# ID: svediakorp-per2287
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 25,856
# sentences: 1,562
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 39 (1602) A.
30:DE ÅRG.
LOSNUMMER: 15 ORE.
UPPLAGA A.
I LLtlSTRERAD ^ T I D N I N G FOR-KVIN NAN i OCH-HEMMET SÖNDAGEN DEN 23 SEPTEMBER 1917.
' Pansarßäfen " Drottning FRITHIOFHELLBERG HUFVUDREDAKT OR: RED.-SEKRETERARE: ERNST HÖGMAN.
ELISABETH KREY-LANGE.
sjösättning i §öte6org.
Victorias " 1.
Konung utanför Gustaf järnvägssta­ tionen efter ankom­ taverken.
5.
" Drott­ ning Victoria " på sta­ pelbädden.
sten.
2.
Drottning Vic­ toria.
3.
Sfapelaflöp- ningen.
1, 3 — 5.
Anna Back­ 4.
De kung­ lund foto.
2.
John W. ligas ankomst till Gö- Johansson foto.
-: —: - G
Hemmets traditioner.
W Hifdur IZro fin.
FORDOM SAMMANSTÄLLDES OFTA OR- den tradition och slentrian, men då tradition så småningom kom att innefatta något vac­ kert och eftersträfvansvärdt, bibehöll ordet slentrian sitt tvska ursprungs betydelse: " gå och draga benen efter sig ", det vill sä ga, att man utförde en handling af gammal vana utan att ägna den en tanke.
Hvad mig själf beträffar, har jag vuxit upp i ett hem, där, tack vare en gammal farmor, traditionen hölls strängt i helgd.
Det «-ar på en landtgård i en sörmlänsk bygd, och på landet gifves ju flera tillfällen och hjälpmedel att göra hvardagslifves gång ri­ kare på afbrott både därigenom att arbetet är mera omväxlande och att det utföres ute i naturen.
Men industrialismen har omfor­ mat arbetet äfven ute på landtgårdarna, och en stor del af dess gamla poesi har därigenom försvunnit.
Åtminstone ter det sig så för den, som lefvaf några decennier.
Hur minns jag ej tiden nyss före julen på min fädernegård, då allt måste försiggå i absolut samma ordning år efter år till syskon­ skarans stora förtjusning.
Samtidigt med jul­ byken lades fisken i blöt för lutning.
Något senare försiggick den stora nöt-, kalf- och svinslakten med alla sina bestyr för korf- beredning, syltor och palt.
Och talgljusen stöptes med extra doppning af julens grenljus under barnens stora glädje.
Eller då man fick hjälpa till m ed julbakets saffransbockar och pepparkakshjärtan.
Man följde med åt skogen för att hämta julgranen, och de äldre barnen fingo följa med och dela ut julmaten till de fattiga, sedan man varit med om att ordna högarna lika med vörtbröd, korf, fläsk och palfkakor.
Och den som varit med på en hänryck- aride färd till en julotia i en landskyrka, glöm­ mer det aldrig.
De många slädarnas rad, de pinglande klockorna på de ystra hästar­ na, de tindrande ljusen i a lla stugornas fön­ ster, som slutligen öfvergå till hel a floder af värmande ljus, när kyrkportarna slås upp, kunna ej undgå att bringa en säregen, an- dakfsfull stämning, som stegras vid den sed­ vanliga psalmens ljud.
Därför förstår jag, om det händer flera, som det hände mig vid min första julotta i en storstadskyrka, där det kalla elektriska ljuset flöt ut skarpt och obarmhärtigt utan förmildrande skuggor öfver en församling, som jag ej kände mig höra samman med, att det bief en krossad illusion.
Det kan ju invändas, att man skall gå i kyrkan endast för att höra predikan, men det ges något som kan predika bättre än ord, som kan fördjupa känslan och lifvets innehållsrikedom och ge varaktiga ljusa min­ nen och skönhetsintryck, som så småningom gifva hela karaktären sin prägel.
Vi nordbor passa bäst att vara de sol- ocli eldsdyrkare naturen danat oss till och att sitta mediterande framför härdens brasa.
Karnevalslif passar oss ej, och jag tänker alltid, då jag hör berättas om huru nyårs­ natten numera firas på våra restauranger en­ ligt utifrån kommen sed: det är artificiellt — oäkta — det är icke för nordbor.
Och infe heller lämpar sig för oss skrålet ute på gatorna om nyårsnatten.
Kanske dock att främmande seder kom­ mit in i v årt nyårsfirande därför, att nyårets festprägel aldrig haft så bestämda konturer som våra andra helgers.
Till och med tret- Prenumerationspris:; • i • à fondagen och fjugondag-Knut ha mera följt traditionella vägar.
Åtminstone minns jag bättre, huru jag som barn vaknade tidigt tretiondagsmorgonen och såg mystiska ljus och skuggor framför fönstren, och plötsligt hörde den gamla sången: " Staffan var en stalledräng, han vattnar sina fålar fem allt för den ljusa, ljusa stjärnan. "
Det var stjärngossarna som redan gjorde visit i hemmet medförande förfriskningar.
1 tidig morgonstund gingo de sin rond från hem till hem, s pridande glädje åt sig själfva och andra.
Många år efteråt stod jag en dag fram­ för Staffans lilla minnesmärke på Norrala gamla kyrkogård i Hälsingland, och jag är öfvertygad om, att när jag såg den plats, där Hälsinglands apostel säges ha bott, så gjorde detta ett annat intryck än hvad det skulle ha gjort, om jag aldrig hört stjärngossarna sjunga Staffans visa.
Men att vi svenskar i vå r modernifefssfräf- van infe haft nog pietet inför våra gamla kulturskatter är ju en sak, hvilken ej längre tvistas om.
Och när Verner von Heidenstam eller Gustav Sundbärg i sina studier öfver svenskarnas lynne risa oss, tacka vi och taga emot, men jag vet inte, om vi h a så brådtom med att ändra oss.
Och sådant går förresfen infe i ett tag.
Det måste komma inifrån, växa sig fram.
Hvad kunna dock vi kvinnor göra för att bibehålla gammal god tradition lefvande ibland oss?
Eller vore&lt; det infe ens önsk- värdt?
Månne vi därigenom skulle bli gam­ malmodiga, efferblifna i uppfattning och kultur?
Under Olympiska spelens dagar i Stock­ holm läste jag en liten insändare i en ai våra större tidningar.
Den uppmanade ve­ derbörande att genast upphöra med bruket af vaktparaden, ty det medeltidsmässiga i detta bruk skulle utsätta oss för löje inför alla de utlänningar, som då gästade staden.
Jag tänker att det var alldeles tvärt om.
Vaktparaden, såväl som ett besök i staden mellan broarna, öfvertygade troligen rese­ närerna, om de ej visste det förut, att vår stads anor voro gamla och att vi voro ett folk med tusenårig odling.
Att vi stodo i jämnhöjd med dem själfva äfven på alla an­ dra områden, hade de ju tillfälle öfvertvga sig om.
Låtom oss omsorgsfullt vakta hvad vi äga af kulturella och nafionella traditioner!
För vår egen och våra barns skull och för det lands som är vårt, att det må bibehålla den aktning och det anseende det alltid ägt i jämnbredd med andra nationer.
Det är för mera att vara ett litet land med en gammal ärofull historia än ett penningmarknadens Amerika.
Det kanske kam synas likgiltigt, om man har så eller så i h emmet i h elg eller socken, blott det är ordentligt och välskött, men det är skenbart obetydliga småsaker, som ofta upprepade, forma personligheten och fram­ för allt göra den roffäst i sitt hem, sitt land­ skap eller sitt land.
Om vi i våra hem göra allt, för att goda gamla sedvänjor åter skola bli rådande där, fast naturligtvis med anpassning efter ti­ dens kraf, så gifva vi därigenom våra barn stora, enkla och naturliga glädjeämnen, som utveckla och fördjupa deras känslolif och jJdlMS byrå väcka den kärlek till hembygd och land, som aldrig kan dö hvart ödet än för dem.
Visserligen kan den föda längtan, men det är bättre ha ' något att längta till än att känna sig rotlös.
Hvart jag vill komma med detta är lätt att förstå.
Jag vill att vi kvinnor skola bli värdegifvare med enkla medel.
Jag vill att vi skola taga vara på det arf fädren gifvit oss i sina enkla festvanor, och söka göra dem bestående som ett band mellan släkte och släkte.
Hvarje familj må följa sina och sin släkts traditioner.
De skola till slu t s mälta samman i landskapets, och allt uppgår till sist i lan­ dets nationella karaktär.
Hvarje landskap har något, som är sär- skildt karaktäristiskt för detsamma, antingen det gäller naturen, byggnadssättet, maten eller festvanorna.
Skulle vi vilja att Olands gamla väderkvarnar försvunne?
Eller att de skånska bondgårdarna såge annorlunda ut än de göra?
För närvarande går en nationell anda ge­ nom världen frammanad af det pågående kriget.
Hvarje land söker samla sig omkring sitt eget.
Och nordens kvinnor skola äfven vaka öfver sitt.
De skola så frid på jorden i handlingar och ord och söka faga vara på de små glädjemöjlighefer som gifvas.
De skola göra årets fester till afbr ott i det hvar- dagliga.
Genom att låta dem följa traditio­ nerna bli minnena djupare och till slut sedda i ett poetiskt skimmer, hvars skönhets­ intryck måhända en gång kan ge vår tids nervösa och jäktade barn litet mera lugn och harmoni.
Våra julseder äro så fastrotade, att år­ hundraden ej kunna rubba dem, fast åtskilli­ ga gammaldags bruk ännu kunde finnas att tillägga, och om vi gjorde det och i stället minskade julklapparnas dyrhef, skulle det blott främja julstämningen.
Och hvarför •skulle vi inte kunna fira nyårsvakan som förr med tennstöpning framför härdens bra­ sa?
Stjärngossarnas vandring om tretton- dagen borde vi äfven bibehålla till glädje för barnen, och jullekar oc h folkdanser skola räcka till fjugondag-Knut, " då julen dansar ut ".
Längre fram kommer fastlagen med sina fettisdagsbullar och speciella bruk, och Marie bebådelsedag skall man festa på gräddvåfflor.
Påskfirandet har hos oss enklare former än t. ex i katolska länder och inskränker sig numera till den oumbärliga äggätnin- gen.
Påskeldarnas vackra symbol hålles väl ännu ' lefvande här och hvar i landsorten, men påsksmällar och tjärbloss, som också ännu sparsamt existera, minna dock för mycket om den vidskepelsens tid, då häxor brändes på bål.
Att särskildt måna om husdjuren med ex­ tra förplägning vid årets större högtider var också ett bruk hos de gamla, och det är ett vackert bruk, som gärna kan åierupplifvas med uteslutande af de väl för öfrigt glömda ceremonierna under hvilka det skedde.
Valborgsmässans firande går ännu i de gamla spåren, men firandet af 1 maj har med demonstrationernas tid kommit in i ett nytt skede.
Adertonde maj gick man fordom man ur huse för aff se " om Erik gaf ax " och med­ förde några hem som troféer.
Då skulle Olof OCh ex pedition, MäsÄmÄ.45.
1 Annonspris: p! "
millime ter enkel spalt: Vanliga uppl agan;!
Praktupplagan: | Redaktionen: Riks 16 46.
Allm.
98 03.
Expeditionen: Riks 16 46.
Allm 61 47.: „ .. Helt år Kr.
* .50| Helt år Kr.
9.50 • jq 4. Kl 9 5 S 30 ore efter text.
ut.andska annonser: Halft år » 3.90, Halft år ....... » 5. —; Eed Högman: Riks 86 éo.
Allm.
4 02.
A nnonskont.
: Riks 16 46 A llm.
61 47.!
t® * 4! ?. '
13 - .. 35 öre efter text 40 öre Kvartal » 2. — Kvartal » 2.50 - \ £1.
9 5 • 20 % förhöjning for sar- a textsida, 20 % forh.
Månad » 0.80] Månad » " 0.90 ' Verkst *.
d irektören kl. 11 1.
Riks 86 59.
Allm.
43 04.?
skildt begärd plats.
I,för särsk.
begärd plats.
I I:; 2
tjugunionde juli " gifva kaka ", och alltid må­ nytt till den gamla evigt nya midvinter­ vi, som lefva i ett tidehvarf, fullt af spliti- ste man i förväg tröska någon säd och föra festen.
ring, bittra och skoningslösa strider mellan till kv arnen för att till Ol ofsdaigen få kaka af jag har nu endast talat om gamla festva­ individer, klasser och folk.
Jag vill endasi årets skörd.
nor i sammanhang • med högtider och årsti­ nämna en, som jag tycker passar så bra i En liten festdag var äfven trefaldighets- der under årets lopp, och det kan kanske tycke med hemmets traditioner.
Den älsk­ aftonen, då så många som kunde vandrade tyckas naivt att vilja hålla på eller återin- värde, optimistiske skalden Elias Sehlstedt.
ut till sko garnas naturliga källor och " drucko föia gamla sedvänjor i vå r moderna tid, m en hvars hvardagsfilosofi var att under lifvets märg i benen ".
Senare på aftonen var vå­ säkert är, att de åtminstone till barnen tala alla förhållanden blott se glad ut, så skulle rens första dans på logarna, då herrskaps­ med ett eget poetiskt bildspråk, som ej blir själfva ödet skämmas och vända om, när det folk och annat folk var i lag alldeles som utan sitt värde för lifsuppfattningen, och kommit för att anmäla en olycka.
vid midsommaren vid dans omkring maj­ storartade festligheter kanske många gånger Gör man ingenting själf för att behålla sitt stången.
skänka mindre värde än en pratstund vid en goda humör, har man heller ingen rätt att Pingsten, hänryckningens tid, blef så små­ brasa.
Att forna tiders människor lefde nöj­ fcrdra något.
Förresten måste vi, som den ningom en konfirmationens fest, då ung­ dare, gladare och måhända lyckligare än lilla lungsikt iga flickan Adèle Ramm lärt oss, domliga och ifriga händer fångade allt hvad sena tiders barn har näsfan öfvergåft till ett söka blomma, där Gud har planterat oss våren hunnit gifva af blommor och grönt för axiom, och faktum är, att vi behöfva taga Kanske går detta lättare i en mark, där fädrens att därmed smycka kyrkorna.
vara på alla sunda, goda och renhetssträf- traditioner stödja plantan.
Jag har därför icke Midsommarhelgen är sagt, att det var onödigt by.g- också en naturens seger­ gg vägar, emedan våra för- fest öfver vinterns köld; fäder togo sig fram på klot - och mörker, och hvarför; j estig, eller att lokomotivet skulle vi inte fortfarande; är en uppfinning af den on- med glädje pryda hvar vrå; de, hvilket troddes i min egen i v åra hem med sommarens; farmors fid.
Inte heller har grönskande rikedom, och; jag sagt atf det är dumt att hvarför skulle inte äfven; åka bil, fast det innebär en Af FREDRIK VETTERLUND.
vår tids flickor på midsom­; estetisk njutning att sitta i maraftonen plocka nio sor­; ett ekipage med ett par NÄR SOLEN OCH MIDDAGEN DIKTADE STROFERNA I DIG, ters blommor för att lägga; vackra hästar för.
då tonade hjärtat sin starkaste klang.
under sin hufvudgärd och; Jag har med atsikt tagit drömma sanndröm om sin; fortskaffningsmedlen som Då var du en yngling som ville ge de fullaste verkligheter, käresta på natten?
Och; exempel, därför att det är då stod du på t oppen af berget med blicken i tindrande eter, vid majstången skall fiolen; med dem man kommer i och liksom en stråle af eld din själ ur din cittra sprang.
åter taga herraväldet öfver; större kontakt med världen, dragspelslåten.
Folksjälen; och det är inte min m ening, trår till de gamla låtarna på; atf vi genom iakttagande at nytt.
; gamla traditioner skola Du ville dig själf, dock icke dig sjålf, du ville en låga, Folkkaraktären är också 1 blifva isolerade på något som tändes af urljusets hand i grodder dem ingen vet, förbunden med slåtterölet i 2 sätt hvarken från bildnings- juli och längre fram moi; möjligheter, utveckling utåt och därför du trädde mot rymderna fram med Helios ' ' båga hösten med skördefesten,; eller inåt eller blifva frång- och ropade ynglingaguden om rykte och evighet: då all årets skörd ligger; bröstade inför kosmopolitis- lyckligen bärgad i ladorna.
; mens mål, som vill förena I september voro också; alla nationer genom den Hvalf som strålar, låt m ig stiga de stora marknaderna, Di­; stora sanningen att alla äro stingen, Fastingen och Hin­ människor.
Detta hindrar upp i mörkblå famn, dersmässan hvad de allt; dock icke, att tillsammans att i gränslös klarhet viga hette, ett mycket efterläng-; med det mest framsynta fri- tadt folknöje.
Då låg allt I sinne kan frifvas en sund minnet af mitt namn!
arbete nere i flera dagar,; konservatism, som har mod Att, då tusen år förrinna, och turvis fick allt husels; att hålla på sitt eget och folk resa till marknaden.
dock ett hjärta gömt,; att helt och fullt på ärfd Men äfven för dem, som; grund vara sig själf inom hur mitt hjärta kunde brinna, måste vara hemma, var där; egna gränser.
Jag stöder när mitt stoft är glömdt.
helg.
Då fick hvar och en; mig på en så stor auktoritet begära sin älsklingsrätt, och; som vår varmhjärtade sven- Varde eld för ma n och kvinna om önskningarna verkligen; ska därnere på det snart det jag drö mt!
lågo inom möjligheternas; öfver hela världen kända område, fick man dem upp­ Och I Strand, Ellen Key.
fyllda.
Och när marknads­ Ellen Keys nära granne folket kom hem, vankades Verner von Heidenstäm har det åtskilligt, inte allenast godsaker och vande glädjemöjligheter, som kunna gifvas också sagt oss detsamma.
presenter utan också historier och berättel­ under enkla former.
Jag nämnde ordet gränser, fast när det Henning von Melsted har sagt på ett ställe: gäller utvecklingen finns knappast någon ser om allt det vidunderliga de hört eller " En mänsklighet, som finner det vara en gräns, och äfven de geografiska gränserna se ft.
Men sedan kom hvad som på folkspråket sällhet att lefva, kommer förvisso aldrig att få, som vi ve ta, ej vara exakta, och det kan­ benämndes " surkålsveckor ", då det var långt uppstå.
Tanke- och känslolifvets utveckling ske vi få mera erfarenhet af, när det pågå­ medför tvärtom ökade marter och kval.
Vis­ ende kriget med sin förödelses styggelse är emellan festtillfällena.
Visserligen firades ibland en liten festlig­ domen består i och kommer att bestå i att slut, och allt skall byggas upp på nytt för het vid Michaelimässan, men det var mindre kunna bära lifssmärtan ".
Om detta är sant, nya tider och släkten.
Det skall också kom­ ha vi hvarken råd eller rätt att förkasta nå­ ma en gång en tid, säger Ellen Key, " när allmänt.
Allhelgonadagen som religiös fest har ej got, som kan blifva till o aser i öknen.
Och hemlifvet åter blir en konst, till hvars utöf- heller hos oss den betydelse som i k atolska ej heller må det förmenas oss att söka ning kvinnorna erhålla ro och tid ".
Med ska­ länder, och vi söka ej på någon bestämd skaffa oss lifsförebilder i e n gången tid.
Det parglädje skola de då ägna sig däråt på fä­ dag våra kära dödas grafvar.
Ej heller St. skulle vara rätt intressant att visa tillbaka drens vis, men samtidigt förskaffa sig sin tids Nicolai dag firas här, men den är i flera på personligheter ej så aflägsna från vår bästa bildning, som skall ge deras lif en länder barnens julafton, då de erhålla sina egen tid, för att i dem skärskåda typer af ett fylligare färg, vidga deras korrespondens­ gåfvor före den ankommande julhögtiden.
tidslynne, hvars älskvärdhet, fryntlighef, för­ område och ge dem förmåga att själsligt om­ Väl komna i de cember nalkas vi sn art åter nöjsamma sinnelag och harmoniska utveck­ fatta i första hand sitt eget och i det osyn­ Lucia igen, och förberedelserna börja på ling vi skulle ha godt af att söka efterlikna, liga all världen.
UNG KONSTNÄR.
Kläc ningar, Blusar, Kappor till Kemisk Tväti- • ning eller Färgning, Gardiner, Möbeltyger,Kud-: dar m. m. rengöras snabbi och omsorgsfullt hos j A.
B.
C.
0.
Borgs söners Fabriker «©&gt; LUND.
j Kungl.
Hofjuvelerare Prima Nysilffver K. ANDERSON Praktkatalog gratis och francc Stockholm och Göteborg
3 Kopparämßaref.
Tlf Signe Gngsfröm.
DET VAR MARGRET PÂ SOLBERG - har ni aldrig hört talas om henne?
Den vackraste flickan i socknen, den rikaste i flera socknar!
Flickan som af all lifvets lycka bara bärgade ett kopparämbar — hon som när allt kommer omkring dock är blott ett af offren för vår gamla svenska fördrag­ samhet med hela världens parias — de t fa­ rande folket.
Så ödestaget särmärkt var hon dock och så vacker minnes jag henne, att få kvinnor hålla det måttet.
Så smärt och behagligt fulländad var den höga gestalten i d en snäf- va blå bomullsklänningen, så ren ansiktets oval, så otadliga halsens linjer och nacken med de kungliga, svarta flätorna.
Inte ens adelsmärket, de späda vristerna och de smala händerna, saknades.
— Det där är ett hittebarn, tänkte jag för­ virrad.
Visst är folket häruppe vackert, men inte på det sättet.
Den där munnen borde ha suttit i en drottnings ansikte och folket skulle ha afgudat henne bara för det.
Höstkvällens skymning stod på lur inne i den tunga granskogen, som omslöt fäbodval­ lens lilla öppna plan.
Den rymde en liten stuga, innehållande kök och mjölkkammare och ett stycke där­ ifrån en låg ladugård med tillbyggd foder­ bod.
Mellan ett par stora stenar vällde en klar källa fram helt nära ledet med den slingrande skogsvägen.
Vallen låg så högt, att öfver träden i söder kunde man skymta de lägre liggande utägorna, ö fver hvilka just nu en hvit dimma långsamt steg upp.
Det var åtminstone en timmes väg till närmaste by och här lefde denna vackra kvinna ensam nätter och dagar!
Ensam midt i denna be­ klämmande dystra, gamla skog, som antin­ gen var tyst som en mörk hemlighet eller dånade som en koral ur de osaligas mid- mattsmässa, medan tusen underliga varelser kommo den gamla fäboden att genljuda af knäppningar och underliga ljud!
Jag ville fråga henne hur det kändes, men hade som vanligt svårt att komma mig för.
Det före­ föll mig som måste hon veta med sig att hon eke liknade andra människor och känna att min frå ga hade en djupare innebörd.
Min föl jeslagerska tog saken enklare.
Hon frågade om korna, om fodertillgången och mjölkmängden, om grädden gick lätt att kär­ na, om ostkällaren var bra.
Kvinnan log — all mjölk hämtades hem till gården hvarje dag.
— Men, inföll jag, är det inte kusligt här­ uppe ändå?
Är ni inte rädd?
Hon vände sig helt emot mig.
Bakom de långa ögonfransarna blänkte det till som en fackelglimt öfver ett mörkt vatten.
— Så kärt har jag inte lifvet, sade hon.
Och skogen ger lugn och ro.
Vi gi ngo hemåt längs den bruna, slingran­ de stig som under tidernas lopp trampats upp af kreaturens fötter.
Granarna voro våta af höstaftonens dagg och stänkte oss obarm­ härtigt genomvåta.
Bitvis drunknade de bruna barren i g rå, sugande lera, trädrötter­ na voro hala och farliga och här och där hoppade en munter rännil porlande midt i vägen, följde den ett stycke och försvann sedan.
Vi m åste gå i g åsmarsch och se oss noga för vid hvarje steg, men jag kunde icke släppa fäbodflickan ur mina tankar och in­ nan vi h unno hem hade min vä rdinna fått lof att berätta hvad hon visste om henne.
Jag fick tillfälle att komplettera bilden sedan, ty tag stannade hela hösten i hennes fagra hemtrakt, utan att dock vidare träffa henne själf.
Hon hette Margret på Solberg — hur väl det passade henne i alla fall.
Folket där­ uppe lägger tonvikten på första sfafvelsen i Margret, hvilkei ger namnet en förunderligt mjuk klang.
Solberg var en gammal rödbrun gård, som låg ett stycke från landsvägen i en björk­ dunge på en solig södersluttning.
Den var byggd som hälsinggårdarna i allmänhet, — tre massiva längor med gårdsplanen öppen endast åt söder.
Några gamla aplar växte vid helgstugans gafvel, ett par jätterönnar vid yttersta loglängan.
Det var ett gammalt, förmöget hus, af hvilket, s edan Margret kom till världen, endast en ung och en gammal telning funnos kvar.
Den äldre var farbror Hanne, äldre bror till Margrets farfar, som var död för länge sedan.
Margrets far ljöt döden i t immerskogen tre månader efter sitt bröllop och Margrets mor betalade dotterns lif med sitt.
Sålunda växte flickan upp ensam på den gamla gården och redan från början skilde hon sig från andra barn både genom utse­ ende och sätt.
Ingen af tjänarne kom någon­ sin hennes hjärta nära Hon ty dde sig till f ar­ bror Hanne, men förtroliga voro icke ens de två; hon genomgick den landfliga skolan och konfirmerades utan att komma någon när­ mare.
Margret på Solberg var en varelse för sig, det var som om hon lefvat i en an­ nan värld och folk vande sig vid det och fann det i sin ordning.
Man endast undrade smått hvem hon en dag skulle komma att gifta sig med, ty Hanne kunde ju inte lefva också Margret ut och Solberg var en gård som kräfde sin man.
Om Margret varit kon­ stig på något sätt, om hon varit begifven på läsning e ller att bli e n fin dam hade ju sake n lättare låtit sig ordna.
Men Margret var vid sjutton år en landtlig husmor i hvarje tum: höll efter pigorna, såg till och lade hand vid brygd och bak, slakt och mat, väfnad och sömnad.
En sådan pärla och i gy llene infattning till blef naturligtvis ett mål för mången ung mans drömmar.
Men hon var icke god att ens få se en skymt af.
Vid kalasen höll hon sig stillsamt bland de bättre fruarna, som nog utmärkte den vackra Margret; ungdo­ men undvek hon.
— Ja g känns inte vid dem, sade hon och det var sant.
Endast vid slåtterölen på Sol­ berg dansade hon, men det var därför att det skulle så vara.
Smärt och smidig och lätt gjorde hon pojkarna galna, för att minu­ ten därpå stillsamt ägna sig åt värdinnans många plikter.
Aldrig kom nöjet henne att glömma tid och ansvar och det är ju inte ungdomen likt.
Gubben Hanne gick och funderade och satt och funderade.
Det var nu så, att ett hotande öde hvilat öfver Solberg de fyra sista generationerna och ju längre åren rullade hän, desto säkrare blef Hanne på att det var ofrånkomligt.
Hannes farfar var bonde på Solberg — ätten hade varit bofast på gården hundra år före den tiden — och en kväll hade han på sin loge härbergerat ett kringresande tattar- sällskap.
Då patrasket skulle draga i väg dagen därpå, behöll bonden med maktspråk en af bandets medlemmar — en febersjuk, illa medfaren flicka på fjorton, femton år.
Hon hade svart hår men blå ögon, och kan­ ske var det den omständigheten som gjorde att bonden fick öfvertaget.
Förmodligen var flickan stulen.
Hon re­ pade sig så småningom och blomstrade upp.
Hennes hår förblef svart, men hon hade inga - 620 - af det farande folkets rasmärken — hon var växt som en nordisk flicka är det, spänstig och smärt och hennes hy v ar frisk och rosig.
Efter fyra år - trolofvades hon med Mattias, ende sonen i d en rika gården, och det fanns ingen som undrade öfver det, så fager och omtyckt var hon.
Man rustade till ett sju dagars bröllop, då en gammal svart häxa från landsvägen objuden steg in o ch inför allt husfolket kraxade fram sin förbannelse öfver de unga.
Den löd helt kort, att sonen af detta äktenskap skulle biifva den siste af ätten, som ägde den gamla gården.
— Inte råder du öfver min b rud och fögan råder du öfver våra barn!
svarade Mattias och tog ett fast tag om sin förskrämda tro- lofvade, som han ledde ur rummet.
— Gif käringen litet mat och låt henne gå.
De hade två söner, hvaraf Hannes var äldst.
Han var liksom Margret ovanligt vac­ ker och liknade henne också däruti att han helst gick för sig själf och höll andra på af- sfånd; han gifte sig heller aldrig.
Moderns dunkla härkomst gjorde sig gällande: han var främmande för sina jämnställda flickor och förblef sådan.
Sven, den yngre, var i hvarje tum en äkta solbergsbonde, han gifte sig vid tjugutvå år och stannade kvar på gården.
Hans ende son var tio år, då han blef faderlös.
Också han gifte sig och dog helt ung — det var Margrets far.
Det såg alltså ut som om tatterskans spådom skulle gå i uppfyllelse — ty hade icke Hanne lefvat alla dessa år blott för att se yngre och kraftigare skott af den gamla stammen rothuggas och dö?
Och flickan, Margret, kärnsund och fager som hon var, var så lik honom själf, att han iviflade på att hon skulle gå i b rudstol med en bonde.
Godt, så finge hon väl lirkas dit.
Hon måtte väl för­ stå, hvad hon var skyldig den gamla går­ den!
I fy ra år arbetade gubben Hanne segt för att nå sitt mål.
Han skickade den motsträf- viga flickan bort på besök hos släktingar till hennes mor och farmor — Margret åter­ vände foriast möjligt till Solberg.
Han ställ­ de till med stora kalas — o ch Margret var värdinna och skötte om att ingen kände sig tillbakasatt, men hon utmärkte heller ingen.
Och så, den vår hon fyllde tjuguett år, gaf Margret med sig helt oväntadt.
Hennes val föll på den mest energiske af hennes friare - Jon i Björka.
Han var släkt till Margrets mor och själf mycket förmögen.
Margret, tio år yngre • än han, hade ingifvit honom en passion som tycktes mogna och mörkna ge­ nom år af köld och snäsör; Margret visste också själf att det icke var hennes pengar han ville åt, ehuru detta alls icke var be­ stämmande för hennes medgifvande till gif­ termålet.
— Det är ju för gårdens skull jag skall giftas bort, så nu blir väl farbror Hanne be­ låten när den stannar i släkten, sade hon litet bittert, strax innan Jon s atte trolofnings- ringen på hennes finger.
Men du får ta det som du får det, för jag tycker infe om dig.
Jon sm ålog tryggt.
Hon var inte heller kär i någon annan och det ordnade sig nog.
Han fick ta henne med lämpor.
Stackars Jon.
Om han.
vetat att hon gifvit honom sitt ja just emedan hon höll af en annan!
Om han vetat, att Margret i åratal älskat .handlarens Magnus, — barnhusbar­ net, som ingenting var och ingenting ägde, inte ens ett namn!
Endast sin ungdom, sin spänstiga kropp, sitt vackra ansikte och sitt goda hufvud — o ch som själf var så totalt
omedveten om Margrets böjelse.
Mellan d em låg visst mer än en ocean.
Och medan Mag­ nus om kvällarna satt på sitt vindsrum och pluggade i s å många böcker han fick fatt i, flögo tankar och ögon många gånger öfver till Solberg utan att en aning sade honom att hon gick där och tänkte på honom.
— Magn us utan namn — hvad du är dum!
sade han för sig själf och dök djupare ned i boken.
Magnus brukade aldrig sällskapa med nå­ gon särskild flicka.
När ryktet denna vår utpekade en nykommen lärarinna som hans fästmö gaf Margret jon sitt ja.
Det var ju hopplöst.
Hon kunde inte rå emot ödet.
Och hon måste ju tä nka på går­ den.
Det rustades till brö llop på Solberg.
Mar­ gret kände sig så oändligt likgiltig för allt­ sammans, som man blott kan bli d å det finns fullt upp af allting.
Kistor och skåp voro fullproppade både på Solberg och Björka.
De unga skulle flytta öfver till Jons gård, ty- gubben Hanne var karl att sköta sitt mån­ ga år ännu.
Margret tog också det med ro, tycktes det, och stökade med förberedelser­ na till gillet.
Men ringen strök hon af sig så fort hon hann till aftonen på söndagarna.
Den var så ny och fin, sa de hon skämtande, och en bondkvinna får så lätt en rispa i huden och en repa i guldet.
Jon hade brådt med vårarbetet, men till- bragte söndagarna på Solberg.
En gång ville han kyssa Margret — det var första lysningsdagen — och hon vek tillbaka och höjde handen som till slag.
Hon såg så för­ skrämd ut, att hade han icke vetat att hon aldrig var kysst förut, så visste han det nu.
— Vi äro inte vigda än, sade hon sträft och gick ut ur rummet.
Jon f öljde icke efter henne.
Kvällen före bröllopet gick Margret ut en­ sam.
Det var sista kvällen hon rådde sig själf, sista kvällen hon fick ströfva omkring i de älskade hagarna kring Solberg.
Nästa dag skulle hon klädas till brud och färdas till Björka — o ch sedan — — — Aldrig, ens under senare år, kunde hon minnas att hon helt redde ut tanken på hur hon skulle få def sedan.
Det fick väl gå.
Vid s vedjans norra le.d va r Margrets älsk­ lingsplats.
Där växte björkarna hvita och smidiga på ena sidan ledet och på den an­ dra slöfo sig susande granar kring stigen som ledde till fä bodvallarna Hon lutade sig som tusen gånger förr mot ledet och stirrade in i skogens dunkel, då ett klirrande ljud bröt tystnaden därinne.
Någon kom ned längs den branta stigen — d et var handla­ rens Magnus.
Han bar på ett blänkande nytt tjugufyra liters kopparämbar, som han lyffa- de öfver till Margrets sida af ledet innan han hälsade på flickan.
— Det a nade mig att Margret stod just hä r i kv äll, s ade han, då de skakade hand.
B lo­ det rusade till Margrets hjärta så att hennes strupe tillsnördes.
Hvad visste Magnus om hennes vanor?
Men Magnus var blek som ett lik och släppte icke den smala handen, som han fått i et t fast grepp.
— Det där skall vara min lysningspresent, fortfor han.
Margret behöfver stora mjölk­ kärl till så många kor som hon nu får.
Det låg bitterhet i rösten.
Flickan stod som förlamad.
— Oc h så ville jag säga adjö — jag reser till Amerika i kväll.
Här bröts rösten.
Han kramade hennes hand ett svidande ögonblick ännu — och var borta.
Det var allt.
Det var så litet, så litet att lefva på ett helt lif.
Och flickan, som för sent fått veta hvad hon ville veta sjönk till­ intetgjord ned på gräset och sade sig aft hon icke ville dela detta lif med en annan — oc h icke heller lefva det ensam.
Ingen sökte henne, ty alla voro vana vid alt hon ensam siröfvade ute på ägorna om kvällarna.
Hon kom hem mycket sent och gick till s itt rum utan att tala vid någon — hon talade icke ens om hvarifrån hon fått kopparämbaret.
Men brudar ha ju sina in­ fall och ingen tänkte på att tränga sig på henne.
Bröllopet skulle stå på Björka, h vars manbyggnad var nyare och rymligare än Solbergs och där höll brudgummens svä­ gerska tömmarna sedan fjorton dagar till­ baka.
Allting var så väl ordnadt, bara nu vädret blef som det skulle vara på ett bröllop.
Men def blef det inte.
Den nya dagen in­ gick med tjutande storm, kyla och ösande regn, det var som om hösten plötsligt slagit ned midt i försommaren.
Margret, som trött lyfte hufvudet från srtt sömnlösa läger, log bittert.
— Alld eles som jag ville ha det!
Det fat­ tades bara, att solen skulle skina!
Prästfrun hade utverkat att Margrets brud­ dräkt blef hvit.
Hon hade ju god råd att lägga ned den i e n låda och spara den bara till ett minne, om hon ville.
Och när bruden kom ned i h elgstugan i d et hvita sidenet och den böljande slöjan, kransen och guldkro­ nan hennes farfars farfar skänkt till för sam­ lingen, kronan, som hittebarnet först af alla burit, var hon så vacker, att gubben Hanne infe kunde dölja det stygn han kände i sitt hjärta.
— De f är synd att ge bort henne, mumlade han och de af en bitter smärta frampressade orden blefvo till ett ordspråk inom socknen sedan.
Måhända hade det låtit sig ordna så småningom med gården och Margret var ju bara barnet ännu!
Men gjordt var gjordt.
Vigseln ägde rum i den gamla kyrkan, som var vackert dekorerad och fylld med folk.
En så vacker brud hade i m annaminne icke setts därinne, hvilket vill säga mycket, och de äldre kvinnornas fårar runno i kapp med regnet, som i ilskna kaskader svepte mot kyrkfönstren.
Detta väder bådade intet godlt.
1 bästa fall blef bruden änka snart; värre var ett lifslångt äktenskap där lyckan saknades.
Man var väl gammal och hade ögon och öron!
De visste så litet, alla de kloka.
De anade intet af det järnhårda beslut, som under en enda fasans natt mognat inom det sköna hufvud, som där framme i koret böjdes under krona och krans Och om Mar­ gret skrikit ut det, skulle ingen ha trott henne.
På våra bondbröllop talar man inte om middag eller supé.
Man äter, helt enkelt.
Man bänkar sig efter en noga genomförd rangordning och njufer af en fägnad värdig våra förfäder och de gamla gudarna.
Man sitter till bords i timtal och sfiger upp, mätt och god och glad och mera till, allt efter sin fason.
Margrets bröllop var en märkesfest äfven ur d enna synvinkel, så ståtlig var fäg- naden och så hög var stämningen.
Och så, framemot natten, när glädjen stod som högst därinne, gick en ensam flicka ge­ nom h open af de utanför bröllopsgården stå­ ende objudna gäster, som för några minuter sedan jublande hurrat för den vackra bru­ den.
De väntade att hon skulle visa sig en gång ännu, innan kronan dansades af henne.
Ingen lade märke fill flickan i den långa svarta kappan och hucklef, som med ett gnisslande kopparämbar i h anden tog vägen genom hagarna och öfver ängarna på Björka ägor.
Det var Margret.
Hon stod som en ande­ uppenbarelse i dörren till Solbergs gamla - 621 - kok och höll på att skrämma vettet ur både pigan och drängen, som stannat hemma för att sköta djuren.
En likblek, svartklädd, dy­ våt brud — och ansiktet var inte en lefvande människas.
Men hon talade och rösten var lefvande nog.
— Ni ska genast gå till Björka bägge två, sade hon.
Hälsa min farbror och Jon i Björka att jag är här och jag stannar här lik­ som förut.
Till Bj örka kommer jag aldrig mer och Jon skall infe omaka sig för min skull, det lönar sig inte.
Så gick hon upp på sitt gamla flickrum, bommade dörren och lade sig, fy hon var trött till dö ds.
På Björka var en uppståndelse utan like Ett par af de yngre gästerna hade funnil brudens krona och slöja på ett skåp i en liien kammare och genast slagit alarm.
Bru­ den var borta.
Hanne och Jon lade råd med förtviflade ögon, båda innerst vissa ©m att def v ar bäst att börja sökandet i ån, som flöt nedanför gården.
När drängen och pigan kommo med bu­ det, blef det blickstilla i salen.
Jon blef hvii under ögonen men gubben Hanne böjde huf­ vudet så, som ingen sett honom göra förui — V i h ade tvingat henne, sade hail till Jo n, ty detta var ju i ngen annans sak.
Har hon sökt skydd under miff tak så är hon säker.
Du kan komma öfver i morgon och se till hur det blir.
Och Jon k om och prästen kom och många myndiga män, men den unga husfrun, som ingen hustru var, stod klippfast emot både öfvertalningar och hot.
De kunde göra sift värsta, ty i nödfall vågade hon dö — och ingen tviflade på det.
Hon såg på Jon med mörka ögon men utan hat, fy hon visste inte aff han älskade henne.
Det talades inte många ord emellan dem, men han allena fick veta hvarför hon gjort som hon gjorl, — de t ansåg hon sig skyldig honom.
Gamle Hanne tog inte parfi för någon, fast man.
godf kunde se att han inte ämnade tvinga Margret dit hon inte ville.
Def talades om skilsmässa, ty gården skulle ju i all a fall bli­ va Jons genom arf.
Men Jon sade tvärt ne).
Fick han infe Margret tog han aldrig i lifvel någon annan, och — detta tänkte han tysl, fast def syntes kring den kärfva munnen — kanske hon ångrade sig en dag.
Men femton år ha gått och Margret har icke ångrat sig.
Hon är vacker som förr och ser ut som en ung flicka.
Ingen längtan tär på henne, fy hon har aldrig längtat efter det omöjliga.
Hon har alltså vetat aff allt var slut, då Magnus försvann mellan granarna kvällen före hennes bröllop.
Hennes saga är utan början och utan slut,.ty den är ett med hennes väsen.
En enda gång kom en hälsning från Magnus och då befann han sig med vapen i hand midt i stridsvimlet i en syd­ amerikansk republik.
Hon v et att han är död lika visst som om hon stått vid hans graf.
Gubben Hanne är hvit i håret, men oböjd i ry gg och nacke ännu.
Han och Jon ha nu­ mera satt sig in i tanken på att Jons brors- barn skola ärfva både Solberg och Björka — gudi fack, att de ändå stanna i släkten Och de pojkarna äro ärliga bönder, u tan nå­ got farligt påbrå.
De sisia åren har Margret tagit sig före att flytta till fäboden de veckor kreaturen äro där.
Detta är dels mycket opassande för en kvinna i hennes ställning, dels är gubben Hanne rädd för hennes kärlek til) ensamheten och aldrig säker för att icke folk en dag komma bärande på henne med föt­ terna före.
Men han är en vis man och sä­ ger ingenting, ty han vet och har sett atî emot sitt öde kämpar ingen.
o m v i f fa n.
Dr ömmen VANLIGEN ÄR DET N A GON GÅNG 1 april, då solen får en smula värme och det ligger en aning vår i luffen som villan börjar hägra för stadsfamiljens inre syn.
Men det händer stundom också en vacker höst, då man för skolbarnens skull måste bryta upp från en trifsam sommarbostad och flytta in i en trång våning i den bråkiga staden, att huset med den lilla täppan, som är så godt som hvarje normalt utrustad människas inner­ sta Önskemål, strålar i förklaradt ljus.
Och familjerådet fattar då ett högtidligt beslut att så fort sig göra låter öfvergifva nomadlifvet i hyreskasernerna och flytta sina penater un­ der eget tegeltäckt tak.
Att bygga denna idealvilla är ju e n småsak — på papperet!
Trefnaden är ett kosmopolitiskt begrepp, och när vi vandra omkring i vårt " chateau d ' Espag­ ne ", möta vi påminnelser från all världens länder.
Den öppna spiseln i biblioteket med sin flam­ mande stockvedsbrasa minner oss sålunda om Matvrån i köket.
ett förnämt, engelskt gods.
Vi vänta oss nästan att få se den älskade lady Gwendoline, som, för att tala med missromanerna, liknar en skogs­ blomma i s in hvita klänning där hon värmer sina små fötter framför elden, ifrigt uppvaktad af den ståtlige lord Wyndham, medan den bofaktige irländaren O ' Connor svartsjukt bevakar det unga paret.
De mörkbonade golfven med sina orien­ taliska " rugs " i varma färger äro också en en­ gelsk idé, och om vi finna ekplankor för dyra, ersätta vi dem med mörklaserade furugolf, som få några strykningar med fernissa.
Linoleummat- torna reserveras för kök, serveringsrum, o. d.
Från Old England ha vi också hämtat det stora utbyggda söderfönstret i matsalen, placerad!
så att det fångar in solstrålarna redan vid frukosten.
Skulle man sedan sätta någon ursprungsbe­ teckning på alla de inbyggda skåp och bokhyl­ lor, väggfasta bänkar och annat stabilt möble­ Frukostalkoven i matsalen.
En pratstund!
vid spiseln.
Ett hörn af matsalen.
Bokmalens hörn.
Den rymliga barnkammaren.
- 6_ ' 2 - mang, som finns i riklig m ängd här och hvar i rummen, biefve det väl: Amerika.
Ty liksom amerikanarna på det hela taget förstå kon­ sten att inreda sina hem mera praktiskt och ofta mycket smakfullare än vi, h a de en stark känsla för den trefnad, som just de ssa inbygg­ da möbler skänka ett rum.
Hur angenämt är det t. ex. icke att äga en bokhylla, som aldrig kan samla damm och spindelväf på baksidan!
Hur prydlig ter sig icke den rosiga servisen bakom det inbyggda salsskåpets glasdörrar.
Och i badrummet blir det en småsak att hålla fint oc h snyggt, då alla handdukar och toalett- saker kunna läggas in i de rymliga skåpen.
Matvrån blef mycket diskuterad och äfven häcklad, då Solidar gafs ut i tid en.
Nu är den­ na matvrå — om vi få bruka en så djärf bild — det svärd med hvilket månget ungt par hugger af bosättningsfrågans gordiska knut.
Man kan nu få se hemtrefliga matvrår med väggfasta bänkar i köken till de nya arbetarbostäder, som byggas En hemtrefüg vrå.
upp här och hvar i land et, och hur mycket en dylik anordning bidrar till att öka hvardagstrefnaden behöfver nog ej framhållas.
Äfven i köket till vår idealvilla ha vi alltså en sådan matvrå in­ byggd invid f önstret, där tjänarna kunna inta sina måltider.
Men äfven för folk, som ha tillfälle att hålla sig med en särskild matsal, kan det ha ett visst behag att dessutom bestå sig med en " holländsk frukostalko-v ", som matvrån också titu­ leras.
Och vid det utbyggda fönstret i salen är arrangeradt en dylik gemytlig frukosfplats, där familjen i fridfullt hvardagslag bryter sitt bröd och läser sina morgontidningar.
Men hurudant skall köket vara?
— und rar nå­ gon intresserad husmor.
] o, idealvillan skulle icke förtjäna sitt namn, om den icke vore utrustad med ett mönsterkök.
Men en så viktig institution kräfver sitt särskilda kapitel.
MIDINETTE.
Det bekväma badrummet.
Portrait till dagskrönikan.
Ebba Snoiisky.
Anna Bonde.
Grefvinnan Ebba Snoiisky, född Ruuth, har i dagarna aflidit på Nådhammarhemmet, nära 73 år gammal.
Skaldegrafven vid Solna, som sedan 1903 g öm­ mer Carl Snoilskys kvarlefvor, har nu öppnats för att mottaga den maka, som var hans trogna följeslagerska i lifvet och som verkade inspire­ rande på hans diktning.
Grefvinnan Snoilskys rika personlighet har vid hennes 70-årsdag skild­ rats i Idun af en henne närstående vän, vi vilja nu endast erinra om hennes ganska märkliga lef- nadsbana.
Som närmast sörjande står enda dot­ tern Elisabeth, gift med kammarherren hos prin­ sessan Eitel Friedrich, kaptenen i reserven af braunschweigska infanteriregementet Richard von Heynitz.
I makarna Heynitz hem i Potsdam har grefvinnan Snoiisky lefvat sina sista år.
Sedan i våras vistades hon på Nådhammarhemmet, där hon nu slutat sina dagar.
* Grefvinnan Anna Bonde, född Koskull, på Teleborgs slott utanför Växjö har i sitt efterläm­ nade testamente gjort storartade donationer.
Till hemmet för obotligt sjuka i Kronobergs län har den aflidna skänkt 100,000 k ronor och därigenom tryggat tillkomsten af detta hem.
Till underhåll af Teleborgs slott förordnas genom testamentet kronor 300,000, men skulle slottet komma i an­ dra händer än i d en Bondeska släktens, går äfven denna stora summa till det ofvan nämnda sjuk­ huset.
Vi meddela här ett ungdomsporträtt af grefvinnan Bonde, ett af de få som finnas.
* Endast 37 år gammal har skådespelerskan Ella Ekman aflidit i hufvudstaden, ett offer för en beklaglig olyckshändelse.
För omkring fjorton dagar sedan blef fru Ekman, då hon gick på Norrlandsgatan, påkörd af en cyklist, som icke kunde styra sin maskin, med den påföljd att hon störtade i gatan.
I s amma ögonblick kom en lastautomobil körande och olyckan ville att den körde öfver fru Ekmans högra arm, så att han­ den krossades.
Fru Ekman visade en beundrans­ värd sinnesnärvaro både vid olyckstill­ fället och senare på sjukhuset, där det blef nödvändigt att ampu­ tera två fingrar.
Ge­ nom infektion från gatsmutsen uppstod olyckligtvis stelkramp och trots användning af serum, dukade hon under för denna hemska sjukdom.
Den aflidna efterlämnar make, skådespelaren lohn Ekman, en späd dotter och fader.
Hon var född Widercrantz.
På senare år hade fru Ekman dragit sig tillbaka från scenen, men hon började sin bana 1904 vid dåva­ rande Lilla teatern.
Hon har spelat i Fin­ land och vid Lind­ rothska och Ryd!
ing- ska sällskapen och gaf goda löften.
Som kamrat var hon högt uppskattad.
En af Stockholms­ scenens mest kända personligheter har i dagarna för alltid sagt farväl åt ramp- Ella Ekman.
Albin Lavén.
Kv artaisskiftet stundar, hvadan ärade kvartalsprenumeranter er­ inras om nödvändigheten af abonne­ mangets omedelbara förnyande pä det att oregelbundenhet i expeditionen må undvikas.
Äfven för innevarande år få kvartalsabonnenterna tillgodoräkna sig IDUNS JULNUMMER, som fortfarande häfdar sina traditioner i fråga om ett värdefullt skönlitterärt innehåll, illustre- radt af våra främsta artister, hvartill kommer som numrets clou: Gft sefzef på Sveriges fron, en högintressant framställning i ord och bild af d ynas ti nBern adot te.
T ex­ ten är författad af den på det personhi­ storiska området framstående skildraren d:r Carl F o r s s t r an d, och det rika bildmaterialet har erhållit en artistisk ut­ smyckning af den kände konstnären Arthur Sjögren.
' Prenumerera Isaak Hirsch.
ljuset, nämligen Albin Lavén, en af Intima teaterns stödjepelare.
Han var vid sin död 56 år gammal, och fastän hans hälsa på senare tiden varit allt annat än god har han dock tjänstgjort in i det sista.
På 1890-talet kom Lavén till S tock­ holm efter några år i landsorten och knöts till de Ranftska teatrarna, där farsen hörde till hans specialiteter.
Han kom dock så småningom in på sitt egentliga fack, karaktärsskådespelarens.
Från 1911 h ar Lavén tillhört Intima teaterns scen, där han skapat några af sina bästa typer.
Ota­ liga historier gå inom skådespelarkretsar om " Lawe ", lika högt skattad som kamrat och skå­ despelare.
Lavén hade också med framgång äg­ nat sig åt filmen.
" Under ett kvartsekels ambulans lärde Lavve känna vårt land, sådant det tedde sig från Thes- piskärran, " skrifver Axel Engdahl i Svenska sce­ nen, " och det är ej många vråar i Sverige, där han inte förvärfvat vänner med sin humor och sitt — sensibla hjärta.
Han var damernas vän som få, och det var mer än en gång han höll på att få engagemang i det värsta af teaterband — Hymens.
Redan första teateråret — har han be­ rättat — var det en ung skånska i någon små­ stad, som förgapat sig i den ståtlige ynglingen, och fadren, en välmående krämare, satte sig inga­ lunda mot förbindelsen.
— Du är alldeles för god te å vara aktris, hade gubben sagt till Lavve, som emellertid till glädje för den svenska scenen fortsatte alt vara " aktris ".
Allt som allt: mot en fond af glänsande humor står Lavves gestalt tecknat både som människa och konstnär, och han skall sent förgätas.
genasfl I s a a k H i r s c h, en af Stockholms kända personligheter, har i d agarna aflidit efterlämnande minnet af en originell och på samma gång varm­ hjärtad och storslagen människa.
Af den väldiga förmögenhet som den aflidne efterlämnade och som han själf förvärfvat genom en outtröttlig arbet- samhef och genom sin storartade affärsblick gå miljoner till dona­ tioner för välgörande ändamål.
Till bostä­ der åt mindre bemed­ lade, som sett bättre dagar afsäftes en fond på omkring 4 miljoner kronor under namn af " Isaak Hirschs minne ".
Det­ ta är återstoden af den aflidnes förmö­ genhet, sedan de fle­ sta föreningar och sällskap med huma­ nitära mål, främst de som syssla med vår­ den af sjuka och barn, blifvit ihågkomna med större eller mindre belopp och en del förordnanden om lif- ränfor och pensioner utgått.
Isaak Hirsch afled ogift och sörjes närmast af syskon.
Vid hans jordfästning märktes många gam­ la män och kvinnor, som tydligen hörde till den stora skara, för hvilken den aflidnes hand alltid stod öp­ Hof rättsnotarien jur. kand. Einar Lindholm, son till borgmästaren i Karlstad K.
J. pen.
Ett societetsbröllop.
Lindholm och hans maka född friherrinna Lilliecreutz samt fröken Gerte Rosenquist, dotter till godsägaren Axel Rosenquist och hans maka född Chrysander.
- 623 -
JL MÅL, — staden OM TROSA FÅTT VIDKÄNNAS EPITETET " VÄRLDENS MIN- sta hörn ", sä har Åmål visserligen icke blifvif pådyfladt fullt så ringaktande omdömen, men att Åmål beryktats såsom typ för en efterblifvenhet, som inbjudit till li knande sarkasm, visas af det ofta citerade ordstäfvet: " Ändå något, sa ' Hin, när han fick se Åmål. "
För visso har det lilla Åmål och dess invånare ej utan orsak gjcrts till föremål för storstadssatirens karbas.
Enda staden i Dalsland, " Sveriges minsta vrå ", har Åmål ej ägt de förutsättnin­ gar till blomstring, hvarmed det kunnat komma gycklet på skam.
Belägen på en svårodlad landsbygd har samhället ej kunnat ut­ vecklas till köp stad.
Skogen och den lilla älf, som slingrar sig ge- nom staden, äro väl de enda håfvor, hvarmed naturen hugnat den till moti­ vering af dess läge.
I f orna tider har skogsbruket utefter älfven varit dess förnämsta lefvebröd, ett faktum, som anfydes i namnet Ämåls etymologiiska betydelse.
Sta­ den hette förr Ämordh, bildadit af de fornsvenska orden a, som betydde å, och mordih, motsvarande nysvenska skog.
I våra dagar torde skogen ej spela så stor roll för stadens existens.
Hvad som gjort Åmål till hvad det är — e n stad på öfver 5,000 invånare — • är framför allt Bergslagernas järnväg, som hit förlagt sin reparationsverkstad, den största i sitt slag i Sverige.
Efter hand har anlagts fabriker, så att Åmål numera är klassificeradt som industrisamhälle.
Den fabrik, till hvil- ken staden knyter de största förvänt­ ningar, är A.-B.
Svenska Elekfro-Mag- neis, som är den enda i Sverige till framställande af elektro­ magneter.
Sedan vattenfallen i Åmålsån blitvit utnyttja­ de till elektriska kraft­ stationer, en ny järn­ vägslinje och en utvid­ gad hamn blifvit anlag­ da, torde Åmål ha att emotse en god framtid:.
Om Åmål ända in i senaste tid v arit ett sam­ hälle med en småstads- idyll, som kunnat utgöra tacksamt ämne för ett kåseri i k änd stil, s å kan det i våra dagar svårli­ gen erbjuda kåsören till­ fälle att utbreda sig öf­ ver stadens idylliska ro och invånarnas löjliga kälkborgerlighef.
Den senaste stora eldsvådan 1901 utplånade just den äldsta delen af staden, och i de forna kåkarnas ställe ha rests moderna stenhus — gifvetvis icke alltid utan dessa otymp­ liga torn, som tyckas Erik Peters«
vara utmärkande för småstadssmaken i allmänhet; och den filiströsa prägel, som karaktäriserande legat öfver det lilla Åmåls invånare, tillhör snart det förgångna, här som annorstädes där industrien drar fram.
livad som särskildf väcker främlin­ gens uppmärksamhet vid ett besök i Åmål, är det stora antal, i hvilket de egna hemmen förekomma.
Rundf om den egentliga handelsstaden finnas hem med de mest trefliga trädgårds­ täppor, stora och välvårdade.
En van­ dring i dessa stadskvarter gifver be­ sökaren intryck af, att Åmål är ett lyckligt samhälle.
Verkligheten jäfvär ej hans förmodanden härutinnan.
Ar­ betarna äro dessutom i stor utsträck­ ning ägare af motorbåtar, till ytter­ mera lyckliggörande af deras tillvaro.
Allt gifver intryck af välstånd och trefnad.
Åmål är ett vackert samhälle.
Tätt invid staden reser sig ett väl plante- radt utsikisberg, som med sitt förra namn minde om historisk tid; men sedan konung Oscar 11 1895 besökt staden och ristat sitt namn i en sten på berget, omdöptes det till Kungsbergef, fy borgarnas servilism var starkare än vördnaden för förfädernas tradition.
Härifrån har man en be­ dårande utsikt åt öster öfver Vänern ända bort till Kinnekulle; åt väster ser man för sina fötter den lilla staden lummigt infattad af präktiga träd­ gårdar, och vid synran­ den skönjer man det vackra Edsleskogs höga bergsryggar affeckna sig i djupblå silhuetter.
1 sta dens utkant ligger den vackra Ornässko- gen.
Mången stad har orsak att afundas det lilla Åmål denna park.
Resliga furor, små leen­ de kjusor mellan berg med siåliga utsikter öfver skogklädda uddar och holmar, öfver kobbar och skär, tillförsäkra denna en plats såsom en bland de vackraste, som någonsin kan pryda en stads " pro­ menader ".
Summerar man de omdömen, som man numera i allmänhet kan fälla om Åmål, med dem, som de utlofvade kommunikationerna kunna medgifva, kan man med stor säkerhet förutspå, att Åmål en gång — oc h kanske snart nog — kom mer att intaga en ställ­ ning, som säkerställer det för en sarkasm, som en gång varit en visa i Sverige: " Ändå något sa ' den, som fick se Åmål. "
SICCIO.
J Från mörka år.
Novell af MILDRED THORBURN-BUSCK.
(Forts. o. slui.l DET SNUDDAD E VID H ENNES HÅR, DET grep efter hennes kjortelfåll.
— Hon sprang undan med ett skri.
Karlarna tittade lugnt åt sidan för att se, hvad som kommit ét henne.
Ett par fåglar flaxade förskrämda upp och slogo drillar i dagningen.
Bortifrån mossen hördes ett be­ gynnande tjäderspel.
Snart lyste furornas grenverk kopparröd!
i morgonrodnanden.
— Else stannade på gångstigen.
Hennes kläder och nakna fötter voro våta af dagg, och hon skalf i gryningens frossa, men ögo­ nen fäste sig sällhetsdruckna vid himmelens gyllene dag, som med hvar minut dref det formlösa och villsamma på flykten.
Hennes bröst vidgades så starkt, att hon måste skaffa sig ett utlopp för allt, som trängde på därinifrån.
Utan att bekymra sig om ord eller toner sjöng hon efter sitt hjärtas begär.
" Såsom en fågel vid ljusan dag sig gläder, Så gör min själ med högsta behag, och säger: Dig v are ära, o Jesu kära, Som kronan för alla konungar månd bära Med ära!
— " Sliparn och Vattuskräcken sågo på henne med häpnad.
De hade aldrig förr hört hen­ ne sjunga.
— Då det led mot hösten ville de åter draga sig nedåt Bergslagen, och på sin väg må­ ste de förbi en liten stad ej-långt från kyrk­ byn, därifrån de så snabbt flyktat på för­ sommaren.
De gåfvo sig som vanligt i väg tidigt på morgonen, men Else var gripen af sådan ängslan i dessa trakter, att hon hellre ville gå öfver mossar och stenrös än på landsvägen.
Detta ville dock karlarna ej gå in på.
Då de nalkades staden, som låg där vänlig i m orgonsolen med låga och mos­ siga hus på en sjöomfluten udde, märkte de genast, att något sällspordt var å bane.
Landtfolk i skilda sockendräkter med sön­ dagsstela drag åkte förbi i sina stolkärror med grant sirade åkkläden.
Två präster hade slagit sig ihop i en öppen vagn och samtalade med högviktigt bekymrad min, och från en by framför dem körde där ut en hel skrinda med karlar och kullor.
Men skrindan var ej kransad med löf som då det bar till bröllop eller slåtteröl.
Från näset, där klockstapeln stod, ljödo klämtningar, dofva och afbrutna, som vid eldsvåda eller Jobsposier.
Else skalf, där hon gick.
— Äfven Sliparn tycktes gripen af onda anin­ gar.
Han tog tag i en pojke, som kom hoppande fram ur skogen likt en getabock.
" Hvart ska du hän så brådt? "
" In till st a ' n och se på häxorna. "
" Hvad för häxor? "
' Gylechs Marit och Look Kersti ska brinna i da g och eft par utomsocknes ska stå kyrko- plikt ".
Pojken vred sig af otålighet att komma i väg.
Sliparn släppte sitt tag i hans skjorta och lät honom löpa.
Utan aft växla ett ord slogo de in på fäbodstigen, som gossen lämnat.
Då de ej längre hörde klämtandet från sta­ den, sökte de sig åter ned till landsvägen för att med snaraste komma från bygden.
De räknade på att denna dag ej möta någon långt från staden, och redan sågo de fram­ för sig de stora skogarna, där de tillbragt midsommartiden.
Där skulle de vara fria som fågeln i sin hemskog.
Då hördes åter rullande hjul, och vid en krök af vägen mötte de ett sällsamt färde­ folk.
På en rankig kronoskjuis sutto tvänne " karlar i sockendräkter och höllo mellan sig en kvinna belagd med handiklofvar.
De klämde henne så ängsligt från bägge sidor, som om de väntat, att hon skulle förvand­ las till en skata under deras händer.
Själf satt kvinnan där slö med öppen mun och tomt stirrande ögon, som om hon ej alls tänkt på, hvar hon befunnit sig.
Men af en tillfällighet kom hennes blick att snudda vid Else och karlarna, och hon förvandlades plötsligt och hemskt.
Hon sökte lyfta hän­ derna med de rasslande handjärnen, men vaktarna hindrade henne.
Då ropade hon med hes och vanställd röst, medan kärran aflägsnade sig från dem.
" Tag henne också!
Hon är värre än jag.
Tag henne, säger jag ... " Vinden dränkte fort hennes röst och de stora skogarna öppnade sig snart, för de förföljda och utplånade deras spår.
Åter vistades de i skogsdunklet och sofvo i ko­ lares och rymlingars kojor, ty de fruktade mindre förrymda fångar och varg och björn än byalagens skadeshungriga invånare.
Men när nattfrosten nupit hjortronen på my­ ren och björkarna om morgonen stodo rim­ made öfver de gula löfven, kunde de ej längre härda ut i vildmarken.
De slogo in på nya stigar till en okänd bygd och ~ hop­ pades att oantastade komma ned till B ergs­ lagen, där sinnena voro mindre hårda och ej så upptända af fruktan för trolldomsväsen- det.
Men första natten de tillbragfe utom sko­ gen blef Else angifven och satt i häkte.
— Två dygn därefter klappade det på Johan Amenii dörr mot midnatt.
Han kastade en rock på sig och gick själf att öppna.
Där­ utanför stod en man i torftiga kläder öfver- stänkt af vägarnas smuts.
Prosten visste sig icke förut hafva sett honom.
" Hvad söker du så här dags, min gode man, " sade prosten rätt barskt.
" Vid denna timman pläga ärliga män hålla sig under tak. "
"} ag kommer hit för att bedja om hjälp på den enda ort, där hjälp står att få.
Minns vördig prosten en tjänstepiga här, som döp­ tes till Johanna? "
Vid o rdet " hjälp " hade prosten redan skju­ tit in den senkomna gästen i f örstugan.
Han hyste föga fruktan för én ensam man.
" Väl minns jag Johanna.
Det var en lär­ aktig flicka.
Och rätt from. "
" Nu siiter hon i sockenkistan för trolldom två dagsresor härifrån. "
" Hvad säger du, karl!
Hur har detta skett? "
" Ja, icke är det af egen förvållan.- Hal- vards Kerstin, trollpackan från Vestierna, angaf henne af hämnd för att hon icke lät sig trugas till ondskap.
Och alla skria de nu som hon.
De vilja ha stort följe på bålet, och därför dragas de menlösa också med.
Hon kommer icke att stå skrämseln utan tro sig vara saker till de t värsta.
— Nu vill jag be vördig prosten af misskundsam- het ta sig an hennes oskyldiga lif. "
Prosten lyste med talgdanken öfver man­ nens ansikte och gestalf och kände igen ho­ nom som en af gesällerna, hvilka hämtat flickan.
" Brådskar det med hjälpen? "
frågade han.
" Ja, om icke lagens brådska skall hinna före.
Fjärdingstingef har fått anstå, tills f ol­ ket kommit hem från fäbodarna och skörden blifvit bärgad, men sedan falla fångarna socknen till b esvär.
Därför är nu sagdt, att de som bekänna exegueras med snaraste och de öfriga skickas af befallningsman till - 626 - Falu Stenhus.
Och fjärdingstingef blir i i.
; måndagen. "
" Hvem skall hålla tinget? "
" Fogden Elof Magnuson från Lakenäs. "
" Med honom är jag väl känd.
Jag vill bi­ stå Johanna efter förmåga, såvida det ej går mot samvete eller ämbete.
På ett halft år lär väl ej hennes håg ha vändt sig helt till ondo.
— Gack till drä ngstugan, karl, o ch sof ett par timmar!
I dagningen skall jag vara färdig att följa dig — " * Nar prosten Amenius steg in till fogden Elof M agnuson, satt denne vid bordet i tirtgs - stugan och synade med kunnig min skrynk­ liga tulpanlökar, dem han en efter en tog upp ur en låda.
Han bar bondekläder och hade håret klippt på dalkarlarnas vis, men vid prostens åsyn sprang han upp, strök hå­ ret ur pannan och bugade sig med hof- mannalafer.
" Eders vördighef gör mig lika häpen som säll öfver ett så oväntadt besök.
Vore jag blott tidigare därom underrättad, skulle jag ej så oskickligt komma i möte ... " Han drog fram sin egen högkarmade stol och bjöd prosten att sitta.
Denne förundra­ de sig, att ett så jovialiskt ansikte och så lätta manérer läto förena sig med det tunga och kräfvande kallet.
Han förfrågade sig kort efter fogdens familj och befinnande.
" Förträffligt, Ers vördighef!
I önskliga- ste välmåga.
Förunnas mig glädjen att med Ers vördighef dela min enkla måltid, vill jag till beskådande framföra mina barn, som äro som blomster i min täppa.
För blomster har jag eljest en synnerligen passion.
Se här, hvad jag nyss fått mig tillsändt från Hol­ land — ä dlaste parogon-tulpaner! "
Han tog upp en lök mellan tummen och pekfingret och höll den framför prosten.
" Ett älskeligt tidsfördrif, och väl behöfligt för den, som dagligen måste umgås med ondskans oväsende!
Gärna vore jag kom­ men blott för att dela Er glädje, men denna gång ligger Er sorgliga handtering mig när­ mare om hjärtat.
Här är återigen fråga om frolldomshandel, har jag hört sägas? "
Elof Magnusson påtog hastigt en öfver- måttan bedröfvad min.
" Ers vördighef är, Gudi klagadt, väl un­ derrättad.
Ännu är ej anfäktelsens tid förbi för den fattiga och enfaldiga allmogen, och huru vi skola med lag och evangelium kun­ na rädda vilseförda och de ännu obesmit- fade till en evig salighet, är mer än jag dris­ tar mig uttänka.
Hvarje ord af Ers Högvör- dighets mun skall härutinnan blifva en lykta för min väg. "
— " Väl har jag mycket hört och från pre­ dikstolen förkunnat öfver denna svåra hem- sökelse hvarunder vi kväljas, men efter min mening är dock därmed ej så långt gånget, som åtskilliga vilja göra troligt.
— Bättre vore att ej uppröra ett vatten, som hitintills varit stilla.
Ty h vad som då finnes af rutten­ het i bottnen stiger till ytan och böljar åt alla sidor, förpestande stränder, där ljuf- liga örter kanske eljest frodats.
Så har det varit med denna villfarelse, som spridf sig bland svaga själar från socken till socken.
När jag efter högmässan med brinnande för­ böner afkunnar domslutet öfver dylika syn­ dare, förmanar jag f olket på det bevekligaste att hålla sig hårdt vid Jesus och på intet sätt låta sig öfvertygas att de af Satan kunna tagna eller trugade varda.
Därför har jag ock mäktat bärga mina får i få llan, och ännu är ingen ibland dem förförd till d et onda.
I natt kom där till mig en farande gesäll och sade, att en min tjänsteflicka Johanna, som jag själf döpt och konfirmerat i hennes kristna bekännelse, skulle vara häktad som
1 irollpacka.
Det är om henne jag kommit att förhöra mig, o ch jag ber er att intet förhålla mig af hvad henne angår. "
Fogden syntes ej rätt nöjd med Amenii in­ blandning i en sak, där han tyckte sig vara ensam att råda, men han hade ett välvilligt sinnelag och mer håg att fria än fälla.
" Detta är mörkt väsende, Ers vördighet, " sade han, " och svårt faller det sig för en domare att i dyl ika saker skilja den skyldige från den oskyldige.
I ra nnsakan har jag al­ drig kunnat bringa denna Johanna längre än till att ångesfullt bekänna det hon i barndo­ men läst öfver människor och djur samt bu­ gat sig för månen och stjärnorna.
Hon ne­ kar enständigi att ha ingått något mörksens förbund, men det är många, som vittna mot henne och en hustru, Halvards Kerstin, jämte flera barn från Vestiema äro beredda taga nattvarden på att de sett henne i Blåkulla. "
" Jag tror flickan är fri fr ån all synd i dietta hänseende, men hon har ett sinne, mjukt och skört som en honungskaka och därtill en brinnande inbillning som kan förespegla henne mångt och mycket.
Låt mig nu själf få se henne.
Hon är ju i sockenkistan? "
Elof Magnuson reste sig obeslutsam och tummade förläget på bordskanten. "
" Kistan är ej längre bekvämlig att hysa så många anklagade, utan jag har redt plats åt dem här i min källare.
Det gäller blott da­ garna före fjärdingstinget, sedan skola de till Falu Stenhus. "
Prostens ögon ljungade ett ögonblick mot fogden, men han aktade sig att ytterligare förtreta honom " Låt oss gå, " sade han blott.
Fogden tog ned en nyckel från en spik och gick före ut genom dörren.
De gingo, rundt knuten och nedför några trappsteg till en järnskodd källardörr.
" Här är tyst i dag, " sade Magnuson, " så är ej eljest deras sed. "
1 detsamma de öppnade dörren, började någon därnere mumla och klaga i sjungan­ de ton.
Prosten tyckte sig känna igen Elses röst, men dunklet därinne bröt så skarpt af mot dagsljuset, att han först ej kunde bruka sina ögon.
Rösten fortsatte med en skä­ rande, entonig klang.
" Se dagen, se det kommer.
Till dig är ordningen kommen.
Min hydda ryckes upp och flyttas ifrån mig som en herdes tjäll.
Du lyktar dagen för mig, förrän aftonen kommer ... " " Detta är ju d en heliga skrift, " sade pros­ ten bestört.
" Ja, hon håller sig alltid till klagovisor på det där sättet, och ibland är det rimmenet också.
Men religionens tröst den släpper hon aldrig. "
Amenius kunde nu se sig omkring i källa­ ren, där det luktade starkt af kåda och rot­ frukter, ty fogdens ved och kålrötter upp- togo en stor del af utrymmet.
En gammal gümma och två barn sutto på huk under gluggen och stirrade oberörda mot dörren med ögon, som blifvit dunkla och klarsynta af brist på ljus.
Bredvid dem på golfvet låg en barngestalf, som tycktes stelnad i k ramp.
I hörnet mellan väggen och vedstapeln låg Else på knä.
Hon hade ej märkt de inträ­ dande och höll de afmagrade armarna, tätt sammanhållna af handklofvar, mot höjden.
" Jag hopvecklar mitt lif såsom en väfvare sin väf.
Du skär ned mig från bommen ..
Prosten var bakom henne och lade sin hand på hennes skuldra.
" Johanna.
Det är jag, din läsherde, Johan Amenius. "
Hon lyfte de tunga ögonlocken och be­ traktade prosten djupt och rannsakande.
Se­ dan satte hon händerna för ögonen som för att utestänga synen och började på nytt sin underliga sång.
Då lade prosten sin arm om hennes lif och tillade i myndig ton: " Plåga dig icke, barn!
Detta är ingen villa.
Jag är kommen för att taga dig med hem till prostgården.
Där skall du få blifva i frid. "
Han gaf ett tecken till fog den, som skynd­ samt löste upp handbojorna.
Då de kommit uppför trappan, och höstluften full af must och sol slog flickan till mötes, drogo sig pupillerna smärtsamt tillhopa för dagern, och den af ångest och hunger utpinade kroppen förlorade sin bärande kraft.
" Nu äro kvinnohänder och kvinnohåfvor af nöden, " sade prosten.
— " L åt er goda husfru ta flickan under sin vård och gifva henne mat och en värmande dryck, så vill jag mot aftonen se, om jag kan föra henne med mig.
— " Efter middagen talade Amenius ännu en gång med fogden, rörande denna sak.
" Finns det icke ett sådant ord i lagen, som att skjuta ett fvifvelaktigt mål under Guds dom, att remittera den till högsta in­ stans?
Vill herr befallningsman låta mig återfå Johanna under ett års tid, s å skall jag flitigt ra nnsaka hennes själ och intet fördölja af hvad jag där varder finnandes.
Skulle de bedröfliga ting, som om henne blifvit sagda, då varda bekräftade, så vill jag själf gifva henne i lagens våld. "
" Knappast skulle jag väl kunna lägga sa­ ken i bättre händer än i Guds och Ers vör- dighets, " sade Elof Magnuson.
" Och när nu dessutom alla dessa trolldomspersonerna ligga Kronan till last, blir ju detta en god utgång för alla parter. "
* Mörkt och högtidligt susade skogarna i Oktobers tidiga kvällning, då prosten Ame­ nius med Else anträdde sin färd söderut.
De foro öfver de samma åsarna, längs de sam­ ma vemodsfyllda vattnen, som under vår­ kvällarna utbredt sig för Elses blickar, då hon lyssnat fill de brustna fragmenten af Österns gåtfulla gnosis.
Trygg vid sin beskyddares sida, andades hon girigt in den friska nattluften och lyss­ nade utan fruktan till ufvars och lommars tjut och till fo rsarnas mäktiga dån i fjärran.
Hon var på väg till d et enda hem hon känt, den enda fristad mot människors dårskap och ondska.
* Prosten Amenius höll sitt löfte till f ogden.
Under den långa vintern, som följde, iakttog han Elses göranden och låtanden med skarpa ögon.
Hon återfick sina sysslor i köket och hölls till hå rdt arbete från morgon till kväll, men dessemellan stod hon till " svars hos prosten för sin kristendomskunskap.
Och nu som förut måste denne med förvå­ ning lägga märke till hennes klara förstånd och lifliga sinne.
Redan på våren sände han bud till Elof Magnuson, att han ingen sak funnit med flickan, men skulle dock ännu en tid hålla henne kvar under sin myndighet.
Mot midsommar flyttade Else upp till fä­ boden med prostgårdens kreatur.
Det var på hennes egen begäran, ty alltifrån barna­ åren var hon van att ströfva i vildmarken och hade svårt att finna sig i pigornas sfu- gusittande lif.
Under långa sommaraftnar, då korna lyckts inne i fjöset, och bunkarna med yste och vassla stodo fulla i mjölksfugan, satte hon sig på vallen med utsikt åt dalen och tillfredsställde till fullo sin drömmande håg.
Dalbottnen, djupt där nere, försvann med sina täppor och gårdar i ett genomskinligt dunkel, m en betesmarkerna å de vida åsarna lågo ännu solbelysta, afskilda i sin glans ofvan skogarnas mörka gördel.
För Elses - 627 - ögon blefvo de till Guds saligas boningar, dit vägen är lika så svår att gå, lika så full af vindfällen och snaror och rytande rofdjur, som från dalbottnen och upp till de högt lig­ gande ängarna.
Då hon om middagarna barhufvad och med stickstrumpan i han den sökte skydd mot selen inne under de tätast slokande granar­ na, medan korna lade sig att sofva på glän­ tan, måste hon knipa ihop ögonen eller kasta sig ned med ansiktet mot den torra mossan för att ej se, hur Rået stod därinne i det grönaste dunklet och kisade mot henne mellan ett par upplyfta grenar.
Och under tungsinta kvällar, då skyarna gingo för må­ nen och icke en ört mäktade röra sin stän­ gel, hörde hon borfifrån forsen den oförlösta Näcken, huru han klagade sin nöd, än i vilda låtar, än i ljufliga, s nyftande visor.
Då må­ ste hon sätta fingrarna i öronen och stänga, sig inne i kammaren för att ej gripas af misskund med de af Herren Gud förkastade.
Efter sådana dagar återkom ruelsen med ny styrka och hon kunde då inbilla sig, atf hon var ett af dessa osaliga väsen, till hälften människor, till hälften rån, hvilka frängta efter förlossning utan att vinna den.
En natt dref oron henne ut på vallen, ty hon kunde ej sofva för alla de pi­ nande minnena.
Hon satte sig i det dagg­ våta gräset och såg ut öfver nejden, som i blek och skinande fägring badade i fullmå­ nens ljus.
Det kom öfver henne en sådan frid vid tanken på att likaså ljust skulle det förblifva hela natten, tills solen ånyo häm­ tat kraft att höja sig på himlahvalfvet.
Denna trygghet återförde i hennes minne dagningen i storskogen där i norr, då hon sjungit af glädje öfver de första fågel­ drillarna.
Hon sökte upprepa de ord, som hon då funnit i sitt sinne, men de voro som bortblåsta.
Hon kunde icke lârïgre sjunga till Guds ära!
Ångesten grep henne ånyo.
Var hon sedan dess vorden en förkastad varelse, eftersom Gud borttagit orden från hennes läppar och fråntagit henne sångens gåfva?
Sakta, med gråten i halsen, började hon nynna på melodien, till hvilken hon ej längre visste några ord.
Hon tänkte för sig själf: " I den staden, som skiner som guld och som solen, där måtte alla hafva trygghet och där måtte alla kunna sjunga! "
Hon började föreställa sig, hur där månde se ut, och hur det skulle kännas att inträda där och lämna jorden med dess mångfaldiga bedröfvelser, allt medan hon fortfor att nyn­ na på sin visa.
Och ur djupet af sin läng- fansfyllda själ, ur sin hungrande ungdoms oförbrukade skattkammare, hämtade hon glans och färger att bygga upp sin drömda stad.
Ord fogade sig till ord och hon märkte knappast, att hon sjöng för den sofvande vallen, för de gråa stugorna: " Guds stad och gator af idel gall skola vara, Grundvalen af ädla stenar full, så klara, En ljuflig klang utaf änglasång Skall höras, att tiden ej blifver lång För glädje.
På sista d ag som silfver och gull, som sol&lt;en Min kropp skall skina fast årefull för Stol en, Så gifver mig Gud den härliga skrud, Som han har lofvat sin kära brud Med äran.
Där blifver skinande silke klar till kläder.
Som Jesus min brudgum värfvat har med heder.
Min Jesus vände mitt stora elände!
Han ville den önskade dag upptända, Rätt snarlig!
* * Psalm 487 ur 1819 å rs psalmbok, återgiven i sin ursprungliga form före bearbetningen.
Kvinnodräktens festligaste plagg.
Några broderade moderna brudslöjor.
Af ELISABETH THORMAN.
Två brudslöjor utförda å S:fa Birgittaskolan.
Hon gömde sitt ansikte i händerna, och heta glädjetårar föllo mot jorden: " Visserligen skall Gud förunna mig fräls­ ning, då han låtit mig sjunga en sådan visa till hans ära!
— " Nästa morgon utvalde hon åt sig en björk med skinande hvit näfver och ristade däri mödosamt in sin visa med täljknifven.
Och ofta, s edan dagens arbete var till ända, och synerna kommit och gått med molnen på den färgstarka aftonhimlen, kunde hon smyga sig dit och ånyo teckna en strof på stammen.
När Larsmässan var öfver och butöserna från fäbodarna rundt omkring, lålande i s ina lurar och svarande hvarann ifrån stigarna, drogo ned fill dalen med sina hjordar, gick Else till björken och skar med omsorg ut näfvern med de inristade bokstäfverna i f ina skifvor.
Dessa lade hon samman med bi­ beln och osten och brödkakorna in i mat­ säckskorgen.
Och då hon snörde den fast på ryggen, medan drängarna motade kreaturen nedåt vallen, kände hon som om hon med en rik och stor skatt återvände till prost­ gården.
— VÅR TID, SOM ÄGER ETT SÄKRARE OCH lättare grepp, äri den närmast föregående tidens på allt hvad till kons thandtverk hör, har äfven be­ aktat dräkten, detta alltid tacksamma fält för textil konstutöfning.
Har det här på intet vis va­ rit fråga om hela den kvinnliga dräktens under­ kastelse under konstnärliga fordringar, hafva dock en stor del af de mindre och smyckande dräktplagg, hvilka ännu tillhörde 1800-talets bör­ jan, återupptagits.
Vi hafva sålunda fått bevitt­ na ett fullständigt raseri för sydda spetsar, hvil-, ket främst gällde kragarna.
Tyvärr gjorde sig allmänheten skyldig till icke få försyndelser geni emot den förnäma spetssömnäden, hit importerad från Italien; men rättvisligen måste erkännas, att skulden härför främst blir deras, hvilka gåfvo ut de makalöst dåliga och okonstnärliga mönster- böckerna.
Vi hafva vidare fått erfara, hur spets- ifvern hastigt svalnade, man tycks ej ha tjusats alltför mycket af sina om också välsydda, dock grofva och smaklösa spefsplagg.
Men i densam- mas spår har följt en annan teknik, den fina och graciösa trädningen på tyll.
De flesta fextilan- stalter hafva tagit upp densamma, dock i mycket växlande art.
Sistlidna vår har detta fina gammaldags arbetssätt haft icke få ' föremål att bjuda vid de hittills framvisade stora textilut­ ställningarna.
Det har här allra främst gällt kra­ garna, men i myckenhet har denna sömnad äfven tagits i anspråk för gardiner, och således rums­ konsten af den vackra sömnaden äfven fått sin beskärda del.
brudslöjan, det föremål till och med af bruddräk­ ten, hvilket starkast omskimras af en underfull och poetisk glans, har i det allra längsta förblif- vit orörd af konstnärliga händer.
Den sena typ, från hvilken man knappast känt behof att frigöra sig, är i själfva verket, poesiens skimmer från- räknad, ett skäligen enkelt, alltför enkelt föremål.
I sl ät, maskinväfd fyll, osm yckad och till o ch med ofållad har dess charme bestått i det rika fallet, i d ess skylika beskaffenhet.
Endast där en sådan i e n och annan gammal släkt f innes, har man som brudslöja användt någon gammal underbar slöja af äkta spetsar.
Emellertid, för dem, hvilka icke som högt skat­ tad släktklenod besitta en spetsbrudslöja, gifves i våra dagar möjlighet att träda till vigselpallen i e n slöja, s om både är så smyckad 1 s om det till­ kommer detta det festligaste af alla dräktplagg, men därtill i s in mönstergifning, sin signering, och datering får icke så litet af den charme som det fullt personliga verket alltid äger.
Detalj af brudslöja från Uppsala läns hemslöjd­ magasin.
på en brudslöja ingick från en Uppsaladam, hade man så ingående, så pietetsfullt och med så sä­ ker smak omsatt äldre mönster, att denna mera fordrande uppgift lätt kunde lösas.
Det är htif- vudsakligen till en ornering af kanten man här in­ skränkt sig, men själfva ytan har äfven tilldelats en sparsam och sirlig dekor.
Den fjärde här afbildade slöjan har tillkommit på helt privat initiativ.
Med dess ornering, öfver hela slöjan strödda rosor, har man åsyftat att symbolisera ett regn af lyckans rosor öfver den unga bruden.
Då de tre föregående helt följa äldre förebilder, har mönstergifningen i d enna fått en helt modern gestaltning.
De ofvannämnda textilerna, lika nya i sin art som fyllda af hög charme torde snart få många efterföljare.
Vår dräkt är på god väg att, stycke efter stycke, underkasta sig icke mera enbart mo­ dets, men äfven skönhetens lagar med andra ord ansatser till en verklig dräktkultur kunna spåras.
Och så berättigad framför mycket annat tycks brudslöjan vara att taga en plats inom den textila konstutöfningen, att man endast förvånar sig att detta icke har skett långt förut.
Våra afbildningar visa fem olika brudslöjor, af dessa äro fyra broderade och två af dem burna inom mindre än ett år.
S:ta Birgittaskolan, hvilken med stor framgång tagit den gammaldags tyllträdningen om hand, har å sin atelier förfärdigat den rikaste af dessa slö­ jor.
Med sin täta och högst sirliga ornering, med rikedomen af klara, skira bottnar (jours), m ed den utsökta beskaffenheten står här tyllbroderiet på gränsen intill spetsarna, Det är med 1700-talets bottenförsedda spetsar det har så mycket gemen­ samt; i sin karaktär af ornerad yta förblir detta föremål d ock e n genombruten sömnad, i c k e en spets.
Brudslöja broderad med rosor.
En slöja af något mindre rikedom men dock hög finess är den å Uppsala Läns Hemslöjdma­ gasin förfärdigade.
Bland sina visst icke många men dock mycket beaktade textiler har den upp­ ländska allmogekonsten att räkna med fina tyll- Droderier från föregående sekels början, och med dessa som utgångspunkt har man arbetat fram ett tyllbroderi för modernt bruk.
Då beställning - 628 - Antik brudslöja i S:ta Birgittaskolans ägo.
Lättast att intaga rensas, sköljes, torkas, skares i fi­ af stora léer och ryggbenet jämte alla små- och barn är Apoteket Vasens ben borttagas.
Filéerna läggas med s sktnnsidan mot skärbrädan och köt­ Laxérmarmelad, med anledning af dess behagliga smak.
Pris tet s käres från skinnet med en spet­ sig knif.
Filéerna gnidas därefter 1er.
1.5 0 pr ask.
PS alla apotek.
med saltet och få ligga 1 tim., hvar­ efter de torkas väl med en fiskhand­ duk, penslas på båda.
sidor med kemiskt tvättad o. präs sad blir Eder kostym, Röd pärn, ned g uidtr / ck, till " I dun ".
..
Kr 1:50 + porto öra S det smälta smöret, blandas med den uppvispade äggulan, och beströs med klänning, kappa eller aller grOn pärm till " Iduns Romanbibl. "
„ 0:50+ „ de stötta skorporna och den rifna överrock, om densam­ ma insändes till Röd s ilar grön p ärn till " Iduns H jälpreda " „ 0: 50 + „ 10 „ • osten.
En långpanna smörjes med en del a-f det kalla smöret, på så Ûrgryfe Kemiska SiRtliga tra pä rnir 50 + stor fläck filéerna upptaga, dessa Tvätt- 8 Fargeri .-B.
läggas i med yttersidan .upp och Göteborg.
beläggas med resten af smöret, för­ NVA ras överallt WERMLANDS-TIDNINGEN deladt i små flockar.
Kräftsmöret blandas med den tjocka Etabl.
1850 Karlstad Etabl.
1850 smältes, Rikstelefon namnanrop Länstidningen grädden och därmed begjutes fisken.
Värmlands enda dairlJgra tidning Den stekes i varm ugn omkr. 20 Det är er måhända obe­ min.
och örses ofta öfver med såsen.
kant hvad Sveriges bästa Tillsats af mjölk användes för att och pålitligaste hjälpme­ Den lägges upp på varmt fat, såsen i £ä g röten hvitare.
Det är emellertid del vid småbak heter?
pannan vispas upp och hälles öfver Gfverflödigt att för denna orsaks Det heter G o o d a- fisken.
Garneras med persilja och J ä s t m j ö 1. iBurkiar à, 15, «kall tiHsätta mjölk, om man an- 25 och 50 öre köpas och med pressad potatis och • • serveras ränder Svalöfs » Extra hvita ».
Lämp­ » Några bepröfvade recept » champinjonsås.
— Kan äfven ser­ liga proportioner äro två tredjedelar!
fås gratis öfverallt.
ÄKTA \ veras utan champinjonsås, men då ratten ooh en tredjedel mjölk samt Handelsaktiebolaget Sten S jögren &amp; C D. tillsättes såsen i pannan med 2 1 ASEPTINTVÅL!
ai » Svalöfs lösa » 115 gr, eller af • « del.
grädde, innan den hälles öfver •Svalöfs snabbkokande » 140 gr. flin­ J OCH J fisken.
gor pr 1. vätska.
Nu är rätta tiden tänka på Prima Engelska att blomstersmycka Er träd­ B e r e d n i n g.
F l i n g o r n a l ä g g a s i \ BORLANOLINTVÅL \ F å r s a d e 1 (f. 6 pers.).
2 kg.
Antracit, gård till våren och Ert hem I Cokande vatten.
Efter ett ögonblicks: fårsadel, 2 tsk.
salt (10 gr.), Vi tsk.
Hushållskol och till Jul genom att plantera kokning tillsättes mjölken, hvarefter!
cocosoljetvâlar i stänger, t hvitpeppar, 4 msk.
smör (80 gr.),; äkt a Holländska: Koks âet hela får koka den tid, som an- • tillverkas fortfarande och « V° lit.
buljong.
ständigt på lager till I BLOMSTERLÖKAR | lägsta dagspriser.
gifvits i föregående nummer för t - äro af god kvalitet.
- * B e r e d n i n g: S a d e l k a l l a s n e d r e Svalöfs kornflingor. "
Kulturanvisningar finnas i ~ ryggstycket eller de båda samman­ vår blomsterlök-prislista, kotlettraderna.
Köttet, d a g: B r ä c k t s k i n k a m e d s t u f v a d e hängande som gratis sändes kunder Tel. Allm.
och Riks palsternackor; lingonsoppa med råg- som bör ha hängt 3 — 6 dagar, al.lt och andra intresserade.
\ famnanrtip: Lavins K olimport.
efter årstiden, bultas med en fuk- skorpor.
Blomsterlökkollektioner Redigerad af fiunas i följande prislägen: TORSDAG.
Frukost: Smörgås­ tid klubba, torkas med en duk, ur- " Hemträdgården " (15 st.
lö­ ELISABETH ÖSTM AN-SUNDSTRAND bord; stångkorf med stekt potatis; vriden i hett vatten, befrias från Ett oöfverträffat kar) Kr 1.50 Inneh.
af Elisabeth östmans Hus­ m j ö l k; k a f f e * f e l l e r t e.
försköningsmedel M i d d a g: öfverflödigt, undertill sittande fett; " Hemtref nåden " (35 st. lö­ för såväl händer moderskurs, i Stockholm.
kar) Kr 2.75 Brynt hvitkjålssoppa med frikadel­ på yttersidan skäres med en h vass som ansikte är " Haarlem " (75 st. lösar) knif i jämna rutor.
Köttet ingni- FÖKSLAG TILL MATORDNING FÖR ler; äppelpannkaka.
Kr 4.75 FREDAG.
Frukost: Smörgås­ des med en blandning af saltet och VECKAN 23 — 29 SEPT.
1917.
Algot Holmberg &amp; Son SONDAG.
Frukost: Smörgås­ bord; hafregrynsgröt med mjölk; sill- pepparn, slaksidorna rullas inåt och Trädgårdsafdelningen Norrköping.
M i d d a g: sadeln ombindas på 4 — 5 ställen med bord; ägg i låda med ans jo-vis och g r a t i n; k a f f e e l l e r t e.
segelgarn (förut doppadt i hett stekt potatis; mjölk; kaffe eller te.
Kalfrullader med potatis och lingon; vatten) för att bibehålla formen.
Den Middag: Gädda à la Homburg, plommonkräm med vispad grädde.
Den har en underbar verkan att LÖRDAG.
Frukost: Smörgås­ bestrykes med smöret, lägges i en föryngra och försköna genom sin re­ med kräftsås och potatis; fårsadel nande verkan å porerna samt sin hafregrynsgröt med långpanna och stekes i het ugn (Mont, skär eller blå.)
med potatis och grönsaker; äpplen bord; stekt förmäga att göra huden skär och m j ö l k; ä g g; k a f f e e l l e r t e.
M i d ­ 1 — 1 V2 tim. under det den flitigt K *.
20: - med maräng och vispad grädde.
genomskinlig.
Efterlämnar icke nå­ Baby lådor från Kr.
10:00 — 15:00, in­ öses öfver och spädes, när den är dag: Spenatsoppa; fiskpudding gon som helst fettglans.
Ypperligt MANDAG.
Frukost: Smörgås­ medel mot såväl köld som hetta.
brynt, med den kokande buljongen.
nehållande hel utstyrsel, välsydt och bord; havregrynsgröt med mjölk.
; hal­ med citronsås.
at bästa kvalité.
Sändes mot efter- Tillverkas af fackman.
— Sedan tages upp, köttet lossas kraf.
strad sill med potatis; kaffe eller Pris 2:50 + porto direkt från nätt på båda sidor om ryggbenet, Helsingborgs L inneutstyrselaffir, M almc te.
Middag (vegetari sk): Svamp- " Depot d ' Artist, " Iduns exp.
f. v. b.
RECEPT: Rikstel.
48 12. lägges på ett skärbräde och skäres pudding med tomatsås och turs ' ka G ä d d a å l a H o m b u r g (f.
6 längs efter i vackra skifvor, hvilka bönor; filbunke med pepparkakor.
TISDAG.
Frukost: Smörgås­ pers.).
1 gädda på 1 1 / 2 kg., V2 m sk. sammanläggas på sadeln, så att den ser hel ut.
Lägges upp på varmt bord; hachis pä får med potåtis; salt (8 gr.), 2 msk.
smält smör serveringsfat och garneras med fransk (40 gr.), 1 äggula, 2 msk.
rifven ost, m j ö l k; k af f e e l l e r t e.
Middag: potatis, potatiskroketter och brynt Blorhkålspuré; stufvade abborrar med 2 msk.
stötta skorpor.
T i l l s t ek n i n g: 2 ms k.
s m ö i lök eller ock med grönsaker.
Ser­ potatis.
veras med sky eller afredd sås.
ONSDAG.
Frukost: Smörgås­ (40 gr.), i kula kräftsmör (10 gr.), Elever mottagas i Porslins-, Olje-, Akvarell- och Gobelinmålning.
bord; stekt färsk strömming med 3 del.
tjock grädde.
Miniatyr på elfenben.
Beställningar mottagas.
Allm.Tel.
24996.
Ä p p l e n m e d m a r ä n g (f. 6 B e r e d n i n g: Gäddan fjällas ej, potatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d ­ pers.).
10 — 12 lösa, syrliga äpplen, Humlegårdsgatan 10, 2 tr. 2 msk.
smör (40 gl.
), 12 del.
dol.
strösocker (128 — 170 gr).
T i l l f or m e n: 1 / 2 m s k.
sm ör (10 gr.).
M a r ä n g m a s s a: 3 ägghvitor, 105 gr. florsocker.
\ Jid sjukdomar i munhåla och svalg Beredning: Äpplena sköljas, Effektivt skydd mot smitta tfid torkas, skalas, skäras i tunna skifvor EPIDEMIS / ^FLASKOR OM SO ST.
HR.
I.SS eller tärningar och befrias från kärn­ husen.
Smöret smältes i en kastrull, A.B.PHARMACIA .STOCKHOLM äppelskifvorna iläggas tillika med KonlroH » nf1 PROFESSOR A .VESTERBERG sockret och skakas öfver elden, tills de äro fullkomligt lösa.
De läggas då i en smord, eldfast form och bör prenumeration å Idun för få kallna.
sista kvartalet verkställas, så att T i l l m a r ä n g m a s s a n vispas FOTOGRAFISKA MAGASIN ägghvitorna till hårdt skum, florsock­ afbroti i den regelbundna expe­ 15 DROTTHIHGGATAtt 15 ret, som bör vara siktadt, nedrö- STOCKHOLM.
ditionen säkert undvikes.
— — res, litet i sänder i ägghviteskum- FRAMKALLAR- KOPIERAR-FÖRSTORAR met, och hälften af massan bredes öfver äpplena.
Resten af maräng­ massan spritsas genom garnerings­ tratt i sneda rutor öfver marän­ gen.
Anrättningen gräddas i svag gediget och innehållsrikt som ugnsvärme, tills marängen är half- torr och har ljusgul färg.
Den ut­ vanligt utdelas till julen gratis tages då, får afsvalna och garneras till alla prenumeranter!
— — — därefter i h var je ruta med äppel- eller röd vinbärsgelé.
Serveras med vispad grädde.
I09 PARMAR ® j LaMascc till IDUN k unna erhållas hos hr r bokhandlare e ller d irekt f rän; I0UNS EXPEDITION, mot li kvid i postanvisning, till täljande priser: l 40 RSd 10 „ £ 2: „ 43 „ könl Elegant " - a Recept å gröt, kokt i vatten och mjölk.
hdrucitten Oön \ W&gt;r / Hantine Ärade husmödrar!
iCÉAHN LM K OIDDUI-L-L KOKSALMANACK Crème dlrtist Babykorgen!
Mnnonseva i Idun!
Doktorinnan Bergmans Målarskola.
NU BENNO BECKEMÀNS IDUNS JULNUMMER Drottninggatan 4, utfärdar resekredltiv, beialbara på dc flesta e uropeiska och utomeuropeiska bankplatser, ombesörjer talegrafremissor jjll j n _ och utlandet.
Foidafdelning.
Notariatafdelmng.
Kassafack.
S v a m p p u d d i n g (f. 6 pers.).
1 y2 Ht.
färsk svamp (Karl Johans, kantareller eller blandad svamp), salt, 3 ku vert bröd (150 gr;), 5 del.
mjölk, 3 msk.
smör (60 gr.), V2 port.
lök, 1 msk.
hackad persilja, 3 ägg, salt; närsalt.
- 529 - Prenumerera i dag!
IHllllMllilllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllltl
smutsguls 6ffr * cUtW, TTtarnrnas jfirs&gt;€&amp;, om fiaTL ey h^ccffcts m.éà ' (SnSOIaTVJëh gräft ner sig så fint i det här lan­ det, blir det väl ingen annan råd än att stanna här! » Efter att ha kommit till denna lo­ giska slutsats, började han att läsa igenom brefvet på nytt.
Hustrun slamrade med pannor och diskar ute i köket,- allt medan hon med gäll röst sjöng en religiös sång.
I van­ liga fall skulle detta ha irriterat honom, men han var alltför mycket fördjupad i läsningen af brefvet för att nu ens höra därpå.
» Du kan inte tro, hvad Stockholm blifvit mycket förändradt på de tio år du varit borta », skref ungdoms­ vännen.
» Du skulle knappast känna igen dig, om du komme hem », hette det vidare.
Och så tänkte Viktor Berg på, huru bra kamraten hade lyckats, se­ dan han, efter aflagd hofrättsexa- men, fått flera förordnanden, huru lyckligt han var gift — med en vac­ ker, rik och bildad flicka — och huru de om sommaren bodde i en villa långt ute i skärgården, där friska vindar spelade och där him­ len var blå och luften klar.
Det var kvaft inne i rummet, eller var det kanske så att han tyckte det endast?
Han gick och öppnade ett fönster och såg ut.
Röken från tu­ sentals skorstenar i den stora staden hängde som om den vore blytung, ned mot marken, och en vidrig stank från gatan slog honom till mötes.
Så gick han tillbaka in i rummet och läste brefvet till slut, kom så att vända på sista bladet och fann föl­ jande postskriptum: » Som jag sagt bo vi för-närvarande ute på — ö men när du skrifver, adressera brefvet till vår adress ' i Stockholm.
Jungfrun som ser efter våningen i sta ' n, skickar alltid ut posten. » _ Det var inte utan, att Berg kän­ de sig litet smått afundsjuk på folk, som hade råd att hålla sig med två jungfrur, en på landet och en i sta ' tL, men var det, så var det blott för en minut, ty strax därefter, då han sorgfälligt vek ihop brefvet och stop­ pade det på sig, tänkte han half högt för sig själf: » Ja, jag unnar dig allt g od t, gamle hederlige Sven! » Men ute i köket afbröts sången helt tvärt, och en stämma hordes ropa: » Viktor!
Äh, Viktor!
Vill du inte vara snäll och bära upp en » pail » kol? » att köpa sig både sidenklädning och nästan lika så fin hatt som frun.
Han däremot kunde aldrig glöm­ ma staden vid Mälarstrand.
Hans minnen hemifrån voro öfvervägande ljusa och glada och Operakällaren och Metropol, vattenbutiken i Kungsträdgården och » Frippe » och Ranft, fru Meissner och Rosa Grün­ berg och liknande syner- spökade alltjämt för hans sinne.
Några månader därefter mottog Lika vemodigt stämd som han ibland blef vid tanken på de gamla Berg ett annat bref med Stockholms poststämpel, ett bref som bar minnena-, lika entusiastisk kunde han bli en annan gång, och då hände sorgkanter och innehöll den smärt­ det, att han kunde berätta för samma underrättelsen att hans gam­ hustrun- sin om alla de där härlig­ la mor hade dött.
Hans mor!
Hans älskade mor!
heterna.
Så hade han då inte fått se hen­ Och hon, fattiga människan lyss­ nade och aldrig sa ' hon ett ord, utom ne mera i tiden!
Inte alltid hade när han råkade göra någon jämfö­ han varit en god son, och medve­ relse mellan Sverige och Amerika tandet därom gjorde hans sorg desto till det förras fördel, för då fick frun djupare, desto smärtsammare.
humör, må ni tro, och då lät det: Ellen hade fått del af underrät­ » Det &gt; s ka ' jag säja dej, Viktor, telsen.
Aldrig ett ord hade hon sagt, Ensam!
att säja, hvad du säja vill, så är » Om det ändå vore slut på elän­ Amerika i alla fall bra mycket det! » tänkte 1 an.
» Lyck lig den som bättre land än Sverige. » Det var nu ingen, som kunde få får dö, för man har ändå ingen­ detta ur hennes hufvud, och hvern ting att lefva för — — » Så satt han och märkte icke huru borgar väl för, att hon inte hade rätt — från hennes synpunkt sedt?
en dörr öppnades på glänt och två Eller också kunde hon tvärt svara små barn sakta skötos in i rummet.
på hans utläggningar med den af de De tultade rätt fram till honom, krö- po upp på soffan bredvid honom och fem orden sammnnsatta frågan: slogo sinar armar om hans hals och » Hvarför går du inte tebaks? » Ibland kunde hon till och med snyftade: T o m a t s å s (f. 6 pers.).
6 to­ » Stackars, stackars lilla pappa! » mater, 1 1 / 2 msk.
smör (30 gr.), 3 upprepa den ett par gånger och förse Hvilken tröst för ett sörjande sinne den med ett litet sarkastiskt tillägg msk.
mjöl (30 gr.), 3 del.
buljong, som till exempel: kan ej ligga i dessa enkla ord!
Han tog gossen och flickan, satte » När det är så mycket bättre där 1 del.
grädde, 1 äggula, salt, hvit- hemma, hvarför går du inte tebaks? » en på hvartdera knäet och yttrade peppar.
Viktor tyckte aldrig riktigt om det under en halfkväfd snyftning: B e r e d n i n g: T o m a t e r n a p a s s e ­ där frågande svaret.
Det var, som » Mina kära små .kräk!
Jag har ras, smör och mjöl fräsas 2 min., om han skulle ha fått en skopa kallt mycket att lefva för, när jag har vatten öfver sig — och han teg.
er. » _ Buljongen, tomatpurén och grädden Det var också ingenting att genmäla Men Ellen, som varit ett stumt spädas på och såsen får koka 5 på hustruns spörsmål.
Han visste, vittne till den lilla episoden, stod min.
Den afredes med den uppvis­ att han skulle få det svårt att slå sig nu framför honom, och med en tår- fram där tiemma i Stockholm, se­ skymd blick, som vittnade om det pade äggulan, får sjuda och afsma- dan han varit borta i tio år.
Det innerligaste deltagande, böjde hon kas med kryddorna.
vore som att börja framtiden på sig ned, lade handen på hans axel nytt.
Alla hans gamla kamrater och hviskade sakta: skulle ju våra tio år före honom.
» Tack Viktor, för de orden! » Och för öfrigt — han liksom drog Då flyttade han båda barnen öf­ sig litet för att resa hem med en ver på högra knäet, drog ned sin FRAMAT.
hustru, som — som sade » går » i hustru på det vänstra och kysste stället för reser och » tebaks » i stäl­ henne.
let för tillbaka.
De där stockholm­ Och aldrig, aldrig hade han tyckt Svensk-amerikansk lifsbild af arne voro ett så ytterst finkänsligt så mycket om henne, som när han Ernst Lindblom folk så.
Ytterst vänliga och artiga sedan sade: (Forts.) och trefliga voro de — det var då » Nu Ellen lilla, är gamla mamma Jo, jo — inte var Viktor Berg visst och sant 1 — men så finkäns­ död, och jag tror inte, att det blir frågan om mera att » gå ^ t ebaks » så alldeles nöjd med sitt äktenskap liga.
.
.
just!
Hustrun och han kunde inte Det är en tärande sjukdom, den som du brukar säga.
Nu gäller det » dra riktigt jämt ».
De hade upp­ där hemlängtan, och kan ej begäret endast framåt — framåt för dig fostrats under alltför olika förhål­ att resa tillfredsställas, gör den folk och barnen! » landen.
missnöjda med hela universum.
Hon var » från landet », och det » Fy tusan! » mumlade Berg, där myckna slit och släp, hon varit med han satt grubblande för sig själf, om på en herrgård hemma i Väster­ » hvad man kan ställa till galet för götland, var långt ifrån att kunna sig i denna värld ' n!
Om man nu EN SJÄLFFÖRSÖRJANDE.
framkalla angenäma minnen i all inte bara vore gift, fanns det väl Af M a i k e n W i d e.
synnerhet som hon sedan tjänat i möjligheter att resa hem.
Och barn amerikanska familjer och haft råd se ' ni — Jo, jo — eftersom man Kära Else Maria, skall här bli fest?
hälsade båda flickorna, när kom och öppnade för Sara Vår stora, nya praktkatalog N:o 47 Else-Mari och Lyll.
» Nej, för all del — jo, på sätt för 1917 — 1918 b ör Ni ge nast skynda a tt rekvirera.
och vis, / i ska ' fira den förlorade Sveriges största, innehållsrikaste o. mest ele­ sonens återkomst om ni så vill. » ganta katalog.
Upptager öfver 12,000 o lika ar­ » Den förlorade sonen?
— — din bror har ju varit gift i många tiklar, däraf många fina nyheter.
Goda kvalitéer.
Ha ' «ni främmande? » Billiga priser.
Katalogen jämte färgtrycksprofver år.
» Inte.
Dumheter, ta af er och på jultidningar m. m. sändes gratis, ej fraktfritt.
stig in, kära ungar, så få vi titta på hvarann och prata.
Mamma lig­ ÅHLÉN &amp; HOLM - STOCKHOLM.
ger just oîch hvilar, vi få hålla T i l l f o r m e n: V2 msk.
smör (10 gr.), 2 msk.
stötta, skorpor.
B e r e d n i n g: Sv a m p en rensa-s, sköljes väl, får rinna af och sättes på i en gryta tillsammans med litet salt.- Någ-ot vatten tillsättes ej.
Grytan sättes öfver långsam eld och svampen får koka 3 — 4 min.
Svam­ pen tages upp, får rinna af och hac­ kas ganska fint.
Den fräses däref­ ter tillsammans med den hackade löken i smöret, tills det är klart.
Den klämmes då upp med sked ur smöret.
Häri brynes sedan brödet, h vilket förut uppmjukats i mjölken och urkramats.
Detta blandas här­ efter med den frästa svampen, löken, den hackade persiljan och äggulorna samt smaksättes med salt och när­ salt.
Sist iblandas de till hårdt skum slagna ägghvitorna.
Massan fylles i e n smord och brödbeströdd puddingform och gräddas i vatten­ bad i ugn omkr. 1 tim. Uppstjäl- pes och serveras med tomatsås och grönsaker.
- 630 - oss i salen, jag har tändt brasa som ni ser.
Det är bäst nu i Nor­ danland. » » Ah, Else-Marie, så länge det är sedan sist jag var i din hemtref- liga sal, men ändå, jag tror ingen­ ting är ändradt här.
Den där vackra taflan har du kvar och bokskåpet, som du fick det året vi gingo i Handelsskolan — och pass för korgstolen », slutar Lyll högt uppe diskanten, sin harang, som hon börjat med sin vanliga, litet ve­ modiga röst.
» Och hvita astrar » säger Sara un­ der det hon låter sin hand glida öfver den hvita prakten, » man kan då inte säga att du ändrat smak, medan du varit borta. » » Nej vet du, inte i det fallet åt­ minstone.
Jag hoppas nästan att min vurm för hvita blommor, speci­ ellt astrar och rosor är kronisk hos mig och att det till sist också finnes någon ädel själ, som ' kommer ihåg det och förärar mig några sådana, helst hela massor, när jag en gång » är döder och lagder uppå bår. » » Du tänker väl inte lägga dig med och dö med detsamma heller », säger Sara.
» Nej tack, jag ska be att få ta igen mig lite först.
Àh, flickor, ni kan inte tänka er så skönt det känns att vara hemma igen.
Hemma, hvad vet ni om det ordets klang!
Det är för er en död bokstaf, som den förr var för mig, men nu har den döda bokstafven för mig kommit att betyda ett litet paradis. » » Ja, det är väl olika på hem också » menade Sara.
» Du som alltid fick göra som du ville. » » Kanske.
Jag är nog uppfostrad i frihet, om jag egentligen har nå­ gon uppfostran alls.
Jag är som jag är jag.
Men snälla Lilly, ska här » kruseras » för att ni ska doppa min mammas goda bruna pepparka­ kor!
Skynda på.
nu så att vi kunna dra stolarna till brasan innan den brunnit ut. » Det var höst ute.
Klart och kallt som det kan vara den tiden i Norr­ land.
» Herre gud, Sara, minns du för två år sedan?
Kvällen innan jag skulle resa till Stockholm, det var alldeles samma väder då som nu.
Minns du, vr voro uppe i Stads­ parken, för jag skulle säga farväl till alla de gamla kära ställena. » » Ja, det mins jag nog må du tro, den där galne Häggbom skulle ovill­ korligen kyssa mig, du minns ' pojkar­ na hade någon slags hippa uppe på turistpaviljongen, och ni blefvo fast för dem. » » Ja, det var just en värdig afslut- ning på allt det roliga vi haft på detta välsignade berg.
Àh, flickor om ni kunde ana, hur hemlängtan ibland har gripit mig.
Jag tror nästan jag kan säga att hemlängtan är den starkaste känslan jag (erfarit i mitt lif. » » Det kan man då inte tro om dig. » » Du menar att jag känner många andra känslor intensivare? » frågar Else-Mari utmanande.
» Nej, jag menar att du^ alltid var så glad och skref så pigga bref. » » Àh, Else-Mari, jag har nog läst mellan raderna jag, » säger Lyll.
» Åh bevars, tro inte att jag gått omkring och sett hängig ut för den skull.
Nej flickor det var därför jag tyckte det var så bra att ha eget rum » en skyddad plats för kräknin- garna » som Pennskaftet säger.
Det var förresten endast ett par gånger de där anfallen kommo, men de voro- desto intensivare och häf­ tigare när de kommo.
Àh, jag minns en lördagskväll, jag låg framför bra -- san och hade fått fatt i Pelle Mo­ lins Ådalens Poesi.
Det var # Histo­ rien om Gunnel.
Gud hvad jag ha­ tade ' Stockholm i det ögonblicket! » Flickorna hade dragit sina stolar fram till kakelugnen.
Else-Mari JLåg, föga skönt, men angenämt utsträckt på mattan framför brasan.
» Nu ska vi ha som förr, » sade Lyll, steg upp och släckte belys­ ningen.
» Som förr.
.
. » sade Else-Mari.
De tre flickorna stirrade tysta in i .glöden.
Lyll, mjuk och smärt, en typisk svensk flicka,, som ser ut som folket mest-, men ögonen voro mer intelligenta, kanske just nu mer, drömmande än Kos flertalet.
Sara, en mörk skönhet, med spanskt blod i ådrorna och Else-Marie — » totait utan utseende, lindrigt taladt », som hon själf brukande " uttrycka sig.
Flickorna voro för­ satta i stämning.
Else-Marie njöt i fulla drag af det rogifvande lug­ net.
Till sist bryter Lyll tystnaden med en fråga: » Säg Else-Mari, huru kom det sig egentligen, att du reste brådstörtadt till Stockholm, strax vi hade slutat skolan? » » Ja, hörru berätta det » säger &lt;Sara.
» Snälla ni, det är ingenting att be­ rätta om den saken. » » Jo, men tala om allt från början. » » Jag vet det jag », säger Lyll.
Hvad då? » säger Else-Mari och spritter till.
» Du var kär. » » Jaså, i hvem då? » frågar hon så lugnt som möjligt.
» Alvar Björk », säger Sara undrande.
» Jaa. » (Forts.) ttiilÉiH STElNmY&amp;SONS STORT I.AÔËR I EN^AMAö^NTUREN: I,XJNDHOI,MjS PIÄNTOPIÄÖÄ3IN STOCKHOLM - JAKOB£BERQSGATAN 59 Ofullkomlig belysning vid Iäxplugg försvagar ögonen.
Låt barnen få indirekt X-Ray- belysning Begär vår X-Ray-broscIiyr Ii:o 3. nordiska May-MlÉtoi 1 .8.
STUP.
GÖTEBORG.
MUMP.
BREFLÅDA R ö s t r ä t t s k v i n n a.
Då vi ta oss friheten anse att ingen ny mo­ tivering framlagts kunna vi tyvärr ej lämna plats för vidare diskussion i frågan.
E lin P.
Redaktionen hö jer en bönesuck att » Den första berättelsen » också måtte bli den sista.
R i g m o n.
På denna rakt på sak formulerade fråga svara vi lika upp­ riktigt: nej.
LEDIGA PLATSER VÄLREKOMMENDERAD ensamjung­ fru som kan påtaga sig att sköta hushållet själfständigt får god aflö- nad plats i liten norsk familj.
An­ sökning med bifogande af g o ch fotografi sändes till grosshandlare O. K. Oisen, Stavanger.
BÄTTRE FLICKA, ordningsvan, barn­ kär och ansp: åkslös, kunnig i husl.
göromål erhåller 1 okt.
plats att tillsammans med husmor sköta hem­ met.
Lön 20 kr.
Hjälp till stor­ städning och tvätt.
Betyg och foto.
sändes märkt » Ej för ung », Iduns exp.
FOR EN ordentlig, pålitlig ensam­ jungfru, något kunnig i bak, tvätt m .m.
finnes plats ledig i 2 pers. hushåll på landet.
Adr.
Friherrinnan A. Fägerskiöld, st.
Liden pr Sköl ' de.
FÖR EN SANNT TROENDE kokerska mellan 30 — 40 år, kunnig i finare matlagning, bakning och konserve­ ring, finnes plåts ledig den 15 nov.
i finare hem i Köpenhamn (2 pers. hushåll).
Matmodern är svenska.
Eget rum.
Ansökan med löxuepret.
åtföljd af betyg och foto.
torde insändas till Friherrinnan von Essen, Odeshög, Östergötland.
be ', y Handsekreterare och Lekfris erhåller nu genast plats hos en äldre dam på en landtegendom i södra Sverige.
Svar omgående mecl be- tygsafskrifter till » B. » Törnåkra p. r.
5^1 Söker Ni plats på något af den kvinnliga verk­ samhetens olika områden?
Kom dû ihåg att ett bepröfvadt och af tusen­ tals kvinnliga platssökande m e d bästa resultat användt för­ faringssätt är att sätta in en liten annons i IDUN.
En platsannons — 10 mm.
stor — kostar~endast 2 kr.
50 öre.
Be­ loppet insändes i postanvisning, hvarvid texten lämpligen skrif- ves å p ostanvlsni ngs blanke tteii.
ENKEL OCH ANSPRÅKSLÖS bättre flicka, kunnig i matlagning och bak- ning får god plats 15 okt.
eller 1 November i liten familj å treflig landtgård att såsom familjemedlem utan jungfrus hjälp sköta köket.
Husjungfrusysslorna skolas äfven af bättre flicka.
Till grofsysslor er- hålles hjälp.
Kompetent och vil­ lig person erhåller god lön.
Svar jämte lönepret.
och om möjligt foto.
som återsändes, torde ställas till » Godt och vänligt bemötande », Iduns exp.
f. v .b.
SOM VERKLIG hjälp och sällskap till enkefru, bosatt i Norrland, ön­ skas en snäll, frisk och ordentlig flicka ej under 25 år, kunnig i sjuk­ vård och handarbeten samt om möj­ ligt något musikalisk.
Fotografi, betygsafskrifter sändes till » Verklig hjälp » under adr.
S. Gumselii Annons- byrå, Stockholm f. v. b. BÅTTRE flicka, ordentlig, pålitlig och barnkär, något hemma i mat­ lagning och bakning önskas s-om hu s­ mors verkliga hjälp i liten ingeniörs- familj vid stort bruk i södra Da­ larne.
Jungfru finnes.
Svar med rek., foto., uppgift på ålder och prêt, till » Familjemedlem E », Iduns exp.
STILLA och anspråkslös bättre flic­ ka erhåller god plats att sköta litet barn och hjälpa till i hemmet.
Platsen tillträdes omkr. 15 okt.
Svar med betyg och foto.
till » Ingeniörs- familj Norrland », Iduns exp.
MUSIKBILDAD (gerna äfven sång) huslig, frisk kvinna omkr. bO år (helst ensamstående), får god plats såsom husföreståndarinna hos äldre, ämbetsman, änkling, om anmälan med foto.
under beteckning » Bildadt sällskap XI 7 » insändes till Nordiska Annonsbyrån Göteborg f. v. b.
FRISK, DUGLIG, barnkär bättre flicka,, villig åtaga sig alla i ett hem förekommande göromål, kunnig i matlagning och sömnad får god plats i liten ingeniörsfamilj med ett barn.
Familjemedlem.
Svar med foto, löneanspråk, betyg eller rek.
till » Ömsesidig trefnad » Arboga p. r.
EN RENSLIGVANT og paalidelig pige önskes fra 14 Okt.
flyttetid.
3 Voksne.
Med lonsfiorlangede skri- ves snarest til Dr. G. Hofgaard, Fgestningsgaten, Fredrikshald, Norge.
BÄTTRE, bildad flicka med godt utseende, som kan åtaga sig vården af ett spädbarn, samt en 2 års gosse, (äfven deras tvätt) erhåller den 24 okt.
förmånlig plats på lan­ det, i närheten af stad.
Den, som är sykunnig och vill hjälpa till med lättare sysslor, har företräde.
Famil­ jemedlem.
Svar med fotografi, löne­ pretentioner och betyg till » Offi- cersfamilj ».
Iduns exp.
f. v. b. Ensamjungfru, frisk, barnkär och ordentlig samt kunnig i enkel matlagning och bak­ ning, erhåller genast god plats i 4 personers tjänstemannafamilj vid vil­ lasamhälle i Stockholms närhet.
Svar med betygsafskrifter, uppgift om ål­ der och löneanspråk torde sändas under märke » Hösten 1917 », Iduns exp.
f. v. b.
I fint hem i Stockholm önskas till 1: sta nov.
en ENKEL anspråkslös flicka får plats till hösten i godt hem i vacker stad i södra Dalarna, att vara hus­ modern behjälplig med vården af två barn om 5 och 3 år.
Jungfru finnes.
Svar med löneanspråk och betyg till » Tjänstemannafamilj », Iduns exp.
f. v. b.
FÖR TVÅ enkla, bildade flickor, som med ordning och omtanke, utan jung­ frus hjälp, äro villiga sköta hem­ mets sysslor, finnes plats ledig om­ kring 15 okt.
hos familj i Värm­ land.
Den ena för köket, den andra för husjungirusysslorna.
Hjälp till tvätt och storstädning.
Familjemed­ lemmar.
Svar med fotografi och lönepretentioner sändes fortast möj­ ligt till fru Signe Olsén, Arvika.
Läraririna, undervisningsvan, anspråkslös, erhål­ ler plats att undervisa en 10-årig flicka i 1 à 2 klass element, skol­ ämnen samt musik.
Någon hjälp i lättare husliga sysslor vid behof önskväid.
övar med uppgift om löneanspråk, betygsafskrifter, ref., helst foto.
sändes till » Landsbygd » Iduns exp.
f. v. b!
17 à 18-års bildad barnkär, frisk flicka, enkel och ord- ningsfull erh.
plats i Ingeniörsfam.
nära Göteborg att handhafva en 2 Va års flicka samt deltaga i lättare göromål i hemmet.
Sy- och hand- arbetskunnig företräde.
Jungfru fin­ nes.
Svar med foto.
(återsändes) m. m. till » Pålitlig familjemedlem », Nol p .r.
Lärarinna, undervisningsvan, anspråkslös och med godt sätt samt kunnig i handarbeten, erhåller plats nu ge­ nast i vacker trakt i Dalarne, för läsning med en 13-årig flicka för in­ träde i 5 klass.
Svar med betyg, foto.
jämte löneanspråk torde sändas under adr.
» Elisabeth 1917 », Iduns exp.
f. v. b. Fostrarinna för två barn, flicka 11 år, gosse 9 år sökes.
Sökande bör vara i 30 à 40 års åldern, musikalisk och väl skolad äfven i utländska språk, så att undervisning kan lämnas i vanliga skolämnen och musik.
För öfrigt skall sökanden vara i mors ställe och handleda barnen i de­ ras uppfostran i alla afseenden.
Platsen kan tillträdas den 1 inst.
okt.
Ansökningar med betygsafskrif­ ter, rekommendationer och foto.
jäm­ te löneanspråk torde insändas till Iduns exp.
under adress » Mindre stad i Sörmland ».
Husjungfru.
För en i sina göromål fullt kun­ nig, villig och ordentlig husjungfru försedd med de bästa rekommendatio­ ner finnes god plats instundande 24 okt.
Svar med betyg och foto.
torde sändas till Doktorinnan Greta Ström, Vasaplatsen 4, Göteborg.
Guvernant.
enkel och med god undervisningsför­ måga, sökes till tjänstemannafamilj i Norrland, att undervisa tvenne barn, hvaraf det äldsta i tredje klas­ sens samskolekurs.
Sökanden skall jämväl kunna undervisa i musik.
Svar, åtföljda af lönepretentioner, foto och betygsafskrifter emotses med första under » Guvernant genast 29 », denna tidnings exp.
f. v. b. Husförestånda­ rinna Huslig, musikalisk och sympatisk ung dam af god familj sökes genast till elegant ungkarlshem i Malmö till förekommande göromål erhålles all önskad hjälp.
Jul- och sommar­ ferier.
Svar med uppgift å ålder till » Direktör 1917 » Depeschbyrån, Malmö.
kokerska kunnig i enklare och finare matlag­ med erfarenhet i sjukvård, h vilken ning samt bakning och en äfven om så påfordras kan deltaga husjungfru van vid servering, tvätt och stryk­ i skötseln af de gamla, erhåller ome­ ning.
De bästa rek.
önskas.
Svar delbart anställning å Sunne Vård­ h var för sig till » Friherrinnan L. » hem, Vermlaud.
Lön efter öfvetrens- Allm.
Tidningskont.
Gust.
Adolfs kommelse.
Ansökan ställes till Fat­ tigvård sstyrelsen Sunne, Vermland.
torg, Stockholm.
Pris pr lott kr.2:10 FORS I landthushâll kunnig kvinna, som vill deltaga uti kökets skötsel erhåller anställning som biträdande lärarinna vid Mo och Domsjö A.-B: s praktiska husr hållsskola i Agnäs.
Platsen tillträ­ des 24 Okt.
eller senare.
Ansökan åtföljd af betyg och referenser sän­ des till Agnäs Hushållsskola, Agnäs.
med någon öfning i sjukvård samt kunnig i vanl.
handarbete får plats vid dövstumsskolan i Gefle den 15 inst.
okt.
Skall biträda slöjdlära­ rinna vid de små flickornas undervis­ ning i slöjd samt deltaga i andra göromål.
Lön 400 kr.
och allt fritt.
Ömsesidig uppsägningstid 2 mån.
Ansökningar med präst- läkare.- och meritbetyg (helst älven fotografi) till undertecknad senast den 5 okt.
Skolans föreståndare.
PLATSSÖKANDE Utbildade barnslcöterskor BILDAD, musikalisk och hushalls- van ung flicka önskar mot fritt- vivre plats som sällskap och hjälp hos ensam dam eller mindre familj.
Svar till » Trefnad och arbete », Iduns exp.
f. v. b.
ENKEL och anspråkslös flicka med lust för hushåll önskar l:a eller 15 okt.
plats i god familj.
Kan äf­ ven biträda med skrifgöromål.
Svar till » FI.
W. », Iduns exp.
f. v. b 18 q ÅRS FLICKA med af gångs betyg från 8 kl. läroverk önskar 1 okt.
plats i godt hem för att undervisa barn och vara husmodern behjälplig.
Svar till » S.
W. » Iduns exp.
f. v. b.
BÄTTRE landtbrukaredotter önskar plats i finare familj.
Har förut innehaft husplats.
Goda betyg fin­ nas.
Svar inom åtta dagar till » H.
J. », Flo by p. r.
FLICKA med realskolexameri, lb är, önskar plats i familj, halst på lan­ det, att läsa mid barn o. &lt;ielt.
i lättare sysslor.
Svar tili » Omedel­ bart » Svenska Telegrambyrån, Göte- borg.
17 ÅRS FLICK A^ med 1 års praktik och 1 års hushållsskolekurs önskar omkring 1 november plats i liten familj helst i Göteborg, att under god husmoders ledning utföra hem­ mets sysslor.
Familjemedlem.
Svar till Littorins Hushållsskola, Stora Hof.
BILDAD, äldre flicka söker plats som husmoder eller sällskap, kun­ nig och van.
Svar till » L.
L. » Iduns exp.
f. v. b.
30-ÅRIG FLICKA, hushållsvan samt kunnig i sömnad, handarbeten och något vålnad, söker plats i familj eller där husmor saknas.
Svar till » S.
N. », Iduns exp.
f. v. b.
UNG FLICKA, som ämnar genomgå fackskolan, önskar plats i familj, ' antingen å större egendom eller ock att med hjälp sköta mindre hushjåll.
Svar märkt » Familjemedlem », Nor- diska Annonsbyrån, Göteborg.
24-ÅRIG barnkär småländska, önskar plats som husmors hjälpreda.
Kun­ nig i enkel matl.
sömn.
och handarb.
Svar till » Nyttig Familjemedlem », Ek­ sjö p. r.
BÄTTRE FLICKA som genomgått hushållsskola, kunnig i varjehanda göromål, önskar plats som husmo­ ders hjälp och sällskap.
Event, äf­ ven skrifgöromål eller läxläsning med barn.
Svar till » Musikalisk 23 », Hästholmen p. r.
ENKEL bättre flicka, som genom­ gått en termin vid slöjdsem.
samt slöjd och hushållsskola önskar plats hos ensam dam eller liten fam.
Tacksam för svar till » Familjemed­ lem, 23 år », Iduns exp.
f. v. b.
SJUKSKÖTERSKA, 32 år, önskar lindrig privat sjukvård i vinter, för äldre herre eller dam, om möjligt ej vakning, på grund af föregående sjukdom.
Är kunnig i sömnad, och villig hjälpa till med litet af hvarje.
Små löneanspråk.
Tacksam för svar till » M.
J. » Iduns exp.
f. v. b. spec, från Sällskapet Barnavård, an­ skaffas af Stockholms Stads Arbets­ förmedling, Regeringsg.
107, Riks- o. Allm.
til.
4-047.
Kl. 9 f. m. — &lt;t e. m.
(lörd.
9 — 2).
Obs.!
Särskild a v d e l n i n g f ör b a r n s k ö t e r ­ s k o r!
S am a r b e t e m e d s ä l l ­ skapet Barnavård '!
UNG FLICKA önskar plats i bildad famil] såsom hushållsfr.
Är utom i hushåll äfven kunnig i sjukvård, trädgårdsskötsel och sömnad.
Tacks, för svar till » Enkel och plikttrogen » Iduns exp.
f. v. b.
BILDAD förlofvad flicka som ön­ skar lära hushåll, vill snarast möj­ ligt få plats i någon god familj.
Svar till » Praktisk », Iduns exp.
ELEMENTARBILDAD flicka, som ge­ nomgått husmodersskola önskar plats att sköta hushållet hos ensam dam eller såsom hjälp och sällskap i fa­ milj. Svar till » Västgötska », Iduns exp.
f. v. b.
2 ST. ËXAM.
barnsköterskor från Hvita Koiset med Bästa betyg, vil­ liga och plikttrogna, önskar plats från den 1 nov.
hälst tillsammans event, var för sig, till gods eller herrgård, den ena musikalisk.
Svar till » 2 E » Iduns exp.
f. v. b. KINDERGARTENLÄRARINNA med utmärkta betyg önskar plats å barn­ hem, barnsjukhus eller barnkrubba, ev. i familj.
Tacksam för svar till » Barnkär » S. Gumselii Annonsbyrå, Malmö.
ENSAMSTÅENDE flicka önskar plats i troende enkelt men godt hem som husmors hjälp eller där husmor sak­ nas.
Helst i Örebro eller dess när­ het-.
Eget rum önskas, likaså hjälp med grofsysslor, om jungfru ej fin­ nes.
Svar till » 32 år » Iduns exp.
TROENDE FLICKA, van vid sin­ nessjukvård önskar sköta nervsjuk dam eller herre.
Svar till » Allvar- Engelbrekts Förm.-Byrå, lig », Iduns exp.
f. v. b.
R.
17181.
A. tel. 24112.
Valhallavägen 115,11.
2 ENKLA bättre flickor önska som kamrater plats i höst i fin familj.
Ansk.
Värdinnor, Lärarinnor, Säll­ Äro kunniga i handarbeten, linne- skaps-, Hushålls- och Barnfröknar och klädningssömnad samt skrifgöro­ samt bättre- tjänarinnor.
mål.
År o villiga deltaga i alla inom Landtbrukaredotter ett hus förekommande göromål.
Svar önskar plats (helst i Göteborg eller till » Platssökande 1917 », Kalmar p. r.
Västerg.)
är kunnig i en kl. matl.
BÄTTRE FLICKA önskar plats i fa- bakn., sömnad.
Betyg finnes.
Svar familj _ som sällskap och för att del­ till » November » Iduns exp.
taga i alla förekommande göromål.
På lön fästes mindre afseende, vill anses som familjemedlem.
Svar som genomgått folkhögskola Önskar emotses tacksamt till » Arbetslust », mot fritt vivre plats i familj att hjälpa till med husliga sysslor.
Är Landskrona p. r. äfven villig hjälpa till mea läx­ UNDERVISNINGSVAN, ung flicka läsning och skrifgöromål.
Svar till med realskoleexamen önskar plats att Annonskontoret läsa med barn samt hjälpa till med » Familjemedlem », Svea, Norrköping, f. v. b. lättare sysslor inom hemmet.
Svar snarast till » 20-årig Värmländska », Ung, bildad flicka, Rottnesund p. r. praktisk, villig och med behagligt PLATS ÖNSKAS som husförestånda­ väsen önskar från 1: sta okt.
eller rinna.
Mångårig erfarenhet i ett från l:sta nov.
plats såsom husmo­ finare hems skötande; har i nära 10 ders hjälp i godt hem på landet.
år varit vid ett större landthushåll.
Har deltagit i alla inom ett _ hem Svar till » God plats 1917 », Iduns förekommande sysslor, men är äfven exp.
f. v. b. kompetent att hjälpa barn intill 12 EN BILDAD, musikalisk, medelålders år med läxläsning eller att läsa högt Familjemedlem.
Fritt enka söker plats som hjälp och säll­ för äldre.
skap åt äldre dam eller herre.
Event, vivre.
Svar till » A.
P-. » Allm.
Tid­ värdinnepl.
Fina ref. Svar till » Snart » ningskontoret, Sthlm.
Närmare upp­ lysningar pr rikstel.
Djursholm 19.
Linköping p. r.
Ung flicka ARSLOTT V PLATS som sällskap och hjälp söker 22-årig exam, sjukgymnast, elemen­ tar bildad, musikalisk, van vid sjuk­ vård,.
genomgått för b.
sjukvårdsk., hemma i manieur, pedicure och an- sikts behandling.
Svar till: » Norr­ ländska », Iduns exp.
Att för _sta tvätt önskar ordentlig flicka med bra te- tyg.
Vana i maskintvätt, mangling och glansstrykning.
Tacksam för svar till I. Rosengren, Serafimerla- sarettet, .Stockholm.
Anspråkslös flicka, som till våren ämnar söka på semi­ nariet önskar för vintern plats hos lärarinna eller ensam dam.
Är kun­ nig i husliga sysslor.
Svar til] » Energisk », Iduns exp.
f. v. b.
~ f ' 19-års flieka, ordentlig och med ordningsinne, ön­ skar plats till familj, där jungfru finnes, för att deltaga i allt hvad till ett hem hör.
Gärna där skrif- och räknegöromål förefinnes.
Tack­ sam för svar är » Något musikalisk », Bollnäjs p. r.
Sköterska, ung, gladl.
önskar privatvård.
Sv.
till » Plikttrogen », Maria Annonskontor, Hornsgatan 116, Stockholm.
Barnsköterskor, ex. och andra söka plats.
Palmquist C:o Stockholm Rikstel.
107 42.
Ung tyska, intelligent, m. h.
läroverksbildn., ön­ skar 15 okt.
anst.
helst i Sthlm som sällskap och lärarinna i tyska för större barn.
Uppl.
g. öfverste Trönnberg, Danderydsg.
8 II.
Sthlm.
Musikalisk flicka 17 år med realskoleexamen önskar plats.
Svar till » G.
ö. », Iduns exp.
Husföreståndarinna mot tritt vivre.
JMedelåld.
prästänka önskar plats där husmor saknas och jungfru fin­ nes.
Kompetent att sköta och vårda ett hem.
Sparsam, praktisk, ej rädd för arbete.
Svar till » Husmor », Iduns exp.
f. v. b.
En 25 - årig flicka, enkel och anspråkslös, önskar komma till herrg.
i Sörmland el.
annat trefl.
hem som husj., fullt sykunn.
1 nov.
el.
senare.
Svar till 25 år, Långg.
61, Hudiksvall.
önskar komma i fint hem, där till­ fälle gifves att under skicklig hus­ moders ledning deltaga i ett hems skötande.
Något kunnig.
Svar till » Verklig hjälp och sällskap », Mjölby P. r. INACKORDERINGAR FOR EN TIDS hvila ock stillhet på landet gifves tillfälle uti präst­ gård (Vesterg.).
Svar till » Godt hem », Iduns exp.
f. v. b. Observera / En medelålders flicka önskar in­ ackordering helst hos ensam human dam ell ermindre familj, är kunnig i sömnad, matlagning samt litet af af hvarje och är villig deltaga däri.
Svar af vaktas snarast till » H.
L. », Iduns exp.
f. v. b.
Doktorinnan tfuma Eriksson » Hvltohem, beläget 15 min.
skogsväg från Ar­ vika.
Adr.
Högåsen, Arvika.
Bröst- klena mottagas ej.
Fullständig utstyrsel - » • for hemgifter.
Färdigsydl dam- och baml ime.
Egen syaielier.
Profver sändas på begäran.
A.
C. CtcnnuisU San, Malmö.
Rikt l IS.
Pris pr lott kr.
2:10 Lotteriet anordnas Mil förmå n för föreningen " Kvinnorna och landei ".
Lotteriets kontrollant: Revisorn i Kungl.
Lotsstyre lsen Rob.
Söderholm.
Lotteriets föreståndare: Ernst Norée.
Ett presentkort på lifsmedel.
.
4.000 kr.
En skånsk bondgård 12.000 kr.
vackert belägen med härlig utsikt öfver Finjasjön, om­ fattande 25 tnld åker, lätt sand mylla i gammal kul­ tur.
15 tnld skogsmark med skog till hus behof och ett synnerligen vackert ekbestånd.
Därjämte grustag, _ som ger icke obetydlig extra inkomst.
Boningshuset inne­ håller 3 stora, vackra rum, kök och källare.
Ladu- tgåra och loge i stora och rymliga byggnader.
Ma­ terialbod och vagnsbod i särskild byggnad.
Till vin­ sten hör nya, lösa inventarier, för 1,000 kr.
En villa i Stockholm 11.000 kr.
11.000 kr.
eller efter vinnarens fria val En villa i Göteborg 1 Lotteriet gäldar till ett belopp af 11,000 kr.
bygg­ nadskostnaderna för en villabyggnad efter fria val på något af villaområdena Äppelviken eller Mörby i Stocka helm eller Bagaregården i - Göteborg.
HU F VU D VINSTER: En vedskog vid Mälaren.
.
.
.
5.000 kr.
Vedskogen består af 20 tnld skogsmark å Marie­ freds stads södra skogsområde med strandtomt vid Mä­ laren, bevuxen med 3,100 barrträd och 950 löfträd.
Området är synnerligen lämpligt till styckning i villa­ tomter.
En matsalsmöbel efter Gripsholmsmodell 4 ?.200 kr.
Ett presentkort på Nord.
komp.
4.000 kr, - 631 - att före den 1 Jan.
1920 valfritt uttagas på följande platser ho s här n edan f örtecknade fi rmor: Stock­ holm: Sthlms Slakteri A.
B., A.
G. Bergfalk &amp;.
C: o. Konsumtionsföreningen Stockholm; Göteborg: Helan­ der &amp; C: o., H ulda Sköldberg, A. von Reis; M a l m ö: Fredr.
Nyström, B.
Aug.
Nilsson; Norrköping: Aug.
Eriksson &amp; C: o., Erik Olsson, A.-B.
Pettersson &amp; Jonsson.
Dessutom ett mycket stort antal andra, särdeles vär­ defulla vinster, hvaraf en del utställas i lotteriets utställningslokal, Kungsgatan 2, Stockholm.
OBS.
!
Dragning så snart lotterna slutsålts, dock senast den 31 Dec.
1917.
Lotter à kr.
2:10 säljas hos de vanliga kollektörerna, samt kunna rekvireras utan förskottslikvid helst à hrefkort, under adress Försvarslotteriet, (Stockholm 5 " då 35 öre till porto och dragningslista tillkommer.
Ç£ * ' " jL Doktor Heüman aoüoonoPDDnoDnDDaononnnDDDnDDOönDöDODnnnDonDDöDanDODDOonDonanoaDoonoDnDDOoDöDDDööDöt Kungsportspl.
2, Göteborg.
Tel. 15 46.
- Elektrisk behandling (för nervsjukdomar och reumatiska åkommor).
;:: =:2s::s:ni: » nH:^nssÄS£ssn5 GRUNDAD 1910 Qymaastikdirektörsexamen 19 — 21 REGERINGSGATAN 1 9-21 aflägges efter 2-å,rig kurs af kvinnr liga elever vid STOCKHOLM • Ny kurs börjar den 14 sept, l ' rosp.
gen.
Kapten J. Thulin, LUND.
Göteborgs Gymnastiska Institut I Fullständigaste ettåriga kurs i i w S inreg.
varumärke E ALLM.
TEL EFON 5190 RIKSTELEFON 14108 Lektioner i Linne sömnad, Siven 6lusai&gt; f unde&gt; » A / o / ai * f sftjowtov oclk bavnMBLclai » Elever mottagas dagligen 15 sept — lo dec., * 10 jan. — 10 juni.
Karin Egnér.
^ Nästa årskurs börjar i Sept.
| R.
T.
35 30.
Begär utförligt prospekt!
Sibyllegatan 36.
Stockholm.
A.
T.
210 0 Âby Privata Laiidthushållssltola kurs i » assays och sjukgymnastik Begär prosepkt I Stockholm.
:: Holländare gatan 3. öfnmgar â Kongl.
Gymn.
Centralinstitutet (Hamngatan 19).
Tisdags- och Fredags-afdelningen börjar Fredagen den 5 okt.
kl. Beerär prospekt!
8,15 — $ e. m. Ledarinna Fr. D. Torslow.
Anmälningar mottagas å nämnda tider och dagar.
Till mindre be annaavtrailt oöfvertraff ligt och ClllldCAll dlvl oskadligt hårfärg- medlade utlånar Sällskapet kostnadsfritt gymnastikdräkter.
i alla nyanser.
Pris Kr.
Terminsafgift Is —.
STYRELSEN.
H 7: ningsmedel CO Porto.
Diskret försändelse.
H Franska 1- porto.
Parfymmagasinet, Hofleverantör 21 Drottninggatan, Stockholm.
För hemväfning intresserade.
Väfmästare Ivar Nilsson, Säter, gif- ver kurs uti mönsteruttagning med därtill hörande ämnen.
Undervisnin­ gen sker pr korrespondens och har pågått sedan ett år och vunnit er­ kännande.
; Ölans åt 1 ELSA Lärarinna R OOOOOOOO OOOOQOOOQQQ «aoaoooooaoectooasaoeseoA O OOOO OOOOOOOO ©OOOOOOOO O OMO#e Beridarebansgatan 17, uôqmrtia iiumiiiiiii bepröfvade symaskiner utmärka sig alltid iör lätt gång, hållbarhet märke, och stor hastighet.
Svenskt fabrikat.
Förmånliga a / betalningsvillkor.
för skydd mot mal och damm.
•Säljes i hvarje välsorterad a ffär sa mt 1 parti h os JOHN B LOMBERG &amp; C:o A.
B. Jjryma&amp;kitter STOCKHOLM.
TELEFONER: ALLM.
SJ 3, RIKS 12 01 &amp; 1202.
55 55 Kungsgatan jHalil!
FônâljDisss-Mapno.
[Knagsgatai Kontoret 21 66.
GÖTEBORG.
Butiken 11 31.
••••••iiiiiiiiiiiiiiii Rikhaltigt urval af Damast- ocb i DrillMatjfir.
- Linne- Laif an «Urft.
i och Percalcr.
: BoUtervar.
: Bom ul IsartHclar.
Handdukar.
I Mattcåacar.
Lavwcrar fullständiga Mangelduk.
!
Linne uppsättning-ar Badkapptw.
I för Hotell Restaurationer, Hvtta o. kulörta 2 Bomullrtyf.r: SJnkhufl, Bftdhas, Ångbåtar och Privativem samt Brudntstyralar.
Våra små " slitvargar " 99 BMRNGMRDEROBEN Illustrerad, tidning för barnkläders för- färdigande.
Dubbelsidig mönsterbilaga gratis till hvarje nummer.
Prenumeration verkställes å närmaste post- anstalt eller bokhandel.
Priset är: för 1 / î år Kr.
1:60, kvartal 90 öre.
AO°®00 300000000000000000000000 LAIT DE ROSE Hudyårdens IDrottning -.
1 j B rodarlar.
j to!
Spetsar.
; F årdlfsydda damundcrklldar, • B Day- och natt-; skjortor, hvtta o. kuISrta | skjortor.
: Ny sång till piano: PREAUMERERH JVU GEJVXST PA A-l- 1 Norrlandsgatan 13, Stockholm.
3 Allm.
tel. 9815.
Uudervisning jl k onstbroderi, knypp- ling, kläd- och linnesöm samt barn­ kläder från 5 okt.
1917.
Prospekt på begäran.
E Birgitta-Skolan (patent) Iduns Expedition, Stockholm.
TEXTIL- D Elisabeth M.
G la n tzherg.
behöfva nya kläder.
3iver utan.
besvär, en Oaooooooooneo " ALTimiN " &gt; NACELPVLVE« N 6:TE UPPLAGAN UTKOMMEN PRIS KR.
6: - Dräktpåsen utarbetas af skicklig astrolog.
Upp- gif födelsedag och år, födelseort, namn och fullständig adress samt bifoga 30 öre i frimärken.
Åbe­ ropa denna tidning.
Astrolog Vilh.
Leidner, Strömgatan 10, Kalmar.
stop roll att uppträda med vaefera oeh blarÅd rtaglap.
A IDUNS KOKBOK För hösten!
Levnadstolkningar Bet spelar en L börjar i September sin 15:de termin i klädsömnad, linnesöm, barn­ förstklassigt och alltid väl belagt, kan nu genast få öfvertagas af sjuk­ kläder, konstbroderi, knyppling etc. Praktisk och teoretisk kurs i väfning.
Betyg efter genomgångna syster elier praktisk, huslig dam.
Prima läkareref.
En verkligt god ärlig nettoinkomst torde kunna påräknas.
Svar för vidare upplysningar fullständ ga kurser.
3 fri elevplatser.
till » God och lönande verksamhet » Iduns exp.
f. v. b.
Anmälningar till hösttermin emmottages skriftligen eller i skolans lokaler.
Prospekt på begäran.
Riks 180 63.
Allm.
4148.
Elever sy eget arbete.
Vidare upp­ lysningar meddelas Östermalmsgatan 31, 2 tr. Allm.
tel. O. ^4331.
Augusta Regnänder.
Missprydande H åruäxf Y I ALLA HEM1 Sjukhem i Stockholm, Undervisning 1 i Linnesömnad.
utrotas med Trianonpasta utan efterlämnande af märken eller rodnad i huden.
Absolut ofar­ ligt, luktfr.
medel — icke pul­ ver.
Bättre än elektrolytisk beh.
Anv.
dagl.
m. osviklig framgång i min praktik för skönhetsvård vid behandling såväl i ansiktet som å kroppen.
Pris 5 kr.
Till landsort, mot postförskott utan ang. ai inneh.
Maria En­ quist, Institut för ^ Skön hets­ vård o. Plastiska Operationer.
Biblioteksgat.
6 — 8, Sthlm.
R.
160 68.
A.
226 62.
J K O UMBÄRLIG Kvinnliga Gymnastik-Sällskapets Biblioteksgatan 18 ipaket.
Y Direktör Erik Hellström, Lantmannaskolan Strängnäs.
MASSAGE- ft GYMNASTIK-INSTITUT Pri® Kr.
2.50, 3. — och 4.
M STRÄNGNÄS För bildade flickor börjar 4- mån.
kurs i medio af oktober.
Praktisk och teoretisk undervisning i till ett lanthushåll hö­ rande ämnen, ävensom mjölkhan tering, beredning af hushållssmör, höns och trädgårdsskötsel, djurvård m. m.
Friskt läge, moderata avgifter, fackutbildad, skicklig föreståndarinna och goda lärarekraf­ ter.
Upplysningar genom Rurs I massage otb Sjukgymnastik STOCKHOLMS ennapulver M n••••••••••••••DDaönDDoaDnooDOüDoaQODönnDDDnDoaoanaoDDDDDaoDünDnDnaDDDDnnnonoaDnooo c jukgymnastik och Massage Doktor 1.
Kjellbergs Förnämsta läroanstalt för kvinnligt handarbete.
Undervisning i: Klädsömnad, Fransk linnesöm, Barnkläder, Konstbroderi, Spets­ söm, Filet ancien, Monteringar m. m.
I äkta Bryssel och Franska spetsar, knypplade och sydda, meddelas fr. o. m. höstterminen undervisning aî inlörskrifven diplomerad belgisk lärarinna.
Föreläsningar: Comtesse G. och Fröken Elisabeth Thorman.
Anmälningar dagligen 10 — 5.
Höstterminen börjar den 15 septem­ ber.
6 f riplatser.
Prospekt på begäran.
Beställningsafdelningen: Spécialité: Franskt Lingerie.
Broderier och spetsar i stort urval.
S™ BIRGITTASKOLAN IH m Moderslängtan Gynna Iduns Annonsörerl af N. O. Sjödin Pris 60 öre - f porto.
Sändes mot postförskott från Sjödins M usikförlag, F agerviksverken.
fH m |j§ g jjj !TlaRning PHPJ&amp;M1 ' PASnUERM skänka lindring och bof wö hots och j^-^JOT&amp;äåivXTmcr med ÎJÏ.
Zadig.s Barßerin en njutning iidsBesparande WALLMARK, i S:ta Birgittaskolan 1911 — 1917.
Adr.
till 1 okt.
: Haga, Sthlm 3.
Allm tel. 4415.
Riks.
11520.
Borttager alla rynkor.
Gifver den vackraste teint, gör huden mjuk och ÎÏI.
Zadig, TTlafmö.
Idun utgifves denna vecka bländande hvit.
Erhålles hos alla l:sta klass Parfymeri-, Drog- och i A ocb B. Coiffyraffärer.
Pris pr Fl.
Kr.
4.50.
— Engros D epot M adsen &amp; Wi » el, K öpenhamn.
7i.
771.
Konungens Tiof fever anför.
- 63 ?.
- Wilhelmssons Bofcfr.
A.-B., Stockholm 1917.
