# ID: svediakorp-per2196
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 25,985
# sentences: 1,712
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 2 (15131.
29:DE ÅRG.
LOSNUMMERPRIS: 12 ORE.
UPPLAGA A 1LLC1STREBAD FOR • KVIN N AN i OCH • H EM M ETI I FRITHlOF H ELLBERG SONDAGEN DEN 9 JANUARI 1916.
HUFVUDRED AKTOR: RED.-SEKRETERARE: ERNST HÖGMAN.
ELIN WAGNER.
N Y Å R S V A K A N 1915-1916.
Till f irandet af 50-årsminnet af Fredrika Bre­ mers död den 31 december 1865.
NU DRAR SKRÄCKEN UT OFVER VÄR!
- den högt på sin blacka, pansrade häst, sliter gubbar och barn från härden bort till t rollenas blodiga fest.
Den, som inte hans ridt kan följa, släpas med tills en rem går af, och barmhärtiga korpar hölja med sin likskrud hans öppna graf.
Nu är ej tid för kvinnotårar, nu är stridsfanfarernas dag.
Hvem frågar efter om barn och dårar icke tjusas af kraftens lag?
Den, som hafver, skall varda gifvei, den, som saknar, skall mista allt.
Döda och dödas — så heter lifvet, och den starke tar lifvet kallt.
Nu ä r den eviga Fimbulvinter — vill du finna ditt hem, så sök!
Kär, där hofven mot kroppar slinter, här går vägen mot Ragnarök.
Fåfängt vi s amlats att vänta dagen - svart står nyårets gryningsfiod; lyss till de flämtande andetagen af en värld, som förkväfs i blod!
Så vi s tirra trött ut i natten, där Förtviflan i brandmoln står; dånet af djupens sjudande vatten genom själarnas gömslen går.
Stilla vi bedja om glömskans försköning, om en enda hvilans minut, om en ljusglimt f rån fridens boning, om en syn, att vår nöd tar slut.
FREDRIKA BREMER.
Efter Carl Larssons akvarell.
Det hvilar kring slottet och parken en svepning af nyårssnö — det är som den brudklädda marken
väl vissie, att borgfrun skall dö.
Hon väntat i år af längtan, lion väntar vid midnattsslag, att riddarn i kolsvart rustning skall hämta henne i dag.
Fredskorståget.
I iennes lif va r ett korståg kring landen, en soldröm af jubel o ch strid, de fångna hon löser ur banden, de kämpande bjuder hon frid.
Nu h vilar borgfrun, den späda, sin blick på falnande glöd, välkomnar med hvita händer Guds härold, riddaren Död.
111.
" En gryningsstrimma skymtar jag, hvad lider morgonväkten?
Skall ej en glädjens nyårsdag gå upp för fria släkten?
Din ås yn världen mist, Du starke Herre Krist, och utur djupen ropar jag: när kommer Du med fridens lag?
Nu slocknar glöden i mitt b o, nu kallnar det på härden, kom snart till m ig, D u trygga ro, Du en daste i världen!
Det lyser från Guds hus af evighetens ljus, dit sträcker sig i natt min tro, där skall ditt barn till ny år bo. "
IV.
Nu ko m Guds härold ridande på fridens hvita häst och bar från fröjd och lidande Hans barn till nyårsfest.
Och när vi blicka irefvande emot din trygga hamn, du räcker, ljus och lefvande, mot oss en öppen famn.
Din så dd vi burit gråtande i smä lek, höst och natt — snart berga vi, förlåtande, Guds kärfvars rika skatt.
Ett jublets tack, du bärare, af frön till Sv eriges mull!
Ditt silfver är oss kärare än unga lockars gull.
Än s kälfva nakna lindarna på frusen kyrkogård, än isa nyårsvindarna Fredrika Bremers vård.
Men en gång kommer, lågande af tack för hvad du gaf, en hvitklädd ungdom tågande i so lglans till din graf.
LYDIA WÄHLSTROM.
Prenumerationspris: Vanl.
u pplagan: Helt år Halft år Kvartal Månad Kr.
« «.
« 6.50 3.50 1 75 0.75 Praktupplagan: Helt år Halft år Kvartal Månad Kr.
» » » 9.- 5. — 2.50 0.90 AST KRIGET VARAT I SÂ MÄN- ga månader, är det som om vi — så länge våra små hemvanor äro något så när desamma — inte riktigt hade lärt oss inse, att vi lefva i en tid, d å ständigt nya och förr aldrig skådade ting hända och måste hända.
Våra järnvägars trafikrubbningar äro blott en liten svag bild af de rubbningar, som världen är utsatt för i sin gång.
Men medan vi l ärt oss ait inte lita på tidtabellerna längre i fråga om våra kommunikationer, så hålla vi dock envist fast vid vår fordran att världens gång skall rätta sig efter våra gamla tabeller från tiden före kriget.
Och något sådant som Fordexpeditionen fanns inte upptaget i vår Europeiska turli­ sta — aldrig har man förr hört, att ett krig kunnat förkortas genom icke-officiell!
neu­ tralt ingripande, och aldrig heller har man hört, att en fred slutits, som icke byggts på de militära resultaten till förödmjukelse för den besegrade.
Därför skall det heller icke gå denna gång, därför får man inte ens försö­ ka!
Euorpa är konservativt ännu i valet af sitt eget dödssätt.
Man har anklagat Henry Ford och hans vänner för att icke ha någon ordentlig plan uppgjord för sitt ingripande i världskriget.
Detta är dock fullkomligt f elaktigt.
Planen är identisk med den som uttänktes af Julia Wales från Kanada och Rosika Schwimmer från Ungern och sedan upptogs af kvinnorna vid Haagkonferensen och understöddes å sven­ ska kvinnornas fredssöndag, den nämligen att börja fredsunderhandlingar under pågå­ ende krig och att för detta ändamål samla ihop de neutrala till s amverkan.
Ursprungli­ gen var ju meni ngen, att de neutrala makter­ na skulle nedsätta en officiell konferens, som skulle utarbeta ett fredsförslag, grundadt på aktning för alla nationers rätt och hem- bjuda det samtidigt till d e krigförande, samt sedan med ledning af deras invändningar fortsätta arbetet tills ett för alla antagligt re­ sultat kunde nås.
I denna form har förslaget underställts och gillats såsom utförbart af både de krigförande och de neutrala län­ dernas regeringar.
Det hela strandade emel­ lertid på president Wilsons nej, emedan Europas neutrala makter gjort det som ett villkor för samarbete, att han skulle ta ini­ tiativet.
I det demokratiska Amerika är det inte så oerhördt, som det förefaller oss, att enskilda män och kvinnor i stället iogo upp det fallna initiativet i tanken att hvad stats­ männen icke våga, det kunna folken uträtta.
Inte heller sitter manligheten hos amerikan­ ska män så löst, att de förlora den genom att föra vidare ett ursprungligen af kvinnor­ na lanceradt uppslag.
De skulle inte alls för­ stå en af våra frejdade vetenskapsmän, som drog sig för det hela, emedan " det är ju kvin­ norörelse och inte fredsrörelse. "
Alltså, planen i och för sig är både klok och praktisk, och teoretiskt bör den sluta med framgång.
Men den bygger på vissa premisser, som för dessa amerikanare te sig som solklara, medan de för oss, af världskriget beröfvade hvad vi ägt af tro och förtröstan, fe sig mycket obevisade.
Amerikanarna säga: " Detta skall lyckas, emedan folken själfva vilja icke blott fred, men en fred, som ger hvar och en sin rätt och inte mer.
Vi tro att det finns rättfärdighetskänsla inom fol­ ken i Europa, som skulle göra dem villiga att underkasta sig rättens utslag.
Det gäller blott f ör oss neutrala att bryta isen, att fram­ lägga ett förslag, så att allt hvad som finns inom folken af klarhet, billighet och rättfärdighet kunde finna ett moraliskt stöd.
Sedan skall fredsopinionen slita munkorgen i all a land, och regeringarna skola blott vara alltför glada att lyssna till dess röst.
Och därefter skall en varaktig fred konstrueras.
Här sitta vi en liten nation och stafva på läxan, som predikas i Europa, att vi inte ha att vänta mer misskund än andra små folk, att det man icke kan försvara med vapen­ makt icke är ens eget — d.
v. s. att vi äro i fara att förlora allt — s amt att vår enda räddning ligger i att ge oss med hull och hår åt den makt, som med större kanoner än våra och större arméer vill hjälpa oss att försvara vår heliga rätt att lefva.
Då kom­ mer till oss en skara af högt bildade och förtjänta amerikanska män och kvinnor med en väldig opinion bakom sig från det största neutrala landet, och dessa människor föra åter rättens förstummade talan, de tala om de små folkens okränkbarhet och en rätt­ färdig fred och de tala därom hoppfullt och frejdigt utan att blygas eller ursäkta sig som de fattiga fredsfantasterna i Sverige.
Nå, hvad göra vi?
Större delen af pressen gör sig hög och viktig, omfattar krampaktigt alla möjligheter att blåsa upp till sensation, den fina freds­ rörelsen drar sig bort i vråarna, det lärda, det representativa och betitlade Sverige vänder ryggen.
Ingen förvånar sig däröfver.
Alla tycker att det måste så vara.
Men det bevisar bäst att vi vant oss att ta det vanvettiga som naturligt och det natur­ liga som vanvett.
Man kan fatta att Henry Ford, från ett land som icke hvilar i krigs­ molnets skugga, icke kunnat vänja sina ögon så vid mörkret, att han genomskådade denna mörksens hemlighet.
Låt oss öfvergå till hvad Fordexpeditionen kan tänkas under blygsammaste omstän­ digheter uträtta.
Lyckas det den ati komma till Haag, så håller den där siti fredsmöte, med delegerade från Ame­ rika, Skandinavien, Holland, Schweiz och Spanien.
Att tillsätta en neutral kom­ mission bör ej heller erbjuda oöfver- vinneliga svårigheter, därpå vänder ex­ peditionen hem igen.
En af expeditionens ledare doktor Aked har officiellt förklarat, att expeditionen försäkrat sig om att den ställning de krigförande regeringarna intogo till den påtänkta neutrala maktkonferensen, nämligen af välvilligt afvaktande, den inta de också till de nna icke officiella konferens.
Man kan alltså utgå ifrån, att den icke blir undertryckt utan får arbeta.
Blir dess sam­ mansättning god — och d ärpå hänger myckel — s å bör den också kunna komma med ett fredsförslag.
Låt oss anta, att ingen frågar efter det, utan kriget fortsättes till dess alla äro utmattade, och endera parten knäckt.
Då måste det ändå bli fredsunderhandlin­ gar, och då finns dock detta fredsförslag, upprättad!
innan striden var afgjord.
Det måste alltid ha sin stora moraliska bety­ delse.
Behöfver jag upprepa att amerikanarna ha större förhoppningar och vyer.
De tro sig kunna uträtta stora ting, förvandla hela tän­ kesättet i Europa, ge lösenordet till fred.
De vilja icke tro, att Europa är fast be- slutadt ati begå ett långsamt själfmord.
ELIN WAGNER.
Idons byrå och expedition, Mäster^SrÄan 45.
Redaktionen: Riks 16 46.
Allm.
98 03.
Expeditionen: Riks 16 46.
Allm.
6147.
Kl. 1 0-4. Kl 9-6 Red.
Högman: Riks 86 60.
Allm.
4 02.
Annonskontoret: Riks 1646.
Allm.6147.
Kl. 11-1.
Kl. 9-6.
Verkst.
direktören kl. 11 — i.
Riks 86 59.
Allm.
43 04.
Annonspris: Pr millimeter e nkel spalt: 25 ö re efter text.
30 ö re å textsida.
20 ° / o förhöjning för särsk.
begärd plats.
Utländska annonser: 30 ö re efter text.
35 öre • å textsida.
20 % förh.
för särsk.
begärd plats.
vi b eslöto oss bedja våra mammor koka sådant klister åt oss, då vi kommo hem en gång.
om att ligga stilla i br itsarna, så länge oväd­ ret varade.
" Erfarenheten visar nämligen, att hungern blir minst kännbar då, " profete­ rade Gunnar, men hann ej mera, förrän en väldig snarkning förkunnade att han sof.
Det knäppte tidt och ofta i so tröret ofvan- för kaminen.
Det var den slocknande elden som gjorde sitt sista motstånd mot den ned- drifvande snön.
Från taket föllo täta droppar med ett väsande läte ned på kaminen.
Stor­ men kom hyddan att knaka i sina fogningar.
Det är emellertid en viss trygghetskänsla, som vildmarken vid dylika oväder beskär dem, som ligga inom fyra väggar.
Och un­ der intrycket af den där trygghetskänslan somnade vi s amtliga och sofvo så godt, som vi e j gjort på mången god dag.
Klockan half sju på morgonen vaknade vi ungefär samtidigt.
Den första frågan var ej: " Hur har du sofvit? "
utan ett: " Är du myc­ ket- hungrig? "
Vi kommo öfverens om, att vi alla voro gräsligt hungriga.
Genom lottdragning med tre olika långa tändstickor befanns David vara mest lämplig att gå och göra upp eld, samt sätta på mat.
Som vi emellertid ej hade någon mat, var detta sistnämnda ganska lätt gjordt.
Jag nämnde ofvan, att ett bland de största nöjen man har, vid tillfällen so m detta, är att komponera matsedlar.
Inte nog emellertid med detta — man måste också låta maträt­ terna passera revy.
Man måste i fa ntasien känna den härliga doften af nysfekt fläsk, se den rykande ångan från bruna bönor och po­ tatis.
Det är en oerhörd njutning på samma gång som en plåga detta, — m en det märk­ värdiga är att i längden så " mättar " del verkligen.
Gunnar, som ligger i britsen ofvanför mig, beställer fläskkorf och Roederers champagne till frukost.
Detta håller så när på att för­ skaffa honom ett vedträ i sk allen från David, som just h åller på att anrätta en den läckra­ ste omelette de fin herbe.
— " En så ' n smak?
Champagne nu!
Hellre dricker jag snövat-, ten, " säger David och " hellre vill jag dö! "
in- * flikar jag.
— " Nej, men pilsner, en vrålkall pilsner!
Det skulle smaka! "
För min privata del åt jag hafregrynsgröi och mjölk, sill och potatis samt plättar till fru­ kost.
Och när jag ätit en portion plättar åt jag en till.
När jag ä tit den, tog jag en kopp té med rostadt bröd och marmelad och sedan åt jag ytterligare en portion plättar.
— Det dröjde en god stund, innan David Mjölet nedpacka­ des så i Davids •JC.
' " - V, ryggsäck, och saft- skvätten uppdela­ des i två flaskor, • — den ena anförtrod­ des åt mig, den an­ dra åt David.
Del­ ningen företogs som ett försiktig­ hetsmått.
— O m en af oss skulle råka falla och slå sön­ der sin flaska, skulle alltid den an­ Helagsfjällei.
dra vara till öfvers.
Xils Thomasson foto.
Gunnar ansågs ej böra komma i frå­ ga såsom transpor­ tör af en sådan där dyrbar flaska.
Hans Af TORST EN BOBERG.
förmåga att klara r Â MAN LIGGER INSNOAD I EN tankarna var nämligen ganska omstridd.
fjällhydda, långt från bygden, Davids flaska sade " adjö " ungefär midt långt från restauranger och kon- emellan Herrklumpen och Sylpappa.
Det var sertkaféer, består ens största egentligen inte Davids fel att flaskan sade nöje vanligen uti att komponera.
farväl.
Ty David föll som en hjälte, under Ja, förstå mig rätt!
] ag menar inte kompo­ fåfänga försök att hjälpa Gunnar uppför ett nera i vanlig mening.
Den sysslan öfver- brant ravinstup.
Min flaska höll emellertid 1 ämnar man åt snöstormen, som tjuter i alla och behandlades af oss med samma var­ möjliga to narter.
— Nej, med komponera me­ samhet som drinkaren behandlar sin sista liter.
nar jag — kom ponera matsedlar.
När födan börjar tryta, eller smöret härsk- Sent på kvällen lyckades vi få upp vär­ nat, eller brödkanten blifvit e nformig, tänker men i hyddan till d et rent otroliga.
Den ena rnan vanligen ungefär så här: Hvarför i af de båda britsarna apterades till spelbord alla dagar åt jag inte upp biffsteken, då jag och snart befanns David gå hem i kejsar- for hemifrån?
Hur kunde jag bära mig så klöfver, utan en tråd på kroppen.
Värmen dumt åt! "
— Man börjar smått gräma sig öf- var för dyrbar, för att vi skulle kunna und­ ver både det ena och det andra, som man vara ett grand af den.
Vi beslö to, att i stället underlät att sätta i sig, innan man for.
Och höja dess glöd med en krigsdans.
David ut­ man har klart för sig att när man nästa gång förde denna inför två entusiastiska åskådare.
sitter framför ett dukadt bord, skall man ej Omsider deltog äfven publiken i dansen och iämna det förrän det är alldeles länsadt.
det hela artade sig till ett oerhördt tumult.
Vi hade öfvernattat i gamla Nedalsstugan, Då, midt under dansen skedde — de t förfär­ David, Gunnar och jag.
Dagen förut hade liga!
— En arm svängdes för nära saftbu­ vi gått från Sylhyddan och hoppats hinna teljen, som placerats ensam och allena på Ljungdalen innan kvällen, men öfverraskats en trälåda.
Buteljen tog öfverbalansen, föll i af snöstormen och måst krypa in i det lilla golfvet och krossades rakt i e n dammhög.
— kyffet vid Helagsfjällets sydvästra fot.
Dansen slutade med ens.
Ingen sade ett När snöstormen var intensiv, hade man ord.
Vi bara stirrade på hvarandra.
Glädjen vanligen ej så särdeles svårt att hålla sig för och uppsluppenheten f örbyttes hastigt i allvar skratt i gamla Nedalsstugan.
Väggarna voro och sorg.
Vi sörj­ alldeles för otäta för att medgifva någon de för morgonda­ större munterhet och dörren alldels för vind, gen och för en dag för att hindra snön att ryka in och täppa till till, som vi kanske munnen på en, om man var nog oförsiktig att skulle nödgas stan­ öppna den.
na i Nedalsstugan, Men kvällen förut hade vi skrattat hejd­ om ovädret ej gaf löst.
Väggarna hade vi, så godt sig göra lät, sig.
Saften låg i en fäppi till med tidningar och säcktrasor.
Det hög på det smutsi­ var ett svårt arbete, då det fordrades stor ga golfvet; ingen skicklighet att få " stoppningarna " att sitta människa kunde kvar.
Sedan hade vi mönstrat våra matför­ slicka i sig den.
råd.
Resultatet blef, att vi ansågo oss kunna Ved hade vi för fre betrakta utsikterna som någorlunda gynn­ dagar, om det gäll­ samma.
Den egentliga matsäcken var visser­ de, och hvetemjöl ligen slut redan i Sylhyddan.
Där hade vi fanns ännu kvar.
dock lyckats uppleta en påse med hveiemjöl.
Någon verklig fara Bemälda hvetemjöl kokades med tillsats af var sålunda ej för vatten och gaf till resultat ett synnerligen handen.
välsmakande klister.
Det vill s äga, att enbart Vi kröpo upp på för sig var klistret nästan oätbart, men med det hårda nattläg­ tillsats af någon sorts gammal saft, som vi ret, sedan vi först funno i en butelj, blef klistret så delikat, att kommit öfverens Morgonstund i S tormbråhyddan (Jämtland).
SNÖSTORMEN.
• Doktor S-pccîaliiëew s *: STUREGATAN Finare Post-, Sftrif-, Kopie-1 ökninq af bens bensvstemets siukdomar.
lung-, lung-.
hiärt-; för undersökning ystemets skador och sjukdomar, hjärt- och map- mag-!
- * ä-X-V 1 1 M.
/ I i T • och.
Trychpapper: sjukdomar m. m. samt för behandling af vi ssa tumörer, struma, körtelsvulster,: samt kartong,;: kroniska hudsjukdomar, såsom eczem, hudkräfta, hår- och skäggsvamp m. m.: Modernaste Finpappersbruk.
ÄlS Röntgeninstitut!
IST fppAISJ
55^E1 fick e ld i d en rostiga kaminen.
Under natten hade snön vräkt ned genom sotröret och låg nu i en drifva på själfva eldhärden.
Snart stod emellertid vår gemensamma lilla kas trull på elden, till brädden fylld med snö.
Snön togs på så sätt, att David kröp ned under den nedre britsen, där vi u nderlåtit att täta sprin­ gorna och därifrån man kunde ta en " näfve " i tag et genom väggen.
När David fullgjort sitt värf, var det min tur a tt gå upp och öppna dörren.
Som denna ej låg åt vindsidan, voro inga drifvor hopade utanför och jag kunde genom att öppna den på glänt konstatera, att stormen ökat i styrka sedan gårdagen och att sikten, som förut va­ rit vä l femtio meter,nu var knappa trettio.
David föreslog att vi skulle söka skida de fem halfva milen, s om skilde oss från Ljung­ dalen.
Blott vi kommo ned i skogen, skulle det gå lättare att färdas fram och så hade vi medvind att färdas i h ela tiden.
Förslaget accepterades också, såsom va­ rande det enda möjliga.
Vi b eslöto att vänta tills klockan tio, för att se om vädret möjligen skulle bli gynnsammare.
Sedan skulle vi segla med stormen österut till Lju ngdalen.
Klockan half nio stod det rykande klistret, som vi beslöto kalla hvetevälling, på bordet eller rättare på margarinlådan, hvilken jäm­ väl tjänstgjorde som vedlår.
Egendomligt nog kände ingen af oss några kväljningar, utan åto vi alla, allt hvad vi kunde af den sotiga gröten, medvetna som vi v oro om, att det gällde lif eller d öd för att nå Ljungdalen.
Se­ dan vi fått hvar och en sin pipa rök, var det ej ut an, att vi kände oss riktigt belåtna.
Men det behöfdes också, ty utanför rasade snö­ stormen fruktansvärdt.
Sedan Gunnars pack­ ning delats upp på David och mig, stodo vi för första gången, efter tjugo timmars vistelse i hyddan, ansikte mot ansikte med ovädret.
Jag vet icke hvilkef som är att föredraga, med- eller motvind vid skidfärd i svår snö­ storm.
Medvinden har den fördelen, att man slipper ha blåsten i ansiktet, men den nack­ delen, att det är så ofantligt riskabelt alt ett ögonblick släppa uppmärksamheten från hvad man företager sig.
Är snön isig, finnes ingen möjlighet att behärska skidorna, och har issnön litet hvarstädes fläckar af " dammsnö ", uppstår den största svårigheten, i de t att skidorna då tvärsfanna i dammsnön och ingen skicklighet på jorden kan rädda en från att stå på hufvudet.
Här var det Gunnar, som först fick ränna hufvudet i snön.
Det gjorde han så grundligt att halfva vänstra kinden blef " skamfilad ".
Där han stod och balanserade på hufvudet, med s kidspetsarna riktade mot skyn, utgjorde han emellertid en så oemotståndligt komisk anblick, att endast kylan kunde afhålla oss från att slå oss ned på en sten och hjärtligt skratta ut.
Det gäller emellertid att hålla ihop i snö- fiockan.
Ingen får förlora den andre ur sikte ett ö gonblick.
Gunnar tar af sig skidorna och bär dem på axeln, — e nda sättet för honom att komma fram helskinnad.
Då och då tar vinden tag i skidorna för honom och ger honom samtidigt en puff i ryggen, så att han har all möda att hålla sig upprätt.
Då vi hunnit ett stycke upp under " Predikstolens " östligaste utsprång syntes med ens alla vädrets makter vara Iös- släppta.
Vinden tilltog oerhördt i s tyrka och sände hvassa isnålar i nacken på oss.
Om man stod stilla skulle man på två minuter vara förvandlad till en issfod.
Att göra sig hörd var omöjligt, vi måste peta på hvarandra med sfafvarna, då den ene påkallade den andres Vid döda sjön.
uppmärksamhet.
Stela af köld kröpo vi ihop bakom en klippa.
Situationen började bli In memoriaml verkligt kritisk, — Gun nar blef ständigt efter och klagade dessutom redan öfver mattighet.
LOFVERBLADET HADE MAN Hur l ångt hade vi åkt?
— Kansk e fyra kilo­ kallat oss i skolan, enär vi voro meter, på sin höjd fem.
Det vore kanske ej oskiljaktiga, o ch äfven sedan vå­ alldeles lönlöst, att försöka taga sig tillbaka ra lefnadsvägar fört oss åt olika till hyd dan.
Vi b orde kunna existera där än­ håll, hade vår vänskap fortfarit.
nu ett dygn, på något sätt.
— D et otäcka Men vi hade ganska sällan tillfälle att träf­ hvetemjölsklistret växte med oerhöd hastighet fas, sedan hvar och en fått en sysselsättning till en stor läckerhet.
Ett p ar svarta potatisar på sin ort, det vardt merendels endast två samt en fläskbit med långt hår på, som jag gånger om året numera, först vid tiden för sett på ett téfat i N edalsstugan, blef med ens påskäggen och sedan om hösten, då kräft- en stor lockelse.
— Vi m åste vända om och mefningen vardt tillåten.
Då inbjödos vi all­ försöka nå Nedalsstugan, där kunde vi möjli­ tid till den äldsta länken i kedjan, som var gen reda oss.
Att fortsätta österut var det­ ägare af ett gods vid en sjö i Sörmland, en samma som att gå i dödens armar, åtmin­ inbjudan, som sex år å rad följdes utan att stone för Gunnar.
någon saknades.
Fem minuter senare voro vi på väg åt sam­ Då var det oförgätliga dagar.
Vi stodo ma håll, hvarifrån vi kommit.
S kidorna kunde hvarann så nära som endast den fullkomliga­ vi ej medföra,utan lade dem mellan ett par ste öppenhet och det allsidigaste förtroende stora stenar.
Två stafvar sattes som märke.
kan närma vänner till hvarann.
Och dessa Vinden röt oss rakt i ansiktet.
Efter hvart sällsynta tillfällen vi fingo att åter i minsta tionde steg måste vi v ända oss om och gnida smådrag fullständiga de bilder af hvarann det med handskarna.
Mödosamt kämpade vi vi buro i minnet vardt oss allt kärare och oss framåt bit fö r bit.
— Och hela tiden växte utbytet mellan oss vardt allt rikare, ju mera hvetemjölsklistret från enbart en läckerhet till våra lif fjä rmades från hvarann.
Vi fö rstod o en stor delikatess.
hvarann så helt.
Vi behöfde tre timmar för att nå hyddan.
Det var höstmötet förra året.
Strax före Det var förresten mera en slump, att vi funno solnedgången hade vi gifvit oss af, vi t re, til 1 den så pass snart, enär tjockan alltjämt var vår fångst.
Sjön där vårt byte väntade låg intensiv och vi m åste gå mera på måfå.
eri half mil eller mer inne i en djup och af- Vi sluppo äta hvefemjölsklistret.
Då vi öpp­ Iägsen skog.
Väl framkomna, hade vi genasl nade dörren till N edalsstugan sågo vi nämli­ lagt ut håfvama och sedan samlat ihop enris gen — det mest häpnadsväckande i denna och kvistar till en eld ute på en kal klippa i enslighet — en människa.
På britsen låg sjön.
lappmannen Guttormsson från Skärvången Det skymde snabbt och siarkt.
En i hast och snarkade och sof, uttröttad af en dags iordninggjord kvällsmåltid var redan undan­ kamp mot ovädret.
Vid Guttormssons fötter stökad, vi v ittjade inte längre våra håfvar så drömde hunden Frank om bloddrypande in- ofta, det intressantaste af fångsfen var re­ nanmäten; ej ens vår ankomst störde honom i dan förbi, och när vi synade de talrika tjog hans drömmar.
präktiga kräftor, som kraflade omkring i kor­ Det var synd att väcka lappen, men vi gjor­ garna, kände vi oss nöjda med vårt dagsverke de det ändå.
Han blef mäkta förvånad.
Att Men som det tog rätt bra ännu, fortsatte vi en dag som denna — hvar s make han ej sett tillsvidare.
Mellan hvarje undersökning af på tre år — finna folk i fjället, hade han för­ håfvama slogo vi oss ned vid elden, svepte visso icke väntat sig.
om oss våra filtar och pratade om nytt och — Guttormsson hade nog mat med sig, gammalt.
sade han, men den var så dålig, att han ej Det var en härlig natt.
Infe e n vindstöt ge­ visste om han kunde bjuda — — nom de svarta trädkronorna, stjärnorna blin­ Han fick ej fala slut.
Vi sle to upp hans kade klara mellan grenarna och nerifrån kär­ ryggsäck.
Strax därpå tuggade vi hvarsin ret hördes gällt och spökhemskt de talrika väldig korf, medan Guttormsson själf skar ugglornas ilskna gnissel.
Det låg en egen­ upp torkad rentunga, en bland de största läc­ domlig stämning öfver det mörka sfrandland- kerhet som finns.
Gud hvad vi å to!
skapet.
Dagen därpå badade Helagsfjällef i mars­ Det vardt ett plötsligt uppehåll i vå rt sam­ solens glans.
Enbart den anblicken tycktes tal.
En makade tyst nya grenar in i elden, oss utgöra valuta för strapatserna.
Vi fort­ vi andra stirrade in i l ågan.
Då började den satte till Ljungd alen.
yngsta af oss fala, långsamt, som om han.
med möda klargjorde sats efter sats, allvar­ ligt som om han ville tillstå tunga ting.
— Âh, hvad jag andas djupt och Iångsaml härute, där luften är doftande frisk och skön som i sagorna.
Det är ju som ett annat Iii detta, än det som man lefver i s täderna.
Ni vet inte hvad det vill säga att väga af och i dag bör Ni p renumerera på dela ut timmar och dagar och år af sitt Iii Idun, de svenska hemmens inne i sif ferrummen, det är som om det vore tidning!
Om Ni icke redan murar rundf våra byggnader, murar, som förut gjort det!
Ju förr Ni stänga ute lifsvillkor, murar, som tvinga oss prenumererar, desto tidigare att tvina så småningom.
Stadsbarn känna det ju inte så, men jag är som ett med byg­ komma de första numren af den där jag burits och bott som barn.
Tag en Idun Eder tillhanda.
Prenu­ rugge gräs och dess närmsta jordklimp ikring merera därför på Idun, om och flytta in det i en kruka och snabbare, (&amp; &gt; möjligt redan &lt; S § P snabbare rör sig dess blod, det förbrukas sé fort och det utnyttjade ersätts så föga.
För er är detta en natt som vanligt och ni mä rker intet särskildt med den, men för mig är den en högtid och allt får en understor prägel; REDAN I DAGI I ^ P g j u p p e n s Z e p h y r M O U N S K O K B O K:.
!
• Tf " • och Ni köper ingen annan.
: AP • ELISABETH ÖSTMAN, ö ' - de:!
Den har redan utgått i 3 upplagor,: 30 tusen ex. Pris: Kr.
5: 50 inbunden.
:
halft bara har jag hö rt era ord och halfva ord har jag sagt och säger nu, hvarje förnim­ melseorgan i mitt väsen suger in d enna natts fägring som lampveken olja.
Den taggiga, sfräfva konturen af vida skogar mot den bleka himlen har fäst sig så i mitt minne, att jag skall kunna kalla fram den när som helst.
Det klara, kalla vattnet som jag sett i solnedgångens röda glöd och hvitnande och bleknande och skumt och svart i n attens mörker har läkt igen såren efter gatornas skarpa stickande ljus och husradernas af- mätfa plågande linjeräthet.
Den ödsliga en­ samheten mellan stammar och snår, det tysta väsenslika mörkret har jag tryckt till mitt hjärta som vore de lifvets gudinna.
Då han tystnade, infogade vår värd några ord, icke som svar utan som fortsättning: Här är alltid ensligt och stilla.
Om morgo­ nen hörs ingen vällingklocka från någon gård.
Om dagen syns ingen arbetare till här, ingen fiskare kastar ut drag för gäddorna och högst två gånger om året kommer en jä­ gare hit.
Lommarna härska ostörda på sitt vida vaftenrike och ugglorna ha aldrig skrämts.
Därför kallas tjärnen, när man nå­ gon gång talar om den, för " döda sjön ".
— Full af lif ä r den och därför kallas den " döda sjön ".
Ett gammalt torp på stranden är den enda boningen här, det faller och for- nar sönder och är öfvergifvet n u; här var för långf i f järran och för ensamt och jorden ville ingen säd bära och nu äro åkrarna skog igen.
Och idyllen kommer och sticker fram sitt hufvud och hviskar i ditt öra: här är oss godf ...
Men idyllen är åldrad nu och frusen och inte tanklös längre, idyllen vill ha en varm brasa och en snäll räkenskapsförare, som låter omvärlden knacka på sifferrummets dörr, men aldrig slippa in till sin härskarinna.
Och idyllen kan inte finna någon sådan, hen­ nes man är sagogossen med sitt aldrig sinan­ de flöde af guld och honom hittar hon aldrig nu.
Och den som äger jorden, han brukar den, men han drömmer inte om den.
— Nej, ha n drömmer inte om den, men den som flyttar öfver från en värld till e n annan, han tycker att intet nu är verkligt, han byg­ ger en ny värld, och vill fara öfver till den också, men han kommer aldrig öfver dess tröskel.
— Här ville jag få bo.
— Hjärtans gärna skall du få hyra torpet af mig, om du vill, genfog vår värd, jag skall sätta det i ordning åt dig och du får bo där för ingenting naturligtvis, om du önskar — jag h ar ju ingen nytta af det.
— Topp, u ppgjordt!
om en vecka skall jag flytta in!
Så gingo vi åstad och vittjade håfvarna, och samtalet sköt ny fart, och från hundra sidor skärskådade vi det nya företaget och byggde det fullständigt med nya smådelar.
* lölskog.
Och björkarna ha sådana underliga färger.
Lifsvarmf rödt och dunkelt brunt, stickande gult och matt blekgult blanda sig om hvarann som öden och människor och jag bara ser och ser — Det faller så många vissna löf på stigarna till min sluga och allt bär en kåpa af dagg om morgonen, när jag går ut, och skogen är så aningsfull i sitt sus och lingonen lysa så purpurröda som glöd, som infe ha långf kvar till as ka.
Det är en spröd skönhet, en bröst­ sjuk skogsdrottning, som är mitt sällskap.
Som du vet skref jag litet då och då till tidningarna under min Stockholmstid, jag har ett ämne nu, som jag arbetar på.
Men jag brådskar infe, ja g har nu nästan ett år på mig, och jag vill s öka göra det, som om det vore mitt enda, mitt första och mitt sista.
Dess­ emellan skrifver jag någon liten bit, en be­ rättelse eller en dikt, det hjälper också upp kassan något.
— — — — — — — — — — Från vintern talar han mera om sitt arbete.
Det lider bra och han hoppas mycket af det; stundom sätter han in en eller annan liten händelse från hans skogsvandringar.
Så till dömmes: — — — Jag har sett något så egendomligt i dag, du.
Under en hel mängd granar lågo - afbrutna eller afbitna kvistar, alla de långa nya årsskotten lågo och grönskade på den hvifa s nön.
Det kommer mig att tänka på en gammal saga som jag hörde som liten, och som förklarar det.
Det stundar bitter nöd i skogen, och de muntra ekorrarna ha ingen­ ting att lefva af, alla kottar äro slut, fjolårets äro uppätna och sommaren har gifvif få nya \ B i Blodets oro.
NÄR I LJ USNANDE VÂR MIN S TUGAS 3; skyddande björkar Q; pryddes med spirande blad — drömde • om sommar min själ.
&gt; Sommarens mognade prakt och doften • af mejade ängar a; fyllde med vemod mitt bröst, minde mig a; • a " • a ständigt om död.
Hösten blef för min dröm befrielsens ljufliga årstid, men af fallande blad tyngdes mitt sinne s; till sorg.
a; Vinterns gnistrande köld och dånet af Denna plötsligt uppgjorda plan gick verk­ ligen igenom.
Knappt en vecka efteråt var vännen vår inflyttad i sin stuga.
Under på­ stående, att hans hälsa kräfde ett års hvila, lyckades han utverka, att hans plats skulle stå ledig ett år för hans räkning.
En gumma skötte sysslorna i hans enkla hushåll, och när han särskildf tarfvade något, halp honom vår gemensamme vän.
Han var öfverlycklig i sin ensamhet och lefde ett härligt nafurlif, skref han.
Jag har ännu brefven kvar.
; frysande sjöar ' band min längtande själ, kom mig att * • - drömma om vår.
; Så har jag vandrat och väntat och drömt B; och längtat och letat, « B vintrar snöat och snön smäll och fallit " B på nytt.
Men fast åren förgått och dagar svun- ta 6 sept.
; nit och nätter B Vän och kamrat!
Om du sutte hos mig nu, skulle ingen af oss fala.
Vi sku lle sitta stumma o ch se.
Sko­ gen står daggtvagen och mörkgrön ikring, endast på den igenfallna åkern växer det; djupnat, ljusnat och dött — finner min •: längtan ej mål.
OVE EKELUND.
- 29 - och det är många långa mil ef ter ollon.
Då tittar hungern in i boet, och ekorm hoppar från stam till s tam, från gren till gren.
Han svälter och alla hans.
Hans sorg öfvergåf i full förtviflan.
Han springer af och an i dé höga träden, från gungande gren till gren.
Ingenstädes föda för hungrande strupar.
Han stannar .uttröttad i en hög gran, nästan vild biter han i de friska skotten och kastar ned dem på snön, den fräna syran slår honom i halsen och smärtan låter honom glömma hun­ gern.
De mjuka skotten bilda en grön matia under trädet, så slår han sig ned på grenen och hungrar till döds.
När de små frusna föt­ terna ej längre mäkta hålla honom kvar och han faller, skall han hvila mjukt på färskt grönt granris i d en hvita snön — — — — — Annars talar han mest om den djupa härliga stillheten, den klara välgörande stillheten, som näsfan får lif och skepnad under hans ord, i så många hänförda bilder talar han om dem.
Och skogen och vintern bli lefvan- de väsen i hans skildringar; hans bref får en rytmisk klang, som vore de dikter.
7 januari.
Nu är allt snö och hvila och tystnad och en­ samhet.
Från mitt fönster ser jag, hur flin­ gorna falla, tumla ikring lätta och ljudlösa, på grenarna ligger ett bländande, svällande lager, örter och gräs och starr höljas i hvita skrudar.
Hvilan har kommit Skogen sofver.
Blott de högsta trädens toppar vagga stundom v: d en susning; dröm­ ma, drömma — — — _ — Sakta glider dagen hän, solen sjunker, röd och flammande i fjärran; drömma, drömma — Sakta glider natten hän och gryning stiger gul och kylig öfver skogen; drömma dröm­ ma — — — — — — — — — — Drömma, att du varder ett med skogen, ati du andas i dess andning, a tt du spirar på dess fufvor, att du sofver i d ess hvila, att du väntar på åess vårar; drömma medan flingor falla, tumla ned mot hvifa drifvor, lätt och ljudlöst, hvitt och stilla.
Drömma, drömma — I apri l hade han redan sin bok färdig.
Han hade arbetat hetsigare på den än han själf ämnat; nu skulle han hvila s ig ett par veckor och sedan resa upp till hufvudstaden med den.
Han kom aldrig dit.
Utan att någon an­ nan haft vetskap om hans klena kroppsda- ning, som han dolt noga som man döljer ett lyte, hade vi dock anat att han var sjuklig, men fasfän ingen hade kunnat tro, att döden, de lungsiktigas död, skulle vara nära.
Vi bägge andra vänner träffades i hans stuga vid hans dödsbädd.
Vemodigt omtala­ de han, att han offrat sitt arbete åt " döda sjön ", på hvars botten det nu hvilade.
Men på skrifbordet låg ett skrifvet blad, hvarpå stod några få ord: Solnedgången brinner röd och gyllene öt- ver sjön, sjöns vågor taga dess färg och lysa brinnande röda och gyllene äfven de, men min håg står till d e fjärran landen borta vid aftonrodnadens flammor.
Jag löser båten och ror hän mot dem.
Det är långt att färdas, men till sist är jag framme vid den andra siranden.
Det är långt ännu till landen borta vid aftonrodnaden, men de lysa oförminskad) röda.
Jag ser mig om — o ch allt guldet pè böljorna är borta, de gå mulna och mörka och ha färg af de höga skogarna och af dö­ den.
Och jag känner, att jag har färdats öf­ ver Döda sjön på väg till solnedgångens röda land.
Mitt arbete var en suck efter hvila, det må stanna kvar där döda sjöns våg rullar — — — RUBEN G:SON BERG.
att Elisabeth Warling äfven kunde träffa ett manligt ansiktes karaktär, visar bl.
a. porträttet af aflidne riksantikvarien Hildebrand.
Elisabeth Warling var också genremålarinna.
Bekant för en stor publik är taflan med de två barnen, öfvergjutna af brasans gyllene skimmer.
Den lille " Amor smed " är också ett bevis på hennes talang i denna genre.
Tyvärr går taflans koloristiska charm förlorad vid en reproduktion.
Till sam ma gren af hennes talang höra också hen­ nes behändiga illustrationer till Anna Wahlen­ bergs " Prinsessans Visa ".
Dessutom fanns det en humoristisk ådra hos Elisabeth Warling, som bl.
a. sökte sig utlopp i lustiga och träffande karika­ tyrer.
Idun har vid ett tillfälle publicerat några af dessa.
Det omdömet om Elisabeth Warling tyckes vara sällsynt enhälligt, att hon var en fin och be- gåfvad personlighet med ett värmande väsen, ett rikt hjärta.
För hennes närmaste vänner och an­ förvanter är hennes plötsliga bortgång ett hårdt slag, för den svenska konsten en förlust.
Komedianier i dimman.
Elisabeth Warling.
Af ELISABETH KREY.
(Forts. o.
slut.)
E VÄXLADE NÅGRA SNABBA re P lil&lt;er &gt; då ordet Paris oupphör- 1 återkom, och under tiden stu-!
I derade de hvarandra.
Visserli- gen kände de starkt banden från ungdomsgemenskap med minnen som blanda sig i hvarandra, men def var dock fvå främ­ mande människor, som gingo sida vid sida och letade efter en gammal förtrolighet.
Han ser ut som en dandy, tänkte hon kri­ tiskt, def är naturligtvis alla hans pengar, som fördärfvadt det gossaktigt mänskliga hos honom, det finns inga människor, som fortare få sin nationalitet utsuddad än sven­ skarna.
Jag skulle kunnat v åga mitt lif p å att han var engelsman för en liten sfund sedan, då han kom gående mot mig öfver gräset.
Det är bara när han talar, och förmodligen bara när han talar vid någon som kände ho­ nom förr i världen, som han får def där kam­ ratligt bohemaktiga från Paris.
Carl Elving gick och tänkte på att så full­ ändad dam som nu, hade Lena aldrig varit förr, hon hade det där tusan djäkla också.
Omedelbarheten var förstås sin kos, men i dess ställe fann han en ny charm, en mjukhet och någonting skälfvande kvinnligt, som Carl Elving var mycket mottaglig för.
Han hade en gång varit förälskad i de där små hän­ derna, men då syntes hon själf oändligt af- lägsen, som en gudinna på ett moln, borta i någonting främmande, hvad def nu var, han själf hade för öfrigt också varit insvept i någonting, i en dröm förmodligen, och sett människorna genom en dimma.
Det var år sedan han ens tänkte på Lena, men nu kom han ihåg att han hört något om angripna lungor.
Hon såg då inte alls ut som f. d. lung­ siktiga bruka med ett stelnadt uttryck i blic­ ken.
Hvarför skulle det också vara sannt?
— Låt oss bara tala om Paris, sade hon.
Låt oss hålla på att säga: minns ni den gån­ gen och den och den?
— Ja visst, sade Elving, " Bonjour, Suzon, es-tu toujours la plus jolie? "
def är den frå­ gan som hvarje individ ställer till den plats där han varit ung.
Paris är ett hål, det vet ni väl — nu för tiden.
När Fred och Marja och ni och jag bodde där, var det världens mest bedårande stad.
— M ålar ni än?
frågade hon.
— Nej, hv arför skulle jag måla?
— D e usla pengarna, tänkte hon.
— Och era dikter?
Hur många diktsamlingar har ni nu f ärdiga?
— Â, mina dikter!
fÉllfir f En bortgången konstnär-!
lliliil 1 ' ' 9 * inna.
" HON ÄR VÄRD ÄTT LÄRA KÄNNA, JAG ME - nar hennes arbete, henne själf får ni n og svårt att träffa ", skref René för flera år sedan om Elisabeth Warling, den nu för någon tid sedan i sitt hem i Stockholm aflidna konstnärinnan.
Den som skrifver dessa rader såg heller aldrig fröken Warling.
Hon hörde inte till d em, som sy­ nas ute bland människor.
Men af hennes verk och af hennes vänners omdömen skapar man sig en bild af denna slutna, ömtåliga, förnäma konst­ närsnatur — en intagande bild, en vemodig bild också, ty där fattas den praktiska, kloka beräk­ nande sida en konstnär bör vända ut åt världen om han skall bli en succès — i lifstiden.
Så fick hon också kämpa med svårigheter och motgån­ gar under de år, som äro de svårasie: de, då konstnären lämnar akademiens stöd och stipen­ diernas och skall efter de öfliga studieåren i ut­ landet utan hjälp, af egen kraft skapa sig en ställ­ ning, en tryggad existens.
Den kampen tog henne också hårdf.
Konsten var henne alltid kär och dess uföfvande en lycka, men sedan skulle ju konstverken protegeras ute i världen, och den konsten förstod hon ej.
Under några af sina sista tefnadsår var fröken Warling klen och hennes ar­ betsförmåga nedsatt.
Hon hade just begynt att iefva upp på nytt och återfå sin fulla skaparkraft, då hon rycktes bort för några veckor sedan af sviterna efter en operation.
Hennes sista arbeten voro en serie färgstarka akvareller hufvudsakli- gen målade i Arild, där hon fillbragte sommaren tillsamman med sin vän från akademitiden Char­ lotte Wahlström.
Annars var Elisa­ beth Warling porträtt- målarinna, de flesta porträtt äro kvinno­ porträtt, utförda med mjuk penselföring och på en gång klara och milda färger.
Ett af de vackraste är por­ trättet af Charlotte Wahlström från tiden efter akademien, ett själfullt kvinnoansikte Amor smed.
Efier en med ljus öfver pan­ oljemålning af Elisabeth na och ögon.
Men Warling.
- 30 - — Men hvad gör ni d å?
— Jag förbereder ett band reseminnen, e n historisk undersökning af Madame Pompa­ dour och Marie Antoinette, en afhandling om djupvaftensfisket vid Shetlandsöarna och en roman från troglodyttiden.
Ar ni nöjd?
— Skä mta inte, jag vill v eta hvad som blif- vif af Carl Elving.
— Veta, det kan ni inte få, det är ingen­ att veta, men ni kan få se litet af mig, om ni kommer med.
— Hvar i?
— Til l min h åla.
— Bor ni här?
— Jag har åtminstone ett hemvist i London, som jag gärna vill visa er.
Kom med och ät lunch hos mig.
Lena tänkte på den tidiga kalla middagen i pensionatet, som varit hennes perspektiv för en halftimme sedan, och samtyckte utan tve­ kan.
Det påminde starkt om Paris, då de alltid varit tillsammans om söndagarna, hela kotteriet med Fred och Marja i spetsen.
Nej, allting var olika, Marja var död och Fred visste ingen hvar han fanns, hvarken i d enna världen eller den andliga, och Carl var nu­ mera kosmopolitisk rik man, en okänd kvan­ titet, men förmodligen ingen " quantité nég­ ligeable ".
Men i den stämning af ungdoms­ minnen och lockande ovisshet, som behär­ skade henne, kände hon sig färdig till nä stan hvad som hälst.
Carl Elving ropade an en bil på gatan, hjälpte Lena upp i den och slängde en adress till k usken.
Den lilla smak af äfventyr, som hon började känna i gommen, piggade upp hennes lifsandar.
De foro mot Piccadilly, genom Strand och fördjupade sig i d et sön- dagstomma City.
Solen sken skarpt och gult som en död sol öfver en underjordisk värld.
Dimman låg på lur som Fenrisulfven för att sluka den, men Lena njöf af farten, af att vara midt i trafi­ ken, liksom omspolad af London, af aft ha Carl Elving, som var ett stycke af hennes ungdom, bredvid sig och tänkte icke på nå­ gonting.
— Hvar finns Fred nu för fiden?
frågade Carl, sedan de talat om något helt annaf.
— Han ligger i Skottland för att fullborda ett vetenskapligt arbete, sade Lena och rod­ nade till sin egen förvåning och förtrytelse.
Att hon rodnade så där, blef långsamt all­ deles blodröd ända upp under hatten, och så långsamt hvit igen, kom Carl att tänka på Paris, där de sinsemellan brukade kalla hen­ ne solnedgången, därför att blodet sköt upp i hennes kinder vid minsta anledning.
Var Fred en anledning?
Denna charmanta unga dam kunde väl väcka en mans passion, äf­ ven om han som Fred brunnit ner en gång för en annan.
Hon vände hufvudef mot fönstret, och Carl såg endast den svarta plymhatten, en fin nacklinje med en bit af det kopparfärgade håret, som han i sin ungdom drömt om att få måla.
Def låg år af erfarenhet och hvad man kallar utveckling mellan nu och då, men han skulle inte ha kunnat säga hvilket positivt resultat de fört med sig.
Han hade varit en drömmare, hvad han nu var, visste han inte längre.
Rikedomen, som kommit ramlande öfver honom utan att han hade en aning om att den skulle komma, hade blifvit h ans öde.
Han hade ärligt försökt att förbli en gentle­ man, resten fick man på ren svenska ge f — n i.
— Carl Elving, detta är förtjusande, sade Lena på sitt impulsiva sätt och lade handen på hans arm.
Han klappade den lilla han­ den och mindes Paris för tio år sedan eller hvad def nu var.
Bilen hade kommit in i ett nätverk af små­ gator.
Den körde uppför backar och rundt
hörn, stannade till sist framför ett hus, som såg öfvergifvet ut.
De gingo genom rymliga förstugor uppför mörkpolerade ektrappor och kommo in i en tambur, där en betjänt stod färdig att ta emot dem.
Lena kände sig som om hon repeterat ett engelskt societetsdrama, ungefär i stil med Thankeray ' s andra hustru, eller något i samma förlegade stil, som gri­ pit henne i hennes första ungdom.
Det var ett gammalt hus med rummen n yck­ fullt spridda i krokar och hörn, ett här, ett där.
Alldeles för sig låg en grön salong i empire med ljufliga proportioner, åt ett an­ nat håll hade man en mörk matsal med ek­ möbler från Devonshire; så följde man en or- tnande korridor med etsningar af Brangwyn och Zorn till våningens förnämsta rum, atel- lén, med dess jättespis, komponerad af Adams.
De höga fönstren sögo in allt hvad som fanns att få af ljus i den af dimman ho­ tade londondagern.
Det slog Lena med ens att i detta rum a r­ betade ingen konstnär.
Här var för mycket böcker, konstverk, bibelots.
Här var trångt irots att det fanns ett stort stycke tom golf- yta, den sanna atmosfären af arbete sakna­ des.
Men hon behöll sina intryck för sig själf.
Hon hade ingenting att invända mot rummets konstnärliga förfining och dock ...
Carl Elfving s atte henne i e n stor stol och ställde en vas med mimosa framför henne.
— Era blommor, inte sannt?
— Inte num era.
Inbillar ni er att en skåde­ spelerska får vara skälfvande och sluten in­ om sig själf?
— Ni ä r inte skådespelerska?
— Jo, förlåt, talangfull till och med, enligt pressen.
Längre har jag int e kommit.
Trodde ni at t jag alltjämt skulle framhärda i a tt vara familjeflicka med smak och fallenhet för bohemlif som i Paris?
— Å, i Paris var ni prinsessa hvarken mer eller mindre.
Ni värdigades umgås med hopen men aldrig som dess jämlike.
Fred och jag bugade och bugade för er invärtes.
Men ni såg ut öfver våra hufvuden — e fter prinsen.
Säg mig, har han kommit?
— Ni talar så vackert och orimligt, a tt det är alldeles som förr, bara vår ungdom som fattades — som runnit bort i sanden.
Nej, så här kan vi inte få hålla på.
Ni får inte göra mig sentimental.
Jag blir s om en miss­ roman då, oläsbar.
Och ni tycker bäst om Maupassant, det minns jag.
Carl Elving hade gifvit order om att det skulle serveras i ateljén, nu gick han ut och ordnade med vinet och Lena blef ensam en stund.
Det stod ett stort damporträtt på bordet vid det ena fönstret och retade hen­ nes nyfikenhet, men hon vill in te ge vika för den.
Hvad hade hon med Carl Elving att skaffa?
Då kom det plötsligt öfver henne en dum önskan att använda honom som ett slags motgift mot Fred.
Hvarför i himlens namn skulle hon låta Fred fördärfva hela tillvaron för sig?
Hvarför skulle hon inte ta hvad som bjöds?
Flirta med Carl Elving kunde inte v ara orätt.
En världsman som han skulle förstå hur långt leken kunde drifvas innan den blef farlig.
Så pass mycket skådespe­ lerska var hon väl, att hon kunde hålla en flirt g ående ett par timmar, utan att visa att hon invärtes var full af förtviflan och oro.
Om det nu inte bara var en öfverenskom- melse mellan henne själf och hennes själ, att allt skulle vara nattsvart, när inte Fred var med längre.
Carl Elving kom in i rummet med rosor.
Det var som om någon sagt: Plats på sce­ nen och Lena väntade sin entré.
Han kysste hennes hand och förde henne ceremoniöst lill bords.
Lena försvann i den stora karm­ stolen och betjänten staplade kuddar af velours d ' Utrecht omkring henne som om hon v arit en ömtålig vaxdocka.
Alltså fransk komedi.
Monsieur, Madame, Jean.
Monsieur, 35 år, " har tefvat ", som det heter i alla fran­ ska komedier med själfaktning, blond, ele­ gant, bär mustascher, har en smekande röst och behagliga rörelser.
Madame, 30 år, nej 28 lät bättre, en rödblond skönhet af nervös typ, har en man som tycker om hästar, hun­ dar och les petites dames des Bafignolles.
Så dum hon kunde vara.
Aldrig skulle Carl och hon bli annat än två hederliga männi­ skor från Sverige, som ...
Då fångade hon en glimt i Carl Elvings blick, då han såg på henne, och rollen tycktes henne passa som en handske.
Hon blef strålande spirituell, och när lunchen skridit fram till ett lämp­ ligt ögonblick, sjöng hon en fransk visa om en liten herdinna, som inte tordes gå en­ sam i skogen.
Hon gaf imitationer af de gamla damerna i pensionatet där hon bod­ de, de gamla engelskorna med sina piller- burkar och sin passion för bridge och kyr­ kogång, och hon stämde en mandolin, som Carl Elving lyfte ner från väggen och gno­ lade en het spansk visa, som man egentli­ gen borde dansa till.
På Carl Elving verkade hon som en up­ penbarelse af den Lena han alltid sökte efter förr i världen, men som då gömde sig och drog sig undan, då man ville komma åt henne.
Att han aldrig fått veta att hon hade detta inom sig, att han kunnat låta henne gå utan att lära henne älska i Paris den gången.
Lena bad om en cigarrett.
Men då hon närmade sitt ansikte till den lilla, sprit lam­ pan för att tända den, tog Carl den varligt ur hennes mun och kysste henne.
Hon rörde infe en muskel, satt som för­ stenad, men tårarna började långsamt droppa ner för hennes kinder.
Hon slöt ögonen för att hejda dem, men de runno endast stridare, och i stä llet lade hon hufvudef på armen och snyftade som ett litet barn.
Det verkade som ett slag i ansiktet på mannen midt emot henne.
Han var ond och förvirrad.
Han kände sig som en gymnasist ertappad på förbjudna vägar, han stammade och visste inte hvad han skulle säga.
Inom sig svor han öfver ett pinsamt och i hans tycke alldels onödigt trångmål.
Hon torkade sina ögon och försökte småle och låtsas som om ingenting händt.
— Nej, det är jag som burit mig dumt åt, sade hon till hans ursäkter.
Det är bäst jag går nu.
Jag trodde jag skulle kunna ... Om det bara inte varit för Fred ...
Carl Elving hörde inte det sista.
Då han vände sig om, såg han hvad han inte märkt förut: dimman, den riktiga gula Londondim­ man, som gör London lika ofarbart som djungelns hjärta, var öfver dem.
Situationen var verkligen obehaglig.
En halfgråtande förolämpad dam, en fördärfvad lunch, ett försfördt humör med dess följder för honom af själfrannsakan och samvets­ kval, och så till råga på allt kunde de inte bli hvarandra kvitt.
Med allra största san­ nolikhet skulle Lena inte kunna komma från det innersta City till Kensington, där hon bodde förrän i morgon bittida, i all synner­ het som hon hade ett stycke att gå från den underjordiska järnvägen till sit t pensionat.
Man gick vilse bara genom att svänga om ett gathörn i e tt sådant väder, och han hade aldrig upplefvaf en londondimma som lätta­ de mot kvällen.
Men han visste inte hur mycket erfarenhet hon ägde af detta natur­ fenomen, och ögonblicket var inte lämpligt att förklara hela vidden af situationen för henne.
- 31 - — Ni kan inte gå hem, d et finns i ngen möj­ lighet.
Jag beklagar, men hvad skall vi ta oss till?
Jag kan lämna er ensam här inne, men det är också allt jag kan stå till tjänst med.
Londondimman är en mäktig herre, som ni kanske inte gjort bekantskap med förut.
— Nej, gå inte, sade Lena, sätt er därborta och låt oss försöka komma öfverens om hvad vi s kall ta oss til !.
Lenas yrke hade vant henne vid att reda upp svårigheter, detta var en af de mera pröfvande, men hon hade sig själf att skylla.
Hon fattade ett raskt beslut att försöka brin­ ga det strandade skeppet på rätt bog igen.
Carl Elving tog deras missöde en smula för tragiskt.
Hon bannlyste den vision hon fick af pensionatet, där alla skulle vara öfver henne som hökar med frågor om hvar hon varit i denna förfärliga dimma, hur hon kom­ mit hem, hvad hon känt, hvad hon tänkt, hvem som hjälpt henne och dylikt i dèf oänd­ liga.
Hon tänkte sig i alla händelser endast några timmars uppehåll, och på sin höjd en för sen ankomst till de n odrägliga samlingen kring kvällsbordet.
Carl gick af och an i rummet, närmast lik en äkta man som känner sig uttråkad på sin fru.
— Jag försöker tänka hur vi skall ställa det för er, sade han, men det var inte sannt.
Han var för mycket ur led och vid m isshumör för att tänka på någonting.
— Bry er infe mig, k om o ch sätt er och be­ rätta mig något om er själf!
Dimman blir ett senare kapitel.
Berätta om sig själf!
Det var då också en idé i ett sådant ögonblick.
Hans förargelse öfver Lena tilltog.
Svenskor äro de omöjli- gaste varelser Gud har skapat, tänkte han.
De försfår aldrig atf fa en sak för hvad den är.
Allt skall göras underbart och transcen­ dental och himlastormande.
Han rökte tyst en stund, och tanken på att hämnas på Lena dök upp och tog form.
Han skulle verkligen berätta något, som skulle göra klart för hen­ ne hur öfverspänd hon måste förefalla en normal man.
Och plötsligt kom han ihåg en annan flicka, som också brustit i grå t, då han kysste henne.
En svenska naturligtvis.
De­ ras tårekälla tycktes ständigt flöda för be­ röringen af en mans läppar.
— Jag sk all försöka göra er till viljes, s ade han, och Lena hörde på den kallt artiga to­ nen, att han önskade henne tillbaka till Sv e­ rige eller hvart som hälst utom i sin närhet i det ögonblicket.
— Det var en gång när jag låg i Uppsala.
Ni har förstås varit där?
Inte!
Men hvar har ni då tillbragt er ungdom?
I He lsing­ borg, å gudbevare oss!
Då vet ni inte hvad en ljus majnatt i Uppsala vill säga: Sång, punsch, älskog och en smula mystik.
Man går däruppe i Uppsala och dillar, vet ni.
D. v. s. man gjorde så på min tid.- Officiellt studerade jag medicin.
Gud skall veta att det endast var officiellt.
Låg fem terminer på medikofilen, som nu är afskaffad, välar­ tade ynglingar fog den på en termin.
Gick och drog utåt Vaksala och Flottsund med en blond studentska.
Inte er typ, mera sköld­ mö, men skälfvande och ung och varm, trots den där förnäma oåtkomlighefen, som brukar höra till s köldmötypen.
Den är för kall för mig, som ni k anske kan förstå.
Det där skulle vara ironi, den första snär­ ten i den afbasning af Lena, som nu skulle följa.
Carl Elving hejdade sig ett ögonblick, konstnären inom honom hade rört på sig.
Han såg hela den våren i Uppsala, den lilla flickan som han kysste en majnatt och sig själf som en ung student, himlastormande, het, orolig, odräglig för världen och för sig (Forts. sid.
34.)
Omedelbart före den stora omröstning angående kvinnans rösträtt, som ägde rum i staten Newyork i slutet af förlidet år, tillställde rösträtts­ kvinnorna en demonstration, omfattande 45000 personer.
Vi s e här rösträttståget vandra ned för 5:te Avenyen i Newyork.
Kvinnornas vänner kommo icke i majoritet, men de hade ökats med en half miljon röster och kvinnorna voro icke mera nedslagna af valens utgång än att de på nytt begynte agitationen så fort resultatet blef kändt.
Der JXORFT PR€ DJKORJXAGC t EN •AF DE MERA framstående kvinnliga journalisterna i Fordex­ peditionen t miss Alice Lawson, pressekretera­ rens närmaste hjälp, har varit vänlig att för I duns HENRY FORDS fredsexpedition är fol­ keris vädjan till folken, sade Jane Addams.
" Man vet aldrig, " sade hon, " då fredspilgrimerna sie- go ombord på Oscar II och modigt reste i väg för att göra slut på kri­ get, man vet aldrig när ögonblicket är inne, då folkens känslor kunna fatta eld.
Expeditionen kan bli den fackla, som tänder en låga, hvilken breder ut sig till e n väl­ dig eld.
En eld som sveper öfver världen med en enda mäktig ön­ skan om fred. "
Henry Fords fredsexpedition är icke några kvinnors impulsiva förelag och heller inte ett obetänksamt tilltag af några män, det är ett uppriktigt och allvarligt försök af män och kvinnor i samarbete att upprätta fred på jorden och människorna en god vilja.
1.
Ford-expeditionens styrelse: stående från vänster till höger: för­ läggaren Benjamin Huefsch, teol. o. jur. doktor Charles Aked, domaren Ben Lindsey, m:me Rosika Schwim­ bankir Frederick mer, Holt, och mr Fords per­ sonliga representant Gaston Plantiff; sittande från v. t. h. mr Fords sekreterare Louis P. Lochner, mrs Mary Fels, mrs Lola Lloyd och sty­ relsens ordförande, dok­ tor Jenkins Llyod Jones.
2.
Mr Henry Ford.
3.
Grupp tiWftiW«.« räkning nedskrifva den­ na lilla skildring af Ford­ expeditionens förhistoria och af några af dess mest kända kvinnliga medlemmar.
I september 1914 kom Rosika Schwimmer till Newyork för att i namn af många kvinnor från Europa uppmana Ameri­ ka att sammankalla en konferens af neutrala na­ tioner för att göra slut på kriget.
Tidningarna togo upp och spredo hennes idé, hon framlade den för Amerikas regering och reste sedan öfver hela Amerika för att väcka opinion för tanken.
Så bildades kvinnornas fredsförening med Jane Addams, Amerikas mest kända och älska­ de kvinna, i spetsen.
På vå­ ren 1915 hölls den internationella kvinnokongressen i Haag.
Fords freds- expedilron har sitt ursprung i den kon­ gressen, säger mrs Frederich H. Holt från Detroit, Henry Fords egen stad.
Tiden är måhända ännu icke mogen för fred, men jag hoppas och tror att af kvinnliga journalister och andra bemärkta medlemmar af expedi­ tionen: mrs Henry Jones, miss Katherine Leckie, chef för pressafdelnin- gen, mrs Holt, ledande kraft i kvinnornas freds­ förbund, miss Teickner och miss Alice Lawton två Newyorkjournalister.
Det stora Fordmötet i Musikaliska akademien.
Ford-expeditionens medlemmar intaga mid­ dag å Grand Hotell.
1.
Wickman foto.
3 o. 4.
O. Ellqvist foio.
5.
Press- fotobyrån.
denna icke-officiella konferens, som vi sk ola hålla kommer att när tiden är mogen leda till en officiell konferens, som skall uträtta ett fruktbärande arbete.
Kvinnor med olika intressen äro represen­ terade i fredskorståget.
Bland dem är miss Devereux Blake, f öreståndarinna för en skola i New york.
Det var hon som författade Bar­ nens fredspetifion.
Detta dokument var un­ dertecknad!
af trehundratusen barn och en kvarts mil långt.
Mrs Alice Park från Californien har arbe­ tat mycket för fred och kvinnans rösträtt.
Då hon blef inbjuden att fara med mr Ford höll hon fredsföredrag i San Francisko.
Ögon­ blickligen ordnade hon sina .affärer, bomma­ de sitt hus och for tvärs öfver den ameri­ kanska kontinenten.
Hon hann fram till Os car Il tio minuter innan den lade ut från kajen.
Mrs Park hoppas att fredskorståget skall sätta fredsmaskineriet i rörelse, hon är en­ dast bedröfvad öfver att det icke förr kom i gång.
Senator Helen Ring Robinson från Colo­ rado, den första kvinnliga senatorn i F örenta staterna, är också en fredspilgrim.
Detta stora pilgrimståg, är ett försök att mo­ bilisera den allmänna fredsopinionen.
Det är också ett försök att systematisera fredsdok­ trinen, liksom krigsdoktrinen har systemati­ serats af militära krafter.
Alla män och kvinnor i fredsexpeditionen ha ett gemensamt syfte.
De tro alla att de neutrala äro skyldiga sig själfva att icke stå kallt bredvid, medan Europa går sin under­ gång till mötes, utan i stället förena sina stämmor i julhälsningen " frid på jorden, och människorna en god vilje. "
ALICE LAWTON.
' Lars ' syster. "
1DUNS VÄDJAN OM HJÄLP TILL LAR S syster har icke förklingat ohörd.
Vi kunna i dag redovisa för en vacker summa, hvilken öfverlämnats till henne genom en person, som genom sin slumverksamhet är väl förtro­ gen med hennes förhållanden.
Vi afsluta dock icke insamlingen ännu, då vi hoppas, att genom ytterligare gåfvor kunna ge den gamla en liten hjälp för ålderdomen, då det är svårt att förtjäna bröd för två.
Lars syster har aldrig förr sökt eller tagit hjälp.
Hon har varit försynt och stolt.
Icke heller denna gång har hon bedf om något.
Hon har med lugn förtröstan sett framtiden an.
Här är nu ett tillfälle att visa, att den, som arbetar och sträfvar och gör rätt för sig i e tt långt lif, den blir också hjälpt på ålder­ domen.
REDOVISNING- Fru S.
R.
5: —, N.
M.
P. Helsingborg, 25: —, Kristin Andersson, Mora 2: —, Från 3 systrar 15: —, Anna Tivell, Alfkarleö 5: — Gösta, Ingrid, Stig 5: —, I. och).
L.
R.
5: —, O. Andersson 5: —, Kristianstad 1: —, E. Hedman, Grefg.
48, Sthlm 5: —, C.
R. Gefle 3: —, F em barn på Zinkgrufvan 5: -, H. E. Kumla 2: -, M.
B. Eslöf 5: -, K.
L. Flyinge 1: —, L äsare af Idun 2: —, Lill y O sterblad, Malmö 5: —, Fru Augusta Friberg, Waldemarsvik 2: —, Okänd 2: —, Från en syster, Norrköping 2: —, Borgmästare Hoppe, Malmö, 3: —, Thyra Liljekvist Borlänge 4: —, M. Bredberg, Uppsala 1: -, E. W. 5: -.
Manuskript och bref af redaktionell natur torde alltid adresseras till R edaktionen af Idun, ej till n ågon särskild JU® &lt;pßiyjWr (Forts. o. slut fr.
sid. 3 1.)
själf.
Men hon hade funnit honom underbar.
Förmodligen.
Han såg en glimt af den näs­ tan öfversvinnliga charm, som strålat från den lilla flickan, han mindes henne en natt uppe i hans lilla urblekta vindskupa till stu ­ dentrum, när han ville hålla henne kvar, och hon sträckte ut handen mot gryningen utan­ för det öppna fönstret och sade: " Min sjä l vill ut på mera vida tåg och hafva morgonrodnaden till vingar. "
Älskvärdt och näsvist kring dagens » on dit ».
MITT HERRSKAP!
LÅT O SS TALA RENT UT med hvarandra!
Om det fattades något i a tt göra detta års julfest parodisk och fylla ens hjärta af bitterhet och skam vid tanken på, att det är åmin­ nelsen af Kristi födelse vi fira, så är det den be­ väpning och mobilisering af barnkamrarnas folk, hvartill julen o blygt tagits som anledning.
Det är icke nog med att Europas värnpliktiga miljoner l igga stympade och stumma i jorden eller i skytfegrafvama ställa in sig på att möta samma död i sa mma grymma form — af mördan­ det skall dessutom göras en jullek och förstörel­ seredskapen tjäna som modell för julklappar!
Och så skall kriget flytta in i barnens föreställ­ ningsvärd som något roligt och stiligt och själffal- lel, och ju fi nare barn man är och ju för mögnare ens föräldrar, ju mer illusoriska och inveniiösa krigsleksaker kan man få: fältmässiga rekylerande kanoner, med riktiga projektiler, befästningar med taggfråd, varggropar och skyttegrafvar, zeppelin- bomber och soldater med grymma grin, s om ge ful] illusion af bajoneiianfall.
Och så fyllas barn­ kamrarna af knallar och kulor, af stridsrop och hurrarop, man segrar och besegras, fylles af jubel eller hämnd — a llt till åminnelse af fridsfurstens ankomst, hvars budskap vi varit för svaga och usla att mottaga, annat än skenbart, hvars freds­ rike vi i cke trott oss själfva om att våga beträda.
I Amerika har organiserats en stor fredsrörelse bland barnen och deras uppfostrare arbeta med­ vetet på att tidigt inplanta i de små, att mod och tapperhet och bragder kunna öfvas i världen äf- ven utan samband med krig, och att fred icke är något lumpet och föraktligt utan något stort.
Åt detta skrattar man i Europa och tror sig va­ ra klokare!
Åtminstone tyckes det anses här i vårt neutrala Sverige som höjden af verklighetssinne och mo­ dern uppfattning att anamma kriget ända in i dess barnkammarkonsekvenser.
Med det verklighetssin­ net kommer det till slut så långt, att det inte åter­ står någon verklighet mer kvar att ha sinne för!
Det finns ett annat land i Eu ropa, sköfladf, p lun- dradt och blodbesfänkt.
I det landet ha kvinnor slu- tii sig tillsamman för fredsarbete genom uppfo­ stran af barnen — dem de ha kvar.
Det är deras enda hopp för framtiden, det enda de tro på.
Ställ bredvid dem de svenska medelklassföräl­ drar, som uppmuntra sina gossar i krigslust.
Hvilka ha vetat mest om krigets verklighet, hvilka ha förstått att dra de rätta konklusionerna af hvad som sker?
medlem af densamma.
- 34 - Hon begärde det omöjliga, naturligtvis.
Hon begärde, att deras förhållande skulle vara hvad intet mänskligt förhållande kan vara, en ständig forivaro af de allra mest extatiska stundernas berusning Kroppen fick icke räknas, och deras famntag skulle vara genomglödande af en själens svindlan­ de hänförelse.
Hon gick under på sina kraf.
Det var vansinnigt, orimligt, svenskt.
En man brast under sådana villkor, han stod i alla händelser icke ut, o ch hon hade slutat sitt lit med ett revolverskott.
År efteråt, det var sannt, men i alla fall.
Hur mycket af detta Carl Elving berättal för Lena, visste han knappast.
Det förflutna hade fångat honom, hans gamla begrafna jag stod upp och agerade som om det varit lefvande och icke ett dödt förflutet.
Att han varit förargad på Lena hade han glömt, lik­ som att fabeln skulle haft en adress till henne.
— M an är ung och dum, inte sannt, sade han för att öfverskyla den stämning af ånger och vemod som gripit honom.
— Hon var förmodligen den enda kvinna ni nå gonsin älskat, sade Lena, gripen af hans berättelse.
På samma gång kunde hon inte låta bli att undra, om hon skulle våga be­ rätta honom om sig själf.
Ögonblicket var inte lämpligt.
Det är alltid svårt för en kvin­ na att få en man att lyssna, men ännu svå­ rare, när han råkat i e n sentimental stämning öfver sina egna ungdomsminnen.
Hon tve­ kade.
— Den enda kvinna jag älskat, säger ni, Lena.
Och jag hade alldeles glömt hennes tillvaro till just n yss.
Detta var endast till hälften sannt, ty han såg henne alltid för sig, då han reste hem till Sverige.
Hennes ansikte följde honom hela vägen på tåget, och till U ppsala hade han infe vågat sig på mången god dag.
Där skulle han möta henne i hvarje gathörn, och hon skulle ställa honom till s vars för allt hvad han icke utfört.
Egentligen hatade han att fördjupa sig i minnen.
Det var ofruktbart och ovärdigt en man.
— Vi ha en engelsk stockvedsbrasa i gröna rummet, om ni vill fly tta dit, sade han i sin vanliga världsmannaton.
Den kan ändå inte stänga ute dimman.
Känner ni hur det svider i hals och ögon, och ser ni hur tjock luften står härinne?
— Jag vill he llre vara kvar här, s ade Lena, jag har liksom vant mig vid den här omgif- ningen.
— S om ni vill.
Då sätter vi oss framför spisen här och ni t alar om hvad ni h ar för er i London, och hvad era planer för framtiden är.
Tonen lät älskvärd, men intresset bakom orden var tydligen minimalt.
Men den lilla skymt af deltagande för hennes öde, som hon tyckte sig spåra, blef för mycket för Lena, van som hon var vid v eckor af ensamhet och grubbel öfver sitt eget öde.
Jag måste tala med en förnuftig människa om Fred, tänkte hon, och Carl Elving, som känner oss båda skall få hjälpa mig att reda ut saken.
Och så dök hon in i sin bekän­ nelse hufvudstupa enligt sin vana.
— Hvad jag gör i London, hvad jag verk­ ligen gör?
Jag väntar på Fred.
Jag försöker
5^53 studera teater och lyckas ibland för långa stunder rycka mig lös och bli intresserad, men så fort någonting dyker upp som an­ knyter till Fred, och det gör nästan allt som har med passion att skaffa på scenen, blir jag bergtagen igen.
Jag håller på att bli to­ kig af det.
Så nu vet ni det.
— Men kära fröken Lena — — — Ja, ä r det inte förskräckligt att en kvin­ na vid mina år, skall vara så oförnuftigt, bottenlöst förälskad.
Hon kände att tårarna ville komma fram igen, men hon höll dem tillbaka.
Detta är som ett rättsfall som framlägges för en domstol, sade hon sig, det måste vara klart och tydligt formulerad !.
Ingen sentimenta­ litet, ingen onödig utsmyckning.
Carl Elving var för diskret för att begära den enda viktiga upplysningen.
Hvilken roll spelade Fred själf i denna passionshistoria?
— Om jag bara visste hvar jag hade Fred, sade Lena och hennes röst skälfde miss­ tänkt.
Ni vet hur han är.
En af de där man­ liga typerna som dra kvinnor till sig.
Han börjar s äkert på att bli b laserad på den sen­ sation som eljes är ganska okänd för en man: att kvinnor tigger honom om kärlek.
Inte en låg och dålig sorts kvinnor, utan de verkligt stolta och passionerade.
Det tror ni inte, förstås.
Ni menar att jag öfverdrifver.
Framför allt att jag idealiserar någonting mycket banalt för att inte säga värre.
Men inte alls.
— Tror ni verkligen, att en stolt passione­ rad kvinna tigger çn man om kärlek?
— Ja, om mannen är sådan som Fred, an­ nars är det otänkbart.
— F år jag lof att fråga hurdan är Fred?
Tonen var betydligt spetsig.
— Vet ni inte det, ni s om varit hans vän i så många år och bott tillasmmans med ho­ nom?
— Uppriktigt sagdt, jag vet inte hur ni kvinnor anser honom vara.
— V i kvinnor, sade Lena och höjde hufvu- det, anser honom för konstnär, därför att hans lif bär konstverkets personliga sär­ märke.
Han hamrar och mejslar ut sin till­ varo, och vi sk ulle vara lyckliga, om vi finge vara med och räcka honom en hjälpande hand — äf ven om det bara vore att ge ho­ nom en dryck vatten på vägen.
— F år jag lof att fråga, hvad menas med en dryck vatten?
Lena ryckte på axlarna.
Det föll sig svå­ rare än hon tänkt sig, att inför detta kalla analyserande bekänna, att hon varit villig at t bli en tillfällig episod i den mannens lif, om han bara sträckt ut handen i det rätta ögon­ blicket.
Carl Elving fann rollen som biktfader brydsam.
Hvad hade han gjort för att få se denna störtflod af lidelse rusa förbi sig?
Hvarför skulle, den inte lika gärna riktas till honom?
Lena syntes honom eftersträvans­ värd som aldrig förr.
— Menar ni verkligen, att de stolta, pas­ sionerade kvinnor, som ni tycktes förutsätta ha dykt upp ganska talrikt i Freds lif, skul le nöja sig med att räcka honom en dryck vat­ ten som ni säger, och sedan försvinna?
Lena höll hufvudef bortvändt, och hennes röst var färglös och torr, då hon svarade: — Jag tror nog att en och annan skulle vara osjälfvisk nog att göra det.
— Det kallar jag inte osjälfviskhet, utan kvinnlig sensationslust, tänkte Elving, men han hejdade sig i sista ögonblicket från att säga det, då han lyckligtvis märkte hvilken dom han skulle fälla öfver Lena med de or­ den.
Det var en pröfvande roll hon fordrade att han skulle spela, han var den inte vuxen.
Hvarför skulle Fred få all denna lidelse?
Hvarför inte hellre han själf, som skulle vara rörande tacksam och bära henne på hän­ derna.
— Förs tår ni och Fred hvarandra, sade han för att komma fakta närmare inpå lifvet.
— Ja g förstår Fred, men han inte mig.
— Kära fröken Lena, i s ådana här fall för­ står man hvarandra eller inte alls.
För­ resten hur kan ni veta att Fred inte är kvar- hållen i Sk ottland af någon liten kärlekshi­ storia.
Med hans temperament — — Lena teg ett ögonblick, slagen af denna anmärkning.
— Jag vet att det infe är så, sade hon lång­ samt.
Jag skulle känna ögonblickligen, om det kom en annan kvinna in i hans lif.
— Â, telepati.
Ja, om ni står hvarandra så nära ...
Men hvad vill ni då att jag skall råda er till?
Jag vet ju fö r öfrigt inte alls hvad som förefallit mellan er och Fred.
— Jag kan inte väga hans känslor och hans ömhetsbetygelser på en våg för att ni skall se hur mycket jag fått, och afgöra pre­ cis hur mycket jag har att vänta, sade Lena en smula irriterad.
— Ni menar inte, att Fred skulle varit ett sådant ärkenöt, att han inlåtit sig med er och sedan gått sin väg?
Carl Elving v ar så indignerad, som om han aldrig i sitt lif försökt att kyssa henne i ett ögonblick af svaghet.
Men Lena mindes och kunde inte låta bli a tt småle.
— Se r ni inte, Lena, att ni kastar bort era känslor?
Fred må vara aldrig så utmärkt i sitt kall, men som lifskonstnär — nej, om han kan stöta bort en kvinna som ni, d å vet han inte mycket om hur man verkligen skall lefva.
— Men jag vet ju i nte om han stöter bort mig.
Han kan komma i morgon eller infe alls.
Det är ju där för jag kommer till er och ber om råd.
— Ni skall naturligtvis glömma honom, ju förr dess hellre.
Det finns bara ett verkligt botemedel för en man, och det är en annan man.
— Men inte kan jag komma till en annan man med alla mina känslor vända från ho­ nom?
Inte skulle den andra mannen vilja f a emot de smulor, som finnas kvar?
— Det skulle han, Lena, sade Elving och Lena ryckte till fö r tonen i hans röst.
Hon blef med ens medveten om hvad hon inte märkt förut i sin upphetsning, att Elving plä­ derade i e gen sak.
Det var tio gånger värre än förut, hon såg sig kringränd, fullständigt i hans våld.
Allting tyckfes hans bundsför­ vant: dimman, som stängde dem från verk­ ligheten lika obevekligt som om de varit de enda människorna i världen, hans rum, hans lidelse, som hon väckt oförhappandes, och icke minst hennes våghalsiga försök att lägga sin egen passion blott och bar för en främmandes ögon.
Det var prostitution att med öppna ögon ge sig in i e n flirt, när hela ens varelse var fylld af en annan, hon måste göra ett slut på detta och samla den lilla stolthet och värdighet hon kunde ha kvar.
— Ni vill inte förstå, sade hon och vände sig rakt mot Elving.
När jag kom in här, var jag förtviflad, jag tänkte: allting gör det­ samma, hvarför skall jag inte ta en smula kärlek, en smula lycka, om den kommer i min väg?
Elving ville komma närmare men Lena hejdade honom.
— Men när ni kysste mig, visste jag med ens, att jag inte kunde vara otrogen mot Fred.
— Men ni ve t ju inte — — — Det gör alldeles detsamma.
Min känsla för honom, som han väckt, medvetet väckt, fyller hela min varelse.
Om han också al­ drig mer skulle komma i min väg, eller om - 35 - han kommer likgiltig, främmande, med en annan kärlek i tankarna, — vi kan ju alltid förutsätta detta som en möjlighet — så bety­ der detta alls ingenting.
Det har ni lärt mig nu.
Att jag kunde vara så stenblind och inte se det själf.
— Tac kar, sade Elving hvit i a nsiktet.
Yt­ terst förbunden.
Därför har ni således kom­ mit hit.
För att lära att obesvarad kärlek har ett positivt värde, är ett ting i sig.
Högst för­ bunden att ha fått bidra till d enna uveckling af er erotiska " filosofi.
— Â, Carl Elving, va r inte bitter, bad Lena.
Jag har lidit s å mycket, jag lefver i ett så­ dant tillstånd af ovisshet och inre osäkerhet, som ni säkert inte på länge har genomgått.
Och om ni s kulle hjälpt mig till en liten glimt af tröst för ögonblicket — Hon stirrade ut genom ateljéfönstret, och medan hon talade fångades hennes blick af skymten af ett ljus i töcknet.
— O, jag k an se lyktan på andra sidan ga­ tan, sade hon med obeskriflig lättnad.
Finns det någon underground här i närheten?
— Det finns en om hörnet sade, Elving motvilligt, m en ... — Gud s ke lof, så kan jag komma härifrån!
— Det kan ni, men ni vill v äl infe gå jusl nu?
Hör på mig en smula.
Ni har hetsat mig och kylt af mig tjugu gånger på den här korta stunden, ni har kommit mig att begära er himlastormande hett, och ni har slagit mig i ansiktet, förolämpat mig, s å att jag varit nära att förgå mig mot er.
Och nu vill ni helt enkelt springa er väg, utan att godtgöra.
Del är kvinnligt, men infe vidare vackert.
— Hur skall jag kunna godtgöra, sade Lena ödmjuk och förvirrad.
- Elving saft hopsjunken i sin karmstol, världsmannen hade fallit af honom som en mask.
Hon såg en trött, desillusionerad man på väg mot ålderdomen, och hon greps af medlidande, rent mänskligt.
Hon gick fram och lade varligt armen om hans hals.
— Res härifrån till Par is, och hyr en ateljé, sade hon.
Låtsas som om ni förberedde det där okända mästerverket, som alla konstnä­ rer dilla om.
Ni v ar en gång på väg mot ett mål, men så uppgaf ni alltsammans, därför att det syntes lönlöst.
Börja om igen!
Han höll ena handen tryckt om pannan.
Med den andra famlade han efter hennes hand.
Hon blef rädd att detta betydde att han grät, hon hade en stolt kvinnas fasa för att se en mans tårar.
— Res med mig, tiggde han.
Jag begär in­ genting annat än att ni skall vara där och att jag skall få fala vid er ibland.
— Jag kan inte för Fred.
— Men om inte Fred kommer.
— Vissf kommer han, om jag bara har tå­ lamod att vänta.
Lofvar ni a tt fara till P aris?
Han böjde på hufvudet.
— Och att börja måla igen?
Han satt orörlig en lång stund: — D et är vansinne vid mina år, det leder till ingenting, men jag skall försöka, sade han till sis t.
— K om då och följ mig till underground- stationen, sade Lena, Hon kände sig som om hon utfört ett hårdf dagsverke, som i sin full­ bordan visat sig äga oväntade möjligheter af glädje och hopp.
— Lofva mig en sak i er tur, bad han och höll hennes hand, utan att resa sig.
När jag kommit ett stycke på väg mot det där okän­ da mästerverket ni talar om, vill ni då låta mig måla er som jag alltid drömde om?
— N är ni hunnit så långt, har ni förmodli­ gen glömt, att jag finns till.
Men jag lofvar i alla fall, bara ni följer mig härifrån, innan dimman tätnar igen.
55^3 E N KAVALJER.
ETT MINNE FRA N FINLAND.
Af AXEL AHLMAN.
OVEMBERDIMMAN SLOK DEN na, äro ändå timmarna före kojningen om i en stillsamt landtlig bygd — al lt detta ut­ sisia resten af hemlandskusten, inte de värdefullaste, så säkert de roli­ kristalliserades i en verkligen god middag och rundt om låg Östersjön, ett gaste.
Hvar och en känner sig benå­ med pirog, kaviar och andra landets mer el­ enda tjutande grått i grått, ett dad med talegåfvor, som, om de kunde om­ ler mindre införda produkter på Kemp.
Och vintrigt, o vänligt ödehaf, som pis­ sättas i läsbar, anständig skrift, skulle göra jag hoppas på läsarens välvilliga förståelse, kas till raseri af de hagelblandade sydväst- honom till e n af Europas bästa äfventyrsför- då jag nu ärligen medger, aft gärdet var upp- byarna.
fatiare.
Ty, i sanning, intet mänskligt är oss rifvet.
Båten kom från England och var destinerad främmande!
Alla ha vi uppleft öden, som vår Hvarför skulle jag ovillkorligen resa hem i till Helsingfors.
Själf steg jag ombord i Kö­ inbillning i denna miljö oc h stämning utan kväll, siiia och ha tråkig!
under en odräglig penhamn och hade valt denna väg helt enkelt tvekan verifierar på ett högst öfvertygande järnvägsresa och sedan frysa under slädfär­ därför, att det inte alltid bör vara nödvändigt sätt.
Och hvarje kväll skiljas vi me d den be­ den hem i detta snöblask?
1 all sy nnerhet, att skynda sig, att trängas och hetsas på hagliga känslan att ha fått ovanligt kultiveradt som det ju m ed en viss grad af sannolikhet snälltåg och snabbgående postångare.
Och och erfaret ressällskap, något som man sät­ kunde antagas gå tåg äfven i morgon.
ingenting kan vara så nyttigt för en smula ter värde på efter ett par turer med de visser­ Och så var det dessutom maskerad på trassliga nerver och människotrötthef som ligen vackra, bekväma sommarbåtarna.
Svenska Teatern — en sporadiskt återuppre­ några dagar ombord på en ångbåt, som inte På detta sätt uppnå vi s å småningom Hel­ pad tillställning, som försäkrats i s tånd att fjäskar alltför mycket hvarken för passage­ singfors utan att ha brytt oss om att räkna da­ fullt tillfredsställa äfven lång!
gångna an­ rare eller tid.
garna och skiljas efter hjärtliga försäkringar språk på liflighei.
Då gong-gongen ringde till middag, hade att träffas igen — lika upp riktigt menade som Men frack?
Man brukar ju som bekant inte iag redan hyfsat till mig så pass mycket, som osannolika, ty hvar och en af oss har sin be­ gå omkring på förmiddagarna i detfa geo­ kunde anses nödvändigt på denna båt och i tydligt afvikande väg.
Och detta medvetan­ metriskt v ällyckade plagg, såvida inte någon detta väder, och gick ner i matsalen med en de understrykes ytterligare af att baron von öfverväldigande festlighet kvällen innan stillsam undran, hvem man skulle taga sin Ranken i hastigheten, då han stiger upp i sin beröfvat en sinnenas fulla bruk eller man el- sup samman med.
droska, räcker mig ett kort, som befinnes jes r åkat ut fö r någon af lifvets vedervärdig- Bordet befanns dukadt för fyra, och kapte­ vara försedt med den mystiskt romantiska in­ heter, såsom examen, statsrådsuppvaktning nen presenterade en engelsk pappersingenjör skriptionen: " Comtesse de någonting.
Paris ".
etc. Och min h ängde väl förvarad i sin spök- och en baron — ja, l åt oss säga von Ranken.
Och innan jag hinner göra honom uppmärk­ lika hvita s vepning på landet.
Baronen var en sextio års man, ytterst soig­ sam på misstaget, har han redan rullat bort.
Jag anförtrodde mina bekymmer åt en lifligt nerad med vaxade, svarta mustascher, grå­ I ge ngäld beslutar jag, att då jag kommer till deltagande portier på hotellet, och sedan sprängd!
hår och en kropp, som kom mig att Paris, söka upp den förmodligen sköna com- hans ansikte i lämpligt antal sekunder hvilat tänka på gentlemannaboxare.
Af samtalet fessan.
Detta var mitt fö rsta sammanträffan­ sig i dekorativt knutna veck, slätades dessa framgick, att han kom från Monte Carlo öfver de med baron von Ranken.
hastigt ut, oc h med ett uppmuntrande småle­ London o ch hade af en eller annan nyck valt Ett par månader efteråt kom jag å ter in i ett ende försvann han.
Efer en stund återvände iusi denna route hem.
F. ö. besatt han i hög eller annat ärende, och sedan detta var ut­ han och undrade, om han vågade föreslå grad den habila lätthet att samtala utan att rättad!, njöt jag i fulla drag landliggarens " min herre att begagna sig af en ytterst dis­ säga något, som är betecknande för den vane glädje öfver en stor och vacker stads alla kret och välkänd skräddare, som haft nöjet resenären och är det nödvändiga intellektu­ förträffliga förmiddagsfrestelser.
Den vack­ att vid ett par liknande förlägenheter stå ho­ ella öfverplagget bland främmande.
ra " Espen " med sin livliga promenadpublik, tellets ärade gäster till tj änst? "
Dagarna gingo på ungefär det sätt, de bru­ delvis af ganska österländsk!
ursprung, den Och sedan han sålunda i likh et m ed Gustaf ka under samma omständigheter.
Några tim­ behagliga känslan at!
med fullt bevarande Wasa blifvit u tsedd till e tt Försynens kraft­ mars blekt skymningsljus midt på middagen af sin individualitet kunna försvinna för fulla och underbara redskap, kunde jag vid lockade till slingrande promenader på det några timmar i en till de!
yifre åiminsione half tio-tiden i en något så när välsiffande fuktsvarta, slippriga däcket, och sedan bridge icke osympaiisk människomassa, kor!
sagd!
och korrekt maskeraddräkt åka Espen utefter och whiskyfoddy, som kanoniserades af de behofve!
af anonym konfaki, som hvarje aftonens möjligheter till m öte.
klimatiska förvecklingarna, hvilka med be­ stadsbarn dock erfar efter en tids isolering Sedan min n ågot brännvinsdoftande isvost- römvärd omväxling jik återvändt till bestodo af dimma, sin trista vakthåll­ regn, snö och ha­ ning i blötsnön, och gel, ibland hvar för en garderobier hög­ sig, i intim och för­ tidligt lofvat sörja älskad enighet.
för, att mina ytter­ Ibland rensas ho­ plagg icke skulle risonten en smula, få alltför dåligt dimman rullas upp sällskap, beredde som en gardin, och jag mig just till en främmande fartyg .vacker och vinnan­ med ett högst be­ de entré i salon­ gen, ty man kan ju skäftigt utseende, ej veta, hvems skö­ som på det oange­ na ögon falla på en.
nämaste berör oss, Men så greps.
skynda förbi.
Men jag af en storm fasfän de icke äro bakifrån, som högg många, räcka de tag i båda armar­ ändå till som sam­ na, och en välbe­ talsämne uppe på kant röst med sjun­ Dryggan, där kap­ gande finländsk tenen motionerar brytning återkalla­ både sig och sin de med ens ge­ svartrökta snugga, mensamma rese­ och senare inne i minnen.
Det var den s. k. röksalon­ baron von Ranken.
gen — ett bås uppe FREDRIKA BREMERMINNE1, med anledning af 50-årsdagen af Fredrika Bremers död, " Välkommen, väl­ högtidlighölls genom en anslående midnattsvaka i Musikaliska Akademien natten till nyårs­ på däck, lagom dagen, i hvilken stämmningsfulla Jest deltogo de främsta inom den svenska kvinnorörelsen, kommen.
Nu skall stort för ett icke läkare, lärare, vittra och socialt arbetande kvinnor inom olika läger o. s. v. Minnestalet hölls vi visserligen vara alltför lifligt spel­ af professorskan Agda Montelius och en minnesteckning, författad af fröken Lotten Dahl­ samman i kväll, om bord.
ni infe redan är en­ Och fastän det rad af fröken Maria Schildknecht, hvilket skaldestycke inleder detta nummer. '
Äfven en mu- gagerad. "
ibland kan bli trångt sikafdelning ingick i det väl valda programmet.
Bilden här of van återger den situation, då (Forts.) därinne om kvällar­ fröken von Plomgren uppläste minnesteckningen.
- 36 -
Där hållbarhet och bril­ peppar, 4 msk.
rifven ost, 2 msk.
liant utseende sättes i första Världsberömda.
stötta skorpor, 60 gr. smör.
rummet, är målning med B e r e d n i n g: Sjötungorna urta­ emaljfärgen Chinalack att föredraga framför alla andra gas, sköljas väl och torkas; fe u liknande färger.
Belönad med norna klippas bort.
En djup skåra guldmedalj.
Arsenikfri enl. SKUMS A KTIEBOLAG skares med en spetsig knif längs nya giftstadgan.
Finnes i alla kulörer hos Filialer efter ryggbenet på båda sidor och alla färghandlare.
Fabrik ' an- på alla större platser.
filéerna skäras försiktigt från be­ Â&gt; ?ji, " V » jter: Dorch, Bäcksin &amp; C: os net, så att de ej gå sönder.
De » i / y.fTWS A .-B., Göteborg och.
S tock­ holm.
Obs.l läggas med skinnsidan mot en skär­ bräda och köttet skares från skin­ Vid blodbrist och svag- net.
Gälarna klippas bort, och huf- VARUMARKET vudet, benet och det hvita skin­ Het gör Apoteket Vasens järnprepa­ net sköljas väl, och härpå kokas rat " Ferrol " största verkan.
Starkt buljong.
Filéerna ingnidas med sal­ aptitgifvande ökar det hastigt kropps­ m M&lt; tet och få ligga på hvarandra 1 vikten.
På alla apotek till 2 kr.
il.
tim., 1 h varefter de ånyo torkas med fiskhandduk och kokas 5 — 8 min.
i Svenska fiskbuljongen.
De läggas upp med hålslef och få rinna af på duk.
T i l l h u m m e r s t u f n i n g e n fräsas smör ' och mjöl 2 min., fiskbuljongen spädes på och så­ sen får koka 5 min., de upp­ vispade äggulorna tillsättas och så­ sen får sjuda under vispning, hvatr- efter hummern, skuren i bitar, blan­ das i försiktigt, så att den ej går ^FLYGLAR, sönder, och stuf ningen af smakas * med PIAN I NON 1 kryddorna.
Ett eller två eldfasta fat eller helst fat af silfver smör­ «N0LSALV / jas med kallt smör.
Filéerna och NEDVÄTESUPERC VB-CXVGENOLSTCX s tuf ning en läggas hvarftals därpå, ^ ^ pnisteurant!
!
Fort och lätt | första och sista h var vet skall vara • • filéer.
Såsen hälles öfver och osten, S uppnås eti glänsande resul- g väl blandad med de stötta skorporna, I tat om man putsar kökskärl, 5 strös på och sist öfverhälles 60 gr. i^ed S mässingsluckor m. m. med S smält smör.
Anrättningen ställes • a i en långpanna med gr oft salt, pannan sättes in i varm ugn och fisken gratineras 10 — 15 min.
Ser­ veras med små kokta potatisar eller Vid val af pressad potatis.
T i l l s å s e n fr ä s e s k r ä f t s m ö r e t och mjölet- 2 min., fiskbuljongen spä­ " i flaskor à 25 och 50 öre.
• des på och såsen får koka 5 min., hvarefter den afredes med äggu­ gör förfrågan hos lorna och afsmakas med kryddorna.
på får med potatis; lingonpäron Användes färsk hummer, blir gra- med grädde.
tinen finare.
TORSDAG.
Frukost: Smörgås­ bord; hachis på får (rester från R e f s t e k (f.
1 2 p e r s.)
.
3 k g, HEDEMORA.
onsdag); mjölk; kaffe eller t©.
dubbelbiff eller högref, 1 msk.
salt Middag: Ärter med fläsk, plättar (15 gr.), 2 hg.
rökt skinka, i skif- med sylt.
vor, 4 msk.
smör (80 gr.), 2 mo­ FREDAG.
Frukost: Smörgås­ rötter, 3 chalottenlökar, V2 lit.
ko­ bord; hafremjölsvälling med frukt- kande buljong, V2 lit.
madera.
har utkommit.
Bidrager att billigaste och i förhållande till kompott; svampomelett; mjölk; kaffe B e r e d n i n g: Köttet korthugges sitt pris största skoltidning är den eller te.
Middag (vegetarisk): innan det väges.
Ref benen skäras fylla ett länge kändt behof.
illustrerade tidaingen Linsbullar med stekt lök och brynt bort, men ryggraden får sitta kvar.
!
Upplysande, oumbärlig för små potatis; rismjölspudding.
Det mesta fettet på yttersidan put-!
och stora pianister.
Pris 60 öre.
LÖRDAG.
Frukost: Smörgås­ sas bort, köttet gnides med saltet bord; stekt bräckkorf med äggröra; och späckas eller belägges med som utkommer med ett 16 — 24-si- m j ö l k; k a f f e e l l e r t e.
M i d d a g: skinkskifvorna, som fastbindas med digt nummer i veckan varje helg- fri onsdag.
Korfkaka med smält smör och segelgarn, doppadt i kokande vat-; Prenumerationspriset för helt år 3 kr.
lingon; blåbärssoppa med skorpor.
ten.
En långpanna smörjes med det - Spridd över hela landet.
kalla smöret, på så stor fläck köt­ RECEPT: Mycket anlitad för annonsering tet upptar, de ansade och i tjocka av lediga tjänster vid folk- o. små­ G r a t i n p å s j ö t u n g a o c h skifvor skurna morötterna samt de skolor, litteratur, skolmateriel m. m. hummer (f. 12 pers.).
4 sjö­ skalade och i klyftor skurna lökarna — A nnonspriset är 25 öre ör petit- tungor på omkr. 5 hg.
st. 1 V2 msk.
läggas i, och ofvanpå lägges köttet rad.
Provnummer erhålles på be­ gäran gratis.
salt (2S gr.).
med yttersidan upp.
- Det sättes in REDAKTIONEN, adr.
Göteborg.
T i l l k o k n i n g: 2 m s k.
s m ö r i varm ugn och öses ofta med smö­ (40 gr.), fiskbuljong.
ret, tills det är vackert brynt (grön­ Förnämsta vita stångtvål är H u m m e r s t u f n i n g: 2 msk.
sakerna få ej brännas) och spädes „ Akta Balsamiska smör (40 gr.), 6 msk.
mjöl (60 gr.), därefter litet i sänder med bul­ 6 del.
fiskbuljong, 2 äggulor, 1 burk jongen och vinet.
Köttet öses öfver hummer (V2 lit.
), salt, hvit peppar.
OBS.
Bjö rnstämpeln!
~ omkr. hvar 10:de min.
och får steka, S å s: 3 u k l o r k r ä f t s m ö r (3 0 g r.)
, tills det är mört, hvilket pröfvas 6 msk.
mjöl (60 gr.), 7 del.
fisk­ med en vispkvist; det upptagesi, buljong, 2 — 3 äggulor, salt, hvit- och snörena klippas bort.
Steken skär es, lägges upp på varmt fat, garneras med kruskål eller persilja.
ividstàende förpackning Serveras med brun sås.
saljes - öfverallt Ref stek kan äfven stekas i gryta Stockholm.
= 1 HEKTO 45 ÖRE = ofvanpå spisen.
SINGER E:0 ti / rf Sardiner 1 fina ste Olivolja och Tomatsâs för Smörgåsbordet.
Försök ' Stekt gröt af SVALÖFS snabbkokande K0RMC0R KOKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN-SUNDSTRAND.
inneth.
af Elisabeth östmans Hus- mod erskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 9 — 15 JAN.
1916.
SÖNDAG.
Frukost: Smörgås­ bord; dilammkotletteir med potatis; mjölk; kaffe eller te med hv-efre » kringlor.
Middag: Gratin på sjö­ tunga och hummer; ref stek med brun sås, grönsaker och potatis; apelsingielé med mandelspån.
MÅNDAG.
Frukost: Smörgås­ bord; skinka à la Hallman med potatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d ­ dag: Jämtska kotletter (rester från söndag) med stufvade makaroner; - aftsoppa med klimp.
TISDAG.
F r u k o&gt; s t: Smörgås­ bord; hafregrynsgröt med mjölk; biffstek med potatis; kaffe eller te.
Middag: Afredd buljong med jordärtskockor; kokt kromgädda med •imör, pepparrot samt potatis.
OIS SDAG.
Frukost: Smörgås­ bord; fiskkroketter (rester från tis- iag) med champinjonsås; mjölk; saffe eller te.
Middag: Dillkött OXYGENOL- SALVA vätesuperoocid.]
Gahns j I Splendid j MÖBLER jfg rf GUSL FLINTA, " Hjälpreda f ör pianister v id val af n oter " Nordens 0LKSK0LANS VÄN Barnangens.
Aseptintvâi GULD - CACAO Regeringsg.
32.
Detalj &amp; Engros.
Damernas paradis.
Sidenvaror, Sammet, Spetsar, Band, Ylle- och Bomullstyger, Är Skandinaviens störsia firma för Damunderkläder, finare Tricotage, Handskar.
P. D-Korsetter, Damkonfektion, alla slag Landets största detalj - Damskrädderi.
Lyxbeställningsafd.
2 tr. upp.
Populärafd.
1 tr. Profver &amp; kostnadsförslag franko.
Priserna erkändt lägre än i utlandets Sidenhus.
A p e l s i n g e l é (f. 6 — 8 p er&amp;.).
15 gr. gelatin (omkr. 9 blad), 3 V2 del.
varmt vatten, 175 gr. socker, skalet af V2 apelsin, skalet af V2 citron, saften af V2 citron, saften af 4 apelsiner (tillsammans 3 del.
saft), 2 ägghvitor, V2 d el.
hvitt vin. '
B e r e d n i n g: G e l a t i n e t s k ö l j e s i kallt vatten och upplöses i det varma vattnet.
Sockret, apelsin- och citronskalen, på hvilka allt det hvita bortskurits, iläggas, hvarefter saften pressas ut och tillsättes.
Bland­ ningen får koka upp och får där­ efter stå 20 min.
vid sidan af spisen.
Äggh vit orna vispas i en blankskurad kastrull tillsammans med det hvita vinet, och gelatin- blandningen tillsättes under kraf­ tig vispning.
Kastrullen flyttas öfver - 37 - [MUNVATTEN I e n punkt äro alla vackra damer eniga: är bast är effektivt, starkt bakteriedödande utan att angripa slemhinnan Bevarar tänderna starka och krithvita.
PRIMA KVALITÉ!
BÄSTAUTFÖRANDE!
HVARJE PAR ST ÄMPLADT MED OF VANSTÅENDE VARUMÄRKE Detta blandas med de kokta linserna och riset, hvarefter alltsammans ma­ les genom kvarn.
Massan uppblan­ das därefter med de uppvispade äggen och smaksättes med soja, tomatpuré, salt och närsalt.
Är sme­ ten för lös tillsättes mera rifve«- bröd; i motsatt fall utspädes den med grädde.
Färsen formas till runda bullar, som vändas i rifve- bröd och stekas vackert gulbruna i smöret.
Uppläggas på varmt ser­ veringsfat, garneras med stekt lök, brynt potatis och persilja samt sier^ veras med afredd sås.
FARMOR.
Det svenska Run-märket är garanti för bästa mejerismör.
Namnet MUSTADS " BÄSTA-VÄXT " är garanti för allra finaste margarin.
Hon satt i den stora stolen, där hon suttit liten och rak _hvar gång FINNAS I ALLA VÄLSORTERADE hon haft barn och barnbarn samlade SYBEHÖRS - MANUFAKTUR- &amp; KORTVARUAFFÄRER.
omkrinig såg.
Hennes milda blå ögon ljöd den unga, darrande rösten Det lyste till i Majs ögon.
lyste förunderligt unga under det elden och gelé et vispas kraftigt, inuti.
De uttagas, få kallna, bestry- » Ja, » sade hon stilla, » det var åter ut i skymningen.
hvita håret.
Kanske var det därför tills det kokar upp, h var efter locket kas med glasyren och beströs ge­ » Den andre — han brydde sig att de öfverallt mötte ljusa blickar sant, och det är sant nu också.
pålägges, och hastrullen får stå nast med de skållade och finhac­ Men det svåra är att om jag inte aldrig om mig.
Han är så stor ur unga ögon .. vid sidan af spisen 20 min.
Geléet kade mandlarna och pistacièrna Farmor bl ef 75 år i dag.
Om hade vetat det, hade jag inte sva­ och så god.
.
.
han har aldrig tänkt hälles därefter i en uppspänd sil- samt de i f i n a tärningar skurna sig möjligheten.
Men så snart jag någon stor högtidsdag skvallrade rat ja. » duk, förut ur vriden i hett vatten, apelsinskalen och suckaten, allt väl Nu var bekännelsen gjord, och hon tänker på hans lysande ögon och också de massor af liljekonvaljer och och får själfrinna.
Så länge geléet sammanblandadt.
Bakelserna få ligga narcisser, som fyllde alla vaser.
andades, lättare.
M.er skulle hon hans djupa röst, då.
.
vet jag rinner grumligt igenom, hälles det kvar på formarna och sättas åter Farmor älskade konvaljer och narcis- inte behöf va säga, farmor förstod att han är min kärlek. » tillbaka i silduken.
Geléblandningen in i ugnen, så att glasyren torkar Rösten hade blifvit stark och varm S ' er, därför att de voro så unga alltid så bra.
Men farmor förstod fylles i geléskål, får stelna på kalit- och får vacker ljusgul färg.
inte alls.
För en gång kände hon vid die sista orden — och farmoT och hvita.
Högst få voro de, som ställe och serveras med.
mandel­ T i l l g l a s y r e n siktas flor­ uppvaktat henne med andra blom­ sig fullständigt bragt ur fattningen.
förstod.
spån.
sockret och arbetas med ägghvi- (Forts.) mor.
Men där stod ändå midt på Men en sak förstod hon, och det var tan, hvarefter massan af smakas med divansbordet en skål fylld med de att Maj hade det svårt.
.
M a n d e l s p å n (2 4 s t.)
.
2 a r k citronsaften.
» Så, liten », sade hon mjukt och härligaste gulskära Gloire de Dijon, oblat (à 5 öre st.), 175 gr. söt- J ä m t s k a k o t l e t t e r (f.
6 som böjde sina tunga hufvuden en smekande, » berätta nu alltsammans tnandel, 2 hg.
flors ocker, 2 ägg- pers.).
3 hg.
stekt, benfritt kött smula.
De voro från Majs fästman, för mig.
Din farmor är så dum hvitor.
REDAKTIONENS BREFLÅD A: G l a s y r: 1 s t o r ä g g h v i t a, 1 2 5 (rester), 1 hg.
fett, rökt fläsk, 1 som ännu inte visste om farmors i dag. » Den mjuka gamla handen gled ömt rödlök, V2 msk.
smör (10 gr.), till passion för hvita blommor.
Maj var trr.
florsocker, 1 tsk.
citronsaft.
S i l v i a F a lk h o r n.
E r a d r e s s; T i l l g a r n e r i n g: 3 0 g i r.
s ö t - löken, 150 gr. kokt, rifven potatis, farmors käraste barnbarn, doktorns öfver det mörka hufvudet bredvid.
så att vi skola kunna re turnera tnandel, 15 gr. pistacier, 50 gr. 1 — 2 tsk.
salt, Vå tsk.
hvitpeppar, enda dotter.
Hon satt inte tills am­ Maj tog den i sin, och så började edert manuskript.
mans med de äldre kring farmor och hon tala, först långsamt och tve­ syltade apelsinskal, 50 gr. suckat.
1 ägg, 1 äggula.
T i l l p a n e r i n g o c h s t e k - inte heller i soffan hos de andra kande, men sedan allt fastare.
B e r e d n i n g: H v a r j e o b l a t a r k » Stig har hållit af mig länge, ser delas i tolf lika stora, aflånga fyr­ ni n g: 1 ägg, 1 ägghvita, 2 del.
ungdomarna, som lekte lekar och kanter.
— Mandeln skållas, torkas stötta skorpor, 3 msk.
smör (60 gr.).
försökte kväfva sina störande ut­ farmor.
Han har inte sagt det förut, B e r e d n i n g: K ö t t e t h a c k a s f i n t brott af munterhet.
Maj stod en­ men jag har vetat det hela tiden.
i ugnen, drifves genom mandelkvarn och stötes tillsammans ' med sockret tillsammans med fläsket.
Löken skar sam-borta vid fönstret och såg tank­ Jag — jag höll af honom också, och ägghvitorna till en fin och las., hackas fint, fräses i smöret och fullt ut i den litet diimhöljda vår­ men på ett annat sätt.
Som en smidig massa, som tillsättes mied inarbetas i färsen med hackknif, til­ kvällen.
Men det var, som om hon bror eller god vän, en mycket god mera ägghvita, om den är för hård.
lika med potatisen, kryddorna, det ingenting såg af h vad som tilldrog vän.
Man kan ju inte låta bli att Mandelmassan utbredes försiktigt på vispade ägget och äggulan.
Af fär­ sig därute.
Hennes ögon voro långt, hålla af Stig, ' när man känner ho­ c / aVid a l l m ä n s \?
a g b * t, nom.
Men jag — å, farmor, farmor, oblaten och bakelserna läggas på sen formas aflånga, 1 cm.
tjocka långt borta.
os r \ J ç?
s i t e t, ö \?
&lt; z r a n s t r ä n g - Farmor kastade då och då en jag höll mera af en annan, och tnandelspånsformar och sättas in i kotletter, hvilka doppas i det upp­ ning och sömnlöshet.&lt; » v9 ej för varm ugn att bli ljusgula vispade ägget och ägghvitan och orolig, snabb blick på flickgestalten jag håller mera af honom ännu. » Den varma flickhanden tryckte far­ och t«rra på ytan, men mjuka vändas i stötta skorpor.
De stekas i fönstret.
Hon var inte nöjd med A.
B. PHARMACIA, Stockholm i smöret öfver sakta eld, tills de Maj i kväll och hade inte varit mors så hårdt att det gjorde ondt, Korrtrollont: PROFESSOR A.VESTERBERG.
äro vackert gulbruna, garneras med det på länge.
Månne hon längtade men farmor sade ingenting.
Och persilja och serveras med stufvade efter fästmannen, som var bortrest?
makaroner eller grönsaker.
Ånej, lika tyst och tillbakadragen A f r e d d b ul j o n g m e d j o r d ­ hade hon varit under hela förlof- " (Sn annons ' är en fusenftöf6a6 försäljare — ärtskockor (f. 6 pers.).
1 lit.
ninigsitiden.
Det var det inte.
Far­ mor funderade), hennes panna lade jordärtskockor, V2 lit.
vatten, 1 tsk.
fus enfald är öef S ärför aff 6en säger salt, 1V2 msk.
smör (30 gr.), 4 sdig i veck, och hon var fullstän­ digt likgiltig för den roliga historia msk.
mjöl (40 gr.), spadet af jord­ ftoa6 6en £ro ' r säga, ftoarRenmer eller minôre. "
ärtskockorna, 1 lit.
efterbuljong, hennes yngste son med lifliga ges­ ter och miner berättade.
Stackars 2 — 3 äggulor, salt, hvitpeppar.
^rtforôra kosfrtaSsförsIacj från ^6wrt.
B e r e d n i n g: J o r d ä r t s k o c k o r n a lilla Maj, h vad kunde det nu vara?
Hon var aldrig sådan utan verklig sköljas väl och skrapasi, helst under orsak, det visste farmor.
rinnande vatten.
De formas runda » Nåja, jag får väl ge mig till och läggas i ättikblandadt vatten tåls », tänkte hon slutligen med ett (1 msk.
ättika, 1 lit.
vatten) för litet leende vid minnet af förut att ej bli mörka.
Efter 1 tim. på­ gifna förtroenden.
sättas de i kokande, saltad t vat­ Länge behöf de hon inte vänta ..
När ten och få koka tills de äro mjuka, släktkretsen drog sig tillbaka för att då de läggas i soppskålen; spadet, låta farmor få hvila, sade Maj bara: som bör utgöra V2 lit., tillvara­ » Jag stannar en stund, om inte tages.
Smör och mjöl fräsas 2 min., farmor har något emot det. » Far­ utfärdar resekreditiv, betalbara på de flesta europeiska och den kokande buljongen och jord- mer nickade god mening och satt ärtskockspadet spädas på, under rör- utomeuropeiska bankplatser, ombesörjer telegrafremissor så tyst, tills Maj hade slagit sdg ning, och soppan får koka 5 imin.
till in- och utlandet.
— ner på pallen bredvid henne.
Äggulorna slås upp och vispas i » Farmor », det kom långsamt, hög­ buljongen, som därefter af smakas tidligt liksom ett förebud om att med kryddorna.
Soppan hälles öfver detta var djupaste allvar och ett för­ jordärtskockorna och serveras med troende af mera ovanlig art. ostkrutong.
» Farmor, det är något som är så L i n s b u l l a r (f. 6 p e r s.)
.
1 e d l.
svårt.
Jag har tänkt på det länge linser, 4 del.
vatten, 1 del.
ris­ — ända sen den dag, då Stig bad gryn, 4 del.
kokande vatten, 75 mig bli sin hustru. » Hon tystnade åter och farmor log gT. portug.
lök, 2 msk.
grädde, laaßiäiUKi, 2V2 msk.
smör (50 gr.), 2 ägg, 2 plötsligt för s ig sjiälf.
Att det gällde del.
stötta skorpor, 4 msk.
japansk fästmannen hade hon länge anat \ soja, tomatpuré, salt, närsalt, 60 » Farmor vet ju att Stigs ögon äro mycket svaga — att han när som gT. sm ör (till stekning).
B e r e d n i n g: L i n s e r n a s k ö l j a s helst kan bli blind.
Läkarna ge och läggas kvällen förut i det vat­ intet hopp. » Majs röst var svag ten, hvari de skola kokas.
De få som en h viskning.
Men nu kunde farmor inte tiga sedan koka 2 V2 — 3 tim., eller tills de kännas mjuka; vid slutet af kok­ längre: komponerad af Edith.
Olsson » Men Maj, det har du ju vetat ningen tillsättes grädden.
Kisgry- Bttjrestpartl brickhyllor av massiv ek nen sköljas, påsättas i kokande vat­ hela tiden, och dni sade ju att du innehallande 75 mönster i o rieinalstorlek utförsäljas för Kr.
5.
Obs.!
Fullgod, e j af ar betsv-äskor.
dukar, cardiner.
kraöar.
kuddar.
lampskärmar ten och få koka mjuka.
Löken därför höll af honom så mycket utsorterad vara.
löpare, manschetter, thédukar.
uddspetsar, tfaskor m. m skalas, hackas och bryn es i smöret mera.
Du ville ju rakt inte höra Valhalla Snickerifabrik.
Pris 5:75.
G. A.V.
l ndholm u Stockholm.
Tel. 44.
MÖRRUM.
Tel. adr.
Valhalla.
tillika med de stötta skorporna.
på våra invändningar! » BREFLÀDA viktigt athtömxsl Mattkaffc år hatmens ålskimgsÅryåi Drottninggatan 4, Fondafdelning.
Notariatafdelning.
Kassafack.
- 3ö -
LEDIGA PLATSER O änd aldrig o ri g i nal b et yg utan endast afskrifter när Ni svarar på annons om ledig plats.
Sjukskölerske- o. församlings­ systerbefattningen Kvinnlig arbetskraft i Rådmansö sökes hos kyrkoherde J. Sandström, Rådmansö, före den 1 februari 1916.
Lön 500 kr.
jämte fri, möblerad bostad och vedbrand samt 50 öre i dag- (dygns-) aflöning under tjänstgöring.
med bästa resultat Guvernantm FLICKA, (ej under 25 år) kunnig i En språkkunnig och musikalisk gu­ matl.
er-h.
plats nu gen.
hos ens.
vernant villig att meid " 3 à 4 biafrn äldre dam.
Lön &gt;erh.
Svar till läsa realskolans lägre kurser, ön­ &gt;J.
T. », Trelleborg p. r. skas för vårterminen.
Sv.
med be­ tygsafskrifter och löneanspråk sän­ VID BRCJK I DALARNA, godt hem, des till » O.
V. », Granö p. r. tår musikalisk undervisningsivan lä­ rarinna plats att läsa 2:dra kl. kursier med en flicka.
Vid.
Nya [nack.-Byrån, Jakobsfe.-g.
34, Sthlm.
PLATSSÖKANDE VEM VILL SKÖTA DET ENKLA hushållet åt en lärarinna i ett st. samhälle, febr. — maj.
Särd.
lämpl.
för en sämst, då det möjligen kan EN 17 ARS FLICKA önskar plats blifva ett varaktigt hem.
Uppl.
den 15 jan.
i bildadt hem på landet o. anspr.
till » Genast », Kalmar p. r. där jungfru finnes, att som husmo­ derns verkliga hjälp deltaga i alla CJNG-, ELEMENTARBILDAD flicka, inom ett hem för ek.
göromål.
På som kan och vill vara husmodern lön fästes mindre af seende men ön­ behjälplig med inom hemmet före­ skar anses som familjemedlem, samt kommande göromål, erh.
treflig plats ett godt bemötande.
Sv.
till » 17 år », hos familj i Göteborg.
Två smår- Box 9, Heberg, Halland.
flickor i. ålder 11 och 6 år påräkna särskild tillsyn, hjälp med läxliäsi- UNG UTEX.
SMÅSKOLELÄRARINNA ning o. s. v. Jungfru finnes.
Sv.
som genomgått 8-kl. läroverk, önskar med foto, referenser och uppgift om under vårterminen plats i familj att löneanspr.
sändes till » Medlem af läsa med barn.
Svar emots.
med tacks.-h.
inom 8 dagar till Ellen familjen », Iduns exp.
Villa Concordia, Olympia, ENKEL, BÄTTRE, något äldre flicka Andersson, får genast plats att utan jungfru Hälsingborg.
sköta hemmet fÖT ensam, sjuk dam.
FRISK, STARK OCH SJUKVÅRDS- Rek.
fordras.
Lön 30 kr.
Svar till intresserad flicka önskar plats som &amp; 1916 », Göteborg 3 p. r. sköterskebiträde å sjukhus, lasarett EN BÄTTRE, barnkär flicka eller e. d.
Sv.
till » 21 år », Ar brå p r. motr äldre pålitlig barnjungfru får plats.
ses tacksamt.
Svar helst med foto till » O.
E. », 20-ÅRIG landt brukar ed otter önskar Karlskrona p. r. pl.
i bildad fam. som barnfröken TJÄNSTEMAN, som till våren 1916 el.
husmoders hjälp.
Van vid hus- immar sätta hushåll, önskar sem hållsg.
Kunnig i kläd- o. linnesöm.
husföreståndarinna bildad, hurtig Något musik.
Sv.
t.
» Familjemed­ snäll omkring 25-årig flicka med lem B.
1916 », Iduns exp.
f. v. b- atprägladt ordningssinne och anlag för sparsamhet samt ägande för- UNG BILDAD DAM önskar plats i någa att göra hemmet behagligt.
stockholmsfamilj som sällskap och Gärna musikalisk 1 Svar t _med foto hjälp (event, läxläsn., skrif g öromål).
som återsändes snarast jämte ref.
Förmåner: eget rum, fritt vivre saimt sändes under adr.
» Våren 1916 », disposition af tiden till kl. 4 em. Sv.
till » Företagsam », Iduns exp.
Ldunis exp., Stockholm.
UNG FLICKA önskar plats i Norr­ Lärarinna competent att undervisa i de ämnen, land som husmors hjälp.
Van att som fordras för uppflyttning i 4:e utföra inom ett hem förekommande Lön och fria resor ön­ klassen vid Statens läroverk, sökea arbeten.
if T ors by Privata Saimskolia för vår- skas.
Tacks, för sv.
till » 15 jan.
och höstterminerna 1916.
Lön kr.
1916 », Iduns exp.
f. v. b 900: —.
Ansökningar före den 5 jan.
UNG FLICKA önskar den 1 febr.
ställas till undertecknad, som äfven komma i god familj.
Är kunnig i lämnar närmare upplysningar.
Refe­ husliga göromål samt sömnad, ön­ renser: Pastor Hj.
Elmér, Kristine­ skar anses som familjemedlem.
Sv.
hamn.
till » A.
A. », Pataholm.
Bruksförvaltare O. Grötting, Torsby.
MOT FRITT VIVRE önskar 28-årig Riks.
39. flicka plats i bildad fam. (ej med Bättre flicka, små barn) att gå frun tillhanda.
kunnig i matlagning och _ bak ning Helst hos äldre fam. i södra Sve­ samt pålitlig och ordentlig, snäll rige.
Är kunnig i matlagning, finare och villig, får god plats i godt hem, handarbete, linnesömnad m. m, Om i närheten af Stockholm.
Lön kr.
så önskas äfven villig deltaga i 30 pr mån.
Svar inom åtta dagar till skrifgöromål.
Bästa rek.
från föreg.
» Pålitlig », Lidingö Villastad p. r. plats.
Sv.
till » Vänligt o. godt hem », Hos bättre familj Iduns exp.
i Göteborg finnes plats för 2 tenkla, UNDERVISNINGSVAN lärarinna ön­ gladlynta, s. k. bättre flickor, som skar plats i familj.
De bästa tjänst­ äro villiga, den ena att åtaga sig göringsbetyg från folk- och småskola.
en kokerskas, den andra en husr- Sv.
emotses tacksamt till » 20 år », jungfrus sysslor.
Platserna kunna V a r a p.
r.
tillträdas den 15 januari, eventuellt den 1 februari 1916.
Sv.
ut bed es MEDELÅLDERS bildadt fruntimmer önskar plats som värdinna, förestå till » Hemtrefnad », Iduns exp.
skolhushå] l, sällskap- eller hushålls­ plats.
Sv.
till » Arbete 1916 », Iduns önskas den 15 nästk.
januari att exp.
f. v. b. undervisa en 11-årig gosse samt bi­ ELEMENTARBILDAD FLICKA, med träda med lättare hushållsgöromål.
normalskolekompetens, _ önskar plats Betygsafskrifter och foto samt upp­ i bättre familj som hjälp och säll­ gift om lönepret.
sändas under adr.
skap.
Är villig läsa med barn samt Simonstorp till Komminister Ture deltaga i skrifgöromål.
Lön önsk­ Nelson.
värd.
Sv.
inom 8 dag.
till » Fa­ miljemedlem 18 år », Iduns exp.
f. v. b.
UNG FLICKA som aflagt student- finnes plats genast för en barnkär och folkskoleexamen med mycket vackra betyg önskar plats i familj, s. k. bättre flicka för att sköta en helst i Göteborgstrakten, att under­ årsgammal gosse och en » baby ».
visa i vanl.
skolämnen och musik.
Sv.
med angifvande af referenser, betyg, om möjligt åtföljda af foto­ Svar till » I.
T. », Iduns exp.
f. v- b. grafi, till » Januari 1916 », Iduns exp.
19-ÅRIG FLICKA, som genomgått 8-kl. läroverk samt hushållsskola, önskar plats i familj eller hos en­ sam dam som hjälp och sällskap.
Lön önskvärd.
Svar till » Medlem sökes för utbildningsan­ af familjen », Iduns exp.
f. v. b stalt för tjänarinnor.
C:a TVÄ UNGA TYSKOR önska plats trettio elever boende å skolan.
Sö­ i Sverige i familj att hjälpa till i kande bör äga chefsegenskaper, hafva hushållet och meddela undervisning såväl teoretisk som praktisk utbild­ i tyska språket och musik.
Ha ti­ ning samt kunna leda arbetet i krist­ digare haft dylik anställning i Sve­ lig anda.
Förfrågningar och ansök­ rige.
Svar till Fräulein Käthe Linde ningar insändas före den 15: e jan.
och Maria Loske Dömitz a / Elbe.
till Styrelsen för K.
E.
U.
K.
BILDAD, MUSIKALISK FLICKA, som Adress: Er öken T. Schüssler, Går- med vackra betyg genomgått hus­ dabo, Göteborg.
moders skola och är van och intres­ serad af husliga sysslor, önskar plats i fin familj, gärna å större landt- egendom.
Svar t ill » Gladlynt L.
B. I. », på något af den kvinnliga verk­ Falköping Stad p. r. samhetens olika områden?
VÄRDINNEPLATS önskas hos bättre herre (gärna där barn finnas) eller hos äldre dam af därtill kompetent att ett bepröfvadt och af tus&gt;en- bildad, huslig och gladlynt yngre t a l s k v i n n l i g a p l a t s s ö k a n d e m e d dam.
Van vid sjukvård och skrif­ b ä s taresultat användt för­ göromål.
Goda ref. från mångårig faringssätt är att sätta in en plats.
Svar till » 10 februari 1916 », liten annons i IDUN.
En Lund p. r. platsannons — 10 mm.
stor — BÄTTRE FLICKA önskar plats.
Är kostar endast 2 kronor.
Beloppet kunnig i handarbete, sömnad; något kan insändas i postanvisning, musikalisk samt van vid i hemmet h var vid texten lämpligen skrif- förek.
görom., äfven skrif ning.
Tacks, res å postanvisningsiblanketten.
för svar till » Villig », Iduns exp.
Guvernant!
bättre familj i Cöteboig Föreståndarinna Söker * Ni plats Kom då ihåg TVÅ STORA MÖBLERADE RUM med utsikt åt Liljansplan uthyres från 1 eller 15 januari.
Vidare upplys­ inom såväl hemmens som andra kvinnliga arbete områden kan Ni ningar A.
T.
3509 före klockan 12. erhålla genom att sätta in e n annons i IDUN, specialorga­ net för kvinnliga platsannonser af alla slag.
En platsannons — 10 mm.
stor — ^ ko star endast 2 kronor.
För större annonser beräknas ett pris af 25 öre pr mm.
därutöfver.
Ingenieur-Akademie Wismar a. d. Ostsee f. Maskin.- Elekt.- Ing.
Byggnadsingenjör, o. Arkitek- MWnn » tur.
Specialkurser för järnbe- tongarbeten, Skeppsbyggen, Automobil- och Luftskeppsmotorer.
Utmärkt inackordering erhålles i godt hem.
_ Ensamt eller deladt rum.
Alla nutida bekvämlig­ heter.
Lämpligt äfven för studerande ungdom.
Vidare Riks 10462 - eller » Bästa referenser », Iduns exp., - Sthlm.
BARNFRÖKEN, kunnig i sömnad och handarbeten, önskar genast plats i familj eller som sällskap och hjälp hos ensam dam.
Svar till » Helst- Stockholm », Iduns exp.
25 ÅRS FLICKA önskar i början af mars plats i familj att deltaga i alla göromål.
Helst där tillfälle att få lära väfva gifves.
Svar tack­ samt till » Godt humör », Örebro p. r.
EN 25 ÅRS FLICKA önskar komma i prästgård eller annan bättre fa­ milj på landet där hon mot fritt vivre under god husmoders ledning får lära hushåll.
Ben.
svar torde sändas under sign. » Vintern 1916 », Iduns exp., Sthlm, f. v. b EN BÄTTRE FLICKA önskar mot fritt vivre 1 febr.
plats i en tref­ lig familj att hjälpa till med hus­ liga sysslor.
Svar till Box 20, Säfsijö.
» i pB Fås på apoteken Bästa järnmedel Utmärkt styrkande.
Apoteket Lejonet, Malmö.
ÄLDRE FRUNTIMMER af fin tysk familj, som genom kriget förlorade sin goda statsanställning i Finland, nu utan hem, önskar öfvertaga ledning af litet fint hem, där frun saknas.
Bästa rek., äfven i Sthlm.
Upplysningar: Allg.
Deutsch.
Verein für Hausbeamtinnen, O l d e n b u r g, Siteinweg.
ELEMENTARBILDAD, musikalisk flicka önskar plats nu på nyåret som hjälp och sällskap i bättre hem där jungfru finnes.
Har genomgått husmod ersskol or.
Något kunnig i sjukvård och sömnad.
Lön önskas.
Svar till » Familjemedlem 1916 », Iduns exp.
f. v. b. Dagl.
uppl.
7 ggr.
i veckan Pr.
år: Pr.
halvår: 1 Stockholm I landsorten Halvveckoupplagan fåÉi \ &lt;5.
ii; ' — 6: — 6: 50 3: 60 2: — 1: 15 Afton-Tidningen har på två år 8-dubblat sin upplaga.
Ett lysande bevis för att tidningen är om­ tyckt.
Prenumerera!
Annonsera!
%2U.LPP^ BÄTTRE FLICKA, kunnig i enkl.
matlagning och handarbete och van vid husliga göromål önskar plats i jan.
i familj där jungfru finnes.
Nå­ gon lön önskas samt att anses som familjemedlem.
Tacks, för svar sna­ rast till » Pålitlig », Iduns exp.
f. v. b.
Dagsljuset är den lör ögat behagligaste belysningen, därnäst kom­ mer X-3lay långt före hvarje an­ nan belysning.
X-Rœy är vackraste och angenä­ maste elektriska belysning för hemmen och kan åstadkommas öfverallt utan nämnvärd ökning i strömkostnad.
Om Eder armatur har någon slags skål­ form kan den i de flesta fall för ringa kostnad ändras till X-Ray-systemet.
Begär vår X-Ray broschyr N:o 3, som sändes gratis.
Bättre flicka önskar plats nu genast som kammar­ jungfru.
Har 3-årigt betyg från Eng­ land.
Fullt kunnig i sömnad.
Svar till » 28 år » under andres s S. G-umas- lii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b. Skolkö kslärarinna utex.
från Fackskolans landthus- hållskura, enkel o. gladlynt o. med tvåårig praktik, önskar snarast plats antingen vid skola eller att förestå ett hem, helst på landet.
Svar till » Värmländska 24 år », Iduns exp.
NORDISKA X-RAY REFLEKTOR A.-B.
Stockholm — Göteborg — Malmö Husföreståndarinna önskar plats i ett godt hem i bör­ jan på nyåret eller till våren.
Fin­ nes barn utlofvas god vård.
Utm.
betyg och vitsord.
Referenser ta­ gas och gifvas.
Sv.
till » T.
H. januari 1916 » un der adress S. Gumaelii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. IrtlanisBa af god familj, 19 år, _ önskar plats i bättre familj som hjälp och säll­ skap.
Genomgått elementarläroverk, praktiska kurser ooh äfven kunnig i hvarjehanda göromål i ett hem.
Svar tåll » M.
M. », Iduns exp.
f. v- b. Allcocks Plaster A Etablerad 1847.
«j A EAGLE BRAND.
Världens Mest Betydande Utvärtes Läkemendsl.
Gebildete musikalische Deutsche, kinderlieb, sucht passende Stellung in Stockholm bei Familienanschluss.
Offerten unter » Kinderlieb » an d. Exp.
d. Iduns.
INACKORDERINGAR.
INACKORDERING kan erhållas pà nyåret för ung flicka att dela run m,ed dylik hos fru Maria Plg-Gyi- lenbåga, Artillerig.
28 A III.
Centralt läge.
Allm.
22223.
UTI PENSION el.
s. k.
PRAKTISK SKOLA med tillfälle till bildning o. undervisning i vanliga skolämnen event, språk och hushållslära önskas plats af 25 års flicka.
Sv.
med nog­ granna upplysningar till » Kunskaps- törstig », Iduns exp.
INACKORDERING önskas för en 22 års efterblifven yngling på landt- eller prästgård där tillfälle till landt- bruksarbete samt något läsning fin­ nes.
Svar till » Stark och snäll », Iduns exp., Sthlm.
TVÅ SKOLFLICKOR kunna erhålla inackordering hos tjänsteni.- änka.
Fru Lindberg Kungstensgatan 59, 2 tr. Allm.
tel. 23707.
- 39 - Smärtor i Ryggen.
Intet plåster kan jämföras med ylllcock ' s.
Förmår stärka klena ryggar mer än någonting annat.
Smärtor i Sidorna lindras hastigt af jJllcock ' s Plåster på samma gång som det stärker sidan ock återställer energien.
Allcock ' s är ett ursprungligt och äkta poröst plåster.
Det är ett Universalmedel, so m säijes i alla apotek öfver hela den civiliserade världen.
Kan.
påläggas fivarfiälst smärtor finnas.
Skulle Ni vara i behof af ett piller, ta ut2f Fullkomligt ' ' cgctabiliska.
Brandreths Piller (Est.
1752.)
Vid förstoppning, gallsjuka, hufvudvärk, svindel, dålig matsmältning ett, FORSALJAS HOS ALLA APOTEKARE.
ALLCOCK MANUFACTURING CO., Bi rkenhead, England.
Doktor J.Arvedsons kurs Sjukgymnastik, Massage och Pedagogisk Gymnastik Strängnäs Hushållsskola.
Husmoderskurs 25 jan. — 25 maj.
Undervisn.
i matlagn, bakn.
m. m. linne- och klädsöm samt konstsömnad.
Skickliga lärarinnor.
Prospekt genoia Fru M. Braune.
Strängnäs.
j Bränslebesparing!
Göteborgs Nya Husmoderskola Köp vårt Kaminbränsle à =iiii:mimiiiiiiiiiiiiiiiiMimiiimiiiiiimiiitiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitiiiiiiitiiiiiiiitiimuiiiiiwiiuiiiiiiiiiiiiiiiiuiiuiiiiiuiiiiiimimiiii= medför enl. kungl.
maj rfcs medgif- vande samma komp.
o. rättigheter S. Allégatan 2 A. B.t.
106 24.
Husmoderskurs på 1 termin.
— Lä ngre och kor OBS!
Även som ein kurs vid Gymn.
Central­ tare kurser i matlagn., bakn., konserv., linnesömn.
m. m. kurser för fruar.
— Pr ospekt på begäran.
institutet.
Elvira Friberg.
Hildegard Friberg.
K&lt;urse&lt;n 2-årig, börjar den 15 sept.
Prospekt på begäran gen.
Dn: J. Arveds on, adr.
Odenig.
1, Stockholm.
Gymnastikdirektörsexamen =iiiiiiiiiniuiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiii (iiiiuiuiiiiiiiuuiiiiiiiiiiiiiiuiiuiiiiiiuiiiutiiiiiiui !tiuiiiiiiiiiiuiuiiiiiiuiiiii (iiiiiiiniiiiiituiuiiiiiiitiiiiiitiiiiiiiuituinii= E. Hults Kvinnliga Utbildningsskola och Flickpension i Stockholm (f. d.
Villa Hult Kneippbaden] Anmälningar till vårkursen Kr.
4.75 pr m. JOH.
LUNDSTRÖM &amp; Co. A,B.
i: » Husmoderskursen vid Praktiska Hushållsskolan i Lund ailä / grges efter 2-årig kurs af kvinn- som börjar den 15:de Jan.
resp. l:sta Febr.
emottages.
Jämsides med skolans I i ja elever vid ämnen, som omfatta Matlagning Kläd- och Linnesömnad, Handarbeten, Konst­ slöjd Målning, Sång, Musik och Språk, samt föreläsningar i Konst- och Littera­ turhistoria gifves tillfälle att idka sport och idrott.
Begär prospekt hvari äfven hänvisning till muntliga referenser finnas intagna.
Adr: E. Hults börjar ny kurs den 20 Januari 1916.
Inträdesfordrmgar äro att hafva genom­ Kvinnliqa Utbildningsskola.
Villagatan 17.
Stockholm.
Riks.
11886 gått minst 6 klasset i läroverk eller äga motsvarande utbildning.
Undervisning N ' y kurs börjar den 14 sept.
289 40 Obs.S Den enda skola i Stockholm med helpension där ele­ Prosp.
gen.
Kapten J. Thulin, LUND.
Allm.
meddelas i enklare och finare matlagning, bakning, konservering, fodoämneslära verna samtidigt har ett j ?odt hem med god tillsyn.
f Göteborgs Gymnastiska institut Fullständigaste ettåriga kurs i Sjukgymnastik o. Massage.
Vårterminen börjar 11 j an.
Begär utförligt prospekti Bed.
D: r E. Kleens ett-åriga) kurs i Massage och Sjukgym­ nastik (för damer) börjar den 1 okt.
kl. :0 t. m.
N:r 37 Mästersamuelsgßtan, 2 tr• upp• Prospekt begäres städse un- ier » dress Engelbrektsgatan 43 B, II.
Vid Prof. Unmans Institut börjar d.
12 Jan.
ny (ett-årig) kars i Lektioner i Linnesömnad, S f v e n bl u s a r, un d e r k j o l a r, sk j o r t o r oc h ba r n k l ä d e r.
Elever mottagas dagligen 15 sept. — 15 dec., 12 jan. — 10 juni.
B.
T.
35 30.
Sibyllegatan 36, Siochholm.
A.
T ' 210 04.
Under jul och sommar är adr.
Asarum.
R.
T. Karlshamn 300.
Sven Kjellströms &amp; Gerda von Sydows Ekdahlsg.
11, börjar Praktiska skolan i Södertelje ny 3 mån.
kurs 1 febr, MUSIK- OCH SÅNGINSTITUT Eva Egnéi *.
Kawin Egnéw.
Grundlig och praktisk undervisning i allt husligt arbete.
Helinack.
kan erh.
vid skolan.
Soliga vackra rum.
Endast friska och verkligt intresserade elever David Bagaresg.
antagas.
Referenser: Fröken A. Klingenstierna, Södertelje, Rektor Ax.
Falk, Södertelje, P:r Rurik Holm, Nääs, Flöda st. Prospekt tillhandahållas och an­ ALLM.
TEL. 28511. mälningar mottagas af skolans föreståndarinnor.
Anna Björkman, ex Handarbetslärarinn *.
Rosa Mutén, ex. Skolfe ' # kslärarinna.
Rektor L aurells S kolhem.
Elementarskola på landet — v id skog och sjö i Yärmland.
Realskolans Massage och Sjukgymnastik.
kurser.
Anpassning i studierna efter elevernas krafter och begåfning.
Goda Begär prospekt.
Brunke bergsgatan 9, resultat af ökad studieförmåga och återvunnen hälsa.
Akad.
utbild.
lärare.
Stockholm.
Effektiva metoder.
Rikl.
friluftslif.
Slöjd-, skogs- och landtbrukssysslor.
Adr.
Yike per Kristinehamn.
Rikstel.
WERNERS SJUKHEM ' Nybrogatan 3.
Riks Tel. 85 09.
AUm T * ri6348 ELEVER EMOTTAGAS på WERNERS SJUKHEM Linnégatan 7 &amp; Nybrogatan 3.
0 S^ L WIN °S Q m. m.
Prospekt och upplysningar lämnas af skolans föreståndarinna, adres?
: Sandgatan 8, I.UND.
Örebro Kindergartenseminarium.
Kurser för utbildandet af Kindergartenledarinnor samt uppfostrarinnor i hem, barnhem, barnkrubbor m. m.
Vårterminen begynner den 27 Januari.
Nya elever mottagas.
Prosp.
och upplysn.
genom föreståndarinnan, fröken Maria Kjellmark.
Riks 1920. '
Nobynäs Hushållsskola.
Det berömda hårstärkande vattnet.
^ Vårtermin från 20 Jan. — 20 maj 1916.
Gifvcr g rått hårdess ursprungliga färg.
Bildade flickor mottagas å Nobynäs Herrgård, bel.
på Småländska hög­ Borttager mjäll.
Hindrar håret att falla af.
landet i härlig trakt.
Märke!
grund.
1679.
B eg. end.
fl.
med orden: Hushålls- slöjd- och språk - undervisning.
Examinerade skickliga lära­ Royal « Windsor Perfectionne «.
En alltjämt rinnor.
Godt hem.
Förest.
: Fru E. von Kothen, Nobynäs, Frinnaryd.
Rt 5. îtig.
försäljn.
samt 30 års succés gar.
Royal Windsors verkan.
Pris kr.
5.
|- porto.
Nederlag: Franska Parfym magasinet, Hoilev., 21 Drottninggat.
21, Sthlm.
Franska Parfymmagasinet, - Hoflever&amp;nt.
21 Drottning ?.
21, S thlm.
tO-ÅRIGT E KSEM BOTADT!
Intyg ai kyrkoherdar o. 100 tals andra pers. 3 kr.
pr sats.
FRU INA G-ÖTHE, F alun.
OATINE är ren hafreextrakt.
För dålig mage ordi­ neras hafregröt; för dålig hy Oatine hafrecreme, som re­ nar porerna, aflägs- nar fräknar och fin­ nar samt gifver hu- len ett ungdomligt friskt utseende.
Xkt % Oatine-Creme i hvit burk med grönt lock: pris 1.50; 4-dubbelt inneh.
* —.
Oatine-snow 1.50.
Finnas öfverallt samt hos A. W.Nording, Biblioteksg.il,.
Sirgerjarlsg.
16 o. Drottningg.
63, Sthlm.
RIKS TEL. 94 33 Stockholm, Karlavägen 25 (f. d.
1 A), börjar sin 16:de termin för bildad® unga flickor den 27 ja n.
1916.
Under­ visning i enklare och finare matlagning, bakning, konservering och in­ läggningar af bär, frukt, grönsaker och kött; vegetarisk matlagning, sjuk­ matlagning, uppköp, födoämneslära, hushållets ekonomi m. m.
Olika kur­ ser.
Examinerade lärarinnor.
Förbereder inträde till lärarinnekurser I huslig ekonomi.
Prospekt, ref. och närmare upplysn.
på begäran.
ELSA PHILIP, Stockholm.
Karlavägen 25.Tel.
Österm.
1810.
Birgitta-Skolan Beridarebansgatan 17, STOCKHOLM Kurserna i klädsömnad, linnesöm, barnkläder, hvitbroderi, knypp ling, Konstväfnad etc. börja åter i Januari.
Prospekt på begäran.
Riks N.
8 98.
Allm.
41 48.
Elisabeth Mm GÈantzbet * g. Värmland ANDRA PRAKTISKA HUSHÅLLS kursen å Lyckebo pens., Sjömärken börjar 15 jan.
och pågår till 15. maj.
Underv.
i hushåll, väfnan handarbeten, linnes öm, m. m. Godi hemlif.
Tillfälle till sport.
Pri&gt; per månad 75 kr .. Förfrågn.
stäl las till Lyckebo pens., Sjömärket meddelar bildad© flickor undervis -- ning uti allt som hörer till iett större mera kräfvande hems skö­ tande, såsom matlagning, bakning och konservering.
Äfven väfnad och linneisöm.
Skickliga lärarinnor.
Prospekt och upplysningar lämnas af Elfrida Kast- man adr.
Långbanshyttan.
8 flickor få lära enkel och finar * - matlagning.
3 månaders kurs 6.
' - kr.
Närmare upplysningar före d« » r- 10 jan.
1916.
Fru E. Bräutigam, Skvadrongata &lt; 4, 1 M a l m ö.
9:de kursen den 1 apr. — 31 okt.
1916.
Ett par stipendier utdelas.
Prospekt det bästa medel för erhållande af långa ögonfransar och tjocka ögon­ bryn ..
Fris 6 kr.
+ porto.
Stockholm.
Elsa Philips Husmodersskola, Torshälls kvinnl.
trädgårdsskola, Leksand Java na Lelu 1 Hushållskurs.
leraors TvättI vid Flensburgska Vårdan­ stalten för späda barn i Malmö börjar den 1 mars 1916.
Kursen är ett-årig.
Ansökningshand­ lingar torde insändas snarast och sienast före nästkommande januari månads utgång till Anstaltens öf- verläkare.
För antagande till ©lev fordras med lakarebeityg styrkt godt hälso­ tillstånd, fyllda 18 år och elemen- tarskoleutbildning eller motsvarande skolbildning (betygsafskrift) samt re­ kommendationer af två trovärdiga personer.
Afgiften 150 kr.
erlägges vid an­ tagningen.
Närmare upplysningar meddelas af Husmodern.
öfverläkaren.
Turkiska b adet,!
Malimtorsbadet är öppet hvarjie torsdag för dam er.
Yppersta nue- 3 el för bibehållandet af smärt figur &gt;ch fi n hy.
Badet är angenämast, om man är flera i sällskap.
Pris kr.
1:50.
NYA WERMLAN DS-TIDNING EN Karlstad Grund !.
1850 £är Värmlands största och äldsta tidning.
Srundl.
1850 Tvättning och mangling af privai kläder utföres på ett i al lo förstklas sigt sätt i Mälarebadets Tvätt- &amp; Strykinrättning till ett pri&gt; af 33 Öre pr kg.
för tvättposter öfverstigande 10 kg.
Afgiftsfri af- hämtning och hemsändning.
Allm.
9344.
Riks 3815.
1 Fonder 21,200,000 kronor.
Stockholmskontor: Arsenalsgat.9.
Filialer: j Södermalmstorg 8. f Sturegatan 32.
Deposition | k 1| °| Kapitalräkning / * |2 |o Sparkasseräkning % Fondaf del ning.
Damer!
Vårda Eder hud!
Kassafack.
Alltid veckan« bästa nyheter!
Gemom att hvarje afton massöra händer och ansikte med Skin-Food » rhåller Ni en frisk och ungdomlig hy.
Finnes hos samtliga parfym- och Iragaffärecr.
YPPERSTA H VETEMJOL - 40 - Idun utgifves denna, vecka ' i A och B. Wilhelmssons Boktr.
A.-B., Sthlm.
1916
