# ID: svediakorp-per2293
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 25,763
# sentences: 1,809
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 45 H6 n fiJ A.
30:DE Å RG.
LOSNUMMER: 20 ORE.
UPPLÅGA A.
I LLCJST RtRA D [^ T I D N I N G FO R • KV IN N AN i OCH • H EM M ET!
IFRITHIOF H ELLBERG SÖNDAGEN DEN 4 NOVEMBER 1917.
11UFVUDRED AKTOR: RED.-SEKRETERARE: ERNST HÖGMAN.
ELISABETH KREY-LANGE.
Doktorn och doktorinnan Samuel Hybbinette med sonen Styrbjörn i makarnas hem.
— Foto för Idun af E.
Holmen.
Hos sdngardofiforn Samuef Hyßßinetfe.
- DA ' A ' INTE BRA, DÄ ' K INTE BRA, låter en gråtande barnröst och ljudet tränger in genom de öppna dörrarna till doktor Hybbinettes salong, där Idun sitter och vän­ tar på audiens.
.
— Hvad är det som inte är bra, hörs nu en manlig stämma, armen?
Â, jaså, hatten, hatten, nå, det förändrar saken.
Dessa repliker bakom scenen utgöra slutet på ett litet d rama, som nyss utspelats i d ok­ tor Hybbinettes operationsrum.
En liten flicka af flyktingshopen i Stockholm hade fått ar­ men ur led och hennes oroliga mamma skyndade raka vägen till doktor Hybbinette på söndagsförmiddagen.
Så få vi en liten inblick i den strängt upptagne doktorns lif, innan vi ens ha sett honom, och då han småskrattande kommer in i salongen efter en sista vänlig förmaning till den lilla be­ hagsjuka evadotterns mamma kan man inte låta bli att tänka på att doktor Hybbinette hör till dessa popularitetens favoriter, kring hvilka en legendkrans så småningom bun­ dits.
Hans fenomenala stämma och fenome­ nala förmåga som kirurg, de underbara ku­ rer han utfört och de svindlande gager han erbjudits i de flesta af Europas hufvudstä- der, om han ville ta engagemang vid någon operascen, allt det där har hela världen reda på.
Och så är det till på köpet sant, det mesta som berättas!
Här sitter nu doktor Hybbinette med sin unga vackra doktorinna och de försöka sig på en finsiktning af hvad som kan vara af intresse för en större allmänhet att veta om doktorn.
Resultatet, som de komma till nä­ stan omedelbart, är att '.
' folk vet ju allting om oss! "
ning åt rödt vid horisonten, där kyrkor och Doktor Hybbinette har inie hållii räkning huskonturer redan mörknade.
— Stockholm på hur många välgörénheiskonserter han ä r vackert!
bröt Kurt tystnaden.
sjungit vid under årens lopp och det är Af GURLI HERTZMAN-ERICSON.
Alla himlens nyanser återspeglades i vatt­ skada, det skulle nog blifvit ett aktnings- VI HADE SAMLATS I EN KAMRATKULA net o ch blandades som färgerna på en palett värdt tal, förmodligen fyrsiffrigt.
Men sälja sin sång och uppge sitt yrke som läkare har uppe på Söder för att fira Kurt W inters hem­ till ett kaos af strålbrytningar.
Båtarna hade han inte ens af de mest storslagna erbju­ komst.
Resterna af festmiddagen voro un- redan tändt sina lanternor och det stora danden kunnat förmå sig till.
En italiensk danplockade i ateljéns mörkaste hörn, och skeppsskrofvet utanför Kastellholmen försto­ sånglärarinna af rang, som utbildade fru nu sutfo vi omkring den öppna, grofputsade rades af skymningen till gigantiska propor­ Hybbinettes röst, hade förgäfves försökt öf- spisen och med världens vackraste utsikt in­ tioner.
Ingen besvarade Kurts utrop.
Det var ett vertala hennes man att gå in vid scenen.
om synhåll.
Kurt hade gått omkring och synat studi­ längesedan erkändt faktum, och vi brukade Hon var så öfver all beskrifning hänförd af doktorns röst, då hon hörde den.
Men inga erna på väggarna och stannade framför fön­ inte banalisera skönheten genom att idissla öfvertalningar hjälpte och.
till sist tycktes stret med händerna i kavajfickorna.
I den den.
Med Kurt var det en annan sak.
Han hon uppge hoppet.
Men då den underbare lilla, halft förvildade täppan med sina kno­ hade varit borta ett år, och efter skyttegraf- doktorn och hans fru lämnat henne för sista tiga aplar lyste de nyutspruckna buskarna varnas mörker och fältlifvets tröstlösa en­ gången för att fara hem till sitt aflägsna och marken var hvit af äppelblom.
Himlen formighet, där ledsnaden utfyllde intervaller­ land, fick hon en idé.
Hon störtade ut efter hade musslans opalskiftning med en drag- na, måste Stockholm i vårskymning verka som en uppenbarelse.
dem i trappan och ropade med Han hade alltså fått nog, Kurt.
sin höga klingande röst, som gaf Kanske kommit till insikt om att eko i d et gamla palatsets väldiga världsplanen icke ändrades ge­ förstuga: nom att han stack ihjäl några — Monsieur et Madame, engelsmän mer eller mindre.
Han il faut fabriquer un té­ hade besjälats af den tyska an­ nor!
Ren som ett aflägsei minne i höstsolsdag som nu dör dan och den germanska samhö­ Om det nu är le ténor, som svinna dungar och gårdar i skymningen nedanför — righeten under studieåren i Düs­ ljuslockig och knubbig sitter vid seldorf, ett lättantändligt offer sin mammas och pappas sida i bygden vi lyckligt sett lysa ännu en — si sta?
— gå ng för samma suggestion, som dref lille Styrbjörns gestalt är icke långt bakom stadens murar här från vår stadsbalkong.
tusentals soldater till anfall mot godt att afgöra än, men nog sö­ hvarandra.
Hans förnuft hade ker han öfverrösta både sin Tycker du icke dig känna en andning af sorgset farväl haft en mycket ringa del i hans pappas och sin mammas sång, ute från vida marker, som bundif med kärlek vår själ?
beslut.
Känslorna voro i svall­ berättar hans mamma, och fast — Som marens sagorike, sluter det icke sin port ning, hans hjärta klappade för han inte för tillfället är dispone­ åter för drömmarbarnen som det så ofta gjort?
kamraterna därnere, och detta, rad att sjunga för den främman­ plus en god portion svensk äfven - de tanten, så kan han redan Smyger din hand sig i min, och med vemod bräddad din blick tyrslusta, dref honom att skaffa många små visor.
sig ett pass och skynda till f ron­ Det är tid för doktorn att se vill i mitt öga läsa tröst för den syn som gick: ten.
till sina patienter, men innan vi — Ja, nu tör vinter nalkas, mörker och dyster tid.
Vi hade väntat att få se hans lämna detta konstnärshem, där Slutna i ensamhet nära ska ' åter vi kämpa vår strid.
skissbok full af spännande de­ äfven en stor läkare är inhyst, taljer: skyttegrafvarnas mull­ inviger oss doktor Hybbinette i Låt oss till vintern vigas vid eldens renande ljus, vadsgångar, stridernas rasande en af sina svagheter.
Som alla skingra med brasans låga köldskuggan i vårt hus, taifun, de stupades förvridna an­ storheter har han sin hobby, och liksom vi skingrat den fordom vid vandringslägret en gång, letsdrag.
Lifvets mest skräck­ den heter vackra mattor.
Det fyllda scener tvingade inpå vår finns icke så få af den sorten i möta med heliga makter mörkret: med eld och sång!
syn.
Men boken var tom.
• En våningen, — en del har doktorn massa hvita blad som vi blädd­ fiskat upp på sina många resor rade igenom utan att förstå.
— — o ch han har för dem den till- Hur kunde du låta ett sådant till­ gifvenhet, som endast den verk­ Ser du hur klyftans väldiga skuggor dansa och fly, fälle gå dig ur händerna?
lige mattkännaren kan förstå.
Här inne från svarta skogen hör stråtdjurens klagogny!
Han ryckte endast på axlarna.
är nu en från Bokhara, som kan­ Lurande rundt omkring oss kyliga höstnatten lagt ske ligger hans hjärta närmast, — Nu skulle jag kanske kunna tungt sin dödningehand på bröllopssommarens prakt ... men så är den också utsökt i sin a det, men inte då.
Inte när man har det inpå sig.
milda, varma färgtoner.
Vida vägar vi vandrat sjunkit i dunkel ner, Och som jag s att där med Kurt När vi skiljts från doktor Hybbi­ töckenhöljd ligger leden, som morgondagen oss ger ... Winters tomma skissbok på mitt nette och hans älskvärda fru, knä, tyckte jag att de hvita bla­ dyker ett minne upp från före­ Hvar vi vår vinterhärd reda, hvar vintervistet skall tas — den talade ett tydligare språk gående långt tillbaka liggande tänkte vi mycket på det under sommarens lekar och ras?
än någon realistisk bataljmålning journalistiska upplefvelser.
Det skulle förmått.
Jag satte dem i är ute på Eugeniahemmet och fö­ Sjönk du ej ofta dödstrött till ro mot nattlägrets ris, förbindelse med hans eget an­ reståndarinnan, som visat nyan­ fruktande före gryning bli ylande rofdjurets spis — siktsuttryck, och jag förstod, att läggningarna, kommer att nämna Knöt jag kring nötta vapnet sårad och tröttad hand, hvad människan känner djupas!, hemmets läkare.
icke vågande lycka ögat från härdens brand ... af förtviflan, smärta eller fröjd, — Man skulle kanske tycka, det måste för den oinvigde förbli säger hon, att dessa stackare på Var det för tusen år sen — — — v ar det icke i går, en bok med blanka blad.
Där Eugeniahemmef icke betydde så lifvet trycker sitt djupaste inse­ mycket, att de kunde experimen­ som du vid lägerelden läkte mitt sinn ', mitt sår, gel, räcka orden och uttrycks­ teras med i vetenskapens intres­ gaf mig för bräckliga värnet ömhet och godhet huldt, medlen icke till.
se, men aldrig att doktor Hybbi- fastän ditt eget lif var af smärta och vemod fullt ... Här sutto vi och kannstöple nette skulle ens drömma om nå­ om möjligheterna till fred, reso­ got sådant.
Han är lika öm om Kom vi ur skuggornas skog omsider — ur motgångens år — nerade kallt och objektivt om dem som om de vore hans egna vet vi hvart ödsliga vägen åter mot natten nu går? ...
den framstöten och den, ty att barn!
entusiasmeras för den ena eller Kom då, min vän, som fordom vid lägerelden en gång Sådan är sångdoktorns popu­ andra sidan, det orkade vi inte laritet, fotad på många tack­ möta med vigda makter vi mörkret: med eld och sång!
längre, medan han där borta va­ samma hjärtans oskrymtade till- OTTO LUNDH.
rit midt i den helveteseld, som vi gifvenhef.
endast glimtvis anade, undfått ETH.
K. sitt elddop och förvandlats till en Talismanen.
Vid den första brasan.
Prenumerationspris: Vanliga upplagan; Helt år Halft år Kvartal Månad I Praktupplagan: Kr.
7.50 Helt år » 3.90, Halft år » 2.50 Kvartal » 1. — | Månad Kr.
9.50 » 5. — » 2.50 » 1.25 j IduilS byrå OCh expedition, MâstlSamueïg.
45.
Redaktionen: Riks 16 46.
Allm.
98 03.
Expeditionen: Riks 16 46.
Allm 61 47.
Kl. 9 — 5 Kl. 10 — 4.
Red.
Högman: Riks 86 60.
Allm.
4 02.
Annonskont.
: Riks 16 46 Allm.
61 47.
Kl. 9 — 5 Kl. 11 — 1.
Riks 86 59.
Allm.
43 04.
" Verkst.
direktören kl. 11 — 1.
Annonspris: Pr millimeter enkel soalt: 30 öre efter text.
I Utländska annonser: 35 öre å. t extsida.
35 öre efter text 40 öre 20o / o för höjning för sär- å textsida, 20 % förh.
skild t begärd plats, ' «för särsk.
begärd plats.
annan än vi.
Ty det stod inte till att bort- resonnera.
Han var en främling för oss, isolerad genom en mystisk mur, som reste sig mellan hans själslif och vårt.
Han hade varit därborta vid evighetens strand, fast böljeslagen åter sköljt honom ut på djupet, han hade sett och uppleft sådant, som vi endast erfarit genom tidningar eller böcker, och han var en märkt man.
Jag såg det på de nålhvassa rynkorna i pannan, på den frånvarande blicken och på läpparnas hårda linje.
Ansiktet hvilade inte ens nu, när han stod och såg ut öfver staden och vatt­ net med konstnärens känsliga öga för valö­ rer.
Han var endast endels med oss.
Han såg syner, som vi infe kunde se.
En häxdans af kämpande kroppar, som skulle förfölja ho­ nom till ha ns sista stund.
Den glada omedel­ barheten var borta.
Det märkte vi r edan un­ der middagen, men förändringen satt djupare än så.
Den lilla flickan, som var hans iro- lofvade, följde honom ängsligt med blicken.
Hon kände att det fanns afgrunder, dit inte ens hennes kärlek nådde, och hennes ögon fingo ett utryck af plågsam ovisshet.
Det var något obeskrifligf vekt och rörande öfver hennes drag, något af den första vårdagens snabba, ljusa skiftningar.
Med en suck vän­ de hon sig åter mot Paul, som hållit ett an­ förande om den moderna konsten.
Hon förs tod den inte, sade hon enke lt.
Hon älskade sin hembygds konstnärer.
En gam­ mal korsvirkesgård, som låg och • drömde på slätten, pilarnas fantastiska inslag i la nd­ skapet och de stora, enkla linjerna af jord och himmel.
Hon sade det med sådan öfvertygelse att Paul förstummades, och vi andra dolde våra skeptiska miner.
Då kom Kurt fram till oss.
Han rörde om i elden och lågorna fladdrade upp med ett muntert sprakande.
Det var när han böjde sig ned som jag lade märke till e n underlig berlock i h ans urkedja, och då han satte sig bredvid mig, b ad jag a tt få fa den i när mare skärskådande- Hans ansikte fick ett sådant besynnerligt uttryck, att jag genast ångrade min nyfikenhet, men han lösgjorde under tystnad berlocken från sin u rkedja och räckte mig den.
Sedan tände han en cigarett Jag synade den lilla tingeste n, som jag höll i min hand och beundrade den konstskick­ lighet m ed hvilken arbetet blifvit uffördt, utan att kunna bli klok på hvad det egentligen skulle föreställa.
Närmast liknade det till formen ett horn, Ljungby horn och pipa, flög det mig i tankarna, och dess konsisfens var någon grumlig, hornartad materia med svag opalglans.
Upptill var hornet orneradt med konstnärligt utförda guldsirater.
Det var nå­ got egendomligt och hemlighetsfullt med tin­ gesten som fascinerade.
— Nå, ser ni infe hvad det är?
frågade Kurt, sedan han dragit några bloss på ci­ garetten.
Kamraterna hade samlat sig omkring mig, och röken från deras pipor och cigaretter insvepe mig i eft moln.
— Det är någon besynnerlig stenart.
— Nej, inte sten, snarare horn, färgen är grumlig.
Berlocken vandrade ur hand i hand, men Kurt endast skakade på hufvudet åt våra gissningar.
Han satt som en mörk, hemlighetsfull buddhabild med korslagda ben, plötsligt kom det lif i dragen, han kastade cigarret­ ten och utbrast: — Den där tingesten har kostat många människor lifvet.
Ändtligen hade vi spårat upp något afjjj / döde skotten kom fram till bädden och stir- intresse.
Kurts talförhet, som varit förseg-,, rade på mig med sitf ena öga.
lad med sju insegel, hade låtits upp.
Vi ha de - — Hv ad vill du?
frågade jag,, jag har al­ ju väntat krigsskildringar och upplefvelser, drig gjort dig något ondt.
som i realistisk styrka skulle överträffat — Du har min talisman, sade han, tiger- de röfvarromaner vi slukat i vår ungdom.
klon från Bengalens grymmaste tiger, som Detta gaf uppslag till något ännu bättre, kostat hundratals människor lifvet och som en dröm, en saga, en glimt från äfventyrens en indisk yogi invigt.
Tre gånger får du ön­ ska, och dina önskningar skola gå i upp­ värld.
— Berätta!
ropade vi med en mun.
fyllelse, men sedan återtar jag mitt lån.
Timman var som skapad för förtroliga Och så försvann han.
Alldeles som rin­ meddelanden.
Skymningen stod buteljgrön gens ande i Tu sen och en natt.
mot rutorna och vildapelns grenar sopade Vi su tto ljudlöst tysta, men den lilla sk ån­ öfver takpannorna, medan elden ömsom fal­ ska flickan andades hörbart och hennes an­ nade, ömsom sprack ut i he ktiskt röda flam­ sikte var blekt.
— Naturligtvis v ar def feberfantasier, sade mor.
Kurt satte sig tillrätta i stolen.
Paul, hvad skulle det varit annars.
— Att ni som åtminstone gått igenom fem Men tonfallet var inte öfvertygande.
Det klasser i läroverk och läst biologi inte ge­ hemlighetsfulla hade slagit sin figerklo i o ss.
nast såg att det är en tigerklo, sade han.
— Har du önskat något?
undrade en röst, Men, fortsatie han, inte någon vanlig tiger, som sväfvade på målet.
utan den farligaste, grymmaste och mest Vår moderne Aladdin smålog.
Vi sågo blodtörstiga af alla Bengalens tigrar.
hans tänder blänka.
Vi kände alla en rysning af välbehag.
— Hvad skulle du själf gjort i s amma be­ — Men hvarifrån har du fått den?
lägenhet?
Vi vär jer oss mot det öfvematur- liga, vi stöter det ifrån oss, vi 1er s keptiskt — Ja, d et har sin historia.
Han försjönk åter i tystnad, och ansiktet och öfverlägset, men under det vi 1er, sitter fick sa mma frånvarande uttryck som jag f örr tviflet på lur i vårt hjärta.
Om också för­ ståndet kittar ihop alla hål, finner öfvertron varit i tillfälle att iakttaga.
alltid en springa att tränga igenom.
Natur­ — Be rätta mera, Kurt.
Hon smög sig intill honom, ifrig som ett ligtvis önskade jag.
Första gången var det barn att få höra en saga och möjligen med då professorerna påstod att jag a ldrig skulle skymten af en aning att hans berättelse få tillbaka min syn, men nu ser jag i alla skulle lämna henne nyckeln till en hemlig fall lika bra som någon af er.
Andra gån­ gen önskade jag att hinna hem till min fars chifferskrift.
— I ngen af er försfår hvad det vill s äga, dödsbädd.
.. sade han, som om han upptagit en afbruten — Och tredje gången, afbröt flickan and­ tanketråd, ingen som inte själf varit med.
löst.
Engelsmänen kallar det a beastly business — Det var då jag mötte dig.
och det har de rätt i, m en ord kan ändå al­ — Â Kurt, du skulle sparat den fredje drig uttrycka hvad vi menar.
Jag vet bara önskningen.
Nu kan han hämta tillbaka sitt att jag förr dödar mig än aft jag går ut i lån.
— Lilla t oka, han lät handen glida genom det igen.
Man tror att det är modet, äran och fosterlandskärleken, men det är mjuka hennes hår, där han nu är, därifrån vänder kroppar att trampa på, det är blodet och ingen tillbaka.
stanken, det är skrik, som ännu skär i mina Hon lutade sig tyst intill honom, och vi öron.
Vet ni hvad det vill sä ga att rensa en andra, som inte ville st öra stämningen, hade skytiegraf?
Vet ni hva d faggtrådssiängsel vill ingenting att tillfoga.
säga?
Har ni sett sprattlande flugor fastna Vi bolmade på våra pipor medan elden i män niskospindlarnas nät?
— — Jag vet inte långsamt brann ned och vårnattens ljusa hur jag kom igenom det, men vi fick tillbaka skymning fyllde rummet. — — — Några dager senare möttes Kurt och jag skyttegrafven, och när jag se dan letade efter min kappa, fick jag se att det låg en död vid Centralstationen.
Vi skulle resa ned till skotte inrullad i den.
Det var månljust den västkusten på ett par veckor och vara flitiga.
kvällen och hans drag etsade sig fast i mitt Vi voro nere så godt som i s ista minuten, minne.
Han hade rödt hår, och det ena ögat stadsbudet skyndade före med våra väskor stirrade emot mig.
Han måste ha varit en­ och målarskrin, och sedan vi v äl kommit in i ögd.
Vid munnen upptäckte jag ärret efter kupén, blåstes tåget af.
Kurt kastade upp ett svärdshugg.
Kroppen var redan kall och våra effekter på näthyllan och jag torkade stvf, jag rullade helt kallblodigt ut den ur svetten ur pannan.
Det var en 2:dra klas­ kappan och återtog min eg endom, men sam­ sens rökkupé och vi hade endast en med­ tidigt fastnade mina fingrar i en smal guld­ passagerare.
Han upptog fönsterplatsen kedja, vid hvilken den här talismanen var midt emot mig och satt fördjupad i en tid­ fäst.
Efter alla sinnesrörelser gick jag i ett ning.
jag ägnade honom ingen uppmärk­ halft medvetslöst tillstånd, men innan jag samhet.
Svenskens djupt rotade skygghet somnade stoppade jag ned tingesten i min gjorde att jag helst isolerade mig på järn­ bröstficka.
Sedan har jag ailltid burit den vägsresor, och dessutom hade jag redan sällskap.
Steg mannen a f i Katrineholm eller på mig.
Äter t ystnade han.
— Men, var det någon som invände, hur Laxå kunde vi disponera de två sofforna för kunde du veta att det var en tigerklo, och egen räkning, om turen var god.
att den grymmaste och mest blodtörstiga Jag hade försett mig med några tidningar, tiger i Bengalen varit ägare fill den?
och sedan jag ögnat igenom rubrikerna på Kurt liknad e ett urverk, som dras upp.
Han första sidan, började jag som vanligt rela­ tera världshändelserna, då jag plötsligt fick var åter inställd till en ny melodi.
— Det var en dröm jag hade ett par vec­ känna Kurt Winters hand i ett krampaktigt kor senare.
Jag vet förresten inte om det grepp om mitt knä.
Hans ansikte var hvitf var en dröm, men jag låg intagen på ett fält­ som limfärg och blicken stirrade skräcksla­ sjukhus, hade fått ett skottsår i pannan, och gen på passageraren midt emot, som låtit man påstod att jag legat i feberfantasier.
tidningen sjunka.
Ett ögonblick var tillräckligt.
Emellertid minns jag alldeles tydligt att den Klädningar, Blusar, Kappor till Kemisk Tvätt- • ning eller Färgning, Gardiner, Möbeltyger,Kud- j __ dar m. m. rengöras snabbt och omsorgsfullt hos: mM A.-B.
C.
0.
Borgs söners Fabriker LUND.
!
• * « Kungl.
Hof|uvelerare ANDERSON Prima Nysilfver Praktkatalog grati » och franco Stockholm och Göteborg, i
Jag kände så väl igen ho­ nom som om hans bild alltid varit inristad på mina ögons näthinnor.
Det röda håret, det ena, klarblå ögat och ärret vid mungipan samt den omiss­ kännliga skottska typen.
Drömde jag, eller var jag vaken?
Det var barndomens oreson­ liga spökrädsla, som kom kry­ pande öfver mig.
En känsla, som förlamade alla nervcen­ tra.
I samm a ögonblick rusade tåget in i Liljeholmstunneln, och det blef nattsvart mörker omkring oss.
Ännu kände jag Kurt Winters krampaktiga grepp om min knäskål, men ingen af oss rörde sig.
Ingen af oss yttrade ett ord.
Sekunderna tycktes mig som timmar.
Ändtligen ljusnade det, rökskyarna böljade förbi fönstret och dagsljuset strömmade in.
Platsen midi emot oss var tom.
Hade jag varit offer för en hallucination, eller var suggestionens makt så stark, att Kurt Win­ ters fantasiskapelse kunde manifesteras för min syn?
Jag kände samma befrielse som då man vaknar upp ur en mardröm och var nästan färdig att skratta åt min oresonliga rädsla nyss.
Men Kurts ansikte var lika hvitt, och jag såg att hans panna var fuktig af svett- pärlor.
— Han har tagit den, hviskade han och pekade på sin tomma urkedja.
Jag uppreste mig m ot det vanvetliga i t an­ ken.
Att något sådant kunde inträffa i vår nyktra tid i en järnvägskupé på västra stam­ banan.
En förvillande likhet hade upprört Kurt, berlocken hade han naturligtvis tap­ pat förut och mannen, som blifvit störd af vårt prat, hade i s kydd af mörkret sökt upp en annan kupé.
Det var på så sätt alla öfver- naturliga historier kommo till.
Man samman­ band omständigheter, som inte hade med hvarandra att skaffa.
Jag ville stöta det öfvernaturliga ifrån mig, men det satt på lur med smala, lysande rofdjursögon och väntade på springan, som skulle släppa det igenom.
Kurt Winter och jag kommo aldrig til l västkusten.
Han måste stanna på ett hvilo- hem i Göteborg, och det drog om månader, innan han öfvervann chocken.
Själf står jag alltjämt tviflande mellan ve­ tenskap och övertro, frågande mig om den varit en dörr, som slagits upp till den värld, som för oss verklighetsmänniskor så sällan låtes upp, eller om det hela blott varit en slumpens och tillfälligheternas blinda lek.
Krigsinvalidemas rast i Ö rebro.
På resa genom vårt land ha krigsinvaliderna vid sin ankomst till Ö rebro uppvaktats af Kungl.
Lit- regementets grenadierers musikkår under ledning af uppvaktningarnas initiativtagare löjtnant Gustaf Björkgvisf.
Dessa uppvaktningar ha pågått sedan 1915 o ch i regel ett par gånger i veckan.
1.
Ett ryss-tåg.
2.
Musiklöjtnant Gustaf Björkgvist.
3.
Tåg med tyskar och österrikare.
4.
Ofverläkare Ekroth hyllas vid Halsbergs station af tyska och österrikisk-ungerska delegerade i anledning af hans sista resa med invalidtåget.
È. Sjögvist, foto.
Är Luther tråkig?
EN VÂN UTMANADE MIG EN GÅNG MED det nonchalanta yttrandet: — Jag tycker Luther är en gammal rätt ledsam figur.
Då ville jag svara med tillbörlig grofhet: — Åh hut!
Antingen menade du infe hvad du sade, eller också är du förstockadt obildad i äm­ net.
ja, jag vet ju, att du snarare är öfverkulfive- rad, blaserad på det hela taget.
Att jag ändå har lite hopp om dig, beror på, att jag tvärs igenom din franska ironi spårat något af d ' en äkta huma­ nisten, konstnären och sanningssökaren.
Hvad annat man må beskylla Luther för, men tråkig är han inte!
jag kan förstå, att Luther för en del bleka indi­ vider är för groiflemmad, han har så buskiga ögonbryn, hans modiga tal är dem för bastant.
Men tråkig — du säger def som en utmaning, för att jag skall få en hälsosam harm i mitt för­ svarstal.
— Handen på hjärtat, har du aldrig suckat öfver katekesläxan?
— H anden på hjärtat, var verkligen lillkateke- sen s å betungande som ynkandet ville få oss att tro?
jag hörde en gång en föreläsning i e tik af pro­ fessor W. Herrmann, Marburg, där han på ett - 716 - nästan pardoxalt sätt betonade, att arbetet måste blifva oss rätt surf (recht sauer), om det skall hafva sedligt värde.
Han ville väl ej därmed säga, att vi skulle vara riktigt sura under vårt arbete.
Emellertid vill jag erkänna, att alla utantill-läxor i min barndom gjorde mig — någon — plåga.
Hur har dock icke klagan öfver " det själlösa kaiekesplugget " själf blifvit en inpluggad fras i modern barnavård!
Var det b a r a Luthers H v a di ä r det?
som lär­ des utantill?
Var det inte också grammatikregler med exempel och undantag och — e nligt den " imi- fativa " språkmetoden fordrades hela eller halfva sidor tyska, franska, engelska ofta skäligen själ-lösa texter utantill.
Nu tror jag visst, att en del af detta plugg hade sitt värde, men inte blef katekesplugget det värsta plug­ get, om man ville vara ärlig.
Det var också geo­ grafiska namn i massa och årtal i historien, som måste pluggas in.
Och formler i fysik och ke­ mi, s atser i Euklides etc?
Var då inte det också tråkigt (— besvärligt) att lära sticka afvigt och rätt utan att tappa maskor?
Och forma likadana bok- stäfver i välskrifningsbokens långa rader?
Hvad fick man utan besvär?
|ag har tagit mig det omoderna orådet före att försvara katekesplugget, men har jag därmed bevisat, att Luther ej är tråkig?
jag har bara i förbigående sagt, att utantillärandet — so m, ofta för begåfvade barn — är påkostande, icke in­ skränker sig till katekesen.
— — Hur skulle en man med så genial begåfning, så­ dan glöd och sådan humor som Luther kunna vara tråkig!
Ett par drag vill jag erinra om.
Se Luther vid diisputationen i Leipzig en tidig julimorgon 1519!
Doktor Eck, laddad med kyrko­ fädernas utsagor, lärdomshögfärdig och dispyt- lysten, står i ena katedern, som prydes af ett schabrak med drakdödaren Georgs bild.
I den andra katedern med skyddshelgonet Martins bild står Martin Luther tvid denna tid ännu af stu­ dier och späkningar " så utmärglad, att man nä­ stan kan räkna benen i hans kropp ").
Han håller i handen en doftande blombukett, och medan Eck under stigande raseri häfdar påfvedömets gu­ domliga ursprung — h vad gör Luther?
Han luk­ tar på blommorna.
Ar det inte festligt?
En engelsman, som satt till bords hos Luther, sade, att han gärna ville lära sig tyska.
" Då skall ni få min hustru fill informator, hon kan ty­ ska språket och är så vältalig, att hon vida öfver- fräffar mig i den konsten ", svarade Luther.
Under pestepide­ mien i Wittenberg bief Luther uppma­ nad att lämna staden men han stannade kvar, " om inte annat, så för det monstrum fruktan hos folket. "
* Hårdi grep det ho­ nom, när hans lilla dotter Magdalena dog.
Men då be- grafningsgästerna be­ klagade sorgen, sade han: " jag har fått skicka ett helgon till himmelen.
En sådan död skulle jag gärna dö i denna stund. "
Ännu några Luther- ord: — Musik är en be- dröfvad människas bästa vederkvickel­ se.
— — Af öfningar till tidsfördrif tycker jag bäst om musik och ridderlig fäktkonst, eme­ dan musiken fördrifver bekymmer och melanko­ liska tankar, tornering ger kroppen hälsa och sköna lemmar.
* Om vår Herre Gud inte förstode skämt, så ville jag infe komma till himlen.
* Trösteligen och friskt må man sätta allt på spel, som världen kan taga ifrån en!
Lifvets bo­ ningar äro mycket rymligare än dödens.
Norrländska folkskolebarn på lafinsamling.
AF ALLA DE 1NKNAPPN1NGAR, SOM VI I dessa bistra tider måste underkasta oss, är sä­ kerligen ingen så svår att foga sig i, som den re­ dan nu kännbara och alltmera hotande bristen på mjölk och smör.
Vårt land kan ej frambringa nödvändigt foder åt den mängd boskap vi be- höfva för en tillräcklig tillgång på dessa produk­ ter; och allt flera af ladugårdarnas bås stå tomma.
Men ha dock alla de egna möjligheterna ut­ nyttjats?
Att de inte ha det, som på så många Ingen människa dör af arbete.
Men genom att gå lat och ledig kan folk mista lif oc h lem.
Män­ niskan är född till att arbeta, som fågeln till att flyga.
Manuskript och bref af redaktionell natur torde alllid adresseras till R edaktionen af Idun, ej till n ågon särskild medlem af densamma.
Det torde väl äfven blifva dem till et t kärt min­ ne för lifvet den gången, då de som små hjälpte till at t samla nödfoder — en af dessa många ut­ vägar, som kunna stå oss till buds för att hålla vårt Sverige oberoende.
Att lafinsamlingen i Västernorrlands län gått med sådan framgång, beror nog ej minst på frö­ ken Kroons outtröttliga energi och hennes förmå­ ga, att väcka och entusiasmera — en förmåga, som hon otaliga gånger förut under sin verksam­ het i l änet gifvit prof på — än under sina studie- färder med allmogens kvinnor, än vid sitt mång- fresfande yrkesutöfvande.
Tyskarna veta något om Luthers värdefulla Gemüt.
Äfven en respektlös herre som Hein­ rich Heine bekänner om Luthers dikter, att de äro " utomordentligt melodiska " och att de likna " än en blomma som växer på klippan, än en må- nestråle som darrar öfver det upprörda hafvei. "
Hur onödigt att försvara denne hjälte!
Luther seglar i sto rm, i motvind, i m edvind, all­ tid med spända segel.
Odjur ser han i vågornas botten, i luften, i vatfensvalllet, i själfva båten — Djäfvulen, Världen, Köttet — men han tvekar icke om kursen, då han har Mästaren med i skeppet.
Felfri var Luther icke, o ch ansåg sig allra minst själf för helig.
Men har man aldrig så litet gjort personlig bekantskap med germanernas fros- hjälte, vågar man påstå, att han är raka motsat­ sen till — trå kig.
AMALIA BJÖRCK.
För att ej behöfva ta en alltför dyr ar­ betskraft från jord­ bruket skulle lafin­ samlingen utföras af folkskolornas barn.
Färden gick nu från socken till socken, där inledande möten med föredrag höllos och - se ' n vidare till de olika skolorna.
Och öfveratllt har det ovanliga extra­ arbetet ute i skog och mark utförts med förtjusning af barnen och med stort intresse af lärarna.
De senare ha ej haft den minst ansvars­ fulla delen däraf, ty de ha haft på sin lott att uppväga och hålla reda på, hvad hvar och en plockat.
Och huru mycket således hvar och en skulle få som lön för mö­ dan.
Ty betalt skulle de få.
Och under dessa lafplockningsdagar — vanligen två vid hvarje skola — var det många barn som arbetat ihop åtskilliga kronor åt sig.
Det var inte heller små massor, som under dessa dagar samladtes in, som i. ex. vid Gustafsbergs skola utanför Sundtevaill, som insamlade inte mindre än 9,000 kg.
laf.
Slutsum­ man af de deltagande skolornas arbete där i lä­ net var omkring 200,000 kg.
Och huru gärna bar­ nen själfva deltogo i detta arbete Kan man för­ stå då man hör, hur en liten femåring först gick hela två mil för.
att få vara med och sen plockade ihop 50 k g. laf.
Men så är hon också skånska till börden med sin hembygds jordbruksintressen i blodet, intres­ sen, som ju böra bli fruktbärande, då de såsom här bäras af kunskap och intelligens.
Fröken Anna Kroon, ledarinna af lafinsam­ lingen.
andra områden i det här landet, visar sig tyd­ ligt nog genom upplysningar från Folkhushåll- ningskommissionen till olika län att genom insam­ ling af renlaf åstadkomma ökning af foderför­ rådet, en uppmaning, som kanske gifvits och följts i elfte timmen.
På ett håll har den dock ledt både till efter­ följd och ett gifvande arbetsresultat, och det är i Västernorrlands län.
Den som här fått i uppdrag att leda och ordna lafinsamlingen är länsmejerskan fröken Anna Kroon som, genom sin ingående kännedom om såväl bygd som folk, varit synnerligen lämplig för uppgiften.
Och någon lätt uppgift var ej detta, särskildt under nuvarande kommunikationsför­ hållanden.
- 717 - Hvad nu den igångsatta lafinsamlingen beträf­ far, så får den ju befraktas som ett experiment, då det slutliga resultatet ej kan bedömas, förrän man sett i hvilken omfattning den bedrifvits, och huruvida jordbrukarna bry sig om att använda det ovanliga hjälpfodret.
Det har dock försökts på sina håll och med godï resultat.
Så har man t. ex. vid e n mönsterladugård i M e­ delpad kommit till den erfarenheten, att kreatu­ ren — ehuru först föga hågade på den nya fö­ dan, hvarunder naturligtvis äfven mjölkmängden något minskade — se n efter att ha fått den till­ satt med lite melass, f ingo smak på den och slut­ ligen åto den oblandad och gärna.
Härunder ökade mjökmängden till mer än under den van­ liga utfodringen.
Ett resultat, som borde locka till ett flitigt bruk af renlafven äfven under ti­ der, då man ej af foderbrisf såsom nu står inför verklig mjölk- och smörnöd.
M. R-M.
MÄSTER SIGFRID.
Af Valdemar DETTA, SOM JAG NU SKALL BERÄTTA, AR väl inte stort mer än en saga — men den iör väl åtminstone kunna roa sådana som barnsliga äro.
Det är en saga om klockorna och om mäster Sigfrid, som var klockornas mästare.
Villst dü höra ' t?
Klockorna hängde högt uppe i tornet, just där spiran tog vid.
Och de voro tre stycken.
Enhvar af de tre hade sitt namn och sin upp­ gift här i världen.
Den minsta, som hade en spröd och vek ton, hette kärleksklockan, och den skulle ringa när bröllop och stor glädje var å färde.
Klockan därnäst i storlek kallades arbetskloc- kan.
Den kallade folket samman till ar bete hvarje morgon vid morgonringningen och den ljöd till aftonringning hvarje kväll att prisa Gud för den gångna arbetsdagen.
Men den största klockan hette dödsklockan — den ljöd i allvarliga och svåra tider — oc h dess dofva, mäktiga klang ljöd när någon af stadens borgare fördes bort till den sista hvilan under kyrkogårdens susande lindar ... Och när klockorna ljödo alla tre på en gång - då var det helg och högtid.
Allt blef så under­ bart stilla och fridfullt.
Folket tågade helgdags- klädt upp till Gu ds hus och klockornas klang bar de små människornas evighetstankar på mäktiga vingar bort öfver tidens gränser ...
Nu hade klockorna hängt där i tornet i flera hundra år.
Ty tornet var mycket gammalt och staden var mycket gammal och klockorna hade ringt genom lustrer och sekel.
Men ändå kunde de sjunga rent och klart och ungdomligt så som de sjöngo den gången, när de voro glänsande nya, nyss framgångna ur Mäster Sigfrids smält­ degel.
Alltid, när klockorna ringde, stannade männi­ skorna för ett ögonblick i sina hvardagstankar och i sitt hvardagsid för att lyssna.
Klockornas klang väckte hos människorna så förunderliga tankar och känslor — man kunde nästan tro, att det var något trolleri med klockorna, ty de voro ju frå n den gamla, goda tiden, då det ännu fanns trollkunnigt folk, som kunde ingjuta en mystisk makt i allt s itt arbete.
|a, något underligt v ar det, ty vid ljudet af klockornas klang fylldes män­ niskornas bröst af stormande känslor, — ibland till sorg, ibland till glädje.
Det var, som kunde klockornas klang tolka en människosjäls glädje och sorg, lycka och ve ... " Hör så underbart vackert Mäster Sigfrids klockor ringa!
Det är, som hade de ett skälf- vande människohjärta i den hårda malmen. "
Så sadé människorna — så hade de nu sagt i mer än hundra år.
Men Mäster Sigfrid var längesedan död — och ingen visste mera om honom än det, att han gju­ tit klockorna och skänkt dem till st aden och tor­ net.
Och det var kanske nog.
Ty d en, som genom århundraden har genom sitt lifsarbete skänkt klang och skönhet åt tusen och åter tusen människor, han har nog inte lefvat helt förgäfves — äfven om tideböckerna intet veta att förtälja om honom.
Människohjärtat, som människorna tyckte sig höra skälfva i klockornas hårda malm, var kan­ ske Mäster Sigfrids ungdomsdrömmar, hans ung­ doms kärlek och hans lefnads hopp, som en gång blef ingjutet i malmen och som fortlefvat genom tiderna.
Det var måhända därför, som Mäster Sigfrids klockor ännu efter århundraden klingade så vac­ kert ... Lindholm.
* !.
C. Boklund.
Själfporfrätt.
Teckning.
(München 1850).
Boklundsutsiäll- Däruppe i tornet, där klockorna hängde, var det nästan alltid mer än halfmörkt, ty tornglug­ garna voro stängda med tjocka träluckor.
Men hvar gång, när klockorna skulle sjunga, då öpp­ nades luckorna och då strömmade luff och sol in.
Och då kunde man genom de öppna torn­ gluggarne se ut öfver den lilla staden, som låg utbredd där nedanför med små, lustiga, låga hus och trånga, krokiga gator och gränder.
Så hade staden legat där nere i århundraden — och klockorna hade sjungit för den i å rhundraden och allt var sig ändå !ikt ...
Det var, som hade tiden stått stilla på denna lilla en samma plats i världen ... — " Död af lif — lif af död " — sjöng döds­ klockan öfver staden.
Och klockan visste att det var sant, ty så länge hade den lefvat, att den visste det.
Och hela sta­ den visste det — ty annars hade hela den lilla staden varit ett minne blott ... I de små, låga husen hade människor födts, arbetat, älskat.
Kärlekens klocka hade ringt för dem — och arbetets klocka hade kallat dem med sina toner.
Och en dag ljöd dödsklockan — oc h så buros de bort under hennes sång.
Men ändå var det inte slut.
Det började om igen, om igen, om igen.
Död af lif — lif af död.
Det är \ dsan, som hvarken har början eller slut ... ningen i Malmö.
TILL FIRANDE AF 100-ÅRSMINNET AF] 0- han Christoffer Boklunds födelse har Konstför­ eningen för Södra Sverige föranstaltat en om­ fattande utställning af Boklunds arbeten å Malmö museum.
Boklund är ju väl känd såsom Carl XV:s vän och den egentliga ledaren i den stora konstnärs­ krets kungen samla­ de kring sig, vidare som lärare och di­ rektör vid akademi­ en samt som en gam­ malmodig, stelbent historiemålare.
Hvad man däremot icke känner till, är att han i sina bästa ting är en verklig konstnär, en målare så god som någon af k amra­ terna (Höckert un­ dantagen, förstås).
Utställningen i Mal­ mö visar detta med all önskvärd tydlighet.
Redan från München­ tiden (1846 — 54) finnas här flera godf målade interiörer och stille­ ben, ibland lite hår­ da i färgen, men mer­ endels kraftigt och säkert upplagda.
1 Paris (1854 — 55) får Boklund riktig " ton " i sina dukar.
Färgen ljusnar, blir mera mjukt nyanserad och stämmer gärna i ett Couture-aktigt grått.
B. målar nu mest små savoyarder, gatpojkar och korgossar, ibland med tydlig influens från Murillo.
Savoy- irdgossen, som tillhör Lunds Universitets konstmuseum, är en af hans mest finstäm­ da Paris-dukar; ty­ värr har den lidit mycket genom inslag- ning af färgen.
Bland B:s senare målningar intager * Stockholms Högskolas " Köksinte­ riör " en särskild rang­ plats.
Den kan utan öfver drift räknas till tidens bästa interiör- målningar, kolorist­ iskt genomförd med stor skicklighet; mari lägge t. e x. märke till den briljanta effekten af kålbladens kraftigt blågröna mot rum­ mets varma, bruna och gula toner.
Här är ej så litet af de gamla holländarnas intimitet och färg- känsla i denna bild.
H.
H - g. Savoyardgosse la­ gande ett instrument.
Efter en oljemålning af J.
C. Boklund.
Köksinteriör.
Efter en oljemålning af J.
C. Boklund.
- 718 -
II.
När lilla Gisela kom till m or Barbros stuga ver finnare, bestå af enkla, nyttiga saker som behöf- vas i hvarje hushåll och till konservering ha i de Men detia är ju en saga, och jag s kulle berätta lille Sigfrid redan hela åtta år gammal.
En duktig pojke var han, och modig och stark.
flesta fall användts vanliga flaskor, således in­ om Mäster Sigfrid och om den gamla staden cch Men också envis.
genting som kan hänföras till lyxkonsumtion.
det gamla tornet — och klockorna.
Hvad han en gång satt sig i sinnet, det dref Födoämnesförfalskningar är en annan viktig Hur gammalt allt detta nu är, så fanns det en han igenom — d et fanns inga hinder för honom kännedom för hvarje husmor och här finner man tid då staden var mindre än nu och tornet var där han ville fram.
en kollektion ordnad af doktor Huss, som visar nytt — och klockorna funnos ej Mor Barbro brukade nog ibland jämra sig cf- senap med!
mjöl, kakaoskal i stället för kaikao Och det var den tiden detta hände.
ver den envise pojken.
Men det hördes nog på Alldeles som nu trängdes de små husen intill tonfallet, att jämmern inte var så djupt känd och med flera vanliga förfalskningar.
Att man kan göra en rikhaltig matnyttig svamp- hvarandra i långa ', o regelbundna rader.
Gator och så allvarligt menad.
Hon böjde sig nog mer än gränder voro trånga, krokiga och mörka.
Men gärna under pojkens tyranni — han var ju i alla skörd ännu i stockholmstrakten visar herr Hugo på baksidan af hvarje hus fanns där en liten fall en sådan hjärtans snäll och beskedlig pojke.
Sfelins samling af färsk svamp.
Så ha vi karbidlamporna och kring dem sam­ rosengård — en liten täppa, där de unga om aft­ Men sedan den lilla Gisela dragit in uti den lillla narna sutto och talade om sin kärlek eller de stugan var det snart förbi med Sigfrids själfhär- las en massa intresserade, då de olika model­ lerna allt emellanåt demonstreras.
Närmaste gamla om sina minnen ... skaredöme.
Ty det var något i lilla Giselas mör­ Men.
uppe vid torget låg borgmästarens hus.
ka ögon, som kräfde lydnad.
Inte Sigfrid — ja granne till dessa äro.de hemmagjorda puts- och tvättmedlen och här finna vi sandi, oxalsyra och Det var större än de andra, och det var af sten inte ens mor Barbro själf kunde stå mot det där.
tungspat.
De bägge sistnämnda blandade ge med flöjlar på taket och djupa mörka fönster­ Men Sigfrid lät sig så gärna kufvas — ty kunde ett utmärkt putsmedel för koppar och sanden kan nischer.
ung Gisela blicka mörkt så kunde hon ock en För den som har Men utanför borgmästarens ståtliga hus spirade annan gång le ljust och vänligt som ingen ann '.
i många fall ersätta såpan.
inga rosor och blader — endast maskrosorna, Och slog hennes hand en gång, så smekte den tillgång till björkaska och som kan samla ben och fett behöfver icke såpbristen te sig hotande.
som trängde fram mellan stenarna på forget.
en annan gång — och en smekning kunde för­ Man kan också göra såpa af tvättvål, tvättpulver Och däruppe i en af de djupa fönsternischerna taga svedan af tio slag ... och varmt vatten.
satt borgmästarens dotter, den sköna jungfru Och så växte de båda upp.
De lekte i mor Bar­ Om vi skola gå rundt salen, innan vi träda Gisela och drömde vakna drömmar ... bros rosengård i kapp med fjärilarna, så lång in i demonsfrationsköket, där olika rätter de­ Djupt l ågo hennes ögon under mörkt skuggande dagen var.
Och när aftonen kom, sutto de vid monstreras, komma vi nu till Stockholms koloni­ ögonbryn — d et sades att jungfru Gisela var en härden och hörde mor Barbro berätta om rid­ trädgårdars utställning, som är en fröjd för ögat stolt och öfvermodäg kvinna, en värdig dotter dare och jungfrur och om jättar och troll och lika mycket som för odlarens hjärta^ sådana till den karske och mörkvulne borgmästaren.
dvärgar, som hamrade guld i månens sken.
praktexemplar af grönsaker finner man här.
Mörkt blickade oftast hennes ögon, och järn­ la det var underbara sagor.
Ett stort intresse har skomakeriverkstaden till­ hård var munlinjen i vanliga fall.
Men när jung­ Mor Barbro kunde berätta, hon.
Och barnen dragit sig, och nu komma vi till L ifsmedelsnämn- fru Gisela nu lät blicken gå ut öfver den lilla lyssnade med undrande ögon ... dens afdelning på utställningen.
Hos " sko maka­ staden, tills den stannade vid en liten rosen­ Och åren gingo ... ren finner man träsulorna, som skola hjälpa oss gård, längst borta vid den yttersta utkanten, då mot galoschbristen och som se ganska tillta­ var det, som hade det järnhårda draget lösts i ett VI.
lande ut, dlär kan man också köpa små utskurna stilla, nästan smärtsamt leeende och ur ögonens Nu k om den tiden, då jungfru Gisela var fjorton mörker sköt en stråle sol, som lyste upp hela år och Sigfrid en adertonårig yngling af ståtlig trästycken med stift att sätta fast under sulorna, för att skydda dessa för slitning och slutligen hennes ansikte ... växt och utseende.
kan man få mönster på filtskor att bära inom­ Det var minnenas makt, som åstadkom denna Då hände det, att borgmästaren Jesper Krug förändring för ett ögonblick hos den annars så erinrade sig, att han hade en dotter, en jungfru, hus.
Från Stockholms stads sexdagarsskola för klädsömnad utställas en del omsydda och ändra­ stolta jungfru Gisela.
som snart skulle kalla giljare till gårds med ryk­ de kläder, som väcka beundran för godt ut­ Där, i den lilla rosengården, i utkanten af sta­ tet om sin dygd och sin fägring.
förande, och lifsmedelsnämnden har vidare vi­ den, hade jungfru Gisela fillbragt den lyckligaste Och så sände jesper Krug ett bud till mor sat torkade produkter af frukt och grönsaker delen af sitt lif.
Barbro att nu kräfde han sin dotter igen, med från torkeriet i Cenfralsaluhallen.
Och när hon nu satt här i det stora;, mörka, tack för det, som varit.
En mycket gifvande monter finner man i utställ­ kalla stenhuset, omgifven af prakt och ståt, när Men mor Barbro mente tro på, att det ej var hon nu var den stolta, hårda jungfru Gisela, som brådt.
jungfru Gisela vore ännu föga skickad ningens teoretiska hörn, där föreståndarinnan för Ateneums skolköksseminarium fröken Tilda Hans­ utan att blinka kunde åse, hur en stackare, som att utan ledning härska i borgens salar.
son gjort en jämförande sammanställning af hvad förtörnai henne eller hennes far, bief piskad till Med det budet vände faderns sändemän åter.
en familj på tre näringsenheter, d. v. s. man, hustru döds vid pålen därute på torget — ja, då växte Och jesper Krug fann talet klokt — hvarför och två barn under fjorton år, får anslå till sin ändå ibland i h ennes minne rosengården i st adens han sände nytt bådskap: föda för att årsinkomsten, 2,000 kr., skall räcka till utkant till en stor lustgård, större och härligare " Jungfru Gisela skall sändas till k lostret att där än någon annan på jorden.
Och stugan blef ett inhämta nyttige kunskaper så som tidens sed och familjen ändå icke bli undernärd.
Man måste slott — och gumman, som bodde där, ensam med kräfver, att hennes uppfostran blir fullbordad. "
spara in på något och hvad man utan fara för hälsan kan dra in på är ägghviteämnena, men, sin katt, var en mäktig fé.
Mot slikt bud gällde intet snorkeri — d et för­ dessa måste då ersättas med kolhydrater.
Prak­ la — och så var det en prins också ... stod mor Barbro fuller väl.
tiskt taget ställer sig saken så att i stället för de En sagoprins, som gick sida vid s ida med jung­ Och så skulle då jungfru Gisela resa dit bort 5) 4 kilo potatis, som förbrukades i veckan 1913 — fru Gisela genom hennes barndomsminnens bro­ till klostret.
1914, kommer nu 12 kilo 1917.
Grönsakerna ha kiga lustgård ...
Men Sigfrid skulle följa jungfru Gisela till vä gs.
Och vid det minnet ljusnade jungfru Giselas Han och några af borgmästarens svenner skulle också ökats från % kilo till 4K kilo 1917, men blick och hennes mun log ett smärtsamt leende ... vara henne ett skyddande ' följe.
Ty det var en mjölk och grädde ha minskats, likaså smöret till 400 gram mot omkring ett kilo smör och marga­ Men i nästa ögonblick var hon den stränga orolig tid, och stigmän lurade i skogarna rin tillsammans 1914.
Det är en kost baserad huf- jungfru Gisela igen.
Resan gick dock lyckligt.
Och just som jung­ vudsakliigen på potatis, men den är noggrann!
Och deri härliga lustgården var bara en liten fru Gisela och ung Sigfrid redo fram ur skogs- undersökt och har visat sig fullt tillräcklig.
eländig täppa i sta dens utkant.
Och slottet — det brynet började klostrets klockor att ringa till Om vi nu kasta en blick på de bränslebespa- var en liten, fallfärdig stuga.
Och fén — den m äk­ vesper.
rande ugnarna och snabbkokaren att sätta ofvan- tiga sagofén — ja hon var en gammal gumma — Det var i solgången och solens sista strålar på spisen, så ha vi fått en ganska fullständig bild och sagoprinsen ... dallrade öfver det gyllene korset på klostrets af hvad denna dfel af utställningen rymmer.
) a — s agoprinsen!
Hvar var han?
spira.
(Forts.) I det inre rummet visar fru Elisabeth Ostman- jungfru Gisela suckade lätt och strök sig öfver Sundstrand tids- och arbetsbesparande appa­ pannan med de fina, smala, hvifa fingrarna ... rater för hushållet, som utprofvats vid hennes kända husmodersskola.
Här finna vi bland an­ III.
nat den fettbesparande, dubbelbottnade stekpan­ nan, purépressar, praktiska degspadar, smörkär­ Borgmästaren, Jesper Krug, var, såsom det re­ nor för mindre hushåll i stad, modeller till silar, dan blifvit förta ldt, en mörkvulen och barsk herre, DET KAN VARA BÅDE SVÅRT OCH HOPP- diskbalja af trämassa, där silfret icke nötes och en karsker krigare hade han varit i sin ungdom, men sorger, som ingen visste, hade gjort honom fullt att vara husmor numera, ibland dock mest mycket annat.
De många olika demonstrationerna af bakning så mörk till sinn es sedan han blef ämbetsman och hoppfullt därför att det finns många villiga hjäl­ pare mot svårigheterna.
Föreningen för rationell mied utdrygningsmedel, tillagning af hvardags- borgherre.
En hård tid hade fostrat honom — och hård hushållning i Stockholm har gjort till sin upp­ och söndagsmat lämpad för nuvarande behof, gift att sätta folk in i hur man på bästa sätt skall surrogatens användning och mera dylikt, kunna hade han blifvit.
Med järnhand skötte han sitt fögderi, och ve reda sig med de möjligheter, som stå till buds vi icke här gå in på.
Initiativet till föreningen för Rationell hushållning den, som sökte sätta sig upp mot hans befall­ och för att ge en nyttig åskådningsundervisning har tagits af skolköks- har föreningen i d essa dagar anordnat en utställ­ ning!
Den slog han skonslöst ned.
inspektrisen fröken Ej e ns sin egen hustru skonade han — fa st det ning, Hem och kök, som blifvit så populär, att Gertrud Bergström, sagts, att han en gång älskat henne och för sin lokalen, Klara gamla folkskola, icke på långt ett naimn, so m borgar kärleks skull tvingat sig till henne med gods och när räcker till för de skaror, som söka sig dit för att företaget kom­ våld.
från hela Stockholm.
mer att lönas med Hem och kök är en ovanligt rikhaltig och om­ Hon var liten o ch svag och vek, och hon tynade framgång.
Efter den bort bakom stenväggarna.
Hennes ord voro milda fattande utställning med demonstrationer af alle­ populära utställningen handa husliga rön återkommande hvarje dag, och när hans voro vilda .... " Hem och kök " kom­ Men hennes kind blef blekare och blekare, och man kan endast önska, att dylika utställningar mer säkert medlems­ skulle kunna komma till stånd lite hvarstans i till sist blef hon död och å båre lagd.
antalet att växa myc­ När detta hände var den lilla Gisela bara fyra landet åtminstone vid större industrisamhällen, ket hastigt.
Prinses­ där de skulle ha en viktig uppgift att fylla.
år gammal.
san Ingeborg, som vi­ Här finns inom en ganska trång ram samladt Och då den myndige Jesper Krug ej lilcade sat ett lifligt intresse omaglingar och platt intet förstod sig på syfe- litet af hvarje, som en husmor har att sköta i sin för utställningen, har barn, l ät han sända bort den lilla Gisela till gam la gärning.
Vi f ästa oss särskildt vid det väl dispo­ 1 nu skrifvit in sig som 0 ' Barbro, som en gång varit moderns amma, men nerade källarutrymmet med sina mångahanda föreningens ständiga som nu bodde ensam i en liten stuga i utkan­ inläggningar och praktiska anordningar för för­ medlem.
varing af kött, fläsk och det kanske viktigaste ten af staden.
Frkn Gertrud Bergström.
) a, riktigt ensam var mor Barbro ej ändå, ty af allt i vinter — potatis.
Inläggningarna, som skotts af fru Esseen, svampbrödets kända upp­ hon hade ju hos sig sin dotterson, Sigfrid.
" Hem och kök ", en utställ­ ning i dyrtid.
- 719 -
Kap. 1.
Mr.
N. i. MÄNNISKO- kvarnen låter ju lite underligt, men jag har inte själf hittat på det.
Jag hade ordet helt plötsligt i mitt medvetande i dag, just som jag passerat genom " Murvaelfningen " på Strandgatan här i Ber gen.
Och hvad det ordet, dimpande Nykyrkans torn.
Teckning af Ludvig Nordström.
ner från himlen rätt i mitt medvetande ville säga.mig, det är, hvad jag skall söka • klargöra.
II.
Jag är hemma i mitt hem i Djursholm i Sverige och vaknar en morgon.
Det är sju år sen jag varit utom Nordens gränser.
Jag har under dessa sju år besökt Finland och Norge, men jag har inte varit söder om Malmö.
I stället har jag grott in i Sverige, allt djupare och djupare: på ett sätt, icke som en rot växer sig fasi i e n bergsskrefva, utan scm en vagn på väå| ti till någon hygglig af- lägsen gästgifvaregård sjunker ner i e tt kärr.
När jag var i Norge, kände jag som en pust at frihet, jag kände mig som från ett fjäll seende neråt dalen, där jag mått illa&gt;.
När jag kom hem till Sv erige igen, sjönk jag ner igen i kärret.
Jag vaknar alltså.
Hör smällen af ett lock utifrån vägen, utanför mitt fönster.
Jag vet precis, hvad det är.
Det är den gamle gub­ ben, som går rned soptunnan och sopar vä­ gen.
Han har ett litet paket i ett snöre på skakeln, det är väl hans frukost.
Och när jag hör smällen, vet jag, att klockan är 8.
Jag gör min morgontoaletf, förlär krigsårens hafre-väiling eller kornflinge-välling, noterar barometerståndet, vindriktningen och termo­ metern.
Dagen är börjad.
Går ut och möter brefbäraren.
Vi äro båda goda socialdemo­ krater, det ä r val i lan det, och innan jag hun­ nit få tidningen, rapporterar han glädjeski- nande: — Två nya mandat!
Det går fram­ åt.
Jo jo, jo, jo, det kommer, det kommer.
Hem med tidningarna.
Krigskartan och rödkrifan komma fram.
Fronterna justeras på kartan efter telegrammen, landets dags- politiska läge noteras i liggaren.
Dagens bestick är gjordt.
Det är morgontimmarna i navigationshytten.
Författaren Ludvig Nordström befinner sig för närvi villigt uppehåll i Bergen nedskref han dessa reseupph •meddelar sina intryck och reflexioner gör skildringei steras in &lt; Så komma steward-pro- blemen.
Hur går det med kolet till värm eledningen för vintern?
Få vi eller få vi inte?
Ska vi nödgas köpa anlracit?
Den står i 25 kr.
hektolitern + 60 pr hl.
i hemkörning!
Eller ska man ta props?
Står i 86 kr.
famn och är sur.
Blir det potatis eller blir det inte?
Och så barnen in: — Terminsaf giften skall betalas.
Det är 7:50 extra pr lärjunge i bränsle-afgift.
— Ne j, nu ...!
Frun in: — Vi få infe mer än ell hekto smör.
Och telefon: — Det är redaktör X. Go-
OPCßlPOlTX FJELDVEIEN uande på väg till Frankrike.
Under några dagars ofri- ' •fvelscr för I dun.
Det originella sätt, på hvilket han î till någ ot b etydligt friskare än hvad som vanligen pre- morn, gomorn!
Blir det nå­ gon historia till nästa num­ mer?
— Blir?
Hvad vill ni ha?
Skrifver jag om Djäfvulen, k a n ni inte ta in, skrifver jag om Gud, v ill ni inte, af fruktan att bli löjliga.
— Sk rif om människor!
— Om att antraciten kos­ tar 25 kr.
hektolitern, att man inte får potatis längre, fastän bondkällrama äro proppfulla, att ... — Skapa något vackert.
En idyll, hvad som helst.
Något vackert, något stiligt.
— Ser redaktören det omkring sig i tiden?
— Nej, men — — V ill ni jag ska ljuga då?
— Nej, nej, men — — Litteraturen är slut.
Den litteratur, re­ daktörn vill h a. Efterkväljningarna uppfylla alla tidningar, alla tidskrifter, alla magasin, alla boklådsdiskar.
Tjänstemän, officers­ fruar, bokhållare, polisreferenter, arrendato- rer, hotelluppasserskor, skoputsare, tidnings­ bud, k onduktörer, grefvar, kommendörkapte­ ner, kritikastrar stå med halsen full.
Häng en sättmaskin som haklapp under dem, och ni kan få allt, hvad ni vill.
— Brrrr ... Dagen är i full gång.
Och den fortsätter.
Andra navigationsbesticket är taget kloc­ kan ett, och sen är jag skrifbordets slaf till middag, hvarpå aftontidningarna kontrolle­ ras, och gungstolen med pipan tar resten, till dess natten är där och jag finner mig framför bokhyllorna.
Hvad skall man läsa?
Det är ju, som jag sagt till re dakiörn i tele­ fon.
Den gamla litteraturen är slut.
Bokhyl­ lorna äro mumie-kistor, katakomber, pyra­ mider, hieroglyfer från en bortblåst värld.
Och när jag vridit om knappen på natt­ lampan och det är mörkt, ser jag ett ögon­ blick ut i mörkret, innan jag virar mig i t äc­ ket, och tänker på, att det skall ju komma så mycket nytt i v ärlden.
Ända sen jag var barn, har jag känt det.
Men skall jag också hinna upplefva det?
Skall jag f å se en glimt af den nya världen?
Skall jag åtminstone som salig Moses nere vid östra Medelhafvet få stiga upp på en Nebo-turiststation och titta in i det kommande?
Nej, det ser inte så ut.
Att v ara " författare " i e n sådan tid är inte så fördömd!
lätt.
Och jag somnar midt i grubbel på kompositionsproblem: — Om en figur X. star tar från en psykolo­ gisk utgångspunkt A. och kommer i konflikt med Y., som startat från B., hur skall då?
o. s. v. Somnar och upplöses i in tet.
Nästa morgon börjar samma dans om igen.
Så är det jag, i ett vindstilla land, sjunkit ner till halsen, till hakan i kärret, och känner gyttjan närma sig underläppen.
III.
Midt i detta lif har jag så en dag mött en norrman, som sagt: — Du maa ut nu under kriget.
Du maa se England.
Du maa känna kraften därute i centrum.
— Naturligtvis, har jag då svarat.
Men hur?
— Det maa jeg ordne!
har han svarat, och en morgon kallas jag från kompositionspro-
blem och hela härligheten till telefon.
Det är han.
— Nu er alt ordnet!
säger han.
Res.
Det är det, jag nu går här i Bergen och tänker på i dag, med " människo-kvarnen " i medvetandets bakfond.
Och gapskrattar för mig själf, naturligtvis utan att det syns på mitt ansikte.
Hur utmärkt allt var ordnadt.
1 min gamla Djursholms-värld, med dess ut­ sikt öfver världen.
Hur allt skulle gå som en olja.
IV.
Ty jag träffar A. och B. och C.
I S tock­ holm.
Strax före resan.
De äro delar i min värld.
— Här är bref till Mr.
X.
Han kommer att bli e r till största nytta!
säger A.
Och B. s äger: — P ah, min gosse, med de rekommenda­ tioner du reser, öppnar sig allt för dig.
Och C. viftar: — Lycka på färden, lyckliga ost!
Så ut­ märkt förspändt du har.
Jag går där i Stockholm med hjärtat be­ låtet.
Världen är helt enkelt min.
Jag ser ut- öfver den.
Jag ser personer säga till hvar- andra därute, långt därute: — Well!
Mr.
N. kommer.
Vi sk a ordna det fint för honom.
Kort sagdt: världen väntar på mig.
Jag sitter på ett fint pass som mannen i den fly­ gande kofferten, och skall fara, hvart jag vill.
Och på det sättet reser jag.
Och när jag nu ser det från Bergen, är det, jag skrattar.
— Ja, m en!
Sängen skall undersökas.
Det stern under " riksrätts " - sfriden.
Gå hänsyns­ har smugglats mycket i sängarna.
löst frem.
Och hvad är det enda, som ' till Prosit!
Resan har börjat.
Och något an­ sist segrar i politiken?
En ren karaktär!
Se nat har börjat.
När jag stiger upp och står på Gunnar Knudsen!
Han är den slags ka­ med passet framför passkontrollören, börja raktär.
Han viker aldrig en tum, har aldrig A., B. och C. i S tockholm att försvinna som gjort det.
Man ger middagar för honom för i et t dis.
Rekommendafionsbref och allt bör­ att få den eller den järnbanan, håller taler jar bli bleka saker.
Mr.
N. börjar upphöra för honom, hyllar honom.
Han tackar för att vara Mr.
N.
Mr.
N. börjar bli ingenting.
hyllningen, men, säger han saa, hvad den En herr Ingenting förs på tåg ur Sverige jernbanen angår, så kan jag ingenting love.
in i främmande land.
Passet N:o 3422 har Så börjar passet N:o 3422 stig a och se ut börjat kontrolleras och stämplas.
N:o 3422 öfver länderna.
I Norge som i Sverige — reser ut i världen.
Mr.
N. är kvar i kärret i samma strider och meningsskiljaktigheten Sverige.
Där må han bli.
Med sina mjölk-, Gunnar Knudsen är svart, nej, G unnar K nud­ kol- och vedbekymmer.
Sina mumier och sen är hvit!
Den ene vill de t, den andre vill barometer-tabeller.
det.
Och när nästa morgon gryr och tåget Vid Charlottenberg är han ute ur den här pustar uppför de väldiga höjderna väster om historien och försvunnen som en rök.
Nu Kristiania, ser N:o 3422 d jupt under sig det fir.ns b ara det opersonliga passet N:o 3422. rykande Kristiania, mörkt, sotigt, med mas­ Det är det jag skrattar åt i d ag här i B er­ sor af fabriksskorstenar, ur hvilka rökmoln gen.
bolma.
Han känner redan, att han har nytt i ögat, nytt i h järnan, nytt i hjärtat.
Han ser likheterna mellan Norge och Sverige, tänker Kap. 2.
N:o 3422. på fabriksstäderna i Sv erige, på för och mot I.
Knappt har tåget kommit in i Norge och i politiken.
Det är delar af kampen i vär lden, passet N:o 3422 fått en frukost-korg i Kon gs- den eviga, stora, episka kampen för utveck­ vinger, förrän han är i fullt samtal med två lingen, fulländningen i världen.
Slåss och norrmän om affärer och politik, och nu får bråka, säg svart, säg hvitt, men gå på bara, han höra, hur världen talar öfverallt.
Norges gå på, gå på!
Mr.
N:s lilla t rånga värld är redan sprängd.
affärer segla upp.
— Ja, s äga de båda norrmännen, det är så En annan, oändligt större skymtar utanför med den Gunnar Knudsen, statsministern da, kupéfönstret.
N:o 3422:s värld är den rätta, att han först springer till det ena partiet och den stora, den lefvande.
sen till det andra och låter det ena få lite efter sin vilja o ch det andra lite efter sin, och så blir he la resultatet bara, att Gunnar Knud­ Och hvad får inte ett pass i dessa tider V. sen sitter kvar som statsminister, och det är skåda?
Krigskartans värld blir kött och blod.
Jag ser mig på Centralen i Stockholm.
Dtf hufvudsaken — tor ham.
Engelsmannen från Stockholms Central är har börjat ösregna.
Så där, ja!
Nu börjar Och sen får han höra, hur världen talar ingen engelsman, han är rumänier.
I säll­ det.
Ösregn.
Stockholm ser till på köpet om de olika länderna, bland dem om Sverige, skap med honom ser N:o 3422 en annan, främmande och likgiltigt ut.
Tåget är fullt af och hur olika meningar slåss öfverallt.
Ty med halfva ansiktet ett ärr.
En, som varit besynnerliga figurer.
En man bredvid mig när han tolf timmar senare sitter med en ute och gjort en millimeter kri gskarta i ve rk­ talar engelska.
En kvinna kommer.
Hon ta­ norsk vän och läser telegrammen från Sve­ ligheten.
Hela denna väldiga värld har, me- lar tyska.
livad nu då?
Och — nej nu!
En­ rige om ministerkrisen där, säger den norske den Mr.
N. sjunkit allt djupare i sitt kärr, gelsmannen svarar på tyska!!
Det stämmer vännen, och passet ser med nya ögon, hör passerat genom Sverige, världsströmmen ju infe alls med min värld från teleskopet i med nya öron, klappar med nytt hjärta: rinner där dag ut, dag in, n att ut, n att in.
" Djursholm.
— H ar den svenska vänstern något fast N:o 3422 för står det nu och häpnar öfver, Jag känner mig olik mig själf.
Något inom principiellt program att komma med.
Nej, hur nära Mr.
N. varit den stora lefvande mig kliar lite på mitt hjärta och blinkar lik­ den måste ännu genomgå djupare förödmju­ världen.
Men ingenting sett af världshisto­ som för att bereda: kelser.
Den maa göre som den norska vän­ riens färd genom Sverige.
Hvairken h an eller — Ser du, hur någon annan olik världen är, svensk.
hvad du trodde.
Nu ser han, och Redan här på Cen­ tåget stiger upp tralen i Stockholm.
mot de norska hög­ Tio km.
från din fjällen, stiger och navigationshytt i stiger uppför Ber­ Djursholm, dina vä- genbanan, Nordeu­ derleks-bestick, di­ ropas mest giganti­ na politiska anno­ ska färdväg.
Tåget tationer, dina bok- ilar bland molnen, hylls-mumier.
N:o 3422 står timme Och innan jag är efter timme vid ku­ en timme från péfönstret, ser ner i hissnande djupa Stockholm, har en uniformerad man dalar, där fjällälf- granskat mig, in nan varna ligga genom- nästa dag grytt, är • skinliga som glas, jag visare än ge­ medan fjälltopparna nom åratals funde­ lysa aif den eviga ringar.
Konduktö­ snön.
Vegetationen dör bort.
Forsarna ren har sagt: hänga som krithvita — Man må ste va­ istappar lodrätt ef­ ra uppe klockan 7 ter fjällsidorna, i Charlotfenberg, snön börjar närma for passvisitation sig järnvägsspåret, och tullvisitation.
och mot skymnin­ — Uppe ur sän­ gen rusar tåget gen?
frågar jag, med begynnande fram, fram, med två häpnad, alltjämt j lokomotiv före, skuggan af min bland jöklar och jökelsjöar.
Djursholms-värld.
Vy af Bergen från Flöiber get.
Tec kning af Ludvig Nord ström.
- 722 -
Jofian 71 ord finge skafdestycken.
SAMLAD LÄGA.
DIKTER AF JOHAN NORD- ling har i dagarna utkommit på Åhlén &amp; Åker­ lunds förlag.
Ej s å få af dessa dikter återkalla i minnet för Iduns storai .äsekrets stunder af rik poetisk njutning, då desamma första gången trädde ut i världen genom Idunspalterna.
Redan inledningsdikten, som gifvit samlingen dess sym­ boliska namn, möter oss med ett kändt anslag.
Den dikten anger för öfrigt tonarten, hvari mån­ ga af skaldens sånger gå, framför allt dessa, i hvilka man tycker sig höra suset af den blågula flaggdukens vaj och som med sin uppfordrande hållning äro typiska för Johan Nordlingis diktar- kynne: Det klingar onekligen hoppfullt, då han sjunger: Så äro vi alla vordna ett land, ett folk, en man, I is ande ödesstormen vår tvedräkts bål förbrann.
Den dagens vånda, som kvalt oss, blef lätt att bära med ens.
Bort veko fruktan och tvekan, bort klass och skiljande gräns.
Och likväl — hur vemodigt a tt i d ag läsa dessa strofer, tillkomna under världskrigets första ske­ de, medan skräckstämningen ännu hade sitt grepp i nationen och det verkligen ett ögonblick fanns en god vilja till gemensam handling och inbördes förstående.
Allt detta är i närvarande stund för­ flyktigad!, och skaldeordet står som en vacker minnessten öfver graflagda förhoppningar.
Häruppe börjar den stora förvandlingen.
Mr.
N. kände på sin tid norrmännen ur dra­ mer och verser och taflor.
Men annars var det för honom i h ans lilla vä rld ett litet o be­ tydligt folk i världen.
Han hade tusen gån­ ger hört skämt om norska norrmän från Norge och karrikaiyr-repliker som: — Ja, viss t ä r Vesuvius storartet, men hvis vi hadde Vesuven i Norge, saa skulde den vaere ti ganger så stor.
När N:o 3422 ser Bergenbanan, förstår han dessa ord, förstår, att de norska dramerna och de norska taflorna gått ut ö fver världen, ty han ser, hvarpå denna själfkänsla bygger.
Genom fjällen med evig snö gå oändliga tunnlar, längs fjällväggarna öfver bråddjup, där knappt botten skönj es, ha af trä tusen meters gallerier efter tusen meters gallerier byggts af detta folk, och N:o 3422 minns en norsk prästs tonfall, då denne berättat Mr.
N. om Bergen-ynglingen, som fick idén att byg­ ga järnväg öfver " höifjeldet " och blef ut­ skrattad, men som inte gaf sig.
Det var del verkliga Norge.
Nu såg N:o 3422 al ltsam­ mans.
Han befriades också häruppe helt och hål­ let från alla rester af Mr.
N., från hela kärret.
Ofver dessa evigt hvita vidder i sk ymningen såg han ner på jorden s om på en främmande planet.
Såg som en främling från världs­ rymden på dessa hvita klot.
Hur smått i denna stund allting syntes därnedanför, i da­ larna, där han mindes dunkelt att man gjor­ de krig och ministrar och fabriker och af­ färer.
Han mindes ett ord i ett fal en gång under krigsåren af Sveriges berömdaste geolog: — Människorna, dessa parasiter på jor­ den.
« Han passerade här på Bergenbanan ge­ nom ett hörn af världsalltet i d ess dödstysta majestät, innan tåget på hufvuf rusade ner till Atlantkusfen.
Atmosfären kom passage­ rarne att svindla häruppe, en dam låg halft afsvimmad i hvart hörn af kupén, med hän­ derna för ögonen, att ej behöfva se afgrun- derna.
Färden gick genom Danteska fantasi- rymder, o ch ur denna ishimmel sjönk färden Men likafullt vilja vi med diktaren behålla tron på att kärleken till de t gamla förkättrade och af sina egna omildt behandlade landet ännu finns kvar inom oss, ehuru den behöfver renas från det tvedräktens slagg, som vidlåder den.
Det heter i " Slagomas sång: " Vårt land, som vi älska så hemligt och tungt, då trumpne vi vanka och sträfva, nu möter oss strålande brudklädt och ungt, och allt blir så lekande lättnadt och lugnt, fast djupast i hjärtat vi bäfva.
Det landet, det landet, som ensamt är vårt — hvem djärfves för nära det träda!
Här vilja vi halva det ljufligt och svårt; så sjungen, I slagor, och drabben I hårdi att kärnan från agnarna skräda.
) a, ä nnu går slagornas dunkande gång — hej, dunkom, dunkom och malörn!
Denna dikt står för öfrigt i anmälarens tycke synnerligen högt såväl ur innehållets som ur sfrofbildningens synpunkt.
Man ser det härliga dalalandskapet och känner sfugutrefnaden inom hemmets väggar, där gästfriheten alltid är redo att välkomna den vänligt sinnade vandraren.
Och slagornas dunk inne på logarne, som för skaldens inbillning växer ut till ett riksvärf att skilja godt från dåligt i samhällslagren, får ett illusionsgif- vande akustiskt uttryck i den i slutstrofen sig upp­ repande raden: hej dunkom, dunkom och malom!
En dikt ait minnas är likaledes " Håll marken helig, " som i sin innerliga maning till d en svenske ner till Atlantens kust, där lanternor lyste och speglade sig, i sk uggan af himmelshöga berg, i stilla hamnen.
•9 111.
Passet hade i sitt sällskap de två lika opersonliga passen N:o 3423 oc h N:o 3587.
N:ris 3422 och 3423 gjorde sällskap till hotellet i e n täckt hyrvagn, som norska vän­ ner ordnat med liksom med hotell pr telefon från Kristiania.
Annars var det nästan omöj­ ligt få rum.
Den 15 jan.
1916, en stormig vinterdag, hade alla hotell-kvarteren i Ber­ gen brunnit ner.
N:o 3587 hade likaledes logerats från Kristiania, och passen skildes på järnvägsstationen.
Och nu kommer detta underbara Bergen.
Hur?
— Nej, se!
ropar N:o 3423 i hy rvagnen och pekar utåt gatan.
Det är som en liten f ransk landsortsstad, eller en italiensk.
Hyrvagnen verkar som ett väldigt hus, knagglande sig fram på den obegripligt smala, gropiga, ekande gatan, och passen se genom dess skallrande fönster, hur rui­ nerna från stora branden kanta gatan, och i natten bakom ruinerna skymta under stjär­ nor, bergen.
Ofverallt hvart passen se, möta de väldiga bergen.
Så äro de framme vid hotellet.
N:o 3422 vänder sig till kusken; världen, den riktiga stora världen skall börja tala.
— Ko star?
frågar han.
— Fem kronor!
N:o 3422 g apar häpen och förskräckt mot hela världen.
Han blir ett ögonblick åter Mr.
N. i s venska Djursholm med kol-, smör- och andra steward-problem.
— F em kronor??!!??
Fem????
— Ja!
— För denna lilla färd, fem minuter?
— J a!
Stora verkliga världen har talat, femman dras ut.
Den är så motvillig som en katt­ unge, som spänner emot med alla fyra klor- beväpnade tassarna och alla hår på skaft ända ut i svanstippen.
Men världen fordrar den.
Och så öfverantvardas den i kuskens gossen och d !en svenska flickan att hägna och älska allt som omger dem i naturen, räknar en viss frändskap med Topelius.
I " En Leksandsrhapso- di " ger sig skaldens naturkärlek och okufliga vandrarglädje luft i fulltoniga grepp i l yrans strän­ gar och i afdelningarna " Människor och land­ skap " " Ros och törne " och " Irbloss och stjärna " slutligen finnas några centrallyriska stycken, som otvivelaktigt hänföra sig till samlingens bästa in­ spirationer.
Det har kunnat hända att diktaren i sina stora naturmålningar stundom skattat något för myc­ ket åt terrängens detaljer eller att fosterlands­ känslan ibland axlar den retoriska galaskruden, så att diet personliga får träda något tillbaka, I sådana dikter som " Barndomsstaden ", " Junikväll på Haga ", " På Skebergsstugan ", " Du valde stjär­ nan ", " Den utstötte " o. a&gt;.
tonar emellertid lyran med en egen besjälad klang för att i dikten " Det mörk­ nar kring mig " utlösa sig i en sång af den mest gripande styrka.
Vår vitterhet har ett mindretal lefvande bekännelsedikter att visa hän på, dik­ ter framsprungna ur dessa förtätade ögonblick af högsta lifsinfensitet eller högsta lifsångest och som genom sitt uttryck, för en allmänmänsklig känsla blifvit beståndande.
Mig synes, att de fle­ sta sångerna i Sa mlad låga äga mycken klang och must och mycken varm hänförelse, hvilket allt smälter samman till en glödande kärna i den djupa och äkta dikten " Det mörknar kring mig. "
E. H-N.
hand.
Och försvinner för alltid i världens natt.
Och till portiern säger i d etsamma ett an­ nat just ko mmet herrskap: — Två rum?
Två små rum?
— Ne j då!
Kun et.
Hotellet er fuldt!
sva­ rar den vänlige lugne mannen, som sett världshistoriens långa ström öfver Skandi­ navien.
Dörren slås upp till vårt rum.
Ishafvets vindar blåsa gästvänligt emot de båda pas­ sen ur en — sal!
En festvåning är inredd till resanderum.
Sängarna mönstras.
Ack, de ha bredden af ett par plankor på kant och samma härliga rfljukhet.
Passen se på hvarandra.
Domen faller: — Nu äro vi ute i världen!
Och Nordsjön väntar någonstans ute i nattmörkret.
Oberäknelig, tyst, gåtfull.
IV.
Nästa morgon hör, hur passet N:o 3423 med hufvudet oroligt öfver täcket frågar passet N:o 3422, som står i nattskjortan vid den uppdragna gardinen: — Är det storm?
Eller vågor?
Eller stil­ la?
Är det vackert?
Ser det hyggligt ut?
Hvad tror du?
Kan det kanske vara storm på Nordsjön?
Tror du, man kommer att för­ gås af sjösjuka?
Svaret: — Härl igt!
Svag dimma öfver hamnen.
Vattnet blankt som en spegel.
N:o 3422 skyndar ut i stan.
Ah!
Han är som i botte n af en skål.
Svarta berg sticka upp öfver kyrkspiror och hus­ tak, i gatumynningarna ta bergväggar stopp, staden ligger som en liten handfull hus hop­ trängd under dessa väldiga bergjättar.
Och ser han inte svarta bergväggar, ser han blan­ ka, ångande vatten och mastskogar, fartygs- skorstenar, motorbåtar, kostrar, trålare, fär­ jor, rod dbåtar.
Han börjar ögonblickligen explorera denna värld, som inte funnits i h ans hjärna eller öga förut.
Mellan hans, nej, mellan Mr N:s värld i svenska Djursholm och denna hafsvärld - 723 - \
resa sig de väldiga högfjällen och den eviga snön och världsalltefs lystnad.
Som en oöfverstiglig mur ända upp till himlen.
Han går ner på en brygga.
Denna hamn är inte som Stockholms skeppsbro, den är inte som någon hamn i Sv erige mer än i nå- gcn mån Göteborgs.
Den är, den är — nu ser N:o 3422!
Den är af samma typ som kusthamnarna i Sverige på 1700-falef.
Se på denna bild.
Det svarta är land.
Piggarna som sticka ut äro bryggor, strec­ ken fartyg.
Så voro svenska kusthamnar på 1700-talet och dessa bassänger mellan de utslickande bryggorna kallades " länningar ".
N:r 3422 ser, att det är länningar som bilda hela denna gamla hansestads hamn!
Ofver- allt trängas ångare och fiskefartyg.
Han ser atlantångare med två stora gula skorstenar, kustångare med en stor röd skorsten, hamn- bogserare med tre smala hvita ringar på den svarta skorstenen, små-dragare, målade i grönt, och så hundratals fisksmackar, pac­ kade som sillar i länningarna.
Han ser och andas in med djupa tag!
Andas in lukten af s alt torkad fisk.
Hela stan luktar fisk.
Människor synas öfverallt med glänsande fisk-knippen i h and.
Väldiga upp­ lag af fisktunnor synas i alla länningar och genom de öppna dörrarna till urgamla ner­ sölade magasin.
Och på magasinstaken sitta måsar i rader, de äro som de vore dubbelt större än de civiliserade, effeminerade, snobbaktiga måsarna på strömmen i S tock­ holm.
Detta är atlant-måsar, och detta är icke ett fiskläge, det är en atlanthamn, en storhafsfiskets hamn, en ... V. Men midt i allt detta, hvad nu? '
Hvad ser N:o 3422?
En stor, grof, grå skorsten.
En, är def tänkbart, en krigsfartygsskorsten?
Bolmande af rök, inte hundra meter från den plats, där han står, midt bland lastångare och fisksmackar och silltunnor och fiskmåsar.
Han mönstrar.
Ångaren är helgrå, allt på den är grått„ och en timme senare står han där igen och pekar ut för passet N:o 3423: — Titta dit, långt akterut!
Ser du?
— H var?
— Där!
Följ mitt finger!
— Âh ja!
En kanon.
Ångaren, den grå rökbolmande ångaren är bevärad.
— Med den är det!
säger N:o 3422.
Med den skola de tre opersonliga passen ut i världen, ut ur denna atlanthamn, ut i den dundrande, rykande, blodiga världen.
Men först skola de anmäla sig.
De söka upp anmälningsstationen.
Utanför stå med­ passagerare från resan öfver högfjällen.
Sta­ den är som full af all världens typer.
På det lilla h otellets namntafla ha lästs de mest exotiska namn!
Med " de " och all annan " ädel " klang.
Nu ligga de här i Bergen på sängar, så smala som plankor, och andas in lukt som af fång och förruttnelse; och just nu trängas de, i dyrbart pälsverk, med sjö­ män och gud vet hvad för slags folk.
I ett litet kvaft, mörkt, inte alls parfymeradt rum, framför ett högt skrank.
Där trängas äfven de fre svenska passen.
Och en liten man innanför skranket tittar i passboken, ser upp och säger: — 1 am sorry, Mr.
N.
There is no place on this boat!
Passet N:o 3422 gapar om igen åt denna förbryllande värld.
— No place!
À., B. och G. i Stoc kholm, r ekommendatio­ nerna, def fina passet — allt blir intet.
Det är n u, som något börjar!
Något nytt, oanadt, oförutsedt.
Den lille mannen säger: — Kom igen måndag kl. 12, s å få vi höra.
Passen N:ris 3422, 3423 och 3587 stå på en gata i Bergen och gapa: — In gen plats!
Det är alltså som i orm­ spelet.
Tärningen nådde bara till Bergen.
Intet hjälper, inga rekommendationer, ingen­ ting hjälper i denna underbara värld, man får helt lydigt gå i fur och ordning.
Och vi äro sittande fast i Bergen.
Vi äro sittande här, vare sig vi vilja eller inte.
V. N:o 3587 rynkar ögonbrynen mot Bergen och hela världen.
Ty han är storsvensk: — Vi tidningsmän låta inte behandla oss hur som helst.
Vill man inte ta emot oss, så gå vi vår väg.
Def är vårt sätt.
Vi hålla på vår ställning.
— Men, men!
invände de båda andra pas­ sen.
Def ä r 200 perso ner, som vänta på plats.
— ja, det är sant, säger N:o 3587, som är ett godhjärtadt pass.
Vi få vänta.
Vi få l ugna oss.
Godt!
Äfven det kan en svensk.
Och de skiljas tills vidare, alla tre.
N:o 3422 går ut på upptäckter.
Han går ner till stadens fisktorg.
Det lyser rödt på alla bord.
Det är atlantfisk.
— Hv ad heter den fisken?
frågar han.
— Den fisken!
svarar atlantfiskaren, ser lite undrande ut.
— Ja.
— Ur!
— N å!
Tack.
I detsamma upptäcker N:o 3422 den grå bolmande ångaren, där ingen plats finns, tvärs genom mastskogen.
Han vill v eta, om det verkligen är den rätta.
Vänder sig till en polis, som själf liknar en atlantfiskare.
Och frågar om det är den rätta.
— Ja!
sv arar han.
Men s å tycks han kom­ ma ihåg något.
Och säger lite fort: — Nej ' nej, de veed jeg ikke.
N:o 3422 ser på honom.
Polisen serpåN:o 3422.
De se hvarann in i själ s-källarhvalfven.
Hvarpå N:o 3422 säger: — För all del, konstapeln, var inte rädd.
Jag är inte farlig.
Jag skall själf med ångaren och vill därför veta, om det är just de n där.
— Nej, nej, jeg e r slet ikke urolig, jeg veed simpelfhen ikke!
svarar konstapeln, slår från sig med handen och går.
Som från något, som gör ondt i hans norska vänlighet.
N:o 3422 ser honom på afstånd spörja.
N:o 3422 h ar self något.
Han går på hotel­ let och säger till N:o 3423: — Vi få se upp här.
Man kan bli tagen för spion.
Och samma afton, d å han sett sig omkring i de nna underbara stad, vill han rita af motiv från den, men då visar det sig, att han inte längre kan vara som Mr.
N. i Sverige.
Han har förstått något.
Han går tvärs öfver gatan till " Politi-sta- tion " och träffar en konstapel.
Står inför denna som en främling i denna värld.
— F år jag rita?
frågar han.
Konstapeln granskar honom, som konsta­ peln på fisktorget redan gjort.
— Hur lä nge har De vaeret i Byen?
Hur län­ ge blir De her?
Ofver tre dar!
Då måste - 724 - De anmäla Dem på Politiets hufvudstation, och där kan ni fr åga.
N:o 3422 får i d essa underliga tiders värld som en vanlig misstänkt person, som en po­ tentiell brottsling marschera till konsulatet efter sin där deponerade passbok och med den till polisens " opdagelses-afdelining ", och där får han sitta i ett väntrum bland några pojkar, som i tur och ordning föras in g enom en dörr till förhör.
Som en poliskund!
Så sjunker han för hvar timma i denna atlantstad ihop till allt mindre och mindre proportioner, till en allt betydelselösare och betydelselösare varelse i v ärlden, hans egen lilla värld, som i svenska Djursholm tyckts omspänna allt, blir som en ärt, en liten skrumpen ärt i ett magasin, packadt med ärtsäckar, och när han sitter framför chefen för " opdagelses-afdelning " och mönstras af dennes vänliga men omutliga ögon, känner han, att han inför denne är bara en likgiltig eventualitet till ondt, ett pass, ett utländskt nummer, som måste bevakas.
Och han hör orden: — Ja, alla våra.
konstaplar och hela all­ mänheten är instruerade att hålla ögonen på hvarje mer ovanligt uppträdande af perso­ ner.
Ni ka n rita, men ni r iskerar att bli f öre­ mål för polisens och allmänhetens iakttagelse och att bli fö rd hit till po lis-stationen för att bli underkastad undersökning.
— Då lönar det sig ju kn appt.
— Nej, då lönar det sig knappt.
Med den största vänlighet ledsagar opda- gelses-afdelningens chef N:r 3422 till dö rren, och N:o 3422 va ndrar genom Bergen till sitt hotell.
Och skrattar godt för sig själf och — å t sig själf.
VI.
Och hans belåtna skratt fortfar, hans hu­ mor lyser, fast han får höra att 700 pe rsoner vänta plats på nästa ångare, att somliga fått ligga ända till sex veckor, innan plats kunnat beredas, och att han och hans båda med-pass icke kunna få sina platser förr­ än om en 10 — 12 dagar.
Ty nu känner N:o 3422, medan han vandrar i den underbara atlantstaden genom " Murveelfningen " på Strandgatan, att han kommit in i den stora kämpande världen, som ett sädeskorn i en stor kvarn, och just då flyger från himlen ner i hans hjärna ordet: människo-kvarnen.
Han ser det ordets himmelska mening.
Under de sju årens orörlighet hemma i Sve­ rige har han glömt bort lifvet, e tt tjockt skal af vanor har lagt sig omkring honom.
Han har blifvit-en liten kugg i en instängd värld.
Denna resa har dragit honom in under hän­ delsernas kaflar och hjul: rekommendatio­ ner, bekantskaper, vanor — inge nting skyd­ dar.
Skalet af allt detta mals sönder ute i världen, och han minns här i Be rgen, a tt han en gång varit ung och ensam på jorden, utan bekantskaper, utan vanor, utan rekommen­ dationer, bara med sina egna två ben att vandra på, varit bara en enda namnlös, opersonlig varelse bland världens miljoner, bara en enda liten obetydlig människa bland alla de andra i världen.
En, som måste lita bara på sig själf, som måste klara sig själf i allt, som möter.
Och den människan har nu resans kvarn malt fram, den har krossat de sju årens skal, och N:o 3422 ser med glädje på världen, tac­ kar Gud, att ingen bryr sig om hans vänners rekommendationer, att det finns stora väldiga maskinerier och kvarnar i vär lden, som mala människoöden till mjöl, hvilket blåser bort jorden rundf, och att han i detta blåsande människodamm är ett osynligt litet stoftgrand, det gladlyntaste stoftgrand under solen.
Wessel £ XVtî • ^jjtCunaL.
&lt; — v Jjof / Ceeerantër MAL / MÖ ras ur formen.
— Filéerna kunna skäras i 3 cm.
breda bitar tvärs öfver, dessa doppas i uppvispadt ägg, vändas i stötta skorpor, ste­ kas i smör ofvanpå spisen, öfver- g jutes med litet brynt smör och serveras till stufvad spenat eller till smörgåsbordet.
Behagligaste och effekti­ vaste afföringsmedel är Apoteket V åsens Laxérmarmelad för stora och barn.
Pris 1.50 kr.
pr ask.
Finnes på alla apotek.
&lt; — ' Elegant Ä p p e l k a k a m e d m ö r de g (f.
, 6 pers.).
Mördeg: 2 hg.
smör, 65 gr. socker, 1 ägg, 5 bittermand­ lar, 150 gr. mjöl.
Ä p p e l k o m p o t t: 1 50 g r.
s o c ­ ker, 3 del.
vatten, l 1 / * lit.
goda, syr­ liga äpplen, 1 msk.
ättika.
Torg 6 mitt emot katolska kyrkan T i l l f o r m e n: V 2 m s k.
s m ö r (10 gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Smöret tvättas och röres med sockret till skum, därefter NYA tillsättas ägget, de skållade och WERMLANDS-TIDNINGEN malda mandlarna och sist mjölet, Elabl.
1850 Ka ' lstad Ftabl.
1850 som bör vara siktat.
Degen arbetas, Rikslelefon nantnanrop Länstidningen tills den blir jämn, hvarefter den får Värmlands enda dagliga tidning.
stå på kallt ställe omkr. 2 tim. Äppelkompotten beredes som van­ ligt, får kallna och blandas med den hopkokta lagen.
En bleckform eller stekpanna smörjes med smör och beströs med stötta skorpor.
Två tredjedelar af degen utkaflas, och därmed beklädes formen på bottnen och upp till kanten.
Äppelkompot­ ten ilä.gges, degkanten vikes öfver, resten af degen kaflas ut till ett lock, hvarmed pajen täckes, och kan­ terna.
täckas väl.
Pajen gräddas i god ugnsvärme 3 / i — 1 tim., eller tills degen vid prof med vispkvist är ge- nomgräddad.
Pajen uttages, får stå OCH en kvart, uppstjälpes på fat eller skål med tårtpapper, får svalna, gar­ neras med äppelgelé eller vispad grädde och serveras med vispad cocosoljetvålar i stänger, grädde eller vanilj sås.
S. SVERIGES STÖRSTA VAR ' JMAQASIN Recept å Kalflefverpastej med Svalöfs Kornflingor.
V 2 hg.
kalflefver 100 gram kornflingor 3 kkp % oskummad mjölk 3 ansjovisar 2 msk.
smält smör 1 / j msk.
socker salt, hvitpeppar 4 ägg 200 gram späck.
B e r e d n i n g: Kornflingorna ko­ kas i mjölken till en tjock gröt, som får kallna.
Lefvern får ligga en stund i vatten, skäres sedan i bitar och drifves, tillsammans med gröten och ansjovisarna, tre gånger genom köttkvarn.
Massan passeras och smöret samt kryddorna tillsät­ tas.
Äggulorna iröras en i sänder och sist iblandas ägghvitorna, hvilka dessförinnan blifvit uppvispade till hårdt skum.
Alltsammans hälles i en med späckskifvor beklädd form.
Denna öfverbindes med ett smordt papper.
Pastejen gräddas i vatten­ bad i ugn omkring 1 V2 timma och får därefter svalna något, innan den stjälpes upp.
KÖKSALMANACK Redigerad af RECEPT: Enneh.
af Elisabeth östmans Hus­ G ä d d a, s t e k t i f i 1 é e r.
(f.
6 moderskurs i Stockholm.
pers.) 2 gäddor på 750 gr. st., 1 1 FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR msk.
salt (15 gr.), / o ägg, 3 msk.
fint stötta skorpor.
.Veckan 4 — 10 nov.
1917.
T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
sm ör SÖNDAG.
Frukost: bmörgås- (40 gr.), 3 del.
fisk buljong (kokt på bord; kalfbiff med stekt potatis, hufvud och ryggben), 1 tsk.
salt.
m j ö l k; k a f f e e l l e r t e.
M i d d a g: (5 gr.), 2 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g ^ Gäddorna fjällas Gädda stekt i filéer med potatis; jordärtskockor à la Idun; äppelkaka ej, rensas, sköljas, torkas, skäras i f iléer och ryggbenet jämte alla små- med mördeg och vispad grädde.
ben borttagas.
Filéerna läggas med MÅNDAG.
Frukost: Smörgås­ skinnsidan mot skärbrädan och köt- bord; hafregrynsgröt med mjölk: - tet skäres från skinnet med en spet­ svampstufning med potatis; kaffe el­ sig knif.
Filéerna gnidas därefter ler te.
Middag: (vegetarisk) Ma­ med saltet och få ligga 1 tim., tor­ ka ronipudding med brynta kålrötter '; kas ånyo, penslas på båda sidor blåbärssoppa med klimp; med det uppvispade ägget och be­ TISDAG.
Frukost: * Smörgås­ strös med stötta skorpor.
En af- bord; omelett i form med fiskstuf- lång fiskform med lock smörjes med ning (rester från söndag); mjölk; hälften af det kalla smöret, filéerna kaffe eller te.
Middag: .Pens i o- läggas i med den tunna sidan mot natpuré med rostadt bröd, stufvade den tjocka, så att de ligga jämnt, resten af smöret lägges i flockar abborrar med potatis.
ONSDAG.
Frukost: Smörgås­ ofvanpå, buljongen och grädden spä­ bord; stångkorv med stekt _ potatis: das på.
Locket sättes på formen m j ö l k; k a f f e e l l e r t e.
M i d d a g: och fisken stekes omkr. 20 min.
i Serveras med pressad Dillkött med potatis; körsbärssoppa varm ugn.
potatis.
— Saknas fiskform skäras med rågskorpor.
filéerna i 3 x / 2 cm.
breda bitar tvärs TORSDAG.
Frukost: Smörgås­ öfver, dessa doppas i ^ uppvispad t ägg bord; blandad låda med potatis: och vändas i hvetemjöl.
Fisken bry- m j ö l k; k a f f e e l l e r t e.
M i d d a g: nes därefter hastigt i hälften af Brynt hvitkålssoppa med frikadeller; smöret i en stekpanna och lägges ugnspannkaka med sylt.
i en smord pajform.
Resten af FREDAG.
Frukost: Smörgås­ smöret lägges i flockar ofvanpå, bul­ bord; hafregrynsgröt med mjölk; an- jongen och grädden tillsättas.
Ett s j o v i s g r a t i n; k a f f e e l l e r t e.
M i d - j lock lägges på formen, som där­ dag: Kalops med potatis; kokta efter sättes in i ugnen och fisken får steka omkr. 20 min.
Den serve- äpplen med grädde.
I en punkt m mmmiïâM SKULTUNÄ KOKKÅBL aro bast!
O FÖRORDAJT AV LÄKARE.
Vid sjukdomar i munh åla och svalg, j Effektivb skydd mot smitta Vid çpidçmier.
flaskor om50st.
kr.i,50 \ A.B .PHARMACIA.
STOCKHOLM A.VESTERBERG.
K o n t r o l l a n t: P R OF E S S O R UMBÄRLIG I ALLA HEM!
IDUNS KOKBOK 6: TE UPPLAGAN UTKOMMEN PRIS KR.
6: - " OOOOOOOOOOOOOM« OVOOOOOOOOOOOO 00 0000000000 * 0 OOOO OOOOOOOO OOO000000000#09O FRÅGOR Handelsaktiebolagot Sten Sjögrön &amp; Cs Stearinljus är det ont om i dessa ti­ der.
Lika ont om många andra varor blir det nog också unlan för undan Rekvirera därför vår sto­ ra katalog, som sändes gratis, ej frakt fritt, och köp medan något ännu finnes, 7 var.
Åhlén &amp; Holm, S tockholm.
N: r 337.
Hvilken trädgårds tidning bör intresserad amatörträdgård s mä­ stare, ägare till mindre villaträdgård, lämpligen prenumerera på för år 1918.
S.
Prima Engelska Antracit, Hushållskol och Koks ständigt pä lager till lägsta dagspriser.
Ulis K wh - l - i.
Tel. Allm.
och Riks Namnanrop: L avens Kolimport.
Hl FBglMI - PASriUERM Skänka lindring och bof vid hala och y^^brä&amp;Ohommae KWH.N «SpeciaCafJar ^ DAMURTYR^ 17 HAMN G AT 3 DROTTNING ^mCKHOU ' Allmänna PENSIONSFÖRSÄKRING ' Anke- och Pupillkassan i Sverige meddelar försäkring för pensioner dels till efterlefvande änkor och barn dels ock till annan viss person oberoende af skyldskapsförhållande.
Inträde är öppet för hvarje svensk undersåte, som med afseende å hälso­ tillstånd pröfvas antaglig och icke uppnått 60 års ålder.
Pension kan be­ tingas från 100 till 1,500 kronor.
Insats en gång för alla kontant eller delvis genom revers eller ock årliga premier.
All vinst tillfaller de försäkrade i form af årlig tillväxt af pensionen under den persons lifstid som betingar pensionen.
Pensionstillväxten utgår med lägst 2 h ögst 5 procent för år å det betingade pensionsbeloppet.
Prospekt portofritt på begäran, hvarvid denna tidning bör åberopas.
.
ENHVAR LÅS ARE AF IDUN AGER rätt att i denna af delning framställa förfrågningar rörande husliga eller andra angelägenheter till besvarande af läsekretsen.
Dock förbehåller sig redaktionen oinskränkt befogenhet att utesluta de frågor, hvilka anses sakna mera allhnänt intresse.
Hvarje publi­ cerad fråga kommer att besvaras, och utbetalas för det bästa svaret, å någon af här nedan införda frågor, som in­ sändas till redaktionen senast 6 dagar efter detta nummers dato ett pris af 10 kronor.
fâr / 1 / anèine vid småbak förtjäna bli behandlade med bästa jäsningsmedlet.
G- o o d a- Jästmjöl är bäst och pålitligast.
Säljes öfverallt i burkar à 15, 25 och 50 öre.
Makar onipudding (f. 6 per s.).
150 gr. nudlar eller fina riîakaroner, IV2 lit.
vatten, 1 / 2 msk.
salt (8 gr.), 2 msk.
smör (40 gr.), 50 gr. mjöl, 5 del.
mjölk, 2 del.
tunn grädde, 2 ägg, 2 msk.
rifven ost, salt, socker.
T i l l f or m e n: 2 m s k.
s m ö r (4 0 gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Makaronerna påsät­ tas i kokande, saltadt vatten och få koka tills de äro mjuka, hvarefter de hällas upp på sikt, öfverspolas med kallt vatten och få afrinna.
Smör och mjöl fräsas 2| min., mjöl­ ken och den tunna grädden spädas på, och smeten får koka 5 min., ihvar- efter makaronerna iläggas.
När stuf- ningen något af svalnat iröras äggen.
Den afsmakas med den rifna osten, salt och socker samt hälles i smord och brödbeströdd form.
Resten af smöret lägges i flockar ofvanpå och sist öfverströs de stötta skorporna.
Puddingen gräddas i varm ugn omkr. 35 — 40 min.
Serveras med brynta kålrötter.
Pudding af potatis och s k i n k a (f. 6 per s.).
IV2 lit.
kokt potatis, IV2 hg- rökt skinka eller fläsk, 2 ägg, 3 msk.
mjöl (30 gr.), 6 del.
mjölk, X U tsk. "
hvitpeppar, 1 / 2 tsk.
salt, V-jt tsk.
socker.
T i l l f o r m e n: 5 gr. flottyr.
B e r e d n i n g: Potatisen skalas och skäres i skifvor.
Skinkan skä­ res i tärningar.
En form smörjes med flottyr.
Häri läggas hvarfvis potatisskifvor och skink tärningar.
Äggen vispas med mjölet, mjölken, salt och peppar, och äggstanningen hälles i formen.
Puddingen gräddas i varm ugn omkr. 40 min.
nâruatten Bästa ingredienser BORLANOLINTVÅL LÖRDAG.
Frukost: Smörgås­ bord; strömmingslåda med potatis; mjölk; m jölk, kaffe eller t e.
M i d ­ dag: Pudding af potatis och skinka; choklad soppa.
LaMascc läs överallt ÄKTA ASEPTINTVÅL ELISABETH ÖSTMAN-SUNDSTRAND aro alla husmödrar ense: årgryfE Kemiska T » äff- 8 Färgeri-A.-B.
Göteborg.
G AHNS tillverkas fortfarande och - äro af god kvalitet.
- * ^1 " kemiskt tvättad o. präs sad blir Eder kostym, klänning, kappa eller överrock, om densam ma insändes till Orientalisk mattutställning pågår 1 Okt. — 23 Dec. ?Gust.
Ad Tos STORKYRKOBRINKEN 11, STOCKHOLM J •••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••o • • • • • • • • • • • • • ' På grund, af betydligt ökade papperspriser • • • och framställningskostnader ha undertecknade • • tidningar sett sig nödsakade att fr. o. m. den • • l: sta 3 \ Q) Vember 1917 höja lösnummerpriset: • • • för Hvar 8 T) ag, Upplaga Ji.
.
.
.
till 20 Öre • • för Uec^o-Journalen, Rational- • • upplagan till 20 Öre • • • för Idun, Upplaga Jl till 20 öre • • Göteborg och Stockholm den 8 ofy- 1917.
• • • • • HVAR 8 DAG.
VECKO-JOURNALEN.
• • IDUN.
• • • • • • • • • N: r 338.
Är vildvins bär, som det blifvit så mycket af i år, till någon nytta?
H.
Gr. N: r 339.
Finnes någon af Iduns läsarinnor som skulle vilja ge ung fru ett råd.
— Jag kom nämligen som nygift till en liten stad på väst­ kusten, och som min man mest ' a tiden vistas på affärsresor blir det ganska, trist, då jag saknar någon egentlig bekantskap, hur skall jag på ett be­ hagligt sätt komma in i sällskaps- lifvet, då alla ser så oåtkomliga ut, älskar inte för mycket umgänge men någon då tiden blir lång i ensam­ heten.
26-årig fru.
N: r 340.
Hur skall jag, en ung kvinna af god familj, kunna komma i beröring med någon eller några intellektuellt högtstående personer i och för tankeutbyte?
Undrar » Isolerad ».
N: r 343.
Ivan någon gifva lärarinna besked om någon lämplig sysselsätt­ ning under julferierna 2 mån.
Ville ••••••••••••••••••••••••••••••••oaoaa•••••
frriSTrmtsgPlS 6ïû® aJdMg * mxxmrncùs çfrsis, om, ficLTh ef h ?ciffcLS rnéè ~ ' &lt;s8&amp;soisTVJëh.
o: så, gärna komma ut och få lite om­ byte.
Att annonsera efter plats för så kort tid lönar sig väl icke.
Kan­ ske någon af Iduns läsarinnor kan behöfva min hjälp eller gifva mij ett godt råd.
^ulirefnad ».
N: r 342.
Jag har en tid af 3 år varit läkare behjälplig vid sjukvård på klinik och äfven vid läkaremot- » agning.
Har sökt elevplats till flera sjukhus, både större och mindré, men jag har ej kunnat vinna inträde, ty jag äger nämligen endast folkskole­ bildning.
Hvarför göras undantag på en del sjukhus?
Två af mina kam­ rater ha- vunnit inträde vid större sjukhus i Stockholm utan elemen­ tarskola.
Hvad är orsaken till en sådan orättvisa mot mig, frågar en, som är mycket intresserad för sjuk­ vård.
Wilma.
N: r 343.
Hvart skall jag vända mig för att få en liten affär i gång af hvad slag som helst här i större framåtgående samhälle.
Ön­ skar helst sälja direkt åt större fir­ mor.
Innehar nu hand t verk, men på grund af att jag ensam skall för­ sörja 4 barn i skolåldern önskar jag on mera gifvande utkomst.
Fru I.
E.
N: r 344.
Jag har mycket hört om- talas de kurser, Röda Korset anord­ nar för unga, bildade flickor med förbindelse för dessa att i händelse af krig deltaga i sjukvården.
Hur lång är utbildningstiden för en dylik » krigskurs? » För huru många år framåt måste man förbinda sig till sjukvård under krig?
Huru stora äro kostnaderna?
N: r 345.
Vil noen af Iduns lsesere gi mig oplysning om et försteklas- ses sted i Stockholm, hvor man kan bli utdannet i skjönhedspleie, hvor meget kursus vil koste, og hvor lange det varer.
Har hört, at man i Stockholm skall faa den bedste uddannelse i denslags.
Er .det van- skelig at komme ind i Sverige nu for fremmede, og meget dyrere at op- holde sig der i disse tider?
Norska.
N:r 346.
38-årig fru bosatt på lan­ det önskar vinna inträde i sjuk­ kassa.
In^en sådan finnes i orten.
Hvart bör jag lämpligast vända mig härför?
Tror mig kunna vinna in­ träde i sjukkassa där läkareintyg er­ fordras.
38-åiig fru.
N: r 347.
Kan någon af Iduns läsare säga mig hvart jag skall vända mig för att få ett lån på 2,000 kr.
Är det någon idé att ta en lifförsäkring och så låna på den.
Har alltid önskat gå igenom en kurs i sjuk­ gymnastik, men aldrig kunnat spara ihop pengar till en sådan kurs.
Har haft kontorsplats i 6 år men afskyr kontorsarbetet, har alltid gjort det.
Gudrun.
N: r 318.
Är intresserad af affär och har mycket funderat på att öpp­ na en billighet s bazar.
Yet någon af Iduns läsare möjligen någon lämplig plats, helst i Blekinge, i något lif- ligt stationssamhälle.
Tacksam för svar är Astrid.
N: r 319.
Min syster och jag har i många år längtat efter ett eget litet småbruk, men har ej nödiga medel till inköp. '
Vi har god insikt i jord­ bruk och en lust och energi, som skulle öfvervinna mycket.
Det be- höfde ej vara så väl upparbetad jord.
Tacksam för ett råd af Iduns läsare är Beth.
N: r 350.
Hur skall ung flicka, bun­ den vid hemmet af nervåkomma, kun­ na bidraga till sin försörjning och hjälpa sin fostermor?
Är skicklig i finare handarbeten, men vet ej, hvart man skall vända sig, för att erhålla sådant arbete, eger drifven, vacker handstil, om det vore möjligt, att erhålla renskrifning.
Tacksam om någon af Iduns vänliga läsarinnor kunde ge en am isning.
Nervsvag.
N:r 351.
Goda Idun!
Gif en olyck­ lig mor ett godt råd.
Fastän ogift är jag mor åt en liten rar 1 års gosse.
Hvad skall jag göra för att kunna hafva gossen hos mig?
Skulle kunna sätta in ett tusen kr.
i någon affär.
Men h vilken affär skulle löna sig så att jag skulle kunna försörja oss.
Är fullt kunnig uti husligt arbete, händig till sömnad och något affärsvan '.
Emmy.
N: r 352.
Kan någon af Iduns lä­ sarinnor upplysa mig om, huru jag skall få lämpliga mönster till ut­ styrsel åt en nyfödd baby.
Hurudana äro de s. k. baby låd orna, h vilka ibland utannonseras i Idun undrar Blifvande moder.
N: r 353.
Jag har alltid haft god lust för matlagning och allt husligt arbete, och är däri rätt väl hemma.
Nu hade jag tänkt att få öfvertaga en liten bättre matservering, ett skol­ hushåll eller dylikt.
Men är det i denna dyrtid kanske orätt att för­ söka på?
Hur mycket pengar for­ dras?
o Ila r i Idun sett så många goda råd gifvas och vore så tacksam om någon erfaren Idunläsare ville ge ett godt råd till •Själfförsörjande flicka.
N: r 354.
Två lärarinnor med dålig ekonomi i ett till synes stillastå­ ende samhälle frågar om någon af Iduns läsarinnor kunde gifva dem ett lämpligt råd, huru de skulle kunna förtjäna pengar.
Bistra tider.
N: r 355.
Vill någon af Iduns lä­ sare uppge något verksamt medel mot » mask » s. k. änger, som angripit hela familjen.
Har försökt med maskkakor men hjälper ej.
Mångårig prenumerant.
N: r 356.
Jag skulle vara oändligt tacksam om någon af Iduns läsarin­ nor ville gifva mig ett råd.
Hur skall jag kunna föivärfva mig vänner?
Jag är nu 19 år och har alltid, från skoltiden, varit ensam.
Kanske det beror på att jag är för blyg och tyst?
Måste man vara liflig och glad för att bli omtyckt?
Enstöringen.
N: r 357.
Får svensk kvinna som ämnar ingå äktenskap med utlänning förbli svensk undersåte?
Förlofvad med utlänning.
fullständigt möblemang till HERRUM MATSAL SÄNGKAMMARE KÖK ÄR Högsta vinsten i Hindås - Lotteriet VÄRDE KRONOR HINDÂS LOTTERIET.
Lottpris Kr.
2:10!
!
Köp snarast!
!
7,000 Cl.
1 Lotter erhålles genom kollektörerna eller direkt från Hindås-Lotteriets Exp., Drottninggatan 46, Göteborg - 726 - N: r 358.
Tacksam för verkligt goda recept på rönn- och häggbärslikörer.
Ung husmor.
N: r 359.
Då jag står i begrepp att gifta mig, och jag och min fästman beslutat oss för att viga oss i res­ dräkt, vore jag tacksam få veta om det är brukligt att bruden då kläder sig i promenadkjol och blus eller hel klänning.
Hur kläder brudgummen sig?
Fästmö.
N: r 360.
Skulle någon af Iduns många läsarinnor kunna upplysa mig, om någon medlem af den på 1860- talet såväl här i landet som i ut­ landet konsertera,nde berömda sven- damkvartetten (Hilda Wide berg, Amy Åberg, Maria Pettersson och Wil­ helmina Söderlund) ännu lefver och i så fall uppgift på deras fullstän­ diga namn och adress eller annars namn och adress på någon af med­ lemmarnas efterlefvande närmaste an- förvandter, vore jag högeligen tack­ sam.
Sjuttioårig åhörare af kvartettens sång.
N: r 361.
Kan någon af Iduns lä­ sarinnor säga mig hvartill man skulle kunna använda silkesraffel, förut bruklig till silkesvadd, ganska dyr­ bar.
Jag har låtit en lam, gammal man sysselsätta sig med detta ar­ bete i ett års tid och vi ha nu 4 kg.
rafflad t silke, vilket borde ge en vacker summa åt den fattige man­ nen.
Men ingen vill köpa varan ty silkesvadd begagnas ej mera.
Jag har förfrågat mig hos våra större firmor i Göteborg och iStockholm joch fått samma svar att de ej kunna använda varan.
Madeleine.
N: r 362.
Finnes det någon privat uppfostringsanstalt eller annan lik­ nande inrättning dit man skulle kun­ na skicka en 16 års flicka af god familj.
Flickan ' i fråga är till det yttersta vårdslös om sin personlig­ het, lat och omöjlig på alla.
sätt hvarken godt eller ondt hjälper.
Bekymrad mor.
N: r 363.
Hvilken dag var premiä­ ren å » Gustaf III » af Strindberj (Intima teatern, Stockholm)?
N: r 364.
_ Kan någon af Iduns lä­ sarinnor hjälpa mig att få reda någon riktigt bra fortsättningsskola för unga flickor, som slutat skolan, men behöfva lära.
sig mer språk, sömnad, musik och eventuellt något praktiskt arbete?
Har hört talas om något ställe vid Västerås banan, som lär vara bra, men kan omöjligt få reda på adressen.
Pyrola.
N: r 365.
Så innerligt tacksam vore jag om någon af Iduns.
väfkunniga läsarinnor ville ge mig råd och be- skrifning på hur ' jag skall väfva verkligt vackra bordmattor.
Till in­ slag har jag s.edan » den gamla goda tiden » grått och hvitt garn af ull och stickylle.
Kan själf väfva de flesta väfnader men är bosatt i en mycket aflägsen landsort och aldrig i tillfälle att se och lära nytt.
Landtmora.
N: r 366.
Skulle någon af Iduns läsarinnor, vilja upplysa en mindre bemedlad flicka hvarifrån man till billigt pris kan få köpa begagnade pianonoter.
Inga TJUGUFEM ÅR.
Berättelse för Idun af Hélène J osephsson.
Brasan var nära ut brunnen, endast en och annan gång hoppade små blåa lågor upp och slickade glöden.
Rum­ met skulle ha varit nästan mörkt om ej dörren till salongen stått öppen och ljusskenet därifrån trängt in.
— Men den sparsamma belys­ ningen tycktes stämma öfverens med ansiktsuttrycket hos henne, som satt i länstolen framför b-asan och stir­ rade in i glöden — hon var långt borta från det närvarande.
Hon hör­ de inte ens att någon kom genom salongen och styrde stegen till det lilla kabinett, där hon satt; först när den kommande stod bredvid hen­ nes stol såg hon upp och ögonen bytte uttryck.
— Sitter du och svärmar, mor?
Den unga flickan smålog och strök med handen öfver det blonda, bur- riga håret, hvars färg började skifta i silfver.
Fru Henriette Relier nickade; ett litet leende, halft satiriskt och halft vemodigt, flög öfver det fina ansik- * tet.
— Är det för din egen räkning?
Eller skulle det händelsevis vara för min?
fortsatte dottern skämtande, i det hon kröp upp i ett soffhörn midt emot modern.
— Det var verkligen för min räk­ ning, Gertrud, svarade modern i samma ton.
Kanske det förvånar dig?
— Långtifrån — du är ju så ung och söt, mor.
Hvem vet hvad du kommer att upplefva härefter!
Det finns nog flera som gå omkring med en önskan att få gripa in i ditt lefnadsöde — konsul Garman till exempel.
Fru Heniiette skrattade.
— Det är dig konsul Garman uppvaktar, ser du inte det! ...
Och det var för­ resten inte om nutid och framtid jag satt här och drömde.
.
- — Jag kunde väl tro det.
Du är nog innerst inne full af bara roman- STEiNway&amp;soNS, STORT 1AGËR.
I RN^AMÂGËNTURÊN: I / TJNDHOLMjS PIÄNTOJMAOA^IN STOCKHOLM • JAHLOB.SB^K.O^OATAN 39 tik — och af den varan fanns det ju rikligare förr i världen — påstås det.
Och därför slår du dig ned framför brasan och förflyttar dig till den ljufva tiden.
Det kom ej något svar på en hing stund.
Den lilla spröda gestalten i länstolen lutade sig tillbaka och i de blå, en smula matta ögonen, kom det ett drömmande skimmer.
Men draget omkring munnen hade en halft smärtsam prägel, och när fru Hen­ riette till sist begynte tala, fanns en svag nyans af tungsint ironi i rösten.
— Tvärtom, Gertrud, jag var midt uppe i realismen ... i åttitalet.
.
.
Röda rummet, fru Edgren.
.
.
och mycket, mycket annat.
— Ja, när allt kommer omkring är du visst ett barn af åttitalet, mor.
Där är det kanske vi böra söka ut­ gångspunkten, när det gäller att förklara hvarför du uppfostrat en sådan dotter som jag — en radikal studentska, som är hela den fina, släktens sorgebarn.
Du är nog emel­ lanåt själf en liten revolutionskvinna — fast &lt; en mycket platonisk — men du är ju född friherrinna och har i hela ditt lif, snart sagdt, omgetts af folk som korsat sig öfver allt det som jag är en representant för.
Och dock är det du som uppmunt­ rat mig!
Minns du striderna med pappa?
Hur modig var inte den amiralskan gent emot den store ami- lalen!
Jag undrade ibland livar du tog din oförskräckhet ifrån: hur morsk jag än var, kände jag alltid en dödlig rädsla för pappa.
Gjorde du aldrig det?
— Jo, ofta nog, svarade fru Hen­ riette småleende.
— Ja, är det inte rent uppåt väggarna, utbrast hennes dotter lif- ligt.
Man skall älska sin man ifall man nu kan — och vörda och ära honom — om han är förtjänt däraf — men att gå och vara rädd och förskrämd!
Hustrurna, förr i världen voro visst ena små krakar ibland.
Och du utgjorde väl inte något lysande undantag kan jag för­ stå — du var liten och ljuf och blid och änglalik, en idealisk kvin­ na!
Helt och hållet motsatsen " till sin dotter.
Förklara mig den gå­ tan! '
(Forts.) BREFLÅDA RED.
BREFLÅDA.
E t t b a r n.
bom n i k anske s ett har i dagarna utkommit Henrik Fors­ bergs första diktsamling med titeln Con Sordino, Wahlström VY id- strands förlag.
Där finner ni de efterfrågade dikterna.
E.
A. Afdelningen Iduns skönhets­ institut förekommer en gång i må­ naden, vanligen första numret i h var månad.
EXP.
BREFLÅDA.
Den anonyme kri tikern af en viss annonstext i en daglig stock­ holmstidning har vändt sig till orätt forum.
Boken i fråga utkommer nämligen icke på Iduns förlag.
••••••••••••••••••••••••••••o » « » Singer Nålträdaren Säljes i SINGER- butikerna •••••• Den spar ögonen •••••• Passar till rarje symaskin
LEDIGA PLATSER Cftnd aldrig originalbetyg ^ utan endast bestyrkta mwmkrlftor när NI svarar p &amp; annons om ledig plats.
BILDAD FLICKA, ordentlig och.
an­ språkslös, väl kunnig i sömnad, om möjligt matlagning, villig att deltaga i städning och servering, erhåller plats i godt och vänligt hem.
Jung­ fru _ finnes.
Svar märkt » Duglig Fa- miljemedlem », Iduns exp.
f. v. b.
HOS APOTEKAREFAMILJ i Norr­ land, 3 personer, finnes plats för en snäll, hushållskunnig barnkär flicka med någon skolbildning, ej alltför ung, som äfven har lust lära hjälpa till i Apoteket med hvarje- handa.
Svar till » Norrland », denna tidnings exp., f. v. b.
GLAD barnkär flicka, villig att hjäl­ pa till med alla förekommande gö- romål önskas till liten familj.
Svar till » Arbetsam », Iduns Exp.
f. v. b. BARNFRÖKEN med goda bet.
o. rek.
får fin plats t.
1 barn.
Vidare Palmqvist O: o, 17 Malmskilnadsgat., Stockholm.
HUSFÖRESTÅNDARINNA af god fa­ milj, bildad, musikalisk, omkring 80 år, får genast anställning i kyrko­ herdehem i Småland i vacker trakt.
Svar märkt » Kyrkoherdehem » insändes till denna tidnings redaktion, f. v. b.
För en bildad, prakiisk flicka med ett à två års sjukhusutbiidning och håg för barnhemsarbete finnes plats från 1 dec.
detta år som hjälp till föreståndarinnan vid Yanförean­ staltens skol- och.
uppfostringshem.
å Lidingö Villastad.
Skriftlig ansökan jämte betyg torde adresseras till Vanföreanstalten, Gr ef turegatan 59 — 61, Stockholm.
För Drottning Sofias Stif­ telses Arbetshem i Vänersborg sökes till 1 januari en duglig husmoder.
Hushållet består av cirka 85 personer.
Anstaltsvana är nödvändig.
Löneförmåner: Möble- radt rum, värme, el.
belysn., allt fritt samt 600 kr.
begynnelselön.
Ansökan, åtföljd af präst-, läkarer, utbildnings- och tjänstgöringsbetyg, insändas före d.
15 nov.
Adr.
Före­ ståndarinnan, Fru Anrep-Nordin, Vä­ nersborg.
Tillförordnade FÖ rest ån da rinne-befat t- ningen vid Fredrika-Bremer-Förbun- dets Fruktodlings- och Trädgårds- SkolCty Apelryd Båstad är till ansökan ledig att tillträda 1 mars 1918.
Lön ef­ ter kompetens.
Ansökningshandlin­ gar ställda till styrelsen insändas till fru E. Quensel, Kullabo, Malmö, som meddelar närmare upplysningar.
Dispensär­ Kvinnlig arbetskraft sköterska utbildad enligt Kungl.
kungörelsen för statsbidrag till dis pensärverk-, samheten d ' en 1 okt.
1914 vinner an­ ställning snarast möjligt vid Karl­ stads stads dispensär.
L ö n e f ö r m å n e r: Kontant 71 0 kr.
jämte bostad, fcost, värme o. lyse.
Semester 30 dagar.
Ansökan ställd till dispensär s ty reisen samt frisk be­ tyg insändes snarast.
A. Högströ m.
Fullt yrkesutbildad kvinnlig stenograf Söker Ni plats pä något af den kvinnliga verk­ samhetens områden?
Kom dû Ifiûg att ett bepröfvadt och at tusen­ tals kvinnliga platssökande m e d bästa resultat användt för­ faringssätt är att sätta in en liten annons i IDUJSL En platsannons — 10 mm.
stor — kostar endast 2 kr.
50 öre.
Be­ loppet insändes i postanvisning, hvarvid texten lämpligen skrif- ves å postanvisnings blanketten.
med b ästa resultat erhålla genom att sätta in e n annons i ID UN, specialorga­ net för kvinnliga platsannonser ai alla slag.
En annonsplats — 10 mm.
stor — kostar endast 2 kr.
50 öre.
För större annonser beräknas ett pris a± 25 ö-re pr mm.
därutöfver.
Som sällskap för barn HUSHALLSFRÖKEN.
Ung, enkel flicka, kunnig i såväl finare som enk­ lare matlagn., bakn.
och konserv., önskar pl.
i bildad familj, där jung­ (flicka ^ om - 11: och gosse om 10 år) fru finnes.
Äfven kunnig i sjukv., sökes till bättre svenskt hem i Stock­ trädgårdssk.
o. sömnad.
Tacks.
f. holm för snarast möjliga tillträde sv.
till » Lugnt sätt » Iduns exp.
f. v. b. en icke alltför ung fröken, som har vana vid och intresse för barn, och YNGRE DAM af god familj med förstår att genom gladt och vänligt förmåga att sprida trefnad söker väsen ^ til lvinna sig deras vänskap anställning som husföreståndarinna och förtroende.
Fröken ifråga skulle eller som sällskap och hjälp åt äldre hafva att öfvervaka och leda barnen fin herre, bosatt i Stockholm eller såväl vid deras läxläsning som under dess närhet.
Deltager gärna i kon- deras fritid samt att i öfrigt tillse, torsgöromål, äfven maskinskrifning.
att de ' punktligt och ordentligt full­ Goda ref. önskas och lämnas.
Svar göra sina plikter, att deras kläder till » Respektabelt hem », Iduns exp.
är i ordning o. s. v. Förutsättning är, att den sökande är af bättre fa­ milj och alltså väl förtrogen med EXAM, sjuksköterska önskar plats god ton och goda manér, dessutom hos någon herre eller dam, som är i besittning af Högre Flickskolebild­ i behof at sällskap och hjälp.
ning.
önskligt vore, om sökande äf­ ven vore musikalisk och kunde med­ Svar till » Sköterska », Vårgårda p. r. dela barnen undervisning i pianospel- ning.
Sökande, som kan tala tyska, Engelbrekls Sjuksköterskebyrå.
har företräde.
Lön kr.
50: — pr mån.
Riks tel. 171 81.
Allm.
tel. 241 13. och fritt vivre.
Svar till Postfack Valhallavägen 115, II.
N :o 418 Centralpostkontoret, Stock­ Utsänder Ex.
Sjuksköterskor, Barn­ holm.
sköterskor samt enklare Sköterskor, Biträden till Sjukhus.
PLATSSÖKANDE HUSFÖRElSTÅNDARINNEPL.
önskas af medelålders dam, van vid barns fostran och vård.
Bästa ref. bv.
till » N.
C. » Iduns exp.
SÅSOM accompagnetris eller musik­ lärarinna önskar änkefru anställning i familj.
Inga sällskapsskyIdigheter fordras.
Sv.
t.
» Mot fritt vivre ».
Iduns exp.
ORDNINGSVAN ensamstående flicka, kunnig i alla husl.
göromål, samt väfnad, handarb.
o. sömnad önskar plats helst i större hem som hus­ mors hjälp, eller hos ensam bättre herre.
Fina bet.
fr. slöjdseminarium.
S&lt;v.
t.
» A.
E.
Nov. » S venska Telegram­ byråns Annonsafdelning, Stockholm.
UNG, bildad flicka önskar event, mot någon betalning, i början af nästa år komma i godt hem i präst­ gård, herrgård e. d. för att lära hus­ håll.
Svar till » Januari 1918 », Iduns exp.
f. v. b.
BÄTTRE FLICKA önskar under dec.
och jan.
komma i prästgård eller herrgård för att deltaga i hemmets skötande.
Vid lön fästes mindre af­ seende.
Helst fria resor och.
eget rum ".
Vill anses som familjemedlem.
Svar till » 25 åp&gt;, Ellös.
till IDUN kunna erhållas hos hrr bokhandlare eller direkt från IDUNS EXPEDITION, mot likvid i post­ anvisning, till följande priser: Röd pärm, med guldtryck till " Idun " Röd eller grön pärm till " Iduns Roman­ bibliotek " ...; Röd eller grön pärm till ' Iduns Hjälp­ reda " Samtliga tre pärmar UNG flicka, som genomgått han­ delsskola, ägande någon kontors vana och är väl hemma i husliga sysslor samt till en del äfven i sömnad, sö­ ker lämplig sysselsättning.
3var emottages tacksamt under adr.
» 22 år », Torsås p. r. erhåller plats som biträde å öfver- läkareexpeditionen vid Kristinehamns hospital.
Arvode 600 kr.
årligen utom dyrtidstillägg, bostad med möb­ ler och sängkläder, uppvärmning, ly­ se, tvätt och 1: a klassens kost.
SJUKSKÖTERSKA (ej ex.) önskar Närmare meddelar Öfverläkaren, Hos­ plats i fa-m.
att sköta någon sjuk.
eller som barnsköterska.
Fina re- pitalet, Kristinehamn.
komm.
finnas.
Tacksam för svar till » Gladlynt 22 år », Västervik p. r.
TVÅ UNGA, glada norrländskor ön­ ska på nyåret komma i verkligt fint hem i Stockholm eller dess när­ het såsom husmors hjälp och säll­ skap.
Ha genomgått 8-klassigt lä­ roverk, östmans hushållsskola samt S: ta Birgittaskolan och sedermera deltagit i. förekommande hushålls- göromål i hemmen.
Om möjligt i Länssjuksköterskeijänsten i samma hem; vare sig inte, i famil­ jer som umgås.
Vid lön fästes intet Venersborg afseende.
Svar till » 19 och 20 år. » Iduns Expedition f. v. b. är till ansökan ledig nu genast.
Kompetensvillkor: intyg om genom­ 20-ÀRIG landtbrukaredotter önskar gången af K.
Maj: t godkänd sjuk­ mot fritt vivre lära hushåll i Prost­ sköterskeskola samt tjänstgöring gård eller herrgård.
Svar till » Fa­ minst en månad å farsotssjukhus.
miljemedlem », G.
M., ölme.
Läkareintyg att sökanden är frisk, har stadig hälsa och är fri från UTAN LÖN, men mot fritt vivre, önskar norsk förlovad flicka, 23 år, kroppslyte.
Lönevillkor: Begynnelselön 700 kr.
som har genomgått hushållsskola med 2 ålderstillägg; pensions bidrag; plats i bättre familj i Göteborg som fri bostad å sjukhuset med fri kost barnfröken eller hjälp i huset där jungfru finnes.
Biljett märkt » Fa­ m. m.
Tillträde nu genast eller senast 1 miljemedlem G », till denna tidn.
an­ nonskontor.
jan.
1918.
Ansökan åtföljd af ålders- och frejdebetyg, läkarebetyg och intyg em LÄRARINNA önskar plats i trefligt sjukvårdsutbildning ställes till skö­ hem för att undervisa mindre barn terskenämnden eller förste provinsial­ eller biträda vid husliga göromål.
Svar till » December 1917 », Iduns exp.
läkaren i Vänersborg.
Vänersborg den 15 oktober 1917. f. v. b. NILS ENGLUND, UNG, bättre småländska önskar plats Förste provinsialläkare. '
att deltaga i alla i ett hem före­ kommande sysslor, gröfre göromål un­ dantagna.
Något kunnig i matlag­ ning.
Svar.
till » Plikttrogen », Små­ lands Allehandas Exp., Jönköping.
er b judes ett par damer genom anta­ gande af agentur på fördelaktiga villkor för Securitas, 11 Birgerjarls- gatan, Stockholm.
PARMAR inom såväl hemmens som andra kvinnliga arbetsområden kan Ni.
Utbildade barnsköterskor spec, från Sällskapet Barnavård, an­ skaffas a i Stockholms Stads Arbets­ förmedling, Regeringsg.
107, Riks- o. Allm.
til.
4047.
Kl. 9 f. m. — t e. m.
(lörd.
9 — 2).
Obs.!
Särskild avdelning för barnsköt er- s k o r!
S am a r b e t e m e d s ä l l ­ skapet Barnavård!
» 0: 50 + » 10 „ » » 0:50 + 2: 75 + » &gt; 10 „ 4CL » BENNO BECKEMANS FOTOGRAFISKA MAGASIN 15 DROTTNINGGATAN 15 STOCKHOLM.
FRAMKALLAR- KOPIERAR-FÖRSTORAR Strindbergs-litteratur.
Följande böcker, samtliga orginalupplagor, finnas ombundna till salu: Tjänstekvinnans son Röda rummet Det nya riket Götiska rummen Giftas, 2 delar Bl omstermålningar Djurstycken Tryckt och otryckt Likt och olikt Dödsdansen Påsk Midsommar Till Damaskus Folkungasagan Engelbrekt Gustaf Adolf Erik XIV Karl XII Legender Blå böckerna, 4 delar - Dessutom finnes Verner von Heidenstams » Karolinerna » i originalupp-; a.
Svar till » Högstbjudande » IDUNS Exp.
f. v. b. Mnnonsera i I dun!
Ett oöfverträffat försköningsmedel för såväl händer som ansikte är Crème d ' Artist Allm.
Svenska Sfuksköterske- fören.
Sfuksköterskehem, Katarinavägen 9 B.
Stockholm.
Rikstel 94 27, Allm 318 97.
Filial och sjuksköterskehem Ljusdal.
Riks 24.
Utsänder exam, sjukskö­ terskor dygnet om till all slags sjukvård, vikariat och fasta platser.
Kr.
1: 75 + porto 40 öre Den nar en underbar verkan att föryngra och försköna genom sin re­ nande verkan å porerna samt sin förmåga att göra huden skär och genomskinlig.
Efterlämnar icke nå­ gon som helst fettglans.
Ypperligt medel mot såväl köld som hetta.
Tillverkas af fackman.
Pris 2: 50 + porto direkt från " Depot d ' Artist, " Iduns exp.
f. v b. Vät- och BandarMläraiua Kriegs-Briefmarken D eutsche P ost in Belgien, 3.
5.
10.
25 C.
75 Pf., gest.
40 Pf., schöne Briefstücke M.
1. — 50.
75 C .. 1 Franc.
1 Fr. 25 C.
2 Fr. 50 C.
^ M.
9.75, gestempelt M.
11.50 3, 5.
8,10.
15.
25.
40 Cent M.
1.50, gest M.
1.75 50 Cent .1 F 25 Cent.
2 F. 50 Cent.
6 F. 25 Cent M.
11. —, gestempelt M.
14.75 Deutsche P ost in Polen, 3.
5.
10, 20.
4 0 Pf.
M.
2.25, auf Brief M.
S.
­ Deutsche Pos t Gen.-Gouv.
Warschau.
27 * .7V s.
10.15.30.40.60 Pf.
M.
2.10, gest M.
3.25 D eutsche P ost im Osten (Litauen, K urland) 3.
5.
10.
20.
40 Pf.
M.1.35, auf Brief M.
1.75 2 % VU, 15.
50Pf.
1 Mark M.2.55.
gest M.
2.70 Deu ts che P ost in Rumän ien, 15.
25.
40 Bani M.
1.25 Oeste rreich, Krieg shil fe.
1914 5,.
10 Heller 45 Pf., gestempelt 45 Pf.
1915 3.
5.
10.
20.
35Heller M.1.10, gest.
M.1.20 1000 verschiedene Marken M.
13.25, ' 2000 St 45 M.
(3000 St 115 M. SACHSEN 4000 St 240 M., 5000St 360 M.
40 deutsche Kol.
u.
Posten M.
2.75 FRANCO, (a Albert Friedemann Zeitung Liste g ratis &gt; LEIPZIG 155, Floßplatz 6.7 önskar plats till d.
15 nov.
God praktik o. goda rek. '
Frisk o. stark.
Sv.
under sign. » Hösten 1917 », Södra Tidn.
Kont., Stockholm.
• • • • • • • • • • • • • • • • INACKORDERINGAR • O • • • • • • Doktorin nan Vilma Erikssons Hvllohem, • beläget 15 min.
skogsväg från Ar­ vika.
Adr.
Högåsen, Arvika.
Bröst- klena mottagas ej.
• • n DIVERSE.
• MED M PRIS (Mont, skär eller blå.)
Såväl låda som korg innehålla full­ ständig utstyrsel för späda barn.
Allt välsydt och af bästa kvalité.
Sändas mot efterkraf.
Hälsingborgs Linneufstyrselaffär Malmö.
Rikstel.
4812.
Malmö.
vid Iduns romanpris- Idlldil täflan \ säljes i mindre poster mot post­ förskott till kr.
12:80 pr kg.
Garnprof mot 10 öre i frimär­ ken.
Kristinedals, Lidköpin; - 7^7 - O • ERNST LUNDQ UISTS • • roman • • o, MALMÖ.
• • Nordens enda specialfirma I för belysningsteknik garan­ • D terar bästa belysnings- resultat.
• STOCKHOLM.
• • belönades 1 Begär vår X-Ray-broscbyr N:o 3.
• • Miska X-Ray-RefleMor 1.
B.
Grått Cheviot-Strumpgarn • • • Babylådan Kr.
15: - O M = • Babykorgen kr.
25: - • • O DE RÖDA SKORNA ° • Nu utkommen i bok- handeln.
D ° • o • • • QOQOÜDODDQDaDDQD-
Professor Oederschiöld behandlar med egna massag metoder mag-, tarm-, reumatiska- och nervåkommor m. m. Obs.
!
Näs- svalgkatarr (kronisk snufva) behand­ las med instrument smärtfritt.
livar- dagar 10 — 12 o. 2 — 5.
Grefturegatan 15.
A.
T.
184 51.
B Utmärkta organ för Doktor Heüman annonsering i landsorten Krcngsportspl.
2, Göteborg, el.
45 46.
- Elektrisk behandling - (för nervsjukdomar och reumatiska åkommor).
D:r A.
K AR ST EM Medicinskt Elektricitets-, Ljus- och Röntgeninstitut Kungsgatan 60, STOCKHOLM.
Behandling af reumatiska åkommor Gymnastikdirektörsexamen aflägges efter 2-årig kurs af kvinn­ liga elever vid Ny kurs börjar den 14 sept.
Prosp.
gen.
Kapten J. Thulin, LUND.
Gëteborgs Gymnastiska Institut Fullständigaste ettåriga kurs i och Massage Nästa årskurs börjar i Jan.
Begär utförligt prospekt!
Doktor K. Kjellbergs Kurs i massage och sjukgymnastik, Begär prospekt!
Stockholm.
:: Holländaregatan 3.
Kurs i massage och Sjukgymnastik STOCKHOLMS MASSAGE- &amp; GYMNASTIK-INSTITUT Biblioteksgatan 28 äro följande tidningar: Arvika: Arvika Luleå: Norrbottens-Kuriren.
Avesta: Avesta-Posten.
Malmö Skånska Aftonbladet.
Borlänge: Borås: Eksjö: Eksjö-Tidningen.
Engeihoim: EngeMms Tidning.
Eskilstuna: Eskilstuna-Kuriren.
Falun: Falu-Kuriren.
Cefie: Eefle-Posten.
Halmstad: Hedemora: Hälsingborg: Härnösand Höganäs: u meå: Västerbottens-Kuriren.
Uppsala: TidningenUpsala.
Visb Jönköping: Smålands Allehanda.
y: Gotlänningen, Kalmar: Barometern.
Västerås: Vestmanlands Läns Tidning.
Karlskrona: Karlstad: Katrineholm: Katrineholms-Kuriren.
Kristinehamn: Landskrona Landskrona-Posten.
Linköping: Begär prospekt!
ootvertrallligiocü oaiadligt hårfärg- ningsmedel i alla nyanser.
Pris Kr.
7:60 + Porto.
Diskret förs&amp;ndelse.
ennapulver, paket.
Pris Kr.
2.50, 8. — och 4.
[- porto.
Hofleverantör Telefon: 6130 an èdmawiô ^cùcale-c4è / ri &amp; Crème Cilo Välbelägen Fastighet vid sjö, lämplig till pensionat, sjuk­ hem, husmoderskola el.
dyl., säljes billigt.
Svar till » Gynnsamt tillfälle », Tidn.
för Falu Län och stad f. v. b.
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS HEMUTSTÄLLNING i Liljevalchs Konsthall Söndagar, 10 — 6.
Entré 50 öre.
Hvardagar 10 — 4.
Entré 50 öre.
Tisdagar, torsdagar 6 — 8 25 öre.
Lördagar 4 — 8 25 öre.
För hemväfning intresserade.
Väfmästare Ivar Nilsson, Säter, gif- ver kurs uti mönsteruttagning med därtill hörande ämnen.
Undervisnin­ gen sker pr korrespondens och har pågått sedan ett år och vunnit er­ kännande.
Örebro: Örnsköldsvik: Örnsköldsviks-Posten.
Östersund: Jämtlands-Posten.
Östhammar: 61 31.
Telegramadr.
» Anguilla ».
utfärdar resekredltiv, betalbara på de flesta europeiska och utomeuropeiska bankplatser, ombesörjer telegrafremissor till in- och utlandet.
Blomsterodling i hemmet.
A f H a n n a K a m k e.
Rikt illustr.
2: a uppl.
Häft.
1.75, klotb.
2.50.
Jag hälsar denna bok lika vaimt välkommen, som den va­ rit efterlängtad.
Den har inte blott en uppgift att fylla enligt hvad titeln lofvar, utan den fyller den äfven tack vare det sällsynt genomtänkta, af kärlek till ämnet burna och på erfa­ renhet grundade innehållet.
— — måste finna plats och upp­ skattande öfverallt.
Ellen Nordenstreng i St. Dag bl.
En instruktiv hjälpreda — — kommer utmärkt väl till pass.
S v.
D a g b 1.
Handledning i dekorativ söm.
A f S v e a O ls s o n.
M e d 1 3 0 illustr.
Häft.
1.50, klotb.
2 kr.
Boken är helt enkelt oumbär­ lig för den, som inte alls kan hålla i en nål.
Den är en rik­ tig liten skatt: V e r a v. K r t e m e r i Stock h.-T i d n.
En svensk symaskin till hvarje svenskt hem.
Hemmets v äfbek.
Med solid konstruktion förenar Husqvarna symaskin teknisk fulländning i utförandet.
A f E l i s a b e t h W as r n - B u g g e.
Med 200 illustr.
: 4: e uppl.
Häft.
1.50, klotb.
2 kr.
Härmed föreligger en bok, som grundligt fyller ett känt behof, nämligen det af en instruktiv handbok i väfnadskonst.
.
D et är ett nöje att kunna rekommen­ dera en _ bok, som ger en så fullständig - inblick i alla väf- nadskonstens mysterier.
Såväl af de mycket klara och instruk­ tiva illustrationerna som af bo­ kens uppställning i öfrigt fram­ går tydligt, att den fullständigt kan ersätta en väfkurs.
E.
D. i G ö t eb or g s Aftonblad.
Den betalar sig!
A Jsgmaj&amp;in Kylsaivan FRDSriN Drottninggatan 4, 3 oumbärliga böcker för Damer!
För dem, som intressera sig för konstsöm, är denna lilla bok en riktig skatt med dess många uppslag och goda idéer.
Äfven den mest okunniga kan tillgodo­ göra sig undervisningen, som illustreras med förträffliga bil­ der.
Aftonbladet.
Södra Skåne.
: dagligen använd gör an- siktshuden mjuk och sam­ metslen och är säkert tne- Eflt » del mot nariga, röda och ™ s pruckna händer.
Pris2,50.
I Parfym- och Kemikalieaffärer.
Äkta hårflätor utarbetas af skicklig astrolog.
Upp- gif födelsedag och år, födelseort, namn och fullständig adress samt biloga 30 öre i. frimärken.
Åberopa denna tidning!
ASTROLOG WILH.
LEIDNER, Strömgatan n: r 10, K a l m a r.
A.-B.
Svensk Fiskhandel, Malmö.
21 Drottninggatan, Stockholm.
från 4.75 till 20 kr.
Om ej till belåtenhet göres ombyte.
Insänd färgprof.
Diskret.
Håraffären östra Storgatan 1, Söderhamn.
Ystad Dagligen nyrökt ål sändes i smålådor om 4 kg.
netto till såväl restauranger som privata till läg sta dagspriser.
Franska Parfymmagasinet, joijiiï Levnadstolkningar Växiö: Rökt ål.
ennaextrakt H H Mariestad: Mora: Mora Tidning.
Norrköping: Nyköping: Nässjö: Oskarshamn Sköfde: Sundsvall: Sundsvalls-Posten.
Trelleborg- Uddevalla: LINNESÖMNAD.
Kunnig linnesöm­ merska önskar arbete i familj.
A lim.
95 06.
Hellstrand.
är ett af fackmän utexperimenteradt, absolut ofarligt medél mot frost­ skador å såväl ansikte som händer.
Mer än 15-årig frostskada botad I lig­ gen humbeg.
Stor efterfrågan.
Pris 3:75 +porto direkt från fru A. Hell­ berg, Box 234, Stockholm.
I varje bokh.
I .parti rabatt direkt fr. Lindblads Förlag, Uppsala.
Foidafdelning.
Notariatafdefning.
Kassafack gör på kort tid svaga ögonbryn täta och vackra.
Pris 2 k r. MARIA ENQUIST, Institut för skönhetsvård och plas­ tiska operationer.
Biblioteksgatan 6 — 8.
R.
16068.
STOCKHOLM.
A.
22662.
Råd gifvas kostnadsfritt och ^ förfrågningar besvaras om er.
I Våra små I " slitvargar JÅjC^a ' œcAôtâejt behöfva nya kläder.
jj ~eru jörjför édertyom 92^ jkyddcwédef med PRENUMERERA JVU G EN T IS T PA 99 H jj §J J m = H BMRNGMRDEROBEN Illustrerad, tidning för barnkläders för- färdigande.
Dubbelsidig mönsterbilaga gratis till hvarje nummer.
Prenumeration verkställes å närmaste post- anstalt eller bokhandel.
Priset är ännu endast 30 öre pr nummer.
Iduns Expedition, Stockholm.
- 72Ô Annonsera iidunl Gosskola.
I Rektor Laurells Skolhem I i Värmland rekommenderas.
Godt I hem samt effektiv enskild under- I visning t. o. m.
Ring I.
Äfven rek- I reationshem för klena och veka individer.
I Telefon- o. Postadress: Nässundet Barnavänner - Anti­ kvitetsamlare.
En silfverskål med gravering, bil­ der och inskriptioner, årtal 1620, säljes genast till förmån för ett litet barnhem.
Vid.
uppl.
lämnas om svar sändes till » Offer » Iduns red.
Idun utgifves denna vecka i A och B. Wilhelmssons Bofctr.
A.-B., Stockholm 1917.
