# ID: svediakorp-per226
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,104
# sentences: 624
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kvinderne og saedelighedssagen.
Foredrag, holdt ved kvindesagsmödet i Kristiania, Juli 1902 af Marie Miclzelet.
.
Naar Centrals.tyret fnor de norske saedelighedsforerninger h r ön- sket a t v m c repr; esentere; t ' ved det nordiske k~inflernödie~ saa har dbtte en dtobb.elt aarsag.
F,or det f örsfie.
er vi overbevist om, a t skal sade- lighedsaxbeiclet b ' iive en kraft og magt i b l a d t os, skal dat kunm vame, Bvacl det bör vare,, en haand, der stxaekkes frelsende ud ' mod de ma.nge, der er ved at] gaa un~der i livetns, og l i d e n ~ k a b m e s braen- dinger, san maa det - optages af 4e kvi&amp;rYi slom.
tanker # og arbeider,.
af de kvinder, slom v i l ruoget, hvad enhen nu dieres pladk er i hjiem- mets stille kreds lellw nde t i det, mere sdvstanidigei axbeide.
Og far det andet har vort centra,ls.tyre öglsket, a t det maatdm blive givet det an ' ledqing a t fiwmföre for de her samlede kvindQryl paa Iivilke punkter det iisaer el; at vi trzenger hjalpj; og hvilkea hjaelp aet er, eiiliver tzenkeinde logi virkelysteii b i n &amp; kan og bör ydei, os.
Thi: d et er en k jenidisgljeming, ah m,egedj faa her hos # os har sa6 pig.
i d i, hvad det a- sadeligihedssagen egenNig vil.
S.elv memesker, oni hvem m,m ved, a t de i vifielighedeq er varme venner af vor6 folks aandelige log momlske reisiiiiag, og som udförer m e p t god6 og wlsignet mbeide i den iwtrn ' jng, har vanskelig for at.
slubte sig helt til ssdelighedssagen som saadan.
D ' e ved simpelthen ikke, hvad vi egen.tlig vil.
Saedelighedssagen maa saa a; t sige, gjör,e fronit mod ussdeligheden og alt dens vaesen, og mod to kanter, mod en hel retning, af s=clelige, brave menilesker, slom med saxek bluf xr- dighedsföle !se v e d e r sig btort fra # os, og fra, hvad de.
kalcler at grave i binu&amp; og besuclle sin egen redeil.
Fra ingen af clisse hold tör vi vente nogen stötte, begge modaxbeider ssdeligheds- mbeid.et, !on1 end paa forekjdig maade., Meq midt imellem disse bo yclerpunkt.er h vi e * u hele skaxer af haefter,.
som, vi ~ $or vort axbeide, vilda &amp; unine hmde vinde clem og.
~ ~ I I E.
B intaesse yde, sa.gien eq ixvurderlig .stötte .. D.et er alle de,: iber föler sorg og: anisvax- for d a synii og elendighed, som de sex lom sig,!
qb som de ved undergraver vort folks lykke log velfslerd; men, som ds
h&amp;,t vi1 Iroui-rn~ ii m r n e r e berör- med, d a de dog föleir sig afmaegtige til at lij~lpe., De vilde gjerne * e et tcag i med, om de bme kunde.
Men deves evner og krsft,eT synes ikke ait, s.tcta.sekk.e til, de.
vover sig ikke ud i arbseidet.
Jeg vi1 nu her slti.&amp;s sige: Det- er ikke, og kan aldrig blive en ' b: aermandssag at optage det ie g le n t l i g e sede1ighedsarbeidq a t ~gaa lefber .og iopdge d,e lebendigste, de mest forkomne,.
Dehtiei ' arbeide h a v e r t o shom hovedbetingelser.
Först log fremst maa er saa man helt scet; te sig inid i alle disse forholde, h i s .sk3 reoier bo dyble, a t de6 fior # os, som lever paa limh lyssid,e; ser uct slom W ingen straa,le kunde trange ned der.
Og s a er d,et enl uafviselig b,etingelse $or, a t marg- skal Luzzn~ udret6e noget, a t man ejer de persodige emer log kraeftex, det vald af öm medlid&amp;hed og Iiaab mod haab, slom: gaar eft-er den $ortabte » iniitil man findw .ham ».
Den, slom h. seet lidt af detite sadeli&amp;edsarbeidB i livet &amp; i faaet .en forstaadse af de h c m p ~, og skuffelser, som det medföreq km biu ' ni i &amp; n dybeste axbödighed sige: B r e v m e dem, som tager e t saa st.ort og lierligt kald i dette arbeide op, e o n har f-et livet, at ck blir sendt ud for .om nnzlig, at iinileamle len eller m4en f,ortabt stalchel.
log före ha; iwi eller IieniiLe; tilbage til livet # og lyk- ken.
Og naai.
de norske .s~clelighedsfioi: eniwer og deres central- styre alle stom en samles paa kris4ielig.
gi-uqd, saa er dette netop i fölelslen af d e n n e opgaves sbore lierlighed log mesten uweivin- delige vansk-ligheder: Udecn] en kraft log lijalp, större end alt, hvad memesker a f s i g s e l v kan prsskzie, nytter det her ikke en gang at forrsöge arbei.det '.
bare de 60 Om vi ikke b v d e rnedbiagt fra d e t h m6de mere Eoivdxag, frk Anne Brums *) og Dr Sandelins * *) indlaeg i spörgsmaalet ni saedelighedssagen; saa maatte v i sige,: ab vi h m berigede hjem.
Jeg &amp; or, at mine norske tzlhörere vi1 v %m 1 e - med.
mig i, at det var beslcjaemmei.~de $or ps at höre, lzvorlecles bese disse talere, h e r fra sit syrispunkt;, stillede saedelighedssageri op som en af de fomemste lcvindesager i (ordets fulde betydning.
Og jeg gjör os ikke uret, aaai.
jeg skger,: at dette .er den eniinu ikke blevet Hos os.
Sadelighedssagen er meget mere u g lo p u l si3 r Idos os.
Og mod dette ved jeg intret bedre boterniddel, end ' at all6 vi almindelige Iiverdag~~ennesker, der saa g jerne vilcb g jöre lidt godt mod ' vore ulykkelige söstre i v e r d e ~ mes som lit-eken lejer evner eller kraef- ter til at optage h m p e n mod usadligheclea ' s böig,, eller at kaste -.
. ")
* Danske hinders sociale arbeides föredrag af Anne Bruuii, Kjö- benhavn.
%+) ~Rvinliga lakarea föredrag af d r Ellen Sandelin, Stockholm.
.
osr lop i det egenldige slummbeide, at vi endelig e; i2g~ng lyster vor uvisbomhed af 101s og spörger hvermdm: Hvoc skal v i gribe, sagen m, hvacl ci; i.bmeid,e kan v i udföre.
Thi for e n h h r af los: er der et ' an.hicIe paxat, som h u venter paa a t, vi skal loptagel deit.
Og lail 08 vel mmke los dette: Der er ingem - den, som kan gjöi=, h v d vi fmorsömrner.
Jeg föler mig overblevis~t~ om, ah der for edmer.
aaf !os er iidstukkeit et.
livsai-beide, slo: m kuni vi k w og.
skal ud- före, og lader jeg d e t k m i a,rb,eide ligge eller forlader det.
ufaer- digt her i serden, s a a bliver jleg lengmg stilled msigt bil ansig-t med det i eviglleclen.
.
Det skal og maa udföres, og der er ingen,.
som kan gjöre en andens arbmeicle, &amp; vm har dok med sit egert;.
Og da-for skal heller ingen, som har hj !wfe for szedelighedsarbeidek, t&amp;, at der bkke er e t arbside, siom n&amp;op v e a i t, ~ paa d udföres af haw, ell,er liende.
Og clot, som jeg havde .p= bjertet i dag,, e r n&amp;op at pege paa enkelt&amp; af del felter i det, p r ae v e q.t; i v e SI se d e-.
l i g 11 e d s.
s r b e i c1 e, hvor vi trzcnger ' h jalp,; og hvor vi n &amp; ~ p hm bimg for kviddemes.
baade hjerbeiiag log e17ny.x.
Har vi faaet oje for, a t cler er nöd log fare paa Saerde,; saa liail vifilkke W til at Bolde IOS, tilbage.
Den, sonr ikke kam staa midt i i l d a.
eller baere folk ud af det brzendenide, hue, h m i al fald langei vmcl lop - cg kan inan i k b det engang, kan man dog i d e t e rnin&amp;te rakke brmc1n1mdskabet en lzed&amp;eClrik.
t 1 Lad os taenke los, a t der kom en lageviclenskab,!
aom vilde omtreiit fölgenck: Sygdommene forstaar vi los ikke paa a t helbrede, men vi f o m r at $orhinidm f.olk fra at blivel syge,, hvis man itide 1lenven; cIeir sig til os.
Da.
skulde lzegerrm faa nogeb a t hstiUe, log hverrnaacl vilclel fo,rstaa, atj ' c1iss.e przleventive kure var af la-ngt stöme baetydning end ' den tidligme sygbehainkUing.
Men dette paa det hygineniako o m m d e s a, utankelige h h, o l d, er g s a den moralske sunidhecls o ' mraade slet ikke saa iirtaenklig ' t;: en&amp;.
Thi ser vi paa mrsageme til ihen staörste del af .den elendighed, eom vi ser lom 03, saa m a vi tilstaa $ar, os saelv: Det kunde qoft,e v ~ i 5 t uncIgaa&amp;.
Es hjzelpeinde liaand i re.t;, te öjôblik, est glo&amp; md, en kjarlig advarsiel, og marigt e t försbe skridt paa lastleiis bane] i: i~ncIe vaeret stanset.
Lad os hinske paa, a t selv de allervaersh; \ de ciybest sudme iblanci os har for ikke saa, laenge si.dei-u v z e ~!
t e t lidet uskylcliglt; barn, paa sin moders arm, ' 924 » alt som lever er underlagt, k jsrligheds g jenpkabermagt, bliver den bare prövetn *).
stgo.
%) Bj.
Björnson.
Jeg synes, intet giver mig en större fölelse af menneskelivets atarhed log ansvar, end naar jeg begynder a t tanke.
paa den umdelige, vidrzekkende indflydelse, vi udöver over liverandre, - hvorledes h-t ord, hver handling er ligesom en liden sten, kastet i det blanke vand., lotg den lille sten saetter ringer, en, mange, utaBige, til man ikke mere öjner dei: es yderste hedse.
Og lad os heller ikke glemme, at hvert menaeskeliv, som ssttes ind i verden, s d v en saadan ring, sat i bevaegelsô af og belastet med s h e forgjsn- gers handlinger lag ansvar, og at vi aldrig dömmer retfzrdigt om e t inidivid, uden at vi tillige ser paa de haefter, sonr netop pr betingelseme for .og aarsagen til, at just han eller hun er bleren slig, $om vi ser dem.
, Jeg tror det var frk Eline Hansen fia, Kjöbenliam, som sagde,.
at man nu havde fastslaa.et, a t böi-nene helt og holiiet \ - ar en hyindesag.
Og ' börorne og alt cleres stel er s p a a i förste rzlcke len sad.eligliedssag.
Vi kan Skke skjule for os selv, at e t utal af böla allerede i barnealderen er moralsk og szedelig forkmune individex.
Jeg vi1 derfor eige, a t det förste h l d til sacleligssageiis tjmwhe, der möder en kviqde, er hvert barn, som hun kommer i n a m r e beröring med, det vai.e nu liendes eget eUer .andres.
Thi til mbeidet for börnene har vi kvindea.
faaet en sarrlig uili.ust,ning, en sjette saas, som enhver krinile ejer, hun raire sig ni!
gift cl.
!er ugift, og det er vor moderfölelse.
Og clen sam laclcr denne evim dö og forkröbles hos sig, hu11 gjör rold paa en af de staerkeste in- sti&amp;er og evner til !s lagtens bedste, som orel-hxeclet er os kriiider anbetroet.
Först log fremst har vi m-turligtris ansrar for vore egne börn, og jeg behöver ve1 i k h e k a n g a t tale .om, h v i l k e t ansvar for- BI&amp;, der har syn for livets farer o g fristelser, her h r!
Neri vi maa ikke vare tilfreds bare med det-te, a t vi varner rore börn mod sadeligt fild !og gjör dem til moralske mennesker.
Sej, licr maa vi meget mere stille idealet saa höjt, a t vi forlanger, gjen- nem vore börn, logsaa at faa et.
lod med i fremtidens vaegtskaal.
TTi har den pligt af a l vor evne a t fo ' rsöge at ncillacgge i clereis smaa hjerter og sjale en saadan surcleig, saadaanne saeilelige idea- ler, at fremtiden gjemem rore börii kan naa frem til stiirre ren- h d og lykke, end hvad vi og vor tid har .apnaaet- Og h-ilken roUe her spilles af os selv, tonen i vare hjem og Tore zgteslca- b a s inre geha&amp; kan jeg h m antyde, - ingen af os kan overmrdere elleir oversh-ue betydningen af den indflydelse, som disse hjemlig.e, hverda.gslige fakborer udöver paa barnets fremtidige lir.
Lad los huske paa, a t det szedlighedsarbeide, som vi paa d e n maadb iu- b
265 direkte og direkte nedlagger i fremtidensi jaord, har lange.
rödder og skyder op paa &amp; eder, hvor vi .mindst aner .&amp;,b.
Vi glader los sru ved at liave o !pn !aa&amp;,- hvad vi a w e ï h r vor ret,, den $oniun$,le ste] 1~llueretr: \ M m ld.
bb go&amp;aa Jiuske paa, ta; t denne aet medförim dvorlige pligter.
Lad los, huskel paa, ab i de 1900 a.
eft.
Chr., hvor vi k u n h a loptaget hjemmet !og det6 stel som pligter, d,er paahvilede os,: har det ikke lylckedes os at före vom hjem log vor bmeiapdrageIrsie frem til e t saadant; ethisk har vi&amp; os dkh.~e, op %aver l i ö j d e p d t, at vi d e r i g j e ni n e aoksae.
Maar vi altsaa dk&amp; nk med tak log (gadd mod vi1 udvide vor indflydelse logsaa til det - offent.lige liv, saa lad os,i med f d d t overblilik lover situationens bziade nettighekler og krav til os, först og fiiemst f6rsöge a t gjöre vor indflydelse g j a l d e d e der, hvor: vi ~ ~ s o m. e k v i n s d e r.
Det gjalder d a logsaa for; os at have ö jmne aabne Eoi;, a t der i ko ' wurler, fattigstyre log skolestyre anbringes kvin ' der, som hm c1.m~ rette f6ystaa,e2se af b a r n e t s betydninig.1.
Vi maa ikke vme .tilfi: eds med, ati komunem pe * gaar til a t holde liv i barnet, til.
a t skaffe det klzeder og rnad,l men man maa Sorlange, a t det fat t %gc barn, der s t h l ' opdrages f or fattigvasmets regning, kommer under .en saadan indflydelsq a t ple~igenp i fremt~iden kan b ~ r e renter i florm af lykke b: g ök.onJomisk wdh ' amgighed for k- net.
Og ingen af distse goder lopnaales, hvis ikke barn&amp; fra b a d dommimi af f a w r et sacleligti log &amp; hi&amp; holdepunkt i sin kamiiiter og vilje.
Et anklet arlxi.de, slom1 i höj gxad virker i saeddi.ghedssagens in= teresse er mbeidsstuer for böra Dette arbeide, der er eoptage6 ai€ interesserede maend og kvinder i vorti lcuncl, har natrurli,gvis eqtku ikk,e hanniet naa frem tiS at blive, h d det bör variô,~ en lam.d.sa- sag den s törs te betydmhg.
Thi at bdiggang er rodm i til a l t 4m&amp;, k&amp; ikke minid&amp; tQ ' L sae.de1ig.t Sarfald h s.
böim fra daarlige hjem; hvor de er mvis: t til &amp; en log alle cl&amp; fristielser,; det er saa ve1 B j e d t, at jegl, ikke b,ehöver ab pege paa d&amp; her.
Jeg vil- Ih~uli fortalle en urik hustni paa lasdsbygdeni, som skjönt hun selv h a d e t r e smaa börn, iklm langa- havde samvittighed til a t se paa aUe de dome, ledige b6x-n.
i sine narmeste lomgivelser,; og som derfior, med hjaelp af sin kokkepi&amp;+i s a a i L e d dem e i sin stryge- stue kil lapning og shikoing.
Der skal ikke saa mange log store, anstalter til, bire r n a er fylclt af t~olen paa, at intet arbeide f&amp; set gode log sande falder död % tri1 jordau.
» h t, &amp; t bröd paa havet, og Du skal finde det igjen ~efber mange dagen.
Er det nu aogen bland miue tilhöi-erq siom gjeixe vi1 hjalpe Os, log SO^ ibke ved,, ham de skal b.egynde: - til dem.
vi1 jeg sige.
: 10x1
Begynd med börnene!
S.e Dig om efter de smaa i Din kjaelder .. bekvemmeliglied, i nabohuset,, i det förste kvartal \ - ed Dit hus!
Se hvorda; n de har det, mar deres mödre er paa arbeide,, og sam1 dem b d i krybber og asyler, hvis de t r ~ n g e r det!
Skaf dem nioket nyttigt a t bestille, för de falder i ch-enskabens fristelser!
Fölg dem, naax d e sattes bort for komunens regning og se, hvorledes v i kan svam for dem, w r vi kanske engaang kral-es ii1 regnskab far wn af &amp; se mindste)).
Skulde jeg tale til Eder i dag saailan som jeg burck det, om szedelighedsveme~nes pligter mod börnene, ligefra de ulykkelige smaa vaesener, som önskes livet af, för de blir föilt- i skam og nöd, og til de unge pyntedukker og kurtiserende skolegiitter, som vi ser ligesom bdansere paa en line henimod livets store faldembe, - saa vilde jeg ikke blive faxdig i den korte tid, som staar til min raadighed.
Men jeg vi1 gaa videre, thi jcg vilde ogsm gjeine faa sige n o p e nord om vare pligter mod ungdommen.
Hvmaf det, at man med et skolevaesen som vort, ' hvor der i 7-10 lange aar a.ibeides saa trofast - og dygtigt med börnene, ikke faar en i ssedelighenseende mere moden ungdom '?
Jeg ved det ikke.
Men dette spih-gsmaal burde optages til diskussion af saedelighed~ve~ei; log de grunde2 man kunde pege paa, burde af al h a f t s ö p s fjernede.
Ep ting er i al fald sikkex, og det er,.
at dette forh.old er bevis for, a t e t ensidigt intelligensa-rbeide ' i k h er nogen redning for den svage karakter.
Og ser v i hen: til skoleni efter e t boterniddel, saa maa vi finde os i, at .s k o l e n ser hen til hjemmene.
Der e r flere daarlige hjem end der e r harlige sko- ler, flere aaadelig slappe mödre end der er slette laerere, - derfar lad os begynde med .os selv, naax vi kvindcr vi1 söge grunden t i l en saeddig slaphed, som kvinderne h m sin store medskyldighed ' i.
Der er ved detta möde blevet talt om den, a.qvendte fysiologi *), log vi har hört, at et större kjendskab til vore legemlige emer pg haefter vilde give .os en saa meget större a.mvarsfölelse for vort meïe kjendskau til en anvendt aande- hele liv.
Xen tank \ um, ' vi hahavde lig fysiologi!
T ~ n k, - om vi mere beuidst ledeck vore dötre til a t forstaa, hvorledes de skulde anvende den magt over mrendene, som er los kvinder anbetroet!
Om der fra os mödre udgik .en saadan sadelig kraft til vore dötre, at dc kuni vilde og anstrengte *) ~ A n v e n d t fysiologis föredrag af d: r Caroline Steen, Kristiania.
267 sig for at vakke til ' live det ' bedstz: og adleste hos hver m m d, de kom i beröring med!
Thi lacl losi huske paa, e n god kvincle t a k k e r det gode selv 110s e n slet mmd.
Men en.
; dCwlig kvinde brinker liv i de sl.ette iiut,in$ber, - selv lms.
an g ' o.3 w n c l.
Parfatteren af A&amp; Vilcle, en bog, der indeholder saa mörke!
og usundb billeder, at man h. mest lyst at kaste bogen halvlaest fra sig, h a r dog tilslut len skildring, d.er giver os kvinder noge.6 at t s n k e paa.
Han: t d e r neni !i.g brn (jeg citerer her clesvarre k w oftier 1liikomirnelsm) l h v 0 r 1, ~ e G d e n rene unge kvinde gaar sin vej gjenbem liveit, g.
efterlader sig e n lysström, som gam iacl i hver mands hjerte,!
som möder hencle, # og lyser, op o.g v m e r det beckte i ham.
Tank, om vi var slig, vi kvinder, 02 vore unge d ö h q a-t vi locl et; sacle- lighedms, redledens.
, og idealets lys skinne fo ' r inancIxme, saa &amp; e .maatte priste vor fader,, som var i himlkeo.
Og för vi selv e r n a a t I a ~ g i - e frem paa denne vej, lad IW ikke.
vme.
for snaseltil at kasix den förste sten, hveirken paa mand eller kvinde.
.
Der er nogle felter, som har ligget indenfor min erfar- ninlgskx-eds, og hvor jeg tror,.
at vi kviqcler k m d e udrette, n ~ x p t godt, hvis vi bare vilde fylke los .om den goile, sw.
Det förste er literatupev.
Jeg tror iklce, vi kan ovei-vude@ dm skacle, soni slet saakaldt skjönliteiatur iidöver paa iingdommes.
Naax jeg ser, hvacl mange börn lsser,i sa forstaar jeg, hvorfor sim, mlegea ungdom l i a ~ smag for slet lazsnbg.
Og d e t er ikhd g k n e clette, a t s l i b ~ i g literntur fylder de unges sinicl.
med iirene billeder og forestillinger; meat.
det beröver dem1 livsidealeme og livs.glaclen log gjör cle bedste blanidt iiem til m~elank ' olikere # og ples- skrniste~, - gjör liela livet til et hmblöst gïaati i gmat for dem.
» Nam a l t og alle .er saa usle, 1zvorf.or skulde s a a d e selv vaxe b&amp;e !j&gt; I Hvad kan vi n u gjöw for a t hiqdre clenue iisliincle iite- ratus '!
JO, vi skal flor de % förste ikke have.
den i vol % hus log hverken.
af i~ysg~jerrig&amp;ed eller af lyst til at!
» fölge mecln kjöblo slrjönliberatiir d l e s böeer, som; imleholder usaeclelige leller pirrende ting.
Det, at vi selv k j ö b e ~ og laeser denslags.
literatui.,i .eniten den au h a e t literart synpunkt e r)) g.odt g jlosb eller iliika, - mo&amp;mbeider d a inclflydelse, vi kan haabae at faa, til at for1iind.w d m ungdom, v i har mlecl at gjöre, fra at laese de samma .böger.
Hvor oftk farar pige,!
hvordw hun nian ikkc det svax, u t a r 1nm spörger en er, faMt paa a t 1zes.e den eller den slette bog:: » Jo, cle snakldede om den lijemme ved bord&amp; », - sandsynligvis missbilli&amp;nde elle&amp; advai-encle, ' mecl dog siom e n forbuden frugt,j die selv havde nydt.
Desvame faa.r man, ofte d e t svar, naar maq advarer mlod bögex;
som absoht; nedbryder ungdommcns srvdelige bluficrdighed:, Der stod jo en sadan, god h i t i k af den&gt;.
Her liar vi k7rind ' er en stnor opgave i a t skaffe inclm for literaturanmeldelser, som tager sax- lig sigte paa, livilken iridflydelse de o m s h v n e böger h r paa w- dommeris ethiske bevidst-hed.
Pressen har her et.
stort ansvar.
Men vi m m ilrk-e kaste noget af det ansrar fra .os sel \ -, som ligger i, \ a t vi h r netop en saaa; Lq presse og en saadan litera.tur, som vi selv fortjener log begjaerer.
Det er efterspörgelsen, som alvler produktionen, .og kjöbt-e ingen de slette böger.
blev vist farre af dem skrevet.
Detbe lejdper dog, ligesaa lidt som alt negativt ar- beide, ikke, kivis \?
ikke hal- noget positivt at ssette op imad det.
vi vil modarbeide.
Og dette positive finder vi i at lede iingdnmmen fia bamdommen ind i den gode literatur.
Det gjcelder ikke, bare a t bevam dem mod den onde indflydelse, men det gjzeldei- ineget,.
mer0 om a t (slaffe dem irid under den gocie literaturs indflydelse.
)) Sig mig, hvad Du laser, og jeg skal sige Dig, hvad du t ~ n k e r », siger Ruskin.
Dette azbeiiie maa \ - i kvinilm optage hver i vor h d s paa en gamske anderledes effektil- maad2 eud vi hidtil har gjort det.
Skaf aldrig saa mange biblioteker og lzsesale ud over vor by, og det gamer dog iingdommen lidet, hvis r i ikk.z.2 sam- tidigt giver dem siriagf log lyst paa ox kuzdskal, .ou elen gode literatur.
God laesning er en, ddgrube, slet 1aesnin.g e r en miicidiug.
Her har skoler .og lijem en opgave i saedelighedssagens ag den sociale morals tjeneste, som ikke kan ~-iirderes hiijt nok.
E t andet feldt, som ogsaat i höj grad traenger sst-cleligherlsven- neilies interesse og a.rbeide, er ungclomens fornö jeiser.
Far cle ikke norske deltageres skyld, vi1 jeg faa lov til a t i~aevne, a t vi netop im har haft en liden episode her i den anledning, i det en af vore mest fi ' emragende praester har angreht., nriétécrae, og mau Iiar önsket a t beröve dem öketten, i det man, og det naturligvis med rette, anser ölretten for a-t raere variéti,ernes livs ii en^.
Uden atl jeg emellertid naeimere vi1 indlade mig pm denne sag, er idfalil e n ting blevet klart.
gjennem hvacl der i den auleclning er skrevet og talt ' 01.11 variittéeriies skaidelige indflydelse.
Det hjaelper lidet a-t skaffe dem bort, lnvis vi ikke har noget b e h o a t saette istedet.
Her, som altid, udretter det negative arbeide kun saare lidt, kvis vi ikke har uoget rositivt.
a t byde ti!
reclerlag.
SIZ kan det ja vze1-e saa, a t det rel ikke er ssdeligheClsasbeide i egentlig .for- stand at f=.
fornöjelser og folkeforlystelser istand.
Xen a l den
stund man önsker a t drage.
ungdommen bort; fra det, oude log over til det gode, saa m a den förste log vigtigstie sag xzere at!
skaffe clette gode4 livk det ikbe fiorefindes.
Her trgnger vi hjzel~,~ ruegen l i j ~ l p log nyt in; itiatjv, log j,eg er vis paa, a t var vi kvinkier enige her, - og .gjlorde vi vor pligt,, hver i sin heds, v i l b s m t; mimge klublokalm log mdiye gode siamlingsstedm aabne si.g udlover vor by.
V i maa o g s a anerkj ' eil.de meget godt arbeide, som udföres i denne retning, og loveralt.
virser dse.
sig,, at deira er .nok a£ ungdoimj, siom g jerne vil komme.
Krisrtian; ia Indremis ~i10nj~ mus ikfeateir sasahr saa- ledes tusinder.
Men denslags ting maa,tita blive daglige institu- tilone~, skiil.de de kunde .gj6re nbpt föleligt afbrzeK i variét6ern.e~ sögning.
Ungdoirirsarbmeidet er i det hele tage * san alsidig-t, a t man ikke her engang kan mtyde alle del former, d e t kam al; age, (i, det en- hver, der arbeider for sweqi loptager denne fia sit d specielle^ syn pan livet og Sorh~oldenes krav.
Men stom s a d d i g h ~ s v e n q e r mm vi ö d e, a t den tid s m ~ t maa da alt arligt log god6 uugdomsmbeic~e vilde, loptage slom et.
fast1 pankt paa sit priogram: Sadelig renhed og, afli~olde&amp;eid, # og wwnmle mloral Eor mand som for kvin.de.
Alle, &amp; om vi1 uagdomruens sa; nde wl,; enteni deres arb,eide im gmr saprillen med, os eller paa andi * baner, m a jeg lzegge c3ett.e indstandig paa hjerte: Lad ikhe nogen a.nI&amp;q unytk.t til a t give ungdommen e t indblik i, at uden saeddig iwihed gives der ingen ungdomslykke.
Ticleii tillade^ ' mig desvzerre kun altfor flygtig a t beröra disse emner.
Og der er lefidnu e11 klasse m,en~ (eskw, som jeg g j m e t i l s h t vilde faa lagge alle sscldiglleClisaemrll~r paa.
hjertset, og det er d - e e n s o m m: e.
Er den * fare i morro og forlystelse, saa er der ligesaa stor fare i lensomheden,, og hvor i verden kan ma,n föle r sig s a a ensom slom i # en stnor by, hvor de tuslen m ~ ~ e s l c e med eller mod sin vilje vender en ryggen?
Hvor mwe saadamme ein- somme des gaczr i d t i cleme stoim by, adet;; ved.
.vist a3.ene Gud.
Og vi lim det sm trav&amp; allesammen, vi löbser og i l a hvw til vort, log vi ser dem ikke lemgag.
Hvad undar ck %,, o m de &amp; ag= og suges ned i det brusendel dyb,, og ingen finder deres spor.
Hvad gjör.
v i for vore Qjenstepiger, for at: fyldei deres liv med nuget rigt .og godt., f or at glade log löfte, dem, zud~enfor dies tid ',!
de &amp; r- bleide~ log strsver $or v.s?
Hvad gjör vi for den Iille sypige, som altid ha^ det saa travelt, naar hun.
er lios los?
Her behöver i,ngkn
a$ os a.t lede lange, för vi husker en cllcr anden, som v i tved, vi kunde glzede og löfte, og saaledes hinthe fra a t komme paa dveje.
Jeg man til min skam bekjeiicle, a t jag kjender h n en Erue, som bevidst har optaget noget- arbeide for sine t.jenstepiger og deres veninder.
Lad os clerfor nu gaa hjem .og opsöge den ene, som vi ved mest tiraenger os, og forsöge a t gjöra noget for hende; saa har vi i alfald den sten af vor samvittighed.
Der er blandt disse ensomme en lie1 skare, som ligger mig me- get paa hjertet, og det er de ma.nge ensomme studenter, som kxmner ind her til hovedstaden, og som - afte semester efter seniester ikke kommer inilenfor et godt hjeius döre, - de k jeiider ingen: og ingen.
kjender dem.
Hvilke farer disse folk er udsatte for, ogsas i saede- lig henseende vil enliver h n n e forstaa, og det skulde dog v=re var stolthet, a t idfalil vor akademiske ungdom stod höjt i saedelig- henseenck.
Her er en stor mbeiclsmark for dem, som vi1 arbeide, med os.
Aabn Eders hjem for dem, lad dem se lykkelige farililieliv og del med dem det l_ivsindhold, somr I selv ejer .. Jeg gik en aften- stiincl lop paa ki~kegaardea til en ny grav; der var en bragt til hvile, som jeg e n h u eneng maatte sige et sidste famel.
Ted graven sad en a9d.i.e bondestudent, og jeg glemte n ~ s t e n min: egen sorg ved at se paa hans foirtvirlelse og taarer.
Han havck altid raeret en umedgjörlig fyr, men nu var der intet ord a t fas ut % af haru!
Jeg skal aldrig glemme denne ta.iise, iixsteii forstenerle sorg.
En- delig maatte jeg gan fra hani.
DU, \ - ilr clet, som om Iian do.g ikko vilde lade mig gaa uden et tegn paa, at .Ilan Iiavde hört: hvad jeg havde fomögt a t tr6st.e ham mecl.
Hau sprang efter mig, og pned graaclkvalt stemme fik han frem clisse par ord: ~ H u n m r (len eneste jeg havde)).
Til hende havde han tiiidet konime, ved hencl ' es bord Iiun borte, og han Iiaxde ingen vay der altid plads til ham.
Xu ven rna * i verden.
Det er intet let arbeide a-t tage op. 31aiige af disse folk er vanske- lige a t komme tihette med, de er ofte fattige og stolte,, saara og vare, bange for sin aandelige frihed og for a t genere aiidre.
Men desto mere velsignet er arbeidet, livis det lykkcs!
Lad os heller ikke glemme den skare af unge arbcideude hinder, som ofte trosliiMige og ufordarve (le, uren alileles uerfariie, konimer hid ind for at söge arbeide enten som t jcnestepiger eller i fdfabrikkeme.
r e n d d i g maange af disse blir e t rov f or den store bys ödelwggeniie ind- fl~idelse, k u n fordi de ingen h a d e?
som kuncie tage sig af item.
Be- skjammende for .os ve1 stillede kvincler er det a t höre om, a t en forhenvaerende slumsöster i Frelsesarmcen med 140 kr.
i lommeii aabnede et tilflugtsted for saadaune lan: lspiger, og a t i e t aar
2,000 piger sögte til hende og overilatt&amp; i liendes.
h jem.
De beret- ninger, jeg fik af Imde,, om ide faxer log friskelser som fxwe1: saadanpe uerfaxne piger, de kommer ind t i l da s; tore byer, var simpelthen foi ' faerdelige.
- Til clisee erisomme vi1 jeg o g s a regne mange af tie försffegangs falilililile piger, som h t e t heller vil,, end a t f a a beholde sit bam hos sig tog blive en god moder, for cleti.
Mim hvor of % bimkw de ikke forgj~vesi baade paa husdör log hjertedör!
Lad DS ikke slaa os f i l h l s med, ab der nu arbeides paa i det s.bore at skaffe hjem for slige ugifbe mödile; men hd 10s; personlig hjael,pei der, hvor vi has aml,edni-ng t i l det, log ikke vzere s a althi.
raedde og pertentlige lom p s sel+ og a l t v&amp;.
Jeg w fulclt foi-bereclt,paa, a t de,r ex rnange virkelige smdeligheds- vemer, som vi1 vzre misfioi; nöjet med datt@ mit foredrag af des grund, at det ikke lmncUer, om den ~egmtlige saecleligl~edssag.
Meq LTLIL~: ~ vi vinde rna,n !ge Ii jzlpere prta ~cIet; itie, lille [~~i~ogmrn; som] ïier w .opea; t \ i nemlig e t v a m t Ii jei ' te f or böiq idgdom log el.Uioirrime i l i ~ &amp; med, ~ deres szede- lige og m~mal; ske bevarelse for öje, G~LZL t~ios j ' eg ikke,!
a t vi i fre,mtiden, meget som au, behövelde a t 1,ede med lys !og 1jrgC efter skikkede a~beidere til det (egentlige szedeligheds- og slumk~beide.
Tager vi först op det naermestliggende, det selvfölgelige,, s m aabner arb.eiClet selv altid nye vid de^ for os, og vi komrner, kil at se saa m m nye opgnver, at vi noB ikke snart s h 1 faa)) gjort fra los ».
O g vi skal fas, se, at evner tog Jmefter volcser i tjenesten og a t deq som W tro i det lille, han blir smrb sat !over det stöiTl@.
J e g l b n ikke kaMe den e n l d t e fram ' til de stbre forposter, dat er et k d d, som hommerir fra e t ganske anidlet hold.
.Mon jeg tör sige det som min faste ovmbevisning, log gid jaeg havdit4 evnek at meddele deam overbevisning logsa til Eder, som ikhe allmede a t a r i gjerningen: Vi1 I vs1.e med a t bygge op vort folks.
, mor,zlske og saedelige livs- kraft, saa e r der ikke eu # eneste lcvinde iblandt os, stom kan: &amp; aa ind i sit hus og lukke siq dör log saetim sig i sin sofn log Bige: F9or mig vaz der intet.
at gjöre, ingen opgave veutede mig-.
Der venter os lopgaver nok men vi.
nam ikke frerni ti1, de store fös vi liar tmt fa.t paa de smm.
Lad mig Eaa slutte med et citat fia Bunyans pilgrimsvandiing, denn: e w l ~ - u b e $or die, som vi1 heiite sand livsvisd~om.
Pilg ' rimmene er uaalet freiii til.
)) House benutiful », dette yndig,e hvilested paa d e ~ e s möjefnlde vandring.
Men her, iiiiat: i.
al Iiar- log M ligger moninien og &amp; &amp; en, blir den ene af de u&amp;e gutter s y g ~,.
der i de frygteligste legemlige og aandelige kmler.
Den gamle doktor hentes, og haa blir snart meget alvarlig.
)) Ser I ikke}),.
siger hain, » at gutten har spist af Beelsebuls fnigthave,; - og nu ved tjeg W p t, lom jeg evwr at frelse hans liv.?)
Og derpaa vender han sig til lians moder og siger disse ord, som jeg vi1 haabe, aldrig skal behövs a t lyde over ?ogen af os:, Det u n d r e r mig; a t s a a m a n g e k v i n d e r k u n d e v a r e t i l s t e d e, o g a t d o g i n g e n af E d e r v a r e d e h a m ad. » I En återblick på Kvinnosaksrnötet i Kristiania 1902.
N&amp;T jag: ef.texå.t s&amp;tter mig ned för a t t i en saminanfattad form söka afge en beriittdse öfver sommarens kvinnamöte i Kristia- nia, !råkar jag i en viss tveka@ hur jag skall gripa saken an.
Mötet, som ~begivenheb betiak-tadt, ligger redan sil pass l&amp;.ngt till- balra i tiden, a t t då, jag ranssakax mitt minne, detaljerna.
smälta itillsammans, konturerna ha blifvit .otydlighy och om det.
iin ä r en - Act klar och lefvande bild af det hela jag ser af de viktigaste - framför mig, kia darna - och kannske m- hunnkt glida udan.
Ku jag först %s, med hjälp a.f vid tillfallet gjorda anteck- ningar och en, gmh- riklig samling tidningsurklipp, f&amp; till stånd e t t nAgorlunda hjäJpligt mötesreferat.
Jag tvif1a.r dock p&amp; a t t afven e t t s % b t sAuUe bli s&amp; sakligt och korrekt, som Iiisaren har ratt a t t fordra-, .hvai-för jag tar mitt parti, kimnar den detaljerade mpport en f ör f öredrag, och f örhandlingar &amp; t den officiella ~ u t ö es ' herit- telsen, som i siGom tid torde utkamma i tryck och för Iivi&amp;cn Jag då, hoppas näarnare h-unm redogöra, och inskriinker mig här till att i aillma.ma hrag söka skildra nigra mina personliga inbyck f r h de minaesviirda ju1ida.garn.a.
De voro ocksi.
sa.
rika p&amp; rent per- soiiIl.iga, värmande intryck, dessa dagar - d g o t hvuom alla del- tagame torde vara endse - a t t det mi vara en förliitligt, om man öfvesger den mer regelra.ta.
rapportst ilen för et t mer subjektivt fi.am~ti.hin@satt.
,
Det förefaller som om all d e n sol och viixrne, som denna dystra Fe@- ~olcl-i loviidemommaz haft att: bjuda p&amp;, boncenitrezats k-ring kv~i~omötsve~ckim i fi-istiaaia 3-7 juli., N k jag nu t; arriker till- baka p % de dagama, Jigga de s j e 4 h t fig&amp;ligk, meq rant bok- stafligt taka&amp;, för mig lxida.de i solljus., 8101 låg öfver den hän- f h d e, a$ sim blå kullar i m m a d e Kristiania-dalen,, sol ström- made &amp;, g e f k dag in, genom de.
liöga fönistren i universitetets soleil; rilitehssa; 1, där kvizmo1ma hö110 sin församling,.
.och denna sol af f örstående %tersgeglades i alla de viiniliga, f öi-tr~eadeingifvmde,~ och sympati besjailade deItem, som blickade aj till mötes hvart man såg.
Det vas.
sctldes innts i f %vit; lslko de norska kvinnorna valt stolens bllomma, s~olmols.eq; » solsikkew), d e m a kvimosakens sym- bol, till mötesmärke loch ' utdelat den, i form af eq smakfull, sol- roisliknainde kokard i brunit soch ' gult %~ kmgressens ' deJtagare.
Him- mel och so1 voaio i samiilie; i kvint~orna, gunstiga; ett, tieckw på, skola vi a t t der= sak im Nwxn allt framg ' ent st %r iiadar goda mak- tew Iiagn.
En ganska viil.
lyckad folmgrafi, tageiil; ' i det historiskt b,etycleJse- ïuUa ög ' onbiick, d % pn-esicleutexx, fru s tats-minis t w Qvam, fr&amp; aulans ta.1amstol står i beg !repp a t t förklara möteit ö p p d t, ger un god förest51hing om dely ljusa loch harmoniska stimning, s,om alltifx %n f örsta stund l i v h d e öfver den= kvimof örsamling loch slom d m allt- jämt bibeholl.
Den lmlfcirkelf~ormiga salm med sitt af pelare upp- burna Sa; I ' Ieri och sina amfiteabraliskt-.
101-ilniade b h k a r ger e t t in- tayck att ligga diW: i s~ommiarsoleds fulla belysnjng, och &amp; var och % ' fallet.
De.t vax en bi-okig och liflig tafla,.
» kvinpornas par- lamleht » exb jöd, l %ug~t mer omvaslande och ' f: &amp; igrik is Ilvacl som brukar vara fal ' let med en inai;; lig ' församling, och jag v %gar va; l påst&amp; det, ur s k Ö n.
l ~ e t s s y n p ~ mer ~ t tilltalande.
Atminstoaie ter sig bilclen af.
N o r d i s k k v i i i c l e s a g ' s m ö c l e i K r i s t i a n i a 1902, s %- dan den f %ri; gats af deii p&amp;passli.ga fotografen, m~i !e.risk och ansl %- ende nog.
Ingenting i de y t k e iurmgernangen fabtads för a t t ge At mötet * och dess förhanclling~ gfven ur formell synpunkt cless siitta valör.
S %som det synes af foingrafin var bordet, med de11 traclitio- nella grönp, cluken, för ordföranden, sekreterare och Mringa wffician- t.em place~adt nedanför talares tolen, p l a t ~ e r f ör bes tyrelsen i f on- den, för de frimmande cb1egkrade i f r h s t a ledmet %t höger, refe- i * ntesn; a, mid4 emot - loch dessa äro talrikt förre.ta.&amp;cIh -, för öfrigt etb l %=t perspektiv af %hömriniior (de deltagandes antal uppgick till cidia 500 personer), hela den rymliga salen,.
hufvud vid liuf~~.i.id, el ' ier riittare.
guirlaiid efter g i ~ i r l ~ n af d blomsterrika, n
fimntimershat tar.
En och annan inall: .ig iniiirid f örekoin visser- ligen, då det manliga elementet visst icke var uteslutet, ' men det måste wkannas, a t t skape1sen.s herrar i försvinnande liten grad be- ga,pat sig af p~ivilegiet a t t f&amp; niirrara vid krinnornas förhand- l i n e r.
TTid festerna, höllo de sig icke fullt s&amp; sa.rm-ctsgmant undan.
Bland mina istlyck från kon&amp;cessen st&amp; mötets första dag - den af fotoghfen förevigade - sarcle !.es lifligt för mitt minne.
U t vax då ä m u s&amp; nytt för oss friimmande deltagare, p i en gihg s % imponiwande !och si, inbjudande, ilen r ö ~ 2 i c ~ d katedern, a där man visste, att man sjä.lf, d&amp; ens stund n r ko~iiiuen, skulle upp och schvottei-a, förekom s&amp; respektingifnnrlc: hlancl dessa hunikratals ansikten s&amp; f&amp; bekanta.
afen man kände sig snart hemmastadd ..
Den r a t t f m m a enkelhet, så, fii från all obehörig osteniation, som i det enskilda um- gäwt u t g ö ~ vårt brödrafolks charme, risar sig %£ren i det offentliga.
U h n m h g a oqödiga loch ledsamma ceremonier öfvergick man n5sta.n omedelbart till förh.ndlingarna,.
S o n en lämplig inledning upp- fördes en kort, men präktigt kijngands kanta&amp; komponerad af fix dgat.he Backer-Gröndalil, med liögst iimcia - i f örh %lla.n.&amp; till den ljusa och glada, &amp; amiiingen nästan 1-21 all \ - aratj-ngla ord af fröken Gina Krog.
Xea s i snart siingeii förkliugat, satte det enkla och hja~tliga, p i sa.k g S e d e tal!
h-airned koil~masens grit- sident, fim Qvam: halsade oss v ä l k o m n ~ h ~ a r ocli en p5 ett bcliag- lig ' t sätt in i situationen.
De telegram, soin i samband mer1 mötets öppimnrk upplastes fï %a Sverige, f r h fru 31oqtelius, fröken Adelborg ocli friiken Hulda Lundin, alla af e t t oblidt öde hindsacle a t t personligen nä-rvara,.
ingingo ocksil i ceremanielet.
För oss SI-enskar voro de ett kärt bevis för, med hvilket ~ ~ 1.
r m intresse t man hemma 110s oss f6lJ: l~ likidelselma i Norge, men samtidigt y5,minde dr!
oss om Livad vi och mötet i sin lielhet förlorat genom dessa.
rara, landsmaninnars uteblifl-ande, ocli liur PiitaJigt och ofiillständigt Swrig;.
i följil n f os7nasaamma förh2hnden kom att- bli reprcsentcrarlt 1 % kvinnosti.ks- mötet.
Xen diinid var nu en gUung ingenting a t t göm.
- SA mycket om mötets första &amp; g, h-i: kau för öfrigi iipptags af de p&amp; programmet uppsa.+ta f ö r e d r a ~ m: historiker iifver oXin länders nation$iförbund och deras organisat.i~il.
Hmcl progralilram- mansätt-ningen i sin lielhet betra.ffa.r, s p m det mig, att dema kvistiga fraga p&amp; e t t mycket lyckligt s5tt blifrit 1Ust.
JIötet kan e j sarus
u p p s d e och aas %$3 a.1lhäsnai1t som ett af de m&amp;rkligaste pk kon- grasen.
Förelasexskan h ö j d e e j s&amp; mycket vid de rent historiska, 5fven momenten, i den kvinliga l&amp;a.rons i i t ~ e c k l ~ s s k c d e ehurii L wiiades nödig uppmiixksamhet, iitau uppehöll sig företriiiles- &amp; &amp; at.
vis vid det moraliska ansvax, som henues kall innebar4 loch det inflytafide, som kunde utöfvm af en kvinlig ' sl; o&amp;ha-e ined veten~kap- lig utbildning och ' d &amp; - j h o e besj5la.d af en rat.$ aaiisvarskihsla g.erit emot det iippvLsai&amp;e släktet.
Äfven mot den Llmd s5 m&amp;=, t. o. m. etis$ % ahdiningsvalda personer,: giingse uppfattnin- gen oni en d u b b e h o r d, i m för luau och en för kviniia, yt.tr.de tal.
m % q a allvarliga ord, hvilka synbarligen g jorda e t t d juy t iiitryck p&amp; de niicrvaaande.
De svenska föx&amp;agein handlade för öfrigt om ~Tlen moderna.
kvimoröre~Lsee i Sverige toch E ' reili.ika-Breiner-Förb1~1~1et~~, !om » Frp- kika-Bremer-Förbmdets stipendiefoncl)) .och om » Sveneks kvinna&amp; r % tratt ».
Jag k här ofvan p g p e h t den otur, som hvilat öfver Sveriges ~epresentan] tsliap vid detta möte.
Fröken Hulila Lundin, jiimte, d r Sai ?i ' de&amp; utsedd till delegelad för Svenska kvinnornas iiatioiial- f örbu~d, af livars framstående talargA.fwr och s t oïa insikter innm olika o n d d e n af kahlig veshamhet, ma.n med skal vlintat sig cii s % betydande insats, hade beklagligt nog af ett sviirare ~olgc.ksfrill blifvit hindmd att resa, och Fredrik-Rremer-E ' örbui$dets från bör- jan tilltänkta delegemde, fru Montelius och fröken Adelborg, Ilaile Zifaea af IzalsoskäJ - den seoll,iZe.
i sista stund - liii2st afsi&amp; sig föl-trmridet.
Det - varsfulla uppdraget a t t föra Förbundets talau Bom således uteslutqd6 a t t livila, p&amp; de t v a e styrelseleda- möter, som variut i tillfälle a t t hörsa.inma inbjudnjngen till kem- gressen, fröken Mathilda, Silom loch undertecknad, den sistniii.n~~la som Förbundets d e l e g d e.
Det förechag, som iiarmast var a.fsecit a t t redogöra för Fiir- bunldet blef af här anförda, s E d icke s$ fullst,ii.n@igt och belysande, som ömkligt varit.
Tiden a t t utarbeta det h i t a för föredraganden varit för lcort.
Att detsamma det oaktadt mottogs med s&amp; riiyckc~i viilvilja och s&amp; syn; ba&amp; iatresse berodde no&amp; p&amp;- a t t en sak som v %r talm för sig själf.
Det behöfs e j stor viiltalighet till för d t inge aktning för Förbundet !och dess verksamhet ', Viir norganisat 3ri- ska duktighet)), var » s t: orartade institut ioqella samrnansliitriing », i.
~ &gt; egemha.per hvilka alltid väcka viira systerfolks beuniiraa och livar- on1 man f %r höia många, smickrande uttalanden.
Gliidjmdo vas det ju iiiven a t t kunna påpeka de framsteg, som det allra sista aret haft a t t uppvisa inom den svenska kvimioriirelsen, de riktiga
besluteii vid sistlidna riksdag och det uppsving som kvinnofrågan Xven hos loss p % senare t i d w tagit.
Vi b i l a sliledeu ej.
endast p % v h a bgrar, i skydd af] laSdvunrila kraiiitiion~r, någ&amp; m m g&amp;m skyller oss svemkax för, vi 5 1 7 0 e t t fimnstelg~folk,.
vi, s % godt @ om äfvm lom vi e j g&amp; fram med vara norska brödeks ii %g~ot - t, slochla » sna !lt %~sfart ».
- Ja, decta sökt s Förbunldets representant, ned stöd ai de narmast till Iiands ligkand ' e esemplen, a t t så goclt det Wig göra 1 % bevisa.
Pör öfrigt kan p % ta) om den s,veqska kvinnans sixäfvanden, 5110 f förknippade, i c h f förbig.&amp;: de s tom Iivinnonamn, som d-ed Fredrika Bremlere och Bophie ddlerspai-res.
Äfven iigpades i föl %- draget i~ %gm, ord å21 dmsa framst&amp;ende kviripors betydelse.
E t t vackert ei-Icii~m~i1ic1e af siiskiidt den f öxs tnh&amp;s stora f ö r t jihster oru ckii niordiska kvinixm @ s af mötek, i de4 efter föi: eEli.agets slut p&amp; förslag af lordf.
för dagen, fröken, Gina Krog, hela församlin- gkii r a t e sig som e.
hyllning ~ %t Fredrika Bremers.
minne.
Som.
har p&amp;pekats Lamde i anse ' ex (c1e till h n e t s vicllyftighet och den knappa tideq Förbuscle.ts.
verksadled loch betydelse ien- h t i n@ra a ' iha31b % drag frambXllas.
En högeligen intressant ' komple t t eiing af f örb-f öi: ecbnge.t utg jlorde därför fröken!
Silows redogörelslo fUr stipdieEondemi.~.
I en &amp; r och!
honcis form &amp; skild- Iï&amp; joide tal.
deiwk?, viktiga detal j af f öi-bupUsarbatet locu afgaf cliir~nocl e t t clet mee.t tailanide bevis f ör, den ~oïgan~sati~oasd~lighei;, för hvilken vi förviirfvaf; B&amp; gbdt rykte bland v&amp;ia systim5olk.
Den d l m yu$e.h af 8: verides kvinpodörenimgar, » Föreningim f ör kvinnans politiska röst.r&amp;t$ », men locksa den, (hva,rs uppgift b.erör den me&amp; di: tuella af dagkm bi.anmcle frågor, hado i sin vice or~lf., f rii Aim Ma,rg ' ret H~olrng-re@ en v %lta.lig, och ' insiktsfull rapre- sentanit.
Hennes föl.aCLiag om » S.venslra liviiuli~ns röstratt)) utmEirktc sig för stor lilmhet loch sakrikedom.
Om s jalfva förei1ingea ', som si % nyss konstitiiera,t sig S I O ~ Y suldim, h~cle ju tal.
e j myckef a t t ssga; illiremot var reclogöre: ls~esz för v d -, oclz ' rös~ti; ~ttsförln %llC~~lem i Sve- i.i~g ' e, de politiska s %vd som de kornmumka,; och ' $vinnansl stdlning ti l1 clesamrns, af mycket Wz~esse, loch framkallacle afveq efter f öre- d.rag,ets slut ett sympatiuttdande fr %q möbet,; i det, a t t e t t kraf- tigt » kvim-i~ornas hi.u.icw&gt; för kvinnans politislca rösh-iktt, tmacle genom saden.
(I Norge utbringa dmeiqlit, sitt lefve sjungamch, n %got som ovil ' !koi; ligt ter sig m ~ melodisk6 r för, örat &amp; n det svenpha loliar- moniska h~wranjdet.)
S8veri,ge lixle ubom de har * da, %ven [åtskilliga andrit, ~e: presei~taster.
Fru 1; mdsliofdingsh Siophie Bos.t; il.öni var, j5mte och fröken fru HoZmg,~1: en, clelegw-ad fiji: röst~,i4tbsförenjn~ge~z G
Hama A.ndei * son representerade I&lt;rhnt~klubben i S t ocklmlm, hva rs ordfölande hon k.
Den s w e, upptriidde vid et6 par tiilfa1leil i dishssionen berörande s k o U ~ ~ inom r, h v i b hon ager en bepröf- vad e~-Eai.d&amp; i sin egenskap af Lirarinna.
De bida delegerde Siir Upsala kvinliga student£örening, fröknarna Stina Wittrock och Eva von Bahr, upptriidde ej; tvots det a t t da represente~ade ifet alcade- mbka elementet, på katedein.
Men: deras hvita studentmössor pch friska ungia, a a g i k h verkade, hvarhelst de visade sig, soiii en till- rikkli&amp; vältalig rekommen&amp;tion för c ' cu högre kvinnobildningeii, S m - W d t delbogo omkring 30 svebskar i Em.gresscu.
X B g m s a m m.
; mellan dessa %de dock icke ruin, hvar och en var ju s % upptagen af mötets förlm.ndlingar och fester och af de m&amp;9ga- lirnia bro- intryck, som h o p d e sig i m m dessa f&amp; dagar, akt ej tideu, räckte till för enskildt siillskapande, DA inga tecken, i~tmii.r- h d e mtionalitehn, förekommo, var det afven sv %rt at.t i den stora samlingen p&amp; 500 iqavider, urskilja dem af sitt eget folk.
Det v a eridask vid festerna ma^$ handelsevis stötte ihop med lands- nian, m11 det blef alkbid e t t g * ladt samman,h&amp;ffaniile som mellm gamla viianer, ehuru m m aldiig sett livarandra förr.
- Vid ett sadant tillfälle kom jag i flyktig beröring med en laq&amp;maiiima, med e t t iinom v h modern&amp; problemlitteratur mer 5n inom kvinnosaks- h e t s a r bekant n; Zmii.
Det var författarinnan Harold Gote -- alim cloktorinnpn Fïida, Siéenhoff från Sun&amp;vaU - en, sma-rt, blond h i i i meii &amp; tt beliagligb och elegaat uppträdziqcie.
; P&amp; talarestolen visack lim sig icke.
På &amp; al bm I d a svengka kontingenten vid ilet nordiska kvinna- saksmötet må det väl vara på, sin, plats at.t.
här yttra wagra erkinn- samma ord.
lom den stom uppmärksadiet, s3iu siirskilctt vid iletta möte kom ass s ~ w h till r del.
Vore icke vara bröder mrrriiUni nem s a t t att visa siil; g.aastv&amp;s~p s&amp; fritt f r i n a.U 1lieniiya1ö.s courtoisie, skulle man kuqm taga den artighet, som risades Sve- rige som en, fin, ehuru tydligt understyuben mening, a t t allt: som Imrörde uni.on$fr&amp;aa, skulle Z&gt;a.nnlyst.
Iiom kvinnosaks- kiietsax b r u k ju inggn, s. k. rang ifrAagdkoiniila, meri det uaktadt &amp; ho n o i m h n vid alla festliga tillfallen Sverige lieilersplatsen, och Fidrika-Bnemer-Förbudet, som d e q iilikta af nordens kviiiiio- saksf öi.en,ingiw, hwru därvid, med aucieiiuit eteiis: &amp; tt, a t t. iiitaga försts rummet.
Detta v u en heder, för liviken vi, sven&amp;q ickc kiiiulr?
vara a m t a n på det hö&amp;ta kiiesliga, och det iir mig en gliidje, a t t i var styrelses nana= hä,r uttala e t t djupt Banilt.
tack för den utornordeiitligra.
ii.lskv&amp;cUiet och tillmöt esg&amp;ende hvarnlecl dess (Selege- rade, liksom a. !la &amp; a laniismiiii, blef ro bemöt ta.
Jag hkr h %r talat om CI~~LU s2 &amp; ' t S,&amp;&amp; mer iofficiella uppni2a4k- smnbot, som kom - oss till del,!
mes h d s k d l jag säga dem enskilda gästvänlighet, som visades oss, främlingar, af våra norska bröder?
D.m vm af deni art, at6 den rent af ej- kan beskPifas.
E ' öï oss delegteda öppnbde Klistiania sin@ Iiem - loch s % d m h m son1 &amp; - is tianha f i&amp;s vit39 t aj i hela vida vai.lden!
och vi ~ ~ o t ~ o g där!
o icke s bloh % &amp; som gkker uhnl s.&amp;slod gziimla, k b vänj.^.
Men a t t %la om den niolusoka gi %,stfiihi ' etien i de norska hemmen, siixskildt mina erfai.exitietm daraf, f %r jag uppskjuta med till iatt f öl jcmde haite.
Äfvemå &amp; %&amp;staii.
att redoglöia f ör de viktigaste f~ %@or, slom voiv föiyel vid kongresser&amp; föx festerna locc mycket ' Evarför a w t.
Ämnet iii.
för riku a t t kunna u~tömma.si på en gå&amp; jag mhte de ' h p&amp; det.
Deiita kan ske med desto s6öiz.e h r a t t i - guide, som jag p % e t t m h.
d stidle i det,&amp; hra; fte,i tack v$re den noleka t a l w i n m s älskvSrda tillmötes ' g&amp;end8, blifvit satt i tillf ä,lle 5th i s ' in bblheb återgiei etE af de p&amp; m6tet h å l h föredragen;.
- c.
Lotten Dahlgren.
Toa dikter.
I. nu, dr-ömnzer Izela u6rlden i månljus sanzlizarnatt, och hvita stjärnor tindra i undran svagt och matt.
I d ammens vatten spegla sig hoZ17wns bjöörkar klart; så tyst ä7 * allt och stilla, s&amp; sällsamt underbart.
Nitt hjärta bäfvar sakta, jag står ocJz tänker tyst: " Zs wa; i; als hatt ' der Ziiiznzel die EJ-de still gehiisst ".
N u sjunker Kval len.
rosen röd b a h skogens t y s t a toppaz, nu s o m n a r all mitt hjtirtas nöd, n a brista d7 " Omimns knoppar.
i R u sjua / sel * kual ' ens blida m i hjlirfats djlLpsta gömnza, n u kan s o m b a r n, jag dter tro och oUt försonad g l ö m m a.
Ben, öde väg,, ~,niin.
t a n k e trtidt, nar da#ns oro brhtde, i hoppets grönslza nu sig kïhklt, sen allt i ro s i.
vande.
Be12 vand r a r lyck&amp;&amp; l z ~ @ och ~ glud s i n s t i g d e n hoppfuUt Ijusa, och rulndt onzkring d e n blom och blad för dröi~zmens uindcw susa.
Hlbelat 3Yel.tlctcg.
Föreståndarinnans uppgift i det moderna sjukhuset.
DcL csempcllös t stora uppsving elen t,yska s jukvgrden, sLrskildt mcd anledning tif arlxtaref ijrsdcrings- och f örsör jnings1agsti: ftnin- gen., under de sista tjugofem.
&amp; ren tagit;, gö-r, a t t p&amp; intct omrAde i Tyskland, sholornas undantaget, s&amp; mycket af dc allmiinna med- len använilais.
som just i dess tjiinst samt, abt sjiikliiisens antal, på landet såväl som i staderna, m2ingdinbblats.
Hiiraf följer, a t t alla f r k o r, som direkt eller iidirekt beröra sjukvArclen och sjiikhnsen, af den stora allmibhetei~ lomfattas med ett verkligt lef- vande intresee loch dish~teras ' till och med i de clagliga tidningarna.
De uppsatser, som ckzï förekomma, belza,nclla savd den egentliga
sjukvården som de lolika siitten a t t förvalta och administrera ett sjukhus, loch ehuru.
de tyska förh~landena i dessa, stiycken ofta iiro olika de svenska, erbjuda, de dock mycket af int.
: resse afven f &amp; &amp; oss och mycket., som äx lariorikt .och efterfö~ljansvardt.
Detta &amp; r i hög grad fallet med den tidningsnippsats, hvars h ' ufvuddrag jag l-iiiimed gAx &amp; t meddela.
Den bmehandlar ngmligen slarskildt en före- f örli&amp;llande till de henne undepordnade s jukskötw- s l~&amp;i~clarinnas sklorna - sjulrsBö.terskeelever1ia däxi i n h r i i a d o - och innehCiller inycket, eom det vore. \ %,l varclt, att man i Swerige b,eaktada För- fattarinnan, F r.
C l e i i z e n t i n e v. T; V a l l m e a a i c h, 51- rn RGia ICoiwsyster och s jiilf f öl-&amp; tanidarinna, f ör Röda Komets kvirirrof ösenin- &amp; LYS moderhus i Bexliu och Mun: chen, och limnes lord f&amp; d,estio större blet.yddse, emedan CM synës vaya af @; lem rik ocli ' personlig erfaren-.
het;, som h m talar.
, l ' Ut i f ömta delen a l o f v a n i l i d a tidningsartikel.
behandlar förf.
den i Tyskland mycket omstridda frågan, om systrar^ eller fria sjuk- sköterskor kunna ans- mest lämpliga; till: b.e6sitkidande afl s jukvåxden b&amp; du d l m i h ~ s jukliusm; i den andra %tes kvinnans förehriiden fram- mannen shlom handhafvare af den ytt; i.e förvaltningen såvsl som &amp; .m iqre ekonomin vid mindre sjukhusj Eiörf.
börja med att ' definiera ordet föresrtbdarinna (p&amp; tyska » Ob,~in ») s&amp;cm detu.
öfversta, ledarinnan a$ en af måam enheter sam- ~ n a n s a t t mhgfald, e t t öfverhufvud för systrar.
&amp; mf följ&amp;, atrt hon iifven nkmare m&amp;he förklara innebördieou af benämningein SI y s t e r, Bvillcen numera i Tyskland anvades föc a t t be^^ s % ' olika slags gersone~, a t t man knappast lang= har k l a t fik sig, hvad namnet egentligen innebär.
» En, s y s h p, siäger hon, » &amp; r medlem af e t t stöme eller mindre förbund, förening &amp; ler s&amp;llsl;: ap, h w s &amp; ndamåJ arbete i välgörenhetens tjiinst, och det mest karakteristiska för wsystern)) shaom arbeterska blir följaktligen det, a t t hon st %r i be~oende af ock; emottager sitt arbete och lifsupp.e&amp;lle af den organisabion h,on tillhör och icke af den skyddsling hon vårdar.
Namnet » syster » har emellertid numera i dagligt ' tal hvarje ubbildad sijukskölterska w- 11&amp;llit, afven om bon innehlar en s.jalfst&amp;ndig stiillning och icke tillhör ncigot silags förbund eller förening, ioch aillmänhetens miss- tag &amp; utinnan ar s&amp; mycket % ' förlåtligare, sorna privatsköterskorna afven bara särskilda sjuksköterskedräkter.
En äkta och sann syster erkiinnes.
dock inom den organiserade $yska sjukvåmdn endast den I vara, m m sir medlem &amp; f ett verkligt systcerskap.~.
.
.
Att det moderim s jriH~i~sct ovillkr~rligc !ii ki.ii.l ' vtlr sibliiri; i, uiitlcr 1erIuing r-tf en f öresthdarinna (Olmin) stlicii (1c.
systrar, iix uii nie- iiing, som fiirf.
med mycken vitalighct förfiiktar.
I (h d l m flesta, tyska s juklius arbeta ocksa i5nau syst mr, til1liiir: riitIc ciiit iiigcn ka- tokika a r b a r eller protestantiska diakoiiissliiis.
I storlicrt.igdiiiiict Banlen, Fragkfuxt a.
hl., Wiwbaden och Ikycrn iiso clii.scinot: öfvci.alltl Höda Kors-systrar anställda.
Äfvcii Juliannit ers yst~roi.clriiir~ia f iirse mångenstädes de a.llmhim sjukhuscn mccl v5rd; iriiiiior.
1 ' 5, sciiarc %r marker man dock, att den allmänna opinionen, i s.yilncrlietl i xo~d-Tyskla.nd., va; nider sig emot c k verkliga syst-rama-, och a i t fl %- gan om deras l h p l i g h e t eller icke 1a.nipligliet cliskutcras med cn ständigt v2.xanM.e hetsighet.
Detta beror till cn dc1 Ilh-af., att c h tilltatagkiddo sysbirbristen p&amp; moderhiiseu tviiigar dessa a t t hastigt hemkalla eller ombyta de systrar, hvi1kr-t p&amp; s jiikhiiscii gjort.
sig kanda för sin duglighet.
Man klagar därför mangen @ g med sha; l dgröfver, a; tf sjukhusen och moderhusen i grundcn hafva mot- satta intressen, # och p h t &amp; a t t en sjuksk6tcrska hör stil fritt loch endast bero af den läkare, under hvilken hon tjanar.
Det m h t e erkännas, säger förf .., a t t det vid första 132- seendet f örefaller, som lom lcdningcn af s jukhuspersonalcn harige- nom betydligt skulle f6renkla.s och at t flere praktiska sviiriglie- ter skulle undanrödjas, .om man anstiill~ie fria sköterskor, m m ---- Atminstone tills vidare - m k t e en dylik anordning bet.raktas s&amp; som menlig fiir en verkligt god sjukvA.rit.
De- i&amp; niimiigen icke en vanlig, utan en alldelcs sixskild kvinkg ' &amp; - ning, iivillcon s h o m ingen anrian st aller s tora f ordringar, e j blott p % arbetsdugligheten, utan fastmer pi, person1iglrott.cn hos Iivm je dess utiifvarinna.
Sjuksköterskan kommer rimligeu., mer %n kcanske d g o n annan miknniska, i beröring med allt det si~iista, usla .. ste och sorgligaste bäde hos maman .och ' kvin~or.
S jukviirdcn utsiitter henne dessutom för frestelser af alla slag, bbde genom den smick- rande, halft förgudande tacksamhet, för hrilken hon uiidcrst.unc1oin blir f ö r e a, och genom patienternas ariiiligd och lekamligs hjiilp- löshet .och den därmed följandc bristen p&amp; all kontroll.
Deii kan leda till slapphet mot det onda., siivii1 som till lust för ilet onria, eller o c h &amp; till hkrdhet, egenrättfärdighet, tyranni och missl) rtik a1 rnbgahanda slag sa.mt, om e j dessa yt terliglict er if r; rignkommi, t il1 glädjelöst, knotande, kärlekslöst sliip och mekaniskt, scha1) loiiriiiis- sigt arbete.
Den erbjuder dessutom cn oöfversk&amp;llig nid of situat.io- ner, daï frestelser till afvikelser f r h dygdens viig ligga mycket niim t111 hands.
S juksköter~k~n m k t e vara en u n g kvinna, cmcdan a.rh- tct fordrar en ung m ~ s k a styrka s och fysiskt utliiilligliet, mcr~
Det %r dock ickc, lmkr cliol; viclare, blotrt mccl a6s19eiicIo p&amp; sjuk- v Auden, som s jiikskö tcrslwr hcl~öf va, leclas och öfvcr mkas.
I3c lm1 va diir j c h t e tif ven b e h d af pcmlonli gf shcyclcl loch v ?~,scl, af ancllig vocler- kviclcelse, af ett f oriidladt samlif och bevakande af den enskildas, såval slom det helas intressen loch r5ttighe.t: er.
D,qt &amp; r a t t bevis p&amp; a t t det iii illa st %l ' ldt med förhållandena inom et ' t sjukhus, om föresth- diwim.an &amp; r betrak tas bbolt t slom eLt no~dviiiicligt onclf;; och icke sl5s.om den hös&amp; alrtacle, $lilisbacle inedeIpunkt.en för en of1crvilli.g skara al ' u n g a kvinnor, 1ivil.ka i Beniie $,; a en m~oderlig viii.
l ?ö~pes.~iclarin~an.
bor vara den alltid glada, alltid miida, d t i d fÖrsit&amp;nde, a U för- mecI,lancle, r&amp;ttvisa loch goda kvinna, som mindre med ord %n ge- 11~om sil2 egal personlighet, i systrarna8 lijirtan uppamu~ni: kiilek till det arbete, .&amp;t hvilke ' t c h iignat sin tjihs6.
Dcb &amp; r, meil elit; u.id ~agcl.1; ~ hemmet (och icke kasernen, som hor vara iclealot f ö r s jukhuslif vet.
I minclre e.jiikhiis rnö.tcr clcf; nu visserligen mbga, sv5,rig.l.l~ ter zt t verkligen f % en clylik f öres~i; &amp; ndarinna ans tiilld; där mils t; c. mcm mangen g %n.g] &amp; ta sig niija med en s. k. öfvcïslcöbcrska.
Mcn i sjukhus mecl 200-2.50 siiigar, diiir man ju visserfigcn, ifa,ll sjuk- v&amp;rclen skall vma verklig * goil och öm., ra$-nar omkring ti.el; tio sys.t; rai.
*), måste eii förcst&amp;ndarinnas ~zisl2iillande 11iiJsas nwcl till- l ' redsstii,llclse af alla, icke minst af liiilcasua, i all symcr11et om inin p&amp; samma, g %ix a.dfÖ1-tror liclina förvaltnii~ea af S j~i~klii1s1~tS husliga ") D&amp; man laser ofvan~tåeilde propotioner mellan de sjulias antal och systrarnas.
kan man icke und&amp; att fr %ga sig: o m det öfverhiifvud taget i Sverige finnes nAgon .verkligt god ocli öin sjukv&amp;rd?
* På vara sjrikhus ar sköterskornas antal p 5 lika niinga sjuka onekligen betydligt n] indrc.
ekonomi i: il! % dess olika delar.
Det fiqnes niimligen i vara dagar kviliiior, fiillkoiiiligl i stAiid: i tt.
hiicle fackm&amp;iyt och a f f a ~ s ~ a s - sigt f iircst.G.
cu s jiilrliiisförvaltiiing.
1) ct 5 i syliiiei.
) iet frAn trii syiipiiiiktcr scclt, soiii frigan o m förcs t&lt;indarinnaiis ledning af förvnltuingcn p5 et t inii.iclre s jiiklius bör lxAxaktas.
De11 fiksta iiar deii crfarciiliet man st.iiclso gjort, a t t en kvinnas öga förr uppt&amp;cker missföshiilla~irlcn i liiis, t ' riidgQrd, kök och tviittstuga $n mannens och a t t hon buttre iiii lian fGrst.Ar att; li3la tjiimtefolk till flit, renlighet och ordning.
Faktiskt är afvcii, a t t kvinnor, Iivilka arbeta, clrifna af etiskt-religiösa bevckc ' lscgx-tin- r h, sasoni de systerskapen tillhöran (1c s. k. köks- och tvaktsyst- rurnia p&amp; sjukhusen gi) sa, sköta kosthAlliiingen battre och i synner- Iict sparsammare och tviitten biide rciiligare och aktsammara Rn mzd1.i~ lejda t j2narinuor.
Erfid.reritie t en har afven mcingfaldiga, g h g c r utvisat, a t t dc sjukas behof i fr&amp;a om clict i mindre sjukh~zs utan systrar alldeles icke blifvit tillgodosedcla så, som läkaren skulle velat.
~at1~8lliiin&amp; p&amp; ett sjukhus; .r gifvetvis det gebi+, diix kvinnan: i den öf~.erlii.gsna och d,Zr en god och praktisk förestbcla- rinna framför allt har tillfiillc a t t visa liv@ hon duger till.
Skill- iiadcii inom h i i s ~ l n i n g e n i etit?
sjukhus nicd eller ut.m föresthdarhna loch systmr gifver iuhngeq g i b g till och med utanför 8tAcnilc kniic till eftertanke.
Den andra sgnpunh-t,cn: .r den ckoiioiiiiska.
H5.iuiccl rncnas (t t 4 .iii-iuf örelscvis liga, pris, för Ilvilket kriiinoai.l~cte kan crli %llas.
Xn syssloman vid ett sjiikhus beliöfvcr iitoin lön ett eller flcrc kont-xs- roin, s o q skala upplysas, i~ppriirmas, stiidas och rengöras, samt h2k- li&amp;ll,n-c eller skrifbitriidcn, under clet a t t en iGi-valt.an (lc förestAu- clari~uin förriiittar samina arbete i sitt encla s. k. motta.gnings- och urbctssum, dii.r en bitriidandc s. k. skiifsyster afren har sin plats.
lh t ixliöfvcr icke siiga.s, a t t den Bvinliga f örvaltuinpens större l~risbi l lighct - ocli f 61-1. f ra.mldillr \ r cn dr1 oinr2dcn; Ii \ - a.q) .G.
1wsp; iringiir kuiidc iskc - diirför ickc far iniverka, pfi.
(less godhet .., I h r f ö r skul !u icke cn klok sch pra.ktisk förestlindariiiira Lunna iistadkomma lika s tora k,csiiltat som dem man aniiars med bciinclrail kan i&amp;t.
t aga, (13, t. cs.
kvinnor sköta stora landtgods eller förestii hotell ocli pcu- sioimt?
IT~ifviidvilltmt för a t t en f ö r e s t h c k r i skall iiiccl fraiugAiig iörvnlta ct.t uiinclre sjiiklius, as dock det, att hoii 1) caittcr t i i fachm~iis- sig utbilhing, iiagat som det hittills ickc va.rit möjligt for- skaffa sig.
U.~lider loppet af detta Ar %r innn dock betiinkt.
p&amp; att i 3Iiinclicii iiiidcr f Grht t arinilans lcchiiig ijppm eii utbildniugskurs f or s juklii~sf OrcstincI~irin ' ~r.
Villk * o,ren fös tilltriic1.e tilP cleiina h m iiil-o en god: ~llm~nhilclning samt mins.t ett &amp;: s arlxte sosn sjuksliö~terska pi, ctti sjulil~us.
' Utom fOw~lassigii, L, sj11l; - den praktiska uiicl.crvisiiia.gc1i i moclcrhiisel; ~ S ~ O J Y andra vcrksamhets: E~t, Icornincr iitbildningcn 11~s och p&amp; dess mk~.g % a t t best % i omsorgsfullt orc ?na.de teoretiska kiirsw, omfxttaiide stii- diet af etiskt-religiöst bilcla: n.dc böcker, skvZiJ emu af pedagogik,: fiirvallt; nings.l5ixa, varuk~uinec ' om, grun.clclra,gcn i l~yggnadsliira, d.iii- i bland cla.
?iih ?tig, iGg ot clclct i: o t ckni k och kinJ$ra,, kn.~i.slia13 i ilhk1.f f ö~sL.s,iii~in&amp;- ocli fib; l; t$gf örs ös jni~zgsv ?i,ciii samt stats- och ko.cii- muizei-s f Örvaltnii~gsv5scn, i Iandtlznsl~~dliii~zg o !cli .1; r ?~.dg~clsocll.i1ig, bolibXleri, franska loch engel ska sp~: ?Lkel;, f y siologi, n~iriiigskcrni s a d i c11 griindlig utbildning i I~~oldconsten.
I sanning .ctL cj obetydligt.
.
.
pcnsnm.
.
e * r: t Vid gcu01nl %~mdct af den tyska förf: s mtilccl fr: ' ~m.stiiilla sig ii~ecl v5a: a .I ' ör den infccsec: radc ~ovillk~orligen cn c l d jii~ilin: Eö: rclsc; l~11n.l~bo1 ' ~ ~ v e ~ föi.1i~l; ~nclcii.
~ska B&amp;&amp; likhetlen lodi loMd~cl; .en mc1.1im vfira 0 ~ 1 1 ilc tyska sjii1; hiisen triiila i öppen dag.
Ähen hos oss Ilafvia vi ju abt r %I- med biicle systkar loch fiia sjukskOters1~or, Xvelv liar iixc, gocla,, moderligt vhclancle f ö~resk %nclarinizor af behofvet p ?Lk.?; llaclc.
Gystti~w i samma utstr&amp;cknilzg som i Tyskland &amp; a vi ju ej till.g&amp;ilg till, hvasför det system, sonr af förf.
föroixlas, icke p&amp; v h a allrnSniia sjlikhiis kan blifva genomfö.ix ' 1t annab än har ocli cxir i bctydligl; modifierad 5oi-m.
Vi mh$e dcUi.för i allmiiuhet skatta oss lyckliga, ou1 vi p&amp; ett s jiilihiis hcafva, iiLott en elles e t b pax systmr a t t tillgfi,, ooS.i f ör öfrigt bet j k a oss af de fristhxule s jidcsköterslcoraa, bland llvillia clet lyckligtvis.
niimera finnes m stor m~iagcl mccl s&amp;v,Gl verk- ligt scclligt religiös h&amp;ilning som yrkesskickJighet.
Latt Ik clct dock a t t insie, lom man betraktar c k m4~iugcll1.
g~~11.g s tiora pröfningar och frestelser, f ör hvillca iinp, sjuksköterskor ~ i t m tvi.
: Cvel afven hos oss äro utsatta, af hvilken vikt dct vom; lom m: m liket hvmstiies kunde förskaffa dessa en för lWdadilet2 iitbilclnil fijrest %i1cl,zi.i11n~ ' ~s ledning.
EIur man hiiividlag slid1 g5 til. !l.
viiga, i x clocl \: icke liii~t a t t ~iiga, S&amp; Iiiige f örhiillllnndcnn vid vara s juklins i,no siadam de nu avo.
Diir förestAnclczi.innor finnas, taordc clcssii lioe loss snarare klaga ' öfvcr for mycket &amp; n för litet ar1mt.o nicd l; ills~ya af t jiiistefollc, öfverval&lt;niilg af den inre orclningcn, f orv; 1,11- ningen och tills.pein af inventarier, l~ot~e~splondans etc., etc. Siikcr- lige~i skiille de giknlz se, a t t clc m~b.ga hiismoderlig: brntyï.cn cj l: iin&amp;ade dem 53,bt &amp; aa inera tid &amp; t cle iinCler dem s; tc ' Lcnc.c skötcr- sk~orila.
H v d nu siirskildt det angi ' w, att; s jukhusebs f öres.l; Zmcla-
Litteratur.
Resebilder af Alji-ed Jensen.
Eöreiiggande lilla arbete har redan i något öfver ett &amp; r fun- nits i bokhandeln, och de resebilder det innehåller kunna till en del också berömma sig af en ganska respektabel ålcler; nlgra af dem hafva till och med förut varit publicerade i tidningar.
Det är s %- ledes ingenting absolut nytt, vi nu anhålla att få göra Dagnys la- ssre nppmiirksamina pA,, men om ock något sent, kunna vi dock ej underlata att här rekommendera det lilla spirituella arbetet åt dem, som tillafventyrs liksom vi blifvit efter sin tid och ännu ej last det.
Som den läsande delen af allmanheten val känner till äger förf.
till dessa resebilder i hög grad konsten att berätta väl.
P % ett poetiskt och på samma giing liffullt och humoristiskt satt skil- drar han för sina läsare, hvad som under hans färder slagit an p % hans fautasi, tilltalat hans skönlietssinne eller gifvit honom stoff till, reflexioner.
Öfver de omväxlande och lätt skisserade bilderna hvi- lar dessutom en ovanlig ' friskhet och stamningsfullhet.
' Vi skulle afven vilja kalla dem instruktiva, ehuru förf.
sjalf i företalet säger &gt;) att lasaren skall i dessa löst hopfogade resebilder fåfängt leta efter s. IL grundliga studier af land och folk ».
Men om de också ej i ordets vidsträcktare betydelse Inmila kallas grundliga, innehglla de dock en s å rik skörd af upplysningar frå.n alla områden, så mycket som ar v2irdt att taga vara p&amp; och lägga p&amp; minnet, att de med allt skal äfven kunna lrallas lärorika.
Ej så litet af det som ett vaket öga ser och ett öppet öra hör under färder i främmande land har fått en plats har: landskapsscenerier, färgrika kidturbilder, sociala
förhållanden, poetiska legender, historiska minilen f r h olilca lander, samt dessutom biografier och karakteristiska anekdoter.
Det rornnn- tiska elementet s r ej haller uteslutet; det representeras bland annat af en kärlekssaga från Daimatien.
Ofvaii namda mångskiftanle bilder äro hiimtade från olika länder och folk, från Preusseri, Osterrike, Italien, Balkanhalfön och Grekland.
örf fatta rens färd, son1 börjar i Berlin, går sedan utefter Elbe till ' Vittenberg, darifrån till Thiiringen, till Weimar, Eisenach och det hiinnesrika Wartburg.
Denna trakts talrika Luther-minnen leda förf: s tankar till den store reformatorn sjalf, hvars bild lian målar med kraftiga färger, om ock enligt vár Asikt något för myc- Iret realistiskt.
Sedan g6.r farden till Italien och Dalmatien.
Bland de stäm.ningsfulla skisserna därifrh sku1l.e vi särskildt vilja omniimns ~Runlejonets hemlighets, en liten betraktelse öfver det i Venedig befintliga marmorlejonet från Pireus med den nordiska runinskriften, och » P&amp; historiens ruinfalt », en intressant uppsats om några af de talrilcs fornlaiimingar, soni iiunu finnas i kejsar Diokletiani födelseort Salona, dar den en gHng så mälctiga hiirslraren också till- bringade sina sista dagar.
Att gifva en redogörelse för hela det omväxlande arbetet skulle föra oss för I h g t och torde ej heller vara behöfligt.
Af hvad solii redan blifvit sagdt framgår utan tvifvel, att vi anse herr Jensens resebilder i hög grad fangslande och väl varda allmanhetens upp- niärksamhet.
.
g-s.
Några valda drag ur djurens d r d o m sina ungar af L.
A .. Jagerskiö td.
Genom aktiebolaget Ljus har som bekant en mängd viirdcfiilla arbeten, s h a l vetenskapligs som skönlitteriira, blifvit iitgifna, hvilka till följd af det billiga priset erhiillit en vidstrackt spridning bland den kunskapssölrande alliniinheten.
Det ar afven detta bolag vi hafva att tacka för., att en serie af popukra föredrag, hvilka under aomrnarkurserna i Uppsala 1899 Iiöllos af docenten J&amp;gerskiöld, ni1 blifvit utgifna i bokform.
En vetenskaplig granskning af detta arbete ligger helt och hållet utom planen för denna anmiilan.
Vi lliafva hiir blott helt en- kelt velat meddela dem af Dagnys lasare, hvilka iiro roade af natur- skildringar och möjligen ej sett någon redogörelse för den lilla bo- kon, att den innehåller några skisser iir djnrlifvet, som äro både mycket underhallande och mycket larorika.
De iiro dessiitom sar- deles val iignade att läsas högt i en farniljelrrets, d &amp; de iiro af den art, att de kunna intressera både gammal och ung.
Att bokens innehåll är af verkligt vetenskapligt varde, diirför ar förf: s namn en borgen.
Det &amp; r dessiitoin f r h ' d e största aukto- riteter på oinriidet i fråga, som en stor del af uppgifterna iiro häm- tade.
Stilen ar klar och redig och skildringarna så lifliga och åskad-
liga, att de ej kunna förfela att rycka lasaren med sig.
De iiro dessutom så populära i ordets biista bemiirkelse, att de miste vacka intresse hos hvarje viin af den natur, som omger oss, och som vi alla borde kanna, men hvilken s i fil af oss hnfra tillfiille att be- trakta .. &amp; nära håll.
Amnet ilr i sig sjiilft i hög grad tilltalande.
Den omtiinksclm- het och den sjalfuppoffring djuren, sa högre som liigre, visa nar det giiller omsorgen om deras nfkomma, höra utan tvifrel till de intres- santaste företeelserna inom djurviirlden.
E j hellor framtriid&amp; i något annat förhållande inom deras existens sa tydligt som hur arten af deras instinkt eller deras intelligens.
Förf.
börjar med en redogörelse för de ryggrm7sZosa djureits vHrd om sin afkomma.
Denna ar, sa att saga, tiimligen opersonlig, ty sedan föriildrarne sörjt för att ungwna, da de lamm %,agen, finna riklig tillgång p$ fijda, samt att de placerats p i ett stalle, dar de finna de nödvandiga betingelserna för sin vidare utveckling, liimna de dem åt sitt öde.
Man får dock kanske ej lagga dem detta de- ras beteende till last, ty i de flesta fall iir deras eget lif s&amp; godt som slut stras efter fortplantningen.
FrAn de ryggradslösa djuren går förf.
öfver till Jiskarna.
Bland dem tycks det egentligen vara hanen, som f i t t bekymren om imgarnas viilfäsd p i sin lott, iinder det honan i all maklighet får njiitn af tillvarons behag.
Skildrin- gen af fiskfadernas vård om nästen och ungar iir bad9 vacker och tilltalande, men den bleknar dock inför bilden af figlarr~rts familjdi£ och föriildrakaxlek.
Det ar d u g a iilskliga taflor nr dcras lif, som turf.
uppïiillar; de flesta torde dock vara bekanta, ty faglarna liafva ju alltid genom sin sting och sitt intagande viisen tilldragit sig upp- miirksamhet.
Af diiggdj.ljzirelz omniimner förf, blott nagru få, emedan allt hvad som rör deras lefnadssiitt redan ar utförligt behandladt i liitt tillgiingliga, populära arbeten.
Vi skulle gärna vilja anföra ndgra af de ~ n i n g n kstrakteristi- ska och högst intessanta exempel, h ~ a r m e d förf.
belyser sitt iimne, men lrnnppt har man valt ut ett sadant esempel förr an genast ett annat, minst lika miirkviirdigt, faller i minnet.
Det iir en eiubaï- ras dc richesse, med lirilken det iir s v h t att.
reda sig.
Yi ltimna cliirför ut lasaren att sjiiif göra niirmarc bekantskap med ilet lilln intressanta och i allo förtjiinstfnlla arbetet, hrilket vi hoppas skall f G mer iln en eftertriidare.
Ubnga illustrationer pryda toxten.
- s.
$: ~Kiirleken iir icke ett sentimentalt srrtrnmel, don %r en kraft i hvardagslifvet~, dessa ord, som yttrats af en r8rt lmds fram- stående andliga talare, kunde ha tjiinat som motto till förelig- gande, f r h Finland stainmande lilln skrift.
Karleken, icke som en af flyktiga känslor beroende stiiinningssak, iitlin en h n r j s vYr hand-
ling behärskande makt, s i gr det förf.
vill ha ordet fattadt, och d i ar det naturligt, att wallharskaren Eros)), hur berättigadt och er- kändt hans potentatskap an må vara i viirlden, icke fått niigon plats på hennes uppfostrjngsprogram.
Boken &amp; r för öfrigt lika mycket en strids- som en fridsskrift, den predikar ett wned med vapnen » på nlla områden, dar den ena människan står i harnesk mot den andra, inen den för sjalf med kraft, ja icke iitan hiitskhet, vapen mot den fienden den vill.
At, och det Br snarare som stridsman &amp; n som frids- apostel förf.
g i r i falt för sin öfvertygelse.
Men trots en viss lcärfhet i tonen ar det lilla arbetet stamp- ladt af en så varm entusiasm för sanningens sak och en sii viss tro på dess slutliga seger, det innehiller dessiitoni s&amp; månget tanlrvardt » gif akt », ej minst för oss, kvinnor, att det förtjinar i bög grad att vinna en vidstriicktare läsekrets.
Fröken Liicina Hagman, broschyrens förf., iir i sitt Iiidemes- land, och iifven utom dess granser, en inom det pedagogiska oin- radet mycket bemärkt personlighet.
Det i Finland högt iippdrifna samskolevasendet räknar i henne en af sina förniimsta banbrytare och auktoriteter, och under ett inhgtlrigt verkande för iingdomens iitdaning har hon förviirfvat sig en djup insikt i barndoms- och ung- donlsnaturens skiftande sainmansattning och af de rnissförhållanden, som verka hiimmande på dess människov8i.diga utveckling.
Det &amp; r i frånvaron af kärlels.
i uppfostran, i samhälls- och hvardagslifvet, hon ser roten och iipphofvet till allt ' det elande, som trycker iniin- niskosliiktet.
Individens egoistiska, kärlelrslösa sökande efter sitt, hvad ar det annat an en aterspegling af den ~jiitteaïtade sj&amp;lfvisklietsprincip, iinder hvilken allt jordiskt herreskap triilar? » Med mycken kraft och oförskriickthet g i r förf.
att satta yxan till roten af tradot.
För en finska ar det p&amp; en g h g djarfva och fördomsfria ord dessa: att w hvad nu drabbar Finla.nds folk ar en fullt konsekvent upprep- ning af världsprincipen, att den svagare skall vika för den star-.
menar hon, &gt;) i förminskad skala alldeles karew.
; oVå.rt samhiille %r)), .detsamrna som de stora staterna äro i jattegestalt, det sk.iljeir sig fra11 dein endast däruti, att det ej är tillräckligt stort för att vam fritt och ej tillriiclrligt starkt att i sin tur härska öfver och för- trycka dem, som äro svagare än det sja1ft.n I ' sanning ett modigt tal i en tid och i ett land, d&amp; förkros- sande nationella olyckor gjort hatet till ett annat folk nara nog till en helig kiinsla, för hvars berattigande kärlekens och rattsk&amp;nslans biid liksom blifvit förstninmade.
Men &amp; nd&amp; jiifvar förf.
p&amp; hvarje.
rad anklagelsen för brist p&amp; fosterlandskarlek.
Det att hon finner det viktigare att landets söner nppfostras till iniinniskor än till pa- trioter, visar hiiru vid hennes syn är betriiffande det, soin utgör ett folks verkliga styrka.
- » Den uppfostran till k ~ r l e k s, som bör komma det unga slaktet till del, skall icke blott omfatta familje- hemmet utan också skolorna och all medborg,zrverksamhet.
Framför,
allt skall det omskapande uppfostringsnrbet8t riktas mot sönerna; Iios den Linge gossen skall egoismens och mcaktlystnadens urgrund - den ur hvillren folkförtryckaren och vildsverkaren tippväxer - upp- brytas, för att den siidd som heter &gt;frid p&amp; jorden » skall koinma till moguad.
Förf.
påpekar mångfaldiga f örhallanden i det dagliga lifvet, p i hvilken denna iippfostringsteori finner en praktisk till- l5m pning.
Och hvilka tillkommer det att fullborda detta nydaningsverk af hem och samhiille?
Förf.
kgger uppgiften däraf, lilrsom ansvaret, p: °L kvinnan, pd modern och uppfostrarinnan.
Hela skriften &amp; r en viidjan till kvinnorna.
Det ar de som skola göra ' t, deras &amp; r fram- tiden, missionen att » föra msinnislzoslaktet fran sjiilfvislzhetens slaf- veri till karlelrens rike ».
S&amp; stort tror förf, om sitt lröii.
Vi skola hoppas, att denna hennes fasta tro ' icke Irommer p&amp; skam.
L.
.D.
Kommunalvalen i Norge 1901.
Nu föreligga bestämda uppgifter om lcvinnans deltagande i Iro~uiniinalvalen i fjol.
I staderna röstade 48 procent de röstbe- riittigade, p&amp; landet blott 9,4 proc.
mot respektive G3 och 52 bland miinnen.
PA landsbygden tyclss antingen ett ytterst lifligt delta- gande hafva sgt rum eller ock alls intet.
I 116 Herreder - eller Xf saiiitliga Herreder - har ingen röstat.
Men i stället rösta p5 andra hB11 t. ex. 93, 84, 68 proc., saledes hiipnadsvliclrande höga antal.
Bland staderna st&amp; Stenkjzer och Risör högst med 90 och S7 proc., medan i blott en enda liten stad - E d e n - alla kvinnorna sutto hemma.
Valda i I&lt;ommiinestyrelsen = vira stadsf~dlm5iktige och kom- blefvo OS kvinnor, hraribland S6 i staderna och 12 mnnalniiind, p&amp; landsbygden.
Till suppleanter valdes 105 i stiiderna och 55 på landsbygden.
Det iir ett efterföljansviirdt intresse den norska kvinnan här visat första gangen hon haft tillfalle att deltaga i valen.
Men så giiller hennes röst icke så litet, eftersom bAde gifta och ogifta ha rösträtt och hvarlreu inan eller kvinna har mer fin 1 röst.
Hos oss verkar helt visst förlanlande att vr2r röst, p&amp; grund dels af den graderade röstskalan dels af snart sagdt alla gifta kvin- nors nteslutande, blir sa föga effelztiv.
&amp; !en 1138 vi fUr principens sknll - om ej annat - deltaga och vaiija oss vid ansvarskiinslan i det alliniinna.
Sedan kommer nog föi: b&amp;ttrade villkor för vilr valratt soin en följd af vart allvarligt vi- sade iuhesse för v8r ratt.
A.
M. H-n.
--.
