# ID: svediakorp-per222
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1901
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,481
# sentences: 510
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


De kvinliga lakarnas kompetens att bekläda offentlig befattning.
I Dagnys 3: dje häfte meddelades in extenso den petition, som de kvinliga medicinarna, 31 till antalet, i börja.n af året aflåtit till kongl.
m: t för erhallande af ratten att inneha offentlig-lakarebefatt- ning.
Denna, ' petition hade kongl.
rn: t?
?mitterats till medicinalsty- relsen, hvilken nu å sin sida afgifvit sittsutlåtande rörande densamma.
Hufwdinneh&amp;llet af detta utlåtzinde.är, glädjande att säga, en hedrande kompetensförldaring för våra kvinliga läkare.
.
Medicinal- styrelsen ger nämligen i sin skrifvelse det amplaste erkännande åt de kvinliga medicine studerande, hvilka förklaras 2 ej varit sina manliga kamrater underlägsna vare sig i den kliniska tjänstgöringen eller i examenskrafven », hvarjamte de utexaminerade kvinl.iga 1a- karna erkännas ~i allmanhet åtnjuta godt förtroende i sin praktik.
* Vidare heter det: » De vackra prof på duglighet v&amp;ra svenska kvin- liga hkare visat förtjäna säkerligen den uppmuntran och den rätt- visa, som genom en utsträckning af deras befogenhet, s&amp; 1 h g t om- ständigheterna det medgifva, kunna dem beredas.
För landet miste det äfven landa till fördel, att alla tillgangligri krafter på bästa satt tillgodogöras ».
Alltså finner medicinalstyrelsen w därför tiden nu vara inne, att de kvinliga lakarna meddelas ratt att söka och inne- hafva läkarebefattningar af flera slags.
I Iivilken mån medicinalstyrelsen ansett n omständigheterna medgifva)) utstrackning af de kvinliga lakarnas ratt framgår af be- tankandet, däri &amp; kvinnans liimplighet &amp; Iler icke Iiimplighet för hvarje särskildt slag af läkarebefattning underkastas en langre utredning.
Efter den vidlyftiga motiveringen sammanfattar styrelsen slutresul- tatet af sin pröfning i en hemställan till kongl.
m: t af följbde lydelse: » att ogift kvinlig lakare måtte utan hinder af lydelsen utaf.
af.
nadiga brefvet den 3 juni lSiO *) lcunna i samma ordning som man- liga lälcnre antagas till: stads- och stnrls~lish~i ?ctsEii ?cai.efjiii~.rt, hrars innehafi-are icke hur - till tjänsteplikt att vara medlem af halsov8rdsnaiiid eller att verk- ställa rättsmedicinska undersökningar 115 lefvnnde personer; 1akar.etj ' linster.
vid allnriimn Iosccr-eff elkr r ?iir-s) ze (l, jii~ii,li; r.liyn &lt;ir [li- riirdsii ?rtithli91gn~, I~orm) zime~-s eller enskhlrln siij ' ielsers sjtclit.ih-.cl:; n~rstcrlter.
smit bmwb&amp;.dslriis oc7t bmmlizts, dock att om innehafvare af dylik be- fattning tillika iir skyldig vara inrattningens styresman, kvinna icke må till tjiinsten utnamnas med mindre hon erhallit förord af veder- börande sjukhiisstyrelse; underlëkfl~-e och a~rtal#uei~sbefnftiri~~g~l- i d slateiis ?1 ' 0~~1itn7 dr. asyler- för si~lnessjuktr; färrgeEselaliarefjii) zsfe~-;.
.j&amp; ' nviigs2tr ' ka~-etj~tzstw; EaknreOef~~ttningnr ci (7 Aiilsoilriinirar., badirrj.c~tfr~i~tgni.
och ri~idrn dylika kwaastcilter; samt anzanue) ~sbestulhr illgnr Ros medicilm Is t y elseit; nssiste) itbefnttni~lg hos riittslceiuisie) t, prosekfors-, labo~~crto~~s- oc21 al~2anw~2sbestir ' 1lnittga~- vid uaiversitete,ls suedicimka fnkidteter or11 rid Xaroliwka 9) lediko- k i ~ w g i s h institutet, st!
) i rll~etsiil~~eliför-stjiii~~sf iijkellsom biträdande 1ära.resysslan i qjukgyiamstili rid Gywrnstiskrc cei~trnli~zsti- 1.72 bnrIt~~o) - ske~r~~i7e~-z: is~ii !~gs- tzctet och bitrddande 1a~~arebefnttwi~~gn0 ' 11n anstalterna.
Alls medicinalstyrelsens här ofran angifna tjänster, till hyilkas bekladande kvinna bör kunna ifrågakomma, ha allenast afseende p i ogifta kvjnliga lakare.
Hvad angbr gift krinlig liikare, anser styrelsen att hennes tjänstgöring som sadan svårligen larer D kunna f ör enas med ett samvetsgrant utöfvande af en makas och moders plikter:), hvarför offentliga tjänstebefattningar böra begränsas till ogifta kvinnor.
Dock medgifver styrelsen, att undantagsfall kunna förekomma, d5 det vore lämpligt och biliigt att en k~&lt;nlig lakare, ehuru gift, finge innehaf va en tjanst.
TillAtelsen stt söka och inneliaffra liikarebef att- ning bör i sådant fall meddelas i dispensviig. ")
Euligt dettn, till d: ivarrrude ~uudhetskollegium stiiilda href till- erkiinues kviiiua rattighet att utöfva Iiikarepket, men samtidigt förklarar koiigl.
iu: t .sig liqfvn funuit betäiikligheter i allniiiiihet tiiötn för kvinn: is alistiillaiide i offeutlig iimbetsbefattuiug.~ Det Br för att f3 sistn5uid.z be- stiimmelse iipphiifct, soiii de kvinliga Iiiiinrna ingitt till lioagl.
ni: t med siii petition.
, - Af ofvanstiiende ganska vidtomfattande förtockning finner man, att medicinalstyrelsens förslag innebär en högst betydande utstriiclr- ning af den kvinliga läkarens befogenhet och att hon numera ej Eommer att utestängas f r h tjiinster, hvilka medföra en offentlig ämbetsbefattnings anseende, ansvar och förmåner.
De ämbeten och tjänster, å hvillza konungen utfärdar fullmakt, iiro dock icke häri inbegripna; kvinnan är således utesluten ' från chefs- och ledamots- samt ombudsmansbefattningarna i medicinalstyrelsen; rattskemistbefattningen; professors- och extra ordinarie professorsäm- betena vid universiteten och de med sådana Bmbeten förenade be- fattningar; läraretjansterna vid barnmorske- undervisningsanstalterna i Stockholm och Göteborg; öfver-läkaretjiinsten vid Allmänna barnhuset; öfverlärarebefattningen i sjukgymnastik vid Gymnastiska central- institutet; liikaretjiinsteï vid armen och flottan; f6rste provinsial och provinsialliikaretjänster; öfverläkaretjänsterna vid rikets hospital och asyler o. s. r.
-- Under har namda kategorier komma emellertid icke extra provinsialläkare- och biträc7a) ide provinsialliika~e- anställningar, hvilka tjänster medicinalstyrelsen i en längre motivering ej tycker sig kiinna förorda för kvinlig ambet sinnehafvare.
Inom de kvinliqa lakarnas krets har emellertid medicinal- styrelsens frisinnade utelag och osckra erkännande af kvinnans kompetens hiilsats med tillfredsställelse och glädje, känslor hvilka väcka ett varmt gensvar.
hos alla dem, hvilkrt med intresse följa kvinnorörelsen i vårt land i alla dess yttringar.
Visserligen lämnar medicinalstyrelsens skrifvelse i dess olika detaljer fältet öppet för samma reflexion, som man så ofta måste göra, då det gäller utvidgande af kvinnans riittigheter, nämligen den, att det faller sig svårt för den manliga logiken att fullt opartiskt och saledes med tillbörlig konsekvens fullfölja sitt resonnemang i en dylik friga.
Men äfven om nämde skrifyelse kunde ge anled- ning till mmärkningar, förstummas kritiken inför de vunna fram- gångarna och iifven om de nya banor, som nu öppnats för den kvinliga läkaren ej ställts till hennes förfogande utan åtskilliga för- behåll och restriktioner, skall hon säkert genom sin framtida verk- samhet visa sig värd det henne redan visade förtroendet samt för- tjnnt af att detsamma kommer henne till del i en ännu vidare ut- stsrackning an hvad hittills skett. '
'
Om vården af sinnessjuka.
Våren 1899 befann jag mig i Tyskland och besökte bl.
a. de storartade anstalterna i Bielefeld, dar flera tusen epileptiska och siunessjuka mottagas och vårdas.
J a g frapperades d å i synnerhet af de tidsenligt inriittade, stora nyuppförda byggnadskomplexen, af- sedda för de senare.
Med beundran sdg jag ocksii det förtriffliga sate, på hvilket d e manligs, sjuka vardades af de numera i Tyskland s&amp; talrikt förekommande diakonerna, under ciet att de kvinliga ej mindre mönstergillt sköttes nf sarskiidt för denna slags sjiilrvArti utbildade diakonissor.
Inom sjnkvdrdskreisar omtalades iifven detta die jiingste Notliarbeit der Kirches såsom en sardeles makt!
) &amp; - liggande och af behohet pikaliad rörelse, och då j ~ g uttryckte min förvåning öfver att sinnessjukrrirden i s å stor skala lag i handerna p&amp; en diakonissanstalt, i staliet för att sabom i Sverige stii under statens eller kommunens iippsilrt, erhöll j ~ åtskilliga g upplysningai * nngieiide sinnessjukviirden i Tyskland samt den kris denna på mer an ett håll genomgått.
Det jag hörde och stig gjorde t. o. m., att j a g and- rade resplan och beslöt mig för att under sommarens lopp söka inhämta så mycket som sig göra iiit i ämnet.
J a g besökte för detta andainål utom Bielefeld iifven preussiska statens hospital för provinsen Westfalen i Lengerich.
P&amp; bKda dessa stallen hade jag rikligt tillfälle att med egna ögon se hiir det dag- liga lifvet på dylika anstalter gestaltar sig samt att siitta inig in i de kraf, som miste stallas p&amp; dein, som göra sinnessjukvArden till sin uppgift.
Mina ögon öppnades för dess storhet s&amp;viil som för vikten af att de arma sinriessjiikn uti sina vårdare aga icke blott vaktare -- och möjligen i dem tyranner - utan först och främst personer uppfyllds at ' kärlek och medlidande.
Ty hvilka behöfra väl detta bättre an- just dessa de olyckligaste och hjiilplösaste af alla miinskliga varelser?
Snart nog märkte jag dock, a t t detta icke var den enda, om ock &amp; n förnämsta, betingelsen för en god sinnessjukvhrd, till den- samma måste afven icke så få andra foges, såvida de s~iilras basta i alla afseenden skall tillgodoses.
E j nog därmed, att vlirdarna böra aga en föregående grundlig utbildning i allmän sjukvård, vid valet af en parsonal för en vårdanstalt för sinnessjuka milste siir- skildt afseende fastas på såväl karaktär som personlighet och bild- ningsgrad.
Det satt, på hvilket man förstått att tillämpa den sist- '
niimda principen, utgör, enligt inin tanke, den moderna tyska sinnes- sjukvårdens hufviidstyrka.
Min uppmärksamhet var caturligtvis i främsta rummet riktad på de Irvinliga skötarna, och ju.
närmare jag ' lärde känna dessa till det yttre stå ansprAkslösa systrar, ju mera förstod jag, att jag befann mig ibland en skara utvalda arbeterskor, besjälade af liäiiförelse för en svår men storartad iippgift, och jag Itirde mig till fiillo oppskatta de många utinarkta egenskaper, hvarp&amp; d e i umgänget med sina patienter dagligen ' och stnndligen gåfvo prof. Som bekant har psgkiatrin undsr de senaste decernierna g j o ~ t oerhörda framsteg och de sinnessjiikas IäkarbehancUiag ar numera en helt annnn a r 1 förut.
Men på samma g h g har afven behofvet nf en förbättrad och tidsenlig sinnbssjukvård blifvit allt mer trängande.
Pran flera framstående öfverläkare för tyska hospital hördes också svåra Itlagoinål öfver don obildade och till fö1j.d n£ täta ombyten (understnndoin anda till 150 % om året) merendels alldeles ovana betjäning de hade till sitt fijrfogande.
Endast deu goda afiöningen förmådde personalen att nagon tid Isvarstanna i tjänsten, och pA samt- liga asyler måste penningböter införas för att i ' någon mån trygga de sjuka mot clilig behandling.
Olika sätt och medel att hi3ja: bei tjiiningen uttänktes: belöningar utdelades, uniformer infördes OCK- ' pensionslzassor jiii.iittades, allt förgafves.
Man lyckades icke anskaffa.
det felande: kärlek till s a k och Eörinága att bidraga till den svara uppgiftens lyckliga lösning.
.tIvzid under om ledsamma rylsten an- gående de sjukas behandling m %ngenstädes voro i omlopp och att man af tillfrisknade sjiika, tillhörande de bildade klasserna, ofta er- for a t t betjäningens sätt att behandla dem och deras olyckskamrater fororsakat större lidande iin sjeilfva sjiikdomen.
Med ett ord sagdt, i och med att det inilda » no restraints- (intet tving) s y s t e met började från ~ n ~ l i n och d Skottland arbeta sig fram inom de tyska asylerna, gjorde sig bahofvet allt mer gällande att erhålla verkligt dugandei intelligenta, skötare och sköterskor.
I Tydiland liggor sjiilsvården ännu till större delen j diakoniss- anstalternas Iiander, och dessa gro numera mangenstldes försedda med siirskild utbildniugsskola äfven för diakoner.
Det låg därför r; &amp; ra till hands att just dar anhalla om hjälp.
Direktör Scholz vid St. Jurgen-asylen i Breuieo, den förste tyske psykiater, som i sin asyl infört no restrnint-systeinet var äfveu den förste, som hos pastor von Bodelschmingh, föreståndaren för diakonissanstalteu i Bielefald, utbad sig diakoner och diakonissor som vårdare t.
sina sjuka.
Åtta
å r senare erkande han offentligt, att han ej utan deras tillhjiilp skulle lyckats utförs den nödiga reformen i behandlingen, och da styrelsen för Bidefeldanstalterna längre fram fann sig nödsakad a t t taga sina arbetskrafter tillbaka, emedan den kontraktsmassigt förbundit sig att dsrmed förse statens asyler, hvilade icke direktör Schols, förr an han i deras ställe " fått ett; tillräckligt antal ~Laienschme- s t e n D *) anställda.
Sedan detta första försök krönts med framgång hade i och med detsamma sinnessjukvarden i Tyskland intradt i ett nytt skede.
Exemplet följdes på flere hall, bl.
a. vid den stora asylen charit (?
i Berlin, hvars Öfvedäkare gelieimeridet Westphal en gkng för pastor von Bodelschmingh uttryckte den stora Iiittuad han erfor rit1 tanken p&amp; ntt aga en personal, som svandrade sasotn inför Gud, och som han själf slapp att som en polisman bevaka.
E n het kamp her dock ~ t t l t t och s t i r ~ U U U mellan det gamla systemet och det unga.
Fördomar kullkastas ej s å läte och refor- mer mogna blott långsamt.
Saken blir ocl&amp; mtlngenstäties mera invecklad genom den religiösa friigan, i det atc somliga öfverliikare med ett trangt rationalistiskt åskådningssiitt visa sig obeniigna a t t taga diakonissanstaltens bröder och systrar i sin tjiinst .. Audraiiter, rationalister afven de, men vidhjärtade och Iibel-ala, gifva sitt fiilln erkännande just å t den praktiska fördelen af att hafvn eu sjnkvArds- personal, hvars hjärtliga åstundaii blott iir den att få tjäna sin nastn och som uti sin tunga tjiinst uppehålles af en stark pliktkänsla.
Asyler för sinuessjuka af katolsk konfession hade redan lange filii- nits förenade med en del kloster, och ha de.sss sisat sig motsvara sitt ändomAl s&amp; väl, att.
det numers mångenstädes i Tyskland guller som ett axiom att idealet för en sinnessjiikv&amp;rd a r att; den hand- hsfves af en personal tillhörande en religiös korporation eller en diakonissanstalt.
Uti kocungrarilret Sachsen, dar det i alla afseenden lar vara synnerligeii va1 sörjdi fijr de sinuessjuka, gifver staten t. o. m.
At diakonissanstalterna årligen storartade anslag, som satta dem i stand a t t utbilda en kompetent och tillräcklig asylpersoual, och i hela provinsen Westfaleu finnes nuinera ingen anstalt för sinnessjuka, hvarken privat eller offentlig, diir icke sjukvården iitöfvas af de religiösa systerukapea.
*) Vibl i det narmoste motsvsrande vfim yrkesiuiissipt utbildade sjuk- sköterskor.
.
Det ar för att kunna fullfölja detta stora kiirleksarbste som diakonissanstalten i Bialefeld af insamlade frivilliga inedel uppfört.
egna stora asyler, på det a t t de sinka, so * där emottigas och v b das, må blifva det nödiga undervisningsmaterialet för brödernas och systrarnas utbildning.
J a, &amp; skilda diakonisshus, t. ex. det i Liittringhausen i Rhenlandet, uteslutaiide afseddn för detta ands- mål, hafva äfven under de senaste Aren uppblomstrat.
Jämte den praktiska öfningen lagges äfven mycken vikt vid den teoretiska undervisningen i form af fÖi.elasningnr, något som afven den ofvannamde direktör Scholz var den förste att införa.
H ~ n s utmärkta, populart hållna.
föredrag för Bielefelddiakonissorna a r t#en ypperligaste 18robok i sinnessjukvård, för hvars förträffliga öfverflytt~nde till svenska utaf öfverliilsaren d: r A. Envall i Kristine- hamn hvnrje iri tresser ad sju ksköterslcu icke kap val-?
nog tacksam.
Både på diakonissanstalter och hospitaler betonas dessutom strangt den satsen, att den personal, som p i ett tillfredsställande satt skall kunna vårda de sjuka, afven sjalf mdste udrdas.
Detta sker i synner- het genom att tillse, att personalens kost ar riklig samt att hvnrken fristunder eller andaktsstunder felas densamma.
Man tillser afven att öfveranstriingning genom nattvak ej fRr förekomma och finner a t t det väl lönar sig att så h ~ s h ~ l l ined a de arbetslrrafler man hnr.
att tillga.
*: O * Må det nu afven tillitas mig a t t till (3ei111a korta skildring af tyska förliållanden fog?
nAgra friigor och reflexioner angående de svenska.
Först och frainst: hurii star det egentligen till med sinnes- sjukvarden i v å r t land?
I n t a r den en Iiögre ståndpunkt än den gjorde i Tyskland före den ofvan berörda iseformen?
Ä r man aj har såväl som dar berattigad att framkasta den frågan: står sjuk- vården i förbållande till psykiatrins storartade frsinsteg och svarar den i godhet mot de många nybyggda asylerna och hospitalen med deras förträffliga och tidsenliga anordningar '?
Eller kan irsnn har som i Tyskland konstatera det faktum, ritt.
v %ra frainstiiende läkares be- mödanden att tillgodose sinn patienters bäsia ofta förblifva så godt som utan resultat till följd af betjäningens oduglighet och att alltså frågan om ei: förbiittrad sinnessjukvård- reducerats till en betjs- ningsfråga 3.
Hilru viktig denna sak är och huru den uppfattas af en af våra mest framstående sinnessjukliilsare se vi af följande uttalande:, Af utomordentlig r i k t ä r betjiningens beskaffenhet.
Siwzes- sjukvårdens v&amp;!
eller ve sa~m~anh~inger wetl betja12ingsfi.igam lösning.
*:) E n personal, som icke kan bibringas niigon riktig uppfattning af de ideer läkaren striifvrrr att genomföra, som saknar furutsattningar att med allvar omfatta sitt.
svåra kall, en sådan personal reducerar all var s t r ä k a n till en vacker u t o y i.
~: $ *) Men nii Hr frågan den: Söker ulan iios oss liksom i Tysk- land att f&amp; en förbattrad sjiilrviird till stRnd inom hospitalen och kan man hoppas att den dag snart a r inne, då densamma ska: l i m m a mata sig i godhet med den allmiinna sjiikvbrd, som reclan liinge varit införd p&amp; våra lasarett och sj~ikhus?
Början till ett bättre sakernas tillstånd är, gliidjande att konstatera, redan gjord p&amp; flere asyler och sjukhem, ' men hvarfCr dröja med den ifragrivarande reformens systematiska och grundliga genomförande?
Ä r icke rittta tiden dar- för nu inne och böra iclre de svårigheter, som hittills statt i dess vag, nu vara undanröjda?
.
Uti ofvannauida arbete, hvárs försonande anda.
och hiimana ton säkerligen icke kan förfela sin verkan, framhilleu och beldagris den friilztan som allmanheten annii tyckes hysa för hospitalen i mot- sats till sjukhusen och lasaretten, ehiii-ii celler numera äro s# godt som alldeles afskaffade och: lo restraint-systemet i all sin mild- het allmänt tillämpas, Bien skulle icke denna fruktan och dercna s. k. fördom - båda tyvärr fullkomligt riittfiirdigade af det hemska för- fliitna -- hastigare gifva vika och eftertradag af ett fiillt förtroende, om den orainarie personalen till större delen bestode af rara bildade sjuksköterskor?
Funne allmänheten vid besöken p i hospitalen sina sjuka anhöriga omgifna af bildade kvinnor i tillräckligt stort antal, iklädda någon af do viilkanda.
sjukskö~terskedralcterna, skulle saker- ligen ' alla fördomar och ledsamma rykten om de sjukas dåliga be- handling försvi~na.
Härmed a r det alldeles icke meningen a t t ybstil, att betjiiningeii på alla våra asyler ar genomgående dålig.
T ~ i r t o m, både af lakare och patienter kan man ofta få höra de Lasta vitsord om densaminu.
Mangen obildad kvinna har i åratal med trohet och tålamod skött sitt maktpåliggande Ira11 och gjort sig förtjiint af s i val ölmrordnades som patienters obetingade och taclssarnma erkannande.
Sannt iir *) * E) K~irsiveriugeu af förf.
Se nVRrcieu af sinnessjiiltn förr och ni19 af B r o r Gadeliiis.
Sid. $1.
.
- och.
: hrare det sagdt i riittvisans namu - att det hvarken ä r ut- $ililningen eller ståndet, utan intresset för den stora saken samt hjiixtelaget som gör den verkliga sjulrsköterskan.
Den obildade sjukvakterskon, hvars bjärta klappar af sann inedkffnsla för de arma sjiilia och besjälas af en uppriktig önskan a t t ' få bidraga till deras .iiterstillande till hiilsan eller förljufva den &amp; terstå.ende delen af deras lefnad, skulle visst ingen vilja uteslnta fran hospitalsvårdon.
A r hon dessntonl intelligent ' nog att verkligen förstå: att patienterna .äro olyckliga och sjukn, icke straffviirda människor samt a t t det ligger vikt pil att läkarens och öfversköterskans föreskrifter i afseende på deras bel~andling efterföljas, ' är hon tvärtom, tinder bildade Irvin- uors ci !lsgn och ledning, en bide oumbärlig ocb värderilr med- hjälparinna.
Tyvarr förekomma dock afven sådana, hvilkns uppförande och duglighet 1Simna inycket öfrigt att önslra.
Äfvon om en direkt då- lig behandling icke förekommer, a r det dock mycket anat, soin faktiskt bevisar den obildade kvinnans oliimplighet att handliafun sionessjuka.
SA t. es.
h a d e det en gEng p i ett sjiikhem, att en be-.
sökande vid sitt inträde i sjulsruinmet fann den sjuka i en saug, uppgifvande höga rop nf ångest och oro, och sköterskan i en annan väl omvirad och ljudeligen snarkande.
Det m&amp; val vara oss till %tet att pist&amp; - för att na ej tala om högre förutsättningar - att en bildad sjukskiiterska, disciplinerad och triinad afven i det som till d e t yttre passar sig, aldrig slziille lbtit något dylikt komma sig .till last.
Vården af s i n n e s s j ~ k a bör alitså framför allt vara en uppgift för den bildade kvinnan.
Hvilken takt och finktlnslighet, hvilken amhet och noggrannhet i minsta ord och handling erfordras ej vid de otaliga detaljerun i dessa sjukas behandlirig, ifall man vill iindvika a t t smarta deras ytterst kansliga och liitt sdrbnrn sinnen!
Det iir i själfv ' a verket icke hvilken sjiilrsköterslra eller en.s hvilken Jakare som l~älst, som härvidlag vet att iakttaga ' det ratta, det fordras dartill a£ dem bada en alldales siirslcild begåfnipg, ty sinnessjak- vården innehar, siisoin direktör Scholz ntti.yc1car sig, » en högre andlig rang än vanlig sjlikvird.
r, '! ')
' 7 FFör att ~ i f v n 1fis: rreii e t t begrepp oiii hiirii de sjiika iiifiiigen gbng trots yttre slöhet iiioiii sig följa nied och: iktgifvn p3 deii Lehaudliiig soni koniiiier .dem till del, vill jag niiföm följaiiile betecknande exenipel, soin beriitt~ndes iiiig: if en tysk dinliouissa.
Eu sjnk kviiiiin tycktes vara utnii nllt medvetniide om deii yttre.
.
A t t vikten af a t t den bildade kvinnan agnar sig H t siiines- sjukvArdeii iifven inses inom liikarelsretser fralngar af följande ut- talande: ") » Urider det a t t bildade kvinnor i miingd iigna sig å t deii all- tniinna sjukrården, vilja n ä s a n inga ojfra sig iit sinnessjnk \ * ården, som likväl erbjnder s&amp; mycket af intresse och lrnapprtst toide vara ett mindre tacksamt falt för semaritverkscruhet.
Detta för sinnes- sjukvården ogynosamma förh8llande torde h a h a sin grnnd i - jiimte möjligen åtskilligt annat - en alltför allmänt giingse oriktig uppfattning 8f d e sirmessjuka oc !~ sinnessjiilrdomarna och en brist- fällig kännedom om eller obekantskap med arten och beskn.ffenheten af den sjukvard, soin man nnmera i hiimanitetens namn har r a t t a t t fordra för d e sinnesajiika.~ Af ofvanst8ende torde framgå, a t t bristen y# bildade sköter- skor för hospitalsvården ar påt: iglig.
En del orsaker hiirtill iiro ofvan zngifna: bristande kunskap om psykiatrins framsteg och sinnes- sjukvårdens nuvarande metoder samt otillriickligheten af den un- dervisning, som i detta ämne bibringas sjukskijterskeeleven.
Bartill kommer, i synnerhet b l a d de yngre, en viss obestiimd frtiktan för denna a r t af sjukvård.
På seiiare tider h a r ciock en hel del elever från Sabbatsberg lainnttts tillfalle att vid Solna gjukhem tinder d: r H.
3 !farcuuy ledning satta sig in i sinuessjulrv~rdens detaljer.
Otvif- velaktigt ett steg i r a t t rihtnirig.
Men det återstår dock åtskilliga andra hiuder, innan den bildade kvinnnn kan anse hospitalens dörrar s t a öppua för sig, hinder hvilka det tillkommer vara hospitalsstyrelsers upplysta och s: iklsiinniga med- lemmar a t t söka undanröja, exempelvis de ekonomiska.
Det torde niimligen ej vara möjligt a t t erhilla en fullt duglig sjuksköterska vid ett hospital, om ' man af henne fordrar det som gilr utöfver rim- lighetens grans och e j tillhör Iieurieu fack.
S&amp; ktin som ett exempel anföras, huru en hospitalsstyrelse af den först-.
- - viirld-en, och clër m m satte lieiiiie, hlef hon sittande orörlig o d i utan a t t vare sig tala eller.
svsrla.
Eii ting triidep deii iiykotiiiie pastorii vid nsvleii iri i sjuksnleit, g: ir fra111 till het~iie och frlgar huru det 8f: " Lr till.
Onktndt h: iu: ildrie tick iiagot svar eller iniustn erkfinuande, fortfor1i: iii niidar tvaiiue h-s tid at6 artigt hëlsa pir Iieoiie livarje p h g lian gick igeuoiii saleii.
DA Iioii seder:: ierii tillfrisknade, t i i d d e lioii hniioiii iiied.
t h r i iigonen och beriittade hiii: ii outsiigligt godt det liela tiden kAndes a t t nC honoiii b1ifv: t beliaurllad asoni eu .iiiKnniskn.~ OP) Ofverliiknreii A. Eiivn; li i företalet till siii öfcersiit.tiiing af ~ O r n viiden af siiiiiessjuka * nf F. Scliolz.
v
Islassiga sjutsköterska, sola söktes till föreståndarinna för hospitalets kvinliga afdelning, begärde att denna, jämt: det tunga ansvaret för sjukvarden, personligeu skulle tillklippa och öfvervaka förfa.rdigandet af alla.
de 900 hjonens lrlädesplegp.
Hvein undrar på oiii en sjuk- slröterslia anser de 900 hjonens ~ h i d och för sig som en tiliraclc- ligt stor uppgift för att hon skall Izniina tillmötesgb d o ansprfilt man samtidigt ställer på hennes skickiighet i sömnad?
9 Hurn skall man på ett praktiskt satt fralnia intresset for och Isiinslinpen i sinnessjul~v&amp;rd bland sjuksköterskorna 3 Detta ar den friga, som tränger sig pi hvarje för saken intresserad.
Se har n5gi.a framkastade tankar hiiru detta inal möjligen skall kunna vimas.
E t t stort steg i ratt riktriiug vore om vid något af V B ~ R hosgi- tal en o \ rrdnarl liirokors öppnades för Adana sjuksköterskor, som efter afslutad lriirs i allinan sjukv&amp;rd afven önskade larn sinnessjuk- vird.
Till den praktiska öfningen borde afven, enligt eiigelskt och tyskt mönster, fogas teoretisk undervisning i form af förelaminga: - utaf en läkare samt betyg utdelas till dem, som geilomgatt Izursen, e t t betyg, som i så fall skulle motsvara det bland engelska sjuk- slröterskor brukliga s. k.
p ment aln eller.
~psychicnl diploms,),.
hvarför- .utan hon icke erhåller tillträde till sinnessjulrvtirden.
I och för vaclrnnde af ett större intresso blaud sjulrskötei~skor för sionessjiikvAr4en borde riagot stipendium lsunna utdelas, soin möjliggjorde vistelsen vid något af de storn bospitaleii i England, .Skottland eller Tyskland - exempelvis vid &gt;The Retreat D nara YO&amp; den storn asylen i lhrningside i Edinburgh eller vid Sach- siska statens stora anstalter Hoctiweitzschen eller Hubertiisburg.
Till sist % h e n ett ord till sjukslröterskorna sjalfvn.
För omlwing tjugo ar sedan började bebjärtade och bildade evenska kvinnor först att agua sig åt allmän sjukvard, ' och att denna derao personliga insats 6stadlrommit en genomgripaade re- form inom .sagda område, därom torde, ej iner an en mening vara rådande.
En dylik reform iterstår nu a t t i stor skala genomföra ar iifven inom sinuemjukvArden, och å t vara dagnrs sjukslcötei~skoi~ d e t förbeh %llet att bringa densamma till s t h d.
Ett stort arbets- fält ligger framför dem, visserligen till följd af en del omständigheter ännn ej på alla piinkter s % öppet som inan skulle önska det, men.
' dock redan fullt tillgiingligt.
31å de ej försumma att betriida det.
Det finnes f. n. näppeligen någon sjiikviirdsfrAga så brannande som just denne och säkerligen ingen uppgift större eller m r r värd ett helt lifs basta lzrnfter, den bangifiiaste kärlek och det ihardignste arbete.
Vi upprepa &amp; ter de tanlrvarda orden: sinnessjukvården innehar en högre andlig rang an vanlig sjukvård.o Icgen bildning, iutet stånd, ingen begåining ar ' fiir god, för stor eller för hög för siu0essjukvRrden, och landets allra ädlaste och bastu kvinnokrafter boide stallas till dess förfogande, far att den elsall kiinna lyftas upp till den höga st5ndpiinkt den förtjlnar att intaga.
315 d i ingen kvinna, allra minst en sjukslröterska, se ned p&amp; denna uppgift eller j något afseende halla sig för god darför.
Tvartom, den fråga hon bör ställa till sig sjalf ä r den; tir jag god ~ o y till ett sa malctpl- liggande och nusva,rs£ullt kal1 3 Ingen gren af sjukvhden ställer för visso s å stora kraf p i sköterskan som sinnessjukvården.
s Vid kroppslig sjukvård B, S&amp; hörde jag ofta sägas i Tyskland,, äro fordringarna redan stora, men vid den psykiska ännu större., Hiir måste patienten vårdas till oåde kropp och sjal.
Har beror det sj hallnr uteslutande p&amp; hvad som göres eller iiralstlåtes, på teori eller praktik, utan först och ii-alnst, a r det personligheten som bör tagas i betraktande.
%En sinnessjuk sköterska^, säger direktör Scholz,, kan icke iippfylih - jr.
kallelse, om hon ej ar beredd att städse använda sinn biista själs- zgenskaper, allt det som Gud själf nedlagt i hennes hjärta.
Till och med hennes yttre bör vara s&amp; förklaradt af den stilla, milda glan- aen från det inre, a t t hennes blotta närvaro och upptriidanda verkar lugiiande och mildrande., Till allt detta inåste %rinn ett laggas, aamligen en direkt båg och fallenhet för sinnessjiikv&amp;rden.
J a g anser mig ej knnna bättre afsluta min lilla uppsats an med * anförandet af annu nå gr^ ord, tittalade af samme för sina sjukas va1 så varmt nitalskanda liikare:, Med sådana egenskaper och en själsriktning, som finner sin högsta belöning i en sjalfförsakande hangifvenhet för sitt kall och sina skyddslingar, skall en sjuksköterska htså karlek och skörda kärlek.
D % skall af hennes verksamhet såsom dess skönaste frukt frarng&amp;, att hon genom ' att tjäna kommit a t t harska.
Harska öfver sina patienters bjax-tan.
Då ska11 hon göra den personliga erfareii- heten huru tacksamma de flesta af dessa olyckliga äro, trots all sinnets förstämning och all andens omtöckning.
Då skall hon finna, i hvillret stort behof de äro af ömhet och kärlek, och hon skall
erfara h u r u ofta inidt i sja1,slifvets Ödeläggelse och förstöring tack- s a m h e t e n s ocli tillgifvenhetens Itlinsla annii s p i r a r stilla men s t a r l s.
~ S k i d l e i c k e d e t t a för inanga af v a r a s v e n s k a s j u k s k ö t e r s k o r v a r a e t t mA!, v a r d t a t t lefva f ö r?
*) Ebba Bantsay.
Vid hajbet. '
Vpp ' e i furen p&amp; OdsZig st7 * and skctdar jcbg hctfvet och himlens rctnc., f am nar 7 n - i t t ZangtancZe Cgcb zv3go; rnna; Izlögcb, som komma O&amp; &amp; i och mot klipporna sbd.
Zvita kaskader a f s h n s stiga och fcblla, blänka ' i soZm l&amp;&amp;.
och f örsju7zk,c~ alla &amp; ter z hcifuets n.tCiktzgcc * O r z b s.
*) Sednu ofvanst.iende skrifvits Iiar deii lieiuskn tilldrngelseu, d i en sjtiksköterska, frökeu von Diibeu, iiiiiriiades af eii iiied iiiordmctui heliiiftnd innnlig pntieut, upprört Iiela vlirt land.
Deuiia Iiiiiidelse tyckes utgöra eii geusaga mot den i niiii artikel iitsecklncie bsikt-en oiii deii bildade I ~ v i n u a i liin~pligliet ~~ för siiinessjukvArdeii, iifveusn tala emot det milda iio restraiiit-systemet.
Med niilediiing hilraf tiIl5ter jag niig pipeka föl- jande: l j a t t all sjnkvird, diledes afveii siuiiessjiikvArdeii, ii~edför iisk till lif och leninisr för sliöterskau, antingen hon arbetar pb a t t epideniiskt sjiik- hiis, e t t 1asaret.t eller e t t hospital; 2) a t t det vid virdeu af siiinessjiikn iiiit~rligtvis gifvcs tillf5lleii, d,Pb patient-en nifiste geiiom tviingsmedel för- hiudrns a t t göra skndn senit att, om skiiterskaii af öiiihet och medlidaiide eller af oförsiktigliet iinderl5ter detta, 11011. sjiilf ocli ingen a n m u a r skiild t i l l a t t eii olycka sker; 3) a.tt ined mordiiinui behilftnde pntjeiiter itminstone iiiider nnfn1lstideru: c höra viMas: i hospital, dar tillging t i l l en specialist alltid finiies och e j i l ~ r i v a t a sjakheiii; sniiit 4) a t t db nudantagsf,zll sficlaua sotu det ofvaii iberopnde förekoninia, sjiiltskötei~skrsn aldrig bör stillla sig iitaii tillgAng till iiiniiligt bitriide.
Z O r, s o m ett å s k l i k t cldn 7juder v i n d u r n a s s&amp;@, än s o m e n suck s å Zciltg, än s o m ett skraatt a f hCj.12.
Sel.&amp;, orz~sunde huf, härZigt i s k u m n t @ skriu7!
XelL, djupa, - .Qapande, ôtect f!
Btor7na7ade vcigor Oära frciit fjarra7t hud.
B e t dcina; rl och kZagct7.
i zvinterkz * c (ZL, &amp; edof ua7tcZe vild musikj och, h a f v e t hreder k r i n g fyrens ?tal15 e n s u e p n i ~ g, s o m van ta^ * p&amp; lik.
S u komnzer vd-gorms starRa; h&amp;- t i Z Z kamp m o t d e n öde s t r a i ~ d.
I s k u m m e t s r ö k s t å klippor ock sk^^ s o m städer och byar i Ora; r~d.
B a r u t e gapar e n a f g r u n d szvart så t d n t s o m ett o: ga ndr.
Tand p&amp;, Z&amp;t fyreit fci vi.sa htlart &amp; n viLZande farled .går.!
Ztt.Zjus, ett enda, s o m s k i - i ~ w a ntaft, ~ en svag förhoppning är väckt, ett vu$, ett e n d a z stormig natl; d å himmeZens Zjus ar slackt.
Xör, hör!
Bet ar den döendes suck som dör, det ar ha.ns, som Ziin@at till lzanzn, men utan förOccrmande slzctes i vdgormas kalla famn,.
.
Zör, hör, det hviner som vilda skri!
Bet är en döendes tro ' ts däri.
Z a n slungar än i sin sista stund ett rop öfver skar och, förrädiskt grund: " Slapp ditt ror, du svablande sjö, jag viZZ ej dö!
39ör, 72 / ör!
Bet ljuder likt sc (, ng, som toners gd7t.g.
Bärute &amp; r ncigon, som Zclngtat tiZl sZzct, som stungits af hualets f ö ' r: giftade spjut; han fcifdhgt ropade dödens namn och sjunker med $Zudje i hafvets dppnade modersf am7~ X67; hör, ett fjärran sus !.
Bet ar ett ho@idZi$t som orgeZö; l.zbs; Bönens 7Jud stiger till @ ud fr&amp; dem, som iche frukta cm dö, s0772 troende s; k&amp;da sin himn %eZs port i den vredgade sj&amp; XeZZ dig, haf!
Bu sänker lyckan i5 svaZZande graf, du stillat bZödmde smurta, niir med ditt fanzntag du döden gaf.
XelZ, 7zeZZ, storma7&amp;cZe haf!
Haria Burling.
I Bethel vid Bielefeld.
Huru ljufligt hade man inte sofvit första natten i %Bethel:) efter den långa järnvägsresan från Srerige med dess intressanta af- brott af besök hos vanner och studier af » hernr och inrattningar!
Vi voro nu förenade, mina döttrar och jag, på hospitiet i den märkeliga staden Bethel - » epileptikernas stad » - en förstad till den ansenliga fabriksstaden Bielefeld, ej långt från Lahne, en af jäm- vägsknutarna i ' Westfalen.
Bethel var ursprungligen en bond- gård, men omdöptes till detta namn, db iigaren sålde gården med trettio tunnland jord och inventarier till Westfaliska sällskapet för anläggande af en, vårdanstalt för fallandesjuka.
Början därtill gjordes, då en pastor Balcke år 1887 flyttade dit med fyra fallandesjuka barn.
År 1872 öfvertogs det lilla huset af pastor von Bodelschviingh, då en ung, hårdt pröfvad man, hvars fyra s m å barn dött inom 14 dagar och hvars hustru led af ~Triibsinnn, ehuru hennes lidande ej hindrade henne ntt största delen af de kommande 20 aren af hennes lif fylla sin plats som maka, moder för fyra yngre barn, samt hus- moder, vän, stöd och tröstarinna för clcn i standig tillräst varande kolonin.
För niirvarande raknar Bethel ett innevihartal af 3,000 sjuka och deras vårdare.
P % manga stallen i världen har det förunnats mig att finna vänner och att iise deras valsignelserilrss arbete för r8ra olyckliga likars bästa, men ingenstädes har den lifsluft friin en högre rilrld, som borde blåsa mot en besökande fran dylika mrinniskokärlekens oaser i lifvets öken, Iränts så ljuf, så vederkvickande som har, och orsaken därtill ar nog att söka i det faktum, att medelpunkten i denna koloni först och främst är en kristen af det gamla, trofasta slaget, genomtysk, genomluthersk men p$ samma gång klok, praktisk och fördragsam. '
Han uppdagar hos alla något vardt att gömma och använda, omarbetar de olika redskapen, ja omgestaltar somliga s&amp; godt som.
fullständigt och iiger dessutom den stora genialiteten att kunna sammanhålla skilda element och naturer, sii att det hela blifvit ett samarbete, i kärlek och enhet.
~ e som i vill se och lliia hvad en människa kan nträtta fur sin samtid och till följd däraf f ö r.
kommande sliikten, rese till Rethel vid- Bielefeld, innnn den no 75-&amp;rige föreståndaren nedlagt sitt ämbete.
Det är ett misstag, om man antar att endast epileptiska sjuk- lingar upptagas i Bethel.
I de till halftannat hundrade uppgaende ' l O
husen, som bilda stadbu, gå alla slug af elanda ut o ' kh .in.
hfin skulle ' vii1 tycka, att detta ej kunde lita sig g6ra utan ' oreda.
och förviiring.
Men så ar ej fallet här.
Pastor von B o d e l s c h ~ i n ~ är h. en man med en ?vanlig reda och or~anisätionsförm&amp;ga, diirtfii ' i ' öe: på sittoin.&amp;, ' af bvad jag skalle vilja.
kalla ett magnetiskt ' i$Iyt&amp;+ de sjuka., af hvnd slag der&amp; lidande ' iin.
må.
varii ..; Han mqttager oclrså de, pest skilda element, h6ilka fordra: en fullkomli@; t,olika ' be: handling.
' som ett es6mpt.l: m&amp; a * föiik,; tt ban vid mitt b&amp;k: hide bragt,&gt;.r andlig: under sin v h d en ung flicka, ett s .. k..
.
' medium; - - .. -.
.
jämnvikt de spiritistiska exp&amp;ime@,-.
för.
hvilki hin varit.
.
.
.
.
f öreinål.
Och denna stackars ' förvillade själ; lilrs&amp;n, a l l 6 h e k i e s öl-ycks- kamrater, f &amp; aldrig ' känna annat.
än ' att de äro de.
, närmaste,: och käraste ftirernålen för pastorns deltagande och seg&amp;.
att hjalpa: ' Han har aldrig så brådtom att han stöter bort ett förtro&amp;de, # i-en betungad själ, vill öppna sitt.
hjarta ', för honom.
Dessytom iir " h@s vasen friskt, hurtigt &amp; h utan spbr af salvelsefullhet.
Ett slrämtiamt ord, ett gladt skratt.
har mer - ad en g&amp;nng-xlringrat de sjukas tiingsint-.
.
het, och &amp; dan är tonen i Bethel.
Det är gladt och ljust i ' illa hem, rnåuga sm&amp; fester, mycken musik, tRta káffekalas,-uppfriskande.
.
!
...
- ...
.
utflykter in.
m. s %dant.
. '
e.
* I.
- - * - *.
.
.
.
s Kommer d ~ i som resande till hospitiet ' i Bethel en lördags- kväll, vaknar du p8 söndagsmorgonen efter ' att.
ha sofvit som i ung- domsh-en, drörnlöst, djupt, vederkvickande (sangaihi Aro i .. parentes sagdt utomordentligt goda), skall di; knappt ha - hunsit öpgna ögonen, förräh de ljufva och starka tonerna af-en v&amp;lkand gim~&amp;l kotd tränga in i ruikmt.
Det ' ar diakonerna som- ' d&amp; speiaude, d e l s sjungande, g % omkring till de olilra husen för att glädja, trösta eller uppliha med tonernas makt.
Från Sarepta, diakonisshuset ' midt ' öfver vägen, hörns likaledes systrarnas klars röster, dB de i kapellet förratts sin morgonbijn.
Godstjiiustei i Zionskyrkan på höjden midt - i en barrskog, genomkorsad af viig&amp;., ledande nedåt till de m&amp;nga ' husen, trotsar d l beskrifning.
Man måste sjalf ha stått vid d&amp;en och sett dessa skaror af de mest olikartade lidande varelser, åtföljda af sina vår- dare, anlända från alla viigay och så.
småningom fylla hela den stora kyrkan, för att fatia det gripande intryck denna scen efterlämnar.
Om &amp; n de jublande sångerna under guds$jänsten blandas med klago- '.
rop f r h de sjuka, störes man ej.
Man vet att dessa genast föras ut till tälten i skogen utanför, där de snart kvickna vid och komma in igen eller köras hem efter svårare anfall i de små rullvagnarna, som sta till reds.
Allt ar förutsedt och orhadt, lugnt, utan buller.
Ingen af olyckskamraterna faster någon vikt vid ljuden och guds- tjänsten afbrytes aldrig, ej ett hufvud vandes efter de utgående, t. o. m. den stora barnskaran, placerad närmast predikstolen och i koret, följer lika uppmärksamt predikantens ord; men så kunna också de små vara sakra p&amp; att just vid sådana tillfällen få en fråga ställd till sig f r h predikstolen.
Den söndag vi bevistade gudstjänsten i Bethels kyrka voro an£ allen många.
Pastor von Bodelschwinghs ämne var: » Varer ordets görare, ej blott dess hörare ».
Alidt under predikan ställde han frågor till barnen.
Bland annat bad pastorn en gosse saga om han kände q6gon som var hade ordets Iiörare och görare?
, Ack ja, unser lieber Kaiser », blef det frimodiga svaret, hvilkot dock afbröts af en liten flicka, som med klar stämma utropade: » unser theurer Pastors.
Åt det sistnämda - svaret agnades emellertid ingen upp- märksamhet, men. » unser lieber Kaiser0 fick ett varmt loford jämte en improviserad bön, patt hans hjärta alltid måtte följa Guds ord och stå öppet för dess ledningo.
Bethel ar myckot rojalistiskt, men så är pastor von Bodelschwingh uppfostrad tillsammans med den så högt ärade och älskade kejsar Fredrik, hvilkens namn öfverallt i Tyskland slittes s&amp; högt.
Under hels söndagen kan man få höra sang och bön och på eftermiddagen är nattvardsgång.
Nattvardsfirandet föregås på lör- dagskvällen i Sareptas kapell af die Beichtestunde~, motsvarande vart skriftemål.
Enligt reglerna vid Bethel g&amp; sjukafdelningarna från hvarje hem med deras vårdare till skrift hvir sin vecka i tur och ordning.
Intet tvting utöfvas på dem, som ej haEva åstundan att vara med, men i de flesta fall äro patienterna mycket angelagna att anteckna sig och följa noga med veckoräkningen, tills deras t.ur kommer.
Med iPosaunenchören~ fran en af kullarna i närheten af- slutas söndagens sköna andaktsstunder, fastän Liithers härliga koraler annu höras klinga här och där från de m h g a spridda boningarna i denna » barmhärtighetens oas, p&amp; jorden. '
E. R-&amp;
Komniuiial rösträtt för den norska kvinnan, I&lt;vinnosaken i Norge har vunnit en stor seger, hvadan det ar gladje inom norska kvinnokretsar, en glädje med hvillcen vi svenska kvinnor af hjä.rt.at sympatisera.
Den 10 sistlidne maj beslöt näw- ligen odelstinget med stor majoritet att införa komn1una.l rösträtt för kvinna., såvti.1 gift som ogift, efter samma bestaminelser som för nian, det vill säga efter den allmäiina rösträttens principer.
- Sain- tidigt med röstrattsbeslutet beträffande kvinnan genomfördes allmtiri kommunal rösträtt för inannen, och det a r otvifvelaktigt denna nyn reform inom kommunallagstiftningen, som banat vag för kvinnornas sak.
Den IS maj ' bi£öll Lagtinget remissen till regeringen af förslagen till ändringar i lagen om kvinnors Iromnliinala röstratt.
Enligt ofvanamda beslut äro röstberättigade alla kvinnor, som fyllt 2.5 Br och vistats inom landet under 5 åra tid, aga norsk iiledborgarriitt och skatta för en inkomst af minst 300 kr.
på landet och 400 kr.
i städerna.
Detsamma gäller gift .kvinna, som lefver i hel eller partiell egendomsgemenskap med sin man, hvilken erliigger en motsvarande skatt .. Haraf synes, att den norska lwinnan erhållit en större utvidg- ning af sin kominuna.la medborgarrätt an hvad som är fallet i något annat land.
Ej blott har » strecket » satts så l&amp;@, att s&amp; godt som hvarje arbetande kvinna anda ned till fabriksarbeterskan och torgföï- siiljerskan fHr nedliigga sin röstsedel i valurnorna, utan, o %h detta ar utan tvifvel förslagets k8rnpiinkty äfven den gifta kvinnan, hvillren i de flesta liinder hvarhålles i omyndighetstillstånd, koinmer att at- njuta röskriittens förmåner på samma liberala villkor.
Och hvad som förvånar, gr den latthet, hvarmed förslaget genomförts.
Att döma efter referaten i de norska tidningarna tyckas egentligen inga bestiimda motståndare till detsainina iipptradt, % h e n om många olika f örslag framlagts med mer eller mindre vidtgående yrkanden.
En och annan talare yttrade visserligen en del betänkligheter mot re- formens genomförande, det vore, som en af dem uttryckte sig, » ett Sprang ud i BTorket mod Evinden » (ett vågstycke som dock veder- börande » ville vove~), men i det stora hela aflopp hela saken för- iindransvardt lugnt.
Den enda opinionsyttriug, som fick ett något stormigt förlopp, kom från de i statsrådslogen talrikt tillstädesvarande kvinnosalzskvinnorna, hvilka, då voteringens gynnsamma utgång blef bekant, e$ kunde afhå.lla sig från att ge sin gliidje tillkänna ' - '
med handklappningar, en demonstration som odelstingets president genast tystade med ett slag med klubban och tillrättavisningen: att det » ikke taales nogeii Stfii !~ För öfrigt inbjiider utvecklingen af denna kvinnofraga till åt- skilliga betraktelser.
Det egendomliga sakförhiillandet visar sig har, som vid mer än ett tillfälle, då mera vidtgående re£ormer i kvinno- viinligt syfte aro % bane, att det numera iir från högern och de s. k. konservativa, icke från liberalismens målsman eller vänstern, kvinnorna ha att viinta ett ridderligt .tillmötesgåeiide.
Tidningen vorge gen bladet », u r hvilken v i h i h t a t ofvanstiiende, intygar ocksii, att fran en del vanstertalares silla yttrades förviining öfver att, ca rnsnga högerman uttalat sig för kvinnans röst.rltt, några rittryckte sitt bekymmer; ja sin förargelse öfver denna.
företeelse.
Stort intresse under debatten om ~Kvindestemmeretten » anslöt sig till professor Hagerups och sogneprest Krnidsens anföranden.
Den förra, bvilken visserligen ar en motståndare till principen om allmän rösträtt, hafdade uttryckligen att det ej.&gt; bör vara någon skillnad i mäns och kvinnors befogenhet rörande röstriittenu utöf- vande.
Principiellt förklarade han sig inta den ståndpunkten till frtlgan, att man icke hade tillräckligt skal för att utesluta kvin- norna från rösträtten.
Speciellt nar man begriimade spörsmålet uteslutande till kvinnornas deltagande i kommunala viirf, vore det rent af en bjudande plikt att förliina dem denna ratt.
Eftersom kvinnorna iifven deltaga i de kornmimala skattebörderna och det fauns kommuner i Norge, dar hufvudparten af dessa biiros af en kvinna, vore det ej mer an rättvist att de finge taga del i kon- trollen öfver medlens användande.
För öfrjgt fanus det inom koin- munen arenden och verksamhetsomriiden som obestridligt lågo inom kvinnans omdömessf~r och föriilåga.
Dit horde skolan, fattigvården och sjukvården.
Kvinnans deltagande i det allmänna arbetet skulle endast bidraga till en sund utveckling af samfundslifvct.
Som stöd för sin mening framdrog tal.
exempel från andra Iiinder, däribland Sverige, dgr, som han uttryckte sig,: .kvinnorna sedan mycket lang tid tillbaka haft rösträtt i kommunala angeliigenheter, utan att man iakttagit att dessa sköttes mindre iiiönstergillt an i Sorge, ej haller hade denna reform bidragit till att göra den svenska Isvinnms stallning i hus och hem olika mot den norska.^ Beträffande den gifta kvin- nans delaktighet af rösträtten förordade talaren på det varmaste denna tanke emedan han ansåg, att just fran detta håll hade man att vänta den värdefullaste insatsen i de kommunala görorniilens skötsel.
.
Sogneprest Knudsen var också en ifrig föresprhkare för kvin- nornas sak.
Krafvet på en utvidgning af kvinnans medborgarrätt, menade han, framstäJldes af en makt, starkare än många kvinnor, af lifvets makt.
Krafvet på röstratt för kvinnor i kommunala ange- lägenhetser betingades ej först och främst af hänsyn till rättvisan, otan af hänsyn till semhallet.
Kvinnan skulle genom sin duglig- het, genom sin både reflekterade och instinktiva kunskap blifva en sardeles nyttig hj5ilp i handhafvandet af ssi.ïihallets angeliigenheter.
Genom att gifvs kvinnorna rösträtt fullföljde man endast det verk som redan på lagstiftningens väg påbörjats; lifvet själft och dess verklighet hade fört fram krafvet.
Det var talarens öfvertygelse; att det vore en vinst för de kommunala intressenas handhafvande, om kvinlig rösträtt infördes.
Tal.
slöt sitt anförande med följande vackra erkännande, agnadt den gifta kvinnan.
H m ville ej, yttrade.
han, vara med p&amp; att ntesliita den gifta kvinnan.
Hon hade både som hustru och moder utrattat et-t så.
storartadt såväl i stora soin - i små förhållanden, att.
det icke fanns ett spår till grund för att utesluta henne.
En duktig hustru utförde i hiisets beskatt.
ningsvasen och i dess skötsel en fullgod tjänst \ ?id &amp; dan af mannen, och hon skiille iifven göra det inom lrommuneli.
Litteratur.
Heliga Birgittas pilgriiiisf5rd.
Beriittelse af Verner v. Heidenstam.
AUUU en gång har ~eidenstam gifvit diktens lif åt en af vAm hafders största gestalter.
Och iifven nu ar det storhetens och har- slrnrviljaos tragik som är skildringens kärna.
Birgitta %r den gudaingifna sierskan, som mbste följa rösten från ofvan, hvilka offer den an fordrar af hennes upproriska natar.
För henne gifves ingen tvekan.
Hennes väg är rak, men den ghr öfver grafvar och hon hör hur det ropar efter henne lir dem.
Sådan hon är skildrad, ridande söderut i natten öfver Vätterns is, jagad af Iiingtan efter sinn barn och af bitter saknad eller grubblande ute p&amp; en klippa vid Medelhnfvet öfver sonens död och sitt eget öde har hennes bild ett egendomligt strängt patos som ar af mäktig vei~lran.
Erkännandets och medghgens solsken ger visserligen liennes vasen dess fulla utveckling, den åldrande Birgitta &amp; r öd- m: j111ct blid, iilskad af alla och lefvande i ljusa visioner och i minnet, '
.
af sina kara.
Nen i gripande ord Idter diktaren henne på diicls- biidden sammalifatta sitt lifs tragik: 2 SA Gr det CIB din mening iitt också de som hetast brinna af astundan att tjiina din kärlek och rattfardighet, skola göra ondt liksoin de onda, och bitter gråt skiill följa dem öfver jorden ».
Heidenstam har i Karolinerna tecknat Karl SI1 fiirst och franistl genom hans inflytande.
öfrer orngifningen, hans personlighets hemlig- hetsfulla makt öfver sinnena.
På samina att ger han i sin senabte bok belysning åt den heliga Birgitta, den stolta konungafriinkuri, vnn att tala, till jordens makt-ige, egentligen genoin reflesen f r h de viljor, starka iifven de, som beharskas af hennes.
Magister JIattias, den kraftfulle och Iiirde prelaten, som siiger sitt skriftebarn s k a r p san- ningar, har dock innerst blott den önskan atr vara riirdig att följa henne.
x Vandrande Tomam, den Atervaknande Iiedendoiiieiis hal ft mystiske representant,, tvingas att erkiiina sin iiiiderlagsenhet inför helheten i helgonets striifvan.
Hon har en underbar riiakt öfvcr alla, som komma henne nara.
Hennes dotter Karin ar i denna skildring icke den traditionella reka, fromma typen, hennes lifslnst och hemlängtan Br trots; men då hon en gång viinnits af moderns.
starka ande, ger hon sig helt.
Till bokens vackraste partier hor skildringen af hur Iiniin, nyss hemkoninien frin festen Iios Colu di Rienzi, som omedvetet ingripit i hennes öde, nied egen hand för- darfvar sin skönhet; och hur hon sedan p5 natten, då modern vackor henne, med hiifvudet i hennes knii tillstfir att nu vill hon stanna i Rom hos henne.
Birgitta har aldrig förtit försummat n~idnattsiiiiissaii och husfolket hiipnar, men magister Petrus ger fiirklaringen: ' De båda nådiga fruarna hålla i natt sin andakt i eiirum.
Ingen fur störa dem '.
Utan n å g ~ t sökt arkaiserande i ordval, utan d s detaljerade be- skrifningar, som alltför ofta Iiöra den historiska berattelsen till, vet diktaren som akta konstnar att med ntiqra få, kauske l h t t antydda drag ge stämningen af medeltid.
Scenerier och gestalter teckiin sig i bestämda linjer, i lefvande verklighet för ögat, i~tnn att cic stora dragen skymmas af några oviisentligheter.
Heliga Birgitta sjalf, hur lefvande ar hon ej sedd med sin aristokratiska stolthet under tiggarkåpan, sitt snabba beslutsamrna viisen, som imponerar äfven på srniidarna, och sina djupa ögon!
Boken om helgonets pilgriinsfiird inledes med ett kapitel om Vättern: intrycken ' af Tat.tern hafra tydligen i Heidensttiuis fantasi sedan barndomsdagarna smalt samman med Birgittasiignerua.
Och i dessa inledande sidor har vår tinderbaraste sjö, i sin genonlskiii- liga klarhet och sitt lätt1 örda svall ej lik i~tlgon annan, fatt sin diktare som aldrig förr, en diktare som vetat fånga nugot ~f det gåtfulla vattnets egen tjusning.
s-d.
En hemlös och andra ' berättelser af Jane Crema~zdt-Claine.
.
.
&amp; lan har blifvit van att med Jcam Gernandt-Claines namn för- binda idkassociationen af ett friiinmande land, dit En stackars » hem- l ö s ~ af ett oblidt öde blifvit vinddrifven.
Och denne hemlösa är med hela sin varelse så fiistad vid fosterjorden, hon sammanhiinger så intensivt vid densamma med alla fibrerna i sina hjärterötter, att hvarje omplantering i en framnlande jordmån är liktydig med hela organismens förtvinande o+ död.
Mottot på förf: s. sista, här ofvan namngifna Bok &amp; r ett uttryck för denna stanming: wNur wer die Sehnsucht lxennt ...
».
Blott den som känner hemliingtans ve, Blott den kan skildra den heinlöses tröstlösa bortkoinmenhet i en viirld, där allt: människor, förhållanden, den orngifvande naturen, sttir i den full- lromligaste disharmoni till hans eget vasen.
Förf.
.
liar vii1 sjalf er- farit nligot a!
den hemlöses kauslor, annars skulle ej hennes berättelser från främmande land förmå grip.a läsaren så som de gö1.a med sanningens oemotståndliga makt.
J a g ar fullt medvetenornattdessarefiexionerförutinerän en gång blifvit sattn i samband med fru Claines arbeten.
Bien de framställa sig så ovillkorligt nar man laser hennes böcker, att man vid hvarje ny siidan ej kan undgii att upprepa hvad man sjalf förut wgt om dem eller hvad som blifvit sagat af andra.
Det hvilar en viss entonighet öfver hennes författarskap, ej under om kritiken ej företer nagon vidare omväxling.
Och dock återvänder man alltid med intresse till dessa skild- ringar frAn luftstreck och förhållanden så cdilca våra egna.
De flesta af beriititelserna i denna samling äro, i likhet med den föregamde, förlagda till Argentina, ett land hvarifrh förf.
tycks ha medfört allt annat än glada minnen.
Den glingse satsen, att det finns bra och dåliga människor öfverallt har ingen tillëmplighet hër.
I Argentina äro nlla människor dåliga, och påtraffas ett element af ett noblare stoff, står det att firma hos en af dessa ~gringosn (främlingar), för hvilka den infödde argentinaren hyser etk slags mcdlidsamt förakt, emedan den från Europa importerade ärligheten och rättrådigheten äro varor med mycket klen kurs i detta samhälle af parvenyer.
Typen för en sådan där den vilsekomna ärlighetens representant är den i berättelsen # En hemlös)) skildrade linngsiktige svensken Dahlberg, hvilken dukar under i den hårda existenskampen därute, ett offer för det argentinska exploateringssystemets samvetslöshet.
Det ar en tragisk historia, Dahlbergs, hvilken borde Iiinda mången afventyrslysten svensk yngling till varning.
Lika lefvande som den stackars svensken Dahlberg st % dock ej alla de i berättelserna förekommande figurerna för läsarens öga.
Förf.
dukar niimligen alltför mycket ' under för frestelsen att lämna ifrån sig halfarbetadt stoff och utge det som fullfärdigt arbete, en genre hvartit så mången konstnär inom olika konstriktningar i v %ra dagar hemfallit.
Det förefaller s o n om förf.
haft alltför briidtom, för att hon skulle. '
.
- hunnit utarbeta sitt amne ordentligt och öfvei-Iiiiiinar at liisureiis fantasi att utfylla luckorna Men det ar ett vagsamt företag att utan den säkra barlast; som ligger i en Idar och genomarbetad st.il, vaga sig ut p&amp; diktens stråt.
Den liarnioniska jämvikt, som val livarje förf.
å t r h att uppratth#lls, g&amp;r förlorad, Atniinstono kanner sig Iiisaren osäker liksom pil en vag, dar man trefvar sig fram i dimma.
Hiir och dar, ined mellanrum, dyker ra.1 ett och annat förembl, eii och annan bild fram med tillbörlig klarhet.
Xen man vill ha klarhet öfveïallt.
NBr - frii Jane Gcruandt-Claine utbyter den skisserade berattelsestilen mot den mer konkreta, skall hon n3 det mästerskap, hvilket man har allt &amp; al att vänta af hennes begåfriing och rika lifserfarenhet.
I m8lniageu af den egendomliga, framuiande naturen i de sydliga luftstreck, dit hon förts p&amp; sina vandringar, inligger hon dock en originalitet och ett lif, soin visar att i natiirakildriiigeii har hon sin styrka, liksom denna 2 Sehnsuchts-stamning n livarom jag talat, utgör hennes författar.eskaps för * hiirskancle drag och förniiirista charnie.
L.
L).
Fredrilca- reme er-F~~-bt~iidets hrsmöte iiglit?
riiui cleii 22 iuaj kl. ' 1.
7 e. ni.
i R. F. 31: s lilla sal, icke &amp; E ' örbnudets byrit.
som i före- gBende hiifte tillkannagaFs, emedan det villvilliga löfte!
soin frGkw Helena Westermark frlin Finland gifvit att lijlla ett föredrag uf vcr s I h finska kvinnornas verk samhet för allmogekviiio aiis hiij aiidea, nödviindiggjorde en större lokal.
Mötet var ocksi % talrikt besiikt, dels af förbnudsniedle~ilmar.
dels af siirakildt inbjudna.
Som ordf. för aftoii2n fuii,oerade fru Jioiiteliu+.
Sedan sekreteraren upplfist litdrag iir iirsberiittelseii och revisoreriias beriittelse sanlt decharge beviljats, verlrstiilldes val efter de G medlutniitar, som voro i tur att afgii.
Till ordinarie styrelseledan~öter efter de 1; med- lemmar, som voro i tur att afgg, Btsrvaldes: Fröken L. I~rzpi~ * ör~r.
fru TIL.
Cgldr; r~, friiken t '.
\ \ ' ultrolin, f r u.
l.
Ho~cr, professor ' P.
C;.
Iio&amp; och fru S.
\ \ ' hitlor.l:.
Till suppleanter i s t ~ ~ e l s e onirnldes: n Fru C. af ILliriibeq, revisionssekr.
C '.
Lirlr / hn !lrir~.
frökvu S. f.ljrjrl,.- lund, byr %chsfen V. Alnzquist, fru J. Julirr och doktor N. ï i ~ l l.
Till.
revisorer omvaldes fröken; l. Kns.wrltlw; doktor 1 '.
.i ' rcvlUorr~ och expeditionschefen A. Wull.
Till revisoïssiippleanter omvaldes frökeu - 4.
Lincll~agcrz, revisionsseiireterarc \ \ '.
I jiptt * iirr / och f r u S \ \ - i.~! ' n !~.
Fröken M7esterniark höll hiircfter sitt föredrag öfver folklilliuings- arbetet i sitt hemland, hvilket viickte stort intresse och itföljdes af en diskussion om livad som Borde göras för allmogeliviniian hos oss.
Hufvud- resultatet af diskussionen blef en viidjan till Fredrika-Eremer-Förbundets styrelse, att denna, med ledning af livad som verkats i Finland, skiillc söka arbeta för sagda belijärtansvliil.da .andaiiill.
Från skilda håll.
En instruktris i triidghdsodliiig för allrn&amp;el~vipnor .har blifyit tillsatt af Finsk livinnoförening i Helsingfors.
Instruktrisens uppgift.
Br ' att vara all m 3gen behj alp1 ig vid anläggning af tradgåxdur, plantering och skötsel af frukttriid och barbuskar, odling och anvandning af rot- och grön- saker m. in.
I enlighet med sitt åliggaude har den tillsatta instriiktrisen, fröken E. Lindgren, under maj-okt.
förlidet å r besökt 54 ställen, där hon medde1a.t r&amp;d och anvisningar i allt som rör den enklåre trädghdsodlingen;.
äfvensii har hon p i olika orter hallit föredrag om trädgArdsodling med ändam %l att väcka kvinnornas intresse för och meddela de första grunderna till denna nyttiga binäring.
8 I Tyskland studera för närvarande 1,029 kvinnor.
Sommaren 1900 fanns det endast 618 och samma vinter 664 kvinliga studerande vid de.
tyska universiteten.
7: ELI stgndig inspektris öfver utackorderade fosterbarn har blifvit tillsatt af staden Ziirioli med en lön af 2,000 francs.
Kontrollen öfver de utackorderade barnen hade förut varit i hiinderna på stadsfullmäktige och.
af dem utsedda assistenter i samrid med en frivillig kvinnokomit8.
Då erfarenheten visat, att e n ' dylik kontroll varit otillfredsställande^ har man genom ansttillande af en aflönad inspektris trott sig finna större garanti för, att, de missförhållanderi soni hittills vidliidit fosterbarnsvusendet skola försvinna.
a En ny Itviiilig officer af Iiederslegioneii har iitnamts i Frank- Det a r den frisinnade och modiga författarinnan m: me M.-L.
Gugnczir.
LCG l+onclc, som meddelar en sympatisk skildring af den dekorerade, rike.
berlittar att hon blifvit uppfostrnd i ett jesuitkloster och där haft ti1lfa; lle att på nara hall skåda en del af ' de missbruk, som hon sedan sh lidelsefullt skiille blotta och bekämpa.
SA fort hon sluppit ur denna anstalt, kiinde hon sig kallad till skriftställeri och började med en skrift i anledning af de engelska arbetarnas mislr: Iivilken hon iakttog ph ort och ställe.
Med detta alster vann hon sig en make, deputei-aden M. Gngneiir, som efter att h a läst det sliref och friade till de11 okända unga damen.
Det blef ett iitomordentligt lyckligt Skteriskap.
I sina romaner, som nästan alla rönt mycken frainghng och af h h k a en del väckt stort uppseende, har hon med nit och glöd förfäktat frihets- och ' frsmstegsid8er.
I u ' nc $clntnw A o ~ s li !,rzc!
kritiserar hon sm&amp;stadslifvets löjligheter och landsortsbornas bornerade elakhet, och La C ?visadc nol~~ci vänder sig mot den klerikala intoleransen.
Denna bok är uppsatt p&amp; indes.
1 ' o; r.ccits du nzcwictgc protesterar valdsamt mot äktenskapets oupplöslighet, och i den uppskakande romanen Les crinzes de l ' unzou~.
afgöres temat af
spörsmålet om .la recherche de l a paternitéa.
En social studie, som expo- des, fint- nerar de fattiga arbeterskornas hárda slafveri, heter LP cctlccci~~ nies.
M: me Gagneur har afven författat broschyrer för den republikanska propagandan, och en a€ dessa, som var siirskildt afsedd för bönderna, s %l- des i öfver 300,000 exemplar.
Slutligen in&amp; niimnas, att hon ilfven medelst flere arbeten verkat för fredssaken och i romanen C k i r it c.rrrrnn utmålat krigets styggelser.
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insiinda böcker.
Aktiebolaget Varias forlag: Dcirids.son, I.
A., Fädernas missgärningar.
Albert Bonnier: \ l ' c.slernzm~li, Hclrwa, I fru Ulrikas hem.
I ~ I ~ c ~ c I ~ Y I I I ~ - scn., J., Violin.
Studentföreningen Verdandia srniskrifter 92-94.
C.
&amp; E. Gernandt: Ccr * rzantlt-Clciirzf~, Jrrrit; En hemlös och andra be- rattelser.
Lars H ökerberg: Bcrgdrand, A., Människans härstamning, Linköpings lithografiska aktiebolag: Pilskriften.
Abr.
Liindquists förlag: Loclie, \ Villirtrrt J., Skeppsbrutna.
Roos, Ann (I M., Marika.
P.
&amp; A. Norstedt &amp; söner:: Ililom, Cccilirr, Canterbury-berhtteher.
Rovsen, A; ot: clahI, Arbetets saga.
I + y - z ~ l l Berättelser, u r sveiisiia Föreningen Heimdals folkskrifter.
68-70. historien, h.
7-26.
Frits.
Ellen, Teckningar u r svenska adelns familjelif.
Andra sam- lingen.
Wahlstriinc, Lpliat Den svenska odlingens stormiin, IV.
M ' ililund, K.
B., Om Ra1 evala.
Clecr *, 11 lrrm, Popul&amp;rfilosofiska syn- punkter.
Cacallin, Pazd, Dröm och vaka.
Fr. Skoglunds förlag: Prud;, illriltlr~, Gunvor Thorsdotter till Hiirö.
Alrzits, Sgclnc !~ /, I vár t.ids lif~friigor, n: o 17-19.
Wahlström &amp; Widstrand: Svenska turistföreiiingens Brsskrift för 1900.
Hjurnc, Harald, Gustaf Adolf, protestantismens förkämpe.
U c ~ k o r c, Natanacl, Predikningar p&amp; kyrkoårets sön- och helgdagar, h.
5-6.
Dietrichson, Lorrnt, En norrmans minnen f r b Sverige.
I.
Enskild siindiiing: Lugm * .ctedt, rlgrlcs, Stockholms arbetarehem.
