# ID: svediakorp-per2276
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,876
# sentences: 1,576
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


LOSNUMMER: 15 ORE.
N:R 2ö (1591) A.
30:DE ÅRG.
UPPLAGA A 1 ILLUSTRERADj TIDNING] FÖR KVIN NAN M OCH-HEMMET HUFVUOREDAKTOR: SÖNDAGEN DEN ft JULI 1917.
ERNST HÖGMAN.
FRITHIOF HELLBERG RED.-SEKRETERARE: ELISABETH KREY-LANGE.
Tios Säter sdö fer ocß jäntor.
Tïlin nen från 72or g es 3ätersd af af Tief ge Sand Berg.
FÖRSTA KAPITLET af denna reseskildring återfinnes i Idun num­ mer 23.
Här följer den andra och sista berättelsen om den angenäma resan i nå­ gra af Norges vackraste och af oss sv enskar föga kända nejder.
SÀ EN FÖLJANDE sommar gjorde vi ånyo en tripp till Sätersdalen, drogo förbi gamla väl­ kända ställen till Ose, och skjutsades till det ensliga och vackra Granheim, som vi denna gång valde till vårt sommarhem.
Äfven här funno vi ett irefligt värdfolk.
Både mor och dotter voro klädda i den måleriska nationaldräk- ten.
Några svenskar ha­ de aldrig hittat dit förut.
Här gjordes utflykter till den närliggande S e m e - dalen.
Vi följde med ett par döler och en jänta med häst upp till fäbodvallarne.
Jag skulle gärna velat stanna där litet längre och legat i fäbodarne, ty höet var så mjukt och det doftade så skönt, men en utflykt från Granheim till Gauk- heihytten, med ypperliga fiskevatten och jaktmar­ ker, mycket eftersökt af sportsmän, lockade ock­ så hågen.
Från landsvägen ob­ serverades en uthugg- ning på fjällsidan, som utgör gräns mellan Byg- lands och Valle präst- gäll.
Här, som annorstä­ des i Norden, kunde na­ turligtvis ej grannarna samsas om den s. k. gär- desgården — gränsen.
Och det skulle proces­ sas.
Men en finurlig finsk spåkäring tillkalla­ des och hon tyckte, som sanningen var, att det ej var mycket att bråka om.
Hon struntade i böndernas process och föreslog bara helt enkelt att leda en ström öfver liden, och där den sprang fram, där skulle gränsen gå.
Jaha, det gingo dö- lerna inpå.
Och glade­ ligen gick käringen upp på fjällryggen, där hon satte sig ned ... och si, en vattenådra uppsprang och ringlade sig sakteli- gen ned i dalenom ... Och efter denna vatten­ strimma upphöggs grän­ sen omedelbart och frid och fröjd ha sedan rådt mellan prästgällen!
Jaha, så har själfva länsman Haugå, den stora spjuf- vern, berättat historien för mig och då måste den vara riktigt sann.
— Tänk om gränstvister i S verige kunde lösas li­ ka lätt?!
Nära Granheim ligger T v e i t s ' nya vackra kyrka och kyrkogård, med älfven brusande ne­ danför och höga fjäll på båda sidor.
Det är rätt underligt att studera grafskrifterna, hvilka mest voro präntade på taktegelpannor.
T. ex. " Her kviler Sven Gun­ narson Ose.
Kvil i fred.
Sält er minne efter deg ".
Eller: " Anne Torsdafter livslevand föt 1894 " o. s. v. Ja, i det ensliga Gran­ heim ku nde jag nog stan­ nat något längre, om ej — älfven torkat ut, så att jag knappast kunde få ett bad under de heta sommardagarne.
Och utan vatten verkar Sä- SÄTERSISNTA.
Efter en oljemålning af Carl Sundt-Hansen.
H o l g e r D r a c h m a n n, som år 1894 smidi " Völund smed " där.
Han besjunger Säters­ dalen och sin värdinna sålunda: lersdalen i hög grad beklämmande på eri skåning, så jag formligen längtade till vid are vyer och öppnare vatten.
— * Min t redje sommarvistelse i S ätersdalen augusti 1915 h ade jag beslutat tillbringa i de nordligaste bygderna Valle eller Bykle, eller resa så långt vägen räckte!
" Kosta hvad det ville .. Steget skulle tagas fullt ut o ch jag skulle ej stanna på halfva vägen, som de fö­ regående åren!
Alltså anlände jag till Ose brygga en regn- diger eftermiddag i bö rjan af augusti och be­ slöt samma dag taga skjuts i karriol till Bedsteland.
Dit kom jag också midt i natten, tämligen ruggig och hungrig.
Men den snälla, barfota och lätt klädda värdin­ nan öppnade.
Där blef ljus tändt i hast och en aftonmåltid med påbredda tjocka smör­ gåsar på svart surt bröd och mjölk uppdu­ kades.
En god bädd tillreddes i gafvelmm- met på vinden, och jag sof så innerligen godt.
Den syn, som utbredde sig från Bedsteland den rentvagna morgonen var bedårande vacker.
Till vä nster rann vår gamla bekan­ ta Otterälf, bred och forsande, i förgrunden uppsteg det mäktiga Raftfjället, som d e 1- v i s var solbelyst, men under toppen seg­ lade långa strimmor af moln, och till höger brusade en fors från fjället alldeles hufvud- stupa ned i älfven.
På bilden, sid. 444, ses en del af fjället.
En stege är rest till gaf- velrummet där jag låg.
Men den hade jag icke rest!
Ty jag gick upp till rumm et köks­ vägen.
Troligen hade en jänta legat där förut och någon yngling gått genaste vägen dit på stegen ... Världen är sig tämligen lik hvar man kommer.
Men nu är den nya skjutsen i ordning och i d et vackraste väder kuska vi iväg till Valle, hufvudbygden i Sätersdalen '.
På färden dit passerades många vackra bergpartier, såsom Andenapi vid Hyllesfads kyrka.
Vid Upp­ stad går vägen öfver Otterälfven, som den sedan följer troget på höger sida ända upp till Bykle.
Vid Hallandsforsen måste man ovillkorligen bese de många flera meter djupa och fini slipade jättegrytorna.
Snart vidgar dalen sig på ömse sidor om älfven och det vida vackra Valle uppen­ barar sig som ett enda bredt, solljust leende.
Vida ängar och åkrar och vackra gårdar med oftast gamla stabburar från 1600-talet ligga tätt.
Bygden är belägen på samma bredd­ grad som Stockholm, men 307 meter öfver hafvet.
De kringliggande bergen äro öfver 1,000 m eter högre.
Kyrkan och prästgården skymta fram och snart äfven mitt blifvande Lyse Jenter, hvide Särker, Sus of Fos og Sang av Elv, lukte Fjelde, åbne Hjärter, og et Folk, som digter setv; det er Sätersdalens Märke, dybt og grejt som Folkets Sind; -- gid den Dal forskånet blive for Poeter, som skal skrive i hver Annas " Bog " sig ind!
Och den i hela Norden bekante professor Vilhelm Andersen i Köpenhamn skrif- ver 1906: Der er herligt at cykle mellem Bygland og Bykle.
Det er venligt at falde til Hvile i Valle.
På Viken hos Anna smager Fladbröd som Manna.
Der er Sommerild på Pejsen, det blir hjemligt på Rejsen.
Valle kyrka.
Af mera bemärkta svenskar, som besökt Valle och Sätersdalen, kunna nämnas d:r Artur Hazelius, som redan år 1875 hemfört en mängd vackra förvärf därifrån, bl.
a. en synnerligen vacker samling af sni­ dade och målade dryckeskärl, hvilka finnas utställda i Nordiska museets norska afdel- ning; professor Richard Steffen, som sommaren 1890 upptecknade ett tusental " Stev " därifrån, mest från turisthytten vid Store Björnevand i Va lle socken; dr D a v i d Bergström med fru år 1904.
Under min vistelse på Vallarheim bodde professor M a- rius Hœgstad i Kristiania där, en myc­ ket treflig och munter herre och ifrig mål­ man, som det var ett stort nöje att känna li­ tet närmare på pulsen.
* Bilden här intill vi­ sar Anna Björnarå på Vallarheim, där hon står vid brunnen, som en annan Rebecka.
Sä­ kerligen var jag en af hennes törstigaste kameler ... Med kyrkan i byn är det till det yttre in­ genting bevändt, men hon äger en dyrbar klenod, en altartafla af stor skönhet och stort konstvärde: nedtagningen från korset, i Stockholm sommaren 1903.
Det dröjde ej länge förrän jag var hemmastadd.
Och det har visst de flesta turister varit, som stannat där någon tid, ty de ha lämnat skriftliga in­ tyg härpå både på vers och prosa.
Jag vill endast nämna några mera märkliga, såsom * Ja, om " målets " landvinningar i Sätersdalen kunde vara åtskilligt att säga.
Det är sedan år 1906 infö rdi i alla skolorna i Bygland (där äfven predikas af pastor Årtun i fyra af kyrkorna) samt i några af Valle och Bykle skolor.
Norska mål­ tidningar och tidskrifter läsas öfverallt.
Anna Björnarå vid brunnen i Vallarheim.
sommarhem: V a 11 a r h e i m, j ett passande namn och hem för en sådan gammal vallare­ man som undertecknad.
Vi välkomnas af värdinnan fröken Anna Björnarå, som befanns vara en gammal bekant från det norska danslaget, som besökte Skansen Artisten Lars Osas hem Björnhov i Valle.
Prenumerationspris: Vanl.
upplaga Helt ir Kr.
7.50 Halft år » 3.90 Kvartal » 2. — Månad &gt; 0.S0 j Idyll från Bygland.
ldoflS byrå OCh e xpedition, Mäster,^uSisg^tan 45 Praktupplagan: j Redaktionen Riks 16 46.
Allm.
98 03.
Helt år Kr.
9.50 | Kl. 1&amp;-4.
Halft år » 5. — • R e d. Höeman: Riks 86 60.
Allm.
4 82.
Kvartal » 2.50 | Kl. 11 — 1.
Månad » 0.90; Verkst direktören kl. 11 — Expeditionen: Riks 1646.
Allm.
il 47.
Kl. 9-5.
Annonskontoret: Riks 1646.
Allm.il47 KU 9 - 5.
Rik » 8 * 59.
Altan.
43 04.
Annonspris: Pr millimeter 30 ö re efter text.
35 öre å textsida.
20 * 1 • förhöjning för sär sk. begärd plats.
enkel spalt; Utländska annonser: 35 ö re efter text.
40 öre å textsida.
20 * | * förh.
för särsk.
begärd platt.
På väg till kyrkan.
original af florentisk mästare, Federicco Baroccio.
En inskription tillkännagiver, att taflan skänkts till kyrkan år 1670 af en lag­ man Lauritz Anderson, men hvar han kom­ mit öfve r den är ännu en gåta.
Troligen nå­ got krigsbyte.
Det var en norsk målare Olav Isaachsen, som upptäckte det signerade ut­ kastet till taflan i Louvregalleriet och där­ med konstaterade Valletaflans äkthet.
Del uppgifves att " kustoden " vid den kungl.
må­ lerisamlingen i Köpenhamn värderat taflan till flera tusen kronor.
Det hedrar de goda dölerna att de icke sålt den.
Så det är nog icke värdt ait herrar Granberg och Blomberg sticka dit ... I prästgården bekanta vi oss med pas­ tor Àppolonius Liljedahl, en son till d en be­ kante stortingsmannen, och följde med ho­ nom om söndagarne till a ngränsande kyrkor.
Hvilket icke hindrar att jag går till dansba­ nan vid den stämningsfulla Hallandsforsen på söndagskvällarne och ser på Sätersda­ lens egendomliga dans " gangar ", som ännu dansas lika troget som för århundraden till­ baka.
Det var en mycket egendomlig syn i denna trollska omgifning, omöjlig att be- skrifva.
Bilden talar bättre.
Musiken till gangar ännu bättre, men den skulle bli för lång att här återgifva.
Den låter mycket egendomlig, nästan som ett ideligt surrande af en broms i en Iräkanna ...
Den röda trå­ den — m elodien — är ej lätt att få fatt på.
Naturligtvis skall sådan norsk folkmusik en­ dast spelas på fiol o ch hälst på Hardanger- fela med sina ljudande bisträngar.
Men an­ dra söndagskvällen hade anländt en spel­ På Säiern.
Sarvsforsen man med " piglock " (dragspel) — å, Gud, sig förbarme!
— Så det lät med brumbas och skrällande toner!
En förfärlig olycka hade då lätt kunnat inträffa!
Jag blef nämligen a r g och tänkte en minut p å att ta piglocket och slänga del i någon af Hatlandsforsens 8 à 10 meter djupa jättegrytor ...
Men då hade jag nog själf fått följa efter och denna sköna epistel blifvit oskrifven.
En af dessa Sä- tersdalslåtar, benämnd.
" Sâvelieç ", sades vara så vild och gnistrande, att fromma Sä- tersdöler icke tordes höra den af fruktan för att frestelsen till dans skulle bli dem öfver- mäktig.
Tyvärr fick jag ej höra den låten.
— Det var annars elt vackert, friskt och ståt­ ligt folk, alla klädda i dalens gamla dräkt.
Jäntorna förde sig så sirligt och nätt och gut- terna gjorde stundom ett kast så det hven i luften, och satte de järnskodda klackarna i marken, så det gnistrade för ögonen.
Följande dag var tiden inne att besöka byg­ dens närmaste sätrar i S tafdalen.
Hvad jag hade där attgöra?
frågar den frågvise läsaren.
Ja, det — angår, (förlåt!)
egentligen icke den frågvise läsaren ett jäd- rans dugg!!
Men för den mindre frågvisa läsarinnan kan jag nämna så tyst, att det hviskades om vid Hallandsforsen under dan­ sen, att de trefligaste jäntorna nog voro på sätrarna!
Alltså stöflade jag till " h eja " med gladt mod och en lång turiststaf i handen samt på fötterna vattentäta smorläderskän- gor.
Ät Hälsingland med alla stärksaker på en sådan tripp!
Stigen, som var upptram­ pad af både två- och fyrfotafän, var lätt att hitta, och troget följde den en glad och uppsluppen bäck, som bara gjorde kuller­ byttor utför berghällarne.
Efter en och en half timmas svettig vandring var jag uppe på bergsplatån.
Här såg man först stora Nationaldansen Gangaren dansas.
üsTuppens Zephyr | » ANDERSON Kungl.
Hofjuvelerare och Ni köper ingen annan.
i Ha Diamanter Praktkatalog gratis och franco, j L • • Stockholm och Göteborg.
:
snödrifvor i bergsskrefvoi na, • mest i de midi emot liggande fjällen, som man icke obser­ verat i dalen.
Tjohej!
där hör­ des redan en jänta " ljoma " åt mig.
Eller var det åt något an­ nat kreatur?
Och dit gick jag och " ljomade " igen.
Och där var jäntor och gummor och barn och blomma och kossor och kalfvar och får och lamm och getter och kitlingar, och snarTsatt jag midt i bland dem.
Det var vid middagstiden och alla voro mätta och .glada, — utom jag, som var förskräck­ ligt hungrig.
Men det dröjde icke länge förrän jag fick ett par smakliga " flödamada ".
* Dessa nedsköljdes med oför­ falskad mjölk, tjock som gräd­ de.
Och sedan kaffe härpå.
Dom ty ckte visst om sin svenske gäst, som så oförmodat flu­ git upp och dumpit ned midi ibland dem.
Ja, här var godt ait vara, men icke kunde jag stannat där öfver natten!
Där var för mån­ ga jäntor ...
Dom skulle gjort mos af mig och sedan ätit upp mig till sitt fla dbröd!
Och se­ dan hade inga svenskar vågat sig dit mera!
Men länge, länge låg jag på den gräsbevuxna marken och solade mig i d en höga, rena luf­ ten och trillade så småningom ned i dale n till mitt Vallarheim.
Valle har varit mycket besökt af konstnä­ rer, bl.
a. af Carl Sundt-Hansen, som här 1898 målat den präktiga Sätersdalsjän- tan.
(Se första sidan.]
Den lär enligt för­ ljudande finnas på Bergens konstmuseum och blef lyckligtvis räddad undan branden.
En annan bekant målare, Lars Osa, bördig från Hardanger, har slagit ned sina penater här i en gammal rökstuga från 1600-talet, mycket dekorativ och stämningsfull, s om han inrättat till a teljé med ljuset från ofvan.
Det är fö­ reträdesvis motiv från Sätersdalen, folket i helg och socken, som han förevigar.
Herr Osa är ej allenast färgkonstnär, ulan äfven skicklig fiolspelare på Hardangerfela, och föredrager med en viss kläm och känsla gam­ la slåtter, springdanser och Sätersdalens ur­ gamla " gangar ".
Han har hållit föredrag i städerna och bygderna om rosenmålning och fiolspelning och påvisat huruledes målar­ konst, musik, arkitektur och diktning i vår folkkultur har samma ursprung och att dessa konster varit utslag af bondens färgsinne.
Huru vi i fiolens toner med dess drillar och " kruseduller " finna igen bonderokokons ryt­ miska linjer med dess prakt och utsirningar.
* Som det skulle heta på — s kånska.
Skjutsstationen Bedsteland.
Vår lilla v ackra svenska sång­ lek " Rosor och violer " få vi nog hädanefter skrifva och sjunga så här: Lyster ungersven dansa med sin vän, — Rosor och — fioler!
— Rosorna ibland liljorna stå, Hjärtunge lilla, mej ska du få.
R o s o r o c h f i o l er!
Bykle kyrka.
Bykle turiststation.
— Nåja, detta hade man ju en ani ng om förut.
— För det mesta ha dessa konster (i No rge) varit förenade i e n och samma person, så att den skickligaste bondespelmannen oftast va­ rit den bästa rosenmålaren.
Möjligen kom­ mer herr Osa till S verige en vacker dag och håller illustrerade föredrag om " Rosenmaling og FeleSpil ", som det heter på god norska.
Vallarheim.
På vägen till Bykle, med gamle Dreng Björnarå som skjutsbonde och ciceron, på­ träffar man härliga natursce- nerier och stämningsfulla bergpartier, såsom Einangen, Björnarå, därifrån släkten med samma namn härstammar, Byklestigen, en brant fjällstig, delvis i tra ppor, som i gamla tider var den en­ da gångvägen öfver fjällen.
Nu är den mest igengrodd.
På Bykle turisfstation rasta vi; &gt;ch du ka upp vår middag tillsammans med vårt värdfolk, som doppar sitt funna fladbröd i ett stort fat med " flöde ".
En tripp gjordes sedan till den lilla kyrkan, den nordligaste i dalen, som begagnas till gudstjänst nio må­ nader om året.
Hon v ar rätt egendomligt in­ redd med läktare både vid gafvel och lång­ sida.
På den förra sitta tie unga dölerna och på långsidan jäntorna.
Nere i kyrkan de äld­ re männen till höger och kvinnorna till vän­ ster.
Kyrkan är för öfrigt rosenmålad i ga m­ la allmogemönster af en bygdekonstnär.
Högt uppe i dalsluttningen ligga några går­ dar och härifrån leder en rätt besvärlig stig till Otferälf vens största vattenfall, den 40 me­ ter höga och 3 meter breda, brant nedstör­ tande Sarvsforsen i ett mycket trångt och vildt bergpass, en natur hänförande vild och skön, och så undangö md, att den svårligen kan utnyttjas för industrien.
Gud ske lof!
Men det finns ju hundratals forsar kvar i den älfven att utnyttja i stället.
På vägen till Sarvsforsen måste man på ett ställe gå igenom en liten åkerfäppa, som äges af en 90:årig sängliggande gubbe, som förut ägt fallet och den omgifvande marken.
Hvarje turist måste till g ubben erlägga en liten tri­ but af 50 ör e.
Då han hörde att jag var svensk utbrast han: " Har vi fornermet Deres Konge? "
jag blef perplex och honom svaret skyldig, men förstod att han yrade och alluderade på gamle kung Oscar.
Men det var en rätt egendomlig situation, så här långt uppe i en af Norges mest.
undangömda fjälldalar.
Från Bykle går ytterligare en 12 kilometer lång väg till H a s 1 e m o, där den slutar, och sedan är det endast utstakade fjällstigar på Utsikt af Valle.
î i I « mlÊSBmm * • I ' ftj De tre i Ronneby på midsommaraftonen aftäckta skulpturverken af Per Hasselberg: Snödroppen, Tjusningen och Grodan.
— .7.
A. Kindblom foto.
milsvida fjällvidder och ödemarker till Sui­ dai, Lysefjord eller Telemarken.
Den sista söndagskvällen på Vallarheim hade min värdinna lofvat att anordna en folk­ vise- och " stev " - afton vid " pejsen ".
Men det blef i stället en stilla pratstund vid brasan om gamla tider tillsammans med prof. Haeg- stad, ty ungdomen svängde sig som van­ ligt vid Hallandsforsen.
' Sfev " - sjungnin~ gen är ju något säreget för Sätersda­ len, där den ännu lefver och blomstrar.
Jag hade förut fått höra åtskilliga prof af Johannes Skar, som var en mästare i den konsten, och han berättade hur ungdomen mest om lördags- och söndagskvällarne till långt in på ofta kunde sitta och sjunga sina fyrradiga stev.
Där var alltid någon som tog upp en strof, och var den igenkänd klämde alla i med fortsättningen.
Men-oftast impro­ viserades det till gamla bekanta melodier och allt möjligt mellan himmel och jord passe­ rade revy, mest ungdomens kärlekslängtan, som stundom kunde få nog så varma och per­ sonliga uttryck.
Professor R. Steffen säger också i sin inledning till s ina stev: " Här var dikten ännu en källa till glä dje, ett naiurbehof ' i den aflägsna bygdens enslighet och den långa vinterns ledsnad.
Att sjunga.visor och stev var för dessa människor lika naturligt som för oss att läsa en tidningsartikel ".
Här några prof; ett par typiska melodier i d ur och moll, till h vilka de flesta stev kunna sjungas: k-OAt) 19 - k«AW, l hju *, h 2T, j ' C.yà falt,.
^irUWj C^OAWf f a.
cJJ} ÄAM.
ßi&gt;.
ßa i A. '
(Hi it *.
C? '
&amp; if clu bds, AH rwuiAu * .. tuXU Aum IV.
Mei vän e gjente ej alli glöymer, for um eg sove, ej um eg dröymer; um natt og dag er du leike när, men bäst eg ser deg, fyst myrkt de är.
" Så gråf fios V. Når eg um kvelden i skogens skuggar i Ijose dr aumar meg gjeng o&gt;g ruggar — å kvar ein fugl, s om på greine sit, eg tykkj han sullar på namnet ditt.
DU mej u LILLA KÄRA — DU LILLA toka — så gråt hos mej — Blir det bättre såi Hvad skall jag säga dej?
Några kloka och tomma ord?
Skall du då förstå?
Ditt spröda blomlif — jag minns du smög det intill mitt hjärta som nu en vår — Det gaf sej h elt.
Var det sanning?
Ljög det?
Hvar fanns den lycka, som man för­ står?
Vår vackra vår — den är borta, kära.
Den var för m ycket af glans och doft.
Vi såg d en skimra — Vi kom den nära — -.
för jordiskt nära — och allt blef stoft.
Så år det, ser du — det allra bästa — det allra vackraste vi fått fatt det drar förbi — - det kan bara gästa vår gråa hvar dag en vår — en natt — Vår lek är slut — som en lek skall sluta — så v ackert lekt — Låt det vara slut.
Vi sluppo mästra och mäta, pruta.
Hvad allt blir fattigt som nötes ut. "
TltSjLo.
iwca " f rifZj * ' h-i /.
^ A: - 4 ': 4 &lt; * &gt;&lt; {, lo * CLL ^ III.
Â husk i hu gen, no er eg gfa ' e, mi staute gjenta ho må eg ha ' e.
Â husk i h ugen, no er eg kaut, den staute gjenta ho må eg få.
/ A.
ût&lt;t |UL c ciAjiÅA, d a- bwJJJth^ovK.
\ V^CUJUL (ùÀ-OK î Nu blir du alltid min lycka, kära, fast långt ifrån mej din väg skall gå.
Mer fjärran fjärran — mer nära nära • — Så gråt hos mej — blir det bättre så —?
NILS-MAGNUS FOLCKE.
DC foCtA / u- w \ M Sf-ut &lt; W- - 445 - VI.
På löfte gjente ho låg i ta nka, hu totte guten på heurei banka; so rais hu upp og vill släpp ho km, men då hu såg te, va de endjenting.
Med bil företogs den 41 kilometer långa nedresan till Ose i kapp med den forsande Otterälfven.
Det gick undan, skall jag säga!
Två 12) hjul sprungo under vägen, men den raske chauffören hade gett sig katten på att vi ändå skulle komma i tid till ångbåtsbryg­ gan.
Och det lyckades också.
Men dölerna, som sysslade med höbärgningen, släppte hvad de hade för händer och togo till ha ttarna och hurrade!
Och jäntorna viftade med kalla handen: Farväl, svenske vallareman!
Hälsa släkten!
På Sätersdalens vackra Sommerhjem vid Bygland njöt jag till sist några dagars hvila innan återresan till Sverige anträddes.
Här fanns all möjlig komfort, ett godt bord, pro­ menader i den utomordentligt vana och vackra sidodalen J o r d a 1 s b ö, utmed älfven af samma namn.
Här fanns allt för kroppens och själens hvila och rekreation: bad och fiske, musik, s ång, dans och flirt, om man så hafva ville och om man så hafva kunde!
Min sista middag i Sätersdalen intogs på Byg- landsfjords järnvägsrestaurang, tillsammans med min värdinna från Sommerhjemmet fru Stumpf, min gamle kapten Sveinungson från " Dölen " och prof. Heegstad med familj från Kristiania.
Svenska flaggan siåtade på bordet till är a för den svenske gästen, som nu vid sitt tredje och (förmodligen) sista af- sked från den väna dalen blef b j u d e n p å middag af restaurangens älskvärda värd­ inna.
Och så var resan all.
Revanche.
Skiss af PER EDMAN.
FRU ELSA PÀ VÄSTERGÅRD LÅG PÄ knä framför linneskåpet, halft skymd af den öppna skåpdörren.
I armfånget hade hon ett par nymanglade dukrallar och på en stol bredvid låg ännu en hög, staplade korsvis i fyrkant.
Med husmoderns varsamhet, hennes, som känner alla procedurerna från smutsbingen till linneskåpet, stack hon en efter en in på hyllorna, tydligen efter någon sorterings- princip.
— Den här duken är min, mumlade hon.
De voro hennes alla, ty de tillhörde husets linneförråd.
Men det hade de gjort redan innan hon blef husfru här, alla utom denna enda, som hon fört med sig i boet.
Därför kände hon sig såsom ägare till den duken, för de andra däremot endast såsom ett slags förvaltare.
Under förlofningstiden, d å de en dag bör­ jat tala om förlofningsdagen, hade Nils s agt till henne: Se, vänta medan du sitter och knåpar och märker duktyg och sådant, det behöfva vi inte.
Sådant finns det tillräckligt af på Västergård både för vår och våra barns tid.
Kom hit o ch se.
Han hade på knippet letat rätt på-en liten nyckel af konstsmide och öppnat den tunga dörren till det skulpterade linneskåpet.
Det lyste dunkelt hvitt inifrån skåpmörkret af oändliga serveffrafvar och dukstaplar, la­ kansrullar och örngottshögar, alla de slag af hushållslinne, som öfverhufvud taget exi­ stera.
De kokett krusiga örngottsbanden och enstaka handdukshögars höga bårder bröto välgörande af mot det tunga, gedigna hvita och släta.
Midt i ' sin instinktiva husmodersförtjusning inför denna rikedom kände fästmön ett sting af saknad.
Det var att komma och endast taga i besittning, utan att ha fått vara med om det roligaste: tillredelserna.
Och på trots mot denna tillräcklighet hade hon gått och köpt sin duk.
Den hade varit dyr, gjort ett stort hål i hennes lilla glesa flickkassa, men det fick infe hjälpas — det kvalitativa fick uppväga det kvantitativa.
Fru Elsas natur ägde ett öfvermått af im­ pulsiv, litet häftig ömhet, som räckte till ä f- ven för de döda tingen.
Hon höll t. ex. af sina röda skinntofflor, där de stucko fram under hennes säng med sina röda klackar utåt; ibland kunde hon, innan hon tog dem på fötterna, sticka händerna i dem och slälla dem på sitt knä, — hon älskade det violetta sammesbandet, hon bar om sin hals, och den smala guldlänken kring hennes arm var mera en kär följeslagare än en prydnad.
Nu lade hon kinden ned mot den glatta fina damastrullen, där mönstret skiftade i sina hvita nyanser och strök den smeksamt däremot.
— Den här duken är min.
Jag har inte själf väft den, men jag har köpt den för mina egna pengar.
Med ett smalt fint pekfinger pekade hon på monogrammet som en bevisföring, ifall någon protesterat.
— E.
H.
— Elsa Häger, sade hon halfhögt.
Alla de andra voro märkta med ett F., som betydde Francke.
Och alla hade de väfts af hennes svärmor eller svärmors svärmor eller deras pigor — i hur många led tillbaka var inte godt att veta.
Hon stack hufvudet in mellan ett par af hyllorna.
— Där lågo de, tunga, bastanta, hemväfda, alla rutiga, fast ruiningen varie­ rade, alla med en söm midtåt.
— Men den här, som hon höll i handen, var ett enda glänsande stycke, ett sidentäcke af rimfrost- blommor.
Hvarje gång det var högtid eller fest på Västergård kom det fram och breddes ut öfver det väldiga ekbordet.
På den dukades det aldrig annat än med det äkta, bladlätta porslinet och de slipade gla­ sen, och aldrig utan blommor i s ervetter och skålar.
— Ha de Nils m ånne lagt märke till de tta?
Förstod han att det gjordes på trots mot alla de förträffliga rutiga, af hvilka åtskilliga kunde täfla med denna i hvithet och glans?
Hon sj önk ihop litet m ed duken i fam n och stödde armbågarna mot en af hyllorna.
— Nils?
Â, han trodde naturligtvis att den hörde till husets linneförråd på samma sätt som alla de andra — om han ens lagt märke till den.
Om duken är rutig eller blommig, hvad kommer det öfver hufvud ta­ get en karl vid, om endast maten är i hans smak.
Det lilla lenhåriga hufvudet, som en stund lik en flitig fågelhona i bosättningsbestyr, dykt ut och in mellan hyllorna, stannade kvar därinne.
En smal solstråle lyste nyfiket hjälpsamt in i skåpet.
— Le tade fru Elsa något?
Hade någon af de rutiga dukarna kommit bort för fru för­ valtaren?
Nej.
Fru Elsa endast tänkte.
Tänkte på kvinnovis, s å, att hela världen blef ett enda stort problem.
— Det var inte bara de rutiga dukarna.
Det var allting.
På samma sätt.
Den dag hon kom till Väsfergård stod allting färdigt och tillräckligt, hennes händer och hufvud förutan, inte beredt att mottaga den nya husmodern, utan helt enkelt frukterna af fö­ regående husmödrars husflit och föriänk- samhet, gedigna inköp och anskaffningar, som skulle hålla det nuvarande herrskapet ut och än längre.
Hela huset var faktiskt komplett, det förekom fru Elsa ibland som om det hela endast var ett arf, hvilket hon genom en testamentsklausul af alla tiders Franckar i gemen blifvit tillerkänd rätt att bruka, på villkor att hålla ett argusöga på skatterna — och med bibestämmelsen att älska och lyda den nuvarande hufvudman- nen Francke och stoppa hans strumpor och ersätta hans skjortknappar.
En husmamsells­ befattning i ett stort fint hus mot fritt vivre och rundliga presenter att påräkna, familje­ medlem.
Nyttig, men inte oumbärlig, och utan fast hemortsrätt.
Fru Elsas orörlighet blef om möjligt int en­ sivare och blicken än slutnare.
— Men det var inte bara allting.
Det var Nils också.
Just Nils.
Och mest Nils.
Det var hans siéra kraftiga gesiali, hans orubb­ liga lugn, hans breda säkra hemortsrätt — och sist och värst — hans kväfvande, fäl­ lande husbondeauktoritet.
Den var som en kork i en flaska, en bom öfver en väg, en tung bred labb öfver hennes mun.
— Ack att få taga den mellan sina händer och krama den, hårdt, med sammanbitna tänder, så atf det gjorde ondt, — infe på lek, so m Nils tog det, utan ett ilsket hämnd­ girig tjufnyp.
Intellektuellt sedt var hennes äktenskap­ liga lott att dela bädd med en, som dryg och trygg fog upp mest hela sängrummef, och som man inte förmår vältra bort eller knuffa undan.
Maktlös, sömnlös, halifkväfd och pinad måste man stirra sig ursinnig på den sofvande, snarkande kolossen.
Man kan inte rätt gärna väcka och groft be honom maka åt sig, ty bädden är,, när allt kommer omkring, hans.
I n åder och god mening har han lämnat en liten jämnsidesplats vid kan­ ten.
Fru Elsa rätade upp sig.
- 446 - — A hnej — i nåd er?
— hvad pratade hon?
— Hon var ju h ans hustru — d e älskade ju hvarandra.
— Hv arandra?
Gud vet om hon ... Med ett spänstigt kast på kroppen stod hon på fötterna och gick raskt fram till s pe­ geln.
Hon hade alla skäl att vara belåten med sitt utseende.
Det var ett vackert ansikte med en fin, känsl ig mun och vackert hvälfda ögonbryn.
Men fru Elsa stod där inte för att tillfredsställa fåfängan.
Liten, smal och rak, med duken som till själf försvar i h anden sökte hon sin blick där inne i glaset.
Den glimmade orolig, onöjd och ond emot henne, talade ohöljdt om för henne, hvad hon förut visste: atf fru Francke på Västergård infe var lycklig.
Att hennes äktenskap var henne en pina, hennes hvardagslif fvlldt af tusen, och ändå bara ett bekymmer.
Hennes man var en tyrann.
Slog han henne —?
grälade han på hen­ ne —?
fick hon för knappa hushållspen­ gar —?
— nej.
Älskade han henne infe —?
— jo.
Men likafullt var han en tyrann.
Icke en hojtande, s värande, med handgripligheter och tillhygge, men en tyrann i sin person­ lighet, i sin orubbliga själfmedvetenhet, sin säkra ofelbarhet, och ännu en gång, sin breda ärfda auktoritet öfver människor och djur, öfver manbyggnad och uthus, ja öfver jorden själf.
En stor, god tyrann, hvars blotta åsyn väckte blind och villig l ydnad hos allt och alla, alla utom en — ha ns hustru.
Fru Elsa var rebell till sin natur, rebell mot allt, som hade minsta smak af inkräktan på den personliga friheten och individuali­ teten.
Det var som att trampa en orm på stjärten.
Allt hos henne reste sig upp till molhugg i den oaktsamma hälen.
Hon var farligt revolutionär, ty midt i medvetandet om sin litenhet och maktringhet, var hon så trotsigt stolt, atf hon förr läte sitt hufvud krossas af våldets fot, än hon kufvadt lade det i den starkes knä.
Och hvarför skulle hon låta sig kufvas?
Intellektuellt var hon sin man öfverlägsen, hennes känslolif ägde tusen fina stämningar och skiftningar, där hans endast var en enda bred osammansatt ström.
Detta visste hon, hade vetat redan innan hon blef hans hustru, men var för fin och klok att känna någon förhäfvelse — Nils hade andra utmärkta egenskaper — och dessutom älskade hon honom.
Hon hade trott, att det skulle vara till­ räckligt med vetskapen om det lilla öf- vertaget, ha den som en liten lustig hemlig­ het för s ig själf, uta n at t begagna sig af den.
Det gaf endast en-liten förtjusande anstryk­ ning af moderlighet åt hennes känslor för honom.
— Moder — jo, vackert ock.
— Det var allt hon, som fick vara barnungen.
Nils var pappa.
Så ska det vara, min tö s, för så brukas det på Väsfergård.
Godmodigt af- görande, utan stränghet, men utan andra skäl än kutymen på gården.
Och hvad kun­ de hon invända mot den — flickan, som smal och liten, med sin enda duk i famnen kommit till den stora, präktiga gården?
Det var mot den starkes och rikes outta­ lade rätt öfver den svage och arme fru Elsa rasade.
Hon ville inte låta sin individualitet begrafvas under denna lösa hög, inte låta sin själ utplånas genom orättmätig under­ kastelse, inte låta sin vilja ledas af en an­ nans myndighet, infe låta sin intelligens tys­ tas af en annans bondförstånd.
Nej, — inte ens tåla, att man tog hennes ord för prat i luffen, dem man hör, utan att lyssna till m e­ ningen.
Men det var som att med tio stackars skälfvande fingrar försöka hålla emot en
mjuk tung massa, som hotade sänka sig öf- ver en och trycka en platt och pressa en till ett aftryck endast af den skonlösa välten.
Fru Elsas stolthet var för djup, att taga till näbbar och naglar till spjärn, sedan mjuka afvärjande ord och försök att vrida sig undan, förblifvit oförstådda.
Men i går afton hade det ändå sluppit ur henne.
Nils hade varit för orimligt, orättvis t fällande i en sak, där reson och eftertanke talade högt emot.
Fru Elsa hade bevisat honom detta, analyserat, motiverat, redigt och logiskt, så att hvilken a nnan som helst skulle hafva för­ sökt att åtminstone vederlägga hennne.
Men Nils Francke brydde sig inte om ens att bemöta i en enda punkt.
Envist o ch hals- starrigt, utan reservation eller minsta med- gifvande upprepade han endast sin absolut skefva mening.
Saken var af ingen betydelse för någon­ dera af dem, men fru Elsa hade, hvit af vre­ de, gått fram till sin man och med ondtglim- mande ögon sett på honom.
— Du v i l l således inte medgifva att nå­ gon annan än du själf har rätt?
Nej, och vet du hvarför Jo, därför att du är en t y- rann.
Hon rätade på sig framför spegeln.
Det gjorde godt ännu att minnas huru hon ändt- ligen fått slunga ut ett ord, som i f re års tid — mest hela tiden deras äktenskap räckt — suttit henne i strupen som en växande svulst.
Det kunde inte hjälpas att det är fult att triumfera och skadeglädjas åt nästan.
Men det hade känts skönt att se Nils hand­ fallen och eftertänksam stå och tugga på till­ vitelsen.
Att resultatet, mera än för stun­ den, skulle blifva lika med plus minus noll visste hon, men i alla fall, hon hade fått spot­ ta ut sin ömma bold, fått ett ögonblicks luft i s trupen, innan den på nytt skulle gro igen.
Ja, Nils Francke hade tänkt efter.
Han rannsakade sig själf, ärligt och med god vil­ ja, men måste skaka oskyldigt på hufvudet.
Åldrig hade han talat ett ondf ord till sin hu­ stru, ännu mindre lyft sin hand mot henne, aldrig nekat henne något hon bedt om.
Han sökte tyrannen i den yttre handlingen och fann sig ej saker, ty den var att söka i honom själf, den var hans eget väsen och därför hade han aldrig mött den.
Han föd­ des fideikommissarie och öfvergick till hus­ bonde, pondus och myndighet hade följt me d honom från vaggan och så småningom färdig- danat den godmodige, älskvärde despoten.
Men Nils Franckes själfrannsakan gaf ett friande resultat.
— En tyrann?
— Elsa lill k unde inte h a me­ nat det.
Hade i hä ftigheten slungat ut f örsta bästa — eller rättare värsta — tillvitelse hon fått tag i.
— Men så stygga hennes ögon hade glittrat — fö rresten — hade det inte länge nu legat något ondt i blicken, något som infe funnits där under fästmötiden?
— Då voro de alltid ömma och glada med en egendomlig glans, som han infe f örstod.
D en glansen fanns nog kvar ä nnu, men det glada, varma var utbytt mot något —?
— han v isste inte hvad.
— Nå det blefve väl godt igen — han älskade henne ju.
— -.
Nils Francke blef åter belåten.
— Fö r tu­ san, de älskade ju hva randra — så gick det väl att knyta ihop frådén, om rätt så en fnurra slitit den.
Fru Elsa hade genom fönstret fått syn på sin man långt ute på fältet.
Höbergningen pågick just för fulla arbetskrafter; Ett väl­ diet hölass, stod färdigt att köra hem.
Hon såg hur Nils le dde arbetet med säkra befal­ lande gester.
Det kom ett veck i hennes mungipa.
— Om han endast inte vore så stor och stark, mumlade hon.
Med en suck vände hon sig från fönstret och gick bort till man gelkorgen för att häm­ ta flera dukrullar.
— Om han endast inte vore så stor och stark ...
Det var som om detta med ens blifvif den lilla smala fru Elsa öfvermäkfigt.
Som om denna kraft och hälsa symboliserat allt, som hindrade henne att vara lycklig m ed sin Nils.
Hon återtog instufvandet af duktyget i sk å­ pet.
Solen lyste rakt in b land rullar och hö­ gar.
Fru Elsas smala pekfinger räknade de rutiga dukarna.
Det var alldeles tyst i det stora huset, allt tjänstfolket var ute vid höbergningsarbetet.
Dalklockans tickande var en lång stund det enda ljud, som hördes.
Men så kom en stat­ hustru med fart klampande öfver gården.
Fru Elsa hörde henne sätta träskorna på trappan och i strumpfötterna hastigt tassa öfver förstugan, fram till sa lsdörren.
— Frun, bli inte orolig, frun, def är kanske inte så farligt — så länge det finns lif, finns det hopp.
— En hel dussinhög servetter slog med en smäll i golfvef.
Fru Elsa såg mindre och smalare och ej alls så rak uf som vanligt, där hon stod, blek och med.
s usande öron hörde på kvinnans orediga prat.
— Ja se, de skulle infe ha brytt sig om sista stacken — men det var patron själf som ville s e.
Det mulnar, sa ' han, bäst få in det snarast möjligt.
Men se högerhästen blef skrämd, då lasset vacklade och han fick ett tungt höfång öfver ryggen och hufvudet, och se patron stod alldeles vid framhjulet och blef omkullkastad och så gick hjulen öfver honom innan Johansson fick tag i hästen.
Karlarna pustade ansträngdt, då de buro in den stora kroppen och lade honom i sä ngen.
Patron själf kommenderade, fast med matt röst, och karlarna lydde med eft slags fjan­ tig villighet, tyckte fru Elsa midt i sin snyf­ tande ängslan.
Hon mötte dem på gården och böjde sig med ångestfyllda ögon öfver Nils och såg tyst på honom.
Han svarade med en grimas af smärta, men log på samma gång.
Han såg igen det ömma varma, som så länge varit borta ur hans hustrus bl ick.
— Inte farligt, Elsalill.
Men i Elsalills hufvud ringde det som om man saft en koskällla i gång därinne: Om han endast inte vore så stor och stark — om han endast inte vore så stor och stark — om han — — — Doktorn kom.
Def var endast ett par ref- ben krossade, ett ben och en arm brutna — " eljes ingenting " — — — — Stor och stark, men hjälplös och svag låg patron Nils i sin säng, ett ting i den lilla smala fru Elsas hand.
Ändtligen fick hon vara mamma och han barnet.
Hon var den bästa, kärleksfullaste mamma han kunnat önska, men log i alla fall ett grymt litet leende i hemlighet hvarje gång han stönade öf­ ver sin hjälplöshet.
Och hon förekom honom al­ drig — han måste vackert be — men då gaf och hälpte hon mjukt och ömt.
Fru Elsa fog revanche i hans hjälplöshet.
— T änk att den fysiska styrkan verkligen be­ tyder så mycket, tänkte hon en afton, då hon böjde sig öfver sin slagne jätte för att räta på hans kudde.
— Det var allt en ganska nyttig lärdom, def här, för min starke vän — att en gång få känna sig liten och beroende.
— — — Nils kisade smalt på henne under ögonlocks­ kanten.
— Se, nu känner jag igen min förlofnings- flicka.
Nu ser hon på mig med sina rätta ögon, — def onda, oroliga, retliga är borta, det som fanns, men inte ville tala om hvad det hette —.
Det var allt en nyttig lärdom för min lilla smala tös, det här.
Hon fick ett litet varsel om hvad det vill s äga att mista sitf stöd.
— — — S tackars liten Elsalill — — Han drog henne ned emot sig.
Och rebellen lade villigt sitt trotsiga hufvud till r o mot tyrannens bräckta refben.
- 447 - En bok om Rosika Schwimmer.
ATT DE TRE FÖRFATTARINNOR, SOM NY- ligen på A.-B.
Dahlberg &amp; Co:s förlag gemen­ samt utgifvit en bok, kallat denna " Den kine­ siska muren " betyder föga.
Den kommer att få heta Boken om Rosika Schwimmer eller i de kretsar, där def kommer att mest talas om den, Boken om Rosika.
Ett bevis att den ungerska rösträttskvinnan och fredsifrerskan, som arbetet handlar om, är väl känd ibland oss!
Som un­ dertitel läses " Rosika Schwimmers kamp för rätten och hennes krig mot kriget ", men osyn­ ligt står där också En bok om kvinnlig solida­ ritet.
De orden stråla en oemotståndligt varmt och lifgifvande till mötes, när man läser de tre författarinnornas namn: Anna Lenah Elgström, Frida Sféenhoff, Elin Wägner.
Syftet med arbetet syns vara att göra känd en rik och betydande personlighet och att för­ klara och försvara den, där den blifvif missför­ stådd, samt att på samma gång kasta ett ljus öfver Fordexpeditionens — eller rättare dess upplösnings — g åta.
Ännu flera pennor än utgif- varinnorna ha medverkat: Ellen Hagen och Mia Leche framlägga hvar sitt afsnitt af Rosika Schwimmers internationella arbete, den förra i kvinnorösträttens, den senare i fredsidéns tjänst, och ungerskorna Paula Pogany och Wilma Glücklich berätta öm sin berömda landsmanin- nas barndom och ungdom.
Dessutom ha ett dus­ sintal kända namn från skilda länder insändt korta omdömen om Rosikas verk och dess be- lydelse.
Ett flertal porträtt och andra illustra­ tioner pryda arbetet.
För den, som lärt känna den eldiga förkäm­ pen för kvinnornas frigörelse på höjden af den verksamhet, för hvilken hon undfått en så säll­ synt begåfning och med hela världen utbredd som arbetsfält omkring sig — som sett hennes styrka^ hennes vältalighet och snabblick för si­ tuationen växa på kongressdagar än här än där i Europa, till dess hon framstår i sin arbets­ krafts och genialitets triumf under kongressen i Budapest — för den som sålunda lärt känna henne, men vetat föga om hennes lif före in­ trädet på denna offentliga bana, är det af stort intresse att lära känna något om denna utveck­ lings tidigare gång.
Märkligt är att för Rosika Schwimmer, liksom för så många andra födda feminister, uppvak­ nandet till den egna öfvertygelsen kom vid den tidpunkt i hennes lif, då hon för ett lefnadskall ville söka utbildning och fann att för den man­ liga ungdomen var allt dithörande ordnadt och väl bestäldt, för henne och hennes medsystrar var vägen knagglig och full af stenar, om de i def hela taget tillätos beträda den.
Samma år som kongressen i Budapest hölls förfärar Rosika på fredskongressen i Haag åhö­ rarna genom sina radikala pacifisfmeningar — samma meningar som nu efter tre fasans år äfven de tamaste människor hylla och finna helt natur­ liga.
När året därpå kriget bryter ut är hon i London; briljant skildrar Elin Wägner hela hen­ nes jags uppgående i viljan att hejda det ohejd­ bara, hennes feberaktiga verksamhet att samla hvarje gnista af viljekraft i släkt med hennes egen.
" Hon såg stenen bragt i rullning och kas­ tade sig framför den.
Den gick mycket riktigt öfver henne. "
Under titeln " De törnekrönta kvinnornas färd ", skildrar Anna Lenah Elgström färgrikt klargö­ rande de af kvinnornas Haagkongress valda om­ budens vallfart till ministrar och monarker i skilda länder, och under namnet " Den under­ liga konferensen " målar Frida Sféenhoff drama­ tiskt lefvande en del interiörer från Fordkonfe­ rensen, hvilka ge en föreställning om — icke hvarför — men hur den stora planen splittrades och föröddes och Rosika Schwimmers lidandes historia härvid.
Att forma detta bokens största afsnitt har säkert icke varit ett lätt arbete, när man tar i betraktande allt det hemlighetsfulla och outredda, som låg bakom upplösningens verk, och kan äfven synas otacksamt såsom hvarje skildring af besvikelse och nederlag.
Men man känner sig erkännsam att det blifvit gjordt och gjordt af en, som stod midt inne i händel­ serna och som såg med klokhetens och rättfär­ dighetens klara blick.
Boken om Rosika Schwim­ mer måste anses som ett rätffärdighetens verk, framsprunget icke endast af önskan att efter Ford­ idéns skeppsbrott sätta den, som gaf inspiratio­ nen till f öretaget, i rätt ljus, utan också af insikt om den stora fördelen af att starka och betydan­ de personligheter bli så vidsträckt kända som möjligt.
Att de framsynta bli klandrade och miss­ förstådda är kändt.
Det är därför en vinst för framtidens tankar, när dess förkämpar ställas fram för mänskligheten i sanningens dager.
HILDA SACHS.
En glad vandring HELA TIO DAGARS LEDIGHET LÅG LOC- kande framför oss!
Det var julidag och gassande solsken den dag " vi tre ", Majsa, Kajsa och jag, af Odet gynnade med samtidig semester, — foro bort från den lilla staden, dar vi för tillfället äro dömda att lefva och verka —, i akt och mening att genomforska Värmland.
I den mån det kunde medhinnas på dessa tio dagar med tillhjälp af tåg, båtar och våra egna fötter.
Som sagdt, solen sken, själfva strålade vi; på ständig medgång voro vi dumdristigt tvärsäkra, och inga bekymmer hade vi för morgondagen.
Men tur och lycka växla ganska hastigt; så äfven väderleken — tyvärr!
De två första milen på vår färd åkte vi helt gladeligt efter mitt vackra fullblod, eskorterade af " älsklingsbrodern, " och af min otroligt trogna hund, som skulle " tjuta af " oss vid tåget.
Hvarpå vi ångade iväg med Kristinehamn som närmaste hållpunkt, där vi fått löfte att kinesa i " ä lsklings­ broderns " för tillfället tomma våning.
Långt innan vi hunno Kristinehamn, var vårt härliga resväder slut.
Och i stället mörker, regn i strida skurar och svarta moln, som spökade styggt för morgondagen.
Slut på de ljusa väder- leksutsikferna från morgonen; slut på vårt öfver- modiga prat om medgång och fabelaktig tur!
Genom våta, tysta och tomma gator nådde vi fram till vå rt lokus.
Ljus tä ndes, smörgåsar fram­ letades ur r änslarna, böcker ur bokhyllorna.
Utan­ för plaskade regnet stilla, envist.
Men plötsligt väcktes hos Majsan längtan efter en väckarklocka, och efter att ha stört grannskapet och lämnat " älsklingsbroderns " namn i p ant, — fattig a resenärer komma inte långt, bara med sitt,hederliga utseende — fick hon sin klocka, blef lycklig och stilla och somnade.
För öfrigt befanns den lilla klockan vara ganska ofarlig.
Denväckte oss aldrig; den var trasig!
— Nåja, jag vaknade och agerade väckarklocka illusoriskt, och fick sedan tjänstgöra som " en dylik " under hela resan.
I hällande regn kommo vi ned till vårt tidiga tåg och försvunno så från staden — tyst och obemärkt som vi kommit.
I Karlstad förklarades resan misslyckad.
Där var en timmes uppehåll, m en vi s ågo intet af sta- ßkildrad af en af den, bara regn och återigen regn.
Och Majsan njöt af att säll- skapa med sin paraply, som vore den en kär vän; — men vi två ar.dra, som förakta att ha en sådan pjäs, blefvo frukfans- värdt våta; sökte skydd på ett konditori, där vi trifdes så väl, att tåget höll på att gå ifrån oss.
Men med kommo vi, tr ots allt, och slutligen voro vi så framme i Fryksta.
Ingenting blir som man tänkt sig, och ingenting är så som man trott!
— Fryken blef tyvärr en missräkning, d. v. s. nedre Fryken; om man nu s kall våga påstå något sådant om en skön­ het med så sfadgadt rykte.
Vi titt ade oss förväntansfullt omkring efter det uflofvade sköna, men kunde ine enas om något annat, än att vi hade mycket vackrare hemma.
Östra och Västra Em- tervik och Rottneros passerades och så voro vi i Sunne, våta, hungriga och trötta, men ganska glada ändå.
Traskade genast, utan att i någon mån titta oss omkring upp till det hemtrefliga Gästis, där vi fingo en utmärkt middag.
Hvarpå Majsan blef vetgirig, styrde ut sig i regnkappa och paraply och tågade ut för att se " på stan " — under det att Kajsa och jag totalt läto latheten ta öfverhand — vi klädde af oss, kröpo till kojs — so mnade och sofvo godt tills Majsan om MIN TRO " Ti-Strandhugg VID VÄSBY BRYGGERIC " TATTARFAM ILTEN Vt ÄRO FRAMM E S VÄqSJÖFORS ga:
vandrersAorna.
ett par haimar kom igen, öfverförtjust i prostgården, som hon hittai på under sin upptäcktsfärd — d är ville hon nu bo.
Majsa " vill alltid bo " öfverallt, d är det är något hon tycker om; och nu tvckte hon om prostgården i Sunne — intensivt.
Så hade hon köpt vykort, men ingen ville skrifva — d et reg­ nade ju och färden hade redan förklarats misslyckad, och sådant skrifver man inte vykort om.
Åtminstone gör inte vi det.
— På aftonen kom " Selma Lagerlöf " och tog oss med upp till Torsby.
Regnet hade nu öfvat upp sig till verkligt skyfall och det började fa hårdi på 25-öresböckerna.
Men Majsan, som reser ovanligt samvetsgrant, tog däckspromenader och såg sig om­ kring och rapporterade sevärdheter för oss, som endast i ytter­ sta nödfall kunde förmås att lämna hytten.
Komna till Tösse- bergsklätfen vaknade vi upp; solen lyste plötsligt fram ur mol­ nen och våra ögon öppnades lika plöstligt för all den fägring vi förut betviflat, Höjderna kring Torsby imponerade på oss, och med något liknande vördnad i rösten började vi kalla dem " fjäll ".
Ett uttryck, som vi efter ett par dagars oupphörligt upprepande hastigt lade bort, fack vare en då påträffad lärorik bekant­ skap.
-- IA HÜND;?
ÜTSI KT FRÅN VÅRT RUM | V&amp;C,5TÖF0Rsl 1 Torsby togo vi in på Turisthotellet, fast där finns kanske trefligare ställen.
— Torsby är för öfrigt mycket vackert, utom uppe vid hotellet, som ligger vid ett sfort fult torg, s om användes till atf sparka fotboll på.
Nästa dag, som hälsade oss med strålande sol­ sken, " lubbade " vi åstad uppför Torsby backar, då och då vändande oss om för att njuta af den storslagna utsikt vi lämnat.
Framför oss lockade de i fjärran blånande höjderna.
Snart nog träf­ fade vi på en liten flod, som sedan troget följde oss ett par mil framåt.
Någon upplyste oss om att den hette Ljusnarn, och var mycket kräftrik.
Så den var inte bara vacker på ytan, utan hade också läckerheter på botten.
En gubbe, som åkte om oss, var nog vänlig att bjuda oss på skjuts, men som han hade en lös fölunge m ed sig, misstänker jag nä stan att det var på beräkning gjordi; för en af oss fick oupphör­ ligt sp ringa ut på åkrarna och mota fölungen åter till sin mamma.
Men slutligen blef han trött, lade sig ned framför hennes fötter, — så knäppte jag af dem, hvarpå vi lämnade gubben åt sina egna reflexioner.
Frampå eftermiddagen kommo vi till Väigsjö- fors gästgifvaregård, där vi trifdes så innerligt väl, att ingen makt i världen kunnat förmå oss att vandra vidare den dagen.
Vi fingo ett par för­ tjusande rum med friskt björklöf på nyskurade golf, nystrukna gardiner för fönstren och utsikt från Kajsas rum öfver en liten sjö med gärdes­ gård långt ut i vattnet för att inte kossorna skulle gå och dränka sig.
Och midt ute i sjön ett bad­ hus, som öfverraskande nog rullade omkring på tunnor; i längden säkert bra för att preparera mot sjösjuka.
Ja, det var helt enkelt en gästgif­ varegård, som ingen vandrare borde gå förbi utan att stanna vid en god stund.
En stor herr­ gård med samma namn ligger midt emot på andra sidan om landsvägen.
Där uppe är en grann ut­ sikt m ed två höjder i ba kgrunden.
Och med bruset af Ljusnarn nere i dalen.
Hvad höjderna i Värm­ land heta, därom ha åtminstone inte urinvånar­ na någon aning, så vi döpte dem själfva för att kunna hålla reda på dem och prata om dem.
På den tre mil långa vägen mellan Vägsjöfors och Stöllet passerades inte mer än en stuga, men ETT BAD ï LAOT VATTEN NÄR TÅGET GICK IFRÅN OSS
där drucko vi också vatten!
— Så hade vi då ändtligen nått skogarna vi s tirrat mot och väntat på.
Svalt och tyst, näsfan ängsligt tyst.
Telefon­ trådarna som följde oss voro den enda påminnel­ sen om världen och lifvet i världen.
Då och då under vår vandring hade vi gå tt om eller blifvit om åkta af en tattarefamilj på utflykt i en rankig kärra.
Det var endast barnens mång­ fald och fattarfruntimrets smycken som röjde dem, annars sågo de barnsligt hederliga ut.
Och vi passerade hvarandra med en nick af gladt för- siâènde och en viss samhörighetskänsla.
Vi lifnärde oss af skogens bär och sofvo, när solen gassade alltför hett, med ränslarna under hufvudet, störda af intet annat än de alltid lika blodtörstiga myggorna.
Men de blå bergen locka oss och vi vandra vidare, nå den ena blånande höjden efter den andra, och när vi komma dem inpå lifvet, finna vi, att — " åh, var det infe an­ nat än detta! "
Och nästa blåa berg visar sig och lockar med samma tjusning.
— I det oänd­ liga kan man gå så utan att tröttna.
— — Vid tre-tiden hunno vi Klarälfven och roddes öfver af en gammal, gammal gumma i en gammal, gammal eka.
Vi hade tänkt att vi skulle föras öfver i en färja — men som sagdt — ingenting Väsby bryggeri.
blir som man tänkt sig.
Allt blir som Odet vill!
— Nå gumman var rolig och ekan höll, så det var ingenting att klaga på.
• S tölleis gästgifvaregård blef oss mycket kär.
Den har ett ljufligt vackert läge alldeles vid ä lf­ ven och präktiga björk- och syrenbersåer skänka vandraren skugga och bra badställe finns alldeles i närheten.
Och god mat och mycken mat och fullt m ed turister i alla rummen.
Nu gällde frågan hvart vi n ästa dag skulle styra vår kosa!
Om vi skulle gå upp på Malung, som de flesta andra gjorde, eller om vi skulle fortsätta uppåt Dalby, som vi hört beskrifvas, som det un­ derbaraste af allt u nderbart Värmland har att bjuda på.
Men valde vi det senare, fanns ingen annan utväg, än att vända om och gå samma väg åter till Stöllet.
Och det var ju föga lockande.
Vi hade beräknat att per ångbåt komma uppför älf­ ven, men ödet ville att båtarna, på grund af för lågt vattenstånd, slutat sina annars dagliga turer.
Men när vi en stund stirrat på de i sakta mak förbiflytande stockarna, blef jag af dem inspirerad.
Hvarför kunde inte vi göra som de, flyta från Dalby och ned till Stöllet?
Inga omöjligheter!
Nog kunde man väl få låna en båt i Dalby, vi hade ju fått låna en väckarklocka i Kristinehamn.
Flic­ korna jublade åt min idé och så ringde Majsan upp gäsfgifvaregården i Dalby och frågade om de hade någon båt.
") o då ".
— " Om vi kunde få låna den att flyta fem mil nedåt älfven? "
— " Jo då! "
— Bara vi kunde ro och lofvade att skicka hem den igen.
Nu var det vår tur att svara: " lo då! "
För nog kunde vi ro och nog kunde vi åt­ minstone lofva att lämna igen båten.
Utvägar skulle väl yppa sig.
— Så var det klareradf.
Och vi gingo ut och ströfvade omkring och funno många kära ställen.
En lärare, ja, om han var lärare vet jag inte, vänliga " välkommen åter " till afsked.
Vandrin­ gen upp genom älfdalen blef tröttsam och en smula enformig.
Landsvägen och älfven följdes nu åt omkring en och en half mil.
Stugor, alla mer eller mindre grant utstyrda, och alla försedda med glasverandor, ligga hopträngda tätt, tätt ut­ med hela älfdalen.
Åkrarna se i allmänhet bör­ diga och välskötta ut, fa stän värmlänningen äfven här föraktar att odla vänd-tegen, hvilken mycket störde mitt landtbrukareöga.
Vid middagstiden öfvergåfvos vi på en mil af älfven och stugorna och fingo åter pröfva " sko­ garnas fred ".
Solen började nu bränna hett i nackarna och ränslarna kändes tunga, vi togo en timmas middagsrast i skogen, middag fick vi n a­ Den fagra Ljusnarn.
turligtvis ingen, men så var det ju så mycket skö­ nare, " för flickor att få sofva ".
Den upptäckten gjorde vi p å vår vandring, att men det trodde vi, tr äffade vi på, och han tyckte värmländska nationallytet måtte vara nyfikenhet, visst, att vi sågo " säkra " ut, f ör han frågade oss eller kanske man kan kalla det vetgirighet!
Hvar om råd, hur han skulle ställa sin färd och hur och en mötande stannade, tittade och undrade långt det var dit och dit, och om det var backigt på oss, hvar vi voro hemma, hvart vi skulle ta och om det och det.
Och vi svarade beredvilligt vägen, hur många mil vi gått, och hur i alla dar och ganska sanningsenligt på alltsammans och vi kunnat bli så svarta i skinnet?
Och vi åter­ voro så trefliga vi kunde för att göra ett godf gäldade med att fråga hur långt vi nu hade till intryck.
Men så blefvo myggorna alltför envisa; dagens mål, och alla hade sin egen lilla åsikt vi to go fram våra cigarretter och på samma gång vi sågo det första rökmolnet försvinna i luffen, försvann också vår charmante lärare.
Kunde han bli c hockerad af att vi rökte?
Han rökte ju själf!
Frampå kvällen tänkte gäsipkifvarefrun fira sin namnsdag med stort kaffekalas i bj örkbersån nere vid älfven.
Det ordnades festligt med blommor och goda saker på bordet och kulörta lyktor hängdes upp mellan björkstammarna.
Då just som allt var färdigt, klöf en blåhvit blixt, ögon­ blickligen åtföljd af en väldig åskskräll, himlen och lyste upp hela gården, totalt fördunklande de kulörta lyktorna, som helt förlägna blinkade till, för att i nästa sekund släckas ùt af regnet, som störtade ned.
Koppar, kakor och gäster räddades under tak.
Vi sutto sedan halfva natten i vårt fönster och sågo hur himlen lyste och brann, och Ombord på färjan.
hörde hur dundret rullade fram och liksom kas­ tades tillbaka mellan bergen.
Tills ovädret till sist drog bort, för att slutligen helt försvinna om den saken, och alla narrades lika obesvärad!
bakom " fjällen ".
Här hade vi återigen Odet, som för oss.
— bjöd oss på en naturens mest storslagna illumi- När vi nådde Likenäs gästgifvaregård var det nafionsfest, då vi tänkt oss att blott få njuta af näsfan kväll och vi fö rsökte göra oss hemmastad­ att se hur gäsfgifvaren illuminerade med kulörta da i vårt tillfälliga hemvist.
Det ville inte lyckas lyktor.
riktigt, vi upptäckte att vi v oro för trofasta att Morgonen därpå strålade solen åter från moln­ dagligen få nya favoriter.
fri himmel, luffen kändes frisk och skön efter nat­ Bergen kring Dalby, som från Stöllei lockat oss tens oväder.
Efter frukosten axlade vi v åra räns- som hade de gömt paradiset, skänkte oss - en iar och lämnade Stöllei med gästgifvarefruns stund af besvikelse, och sorgsna stirrade vi på detta kala, brunbrända, som lyst så blått och fagert, ju l ängre norrut man kommer ju hö gre bli bergen och tränga sig allt tätare tillsammans; man går där nere i dalsänkan och känner sig en smula tryckt och instängd mellan bergväggarna.
Man tycker, att lynnet borde bli dyst ert, och läng­ tan att komma öfver dem och ut till allt som är bortom är oundviklig.
På kvällen sjuknade Majsan för oss; vi för sökte kurera henne med Sigge Strömbergs humoresker.
Kuren lyckades öfver förväntan.
En half mil bo rt­ om Likenäs ligger Dalby kyrkby.
Vi knogade vägen fram och åter före frukosten.
Byn ä r gan­ ska stor med apotek och sjukstuga, en liten hvit kyrka på en förfallen kyrkogård, men totalt utan några matmöjlighefer.
Inte ens ett glas mjölk kunde uppletas.
Vid återkomsten till Likenäs smakade oss därför frukosten charmant.
Så kom vår ljufligasfe dag.
Då vi flöfo i kapp med stockarna i älfven fem, sex mil.
Landsvägen mellan Stöllet är blott tre och en half mil, men älfven slingrar sig fram i vida bukter och blir f ör den skull ungefär dubbelt så lång.
Det tänkte vi inte på när vi gå fvo oss i v äg, utan vi v oro riktigt oroliga att komma fram alldeles för snart.
" All­ deles for snart " var denna gång för oss liktydigt med till midda gen, ty då vi äti t en bastant frukost, Fölungen och hans mamma.
ansågo vi oss äfven i dag godt kunna spara in - 450 -
middagen.
Kassan böljade nämligen märkbart uppifrån finnskogarna, som förirrat sig hit ned.
försvinna och öfverslag gjordes allt emellanåt.
Han talade hätskt och haifullt om naturen här­ Vi kommo öfverens om en halftimmes " vakt ", d. uppe och gjorde allt för att dämpa vår förtjus­ v. s. rodd hvar, och jag tilldelades första vakten ning öfver hvad vi sett och skänkt vår beundran.
som en slags hedersbetygelse för min goda idé.
Den som är tvingad att bo här, somrar och vin­ Som båten var odöpt, fick jag äfven tillåtelse att trar, höstar och vårar, måste till slut känna sig ge den namn.
Och döptes den genast under öf- inklämd, inringad; kväfd i frid och enformighet liga ceremonier att lyda namnet " Eliida ".
Hvarpå — påstod han.
Och för den som inte besitter nå­.
vi st ötte ut och flöto i väg.
Inte rodde vi mycket gra utpräglade anlag för eremitlifvet, förefaller de första timmarna, ett åriag då och då för att det troligt.
Man fattar och förstår de fall, diå d et hålla Eliida i bästa strömfåran, annars lämnades går så lätt att få John Finkelman till si n vän!
— Så är det söndagsmorgon.
Vi lata oss i det hon i stor frihet att reglera farten.
För dem, som vilja njuta friluftslif och semes- längsta; få påminnelse att stiga upp, om vi ämna oss till kyrkan.
Och naturligtvis ämna vi det, all- terhvila är en dylik färd det billigaste af allt.
Solen skiner och vattnet glittrar.
Timmarna gå, denstund en af oss är specialist på kyrkor, och krokarna svänga och vid hvarje krök af älfven,.
kan gå två- tre mil, f ör att se på en sådan.
Och tycker man, att man aldrig sett något så vackert denna är dessutom inte precis vanlig, det är en som just detta.
Solen brände allt hetare; farten s. k.
" fjällkyrka " och så finns det en underlig blef allt långsammare och vi b adade nästan en sägen om taket.
På kyrkogården gick en skock får och betade i gång i timmen.
När det var riktigt l ågt vatten gingo vi och drogo Ellida med oss för att hon inte lugn och ro, som vore det den naturligaste sak i världen att äta gräs på grafvar.
skulle bli öfveransträngd.
— Akten förlängdes med ett tvillingdop, men trots På en i älfven utskjutande udde hade vi, n är vi gingo landsvägen dagen förut, lagt märke till e n att det lifvade upp en smula, längtade vi ut och ovanligt vacker herrgård, omgifven af stora ned i älfven.
Bekantskaperna från i går fortsattes och för­ vackra granar.
Hade redan då beslutat, att där skulle göras djupades; vi utfrågades noga om våra tidigare strandhugg och så gjordes också.
Det befanns originella påhitt och öden, och när vi vid 4-iiden då, att " herrgården ", var Väsby Stora Bryggeri ändtligen beslöto oss för att bryta upp och draga och när vi k ommo ditupp, var där inte heller fullt vidare, hade vi roat hvarandra efter bästa för­ så vackert som på afsiånd.
Vi slogo emellertid måga.
Därtill voro vi af en kuriosasamlare foto­ läger under granarna, afprofvade bryggarns soc- graferade för att införlifvas med hans samling kerdricka och pratade med frun i huset, tills vi af " kuriösa uppenbarelser ", tagna på hans resor somnade ifrån alltsammans.
— — — Nä r vi vak­ rundt världen.
Så följdes vi allén uppåt där det nade var klockan redan tre, och nu började vi ro vinkades afsked, utlofvades vykorfspåminnelser och så saites en intensiv fart.
litet ordentligare och badade ej fullt s å ofta.
— Majsans paraply, som för länge sedan tappat 3,1 mil hade vi till näsia gästgifvaregård och kryckan och rosetten, [kryckan var dock i godf när vi nu skulle öfver älfven, fingo vi fara med förvar i renseln och är nu efter ett år återförenad en ordentlig färja.
med skaftet, under det att rosetten är och förblir Klockan närmade sig fem.
Ofver bergtopparna borta) hade en ärofull dag.
Den användes hela samlade sig molnen, blåsvarta och litet olycks­ dagen.
Inte för regn, nej då!
Den var vorden bådande.
Snart kommo åskknallarna, allt tätare upphöjd till parasoll och stundtals till segel, och och kraftigare, mångdubblades mellan bergväg­ garna och rullade vidare.
Men före oss och for­ användes t. o. m. af oss, dess belackare.
— Det lär infe finnas mer än ett farligt grund på tare än vi g ick re&amp;net m ed hagelskurar, och efter hela denna sträcka af älfven och det stötte vi m ed någon timme funno vi dikena fyllda med jätte- god fart på.
Eliida snodde rundt, vattnet forsade hagel, fönstren i stugorna inslagna och pojkar i Och alla vi omkring oss, och där sutto vi, väl fastkilade mel­ färd med att kasta hagelbollar.
lan stenarna midi ute i älfv en.
Vi blefvo nog lite mötte ville sta nna och prata om ovädret och för­ rädda; ingen idé att förneka faktum.
Det såg våna s ig öfver att vi h ela aftonen vandrat i sole n.
Vägen mellan Stöllet och Näs var ungefär lika­ förresten otäckt nog ut.
Eliida var liten och ving­ lig och älfven var här bred, djup och strid.
Efter dan som mellan Stöllet och Dalby, m en utsikterna några minuters ansträngningar voro vi dock flott voro vidare och mera växlande.
Backarna kolos­ igen och nu tittade vi en stund ganska uppmärk­ sala till höjd och längd och påkostande för b enen.
samt efter stenar och andra farligheter.
Men efter Ändock vi äro tränade i Tivedens terräng.
Och framåt rusade vi utan att ens ha tid att någon timmes intensivt men fåfängt stirrande upp­ hörde vi därmed, för att i stället lika ifrigf börja stanna och titta på minnesmärket öfver " de gru­ spana efter Siöllef.
— — — Klockan var sade förhoppningarna på inlandsbanan ".
Klockan 10,15 vo ro vi framme vid N äs, men det snart sex och vi började tro, att vi rott förbi.
Nu afvaktades med spänning hvarje ny krok älfven är ingen som tror, hvilkef gör alldeles detsamma gjorde, om Slöllet skulle ligga där eller ej.
Kloc­ förresten.
Man har ju si tt goda samvete och det kan närmade sig åtta och ännu sågo vi intet af skall någon gång komma till användning, det Stöllet, fast .vi nu rodde samvetsgrant alla ire.
också.
— Nästa morgon var det grått och disigt i luften; Men plötsligt skymtade våra björkbersåer och i dem turister i glada färger.
Majsans älsklings­ man anade solen men såg den ej.
— Vid Eks­ sång " Å kors i Jissi namn, hvad det går långsamt härads kyrka gjordes uppehåll; den synades ui- fram " — af klipptes helt tvärt; vi landade, rusade och invändig och så iväg igen.
— — — Ett in och ropade på kvällsmat.
— — Utan skryt vå­ sista grundligt bad i älfven och så började regn­ gar jag påstå, att vi väckte ett visst uppseende dropparna falla tungt och tätt.
Framför oss hade tack vare vår effektfulla ankomst.
Gästgifvare- vi en och en half mil till Edebäck; dit måste vi i gården var också nu full af turister och vi fingo bestämd tid, ty tåget väntade antagligen inte på många bekantskaper — alla ville höra om Ellidas oss.
Då kom Odet oss återigen till hjälp.
D. v. s. och vår underbara färd utför älfven.
Här bör kanske nämnas att ödet gynnade oss " Henning " kom åkande i fatt oss och han skulle så att vi verkligen kunde lämna igen Eliida, ty till Edebäck och hämta salt.
" Får vi åka med? "
just som vi lan dat kom en motorbåt på väg upp till — " Det går la ' för sej. "
— — Och så placera­ Dalby; den medförde veckans post och skulle des vi på ett par hösäckar på vagnsboiien, en lägga till öfveralli, s å det mötie alls ingen svårig­ speceridofiande presenning breddes väl öfver oss het aii få kapten att ia Ellida på släp.
och så skakades vi iväg, under det Henning — I den lilla träkyrkan ringdes helgsmål; fin och en pigg och munter fyr — gjo rde allt för att roa nykrattad låg gården, människorna sågo lata och oss och intet för att se efter hästen, jag vet infe om det är allmänt bruk i Värmland att köra som sorglösa ut; det var sabbafshvile-stämning.
Bland gästerna funno vi en Gösta Berlings-typ denna, i s å fal!
ä r det intet land för de mera lätt­ - 451 - skrämda.
Tömmarna hade han vårdslöst fästade i vagnen och hästen fick rusa iväg i uff örsbackarna som han ville.
— Henning satt hela tiden artigt vänd mot oss och ryggen mot hästen — p ratade oförtrutet, afbrytande sig endast för att då och då låta en tjock brun stråle singla ut öfver nej­ den.
Och med trovärdigt allvar utlofvade han att hälsa på oss, hur långt bort i världen vi än skulle gömma oss undan.
Vi återgäldade all de nna stormande vänlighet till en viss g rad och uppbjödo hela vår förmåga att öfverträffa hvarandra i tref- lighei och lade särskild!
i dagen vårt stora in­ tresse för markens gröda och de obrukade vänd- tegarna.
Utan synnerligen glädje stego vi upp på tåget i Edebäck; det kändes tomt och tafatt i ryggarna efter ränslarna och med en viss känslighet i rö­ sten pratade vi om de dagar då landsvägen varit vårt hem.
— — Elegansen på Filipstads stadshotell kom oss att räkna öfver kassorna och tvang oss till ett sista " öfverslag, " och resultatet verkade ganska ned­ slående.
Men stan behagade oss godt och gör oivifvelakiigt skäl för sitt rykte som pärlan bland idylliska småstäder.
Trädgårdstäppor med ros­ kvarter, kanaler som trasslade sig fram kors och tvärs, hit och dit; — John Erikssons-monumentet och kanonerna som sevärdheter, ett godt konditori och en omänskligt kall dopp i Daglösen!
Och därtill den öfverraskande nyheten att Filipstads- damernas kända blygsamhet är starkt på retur.
Herrarna vet jag inte om de haft någon — ens där; nu l efva de emellertid alla i lycklig o vetenhet om någon dylik, alla gamla traditioner till trots.
Så fortsattes hemresan p~å ett ö fverhettadi gods­ tåg med ombyte vid hvarannan station.
Voro så åter i Kristinehamn i solsken och dagsljus; skulle se på stan men tittade i stället på motorbåtar.
Hvarför vet jag inte; det föll sig så.
I Lax å smeto vi af tåget, — pe ngarna hade inte räckt till biljetter l ängre — åio med orubbligt lugn en bastant middag för våra sista slantar och utan saknad sågo vi hur tåget gick ifrån oss.
Och så stodo vi d är, utan ett öre på fickan och nästan utan halfsulor på skorna, men stormför­ tjusta åt att än en gång få spänna på ränslarna och knoga landsvägen ett par tre mil innan vi åter skulle vänjas in vid hemlif, arbete och fa­ miljetvång.
ANNA W — M.
m i » ig FRÄTS SCENEN P_ OCH ESTRÄDEN DJURGÅRDSTEATERNS n ya program, " Mäster- tjufven " af Tristan Bernard och Alfred Athis, är en räti underhållande pjäs i sommarvärmen och ej utan vissa psykologiska drag, som ger stycket en smula litterär hållning.
Första akten lofvar dock inte så värst, den är förvånande tung och omständlig för att ha tillkommit i en parisisk för­ fattarverkstad.
Men det tar upp sig betydligt i de två följande, där mästertjufven, som i sjä lfva ver­ ket inte alls är någon förbrytarnatur, och hans offer, den lilla vackra och lifshungriga aktrisen, utspela styckets fyndigt tillrättalagda handling och spela med fint sp årsinne för dialogens pikan­ teri och muntra karaktärsanalys.
Dessa roller ha fått mycket g oda f ramställare i herr C a r l ­ sten och fru Tollie Zellman, och de båda artisterna komma otvifvelaktigi att betrygga Mästertjufvens lifslängd ett godt stycke frampå ARIEL.
sommaren.
N ": r 225.
1) Vore tacksam för ett råd angående behandling af mitt lhår.
Det har varit mycket ljust s. k. guldblondt men mörknar mer och mer.
Hvad skäll jag göra för att åtmin­ stone hindra det från att bli ändå mörkare.
— 2) Lider ofta af obe­ hagligt fuktiga händer.
Kan det bero på att jag emellanåt smör!
er dem med sprit, rosenvatten och gly­ cerin?
Hvad göra för att få torra händer och på samma gång mjuka och hvita.
Fru 27 lår.
1) Blond t hår behålles längre ljust, om idet emellanåt tvättas med kamo- millté.
Äfven borax i tvättvattnet är bra;.
— 2) För fuktiga händer torde det vara fördelaktigare att efter tvättningen, innan händerna äro riktigt torra, ingnida en bland­ ning af lika delar citronsaft och eau de cologne; därefter torka d«m om­ sorgsfullt och efteråt gnida in litet mandelkli.
Se vidare svaret på fr. 238..
IDUNS SKÖNHETS­ INSTITUT.
N:r 223.
Yore tacksam for upp­ lysning om oskadlig färg för brun­ svart hår.
Dekokt på valnötsblad, som stått om i edra spalter ar sä­ kert för ljus.
Hvarifrån får - man sådan?
Pyrola.
Dekokt på valnöts blad är fullkom­ ligt oskadlig och blir mörkare ju starkare den göres.
Verkar lång­ samt men stärker äfven hårväxten.
Dekokten fås åtminstone på_ några apotek i Stockholm — såvida de ha valnöts blad — annars kan ni själf göra afkoket på friska blacL, hvilka nu torde kunna anskaffas om inte annat så från Gottland.
Afkok på valnötskal färgar starkare och torde kanske lättare kunna an­ skaffas.
Sedan håret blifvit be­ handladt med dekokten och torkadt, ingnides en smula fett i hår bottnen.
N: r 224.
» Greta », » Magg », » H.
ö. » och » Intresserad prenumerant » an­ modas att beakta svaret på före­ gående fråga.
j N: r 2-26.
1) Kan fru Skönhets­ doktorn ge mig ett råd hur jag skall bli mindre, högbröstad?
Är för öf- rigt smal men verkar oproportionerlig genom &gt;min fy lliga byst.
2) Har förr haft ljust hår, men det har på se­ nare året mörknat och blifvit sprödt och klufven i topparna.
Sascha.
1) Mycken kroppsrörelse och undvi­ kande af alltför god mat, sötsaker och drycker till maten.
— 2) Se sva­ ret på föregående fråga, men glöm inte att efter behandlingen sedan håret torkat ingnida en smula fett i hårbottnen.
N:r 1227.
Vill Skönhetsdoktorn gifva mig anvisning på tillförlitligt färgmedel för grått hår?
Har för­ sökt med afkok på valnötsblad inen utan resultat.
En som önskar se ung ut.
Valnötsdekokten färgar håret mör­ kare men först efter en tid af fort­ satt behandling.
Se för öfrigt sva­ ret på frågan 206 i nr 24.
N: r 228.
Finns något medel inot i förtid grånad t hår?
» En- gråhåring. » Se svaret på föregående fråga.
N:r 229.
1) Finns det något medel hvarmed man kan färga blaskigt hår svart utan att det färgar af sig?
— !2) Kan man med massage få bort öfverfettm ' aj å armar och händer?
» Le temps d ' avril. » 8.
— 2) Massage med strykningar l) n Se svaret på fr. 140 2) i n:r uppåt kanske hjälper med ihärdighet.
N: r 230.
1) Hur skall man be­ reda hårvatten af nässlor?
— 2) Hur gör man pomada af oxmärg?
ten; skakas till det är väl blandadt; hälles upp i en skål och benzoe- tinkturen tillsättes under flitig om- rörning.
Se till att gurksaften blir kraftig, ty det är den naturliga arseniken i gurkan, som gör huden E.
R. hvit.
Hålles på små flaskor, korkas 1) Man gör afkQk p å liela växten.
väl och ställes i mörkt rum.
Gurk­ — 2) Märgpomada finnes att köpa i mj ölken absorberas lätt af huden och är angenäm att bruka.
parfymhandeln.
N: r 231 Snälla fru Skönhetsdok- Nr: 232.
I Iduns » Skönheltsspalt » tora gif oss så fort som möjligt be- har gifvits råd att borttaga miss- skrifning på Gurkmjölk, sådan prydande hårväxt med elektricitet.
man tillverkar själf.
Hvar kan det ske i Stockholm.
» Många som fråga. » Mångårig prenumerant.
Bäst hos en hudläkare.
G u r k m j ö l k. Ree.
Söt mandelol­ ja 120 gr.
Färsk gurksaft 300 gr. N: r 233.
Finnes något verkligt Gurkessence 90 gr. Pulvr.
silkes­ tvål 8 gr. Benzoetinktur 2 gr. — medel mot generande hårväxt?
frå­ En Olycklig.
Gurksaften erhålles genom att skära gar hela gurkan med skal och allt i Se föregående svar samt svaret på smala strimlor och låta dessa sakta fr. 216 2) i n:r 24. koka tills de bli mjuka i så knappt vatten som möjligt; silas upp genom N: r 234.
Jämn solbränna är bra s i l, s e d a n g e n o m d u k.
E s s e n c e n men mörka, bruna fläckar otrefliga.
göres af 45 gr. gurksaft och 45 Finns något oskadligt medel att få gram ren alkohol.
_ Essen cen tillika dem att ljusna.
* X. med tvålen, lägges i en rymlig glas­ Se svaret på fr. 179 3) i n:r 20 burk eller butelj och skakas öm grundligt.
Efter några timmar då samt 231 i detta nummer.
tvålen är upplöst tillsättes gurksaf­ N: r 235.
Hvad skall jag göra för att få bort alltför starka bruna fläc­ kar i ansiktet?
Annicka.
• Se föregående svar.
Set kan bli för sent att börja vårda sina tänder.
N:r 236.
1) Undrar om det verk­ ligen är möjligt att genom massage borttaga ett djupt veck mellan ögon­ brynen?
Äro s .k.
plastiska opera­ tioner effektiva och ofarliga?
— 2) Hur få ren och klar hy?
Är tvätt­ ning med vätesuperoxid att tillråda?
— 3) Finnes verkligen någon mörk » äkta » färg.
för ögonbrynen?
Trettioårihg.
1) Se svaret på frågan 202 i n: r 24.
Massagen öfver vecket bör ut­ föras med fingertopparna cirklar.
S. k. plastiska operationer äro kan­ ske effektiva men säkert inte ofar­ liga.
2) Samma vård som angif- ves i svaret på fr. _214 i n:r 20.
Vätesuperoxid bleker huden men till- rådes ej i detta fall.
Använd då hellre gurkmjölk enligt 231 i detta nummer.
— 3) Att dagligen ingnida- ögonbrynen med en droppe mandel­ olja och därefter borsta dem med en liten mjuk borste gör dem glänsande och så småningom mörkare, om ni därmed menar » äkta färg » och ej direkt vill måla dem.
N:r 1237.
» Bekymrad 20-åring be- d e s u r s ä k t a a t t v i d r e c e p t m ot fl r ä k n a r ett beklagligt misstag blivit begånget.
Så här skall det vara: Ree.
Ichtyol 0,5 gr. Ge- 1 a n t h i 50,0 gr. Anbringas på huden som skydd mot solen.
N: r 238.
Finnes något säkert medel mot handsvett?
20-åringens 30-åriga syster.
Bada händerna flera gånger om ' da g e n i f ö l j a n d e l ö s n i n g: R e e.
E a u d e c o l o g n e 120 gr.
Bella­ donnatinktur 15 gr.
Sedan detta blifvit väl ingnidet, pudras med pulfver, violrot eller talkpulf- ver.
7 1ST: r 239.
Min hy är rikligt försedd med pormaskar med ty åtföljande finnar och blir strax efter tvättnin­ gen skinande oljig.
Vore tacksam för ett radikalt botemedel däremot.
Bessie.
Hufvudsaken är att hålla huden omsorgsfullt ren, hvarför ni hvarje afton bör tvätta ert ansikte i varmt vatten och massera det ' samt avlägsna de s. k. pormaskarna så som angif- ves i svaret på fr. 182 i n:r 20.
Mot oljig hud anbefalles ris- eller talkpuder, som anbringas på an­ siktet och lätt torkas af med sämskskinn, så att det ej ser mjö- ligt ut.
1ST: r 240.
Finnes något säkert Och bepröfvadt medel eller huskur mot finnar och pormaskar?
frågar 19-årig flicka.
Se föregående svar samt svaret på fr. 149 i n-.r 11.
* SS S SS N: r _ 241.
Finnes något medel (ofarligt) för att få porerna på näsan rensade och fria från por­ maskar?
E.
T.
Se svaret på frågan 239, Fru Skönhetsdoktorn.
T a g t i d e n i ak t och uppskjut ej att låta tandläkare sköta om Edra tänder samt att sedan dagligen borsta dem med tandborste och STOMKTOL - 452 BREFLÄDA RED.
BREFLÄDA.
A r b e t s l ö s, söm had e införd frågan n:r 210 i Iduns senaste frå- goafdelning, torde skriftligen med­ dela sig med » L. » postfack 25, Mulls jö.
Torde äfven uppge sin adress till Iduns redaktion för mot­ tagande af ett annat svar.
EXP.
BREFLÄDA.
» Små anspråk », Jönköping.
- An­ nonsen kostar kr.
3: 50 och införes adress till Iduns redaktion för mot- ning.
^22 PARMAR till IDUN kunna e rhållas h os hr r bokhandlare eller d irekt f rän IDUNS EXPEDITION, n ot lik vid i postanvisning, till följande priser: Röd utm, med guldtryck, till " I dun ".
..
Kr Röd Bll Br g r f i n pirm till " Iduns Romanbibl. "
„ Röd s ilar grön pirn till " Iduns H jälpreda " „ Slutliga tre p ärmar 1:50 + porto 3 D öre 0: 5 0 + „ 10 „ 0:50 + „ 10 „ 2:50 +,, 30 „ 1 tim.j hvarefter de ånyo torkas med ^iiliiiillllillillilllliiiiiiliiiiiliiiii iiiiiiiilliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiirllH M fiskhandduk och kokas 5 — 8 min.
i fiskbuljongen.
De tagas upp med hålslef, få rinna af på duk, hvarefter do läggas på ett smörbestruket, eld­ fast fat eller helst på ett fat af är del kraftigas!
aptitgitvande | och mest stärkande af alla mo- 5 Créme och Teint-extrakt skyd­ silfver.
Såsen hälles öfver och an­ derna organiska järnprepnrat.
= dar och förskönar huden som rättningen garneras i ränder eller Synnerligen lättsmält fördia- E " rutor med champinjoner, skurna i ges det af den ömtåligaste = intet annat.
mage.
Vid blodbrist och svag- = fina tärningar och frästa i smö­ het af största verkan.
Dess an- = Fås öfver hela Skandinavien.
ret.
Öfver det hela strös osten, väl genäma smak gör att det med E- Efterfrågan större än någonsin.
blandad med de stötta skorporna, lätthet tages af såväl barn som E vuxna.
s och sist påhälles smöret, hvari cham­ = Tillverkas é pinjonerna frästs.
Fatet ställes i Nyhet!
en långpanna med groft salt, pannan sättes in i varm ugn och fisken i HANDELS LABORATORIUM, E I STOCKHOLM.
| gratineras 10 — 15 min.
Garneras Orlglnalfläskor om 500 | med persilja och serveras med små i gram, Pris Kronor 2.25 E kokta potatisar.
I BILLIST!
- Finna« i illa igotak - B ILLIGT!
| T i l l s å s e n fräsas smör och? » " niuiiniiniiiimniniinillliHH " " nmininminniniH ' ifH mjöl 2 min., buljongen spädes på eller anslå i köket » Några, och såsen får koka 5 min., den VARU- beprövazde recept för bak- uppvispade äggulan tillsättes jämte ning af tårtor m. m. mea vinet och såsen får sjuda under Good a-J ä s t m j ö 1.
Det är de bästa recepten för vispning samt afsmakas.
det finaste jästmjölet.
Burkar à 15, 25 o. 50 M o i r ' s v i n g e 1 é (f. 6 pers.).
öre.
1 paket Moir ' s gelépulfver (omkr. 120 Handelsaktiebolaget Sten S jögren &amp; Cr.
gr.), 4 msk.
socker (60 gr.), saften af V2 c itron, 4 del.
kokande vatten, Mot grått här och mjäll.
3 del.
rhenskt vin eller scherry.
Härmed meddelas att det utmärkta B e r e d n i n g: G e l é p u l v r e t, s o c k ­ EKsmö och så mycket efterfrågade h år vatt­ ret,citronsaften och vattnet röras i net mot grått hår, som förhindrar håraffall och fullständigt en skål, tills pulvret och sockret äro MtBftS SÄR borttager mjäll och som upplösta, då vinet tillsättes och öfver 40 års tid förts i Fanny Gelins blandningen hälles i en stor eller Parfymmagasin, Malmtorgsgatan 5 kemiskt tvättad o. präs- Sthlm, numera fås under adr.
Firma flera små, vattensköljda och socker- Fanny Gelin, N orrviken.
Rikstel.
sad blir Eder kostym, beströdda formar och får stelna på Narrviken 14.
Pris 5: 50 fraktfritt.
klänning, kappa eller is 4 — 5 tim.
Detta gelé kan med överrock, om densarr Röd näsa fördel färgas rödt och användas till ma insändes till garnering af kall rispudding.
En botas med kosmetiskt preparat ge­ nom enkel kur i hemmet.
Hudrod- lätt, fin sockerkaka kan genomdrän- firgryte Kemiska naden neutraliseras genast, efter en kas med detta gelé, som då bör vär­ Tvätt- S Fargeri-A.-B.
tid blir resultatet definitivt.
Er- hålles på hvarje apotek.
Recept mas till omkring 60 grades.
Geléet CBteborg.
jämte bruksanvisning sändes diskret får därefter stelna.
Kakan serverab Majorskan Edmanns mot postförskott à 5 kr.
efter an­ hel, eller skuren i skifvor, med vis­ mälan till » Märklig nyhet », Örebro utsökta poste restante.
pad grädde.
FERROL n La " La M ascotte " Nagelvatten.
JlllllllllllllllllllilllllilllllllUlllllllllllllllllllllllllllllllllllllt I I SV1LÖFS •••••••••••••••••• KORNFLINGOR 1 I I I användas förutom till den dagliga gröten ät- ven till välling, soppor, pannkakor, bakverk, kex m. m. WERMLANDS-T1DNINGE&gt; Etabl.
1850 Karlstad Etabl.
185 ' Rikstelefon namnanrop Lånstidninger Värmlands enda dagligra tidning GAHNS 1 = i g Z ÄKTA ASEPTINTVÅL OCH BORLANOLINTVÅL cocosoljetvälar i stänger, tillverkas fortfarande och - äro af god kvalitet .. J FREDAG.
Frukost: Smörgås­ KÖKSALMANACK bord; kokt sill med smör och ägg; Redigerad af kaffe eller te.
Middag: Wiener- ELISABETH ÖSTMAN-SUNDSTRAND kottletter med spenat; brylékräm.
LÖRDAG.
Frukost: Smörgås­ Tnneh.
af Elisabeth Ostmans Hus­ bord; uppstekta wienerkotletter; kaf­ moderskurs i Stockholm.
fe eller te.
Middag: Paneradt fläsk FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR med potatismos; filbunke.
VECKAN 8 — 14 JULI 1917.
^illiiiilllllllllllNlllllllllllllllllllllllllllllllllllllilllliliinni # RECEPT: SÖNDAG.
Frukost: Smörgås­ bord; stakta anjovisfil ' er med färsk G r a t i n e r a d s j ö t u n g a (f. potatis; ägg; mjölk; kaffe eller te 6 pers.).
3 sjötungor på omkr. 5 med rågscones.
Middag: Gra- hg.
st., 1 msk.
salt (15 gr.).
tinerad sjötunga; rostbiff med gla­ T i l l k o k n i n g: 1 1 / o msk.
smör serad lök och fransk potatis; moir ' s (30 gr.), fiskbuljong.
vingelé med fin sockerkaka.
S å s: 2 m sk.
s m ö r (4 0 g r.)
, 4 MÅNDAG.
Frukost: Smörgås­ msk.
mjöl (40 gr.), 6 del.
fiskspad, bord; välling; sillsås med potatis; 1 äggula, «alt, hvitpeppar, 2 msk.
kaffe eller te.
Middag: Kall h vitt vin.
rostbiff med potatissallad à la Idun; T i l l g a r n e r i n g: 1 b u r k c h a m ­ pinjoner (Vå lit.
), 2 msk.
smör (40 krusbärskräm med mjölk.
TISDAG.
Frukost: Smörgås­ gr.), 2 msk.
rifven ost, 1 msk.
fin­ bord; strömmings-å-la-daube med stötta skorpor.
Beredning:, Sjötungorna ur­ skarpsås och potatis; kaffe eller te.
Middag: Bräckt skinka med spe­ tagas, sköljas väl och torkas; felorna klippas bort.
En djup skåra skäres nat; surmjölk.
ONSDAG.
Frukost: Smörgås­ med en spetsig knif längs efter rygg­ bord; pytt i panna (rester från sön­ benet på båda sidor och filéerna dag) med rödbetor; mjölk; kaffe feller ékäras försiktigt från benet så att de te.
Middag: Oxsvanssoppa; kokt ej gå sönder.
De läggas med skinn­ kall braxen med kall pepparrotsås sidan mot en skärbräda, och köttet skäres från skinnet.
Gälarna klip­ och potatis.
TORSDAG.
Frukost: Smörgås­ pas bort och hufvudet, benet och det bord; välling; ägg; kaffe eller te.
hvita skinnet sköljas väl och härpå Filéerna ingnidias Middag (vegetarisk): Färsk ärt­ kokas buljong.
med .saltet och få ligga på hvarandra soppa; våfflor.
PHOSPHO- ENERO0N- •: v l V PILLER SÖ-!
» s V i d » IIto &amp; o s ^ a g b i t, ^«r^siSsli.Wsransträng- ning &lt;9cb sömnlöshet.es " ii Jim î-j.ijiï A.®.PHARMACIA,S TQOWOLM | PROMSDR A .VESTERBCRO.
Mellins Food tr bistå föda för svaga focli klen« bam i alla lldrar.
SOrtetacfritt - lättsmält K&amp;pci I apotek, ipeceri- " " ' drogaBlfg.^, ^ g VOLTA ELEKTRISKA VÄRMEAPPARATER • • göra husmodersysslan ... lätt och angenäm g l ^ L ^ l î L f l l T I B U AKTIEBOLAGET § ULIISÜHDA PB STOCM - Lägg i kokboken mmm mmtcHk Elegant Crime Idéale P o t a t i s s a l a d à la I d u n (f. 6 pers.).
3 / i lit.
kokt, kall potatis, 2 kokta rödbetor, 1 saladshufvud, 2 msk.
kapris, 2 äggulor, V2 tsk.
salt, V2 tsk.
engelsk senap, 1 tsk.
socker, 1 — 2 msk.
ättika eller vin­ äger, 1 msk.
kaprisättika, 3 msk.
fin matolja, 1 del.
tjock grädde.
Beredning: Potatisen sk alas och skäres i tunna skifvor.
Röd­ betorna skäras i 1 V2 cm.
långa strimlor.
Saladen rensas, sköljesi, inklappas i en duk och skäres i långa, fina strimlor.
Allt detta blän­ das i e n saladskål.
Äggulorna röras 1 en spilkum med salt, senap.
och socker, hvarefter ättikan och mat­ oljan tillsättas.
Sist iröres gräd­ den och såsen hälles öfver saladon, som omröres försiktigt och genast serveras till kalla kålrötter i all­ mänhet.
W i e n e r k o 11 e t t e r (f. 6 pers.).
5 hg.
benfritt innanlår, 2 hg.
kokt kall potatis, 4 tsk.
finhackad per­ silja, 2 tsk.
salt (10 gr.), V2 tsk.
hvitpeppar, 1 del.
tjock grädde.
Till pan er ing och stek- ning: 1 ägg, 2 msk.
mjölk, 2 del.
stötta skorpor, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 del.
buljong.
B e r e d n i n g: Köttet torkas med en-duk, urvriden i hett vatten, skä­ res i bitar och drives 4 ggr genom köttkvarn, sista gången tillsammans med potatisen.
Persiljan, kryddor­ na och grädden blandas i färsen, som .omröres väl och formas till 15 af långa kotletter, h vilka jäm­ nas med knif, penslas med ägget, vispas med mjölken och vändas i de stötta skorporna.
Smöret brynes i en stekpanna, kotletterna iläggas, brynas hastigt i smöret och läg­ gas i en kastrull.
Stekpannan, vis­ pas ur med den kokande buljongen, såsen hälles öfver kotletterna, som därefter få steka med tätt slutet lock omkr. 10 min.
De läggas upp på varmt serveringsfat, såsen vispas upp och hälles öfver kotletterna, hvilka garneras med persilja och serveras med spritärter, spenat eller pota- tispuré.
är af kännare ansedd som mest iöv-i skönande och mest elegant.
Bleker fräknar och lefverfläckar, gör hyn ungdomligt vacker.
Pris 3 kr.
Infallna kinder göra iäfven ett ungt ansikte gammalt, då däremot runda och fylliga kin­ der göra det ungdomligt och oemot­ ståndligt.
Detta kan hvar och en uppnå!
Uppgif tydligt namn och adress till » Snabb Parismetod » Iduns exp.
f. v. b. Diskr.
Tvättning, mangling och stryk- ung af privatkläder utföres på itt i allo förstklassigt sätt i Uâlarbadets Bad-, Tvätt- &amp; • » trykinrättning.
Spara pä äggen Mälarbadets priser å bad och •vätt alltid de lägsta.
och använd Kornans Jäsfpulver Försäljes i välsorterade affärer.
rvättinr.
: Allra.
9344 Riks 3B15 Badet: A llra.
9343 Riks 3814 BENNO BECKEMANS FOTOGRAFISKA MAGASIN 15 DROTTHlHGGATAti 15 STOCKHOLM.
FRAMKALLAR - KOPIERAR - FÖRSTORAR Jduns ärade fjaffårs- prenumeranter erinras vördsamt om vikten af att i god tid (bäst nu genast!)
förnya prenumerationen, så att afbrott i tidningens regelbundna expediering må undvikas.
Oduns värdefutfa jutnummer utdelas äfven till alla halfårsprenumeranter.
' Prenumerera genast!
Q Besök vår utställning Birger Jarlagatan 21. ïÛ - 455 -
•hm äfven hvarje annan sysselsättning * också tråkig och besvärlig.
Nej, öfverseende med andras fel, kärlek oc.h tålamod i utöfvandet af våra plikter, af hvad slag- de vara må, göra arbetet till verkligt nöje.
och välsignelse samt skapar ljusare lifs- syn.
Men, kan ni ej med människo­ kärlekens fördragsamhet offra tanken på egen bekvämlighet, bör ni lämna platsen åt någon annan!
Jämtla.ndsfru.
ta JONS HEMKOMST. '
TipP nxea SVAR (Forts.) IST: r 210.
» År det rätt att lämna eil i allo utmärkt plats, därför att man ej trifs » fråg-ar ni.
Det är ju rentaf upprörande höra- er gå och önska, er döden, därför att ni ingen­ ting har att göra.
Ingen kan väl begära att få en väl af lönad plats, uta.n att där uträtta något gagne- ligt, och lör er ligger ju arbetet just i att vara den garnie till för­ ströelse och nöje.
Har ni ej läst vår Mästares ord: » Jag har kom­ mit i världen, icke för att göra min vilja, utan dens vilja, som har sändt mig. » Ligger månne ej däri uppmaning till oss, att göra sam­ maledes?
Och läser ni ej Idun?
För min egen del finner jag den lik en lång, lång sammanlänkad ked­ ja, löpande landet rundt och för­ enande alla, som vilja hålla i en länk af den, isamt skänkande mod och uppmuntran åt alla.
Läs bara t. ex. Fanny Alvings senaste novell » Parksoffan », och känn —!
Så länge själfviskhet och tanken på eget - bästa sättes i främsta rummet, blir nog l 1 ^) W Svenskt välkändt fabrikat, solid konstruktion, lätt gång, stor hastighet ^ Kvalitets- marke.
Förmånliga a / betalningsvillkor VWAW.VA ' A %WVWWA Prenumerera INTRESSANT BOKNYHET!
på I dagarna har utkommit Idun!
S T A B Bröllopsresan I L af är den förnämsta pasta för bort­ tagande af Charles de Coster, Obs.!
In ga märken, ingen lukt.
Pris 3: 50rf- porto.
Dalia för efterbeh.
pris 2 kr.
+ porto.
den populäre flamländske folk­ diktarens berömda kärleks­ roman.
För första gången i svensk öfversättning.
» Bröllopsresan » är ett af den flamländska litteraturens klassiska arb eten.
Arbetet, som prydes af Arthur Grünebergs 12 originalteckningar, kostar kr.
2:50.
Finnes hos alla bokhand­ lare.
fflissprydande H årväxt E B B A B E C K M A N S H Y G IE N IS K A S A L O N G, GRBFTUREG AI AN 3.
Riks Tel. 70653.
Allm.
Tel. 40100.
Fås på apoteken.
Bästa järnmedel, aptltglfvande, styrkande, Pöreskrifves af många läkare.
Bokförlags A.-B.
Svea Lästmakaregatan 10 Stockholm.
VERKLIGHETSSKILDRING FRÅN BÜL- LAREN.
Af Els ass.
Tätt under Kynnefjäll låg den lilla gården.
Just på sluttningen nedåt bygden.
Magra och små voro te­ garna, men fåren redde sig godt i ljungbackarna och till de tre små korna och till hästen räckte fodret med sparsamhet öfver vintern.
Där fanns också föda åt människor, ty fjälltjärnen och bäckarna voro fulla af laxöring och lingon växte alldeles intill husknuten.
• De som bodde pä Dalekas fingo dock ej ha ' allt för stora fordringar på lifvet och det hade heller icke någon af dem, hvarken Jon eller Ragnhiidur.
På tredje året var det, som de bodde här tillsammans.
Inga barn hade de fått, utan lika ensamma som de voro första, dagen de flyt­ tade hit voro de ännu.
Dagarne gingo likväl fort, ty de voro alla fulla med arbete.
Om vin­ tern spann och väfde Ragnhildur Och om sommaren hade hon fullt upp att göra både ute och inne.
Det var midt i vintern och Jon hade tröskat slut på sin säd.
Nu skulle han passa på medan Bullarsjön låg och det var klingande slädföre, att_ köra ned till G-rebbestad och sälja så mycket han kunde undvara.
På östsidan sjön var det ondt om vägar, därför måste alla tunga körs- lor ske om vintern.
Kunde man så köra öfver isen sparades den långa krokvägen om Sundshults bro.
Bittida om morgonen gaf han sig i väg och sent skulle det bli .innan han kom tillbaka.
Trots genvägen öfver sjön var det mycket öfver tre mil långt, men nu var det månljust och klart väder och den lämpligaste tiden att resa.
Dagen var lång för Ragnhildur när Jon var borta.
Den lilla stugan var snart städad, korna och fåren hade hon gifvit foder och vatten, därefter satte hon sig vid spinnroc­ ken och spann samt sjöng helt sakta till rockens surrande.
Hon spann till sena kvällen.
Ju längre dagen led dess mera ensam kände hon 5ig.
Hon visste nog att Jon kunde ej vara tillbaka^ förrän långt in på natten, men just nu kände hon på sig att han var på hemväg: o ch tänkte på henne.
Här i den tysta fjäll­ världen behöfves ej så många ord som nere på slätten.
De människor som höra samman förstå hvara,ndra godt utan ord.
Ragnhildur slutade att spinna.
Hon satte undan spinnrocken och ställde med aftonvarden.
Gröt kokade hon och satte fram på det hvitskurade bordet, mjölk och tunnbröd ställde hon bredvid och Jons mörka träsked lade hon fram.
Nu kunde han komma när han ville, men hon skulle lägga sig, hade han sagt, och ej sitta uppe.
Ragnhildur satte en skärm framför den lilla rofoljelam­ pan, kröp upp i sängen och som­ nade strax.
Hon hade väl sofvit ett par tim­ mar då hon häftigt vaknade upp af något buller.
Månljuset flödade in genom fönstret och Ragnhildur såg, att det var snöret till klocklodet som brustit.
Lodet låg midt på golvet och klockan hade stannat på V21 En oförklarlig ångest grep henne.
Hade inte Jon kommit hem ännu?
Måtte blott ingen olycka händt ho­ nom I Tyst, var det inte bjällror hon hörde?
Jo visst, nu hörde hon alldeles tydligt hur släden körde fram förbi stugan och hon blef helt lugn igen.
Hon hörde hur Jon spän­ de ifrån och ledde hästen in i ladu­ gården, där den hade sin plats jämte korna.
Släden drog han in i skjulet och nu tog han i köksdörren.
Hon hörde hur Jon kom in genom dörren, som han stängde efter sig och gick fram till bänken vid spiseln, där han satte sig ned och drog af sig stöflarna.
Lät det ej som vatten rann ur dem då han drog dem af?
Jo, hon hörde alldeles visst hur vattnet droppade därute.
Men hur kunde han ha blifvit våt? '
Fruset var det ju och hö hade han haft om fötterna i släden.
Hvad han dröjde länge därute 1 » God kväll, Jon, jaså du kom nu » ropade hon ut i köket.
Intet svar fick hon, men väl hörde hon tre tunga suckar efter hvarandra komma från bänken där Jon satt.
» Är du sjuk Jon, eller hvarför svarar du ej? » sporde Ragnhildur ånyo.
In­ tet ljud förnam hon längre.
Hon sprang upp ur sängen .tog lampan och lyste ut i köket.
Ingen män­ niska fanns där!
» Jon », ropade hon.
» Jen, hvar är du? » men intet svar fick hon.
Hon kastade en sjal öfver axlarna och sprang ut i ladugården.
Hästens spilta stod tom!
Hy roman av ZOLA Människans lägre ja g (La Bête Humaine) I sin uppsats om denna bok kallar F röding den » ett natu­ ralismens mästerstycke av för­ sta rang » och yttrar om den följande: Handlingen går raskt och säkert framåt, _ utan att där­ för förlora i fyllighet.
.
.
Spänningen är aldrig utsatt för att slappas.
.
.
och var­ je scen är tecknad el !er, rät­ tara genomlivad med en liv­ lighet och styrka som är rentaf bsundransvärda.
Finnes hos alla bokhand­ lare.
Pris 2:25.
1: sta del.
I en stor råk, som genom den starka kölden slagit upp tv^irt öfver Bullarsjöns is funno de Jons döda kropp.
Hästen och släden hittade de först om våren då sjön bröt upp.
Landthushållslärarinna som för egen del vill mottaga och handleda elever, kan på fördelak­ tiga villkor få disponera särdeles lämplig, möblerad byggnad med elek­ triskt ljus, trädgård, hönsgård o. d. å egendom i Södermanland.
Eventuellt kompanjonskap.
Svar till » Privat landtliushållsskola », Gunnar Stenbecks Annonsbyrå, Stureg.
20, Stockholm ö. f. v. b. Bokförlags A .=B.
Svea 10 Lä stmakaregatan 10 STOCKHOLM.
En fruktansvärd anklagelse kallar Dagens Nyheter den » märkliga boken » DEN KINESISKA MUREN af de tre författarinnorna FRIDA ANNA LENAH ELGSTRSM STÉENHOFF ELIN WKGNER under medverkan af FÖRNAM 1 SENSATIONELLA Vilma Glücklich - Elkn Hagen AFSLÖJANDEN Mia Lechs - Paula Po gany ANDA OCH STIL I recensionen om denna bok, som kastar ett blixtljus öfver den ki­ nesiska mur som krij&gt;s !frares omänskliga intriger rest i vägen för ROSIKA SCHWIMMERS och andras uppoffrande arbete för rätt och red, skriver Dagens Nyheter: Författarinnorna ha genom sin litterära konstnärlighet i för­ ening med journalistisk skickligt " et lyckats sätta samman ett ar­ bete som kommer att läsas af många med det varmaste intresse.
I HVARJE BOKHANDEL.
— PRIS 25 KRONOR.
A.-B.
DAHLBERG &amp; C:os FÖRLAG - STOCKHOLM HINDAS- LOTTEMET till förmån för idrottsan­ läggningarna på Hindås.
10,000 vinster!
Vinst värde: Tö,OOO l&lt; r o n o r.
Var 7:de lott vinneri Huvudvinster: Matsals­ möbel i mörk bonad ek med inläggningar.
Herrumsmöbel i antikhud och mahogny.
Sängkammarmöbel i polerad björk.
Köks- upprättning med kopparkärl Kr.
6,000 1.
Möbler till 3 rum och kök.
2.
30-kvms skärgårdskryssare.
Konstru­ erad af ing.
Carl Holmström Kr.
4,000 3.
Flygel i mahogny (J.G.lalms 1 ö] Kr 2,000 4.
Motorcykel (Huskvarna) ...
Kr.
1,700 5.
Motorbåt m.utomb.-motor Kr.
1,200 Pris pr lott 2 kronor.
Dragning så snart lotterna slutsålts, dock senast den 28 Februari 1918, Lütter distribueras f rån HINDÅSLOTTERIETS BYRÅ, D rottninggatan 46, Göteborg.
Apoteket Lejonet, Malmö.
- 454 -
* 35^ Enkel och godhjärfad flicka, ordentlig och barnkär, i saknad af anspråk på nöjen men som i stället sätter - värde på ett godt bemötan­ de, förståelse, ordning och punkt­ lighet erhåller plats hos advokat­ C&amp;iid aldrig orlginalbetyg familj i Skåne att jämte husmodern ^ utan endast bestyrkta utföra alla i ett enkelt hem fö­ mvmkrlftar när Ni svarar pä rekommande göromål.
Uppgifter på annons om ledig plats.
tidigare sysselsättning eller kunska­ per samt anspråk äfvensom foto.
emotses under sign. » Förtroende i allt », S. Gumtelii Annonsbyrå, Malmö ANSPRÅKSLÖS FLICKA som genom­ f. v. b. gått 8-kl. läroverk kompetent läsa med 9-årig gosse, får plats för läs­ året på landtegendom i Vestergöt- land.
Betygsafskr., rek.
o. foto, erhålla plats den 1 augusti i fa­ torde sändas till märke » 1917 1 okt. », milj med två barn.
Reflekteras en­ under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, dast å verkligt dugliga och ordent­ liga tjänarinnor.
Svar med betygs- Stockholm f. v. b. avskrifter, löneanspråk och helst fo­ FRISK, BÄTTRE FLICKA, äldre, kun­ tografi till Intendent Stickler, Pro- nig o. villig att med husmors hjälp menaden 11, Falun.
sköta hem utan jungfru får plats i början af] uli i liten ingeniörs- familj.
Stockholms närhet.
Sv.
m.
Bildad flicka omkring 30 år som betyg, helst foto till » Eget rum », med ordning och sparsamhet kan Iduns exp.
förestå äldre änkemans hem, och FÖR NYBILDAD privatskola, med är villig på egen hand sköta alla hemmets sysslor, kan få plats i cirka 10 elever, sökes en verkligt skicklig lärarinna.
Lön 1800 kr.
Helsingör, Danmark till 1 Sept.
Svar med foto, betyg, lönepret.
och 7 Sv.
med betyg o. ref. sändas til disponent P.
H. Strömberg, Kram­ närmare upplysningar till » A.
1917 » Helsingör p. r. fors.
LEDIGA PLATSER En ensamjungfru otti en bambusa Husföreståndarinna.
MOT FRITT VIVRE och fria resor önskas studentska, latin, eller flicka, som genomgått 8-kl. flickskola att under juli — aug.
undervisa en flicka i franskt språk och skrifning.
5 kl. kurs.
Sv.
med betyg till » S.
B. », Lennartsfors.
BILDAD FLICKA, hushållsvan, barn­ kär, gärna musikalisk, villig att del­ taga i förek.
arbeten inom hemmet- erhåller plats i familj i Göteborg 1 sept, event, tidigare.
2 jungfrur finnas.
Sv.
med ref., löneanspråk o. helst fotografi till » Box 41 », B j ö r- b o h o 1 m.
ENKEL BÄTTRE FLICKA frisk och kunnig i allt som hörer till hushål­ let, äfven sömnad erhåller genast bra plats i liten familj i öfre Ådalen Ångermanland.
Svar till » Ådalen » Allm.
Tidningskont.
Sthlm JUNGFRU kunnig i såväl _ enklare som finare matlagning, bakning sylt- ning etc. får i Juli månad^ plats i svensknorsk familj i Larvik att helt på egen hand sköta köket i liten familj.
Svar med betyg och helst fotografi till fru direktör Aa- gaard, Larvik, Norge.
Lön 40 kr.
Fri resa.
PLATS FINNE,S NU för en frisk barnkär och hushållskuimig flicka att under fruns bortavaro 1 mån.
ev. längre sköta^ hemmet och 2 flic­ kor om 8 och 1V2 år.
Passhjälp.
Svar med foto.
ref. och lönepr.
till » D » Lidköping p. r. Läns- (epidemi-) sjuksköterske- tjänsten i Falköpings distrikt är för iansökan ledig.
Aflöning årl.
6C0 kr., event.
2 5 k r.
i p e n s i o n s b i d r a g, s a m t 1 k r.
om dagen, fria resor och fritt vivre vid tjänsteförrättning.
Då så ske kan, ledighet 14 dagar årligen utan löneafdrag.
Ansökningarna ställas till Skaraborgs läns sjuksköterske­ nämnd och insändas till Förste pro­ vinsialläkaren i Mariestad före den.
11 juli 1917.
Prästbetyg, läkare­ betyg, intyg om kompetens samt meritfört.
i öfrigt böra medfölja an­ sökan.
Tjänsten skall tillträdas d.en 15 aug.
1917.
Instruktion och öf- riga underrättelser erhållas genom Förste provinsialläkaren i Skaraborgs län.
för Sköterskan vid Sjukstugan i Mönsterås under 1 månad önskas snarast.
Kirurgisk utbildning be- höflig.
Svar till Sjukstugan, Mön­ sterås.
Elevplats för bild.
allv.
flicka omkr. 20 år finnes att tillträda i aug.
å sjuk- och ålderdomsafd.
på större hem i Stockholm .. Sv.
t.
» Badgäst », Holsby Brunn.
Guvernant, LÄRARINNA sökes till läkarfamilj på landet (Norrland) för tvenne gos­ sar i ålder 11 och 8 år.
Svar med lönepret., ålder, betyg och referen­ undervisningsvan, erhåller till hös­ ser till » E.
K. W. » sändas till Iduns ten anställning att läsa med tvenne exp.
f. v. b. flickor i 13-års åldern.
Kurs: Flick­ fjärde klass.
Undervisningls- ENKEL barnkär och ordningsfull skolans förmåga äfven i pianospel erforder­ flicka erhåller plats som barnskö­ lig.
.Sv.
betygsafskrifter, fo­ terska i familj med 5 barn i ål­ tografi o. jämte lönepretentioner till fru dern 12 — 1 år.
Svar med lönepret.
Ellen Tidstrand., Sågmyra.
och foto till » C.
A. Famil3emedlem », Iduns exp.
f .. v. b.
Ung, bättre flicka UNG BÄTTRE flicka som är villig deltaga i alla göromål som före­ komma i ett större landthushåll får plats i början af juli månad å med gladt och vänligt sätt önskas herrgård i Småland.
Svar till Fa^- genast att på egen hand • hushålla • milj emedlem, Vrigstad p. r. för 8 ungdomar.
Något intresse för vegetarisk matlagning Vönskvärd.
Husa Kvinnlig landtbrukseiev.
o. hjälp finnes.
Fullt modernt in­ Arbetsam och duktig flicka får redd villa på Stocksund.
Sv.
med mot fritt vivre plats från 15 aug.
fotografi till » 15 juli 76 », Dagens till 1 nov.
att under kvinnlig agro­ Nyheter, Stureplan, ' Stockholm.
nom, tillsammans med 3 kvinnliga kamrater på egen hand sköta mindre jordbruk.
Svar till Dalbyö Gård, Vesterljung.
Flicka, med någon vana i sjukvård, erhål­ ler genast plats att sköta sjuk fru på landet.
Sv.
med fotografi o. uppgift om pretentioner till » Sjuk­ vård », F o 1 k a b o. Kvinnlig arbetskraft inom såväl hemmens som andra kvinnliga arbetsområden kan Ni med bästa resultat Våra små " slitvargar " erhålla genom att sätta in e n annons i IDÜN, specialorga­ net för kvinnliga platsannonser af alla slag.
En platsannons — 10 mm.
stor — k ostar endast 2 ikr.
50 öre.
För större annonser beräknas ett pris af 25 öre pr mm.
därutöfver.
behöfva nya kläder.
UNG, MUSIK.
FLICKA, som under tre års tid varit bitr.
i kinder­ garten önskar plats i fam. där barn finnas.
Äger god handstil o. är villig delt.
i skrifgöromål om så önskas.
Rek.
kunna företes.
Sv.
till » Familjemedlem L ».
Iduns exp.
PKEJVUMEHEIIM 3VU GEJVMST PÄ Illustrerad månadstidning för barnkläders för- g färdigande.
Dubbelsidig mönsterbilaga gratis till |j hvarje nummer.
S Prenumeration verkställes å närmaste post- S anstalt eller bokhandel.
Priset är: för 1 / 2 år Kr.
§|§ 1:60, kvartal 90 öre.
ELEMENTARBILDAD, musik, flicka något undervisningsvan, önskar plats, mycket fina betyg.
Tacksam för svar märkt » Anna-Greta.
Iduns exp.
f .v.
b.
UNG ALLVARLIG bildad flicka kun­ nig i matlagning önskar plats att ensam &gt;sköta litet hem i augusti plier i höst.
Svar till » Sommaren 1917 ».
Värnamo p. r.
J " BHRNGM EXAMINERAD Kindergartenlärarinna önskar plats i familj i Stockholm eller de:-s närhet, att undervisa en­ ligt kindergartenmetoden även till läroverkets lägre klasser.
Svar till » Kindergarten », Helsingborg p. r. m Iduns Expedition, Stockholm.
m IÜ= EN 19-ÅRIG flicka önskar plats i Allm.
Svenska Sfaksköterske- UNG STUDERANDE flicka erbjudes enkel, bildad familj, helst i lands­ fören.
SfukskoterskeHem, helinackordering i god familj att orlen, där läxläsning eller skrifgöro­ Katarinavägen 9 B.
5 tr. (vid Kata- dela rum.
Centralt läge i hus med mål förekommer.
Svar till » Rea­ rinahissen).
Rikstel.
9427.
Allm.
alla nutida bekvämligheter.
Svar list 1914 » Iduns exp.
f. v. b. Tel. 318 97.
Utsänder exam, sjuk­ till » 1 eller 15 sept.
1917 », Iduns exp.
f. v. b. sköterskor till all slags privatvård HTTSHALLSTNTREiSSERAD, bättre flicka önskar plats i godt hem, att och fasta platser.
Hushål.
seleven Endast väl meriterade sköterskor biträda husmodern med förekom­ (familjemedlemmar) mande göromål.
Genomgått hus­ antagas i föreningen.
mottagas 20 sept. — 20 dec.
Pro­ hållsskola.
- var till » Landtbrukare- Examinerad kvinnlig gymnastik­ spekt på begäran.
öfverstinnan A. dotter » Iduns exp.
f. v. b. direktör Hyltén-Cavallius f. Frick, Sandvik BÄTTRE FLICKA intresserad af husl.
önskar anställning från 15 el.
20 Småland Burseryd.
arbete önsk.
plats i god familj där sept.
Äfven inkommen i sjukvård 1 jungfru finnes för att under husmo­ Helst i Stockholm el.
dess omedel­ Brudutstyrslar ders ledning och öfverinseende del­ bara närhet.
Sv. "
emotses till » Gym- såväl enkla som finare, samt Dam- taga i alla göromål.
Familjemed­ nastikd irektör », Sv.
Telegrambyrån, och Barnunderkläder ständigt på lem.
Fritt vivre eller som beta­ Stockholm.
lager i lande hushållselev.
Svar till » 17 Värdinnor, Helsingborgs L inneuistyrselaffär, M altr.ö år » Roma Kl. p. r. Sjuksköt.
Gymnaster, Bildade flic­ Rikstel.
48 12.
18-ÄRS FLICKA af god familj önskar kor finnas.
Palmquist C:o 17 Malm- till hösten mot fritt vivre lära sköta skillnadsgatan Stockholm.
ett he.m under intresserad husmoders inneh.
fullständig utstyrsel ledning.
^ Sökanden van vid prak­ för späda barn, väls&gt;dt tiska göromål.
Referenser önskasi och af bäsla kvalilé, pris och lämnas.
Svar till » G.
A. » A lings­ önskar komma i familj för att lära 10 och 15 kr.
pr låda be­ ås p. r. alla i ett hem förekommande göro­ roende på montering.
Sän­ mål.
Svar med uppgift om af gift.
UNG, ANSPRÅKSLÖS och i hus- utbedes des mot e fterkraf.
tacksamt till » Energisk, 23 hållsgöromål, äfven matlagning, kun­ år », A.
C. Cronquist * Sor, under adress S. Gumaslii Annons­ nig flicka af tjänstemannafamilj i R ' kstel 515.
MAI MO * landsortsstad söker plats i vänligt byrå, Stockholm f. v. b. hem såsom husmoders biträde mot För hemväfning intresserade.
någon aflöning.
Svar härå utbedes Väfmästare Ivar Nilsson, Säter, gif- till » Familjemedlem », Iduns exp.
f. ver kurs uti mönsteruttagning med v. b: därtill hörande ämnen.
Undervisnin­ UNG FLICKA med realskoleexamen gen sker pr korrespondens och har önskar till hösten plats uppåfc lan­ pågått sedan ett år och vunnit er­ det, gärna i Jämtland eller Da­ kännande.
larna att undervisa minderåriga i vanliga skolämnen, event, musik.
Är önskar kcmma till bättre familj nå­ villig att deltaga i lättare husliga göromål.
Svar till » E.
J. » Ängel­ gra månader för att under husmo­ holm p. r. derns ledning vara med om allt i 23-ÅRIG BILDAD FLTCKA önskar hushåll förekommande göromål.
Gär­ plats familj där barn finnas som na söderut.
Svar emotses tacksamt hjälp och sällskap.
Svar till Box till » 24 år 1917 », poste restante 6.
Bjerred.
Hernösand.
belägen vid Vinslöfs järnvägsstation Babylådan Förlofvad flicka Förlovad lärarinna önskar omkr. den 1 eller 15 juli komma i god familj på landet i mell.
Sverige (Stockholmstr.)
för att lära — och deltaga i — ett hems skötande.
(Gärna i präst- eller lä­ karehem där tillfälle finnes till öf- SOMMEROPHOLD.
2 unge damer, ning i musik).
Vaji vid husliga som vill dele va ?reTse, kan for 4.50 göromål.
Fritt vivre önskas.
Svar pr dag faa fuld pension i dannet emotses tacksamt till » Ordningssinne hjem naer Moide.
Ref. gives.
Bill.
24 år ».
Postkontoret, Järntorget, Gö­ mrkt » Ungdom i huset », Iduns exp.
teborg.
f. v. b. IMCKORDERJMÀR staten skap.
och länets hushållningssäll­ Prospekt sändes på begä­ ran genom skolans verkställ, direk­ tör S.
J.
S.
Er man, Vinslöf.
Styrelsen.
OOOOOOOOOOO© » OOOOOOOO » «OOOOOOOOOOOOQOO©0OOOOOOOO; OOCOOOOOOCCÏCOOOOOOOOOOOMOOOOOOOOOOOOOOOO En dygtig og tro kokke faar pläds i godt h] em i det sydlige Norge undervisningsvan (helst seminariebil­ i vakker egn like ved by.
— Billet dad) får plats till hösten på egen­ mrk.
» God Lön » sendes Skienf jor­ dom i Vestergötland att undervisa dens Annonce bureau, ' Skien, Norge.
en 10-årig flicka i II kl. kurs.
Svar med betygsafskrifter, referenser och lönepretentioner till » Birgit » under Stockholms omgifningar: adress S-.
Gums elii Annonsbyrå, " ßtock- halm!, f. v. b.
VID MÄLAREN.
Pensionat Fager­ 21-ÅRIG MUSIKALISK förlofvad flic­ u d d h a r u t m ä r k t a s t r a n d b a d o c h ka af god familj, talande flytande tyska, något kunnig i engelska o. skogspromenader.
Begär prospekt af på något af den kvinnliga verk­ franska, hemma i handarbeten samt intresserad af husliga sysslor, önsk.
Konditor Lundevall, Enköping.
samhetens olika områden?
genast plats som hjälp och sällskap i prästgård eller annan fin familj.
Sv.
om löneuppgift till » Barnkär att ett bepröfvadt och af tusen­ skånska », Depeschbyrån, Malmö.
Jämtland: t a l s k v i n n l i g a p l a t s s ö k a n d e m e d UNG HANDARBE1SLÄRARIJNNA med bästa resultat användt för­ fina betyg önsk.
plats i skola elle!
PENSIONAT NYLAND, 20 min.
väg Eventuellt såsom hjälp och från Hållands station, vackert läge, faringssätt är att ßätta in en hem.
sällskap hos bättre herrskap.
Sv.
liten annons i IDUN.
En till » Skånska », Iduns exp.
f. v. b. utsikt öfver Ristafallen och Indals- platsannons — 10 mm.
stor — 22-ÅRIG FLICKA önskar plats i älfven.
God inackordering.
öppet kostar endast 2 kr.
50 öre.
Be­ familj för att hafva vård om linne- 20 juni-sept.
Lungsiktiga, mottagas Närmare- meddelar: Fru Malla loppet insände a i postanvisning, och silfver-förråd och deltaga i alla ej.
husliga göromål: är dessutom in­ hvarvid texten lämpligen skrif- tresserad af handarbeten.
Sv.
t. Wiklund,.
Nyland, Hålland (Jämt­ land).
» S.
S. », p.
r.
- Å t v i d a b e r g.
ves &amp; postanvigningsblanketten.
börja nya kurser den 1 inst.
nov.
Skolan, stiftad 1892, understödes af Hvar skall jag tillbringa m in sommarsemester?
Guvernant PLATSSÖKANDE Söker Ni plats Kom dä ihåg - 455 - Dalarne: MARSTRAND.
SVÄRDSJÖ HVILOHEM erbjuder hvi- P e n s i o n a t Nygren rekommendera s. la och hemtrefnad i lugn, vacker trakt af Dalarne.
Närmare meddelar Värmland: fröken Lydia Johnson, Svärdsjö.
DOKTORINNAN VILMA ERIKSSONS Riks 29.
Hvilohem, beläget 15 min.
skogs- väg från Arvika.
Adr.
Högåsen, Arvika.
Bröstklena mottagas ej.
Västkusten: Fiskebäckskil Restaurant Utsikten REKOMMENDERAS.
NORGE: TONASEN KURHOTELL, Valdres.
2,000 fot öfver hafvet.
öppet hela året.
Alla slags bad.
Tennis o. Biljard.
Elektriskt ljus.
Central­ värme.
Utmärkt kök.
70 rum.
CS^gl GÖTEBORGS INSTITUT GYMNASTISKA Begär prospekt Föreläsning s » ai |g|p !l En av övningssalarne.
över årskurserna i Massage och sjukgymnastik ünderv.
meddela nedanstående lärare: Patientbehandling.
Anatomi, Fysiologi, Patologi, Hygien: Med.
d:r Gösta Götnlin.
•Ortopedi: Med.
d:r Sven Johansson.
Sjukgymnastik.
och Massage: Gymnastik direktör Karin Uddenberg.
Kemi: Professor Gösta Bodman.
Sjukvårdslärare, klinikens föreståndare, M.ed.
d:r Leo Schrödl Gymnastik och massage, Institutets före­ ståndare.- Direktör Erik Börner.
övningar i gyiimassu K^aieu Professor PATRIK hauluin.K Symnattisk-Ortopsdisk-Kiruroiska P rivatklinik T 2.
7025.
S tureg.
62, Stockholm 5 T.Ö301 " ör behandling af stödje- och rörelseorga * kador.
sjukdomar, deformiteter ocl fimW+ion«; njbbn ' noar Dok " .r heû " ian Kungsportspl.
2, Göteborg.
Tel. 45 46.
- Elektrisk behandlina - filsa JPnilip » Husmodersskola Stockholm.
Kartavägen 25 (f. d 1 A).
riörjar sin l9:de termin för bildade unga flickor den 15 sept 1917.
Under­ visning i enklare och finaTe matlagning, bakning, konservering och in- läggn.
af bär, frukt, grönsaker, fisk och kött; vegetarisk matlagning, s.juk- matlagning, uppköp, födoämneslära, hushållets ekonomi m m.
Olika kur­ ser.
Examinerade lärarinnor.
Förbereder Inträde till lärarinnekurser î huslig ekonomi Adress till 2S Aug.
Nyäker.
Leksboda, sedan Stock­ holm.
Prospekt, ref och närmare,.upplysn.
på begäran P i &gt;|uKfyinnastik, Massage ich Pedaçofisk Gymnastik medför enl. kungl.
maj: ts medgif- vando samma komp.
o. rättigheter som en kurs vid Gymn.
Central­ institutet.
Kursen 2-å,rig börjar den 15 sept.
- Prospekt på begäran gen.
D:r J. Arvedson: adr.
Odeng.
1 Stockholm.
HOS ALLA HANDLANDE) I SA P HILIP.
StocVboItr (för nervsjukdomar och reumatiska åkommor).
Doktor J. Arvedson s knrs WMU 1 " Gft glarzsarx / e resa !fat " Göteborgs nya Husmodersskola Södfa rtuégatan 2 Ä - Rittst.
10G 24 Husmodorskurs pä Ï termin för unga bildade flickor börjar d 7 sept.
I917 Prospekt och upplysningar pfi begäran Elvira Friberg, Hildegard Friberg llppsa ' a Enski.da Läroverk o. Privatgymnasium.
Högre samskola med student- och realskolexamensrätt samt normalskolkompetens från klass 8.
Kl. IX, som bl.
a. utbildar Ki n d er gart e n I äi ar i n n or Godkända betyg i realskolexamen och betyg med normalskolkompe­ Gymaast Kdirektörsexamen tens berättiga utan tentamen till inträde i riny I (= ring II vid allm.
aflägges efter 2-årig kurs af kvinn­ läroverk) Om befrielse från tentamen i vissa andra fall upplyser redo­ liga.
elever vid.
görelsen, som jämte inackorderi » aslista fås genom vaktn ästpren.
r Under Juni Juli oeh Augusti hålles Iduns Expedition öppen Lördagar kl. 9 — 3.
Öfriga hvardagar 9 — 4.
Josef Liljeblad, rektor.
Carola Eneroth föreståndarinna.
Ny kurs börjar den 14 sept.
Pro«n •- » * Med.
Dr. E. Kleens Nobynäs Hushållsskola Kurser fr. d.
15 a ug.
t. d.
15 dec.
I9l7 och fr. d.
15 j an.
t. d.
1 ju n i 1 9 1 8.
ettårig kurs i massage och sjuk­ Bildade flickor mottagas â Nobynäs Herrgård, härligt läge å småländska gymnastik för Damer och Herrar höglandet.
7 minuters gångväg frön Sjärneborgs hållplats, linjen Stockholm- börjar den 1 oktober kl. 10 f. m. Malmö.
Grundlig undervisning i hu hall och slöjd meddelas af s kickliga, Mästersamuelsgatan 37, 2 tr. Obs.
!
examinerade lärarinnor.
« od t hem.
Förfrågningsr oeh anmälningar ställas Prospekt begäras och anmälningar till föreståndarinnan, fru E. von kotten, Kobynäs, Frinncryd.
Rikstelefon 5. mottagas städse under adr.
Engel- brektsgatan 43 B.
Stockholm.
Lyckebo Sjömarken (Göteb.- Femte praktiska hushailskursen å Borås järnv.)
börjar 15 sept o. pågår till 15 dec.
Undervisn.
i matlagn., bakn, ko nserver, konstväfn., lirnesöm, Vid Professor Unmans Institut handarb.
m m.
Frisk hälsosam trakt.
Gladt och tretligt hemlif.
Piano finnes börjar d.
20 sept, ny (ett-årig) Irurs Pris ett för allt 100 kr.
per månad Förfrågn.
ställas till Lyckeho Sjömarken.
i Massage och Sju kgymnastik - - Begär prospekt.
Brunkebergsgatan 9, Stockholm.
* «••••••••••••• » •••••••••••••• Södra K. F. j.
K:s Husmoders- och lui Holmqvists Handelsinstitut N. Allégat.
7, 1 &amp; 2 tr., Göteborg.
Grundat 885.
Rt.
2127 S 9160 Främsta och största enskilda handelsläroverk i landets främsta handelsstad Egen läro- §j verks byggnad.
33 läsåret.
Höstterminen börjar den 17 aug 1917.
20 akad e­ miskt och praktiskt utb ldade lärare.
500 elever årligen.
Års och terminskurser.
Utförlig bankkurs med öf- n nga r i alla bankgöromål.
Platsförmedling saf del­ ning med vidsträckta förbin­ delser.
Begär vårt 40 sid. illustr.
prosp.
Detthowska Småskoleseminariet.
Kursen 2-årig.
Examensrätt sedan 1899.
Terminsafgiît: klass I 75 kr., II100 kr.
Inträdesfordran: goda folkskolekunskaper.
Inträdespröfn.
den 5 sept.
Utan pröfn intages på godt betyg fr. klass VI à VII i sam- och flickskola.
Skriftlig ansökan (porto bifogas) under adress Eriksbergsg.
10, Stockholm f. v. b.
Enskilda Gymnasiet Östgötagatan 24, Stockholm, ' vatten för erhållande af mjuk och kraftig hår- börjar sin hSstkurs den 15 Aug.
för dem som önska deltaga i konserveringskurs [väx t (världsfabrikat).
samt 1 Sept .. för öfriga.
Grundlig och praktisk utbildning i allt hvad till ett Pris kr.
4,90 och 5,50 hems skötsel hör.
Prospekt mot porto.
Allm.
Tel. 31012.
(kl. 10 — 2).
f tyrmansgatan 22 24, Stockholm. '
+ porto.
Försändes di- Samskola.
Studentexamen tages på 2 å r af dem, som aflagt realskolexamen j skret.
eller äga motsvarande kunskaper.
Eealskolexamen på l 1 is à 2 år af dem, som f Frans ka Parfymmaga­ genomgått folkskola.
Ingen inträdespröfn.
Begär prosp.
Styrelsen.
sinet, Hof lever *, ntör, v Drottningg.
21.
S t him.
HEM- HUSHÅLLSSKOLAN.
imiiiiiitiiiiiiiHiniiiiiiniiniiiiiiriiiiiiriiiiiiiiMuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiHiHiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiuiiiiiiitiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiniiiiiitiiiminiuii S sedel och öfveriräffas icke af {S något annat liknande preparat i Undervisning meddelas af från fackskolan utexam skolkökslärarinna i enklare och finare matlagning, bakning, syltning o. konser­ vering, konfektkokning, dukning och servering, uppköp af matvaror, enkel hushållsbokföring o. födoämneslära samt rengörning, tvätt och strykning, vården af linne o. säng­ kläder m. m.
I husmoderskursen ingår füllst, undervisning i kläd » och linnesömnad för hand och på maskin, tillk lippning, lag­ ning, märkning etc. samt moderna handarbeten äfvensom Samaritkurs.
Som skolan afser att ej blott meddela eleverna praktisk o. grundlig undervisning i en husmoders arbete och plikter utan äfven samtidigt kunna bereda de unga flickorna den till­ syn och trefnad, som endast ett hem kan gifva, bo alla elever inom skolan och endast ett begränsadt antal (6 à 8 st.) mottagas.
Ref.: Myntdirektör K. A. Wallroth m. fru; Professorn vid Tekn. Högsk.
Valfrid Petersson m. fru.
Höstterminen böljar 15 sept.
1917.
Förfråg­ ningar besvaras omgående af skolans föreståndarinna Pris pr fl.
2.SO.
Fru Emma Kjellström, Storgatan 32, Stockholm.
8 ar världens förnämsta Hår-1 S Eihéllea hos alla t:sta klass Parfymeri ', * ^ Drog- och Coiffyraffärer.
B ALLM TEL. 242 O8.
Obs.!
Till!
sept, är f ru Kjellströms adress Mörby, Stocksund, Rikstel.
Stocksund 261.
Palmgrenska Samskolan G undad 1876.
Rätt att anställa realskol- och studentexamen.
Expeditionen öppen under sommaren on dagar kl. 12 — 1.
Rikstel.
11549, allm.
tel. 16838.
Nuva­ rande adress Arsenalsgatan 4 och efter 1 okt.
Kommendörsgatan 34 (centralt läge invid öp-en plats på Östermalm).
Årsredogörelse sändes på begäran.
Postadress endast Stockholm.
Det spelar en stop poll att uppträda med vackra oehblanha naglar ».
Ha BandÉHen.
Fon dm * 21.850,000 kronor Stockholmskontor: Arsenalsgat.
c Filialer \ S » derma1m.
tor * * I Stnregatan 32.
NAGELPULVER giver utan besvär, en.
härlig glans åt naglarna.
Uthyr kassafaek.
Emottager värdehandlingar i öppet eller slutet ffirvar.
Fondafdelnlng.
Wilh * laag8&lt;ms Kasaafaek Boktr.
A .. - !., Stockholm 1917.
