# ID: svediakorp-per229
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,252
# sentences: 460
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Thorborg Rappe N %gra drag ur ett iidelt, Barmhärtigheten Gr sagans konungadotter, hvilken böjde sig s i djupt, att hon med sina lappar nådde det förstenade trädets rot.
Med sin ödmjukhet och kärlek löste hon förtrollningen, vann åter och höjde upp till sig sin älskade, han, som biindits af trollmakten varldskiirleken.
, Mil barmhärtigheten i kärlekens tjiinst blifva den makt.
som böjer sig s&amp; djupt,, &amp; tt hon finner dessa arma, tager dem i sin famn och med ödmjulrhetens kyss löser dem från förtrollningen och höjer dem upp till sig !^ Med dessa ord slutar en liten broschyr, som å r IS92 skrefs af friherinnan Thorborg Rappe sasom upprop för den arligen åter- kommande basaren för Arbetshemmet fbr kvinliga idioter.
J a g vet Ileller inga ord, som bättre passa till motto vid försöket att skildra - icke hennes lifsgarning, ty den ar, genom hvad som offentligt mer an en.
gång och sarskildt nu vid hennes nyligen timade från- fälle därom blifvit sagdt, tillräckligt kiind - utan hennes per- sonlighet.
.
Ba ?-nz7~ %rtigl&amp;et var nämligen ett af grunddragen i Thorborg Rappes karaktär, och vill man sedan fullfölja bilden i sagan: nog var hon koniingadottern, som furstligt utrustad bäde andligen och lekamligen, med kunglig frikostighet strödde ut det kärlekens guld, hvaraf hennes stora, varma hjiirta öfverflödade, At- hvilken - behöfvande, som an kom i hennes vag, allt rikligare, ju större armodet var!
Hur djupt hon i ödmjuk kärlek böjde sig för att kyssa det förstenade trädets rot och lossa de arma trollbundnas bojor, det vet bast den, som haft lyckan att stå henne nara och dag för dag se henne i den oaflåtliga, tålmodiga, slitande, men för henne aldrig hopplösa kampen mot den förstörande makt, hvara offer, de arma idioterna, hittills ansetts nästan hopplöst prisgifna Bt en fiill- stiindigt .djurisk tillvaro.
Hon sade en gång, att det föreföll henne, som om hennes lefnndshistoria i sig inneslutit tv&amp; f~~llstandigt skilda människoöden, så olika, att hon tyckte, att den Thorborg Rappe, som vid den
älskade, aldrig förgiitne makens död ansag hela lifvet slut, var en helt annan person än den, som sedan nära 25 å r arbetade bland och för de sinnesslöa.
Men för den som nu, nar hon lagt sitt trötta hufvud till ro, ser tillbaka på hennes lif, blir det klart, att det första skedet däraf var en beredelse, en uppfostran till det stora kall, som det andra hade i beredskap at henne, hvarför ock en liten öfverblick af just denna första period bör föregå en skildring af Thorborg Rappe som filantrop.
Solljusare har väl knappast en lefnadsmorgon börjat, än den gjorde det för den lilla mörkögda flickan, som den 4 oktober 1832 såg dagens ljus på det vackra herresiitet Narielund, beläget i en af Blekinges harligaste trakter, Nettraby.
Fadern var kammarherren Fredrik Rappe, gift med dottern till en af Karlskronas magnater, kommerserådet Danielson, och hem- met ansågs vara ett af de rikaste och angenämaste i orten.
Ned innerlig kärlek hängde Thorborg ocksa alltid fast vid minnet daraf och af modern, en ovanligt ädel och iilskvärd personlighet.
Glad var ungdomstiden för de fem syskonen, en bror och fyra systrar, som växte upp, en ståtlig skara att skåda i sin hög- växta, mörka skönhet.
Lange dröjde det dock icke, innan kedjan bröts och den ena systern efter den andra drog bort, för att vid sidan af den vän, hon valt för lifvet, bygga ett eget bo.
Thorborg Rappe förlofvade sig vid 20 år med sin kusin friherre Carl August Rappe, då löjtnant vid Gottlands regemente, sedermera landtbrukare, då han vid tiden för sitt giftermål af en farbroder arrenderade Holma egendom i Smaland, dit han med sin unga hustru flyttade 1854.
Några år gingo i ostörd lycka, tills dåliga tider och därtill måhända oförsiktiga byggnadsspekulationer - en ny egendom Sjö- holmen hade inköpts och bebyggts - kornmo hotande moln att iippstjga på den förut så klara himmelen.
Xar så till rAga på olyckan nödåren 1567-68 inföllo, undergrgfdes baron Rappes förut vacklande ekonomiska ställning totalt, och med förtriflan i hjärtat sago de båda makarna ovädret bryta löst öfver sina hufvuden, ryc- kande med sig det med egna händer resta älskade hemmet.
Det är motgangen, som danar karaktären, säger man, d. v. s dar stoff till karaktär finnes, och att den fanns hos detta unga par, hvars bana börjat så ljus och löftesrik, men som nu såg den mörk och brant sanka sig ned i ett djup af lidande och försakelse,
333 det märktes förvisso.
Hand i hand.
gingo de stilla, böjda, men icke brutna från det sköflade hemmet ut i vida världen, genom förödmjukelse och sorg ut till arbete, hårdt, tungt, ovant, men också, uppfostrande och stärkande.
Att det eftermäle, de lämnade hos sitt folk, var vackert, därför borga de ord, en gammal under- lydande för några år sedan yttrade till en af Thorborg Rappes vän- ner:, Hur det än sved för barons, nog visste vi, att vi fick hvar och en, hvad vi skulle ha!
2 Och ännu lefver minnet bland de gamla i socknen, hurusom under det förfärliga hungerstet l868 deras husbondfolk trots egna st-ora bekymmer hade hjärta och tankar för dem.
Hur det till exempel skaffades arbete med spånad, vafnad och stickning för ortens kvinnor i en alldeles förvånande ut- sträckning, då materialet delades i helt sma partier, på det att hvad som skulle tillverkas daraf dess fortare måtte hinna bli färdigt att bytas ut mot den för det dagliga brödets anskaffande nödviindiga slanten.
Själf stod friherrinnan Rappe dagligen i timtal och vägde ut material, tog emot färdiga arbeten, betalade dem och förde räken- skaperna, mellan det hon lärde.
hustrurna att blanda mossa i brödet för att dryga ut de fattiga mjölkornen, och för öfrigt visade dem de möjligheter, som funnos att afvarja, icke blott nöden, utan rent af döden af sviialt, ty så allvarsam var situationen en tid.
Sedan de båda makarna lämnat sitt hem på Sjöholmen, följde för dem en hård pröfningens tid, hvarunder de kginpade sig fram, han dels som tjänsteman vid järnvägen i Jönköping, börjande på nära nog det lägsta trappsteget, dels som gymnastiklärare, hon som husmor för ett stort inackorderingshem och dessutom som sång- lärarinna.
Enkelt va.r hemmet och små de medel att försköna det, som stodo till buds, men ett skimmer af hemtrefnad och förfining lAg däröfver, afven då tillgångarna vor0 som knappast, och då där- till en kärlek lika sällsynt som stor och akta band dess innevånare samman och fyllde det med sitt solsken, blef det alltid en kär samlingsplats för gamla och nyvunna vänner.
.B %da makarna agde ock i ovanlig grad denna strålande alskvärdhet, som hvart de än kommo måste göra dem till medelpunkten i en varmt tillgifven, för att icke säga beundrande krets.
F r i n Jönköping förflyttades baron .Rappe till en liten station i Bergslagen, en dyster, enslig trakt med en styfsint, svarhandterlig befolkning, som ofta gjorde arbetet ganska tungt för den, som hade nigot med den att göra.
Ett litet betecknande drag från denna tid må har namnas.
Det var en mörk vinterafton med full snöstorm.
Baron
Rappe hade timmar igenom arbetat med sitt folk för att håUa banan klar för ett försenadt tag.
I hemmet, belaget p&amp; nggot a f s t h d fran stationen, väntade hans hustru med oro p&amp; hans hemkomst, iingslig som hon var blide för hans halsa i det rasande ovädret och för den smygande misstämning, som sedan en tid r %dde bland folket och hvars upphofsman lokomotivföraren p&amp; det viintade tiget just var.
S&amp; får hon plötsligt ett bud från sin man::; Gör i ordning litet varmt kaffe med bröd åt karlarna, som nyss kommo med taget alldeles stelfrusna, och som jag nu skickar upp.
J a g kan sjiilf icke komma förran senare.
r&gt; » J a g gjorde i ordning, så trefligt jag kunde », berät,tade hon sjalf, » brasan brann och lampan i taket tändes i ' vår lilla sal och kaffebordet såg helt inbjudande ut, dukadt som det stod med det basta huset förmadde, men o!
så rädd jag var!
Och nar slutligen klampet af tunga steg hördes, dörren öppnades och det mörka, vilda ansiktet af » banditen », som vi kallade honom syntes däri, flög hjärtat anda upp i halsgropen på mig, pil samma gång som jag var glad åt ett tillfälle att visa honom och hans följeslagare, att vi icke fruktade dem eller hyste agg emot dem utan i stallet viile dem viil. » Hur hon tog emot dem, huru de v snöiga och d a m e » som de vor0 fingo sitta, icke i köket, utan i soffan i hennes egen sal och hur hon sjalf serverade dem kaffe och talade med dem » så vanligt och gement, så det kan ingen tros - det fick hennes man sedan Iiöra af dem själfva.
På samme gång den rärmande drycken tinade upp deras förfrusna lemmar, smälte också ismiiren af misstro och ovilja i deras hjärtan för det människovänliga, varma deltagande, som strömmade emot dem, och från den stunden behöfde baron Rappe aldrig frukta vidare » bråk » bland folket, de lydde villigt hans minsta vink.
Från Bergslagen flyttade makarna till Stockholm, dar en sträf- sam och tung tid väntade friherrinnan Rappe, då hennes mans halsa genom ett svårt hjgrtfel blef alltmer vacklande och de för inkomstens skull sågo sig nödsakade att åter öppna sitt hem för inackorderingar, hvarefter de slutligen, sedan baron Rappe blifvit utniimnd till trafik- chef för Västerås-Bergslagernas jiirnvag, bosatte sig i Gasterh.
Har var det, som Thorborg Rappes största pröfning nådde henne, d i hennes make icke ovantadt, men helt plötsligt rycktes bort af döden.
I samma mån som förhållandet dem emellan, som nyss namnts, varit sällsynt lyckligt, blef också sorgen djup - en lifssorg --- så småningom gömd för den yttre världen, men aldrig glömd.
Detta helgjutna samlif med en adel, storsinnad, intelligent make var det
nog ocksa, som kom Thorborg Rappe att i så ovanlig grad förstå miinnen och att förskaffa sig vänner ibland dem, något som blef henne till stort gagn vid hennes kommande verksamhet.
Dubbelt bitter kändes sorgen vid tanken på att nu ändtligen kunde de ha fått andas ut efter all tung kamp och strid för det dag- liga brödet.
Det egna hemmet vinkade dem åter, ett hem, icke stort, icke dyrbart, men där de kunde fått lefva för hvarandra utan den tryckande känslan af att ständigt hafva främmande ögon på sig, ständigt ansvar, ständig omtanke för dessa a.ndra, som dock ägde rätt att anse det äfven för sitt.
Fullkomligt förkrossad under det tunga slaget sökte Thorborg Rappe för en tid sin tillflykt hos en syster nere i Blekinge, vid hvilken hon med den innerligaste kärlek var fastad, och som å sin sida intet högre önskade an att systern i hennes hem måtte finna atminstone någon liten ersättning för hvad hon förlorat.
Van vid arbete och ur stånd att uthiirda tomheten af ett lif utan mål eller verkligt innehgll, dröjde det dock icke länge innan Thorborg Rappe reste sig ur den för !amning, hvari sorgen bundit henne, och en brinnande önskan efter något att lefva för, något som kunde lylla ut den gnagande tomheten i hjärtat, flammade upp inom henne.
&gt;Det var då », säger en föregående lefnadsteckning, » hon ge- nom en god vän hörde talas om den lilla skolan i Stockholm, dit några varmhjärtade människovänner samlat ett antal af dessa stac- kars.
andliga, krymplingar, hvilka anda tills senare hälften af 1800- talet f %tt lefva sitt arma, sollösa lif utan att man kommit på tanken att nfigot kunde göras för att sprida en stråle af ljus och glädje i deras mörker.
Hon hörde hur styrelsen for skolan sökte en före- ståndsirinna, som icke endast ville se till att de lekandigen njöto omvårdnad och skydd utan hade vilja och förmåga att andligen ge dem den vård, som skulle kunna väcka till lif hvad som af för- stånd och anlag kanske endast låg slumrande eller bundet i månget sinne.
Hon skulle själf ha intelligens och intresse nog att taga initiativet till nya utvägar att bearbeta den förtorkade jorden och locka fram en spirande brodd därur; hon skulle ha kärlek och mod nog att icke förtröttas om an arbetet ofta kunde te sig rent af hopplöst.
Samma vän, som delgaf henne detta, och som kände henne väl och visste, att hennes uttalade längtan efter en verksamhet, som.
p&amp; nggot satt gagnade hennes lidande likar, icke blott var utbrottet af en tillfiillig exalterad sinnesstämning, iitan en allvarligt menad, från hjärtats djup gående önskan, och som också visste, att hos Thorborg Rappe f~innos betingelserna för fyllandet af den ingaliinda latta uppgiften, iippmanade henne att söka platsen och föreslog henne samtidigt för en af styrelsemedlemmi: ~rnay och resultatet blef, att hon, om ocksa med bäfvan, dock tacksamt föIjde den fingervis- ning som gafs henne, och efter inlämnad ansökan den 1 aug.
1878 tillträdde platsen som förestfindarinna för Skolan, för sinnesslöa barn i Stockholm.
Hvad hon genoni sitt arbete tinder de tolf Sir hon där kvar- stod och sedan dess som förestiindsrinna för Arbetshemmet vid Norr- t~illsgntan utrattat för de sinnesslöa &amp; r s&amp; val, kändt, att jag icke be- höfver tala därom, hvaremot här nfigot in % nämnas om I w hon arbetade, hur hon med trollmakteti n£ sin personlighet mäktade icke allenast viickn, utan afven vidmakthtilla och ntveclrla aldrig anade krafter till en i möjligaste mån ' mhnslrlig tillvaro hos sina skydds- lingar.
&gt;Uppfostrarens åliggandei~,, siiger hon sjiilf i den förut an- förda broschyren, * bestå uti att söka utveckla det som lämnats obe- rördt vid den stora föratörelseprocessen i hjiirncellerna, och att genom upparbetandet af dessa rester göra lifvet s5 driigligt som)) möjligt f ö r dessa m %nniskosläktets parias.
* Och för att finna detta niigot, som utgjorde beröringspunkten med lifvet, hur arbetade hon icke outtröttligt med alla de medel hennes iippfinningsrika hjärna kunde leta ut, frAn hackan ocli spa- den till rnäjseln och besticket; från de färgade byggbitarna till sliytteln och knyppelpinnarna, för att nu endast namna en del af de praktiska hjälptrupperna, och Iiur strålade icke både hon och barnen da nigot litet resultat ntitts - då det visat sig, att där fanns ett bestämdt anlag j en eller annan riktning, lriincle de oroliga, sprittande fingrarna förmås till ett stadigt grepp kring verlr- tyget eller de irrande tankarna samlas för att satta ihop ett litet mönster, först kanske bara med byggbitarna, sedan med nal och garn eller skyttel, Den rent af förunderligt stora förmlga Thor- borg Rappe hade att f&amp; dem, som lydde qnder henne, att med gliidje ' och af lrarlek till henne arbeta, kom henne här val tillpass.
» Nu blir friherrinnan glad!
B hörde m m ofta, då nAgot arbete lyckligt afslntats, och ifvern hos den som utfört det var stor, innan han fått visa henne sina hiindera verk och till belöning fått ett af.
.
hennes ljusa leenden och ett berömmande ord, hvilket sedan med mycken ~jälfkänsla upprepacies för hvem som ville höra på.
DA friherrinnan Rappe understundom möttes af detta trots, soin ofta gör den abnorme döf för alla böner och förmaningar, var det egen- domligt att se hur hon iblmd blott med sin blick förmådde böja den uppstudsige.
Hon stod dar med sin imponerande, drottninglika hållning och med hela sin kraftiga vilja koncentrerad i ögonen och barn sAg p&amp; missdådaren, och lyckades hon då fånga hans blick, var segern niistan utan undantag hennes.
Handgripliga straff miste Ju nkgon gång förelromma, och rsidd var hon aldrig, afven då det galde att rnska en stor pojke, lika lång som hon själf, så fullkom- ligt vuxeu situationen kände hon sig både andligen och lekamligen.
Men 7iade hon fatt lof att $risa&gt;, var det också hennes glädje att sedan ffi $lisa ».
Var straffet utståndet och förlåtelsen gifven var därmed oclrså allt utstruket och glömdt, och Iranske lyste sedan, p % iikta moderligt vis, solen till och med litet varmare än vanligt öfver syndaren.
Det var för öfrigt icke blott öfver de abnorma, som Thorborg 1Eappe ägde detta stora väckande och lifvande inflytande.
De voro få, som koiiiino i beröring med henne, isynnerhet n8r det galde hen- nes verksamhet, som icke rycktes med af beniies entusiasm och lifvades att sjalfva, livar och en i sin stad, göra-sin insats i arbetet.
Med hvilken elektriserande ifver och gliidje verkade hon icke ii.
.ex.
för realiserandet af de bägge arbetshemmen och asylen på Mariehgll, då de iindtligen, fran att vara hennes käraste dröm, slut- ligen skulle blifva verklighet, och har älskade Iion icke det lilla sommarheinmet på Singö, den egnn lilla torfvan, som hon hoppades, h u r det Bn .ginge alltid skulle kunna tillförsäkra hennes stackars skyddslingar en trygg tillflyktsort.
På Singö &amp; r också ~Elippindden~ ett föremål för hela befolknin- gens välvilliga och beundrande intresse, och med glädje hälsades alltid den lilla kolonien välkommen, nar varen hade bräckt istäcket, och » Östhammar Is med densamma ombord, sakta lade till vid bryggan nedanför den vackra villan, med den glada gula och blå flaggan hissad i topp.
Till w: Eriherrinnan » sågo alla med kärlek och vördnad upp, och till henne vände man sig ined små bekymmer och stora sorger, viss på varmt deltagande och hjälp så långt det, var henne möjligt.
Det påstås, att ett par af öns bråkmakare och dryckeskämpar från och med arbetshemmets utflyttning till Singö helt och hållet, '
ändrade uppförande.
Orsaken uppgafvo de sjalfva vara den, att adet inte var passligt att visa sig s&amp; för friherrinnan!
* Att det för en natur s&amp; kraftfull som Thorborg Rappes skulle ligga en frestelse i att drifva sin vilja igenom, för att sedan kanske med en viss sjalfkansla se tillbaka p&amp;, att hon kunnat göra det, ar klart, men lika visst &amp; r ocksh, att en i hjärtat ödmjukare karaktär är saart att h n a, d g o t som hvar och en, som kom henne till- räckligt nära för att ffi en verklig inblick i hennes vasen, måste erkänna.
, Intet mänskligt var henne främmande:.
de gamla orden ha s % ofta vid tanken på henne kommit för mig.
Bur innerligt, hur vidhjktadt, hur ungdomligt varmt tog hon icke del i hvad som af sorg och glädje anförtroddes henne, och det var icke litet, ty hon raknade vänner i en utsträckning som få.
Hvilken förmåga hade hon icke att upptaga en id&amp;, ett för- slag, med hvilket man tveksam om dess värde kom till henne, på ett sätt som rent af spred solglans diiröfver, och som mån- gen gång bara genom den lifgifvande makten af hennes intresse, gaf uppslag till något af verklig betydelse, vare sig för individen, eller i större utsträckning l *) %Jo, det &amp; r sanning det, en så ' n saknad, en så ' n tomhet », mumlade sakta en af de stackars flickorna i arbetshemmet, d % hon dagen efter dödsfallet smugit sig ut för sig själf, och m h g a, många äro de, hos hvilka de orden skola finns genklang.
Ty en tomhet så stor, att man har svart att tänka sig, hur den skall kunna fyllas, är det förvisso, Thorborg Rappe liimnat, först och främst i sin verksamhet bland de sinnesslöa, dar hennes helgjutna personlighet visserligen icke blott af en slump fick sig platsen anvisad, s %sorn en väckande, lifgifvande, bärande kraft, men också i de många hjärtan hon vunnit och för hvilka hennes minne *) D&amp; denna minnesteckning endast velat beröra det, som utgjorde Thorborg Rappes egentliga lifsyarning, har förf.
förbigatt den episod i hennes lif: d&amp; hon s k o m Sverige~ombud, p&amp; sarskild kallelse af konung Oscar II, deltog i den stora kvinnokongressen.
i Chicago 189 ' 3.
Vi ha dock velat phminna darom och hänvisa i detta sammanhang till de utförliga rapporter om sin resa, som friherinnan Rappe meddelade denna tidskrift, och hvaraf man finner, att hennes intresse och begåfning iifven omfattade kvinnoarbetet i dess vidsträcktaste bemiirkelse.
RC (/.
alltid skall skimra i den milda glansen af det gamla, evigt be stående ordet:, Nu förblifva tro, hopp, kärlek, dessa tre, men störst ibland dem ar kkleken.3, Emrrzy Köhler.
Den norska tyendeloven.
En dag, då, jag ge ggtt iiirenden i » byns, gick jag upp p&amp; ~l&lt;affiabova, » för a t t få litet hvila efter iniim långa vandringar.
Vid ett bord satt en mörk, vacker dani och drack kaffe.
Den vackra damens namn ar fru S ö n d e r a a l, jag behöfver ej tveka att namna det Ba; I., d&amp; 1.i.on imelim en stiillning; som, s&amp; a t t saga, ger henne en officiell persons heder och vikrdighet.
Hon E i niimligen den första kvinna i Norge - och helt visst i hela 8k: mdinavien - som setat i en kongl.
lagkommission, den som haft i iippdrag a t t utarbeta för: slag till en ny tjänstestadga.
» Häm), tänkte jag, nar kanske u i o t fför ' Dagny ')), och jag styrde inina steg till hennes blord.
» Goddag, firn SI., hur shåz det till? » d o, tack, bra, men jag har mycket alil; g6ra nu, d.&amp; det lider mlo-t lutet af lcommissi.onens arbe te. » » Är ni fiirdig med den nya ~tyenclellwes » suart?
Blir clet st.ora f örandringar, den a t t medföra? » dija, en del blir &amp; t. ju. »)) Det måtte vasa bra s6v&amp;rt a t t skrifva ett; dylikt lagfödag - tj * sinstesta,dgan 5s en örntaig affär. » säkert l Det äx ju n&amp;tan, om&amp;jligt a t t » Ja, det &amp; r savåxt, det förutse allt, som kan bli orsak till ditningar mellan husbönder och tjanaxe - f6r resten kan man ju inte gå, allt för l h g t in på, detaljerrias ~område heller. ».
» Blir den nya lagen ej skdeles vidlyfliig, CIA,? »)) Nej, baxa ett par och sexti10 paragrafer, men d.&amp; h a r.
varit ett besväxligt arbete i alla fall.
Försk ha vi ju malst stucIera a b andsa nya lagar, siom gifvits ub,omla.nds pi?, detta omrhle, och se ' n ha vi d&amp;mf fatt skilja ut, hvad som kunde passa fik oss.
Ännu svårare var atk i siiiana speciellt norska czngekigmhetcz, hmvom *) De ubrefa, som har äro hopslagna till ett, kom red.
tillhanda redan i början slf soinmaren, ehuru de af * en del orsaker först nu kunnat meddelas.
de utlihdska lagarna f örs~1.s e j il %mcle något, f iam lösningar, som gjorde ful1 rsttvisa å t biigge parternas iiitressen.
Hvarenda para- graf mfiste dryftas ut i sina yttersta konsekvenser och t k k a s till- 15mpad i de mest osannolika fa,ll, innan vi v&amp;gade taga den med, ja, det var minsann inte sB Kitt! » -.
» FJ.vari besii % cl % de störsh förZu.dr.inga: r, som vi komma a t t f&amp; '!
131ir det nL ' goii biittriag i det m r %cbincle förhållandet med betyg, s: om man aldsig kan t 1 9 0 p&amp;? » » Ja, det a r inte godt a t t siiga.
Vi Ilade ju velat p&amp;bjnda:, a t t livm jc t jii,rial: ii-iaa, skulle ha en af poliskamm.are~i f ör lienne u t f k - &amp; ad, alltsa.
pi, liennes namn lydande bok, en s. k.
» Skudsmaalsbog)), &amp; ri liusruodern in.f örde, Ilvilken dag Iion mot.tlog stad ja, hvilken dag ho11 tilltsiiilde loch 1Liinnacle t j5.i.s ten., samt hennes betyg.
Dessa böcker slmlle Culigen konti~olleras af poiiisen., för a t t man sku.lle vara trygg mot byten, köp och andra missbruk däraf tjänarinnorna emel- l ... CLJL Men detta satte ' Tjens; tiepigernes Irlorening ' si g bes t h d t ornot, de ville icke ' under poZisnippsikt '.
Dlock m8,st.e liadaneftw - om lagen gAr igenom i sklortinget - livarje ' fiestekon&amp;orY sörja för, a t t hvarje piga,, som den skaffar tjiiister, 11a; r en ' fzstebog ', livrz ' ri h k - skapet nloterar, nas hon tilltriider t j h a t en, loch n5r hon blir ledig, .och hvilken blok lion m b t e förevisa för den nya hiismodern, slom diiri noterar, a t t hon stadi; henne i sin tj5nsb.
Diirigenoni före- bygges Atminstone, att dåliga tjänarinnor lämna tjänsten utan uppsäg- ning eller taga s: tikIja pi % flere h&amp;ll, som nu tyvikr s % ofta före- kommer.
» Men detta $r ju ej S&amp; genomgripancle.
Nej, den största f griiudring, vi ha f örberecltj bestAr antagligen i af skaffandelt af de fasta flytteclrzgarna.
Till grund för v&amp; stadga ha vi lagt sedei-na ' Nordenf jel&amp; ' - Trondhjemstra1itens, Tromsö och Binmarkens sedväin- jor.
Dikruppe &amp; o tjanmeföii.halland: ei1a mycket mera srtabila ä n här ' Söndenf jelds?, ou11 de bedja oss för all del e j förändra något, slsm rör d: etta, d % de äao så, belena diixmed.
Har air delt ju så, a t t lom en husmtor ööiiska; l: bli kvitt en piga till april eller okbober flytte- tid, m h t e I.i,on s k a upp henne före nyåx eller midsommar, och 4 m h x l e r ai.
ju en alltför 1&amp;ng fris.t.
En dålig tjiinare, som kom i # oktlober, kan p&amp; det sgttet h a l a sig något så niir hygglig, tills n y h e t &amp; r förbi - då, kan hon ' SI % sig lös, ty &amp; r saker på p1a: tslen nästan ett h.
Vi försöka allts % a t t f å flybtniiigsdagarna fördelade mera {wet riinclt och säga därför: ' Dar ingen säxskild öf vereilskommelse blif vit trikff ad, $1 ' iippsagiliags: frist.eii 2 månader '.
De, siom önska b e h i l a sina gamla flyttedagal-, kunna ju d&amp; traffa siirskildt aftal diirom med sina tjänare, men det 5is ju behagligwe
f ör både liusb~oiiclfiolk och t jibare, # om et t ~otillfreclsstiillaiide f ör- l-hllande läittare kan lösas, aii hvad iiu ar fallet.))
» Niimner ej den nya lagen iiå,got om tjiillai-nasi pensionering - både s.jiilfpensi~o~ieriiig, slom de mecl nuvarande höga lönw borde kunna underkimta sig; samt h~isböiiclernas bidrag till pensi~onskassa?))
» Nej, vi ha e j gjort det, t y i en n k a framtid före en fråga, som berör cletta si, n i i a - n h l i g e n förslag lom allman ' &amp; lderdlmsf örs&amp;iiigy f ör liela landet.))
» Men k&gt;omrner det e j sltrhgsre b,est&amp;mmelser och skarpare kon- tlioll i fr&amp;a lom dessa, oting - fwtek~ontroreii?))
» Ja, .diix: sier iii just en af v h a sv&amp;r&amp;heter på n&amp;ra 11$11.
Alla tycka vi, a t t de ijao ett loting, men vi h-iiliim ju e j heller s&amp; dar utan vidare taga bröidet ur munnen p.&amp; dem, siom drifva fzestek,on- tio?
det slmlle vara a t t iiigripa alltför starkt i n&amp;riiigslifvet.
Re- dan nu må&amp; ju fzestehonto.eii föra af polisen honhvollesacle böc- ker, och iiär hr ju i lagen en del bes,t %mmelstx rörande deras aerk- samhet - och s % f&amp; vi vid lioppas, a t t ' fzestebögerne ' komma a t t verka godt samt a t t både husmödrar och tjiiinarinnor söka, med blicken öppen för både sina siittiglieter loch skyldigbher, förlikas med 11va; l.- andra.
Ja », tillacle lim, i det hon började draga på siig handskarna, » ett s.v %i.t arbete har det varit, looh nu %terst.&amp;r d&amp; locks % a t t se, huru mycket slom blir kvar dikraf, n k strortinget bölrjar peta isail.
alla idless paragrafer !D.
» Bara en fråga till, f r u S:, klvad tycker ni om den nya sven- ska t jänstestadgan?))
Den vackra, ma jesitatiska lagstif terskan log ett fint ltije.
)) Jag kan bara sQga en sak - men aden s&amp;er föl resten allt: Man kan si % tydligt se, a t t ingen kvinna diix haft sin hand med eller gjort; sitt inflytande gdlande.))
-.
I * * En textil konstanstalt.
Under några dagar p % försommaren i %r hölls-en liten utstall- ning öppen för allmänheten i Kristiania.
Den var ej sardeles om- 4&amp;ngsrik, ej heller - konstnärligt sedt - af sarddes hög rang, men den var likväl af icke obetydligt intresse, ' ty den var den första begynnelsen till något hos oss alldeles nytt, de första fam- lande försöken att så fram till ett nytt mål för norska kvinnors arbete.
I alla tider har ju kvinnan försökt att smycka sitt hem och kvin- nans intresse har alltid varit varmt knutet till konstindiistrins ska- pelser - ehuru hon miirkviirdigt nog under Unga tider ställt sig
främmande för sjalfstandigt skapande arbete i konstindustrins tjänst.
Därhemma i Sverige har man emellertid kommit 18ngt i fråga om kvinnornas utbildning på detta smråde, hvarför nog imderrättelsen om att ocks % hos oss nu hag och intresse för denna del af kvin- ligt arbete börjat vakna torde kunna påräkna en viss uppmäksam- het.
Den lilla utstiillning, som jag nainde, är ett bevis p i detta nyväckta konstlif.
- Det var niimligen, den kvindelige Industri- skoless utställning af Arets arbeten i &gt;Klassen for tegning og mön- sterkomposition *.
Den kvindelige Industriskole ar ju en gammal och mycket besökt bildningsanstalt, som bibringar unga kvinnor kunskap i hem- mets arbete, väsentligen i fråga om hmdasIöjd.
Dir gifvas kurser, dels längre på ett Ar, dels kortare på 3 månader, med viifning eller söm som hufvudiimnen.
Lange har också skolans föreståndarinna, fru Borchgrevink, varmt önskat att kunna få utsträcka skolans under- visning i teckning därhän, att en siirskild klass för mönsterkoinposi- tion kunde bildas.
Vi äro ju ett nytt folk, som sakmar mycket af det stöd, som ett genom arhundraden fortskridande kul- turarbete gifvit rikare och politiskt lyckligare nationer, och d % vi sent omsider började ösa nr den rika kalla af nationella motiv, som ur medeltidens romanska träsnideri och det 18: de seklets målade bondrococo samt ur Hardangersömmen välde fram emot oss, blef intresset alltför ensidigt upptaget hiiraf, och ri lupo fara att för- falla till stagnation och osjiilfstiindig kopiering.
Vid sidan häraf blomstrade förstås hos oss som öfverallt den smakrikting, som fylligast finner sitt uttryck i tyska modejournaler med rutmönster och madelmalerei~; - aHusflidsforeoingen~ repre- senterade typiskt den ena riktningen, ~Broderiforretningarne~ iiastm uteslutande den andra.
Fru Borchgrerink har varit af dem, som haft öppen blick för dessa,missförhållanden, och som arbetat för en friare syn.
I fjor her andtligen hennes länge närda önskan att få leda smakens utveckling i en mera modern riktning gått i uppfyllelse, i det In- dustriskolen genom ett extra anslag sattes i stånd att iippriittct en klass för komposition af mönster med motiv, hiimtade ur den enda ständigt lefvande och ständigt nya och skiftande urkällan naturen.
Intet nytt är ju fullkomligt., och jag vet att ledarne af den nya kursen komma att i många och väsentliga ting Indra savd undervisningens plan som dess ledning.
Tiden, som nu kunnat agnas At sjä,lfva mönsterkompositionen, har ocksR varit knapp - blott -
några m h a d e r - då de flesta af eleverna vid intxädet saknade till- räcklig iinderbygnad och säkerhet i teckning, och d i läraren i kom- position på, grund af sjukdom måste afbryta iiiidervisningen.
Lik- väl vor0 de resultat, som utställningen visade, särdeles tillfreds- ställande.
De buro nämligen v i t h e om ett ifrigt intresse och ett sarnvetsgrannt arbete från såväl lärares som elevers sida; - mest tillfredsstiillande &amp; r det kanske för en vän af använd konst att se, det man i så pass hög grad fått upp ögonen för den moderna konst- industrins fordringar till sina iitöfvare, och att den moderna sma- ken med sina kraf på originalitet och personlighet vaknat till ett så pass medvetet lif i vårt samfund.
Mellan detta och ett strängare fordringar fullt tillfredsställande resultat ligger ju för de unga kvin- nor, hvilkas arbete vi sett utställda, en lång och mödosam väg.
Men vi lcunna saga dem ett varmt » lycka tills och .försäkra dem, att många med vaket intresse skola följa deras vidare utveckling.
Det norska folkets särmärke bland nationerna är ju dess uppspara.de kraft och rika utvecklingsmöjlighet, och hgr liksom på många andra områden ligger för norska kvinnor ett stort arbetsfält fardigt att braka.
Men det galler äfven här, att ej förfilla till den själfbelå- tenhet, som också - tyvärr - gr ett nationelt särmärke, utan att alltid tydligt inse, att fullkomningen når ingen - och att ingen heller hinner ens ett stycke p&amp; viigen dit, utan att ett ärligt arbete förenar sig med begafning och intresse.
Elisabeth Wwn-Bzcgge.
De högre flickskolorha och riksdags- beslutet 1902.
Förliden riksdags betydelse för den svenska kvinnan har upp- repade gånger blifvit framhålleir i denna tidskrift.
Att det kvin- ' liga undervisningsväsendet af ven rönt inflytandet af den k \ rinno- vanliga vind, som varit riidande under årets riksmöte har likaledes p,åpekats, ehuru vi hittills ej haft tillfälle att afgifva någon utför- 1.igare redogörelse för de beslut, som fattats beträffade flickskolan.
En sådan redogörelse gå vi emellertid nu att medd,ela som en fort- som varit införd i haft.
9 St 10, sättning på den » ril~sdagsöfversikt~, samtidigt med att vi för frågans närmare belysande anse OPS böra förutskicka en kort historik öfver de högre kvinliga läroverkens.
.
ställning.
.
Det torde vara val bekant för en hvar, som stiitt i nigon be- röring med våra högre flickskolor, att de i niinga ar arbetat nnder särdeles ogynnsamma ekonomiska förhillanden.
De flesta haf va gdtt med förlust eller liimnat sina ägare en hiigst obetydlig behållning.
Lararpersonalen har i allmänhet varit illa aflönad; p&amp; minga ställen hafva lönerna varit så låga, att de ej kunnat bereda liirarinnoïna en sorgfri existens.
Dessa missförh~llanden hafva utan trifrel till stor del framkallats af de oupphörligt stegrade fordringarna p i skol- lokalernas rymlighet, på de hygieniska anorduingarna i öfrigt och på undervisningsmaterielets mangsidigliet och rikhaltighet.
Dessa fordringar hafva naturligtvis vållat flickskolorna stora utgifter, hvilka till följd af de 1Hga terminsafgifterna ej niotsvnrats af inlromsterna.
Flicl~skolorna hafva visserligen under flere &amp; r erhallit understöd af staten, men detta har ej hittills varit s$ betydiigt, att det kunnat undanrödja de ekonomiska svarigheterna.
Jlen tack rare det fri- kostiga bidrag som 1902 beviljats af riksdagen, skola, lioppas vi, med år 1903 bättre tider randas för de krinliga Iihoverken.
Redan år 1875 erhöllo flickskolorna ett statsbidrag af 30,000 kr.
Detta anslag blef sedermera årligt och htijdes flere gånger.
Ar 1882, då anslaget höjdes med 20,000 kr., bestiimde riksdagen, att högre skola kunde af medel, som riksdagen beviljat, erhålla ett anslag för vissa år A högst 3,000 kr.
pr ar » under vissa villkor.
Detta anslag och de vid densamma fästade besammeltserna till- lämpades under en tidrymd af 14 b eller till Ar 1896, då riks- dagen höjde anslaget till högre skolor för kvinlig ungdom fran anslagets diivarande belopp - till 200,000 kronor, 100,000 kr.
utsträckte rätten till delaktighet i anslaget jiimral till de snnzskolor, som vor0 upprättade å orter, d i r allmänt liiroverk ej fanns, och fäste vid det nya anslaget åtskilliga nya villkor, bland hvilka det viktigaste var, att understöd däraf skiille lämnas endast till sadan skola, som af kommun eller enskilda donatorer atnjöt bidrag, hvars värde för år riiknadt uppgick till minst samma belopp som års- understödet.
Genom ofvan nämnda af kungl.
maj: t och riksdagen fastställda villkor, att endast sådan skola, som af kommun eller enskilda dona- torer Atnjuta bidrag, skulle kunna erhalla understöd af nyss bevil- jade anslag, skulle de högre flickskolorna i Stockholm hafva be- röfvats utsikten att erhalla ett af behofvet påkalladt understöd af statsmedel, om ej vederbörande kommun eller enskilda donatorer varit villiga att lämna dem ett årligt bidrag.
För landsortens flickskolor diiremot ställde sig förhiillandenn, vida gynnsammare, emedan flertalet af dem redan nnder längre tid åtnjutit understöd från olika håll.
Af den utredning, som verk- ställdes af de komit6rade, hrilka ar 1885 af kungl.
maj: t erhöllo i uppdrag att taga kännedom om de enskilda skolornas stallning, framgick, att kommuner, bränvinsbolag eller sparbanker år 18S8 lämnade understöd åt 38 högre flickskolor, med belopp fran 200 till 3,000 kronor A t hvarje, till ett sammanlagdt belopp af 43,010 -
345.
.
.
kronor, och att dessuto.in 14 högre flickskolor åtnjöt0 ett firligt understöd af vederbörande landsting, från 300 till 2,000 kronor åt hvarje till ett sammanlagdt belopp af 32,150 kronor.
.Utom dessa årliga bidrag erhöllo vid sdmma tid mfinga skolor stora förmåner genom for en gång lamuade bidrag eller gåfvor.
Häraf visade sig; att en förhöjning af statsunderstödek icke betrgff~kde flertalet af landsortens flickskolor var i så hög grad pålcnllad som för Stock- holms högre flickskolor.
En petition till stadsfullmäktige i Stockholm m e d begaran .om kommunalt understöd inlämnades därför i juni 1896 af föresthdarne för några af Stoclcholms större flickskolor.
Det begärda under- stödet beviljades af stndsfullmaktige för tre år att utgå med 3,000 kronor.
till Walliriska flickskolan, Lyceum för flickor, Södermalms och Östermalms högre läroanstalter för flickor, Ateneuin för flickor, Ahlinska skolan och Kiingsholms .elementarakola för flickor, jam te 500 kronor åt hvardera af Ostermalms läroanstalt och Ateneiim för flickor sii.som bidrag till de vid dem anordnade kurser för huslig elronomi, afvensom med 2,060 kronor till Anna Sandströms skola, samt 1,700 kronor till Eiingsholms elementarskola.
Afven för den följande treårsperioden erhöllo of v m uppraknade skolor samt dessutom privata elementarskolan för flickor på Eungshol- men understöd såval af staten som af Stockholms kommun.
Under- stödet för ICungsholms elementarskola höjdes från 1,700 till 1,800 kronor och för Anna Sandströms skola fr %n 2,000 till 2,700 kronor.
-.
De af staten understödda flickskolorna och med dem likställda samskolor uppgingo då till ett antal af omkring 100.
E n ytterligare förhöjning af understödet till de pivata läro- verken för kvinlig ungdom har nu beviljats i enlighet med kungl.
maj: ts proposition af riksdagen i maj 1902.
Till grund för regeringens begaran om förhöjdt anslag till flickskolorna låg det förslag, som framlades af rektorn vid Högre I&amp;rarimeseminariet, L.
M. Waern.
YA uppdrag af d4varande chefen för ecklesiastilcdepartementet, stats- radet Claeson, hade rektor W s r u verlzställdt en utredning af de ekonomiska förhållandena vid landets högre flickulrolor, hvilken vi- sade, att det stod illa till med flickskolornas ekonomi.
De fakta, som af rektor Wsern i hans redogörelse för det verkstallda upp- draget utpekas som de viktigaste resultaten af hans undersökningar, och hvilka visade behofvet af ett förhöjdt anslag, gro följande: 1.
Lärarpersonalens, i synnerhet lärarinnornas, löner och ar- voden vid de ifrågavarande skolorna iiro innormalt låga och i re- geln otillriickliga för en anstandig utkomst.
2.
I ett flertal af skolorna hafva.
förestandare och förestan- darinnor en så omfattande undervisningsskyldighet, att deras upp- w ores.
gift att leda och sammanhålla det hela darigenom vauskli,g " 3.
Lärarkrafter, som sakna garanterad kompetens, anvandas i stor utsträckning vid dessa skolor.
4.
Sarniiianslagning af klasser f~rekoiriirier i många skolor i ' ' '.
. '
sådan omfattning, att undervisningen ntan tvifvel därigenom lider väsentligt afbräck.
5.
Elevafgifterm uppg8 i medeltal till i25 kronor för läsår och äro 3 A 4 gånger så stora som afgifterna vid motsvarande gosskolor.
G.
Omkring 40 % af ifragavarande skolor gi med förlust eller lämna ett otillïiickligt lefvebröd at sina agarinnor.
För afhjalpande af ofvan anmärkta brister hos ifr&amp;gavarande skolor ansag rektor W s r n ett verksammare understöd f r h statens och kommunernas sida vara af nöden.
Ran uppgjorde till följd häraf ett förslag, enligt hvilket det till skolorna utgående bidraget borde,, allts&amp; från nu höget utgaende 3,000 kronor till högst ökas med 50 % 4,500 kronor åt hvarje skola, samt att de skolor, som meddela un- dervisning i huslig ekonomi, skulle erhalla ett uderstiiii af högst 1,060 kronor årligen hvmdera.
Hela den erforderliga ökningen i hrsanslaget till högre flick- skolor och samskolor skulle enligt rektor Warns beriikning belöpa sig till 150,000 kronor.
E ~ ~ n g l maj: ts.
proposition till f002 ars riksdag rorande an- slaget till högre skolor för kvinlig ungdom formulerades i öfverens- staiiimelse med rektor Wzerns förslag.
Riksdagens statsutskott till- styrkte i allt hufvudsakligt den kungl.
propositionen, men tillade till de af kungl.
maj: t föreslagna villkoren ett nytt villkor, nämligen om bestämd minimilön åt lärarinnorna i elementarafdelningen vid de skolor, som erhölle nytt eller ökadt statsbidrag, och skulle denna lön motsvara folskolelararinnes lägsta ordinarie årslön på samma ort.
Not detta nya villkor reserverade sig tvanne ledamöter från Första Imninaren, och nar ärendet föredrogs i kamrarna, beslöt Första kammaren på hr Schwartz ' förslag att bestiimma minimilönen till ett för hela landet lika belopp, niimligen 1,100 kronor, hvaremot Andra kammaren biföll utskottets förslag oförandradt.
Vid seder- mera anstalld gemensam votering segrade Andra kammarens mening.
Vid samma, riksdag (1902) höjdes anslaget för enskilda läro- verk, hvilka hafva särskilda afslutningskurser från 20,000 till 60,000 kronor att utgå till understöd dels &amp; t enskilda läroverk, hvilkas iind~rvisningsformer och me- toder af kungl.
maj: t pröfvas lämpliga, med högst 9,000 kronor &amp; t sadana läroverk, som förbereda till mogenhetspröfning, och högst 3,000 kronor At sådana som motsvara femklassiga ctllmhna läroverk med tillägg af en siirskild afslutningslrurs, dels ock åt seminariekuraer, hvilka.
afse utbildande af lärarinnor för högre flickskolor, samskolor och familjer, med högst 1,500 kro- nor för hvarje liisafdelning.
Litteratur.
En norrnians minnen från Sverige af Loren.3 Dietrichson.
Il.
Bemyndigad öfversättning af Klara Johanson.
Dled denna del af prof. Dietrichsons memoarer, hvilken i sin sven- ska ' dräkt bar den väl valda öfvertiteln » Ur stockholmslifvet tinder Karl XV: s sista h », har det för Sverige afsedda urvalet ur dessa memoarer n %tt sin afslutning.
Om denna del gäller detsamma, som sagts om den första: att boken lämpar sig ypperligt för lasning i familjekretsen, icke minst genom den fridfulla., harmoniska lifsåskåd- ning, som genomgår det hela, samt att öfversättningen är ledig och omsorgsfull.
Välviljan mot Sverige ar om möjligt annu mera ut- präglad har an i förra delen; särslcildt frainlyser den i de vackra afslutningsorden: %En omistlig iigodel tog jag med mig fran Sverige, något af det bästa jag har: medvetandet om att hur jag an i framtiden kunde fela och misslyckas i min verksamhet hemma - ett skede af mitt lif fanns det dock, som nu låg rent och vackert afslutadt utan något missljud, den tiden, då det var mig beskärdt att under ljusa förhållanden ta del i ett adelt folks kulturarbete, visserligen på en ringa och föga bemärkt plats, men i en viktig period af detta folks utveckling.
x Den anspråkslöshet, som genomgtir dessa ord och som för öfrigt präglar hela boken och gör den till ett af de lysande undantagen bland memoarverk, ar dock härvidlag niistan vilseledande, ty en professur vid konstakademin ar knappast en s i » ringa och föga bemärkt plats&gt;, att den icke möjliggör och sarskildt i detta fall har gifvit anledning till ett betydande arbete i den svenska kulturens tjänst.
&amp; nu lefver hos Dietrichsons forne åhorare ett friskt minne af hans framstaende förelasartalang och lifliga intresse för sitt ämne, och den svenska konsthistorien kommer alltid att stå i tacksarnhets- skuld till denne norrman för hans ordnande af kopparsticks- och handteckningssamlingarna på nationalmuseunl och för hans 2 Tid- skrift för bildande konst och konstindustrin.
MHnget drag af vikt för karaktiiristiken af Karl XV och hans lconstnarskrets har också förf.
att meddela - alltid med verklighetens pragel, om också höljdt af ungdoinserinringarnas försonande skimmer.
Detta sistnamda förklarar nog också bäst den milda domen öfver Earl - XV själf.
Frapperande ar olikheten i uppfattning här- vidlag mellan Dietrichson och Viktor Rydberg.
Hur nyktert och kritiskt observerande framtriider icke den svenske skalden i det bre£ till Hedlund, där han skildrar en aftons förtrolig samvaro med kungen och visar sig fullkomligt ha undgått makten af dennes tjusningsförmåga En yngre generation kommer nog att i fråga om Karl XV: s personlighet mera lita på teckningar, sådana som De Geers och Viktor Rydbergs iin på t. ex. Cecilia Baåth-Holmbergs
eller Dietrichsons.
Men sistnamda skildring har dock sin bety- delse såsom vittnesbörd om hvad kungens noblare viinkrets, den som hvarken i orgier eller regeringsvarf haft med honom att göra, kände varniast och medlidsammast för denna hurtiga, fllirdlösa och dock så disharmoniska personlighet.
Man följer dikrför med litiigt intresse det kapitel om » bAlopssommaren p % Clriksdal:), dar £örf.
skildrar de intryck ban slsom prinsessan Lovisas larare i dansk litteratur och historia fått af lifvet i hofkretsarna.
E t t värdefullt kapitel är också det, dar förf.
samlat de upp- lysningar han kunnat få om den ansprikslöse frilietshjiilten August biaximilian Myhrberg, som efter att ha kiimpat i Greklands och Polens frihetslrrig slutade som en af de -- mycket mot sin vilja- bemiirkta personligheterna i 60-talets Stockholm, bland annat flitig umgängesviin hos Fredrika Bremer och skildrad i Topelii Liisning för barn under namn af » Gossen fråc Brahestado.
Den för ett yngre släkte intressantaste biten af boken a r dock den afdelniog, som meddelar förf: s personliga intryck af sin berö- ring med Ibsen och Bjöimson.
Ninnena af den förstnamde meddela bland annat Atskilligt nytt och värdefiillt till karaktäristiken af skalden från yngre dagar, diktaren af Brand och af Kejser och Galilzeer.
Stilen ar flerstädes präglad af älskvlird humor, och man ångrar icke bekantskapen med dessa ljusa och glada minneu.
- 1,. w. E n mer an 300 sidor stark ronian, som dock, tack vare för- fattarinnans förrnaga af lattflytande och liffull skildring, ej förefaller långdragen.
Berättelsen rör sig omkring en ung flicka, hvilken allt- ifrån sin första harndom tillhört de ensammas klass och gjort en bitter erfarenhet af livad det vill saga att stiindigt lefra shos an- d r a ~, som hvarken ha tid eller ömhet till öfverlopps för inkrakter- skan.
De känslor af isolering och besvikenhet, et,t sådant lif upp- yacker, äro troviirdigt htergifna, likasom skildringen af den ensarnxxas blyga svärmeri för ett manligt ideal, det hon i sina driimrnar ut- rustat med s % mycken fullkoinlighet, att en närmare belsantskap nödvändigtvis medför en stor missräkning.
JIen alltefter som romanen framskrider, tilltrasslar sig händelsernas härfyii.
Hjiiltinnan, soni med sin trängtan efter ömhet och fiirståelse förenar eii fullstiindig oförmåga att motstå något utifrån kornmande intqnck, blir ungefär samtidigt föremål för tre olika mliiis karlek och, viljelös som hon är, tar hon helt eller halft emot silval den enas som den undras h ~ h i n g och trasslar in sig SH, att hon gör både sig och andra i hög grad olyckliga.
Den gordiska kniiteu löses till sist, p i det i romaner sedvanliga sättet: genom döden, i detta fall hjiiltinnans tragiska slut.
- Författarinnans afsikt har utan tvifvel varit att uppvacktt
1:.
a.sarens sympati för en vek och ömhetshungrande varelse, som blir martyr för vidriga omständigheter i förening med sin egen vind- för-vågnatur, men det dubbla och osanna i karaktären har f %tt ett alltför stort ruin, för att icke denna sympati skall blifva betydligt uppblandad med andra känslor.
För öfrigt är boken ledigt skrifven och innehaller poetiskt vackra stallen.
Flere af bipersonerna äro val tevknade, och man följer handlingen med intresse från början till slut.
Romanen har först.
framtradt som följetong i Idun.
* F. E. '
.Skyintcinde ansikten.
Skisser af Anna Wahle~2tia.g.
Under ofvanstående namn har förf.
sammanfört fjorton smiirre berättelser, af hvilka en del förut varit synliga i jultidningar och tidskrifter.
Som titeln anger, är det mest flyktiga situationer, som t,ecknats, bilde sorgliga och lustiga, och skisserna äro af ganska olika litterärt värde.
Några förefalla tginligen tunna, min alle- samman äro val berättade och särdeles lattlästa.
En ibland dem, ~Faddergåfvanv; höjer,-sig långt öfver de andra och ar en af dessa skildringar, som man svårligen glömmer, tecknad som den är med så mycken finhet och kansla, att den liksoni etsar sig in i minnet.
En berättelse af helt annat slag, men också värd att sarskildt på- pekas, ar den lilla historien)) Som man tar det)),, där en lekande humor är parad med ung och frisk poesi.
Humor och friskhet finnes för öfrigt i de flesta berättelserna, men en och annan hör niistan mera hemma i en tidnings spalter an i en bok.
F. E.
8: Vågsvall.
Skisser af W7ilnzcc f i i ~ d h é.
envarje människa har sin historia, intresselös för andra men alltomfattande för den, det angårio, står det i en af Wilma Lindhes berättelser, och dessa ord kunde ockuti sta som ' motto framför boken i sin helhet.
I likhet med Anna Wahlenbergs nyssnamda novell- samling innehåller också denna en rad ögonblicksfotografier, flyktiga situationer af allehanda slag, men i olikhot med den förra finnes bar knappast någon enda berättelse, dar icke den flyktiga situationen på ett eller annat satt står i samband med det centrala i de orn- förmälda personernas lif, det som innerst i dem lefver och rör sig, gifvande farg och mening åt.
hela deras tillvaro.
Kanhända har författarinnan här och dar beg %tt det för kvinnor vanliga felet att val tydligt understryka berättelsernas s ~ 2 s moral.
Men i er- siittning härför äro de tecknade med mycken lsvinlig finhet och skarpblick, och, man har en känsla af, att ingen iblaud dem ar till- kommen af en slump, utan att författarinnan verkligen haft något F.E.
att saga oss med en hrar.
Fredrika Brerners minnesfond.
Förteckning p i bidrag influtna till den 31 okt.
1902 redovisade listor.
F r h h. m: t Drottningen 1,000: -, h. k. h.
Kronprinsessan kr.
230: -, h. k. h. Hertiginnan af Västergötland 50: -, h. k. h. Hertiginnan ef Dalarna 150: -; genom lista framlagd ii Byrån: 100: -, K.
28: -, Carl Sjö- C.
10: Ida Eaverman 10: -, Fru stedt 50: --, G.
25: -, grefvinnan Ducker 400: -, E.
L. af H.
75: --.
N.
H.
10: -, Helena Munktell 50: -, B-n 300: -, Bgnes Lamni 103: - .-.
Anna Xöruer 10: -, V. K.
10: -, Elise O-g 50: Anna Lindmark, 10: -, Gerda Korden- felt 20: -, Betty Nisseer 25: - -, Aug.
Guldbrand 5: -, J. at ' K.
10: ---, M.
Car !sund 10: M. A-n 10: -, R.
= \ I.
B.
28: -, Matiltia Afzelius 10: - -: R.
200: -: G.
10: -, A. K-r 2: -!
A. R-t 2: ---, b. L-r l-, fröken Mar- tin 5: -; -.
-!
-.
genom underteckwre af uppropef: genom f r u SoBc Boströnt: fru Agnes Jörgensen 80: -; genoin fröken Hildn Casselli: Julius Hunible 15: -, professorskan Hamberg 16: -, lii- rarinnor vid Högre lararinne-seminariet och normalakolan 65: J.
D.
15: -; genom fru Hetlcla Ekman: Sophie Ekman, Gbg 100: -, Hedda Ek- man, Gbg, 100: -, Ellen Dickson, Gbg, 100: -, Anna Ahrenberg, Gbg, 100: -, Gerda Ekman, Gbg, 100: -, Alice Ekman, Gbg, 50: Leonore Odencrants, Borås, 50: -; genom jur. d: r IIlsa Eseltcls~on: Ida Hagstriimer 10: -, Elsa Eschelsson 100.
-, Signe Trygger 100: -; genom professor Elan~nmrsfcm: Olof Hammarsten 100: -; genom redaktör Huwili Hedlwrd: Aug.
Röhss, Gbg, 280: -; genom fru EUen Isberg: L. F. 100: -.
grefvinnan Carolina Lagergren, Tyresö, 20: -, Ellen Isberg 25: -, fru Hilina Odolberg 20: -, A. L-g 10: -, H.
L.
10: -, H: ette R-d 10: -, A. W. W: t 10: H.
U.
10: -- -, Q. Adelsköld lo: -, W. H.
10: -, K.
L.
5: -!
K.
H.
5: -, S.
A.
5: -, A. W-n 2: Th. Wijkander 10: -; genom fru .l !lcdl~ ron 1ioc.h: K.
Wacht- meister 50: -, H.
H: son Wachtmeister 20: -, Sigrid Waclitmeister 10: -.
Pa- bian De Geer 10: -, Louise Carleson 10: -, hurore Wrede 20: -, Agnes Wrede 10: -, Augusta Heijber 25: -, Helge von Koch 10: -, Agathe von Koch 10: -; ge- nom fröken Selma Lugerlöf: Selma Lagerlöf, E ' alun, 20: ---; genom ho£- fröken 1; bba LcijonhuJ ' cucl: Axel Ersson Leijoiihufvuds familj 20: Ebba Leijonhufvud 25: -, Elisabeth von Essen 5: -, J.
T.
B.
50: -, H. TVacht- meister, Arup, 10: -, H. Nunck 5: -, G. Sordenfelt 5: -, Th. Stierncrona 5: -, Sophie Sparre, Maried.al, 5: -.
S. Leijonhufvud, Hvilsta, 3: -, L. Ehn 3: A. Palmstierna, Orebro 20: --!
U. Silom 10: ' -, S. Fleetwood, f. Leuhusen 10: -, H. l17ennberg.
10: -; genom förste hofrnarskalken O f t o Prinfzsköld: Claes G.
Xorström 200: F. H. Biiileow 200: -; genoin biskop C.
H. Rrtntlgrcn: Biskop R u u d p e u 15: -, Biskopinnan Bundgren 10: f r u Nyström 2: -; genom friherrinnan l4bu T c m n t: S. Rordent ' elt 10: -, E. Tamm 10: A. Flensbura 10: -, Alice O. Wallenberg 20: -, Anna Bergenstrhhle 10: -, Amalia Wallenberg 10: --, Alice Thiel 10: - Mathilda Sachs $0: -, Mathilda Börtzell 20: -; genom fil.
d: r I,? / tlia \ T7cthl- ström: Hedda Ahlin 5: -, S. Gyllencreutz 2: -: L. Rosenberg 1:.
--, H. Masreliez 1: -, E. Johansson I -, O. Pettersson 1: -, IF.
Huldt 1: M+ria a h l i n 2: -, F. Heurlin 1: -, H. Quensel 2: -, d. Schönmeyr 2: -, F!
Eklund 2: -, E. Alexanderson 1: -, I. Alexanderson 1: H. Boivie 1: -, L. Wahlström 6: -, S. Hildebrand 1: -, E. Vorbeck 2: -, Th. Bran- -.
-.
.
-.
-.
-.
-.
-.
-.
-.
- -.
del1 2: -, E. Östrand i: -, G. von Sydcw l: -, Anna Falk 5: -, Lotten Falk 5: -, C. Wahlström 2: -; genom fru Ine: Vcr.stccgh: generalskan S.
Mrarberg 10: -, fru Al.
Kempe 3: -, fru S. Arne11 2: - fru I. Huss 2: -, fru A. Hammar 5: -; fru Gurli Dymling 5: -, fru G. Holmberg 3: -, fru I. Versteegh 100: -: genoni prakt.
liikaren Ilarolina M7itlerstr-öm: Karolina Widerström 100: -; genom generaldirektör Sigfrid liiese2gt.cn: S.
D ' Orchi- mont 20: -, fru Maria Ekman, f. T,avonius, 600: -, fru Hanna Liljevalch 100: -, fru Fanny Francke 50: -, Anna Sundström 50: -.
Eiin Francke 50: -, Hedvig Francke 50: -, Alba Langenskiöld 50: -, Susen Rydberg 36: -, Gertrud Wieselgren 25: -; genom professor Azig.
Wijleaitdct.
: Ja- quette Wijkander 10: -, Aug.
Wijkander 15: -; genom fröken Anna M7ih- st7Gn1: Hulda Wikström 100: -, Mathilda Wikström 25: -, E. Herrman 10: -, Hanua Edlund 10: -: Ebba Suiidh 20: -, Sophie Wikström 100: -, Anna Wikström 200: -; genom Förbundets ombud i landsorten: genom friiken Marin Munthe, Ystad: fru Ljungström 5: -, Otto Ljung- ström 5: --, Elin Briidiger 5: -, Salomon Smith 5: -, L.
D. Kemiler 5: -, Herman Gussing 5: -, Hjalinw Gussing 5: -, Gerda Lorenzen 5: -, Folke Wollmar 5: -, Alina Ringius 5: -, S.
E.
3 .. -, Mathilda MTendt 5: -, Gr. 3: - C.
S. 2: -, Olga P: n 5: -, M.
0.
2: -, Augusta Scliul tx 5: -; genom fru Hilding A nt2crsson, f.
Rcrycnstrdhlc, Vexiö: fru Agnes Lyberg 5: -, doktor och fru Gertrud Forsberg 10: -: fru Hilda Montelius 10: -, fru Abla Lind 10: -, fru Anna Andersson 10: -, rektor H. Andersson 5: -, öfverstelöjtnant C. Bergenstråhle 10: -; genoin fröken Amanda Berysteclt, Arboga: Hilda Lundborg .lo: -, Anna Wettergren 10: -, Lisen Sörensen 5: -,.
M. Lundborg 5: J. Husberg 5: -, E.
B.
5: -, H. v. P.
10: -, S.
H.
1: -, B.
DI.
2: -, E.
S: -; genom fru Andiicltc I?
!ordn, Mariestad: .$erstin Grevilli 10: -; genom fröken Elin Dybom, Skara: M. Keyser 5: -, N. Odberg 5: -, Hanna Linnarsson 5: -, Signe Lii~narsson 5: -, N.
A. Mathesius 5: -, A.
J. Siimblad 5 -, M. Trybom 6: -: H. Hofling 5: -, Louise Frö- Iich 1: --, Anna .Juhlin 1: Augusta Holm 1: -, F. Dymling, 1: -, F. Torell l: -, Augusta Dahlgren 1: -, Clara Wallrnark 1: -, Hilma Bring 1: -, Sophie af Sillbn 1: -, E. Trybom 1: 50, Sophie Smensson 1: -, Ida Muhr 3: 50; genom fröken Mar~iunne Osterman, Lund: fröken Anna Rönström 2: -, fröken Ida Wallis 1: -, fröken Louise Engeström 1: - fru Maude Mattori 2: 7, höken Marianne Osterman l: -; genom fröken Fanng Elccnsticrna, Markfred: - y- 2: Henriette Röninist 1: .-: Jenny Ekström 2: - 4 F; E.
3: --, Alma Lind 5: -, H. Mar ' tin 10: -, Anna Fagerström 10: -, Ida Bergholm.
5: -; genom frölien Mathilda Abenius, Viisterås: Unda Bohman 0: 25, Maria Holm 0: 28, Beda Svanholm 0,25, Maria Svanbom 1: Emma Fröman 1: -, Signe Hammarskiöld 1: -, Elin Fernqvist O: 75, hmalia Jo- * hansson 0: 50, Emilia Eriksson 0: 25, Anna Leunmalm 0: 25, Ingeborg af Billbergh 1: -, Görel Adelborg 1: -, Ebba, Björnström 1: -, Anna Björnström 1: -, M. Abenius 1: 50, hug.
Abenius 1: -, Ch.
Wersäll5: -, Gerda Udddn 1: -, Elin Karlsson 1: -, Mimmi Lindström 1: -, Redd5 Luhr l: -, Elna Dahlander 1: -, Marie-Lauise Danielsson 1: -, Amelie Aker~nan l: -, Ellen Noss- berg l: -; genom fru S i r Pctrdn, Malmö: Siri Petrdn 5: -: Hulda Herslow 5: 2, L.
E. ICruse 3: -, Annie Quiding 2: -, Anna Beijer 5: -, Karin Estelle 2: -, Hilma Trost 5: -, Agnes Beijer 5: -, Elisabeth Schmitz 2: -; genom fröken Alrna Schcr.din, Kristinehamn: Alma Scherdin 3: -, Aug.
Tornblad l: -, Sophie Lindström 1: -, Bet.
0: 25, T.
0: 25, Ida Oden- crants 1: -, S.
L.
H.
0: 50, Okänd 0: 50, Olivia W&amp;hlin 0: 25, Augusta Gei- jer 1: -, Okand 1: -, Ant.
Olsson 1: -, Agnes Holmberg 1: -, B: n 0: 25, H.
0: 50, B.
0: 25, E n 1: -, X 1: -, Anna Geijer 1: 25, E.
J.
0: 25, Bqt 0: 25, 0: at A. F. 1: -, A.
H.
0: 50, C. Lalin 2: -, Ellen Sprakarn, Boras, 1: -, Okand 0: 25, N-g 0: 50, A.
0: 25; genom fröken f i i d a af Sandeberg, Siindsval1: b fru Julia Arhusiander 5: -, fru Signe Enhörning 5: -, fru Lilly Nordling 5: -, fru Marta Edlund 5: --, fru Victor Svensson 10: -, fru Maria Wessdn 5: -, fröken Helga W e s s h 5: -, Levy Groth 5: -, H.
.-, -.
-.
-
-.
Hedberg 2: fru Chr.
Blomberg 3: -, frii E. Adlerz 3: -, N.
B.
5- -, B.
5: -, fru ~ n n Braathen a 10: -, fru Lydia Johansson 5: -, fru Dagmar Aslund 5: -, fru Lina Thuresson 2: -, Ernst X. Grenander 5: --, fr. Linda Edström 5: -, fru Marianne Barth, Svartvik, 5: -, fru Anna Knaust 5: -, Maria, Andersson 5: -, Ina Johansson 3: -, Anna Cornell 10: -, A.: n 1: -, fru Selma af Sandeberg 10: -, fr.
Anna Hedberg 5: -, John Blom- quist 3: -, fröken Karin Veitser 10: -: fr. Frida af Sandeberg 15: -!
E. Ahlberg 20: -, E. Berggren 10: -, Johanna Ruuth 3: -, Alma Olson 5: --, Sv.
af Sandeberg 10: -, J.
D.
5: -, H. oc$ h. A-n 10: F-rn 5: -, Maria Bergh 5: -, Ella Dahlman 5: -, H. Aslund 10: -, Richard Rönne 10: -, Nirjam Holmlin 5: -, Elin F r a n s h 5: -?
E. Ekehoril 10: -, Elin B.
10: A. Westerberg 5: -; genom friiken EIZcn r. Sgtlorr, Halmstad: Maria ~ u l t 2: -, Elin Hallengren 1: -, Stendahl 1: -, E .. S. 1: -; genom fru Augusta Grapc, Umea: Selma Edström 1: -, Dina Thorsadn 1: -, Ca- rin Nordin 2: -, Johanna Grundberg 1: - Ottil Arcteedius 1: -, Gust.
Frykholm 2: -, Helena Timelin 2: -, Margret Boström 1: 50, Anna Johan- son 3: -, Augusta Berselius 1: -, Freja Coos l: -, E.
G.
1: -, Alma Bergner 5 -, Edla Lalidström l: -, Xary Bergmark 1: -, Celins Lund- ström 1: Karl Holmgren 0: 50, Karl Lind 1: Xaria Forsberg 1: -, Ingeborg Hallgren 1: -, Esther Olsson 1: --, Sigrid Bernstam, l: -, Amelie Berghmark 1: -, Joh.
Ramström 1: - -, Stina Silsson 1: --, Xaria Domeij 0: 50, Karl Andersson 1: -, Callander 1 -, Maria Boström 1: -; -.
-.
-.
-.
genona lista utlagd -.
r (, StockIroliizs Intecknings- Gnranti -- 4 ktiebolcrg: J.
M.
Juhlin 25: -, A!
E. Rödin 10: -, Otto Heilborn 25: - P.
S. Bocaader 10: -, P. Sundahl 10: -, W. Hagberg 10: -, H.
B.
10: -, J.
S.
L. Lindberg 10: -!
E. Hallquisth 5: -, E. de L w a l 10: ---, C.
L.
10: -, B.
M. Nac Kelvie 25: -; genom friherrinnan Ebba Åkmhielnt: Ebba ikerhielrn 100: --, H. v. K.
10: -, A.
P.
K.
10: -; genom friherrinnan Loiiist!
F (i1lienberg: Louise Fd- kenberg 50: -; genom öfverstinnan Gurlg Locrin: Gurly Lovén 25: -, Edv.
Cederlund 25: -: C.
A. Weber 28: Sumnia kr.
8,346: 50.
Den af vänner till Fredrika-Bremer-Förbundet i g h g s a t t a insamlingeri för en minnesfond, med iindamll att befriimja Förbundets verksamher, ut- visar allts&amp;, som af of vanstiiende redovisning frarngar.
till dato en summa af 8,346 kr.
50 öre.
Samtidigt med att inbjudarna uttala sin tacksamhet för de redan infiutna g&amp;fvoriia, önska de f&amp; tiHlixnnagifva, att alls listor rinnu icke iiro indragna, hvarföre tillfälle fortfarande erbjudes deni, som önska medvecka till det g ~ d a iindamalet, att lämna sina bidrag.
SlutXlovisning kommer under loppet aE niistkommande Etr att pil- bliceras sk.; .l i Dagny som i de större dagliga tidningarna.
-.
