nu ha snart snart tjugufem år gått sedan dess.
— Min kära lilla mor.
.
.
Gert­ • till IDUN kunna erhållas hos hrr bokhandlare eller * rud reste sig och tryckte sin mun 2 direkt från IDUNS EXPEDITION, mot likvid i post- • mot moderns kind och hår.
— Det har funnits något under anvisning, till följande priser: dessa år som kommit mig at.t &lt; k änna en riktigt ordentlig skadefröjd, fru J Röd pärm, med guldtryck till " Idun " Kr.
1: 75 + porto 40 öre J| Henriette log ironiskt.
Jag menar • deras öden, de simpla människornas.
• Röd eller grön pärm till " Iduns Roman- bibliotek " &gt; 0:50+ » 10 „ J Allesammans ha de gått fram till ära och ryktbarhet; deras namn ha Ï Röd eller grön pärm till " Iduns Hjälp- skänkt glans åt vårt land.
Satir reda " » 0:50 + » 10 » • ligger just inte för mig, men jag • » 2:75 + » 40 &gt;; kunde aldrig låta bli, för hvar gång • Samtliga tre pärmar I deras berömmelse ökades och nam- ' nen stodo i tidningarna, att tala ENERGON ZI WERTS ' EXTRAIT VEGETAL sen stjälpes upp på varmt _ serve­ ringsfat, garneras med persilja och kräftstjärtar och serveras med kräft- eller hummersås, samt små kokta potatisar.
i t Bajersk kräm med cho­ klad (f. 12 pers.).
2 hg.
strö­ socker, 2 del.
vatten, 1 vaniljstång, 1 hg.
osockrad choklad, 9 — 10 blad gelatin, 1 del.
hett vatten, till ge­ latin, T del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: So c k r e t k o k a s m e d vattnet och vaniljstång-en till en klar, simmig lag, hvarefter vanilj­ stången upptages.
Chokladen smäl­ tes " i vattenbad, utan tillsats af vatten, och ned röres i socKerlagen.
Gelatinet sköljes i kallt vatten, upp­ löses i det varma vattnet och till­ sättes, hvarefter krämen röres tills den är kall.
Då tillsättes den till hårt skum slagna grädden, och krä­ men hälles i en vattensköljd och sockerbeströdd form och får stå på is 2 — 3 tim. för att stelna.
När krämen skall serveras, lossas den från kanten med en spetsig knif och uppstjälpes på flat glasskål med tårtpapper.
Krämen kan äfven fyllas i form med lock och frysas, men då an­ vändas endast 3 blad gelatin.
K ö t t f ä r s (f. 6 p e r s.)
.
3 h g.
oxkött, 1 hg.
fläsk, 10 gr. salt, Vs tsk.
hvitpeppar, V2 lit.
kokt po­ tatis, V2 msk.
potatismjöl (7 gr.), 1 ägg, 1 del.
mjölk, 1 msk.
finhac­ kad lök, 10 gr. flottyr eller smör till löken.
T i l l s t e k n i n g: 1 ms k.
s m ö r (20 gr.) eller 1 msk.
flottyr.
B e r e d n i n g: Kö t t e t t o r k a s m e d en duk, urvxiden i hett vatten, ska­ res i små bitar och drifves 3 gån­ ger genom köttkvarn tillika med kryddorna samt den kokta, kalla po­ tatisen.
Potatismjölet t&gt;ch det upp­ vispade ägget tillsättes, hvarefter mjölken iblandas litet i sänder un­ der det att färsen röres omkr. 15 min.
Den i fettet frästa löken till­ sättes och färsen afsmakas noga.
En långpanna smörj es med det kalla fettet, färsen ilägges och formas med två skedar doppade i ljumt vatten till en af lång bulle.
Färsen sättes in i ugnen och brynes, un- det det den flitigt öses med fettet i pannan.
Upplägges på varmt ser­ veringsfat och serveras med stufvad hvitkål eller potatis.
Vegetariska kåldolmar (f. 6 pers.).
1 stort hvitkålshufvud, vatten, salt.
T i l l f yl l n i n g: 2 d e l.
r i s g r y n (2 hg.
), 8 — 10 del.
mjölk, 2 x / 2 msk.
smör (50 gr.), 1 msk.
finhackad portug.
lök, 10 gr. torkad svamp (murklor och kantareller), 4 msk.
stötta skorpor, 1 ägg, 2 tsk.
soja, salt, närsalt.
T i l l s t e k n i n g: 2 ms k.
s m ö r (40 gr.), 8 del.
kålspad.
B e r e d n i n g: Kålbladen lossas försiktigt från stocken, läggas i ko­ kande, saltadt vatten och förvällas omkr. 5 min.
De upptagas med hålslef och få rinna af på duk, hvarefter det gröfsta af hufvudner- ven bortskäres.
Risgrynen sköljas, skållas i hett T * n I) ediri: S Babykorgen kr.
25: - Babylådan Kr.
15: - Hälsingborgs Lnneutstyrselaffär Röd näsa £&gt;£ / / / TÄCK ENI Frimärken J. MSI 8 GOOIHMDT Flint« !.
Tamil.
Katalog till Jerusalem Pris 17 kr., inb.
?0 kr.
ALBERT BONNIERS FÖRLAG PÄRMAR - 773 - Creme d ' Ârtist
med din far därom i några sär- skildt lämpliga, ordialag.
.
.
Han blef för resten med åren ganska förstå­ ende och frisinnad — sista tiden han lefde var det inte så mycket som skilde honom och mig åt.
När fru Henriette slutat att tala sutto de båda kvinnorna tysta en lång stund.
— Tack, mor, för din bikt i kväll!
En annan gång vill jag höra mer, sade Gertrud till sist.
Och så, hviskade hon med inställsamt le­ ende, vill jag naturligtvis veta hvad han heter.
— I morgon skall du få veta det — då.
g å vi ut och se på hans taflor.
_ Och porträttet af hans fru ska ' vi betrakta mycket noga; hon är förtjusande.
— Nej, men så prosaiskt!
Gick han och gifte sig!
Jag trodde han förblef dig trogen in i bleka döden.
— Hvad tänker du på!
sade fru Henriette skrattande.
Han är ju en af åttitalets realister.
Slut.
EN KUNGLIG GILjARE- FÄRD.
Berä.ttelse för Idun af E r i c S u n d el i u s.
En höstgrå, kall dimma var läg­ rad öfver Petersburg, höstmorgonen den 7 november år 1796.
Här och där på gatorna hade hopar af folk samlats, ifrigt diskuterande och med nervöst lifliga gester gifvande sina anföranden krydda.
Några kaftans- klädda judar syntes bland hoparna, och en och annan hjälte från Gustaf III:s krig med kejsarinnan kändes igen på, att han förlorat ett ben eller en arm.
— Det förhöll sig nämligen så, att Gustaf IV Adolf jämte sin farbror hertig Karl af Sö­ dermanland samt hertiggunstlingen, hofkryparen Reuterholm, anländt till Petersburg i och för Gustaf IV Adolfs förlofning med kejsarinnan Katarina II: s sondotter, storfurst­ innan Alexandra.
Man hade samlats för att få se skymten af den konung, som var son till Gustaf III och följaktligen genom sitt släktförhållande var arf- f i ende till sin påtänkta brud.
Detta var för ryssarna obegripligt, att so­ nen till den kung, som behandlat ryssarna som han gjort vid Svensk­ sund den 9 juli 1790, vågade sig midt in i ryska rikets hufvudstad.
Och när h o f ek i p åge n blef v o synliga, där de _ tre höga svenska herrarna sutto jämte sina uppvaktningar, visste folket inte rätt, om de bara skulle taga af sig mössorna eller falla på knä.
De bcslöto sig emel­ lertid för det senare alternativet, ty hhr det nu förhöll sig med Gustaf IV Adolfs släktförhållande, menade de, så var han i alla fall kung, och en kung var i ryssarnas ögon ett halft helgon, för att inte tala om deras egen högsta styresman, som de ansågo för ett helt!
* Gustaf IV Adolf satt i en hög- karmad ekstol på sin kammare i det åt honom upplåtna palatset sam­ talande med sin farbror hertig Karl, som nervöst gick fram och tillbaka, stundom stannande vid det bly infat­ tade fönstret, skådande ut öfver den ännu i dimma höljda staden.
Gus­ taf Adolf talade sakta och utan någon nervös biton.
Han lät allt­ emellanåt sin „värja slå i bordet till tecken på att det han sagt var af kraft och lika med hans oböjliga, vilja.
För hvart och ett sla-g han gjorde i bordet studsade hertig Karl till och rynkade missnöjd ögonbry­ nen, till tecken på att han fann konungens beslut högst oanta.gliga.
» Farbror tycker förstås, att far­ bror gjort ett god t verk nu, då farbror fått mig midt i detta smut­ siga och träckliknande rike.
— Men längre får ni mig inte. » Här be­ ledsagade konungen sina ord med en kraftig smäll i bordet med vär­ jan.
» Jag ger, om så fordras, både or och Alexandra- blanka fånen, och gifter mig med en annan prinsessa, om det faller mig in. » Här slog han åter värjan i bordet men denna gång mera eftertryckligt och be­ stämd t än den förra.
» Hon tror förstås, » fortsatte han, sedan han hämtat sig litet och hört att hertig Karl inte ärnade svara, » hon tror förstås, den galna ryskan, att en svensk kung endast tackar och tar emot, hvad smörja som än bjudes honom, men däruti tar hon ösmo- nog jlel.
— En hertig Karls son, kanske skulle göra det, nuen inte en Gustaf III:s.
Är mitt anlete kanske inte nog fagert för hvilken prinsessa jag vill ha?
— Tror far­ bror att Dorothea Wilhelmina af Baden skulle säga nej, om jag fri­ ade till henne?
— Och så vill farbror pracka på mig en furstinna, som är både ful och led ... Fi donc! » — Här afklippte han tvärt sig själf, reste sig och gick fram till fönstret, långsamt och säkert.
Hertig Karl ansåg att ett svar måste ges och harklade sig därför och började, i det han lutade sig mot bordskanten.
» NU skall du ta ditt förnuft till fånga, Gustaf Adolf.
Du skall för­ stå, att ett giftermål för en kung inte får ske allenast efter hans hjärtas val, utan måste ske efter omständigheterna och rikets väl.
Kanske att du har rätt uti, att Alexandra inte är någon skönhet, men i den ställning du står — för­ stå mig nu — i den ställning du står, är det ju inte en nödvändig­ het, att din maka motsvarar ditt ideal.
Du är ung och fager lik­ som din far, följ hans exempel och gift dig för ditt lands välgång.
Sverige, och särskildt Stockholm, äger ju tusental härliga kvinnor, på hvilka du kan ödsla din sinn­ liga kärlek. » » Slikt tal förbjuder jag farbror att tala till mig, » utbrast Gustaf Adolf förtrytsamt.
» Min far, salig konung Gustaf III var en hederns man, alla rykten till trots, jag liknar honom och kommer att likna honom.
Den prinsessa jag förmäler mig med, skall vara min och jag hennes.
Punkt! » dundrade han med en för- vånansvärdt kraftig stämma.
Hertig Karl, som insåg, att han lika litet kunde komma någon hvart med konungen som att få ett svar af sin döde bror, lämnade konungen ensam under ett missnöjdt mummel.
Det dröjde emellertid icke länge, förrän den lilla handklockan ljöd inifrån Gustaf Adolfs kammare, och Reuterholm befalldes till audiens.
Reuterholm var en man i sina bästa år, en Göran Person i modern form, något korpulent, med smiliga och tillgjorda rörelser och ett förvånans- värdt godt sätt att dupera.
Han bugade sig för Gustaf Adolf och såg frågande på honom, när han kom in.
Gustaf Adolf låtsades inte se ho­ nom utan fortsatte att envist stirra ut genom fönstret.
Vid upprepade hostn ingår från Reuterholm, vände han sig dock slutligen om och frågade helt plöts­ ligt och omotiverdt: » Kan Reuterholm säga mig, hvad som föraniedt honom och hertigen att föra mig till denna smutshåla? » Reuterholm blef något perplex men hämtade sig snart och svarade: » Ack, ers majestät, det är ju med tanke på ers majestäts husliga lycka.
Storfurstinnan Alexandra står ju redo att gifva ers majestät sin hand, bi ' ott ers majestät behagar uppsöka henne och delgifva henne den äro­ fulla nåden.
.
. » » Slidder och sladder.
.
.
kom ihåg, att han för ett anständigt språk, när han talar till sin kung och inte står och spelar teater midt för näsan på mig. » Gustaf Adolf lät sin tillrättavisning åtföljas af en lätt stampning i golf vet.
Reuterholm blef för andra gången perplex och måste göra en djup bugning för att dölja ansiktsuttryc­ ket för konungen.
» Ers majestät, » fortsatte han dock, storfurstinnan Alexandra väntar ers majestäts audiensansökan hos kej­ sarinnan; tillåt mig i underdånighet få fästa ers majestäts uppmärksam­ het på, att en sådan, gjord med det snaraste, i hög grad skulle un­ derlätta ... » _ Återigen blef Reuterholm afbruten af konungen, som just hade tagit i dörrens iiandtag och ämnade lämna rummet.
_ » Skrif en audiens ansökan, och före­ lägg mig den till undertecknande.
I morgon gör jag kejsarinnan min personliga uppvaktning.
Meddela hans kungliga höghet — er rygg- värmare __ — att om en timme går jag ut för att se på den här ryska stadshålan, där h varken religion eller moral tycks finnas. » Reuterholm bugade sig djupt med ett älskvärdt leende på sina läppar.
Men konungen hade inte väl hunnit ut genom dörren, hvilken Reuter­ holm stängde efter honom, förrän han med knuten hand slog i bordet och pressade fram: » Tjurskalle! » Konungen gick med tunga steg och rak hållning direkt r ti ll mat­ salen, där en middag, lagad på ryskt maner, väntade honom.
Vid inträdandet i matsalen fnös han till, ty en stark, kväljande löklukt slog emot honom.
* Det är på morgonen af den andra dagen, som Gustaf Adolf uppehåller sig i Petersburg.
Kejsarinnar Katarina II sitter be­ kvämt tillbakalutad i en fåtölj och dricker sitt morgonte, då uppvak­ tande öfverstekammarherren diskret knackar på dörren och blir insläppt.
Han lämnar fram ett sigillprydt och kronbes tänkt papper, hvarefter han lika diskret, som han kommit, af- lägsnar sig.
Kejsarinnan läser det och 1er, ringer och befaller till sig storfurstinnan Alexandra.
När denna sent omsider infunnit sig, bärande på armen sin lille pudel, myste hennes faster hemlighetsfullt och tog sig en pris snus.
» Nu, min lilla dufva, har ändtligen den oböjlige svenske narren svarat; kan du tänka dig, min kära, att han begär audiens. » Alexandra nickade knappt märk­ bart och började leka med sin lilla pudel, som hon kallade » Nicko ».
» Tycker du inte nyheten var deli­ kat? » sporde kejsarinnan.
(F orts.)
BREFLÂDA REDAKTIONENS BREFLÅDA.
H.
A.
Bref väntar eder å redak­ tionen, h varför ni bedes uppgifva eder adress.
H j a l m a r W — k.
Som intet porto medföljde och dikten ej tål vid dagsljuset, har densamma anförtrotts åt den manuskriptkäre korgen.
H ö s t b a r n.
E dr a d i k t e r ä r o r ä t t bedröfliga.
S — a M — g.
Nätt amatörarbete.
L o t t e r i e t till förmån för Stockholms Folkskollärarinnors Husmoderskola.
Insänd rekvisition, märkt I.
1., adress Ösmo-Lotteriet, Artilleri­ gatan 60, Stockholm, hvarefter lotter sändas mot postförskott för lotterna à Kr.
2:10 pr lott jämte kostnad för porto och dragningslista.
15,000 VINSTER.
Var 7:de lott vinner.
Huvudvinster: Sammani gt vinstvärde 110,000 kr.
Pris pr lott 2 kronor (+ 10 ore för stämpel).
Endast svenska varor.
Dfagning sena st decem­ ber 197 7.
Äpplen.
Gravens teiner synnerligen välut­ vecklade och vackra, sändas väl för­ packade i lådor om c:a 3J kg.
Netto till kr.
2: 10 pr kg.
Prima vara garanteras.
Efterkraf.
Trädgårdsmäst.
I.
H.
L j u n g, Borås.
En yngre barnmorska fullt kunnig i spädbarnsvård och nå­ gon sjukvård, frågar om någon af Iduns goda läsare vill upplysa, hvar jag skall få arbete utan att behöfva sitta på landet eller som prakt, i någon stad.
Vore det månne lämpligt fortsätta med någon sjukvårdskurs?
Sv.
t.
» Ensam o. olycklig », Iduns exp.
Lefnadstölkningär utarbetas af skicklig astrolog.
Uppgif födelsedag och - år, födelseort, namn och fullständig adress samt bifoga 30 öre i frimärken.
Åberopa denna tidning.
ASTROLOG WILH.
LEIDNER, Strö mgata n n:r 10, Kalmar.
r Crème Lais ^ gifver bysten form och fasthet, innehåller inga för kroppen skadliga ämnen.
Massagebeskrif- ning medföljer.
Pris 10 kr.
Försändes diskret.
Värde Kr.
L Lantegendomen Ka- rö i trakten av Danne- mora, om 21 tid åker och äng, 33 ' |s tid skogs- och hagmark, avverk­ ningsbar ståndskog till värde av c:a Kr.
3,000 —.
Corps de logis om i rum och köK,.
ta lrika andra byggnader m. m 8,000 — 2.
" Lillstugan ", vinterbo­ nad villa om 3 rum och kök, uthus m. m, å fri och et e i i grund vid Tun- gelstti jvgst 7,500: — 3.
Möblemang till 3 rum från Nord.
komp 5,000. — 4.
Sportstuga om 2 rum och kÖK rit ad av arki­ tekt Odel ... 3,000: — 5.
Antik klaffbyrå, val­ nöt me i inlä ggningar ... 2:000: — 6.
Mo torcykel frän Hus­ kvarna 1.975: — 7.
Sängkammarmöbel, polerad björk 1,400: — 8.
A ntikt skåp, alm, ja- karanda och valnöt 1,200: — 9.
Tennsamling rl.
hyl­ lor 1, 000 — 10.
" S enta " j byst i mar­ mor av John Runer .. .. 1,000: — 11.
Da mpäls, bisam med besättning och muff av bäver ... 900: — 12.
Juvelring, safir, bril- 3anter och platina 850: — AX a r i a E n q u i s t, Exam.
Sjukgymnast.
Institut för skönhetsvård &amp; Plas­ tiska Operationer.
Stockholm, Biblioteksgatan 6 — 8.
A.
T.
226 62 R.
T.
160 68.
Råd gifvas kostnadsfritt och för- ^frägnin; gar besvaras omgående.
I ÖSMO- LOTTERIET Dragningslistan, som utkommer 2 à 3 veckor efter dragningen, tillställes utan särskild begäran enhvar, som köpt lott direkt ifrån hufvudkontoret.
I För småttingarna!
J u l s a t s n: r 1 — 5 (4 år), n: r 1 1 (6 — 8 år), hvardera å 10 påbörjade arbeten.
Pr sats 2:50-} - frakt och emballage 75 öre.
Mot postförskott från Kindergarten, Strängnäs.
Underlifslidande och dylikt undgås bäst genon lifmodersprutan Noliber.
Pri?
20 kr., med båda rören 25 kr Noliberpulver 3 kr.
pr ask.
Lif moderspeglar 2:50.
Vid köp recept på andra lämpliga lösningar samt anatom.
bild Prislista mot 10 öre från Carl G. Schröder.
Wöllevångsg '.
53 B Malmö 7 Auto mobiler tillverkas i följande modeller: 4-cyl.
4-cyl.
6-cyl.
6-cyl.
25 35 35 45 hkr.
2 och 5-sitsiga hkr.
2 och 5-sitsiga hkr.
2 och 5-sitsiga hkr.
6-sitsiga och försedda med karosserier av olika slag och elegans.
Avtagbara Limousiner, Kupéer och Turistvagnar.
Överland-bilarna äro lätta och kraftiga, detta in­ nebär liten bränsleåtgång och litet gummislitage.
De kunna köras med bensin, bensol eller träsprit och hava alla Elektrisk start och belysning, vilket numera är ' absolut tillförlitligt.
Willys Overlands fabrikation är 200,000 kom pletta automobiler per år.
Denna sorts massfabrikation innebär, förutom materialkontroll och absolut passande reservdelar, billigt pris, d. v. s. valuta för pengarna.
Automobiler finnas på lager hos ensamförsäljaren för Sverige, RICH.
F. BJÖRKMANS MOTOR A.-B.
STUREGATAN 36 - STOCKHOLM The Willys-Overland Company, Toledo, Ohio ihio, U.
S.
A Tillverkare af Overland automobiler och lätta ätta lastbilar Sveriges elegantaste biograf­ teater.
BENNO BECKEMAMS Fotografiska Mâgàsih 15 DROTTHIHGGATAH 15 2 föreställningar dagligen.
kl. 7 — 9, 9 — 11 e. m.
- 774 - STOCKHOLM.
FRAMKALLAR- KOPIERAR- FÖRSTÖRAR .. J {1
lina LEDIGA PLATSER Gftnd aldrig originalbetyg ö utan endast bestyrkta mv9kr If tor när Ni svarar p &amp; annons om ledig plats.
EN SNÄLL och enkel barnf röken, villig att hjälpa till mied husliga göromål, erhåller plats.
Svar med foto och rek.
till » Pålitlig », Fors- vik, Karls borg.
UNG, BILDAD FLICKA af god fa­ milj med gladt och trefligt sätt önskas i yngre tandläkare^am i 1 j i södra Sverige (mot fritt vivre, ev. någon-^ lön) som husmors sällskap och hjälp.
Jungfru finnes.
Bör vara van vid husliga göromål samt kun­ nig i eiiikl.
sömnad och handarbeten.
Helst musikalisk.
Foto och ålders­ uppgift under signatur » Verklig fa- miljemedlem nu genast », Iduns exp.
BILDAD FLICKA, ordentlig och an­ språkslös, väl kunnig i sömnad, mat­ lagning, villig att deltaga i alla husliga göromål, erhåller plats i godt hem.
Jungfru finnes.
Svar mkt » Duglig familjemedlem, Dalarne », Iduns exp.
KNSAMJUNGFRU.
Enkel bättre flic­ ka, frisk, duglig och barnkär, kunnig 1 matlagning, bakning och alla i ett hem förekommande göromål, samt någon kunnighet i sömnad, erhåller plats nu genast i liten familj med 2 barn.
Barnjungfru finnes.
Svar med uppgift om lönepretent.
jämte betyg eller rekommendationer till Köpmanfamilj, Åmål.
erhåller plats vid Moheds sanato­ rium.
Platsen, som nytillsättes den 1 nästkommande januari, kan få till­ trädas något tidigare, eventuellt den 1 december.
Lön 550 kr., krigstidstillägg 110 kr., fri kost och bostad med värme och lyse.
14 dagars semester pr år.
Af betyg åtföljda ansökningar in­ sändas före den 26 november 1917 under adr.
Moheds sanatorium, Bergvik.
Bättre flicka Jungfru, Barnfröken.
Enkel flicka af god familj får plats såsom barnfröken hos familj vid större bruk i Västergötland.
Barnens antal äro tre i ålder tio, nio och två år.
Göromålen bestå i läxläsning med de båda äldsta, sköt­ sel af barnens rum och kläder m. m.
Man reflekterar endast å en pålitlig, barnkär, bestämd flicka med utpräg- ladt ordningssinne.
Äfven å en tyska reflekteras.
De bästa rek.
och betyg fordras.
Svar till » öfveringeniör », S. Gumrelii Annonsbyrå, Göteborg.
Lärarinne­ platsen vid Grans la-ndthushållsskola och till densamma förlagda mindre kurseir är ledig att tillträda den 10 jan.
1918.
Undervisningsskyldighet i träd­ gårds-, ladugårds- och mejeriskötsel såväl praktiskt som teoretiskt.
Lön 1 000 kr.
per år, fri kost vid elevernas bord, omöbleradt rum samt rätt till 1 månads semester årligen.
Ansökan bör insändas före den 10 december till rektor Ivar Lagerqvist, Gran, öjebyn, som äfven lämnar när­ mare upplysningar.
STYRELSEN.
Söker Ni plats på något af den kvinnliga verk­ samhetens områden 1 Kom dû ihåg att ett bepröfvadt och at tusen­ tals kvinnliga platssökande m e d bästa resultat användt för­ faringssätt är att sätta in exi liten annons i ID UN.
En platsannons — 10 mm.
stor — kostar endast 2 kr.
50 öre.
Be- * loppet insändes i postanvisning, hvarvid texten lämpligen skrif- Eder ålder, boningsort eller nu­ varande sysselsättning utgöra ej något binder vid var undervisning A \ gifterna äro låga.
Be alnings- vill ' - oren synnerliyx-n fö rmånliga.
Lärotiden obegränsad.
Inga andra förkunskaper erfordras än att kun­ na läsa och skriva.
UNG, ANSPRÅKSLÖS FLICKA öns- komma i vänlig familj att biträda med lättare sysslor i hemmet.
Svar märkt ' Från 1 januari », Iduns exp.
Elementarily, srä ' I, ung flicka En flicka •fi m o fy o / 7 komstcr Önskar Ni där- II ctillgaiJg för en bättre avlönad plats eller ämnar Ni ut - lida Er inom något yrke el er någon bransch, bör Ni förb red Er i&gt;ä le diga stunder härt 11 genom att deltaga i undervisningen pr korrespondens frän Hermods Korrespon­ densinstitut.
Tusentals framåtsträfvande män och kvinnor ha erhållit välavlönade framtidsplatser på grund av ce specialkunskaper, som d ir med­ delats dem.
Följ deras exempel!
PLATSSÖKANDE 18 ÅRS BILDAD FLICKA önskar mot fritt vivre plats som husmors hjälp och sällskap i prästgård _ eller på större landtställe.
Är villig, om så erfordras, läsa med mindre barn.
Svar till » S.
I. », Nordiska Annons­ byrån, Göteborg.
UNG, frisk, glad och anspråkslös lärarinna önskar under ferierna 5 dec. — 15 febr.
plats i familj mot fritt vivre.
Ar något kunnig i enkl.
matlagning samt bakning.
Svar till » 28 år », Iduns exp.
f. v. b.
UNG SMÅSKOLLÄRARINNA önskar plats i familj att läsa med barn.
erhåller plats i god familj att mot •Svar inom 8 dagar till » Olga », Köl­ fritt vivre hjälpa två flickor (15 v i k e n s s k o l a, T o r r s k o g.
o. 16 år) med läxläsning och öfver- spelhing.
Sv.
t.
» Genast », Iduns exp.
25 ÅRS ALLVARLIG FLICKA söker söker plats i fridsällt hem.
Liten lön.
Tacksam för svar till » Frid- sällt hem », Iduns exp.
med god handstil erhåller plats som tekniskt biträde å apoteket i Ramnäs.
BILDAD DAM, fullt kunnig i ett hems skötande, önskar plats som husföreståndarinna i ett respektabelt: godt hem.
Goda rek.
finnas.
Svar till » Hemtrefnad », Asbysand p. r. ordentlig, kunnig att sköta ladugård med en ko och att biträda " i andra 20-ÅRIG LANDTBRUKAREDOTTER,- ijjomhusgöromåi, får plats nu eller kunnig i sömnad, önskar plats i 1 ' dec.
Svar till » Ledig plats », bättre familj (helst prästgård).
Tack­ sam för svar omgående till » Små- G å s ö p. r. ländska », Björkdala p. r. från godt - hem, som är villig del­ taga i inom ett hem förekommande arbeten, erhåller plats å herrgård nära Jönköping.
Jungfru finnes.
An­ ses såsom familjemedlem.
Svar till » Godt hem », Smålands Annonsbyrå, Jönköping.
sats gäller för var och en som Klin&lt;&gt;kan Denna VJ n sträva framåt i livet, oeh yenom en v a fr t * n till större teoretisk och praktisk ut- &lt;tr vagen lui blidnilJg skaffa S g öka de in- I \ U / / o / * « / - / ENKEL, BÄTTRE.
FLICKA önskar komma till treflig familj i början af jan., helst i Sthlm eller dess närhet, för att lära husliga sysslor.
Något kunnig i matlagning, sy- och väfkunnig, skicklig i handarbeten.
Tacksam för svar till » Arbetsam familj », Iduns exp.
f. v. b. ELEMENTERBILDAD, äldre flicka, van vid skrifgöromål, önskar plats som skrifbiträde eller handsekrete­ rare.
Äger vana äfven vid hög­ läsning.
Svar till » Någon liten lön », Iduns exp.
f. v. b.
UNG SMÅSKOLELÄRARINNA önskar under ferierna 10 dec. — 1 febr.
komma i godt hem (gärna prästhem) för att deltaga i husliga göromål.
Kan un­ dervisa i folkskolans kurs och äfven i piano- och orgelspelning.
Vid lön fästes mindre afseende, men reseer­ sättning önskas.
Svar till » Lisbet, 20 år », Iduns exp.
f. v. b.
FLICKA, något sjukvårdskunnig, öns­ kar plats att sk-öta sjuklig dam eller herre.
Sv.
t.
» God vård » Säfsjö p. r.
LÄRARINNA plats i liten köpings län, 15 febr., att ning få lära år », Gryteryd önskar mot fritt vivre familj, helst i Jön­ under ferien 16 dec. — under husmoders led­ hushåll.
Svar till » 22 p. r.
• Hermods Korrespondensinstitut.
riuningsmasiaB lt:o 2 med bästa resultat Kr husbehov.
Awerkn.
Ka " / a h l. pr tim. erhålla genom att sätta in en annons i ID UN, specialorga­ net för kvinnliga platsannonser ai alla slag.
En annonsplats — 10 mm.
stor — kostar endast 2 kr.
50 öre.
För större annonser beräknas ett pris af 25 öre pr mm.
därutöfver.
«Uni.
» veivsita .. juH&amp;koterske- ffören.
Sjuksköterskehem, Katrinavägen 9 B.
Stockholm.
Rik s tel. 94 27.
Allm.
318 97.
Filial och sjuksköterskehem Ljusdal, Riks.
24.
Utsänder exam, sjukskö­ terskor dygnet om till alla slags sjukvård, vikariat och fasta platser.
Adress Strengnäs.
Landthushållskurser med understöd af Staten pågå från 4 dec. — 4 mars, 7 mars - 7 juni.
Undervisning i allt so m til!
ett hem p å landet hör .. Omkr. 15 juni 1918 börjar den sedan 10 är pågående Husmoderskursen.
Vidare upplysning enligt adress som ofvan.
som undervisat i linnesömnad, kläd- sömnad och konstsömnad vid utbiid- ningsanstalt för handarbetslärarinnor samt genomgått Handarbetets Vän­ ners teor.
och prakt, väfkurs, önskar plats snarast.
Svar till » Handar- betslärarinna 1917 », I duns exp.
f. v. b.
\ vinsterna: LÄRARINNA önskar fira jul hos någon familj i Norrland.
Svar med prisuppgift till: » Julen 1917 » Iduns exp.
f. v. b.
I EN FLICKA 10 à 11 år önskas nu genast eller till vårterminen som kamrat åt egen dotter, hvilken i hemmet för guvernant läser 2 klas­ sens kurs.
I allt tillsyn och om­ vårdnad som egen dotter.
För vid.
upplysn.
och refer.
Svar till » Hem på landet », Iduns exp.
i FÖR NERVSJUKA!
Lugnt hem i vacker trakt af Småland.
God vård.
Moderata priser.
Josefina Görans­ son.
Exam, sjuksköterska, adress: Ryssby.
läses en annons I IDUN Motorcykel med s idvagn „ 2,500 kr.
Norrlandslotteriets 4: de dragning den 5 december m.
1,125 vinster värde 42,605 kr.
iSver 70 vinster från 5,000 - 100 kronor.
Lägsta vinstvärdet 15 kronor.
Lott à kr.
3:60 (Stämpel inberäknad); omsä ttningslott kr.
3: 3 D från Lotlenets Exp.
i Hernösand.
Våra små " slitvargar " behöfva nya kläder.
PREJVUWIEREWI KU GEJVTtST PÄ 99 BMRNGMRDEROBEN 9 II Illustrerad tidning för barnkläders för- K färdigande.
Dubbelsidig mönsterbilaga gratis till g hvarje nummer.
|§ Prenumeration verkställes å närmaste post- j | anstalt eller bokhandel.
Priset är ännu endast 30 H öre pr nummer.
M Sil - 775 -.
värde 5,000 kr.
kök 5,000 kr.
Silver o. linneuppsättning „ 5,000 kr.
Uiinct«3 _ _ (E 0 nahßmsb y98^ad.
n iiy o ld " " niiöblemang t.3ru m INACKORDERINGAR dagar i veckan bra.
och billig * B E N N I N G E HE M S K O L A Handarbets- lärarinna SJU pr ellerkr.
Begär pro­ spekt, som sänd.
franko gratis utan köptvång.
XTaJfcel, flnireiw MnguraraiCio Filial, Esföu.
18-åfio, bildad, nsihallsi.
med goda betyg och rek., intres­ serad och plikttrogen, önskar plats.
Svar till » Kompetent 1917 », I duns exp.
Adress Kr.
9,00 inom såväl hemmens som andra kvinnliga arbetsområden kan Ni Konualescenthem för barn Ung Guvernant Namn .. Kvinnlig arbetskraft Tyra Rinmans Arbetsam, e nkel bättre flicka.
bänd mig g ralis och ulan förbindelse â min sida Lrt illus trerade prospekt för det yrke eller den kurs, framtör vilken jag mar­ kerat ett kors (x).
Affärsman Lanlbruksinspektor bok: örare Förvaliare Kontorist, Kassör, Kronolänsman Stenograf Tet knare Korresnondenî Konstmôlare Byggmästare Folkhögskolekurs Elektrisk montör 1 anl brukskurser Elektrisk maskinist Realskolekurser Ångmaskinist StudentKurser Ty-ka språket Ångpanneskötare Engelska spiåket Lantbruksbok- hianska språket hållare Ladugårdsförestånd.
Ryska spiåket Idun b 3 25 ni 7 ..
Lärarinna önskar plats under julferierna som Ung Skånemålare husmors hjälp mot fritt vivre.
Palm- önskar under stundande vinter, i och quist &amp; C: o, Sthlm.
Rt.
107 42. för studier, inackordering i vacker trakt af Värmland eller Dalarne (ev. Plats önskas helst i stad, hos ensam herre eller i konstnärsfamilj).
Svar märkt » B.
L. », Box 28, Simrishamn.
där husmoder saknas, med hjälp af jungfru sköta hemmet.
Gärna där 1 — 2 små barn finnas (exam, barn­ sköterska), något kunnig i sjukvård samt flera år skött större hushåll, äfven af färs van.
Svar till » E.
V. P. », Lidköping p. r. Rikstel.
Hindås.
Sj u ksköterska, mottager såväl friska som klena, ej examinerad med goda betyg, önskar smittosamt sjuka barn.
Skolunder­ arbete nu genast.
Svar till » Plikt­ visning, kindergarten och pianospel- trogen M. », Iduns exp f. v b- ning.
Kompetenta lärarinnor, öppet under julferierna.
Prospekt.
Tyra Rinman, Ex. sjuksköterska.
barnkär flicka önskar att som fa­ miljemedlem komma i präst- eller bättre landtbrukarehem inst.
jan., för att under god husmoders led­ ning lära sig ett välordnadt hems skötsel.
Lön önskas icke, däremot fritt vivre och tvätt samt helst eget rum.
Svar till » Martha », Iduns exp.
kunnig i matlagning, bakning o. s. v., önskar genast plats, helst i hem på landet, att där utföra en jungfrus sysslor.
Genomgått husmodersskola och förestått hushåll.
Tacksam för svar till » Bohusländska, 25 år », Iduns exp.
f. v. b. HERMODS Korrespondensinstitut Österg.
53 B. Dir. H.
S. Hermod, Malmö.
Iduns Expedition, Stockholm.
•
Professor PATRIK HAGLUNOS ajrmnastisk-Ortopedisk-Kirurgiska P rivatklinik.
8.T.
7025.
Stuieg 62, Stockholm.
S 1.5301.
För behandling af stodje oeh rörelseorga­ nens skador, siukdomar.defo rmileter och funklionsrubbningar.
o UMBARLIG \ I ALLA HEM!
D o k t o r H e ü m a n Kungs por s t pl.
2, Göteborg.
Tel. 45 46.
« Elektrislc betiandlïnq - 00000000000 * 0«0000, IDUNS KOKBOK (för nervsjukdomar och.
reumatiska åkommor).
D:r A. KARSTEN Medicinskt Elektricitets-, 6:TB UPPLAGAN UTKOMMEN PRIS KR.
6: - Ljus- och Röntgeninst itut Kungsgatan 60, STOCKHOLM.
Behandling af reumatiska åkommor ' Jemshögsby börjar sin väfkurs 15 jan.
Undervisning i finare och.
enklare matlagning, bakning, konservering, jämte väfnader, linne- och knuttöm.
knyppling m. m.
Prospekt mot dubbelt porto.
Selma Gustafsson, föreståndarinna.
Sjukgymnastik Massage ich Pedaçofisk Gvmnastik i ilip Holmqvists Gymnastikdirektörsexamen N. Allégat.
7, 1 &amp; 2 tr., Göteborg.
Grundat 885.
Rt.
21 27 &amp; 91 60 Främsta och största enskilda handelsläroverk i landets främsta handelsstad Egen läro- I verks hvp-ffnati N ' y kurs börjar den 14 sept.
Prosp.
gren.
Kapten J. Thulin.
LUND Platsförmedling safdel- raing med vidsträckta förbin­ delser.
Begär vårt 40 sid illusfr prosp Fröknarna Kugel bergs Göteborgs OLOFSFORS Fullständigaste ettåriga kurs i I Dala-Husby, 17 km.
fran Hedemora.
Doktor Erik VOn U ppsala.
Prospekt sändes på begäran.
Posiadr: Olofslors pr Dala Hu«bv.
Rr Da ' a-Hnshv S Karin n.
Ul ' a.
Küstelberg.
- I • ' vatten för erhållande af mjuk oeh kraftig hår- I växt (världsfabrikat).
Pris kr.
4,90 och 5,50 är dyr.
Största besparingen at såpa och arbete ' + porto.
Försändes di-!
skret.
uppnås vid tväit med tvättmaskinen Nästa årskurs börjar i Jan.
Begär utförligt prospekt!
j ' en?
Re f erenser: [vid 65 55 &lt; linasgatan Kaagsgatai Kontoret 21 66.
•••••iiiiiaiiaaiiiia Dräll dnkitygnr.
Lakanslårft.
Bahr, Bolstervar.
Handdukar.
JVLsttgångar.
Mangelduk.
Badkapptyff.
Hvlta o. kulörta Bomallityifir GÖTEBORG.
à oob I Bom ul Isartifclar.
: — — — — — — — —: L«v«rerar fullständiga dagligen använd gor an- siktshuden mjuk Jvh sam­ metslen oeh ä r säkert me- del mot nariga, röda och ™ s pruckna händer.
Pris2,50 l Parfym- oeh Kemikalieaffärer.
hvars nya vingsystem, som ingen annan tvättmaskin har, behandlar kläderna lika väl som vid försiktig handtvält.
Intyg, prospekt och bruksanvisning sändas gratis.
Skrit i dagl Flera lusen maskiner redan sålda och i dagligt bruk.
Fabriken Rurik.
Karlshamn.
m Utmärkta organ för annonsering i landsorten äro följande tidningar: Luleå: Norrfaotteiis-Kuriren.
Avesta: Avesta-Posten.
waimö Skånska Aftonbladet Borlänge: Borlänge Tidning.
Mariestad: Tidning för Skaraborgs län.
Arvika: Borås: gjjjs LOTTERI Eksjö: Engelholm: Eskilstuna: Eskilstuna-Kwiren.
Famn: Falu-Kufiren.
Gefie: Gefle-Posten.
Halmstad Sammanlagda vinstvärdei Hledemora: RiWrs 80,0001er *.
Hälsingborg: KVINNLIGA KONTORISTFÖRBUNDETS i Gîteborg De högsta viti * t * rn ?&gt;s värde ' Kr.
10,000; 4,000; 2,500; 2,500; 2,000; 1,500; 1,20«; 800; 700; 500 o. s. v. Var 10:de lott vinner!
Lotter säljas hos kollektörer i alla större städer eller kunna mot postförskott rekvireras från lotteriets vinstutställning och exp., Korsgatan 4, Göteborg, då avgift för porto och dragnings­ lista tillkommer.
Lottpris 2 kr.
Draping d.
15 dec Dröj e j a tt f örsäkra Eder o m lotter!
Härnösand Höganäs: Jönköping: Smålands Allehanda.
Mora: Norrköping: Nyköping: Nässjö: Oskarshamn: Oskarshamns Tidaingen Sköfde: Sundsvall: SnndMalls-Paslen.
TreHeborg: Uddevalla: Umeà: Ïasterbottens-Kuriren.
Uppsala: Visby: Kalmar: Karlskrona: Karlskrona ' Karlstad: Karlstads Västerås: lfestaanlands Ins Tidning.
Växiö: Ystad: Södra Katrine hoim: Ratrinehnlms-Kiirireii.
Örebro: Kristinehamn: Aosgarii-PoSteR.
Örnsköldsvik: Öfiisköldsviks-Pssten.
Landskrona Östersund: Jämtlands-Posten.
i Linköping: Östhammar EES-«:::::::;:::::: - 776 • Ï skjortor, hvtta 0 [ka i 6rta: lör Hotell, Restaurationer, Sjukhus, Badhus, Ångbåtar och Privathem samt flm H ti tat.vr b lar ».
, ^; «kjortor.
: a. a.
••••••••••••• GOO JUL Läsning i häl] och sflcluii En svensk symaskin till hvarje svenskt hem.
Med solid konstruktion förenar Husqvarna symaskin teknisk fulländning i utförandet.
D * n bttalmr Big / Mot grått här ocli mjäll Härmed meddelas att det utmärkta och.
sä mycket efterfrågade hårvatt- met mot grått hår, som förhindrar håraffall och f u l l s tä n d i g t borttager mjäll och som i öfver 40 års tid förts i Fanny Gelins Parfymmagasin, Malmtorgsgatan 5 Stholm » numera fås under adr.
Firma Fanny Grelin, N orrviken.
Riks tel. Norrviken 14.
Pris 5:50 fraktfritt.
Brod.
rUr.
Spitiar.
Flrdftffsydda &lt;tamM.d«rUäd.r, Dag- och oitl- Linneuppsättningar v Drottnings.
21.
S thlm.
/ (Mean (jdmawit) ^cbéole-c4jèm &amp; ••••••••&gt;•••••••••••••: Linne-!
Franska Parfymmaga- sinet, Hof leverantör, •••«••••••••Ml Butiken It 81.
Rikhaltigt urval af Damast- oeb Percal er.
Konvalescenthem för Barn, Gymnastiska Institut I ôCâjt fôrjtôr èderfuj^om Jîi.e {&lt;skyddarèdermed Lektioner i Einnesömnad, medför enligt kungl.
maj ris medgif- rande samma komp.
o. rättigheter Knr er på 2, 4 eller 8 veckor.
som en kurs vid Gymn.
Central­ Enstaka lektioner efter of verens kommelse.
For elever kan rum anskaffas.
institutet.
Karin Egnér.
Kursen 2-årig börjar den 15 sept.
R.
T 35 30.
Sïbvlleçatan 36.
Stockholm.
A T.
210 04 Prospekt på begäran gen.
D: r J. ii läsaret.
2u akademiskt och Arvedson: adr.
Oden ?.
1, Stockholm.
praktiskt utb Idade lärare.
500 elever årligen.
Års och terminskurser.
aflägges efter 2-årig kurs af kvinn-| •M Handelsinstitut Utförlig bankkurs med öf- liga elever vid n ngar i alla bankgöromål.
Sjukgymnastik och Massage (xxå ' Elfkullens Husmodersskola Doktor J. Arvedsons kars ^ueqtîartia A ^gmoßkin HVAR FINNES det någon bättre lottad familj, som.
för arf och eget vill.
taga ett års frisk och duktig gosse.
Svar emotses tacksamt till » Lina », Allm.
Tidningskont., Borås.
Finnes någon af Iduns läsarinnor, som innehar affär, men af en eller annan anledn.
önskar sluta därmed, så önskar re­ spektabel, affärsintresserad dam öf- vertaga densamma.
Svar till » Afiar — Framtid », Sv.
Telegramb., Örebro.
Red.
: E. MELANDER.
Gediget, intressant innehåll.
Fin utstyrsel.
Talrika, mäster­ liga illustrationer.
Ur det rik­ haltiga innehållet: Jul betraktelse.
— [Jr en jul­ predikan år 388.
— Jullegender: Kejsar Augusti syn.
Då barnet föddes.
Kristusbarnet i riddar- borgen m. m.
— Pojkar och flickor.
— Såg du gossen?
— Norrskenet över graven. — Nord­ spetsen och sydspetsen.
— När man reser.
— Kruseaiigt folk och okruserligt m. m.
Pris haft.
1,50, klotb.
2,25.
I varje bokh.
Hög rab.
i parti direkt från förlaget.
Bliv kommissionär!
Rekvirera från Lindälads Förlag, U ppsala.
Ny h ushållskurs 20 jan. — 20 april 1918.
Begär prospekt, öfverstinnan A. Hyltén-Cavallius, f. Frick, Sandvik, Smålands Burseryd.
Husmödrar!
Köp i tide!
30 ol.
krigsmärken kr.
1.
— 50 m a » 3.
— 150,, » » 20.
— [100 tyskakolonim.
» 20.- 1 (dessa m. stiga enormt). '
Kat.gralis.
Alla m. köpas.
500 alla olika 4.00, 1000-10, 2000-33 kr.
Köp torkade rönnbär till marmelader, geléer, bakverk m. m.
£ör vinterbehof.
Tjäders Fröhandel, 1 Stora Nygatan och 7 Oxtorgsgatan, S t o c k h o l m 2.
SRânka SamlelsliaBkia.
Fondmr 2 \ B50,Q00 kg anm.
Stockholmskontor: Årsenal » &amp; * * .9.
Filialer: \ Saderm.lm.tor« 8.
Stnregatan 32.
Spara på äggen i och använd Nornans lästpulver Försäijes i välsorterade affärer.
GråttCheviot-Strumpgarn I säljes i mindre poster mot post­ förskott till kr.
12:80 pr kg.
I Garnprof mot 10 öre i fri­ märken.
Kristinedals, Lidköping.
Uthyr kassatack.
Emottager värdehandlingar l Dppit Biler slu tzt förvar.
Fondafdelnlnx.
K •••• (ack.
I dun utgifves denna veck * i A och B. Vrahelmsaona Boktr.
A.
- B., Stockholm 1917.
