# ID: svediakorp-per227
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,281
# sentences: 312
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


En återblick på kvinnosaksrnötet i Kristiania 1902..
I min förra artikel lämnade jag, under antagande, att det i första hand skulle intressera en svensk läsekrets, en kortfattad öfver- sikt af de svenska deltagarnes föredrag, återstår nu att tala om mötesförhandlingarna i sin helhet.
Men redan från början råkar jag i bryderi angående uppställningen.
Äfven en i allra största kort- het affattad resumé af en kongress förutsätter en slags gruppering af de där afhandlade ämnena.
Men när jag nu genomgår det tryckta programmet och de därå angifna föredragsrubrikerna, finner jag, att jast, den klassificering, som skulle underlätta öfverskådligheten af min bergttelse, saknas.
Man hade synbarligen önskat lämna hvar sirskild talare den största möjliga frihet att disponera öfvei- sitt ämne och därför undvikit alla etiketter.
Detta var jii i och för sig en mycket välbetankt anordning, men lägger, som sagdt, i någon mån hinder i viigen för en planmiissig redogörelse.
Denna förut- skickade anmärkning får, adla som min ursäkt, ifall jag 5 min sida slmlle Sväfva ut öfver ämnena alltför mycket och blanda ihop frågorna så dar tiimligen godtyckligt.
En sak, som vid ett möte som detta ovilll~orligen faller i ögo- nen, ar, i hvilken grad i vår tid de sociala och etiska synpunkterna äro sammanblandrade.
Kanske det ar ett specifikt kvinligt drag detta att ej kunaa skilja dem åt, det ar i så fall en svaghet, hvari ligger en styrka och en kraft.
Nog nf, kvinnornötet gaf den läxan, att ej blott de s. lr.
stora frfigorna, som gripa in i samhällets och individens innersta viisen, utan iifven den enklaste hvardagsgär- ning har en ideell sida, som adlar och förskönar.
Och kongres- sen visste ge full valör åt sa viil den ena som den andra företeelsen.
Ett ämne af afgjordt social betydelse, men med en moralisk räckvidd af oöfverskådlig art, &amp; r det, som behandlar fabrikslagstift- ningal.
De inlägg som i denna fråga gjordes, särskildt af bada de danska delegerade, fröknarna Eline Hansen och Anne Bruun, an-
sågos som de för miitet betydelsefullaste.
Dessa Danmarks repre- sentanter voro båda personligheter, hvilka ej blott som iakttagare följt sitt lands sociala rörelser, utan stodo midt upp i desamma som energiska och insilrtsfulla arbetare.
Deras ord måste dar- för väga tungt, ehuru begreppet tyngd s; föga harmonierar med den lätt flytande, friska, danska valtdigheten.
Det finnes f. n. ingen brännbarare fråga inom kvinnosaksviirlden %n den s. k. skydds- lagstiftningen, och ingen om hvilken meningarna äro så delade.
S i mycket märkligare var det då, att det vid denna kvinnokongress endast tycktes vara en tanke om skyddslagarnas oliimylighet, mig veterligt höjdes ej en enda röst till försvar för statens ingripande i hithörnnde fall, och anda var den dishission, som följde på fröken Hansens föredrag om den danska ~ F a b r i k ~ l o v e af n 1 ' 301 n ytterst liflig och delvis ganska bet.
De divergenser, som förekommo, rörde icke spörsmAlets kärnpunkt; nej, diirom voro a l h ense, att de m h g s lagbestiimmelserna rörande inskränkning af kvinnonrbetet, vor0 lika många stötest.enar, mot hvilka den stackars arbetande kvinnan skulle sl&amp; sig till Blods i den för henne redan s&amp; hårdt tillspetsade existens- striden.
Under diskussionen i detta ämne, liksom rid atskilliga andra tillfallen, fick man höra yttranden om kvinnosakskvinnornas ensidig- het, ja egoistiska fasthiillande vid sina egna s. k. öfverklassintressen.
Mig synes att ingen anklagelse, Atminstone i nuvarande tid, kan vara mer orättvis.
Skyddslagstiftningssaken, åt hrilken så många kvinnor af de bildade klasserna ägnat sin tid och sina krafter, och som ju uteslutande rör kroppsarbeterskan, jiifrer ju beskyllningen; och a.r icke den pågående mäktiga sedlighetsrörelsen, jä, den krin- liga röstriittssaken och samhällsarbetet i sin helhet en strafvan att skaffa rättvisa och skydd åt de hårdast arbetande och mest betun- gade?
I det demokratiska Sorge förefaller ropet om klasskilnaden inom kvinnorörelsen dubbelt obefogad.
Mångfaldiga .bevis lämnade mötet på hur vidtomfattande de norska kvinnornas sociala verksam- het ar.
E t t arbete af hithörande slag, som tills ridare Xorge ar en- sam om, åtminstone inom de nordiska liinderna, ar det som går under namnet ~Kvindeligt politi:;.
Sorska kvinnor Ila niimligen lyckats bringa det diirhan, att vid poliskontoreri i Kristiania kvin- liga vaktare äro anstidlda, som taga de olyckliga varelser om hand, hvilka för dryckenskap anhållas på gatan.
Det föredrag, som i detta iimne hölls på mötet, var af gripande intresse.
Föredragerskan, fröken.
Dorothea Schioldager, hade ägnat en stor del af sitt lif åt denna behjärtansvärda mission, och ej blott hennes öfvertygande ord utan hela hennes yttre männnisks bar prägeln af, att hon blickat djupare än de flesta in i det iiziinslrliga eländets afgrund.
Det hvilade som en skugga af vemod öfver hences fina, bleka, af ett silfverhvitt hår inramade drng, men tillika stor mildhet och detta moderliga, s a m t kvinliga öfverseende, som vet att uppsöka och föra hem samhällets förvillade får.
Pil mig verkade detta adlh kvinnoansikte vältaligare än mången sedlighetspredikan, det 18rde mig förstå, hvilket.
infly- tande en fint danad kvinlig personlighet måste utöfva p&amp; de mest förkomna af sitt släkte.
Den roll, soni kvinnan hittills tillåtits spela inom det offent- liga sedlighetsarbetet, ar emellertid alltför obetydlig.
Tal.
hogl~ades dock, att den i en framtid skulle få eii långt vidare utstriiclming,.
ja, att i alla större stiider krinliga ~iipgsyningsmäm skulle anviindas af myndigheterna med uppgift att öfvervaka ordningen bland barn och ungdom på l&amp;platser, enklare matställen, ja i alla dessa stoorstitder- nas undangömda nästen och tillhåll, där så många mörlrsens gar- ningar bedrifvas.
Den risk, som lcvinnan under utöfvande a£ sin polisuppsikt sjalf löper, ocb som i de flesta fal1 - inskränker sig till några oliöfvislca ord; ansåg tal.
ririga inot de faror, för bvilka det uppviixaade slaktet ' var iitsatt.
Att den idé, som har så viilt.aligt iitvecldats, vackte anklang hos de iigrvarande visades daraf, att efter föredrsget hela församlingen, p&amp; uppmaning af fru Blehr, reste sig för att iittrycka sin ansliitning till densainma.
Gi~zdenzes i~~c&lt;flydelse!
Ja, p&amp; hrilka omr %den i det en- skilda och offentliga lifvet Icmz och bör den ej göra sig gallande!
Den nyss anförda tal.
visade ju på ett af dessa områden.
Men friigan rör sig numera icke om Icviunans~inöjligheter och duglighet i det eller det fallet, de tyck&amp; i allmänhet vara erkända, nej, det galler huruvida hoii tilldtes visa sin kompetens eller icke.
I Norge har man ju gått liingre an annorstiides i att skrida » from sounds to things$ i det kvinnan där tillerkannts siite och stamma i koin munalstyrelsen.
Hennes infly t-aude har alltsi tillf alle att göra sig ga.llande i en ganska vidstriickt grad.
Hvad detta innebiir för kvin- nan sjalf och för samhallet och i hvillca fåror kvinnoinflytandet bör g&amp;, därom g a k oss på mötet en Idar och belysande bild genom fru Ragna Nielsens anförande med ofvan citerade titel.
Fru Nielsen, en af de första i Ibistianin.
~) lcomxnunestyre B in- ald da kvinnor, äger ju alla förntsattningar att kunna behärska sitt
ämne: framstående pedagog, i sin egenskap af grundlaggare och ledare af en af Norges större samskolor, utmgrkt föredragshgllare och debattör så väl på möten som i pressen, en tid ordförande i Norsk Kvindesagsforening, inom hvilken hon fortfarande ar en in- flytelserik medlem, därtill Atnjutande en popularitet, som kanske ingen af nu lefvande norska kvinnor och som bland annat ger sig ut- tryck i det stolta och sjalfmedvetna ~ ~ Ragna å i Xielsen,), hvarmed man ofta får höra henne betecknas af sina beundrande landsmaninnor, och så detta obestämbara något, som ligger i sjalfva personlighetens tjuskraft, allt detta tillsammans gjorde, att man med spandt intresse motsag den mötesdag, då fru Sielsen skulle tala.
Och det var också så godt som obegriinsade vidder hon öpp- nade för kvinnans inflytande.
Inom skolväsendet - i synnerhet dar, ty ungdomens uppfostran och daning är ju om något en kvinnosak - men afven inom kommunalförvaltningen, fattigvtirden, fängelseväsen- det, tidningspressen, öfverallt dar reform iir af nöden.
Det var öfver- tygelse och entusiasm och den varmhjärtade kvinnans fasta tro på sitt köns och hela mänsklighetens perfektibilitet, som besjälade hen- nes föredrag, mer idealitet och framtidsdrömmar kanske än siffror och statistiska verklighetsdetaljer.
Xen det ar icke med de senare k a n värmer åhör&amp; och vinner adepter för en idé.
Och fru Niel- sens styrka ligger just i att elda och upprycka.
Det r a r som om en blick ur de ännu ungdomliga, stralande, mörka ögonen under det i förtid grånade haret hade makt att f&amp; stenkasernerna.
dessa stor- stadernas förbannelser, mot hvilka hon som 2 kommunal kvinna^ med en sådan skarpa ifrade, att falla i grus och spillror för att liimna rom för vackra, landtliga arbetarehem ' med öppna lekplatser, lummiga trad och rikedom p % frisk, hälsobringande luft.
Ja, af att höra och se fru Nielsen fick man i sanning klart för sig, att kvinnans infly- tande skall komma stora ting åstad - nar det en gång i hela sin vidd får göra sig gällande.
Under den gemensamma rubriken:, sociala reformer= förekommo utom fru Nielsens, afven anföranden af danska och h s k a talare.
Under det att det norska föredraget mer uteslutande rörde sig kring målet, framtidsidealet för kvinnans verksamhet, gaf fröken Anne Bruiin en lefvande framstallning af de %Danske kvinders sociale arbeide, såsom det i nuvarande tid utföres och de resultat, som det- samma hittills uppnått.
Typiskt för det högt utvecklade, sunda och ramåtgående lilla Danmark ar ju att aldrig slappa nutiden med dess kraf och plikter ur sikte.
Korge ar ju frrsmtidsidealernas land '
,, par prbférance, Sverige minnenas, det förflutnas, traditionernas.
Jam- förelsen är så ofta gjord, att den kanske verkar banal, men den fram staller sig så ' ovillkorligt, då danskt, norskt och svenskt gemuth i en eller annan form komma i kontakt med hvarandra, att den inte ens kan uteslutas från kvinnofrågan.
Jag låter den alltså stå och gälla.
för hvrid den kan, naturligtvis inder förutsättning.
att man icke fattar bilden annat än i dess mest vidsträckta bemärkelse.
På tal om nationalegendomligheter vor0 Finlands representan- ter utan tvifvel typiska för sitt land.
Allvar, parad ' med kraft, en viss tyngd, men tillika denna intemitet och hjärteglöd öfver person- ligheterna liksom öfver all deras striifvan, som rycker med och fängslar, trots den stora enkelheten och den fiillkornliga bristen på hvad man skulle kalla yttre apparat.
Man förstår, att Pinland skapat sådana kvinnor och att det är dem landet behöfver.
Fru Maria Furuhjelm född Gripenberg (syster till fröken Alesandra Gripenberg) .och fröken.
Lucina Haginan, representerade hvar för sig Finlands förnamsta kvinnoinstitutioner, Fjnslr kvinnoförening och Unionen.
De iimnen de valt voro emellertid fullt subjektiva och ej påverkade af digra föreningsprogram.
De betonade båda det sedliga underlag, hvarpå kvinnans uppfostran till sin uppgift såväl i samhället som i hemmet bör vara baserad, och att denna åter djupast och innerligast skall hafva en kristlig grund.
Ehuru verkande på skilda områden af upp- fostrans vidsträckta fält, den ena inom folkbildningsarbetet, den andra mer direkt för ungdomens utdaning,.
framgick det dock af begge- deras yttranden hur allvarligt de finska ' kvinnorna fatta sitt upp- fostrande kall.
Att sedlighetsspörmålet var så att sägn den röda tråd, som gick igenom kvinnornötets program torde ha framgått af det anförda, icke i den mening man vanligen faster vid ordet, utan tagen som.
den etiska kraft, hvilken bör vara driffjiidern i allt framgångsrikt samhallsarbete.
T. o. m. det föredrag, som direkt upptagit sedlig- hetsfr8,gan till behandling, d. v. s. fru Marie Nichelets anförande om » kvinderne og ssedelighedsagenw, hvilket Dagny haft förmånen att i sin helhet kunna delgifva sina läsare i föregående häfte, lämnade å sido det wegentliga sedlighetsarbetetw, som tal.
kallade det, eller det som har till sin uppgift att rada bot för samhällets ödesdigraste missför- hållanden på det moraliska omradet, nej, det var för det xprevent tiva sedlighetsarbetetw, det dar hvarje kvinna kan och bör vara med- verkande, som hon med en så sällsynt innerlighet och värme sökte vinna sina medsystrar.
Och samma grundton, känslan af kvinnans moraliska ansvar, genomgick ju, som jag i min förra uppsats niimde, dr Sandelins före- drag om » den kvinliga läkaren,, ehuru med de variationer, som kräf vas af olikheten i talarinnornas ~erksamhets- och lifssfer.
Till sed- lighetsanförandena kan man af liknande grund ocks % rakna det som hölls af en annan kvinlig läkare, dr Caroline Steen från Kristiania.
Under den något sviihrande titeln ~anvendt fysiologiw utvecklade tal.
den så att saga etiskt-fysiska sidan af kvinnans samh~llsförplik- telser.
Det &amp; r nämligen okunnighet i det som hör till var kropps lagar, s ~ m ar orsak till så niinga af de försyndelser, hvilka begas mot individ och samhälle, Kunskap i fpiologins enklaste san- ningar skulle, använd i det praktiska lifvet, afvarja osedlighetens, dryckenskapens, tuberkulosens olycksbringande verkningar.
Krinnau har i dessa fall hittills gjort sig skyldig till en stor, ja, oförlAtlig försummelse, som det ar att hoppas, att hon i hela rniinniskosliiktets intresse hädanefter skall veta att försona.
Meri naturligtvis afhandlade kongressen äfven ekonomiska och praktiska ämnen, ehuru det r a r påfallande i hvilken grad dessa satts i andra planet.
Frågan om » Laxerindernes lönningerw, soin p i ett sardeles originellt och på sak gaende sait upptogs nf en ung f. d. lärarinna, fru Grude Koht, gaf anledning till en ytterst liflig debatt, diir man ej stack under stol med hvad man tänkte om uederböran- des siitt att värdera manligt och kvinligt arbete.
Hade bemilde vederbörande varit närvarande, &amp; r jag saker på, att de skulle haft svårt att gendrifva de argument, som frGn talarestolen drabbade deras värdemiitningssystem, tätt lik en hagelskur och triiffande som väl riktade projektiler.
Den fridsamt klingande rubriken:; Huslig iitdaunelse~ gaf afven orsak till ett ganska hetsigt tankeutbyte.
Icke så att förstå soin om hiislighet och lrvinnans bestämmelse soul hemmets prästinna ifrågasattes, nej, striden rörde sig kring detaljfragan om lämplig- heten af matlagnings- och andra hiishållssysslors införande som obligatoriskt undervisningsfack i folkskolan.
Specialiseringen af flickornas läroämnen i en m h g d praktiska fardigheter skulle, enligt en del talarinnors mening, rara till men för det egentliga skolarbetet och sätta flickornas nivii lägre än gossarnas, alltså göra dem andligt.
underlagna dessa.
Andra, däribland föredragsh&amp;llerskan, fröken Helga Helgesen, hafdade, att för de folk, som lefde under så hårda villkor som de skandinaviska, vore det af lika stor vikt att lära sig arbeta med hiinderna som med hjiirnan.
Kunskap ur ett dödt kapital om arbets-
förmtiga saknas.
Bevisen för och emot voro alltså ungefär jamt för- delade, åtminstone föreföll det så för icke pedagogiskt ' skolade.
.
Om, som jag nyss nämde, de rent ekonomiska frågorna kornino i andra rummet, voro de estetiska ännu längre undanskjutna.
SH var den bildande konsten, inom hvilken i vår tid så mången nor- disk kvinna skapat sig ett berömdt namn, helt och hhllet utesluten, af utrymmesskii1 troligen, icke af brist på stoff, och detsamma galde konstslöjden, denna specifikt kvinliga konstgren., Inom litteraturen.
förekom endast ett föredrag, men ett förträffligt sådant, fru.
Dhthilde ' Schiötts studie öfver B Alesander Kielland~.
Till Ironstområdet, ehurn med en stark bismak af pedagogik, bör nian ~ra1 afven hänföra fröken I d a Welhavens vackra utläggning af äiiinet » Sangens ogdragende makt ».
Men dar slutar ocksa förteckilingeil.
Att den skumning jag har företagit af lrongressprograiiiiiiet på I h g t nar icke uttömt dess innelzåll, ar naturligtvis obehöfligt .att namna.
J a g frisade ju inig redan i början från anspråken på ett uttömmarde referat.
Så har jag bl.
a. förbigått de ämnen, som rörde ' sig Iiring, de lokale forhold)).
Nog för att dessa voro af tillraclr-.
ligt stort intresse, men vi, fr&amp;&amp;ingar, kunde ju endast som iakt- tagare p % afstånd följa hiindelseraas utveckling.
För de norska kvin- norna medförde de emellertid ganska viktiga resnltst, nämligen fat- tande af ett par beslut, som man har alla skal att hoppas skola blifsa dem till framtida båtnad.
Det ena var tillsättande a£ en liromith, med iippgift satt organisera ett » norskt kvinnoråd », motsvarande Svenska kvinnornas nationalförbund, med ansliitning till den stora internationella föreningen:, International Council of Women,.
Det andra var resande af ett friluftsrnonument öfver Norges största kvinna i nyare tid: Camilla Collett.
E n fond med andainiil att söka hugfasta hennes minne förelåg redan, jainte en del olika förslag rörande dess användande.
Nu stannade nian, som niimdt, vid beslutet .om en bildstod, en vacker och värdig tanke.
För öfrigt kunde vi främmande deltagare på visst satt ha skal a t t vara litet gramse på de norska lokalfrågorna - iifven med fullt erkännande af deras berattigande.
De lade nämligen väl mycket beslag på en del af kvinnosakens emin ' entaste talareförmågor, hvilka man gladt sig I t att få höra i iimnen af mer allmänt intresse.
Sar- skildt gällde detBta oin en inom den norska kvinnorörelsen så f r a h - skjuten personlighet som fröken Gina Krog, hvilken på mötet kon-.
centrerade sin med skal så högt skattade talang och sin aldrig try- tpnde energi p&amp; att utveckla, förfäkta och vinna anhängare för sin alsklingsidk, de norska kvinnoföreningarnas organisation efter det stora världskvinnoförbundets mönster.
Detta hindrade henne emeller- tid icke att mellan debatterna fylla sin roll som en af mötets främ- sta » stöttepinner » med den hållning, rardighet och vinnande älsk- värdhet, som vi, svenskar, vid fröken Krogs besök hos oss haft rikt.
tillfälle att lära kgnna och beundra.
S % återstår att tala om kongressens stora trumf: festerna.
Kvinns- mötets voro, låt mig säga det så godt först som sist, utomordentligt, lyckade, dessutom så val fördelade, att de ej inkräktade p&amp; det all- varliga arbetet, utan som sig bör verkade som en stimulantia och krydda på den gedignare förpliigningen.
För öfrigt var för oss, främlingar, som endast hade att njuta och mottaga, mötesveckan som en ihållande fest.
.Bara det att befara Kristianias oförlikneliga elektriska spårvagnar, till hvilka ett siirskildt åt kongressmedlem- marna utdeladt marke, gaf » fri a d g a n p, verkade feststämning.
Kvinno- sakskvinnornas gula solros-kokard var ett:) sesam, öppna dig », inte endast för sphvagnarncb utan s&amp; godt som för)) hele byn:, dar man nu farchdes som gast, icke som främling.
Festernas rad inleddes med Kvindestemrneretsklubbens tillstall- ning på D Sankt Hanshaugen: &gt;, en förlustelseplats af jiimförelsevis nytt datym, med vackra anläggningar och en stralande utsikt öfver fjorden.
Den stora restaurangen var tagen i beslag af mötet, och här serverades ~sm0rrebr0d3 och ~kager:) och te och ö1 i rikt öfverflöd, man satt vid sm8bord inne i salen eller utanför p&amp; den fria planen, allt som det föll - sig.
Sedan skulle de friimmande gästerna presenteras: finska, danska, svenska deltagare blefvo upp- ropade, och det hjälpte ej med mindre an att klifva upp till allmänt beskådande på katedern eller p&amp; stolar omkring salen och stalla några improviserade ord till församlingen.
Fredrika-Bremer-Förbundets ut- skickade undgick lyckligen denna upplyftande situation genom att i behaglig tid lämna festen.
Att Sverige ändå fick ett ord med i laget därför svarade emellertid de andra ~iärvarande svenskorna.
Fru Boström presenterade sig som delegerad för sbkbkna bland svenska kvinnoinstitutioner, den ett par veckor gamla krinliga röstriitts- föreningen, och de två unga svenska Lppsalastudenterna tillkänna- gåfvq också med några ord sin nationalitet och sitt akademiska med-
borgarskap, nggot som f. ö. framgick af de hvita mössorna.
A propos dessa berattar » Nylaendes en liten episod från presentationsceremonin på Sankt Eanshaugen, som jag här vill aterge.
J a g får taga de tryckta källorna till hjälp, då jag som i detta fall ej har mina egna ögons och örons vittnesbörd att Aberopa.
Då de två kvinliga studenterna från Uppsala blefvo presenterade föreslog någon, att en nybakad norsk kvinlig stndent skulle ställa sig mellan de hvita mössorna med sin ~d~islcelue&gt;i, för att det skulle taga sig biittre ut.
Då hördes en dansk röst nerifrån salen: xMen vi kan också prestera en kvinlig student, och kon har till p&amp; köpet sin, man med sig, som också ar student.
» Det blef short jubel, herrn och frun m %ste upp på taburetter, och den förstnamde höll ett litet tal, d&amp;ri h m helt abeskedent~ presenterade sig som sin hustrus man.
Af de norska deltagarne blef endast e n föreställd för försam- lingen, nämligen fröken Aasta Hansteen, deii till åren gamla, till sinnet oförbränneligt unga och lifliga kvinnosaksveteranen, hvilkens orjginella, af så mycken genialitet stamplade personlighet var en af mötets intressantaste.
Hon ar, om man så vill, representanten för ett gånget sliikte, en försvinnande typ, den lilla gamla damen med de energiska dragen och de karlavulna åthafvorna, som st$ så i strid mot hennes lifslhga kamp för kvinlighetens idk.
Hvarje ädel sak har sina martyrer, och Aasta Hansteen har varit martyr, fö ' r sin.
Såsom alla föreg %ngsrnanniskor har hon ej skytt att gå bröstgänges tillväga, hon har satt hårdt emot hårdt.
Huggen har hon dock tagit emot, för sig och för andra, modigt och titan a t t svikta, och sin id6 har hon genom alla tidens skiften förbliivit trogen.
Därför kan man saga om henne som om diktens Isvinliga krigartyp: mågot tålte hon skrattas å t » - och hur har ej kvinnosaksmar- tyrerna blifvit beledda, f örhånade!
- » men mera hedras andii *.
Nen jag glömmer festreferatet.
Festligheternas stora dag var söndagen.
» Hvilodagens blef som så ofta den rörligaste af veckans dagar.
Förmiddagen var mottagning i statsministerhotellet, till hvilken fru Blehr, med den älskvärdhet och gästfrihet, som vi, sven- skar, kanna s % val till från hennes mångåriga, nu tyvärr afslutade Stockholrnssejour, inbjudit hela mötet.
Som jag ilfven denna gång blott hade tillfalle öfvervara en liten del af den lyckade tillställ- ningen, stöder.
jag mig åter på min kollegas ord för att beskrifva den.
Kl. l började mottagningen i miilisterhotellet, ett i modernt stil h %llet hus, belaget i ett af d e vackra villakvqteren bakom slotts-,
parken.
De ståtliga salongerna i andra vliningen voro ined anled- ning af festen s ' myckade med priiktiga norska bonader - Frida Hansens berömda » billedtaepper % - och taflor af kvinliga konstnärer, från Aasta Hansteens - hvilken i yngre år med frarnghg iigiiat sig åt målarkonsten - till mer moderna konstnärinnor, Jag erinrar blott om de afven Bos oss väl kända målarinnorna Kitty Kjelland och Asta Narregaard, båda deltagare i mötet.
Redan gästerna, och deras antal knnde raknas i Iiundrattil, intagit förfriskningar, vidtog en musilralisk-deklamatorisk underhållning.
Musik af fru Erika Nissen och deklamation och sang af framstiiende förmågor.
, Kl. 3, då musiken tystnat, askades ljud, och stående id sin mans sida riktade fru Blehr några älskviirda ord till gästerna, tackade dem på sin mans, sina barns, sina egna riignar för det de kommit och varit de första, som invigde deras nya hem i Xorge.
» Alen nu&gt;, fortsatte hon,, har jag att förkunna att ' ett historiskt ögonblick ' a r inne; i denna stund lossas det skott, som genombryter Gravehals- tunnelen, hvilken förenar östlandet med vestlaudet.
Denna till- dragelse vore symbolisk för ett samladt enigt och sundt Xorge »; en randning, som framkallade entusiastiska bifallsyttringar och &gt;Ja, vi elskers, sjunget till aclroiupanjemang af Erika Xissen.
» Det historiska iigonblicket~, tilliimpade stortin,vspresident, 13er- ner, i det tal han efterat ställde till de närvarande, pil kvinnosaks- arbetet.
Han hoppades, att alla stängsel, som skilde man och kvinna åt slrulle nedbrytas, s % att deras samarbete måtte blifra rikt och fruk tbarande f ör framtiden.
.
Så mycket om förmiddagsfesten.
S a r sedan den ijusa som- maraftonen bredde sina lätta skuggor öfver Eristianiadalens htisliga natur, samlades man Ater till fest, denna gång i skötet af denna samma natur, hvilkens oförlikneliga behag erk kar på främlingen som en förtrollning.
Kristiania har, trots sin storstadspriigel, annii ej frigjort sig från den landtliga karalctiir, som ar prnrinsstaden.
egen.
Stad och land g&amp; omiirkligt upp i hvarandra, annu stlår skogen $inda in på bygriinsen, iingar och akerfiilt ta vid dar gat- läggningen slutar, och ett stenkast bortom sista spårvagnsstationen är man försatt i en laudtlig afskildhet sa djup, att man kan drömma sig hundra mil borta från den jiiktande storstadsviirlden.
Xen dessa fridlysta, landtliga oaser skulle l i k d för längesedan ha slukats up1) af nutidens naturfientliga gaturegleringsrnonstrum, ifall ej Xorge vore nog lyckligt att äga män med kärleksfull pietet for den fiiderne- ärfda jorden och med tillräcklig ekonomisk biirlrraft fös att kunna
bibehglla sitt lilla rike ostyckadt.
Så finner man i Icristianias ome- delbara niirhet ännu landtegendomar med jordbruk och ansenliga skogsvidcler, som gått i arf från far till son, där den gamla tradi- tionen tir kvar, men tillsatt med den förfining och den gedigna smak, som hog bildning och ett naturligt konr~tsinne förläna ett nutids- hem.
E t t sådant ställe är Slrerien, hvars agare, generalkonsul Bu- tenschön och hans fru, inbjudit kvinnomötets alla främmande del- tagare, delegerade och en hel mängd andra till en trädgArdsfest.
Det faller af sig sjalf, att en fest med en leende natur som dekorationsmotiv, en vacker sommarkviill som stimuleringsrnedel måste blifva lyckad.
Men här kom ännu mycket annat till.
En vinnande älskvärdhet från värd och värdinna, som lat hvar och eu af alla dessa friimlingar känna sig h son aise, det förtjusande hemmet med sin förnamn, förfinade lyx, hvars konstskatter man af hjärtans lust fick njuta af och ' beundra; den harliga parken, i hvilken man h~inde fördjupa sig efter behag, det präktiga muuikprogra~met, med Norges berömda innsikaliska kvinnogeni, fru Agathe Backer, som förnämsta esekverande, den lekamliga undfägnaden, som i obe- gransad miingd och på det utsöktaste serverad tillhandahölls gasterna och -.
det jag som det bästa gömt till sist - det intresse, som omgaf ställets hiirslcarinna, hvilken genom sitt författarenamn, Helene Dickmar, gjort sig känd och älskad långt utanför Sksiens skyddade omrlide.
Allt detta gaf en säregen festst8mning At detta enastaende no rdiska ngarden-party)).
Att jag med förkiirlek dröjer vid denna vackra mötesepisod a r ganska förklarligt.
J a g hade under hela ' mötestiden som gäst varit upptagen i det hem, jag har beskrifvit, jag hade kommit i personlig be- röring med dess alskvärda innevånare, hade lart närmare kanna den rika och själfiilla personlighet, som under viirlclsdamens förfinade yta kom en till mötes i husets fru, hvilken, trots sin eminenta konst- nhsbegåfning och sina litterära intressen med sympati förstod att omfatta iiifven de praktiska, estetiskt mindre tilltalande sidorna a£ lcvinnornas sak.
Men äfven de andra festdeltagarne, hvilka ej voro.
1; esjiilade af samma personliga tacksamhetskansla som jag, medförde från detta h8rliga ställe ett intryck som af sol och helg, och fullt berättigad var den stolthet norrmännen sjalfva kände öfver att äga.
bland de sina privatpersoner, med icke blott rikedoinens utan afven intelligensens och hjärtelagets alla föriitsiittningar för att kunna.
iitöfva en gästfrihet i så stor stil som den, hvilken visats det nor-.
diska kvinnomötet af S k ~ i e n s ä-gare.
o,
Aterstår s&amp; mötets sista dag och den storartade slritsrisen: festen på Holmenkollen.
Man hade p&amp; förmiddagen för sista gangen samlats i universitetsaulan, ordförande fru Quam, den outtröttliga, allestiides närvarande, af a h älskade och vördade ledarinnan af det hela, hade sagt n %gra enkla, från hjärta till hjiirtan gående ord till farviil och tack.
De sarskilda ländernas representanter, för Sverige fru Ann Margret Holmgren, uttryckte å sin sida sin djupt kiinda tacksamhet mot fru Quam för hennes insats i mötets obestridda framgång, en hyllning, som den, till hvilken den var riktad, med den ödmjukhet och sjalfförgätenhet, som s3 ofta iitmiirlier den sanna förtjansten, sade sig vara » så skamfuld, sa bedrövet at tage emot allena:), hvarföre hon visade tacken tillbaka till alla och enhvar.
Ocli så skildes man åt, efter att ha stiamt möte för aftonen BOP paa de h@e F j e l d e ~ - eller med andra ord p % Holmenkollens turisthotell.
För dem af mina landsmaninnor, som inte veta hvnd en Hol- menkollsfest innebar, men som kanske kan komma med p % en &amp; dan, säger jag: siför er den elegantaste festdrakt ni iiger, satt blommor i ert h&amp;r, spann edra förväntningar till det yttersta, ni ska ändå finna er apparition tarflig i förhållande till situationen, edra högt flygande föreställningar af verkligheten öfvertriiffade.
:) S % mycket ar visst, norrmannen ha slagit rekord i fraga om ord- nandet af fester.
Hur förblekna ej våra srenska till~tlillninga~ med sina ledsamma, osällskapliga sg %ende bord vid jiimförelsen!
Och hrar i hela Sveriges land finnes en festlokal, motsmrande den i Holmenkollens turisthotell!
Här hade nu mötets norska deltagarinnor inbjudit sina främmande gaster till ett hejdundrande kalas.
I den stora, i ryggåsstil hållna matsalen, i alla angriinsande rum, på altaner och verandor voro bord dukade, med blommor, silfver, kristall, en fest- banketts hela fiirgrika, luxuösa apparat.
Jag tror nastan, att vi, f r b - lingar till börja med kände oss litet tagna af de storstiliga arrange- mangerna, och - nbgot bragts u r koncepterna af dem.
Ti kvinno- sakskvinnor äro ju, som en dansk talarinna u t t ~ c k t e sig?
i allmän- het beskedne men sk er^, nu var all ansprakslöshet bortlagd f ör dagen.
Men feststiiinningen tog snart ut sin ritt.
Salen i sin strå- lande belysning, det glada sorlet, de f estkliidda m iinniskorna, med det kvinliga elementet naturligtvis så öfverviigande, att dc!
f&amp; ordens- prydda, frackkliidda herrarna - statsminister, stortingspresident, nniversitetsrektor etc. - instuckna har och där i damernas led, rer- kade mer som dekorativa motbiv an som integrerande delar af festen,),
allt var ju medryckande.
Och så skaarnes rad, ett l å ~ g t, va utarbetadt och väl genomfördt program, hvarje tal åtföljdt af .natio- nalsånger, sjungna unisont samt ackompanjeradt af applåder och * damernas hurras i stigande crescendo.
Hvart sarskildt land ägna- des naturligtvis en skål -- för vårt talade fru Blehr med den värme och innerlighet soul den verkliga hjartesympatin skänker - och hvar nations representant svarade.
Sveriges talan fördes på ett värdigt siitt af fru Holmgren och d r Ellen Sandelin, på ett kanske mindre värdigt, d. v. s. i poetisk form, af undertecknad, men, må det landa som förklaring, det senare först sidan de officiella skalarne vor0 afdriickna och talet förklarats obundet af alla former.
.
Men med alla tal och skålar och sånger hade kvinnornas fest dragit ut på de hiifdvunna småtimmarna - man hade som krydda på det hela bjudits på hiirlig sång af fröken Sandahl.
och förtjusande dansnuminer af ett par unga norska damer.
- Dock allt roligt far e t t slut ' en gåag och s % äfven Holmmkollfesten.
- Och nu nar sammanvaron ar afslutad, nar alla de många del- tagarne spridts åt östan och vestan, nar feststämningens förtrollning fördunstat, hvad står s % kvar?
Hvad blir nordiska kvinnosaks- mötets beliållning?
Med en norsk kvinlig kollega tror jag, att det är samhörighetskanslan, känslan af solidaritet och nödvandighetenuaf - organisation, som framför allt framgått som resultat af det som sagts och dryftats på detta möte.
Det tjänar så litet till att sträfvn hvar och en på sin kant, skall det blifva något stort utaf skall det ske gemensamt.
Därför Behöfva vi, kvinnor, lära af hvarandra, stödja hvarandra och hemta mod och kraft af våra ömsesidiga erfarenheter, bittra som ljufva.
J a g tror därför, att detta möte bör för kvinnorna - och för lcunna betraktas som ett steg, on1 ock mänskligheten med dem .ett mycket ringa sådant, mot det mål, som heter frid på jorden och nianniskorna en god vilja.
Lotten Da7tlgren.
5-
Stockholms Lasesalong.
I vår, de ambulerande bibliotekeus och lasestugornas tid, flr man icke glömma Stockholms Lasesalong, den första och förnämsta af dem alla.
Det torde dock vara mindre liimpligt att jiirnföra de lcnappast mer ao årsgamla lasestugorna med Lasesalongen, som med beriittigad stolthet kan se tillbaka p&amp; en jiiinn och stadig iitveckling under en tidrymd af mer an ett fjärdedels iirhundrade.
Det iir vid sidan a£ Kungliga biblioteket, som Lasesalongen fyller en plats, hrilken, om den plötsligt blefve tom, af den bildade allmänheten skulle kan- nas s&amp;som en stor och mycket svårersättlig förlust.
Liisesalongen och kungliga biblioteket komplettera hvarandra i flera hänseenden.
Sarskildt är detta fallet hvad tidningar och tidskrifter vidkommer.
Vill man se ett tidningsnummer, som utkommit för åratal tillbaka, sil går man till Kgl.
biblioteket; vill man daremot läsa tidningarna för dagen, in- och utländska, så går man till Lasesalongen, dar dessa äro rikt representerade.
Af s~ellska tidningar finnas där de flesta i Stockholm utkom- mande samt omkring SO landsortstidningar.
Det stora antalet af dessa senare torde både ur nyttans och nöjets synpunkt vara af siirskildt intresse för hufaudstadens befolkning.
som ju till stor del rekryteras genom inflyttningar från landets olika provinser.
Enhvar af dessa inflyttade träffar nämligen hiir i sin hemorts tidning en gammal bekant.
Se vi &amp; ter på den i Lasesalongen representerade utlänska tid- ningspressen, så finna: vi af norska tidningar: Aftenposten, Dagbladet, Norgenbladet, Yerdens Gang; af c7aaska: illustreret Tidende, National Tidende, Politiken; af fiaska: Hnfvudstadsbladet; af jrro2slt.n: Le Figaro, L ' Illustration,, Le Temps; af enyelska: The Daily Sews, The Graphic, Punch; af tyska: Berliner Tageblatt, Fliegende Blätter, Gartenlauba, ~ a r n b u r ~ e Nachrichten,: Illostrirte Zeitung, Sene freis Presse; af anzerikuliska: Gamla och Sya Hemlandet, JIanuf.
and Farmers Journal.
I afseende p&amp; tidskrifter.
komplettera Läsesalongen och Kgl.
biblioteket likades hvarandra på så satt, att det senare företrädesvis har de lärda, vetenskapliga facktidskrifterna, medan den förra, åter företrädesvis lagt an på tidskrifter, som behandla ämnen och frågor
305.
af.
mera allmanmanskligt intresse.
Af sl; ens7ca tidskrifter finna vi på Läsesalongen nästan alla, eller åtminstone de flesta, nämligen Dagny, Efteråt, För Sv.
Hem, Historisk Tidskrift, Hemtrefnad, Hvar S Dag, Hygiea, Halsovannen, Kyrka och Skola, Kyrklig Tidskrift, Ljus, Läsning för Hemmet, Nordisk Tidskrift, Ord och Bild, Peda- gogisk Tidskrift, Sv.
Illustrerad Tidskrift, Jagarförbundets Tidskrift, Teosofisk Tidskrift, Teosophia, Tidskrift i gymnastik, Varia och.
Verdandi; af norska: For Kirke og Kultur, Kringsjaa, Nylsende; af danska: Dansk ~idsln; ift, Kvinden og Samfundet, Tidskrift for Indo- stri, Tilskueren,, Samfundets krav)); af jnska: Ateneum, Finsk Tid- skrift; af frans7ca: La nouvelle Revue, Revue des deux Mondes; af csigelskct: English Woman ' s Review, Harper ' s Monthly Magazine, Nineteenth Century, Review of Reviews, Spectator, Studio; af tyska: Deutsche Rundschau, Ethische Kultur, Noderne Kunst; af mneriknn.- ska: Dhnsey ' s Nagaziue.
Det är dock icke endast detta rika urval af in- och utländslra tidningar och tidskrifter man finner på Lasesalongen; den har enligt sina stadgar afveii till uppgift att tillhandnhålla allmänheten mera framstå.ende litterära alster, som befordra håg för god läsning samt förviirfvande af Irunskaper och allmän bildning.
För närvarande utgöres Liisesalongens bibliotek, soin ständigt ökas, af icke mindre än 22,000 band.
D&amp; Stockholms Li.ise %along ursprungligen har ett flertal högt bildade och litteriirt intresserade personer att tacka för sin tillvaro, och då det alltid hört till dess traditioner, att i styrelsen upptaga endast framstående och fullt kompetenta ledamöter, torde man icke utan skäl kunna antaga att dessa 22,000 band skola omfatta det basta och yppersta af det som den nyare viirldslitteraturen har att bjuda på.
Vi hafva denna gång haft en mera yttre anledning att på- minna om 1; 5isesalongen och dess betydelse.
Hvar och en, som besöker denna anstalt, har säkert lagt märke till de genomgripande förändringar, som själfva lolralerna, särskildt.
ined hansyn till möblering och andra anordningar, till de besölsan- des trefnad och bekvämlighet, på de sista &amp; ren undergått.
Denna .. restaurering och modernisering synes i dessa dagar nått sin afslut,-.
ning därmed, att det förra konversationsrummet och damrummet: genom mellanväggens borttagande blifvit sammanslagna till ett enda.
stort och elegant inredt konversationsrum, som ger godt utrymme; för flere samtalande grupper, utan att de behöfva störa hvnrandra.
,
afven ar det för de besökande tillfälle, att mot erläggaride af 10 öre, få, begagna den å Läsesalongen befintliga telefonen; men Lasesa- longen mottager och expedierar inga per telefon gjorda boklinsrelrvi- sitioner.
Det är nu att hoppas, att äfven allmänheten gent emot alla dessa bemödanden genom flitiga besök skall visa Lasesalongen den nppmuntran och det erkännande, som den s$ val förtjänar.
Litteratur.
Mellan Iiaf och fjiill af iilaria nieck-174iiller.
Redan från sitt första upptriidande som författarinna doku- menterade sig fru Rieck-Biiiller som en natur- och folklifsskildrare af rang, och sin uppgift som sådan har hon med en niålmedveten och Isiirleksfiill konsekvens förblifvit trogen.
I sin sista längre berättelse » Mellan haf och fjäll)), hvilken nu så länge varit ute i marknaden, att den hunnit vinna en vid- strackt läsekrets, har hon liksom i sina föregående arbeten gjort Norrland till föremal för sin skildring.
Intet af Sveriges landskap erbjuder som denna af Iiaf och fjäll .begransade bygd, en sådan mhngf ald af skiftningar i naturscenerier och manniskolynnen.
Det ar kontrasternas land.
Hafvet på ena sidan med dess standigt växlande rymd, den höga nordens haf, svallande ena hälften af gret ystert och fritt och utgörande en så bekväm förbindningslänk med den stora yttre världen, ' där världshandelns och världsl~ulturens vågor gå höga, och den andra hälften, bundet af isbojornas ogenom- trängliga £iingsel, oåtlcomligt för civilisationens värmande inflytande.
Och så på den andra sidan, fjall och dal, de stora o ' bygdernas och de stora skogsviddernas Norrland.
Det ar naturligt, att det folk, .som fostrats i detta p&amp; vas- iugar så rika land skall taga intryck a.f lcarnktären i dess natur.
Den norrländska kustbon ar till lynne och laggning en annan an den norrlanniil&amp; som växt upp i sknggau af gränstrakternas skog- krönta åsar.
Och lika, svårt, som det ar för den, hvilken från föd- seln fått sin syn skärpt a£ skådandet ut öfver den fria, obegränsade hafsrymden, att finna sig vid inlandets af fjäll och skog inramade horisont, lika svårt har skogsbon att .frigöra sig från den bekläm- ning, som hafvets oroliga, ständigt skiftande fysionomi inger honom.
J a, för att tnla med förf: s ofta använda sagosymbolik, den som från barndomen fångats i hafsjungfruns och hafstrollens garn är otillggnglig för skogsråts ' och huldrornas lockelser - och omvändt.
Böljornas
.
Öfvernatiirliga väsen ha ingen makt öfver den, soin insniirjts i slrogs- andarnas hemlighetsfnll trollkrets.
Naturens inflytande på manniskorn?
och den prägel densamma sätter på deras lynnen och hela åskådningssatt ar ämnet för fru Rieck-Miillers nu föreliggande roman.
Den norrländska naturens .olika karalrtarsstäiriningar äro personifierade hos tvenne människo- barn, Majlcen och Eskil.
Hon ar född i ett norrltindslrt fiskläge och %r en akta dotter af det hiirliga, fria haf, vid hvars strand hon upp- växt, han ar en fjiilldalarnes son.
De alslca hvarandra med barn- domskarlelrens 17arma, trofasta känsla, de ha lofvat Iirarandra sin tro, och hon iir färdig att följa honom som hans hustru till hans fädernehem i skogsbygden, dgr en sjalaherdes välsignelserika kall väntar honom.
Dfen innan de oåkerkalleligt förenat sina öden med hvarandra, tillbringar bon en tid hos sin trolofvade i det blifvande geinensamma hemmet.
Har går det så småningom upp för henne, .att hon öfverskattat sina krafter, närheten af fjället och den mörka skogen trycker henne, tanken på hafvet och föraldrahei-nmet lockar oemotståndligt, till slut blir hemlängtan henne öfvermiiktig, och nar .det gäller att göra sitt val, tvekar hon ej att offra sin ungdoms- kärlek och sin lifslyclra.
Och han låter henne gå utan att söka hålla henne tillbaka.
Födelsebygdens dragningskraft Sir starkare %n .alla jordiska band, starkare an kärlekens och pliktens.
Detta all5 har förf.
med mycken finhet oCh värme skildrat.
Det hvilar verklig poesi öfver hennes berättelse och det nuinera nästan banalt klingande ordet stamning, får här om nagonsin sin tillämpning.
Hvsd man endast har att anmärka är en viss charge- ring i fullföljandet af romanens ledmotiv.
Naturens och omgif- niilgarnas inflytande på miinniskosinnet ar ju obestridligt, och som nyss påpekats, skogsbon och kustbon bilda till följd af yttre om- stiiindigheter två skilda typer, men skulle acklimatiseringsmöjlig- heterna verkligen vara så ringa hos v5tr landsman, norrliinningeil?
Att det att förflyttas nigra mil från Norrlands ostkust upp i lan- det skall istadkomrna ~ingefär samma vihkningar på den landsflyk- tige som p&amp; en sydlänning, es.
en italienare eller spanjor, som rå- kade blifvit förvisad till Lappland eller något annat polarland, ' före- faller nagot tvifvelaktigt.
Klimat, språk, seder oeh bruk böra vara ungefär de samma .öfver hela provinsen.
Men förf.
har så fastnat i sin id6 om fädernetorfvans bindande makt, att bon under hela sin skildring ej släpper den ett ögonblick.
E j blott hufvndpersonerna äro hemfallna under denna förtrollning - eller förbannelse - utan alla bokens öfriga personager.
Den f r h sitt barndomshem lö~ryckte a r dömd att gå under på ett eller annat satt; männen bli fyllbultar och förkomna stackare, kvinnorna andligen och lekamligen försva- gade, förtvina och dö.
Emigrationsstatistiken talar emellertid ett annat språk an ro- manens.
, L.
D.
Föreningsmeddelanden.
- Fröken Teresa G e i j e r, hvilken allt sedan varen 1886 föreutatt Förbundets platsanskeffningsafdelning, har i dagarna affly tt at till landet och för den skull begärt ett års tjiinstledighet., under hvilken tid hennes plats föreetas af fröken Elin Rosen.
Ehuru fröken Geijer ej härmed de- finitivt nedlagt sin verksamhet, har dock den omständigheten, att hon för.
en längre tid lämnat sin tjänstgöring å byrån, föranledt Förbundets sty- relsemedlemmar och byråpersonal att inbjuda fröken Geijer till en enkel fest, för att betyga henne Förbundets tack för hennes mångkriga nitiska och med si % mycken skicklighet utförda arbete i Förbundets tjanst.
z F r e d r i k a - B r e m e r - F ö r b u n d e t s s j u k v å r d s a f d e l n i n g, som hittills utofvat sin verksamhet f r h förbundsbyrh, kommer inom den närmaste framtiden att inflytta i egen lokal med egen förestandarinna, den inom hufvudstadens sjukvardskretsar val kända sjuksköterskan, friiken Sally Petterson.
Den nya sjuksköterskebyrän, som kommer att vara öppen för allmänheteil hela dygnet om: anskaffar en del privat arbetande sjuk- sköterskor och kommer dessutom att utgöra en val behöflig samlingsplats för sköterskor.
8 En s k r i f v e l s e t i l l Fredrika-Bremer-Föslbunidet.
Sedanstaende till Förbundet ingkngna bref visar i livilben grad den under förliden vin- ter phgående sedlighetsrörelsen, i hvilken Förbundet tagit en verksam del, tran&amp; in i vart sainhlllle.
Skrifvelsen är af följande lydelse: Härmed taga vi oss friheten vädja till eder, eller ock genom eder, till den det vederbör, att n i miitte till allt Sveriges land läta upprop utga om att svenska 1tt.inraoi.
måtte alla samfiildt genom sina samlade narnn- teckningar medverka till en kraftig protest mot all slags osedlighet i tal och skrift samt af bortskaffandet af prostitutionen.
MAnne det icke ph hvarje plats, i stad och pi % land, behöfves ett allmant uppvahande hos oss att vi mil göra hvad vi kunna fiir att verka i sedligt syfte.
Det %r tyvärr ej bara Stockholm denna sak berör, utan hela landet.
Onskligt vore, d&amp; nu oppositionen börjat, att den som en väldig flod droge fram genom hela landec och med sig droge b i d e hög och lag.
V i behöfva fortsatta där I, stockholmare, börjat, och gifveii n i nu det b i s t b d som behöfves för oss efterblifna, att vi må rycka in i leden.
Hvarje företag behöfver ju sina ledirre och med hopp om eder meii- Sr~~hdicl lir-intzor.
verkan i berörda syfte teckna vi oss .. remers - Fredrika s p i n n r o c k, af henne själf begagnad under hennes sista pA Arsta tillbringade lefnadsar: har som @ va iifverliimnats till Förbundet af fröken Sophi!
Saxenberg, enligt förordnande af hennes afiidna rnotier, agarinnan till Arsta, fru Saxenberg.
Spinnrocken %r af fint brunbetsadt trä, det lin, som den bär ifr pklindadt af Fredrika Bremer och den vidhängande linharfvan ar spunnen af henne.
S ä r a förknippad med Fredrika Brsmers person, som den vackra gkfvan &amp; r, utgör den en i hög grad värdefull tillökning af den lilla samling Bremer-minnen, Förbun- det under årens lopp lyckats förvlrfva sig.
