# ID: svediakorp-per2248
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 44,103
# sentences: 2,387
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


ITT * SÖNDAGEN DEN 17 DEC.
1916 PRIS: 1 KRONA N:R 51 (1562) A.
UPPL.
A
INNEHALL: H ELG H VILA.
Dikt af CARL LARSSON i BY Illustre­ rad af AXEL WALL ERT.
— Magister Frykstedt.
Skiss af SELMA LAGERLÖF.
— Emanuels hjärta.
NORDLING.
Illustrerad af EDVARD BERG OREN.
En berättelse från bergen af JOHAN Illustrerad af VICTOR AND RÉN.
— Kvinnornas själstillstånd under världskriget af ELLEN KEY.
Illustra­ tionerna af EDVARD BER GGREN.
— Fyra förnumstiga bref.
Skiss af ELIN W ÄGNER.
Illustrerad af BRIT A EL LSTRÖM.
— Drottning Victorias " Solliden ".
En skildring från vår drott­ nings sommarhem på Öland, med fotografier, tagna af hoffotograf WILHELM LAM M.
— Ett hus vid gr änsen.
Skiss af MARIKA STJERNSTEDT.
Illustrerad af VICTOR A NDRÉN.
— Den blinde og Kröblingen.
S kiss af SVEN L ANGE.
Illustre­ rad af LYD IA SKOTTSBERG.
— Parad - och salutdagen.
S kiss af SIGFRID SIVERTZ.
Illustrerad af BERTIL LYBECK.
— En af mitt hjärtas visor.
Dikt af FANNY ALVING (Maja X).
Illustrerad af LYDIA SKO TTSBERG.
— Mot solen.
MAN.
Skiss af Bo BERG­ Illustrerad af AXEL WALL ERT.
— Göthildas roman.
Skiss af HILDUR BRETTNER.
Illustrerad af KNUT STA N­ GENBERG.
— Anatolius Söderlunds jul.
WÄGNER.
Novell af HARALD Illustrerad af JOHN DUNGE.
— Omslagsbilden af LYDIA SKOT TSBERG.
— Redaktörj: ERNST HÖGM AN.
Klichéerna från GENERALSTABENS LIT OGRAFISKA ANSTALT.
Papperet från GRANSHOLMS PAP PERSBRUK.
Tryckt hos WILHELMSSONS BOK TRYCKERI A.-B.
STOCKHOLM IS I E.
MELGMV1IA AF CARL LARSSON I BY FRÄN LUSSE NATT TI LL THOM AE DAG det räckt att rifva milor ut och vakta heta kol, men nu är på kolkojans flata äril släckt och falnadt den sista vakans bål.
Nu haspar jag kojans dörr för i år och ner åt bygden går.
Från lador, strödda öfver vret och äng, är höet foradt hem, och helgens hvita v ed är huggen och stafrad upp af dagakarl och dräng mot väggen i lidrets skumma fred.
Från höet på skullar och löf på loft äro husen fyllda af dof t.
I lag årns varma tystnad mumsa kalf och ko vid häckens tvagna rand på halm o ch hö, och pigan skurar bunk och balk och gri­ sens djupa ho, och hönsen de krafsa i sitt strö.
Fåren i kälten med ull o ch hull bräka med munnen full.
När handen tar i stalldörrns blanka vred, då gnuttra hästarna vid krub bans goda hö, och golfvet t väradt är på god gammal sed för hvar häst af åtta rader strö.
Fålen i buren kommer till grind och flåsar varmt på min kind.
Julkärfvarna är resta vid portlidrets knut, och dagkarin fäster enar rundtorn farstu­ bron, och julgranen är hämtad.
— Nu r usa barnen ut.
att möta far.
Den minste tappar skon.
Han vänder och ropar: Mor, se far!
Mormor, nu kommer fa r!
1 stugans heta ro står husfrun varm och röd med mjöl i hy och hår vid st ora bord och bak.
Det gassar ifrån stickgluggens heta brän­ ders glöd, och degarna jäsa högt i tak.
Ofverallt står det rågade fat och doftar af helg och mat.
fr, ®j£i ' På redlig sträfvan följer helg och hvila.
Nu, husfolk, samlas vi från skog och mila, från gjorda sysslor och från stilida ök.
1 skuradt tennstop starka ölet jäser, och julens feta ved på hällen fräser, och högt mot stjärnor stiger gårdens rök.
Nu sv epes julens stilla natt kring huset och genom helgens tystnad höres suset af vintermörkrets täta, djupa ro.
Nu är vi djupa st ner i mörkrets klyfta, men våra pannor vi mot ljuset lyfta, och vårens frön i julnattsmörkret gro.
Illustratör: Axel Wallert.
AvWAILE^T l?
i C-
IDUNS JULNUMMER MIN GAMLA FASTER, NANA LAGERLÖF, som var gift m ed prosten i Karlskoga, Tullius Hammargren, var ingen beundrare af Gösta Berlings saga.
" Lifvet var alls inte sådant på den liden, " sade hon till mig kort efter att boken var utkommen.
" Hvarken män eller kvinnor äro rätt tecknade. "
Hon tycktes snarast tro, att boken skulle bringa förakt och vanheder öfver de gamla värmlänningar­ na och deras land.
Det var en hård dom.
Och isynnerhet gjorde det mi.g bedröfvelse, att den skulle komma från detta håll.
Prostinnan i Karl­ skoga var en framstående och hängifven be­ rättare af sin ungdoms händelser, och jag visste, att det inte allenast var ett par af hennes egna historier, utan framförallt myc­ ket af hennes säregna syn på de gamla ti­ dernas människor, som gick igen i min bok.
Eftersom hon inte hade något godf att sä­ ga om boken, undvek hon för det mesta att alls nämna den, medan jag vistades i prost­ gården på mitt vanliga sommarbesök.
En dag föll det henne emellertid in att fråga hvem jag hade tänkt mig som förebild till Gösta Berling.
Jag förklarade, att karaktären var utbildad efter mönster af en prostson från Sunne, som jag hade hört mycket omtalas i mitt hem.
Det blef glädje på gästabuden, så snart han visade sig, och det allra skräni­ gaste klavér fick klang och ton, bara han rörde vid tangenterna.
Den gamla prostinnans tankar flögo nu s ä­ kert tillbaka till h ennes ungdomstid på Mår- backa.
Sunne prostgård var ju ett af grann- slällena.
Där hade hon dansat och lekt på många stora tillställningar.
" Jaså, Kalle Frykstedt, " sa hon.
" Jag har just undrat om det infe var honom du tänk­ te på. "
jag tordes infe frå ga, om h an var rätt teck­ nad; sökte bara få veta, om hon hade varit mycket tillsammans med honom, medan de voro unga.
Nej, det hade hon inte.
Han hade varit mycket äldre än hon, förstås.
Men hon hade Nu b erättade hon för mig, a tt då hon hade råkat honom ett par gånger i Karlstad, se­ varit gift ett år, hade hennes man beslutat dan hon hade blifvit gift.
" Då var han kanske redan förfallen? "
in­ sig för att ta prästexamen.
Han hade ju redan tagit magistergraden i Uppsala, men föll jag.
det var brukligt på den tiden, att skolmagist- " Kalle Frykstedt! "
utropade prostinnan rarna också skulle vara präster.
" Skulle han med ett ganska skarpt tonfall.
Och hon såg resa till Uppsala då än en gång? "
frågade på mig så förvånad, som om hon inte alls jag.
— " Nej, bara till Karlstad.
Det gick visste hvad jag talade om.
an att ta prästexamen i Karlstad förr i v ärl­ Det förhöll sig så, att hon på något sätt den. "
hade kommit g enom lifvef med en egen oan- Faster Nana och hennes man lämnade allt­ tastbar trollkrets omkring sig.
Skön och in­ tagande och rikt begåfvad hade hon varit och så Åmål och bodde i Ka rlstad så länge, som var alltjämt.
Alla som hon hade känt sym­ de nya studierna räckte.
Och hela tiden pati för, hade visat henne sina bästa sidor, måste de lefva på lånade pengar.
— " Att och hon var trogen mot dem och såg dem ni vågade er på det! "
sa jag.
— " Det fick för sig fina och goda och snillrika för be­ lof att göras, " svarade faster.
Men det hör­ ständigt.
Hon var inte alls blind eller oer­ des på rösten hvilket s tort vågspel ett dylikt faren, hon visste hurudan världen var, men företag en gång hade synts henne.
hon höll den kunskapen stolt åt sidan, och " Men nu var det inte om oss jag skulle detsamma fordrade hon, att alla, som kom- tala, " fortfor hon, " utan om magister Fryk­ mo i hennes närhet, också skulle göra.
stedt.
Han var med bland dem, som skulle Hon satt tyst en stund med stickningen ta prästexamen, och han också låg i Karl stad hvilande i sitt knä.
Men snart såg hon upp och studerade.
Han hade under de sista åren med ett fint småleende.
" Vänta nu, så skall farit omkring från ett ställe till e tt annat som du få höra hurudan Kalle Frykstedt var, " sa informator, nu hade några vänner öfvertalat honom att ta denna examen för att han en hon.
Jag blef lika ängslig som en skolpojke, gång skulle få ett anständigt lefvebröd.
Det som väntar på ett dåligt betyg för ett skripta.
var på det sättet, som jag kom att råka ho­ Men jag t yckte i alla fall, at t detta var bättre, nom ett par gånger. "
— " Och faster tyckte än då hon inte alls värdigades tala om bo­ om honom som alla andra? "
— " Till en bör­ jan var jag mest rädd för honom, för han ken.
var nästan aldrig nykter. "
— ' - ' Jaså, " s a jag, " Det var på den tiden, då jag var ny­ gift, " började hon, och nu visste jag, att jag " jag trodde — — — " " Du frågade om han skulle få höra något riktigt vackert.
För var förfallen, " sa faster, " men, vet du, han hon, som nu satt på den största prostgår­ hade så väl reda på sig och hade så stora den i Vär mland och hade fullt up p af allting, kunskaper, att herrarna i domkapitlet nästan hade sin stora glädje af att berätta om den voro ängsliga, då de skulle förhöra honom.
tiden, då hennes man var en ung magister, Men drack gjorde han ju.
Hammargren och anställd vid gosskolan i Åmål, och de hade de andra brukade ta skorna från honom haft så förunderligt litet att lefva af.
Jag kvällen före en tentamen, för annars kunde glömmer aldrig en historia om en packlår, de vara säkra på att han skulle s itta på kro­ som blef förvandlad till hennes första för­ gen hela natten och inte kunna stå på sina makssoffa.
Hon gjorde en så vacker berät­ ben nästa dag. "
Jag tyckte nog, då jag hörde detta, att det telse af den soffan, att både gamla och un­ ga kunde få tårar i ögonen, medan de sutto passade bättre ihop_ me d min beskrifning på Gösta Beding än jag hade väritat, men jag och lyssnade.
IDUNS JULNUMMER aktade mig noga för att komma fram med sådan hedenskap.
" Kom han någonsin att ta sin examen? "
frågade jag.
" Ja, han tog den på samma gång som Hammargren och med de bästa betyg, för­ stås.
Ja, jag hade ju helst sett, att det inte hade gått för honom, " lade hon till med en suck.
Det föll mig in, a tt faster i a ll stillhet hade funnit, att Kalle Frykstedt inte passade för prästämbetet, och det är nog möjligt att så förhöll sig, men det skulle hon aldrig ha er­ känt.
Det fick inte sägas något förklenligt om gamla tiders bruk och sedvänjor, åt­ minstone infe då någon, som tillhörde en yngre generation, var närvarande.
Nej, hen­ nes skäl var detta, att hon och hennes man ansågo sig tvungna att hålla middag på exa­ mensdagen för biskop och domkapitel och lill denna middag voro examenskamraterna så godt som själfskrifna.
Hon hade inte velat ha Kalle Frykstedt med på festen, eftersom hon var öfvertygad, att han skulle dricka sig full, men då han hade tagit sin examen, så var man tvungen att låta honom komma, han som de andra.
Det var inte med några glada känslor, som faster gjorde förberedelser till den midda­ gen.
De bodde i en liten lägenhet med säng­ kammare och matsal en trappa upp och kök och studerkammare på nedra botten, och det var just ingen passande lokal för en biskops­ middag.
Mat var det inte s å svårt att skaffa, det mesta skickade hennes mor henne från Mårbacka, men porslin och glas och silfver hade hon inte då i sådan mängd, att det räckte till för e tt stort middagsbord, utan hon måste låna ihop det felande från vänner och bekanta.
Men bekymret f ör att Kalle Frykstedt skulle bli drucken och ställa till något spektakel, var ändå det, som öfvervägde allt annat.
Middag blef det i alla fall.
Biskopen kom och Kalle Frykstedt med och underbart nog blef det den allra största framgång i kalas- väg, som min faster hade haft att anteckna.
Jag tänkte på hur mjuk och förekommande och fint underhållande min faster kunde va­ ra som värdinna än i dag, jag tänkte mig detta förhöjdt af ungdomlig skön­ het och glädtighet, och jag sade till henne, att det na­ turligtvis var hen­ nes förtjänst, att bjudningen hade lyckats så utmärkt.
Men härtill neka­ de hon alldeles.
Förtjänsten hade inte varit hennes utan Kalle Fryk- stedts.
Han hade varit så vacker för det första med de dju­ pa melankoliska och liksom brin­ nande ögonen och det krusiga håret.
Så länge som han satt vid middags­ bordet, rörde han knappast vid vinet.
Det hade varit nå­ got högstämdf och förklaradt öfver honom, och allt han sade var så fängs- " Magistern har lande och intressant, att han blef medel­ punkt för sällskapet.
Min faster hade aldrig tänkt sig en män­ niska mäktig af en så stark inspiration.
Han höll tal på tal, men det var inga vanliga bordstal, utan de voro fulla af sköna och djupsinniga tankar.
Han förde de andra bordsgästerna med sig hvart han ville, det var nya världar, som han visade dem.
Men fasfän man greps af det han sade, tänkte dock alla, att han själf var det största undret.
Och de njöio i fulla drag af den stora uppen­ barelsen att se snillet brinna och blixtra i en människosjäl.
Det fanns begåfvadt folk närvarande vid gästabudsbordet.
Biskop Agardh var själf ett snille och flera af de andra voro lärda och kvicka karlar.
De blefvo nu som smit­ tade af Frykstedt, deras hjärnor arbetade fortare och kraftigare än eljes.
Men som han var ändå ingen.
Det blef infe mycken uppmärksamhet äg­ nad åt maten, men gästerna sutto ändå kvar vid bordet timme efter timme.
Till sist reste sig biskopen och sade farväl och på samma gång aflägsnade sig flera af de äldre.
Min faster gick också och lade sig.
Men några af dem, som hade närvarit vid middagen, kunde inte förmå sig att gå till sängs.
De flyttade ner flaskor och glas till arbetsrummet på nedra botten och där fort­ satte de festen till ljusan dag.
Magister Frykstedt höll i med att hålla tal hela tiden, men nu drack han också.
Mot morgonen stod han och talade, stödd moi bordet, där dryckessakerna voro uppställda.
Helt plötslig t raglade han till, föll omkull och drog med sig bordduken och allt, som fanns på den.
När min faster vaknade nästa morgon, hann hon knappt tänka tillbaka på gårdagen och glädja sig öfver, att allt gått väl, in­ nan hon fick veta, att alla glas och karaffi- ner voro sönderslagna.
Och därmed var hennes glädje förstörd.
Det hade ju varit en olycka för henne, så fattig som hon var, om det sönderslagna hade varit hennes egen tillhörighet, men nu var det värre än så.
Det 3 var lån nästan alltsammans, och en del var mycket fint och dyrbart gammalt arfvegods, som det inte fanns någon möjlighet att er­ sätta.
Frampå förmiddagen kom magister Fryk­ stedt på visit.
Han var nu nykter och san­ sad och min f aster tog emot honom, alldeles som om ingenting händf.
Han tackade för kalaset och började se­ dan tala om alldagliga saker.
Men det märkfes en viss oro hos honom.
Han såg forskande på min faster, tycktes vänta på något utbrott af harm eller bitterhet.
Slutli­ gen kunde han infe låta bli att göra ett för­ sök att urskulda sig.
" Jag kan infe komma^ihåg hvad som hän­ de i natt, " sa han och strök sig öfver pan­ nan, " men det står för mig något dunkelt.
Åh, var snäll och säj mig, om jag på något sätt bar mig illa åt! "
" Nej, " svarade min faster, och jag kan tänka mig hur förtjusande hon måtte ha smålett mot honom, " magister Frykstedt var den, som roade, ja, det ä r för litet sag df, som hänförde oss alla. "
Men han tycktes ännu infe känna sig lugn.
" Om jag förorsakat skada eller förtret, " sa han, " så vill jag b edja om ursäkt. "
" Magistern har ingenting att be om ursäkt för, " sa min faster med bestämd röst.
Jag förstod väl hvarför hon svarade på detta sätt.
Mannen där framför henne hade visserligen förstört hennes glädje och vållat stora bekymmer, men hon hade lärt känna honom som ett snille, en högt stående ande, och hon kunde inte förmå sig att erkänna, att hon visste om hans förnedring.
Det fanns ofta något hos min faster, som kom mig att få fårar i ögonen, utan att jag själf visste hvarför.
Jag vef nu, att det var därför att hos henne blänkte fram den kostbara pärla, som heter poesi, de gamla tidernas poesi.
" Åh, hvad jag är glad! "
hade den arma stackaren sagt.
" Åh, hvad jag är glad! "
Han hade kysst min fasters hand liksom en tig­ gare, som hade fått en nådegåfva.
Sedan hade han rätat upp sig och blifvif strålande och snillrik som un­ der gårdagen.
Jag också kysste min fasters hand, då hon hade slutat sin historia.
Jag förstod nog, att hon hade velat lära mig, att de stora och snillrika får man endast nalkas med hängif- ven beundran och för alla deras fel måste man göra sig blind, men tillrätta­ visningen kändes knappt under det jubel, som fyllde min s jäl.
" Forna tiders kvinnor, forna ti­ ders män, " tänkte jag, " ni voro ändå sådana, som jag har sett er framför mig i en lång dröm. "
Illustratör: Edvard Berggren.
ingen ting att be om ursäkt för, " sa min faste r med bestämd röst.
IDUNS JULNUMMER ETT KVINNOSKRATT KLANG HONOM till mötes genom det öppna köksfönstret, då han längs skogsstigen nalkades sin villa vid foten af berget.
Ytterst i det lilla sa mhället låg den, på lagom afstånd från armbågs- frängseln i byn, just där vägen började vindia upp mot den ryktbara utsiktshöjden.
Han saktade sina steg och lyssnade: hvad det ljudet var honom välbekant och dock ständigt lika l ockande nytt!
Hans hustrus fri­ ska, lefnadslustiga skratt.
Hur många gånger hade det ej ljudit i h ans öron, medan han en­ sam med sin bössa och sin hund ströfvade omkring i de milsvida skogarna långt bort från hemmet — ur en fågeldrill, ur en bergbäcks språng, ur vindens sus i de mäktiga furu­ kronorna!
Oth alltid spratt det till i hans bröst därvid.
Ja, en sådan hustru med en sådan jublande fågelstrupe, det var en rike­ dom att äga.
Men nu trängde endast slamret från porslin och köksgeråd, ackompagneradt af de kraftiga tagen från en rotborste, ut ge­ nom fönstergläntan, och han fortsatte sin väg.
Minuten dä refter stod han i kö ks­ dörren att öfverraska de båda kvin­ norna, som fejade därinne.
Pan, som följde honom hack i häl, smet mel­ lan benen och dansade redan en vild fägnedans mellan skurbaljor och disk­ bänk.
Fru Margit vände sig hastigt om från sina tallrikar, hennes ansikte lyste till ett ögonblick i flammande rödt, så som det alltid gjorde, när något oförmodadt gladde henne.
" Nej, är det du, Karl-Isak, " brast hon ut, " och jag som inte väntade dig förr­ än i kväll. "
" Det var inte meningen komma förr heller, men så fick jag en extra lägen­ het med flottningsbåten klockan tre i morse, och då passade jag naturligtvis på att att få komma hem några timmar tidigare. "
" Du är alltid- välkommen, när du kommer; men, käraste, är det nu ett sätt af en husbonde att göra sin entrée genom köksdörren!
Och som här ser ut se n ... " Fru Marg it hade all möda att freda sig för hunden, s om efter en på­ hälsning i Ris-Karins skurvaften nu e n­ visades att lägga sina våta tassar öf- ver hennes skuldror.
" Gå omkring stora vägen, är du snäll.
Om en hand­ vändning skall du få välkomstkyssen till din frukost. "
Men han dröjde ännu i dörren, mä­ tande sin hustru med lysande blickar.
Nog hade hon rätt — här var ju kn ap­ past möjligt att ta sig fram, men först måste han åtminstone släcka värsta törsten efter hennes åsyn.
I tre veckor hade han nu varit ifrån henne, längst uppåt reviret.
O ch som hon nu sto d där inför honom, kraftig, blomstrande och sund i sitt stora stök-förkläde och med de bara armarna glittrande af vattendropparne, syntes hon honom den härligaste bland kvin­ nor.
Den röda munnen log, de ljusa ögonen logo, groparna i kinden, s jälfva den lilla tref - liga uppnäsan delfogo i en semblen.
Oemot­ ståndligt smekte han med blicken ned från hennes ansikte, efter skuldrornas och » den mogn ande barmens linjer.
Ja, visst syn­ tes det nu allt tydligare, att hon bar på kär- kkspanten, den länge efterlängtade.
Men det gjorde henne blott ännu fagrare och stol­ tare, näsia drottninglik, i hans ögon.
Och plötsligt sköt genom hans ådror en våg af eld och ödmjukhet i en förening, som han aldrig förr förnummit.
Hans Margit, han,s husfru, hans sons blifvande mor!
Ty att det skulle bli en pojke, därom var nu ej mer än ett tal.
Dock, i evighet kunde han ej bli där stå­ ende.
För att vinna ännu ett ögonblick frå­ gade han fill sist: " Men hvad var det, du skrattade så godl åt, strax innan jag kom till grinden?
Jag, Det är en tron stol af rosiga m oln, stannade och lyssnade, men så blef det in­ tet mer. "
" Åh, det var åt den tokan Ris-Karin.
Kan du tänka dig, hvad hon säger!
Kan jag infe få mig en jägmästare som frun, säger hon, så ska jag fillminstingen ha mig en skog­ vaktare eller en timmertummare, för det är så skönt, när karlarne äro undan emellänåt så vi kvinnfolk får rumstera i fred, och när di s å kommer å ter, är det dubbelt roligt och luktar så friskt från dem af skog och kåda. "
" Ris-Karin är minsann infe s å tokig, hon, " skrattar jägmästaren, och ändtligen lyder han, hvisslar på Pan och vänder om knuten till s tora förstutrappan.
— — Mot all förmodan kostade det fru Margit en hård kamp att bära sin son in öfver lif- vets fröskel, men nu var den lyckligt öfver- sfånden.
Sargad och utmattad låg hon där, så hvif mot de hvita lakanen, men med ett skimmer af leende ro öfver sina drag i sl äkt med den klara septemberdagern, som föll in öfver hennes hufvudgärd och de brokiga aslrarne på nattduksbordet.
Och vid hennes sida stod Karl-Isak och höll hennes hand.
Han hade icke kunnat härda ut till slutet; när anfallen blefvo som mest öfvermäktiga, måste han fly ut ur rummet för att icke röja sin e län- dighef.
Men nu strålade han af en yf- verboren stolthet, som hade han själf hemburit hela segern.
Det var ju också ett stort budskap, som hade nått honom.
" Emanuel har kommit, " hviskade fru Margit, när hon först öppnade ögonen och mötte hans.
" Emanuel är här. "
" Jaså, den unge medborgaren är re­ dan etiketterad, " sade den hviiskäg- gige gamle läkaren, som stod och vas­ kade sina händer borta vid tvä ttstället i hörnet.
" Emanuel — d et är ett vackert namn, det betyder Gud med oss! "
Ty han hade läst en smula hebreiska i unga dar, medan han funderade på att bli präst och själavårdare, innan han slog om och bestämde sig för den lekamliga läkekonsten.
En liten ble kröd reflex drog öfver fru Margits kinder.
" Nej, betyder det det, " utbrast hon.
" Tänk, det har jag aldrig vetat. "
" Inte jag heller, " instämde hennes man.
" Vi har tagit upp namnet efter min döde fosterfar, som hjälpt mig till allt hvad jag har och det lilla jag är här i världen. "
I detsamma öppnades dörren och " frun " kom in med den nyfödde på sina armar, putsad och fin i de spets- prydda lindorna.
Fru ' Margit sträckte genast sin lediga hand efter honom, och så lades han upp till modern i bädden.
" Hvilket underligt litet pyre, " for det genom Karl-Isaks hufvud, dä r han luta-
IDUNS JULNUMMER 5 FRÄN de sig ned öfver det röda rynkiga lilla ansik ­ tet.
" Att det verkligen kan bli en stor riktig människa af ett sådant litet kräk! "
tillade han högt.
" Åhjo, sköter ni nu bara om honom ordent­ ligt, " s krattade doktorn, " så skall vi hoppas det bästa.
Fast branog spinkig tycker allt också jag att han är, för en så här stor och duktig mamma.
Men nej, nu måste jag i v äg, tittar in i aft on ett slag.
Till d ess svarar nog frun och Ris-Karin för affärerna. "
En handtryckning åt den unga modern, en klapp i ryggen åt jägmästaren, och som ett jehu är doktorn försvunnen.
Men ännu ekar hans friska, smittande skratt där­ inne.
Fru Margit känner det klucka i sin strupe: hon skulle bra gärna vilja stämma in.
Men just nu orkar hon rakt inte.
Så hviskar hon i stället: " Den doktorn ... den doktorn! "
drar den lille närmare intill sig, sluter ögonen och faller i s ömn.
Karl-Isak står ännu ett par minuter kvar vid bädden, betraktar moder och son med lysande ögon.
Därpå smyger han på tå ut ur rum­ met.
Nu kom där en tid af lif och lust i jägmästarens hem som aldrig förr — sonen var där, den i fyra långa år så häftigt efterlängtade, och alla tom­ ma vrår, alla döda punkter i det rym­ liga huset, dem fru Margits glädtiga väsen och snarvilliga skratt dock aldrig helt kunnat öfverskyla, f ylldes med ens af lif och ändamål.
Det dröjde icke många dagar, förrän hon åter var på benen, klarögd och spänstig, i full färd med sina dagliga bestyr.
Frimodigt och lätthändt hade hon alltid tag it dem, nästan som en lek, men nu hade de blifvit n ågot vida mer, något af högtid och fest, af allvar och jubel på en gång.
Tänk att få lägga den lille till sitt bröst och känna de varma safterna från hennes eget väsen strömma öfver till den glupande lilla parasiten!
Att få syssla med de mjuka plaggen, handtera de små lemmarne i det ljumma badvattnet, medan far stod bredvid som höginfresserad åskådare!
Ja, till och med att väckas hvarje natt, en gång, tio gånger, vid detta späda skrik, som ryckte henne ut ur sömnens dumma medvetslöshet och liksom med ett blixtljus för hvarje gång på nytt p å­ minde henne om verklighetens sällhet att vara mor!
De långa trista senhöstmånaderna, då regnet i veckotal skvalade ned öf­ ver de svarta markerna eller fräna dimmor och allt tidigare mörker svepte om bygden, gledo för jägmästarbostäl- lets invånare undan som en enda snabb och lycklig dag.
De fingo aldrig ens en tanke till öfvers för tungsinnet i naturen.
Inom deras väggar rådde alltid sol, fru Margit skrattade och gnolade från morgon till kväll, och när Karl-Isak, genomvåt och smufsstänkt långt upp öfver stöfvelskaf- ten, vände åter från ämbetsresorna, försäk­ rade han, att det aldrig hade varit härligare på skogen.
Det fanns stora sträckor, där det fallna björklöfvet lyste gult som lycko- slantar i solsken, furorna sjöngo vaggvisor, och vinden tutade fanfarer, men regnet sade: plask, plask, nu badar mor sit t Putte-barn!
Och så en söndagsmorgon när fru Margit drar undan gardinen, har snön kommit om natten.
Den första snön, den rena, strålan­ de ljusa snön.
Nu är det slut med alla gråa dimmor och mörkret — om det nu verkligen har varit något mörker, hvilket hon sanner­ ligen inte kan erinra sig.
" Nej, Puttebarn, s e så hvitt! "
Hon måste lyfta det lilla byltet upp mot rutan: något dylikt hade han då säkert aldrig varit med om förr!
" Lika hvitt so m du, lika mjukt som du.
Nu är snart julen här, då skall vi tända granen, och mor skall dansa omkring den I detsamma ser han sin hustru vackla.
med Putlebarnet i f amn.
Och så blir d et vår och sippor och sommar.
Karl-Isak, vakna då, din sjusofvare — i dag är det helgdag hela dagen.
Det har snöat i natt.
Hela byn är hvit, be rgen är hvita, allt är hvitt! "
I ett språng är Karl-Isak ur bädden, får mor och unge i sa mma famn.
Strax därefter knackar Ris-Karin på dörren med söndags­ kaffebrickan.
— — Aldrig hade man väl sett ett par sådana ögon på ett så litet barn, menade fru Mar­ git, så kloka och underligt djupskådande, som såge de en rakt in i själens fördoldaste.
Som ett par klara blåa stjärnor, strålande en hälsning från någon fjärran öfverjordisk värld.
Mötte de så mors eller fars, kunde med ens hela det lilla ansiktet lysa upp af ett leende, som tycktes fullt af mening och samförstånd, och de små händerna sträcktes till en smekning.
Det var för öfrigt inte bara far och mor, som denna spontana ömhet gällde.
Efter hvarje mänsklig varelse, som kom i Emanuels närhet, famlade hans späda fingrar — " klap­ pa ... klappa " — vare sig det nu var Ris-Karin eller farbror doktorn eller en vildt obekant.
Af småbarns vanliga fruktan för främmande ansikten märk­ tes icke ett spår.
Ja, allt, som lfefde, skulle han smeka och röra vid — d en lurfviga Pan, den vackra blomman, som mor bröt ur rabatten och räckte honom.
" Klappa ... klappa ... " Eljes var Manne-lil!
— d et namnet lyddes han nu till, enligt Karl-Isaks formliga dekret, alltsen sin e tt-års fö­ delsedag, sedan Puttebarn befunnits för småbarnsaktigt i längden och Ema­ nuel väl högtidligt till hvardagsslitning — allt så var Manne-lill till sin kropps­ liga utveckling nog en smula efterblif- ven.
Liten och späd hade han ju v a­ rit redarn från födseln, och det gick sakta med tillväxten.
Nu va r han halft- annat år gammal, men hade ännu inte börjat att gå.
Kröp fram och åter på golfvet, reste sig ibland mot något stöd, men så fort han släppte det, var det att fa till jordkryperiet igen, hur än mor sträckte armarna och lockade.
Men ett ordförråd hade han vida öfver sin å lder, och när de äldre talade följde de kloka forskande ögonen från mun till mun.
Litet underligt var det visserligen med denna bristande kroppsliga för- sigkommenhef, och de par, tre unga mödrar, som fru Margit räknade bland sina föga talrika umgängesvänner, skakade smått på hufvudet vid sina tillfälliga besök.
Själf fäste hon dock ringa vikt vid saken.
Herregud, pojken var ju fr isk oc h kry för öfrigt, om också inte så stor för sin ålder, magen var i ordning, och intet syntes fattas honom.
Och så förståndig och andligen uiveck-
IDUN ' S JULNUMMER lad som han var — dä r trotsa­ de han hvem det vara månde att uppvisa hans likel Intet un­ der, om de små benen då kom­ mit en smula på efierkälkenl Så kom en dag i augusti med ett ljumt och ljufligt regn efter en lång tids brännhet torka, och man höll sig inom­ hus och bara njöt af att höra dropparne rissla utanför de halföppna fönstren och veran­ dans persienner.
Karl-Isak var också hemma för ovanlig­ hetens skull, satt på sitt kon­ tor och sysslade med sina papper.
Då ljuder plötsligt ett kort, klingande skratt, från sängkammaren — ej alldeles en af fru Margits vanliga dril­ lar, utan något mera likt ett jubelrop — han lyssnar smått förundrad, nu ropas också hans namn: " Karl-Isak, kom, kom genast, får du se! "
Därinne finner han sin hu­ stru, sittande framåtböjd på soffkanten med händerna ifrigt sträckta.
" Manne-lill går — Manne-lill går! "
jublar hon.
Och sannerligen tullar inte den lille på upprätta, om än vack­ lande ben ett godt stycke öf- ver golfvet, från stolen han nyss släppt ... så ... så ... med ett triumfskrik rakt i mors armar!
Karl-Isak bevittnar undret med faders- stolta blickar.
" En gång till, så far riktigt får se, " eggar fru M argit och byter i d etsam­ ma plats, lämnar barnet vid soffan och vin­ kar från andra sidan rummet.
Manne-lill, han vill så gärna!
" Manne-lill gå!
Manne-lill gå! "
nickar han och ger sig på nytt ut på den vingliga stråten.
Redan är den till hä lften tillryggalagd — d å tumlar han plötsligt om och blir liggande, utan ett ljud, på rygg på golfvet.
Fru Margit och Karl-Isak springa till, hon lyfter upp barnet: så skrämmande blek han med ens har blifvit, ögonen äro slutna, och det späda bröstet arbetar efter luft.
Han bringas i sin bädd, men ligger allt­ jämt medvetslös, oberörd af alla oroliga frå­ gor!
Fru Margit sticker sin hand under den öppnade kolten, känner det lilla h järtat picka i jagande fart, likt et t ur som mist sin pendel.
Då snör förskräckelsen till om h ennes strupe, och det är med ansträngning hon kan pressa fram det enda ordet: " Doktorn! "
Till all lycka är läkaren hemma — det är midt i middagstiden, och han lofvar i tele­ fonen att vara på platsen inom tjugu minuter.
När han kommer, är redan det värsta öf~ ver.
Manne-lill har slagit upp ögonen, en blek nyans af lifvets färg har återvänd!
till hans kinder, bröstet arbetar ej så häftigt, hjärtat har saktat sin svindlande fart.
Han kan jollrande hviska ett och annat svar på fru Margits ömma frågor, och snaran kring hen­ nes egen strupe har släppt sitt svåraste grepp.
Men ännu, hvilken oro, innan man inhäm­ tat läkarens dom!
Han åhör stillatigande och eftertänksamt den detaljerade skildrin­ gen af hur allt tillgått, af den stora fröjden vid sonens första steg, af dess bråda upp­ lösning i f örskräckelse och ångest.
Därefter underkastar han den lille e n grundlig under­ sökning, räknar hans puls, lyssnar både vid bröst och rygg med sitt stetoskop.
Och un- .der hela denna tid är det så tyst i rummet, att man kan höra en knappnål falla.
för Karl-Isaks tröstande tilltal, och hon återvände till sina dagliga gärningar med minu­ tiös omsorg och plikttrohet.
Men öfver de förr så ljusa ögonen hvilade en skugga af instängd sorg, som ingen sol­ skensdag, ingen af lifvets lek­ fulla pustar kunde förskingra, och det snarvilliga skrattet tycktes för alltid förstummad !.
Åt sonen ägnade hon en oändlig ömhet.
Tion vakade öfver hvarje hans rörelse, hvarje blick, hvarje skiftning i det själfulla lilla ansiktet.
Tim­ me efter timme satt hon lutad öfver sitt arbete, sysslande med hans plagg, sömmande den finaste battist i mödo­ samma mönster och broderier, medan Manne-lill stillsamt lekte med sina byggbitar vid hennes fötter och på sitt barns­ ligt småkloka sätt talade till dem, som vore de lefvande varelser.
För det mesta roade han sig själf, men ibland föll frågaanden öfver honom; då klängde han upp i mors knä, slog armen om hennes hals, och med munnen tätt till hen­ nes öra kräfde han svar på sin lilla själs hela brådmogna Han underkastade den lille en giundlig undersökning.
vetgirighet.
Då var det att släppa allt Manne-lill låter allt ske utan ett knyst.
Till annat ur händerna, bryta sorgehamnen, sist, när farbror doktorn sänker sin lur, gl im­ träda honom till mötes och efter bästa mo­ För någon mar det lilla ansiktet till, o ch handen sträc- dersinstinkt utreda gåtorna.
kes mot det yfviga skägget: " Klappa ... lycklig stund kunde hon då rent af glömma värken i sitt inre och världsförgäten vandra klappa.
Nu stå alla fre ute i salen: doktorn, fru omkring på barnafantasiens perspektivlösa Margit och Karl-Isak.
Den gamle läkaren stigar.
Men tyvärr, de voro korta och sällsynta, harklar sig en smula, innan han tar till orda; därpå talar han med sin vanliga, glädtigt dessa ögonblick.
Svårast var det om kväl­ larna, sedan hon fått gossen i sömn.
Huset hurtiga röst: " Ingen fara mer, ingen fara alls för till­ låg tyst och stilla, Karl-Isak var som oftast Grubblande fället!
Men för framtiden måste vi nog vara borta på sina tjänsteresor.
litet försiktiga.
Framför allt ingen öfveran- sjönk hon ned på stolen vid barnets bädd, strängning, inga häftiga tag.
Det lilla hjär­ stirrade ut i det svaga nattlampljuset.
Alltjämt vände den då åter, den evigt ena­ tat är inte alldeles, som det borde vara ".
Fru Margit hvitnar, och hennes ögon mörk­ handa, oaflåtligf sargande frågan: " Hur är det möjligt — hur är det möjligt? "
Hon tyckte na till. "
H j ä r t a t, s ä g e r d o k t o r n! "
T o n f a l l e t l j u ­ sig nästan se den förkroppsligad inför sig, der underligt hårdt och främmande, nästan som en mörk skuggskepnad där i hörnet vid hotfullt.
" Menar doktorn, att det är något kakelugnen.
Hur är det möjligt, a tt jag — själf så frisk fel på hans hjärta ... något medfödt ... " " Ja, det är ett organiskt hjärtfel, och man och stark — kunnat föda min man en son måste vara försiktig.
Men det kan ju o ckså med ett dödssår i hjärtat!
Hvilken smälek, hvilken blygsel att efter detta nödgas visa hända, att sådant växer bort med åren. "
" Men hur är det möjligt, " brister fru Mar­ sig inför hans åsyn!
Hur är det möjligt, att git ut, f ortfarande med samma sällsamt hårda en mor, som i fyra långa år sträckt sina ar­ klang.
" Ett medfödt organiskt hjärtfel, och mar efter en varelse att fostra och omhulda, både Karl-Isak och jag som är så friska skall låta afspisa sig med en krympling, för starka människor! "
svag för denna världen!
Emanuel — Gud " Sådant kan man aldrig förklara, men ty­ med oss!
Hvilket hån, hvilken hädelse, hvil­ värr händer det.
Men tappa nu bara inte ken lögn!
modet; för tillfället är ju all fara öfver- Så kunde hon bli sittande till långt in på stånden.
Och vi s kall nog pyssla om Manne- nätterna i ofruktbart rufvande, till dess hon lill.
En så klok och rar pojke!
Och en så slutligen vid någon rörelse i sömnen från barnet med våld slet sig lös ur förlamningen duktig och förståndig mamma! "
Så kringklappar han dem bägge till af- och dödströtf gick att uppsöka sin egen sked och hvirflar ut.
bädd.
Genom barrskogen som ångade och dof­ Ett ögonblick ännu står fru Margit stel, högrest och stum.
Så sjunker hon med en tade af ljufligaste balsam i högsommarvär­ konvulsivisk snyftning i mannens armar.
— men, ledde en väg ned mot stranden och sjön.
Från denna dag tystnade den klingande Det var just e n väg för Manne-lill, sade far­ tonen i jägmästarens hus.
Den nästan be- bror doktorn, hvarf steg, hvart andetag där döfvande verkan, som det första slaget ut- var bättre än en hel flaska medicin.
Fru öfvade på fru Margits sinne, och som kom Margit och den lille gingo den också dagli­ henne att i en hel v eckas tid gå omkring som gen, så ofta väderleken inbjöd, veko af i en sömngångerska, gaf väl efter hand vika dalgången, som skar ned genom den höga
1DUNS JULNUMMER nipan, och på en gång blixtrade hela kyrkvi- ken emot dem, öfversållad med tusentals dansande gnistor från himmelens eld.
Där funnos flera bänkar i skuggan af strandval­ lens alar, och så långt man kunde se sträckte sig den långgrunda stranden med runda kul­ lerstenar och små oaser af finaste sjösand emellan.
Där satte sig nu fru Margit med sin söm­ nad, litet afsides från alla grannar.
Ty m ån­ ga ljusklädda och högröstade turisfdamer från sommarpensionafen uppe i byn till- bragte förmiddagarne här nere, medan de­ ras ungdomar barbenfa plaskade omkring i vattenbrynet eller efter badet solstekte sig på de heta stenhällarna.
Det var Manne-lills största nöje att leka i den mjuka sanden, forma vallar och torn, med sin lilla sp ade gräfva kanaler och sling­ rande gångar.
Han befolkade sina bygg­ nadsverk med gestalter och väsen ur de sa­ gor, mor i bland föreläste för honom om kväl­ larne: där reste sig prinsessan Snöhvits slott, där var bergakungens sal och dvärgarnes hemlighetsfulla underjordiska kryptor.
Men när han hållit på en stund, tröttnade han — icke på sina fantasier, men af den fysiska ansträngningen, som dock var så ringa — kröp upp till mor a tt hvila en stund, med huf- vudet lutadt tätt till h ennes fötter.
Rätt som det var sof han godt i det smeksamma sol­ skenet.
Hon lät arbetet sjunka, satt och såg ned på honom med allvarsamma ögon.
Så blekt, så genomskinligt det lilla a nsiktet var, ingen solbränna i världen förmådde bita på dessa smala kinder.
Han var nu snart fyra år, men knappast som en tre­ åring till växten, spädlem- mad och spenslig.
Och hjärtat? ...
ja, det var allt­ jämt detsamma: försiktighet, försiktighet, manade stän­ digt farbror doktorn.
En enda brutal vindstöt skulle kunna släcka denna lilla t y­ nande låga.
Och gammal ... nej, det skulle han helt visst aldrig bli!
Till sis t lyfte hon sin blick, lät den glida ut till g ruppen af muntra barn, som under jublande stim och rop pul­ sade omkring i va ttenbrynet ett stycke längre bort efter stranden.
Hvilken öfversval- lande lifslust, hvilket öfver- mått af hälsa och kraft!
Rödbrända som små india­ ner, dansade de rundt på den mjuka sandbotten, me­ dan vattenpärlorna yrde kring öronen i skimrande hvirflar.
Och på nytt brände det till inom henne, det gamla vanliga ... alltid på nytt ...
Det är orättvist, orätt­ vist!
All världens högsta lycka åt de andra, de ota­ liga!
Ät henne ensamt en sorg utan gräns, en smälek utan namn!
Med ens spritter hon till vid att en hand stryker öf- ver hennes hufvud, ned ef­ ter nacken och den bara halsen.
Hon vänder sig häftigt om och upptäcker Karl-Isak med sitt badlakan öfver armen.
I den ljud­ lösa sanden har hon icke Det hört hans steg.
Som alltid vid hans sig själf och sin egen lilla plåga och fördes smekningar nu för liden skyggar hon ut i den stora tyngdlösa oändligheten.
En tillbaka, böjer sig undan nästan som ljuf domming göt sig genom hennes lemmar, för ett slag.
Han kan icke fatta den­ en smärtfri förgäfenhet, sådan hon icke känt na ömtålighet, hennes sällsamt förändra­ på länge, länge.
de väsen.
Hennes sorg förstår han nog, de­ I dets amma fick hon i spr ingan m ellan fön­ lar den ju själf, om också inte så oresonligt stergardinerna syn på en stjärna, en ensam och öfverspändf.
Men denna oförklarliga vakande stjärna, af ett vänligt tindrande ljus.
skygghet, detta afböjande, nästan blygsel- Nej, det kan icke vara rätt, hviskade en skrämda i hennes sätt att vara, att mottaga röst i hennes inre, detta sätt att bära sin hans ömhetsbetygelser, ja, hvardagligaste sorg, detta sätt att förgräma sig och trotsa tilltal och ord — de t har han fåfängt grubb­ mot Gud.
Det leder till intet, det förbättrar lat öfver på många ensliga vägar.
intet.
Hellre då underkasta sig och låta ho­ " Sörj då infe så ... sörj då inte så .. ma­ nom allena råda!
nar han tröstande.
Åldrig förr hade hennes känslor funnit väg Men hans hustru har intet ord till svar, be­ i den riktningen.
Det var som om jiågon traktar honom blott med stora sorgsna ögon, hemlig åder helt oförmodadt brutit fram i i hvilka fårarne skymmande stiga upp.
Hur hennes själ, liksom det plötsligt kan porla kan du tala så fåvitskt!
säga ögonen.
upp under en frusen tufva i källossningen.
Karl-Isak stryker sig öfver pannan med en Men efter detta blef det ännu mera stilla in­ suck, nickar vänligt afsked och återtar sin om henne, och strax därefter föll hon i söm n. promenad till badstället.
— — Den natten drömde fru Margit en underlig En natt i vårdagjämningen, denna svår- dröm.
modsfyllda tid af längtan och aning, då snön Hon går fram på en väg, en bister vinter­ ännu ligger djup inne i de täta skogarna, me­ väg, där snön ligger hård och hvit, men på dan ute på slätterna isbanden börja brista ömse sidor blomma alla vårens och somma­ för jordens krampaktiga andedrag, låg fru rens blomster, och fågelstämmor locka och Margit vaken i sin bädd och lyssnade till svara inifrån skogsdjupen.
Hon bär något stormen, som brusade genom furukronorna framför sig i sin utsträckta hand, hon vet omkring jägmästarens hus.
Stark och oaf- icke rätt själf, hvad det är, ej heller, hvart låtlig gick den fram, i e tt enda orgelfonande hon vill hän.
Hon endast vandrar och vand­ stråk, ett dån af jättevingar genom den rar, drifven af en oemotståndlig makt.
mörka rymden.
Om någon tid står det dock klart för hen­ Det mäktiga ljudet hade en märkvärdigt ne, hvad det är för ett föremål hon bär på — rogifvande verkan, tyckte hon; det var som javisst, det är ju hennes eget hjärta, ett om något kälbundet lösfes och tinade inom stort friskt och högrödt hjärta, som sakta henne, eller rättare, som rycktes hon bort från häfves och andas i hennes kupade hand.
I detsamma vet hon också hvart vägen för.
Det är till den gamle doktorn på an­ dra sidan berget.
Strax därefter står hon inför honom.
Han sitter, som han så ofta plägar, med sin snugga i munnen på gungbrädet utanför gafvel- väggen, där spaliérrosorna lysa öfver den hvifa snön.
" Se här, " säger fru Margit och sträcker fram föremålet i sin hand, " tag mitt hjärta och gif det åt Manne-lill, jag vill ha hans i stället. "
Och så ser hon bedjande upp på den gamle doktorn.
Men nej — nu känner hon icke längre riktigt igen ho­ nom; det är nog han, men ändå icke han.
Det hvita skägget har blifvif så stort och sidf, det böljar som en silfverflod ända ner mot marken.
Det vänliga gamla ansiktet har fått en majestä­ tisk och förklarad höghet; ögonen blicka så djupa och genomträngande, men ändå milda.
Det är icke det gröna gungbrädet han sitter på, icke spaliérrosorna, som glöda.
Det är en tronstol af rosiga moln, en strålglans af himmelsk genomskinlig­ het, som utgår från hans panna ... ack, nu förstår hon det: det är inför Gud Fader själf, inför hans fota­ pall, som hon, fru Margit, knäböjer och räcker sitt hjärta.
Gif det, gif det åt Manne- lill.
.. var Manne-lills största nöje att leka i den mjuka sanden.
8 Den höge gamle 1er o ch böjer jakande pä sitt hufvud; tar hjärtat ur hennes hand mel­ lan bägge sina.
Och i sam ma ögonblick han fattar det, börjar det att lysa som en stjärna, en stjärna af ett vänligt tindrande ljus.
Vid denna punkt i drömmen slocknar sy­ nen.
Fru Margit s ofver i sin bädd, djupt och godt.
Alla jordiska tankar, alla aningens hägringar ha vikit ifrån henne.
Stark och oaflåtlig går vårstormen genom furukronorna omkring jägmästarens hus.
— — Under de dagar, som närmast följde, vände fru Margits tankar ofta åter till den säll­ samma drömmen, som alltjämt stod framför hennes minne i frisk a o ch oblekta färger.
Det lättade upp grubbeldimmorna i hennes inre, tyckte hon, likt e tt vinddrag öfver ett stilla­ stående vatten.
Det var, som om hon gick och väntade på något — hvad, det kunde hon icke klargöra.
Men icke för någon be­ rättade hon om sin nattliga syn.
Karl-Isak kunde icke undgå att märka den ljusning, som kommit ö fver hennes sinne, och han gladdes uppriktigt däråt.
Tiden läker alla sår, tänkte han, och icke ens hon kunde i längden motstå dess helande inverkan.
Nu v ar man i slutet af april, det var själfva Valborgsmässoaftonen, och efter en strålan­ de dag beslöt man om kvällen att gå upp på utsiktsberget och beskåda Valborgseldarne.
Det var ännu full dag, när de bröto upp.
Fru M argit gick främst p å den sakta stigande uppfartsvägen, tätt efter följde mannen med Manne-lill öfver sina skuldror.
Framför och bakom tågade grupper af uppspelt och klar- rösfad ungdom från bygden, herrskap och turister från byn, alla med samma mål — det stora bålet och utsiktsplatån på berget.
Allt efte r s om de nalkades toppen blef sti­ gen allt brantare; de sista par hundra stegen öfver de skrofliga hällarne voro ansträngan­ de nog.
" Sakta, sakta, " manade Karl-Isak, " vi ha ju inge n brådska. "
I d etsamma ser han sin hustru vackla, hon får stöd mot en trädstam med ena handen, den andra trycker hon tätt under hjärtat mot sitt bröst.
Det arbetar häftigt och flämtande efter luft.
Karl-Isak blir först nästan förskräckt, men glömmer i nästa sekund sin oro för en ny och oväntad syn.
Fru Margit har vändf sig om och betraktar barnet på hans axlar med en lång forskande blick, i det hennes ansikte lyses upp af en flammande rodnad, såsom det fordomdags alltid brukade, när något oförmodadt gladde henne.
Han iakttar henne förvånad, vet icke rätt hvad han skall tro.
" Käraste, du är väl inte sjuk!
Hvarför också ta det så häftigt! "
sä­ ger han.
Men fru Margit är redan sig själf igen.
" Åh, det är ingenting, litet andfådd bara af marschen.
Nu är det öfver igen, och nu är vi ju oc kså strax framme. "
Uppe på berget råder ett myllrande lif.
Det väldiga bålet ligger redan stapladi på högsta krönet, färdigt att tändas, så snart skymningen fallit på.
Rundtorn sorlar och tränges en hundrahöfdad skara af manlig och kvinnlig ungdom, hälsningar och hand­ slag växlas, rop och skratt klingar.
Famil­ jerna och de äldre ha mest dragit sig undan den yraste hvirfveln, lägr at i de många skref- vorna rundt bergets hjässa, där flata hällar öch rundslipade stenblock bjuda bekväma sittplatser och förträffliga matsäcksbord.
In­ vid det lilla kaféet i skogsbrynet spelar en oförtruten mässingssextett sin repertoar af dansmusik och fosterländska sånger, till hvilka ingen lyssnar, medan kaffebrickorna och de rågade brödkorgarne äro i jämn t ra­ fik mellan köket och utsiktstornets gallerier.
Längst bort från vimlet, i en undangömd IDUNS JULNUMMER sänka på höjdplatåns ytterkant, finna ny­ komlingarne från jägmästarbostället en fre­ dad plats.
Här är också den vidaste och friaste ut­ sikten.
Djupt under deras fötter glimmar kyrkvikens spegel likt en ädelsten af någon mystisk inneboende glöd.
Rundtorn blånar, i rytmisk böljegång, kransen af berg, smäl­ tande mot en himmel i flammande orange, från hvilken so len nyss har dalat.
För hvarje minut växlar ljusspelet, skiftar stämningen.
De högspända färgerna djupna alltmer, som ett göt under svalnandet, sammanflyta och utplånas.
Majnattens skymningsslöjor sän­ kas och tätna.
En signalraket smattrar, en eldorm ringlar upp mot zenith.
Nästa minut är Valborgs- bålet tändt; den tjärdränkta torrveden flam­ mar upp i ett nu, fräsande slå lågorna mot skyn, medan ett regn af gnistor drifver ut ö f­ ver skogstopparna.
I samma ögonblick svarar en lysande punkt under den svarta åsen på andra sidan fjärden; så ännu en ... och ännu en ... ett tjogtal, ett femtiotal eldar, likt en rad af gyllene länkar i bergens mångmila gördel.
I denna kväll sofver ej en by i Dalarnas land.
Från berg till berg, från strand till str and till- jubla de hvarandra med flammande tungor, att nu är vinterns välde bräckt och våren är för handen.
I tysta tankar dröja fru Margit och hennes man inför det fängslande skådespelet.
Den lille h ar slumrat in bre dvid dem, väl insvept i mors präktiga sjal.
Karl-Isak söker sin hustrus hand — nej, hon drar icke undan den, förtroendefull och varm hvilar den i hans.
Och Valborgsmässoeldarne glimma rundt den mörknande himlaranden.
— Några dagar senare, medan fru Mar git s om bäst gick omkring mellan sina husliga be­ styr, greps hon af ett häftigt illamående.
Del svartnade för hennes ögon, hon segnade omkull på golfvet där hon stod och låg en lång stund medvetslös, utan tecken till rö­ relse eller lif.
Jägmästaren var borta, men den förskräck­ ta Ris-Karin fick bud efter doktorn, och un­ der hans omsorger repade sig så småning­ om den sjuka.
Hon förbjöd strängeligen tjä­ narinnan att nämna något om tilldragelsen för Karl-Isak, men när jägmästaren dagen därpå kom hem, ledde honom ett barnsligt ord från Manne-lill på spåret, han under­ kastade Ris-Karin ett förhör och uppsökte läkaren.
Denne, som hade för grundsats att alltid iaktta uppriktighet, satte honom genast in i ställningen.
Det var hjärtat, ett långt framskridet klaff-fel, och situationen var nog så allvarlig.
" Det här har hon gått och sörj t sig till; det är Manne-lills onda, som går igen, " för­ klarade den gamle med rösten sträf af del­ tagande.
Nu följde en tid af en obeskriflig, en säll­ samt växlande stämning i jägmästarens hem.
Det v ar som på en tryckande het julidag, s o­ len lyser klar från djupblå himmel, men det är åska i luften, hotfullt svarta molnbollar förtätas plötsligt i atmosfären, hvassa vind­ stötar korsa hvarandra.
Så upplöses hotet på nytt, o ch ingenting sker.
Fru Margit ville icke höra talas om sitt onda, bagatelliserade det och vek undan bakom hundra andra samtalsämnen, så fort den bekymrade mannen bragte det å bane.
Svårfattligt var det ju oc kså, att hon skulle gå omkring där med en ödesdiger sjukdom i sitt inre, så glädtig, så förvandlad till gån gna dagars lefnadslustiga frimodighet som hon till det yttre tedde sig.
Aldrig hade mannen känt hennes ömhet strömma honom till mö­ tes i ett jämnare och starkare flöde.
Aldrig hade hennes umgänge med sonen glittrat af en smidigare lekfullhet, en moderligare upp­ finningsrikhet.
Hennes klara ögon, hennes ljusa leende besjälade åter hvarje vrå i hu­ set, ja, till och med hennes skratt kunde ibland lyfta vingen, om än dämpadt som af sordinen öfver violinens sträng.
Det förunderligaste af allt är dock att för­ tälja om Manne-lill.
En lycklig vändpunkt hade tydligen öfverskridits: det klena, effer- blifna barnet tog hastigt till at t växa och för- kofras.
Den långa sköna sommaren blef honom en härlig utvecklingstid, de små lem- marne fingo för hvarje dag ökad stadga och rundning, det bleka lilla ansiktet blommade upp af friskhet och hälsa.
En ny frimodighef genomsyrade hela hans väsen.
De soliga förmiddagarne vid stranden ut­ gjorde nu för fru Margit ej längre en källa till sorg och bittra jämförelser.
Med stolthets- strålande ögon följde hon från sin bänk i alarnas skygd hans allt oförvägnare lekar, såg den forna skyggheten vika, medan han ifrigi bekantade sig med de öfriga barnen.
Och en dag i slu tet af augusti, när farbror doktorn vid sitt besök ägnade honom en grundlig undersökning, kunde han förvånad bekräfta, att det lilla hjärtat öfver all för­ väntan tagit till i spänstighet och kraft.
Af det gamla lytet märktes nu e ndast ringa spår.
Det var uppenbart att Emanuel på allvar ta­ git sit t parti och slagit in på den raka vägen, som leder upp mot lifvet.
Den låga, som genomflammade fru Margits, ansikte vid denna fröjdefulla underrättelse,, hade något af ett öfverjordiskt sken.
Den grep Karl-Isak på ett sätt, som han själf icke kunde förklara.
Han måste gå ut ur rum­ met och stänga sig inne med sig själf.
Där lutade han pannan mot den svala kakelugns- skifvan och snyftade högt.
— — Under höstens lopp drabbades fru Margit af flere anfall af öfvergående medvetslöshet, och i midien af november måste hon intaga sängen.
Hon var då så svag, att hon icke längre orkade gå uppe, minsta ansträngning medförde andnöd och uppjagad hjärtverk­ samhet, och läkaren förklarade att absolut stillhet och hvila voro af nöden.
Alla visste nu, hvad man hade att vänta, kanske undantagandes Manne-lill, som ännu knappast kunde fatta dödsaningens innebörd.
Kring hennes läger härskade dock ingen dyster stämning.
Det kära anletet där på hufvudgärden lyste ju beständigt af en stilla glädje, hvarje ord, hon yttrade med!
sin milda röst, andades uppmuntran och för­ nöjsamhet.
Denna sol kunde icke framkalla några skuggor, endast ett vemodigt förto­ nande aftonljus.
En dag, när hon kände sig ovanligt stark och vederkvickt af den rena, nyfallna snön, som glimmade på furugrenarne utanför hen­ nes fönster, berättade hon för Karl-Isak om den vårliga stormnattens dröm.
" Och nu är Emanuel frisk och skall lefva, " slutade hon.
" Gud hörde min b ön — jag fick återlösa ho­ nom åt dig. "
Mannen vid hennes sida förmår infet svar.
Ett enda ord skulle sönderslita hans be­ härskning.
Han endast stryker och stryker hennes fuktiga smala hand.
— — Morgonen därefter finner man fru Margit död i sin bädd.
Slutet har tydligen varif smärtfritt och stilla.
En leende ro hvilar öf­ ver hennes drag, kring läpparna stegrad näsfan till eif uttryck af triumf.
JOHAN NORDLING.
Leksand, mars-april 1916.
Illustratör: Victor Andrén ..
y IDUN5 JULNUMMER pvvinnoi ' nas sj älstillstånd SOM JAG EJ UNDER KRIGET VARIT I något af de stridande landen, är det endast genom bref och trycksaker, jag bildat min mening om detta själstillstånd.
En mening, som dock just på grund af afståndet har mer möjlighet att vara objektiv än deras, som i nå­ got af de stridande landen fått sina intryck.
Liksom männen ha kvinnorna varit fyllda af segervilja, offermod ocK st ridslust, sällan af fredsifver.
Visserligen ha små grupper i Tyskland, England, Frankrike verkat för fre­ den men flertalet har, om icke öfverträffat så åtminstone varit fullt likstä llda med män­ nen i önskan att hålla ut till segerns stund.
Och ej heller i fråga om fiendehat torde kvinnorna visat sig mindre brinnande än männen.
Det är ofta de kvinnor, som genom gif­ termål eller födelse tillhöra två folk, hvilka nått högst i fråga om fredsvilja.
Så t. ex. har Yvette Guilbert — hv ars man är tysk — vädjat till Hollands drottning att verka för freden och befria Europas män från krigets förråande handtverk.
Själf slungar hon in­ gen anklagelse mot någon särskild nation; tvärtom andas hennes bref en människokär­ lek, fri frå n all nationalism.
På samma ädla sätt har den tysk-franska Anette Kolb ver­ kat i Tyskland.
Visserligen finnas kvinnor, som trots sin dubbla nationalitet helt gå upp i det lands åskådning där de bo och sakna all förståelse för de andras.
Men i de t hela torde nationalhatet ha ägt den magraste jordmå­ nen i de internationellt sammansatta hem­ men och fredsviljan där varit mest känslo­ betonad.
En sv ensk kvinnlig dokt or har skil­ drat sitt intryck från Tyskland — under be­ sök hos flera henne tidigare bekanta familjer — på följande sätt: " Familjerna reducerade, de unga saknas, männen stupade eller vid fronten eller hem­ ma som konvalescenter, döttrarna upptagna af frivilligt hjälparbete.
Mödrarna förstenadi lugna, en visar stelt leende den långa bajo­ nett, som hennes son i s ista ögonblicket vri­ dit ur en fransmans hand, en annan visar sin favoritlektyr, ett häfte hatdikter mot Eng­ land.
Och öfver mitt otrogna hufvud ström­ mar vid hvarje besök i sa mma ordalag läxan om själfförsvar och rättfärdighet och alla fiendens lögner och uselhet.
De grufligaste förbannelser och den ljusaste segervisshet.
Absolut okänsliga för krigets offer som för egna lidanden.
Och jag som trott, att de vaknat.
Förtrytsamt afvisa de misstanken om extas, om massuggestion, för hvad som endast är sund, naturlig kraftutveckling.
Mot en stenhård mur studsa alla mina försonan­ de inlägg.
Den v ekaste af dem alla, en käns­ lig konstnärspatur, som älskat och beundrat dessa grannfolk, dem hon nu önskar utro­ underVi af tade från jorden, hon har ej ord nog starka för sitt förakt och hat. "
Från Frankrike ha svenskar lämnat allde­ les liknande skildringar.
Att fler talet kvinnor inom de stridande lan­ den tillsvidare hålla folkhatets brand vid lif är ett faktum, som delvis måste ses i sam­ band med ett under krigets inflytande s j u k ­ ligt förändradt själslif.
Man behöf- ver ej tänka på de kvinnor, hvilka sett sina män och söner dödas inför sina ögon, sina hem nedbrännas, sina späda barn försvinna eller dö under flyktens elände; som själfva under alla slags dödsfaror — från fiendens som sina landsmäns eld, från luften som vattnet — lyckats undkomma; som under alla dessa fasor födt barn för att snart åter mista dem; som blifvit k astade från välstånd den ena dagen till tiggeri den andra; som på mångfaldiga s ätt blifvit så rade i sin blyg­ samhet och andra sina kvinnliga instinkter; som blifvit våldtagna af fienden och nöd­ gats bära den förhaiade bördan af ett så­ lunda tillkommet barn; som sett sina gamla föräldrar skälfva under andliga och kropps­ liga k val.
Dessa kvinnor — från Be lgien och Frankrike, Polen och Ostpreussen, Galizien och Serbien eller öfriga områden, där kriget rasat — äro nu antingen döda eller själs­ sjuka, eller tungsinta för lifvet.
Eller, o m de återfått kraften att lefva, äro de antingen af det starka slaget kvinnor, hos hvilka det i dessa fall b erättigade hatet kan värka ut oc h ELLEN Kj^y.
brista som en böld, för att sedan lämna or­ ganismen frisk.
Eller d e höra till de grunda, som lätt glömma.
Eller d e bära lifvet igenom hatets börda.
Men äfven de kvinnor, s om icke upplefvat sådana fasor, ha under dessa tjugotvå måna­ der fört en tillvaro, hvilken i högsta grad måst rubba deras andliga jämvikt.
Hur många kvinnor ha icke frivilligt lämna t s ina hem för att under alla slags mödor och faror bakom fronten söka en make, en son, en brudgum, och — hunnit fram med sina kärleksgåfvor då det var försent!
Hur många ha ej blifvit kallade till sjukh usen för att finna den ännu lefvande men vanställda återstoden af den älskade mannen, sonen eller brodern!
Och alla ha lefvat i e n bäfvan, som upphört först när vissheten om det värsta förstenat dem.
Alla ha de ena stunden varit högt uppe i den fosterländska känslans extas; den andra djupt nere i den mörkaste förtviflan för de kära, om hvilka d e ej veta ifall d e äro döda, lemlästade, sjuka, fångna.
Att h var dag med darrande händer uppveckla dödslistorna; Ijvar dag med ångest höra en ringning på dörren; att hvar natt väckas af hemska drömmar eller ligga vaken med fantasien kretsande kring verklighetens skräckbilder; att därunder bä­ ra mångdubbla arbetsbördor, fördubblade näringsomsorger; att rundf omkring sig möta samma sorger, samma bekymmer och där­ under förbli jämviktsfulla — del ta kunna en­ dast de allra största naturer på grund af sin storhet och de allra minsta på grund af sin litenhet.
Flertalet råkar i mer eller mindre hysteriska tillstånd, a f hvilka e n form är den blinda fosterlandsförgudelsen, en annan det lika blinda fiendehatet.
Det förefaller visserligen som om kvinnor­ na — d. v. s. de kvinnor, hvilka skrifvande ge sina känslor uttryck — mycket mindre än männen hemfallit åt detta hat.
Och när det skett, d å har strax en annan kvinna tagit af- stånd från detta sätt att visa sitt fosterländ­ ska sinnelag.
Så f. ex. skref den tyska för­ fattarinnan Ida Boy-Ed en artikel med titel: Lieben oder hassen, där hon predi­ kade hatet, icke blott mot fiendens män utan äfven mot kvinnor och barn i fiendeland!
Strax skref en annan tyska, dr Helene Stöc­ ker — ufgifvarinna af tidskriften D i e n e u e Generation — ett inlägg med samma ti­ tel, där hon påvisade det för folksjälen för- därfliga i fiendehaiei, liksom i det hejdlösa lätlsinne med hvilket män och kvinnor under patriotismens skyddshjälm utsända förtalets giftgaser.
Äfven ledarinnan för den radikala riktnin­ gen inom den tyska kvinnorörelsen, Minna Cauer, har sfridt emot hatkampanjen och krigsjublet.
I sin tidning, (D i e F r a u e n -
IDUNS JULNUMMER 10 b e w e g u n g) har hon uttalat sin besvikenhet i fråga om kvinnornas ställning till kriget: hon hade alltid trott att kvinnorna, so m gifva lifvet, också måste hata kriget, men hon hade funnit sitt misstag.
Hon hade hoppats att den tyska kvinnorörelsen — särskildf röst­ rättsrörelsen — skulle uppträda mot krigs- lidelsen och folkhatet.
Men i dessa afseen- den fann hon ingen skillnad mellan kvin­ norna och männen.
Från Frankrike komma tyvärr många mått­ lösa uttryck af kvinnlig chauvinism och fi­ endehat, likaså från England.
Den patriotis­ mens gyllene sköld, som kvinnorna lyfta till värn för sina land, har öfverallt en baksida af- koppar: orättfärdigheten mot fienden.
Om det än, i det stora hela taget, torde kunna sägas att i hva rje land de socialdemokratiska och radikala folkskikten mindre blifvit grip na af den nationalistiska febersjukdomen, så gäller det äfven om dessa hvad den engel­ ska rösträtfskvinnan mrs Despard sagt sitt lands kvinnor: " Krigets andliga fara är större än den materiella; om man icke låter för­ nuftet, rätffärdigheten och friheten härska, d å blir f reden till r inga båtnad.
Ja, allt hvad na­ tionerna fått offra blir fruktlöst.
Ty den var­ aktiga freden kommer först, när krigiskhetens anda blifvit utrotad ur människosjälen ".
Ofvannämnda själstillstånd hos de stridan­ de landens kvinnor ökar de lidanden, som äfven vi kvinnor i de neutrala landen ha att ut­ stå.
Vi ha fått de yppersta värden af den ty- ska.som den engelska., den franska som den italienska och ryska kulturen.
Vår själsrikt­ ning har delvis blifvit bestämd af tänkare, diktare och konstnärer ur a lla stridande land.
Vi ha lärt känna och älska så väl det ena folket som det andra.
Och nu fo rdrar F rank­ rike och England, att man skall kasta all sin tacksamhet, all sin sympati för Tyskland på sophögen, medan man i Tyskland blir be­ traktad som fiende, om man icke godkänner alla Tysklands handlingar mot sina fiender!
Dessa kraf, som, pm vi uppfyllde dem, skulle sänka oss djupt i våra egna ögon — e me­ dan detta vore ett svek mot det bästa inom oss själfva — förefalla emellertid en del kvinnor i de stridande landen såsom själf- klara villkor för deras fortsatta vänskap!
Det hör med till de bittra lidanden, som kvinnorna i de stridande landen nödgas bä­ ra, att de — på grund af dessa sina orimliga kraf — så offa känna sig svikna af sina neutrala vänner, emedan dessa icke äro i stånd att godkänna de respektiva regerin­ garnas synpunkter på sanning och rättfär­ dighet!
När dessa så outsägligt lidande kvinnor en gång återfinna sitt jämviktsläge, komma säkert många nu brustna band att återknytas.
Men andra själar torde i smär­ tornas ugn så hafva ändrat sin form — och sedan så stelnat i denna form — att de icke bli i stånd att omlära något genom f. ex. de neutralas syn på sanning och rättfärdighet.
En syn, som krigscensuren i hvarje land nu omsorgsfullt undanhåller, men som efter fre­ den icke längre kan förbli okänd.
* Den själsstämning, som vid krigefs utbrott grep Europas kvinnor i hvarje land, var den af en nästan vansinniggörande vanmakt att hindra världsolyckan.
Samma känsla fin­ nes nu i f råga om oförmågan att uppnå fre­ den.
Lika litet som de stora massorna af män inom de stridande landen hade önskat krig, lika litet hade kvinnorna gjort det.
Att de sedan hjältemodigt se män och söner, fä­ der och bröder offras; att de ge sin kraft, sitt arbete åt fäderneslandet, innebär icke att de med samma känsla som männen upplefva kriget.
Otaliga ha grämt sig nätter och da­ gar öfver att sakna alla möjligheter att ome­ delbart inverka på de afgöranden, hvilkas följder de måste bära.
Denna förtärande van­ maktskänsla måste för den stora mängden af kvinnor, som hittills varit likgiltiga för rösträtt och andra rättigheter, bli en plog, som kom­ mer att dra fåror för nya tankars utsäde.
En stor, allmän verkan på kvinnorna af krigstiden blir deras h ö j d a s j ä l f k ä n s l a.
Många kvinnor, s om förut instämt i de t man­ liga talet om kvinnan såsom den svaga, hjälpbehöfvande varelsen, den i allmänna värf föga förstående och förmående, torde nu få en ny sy n på sitt eget kön.
Kvinnorna komma icke att med samma jämnmod som förut tåla männens snäsor, när dessa mena att kvinnorna " lägga sig i saker, de icke begripa ".
Det blir i alla land och på många ovän­ tade områden som Kiplings ord — fälld a öm de franska kvinnorna — torde besannas: När man sett tillräckligt länge in i kvinnornas ansikten, är man böjd för att tro att kvinnorna s k o l a h a e t t o r d a t t s ä g a v i d u p p ­ görelsen.
De ha tusen gånger förtjänatdet.
Just kvinnornas nu mångdubblade själf- känsla kommer att göra deras fortvarande maktlöshet såsom medborgare tör dem olid­ lig.
En mångfaldigt ökad själfkänsla, mul­ tiplicerad med en mångfaldigt ökad harm öfver sin vanmakt, måste som produkt er­ hålla en oändligt ökad makivilja.
Den dag när miljoner kvinnor göra sitt uppror mot det krigstillstånd, männen un­ derhålla, då mognar skörden af den sådd, som nu nedlägges i de af ångest ut­ pinade kvinnosjälar, hvilka dessa krigsår gått i v äntan på freden, i fasa för förlusilis- torna, i vä xlingar mellan förtviflan och hopp, när deras kära äro bland de " saknade ".
Kvinnor, so m sedan — und er de många lån­ ga åren af sorg, ofta äfven af nöd — få tid att öfvertänka frågan om fäderneslandet verkligen vunnit något, som kan ersätta allt hvad det — och dess kvinnor — gen om kri­ get förlorade.
* När kvinnorna återfå sina kära utan svå­ rare skador till kr opp eller själ, finna de dem dock ofta så förvandlade till sin karaktär, att hustrun eller modern känner sig stå inför en annan man än den de lämnade: en dys­ ter i stället för glad, en hård i s tället för en känslig, en rå i stället för en förfinad.
När den fosterländska högspänningen slapp­ nat, när bakslaget kommer: huru mycken leda, huru mycken lifsfrötthet måste då icke komma i e xstasens ställe!
Nervläkare ha på­ pekat att s å länge en starkt k ä n s l o b e ­ tonad föresfällning fordrar en män­ niskas uthållighet och offervilja, k an hon med spänstighet och själisk jämvikt gå igenom de mest otroliga mödor och lidanden.
Men när det, för hvilkef krafterna spändes, är afslu- fadt, då kommer reaktionen, hvars följder kunna sträcka sig genom år, ja, lifvet igenom.
Liksom hos männen se vi nu hos kvinnor­ na att deras medvetandes innehåll krympt samman till helt få, men dess mer hårdnac- kadt fasthållna föreställningar.
De moifö- reställningar, som tidigare vidgade deras synpunkter, ha fallit bo rt.
De män och kvin­ nor, som behållit sin tanke oberörd af de nationella lidelserna och sitt hjärta öppet för de internationella värdena, bli misstänkta, ja, hatade af sina landsmän, för hvilka det motsatta tillståndet nu synes vara det enda naturliga!
Tyvärr kunna säkert många af de sålunda själiskt förkrympta aldrig återfå de andliga mått, de ägde före kriget.
Ingen vuxen människa, som upplefvat världskriget, blir någonsin densamma som hon var före det.
Men det blir på ofantligt mycket olika sätt, vi komma att bli oss olika.
En mängd kvinnor, allt för tomma och obetydliga att under vanliga förhållanden mäkta ge sitt lif in nehåll — ha genom världs­ kriget med öfverraskning funnit sig själfva förflyttade till ett högre plan, till en ädlare lifsförelse.
Många af dessa torde åter känna
I D 11 N 5 J U L N U M M E R lifvet grått och hvardagligt, när " den stora tiden " slutligen endast är ett minne.
Andra kvinnor å ter, som varit fyllda af tron på höga ideal, som haft en orubblig ljussyn, slunga kanske med bitterhet all sträfvan för höga mål och inrätta sig för den " verklighet ", de nu anse omöjligt att förbättra.
Många ha under de tragiska upplefvelserna fått oväntade uppenbarelser ö ' fver sin egen själ eller andras själar.
Blixtlika intryck, ena gången af en oväntad höghet, den andra af en lika oväntad låghet, ha för all­ tid satt märke i deras öde.
Den ena har i de stora afgörande ögonblicken funnit sig mindre och svagare än hon trodde, den an­ dra såg sig med häpnad större och star­ kare än hon väntade.
Lika mångfaldiga som individerna äro, lika mångfaldiga bli de omvandlingar och omvärderingar, som världskriget själiskt kommer att medföra.
Endast ett kan redan nu förutsägas: att in­ gen villa ka n vara större ä n den, att a l l a komma a tt utgå större och allvarligare ur den stora och allvarliga tiden!
Det är med den stora nationella uppléf- velsen som med den första kärleken: genom den bli äfven små människor under en tid större, men snart återtaga de sitt vanliga måtf.
Mångfaldiga bli de, som lefvat ige­ nom " den stora tiden " så som de lefvat ige­ nom kärleken: deras barn kunna sedan ej på sina föräldrars andliga mått märka att de haft vare sig den ena eller andrå mäktiga upplefvelsen.
Mångfaldiga äro äfven de, som i k rigets fasor komma att förlora ädla egen­ skaper, dem de förde med sig dit.
Ömsinta hårdna genom vanan vid gräsligheter; fin­ känslighet aftrubbas; lifsmodet sjuknar, allt synes lika värdelöst, lika tröstlöst.
Tron som godheten, hoppet som modet, allt är kastadt i en afgrund af lifsleda, hvilken slukar allt och ändå aldrig blir fylld.
" Jag är död, " skref till mig en fransk mor, som mist sin siste son.
" Jag tar nu hand om fyrtio ä nkor.
De tro att jag hjälper dem att lefva.
Det är i stäl let de, som hjälpa mig ".
Stora skaror kunna bekräfta den franska moderns andliga erfarenhet: att ett öfver- mått af själsliga — likasom af kroppsliga — kval medför känslolöshet.
Många af dessa kvinnor, som outtröttligt arbeta, organisera, hjälpa och lindra andras lidanden, lefva icke längre själfva: de äro förstenade.
Det är icke lifvet, endast döden, som numera åt dem kan skänka en god gåfva.
Andra kvinnor åter — isynnerh et de, som icke mist det dem käraste i k riget — k omma att ur detta med­ föra en verklig lifsstegring.
De ha stått inför nödvändigheten af stora, snabba beslut; de ha valt vågstycken, där det gällt lif eller död, deras hjärta har vidgats af starkare slag; de ha erfarit hvad det heroiska lefnadssäti är, om hvilket d e i sin b arndom drömde.
Och äf­ ven när senare hvardagen kommer tillbaka kan den för dessa kvinnor icke bli grå och innehållslös: de ha varit på lifvets höjder som i dess djup och de behålla prägeln af dessa upplefvelser.
Jag var bland dem, som vantroget l yssnade till det i början hörda talet om att kriget skulle utjämna alla skillnader mellan klasser 11 före kriget förskräcktes jag af följande ord i en amerikansk tidskrift: " Selfculture is of the antiguated past. "
I de ss ställe hade kom­ mit " Service to humanity ".
Ty intet är vissare än att om själfkulturen försummas, då bli de personligheter, som ägna sig åt mänsklig­ hetens tjänst, mindre utvecklade och inne­ hållsrika och därmed också de värden, de ha att ge åt samhällsarbetet, kvalitativt allt ringare i samma mån som detta arbete — på själfkulturen » bekostnad — kvantitativt ökas.
Att det under s jälfva världskriget va­ rit svårt att läsa andra böcker än de, som handla om kriget; att studiehågen varit häm­ och partier och göra hvarje krigande folk till mad, tankearbetet föirstördt, skaparlusten ett.
Hur berättigad denna skepsis var är nu svag gäller redan de neutrala landens män­ uppenbart.
Men kriget har haft en annan niskor, hur mycket mera då de stridandes!
Ef­ god verkan: det har, inom de stridande lan­ ter krigets slut k ommer ju detta ensidighetens den, minskat afstånden från människa till tillstånd att förändras.
Men om redan mån­ människa.
Man hoir t. ex. att när arbetare ga kvinnor i och genom det sociala arbetet från ammunitionsfabrikerna komma in i un­ mist hågen för personlig själfutveckling, tor­ derjordiska järnvägar, resa sig andra passa­ de antalet af dessa rastlöst verksamma nu gerare för att bereda de trötta sittplatser.
bli än nu mycket större D. v. s. inom d en ge­ Såväl damer som herrar lämna ofta sina neration, som nu står i sin verksamma ålder platser i t åg och spårvagnar åt soldater och och som lifvet ut måste släpa på krigets matroser.
Allmänheten lär nu vara mindre följder: skatter, sjukdom, fattigdom.
Men ge­ otålig än förr vid begagnandet af samfärds- nom reaktionens makt kommer kanske den medlen och man menar a tt de kvinnliga kon­ allvarligare delen af den uppväxande ung­ duktörerna, biljettförsäljerskoma, brefbärarna domen att åter försjunka i d e stora klassiska och hissflickorna i alla land ha sin del i att diktarna och tänkarna; åter visa sig uppta­ gen af frågan om sin egen andliga växt.
Hos hänsynsfullheten blifvit s törre.
Men ännu djupare torde krigets utjäm­ den öfriga delen, den, som nu står i öfver- nande inflytande sträcka sig.
Hertiginnan, gången mellan barn och ungdom, kommer som haft sin sömmerska bredvid sig i ett och den förfärande tyngden af det lidande och samma hjälparbete; bankirfrun, som gråtit i de umbäranden, de se i sina hem, att fram­ famn på porfvakterskan när hvardera förlo­ kalla en reaktion i annan riktning: en hetsig rat sin ende son i samma slag; konstnärinnan, längtan efter lifvets lek, efter nöjen och njut­ som samman med tjänsteflickan far till sjuk­ ningar, torde ofta hos dem uppstå.
För många grunda naturer har världskri­ huset, där hvarderas trolofvade vårdas, kom­ ma hvarandra nära på ett sätt, som framde­ get snarare varit yttre sensation än inre upp- les gör det omöjligt a tt lika v ida afstånd som lefvelse.
Och ju mer det drar ut på läng­ den, dess mer blir detta fallet.
Redan ut­ förut skola sträcka sig emellan dem.
Om sålunda kvinnornas sociala kultur bå­ talas af dem, som i ordets djupaste mening de i d etta och många andra afseenden kom­ upplefva kriget, farhågor att dess frukter bli mer att ökas genom kriget — och genom de omogna kart för grunda naturef, som rycka mångfaldiga formerna af socialt samarbete dem till sig så att säga på lek.
En tysk, som vid en kurort osedd hört en klasserna emellan — blir k riget däremot icke gynnsamt för själfkulturen.
Redan några år s. k.
" Badegans " upphäfva gälla skratt un­ der en ung löjtnants skildring af krigarlifvets råa bedrifter och dryckeslag, uttalade med gripande allvar sitt hopp att krigets stora, andliga upplefvelser icke allmänt sålunda skulle neddragas.
Man kan af hela sin själ instämma i detta hopp, på samma gång man vet att i alla land förblir en gås en gås, äf- ven om man lindar henne i sorgflor!
Men äfven i fråga om de mera högtståen­ de är det en villa att de ädia mänskliga egenskaper, dem kriget utvecklat eller un- danskjutit, skola i ena fallet bestå, i det an­ dra återkomma efter kriget.
Hvarje mottaglig själ blir i någon mån omformad.
Deila är krigets djupaste olycka i de otaliga fall, där omdaningen icke verkat en andlig lifssteg- ring utan tvärtom ett sänkande af den lifs- åskådning och den lifshållning, som samma människor tidigare hade uppnått.
Hur många äro ej de kvinnor som män, hvilka kunde blif­ vit mänskliga mästerverk, men som nu i och genom kriget endast bli brottstycken!
Illustratör: Edvard Berggren.
PYRAfûRHUHSTIGA 1 BREF, elwwåqner.
MIN KÄRA GEORG!
JA, VISST SKALL jag berätta hur jag har det.
Men först en fråga, hur kom det sig, att du så bestämdt rådde mig att svara på just de t här herrska­ pets annons?
Jag har ännu aldrig svarat på annons utan väntat, till d ess jag fått anbud.
Visste du något om dem?
Jag frågar, därför att jag finner det vara det löjligaste herrskap som jag någonsin träffat i alla mina platser.
Det löjliga består i att familjen är nyrik, ur fattigdom stigit upp till tvärrikedom och är fullkomligt ställd på hufvudet däröf- ver.
Det gäller nu att rikta in sin blick på världen från en ny synvinkel, lägga om sina begrepp om pengars värde och det egna värdet.
Alla vanor måste ändras fort och fullständigt, bokstafligen in på bara krop­ pen — ja, ty äfven deras renlighet förefaller mig ny och litet osund.
Och det är jag — med erfarenheter från fyra grefliga slott — som i vissa detaljer skall vara dem behjälp­ lig.
Framför allt måste jag vara mellan­ hand mellan dem och det nya korrekta tjän­ stefolket, s om de är mycket rädda för.
Jag tänkte först, att ett plötsligt arf fallit öfver dem.
Dock därtill hör krusflor och gamla möbler, men fruns garderob är som regnbågens färger, och möblerna luktar po­ lityr.
Äfven antikvileterna är nya, men an- tikvitetsförfalskarna ska ju le fva de med.
Jag vet, att ' man i de ssa tider lär bli hastigt rik på djärfva spekulationer.
Men intet i hemmet antyder, att herr Äcks arbetar.
I g år väntade vi två timmar med middagen utan att frun ringde till kontoret.
Alltså har han inget kontor.
Dessutom liknar han inte en affärsman.
Han är en yngre man och ser högst obetydlig ut.
Till en affärsman hör, inte sant, en genomträngande blick och ett säkert imponerande uppträdande.
Men den här lille magr e är bara dryg, och det förefal­ ler otroligt, när man hör honom skryta, att han skulle kunna planlägga en affär.
Ett exempel på dumhet: han använder oerhördt starka Stimulantia.
Till hans olycka har den gräns, som annars sättes af deras dyrbarhet, nu för honom upphört att existera, och han tycks inte ve ta, att det finns någon annan.
Frun har en skönhet, fullkomligt oanfrätt af själ.
Hon äger den lilla lågborgerliga stockholmsflickans förmåga att skapa sig och vända sig efter modets konturer.
Hon är aldrig fru Äcks, alltid fru 1915, fru 1916.
Troligen var hon stilig på sitt sätt som fattig.
Hvad som något försonar mig med henne, ä r det oblandade lycksalighetstillstånd hvari hon befinner sig.
Hon skrattar, hon speglar sig, hon stryker s ig med händerna utefter s in kropp.
Tänk alt pengar kan göra männi­ skan så fullkomligt lycklig!
Jag vet inte i hvad stånd och villkor h on lefvat förr, troli­ gen har Tion ståt t i affäi&gt; Hon måtte i hvarje fall under åratal ha lagrat önskningar och begär.
På annat sätt kan jag inte förklara hennes fenomenala uppfinningsrikedom, när det gäller att uttänka behof.
Dag efter dag kommer laddningar af kartonger hem och vittnar om resultaten af hennes förmidda­ gars arbete.
Ehuru jag hela min tid förtjä­ nat mitt bröd hos folk, s om krånglat till lif- vefs ytlre former, förefaller det mig dock alltjämt underligt, att alla dessa ägodelar och alla dessa ceremonier skall vara " absolut nödvändiga ", då det i själfva verket for­ drar så relativt få och enkla handgrepp att stiga upp, kläda sig, tillaga sin föda och lefva den korta stunden till nat ten.
Det lig­ ger något groteskt i detta brinnande intres­ se för lifvets krimskrams.
Det kan dock tänkas, att min fru Äcks lefver ett annat lif bakom det som synes, fast jag inte kan märka, att hon ens är medveten om, att lif- vet har andra problem än dem en rik fru kan lösa på Nordiska Kompaniet.
En d ag kom hennes man och frågade ifrigt efter henne, hade mig att telefonera öfver allt.
Ett viktigt beslut skulle fattas, han kunde inte begripa, att hon gett sig ut.
Var det ett af hennes lifs tillfällen att göra en in­ sats?
Hon satt och drack thé på Royal.
Det var den enda gången jag hört mannen fråga efter henne.
Förut och efteråt har det sett ut, som om han gaf henne blanka tusan.
En dag sade hon: Vet du, jag tror jag skulle trifvas- bättre i en villa på Djursholm.
Man­ nen blef förargad öfver hennes nyckfullhet.
" Wo du nicht bist, ist das Glück ", citerade han.
— Hvad betyder det, frågade hon.
Han öfversatte.
— Vet du, jag tycker du behöfde infe sagt mig det midt i ansiktet, sade den stackars fru Äcks.
Platsen är inte sträng, kvällarna har jag s å godt som alltid ledi ga, när bilen rullat af med herrskapet ut i det bländande nöjeslifvet.
Ibland skall de åt hvarsitt håll, o ch då gräla de om bilen.
Egentligen är det för litet med bara en bil!
I g år hade vi själfva middag.
Herr Äcks kal­ lade mig hela dagen för: hönnu hofmästan, dock var jag en hofmästare utan verklig auk­ toritet.
Mina begrepp om hur man ordnar en god middag för att se sina vänner, kassera­ des för de stockholmska begreppen (i de Äcksska kretsarna) af 1916.
I dag skrattar jag redan åt min förargesle och åt de få­ fänga ansträngningar jag gjorde, för att få frun a tt begripa hur s maklös hennes bjudning blef.
Det skulle varit stillöst, om den varit något annat än vulgär, det förstod jag, när gästerna kom.
Från min d örrspringa såg jag aftecknad i deras ansikten den fullkomliga lyckan öfver den form, som tillvaron tog sig för dem i detta ögonblick.
Förutom de rika och dyrbart klädda fanns där ett helt enkelt par,.ditsatt förmodar jag af samma skäl som på alla fotografier placeras en människa vid foten af pyramiderna.
Jag hörde lösryckta ord ur konversationen, men den besvek mig något, ty den var oin­ tressant och undvek affärer och politik och krig.
Det tycktes vara mest Hansy Petra och Köpenhamns möjligheter till nöjen.
Af okänd anledning skämtades mycket med herr Äcks om Läderlappen.
I alla fall sku lle de gå dit sedan.
Får man döma dem efter deras smak i fråga om nöjen, så kan man tryggt säga att " they werent no special chry- santemums ".
Fru Äcks förklarade i dag, när hon visade sig, att de haft kolossalt roligt.
Snälla fröken, sade hon i ett anfall af upp­ riktighet, det är ändå en stor lycka att ha pengar.
Men så gladf skulle hon ju inte kunna tala om sin rikedom, om den vore förtjänad på ohederligt vis?
Och hvarför skulle man misstänka det?
Jag letar nog ut h ur det hän­ ger ihop, var du lugn.
F ör tjänstefolk existe­ rar inga hemligheter.
Låt mig höra hvad du tror.
Din trogna fästmö.
2.
Kära gosse, dina öfverdrifna föreställnin­ gar om hvad penningen kan ge, kommer bara af, att du s ett så oändligt lite (gunås) af den, äfven i andras händer, i motsats till mig, som lefver på dikeskanten af de rikas åkerfält.
Det är sant, att den ger en mate­ riell trygghet i tillvaron och tillgång till jor­ dens och civilisationens skönaste frukter, likaså, att den köper människornas hänsyn, omsorger och tid.
Men glöm inte hvad fat­ tigdomen (jag menar inte nöden) ger oss.
Den tvingar till spän stighet och arbete.
Den ger åt lifvets goda den enda utsökta kryd­ dan: sällsyntheten.
Den hoparbetade nöd­ torften har sina fröjder, som inte kan köpas.
Förresten, fattigdom och rikedom är ju b ara dräkter, som vi bär på vägen, och dräkten kan hvarken göra vårt kval eller vår glädje.
När du s ade dig så väl förstå mitt h errskaps lycka öfver rikedomen, så tänkte du dig den fullt lojalt förvärfvad eller undfådd.
Men om den inte vore det?
Skulle man infe ku n­ na köpa precis detsamma för den?
Jo, men då hade dessa förmåner i samma ögonblick förlorat allt sitt värde för dig.
Jag drar upp frågan om hederlighet, där­ för att jag börjat mycket allvarligt misstänka dessa pengar, hvaraf jag drar kost och lön.
Herrskapet har för mycket, det strömmar från någon mystisk källa genom deras händer.
Du s om i din egenskap af kammarskrifva- re bältre än jag försfår dig på affärer och olagligheter, hvad säger du om följande: Min fru har fått en pärlcollier (om du visste hur sömnlös hon varit, innan hon beslöt sig för pärlor, så skulle du se att rikedomen har bekymmer, som infe är att skämta med) samt ett lifränfebref på 80,000 kronor.
Hon berättade det för mig med dessa ord: rän­ tan är ju inte stor, men det kan hända att den blir god att ha.
Man kan inte räkna på att de här tiderna skall vara alltid.
Är det inte så man kan få varbildning i hjärtat?
Förut har jag mest ömkat henne, den stackars dåraktiga, som af det stora dra-
1DUNS JULNUMMER mat, till hvilket hon fått tillträde en kort minut, bara intresserar sig för snittet på de uppträ­ dandes kläder.
Men i detta ögonblick blef jag h ennes f iende.
En fien de, s om utan miss­ kund kunnat vara redskap vid det straff, som bör komma och skall komma öfver henne.
Rikedomen har alltså tillkommit på " ti­ derna " och har utsikt att förökas, om kriget får vara.
Det tyckes också behöfvas, ty på de fjorton dar jag varit här ha deras preten­ tioner ökats enormt.
Jag far tillbaka min i förra brefvet uttalade förmodan, att herrn inte gör affärer.
Det var nog i stället så, att jag ko m dit i en paus mellan två kupper.
Han får nu oerhördt många telegram och äfven affärsbesök af herrar, som ser konstiga ut, säger jungfrurna.
Jag har fått för mig, att de tillhör två kate­ gorier, en som dricker flaggpunsch och en annan, som dricker gammal whisky.
Men vi få aldrig bjuda båda sorterna på en gång.
Ar det säljare eller köpare?
Eller har han flera olika slags affärer?
Du s kref något om att det dels finns ett slags affärsmän som renrakar landet från någon vara, t. ex. läder — — (sir du, sir du, läderlappen!)
för att sedan sälja och exportera med eller utan licens, dels ett annat som är bulvaner för att spela öfver i utländska händer någon im­ portvara, som släppts igenom blockaden mot hedersord, att den skall förbrukas här­ hemma.
När du skref hedersord rann mig i minnet en fras, som jag hört, medan en whiskybricka gi ck genom en dörr: hedersord!
det kunde jag godt ge, ty när partiet redan var i v äg, kunde jag ju inte skicka det!
Hur de t än må vara, så är det olustigt här, jag tror jag inte blir gam mal på platsen.
Jag hoppades att jag inte skulle behöfva byta flera gånger, innan vi kunde gifta oss.
Kerstin.
3.
Kära Georg, jo, jag tror visst att du gör allt hvad du kan för att skaffa mig et t hem.
Den där omsättningen hade jag inte glömt.
Jag skickar dig som lån till den försfa femti k ro­ nor.
Af hundra, som fru Äcks gaf mig för att skaffa mig en klänning att servera thé i på hennes mottagningar, fick jag nämligen behålla de femti i sylön.
Eftersom du intresserar dig så mycket för herrskapet, skall jag berätta vidare.
De se­ naste dagarna har jag märkt, att vi nalkas en kritisk pu nkt.
He rr Äcks är mycket disträ, mycket upptagen, hedrar oss sällan med ett ord.
Men han ser upprymd ut, o ch blir vik­ tigare för hvar dag.
Hans förehafvanden, hvilka de nu är, tyckas bereda honom ett visst intellektuellt nöje och inge honom den föreställningen, att han är en man, skapad för tiden och med gåfvan att betvinga den.
— Hvarenda en skulle vilja göra affärer och bli rik, h ar jag hört honom säga, men de törs inte och kan inte.
I s tället beskärmar de sig öfver den, som kan.
Men det sätter man sig öfver.
— Och det man inte kan sätta sig öfver, det kryper man under, replikerade hans gäst.
— Ni gör väl inget riskabelt, förmanar fru Äcks lite nervöst.
Affärernas mer eller min­ dre moraliska halt intresserar henne inte det ringaste.
Äfven hennes själfkänsla växer, som svamp efter regn.
Hon har märkt, att hen­ nes pengar har värde, det behöfs bara en lilen o märklig manöver i det undermedvetna, så är värdet öfverflyttadt på hennes person.
Det är mycket lustigt att höra henne upp­ träda som förståsigpåare, köpa kuriosa, ja, modern konst.
I g år tog hon mig med sig för att bese en villa p å Djursholm.
Det kan vara bra att ha det undangjort, ifall lusten skulle komma på oss hastigt, s ade hon till mig.
Det v ar till et t tomt hem vi kom, men jag kände igen in­ trycket af förfining, från riktiga herrskaps hem, där jag varit.
Infe passade det för herrskapet Äcks!
Men fru Äcks gick om­ kring och gjorde om hvarje detalj sakför­ ståndiga anmärkningar, hvilka säljarens om­ bud måste lyssna höfligt till, em edan hon var spekulant.
— Men jag kan inte gilla ar­ kitekt Westman i allting, sade hon.
Vid af- skedef lofvade hon att bestämma sig efter tio dagar.
Jag säger dig, kammarskrifvare Georg, kommer det några papper under dina händer med herr Äcks namn på i Malmö tullverk inom tio dagar, så se upp!
När vi på hemvägen lämnat af ombudet, sade fru Äcks: vill frö ken följa jned till lille Arvid?
Kan du tänka dig, efter tre veckors vistelse erfar jag, att de har ett barn!
En 12- årig gosse, som ligger på klinik för att be­ handlas för (obotliga) sviter efter barnför­ lamning.
I sin sjukdom, sin blekhet, sitt lill- gamla väsen var den lille stack arn en hemsk kopia af herr Äcks.
— Ni lofvad e mig alldeles bestämdt e n 42- ceniimeiersmörsare och fem meter tagg- tråd, sade han och såg allvarligt på sin mor upp från rullstolen.
— Älskling, du skall få det, så fort jag får tid.
Han härmade henne föraktfullt: " älsk­ ling, du skall få det, så fort jag får tid ".
Är det ett svar till en armébefälhafvare af en generalintendent?
Slarf med arméleveran­ sen och kontraktsbrott, det är farliga saker midt under brinnande krig.
— Kan det inte v ara, tills jag kom mer här­ näst, lille Arvid?
— Vi vill inte höra ett sådant språk.
Här måste vara järnhård disciplin.
Vi är själfva den förste att underkasta oss den och ut­ härda nödvändiga plågor vid behandlingen af våra sår.
Vi vä ntar att ha de felande le­ veranserna här inom två timmar!
— Men då kan jag ju inte st anna här läng­ re, min lilla gosse.
— Det gör detsamma.
Glöm inte a tt förse oss med vårt behof af ammunition, segern hänger därpå.
Hälsa vår finansminister att inte s e på kostnaderna.
— En sådan underlig gosse, sade jag.
— Ja, o ch så att tänka, att han aldrig kan bli sold at.
Men han får i all a fall den bästa vård, som kan fås för pengar.
Har fröken hört vår grammofon?
kom det sedan med en suck som öfvergång.
Hvad vill ni höra, Forsell eller Caruso?
Och vill du tro mig eller ej, Georg, en riktig lefvande grammo­ fon var inbyggd i bilens baksäte.
Man hade bara att ta af en dyna, öppna en lucka och sätta i gå ng.
Fru Äcks glömde både taggtråd och mörsaren.
Kör långsamt, sade hon.
Och så gledo vi fram på Djurgårdsvägarna, för­ sjunkna i drömmar.
När vi körde in i sta eis &amp; &lt; ?§to o ro® o° 13 den, vinkade ett gammalt fruntimmer åt oss.
Chauffören stannade genast bilen, gumman öppnade utan vidare dörren och steg in.
— Sälf sig inte på grammofonen, sade fru Äcks reiligt.
Hvart skulle mamma hän?
Jag ryckte till, det var en så anskrämlig käring, fast hon hade en fin k appa utanpå.
— Hem till dig, d et v ar väl tur, att jag k än­ ner din chaufför.
Hon måtte kännt honom mycket nära, ty när fru Äcks steg ur för att köpa taggtråden, slog gumman sig genast i s pråk med honom.
— Det är somliga, som kommer sig upp, sade hon, tänk bil.
Ja, jag skall inte klaga, för jag har fått det ganska bra, jag med, jag har flyttat till en våning, som är treflig, fast den är liten, och min måg betalar hyran.
Och lugnt och skönt har jag det.
— Hvad har det då blifvit af fruns man, är han död?
Gumman sänkte rösten, men jag har nu en gång goda öron.
— Sve nsson har blifvit buse, s ade hon.
Farväl, käre Georg, nu känner du alla tre generationerna!
4, Kära gosse.
Du undrar om något händt.
Nej, änn u ej, d et vill sä ga skrällen har ej in­ träffat, de tio dagarna är ju inte filländalup- na.
Men ändå är hela stämningen här för­ ändrad.
Det var strax efter det jag skre f till dig, som den första molnkanten visade sig, och den öfverraskade mig inte.
Det föreföll mig besynnerligt att jag inte alltid vetat, att den skulle komma.
Något, som skedde öf­ ver våra hufvuden kastade denna skugga, och vi kunde lika litet jaga bort den som hindra ett åskmoln från att skymma himme- len.
Ett enda telegram gjorde denna för­ ändring.
Hvad stod där?
Att myndighe­ terna börjat ana oråd, att kuppen var på väg att upptäckas, att deras läder eller fett eller gummi, ko ppar eller hvad det nu ä r icke var säkert, trots förklädnader och maskering, lögner och knep.
Kanske att en viss kam­ marskrifvare i Malmö visat ett besvärande intresse för herr Äcks och hans stallbröders manipulationer?
Jag vet inte.
Herr Äcks arbetar febrilt, gör resor, skrifver telegram.
Han hoppas väl ännu att klara sig.
Men jag ser honom fast lika säkert, som om do­ men redan vore fälld och hans exportparti- er beslagtagna.
Jag ser hela härligheten ramlad öfverända, våningen tömd, och frun lefvande i armod på sina 4,000 i lifränta.
Fru Äcks är ond och gråter, mannen har nu kommit till den punkt, att han infe tål att se henne.
Vi tjänstefolk ser tragedien utveckla sig utan spår af medlidande.
Om vi får ut våra löner, tror fröken?
Det är allt.
— Är fru Äcks sjuk?
frågade jag, första da­ gen hon uraktlät sin vanliga tur i affärerna.
— Nej, men man kan inte alltid ha lust, jag kan också ha mina bekymmer, fast fröken infe tror det.
— Nej, hvad sk ulle det vara?
— Det finns s å mycket afund, sade hon.
Nyss stramade de emellertid upp sig och for bort på middag.
Bäst att njuta af fest­ ligheterna så länge man kan.
Kort efter det de rest ringde olyckans före­ bud: en tidningsman.
Jag talade om för ho­ nom hvar herrskapet fanns o ch i hvilket sä ll­ skap, och tyckte bara att jag utförde min utsedda lilla de l i ar betet på deras fall.
Jag kände icke samvetskval lika litet som jag skulle göra, om det vore du, som gjorde be­ slaget och därmed kunde betala dina skul­ der.
Du skrifver, att dessa människor är så enkla att förstå sig på.
Jag tycker alldeles motsatsen.
Ja, fru Äcks måhända, hon tän­ ker inte, hon tror att det är af afund, som man hindrar hennes man att begå lands-
14 skadliga handlingar.
Men han?
Han är troligen fullt me dveten om att han leker med elden, han vet, hvad han gör och ryggar inte.
Han förstår naturligtvis faran af att slita på vårt svenska hedersord och vårt köpmanna­ anseende, till dess man inte kan köpa ett mått mjöl fö r det.
Hur ser den hjärna ut, som vet allt detta och ändå handlar som den gör?
Tror han, att rättsbegrepp är något som man affärdar med en gest af sin hvita, sliddriga hand, när de inte passar till ens affärer?
Ser han sig själf i en så kolossal förstoring, att hvad som befrämjar hans in­ tressen, blir d et enda viktiga?
Tror han sig kunna skära af banden mellan sig och oss andra utan obehag för sig själf?
Men hvad tjänar d et till att fråga?
Jag kan endast tänka mig in i hur jag sk ulle känna det i hans klä­ der, och det är troligen mycket missvisande.
Innan jag kom hit, skulle jag tänkt mig en så­ dan figur svart och skälfvande af samvets­ kval och med ögon svidande af sömnlöshet.
Men det stämmer ju inte alls!
Om han är sömnlös nu, s å är det för sina egna pengar, sitt eget anseende, ingenting annat.
Det är nog sant, att jag känner icke ner i botten herr Äcks sömnlöshet, jag v et inte hvad som rinner genom täckdikena i hans själ.
Men jag måste hålla mig till ha ns handlingar.
Det hjälper icke de arbetare, från hvilka han tar arbete, eller de fattiga, som suckar under dyrtiden, hvilken han bidrar att skapa, om d et finnes någon tillsats af bitterhet i s ötman af hans rikedomar.
Inte heller kunna de nöja sig med att vänta till dess hans handlingars frukter långsamt mogna inom honom själf.
Herr Äcks är för talrik.
Han måste ha ett yttre straff och sina händer bundna.
Tänk ändå!
Här gick vi i fredstid och kände oss alla så långt komna och solidari­ ska och ansvarsmedvetna.
Och så blottas plötsligt ett helt skikt af människor, som vi­ sar sig stå långt nedanom vilden, som dock har samhörighetskänsla med de sina och räddhåga för att göra hvad han vet vara orätt.
Jag har ibland undrat utan all sid- vördnad eller något sådant, om inte Gud, när han ser dessa moderna herrar Äcks, er­ far eri k änsla som i ringa mån kan fattas af den som går i hushåll, jag m enar den nedsla­ genhet som griper en, när man sträfvat för att få rent och snyggt och så allihop nästa dag är ogjord!
arbete, så att man ingenting annat har än att börja att städa om igen.
Nu tycker du förstås, att jag är rysligt hård och fariseisk.
Ja, men jag vill i all a fall tala om, a tt jag tagit konsekvenserna af min stränga dom öfver andra.
I g år postade jag eft bref till min bror, där jag sade ja till han s gamla bön, att jag skulle komma och sköta hushållet för honom och hans moderlösa barn.
Den lön jag får af honom blir tre hundra.
Tusen är annars det minsta jag ta­ git i någon plats på de senaste åren.
Sju­ hundra ha stått mellan mig och min plikt, ja, och så naturligtvis en viss smak för de kom- fortabla vanor, som komma äfven på det bättre tjänstefolkets lott i ett rikt hus.
Men nu har jag fattat mitt beslut.
Jag har fått en sådan leda vid pengar och behaglighet, att jag nästan gläder mig åt släpet och försa­ kelserna.
Och när brodershjärtat ser sina ungar mätta, snutna och hela i framtiden, borde han egentligen tacka herr Äcks.
Ty visserligen teoretiserade jag som du minns och upphöjde fattigdomen, men det var dock på säkert afstånd från dess realiteter.
Det fordrades herr Äcks för att jag skulle få mod att gå rakt in i den frivilligt och med öppna ögon.
Din Kerstin.
Illustratör: Brita Ellström.
IDÜNS JULNUMMER O dun f y ff er 3 0 år 1917.
Tlågra förtrofiga ord ßärom fiff vår fäsekrefs.
EN TIDNING ÄR SOM EN MÄNNISKA, ty hon kan icke göra sig oafhängig af andra människors sympati, bistånd och inflytelser, hon måste lyssna till deras röster, i s in ord­ ning taga del af deras glädje, deras be­ kymmer, deras sträfvanden och därigenom växa samman med dem i en vänskap, som utgör den bästa behållningen i h ennes lif.
Det blir nu 30 år, som Idun kunn at ti llgodo­ räkna sig sin läsekrets ' bevågenhet, och för denna aldrig sviktande gunst önskar tidnin­ gen säga sin publik ett varmt tack, då den nu p å g r ä n s l i n j e n t i l l s i t t f j ä r d e d e c e n­ nium bereder sig att börja en ny årgång.
Det gäller i dessa de hemska fejdernas ti­ der mer än eljes att arbeta i g oda nationella syftens tjänst, och oss ligger det naturligen närmast om hjärtat att därvidlag kunna tjäna det svenska kvinnointressef i dess medverkan att bygga det nya samhället sundt och vackert tvärs igenom det närva­ randes tunga töcken.
Vi påräkna därför ett fortfarande lifligt medarbetarskap från kvin­ nornas läger i d en mån de svenska kvinnorna ha idéer a tt frambära, meningar a tt häfda, åt hvilka det är en vinst för hem och samhälle att ge offentlighet.
P å så sätt skall Idun a llt­ jämt kunna bevara sin rangställning som hemmets och kvinnans tidning.
Men till denna rangsfällning hör ock för­ pliktelsen att gifva ett l i t t e r ä r t i n n e ­ håll af bästa beskaffenhet, och hvad vi ä ro i tillfälle att kunna bjuda på det området un­ der det nya året farfvar jämväl nå gra ord.
För Iduns Romanbibliotek ha vi i bered­ skap två betydande skönlitterära arbeten: De röda skorna, af Ernst Lundguisi, som prisbelönades vid vår senaste roman- pristäfling och utgör en synnerligen pikant och underhållande skildring ur konstnärslif- vet i Stockholm på Carl XV:s tid, samt Jordens salt, af Elin W ägner, en roman, skrifven speciellt f ör Idun, och ge­ nom hvilken den begåfvade författarinnan tvifvelsufan kommer att knyta nya, starka band mellan sig och sin stora publik.
— I detta sammanhang vilja vi påpeka, att Ro­ manbiblioteket fr. o. m.
1917 åter blir upp­ ställd!
i boksidor, hvadan hvarje roman, som t i 11 f ö r e n e under alla år, kan samlas och inbindas i bokform.
Ytterligare b etydande tillskott till det skön­ litterära innehållet anse vi oss med allt skäl kunna beräkna af vår n u p å g å e n d e stora novellpristäfling med dess sammanlagda pris af 1,000 kronor, hvarjämte vi ha åtskilliga värdefulla bidrag af framstående författare och författarinnor liggande, så som en novell af H j a l m a r S ö de r b e r g, Kung S a l o m o s ättling, e n U p p s a l a n o v e l l, F r ö k e n A x e l i n a, af Hildur Brettner, En stor man, skiss af F a n n y A l v i n g (M a j a X), E l s a A n - d e r s d o t t e r, novell af M i l d r e d T h o r - b u r n-B u s c k, en längre skildring från det gamla Dalsland af H e l e n a N y b l o m, I s p e g e l n af Erik Norling, V ä g e n t i l l d e e v i g a s t j ä rn o r n a af H e n ­ rik Ullman, Intermezzo af den unge finske, här i S verige mycket ansedde förfat­ taren Runar S c h i 1 d t m. fl.
original novel­ ler.
— Åt den svenska lyriken, såväl den yngre som den äldre, komma vi jämväl som hittills att ägna tillbörlig uppmärksamhet.
På reseskildringens område bidrager den populära författarinnan till " Under Indiens himmel ", fröken Fia O h m a n, med en ny rikt illustr erad serie, nu fr ån Ceylon, som lof- var att bli minst lika intressant som den, hvil­ ken gladde vår läsekrets under år 1916.
Afdelningarna för litteratur, k onst och tea­ ter ämna vi alltfort tillgodose såväl textligt s o m illustrativt o ch hv ad beträffar d e h u s - moderliga angelägenheterna bli de under 1917 föremål för behandling af skilda pennor, däribland af Gertrud och Peter Norden, hvilkas orienterande upp­ satser i vår förra årgång i dessa ämnen väckte så allmänt och starkt intresse.
Vår omtyckta serie Kvinnoporträtt till dagskrönikan skola vi ägna all uppmärksamhet, men vi måste samtidigt kraftigt vädja till lä sekretsen att ej försumma tillställa oss porträtt och notiser berörande kvinnor, som genom sin framskjutna verksam­ het på ett eller annat område eller med anled­ ning af vunna utmärkelser, tagna initiativ i något gagneligt syfte o. s.
v. böra införlifvas med vårt porträttgalleri.
Våren mera f öretag­ samma på detta område af medarbetarskap, ärade läsarinnor!
Därigenom gagna ni en­ dast eder tidning och bidraga att gifva den ökadf värde.
Hvad aktuella bilder i öfrigt angår, skall det som hittills bli vår sträfvan att bjuda ett vackert reproducerad!
illustra­ tionsmaterial från in- och Utlande!
af hän­ delser och personer, som tilldraga sig all­ mänintresse.
Idun utgår under 1917 hvarje vecka i ett stort 16-sidigt rikt illustrerad!
h u f v u d - nummer sam!
en 16-sidig bokbilaga: Iduns Romanbibliotek.
Dessutom medföljer hvarje vecka ett B:nummer, hvars textafdelning alternerande innehåller en rik­ haltig M o d e a f d e l n i n g, U n g d o m s a f - delning med god förströelseläsning för gossar och flickor, A f d e l n i n g f ö r skönhetsvård, Tidsfördrif med pristäfling och som nyhet för årgången Iduns Schackspalf, till våra schack- spelsinfresserade läsares tjänst redigerad af en i det nobla spelet väl förfaren person.
Fru Elisabeth Ostma n-S u n ri­ st r a n d kommer fortfarande att utarbeta K ö k s a 1 m a n a c k a n s m a t s e d e l f ö r hvarje dag året om.
En för mån, som äfven nästa år faller samt­ liga Iduns fasta prenumeranter gratis tillgodo, är dessutom att nämna i Iduns Julnummer, hvilket se dan länge genom sin litterära inne­ hållsrikedom, stödd på bidrag från våra bä­ sta författare, torde kunna hänföras till de förnämligare julpublikationerna.
Till följd af betydligt stegrade framställ­ ningskostnader har en mindre förhöjning af Iduns pris visat sig påkallad.
De fullstän­ diga prenumerationsafgifterna för Iduns olika upplagor ställa sig därför sålunda: IDUN, vanl iga uppl agan 7:50, 3:90, 2: —.
praktupplagan 9:50, 5: —, 2:50.
Allt med postbefordringsafgiften inräknad.
Lösnummerpriset blir 15 öre.
För TIDNINGEN IDUN ERNST HÖ GMAN, Hufvudredaktör.
DROTTNING VKTOTMS: SOT TIDFN " HUR SOLLIDEN KOM TILL.
NÄR SVERIGES KRONPRIN- sessa år 1902 embarkerat " Droit " för att efter en vintervis­ telse i södern tillbringa några veckor i vår stärkande hafslufl, så styrdes kursen mot Olands fagra kust.
M åhända var äfven en annan tanke därmed förbunden!
Vår nuvarande drottning ville vid hafvet — det haf hon älskar så högt — bygga sig ett eget hem.
Och detta hem skulle få en prägel af dess höga härskarinna.
Här ville drottningen i en intim inramning sköta sig själf; låta blicken fritt sväfva ut i det oänd­ liga — öfve r vidderna —; se tor- Capris blåaste blått?
Eller var det kanske linjernas harmoni däruppe, de oändliga, mjuka, smekande jordvågorna, som erinrade om barndomslandet?
Alltnog!
Hennes Majestät var på det klara med sig själf; — " här vill jag bygga! "
Platsen var funnen!
Â sluttningen mot väster, midt bland ogenomträngliga blomman­ de snår af hagforn och törnen; i ett haf af färger under murgrön- klängda ekars späda grönska skulle hemmet byggas, park och trädgårdar anläggas.
Och mot stranden bröt dynin­ gen.
Seglen därute hängde slap­ pa, och bolmande rökar sökte sig lodrätt upp.
fm ggSEZ y v A nande vågor brottas; njuta och stärkas af sol och luft oc h himmel i naturens storhet; och — kanske icke minst — k änna en, den stol­ taste af alla känslor, den, som en­ dast den egna torfvan i rikaste mått kan skänka: — ska paregläd­ jen.
Oc h så kom det sig att Drott en dag ankrade utanför Borg­ holm.
Det var då sommar och sol.
Himmel och haf lyste i klaraste blått.
Luft och jord andades värme.
Darrande ringlade hälso­ bringande, lätta värmevågor upp från Alvarets mjuka, tysta matta.
Och hästarna betade där rundt det korta gräset.
Mötte måhända här minnen från Icke alltid ligger hafvet så spe­ gelblänk !.
Ekarnas kronor stå icke alltid t ysta.
När nordan ryter, då piskas sundet i hvitfräsande skum.
Djupt sätter ångaren siäf- ven i sjön, och seglaren arbetar hårdt under stormseglen.
Ekarna vrida sig gnisslande under grep­ pet, och ilarne hvirfla blad och grenar öfver gångar och fak.
— Se ' n kom då furen till att för- värfva äganderätten.
1903 å rs riksdag löste den frå­ gan.
Resten af det behöfliga om­ rådet förvärfvades från enskilda.
Sommaren 1903 lade Hennes Majestät grundstenen till slottet.
1906 stod hemmet färdigt för inflyttning.
«Il • r Under tiden öfverva- kade Hennes Majestät själf byggandet.
Bostad bereddes dels ombord å " Drott ", dels ock i den först uppförda villabygg- naden, — kavaljershuset numera benämnd.
Först därefter vidtog arbetet med trädgårdar och " park.
Sakta och mål­ medvetet hatva planerna år efter år mognat och utförts under Hennes Majestäts ögon.
Den höga ledningen har elektriserat allt och alla.
Det har gått lång­ samt, men säkert fram genom snåren.
Drott­ ningen gick själf mån­ gen gång i têfen.
Och yxan och busk- saxen har förts af prin­ sar såväl som af upp­ vaktande och arbetare.
y » %mè k) DROTTHINÇ VICTORI öS COLLIDE Fotografi em a tagna för Iduns j
Hvar och en ville del­ taga, — ville draga siti strå iill d et nya hemmet.
Och när så terrasse­ ringen var klar, planen jämnad, då ville också de frånvarande vara med.
Hur har det icke gladt Hennes Majestäts höge Fader, Storhärti- gen, att all Badens yp­ piga flora trifdes så väl i Dotterns egen jord där uppe i norr!
Som gåfvor ha små plantor kommit dit.
Ur deras yppiga grönska och öppnade kalkar stråla nu lefvan- de, skimrande minnen.
Så har då platsen blif- vit hva d den är: — " S ol- liden ".
1 so l har den till­ kommit, i sol har den växt sig fram, i sol ut­ vecklas den alltjämt.
På den platsen finnes endast rum för soliga minnen och soliga tankar.
nummer af hoffotogTaf W. Lamm
•AP / WIKA •^TJER.fSJTELDT ' l EN LITEN GOSSE LEKTE PÂ GÄRDEN.
Till höger var ladugårdslängan, till vänster en liten täppa med ett fåtal grönsaker och två stora rosenbuskar, öfversållade med ro­ sor.
I en pöl litet längre bort tre stycken smutsiga hvita ankor.
Det är en liten, helt liten bondgård, men inte anlagd så nyss, därom bära de stora fruktträden vittne, som bilda krans omkring den.
Den ligger en smula afsides, vackert i början af en dal- sänka, och boningshuset, med sin prägel från äldre tider, är snyggt och prydligt.
Men ingen människa är synlig mer än gossen, det är som om det vore söndag, fast det är midt i veckan.
In­ till ladugårdsväggen ligger en trasig vagn kullvälli, och den ligger minsann inte där från i går, ty höga nässlestånd sticka upp mellan det enda kvarlämnade hjulets ekrar.
Inne i ladugården, med plats för fem kor, står det bara en enda, och det på den bortersta och mörkaste platsen, som om man velat gömma henne.
Hon hänger med huf- vudet, hon råmar inte, det är som om hon hade förstånd att tiga.
Det är som om det hörde till, att man teg på denna ödsliga gård.
En katt smyger in, ser på kon, och går vidare.
Han har redan sneddat öfver gårdsplanen, gjort en lof mot brunnen, där ingen öser, och vädrat mot vind, när han passerat grinden.
Det ser ut som om kat­ ten skötte gården.
Ute på planen leker emellertid gossen, en liten gosse med allvarligt ansikte.
Det är inte så roligt att vara ensamt barn, och han är förbjuden att gå utom gårdsområdet, han som förut varit van att fritt s pringa ner till byn.
Men nu är byn besatt af fiendens sol­ dater, som inkvarterats i alla hus.
Gossen är lydig, och kanske också en smula upp­ skrämd.
Han leker beskedligt ensam, utta­ lar kommandoord och utför därpå rörelsen, som dessa åsyfta.
Han leker exercis med en käpp till g evär.
Det besynnerliga stället ligger midt i krigszonen.
Det ligger som en fågel, som trycker med klappande hjärta under hund­ skallet.
Det vill undgå uppmärksamheten.
Det har redan släppt till hästar, kor, får och höns.
Det har släppt till s äd och halm.
Det har släppt till h usbonden ... Dess anspråk på Guds nåd ha sjunkit ned till att bara begära att få stå kvar som det står, midt i k ransen af gamla fruktträd.
Och det kan tyckas myc­ ket begärdt ändå, bara det, ty det förunnas infe a lla.
Men om man infe g ör väsen af sig, kanske ... — Skrik inte så, mitt barn!
brukar en mild kvinnlig s tämma tala ut genom köksfönstret, då gossen på gårdsplanen glömmer sig och ger ljud åt något skallande: Ge fyr!
Pang.
Fram — m arsch!
Och lydigt hviskar han då vidare till sin osynliga trupp: — Eld upphör.
Eller: på stället hvila.
Denna soliga stilla dag är allt lugnt.
Det enda uppseendeväckande på gården är ro­ senbuskarna.
De äro öfversållade med ro­ sor, så att de likna verkliga jättebuketter.
Så de blomma i år!
hade modern sagt samma morgon, och det låg något i he nnes röst, som gossen ännu funderade på.
Farhåga, eller klander, eller kanske bedröfvelse.
Hon tyc­ ker infe o m att rosorna blomma så.
De lysa upp hela gården.
Gossen tröttnar på leken, han kastar ge­ väret och lägger sig på marken intill bus­ karna.
Där uppe segla hvita moln, so m man kan titta på.
En häst, ett torn, en gubbe.
Gubben har stort skägg.
Nu är det en än­ gel, som ligger på knä.
Nu en svan med stora vingar ...
Nu ... Gossen spritter till — han har.sofvit.
Han hör steg på gruset.
En skugga faller fram öfver honom, stegen äro tätt inpå honom; han rör sig inte, bara väntar spändt.
Kunde det vara far?! ...
Och plötsligt ser han ett främmande ansikte, en främmande karl — — en af fiendens soldater.
Han känner väl igen dem, han har sett dem, när han fått följa mor ner till byn.
Hon törs inte lämna honom hemma, därför får han gå med, bara han inte ett ögonblick släpper hennes hand eller kappskört.
Mor tycker inte om de där män­ niskorna, hon ser så mörk ut, när hon talar om dem; men gossen är likväl inte för­ skräckt; ty ansiktet han nu ser är inte elakt.
Soldaten betraktar honom, sträcker ut han­ den och rör vid rosenbuskarna, men utan att bryta någon blomma.
Han säger inte ett ord.
Därpå tittar han längre bort, och gos­ sen tänker: Måtte han inte gå in i ladugår­ den och få se, att vi ännu ha en ko kvar! ...
Men d et tycks infe bli så.
Om en liten stu nd går soldaten bara långsamt vidare, upp mot boningshuset.
Och tyst stiger då gossen upp och smyger sig efter honom, ty han vet att modern är ensam därinne.
* Han bar honom ne d f ör den rankiga stegen.
Men i köket var ingen människa.
Soldaten såg sig omkring, medan gossen stannade på dörrtröskeln och bevakade ho­ nom.
Det var ingen så ung soldat, och häl­ ler infe så glad som några af dem gossen sett i byn.
Han rörde inte vid någonting, gick bara rundt rummet och såg på allt, samt tog därpå vägen in i salen.
Den tunga dör­ ren gnisslade, som den alltid gjort, och i ett hörn af salen lågo lökar till torkning och luk­ tade starkt.
Gossen följde efter också hit in, och nu tycktes soldafen ändtligen lägga märke till hono m.
— Hvad heter du, barn?
Gossen nämner sitt namn.
— Hur gammal är du?
Han nämner sin ålder.
Soldaten lägger en hand på hans hufvud: — Du är ensam hemma?
— Ja, säger gossen modigt.
— Vill du följa mig omkring i huset och visa mig det?
Jag vill gärna se det.
Var inte rädd för mig!
— Jag är inte rädd.
Hand i hand gå nu s oldaten och gossen ur rum i rum.
Gossen förklarar: Här sofver jag.
Det här är min pappas porträtt; han är ute i kriget.
Det här skåpet får jag inte öppna, där hänger våra bästa kläder.
Vill du gå upp på vind också?
— Ja, sv arar soldaten.
1DUNS JULNUMMER — Det är en stege dit.
Ser du?
De gå upp för stegen till vinden, gossen först.
Då och då vänder han sig om för att se att soldaten är med.
— Här brukar jag leka, när det regnar.
—] a, jag minns, j ag minns, mumlar sol­ dafen.
— Titta!
förklarar gossen viktigt: Här från fönstret kan man se byn, och om de våra komma hit, k an man bevaka fienden härifrån, och skjuta på honom också, det har mor s agt!
Soldaten 1er litet.
På fönstrets träram stå ett par bokstäfver inristade.
De ha stått där så länge gossen minns, och synas inte vidare tydligt mer.
Men soldaten pekar på dem.
— Ser du?
frågar han.
— Ja.
— Vet du hvad det är?
Det betyder nanw net på en liten gosse, som bodde här före din far och mor.
— F örskräckligt längesen då, säger gos­ sen.
Är han död nu?
— Nej ... men långt, långt borta.
— Hvar då?
— I främmande land.
— Ha de krig där också?
— Ja, de ha också krig.
— Hålla de med oss då?
Det svarar soldaten infe på.
— Berätta mer, ber gossen.
Hvarför for han sin väg?
Vore han här, kunde jag leka med honom.
— Hans pappa och mamma reste och togo honom med sig.
Han var så gammal den gången, som du är nu.
Han mindes när ro­ senbuskarna på gården planterades och de­ ras första blom.
Ha n mindes salsdörren, som knarrar, därför att den är så tung.
Han min­ des vinden, där man lekte när det regnade.
Han grät när han reste, och han längtade så mycket hit i gen.
— Kom han aldrig tillbaka?
— Nej.
När han blef litet större tänkte han: jag skall arbeta och förtjäna pengar och köpa tillbaka gården, och hvad jag då skall sköta den väl, ack, alla fruktträden, som min far planterade, och uthusen han byggde upp!
Och rosenbuskarna — måtte de stå kvar!
Men när han blef ännu litet äldre och inte lyckats spara ihop så mycket, tänkte han bara: måtte där bo godt folk och måtte de vara lyckliga därborta!
En dag får jag väl ändå så stor slant öfver, att jag åtminstone kan göra resan och hälsa på dem.
Då veta de ju inte hvem jag är, men jag kommer en solig dag och har presenter med mig, s å att de se, att jag i al la fall infe är en riktig frä m­ ling.
Och om de ha barn, vill jag leka med dem och söka upp alla min egen barndoms kära platser ...
Hvilken g lädje!
Soldaten teg, fällde ansiktet i händerna.
_ — Och sen?
frågade gossen.
Vi ha då al­ drig sett till honom här.
— Nej, nej, sade soldaten.
Han kommer aldrig, aldrig som han tänkt sig det.
Det v ar en vacker dröm ... Kom, s å gå vi nu ner!
Kom, liten, jag sk all bära dig.
Soldafen lyfte varsamt upp gossen i s ina armar och bar honom ned för den rankiga stegen, medan gossen fingrade på den öf- versfa knappen i hans uniformsrock.
— Pappa och du har alldeles olika uni­ form, s ade barnet.
Men ser du, d et är därför att du är en fiende.
* I kökef stod husmodern, när de båda träd­ de in igen.
Soldaten hälsade höfligf, och hon hälsade tillbaka, men så knappt hon bara vågade.
Sedan sköt hon snabbt igen en låda, som stått öppen.
Det var silfverlå- dan.
Så knäppte hon till sin svarta klänning vid halslinningen, som gått upp.
— Gå ut och lek, du, min älskling!
sade hon till g ossen.
Och till so ldaten: — Hvad önskar ni h är?
— H an ville bara se hela huset, mamma, sade gossen beskyddande.
Han har ingen­ ting förstört.
— Gå ut och lek, du, liten !.
.. Är de t f råga om någon inkvartering hit?
— Nej, svarade soldaten.
Det föll mig bara in a tt gå in, när jag kom fö rbi.
Det s tår ett par så ovanligt vackra rosenbuskar på gården: det var de, som lockade mig.
Jag ber er ursäkta.
— Ni talar vårt språk väl, anmärkte hus­ modern då, och på det svarade soldaten in­ genting.
Gossen stod kvar bakom dörren.
Det gjor­ de honom ledsen att skiljas från soldaten, och han önskade att modern velat bjuda ho­ nom något att dricka, eller åtminstone att sitta ner.
— V ar så god sitt, skulle modern säga på sitt vänliga sätt.
Men hon sysslade i s tället vid spiseln och vid tvättbaljan, som om alls ingen varit inne, och när soldaten sade fill henne att hon hade en liten vacker gosse, svarade hon bara: ja bevars,, i stället för att, som alltid eljes, då talet föll på ho­ nom, berätta så många historier att han själf brukade bli generad till sist.
Också fog soldaten snart farväl och gick.
Gossen sprang rundt gårdsplanen och hann fatt honom vid grinden.
— Skall du redan gå?
frågade han.
När kommer du tillbaka?
— Jag kommer inte tillbaka.
Ack, liten — och vid dessa ord böjde soldaten sig ner, smekte lätt gossens kind 1 och såg in i hans klara ögon: I morgo n s kall jag g å vidare, gå dit, därifrån jag kanske aldrig kommer till­ baka — hv arken hit ell er någon annanstans.
Då spelar musiken för att ge de vacklande mod, och kanonerna dåna, och många, många springa fram, du skulle infe kunna räkna dem, och många falla och bli l iggande ...
Så kommer natten, och stjärnorna börja tindra och det blir tyst igen.
Och af de fallna må­ ste många dö ' innan morgonen.
Då finnas där de, som ha mycket att minnas, medan de vänta på döden och minuterna bli allt kor­ tare och kortare ...
Men det finns a ndra, som bara ha helt litet, k anske bara — till exempel — en liten sof vande gosse under rosenbuskar, eller kanske ett par bokstäfver i et t vinds­ kammarfönster, som ingen mer tyder.
Och dessa, de ha då god tid att fråga sig hvar­ för allt skett, som sker.
De fråga sig hvar­ för den, som ville ingen ondt, tvangs att bli goda människors fiende?
Och hvarför goda måste vända sig från andra goda och kalla dem vid haffulla namn!
Se!
sade han och såg upp: Där kommer din mor öfver planen och skuggar sig med handen.
Det är dig hon ser efter!
Kanske är hon orolig att något ondt sker dig.
Så var också en gång min mor rädd om mig ... Farväl, gosse, kära barn, måtte lifvet bli dig ljust, o ch lättare att fatta!
Och glöm inte då den främmande soldafen.
Han gjorde honnör, trädde ut genom grin­ den och gick.
Stigen slingrade ned mellan de gamla fruktträden, och deras kvistar rör­ de vid hans skuldror.
Han vände sig inte om, oc h snart var han borta.
När modern kom f ram till gr inden, såg hon att barnet grät.
Hon lyfte gossen till s ig, tryckte honom mot sitt bröst och kysste bort hans tårar under ideliga frågor.
Men gossen kunde inte förklara hvarför han gråtit.
Hand i han d gingo modern och han upp mot huset.
Allt va r tyst, allt var stilla.
På him- 19 MARIUS BERGMANN VAR BEGYNDT AT laere Gaderne at kende i de t ny Kvarter, hvor han var flyttet hen, og idag havde han for förste Gang vovet sig ud alene.
Helt uden Uheld v ar Turen i kke forlöbet: han var gaaet mod en Lygtepael og vid Sammensfödet var hans Hat bleven skubbet af ham, han havde hört pludselige, Stemmer om sig, havde fölf Hatten blive sat paa sit Hoved igen, mens en venlig Mandsröst spurgte, om den ikke skulde fölge ham hjem.
Men Marius Bergmann havde svaret et kort: nej tak — og gaaet videre ned ad Fli­ sen, fortumlet af Hœndelsen og forpint i sit Hjerfe ved Tanken om alle de Mennesker, der nu sa gtens stod og saa efter harn med Medli- denhed.
Han gik lidt forsigtigere fremad, med Stokken sirakf ud föran sig, folgende Flisens Rand med dens Spids.
Naar Flisen nu om et Par Minufter böjede af tilvenstre, vilde han vœre ved Porten til Anlaeget, hvo r han sögte hen.
Han kom derind, og gik ned ad den brede Gang, som han kendte saa godt.
Her mödte han kun faa Mennesker, og han fölte sig fri­ ere fil Mode.
Han kunde s kam rette Benene her, og han kunde endogsaa tillade sig den Flothed af svinge Stokken rundt i en Hvirvel: muntert hörte han dens Susen ved sif höjre Ore.
Han gik og smilede: hvor dog Luften var dejlig herinde!
Den stœrke syrlige Ef- teraarsem, Lugten fra de fugtige Traeer, fra len gledo de hvita molnen, hästar, änglar, svanor med stora vingar ... Vid ladugårdsdör­ ren hade katten slagit sig ned och sof i so l­ skenet med halföppna ögon.
Ingenting har händt, ingenting är förändradt på den lilla gården midt i krigszonen.
Men i en liten gosses hjärta har en tagg trängt in, i hans själ en fråga, och han skall inte glömma den främmande soldaten med det sorgsna, vänliga ansiktet och fiendernas uniform.
Illustratör: Victor Andrén.
IDUNS JULNUMMER 20 Mosset og de faldende Blade trängte ind i ham og fyldie h ans Sind som med en let, fin Vinrus.
.
Pludselig stansede Marius Bergmann og löftede Hovedet i Vejret: en Värme slog mod hans Ansigt, og göd sig lidt etter helt over ham: Solen!
Solen igen: Solen, der havde frœngf sig ind gennem hans Vindu för og havde lokkei ham ud — den var bleven fuldsteendig bo rte, da han kom ned paa Ga­ den, men nu v ar den der igen paa hans An­ sigt!
Gud velsigne den dejlige Sol, hviske- de han og gik videre med et lykkeligt Smil.
Han vidste nu hvor han vilde gaa henr.
han skraanede over Vejen og fandt med sin Stok det lille Rœkvœrk, der adskilte den fra Grœs- set paa den anden Side.
Han fulgte det til det drejede ind tilhöjre, og gik saa ind gennem en smal Gang: om et Ojeblik vilde han komme til en Baenk, hvor han tit i d en senere Tid havde siddet og slikket saa meget her­ ligt Solskin.
Der kom aldrig et Menneske!
Han fandt Beenken og satte sig ned.
Og en Stund blev han siddende ubeveegelig, med Hovedet laenet lidt tilbage og Ansigtet badet i Soll yset.
Han tœnkte naesten ikké, men i den Stilhed, der omgav ham, kom et svagt Ind- tryk til ham igen fra imorges, da hans Vœr- tinde var kommet ind til ham med Avisen og havde laest sa adan et smukt lille Digt op för ham.
Men hendes Stemme kunde han ikke lide, — og bagefter h avde hun taget saa un­ derligt heftigt om ham; — og det kunde han heller i kke l ide.
— Saa huskede han paa den nye Klaverelev, han havde faaet — h un var den flinkeste, han havde haft, og hun lug- fede saa god} ... I m orgen kom hun igen ... Saa huskede han ikke mere.
I Värmen, i Tavsheden, i Mörket sad han ganske stille og förnam kun sit Vœsen som en sagte Mumien i sit Blod, en dœmpet, naesten umœrkelig Summen fra det ubevidste Liv i hans Legeme.
Men han var lysvaagen.
Paa en Gang saenkede han Hovedet, og lyttede anspsendt.
Smaa fjaerne Skridt kom til ham fra Stien tilhöjre.
De gik hurtigt, og Lövet raslede under dem.
Han sukkede dybt: saa var Freden vel förbi.
Han rettede sig op, tog en Lorgnet frem og satte den for Ojnene — dens rögfar- vede Glas tilslörede de naesten helt lukkede Ojenlaag.
Saa tœndfe han famlende en Ci- garet, og slyngede Rögen frem i et langt Pust: han vilde ikke overrumples.
De smaa Skridt kom hurtigt nœrmere, men pludselig saginede de deres Fart og gik iövende frem.
Og henne ved Baenken stansede de helt.
En Dame, tœnkte han: — han havde hört Kjolen.
Men lad hende blot komme, hun skal ikke meerke noget.
Han sad tilbagelaenet o g rög, med Ansigtet vœndt lige frem- ad.
Damen satte sig, — ganske sagte, nœsten lydlöst.
Og lidt efter hörte han den dsempede Raslen af noget Papir, og forstod, at hun havde sat sig til at blade i en Bog.
Skulde jeg give mig til at snakke med hende, tœnkte Marius Bergmann og vendte forsigfigt Ansigtet hen imod hende, — hvis hun nu er ung og smuk? ...
Han sad lidt i samme Stil­ ling.
Saa pustede han Cigaret- rögen fra sig og sagde 4 pludselig: " hvor Vejret dog er dejligt idag, ikke sandt? "
Papiret holdt op at rasle, men der kom in­ tet Svar.
" Hvor Solen dog skinner idag, " sagde han lidt efter.
" Ja, " svarede en Stemme.
Hvad for noget, tœnkte Marius Bergmann.
Han havde rettet sit Ansigt lige frem mod Damen og ventede Svaret i samme Höjde.
Men Stemmen kom fra et langt lavere Plan.
ham gladere end ved af lade, som om hun troede han kunde se.
" Se der, " raabte hun pludselig, strakte Ar­ men ud og pegede mod venstre, — " se de to Solsorter, der piler over Grœsset derhenne, — de ligner to smaa Rotter! "
" Ja, " sagde Marius Bergmann og strakte iv­ rigt Hovedet ligefrem — " d et er nok en Han og en 1 Hun. "
" Det er det, " sagde den lille Kröbling.
Hun fölte sig vel til mode.
Altid för, naar hun var sammen med fremmede Mennesker, Det er alfsaa et Barn, jeg tåler med, havde hun vœret forpint og bedrövet, men nu tœnkte han.
Men stemmen löd ikke som et överför dette uvidende Ansigt, blev hun Barns.
Er hun et Barn? ...
paa en Gang fri og glad.
Hun fik Träng til Han sad en Stund tavs, — og Bogens at snurre sig rundt, til at danse föran hans Blade begynte igen at rasle, samtidig med, blinde Ojne — hun syntes for förste Gang i af Skikkelsen, som han ikke saa, puslede sit Liv, at hun var smuk.
uroligt i Hjömet af Bœnken, syntes af gnide Og med et lille lykkeligt Smil, og et dybf mod dens Ryg og ligesom at ville gemme Pust af Velvœre satte hun sig fil Rette med sig bort.
sin Bog.
Marius Bergmann lyttede efter denne un­ Marius Bergmann sad ganske stille, — og derlige Lyd.
sagte, nœstan umœrkeligt lo han hen för sig.
Men f ra Hjörnet af Bœnken stirrede et Par Hun tror at jeg kan se!
Hun tror at jeg kan forskremte Ojne op paa ham.
Fra et gan­ se!
lo det inden i ham.
ske lille Legeme kom det angstfulde Blik, Og mens han sad der, tœnkte han paa at fra et lille forkröblet Legeme, fra et Ansigt, som Lidelsen havde furet og œldet fra Ung­ han vilde foriœlle hende om alt det vidun­ dommen af.
Fra en Skabning, der havde derlige han kunde se, om Solen der var lys sögt her hen i ganske den samme Hensigt og varm, om Trœerne der var grönne, om som han selv: for at finde en Times Ensom- Menneskerne der var sorte og hvide i An- sigterne.
Og han vilde taie fil hende om hed og Fred.
hende selv, saaledes som han vidste at hun Hvorfor saa denne bebrillede Mand dog var, den lille tretten-fjorten Åars Pige, som saadan paa hende?
Hvorfor kunde han ikke han af hendes underligt brudte, halvmodne lade hende vœre i Fred her — det eneste Stemme kunde vide af hun var.
Sted, hvor hun kunde rende hen fra alt Sli­ Men paa en Gang kom han til at gyse lidt de!
paa Sysfuen, — det eneste Fristed hun af Kulde: Solen maatte igen vœre försvun­ havde for Kammeraternes Drillerier.
nen.
Og et Ojeblik efter hörte han hvordan Men Marius Bergmann böjde sit unge blide hun klappede sin Bog sammen og rejste sig.
Ansigt ned mod hende og sagde: Hun k om hen til ham, stod et Ojeblik föran " Du lille B arn " ... ham, og tog saa hans Haand, der den laa Hun s tirrede paa ham, og i s amme Ojeblik paa hans Knœ.
saa hun, at han var blind.
Og med en " Farvel ", l öd hendes Stemme mildt o g han Stemme, som hun uvilkaarlig gjorde fin og hörte, at hun smilede.
" Farvel ".
Hun ry- tynd, raabte hun — uden Mening: stede flygtigt hans Haand, — og de smaa " Ja! "
hurtige Skridt gik tilbage hvor de kom Marius Bergmann rettede sig i Vejret og fra, og blev borte i det raslende Löv.
smilede glad: det var som han tœnkte!
Marius Bergmann havde rejst sig, og stod Men Kröblingens Hjerte fyldtes af Godhed nu der med Hatfen i den venstre Haand.
Men mod denne Mand og svulmede mod ham: i den höjre havde han en besynderlig, en han kunde jo ikke s e hende som hun var!
overraskende Fornemmelse: Hun forstod, af han vilde skjule sin Blind­ Det var jo ingen Barnehaand, tœnkte han hed, og hun forstod at hun ikke kunde göre forbauset, mens han uvilkaarlig gned Fing- rene ind mod Haandfladen — det var jo en lang, haard gammel Haand!
Han satte sig ned fuld af Undren.
Men lidt efter forstod han, — og hans Ansigt lyste op i et klogt og bedrövet Smil.
En Dvœrg altsaa, mumlede han — en stakkels lille Dvœrg ... Hun vilde blot skjule sin Ulykke for mig ... Aa Herre­ gud !.
..
Han böjede sit Hoved dybt.
I det store Mörke, der omgav ham anede han Fantomer, han ikke for havde kendt, — og hans Hjerte fyldtes med en Medynk, der ogsaa gjaldt ham selv.
Illustratör: Lydia Skottsberg.
1DUNS JULNUMMER T PRESIDENT GREGORI STANNADE MED alla tecken till häpnad och förargelse på torget utanför sitt Kollegium.
Vi kalla ho­ nom president, för det låter bättre, fast hans titel egentligen ändrats till generaldirektör.
Han hade också skäl till förargelse.
Det var nämligen den 6 juni, o ch på denna för rikets ämbetsverk så betydelsefulla flagg- och paraddag hängde kollegiets flagga ömkli- gen hopsnodd på halfva stången.
Presidenten klef in.
Man kunde se, att det kostade på honom att icke röra sig med större hast, än som öfverensstämde med hans värdighet.
På vedlåren i vestibulen satt Matts Ekstrands, andre vaktmästaren och portvakten, pojke.
Matts var tretton år, ljus- hårig, kortklippt, med onaturligt utstående öron.
Han sökte medels fint beräknade svängningar af det blå glashandtaget på portvaktsdörrens klocksträng träffa en svart- hårig katt, hvilken med lugna, omärkliga rö­ relser för hvar gång undvek katastrofen.
— Hva r har han far sin?
röt presidenten.
Han kunde konsten att ryta utan att höja rösten.
Det var så att säga ett afmätt ry­ tande.
Matts kilade snabb som en råtta genom dörren, hoppade öfver hinkar, borstar och floder af skurvatten på golfvet och purrade upp fadern, som var dålig och sträckt ut si g på soffan i det lilla mörka innerrummet.
Denne fick hastigt på sig rocken och vack­ lade ut mycket blek och grå i s olskenet.
Presidenten tog ömsom af och på sin pincenez.
— Hvad vill d et här säga, vakt­ mästarn?
Det är Gustafs-dagen!
Det är dagen för Gustaf Wasas val till S veriges konung!
Det är dagen för antagandet af vår nu­ varande regeringsform!
Och vaktmästarn anser det ändå till­ börligt att flagga på half stång?
.
— Ack, förlåt, p residenten, men flaggan snodde sig så hårdt om stången, att jag hvarken fick den upp eller ner ... I detsamma ringde telefonen.
Vaktmästaren skyndade till luren, glad åt en afledare.
Men glädjen blef kort.
— Presidenten ... jo, han ... han är här ...
Vaktmästarn räckte med en jämmerlig uppsyn luren till presi­ denten: — De t ... det är visst från " Sty­ relsen.
" Styrelsen " var närmsta gran­ nen men föga älskad af " Kolle­ giet ", som en ' nymodig och täm­ ligen plebejisk inrättning.
Presi­ denten tog luren med synbar misstro.
Alla omkring kunde höra den gälla, skadeglada rös­ ten på andra sidan tråden: — Goddag, kära bror!
Vac­ kert väder i dag!
Har ni något dödsfall inom kollegiet?
Nej, vi befinna oss utmärkt, fnös presidenten.
21 Rösten på andra sidan blef nästan grötig af välbehag: — N å, då har det kanske kom­ mit något emellan med kommendörskorset då?
Presidenten fläkte instinktivt upp sin yt­ terrock, så att alla skulle se, att han var klädd för ett visst besök på Slottet.
— Nej, det har inte alls kommit något emellan!
— Nu su rrade det som af ett mång- stämmigt skratt: — Ja, förlåt kära bror, vi tänkte bara, ef­ tersom ni f laggar på half stång så ...
Presidenten smällde på luren.
— Det ta skämt går för långt, s ade han till de kringstående, som ej voro få.
Där hade samlat sig ej mindre än tre råd, en arkivarie, två notarier och så förste revisorn.
De hade lockats ur.
sina rum af det ovanliga bullret.
Något liknande ett uppträde hade nämligen sedan dagen för kanslistilens officiella fall icke förekommit i detta gamla och vördnads­ värda Kollegium.
Kanske var det också den nervösa väntan på förste vaktmästaren, som sändts ut för att bemäktiga sig de första ex­ emplaren af Post- och Inrikes Tidningar, just som de lämnade pressen.
Presidenten pekade uppåt stora trappan.
— Mina herrar, låt oss stiga in i s essions­ salen och öfverlägga närmare om denna högst ledsamma affär.
Man tågade upp i sessionssalen.
Vaktmästar Ekstrand strök sig med afvig- sidan af handen öfver pannan, suckade djupt och gick in till s in soffa igen.
i Matts kröp bistert leende fram ur si tt hörn, där han uppmärksamt iakttagit det hela.
Han sjönk åter ned på vedlåren, slängde med be­ nen och tog sig en ganska skarp funderare.
Det kan icke sägas, att han hyste någon verklig aktning för gubbarna, som höllo till där uppe bland luntorna.
Om han haft dem till lärare skulle han skojat förskräckligt för dem, det kände han på sig.
De voro så lång­ samma och omständliga, att det riktigt utma­ nade till öfverdåd.
Och så tyckte han synd om sin farsa, som fått ovett, fast han infe rådde för ' t.
Matts klef ner från vedlårn och gaf sig upp för kollegiets trappor, tre steg i taget.
Det var egentligen förbjuden mark, men han kände ett behof att undersöka hur det egentligen förhöll sig med flaggfrågan ... Emellertid stod presidenten med ena han­ den på sessionsbordets gröna duk och den andra i uniformsfrackens väst: — Her rarna äro måhända benägna att an­ se det här som en fullkomlig b agatell?
Man tog afstånd med ett allmänt indigne- radt mummel.
— Godt, sade presidenten, vi äro således öfverens.
Man måste hålla på de nationella symbolernas helgd i dessa tider, ' då allt ho­ tar att ramla ner i demokratisk formlöshet.
Jag anser alltså af högsta vikt, att vi sna­ rast gå i författning om vidtagande af åt­ gärder, som för framtiden omöjliggöra ett återupprepande af den fatala händelsen.
Är det möjligen någon af kollegiets ledamöter, som har sig bekant, huruvida vid något annat af de centrala äm­ betsverken man varit utsatt för liknande kalamilet och hvad man där ansett sig böra företaga?
Notarien Redlund skyndade in- sfällsamf fram och tog upp en pappersknif, som presidentens frackskört dragit i golfvet: — Jag ha r låtit mig b erättas, att hos " Styrelsen " liknande ofta in­ träffat och att man då alltid till­ kallat plåtslagare, som fått fälla stången ... — P låtslagare?
sade presiden­ ten och rynkade på näsan, som om han hört något vulgärt.
Plåt­ slagare?
Det är ju ingen verklig lösning.
Det är bara ett provi­ sorium.
Det gamla lärda rådet Hoffbroe rörde instämmande sitt hvita huf- vud och talade med en mild och darrande stämma: — J ag har visserligen intet di­ rekt förslag att framlägga, sade han, jag tänkte bara att det i detta sammanhang inte kunde vara ur vägen att påpeka förde­ len af det gamla medeltida stan- daref och banéref, som helt eller delvis hängde på en tvärsfång och alliså icke så lätt kunde trassla in sig, hm, hm.
Man kunde möjligen ha iaktta­ git en nyans af trötthet i de kring- ståendes ansikten.
Revisor Tu- nelli tog nu ordet.
Han hade vis-
I DUN S JULNUMMER 22 serligen heller inget färdigt förslag att fram­ föra, han ville b lott beröra en för saken må­ hända betydelsefull ekonomisk fråga: — I förteckningen öfver kollegiets inven­ tarier ingår, yttrade han, en sig hvarje bok­ föringsår förökande post af förbrukade flag­ gor och flagglinor.
Jag föreslår nu att åt lämplig person uppdrages att på allmän auktion eller under hand afyttra sagda par­ tier, so m, enligt hvad jag vid egenhändig in­ spektion förvissat mig om, innefatta flaggor och rep ända uppifrån år 1794.
De me­ del, som försäljningen torde inbringa, kunde ju s edan tänkas komma till användning - vid lösningen af den på dagordningen stående flaggfrågan.
Arkivarien Stibell hade hela tiden sakta trummat i b ordskanten.
Han tycktes nu a nse, att det var hans tur att yttra sig.
Han hade en mycket entonig röst, som kom ur ett intet och försvann i ett nytt intet.
Hvad han sade föreföll att vara honom själf absolut främ­ mande.
Hans saklighet var af den art, som tyckes för evigt förvisad från ändamålens rike.
Man tyckte inte egentligen om honom i kollegiet.
Man hade en ofreflig känsla af att han egentligen var en diabolisk ironiker, som nu i trettio år i kanslistilens vändningar hemligt uttryckt sitt förakt för mänskligheten i a llmänhet och kollegiet i synnerhet.
— Mina her rar, sade han, och stirrade med ett frånvarande uttryck i väggen, jag tillåter mig att sammanfatta, hvad som hittills i dis­ kussionen förekommit.
Vår president till­ kommer förtjänsten af att ha påvisat att här verkligen föreligger en fråga att lösa, rådet Hoffbroe har med känd lärdom satt in den­ na fråga i dess historiska perspektiv, medan revisor Tunelli har gifvit ett intressant upp­ slag för dess ekonomiska lösning.
Dock synes mig ingen af föregående ärade talare hafva verkligen framträngt till s jälfva saken, som är, att kollegiets flagga vid upphissan­ det visar en ödesdiger benägenhet att sno sig rundf stången.
Detta kan uppenbarligen icke bero på något annat än att vinden går rundt.
Tänkas kunde således, att man före flaggning hänvände sig till statens meteoro­ logiska centralanstalt och om vädret hotade med ostadighet vidtoge extra försik­ tighetsmått.
— Till sis t får jag hem­ ställa huruvida inte mina kolleger anse denna öfverläggning vara af sådan art att protokoll lämpligen borde föras?
Ja, så yttrade sig vid detta till­ fälle arkivarien Stibell.
Det var inte utan att vissa af de yngre kolleger­ na vid hans ord kände något, som liknade en längtan att komma ut i friska luften.
Men diskussionen af- stannade därför icke.
Den blef både omfattande och grundlig och ledde småningom till icke mindre än sex nya och väl motiverade förslag.
* Matts hade emellertid lyckats slinka förbi alla hinder och trängt upp på kollegiets vind.
Där var kvafi, halfskumt och luktade damm och papper.
Man fick ta sig fram härs och tvärs mellan väldiga stap­ lar af gamla luntor.
Matts kunde inte neka sig nöjet att stanna och rita en gubbe här och hvar, där dammet låg riktigt jämnt och fint.
Där var presidenten.
Bara ett långt rakt streck med ett par glasögon.
Och där var revisorn som en rund korf med en snut till hufvud.
Nu hade Matts trasslat sig fram till vindskupan närmast tornet.
Han öppnade fönslerdörrn och klef ut på den platta, med gallerverk afstängda takremsan utanför.
Här var det flagglinan fästes.
Matts stod en lång stund med händerna i byxfic­ korna och såg uppåt torn och stång.
Häri­ från var det tydligen omöjligt att ta sig upp ens på det brutna taket.
Han lossade emel­ lertid flagglinan och slängde upp den på vindskupan.
Därefter klef han åter in på vinden under den lilla, fyrkan tiga takgluggen närmast tornet.
Det var bra nog högt dit upp, och någon stege syntes inte till.
Åter tog sig Matts en lång funderare, hvarefter han började bygga.
Han byggde en fin t rappa af lådor, pappersbalar och luntor.
Det var infe alls något tråkigt arbete.
Man fick nysa en hel del och det kändes alldeles fett om fingrarna af dammet.
Och öfverallt teckna­ de det sig svarta händer, där han tog.
Man kunde tro att ett hundratal af pojknäfvar slafvat med monumentet.
Matts klef försik­ tigt upp på trappan, som sviktade men höll.
Han satte axeln till luckans järnstång.
Den lyfte s ig gnisslande och föll med ett rungan­ de dån ut mot taket.
Matts sträckte upp huf- vudet och hvisslade till af förtjusning.
Han tog en sats, klängde upp ur luckan och lade sig att hvila ett ögonblick i d et friska draget öfver de solstekta kopparplåtarna.
Det var den finaste brytning mellan varmt och kallt och kändes rakt, som om han seglat ut i d en klara rymden bäddad i en skön säng.
Herregud om han bara haft någon kamrat med sig!
Det här var för mycket att njuta alldeles ensam.
Hvilket väldigt, trefligi krån­ gel af tak och skorstenar!
Och hvad män­ niskorna sågo små ut därnere på torghörnet!
Och hvad det sjöng och susade i den stora telefongalgen öfver hans hufvud!
Pang, där hängde minsann hans slunga och dinglade mellan trådarna!
Och där nere vid stuprän­ nan låg ju hans gamla boll, som han slog upp en söndag i fjol sommar!
Och alldeles invid hans öra darrade en knippa grönt gräs i bl åsfen!
Det växte ur en handfull jord, som samlat sig i en fördjupning vid takkanten.
Tänk att det kunde växa här uppe!
Matts kunde inte hålla sig stilla af bara förtjusning.
Han kröp upp till takåsen.
Se, där satt en sotarpojke på en skorsten.
Han syntes alldeles svart mot en stor, hvit moln­ gubbe.
Och se här uppifrån syntes ju Rid- darfjärden.
Och där lågo rader af ångare, och alla hade de fina flaggspei uppe och liknade granna Ieksaksbåfar.
Och han var ändå högre uppe i luften än de största ved­ skutornas masttoppar, hvilkas runda vimplar stodo rakt ut stinna af blåsten som stora fulla karamellstrutar.
Matts kände sitt bröst vidgas af sympati för alla dessa luftiga vä­ sen och doningar.
Det var han och sotarn som rådde om hela stan.
Men Matts var inte fallen för ett långran­ digt och omständligt njutande, som alltid li­ der af inre motsägelse.
Han erinrade sig strax att han inte tagit sig hit upp i det fadda syftet att ägna sig åt utsikten.
Han drog så­ ledes af blus och skor, kröp ner på andra sidan takåsen och uppfångade flagglinan.
Därefter balanserade han försiktigt fram till tornet.
Torntaket var otäckt brant, men med flagglinans hjälp skulle det väl ändå gå att komma upp till stången.
Han halade sig upp med linan, spjärnande med knän och fötter mot hvarje ojämnhet i plåtarna.
Så reste han sig, klängde till s tången, som var mycket gröfre, än han tänkt sig nerifrån.
Matts tittade ett ögonblick nedåt gården.
Det var ohyggligt djupt och brant.
Han blef rädd, för ett ögonblick, verkligt rädd, så det kändes i både mage och knän.
Men han fann strax sig själf löjlig oc h så blef det lika fort bra igen.
Ofver hans hufvud fladdrade och smattrade den blågula duken.
Det var en god bit dit upp, men för tusan, han hade väl lärt sig att klättra på stång i gymnasti­ ken.
Matts spottade i händerna och tog kraftiga tag.
Det gick bra i d en friska blås­ ten.
Han tvekade ett ögonblick, när han kom till en rad stora kådpärlor i det grofva, solstekta trät.
Kåda går aldrig ur, tänkte han.
Det blir fl äckar på byxorna och en del ovett, men det kan inte hjälpas ...
Nu var han uppe vid flaggkanten, hängde midi ute i rymden, tyckte han, och ingenting annat i världen än hans egna knän och näf- var kunde hjälpa honom.
Han gjorde försik­ tigt en hand ledig och sökte dra flaggan rundt.
Men det var svårt att få den snärtande och lefvande duken med sig.
Den snodde sig om hufvudef på honom så han ingenting såg.
Han var faktiskt flera gånger på vippen att ramla ner, men det är ju s ådant som man skräpper med för andra efteråt, men i hemlighet aldrig med- gifver för sig själf, när det gäller, fy då kom man ju aldrig ifrå n med lifvet.
— D et var väl fan, om inte laka­ net ska blåsa ut!
svor Matts till och tyckte hans röst lät gröfre än han var van vid.
O ch den gången hjälpte det att svära, ty han lyckades verk­ ligen med ett ryck att sträcka duken och få den rundt, så den blåste ut med linan i en stor bukt.
Hans mössa följde med.
Den gjorde en vacker båge och hamnade midi för den svarta katten nere på gården.
Matts gled ned och fick därvid en massa stickor i fingrarna.
Han höll sig i stången och pustade ut med flagg­ linan mellan tänderna.
Hjärtat bul­ tade och det sved och brände i hal­ sen efter vindsdammef och an­ strängningen.
Men så hissade han flaggan i topp.
Duken var väldig och vacker utblåst, med korset ge­ nomstrålad!
af sommarsolen.
Och Matts var heller inte ful att se på, där han stod högt uppe till väders
med korsade röda hängslen och en stor blå lapp i st ussen.
— — — Det måtte arkivarien Stibell också ha tyckt.
Han hade kommit fram till ett af sessionssa­ lens fönster.
Därifrån såg man tornet på flygeln.
Stibell bad med sin likglltigaste ton kollegerna hafva godheten att stiga fram till fönstret, hvilket de gjorde.
De värda her­ rarna satte på sig glasögon och pincenez och befraktade stillatigande det gula korset däruppe och de röda korsade hängslena in­ under.
Därvid inträffade det, att den intres­ santa diskussionen plötsligt kom af sig.
Saken föreföll med ens plågsamt enkel.
Sfibells läppar drogos till något som lik­ nade ett leende, hvilket veterligen icke in­ träffat sedan han blef ordinarie.
— Vår pre­ sident betraktar antagligen icke detta som någon verklig lösning, gnäggade han.
— Nej, och vaktmästarens pojklymmel b or­ de ha sig ett kok stryk, utstötte presidenten.
Han var verkligen ovanligt nervös denna dag.
Matts hade emellertid upptäckt, att det började bli svart med folk nere på torget.
Ett ögonblick njöt han verkligen af denna uppmärksamhet.
Liksom ett tecken på hans triumf dånade nu dagens första salufskott, och när han vände sig om utåt segelleden, såg han blixtar och små hvita, runda moln som blåste sönder öfver Kastellholmen.
Men när de tjugueff skotten voro öfver kände han att det nog var på tiden, att man steg ner från sin höjd.
Han hade nämligen upptäckt den glänsande knoppen af en poliskask bland mängden.
Och inne på gårdssidan döko både pappa och mamma fram och ro­ pade en hel del, som inte var lätt att upp­ fatta.
Det var tydligen på tiden att ta sin Matts ur skolan.
Han klängde ner från tornet, fiskade upp rocken, hasade hängande i flagglinan ner till v indskupan, gjorde an linan på sin knape.
Han hvisslade ännu medan han kryssade mellan pappersbalarna på vinden.
Han åkte på ledstången i öfversta trappan.
Men i d en andra gick han.
Och i d en tredje gick han mycket långsamt.
Hans utseende präglades redan af resignerad trötthet.
Det blef förstås gnäll och bannor.
De vuxna voro nu en gång skapade på det viset.
Men man fick väl öfverse med dem.
Farsan var det förresfen synd om, för han var krasslig, och morsan mente ju väl, fast hon var litet enfaldig som kvinnor mest.
Matts brydde sig således inte om att pro­ testera mot den skur af ovetf och förmanin­ gar, som haglade öfver honom.
Han hade ju i alla fall tillfredsställelsen att se flaggan i topp, när presidenten for till Slot tet för att mottaga sitt kommendörskors af Nordstjärne­ orden.
Strax efteråt, när Post- och Inrikes- Tidningar ändtligen kommit och alla kolle­ gerna störtade in p å sina rum för att läsa sitt öde, då smög arkivarien Stibell ut till Matts, som satt nere på gården och kretade en se­ gelbåt af ett vedträ.
Matts hade redan skurit sig i två fingrar.
Men Stibell vecklade lång­ samt ut en tia och öfverräckte den åt skeppsbyggaren: — Här h ar vi nu e n tia, sa­ de han.
Vi k an gå och köpa precis, hvad vi vill för den.
Jag får hoppas att det blir nå­ got nyttigt men nöjsamt.
Matts högg blixt­ snabbt sedeln och gjorde sin djupaste bugning.
Arkivarien var redan på väg upp igen men vände sig om: — Vi var ju u ppe på kolle­ giets vind.
Ett ord för lifvet i så fall: Vi aktar oss för papper eller hur ... för papper och hvad däruppå skrifvet står ... Ger oss hellre i lag med elementen ...
Arkivarien talade i d enna stund med tyng­ den af ett långt lifs erfarenhet.
Matts be­ grep inte hvad han mente, men tyckte i alla fall det lät tusan så bra.
Illustratör: Bertil Lybeck.
Jag vandrar ännu i de gamla dagarna, då mänskor kunde ta sin lott med ro och kunde glädjas öfver sol i hagarna och litet solsken i ett magert bo.- Jag sitter ännu i de långa kvällarna, där sagan satt och spann vid spiselhällarna.
Jag vandrar ännu i de gamla bygderna, där tiden sof i gröna täppors sus, jag ser dem än, de gamla kärfva dygderna, som byggde torftiga, men trygga hus, där ingen knotade, och ingen frågade, men rocken svängde rundt, och elden lågade Jag hälsar dem, de gråa arbetssönerna, som gjorde mästerprof med tålamod, som inte sporde blott om arbetslönerna, men också, om den sak, de gjort, var god, som inte skämdes öfver arbetsvalkarna, men glammade som fria män bland skalkarna Jag hör dem än, de gamla enkla visorna, som diktades längs vägens långa ren, vid tunga steg på åkern och bland flisorna af stugans slöjd vid gamla spisars sken, jag ser dem än, de gamla glada lekarna, som lektes under dropp från talgljusvekarna Illustratör: Lydia Skottsberg, FANNY ALVING, (MAJA X.)
IDUNS JULNUMMER IB© BBRGTiÅN; Hon tyckte att hon gick på bottnen af en hvit sjö.
Dimman la de sig på bröstet som ett bolster, hon hade svårt att andas, på kinder­ na satt en kall dagg, och plötsligt öfverfölls hon af frossa så att tänderna skakade.
Bi- lerna forlforo att rulla i en enda ström; det var lifvet s om for förbi henne.
Hon gick åt motsatt håll m ot lifvet.
Eller oc kså gick lifvet om henne på samma trottoar, och hon hann aldrig fatt det.
Hon v ar trött i sina tunga vin­ terkläder och tunga tankar, och ändå skulle det behöfis mycket mindre än hon trodde för att skaka af sig allt s om klämde e ller åt­ minstone det värsta.
Innerst hade hon inte ett spår af lust att ge tappt.
Hon var bara li­ tet sliten för tillfället; hade hon nu kunnat resa bort på ett par dagar öfver påsk som hon tänkt, så skulle allt strax blifvit annor­ lunda.
Men resan hade stannat i stö pet, och det var infe hyggligt handlat af ödet.
Allt var trångt och eländigt i denna kväll utan luft och stjärnor.
Och ändå var det BOKHANDELN ST ÄNGDES OCH MARTA början till våren, till up pståndelsen, till d e Marta saktade stegen, inte Hammer kom ut.
Hon siannade ett ögonblick blåa löftena.
på trottoaren, i det surrande kvällsvimlet.
bara af trötthet, när hon kom in på sin egen Efter ett par andedrag, som mest liknade en gata — en af de få som ännu sfodo tämli­ lång suck, tog hon vägen uppför Drottning­ gen orörda från gamla Ladugårdslandets da­ gatan utan att göra sig någon brådska.
Hon gar.
Hon hade ingen lust att gå hem.
Hon kom tidsnog hem.
Hennes ansikte var blekt, förvånade s ig själf med att känna nästan fi­ men ingalunda kraftlöst trots tröttheten.
Det entligt för sina två små rum, där hon dock glimtade i de skuggiga ögonen som sol i hade samlat det lilla so m hon höll kärt och dimma, munnen var butter och hård, med ut­ som hade blifvit kvar efter det spolierade skjutande underläpp, hakan tung och kraftig.
föräldrahemmet.
I ett af rummen fanns för Om bara spänningen i dragen löstes upp, resten också hennes bror.
Han var ett geni borde detta ansikte kunna fängsla — in te och dessutom puckelryggig.
Han kräfde där­ därför att det var vackert, utan därför att för särskilda hänsyn, och hans permanenta det gömde ett personligt och hungrigt lif.
elakheter fick man bära så godf man kunde.
Egentligen var det dessa elakheter och så Det hörde inte till dussinporträtten.
Hon sneddade öfver Hötorget.
I den di­ hans lilla art istfalang — ha n ritade i skämt- siga skärtorsdagskvällen rörde sig männi­ pressen — söm gjorde att systern betraktade skorna som skuggbylten kring de få salu­ honom som ett geni.
Mest elakheterna.
Hon stånden som funnos kvar.
Knippen af osål­ hade en oredig föreställning om att ett geni da påskblommor lågo slängda om hvaran- måste vara elakt och missbelåtet; det lik­ dra.
Marta köpte en bunt-narcisser.
Men som hörde till.
Det var bara vanliga män­ när.gumman som sålde dem önskade henne niskor som voro muntra — om d et infe hä nde en glad påsk, kunde hon knappt få fram ett dem något riktigt ledsamt förstås, som det tack.
Hon hade återigen kommit att tänka nu hade händt henne själf.
Men genierna på de sista dagarnas ledsamheter.
Olyckan tycktes förakta glädjen, och det gjorde infe förföljde henne.
När kom lyckan en gång?
hon.
Hon v ar född till att vara glad.
Som kassörska i bo khandeln hade hon inte I Kungsgatans bergpass låg vårtöcknet som en fuktig rullande rök, bomullshvit stort mera än hvad som gick åt till det lilla Af brodern fick hon föga hjälp.
och kväfvande.
Och genom denna rök skuro hushållet.
bilernas tjut oc h lyktor; s kenet sopade gatan Han skulle ha till cigarretter och nya kläder som stora ljuskvastar.
Det var nöjestimmen, och mycket annat, och det fog mer än han och Marta Hammer såg med stela ögon ef­ fick in.
Som de flesta puckelryggar var han ter alla de förbisusande lådorna, där skrat­ löjligt svag för sin yttre människa och lät tande ansikten skymtade bakom våta fön­ gärna undfalla sig små antydningar om sin sterglas.
Och trumpeterna ropade och blå­ fur h os könet.
Det plågade Marta att han på ste och hvisslade och gurglade; det var en samma gång yttrade sig så nedsättande om detta, kring hvilket dock alla hans tankar hemsk kakofoni.
kretsade.
Men det hörde visst också till ar - tistskapet.
Hon hade genom den stängda dör­ ren hört hans kamrater, som kommo på be­ sök, uttala sig i samma tonart om kvinnan.
Och hon hade rodnat öfver deras ord.
Strax utanför porten stötte hon plötsligt ihop med David Leck, tecknare i sa mma tid­ ning so m hennes bror.
— God kväll, sade han ovanligt muntert.
Hans långa, magra ansikte med den böjda näsan, de hängande mustascherna och de närsynta ögonens eviga spleen lyste upp.
— God dag, herr Leck.
Ämnade ni er till oss kanske?
Hvad skall ni d är att göra, det är inget nöje ... — Ni är trött, fröken Marta.
— Ja, s varade hon hårdt och rakt på sak.
Ja, jag är trött.
Så trött, att jag inte tror att jag o rkar uppför trapporna.
Han betraktade henne från sidan.
Hon va r sig inte lik.
Det mjuka, vänliga sättet var borta; hvad hade händt?
Något var det, och hans tunga och stickande blick sökte hen­ nes.
Men hon vände sig envist ifrån honom.
De hade börjat gå fram och tillbaka på trottoaren utan att kunna besluta sig för nå­ gonting, hvarken för att gå upp eller för att skiljas.
Hon gjorde i hvarje fall ingen invit.
Det föreföll Leck som hon ginge i sömnen, hon svarade på hans frågor likgiltigt och tankspridt, hennes ansikte lyste med en matt, hvit flam ma, hennes röst darrade.
Slutligen stannade han och tvang henne att se upp.
— Säg mig hvad det är.
Är det något led­ samt?
Hon blef litet rö d, m est af förargelse öfver att hon inte kunnat försfälla sig.
Och hon svarade i en ton so m ett grinigt b arns; — Det är ingenting.
Jag hade tänkt få li­ tet ledigt bara och komma ut e n smula öfver påskdagarna, men det blir inget af ... — Och hvarför det?
— Hur k an det intressera er!
Nå, jag har inga pengar.
De ha gått till an nat.
Leck undrade om det var brodern, men han ansåg sig infe k unna föra frågan vidare.
Han försökte slå bort det hela med skämt.
Jaså, det smärtade henne så mycket att nöd­ gas inställa blåkullafärden; nu hade väl alla hennes systrar redan gett sig af.
Han hörde suset af kvastarna i luften, dimman var rö­ ken från kaffepannorna, bilernas tutningar läto som bockhorn, stackars hon som fick bli k var ... — Jag har förlorat i kassan, sade hon ... — Mycke t?
Hundra, tvåhundra, trehundra?
— Mycket för mig i a lla fall.
Men jag v et inte hvad det går åt mig i kväll, här går jag och pratar om saker som ...
Nej, nu måste jag hem.
— D et skall ni infe, afgjorde David Leck.
Inte ä nnu.
Ni skall följa med mig o ch höra musik; det är det enda som hjälper.
— Mot penningförluster också?
— Ja, sade Leck.
Han förde henne långsamt neråt staden igen, och hon märkte ingenting förrän de sfodo utanför restauranfdörrarna.
Plötsligt vaknade hon ur sin underliga sinnesfrånvaro och stirrade häpen på mannen bredvid sig, som om hon f örst nu upptäckt honom.
Hvad var det egentligen fråga om?
Jo, d e skulle gå in här, v ar så god, och höra musik oc h bli goda och glada bägge två alldeles som människorna skola vara.
Hon Var infe klä dd.
Än sen; det var inte han heller.
De skulle väl infe på begrafning.
Och för resten kun­ de de sätta sig i ett hörn, där ingen såg dem.
Om några minuter sutto de där också.
Men d et v ar många som sågo dem; salen var full med folk.
Bakom vinterträdgårdens
IDUNS JULNUMMER palmgrupper spelade röda musikanter en röd, spansk musik med kastanjetter och tri- angelskrammel.
Pratet blandade sig med fontänens vattensorl, och röken gungade i långa sfrimmor som en slöjdans.
En glad baron kom hvisslande och vaggande mellan borden; han knäppte med fingrarna och gick på tå, på stålfjädrar, på musik.
Han såg ut som ett mellanting mellan kavallerist och pajas.
— Se på det där djuret, han är lycklig, sade Leck.
Han hade fått det där obehagliga, still­ samt rasande i sin röst, som slagit Marta vid ett par tillfällen förut.
Hon hade aldrig känt sig riktigt v äl till mods i Lecks sällskap, och nu förvånade det henne ännu mer att hön saft där hon saft.
Hon visste att han inte var någon lycklig man.
Hennes bror hade talat om för henne att det låg en gammal kärlekshistoria bakom — något som han al­ drig lyckats bli herre öfver.
Hans tecknin­ gar voro en enda lång hämndeakt.
Han häm­ nades på det hem som han aldrig fått genom att bara se det fula, det tarfliga, def brac- kiga, det smaklösa, det torftiga eller upp­ blåsta, det fadda och sliskiga i alla andra hem.
Hans enstöringslif sprutade sin galla öfver äktenskapet.
Han klädde af familje- idyllen.
Med sitt torra och bitfra ritstift, hvasst som en nål, drog han upp sina in­ teriörer, där magra, skrikiga ungar slogos om matbitarna, där utpinade män och kvin­ nor hväsfe mot hvarandra, där hela lifvet v ar i négligé, i kamkofta och skjortärmar, i tofflor och nattrock, i pytsar och trasor.
Olyckan blef ful och äftiksur, lyckan ful och karamellsöt.
Båda voro små och ig- nobla.
Men framför allt dumma.
Han hade förälskat sig i sitt hat mot dumheten med brackmage och fefthjärta, knölig och pö­ sande, alltid med moral på de flottiga läp­ parna och omoral i bakfickan.
Hans giftig­ heter fastnade som kardborrar.
Men ingen hade ett ömmare hjärta än denne besynner­ lige man, s om arbetade i arti stisk hjärtlöshet.
Ingen älskade poesien högre än han som ansträngde sig af alla krafter att göra lifvet poesilöst och skrapa bort all barmhärtig fer­ nissa, så att det nakna råmaterialet kom fram.
Kamraterna missbrukade hans hjälp­ samhet.
Han hade inga andra fiender än sig själf.
Men den fienden tycktes han aldrig kunna slippa.
Han förtärde sig i e tt invärtes envig, som han höll hemligt, därför att han fann det ärelöst och tyvärr också menings­ löst.
Han var en god och sårbar människa; hans konstnärskap gaf honom själf de elaka­ ste såren.
För resten lefde han ett tillknäppf lif.
Han var ängsligt korrekt i det yttre, verkade inte ett spår artist, snarare metodistpräst; det var som yrkesmasken plågat honom.
Och han hade mycket små behof för egen del.
Hans gamle far lefde ännu, som ett afdankadt bruksinventarium någonstans uppe i Norr­ land.
Leck skickade honom pengar, som gubben samvetsgrant söp upp.
— Han är nära sjuttio år vid det här laget och han super som om han vore trettio, för­ klarade Leck.
Det roligaste är att han har bondånger också.
Han tror fullt oc h fast, att han skall bli en bättre människa i morgon.
Den som vore så ung och lycklig s om hanl — Hur menar ni?
frågade Marta.
— Jag menar: den som kunde ångra sina ' dumheter!
— Gör ni ald rig det?
Ångrar ni er aldrig?
— Jo, men det är mest allt hvad jag inte •gjort som pinar mig.
Jag ångrar de tomma dagarna, de hvita arken, det tröga blodet.
.Allt som blåser ifrån mig.
Jag ångrar att jag inte k änner glädje hvar dag, hvar minut, hvar sekund.
— Det g ör väl ingen människa.
— Men def borde man göra.
Farsgubben har gett mig den obehagliga ångern i arf, den som inte gör en lycklig.
Han ångrar sig på det rätta sättet.
Han blir bara ' gladare och friskare för hvar gång.
Marta kände hur det lättade inom henne.
Det var så skönt att sitta här, och hon var inte längre rädd för David Leck.
Hon tyckte att hon aldrig förstått honom bättre än nu i kväll.
Def låg ingen andlig nihilism på bot­ ten af denna människa; hela lifsaptiten fanns kvar.
Han hade bara satt sig själf på svältkur.
Och han var tjurskallig, det märk­ te hon.
Han envisades med att blåsa upp en liten privat olycka, en ungdomshistoria, till tragik för en man.
Att han inte skämdes!
Han skulle kanske ha ritat och målat på ett helt annat sätt, om han inte rasat öfver sin hjärtlösa sköna — men var inte def i al la fall att ge henne litet f ör stor plats?
Han borde väl kunna ta igen sig själf; det var inte den rätta David Leck, som ritade de fula interiö­ rerna.
En okänd och främmande hand rita­ de dem åt honom.
Hon blef helt upprymd af sina tankar.
Hon hade fått färg på kinderna och glans i ögonen.
Dimman hade gått sin kos, och hon hade för tillfället alldeles för­ gätit sitt eget missöde.
Leck märkte förändringen.
— Jag tror def tar sig, sade han småskrat­ tande.
Ser ni, att ni gjorde rätt som följde med.
— Tac k.
De skålade och musiken spelade en gam­ mal fransk gavott.
Man hörde stegen på spegelgolfven i Ve rsailles.
Den glada baro­ nen figurerade sittande, så godt han kunde.
Fit glas trillade från hans bord och knäcktes, och sorlet tystnade ett ögonblick för att strax slå ihop igen som en sjö öfver ett skär.
Tiden gick; de hade ätit och druckit och kommit tillbaka i kaféhörnet.
Marta blef plötsligt skrämd vid tanken på sin bror.
Hon hade alldeles glömt att underrätta honom hvar hon fanns, och hon gick uf fö r att tele­ fonera.
Just som hon stod med luren för örat kom hon ihåg att ingen, hvarken hon eller Leck, tänkt på att be honom vara med i kväll.
Hon fick inte något svar.
En smula lättare om hjärtat återvände hon.
— Han v ar inte hemma, sade hon.
Något i Lecks ögon kom henne att rodna.
Han är naturligtvis ute och suddar igen.
— Ja, sa de Leck kort.
Han sitter därborta.
— Men hvarför har ni inte ... — Jag fick syn på honom just nu.
— Ja, men hvarför kommer han inte hit, menar jag.
Har han inte sett oss?
— Det tror jag nog.
Men han är infe en­ sam.
Det är en dam med.
— N u ser jag.
När Marta böjde sig åt sidan upptäckte hon brodern.
På afstånd föreföll det som hans hufvud låge på bordskifvan — et t skrynkligt och otympligt apansikte, grimaserande af sällhet.
Och ner öfver detta ansikte, hvars blick var riktad snedt uppåt, lutade sig en mycket vacker och mycket munter dam.
Plötsligt sågo Marta och Leek en stor hand på en onaturligt lång och mager handled sträcka ett punschglas öfver hufvudef som nickade och nickade, alldeles som någon ryckt det på ett snöre under bordet.
De skålade med hufvudef.
^ Det fortsatte sina grimaser.
Det uttryckte på en gång skryt öfver sitt sällskap, skade­ glädje öfver att ha påträffat de båda andra och nedlåtande välsignelse, som blef gemen bara genom minspelet.
David Leck såg på sin 25 granne.
Hon hade återigen blifvit tyst och förstämd, och han anade hennes tankar.
Nå­ got sade honom att hon skulle få obehag af detta sammanträffande med brodern, och han ångrade redan sitt hastiga tilltag att stoppa ett par hundralappar i hennes väska medan hon var ute och telefonerade.
Han var ett fä.
Hvad tänkte han på?
Hvad skulle hon tro?
Det fattades bara att brodern finge tag i de t på något vis, om hon t. ex. öppnade väskan i h ans närvaro och infe visste om nå­ gonting och så sedlarna föllo ut ...
Han må­ ste säga henne alltsammans nu genast.
Def var ju bara meningen att hon skulle resa, j-esa ifrån allt som plågade henne, få luft och ljus några fattiga dar, sol i ögonen, de vackra, goda, hungriga ögonen.
Infe k unde han hjälpa att han burit sig så hufvudlösf åt.
Inte kunde han hjälpa att hon var så lik e n människa, som han hållit myc­ ket af och som burit sig illa åt mot honom.
Han var icke barnslig.
Han tyckte att han liksom samlade glödande kol på den andras hufvud genom att nu ge bort allt hvad han skulle lefva på under månaden.
Nej, han kunde inte reda upp sina tankar.
Det var ändå inte på den gamla historien han funderade.
Han hade upptäckt en kvinna i kväll som han glömt bort att hon fanns: den som kunde ge och inte bara ta.
Det var inte han som gifvif.
Det var hon.
Men han kunde ingenting säga.
Han fick inte ett ord om sitt dumma tilltag öfver lapparna.
Och nu ville h an bara komma ut f ör att slippa puckel­ ryggens ögon, som han kände oupphörligt fastade på sig och Marta.
Han kunde inte tåla den där blicken, slemmig och stinkande.
Kvällen hade varit så vacker hittills; d en skulle inte få förstöras.
Marta märkte hans oro.
— Sk a vi inte gå?
—) o, kanske def.
— Ni tycker inte om min br or?
frågade hon, när de hunnit nedåt Nybrohamnen.
Dimman hade lättat.
Oändligt högt uppe rullade en hvit vår­ måne genom skyarna.
— Inte i kväll, s varade han.
Hon hade velat fråga hvarför, men något höll henne tillbaka.
Och behöfde hon för öfrigt fråga?
Hon blef plötsligt dumt och oresonligt lycklig, ty hon såg att han var lycklig.
Det var märkvärdigt att denne man, som föreföll så obarmhärtig när han satt framför sitt ritbräde, kunde ha en så mjuk och barmhärtig röst.
Ja, h an seglade under falsk flagg.
Hon skulle rifva ner den där svarta du­ ken och hissa den rätta; hon förstod att han inte kunde det själf.
Han var hypnotiserad af sitt öde.
Det skulle inte varit lätt att säga hvilkendera af de två människorna som var den naivaste i denna stund.
Men Leck tyckte att det skulle bli skönt att börja måla i morgon, och def hade han infe tyckt på många år.
Han längtade efter fär­ gen igen.
— I gafukorset vid Birgerjarlsgatan kommo de in i en folksamling, som bildat sig kring en kvinna och en poliskonstapel.
De knuf­ fade sig fram och blefvo åter ensamma.
De gin- go tysta och glada.
Leck kände värmen från hennes arm, och det var som hennes lif runnit öf­ ver i hans.
Med ens stannade hon.
— Väsk an!
sade hon bestört.
— Ha r ni glömt den?
— Nej, visst inte.
Jag hade den alldeles nyss.
Och hon höll upp den tomma armen: där hade den hängt.
Hon hade fått ett barns hjälplösa min.
Mamma, hvad skall jag göra!
— Nu minns jag att jag kände ett ryck i armen just som vi passerade Birgerjarlsgatan, i det där bråket.
Å, de uslingarna!
Men jag struntar i det, kastade hon plötsligt om.
Jag är så glad i kväll.
Olyckan biter infe på mig mera, .och för resten var det bara några ören och en näsduk och en kam i väskan ... — Det var fur, sade Leck muntert.
Han tänkte på siff b ekymmer nyss för de två hundra kronor­ na.
Det gick hastigt sin kos.
Händelsen var all­ deles i stil med denna underliga kväll; och nu stod han vid Martas port och höll hennes hufvud mellan sina händer och kysste ögonlocken, som darrade under hans läppar.
Men ingen sade nå­ got.
Det fick vara till i morgon och till alla de andra dagarna, som skulle komma med def som båda längtade efter — uppståndelsen från vin­ termörkret, solen ur dimman, lifvet.
Illustratör: Axel.
Wallert.
26 GOTHILDA VAR EN LITEN HONA AE HVI- iasie leghornsrace.
Hon bodde i en liien höns­ gård, som endasi genom ett ståltrådsnät skildes trän en annan större honsgård.
En solig sommardag gick hon och ^krafsade i ett hörn.
" Kuckeliku " hörde hon alldeles intill sig och då hon sag upp stod en tupp i den andra hönsgarden och tittade på henne genom stål­ trådsnätet.
" Kluck, kiuck " sade lilla Göthilda och så var bekantskapen gjord.
" Fröken krafsar bara med en fot, " sade tuppen och intog en så plastisk ställning han kunde.
" ja, jag har stigit på en glasbit, så att jag har ondt i den andra, " svarade Göthilda.
") ag skulle nästan önska, att alla frökens med­ systrar också siego på en glasbit, " sade tuppen, " det är oändligt mycket vackrare att se en höna krafsa bara med en fot. "
" Àh, säger notarien det, " sade lilla Göthilda och rodnade och slog ned ögonen.
" Ja, det säger jag, " sade tuppen, " men kalla mig för all del ej för notarie, det är ingenting jag är mindre ".
" Hvad får jag lof att säga då? "
Tuppen gjorde en vältalig böjning på vingarna.
" jag eftersträfvar ingen titel.
Men jag drömmer om att göra min insats i världen. "
Göthilda lystrade till.
Det där var nog en fas­ ligt fin och lärd tupp.
" Jaha, just min insats i världen " upprepade tup­ pen, som märkte att han imponerat, " och hvad jag då först af allt ville arbeta för vore att lära mitt släkte att krafsa med endast en fot. "
" Med en fot — å h, för all del, " sade lilla Gö­ thilda och rodnade igen.
Men på samma gång tänkte hon på hur besvärligt hon haft det de här dagarna.
" jag har själf praktiserat det en längre tid, " fortfor tuppen, " och blifvit mer och mer öfverty- gad om sättets gynnsamma inverkningar på in­ telligensen. "
Den lilla hönan lystrade till igen.
Ja, var det inte det hon tänkt, att det var en fasligt lärd tupp.
" Ja, just på intelligensen, " gentog tuppen och harklade sig och drog ned blinkhinnan öfver half- va ögat.
" Har fröken möjligen hört uttrycket höns­ hjärnor.
Jag har blifvit mer och mer öfvertygad om, att orsaken till, att vårt släktes hjärnor f ått ett så dåligt namn om sig uteslutande är att söka i den omständigheten att vi under årtusenden kraf­ sat med båda benen. "
Göfhilda stirrade af förvåning.
" ja, fröken blir öfverraskad, men så förhåller det sig verkligen. "
Ja, Göthilda trodde det visst.
" Men jag har varit så hungrig de här dagarna, " genmälte hon blygt och drog också hon fram en liten kant af blindhinnan, " det är svårt att hitta tillräckligt med mask, då man krafsar endast med en fot. "
" Där ha vi det, där ha vi pudelns kärna, som det heter. "
Tuppen var ifrig så att han flaxade med vingarna, " vårt släkte äter för mycket, det är det som inverkar på intelligensen, och detta är i sin ordning följden af krafsandet med båda benen. "
Den lilla hönan såg inte glad ut, men hon lyss­ nade uppmärksamt.
" Till dessa mina synpunkter på saken lades en ny, då jag nyss hade nöjet att stå och ge akt på fröken. "
Göthilda rodnade och drog blinkhinnan öfver halfva ögat.
Tuppen harklade sig och fortfor.
" Den grace fröken då utvecklade var onämnbart mycket större än jag någonsin sett hos en höna, som krafsat med båda benen.
Och otroligt has­ tigt mognade inom mig vissheten att ett målmed­ vetet arbete för att lära vårt släkte att krafsa och lifnära sig endast med ett ben skulle vara en insats af enastående betydelse icke allenast för höjandet af dess intelligens utan lika mycket för utvecklandet af dess möjligheter i estetiskt hän­ seende. "
Det gick formligen rundt i den lilla hönans hjärna.
Estetiskt hänseende — int elligensens hö­ jande — insatser och mognade vissheter — en så ' n tupp!
Hon var imponerad så att hon gapade.
Och tuppen blef rakare och rakare.
Men som han hade en smula erfarenhet af kvinnan ansåg han ögonblicket nu vara inne att dra sig tillbaka — för den här gången.
" Kuckeliku " sade han och log beskyddande emot henne.
" Kluck, kluck, " sade lilla Göthilda och rodnade på nytt.
Och så gingo de åt hvar sitt håll in i sina re­ spektive hönshus.
Men hela natten gick det rundt i G öthildas hjär­ na.
Och aldrig skulle hon då glömma den tuppen.
Det hade hon då klart för sig.
En sån blick, en sån blick han hade!
IDUNS JULNUMMER Den underbara tuppen — hon skul le följa honom till lifv ets slut.
Hvarför hon gjorde det skulle hon ej kunna säga, men så mycket säkrare var det.
Men så fick hon se tuppen komma nere på vägen.
Vips torkade hon tårarna och tog på sig en så glad min hon kunde.
Men tuppen sprang inte han.
Han kom helt lugnt promenerande vä­ gen fram och nu såg hon, att hans ena ben var stelt.
Och hon undrade om hon också så små­ ningom skulle få ett stelt ben.
Längre hann hon inte i sina funderingar förrän tuppen var framme vid källargluggen.
" Jag är glad att se, att ni är punktlig, " sade han, " det är jag också.
Punktlighet är en af mina hufvudprinciper. "
Göthilda rodnade — hu fvudprinciper — en så ' n tupp!
" Min lilla tappra kamrat, " sade tuppen och såg på henne med en lång blick, så att hon höll på att ramla på hufvudet genom källargluggen.
" Ja, ska vi så gå, " tillade han.
Och Göthilda hoppade ned.
" Men vi måste väl springa, så att ingen ser Och följande dag ungefär vid samma tid pro­ oss, " hon såg blygt och oroligt upp på tuppen.
menerade hon i samma hörn i hönsgården, och " Visst inte, visst inte, min vän, den som går ut ehuru det onda efter glasbiten nu var alldeles att strida för en idé, hägnas af högre makter än bra, så krafsade hon ändå endast med en fot.
pigor. "
Och hon hade inte gått där länge förrän tuppen Ja, då han sade det så.
Men ack, så hennes kom.
hjärta- k lappade, då de började gå vägen framåt.
" Kära fröken, " sade han, " jag hoppas det står Framåt kvällen kommo de till en stor hvit gård.
bra till.
Hur är det med foten? "
" Där ha de säkert höns, " sade tuppen, " där " Jo tack, den är bra, " sade lilla Göthilda och ska vi höra om vi ej kunna få anställning, " och rodnade, " men jag krafsar så här ändå. "
så veko de af uppåt allén.
" Jag skulle missta " Vågar jag tro, att det är mina enkla synpunk­ mig mycket, om de ej ha racehöns, " tillade han, ter på saken som påverkat eder — ack, ni gör " och det skulle särskildt intressera mig. "
mig alltför lycklig, min fröken. "
Då de kommo upp på gårdsplanen, sågo de en Göthilda drog blinkhinnan öfver hela ögat och stor herre stå på trappan.
Tuppen gick fram och hennes hjärta klappade, så att hon knappast kun­ den lilla hönan följde efter.
Men, ack, så rädd de stå.
hon var.
Tuppen såg drömmande ut i rymden genom " Kuckeliku, " hälsade tuppen och så frågade han ståltrådsnätet.
om de ej kunde få anställning att lära herms " Er tystnad säger mig, att jag vågar tro det.
höns att krafsa med endast ett ben.
Det inger mig hopp och förtröstan — fö rtröstan " Med ett ben —? "
till min förmåga att utföra det stora värfvet.
Och, " Jo, det var så välgörande för intelligensen, " min fröken, " han tog ett steg emot henne, " det upplyste tuppen.
skulle en gång sägas, hvarför då infe lika gärna " För intelligensen — intell igenta höns — fy tu­ i dag: med eder skulle segern vara mig gifven.
san! "
ja, han sade något mycket värre och så Har ni mod att följa en ensam man ut i världen, schasade han iväg dem så att Göthilda blef så att stå vid hans sida i ka mpen — i k ampen för en rädd, att hon sprang rakt mot grindstolpen och idé, belackad af de många, förstådd endast af slog sig så att hon såg svart för ögonen.
de få. "
" Lugn, lugn, min vän, " förmanade tuppen, där Nu s atte sig Göthilda, ja, sa tte sig och hon bara han kom rakare än någonsin på sitt stela ben, stirrade.
" hvad vi framförallt måste lära oss är att ta allt Tuppen log beskyddande.
som möter oss med jämnmod. "
" Ja, det öfverraskar er — det kommer bråd-, Ja visst, men hon kunde inte hjälpa, att hon sförtadt, tycker ni, men värfvet ropar mig, jag blef så rädd.
måste redan i dag — med eller utan er. "
Och så promenerade de vidare.
Om en stund Den lilla hönan blef ängslig.
kommo de till en annan stor gård.
" Jag skall komma — jag skall visst komma, " " Där kanske det kan lyckas, " sade tuppen.
Men sade hon och reste sig hastigt, men hon darrade det gick lika illa där.
De schasade iväg dem så på benen så hon knappast kunde stå.
att det stod som ett moln kring den lilla hönan, Tuppen log igen.
där hon rusade i väg.
" Min kära vän, med detsamma går det nog ej.
Och så sfräfvade de framåt på landsvägen Ni får passa på och stå vid grinden då de kom­ igen.
Tuppen sade något om högern och klass­ ma med affonvarden, ni smyger er ut, då den intressen, men nu var den lilla hönan så trött, öppnas och springer bort till källargluggen, där att hon alldeles inte orkade höra på honom.
Och träffas vi. "
så hungrig —!
Efter en stund började hon gråta.
Hon såg upp på tuppen.
" Ack, du lilla sv aga käril, " sade •tuppen, " är du " Ska vi infe lära dem här först? "
så trött. "
Han var mycket vänlig, det vore synd Tuppen log.
att säga annat.
" Vi ska gå dit upp till skogs- " Det hörs, att ni är ett barn.
Ingen är profet i brynei och hvila där några timmar. "
sitt fädernesland, det är ett gammalt ord hvars Den lilla hönan passade på att krafsa till sig innebörd ni så småningom skall förstå.
Alltså vid ett par metmaskar, då de gingo öfver ett dike, källargluggen klockan fyra.
Och så mod, min och så hungrig var hon, att hon alldeles höll på vän! "
att glömma sig och krafsa med båda benen.
Göthilda grät hela dagen.
Men strax före kloc­ Och uppe i skogsbrynet satte hon sig på en kan fyra stod hon på vakt vid grinden och då sten under en enbuske.
Och tuppen satt bredvid den gick upp, smög hon sig behändigt ut och och talade om klassintressen och högersynpunkter sprang så fort hennes ben förmådde bära henne och motstånd mot bildningssträfvanden.
Och den bort mot källargluggen.
Ja, ho n boksfafligen tum­ lilla hönan tänkte, att hon var mycket lycklig och lade in i den, så sprang hon, för att ingen skulle så somnade hon.
se henne.
Och där stod hon nu och flämtade och Klockan fyra följande morgon voro de redan väntade på tuppen.
på väg.
Klockan var sex, då de kommo till e n liten röd stuga.
Den låg helt nära vägen och var en den allra näpnaste lilla stu ga man kunde se.
Den hade hvita knutar och fönsterposter och en den allra sötaste lilla hvita fötstukvist.
För fönstren sutto bländhvifa gardiner och fuchsior och pelargonior blommade mot rutorna.
Och bakom stugan gol en tupp.
" Det här är säkert något för oss, " sade tuppen, " alldeles säkert.
Här bor tydligen någon med skönhetsintressen.
Det är visserligen infe något slott och hönsen äro nog infe racehöns, men i grund och botten är jag demokrat. "
Och så kröpo de igenom en öppning i grinden och just då de kommo gående den lilla sand­ gången uppåt gick dörren till försfukvisten upp och en den allra sötaste lilla gumma trädde ut.
Hon hade hvit bindmössa och myste så godt mot morgonsolen, och då hon fick se dem, schasade hon inte iväg dem, utan sade vänligt:
IDUNS JULNUMMER " God morgon — hvad är ni för ena som är ute och går på egen hand? "
Hennes lon siötte tuppen.
Man var vis­ serligen demokrat, men någon gräns fick det väl ändå vara.
" Vi söka anställ­ ning, " sade han och markerade med sin ton tydligt det af- sfånd han, trots allt, ansåg borde förefin­ nas mellan sig och gumman, " vi söka an­ ställning för att lära höns krafsa med en­ dast ett ben. "
" Med ett ben —? "
Den lilla gumman trodde tydligen ej si­ na öron.
") a, det var så för­ månligt för intelligen­ sen, " upplyste tuppen.
" För intelligensen? "
ja, just, oc h s å satte sig tuppen nonchalant på trappan och börja­ de utveckla saken närmare för gumman.
Han höll på nära en halftimma och det gick rundt i Göthildas hjärna som om man vispat där med en visp.
Men innan han slutat, hade han fått gumman till att tro, att om han fick stanna, han och hans följe- slagerska, så skulle hon efter en tid ha de allra underbaraste höns, de sällsyntaste racehöns skulle vara ett intet bredvid dem.
ja, fullt öfver- tygad var gumman nu inte, men möjligheten var dock alltför lockande, för att hon ej skulle våga försöket.
Hon gick nedför trappan och bad dem komma med och så gick hon bakom stugan och öppnade grinden till hönshuset.
Och tuppen och lilla Göthilda stego in och tuppen gick mycket rak och hälsade nedlåtande åt höger och vänster och Göthilda gjorde också sitt bästa.
Och sen de orienterat sig en smula, samlade tuppen alla hönorna och de två tupparna omkring sig och ta­ lade om hvarför han var här och hvilka under­ bara följder det skulle ha, om de voro snälla och läraktiga.
Och hönorna lade hufvudet på sned och sågo beundrande på tuppen, men tupparna gingo för sig själfva i ett hörn och svuro på ren sven­ ska riktigt, riktigt fula eder.
Och så började undervisningen.
Göthilda var så ifrig, att då någon af hönorna krafsade med båda benen, s prang hon fram och ruskade henne.
Men då var tuppen framme.
" Inte så, inte så, min vän, " f örmanade han, " det måste gå på öfvertygelsens väg, " och så ställde han sig framför hönan och höll en lång predikan för henne, till des s hon in te v isste ut e ller in h var- ken på sig själf eller något annat.
Tuppen var nitisk, de t vore synd att säga annat, och på kvällen voro hönorna så trötta, att de aldrig tänkt sig något dylikt.
Och följande dag började det på nyit.
Och 27 Han såg sig om nå­ gra ögonblick.
Så gick han fram till tuppen och nickade bekant.
" Tjänare, " sade han, " är det du? "
efter otroligt kort tid hade tuppen kommit så långt, att alla hönorna utan undantag krafsade med en fot.
Med tupparna gick det sämre, de vägrade helt enkelt att lyda.
Tuppen klpgade för gumman och gumman tog tupparna i upptuktelse och befallde dem att lyda.
Och då kunde de inte annat, men de svuro i skäggen, då tuppen inte hörde det, så att hönorna riktigt ryste i sina själar.
Men nu hände hvad tuppen inte beräknat, gum­ man började klaga öfver att hönsen värpte så dåligt, endast hälften mot förut och knappast det.
Men tuppen lugnade gumman med, att konsumen­ terna snart nog skulle komma underfund med, att äggen voro så mycket finare, han talade om fos­ forhalt och salter och hvad allt och gumman lät sig nöjas.
Men efter ett par dagar kom hon och sade att konsumenterna klagat, att äggen voro sämre än någonsin förut.
Det berodde på, att de inte förstodo sig på det fina, förklarade tuppen.
Men han började verka en smula nervös.
Och de andra tupparna logo i skäggen.
Efter ett par dagar kom gumman och klagade att hönsen voro så magra.
Vid den här tiden på året brukade de vara slaktfeta, men nu var det ju en ynk att se dem.
Det lilla som fanns på dem skulle vara så myc­ ket finare, lugnade henne tuppen.
Ett par dagar senare kom hon till hönsgården och bar en stor korg.
Hon hade fått en tupp till present från en god vän, sade hon.
Och så öpp­ nade hon locket och upp flög en stor, grann tupp.
î;, '!
Den allra sötaste lilla gumma trädde ut.
" Tjänare, " sade han, " är det du? "
" Jo, som du ser, " sade tuppen och ma­ kade sig besvärad ett par steg tillbaka.
Men nykomlingen följde efter.
" Hvarför rymde du hemifrån och hvad tusan gör du här? "
" Han är här för att lära oss att krafsa med ett ben, " inföll ifrigt en af hönorna, de hade allesammans samlats omkring dem.
" Med ett ben — kunde jag inte tro det! "
Och den nya tuppen skrattade, han skrattade så godt, att han måste sätta sig.
Men hönorna blef- vo stötta och knyckte på nacken och nicka­ de till hvarandra: kom så gå vi.
Men den nya tuppen reste sig.
" Stanna, stanna allesammans, " sade han, " så ska ni få höra.
Han är en humbug, en ' humbug hela karlen. "
Och så berättade han att den där tuppen bott i s amma hönshus som han och att han länge haft reumatism i ena benet, han hade haft sin plats på pinnen närmast fönstret, så antagligen hade han suttit i drag.
Och så småningom hade han börjat gå omkring och tyckt sig vara något märk­ värdigt, därför att han nått en viss färdighet i att krafsa med en fot.
Och det märkvärdiga var, att han själf trodde, att han var något märkvärdigt.
Han hade minsann sökt göra proselyter där också, men där var han genomskådad.
Och sen hade han aldrig triffs och sen hade han rymt.
" Ja, och det här är hans fru, " sade en af tup­ parna och visade på Göihilda.
Men Göthilda började storgråta och kallade sig olycklig och vilseförd.
Och sen blef hon despe­ rat och fordrade absolut skilsmässa.
Och det var en faslig uppståndelse i hönsgården.
Först fram mot midnatt blef det tyst i hönshuset.
Men på morgonen blef kacklandef sju resor värre.
Tuppen hade under natten rymt med en annan höna —!
Illustratör: Knut Stangenberg.
IDUNS IU LNUMMER 26 NOVEfcL DET VAR JULAFTON I BORGESTAD, EN liten sv ensk småstad med anor sedan många sekel tillbaka, hvilket egentligen betyder så mycket som, att den har krokiga gator och små trähus, där spetsnosiga och åldriga kvinnor mumla bakom fönstrens pelargoner och smutsgula kattor upprätthålla en sträng och opartisk neutralitet mot de mörka och ruskiga bakgårdarnas råttor.
Det låg snö öfver de gamla gatornas husrader, och invå­ narna pulsade tålmodigt i modden på ga­ torna.
Det rådde en sådan där underlig grå vinterdager under himlen, där ingen sol lyst på veckor, det var som en fin, g rå och fan­ tastisk slöja af någon sagojättes hand spants öfver scenen, där man såg människor komma och gå.
Och i d enna luft kl ingade bjällrorna från böndernas slädar med behaglig sordin, allas röster voro stämda i ett dämpadi ton­ läge, det lät som ett angenämt, godmodigt sorl i luften och man tyckte, att hela staden luktade lack och julgran.
Det gjorde den kanske också, Borgestad är en sådan där gammal stad, dit industrien hvarken har fört välstånd eller armod, den verkar närmast som en stor familj, och det är bara den gamla slottsruinen, som någon gång påmin­ ner invånarna om forna tiders hårdhet och grymhet, hvarom man läser i Odhner.
Läroverksadjunkten Anatolius Söderlund satt i soffan i sitt arbetsrum med träbenet på en stol och läste svenska med en tolf- årig gosse, som var till den grad vanartig, att hans föräldrar t. o. m. sände honom att läsa på julafton.
Den vanartige gossen tog sakern kallt, han visste, att hans välbärgade Sorgsen i hå gen blandade han sig i människovimlet.
föräldrar hade råd att låta honom taga ännu många lektioner och han medförde därför i sin läsebok ett häfte, som på ett skönt be­ målad!
omslag bar öfverskriften Mordet i Jackson Street eller Den gröna Diamanten.
Med lamt intresse lyssnade han till a djunk­ ten Söderlunds förtviflade försök att lära ho­ nom den väsentliga grundskillnaden mellan subjekt och predikat.
" En fattig kvinna hade en höna ", läste ad­ junkten S öderlund ur boken.
" Hvad är höna för satsdel, Adolf? "
frå­ gade han.
" Preposition ", svarade Adolf, som befann sig tusen mil fjärran i Jackson Street, där Sherlock Holmes som bäst höll på att be­ visa, att det hufvudlösa liket blifvit dödadt af en man med grå byxor och broderad väst.
Denna replik kom adjunkten Söderlund att plötsligt tänka på sitt lif.
Genom en afläg- sen idéassociation fann han den på något sätt symbolisera den menings- och glädje­ lösa tillvaro han frestade med fyratusen kro­ nors inkomster, stora skulder och sex barn.
" Mitt lif är tomt och intresselöst, " mum­ lade han, " höna är ackusativobjeki, dumma pojke, hvar ha vi s ubjektet i den här satsen? "
— " Annat var det i ungdomens vår, " fort­ satte han sina tankar och såg sig själf som ung student med lysande framtidsutsikter.
" Det är rysligt att gräfva ned sig så här i bekymmer, när man längtar efter något högre.
— " Den fattiga kvinnans höna lade ett ägg om dagen ", fortfor han utan öfver- gång sin tankekedja, " hvad är höna för satsdel? "
" Ackusativobjektl " svarade naturligtvis Adolf, fortfarande i Jackson Street.
" Och nù är det julafton, " fortfor adjunkt Söderlund.
— " Den fattiga kvinnan var icke nöjd utan ville att hönan skulle lägga två ägg om dagen.
— " Hv ar skall jag ta pengar till julklappar? "
— " Därf ör gödde hon hönan med bröd och korn. "
— " För att inte tala om julbrännvinet. "
— " Men då blef hönan fet, och lade inga ägg mer. "
— " Adolf, hvad är " lade " för satsdel? "
Denna fråga besvarade Adolf inte alls.
Sherlock Holmes höll nämligen just på med att gripa mördaren i den broderade västen.
" Af denna historia böra vi lära oss för­ nöjsamhetens dygd, " slutade adjunkten lek­ tionen och körde ut Adolf.
Därefter tog han sin hatt för att gå ut.
Sorgsen i hågen blandade han sig i mäm- niskovimlet.
Brådskande ilade runda, be­ låtna husmödrar och pälsklädda grosshand­ lare förbi honom, och han hade en pinsam känsla af att stå utanför, där han vandrade omkring, förgäfves spanande efter någon, som kunde hjälpa honom.
Hvad var det för ett infernaliskt öde, som ville, att han icke ens på julafton skulle förskonas från pen­ ningbekymmer?
Han kom att tänka på alla de år, som gått, lika grå och enahanda alle­ samman, och det tycktes honom ett ögon­ blick, att han såg fram emot en hel rad af år, precis likadana som de förflutna.
Och hvad innehöllo dessa år?
Den eviga jakten efter existensmedel, en­ dast afbruten af de få och med åren allt­ mera sällsynta tillfällen, då ett diskonterad!
papper spred ett bedrägligt sken af flod i hans kassa.
Men så sorgligt som nu hade det aldrig varit.
Sedlarna blefvo allt flykti­ gare gäster i hans plånbok, och det var allt mera sällan han kunde fördrifva en afton tillsammans med lektor Lyckstadius på hotell Lindquist.
* Men sällsamt nog tycktes det närmast lätta adjunkten Söderlunds humör att grubbla öf­ ver sin belägenhet.
Innerst inne sade han sig själf, att detta naturligtvis inte kunde fortfara.
Det är själfklart, sade han sig, att det inte kan vara meningen, att jag skall lefva mitt lif på det här sättet!
Löjligt att bara tänka något sådant!
En vacker dag händer det naturligtvis!
Hvilket?
Det visste adjunkten Anatolius Söderlund inte riktigt.
I vaga fantasier drömde han om ett bref på posten, något i samma stil som biograferna, när grefven får Hästen var ju af papp och icke af trä.
IDUNS JULNUMMER 29 Nervöst halade han upp sin sista tia, räckte underrättelse, ait hans faster dött och efter­ per, med en min, som han kvitterat en ränte­ den.
hopskrynklad till den häpne direktören lämnat en sagolik förmögenhet.
Hvarför, kupong.
Trehundra kronor, tänkte han, julklappar och störtade ut.
tänkte adjunkten Söderlund, skulle inte nå­ Ute på gatan andades han lättare.
Men gon faster kunna dö för mig?
Det finns in­ till barnen, ett klänningstyg till Siri, julbränn­ tet principiellt oc h teoretiskt skäl som hindrar.
vin, g oda cigarrer och ändå öfver till hyran.
samtidigt steg den fatala vissheten upp inom Och hade någon sagt honom, att han Herre gud, det är ju julafton, inte nekar han honom, att nu ägde han bara 1 och 75 ..
Det gick rundt i hans hjärna.
icke hade större utsikt att vinna på de ob­ i dag!
Löjligt att bara tänka sig ett afslag!
1 o ch 75, " en fattig kvinna ägde en höna, " Adjunkten Söderlund knackade heroiskt på skyra tyska skojarlotterier, där han i hem­ 1 och 75, — " h önan lade ett ägg om dagen " lighet spelade, än att räkna sandkornen i bankdirektörens dörr.
Inkommen kände han sig plötsligt nervös — och han hade lofvat den minste en blå Sahara, skulle han icke ha trott honom.
Ad­ junkten S öderlund visste, att något skulle igen.
Där satt den lille runde, hvithårige trähäst, — " då gödde hon hörnan med bröd hända.
Det kunde dröja — f örsynen luggar bankdirektören, solid och respektingifvande och korn " — a sch, den välsignade ramsan!
ju ibland sina utvalda gunstlingar — men med det tjocka hvita håret och de hvita öf- — Gud vet om det ens finns mat i huset!
det var icke möjligt, att lyckan skulle utebli.
verstemustascherna, som bröto sig mot en af Gode gud, 1 och 75, — " då blef hönan för Adjunkten Söderlund gick in på hotell tusen goda middagar smultronfärgad hy.
fet och lade inga ägg mer " — jag tror jag Lindguist, där han visste, att lektor Lyck- Hans guldbågade glasögon riktade sig mot blir tokig!
— 1 och 75, — " af denna berät­ stadius just då frukosterade.
Han beställde den besökande, men han gjorde icke en min.
telse kunna vi lära förnöjsamhetens dygd. "
Adjunkten Söderlund kände med ens, att en porter, hvars svarta färg han fann bäst Det var som om en fluga eller något annat harmoniera med sin sinnesstämning, och eländigt kryp surrat in genom dörren.
Hjär­ hans glasögon blefvo immiga.
Han dref långsamt hemåt.
På vägen köpte tat flög upp i halsgropen på Anatolius Sö­ klagade sin nöd.
Det Lektor Lyckstadius undersökte med sina derlund, som plötsligt erinrade sig alla före­ han en häst af papp till den yngste.
närsynta ögon ett stycke maskstungen ost gående liknande audienser, då han under förslog inte till en blå trähäst.
Och det är och lyssnade med oföränderligt samma be­ fantastiska löften och otroliga förödmjukel­ ju på illusionen man lefver ...
Den yngste tog emot honom i tamburen låtna min till sin vän.
Så höjde han den im­ ser tillskansat sig kontanter.
Han hälsade bankdirektören med något med ögonen brinnande af lystnad och för­ mande supen mot dagern och yttrade: väntan.
Han såg på " Värderade bro­ paketet under ar­ der, antagligen men och gjorde ett skulle du icke be­ öfverslag, hur pass klaga dig öfver lif- stor den blå trä­ vets för alla död­ hästen kunde vara.
liga gemensamma " Pappa, " sade vedervärdigheter, han.
" Får jag den hvilka i betraktan­ med detsamma? "
de af lifvets kort­ Anatolius Söder­ het och af de för­ lund gick in därpå.
träffliga läckerhe­ Han ville helst und­ ter, hvarmed det vika vittnen till den stundom förunnas besvikelse, han oss att förljufva anade skulle kom­ våra stunder, icke ma.
" Men det skall äro värda att man vara lack på först! "
ägnar dem en tan­ sade gossen.
ke, därest du erin­ Adjunkten Sö­ rade dig den ro­ derlund halfade in i merske skaldens sitt rum och dröp ord, hvilka jag, ef­ mycket omständligt ter att hafva intagit och under stora ce­ detta brännvin, för remonier sex stora den skull ämnar lackklumpar på pa­ uppläsa för dig. "
ketet.
Med bäfvan i " Kom inte med hjärtat räckte han ditt latin! "
s ade ad­ junkten Söderlund.
det till g ossen, som alltjämt följde " Kan du låna mig hvarje rörelse med en tia? "
" Det var sant, jag biet ju skyldig dig en tia på bridge i s öndags. "
" Den, hvilken hy­ brinnande ögon i ser en sådan tro, är att betrakta som en hysterisk hjärtlighet, önskade honom god jul ett magert och något smutsigt ansikte.
Ad­ dåres vederlike, " svarade lektor Lycksta­ och frågade hur hustrun och barnen mådde.
junkten v ågade inte se sin son i ögonen.
" Hopp, alla mina hästar, " skrek Anatolius Sö­ dius.
" Men låtom oss, afstående från det Bankdirektören svarade ingenting.
Och ad­ hjältemod, som anstår män, och användande junkten Söd erlund invecklade sig i allt mera derlund, " nu skall vi rida!
Vacker häst, ståtlig häst, hoppla, hvar ha vi sporrarna och ridspöet?
den sluge Odysseus ' list, hvilken i en trähäst krystade samtalsämnen och afhandlade dem Se en sån vacker pålle!
Den kan springa! "
Och smugglade sig in i Tröja, försöka inackor­ med en forcerad munterhet, rädd att den han skrattade något hysteriskt, medan han smac­ dera ett papper i något af stadens bankin- obehagliga paus skulle uppstå, då han måste kade och gnäggade som en häst.
Under tiden stitut.
Hvem vet?
Odets vägar äro outrann- fram med sitt ärende.
Och samtidigt snur­ hade gossen fått af papperet.
Han stod stum alldeles blek och kämpade med tårarna, i d et sakliga! "
Och lektor Lyckstadius fördjupade rade i h ans hjärna den enfaldiga ramsa, han och han betraktade leksaken, som han höll i handen.
sig med fatalistens lugn i smö rgåsbordet.
läst på morgonen: " En fattig kvinna hade en Plötsligt snyftade han till.
Han kunde icke Ett skimmer af lycka stod som en helgon­ höna ... denna berättelse bör lära oss för­ längre dölja sin gränslösa sorg.
Hästen var ju af papp och icke af trä!
Det kunde han kanske gloria kring Anatolii Söderlunds hjässa, då nöjsamhetens dygd. "
burit, men när han såg, att den icke var blå utan han med muntert klapprande träben begaf Bankdirektören snurrade med tummarna röd, blef det för mycket.
sig till banken.
Men ju närmare han kom framför magen och fixerade honom genom 1 detta ögonblick gick all lifvets grymhet upp detta stenhus, med dess air af dryg, kall och sina guldbågade med något af samma blick, för honom, och han anade, fast dunkelt i sin afvisande up pkomling, där det låg midt bland hvarmed cobran isar till fasa det offer det barnsliga själ, att lifvet i sin outgrundliga nyck­ fullhet just ha r för sed att ge oss röda papphäs­ de godmodiga, vänliga träkåkarna, dess mera ämnar sluka, och denna tystnad ökade ad­ tar, när vårt hjärtas mest brinnande åtrå står efter sjönk hans mod.
Â ena sidan utmålade han junkten Söderlunds nervositet.
Kunde han blå, af trä.
Anatolius Söderlund sade ingenting.
Men bar­ för sig de fröjder, hvilka endast den fattige bara finna på något annat antagligt ärende, omsättaren, som plötsligt af ödets allvisa och så komma bort därifrån!
Det bief en pin­ net fattade strax situationen.
Han gick fram till f ar, skrattade litet tafatt och sade: " Hvad tyc­ råd får några sedlar i handen.,- kan känna.
sam paus, och Anatolius Söderlund svetta­ sin ker du, att jag skall kalla den? "
Â andra sidan våndades han vid tanken på des, medan bankdirektören njöt sin öfverläg- I dets amma kom fru Siri in.
" Kan du tänka dig, " att stå och framföra sitt ärende för bank­ senhef.
Pausen bröts af att adjunkten Sö­ sade hon, " Adolfs föräldrar har skickat upp hun­ dra kronor som julpresent!
Det var då förresten direktören.
Inne i ba nken l utade han sig öfver derlund plötsligt hörde s ig själf säga: inte för mycket för allt hvad du har trälåt med ett bord och skref för att motivera sin vistelse " Det var sant, jag blef ju skyldig dig en den idioten! "
där " kejsaren af K ina " tio gånger på ett pap­ tia på bridge i söndags! "
Illustratör: John Dunge.
Glöm ei bort I att lämna annonsen till ••••••••••• Göteborgs Morgonpost llll|IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIillllllllllllllllllilllllllllllllllllll !lllllllllllllllllll !llllllllllllllllllllllllllilllllllllllllllllllll !llllllllllllllllllllllHI " IIII Göteborgs | I ledande morgontidning.
| G ö t e b o r g s A f t o n b 1 a d.
I I Bästa annonstidning i västra Sverige.
Modernt uppställd ~ In nehållsrik Intressant - - - - - - Tillförlitlig Västra Sveriges nyhetstidning.
| | | 1 Läses öfveralli.
J ••••••••••• •••••••••••• » ••••««•••• •••••••••• (• MED ÖFVER 150 ÅR BAKOM SIG ÄR 1 NORRKÖPINGS TlbNINGflR!
EJ BLOTT DEN ÄLDSTA UTAN ÄFVEN DEN: MEST SPRIDDA TIDNINGEN P Å PLATSEN j OCH DÄRFÖR VÄRDERAD SOM ETT AF j LANDETS YPPERSTA ANNONSORGAN.
.
— - • - — J7orr6offens=7 {uriren llyfjefs * ocfi Tlnnonsfidning för ßufeä stad ocf) TlorrBoffens fän Utmärkt annonstidning.
Upplaga 11,000 exemplar.
I 3 ••••••••••••••••••••••••••••••••••V Siffror som tala I i » m * * — — I • • • • De mest spridda tidningarna i södra Västergötland och de ledande höger- organen i landets främsta högervalkrets äro J i • •: t • • Vestgöten j Dalarnes mäst spridda tidnin g • j är den enda morgontidningen i norra Skåne, södra Halland och Småland.
Utkommer alla dagar, äfven Söndagar.
• • samt dess halfvecko- och landsortsupplaga | I ro • • • Borås Tidning j FILUKOmifl • har nära dubbelt så stor post- upplaga som bägge de andra i Falun utkommande tidnin- garnas tillsammanslagna och är ortens mest anlitade annons- organ.
-: - |: t • • • f Helsingborgs Dagblad har betydligt större upplaga än någon af de öfriga platstidnin­ garna — postupplagan är enligt officiella siffi or mer än 50 % högre — hvarför den förmånli- gaste annonstidningen är • med en sammanlagd upplaga af 18,000 ex. i J II • • • I De absolut dominerande tidnin- f • garne i den Iifliga industristaden: i Borås och de burgna I • sju häraderna.
: • {I J • • • Modernt 6- à 8-sidigt format.
• ANNONSPRIS:!
7 öre före.
6- öre efter och 8 öre i text.
i!
Totalupplaga 9,600 ex. f • • • • • g Jönköpings lans s törsta d agliga t idning g H.-P.
• (Helsingborgsposten) • • • • • • • • • • • den vakna, piggt redige­ rade och innehållsrika dagliga tidningen är ett af Skånes f rämsta annonsorgan.
B och en al Sveriges snabbaste tidningar är SMALANDS ALLEHANDA.
Burgen köpkraftig publik.
Länets förnämsta annonstidning.
o o o o Landtmännens Tid ning är g g o Cj Spridd bland landtbrukarne öfver hela landet.
- Utkommer en gång i veckan, Pris 1,50 pr å r.
- Utm.
annonstidning för tillkännagifvanden som röra landtbruket.
• • • • • • • • • • • • • • • • o • o • • • • o • o • &lt;s&gt; • • • • • • • X § • = LandtbrakS ' Tidningen • • § • g g O E • • • • • • • • • • • • • • • • • • J • • • Kalmar läns enda dagliga tidning.
• • • • • spridd i omkring • • • • • • är östra Smålands o. Ölands förnämsta • - • • nyhets- och annonsorgan.
• • • Annonspris: 7 öre pr mm., 8 öre å • • särskild begärd plats.
• • Rabatt vid större annonsering.
• • _ 11,500 exemplar, • • •••••••••••••••••••••••••••••••••••
••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••t?
_:: " LLlilli f DAGLIG MORGONTIDNING • • har lika stor postupplaga som bägge de andra i Karlskrona utkommande - tidningarna tillsammanslagna.
- | | | • IllUllllllllllllllllillllliltllllllllllttllllllllllllllliltttiUtllltlllllllltlllllllllllllllllll • t ANNONSPRIS:!
• 7 öre före, 7 6 öre efter o. 12 öre i text.
Totalupplaga 12,000 ex. • J • • SI: Läser Ni vidståend annons så kasta äfven en blick på nedanstående siffror: Karlskronatidningarnas postupplagor d.
25 okt.
191 Karlskrona-Tidningen 2,5 Blekinge läns tidning.
.
2,2 Blekinge Folkblad.
... 2: M A L M Ö: GRUNDAD 1880 är ett fördelaktigt an- nonsorgan, då tidningen sprides bland den burgnare publiken i | |: • i • • • • sa m tliga skånestäderna.
\ • • Annonsera i?
• • I Modernt 6 à 8-sidigt format.
I J har sålunda större postupplaga än bäg • de andra i Karlskrona utkommande ti • ningarna tillsammanslagna.
S En annons i Karlskrona-Tidningen * •+ lönar sig därför bäst!
Öfverskådligt och lättläst: • redigerad.
® Illustrerad.
• • • Alltid först med nyheterna.
: ••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••J Sunds valls-Pos ten Tlorrlands största, mest spridda dagliga tidning.
IKorgonens budbärare för de allra flesta östgötar är Skåne, Småland, Halland och Blekinge bo 1,607,500 svenskar.
Koncentrera Eder annonsering för Sydsverige på dess största tidning SYDSVENSKA OAGBLADET SNÄLLPOSTEN Malmö.
1917 utk.
dess 70:e årg.
Östergötlands Dagblad Det enklaste, bekvämasie och billigaste sä tt att träda i förbindelse med denna landsända, såväl med dess i regel välbärgade lantbefolkninq som städernas talrika pu blik är en ändamålsenlig annon­ sering.
Önlergöllands Dagblad, som på orund af sin stor a och vidsträckta spridning, vilken sträcker sig ej blott inom Östergötland utan ock över stora de­ lar af Södermanland och norra Småland, är synner­ ligen lämp liqt härför.
— P å grund af sin erkännans- värda snabbhet som nyhetsbringare ha r tidningens upplaga år efter å r avsevärt stegrats och uppnår nu dagligen 12,000 exemplar o ch därutöfver.
Huvudkontoret i Norrköping står gärna till tjänst med förslag och upplysningar.
ANNONSPRIS: 7 öre å lista, 8 öre å 2:dra och 3:dje sidorna och 6 öre å 4:de sidan för .................... millimeter.
PRENUMERATIONSPRIS: Kronor 8.80 pr helår, däri postarvodet .................... in räknad t.
•••••••••••••••••••• Ansgarii-Posfen Herrar annonsörer KRISTINEHAMN. '.
DET MODERATA PARTIETS I ÖREBRO LÄN HUVUDORGAN med stor och jämn s pridning bland länets bu rgna och köp­ starka befolkning, är ett syn- - - - - neriigen - - - - effektivt annonsorgan.
Annonsförslag uppgöras.
är stadens största tidning och en af länets mäst spridda samt för annonsering lämpligaste.
Utkommer Måndag, Onsdag och Fredag samt med ett 8-sidigt Söndagsnummer.
Annonsprisen äro f. o. m.
1 Okt.
d. å.: l:sia sidan 6 Öre, 2:dra sid an 7 öre och 4:de sidan 5 öre; särskild beg.
plats å innersidorna 8 öre, l:sta sidan 7 ö re samt 4:de sidan 6 öre, allt pr mm.
och enkel spalt.
Vid större annonsering förmånliga rabatter.
Värmlänningar i hela Sverige!
Prenumerera på Infordra offert.
- Rikst.
709, 710, 909.
Arvika Tidning!
Mönstertidningen Affärsmän, som söka en - Barngarderoben - &gt; Oumbärlig i alla hem med uppväxande " slitvcrgar ".
Prenumerera!
köpstark kundkrets, handla förståndigt, om de annonsera i Arvika Tidning.
som med sina tillkännagivanden vilja träffa befolkningen i Arvi ka med dess cirka 6.00h invånare och det vidsträckta område, för hvilket detta raskt framåtgående sa ' i hälle är huf.vudorten, näm­ ligen Jösse, Nordmarks och Gill bergs härader med deras inalles c:a 70,00 0 invånare, böra beakta, att _ A R V I K A N YH E T E R är den i dessa t rakter mest spridda tidningen och utan tvifvel ett av Värmlands bästa annonsorgan.
Tolalupplaga 4,800 à 5,000 ex. Arvika Nyheter är västra Värmlands enda frisinnade tidning.
Läses inom alla samhällslager, men har sin stöisia spridning inom landtbruksrklassen.
Annonspris: 6 ör e före och 5 öre efter texten per millimeter.
Rabatt: 10 proc.
då annons införes 5 ggr, 15 proc.
lör lo ggr, 20 pro c för 20 ggr.
Prenumerationspris: helt år kr.
2,75, halfår 1,60, kvart.
90 öre.
Avesta-Posten.
Organ för sydligaste Dalarne och norra Västmanland.
• Annonspris 6 öre pr mm.
Annonser insändas till Hufvudkontoret, Hedemora.
Utkommer Tisdagar Torsdagar och Lördagar.
Äves,a " Posten, Södra Dalarnes Tidning, Mora Tidning och Borlänge Tidning stå under • Bästa Annonsorgan » O R S I W gemensam ledning och räkna t; llsammans minst 90,000 läsare i Dalarne.
amoxiso^an, är îidmç organ för mellersta Dalarne och västra Bergslagen.
Har närmare 6,000 prenumeranter.
Utkommer Tisdagar, Torsdagar och Lördagar.
Annonspris 6 öre pr mm.
Annonser insändas till Hufvudkontoret i Borlänge.
f \ U Q f B orlänge Tidning, Mora Tidning, Södra Dalarnes Tidning och Avesta-Posten stå under gemensam ledning och räkna tillsammans - s- minst 90,000 läsare i Dalarne.
En hälsning från " Östersjöns Pärla " är Borås Dagblad GEFLE POSTEN med Ijalfveckoupplagorna Daglig morgontidning.
Södra Västergötland och Förmånligaste Annonsiidning Bogesund utgår i:: för Gefle stad:: 12,000 ex. och länels lands­ bygd.
Politiskt ledande tidning, läst.
både af vänster- oct) bögermän.
Utmärkt Nyhets- och Annonsorgan.
Hallandsposten FÖR:::::::: • ANNONSÖRER • Gotlands-Posten - UTGIFVES DAGLIGEN I H ALMSTAD - REKOMMENDERAS för alla gotlänningar öfver hela Sverige.
Utkommer 4 dagar i veckan.
Annon- sörer erinras om att Gotlands-Posten i stor utsträckning har sin speciella läsekrets från Gotlands köpstarkaste socknar.
Hallands läns absolut mest förmånliga annonsorgan HELSINGEN Modernt klichématerial IS Obs.!
Gutomålsbref!
Heisinglands äldsta och största tidning.
Utkommer tisdagar, torsdagar, lörda­ gar med oförändrade annons- och prenumerationspriser Största spridning af i Heisingland utkommande tidningar.
Prenumerationspris: Kr.
4:50 för helt år.
Ljusdals Tidning, 31: a årgången.
Organ för västra Hei­ singland och Härjedalen.
Utkommer tisdagar och fredagar.
Effektivaste annonsorgan.
Prenumerationspris: 2 kr.
för helt år.
" ÖBsTi Helsinglands äldsta tidning.
Moderat läggning.
Jämn sprid­ ning bland köpstark publik i staden och på landsbygden.
w Modernt form at Pris kr, 4:50 far 1917.
HudiksvallfrPosten, Tidning för Söderhamns stad och Heising land Modern u tstyrsel HOGANÄSTIDNING • Dagblad för Höganäs, Mülle, Arild, Wiken o. Kullen • Jä m tia n ds-Kuråren - ÖSTERSUND.
- Östersunds, Jämtlands och Härjedalens ojämförligt mäst spridda tidning.
är ortens eget och enda Hyhefs- och Annonsblad.
Bemärkta händelser under förmiddagen kunna läsas i Höganäs Tidning samma dag.
Mycket intressant följetongsafde ' ning.
Kulturhistoriska beskrif- nmgar om Kullaförsamlingarna och be­ folkningen från äldre tider.
Orts- annonserna förekomma allmänt endast i Höganäs Tidning.
All annonsering för Höganäs och Kullen gör bäst effekt I H Ö G A N Ä S T I D N I N G.
Redaktionens adress: HÖGANÄS TIDNING, Höganäs.
Frisinnad och helnykterhetsvänlig.
- daglig länstidning för Jönköpings stad och län &gt; länets äldsta (grundad 1864), mest spridda och lästa tidning samt mest anlitade annonsorgan.
Halfveckoupplagan Jönköpings läns ny­ hets- och annonsblad utkommer tisdagar och fredagar.
Vid annonsering i dessa tidningar samt Sven­ ska Posten, spridd öfver hela landet, Hvetlan- da Tidning — Säfsjö Nyheter och Husk varna- Posten — sa mmanlagdt närmare 30,000 ex. — alla utgifna från samma officin, billiga gemensamhets- priser.
Den som vill träffa en stor och köpstark publik bör icke underlåta att annonsera i Jämtlands-Kuriren Pris för helt år ••&lt;=• landsorten, förfäktar samhällsbevarande, fosterländ­ ska intressen, arbetar för reformer på det beståen- des grund men kämpar emot socialistiskt fackför e­ ningstyranni.
Landskrona-Postens läsekrets utgöres företrädesvis af landtmän, ämbets- och affärsmän, industri-idkare och handtverkare.
Landskrona-Posten utgifves äfven i en halfvecko- upplaga, som är betydligt spridd bland s. k småfolk.
f (Z- å alla postan- ^ •&lt;= stalter.
o » ÄNNONSPRIS: före texten 7 öre, efter texten 6 öre pr mm.
Prenumerera på och annonsera i daglig tidning för stad och land.
som ä es af ett bola med flera I LQlllidlUUllu anrtclfrnna.Dncton rUulcil, hundra § aktieägare i s staden och som hafva något att meddela Kristian­ stads läns burgna befolkning, Läses af alla samhällsk lasser i stad och på landsbygd.
Landskrona-Posten Mycket läst t idning.
Största spridning I Landskrona samt västra och mellersta Skåne.
Snabb nyhetstidning: God politisk tidning.
Effektiv annonstidning.
Köpstark publik.
Moderat annonspris.
Annonsörer, &lt;=&gt;•&lt;==&gt;• &lt;=&gt;+&lt;z=y+ &lt;==&gt;•&lt;=&gt;• Tidning för Blekinge län.
Ii AGBLAI den sydsvenska universitets­ stadens största tidning.
RASK!
- 1NTRÄSSANT!
- Annonspriset är 7 öre pr mm.
med rabatt för längre annonsering.
JönköpingsPoslen K a r l s h a m n •&lt;==&gt;•&lt;=&gt; 4c=&gt; •&lt;=&gt; •cr&gt;4c=&gt; •&lt;==&gt;•&lt;=&gt; PIGG!
- Tofaluppl.
9,500 ex. Postuppl.
5,400 ex. böra som organ använda Kristianstadsbladet, länets mest spridda tidning, som dagl.
utkommer i en upplaga af öfver 7,000 exemplar.
MORA T IDNING 22 •••••••••••• utgår i en upplaga ••••••••••••gg af öfver 6,000 ex. och är organ för de vid­ sträckta och folkrika socknarna i hela öfre Dalarne.
Utmärkt annonsorgan.
Utkommer Tis­ dagar och Fredagar.
Annonspris 6 öre pr mm.
Annonser insändas till Hufvudkonto­ ret i Borlänge.
• sa.
OBS!
Mora Tidning, Borlänge Tid­ ning, Södra Dalarnes Tidning och Avesta- Posten stå under gemensam ledning och räkna tillsammans • - m inst 9 0,000 läsare i D alarne.
- •SS
Nerikes-Tidninjen OscarshamnsPosten Upplaga: Öfver 11,000 ex. läses af öfver 20,000 personer i Örebro läns mest spridda tidning.
NORRLANDSPOSTE J1W mellersta ocb norra Kalmar län, ' inräknadt norra Öland, ocl) är där­ Utkommer alla hvardagar.
Pris 4,50. för en förmånlig annonstidning.
GEFLE.
Bästa annonsorgan, Det lönar sig att annonsera i ANNONSPRIS: 7 öre före och 6 öre efter texten, innersidorna 8 öre, senkomna 9 öre, allt pr mm.
OscarshamnsPosfen Södra Sveriges och västra Helsinglands enda fri- husmödrar sinnade och helnykterhetsvänliga tidning är kunna bekvämast få sina bekymmer vid tjänarinneanskaffningen lättade, om de med sin annonsering vända sig till Skaraborgs Läns Annonsblad, Sköfde.
i SöderDamns-Kurirct med stor och jämn spridning bland si ival de talrika arbetarne i sågverksdistrik: ten som den stora befolkningen å landsbygc ten, till stor del bestående af burgna Iandtbruk are.
.
Denna tidning, som i stor upplaga är spridd öfver hela Västergötland, är ett bland svenska landsortens mest an- litade annonsorgan.
Södra Dalarnes Tidning - HEDEMORA.
— OROAN FÖR STÄDERNA HEDEMORA OCH - SÄTER SAMT HEDEMORA DOMSAGA.
- ENDA TIDNING PÅ PLATSEN.
Utkpmmer Tisdagar, Torsdagar och Lördagar.
UTMÄRKT ANNONSORGAN.
Annonspris 6 öre pr mm.
Annonser insändas till Hufvudkontoret, Hedemora.
n n fl I Södra Dalarnes Tidning, Avesta-Posten, JJjjJ Borlänge Tidning och Mora Tidning stå under gemensam ledning och räkna tillsammans - minst 90,000 läsave i Datarrie.
- Söderbamtts-Ktirirei 1 är därför ett utmärkt annonsorgan.
JasSfA Södertälje Tidning — O. DEHN — Stadens och ortens mest spridda tidning.
Bästa annonsorganet.
Utkommer måndag, onsdag och fredag.
Pris per år: 4 kronor.
Annonspris: 6 öre före, 5 öre efter texten, 7 öre extra plats, pr millimeter.
Utkommer Måndag, Onsdag och Fredag middag.
Gråhrödra- Klostret i Y stad.
RIKSTEL.
Södertälje23ALLM.
TEL. Södertälje231!
Tidningen Zlpsafa iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii • • • ' flftl Hill 171 ec * en annons träffa all- åne Den, s Ulli VIII mänheten i sydöstra Sk ann onserar i Södra Skåne, organ för Ys tad &gt; Siir irishamn och landsbygden, «mi Hill läsa nyheter från sydö stra Den, s Ulli VIII Skåne, prenumererar på S&lt; ÖDRA SKÅNE, Ystad, S ve riges billigaste dagliga morgontidi ling me i stor spridning inom alla samhällsla ger.
Zip fand s enda dag fig a af~ fontidning ocQ de moderafas ßufvudorgan i Zlpsafa fän ll !lllll !lllllllllllllllllllilllllllllllllll !llllllllllllllllllllllll !llllll !lllll||||||| !l||| !lllllllll|| !|||||||||||lllll !|||| är genom sin stora spridning 6fand en köpstark puBfik ett anfitadt ocß effektivt (&amp; &gt; a nnonsorgan.
(&amp; &gt; Westmanlands Allehanda Vestmanl ands LänsTidnin 9, NYA VÄXJÖBLADET Grundlagd - 1887 - Västmanlands moderata länstidning.
Utgifves från Västerås hvarje måndag, onsdag qch fredag.
Spridd bland d en k öpstarka publiken i V ästerås stad och hela länet samt i de delar af U ppland som ligga intill Västmanlands­ gränsen.
Västerås.
V A X .T ö Den äldsta, största oct) ojämförl igt utkommer mest spridda tidningen i Västmanla nd 4 gånger i veckan.
ocl) närgränsande delar af üppla nc * - Den enda morgontidninge n i länet.
Utmärkt annonsorgan med stor spridning bland köpstark publik Annonserna till Westmanlands Allehanda mottagas p å hvarje Länets mest anlitade annonsorg.
an inom Kronobergs och) Jönköpings län.
tidningsexpedition samt a f annonsbyråerna o ch k unna ä fven Upplaga 10,4-00 exempta i *.
Upplaga 8,000 ex. sändas direkt t ill tidningens kontor i Västerås.
Öresunds-Posten är Helsingborgs och ortens mest spridda tidning, utgår dagligen i en upplaga af öfver 8,000 ex. Frisinnad, arbetare- och nykterhetsvänlig.
Påpasslig, väl underrättad nyhetstidning, innehåller ledande artiklar i dagens frågor.
Hvarje lördag medföljer gratis ||änj| |lp|f| den nmfvrktfl Ifi-sidisra bilagan «Ol fl llull • Bästa an nonsorgan.
- Spridd inom all a klasser.
Prenumerera!
Örnsßöfdsvifis- ' Posten Östgöten Östergötlands Aftonblad utkommer tre gånger i veckan och .. r är Östergötlands och nordligaste Små­ lands mest spridda aftontidning.
Norra Ångermanlands snabbaste nyhetstidning och mest an­ litade annonsorgan.
Utkommer dagligen i 6- à 8-sidigt format- ' Bästa nyßetstidning.
Tli / zf iffustrerad.
Främsta annonsorgan!
•••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••on • o • • D • • • Prenumerera före jul • • • • • • på • • • • • • • • • • • • • • • • för år 1917.
• • 7A / V / V° ^ " 5 • • / v / ffsm Es^o / y 9 6 so • • Sveriges mest spridda dagblad.
• • Föreläsningssal.
• En av övningssalarne.
• Kurs i • • • • • • ex. om dagen Upplaga c:a • • Vårterminen börjar den 12 januari.
• • Undervisning meddela nedanstående lärare: • • • Anatomi, Fysiologi, Patologi, Hygien: Sjukgymnastik och Massage: Gymnastik- • Nationell.
Demokratisk, • direktör Karin Uddenberg.
Med.
d:r Gösta Göthlin.
• • Ortopedi: Med.
d:r Sven Johansson.
Kemi: Professor Gösta Bodman.
• Frisinnad.
Själfständig.
• • Ekonomidirektör: Rekt.
Erik Börner.
Klinikinspektör: Med.
d:r Leo Schrödl.
• a • • Nya intressanta följetonger.
• GÖTEBORGS GYMNASTISKA INSTITUT S TOCKHOLMS- T IDNINGEN 160,000 • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • Landets främsta nyhetstidning.
Landets främsta annonstidning.
•••••••••••••••••• • Massage och sjukgymnastik ÇyvûspeVW • • o e • • ®ffie o • • • • • • o Patientbehandling.
Hela d en bildade svenska allmänheten s varar: Hvilken tidning NYA DAGLIGT ALLEHANDA.
in: '.
" - L_J • har det klaraste framställningssättet, de • läsvärdaste artiklarna, d e snabbaste ny- • heterna, de kvickaste ^kåserierna och • smånotiserna?
• • • • • • • övningar i gymnastiksalen.
!•• • • •• • • •• • •• • • •• • •• • • ODD• •• • • •• • • •• • •• • • •• • •• • • •• • •• • • •• • • Till alla la ndsändar komma n yheterna • • färskast genom Nya Dagl igt Allehandas ° Kvätlsuppiaga, som ständigt har 12 t i m m a r s försprång före kollegerna.
1 NU lo i: vet Ni hvilken tidning Ni skatt prenumerera på!
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • ' • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •!
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • ' S » • • • • • c • • • c Endast prima och väl justerade: g i- « • • tarrer, mandoliner, gitarrmandoliner, • i u i) « i a m ii " » i« mi » » t v * • G gdtarrlutor, violiner, violonceller, citt- • • • ror, konsertinor, dragspel, flöjter, • • C å IDUN för år 1917 är klarinetter, mässing-s instrument, sex-: • • C tetter av förstklassig böhmisk till-: • en värdefull och väl­ • verkning, svensk modell, till 375 • • • 500 kr.
sextett pr extra kontant.
: • • o. kommen julklapp — • fodral, strängar o. övriga • • • trummor, tillbehör.
Triumphon (talapparater): • en julklapp, som man • C o. ljudskifvor med frälsningsaxmé- • • c stycken, Orglar o. pianinon från; • har nytta och nöje af • främsta fabriker.
Hög rabatt vid • • G extra kontant köp av orglar o. pia-: • • C ninon.
i • D • • • • • som var fe missionsvän • • • En bok, bör Tidningen IDUN börjar skaffa sig!
• • • • år 1917 sin 30:de år­ • • • gång med den fasta • G • föresatsen att fortfa­ • • Av Brigadör E. Rieht or.
• • • rande häfda sin erkän­ • • 2:a reviderade upplagan, i • • da ställning såsom den • • Av denna synnerligen intressanta, • • livfulla och originella skildring från: • • en förnämsta svenska fa­ • resa i Indien, Japan och Korea: • • såldes första upplagan på några få: • miljetidningen — en tid­ • • veckor.
: • • 360 sidor.
Tryckt på fint, träfritt: • ning, som alltid har nå­ • • papper.
Pris häft.
3: —.
fint klotb.
3:50.; • • • got intressant och vär­ • Eekvisitioner ställas till: • • • defullt att bjuda famil­ D • O Frälsningsarméns Handelsdepartement,!
af denna vår utmärkta och omtyckta kokbok • • jens alla medlemmar.
• östermalmsgatan 24 &amp; 26, Stockholm: • 5 eller Handelsdepartementets filial, • • • Södfe.
är nu utkommen och försäljes i alla boklådor.
Allégatan 9, Göteborg.
• • • • Handelsdepartementets rikt illustre-: C • Pris Kr.
5:50 inb.
Portofritt fr. Iduns Exp., Sthlm.
• rade varukatalog, innehållande full-: • • ständiga ^iii niu iw ^^Hiii i m W^uuiii i i ni^ wiim miiu ^iii i i i m i W Miii i i i i i i io niii i i i i i i i n i i i i i i niii i varu- och prisuppgifter, sän-: • • des på begäran gratis och franko.
; • • • .• •) • • • • • • • • • • • • • • • an • • • • £!
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • Musikinstrument I Ett presentkort u n MSMB0K hela året om.
I MISSIONÄRENS SPAR; Prenumerera!
