# ID: svediakorp-per219
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1901
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,447
# sentences: 375
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ellen Fries ' sista bok.
Teckningar iiig Svenska adelns familjelif i g a d a tider.
Artdr-a sa~nlirzgn~ .., Nii bar ett solhvarf giitt, sedan Ellen Fries ' ' stoft bäddades ned diirute p&amp; Nya Isyrlcogården, och likv ?il ha vi.11ai.
i yåra händer ett nytt påtagligt bevis på att denna rika, milda ande icke lauinat oss, att hennes verk kommer att öfverlefva henne, lefva till upplys- ' ning för srenska forskare, till glädje för svenska hoin.
Har ha vi ett arbete, som kan tillfredsstä.lla bhdas fordringar utan att darföi ha behöft pruta af nggot från krafvet på vare sig historisk noggrann- het eller tilltalande framställning.
En bok sådan som denna visar sig dock ofta nog vara ett otacksamt arbete, mycket Jäst m l h b d a, men föga uppskattadt.
Of$a finner man, att den historiske fackmannen endast hal£t motvilligt, inedgifve ' r det vetenskapliga värdet af kulturskildringar, som tyckas st&amp; i s % aflagset samband med den politiska historien.
Kvinnans och hemlifvets betydelse för historien, den p1: iceras annu mestadels i sk&amp;ltalsfraserims rymder tillsammans med en m %ugt1 andra spo- etiska » ideer, som ' kannas besviirligs och som därför hälst böra &gt;skyddas$ från trangseln p&amp; det allmiirina medvetandets fasta mark.
Den stora allmänheten ater finner måhända det hela alltför enkelt och för litet cspiinnandes.
.
Den anar ej, hvilken sjalfförsnkelse det er- fordras för att Astadkomma ett verkligt kiiltiirhistoriskt arbete i stallet för en reservoar för sopor, dem materialets rikedom kunde fresta till att ge ut för akta varor.
Den besinnar icke, hvillzen filning det be- höfts, innan stoffet p&amp; detta satt inarbetats i taxten, tills framställ- ningen för den oinvigde icke afslöjttr mer an en bråkdel af de arkiv- forskningens mödor, soin ligga bakom hart nlir Iivarjo sida.
Hvad betraff ar bokens lämplighet som nöjeslasning, s&amp; kan diirom icke vnra mer %n en mening.
I hvarje hem, där man icke öf ver hufvud taget inskränker sin la.slust til!
dagens sista dussin- ' roman, kommer denna samling att hälsas med glldje.
Ellen M e s
var icke endast en lärd kvinna, och det i högre grad an det stora flertalet af litteriirt bildade kvinnor mihiinda försti " ttt.
Hon var dess- utom e n ' utpräglad hem- och fatniljein5innislra med mycket af en praktisk husmoders fina blick för hemlifrets swiidetaljsr.
Men pA samma gAng ägde hon den iiljes hos kvinnor sa ytter&amp; slillsjntu hiimorn, som höjde henne öfrer dessa detaljer och koiii henne att se dem i fågelperspektiv.
Eur osökt och natiirligt, framtriider icke allt detta i den lilla skissen om holläiidsk konst i # Ord och bild.
: föreggende Ar!
Och i hvilken slrarp belysning te sig icke samma drag i studien fran Axel .Oxenstiernas familjelif!
Hvilken hiisinor kommer icke att lifligt sentera skildringen af den store rikskans- lerens moder och hennes bekymmer för Bl och rökt kött, för dött- rarnas giftermål och för arfskiftet efter syster Karin!
Icke ininch intress6vackande är den komiska kontrasten mellaii Axel Oxenstierna sjalf och hans lilla obetydliga hustru, som har så långsamt &gt;.efter sitt hjärta, och aldrig kan begripa, hvarför han mdste vara s; mycket skila från henne.
Rörande ar en sadm tirad som denna:)!
(+ud bättre mig, de som gärna vilja rara fran bra; - andra, de f&amp; vara till- hopa, men vi stackare intet., Skada blott, att den sista stidien i samlingen, den som fnrf.
sjalf icke hunnit med att utarbeta, i fr5ga om popullr hulning icke kan mata sig med de öfriga.
Denna uppsi~ts, dar fraiiistiillningen för öfrigt ar målande och rask, lider niimligen af det felet, att sturre delep af dar anförda franska bref lämnats oöfveraatta.
I ett rent vetenskapli&amp; arbete skulle detta ha varit en förtjänst, men läsarna af ifrågaraknde bok äro icke inskïiinkta inom intelligenstrrist.okratina enafva griinser, och de många franska brefven verks nii oEtn soni störande afbrott i den äljes lätiflytande t.äxten.
Ett eller anuat ori@nalcitat kunde diirernot gärna ha bibehållits, siirskildt nr Tessins bref, hvilkas spirituella kåseristil säkerligen förlorar mycket p3 en öf versgttning.
Dessutom - var icke detta slags material nog ri1cli: iltigt för att rnttfärdigri, en siirakild studie öfrer Tessin i stallet för att låta honom spela en oproportionerligt stor roll i teckningen af lians sviigerskus bild ' r ' 3: k: s .Arbetets varde för.forskningen i var svenska kiiltiirliistoria iir pitagligt, Har iir icke endast nyn fakta utan lirad iiier iir: n j a fakta så.,saiiliupnsfiillda, att rissa ticisskeden, instit.iitioiiar cller person-
.
ligheter erhalla ny belysning.
Hit hör exempelvis den målande jämförelsen i början af boken mellan två olika slags religiösa typer från den svenska reformationstiden, s %dana dessa blifvit förkropps-.
ligade i Margareta Bielke och Margareta Grip.
Hit hör ocksa fram-.
dragandet af en synnerligen intressant sida i historien oin vårt nu: snart hänsomnade gamla indelningsverk, nämligen det slags familje- förtrolighet, som annu på, Karl X1I: s t i d.
kännetecknade för- hållandet mellan bef ä1 och manskap vid v5ra landsortsregementen.
Icke till förglöinmandes den statliga skildringen af Axel Oxenstierna som familjefader, en teckning som ställer den store rikskanslern s&amp; lefvande och helgjuten för vdr blick, att vi icke kunna a m a t än förvbna oss öfver förf: s egen fri$ztan att ha föïvanskat hans bild.
: Ellen Fries1 var p&amp; sistone en allt för utpraglad historiker, för att hon icke slrlille Ila vetat alcta sig för det slags detaljskildring, som later skogen skymmas af träden.
Det har hon för öfrigt till fullo adagalagt redan i den lilla, aldrig tillräcldigt beaktade broschyren ~ O r n betydelsen för Sveriges utveckling af 1600-talets krigspolitik » (se Heimdsls folkskrifter), ett arbete där hon på n %gra få sidor gör upp bolrslutet med sina detaljforslsningar i ' storhetsticlens historia.
Den blick f6r enheten i mBiigfalden, som är vetenskaplighetens ut- niarkande Iriinnetecken, framtrader dar så skarp, att man efter eu genomliisning daraf ovillkorligen tydligare inser hvad forskningen förlorat med Ellen Fries ' död.
Men mbste icke formen bli lidande p5 denna idnehållets gedigen: het?
Hutill svara dessa &gt;Teckningar » sjalfva ett obetingade nej.
Om man också, icke Iran frankanna nigra .a£ förf: s iildre arbeten en viss tyngd i stilen, med Aren visade hon sig dock afven i detta afseende mäktig af allt högre utveckling.
Och stilen.
i föreliggande arbete iir hvad den äkta historislra fra~i3ställningskonsten halst bör vara: en innehållets tjänare, som anspråkslöst träder tillbaka för sin herre.
Men så kännetecknas ocksa denna bok af den vederhiiftighetens pragel, soin lofvar en .varaktigare popularitet, än hvad den mest raffinerade konstnärlighet i sig själ£ är mäktig att slriinka.
Här letar man för: gafves efter en sökt bild eller en fyllnadsfras, och man känner sig ovillkorligen tacksam, att det i detta stilv.irtuositetens tidehvarf ännu finns böcker, som det &amp; r en hvila att fil läsa.
Stilens beskaffenhet ar dock härvidlag endast ett fulltonigt uttryck för personligheten.
Intet uncier om Ellen Fries visat - sig kunna skildra storhetstidens kvinnor, d&amp; hon själf i grundlynne: .var ett med dem.
Deras enkla, lutherska gudsfruktan .. deras omedel-
bars lifagliidje, dessa äkta svenska grundtoner, de roro ju iifveu hennes, och detta icke blott med studiernas ut.an afven med natiir- anlagens rätt.
En frnmstaende recensent har ocksa uttalat en undraii, orn ' förf.
själf skolle ha kunnat känna sig riktigt hemmastadd 116 den sista uppsatsens område, i fall det varit henne förunnadt att utarbeta den.
Frihetstiden har ju en så helt annan fysionomi an storhets- tiden, menar han.
Häremot kan dock invandas, att den tvära politiska omkast- ningen vid storhetstidens slut måhända förleder oss att pil kultiirom: radet markera gransskillnaden för skarpt.
Detta +r en fara, som ligger närmare till hands, ju grundligare man studerat sig iii i rococotidens allmlnna karaktär.
Nan frestas då alltför lätt att på Sverige tillämpa iakttagelser, som egentligen höra hemma i söderii.
Vissa exotiska praktvaxter på svensk mark, sådana som Karl Gustaf Tessin, äro ju ocksa mycket agnade att gifva oss höga föreställningar om den svenska jordmånens mottaglighet för utländska inflytelser.
Men trots alla franska piverkningar sträckte sig fri- hetstidens rötter på alla områden tillbaka till föregaende tidc- hvarf.
Den trohjärtade svenska klumpigheten satt nog kvar i hvardagslifvet, äfven om man vid högtidliga tillfallen drog på sig fransk hofdrakt.
I tidens svenskn bïef triider ocksi det nationella draget tydligt fram.
Men i detta fall liksoin i så många andra ha kvinnorna varit det företrädesvis konservativa elementet.
I stort sedt har ju den svenska kvinnan anda till 1800-talet lämnats jiimförelsevis oberörd af kulturströmningarna.
Och dessutom - hur ynkligt ringa inverkan hrukar ej afven den rikaste intellektuella utveckling ha p&amp; l~iinslornas, privatlifvets, hemmets område, som ju har statt och alltjämt står under kvinnans inflytande!
Den svenska kvinnans historia ar annii oskrifven, men El !en Fries har hunnit uppvisa tillriickligt m h g a drag, som ådagalägga, att kvinnorna i sjalfva verket varit en af de viktigaste stabila och konserverande faktorerna i den svenske knltiir- utvecklingen.
J a g misstänker starkt, att till och med den så mycket oin- ordade 8 tjugonde århundradets kvinnan till sin innersta s natiirgriind s kommer att visa stora likheter med sin stammoder från 15- eller 1fiC) O- talet.
Hur mycket mer bör icke denna likhet kunna sparas hos frihetstidens kvinnor, hvilkas mödrar uppvuxit under enviildets dagar!
Hos dem lämnade nog rococon, ocksi; imförd med &lt;Im franska, i afseende på » fjiirilslatthet » och elegans atskilligt öfrigt att önska.
Hur tydligt skiner icke storhetstidens stolthet fram genom de O
svarfvade 1700-talsfraserna i Eva Bielkes ordknappa skrifvelse till brodern, d&amp; han blifvit utnamd till .romersk senator!
Och hur be- härskar icke storhetstidens enkla gudsfruktan både innehåll o-ch uttryck i hennes berättelse om sitt besak ' hos Erik Brahe dagen före hans afriittning!
Hvaï ha vi den pudrade rococodamen,, la reine aux écharpes P, i en sadan mening som denna:, Herren.
vet bäst, hvad mig likade i den bedröfveliga stunden, dock har- jag orsak att tacka hans nåd, som mig underligen styrkte?, Träffande har också förf.
till.
uppsatsen om » Grefvinnan p % Bergshsammar » p&amp;pekab, att hjältinnan i skildringen har större intresse som personlighet iin som tidsbyp.
Man sk.ulle kunna tillämpa samma omdöme p %-kvinnan i alhiinhet.
Kvinnan kommer alltid, hon m å vara jurist eller då ladogilrdspjga, att i det rent mänskliga ha sin egentliga styrka.
.
måste också studiet af renassansen och storhetstiden, ' dessa de omedelbara kiinslornas och.
de .primitiva lidelserntis tidehvarf par prhfeirence, vara det viktigaste såsom grundlaggande stuclium för den svenska kvinnans historia genom alla tider. '
, ' *:: i:.
*.
.
I.- Ellen Fries hörde lyckligtvis till dessa sällsynta författarperson- ligheter, som i tid inse sin begriinsning och darför aldrig låta sig förledas att ofverskrida ' sitt eget område.
' Men.
inom detta område visade hon sig ocksa maktig af en utvecklbg, s o m stidler - hehne, p&amp; en fullt sjiilfständig plats inom var litteratur.
.
Och det af hennes.
arbeten, som tydligast afspeglar hennes egen person; ar i i t ~ m a11 fraga » Teckningar ur svenska adelns f dmiljelif &gt;&gt;.
Har kunna h.ennes många viinner och lärjungar med glädje igenkannd just de mest typiska dragen, dem man i hennes aldre verk finner mera spridda: icke blott den historiska liirdoinen, den solida lifsåskådnipgen, den pedagogiska lättfattligheten, utan icke minst sjalf ' va.
kiirnpunliterna -- den sunda humorn och den varmu fostal.landsk5rleken.
...
Finnes det någon af dessa Ellen Fries ' viinner, som icke niigon g b g frapperats af den djupa melankoli, som stundom i obevakade ögonblick kunde glimta fram ur.
de strlilande mörka ögonen och bildade.
en så underlig kontrast mot de godmodiga, nästan barnsligt veka dragen?
Lösningen p&amp; den g %taii finner man ej.
i något af hennes tryckta arbeten, dar hon, som en akta kvinna, var för blyg att direkt uttala något af sitt lifs stora patos.
Nen den ligger nog delvis nedlagd i hennes privatanteckningsr, ur hvilka man efter hennes död offentliggjort ett par utdrag.
Dar ' finnas.
nagra enkla ord, s9m med hela glöden af en dämpad lidelso tala om hur hon ville » gifva sig helt » för sitt land och om hur hoii led af den likgiltighet för fosterlandet, som hon såg omkring sig och som väckte sen känsla af föi-tviflans, hoilken aldrig kiinde &gt;) si starkt frambringas af någon enskild sorg., Nu blef det aldrig Ellen Fries förunnadt att sjalf få öfverskåda hvad hon uträttat för att motverka denna likgiltighet just hos dem bland hvilka den måhända va.rit störst.
Hon, som pil sin dödsbädd klagade öfver att hon velat s&amp; mycket men uträttat sh litet, hon hade dock medhunnit att gifva den svensks kvinnan en plats i Sveriges historia och därigenom jnst bland svenska kvinnor racka ett nytt intresse för historiens studium.
Och att 1ill.a kanna Sveriges historia, det %r att lära sig älska Sverige.
Lydia J ValrZstii.öuz.
Reminiscenser från utställningen.
Bref från Paris. %) II.
alfan räknar på en million besökande:), - ~generalkomuiis- sariatet har vidtagit alla Atgarder för att underlatta trafiken&gt;, - afrå,n kl. 8 f. m .. till stiingningen skola alla portar till lit- och iii- gångar st&amp; vidöppna&gt;.
Med dessa och dylika upplysningar förberedde tidningarna allmänheten p&amp; le joiv gratuit, den dag dA ingen skulle vara för fattig för att f % skåda all viirldens hirlighet, ty i.it: in en soii i inträde fick man vistas på ut~t&amp;llningen fran morgon till kväll, ja man fick g&amp; ut och in igen hur m h g a gånger som halst, nggot som i vanliga fall betraktades som en stor fördel.
Ctom nu ninicia allmänna försiktighets&amp;tgiirder hade en hel del enskilda goda r i d gif vits af ordningsmakten.
J ' uveler och därmed jiimf örliga dyrbar- heter voro bragta i säkerhet utom utstiillningen, den tjanstgöraucle personalen var öfverallt förstärkt.
Flera paviljonger, diirildrind Svc- riges, höllos stiingda.
Den sistnärndu locliade nämligen med T i r h s dioramor afven under normala förhallanden massor af skadelystna; hvad skulle det d % ej bli på en fridag!
%) Detta bref har, i likhet med det som stiitt att lasa i Dagnys a k t!
hiifte, kommit redaktionen tillhanda i början aE kret, ehuru utrymmet ej förr &amp; n nu till %tit dess införande.
Dagen, det var den 7: de nov., ingick med stvrAland ' sol, f 10 ' i slruggan och blåst - det blkser alltid i Paris.
Trots en obehaglig frulrtan för follitrangsel beslöt jag se så mycket som ' möjligt af franskt folklif och gick diirför ned redan vid tiotiden pli morgonen. '
Det som först Blef synligt af utställningen var den ~ d l a n d e trottoaren.
Den skred fram dhruppe öfver Pont de 1 ' Alma p i sitt vanliga skram- lande vis och and&amp; sig olik.
E j ' m fotgängare begagnade sig för till ' fallet af densamma: Man fick strax en obehaglig visshet om att allt ej var som det borde, d. v. s. som man väntat att det skulle vara.
Vid ingangen Iran icke med fog påstås att pobliken trängdes, men nog var den tjanstgörande vakten tillräckligt manstark.
Allt var furdigt för de inbjudna, men dessa lato vanta på sig, de lato ' viinta på sig hela dagen.
I stallet för en ovanligt stor ptnblilc blef det en ovan- ligt liten sådan, och den som kom tillhörde ej den kategori, för hvillcen den fria entr6n var afsedd.
Men enligt gifna order sköttes allt, som hade millionen verk- ligen infunnit sig.
Polis öfver allt, alla dörrar p&amp; vid gafvel, trots blåsten och draget i de vidstr8clita hallarna, naturligtvis d&amp; v8rre än v d i g t, ekliireringen p&amp; kviillen gliinsande, med mycket mera, s %dant.
Det var icke utan sitt egendomliga intresse a t t observera alla dessa, anordningar, företagna litan.
ringaste anledning.
Att, för att n u ' tnga ett esempel inr högen, se en hel hiir starka, friska Irsrlar ifrigt sysselsatta med att hiinga upp or$ikneliga.tnsental knlörta lyktor i folktomma alléer, det föreföll s&amp; Besynuerligt obefogadt, att det hela mycket vii1 kiinde tlagas som en dröm.
De stora, röda; fruktliknande papperslamporna i dessa nakna träd förlorade dess- utom i ensligheten alldeles sin lcaralctar af .festlighet.
Lagger man så, .diirtill, att höstvinden lat lykta efter lykta falla ned s&amp; stora lågor och att manen stor och riind och likgiltig stirrade ut i ensam- heten, s&amp; kan inan få en ganska god.
uppfattning af stämningen.
P&amp; Chainp de Mars var likv5i1 intresset för illuminationen större, dock icke jiimförligt med det parisarna visa en vanlig exposi- tionsdag långt mindre d5 en festdag.
Att besöken i Vincennes, ntstiillningens filial, ej hiiller skulle vara talrika, sager sig sjdf.
Dock lära, enligt tidningarnas uppgifter; omkr. 7,000 personer Ila passerat genom ingtingarna.
Det har antag- ligen varit 13; f. m.
Mellan klockan två och fem var det vidstrhckta omridet s&amp; ödsligt och tomt, som hade utstiillningen redan varit af- slutad.
Bland sevadheter voro de f örnhuista oåtkomliga.
De friim- mande l s n d e r ~ a s m~deller till egna hem för arbetare voro stängda.
An- - '
tagligen af fruktan för folkmassan.
De franska modellerna voro dar- emot tillghgliga, men i deras sma, obekväma och dåligt omsedda rum förstärktes blott intrycket af iidsligheten och otrefnaden ntoin- hus.
På serveringslokalerna inga giister.
En öfvergifven kypare satt ensam utanför en restaurant och Iiiste en tidning - det var allt man sAg af det viirldsbekanta franska kafklifvet.
S&amp; tedde sig ~ %rldsespositionen den dag vederbörande gjorde allt för att roa dem soin ha ondt om öfverflod på mynt.
Hvarför gick det s&amp; mot all beräkning?
Följcande morgon sysselsatte sig hela Parispressen med feno- menet och de socialistiska bladen gjorde ett stort nummer däraf.
Att stalla till en festdag för folket midt i veckan och begiira att arbetaren skall afstet en dagspenning på fyra A fem francs endast darför, att han slipper betala tre som == tolf öre i inträdesafgift!
Detta var de sistna.mda tidningarnas ~iiscntligaste angrepp -- och ju ett mycket riittvist sådant - mot festarrangörerna.
Ett annat gallde myndigheternas rad att sätta dyrbarheter i säkerhet.
BIen denna åtgärd företogs naturligtvis ej a£ frliktan för hyggligt arbets- folk, hvars talan t.idningarna ju förde, iitan fiir de diliga existeu- serna ur alla klasser, som alltid gömma sig i stora folkmassor.
Xu finns det emellertid sa ininga mindre bemedlade i en viirlds- stad, hvilka icke hindras af arbete - hyarför Isommo de ej?
Af flere skal.
J a g har samlat dem dels frin polisen, som var glad att få någon att tala med, dar han trampade fram och åter utan synbar anledning, dels från piibliken.
Nan r a r missnöjd öfver att denna fridag utsatts s&amp; sent, att bade kylau.
och mörkret betydligt redii- cerade nöjet af en hel dags utelif; dessutom hade en del iitlandsk~i sepnratutst~llningar redan hiinnit stängas för alltid.
Somliga dit hörde vår portvakt - gingo ej i blotta förtrytelsen öfver att.
de sty- raude kunde tro det fanns nggon, som inte hade rad att betala tre soiis, om han \ lille komma in!
Allehanda skal, bevisande den öfverallt sig lika mänskliga svagheten, föreburos.
Nen det egentliga far man ej veta utan att studera Lrr ZiOre 1 ' (1; .de, La P&amp;ie och andra tid- ningar af samma sort för tiden före le - jour gratnit.
DIR förstdr man, att uteblifvandet var en demonstration för att tilltvinga sig fritt inträde p i utst ' llningens sista söndag.
- Öfver denna misslyckade fest gick solen ned för att följande morgon Ater höja sig lika klar och strålande och ännu mera värmande
- och för att skåda anclra yttringar af iniinniskans nyckEdla vasen.
Fem biljetter fordrades i intrade den dagen, och det tyckes ha +arit inbji~d~wde.
Hvarken aristokraten - bördens penningens eller in- telligensens - lika litet som arbetaren i blus saknades.
Dar var, som en tidning uttryckte sig, mörkt af idel människor.
Qiielle fotile!
(&amp; el sncc&amp;!
sade, Figaro » med allt skal.
Biljettpriset, tre soiis sprang p % en timme upp till en franc, det varde stickets » från början vor0 ämnade att betinga.
Vid somliga ingångar kunde man emellertid ej få, inträdeskort för något pris.
Försiiljarna, som tinder s&amp; i n h g a mbnnder flaxat på alla v h a vägar, vor0 totalt föfsvrinna.
Quel siicc&amp;s!
afven för dessa ' trashankar, solii sålt så de hade rad att försvinna - in p&amp; iitstallningsomr~det, ty d5ir voro de nog, clar voro vi allesainman.
] Silen ingen skall tro att det var endast iirim att få betala hög entr6 som lockade.
Frankrikes automobill~linbb hade med omkring tvåhundra olika tikdon anordnat en blomstercorso, som lar varit den mest lyckade af alla utställningens fester.
» Men så var den ej hiiller tilllrommen på utst~llningskomit6ns ihitiaiiv~.
Nej, tillstallarna hade större resurser Bn ' den ' stackars Loiiiitén haft och stora planer.
Hela denna blomsterprydda rad af surrande, briiinmande, hv6- snnde och Osande inaskiner vor blott ' en storslagen a~itomobilannons, och kostar den, s&amp; kommer den ock att rendera.
Nu ar det outoinobilernns tur ett bli inoderna, liksoin det %r velocipedernas att rara gnmiiialniodiga.
Men ingen s l d l nu tro, att det ens var denna praktfiilla cor- tege som tvingade hopen in genom de t r h g a entréerna, huru lockande tillst~iillningen i och för sig kunnat vara vid uhgot?
m a t tillfglle.
De soiri hade utstiillni~gens finanser ou1 hand - den dagen voro ärinii flera millioner tickets osålda - hade litit utgå en mycket vis förordning.
Alla som gingo in mellan klockan ett och tre fingo, då de liimnade sina fem biljetter - alltså, gratis -, en lott till en toinbola med tiotzlsen stora viruter.
Dessa lotter ut- delades endast vid vissa ingångar och allrriänheten hijlls, som viil var i okunnighet om vid hvilkn.
Trots all försilrtighet, kom man naturligtvis snart nnderfiind ined ano: dningarna, och slutliaeh blef.
det inte 15ingre friga oin att gå iii, man klamdes in. '
Nu vet Iiisaren anledningen hvadöï arbetaren frivilligt afstod sin dagspenning, åt uiinstone en gocl del cliiïnf, och diirtill betalade anda till fem francs f6r att få koinma in på den dagen förut föï- saiiidda otsttillningen.
Hvrcrför de in&amp;iiga, soin afsky folktriingsel ock
af den anledniiigen Ilöllo sig lieinma Slagen fiir~it, nu utan betiiiikande, ja gärna, blefvo ett med den frliktade hopen.
Hade vedcrbörancle inissriiluiat .sig på gratisdagen, set visade de sig nn Oiifb-c kanna sin publik.
Men hade de kgut den riktigt griitidligt, så hade de skaffat flera lottsedlar.
Nii gingo de miste om många tiisental bil- jetter.
Då lotterna tagit slut, ville ingen längre betala en st ' i hög inträdesafgift, men de flesta hade ändå lust att komma in efter de nu en gång voro dar.
De stormade diirför emot.
entrkerna och lära, enligt tidningarna, vid en ingång koinmit in till ett antal a£ om- kring tiotiiseii, naturligtvis utan att liimna en enda biljett.
Men pA det hela taget kunde intressenterna, Crédit Lyonnais och 1 ' Aiitoinobil-Club de France vara heldtna.
Deras syfte var ju dels att bli af med inträdeskort, dels att göra reklam, och t~idsr delarna hade lyckats.
Äfven piibliken hade skäl att vara i i ~ j d iitliindiogariis, icke ininst.
Dessa hade b %Re den dagen och den föregående rikliga tillfällen att göra bekantskap med de egenskaper, som utmärka parisarna och skilja dem från a n h a hiit ' vudstaders befolkning.
Hopens Irritiklijsa och ihärdiga trots d % det giiller att koinma; nit några rittighoter, men också dess barnsliga, iilskvärda förnöjelse, då man roar den, -- icko sant, man känner v i.
igen detta f r h franska liistorieiis vitt.nes- börd om denna stads innevånare?
Fast omstindigheterna nu gilfvo endast svaga bilder af folkkaraktären, voro dessa dock tydliga nog för att man sknlle kunna konstatera sliiktslrapen mellan parisaren i dag och haris förfader för hundra år sedan.
Catill ' Il ' iistberg.
Den svenska odlingens stordin.
Lefnadöteckningtr fiir skola.
fil.
doktor.
och hem.
Haft.
Il7, Af Lydia IFTdtkfi.ö~) ~., Af den serie kortfattade biografier öfver: ?sverinka ocllingens stormlin)), som Ellen Fries p % ett s&amp; lyckligt satt planlagt och pi- börjat, vor0 vid hennes död blott tre hiiften utkomila.
Henxies tanke att med tillgodogörande af den nraste forskningens resiiltat popnliirt och närmast för ungdomen skildra vår fosterlandska odlings främsta m&amp;, har emellertid upptagits och frillföljts af fil.
doktor Lydia Wahlström, som i ett.
nu föreliggande fjiirde haft0 tecknar Bcheele, Kellgren och Sergel.
a
Med ledniqg af Cleves biografi och Scheeles af Nordenskiöld utgiftia bre£ ger författarinnan en fnyclret syrnpatislr bild af den store kemisten och hans åt vetenskapen vigda lif.
, Typiskt för den svenske vetenskapsinannen i aldre tider)) var visserligen detta ljf i många afseenden, en historia om trånga förhtllanden och umbäranden af alla slag, om geniets seger öfver svårigheterna, om fast- h&amp;llande vid fosterlandet trots allt, om manlig .ödmjukhet inför lifvets och dödens herre.
Men i ett fall ar det långt ifrån typiskt och det är.
i sin helgjintenhet.
Har framst8r Scheele soin en intressant motsats ej blott mot sextonhunclratalets stora mångfrestare, en Olof Rindbeck, en Urban Hjärne, utan ock mot flertalet af sina samtida.
Han ar ett bevis.
för den geniala ensidighetens styrka sallsynt i den svenska kultnrens hafder.
Ar Scheeles vasen enkelt och helt, uppgående i etut enda passio- neradt forskningsbegär, så iiro de biida Ironstniirsnaturerna Kellgren och Sergel så inyclret mer komplicerade.
Det är ingen lätt uppgift att för ungdom teckna bilderna af dessa två, så mycket mer som de först få ina ratta proportioner mot bakgrunden a£ gustavianska tidens eleganta slcepticisni, lattsinne och njutningsbegar.
Det galler att mot en sådan bakgrund lefvande skildra karaktärsutvecklingen och låta den tala sitt eget mäktiga språk utan för många under- strykningar, utan det afsilrtliga betonande af den moraliska till- liiinpningen för vRr egen tid, som så ofta verkar motsahen af hvad det åsyftar.
I det hela har författarinnan p % ett lyckligt sätt löst den svåra uppgiften, utan att dock alldeles ha.undgått stötestenarna.
Det verkar ovilllrorligen för mycket tendens, då hon t. ex. talar om att Kellgren under sista tiden n£ sitt lif » börjat rikta blicken ItenzlEt)) eller att han för oss wf8tt sitt egentliga intresse genom den stor- artade personliga utveckling, hvaraf han visat sig mäktigs.
I teck- ningen af Sergel dampa ocks % bristerna, visserligen sedda i samband ined tidens egna lyten, viil mycket det intryck läsaren skulle få af Sergels lefvande genialitet.
Författarinnan betonar t. ex. Sergels brist p&amp; religiös känsla och nämner slrslcildt uppståndelse-reliefen i Adolf Fredriks kyrka; men just i det sammanhanget förtjänade fram- hiillas konstnärens ärlighet och sjalfstandighet att ej pietetslöst draga ned den af traditionen helgade Kristustypen utan i stiillet skapa en bild som motsvarade hans eget af antiken bestämda skönhetsideal.
I motsats mot Sergels behandling af religiösa motiv framhåller författarinnan Thorvaldsons och Bgnar tydligen denne en val ensidig beundran; uttrycket att Sergel är sinom sin konstart den fïärnste i Europa nast Thorvnldsen)) beror dock naturligtvis på ett förbiseende.
Af sammanhanget framgår nämligen ej, att konstart här skall betyda den antikiserande riktningen från förra sekelskiftet.
Studien öfver Sergel personligen ar emellertid af stort intresse, full af betecknande dran fïan hans resor och hans lif i hemlandet, åskiidligt och liff ullt bkittade.
Väl sammanfattad iir i synnerhet skildringen af hans förhållande till Gustaf I I I, intressant sarskildt i detta sainmanhang genom den olikhet det företer med Kellgrens.
-,
Sergel, allt igenom konstnar, oberörd af de politiska förvecklingarna, fiingslas allt mer nf Chstaf den III, jii mer hrin kommer i beriiring med honom, och star slntligen som trpen för en rattrogen gustavian.
Kellgren diirernot med sin Ilganile frihetskiirlek och sitt lefvande intresse för allt; manskligt intager en allt =er sjiilfstiindig stallning gentemot sin beskyddare lronmgen, då han i honom varsnar de- och fritt för han f osterlanriots och fri- spoten.
Manligt., hög~t~ämdt hetens talan.
Skildringen af Kellgren ar i sin helhet mycket sympat#isk och ger hans iitvecklingsging i stora öfreraiktliga dras med ett, förtraffligt iirval af belysande citat.
Betydelsen för svensk vitterhet och svenskt kulturlif i det hela af denna stora ande, detta l&amp;gnndo sanningsnit, som l h g t ifrAn att svalna med aren blott tilltog i djiiy och omfattning, ar sant och vackert frarostiilld.
I skildringen af striden med Thorild har dock fölfattarinnans sympati fur Kellgren förledt henne att i öfverensstiimmelse rned Ljunggrens iippfattniiig teckna hans motståndare för mycket i svart.
Thorilds inbilskhet gör sig ensam gallande pH Bekostnad af hans genialitat.
SA mycket finare iakttagen är däremot stridens verkan på Kellgren sjiilf och hela det sista skedet af hans utveckling.
Framställningssiittet ar allt igenom kärnfullt, lefvande och per- sonligt och vittnar om det varmaste intresse för saken.
Det Gr med gliidje man af de nu föreliggande skildringarna finner sig ha rätt att stä.lllla stora förhoppningar iifren på fortsiittningen af detta i ordets fulla mening fosterländska verk.
Det har lagts i godu hiinder.
Från förläggarens sida har med ni1 föreliggande häfte vidtagits en atgärd, som betecknar ett afgjordt framsteg i förhiliande till före- &amp; ende.
Det har nämligen försetts med portratt.
Skildringen af vår störste bildhuggare belyses af hans Bredaportriitt och af Eell- gren återgifves Sergels utomordentligt liffiillri och karakteristiska porträttmedal jong.
.?
: I::.
* s-d.
Ulrikas helil.
Interiör från farmödrarnas tid af Helelm TT7estemnrck.
Vissa böcker efterliimna samma slags intryck som det man orfar inför ett miladt konstverk.
Ord som ha att göra, rned form och färg trada ovillkorligt för ens tanke, och nar imin &amp; ter sig ned för att afgifva ett skriftligt omdöme öfver arbetet, öuslrar man lifligt, att man hade den för konstkritici af facket till buds st4endc terminologin till sitt förfogande.
Fröken Kestermarcke sistu bok hör till detta slags böcker.
Eormcn och färgen äro dar så doini- nerande, att man för dem niistan glömmer att söka efter innnehållet, Det » mAlande~ intryck man erfar ar dock ej beroende dar: tf, att förf, slösat med starka färger eller skarpt accentiierade linier.
fi-ii
' Tvärtom, öfver det hela hvilar denna ' ditmpade, blekt vemodig?
halfton som man g&amp;na förbinder ined det förgångna, och det ar mer i svaga konturer %n med breda hon framställer sina taflor.
Men bilderna Bro målade sil, att de trads förunderligt lef- vandb och åskådligt för läsarens öga.
Därtill har frölien ' Wester- marck det egendomliga stoff, som Irdlas » tidsf %rg~, rikligt på sin palett, och hon förstir att begagna sig däraf med en fint bildad och i sitt lands ' kultnrhist.oria viil - bevandrad slrribents goda takt och urskillning.
Våra farmödrars tid!
Hvilliet - tacksamt ämne, om an.
ofta anvaldt!
Det tyckes dock aldrig blifva utnött, och niir det soin här behandlas med pietet.sfdlt forstiiende af de för tiden egen- domliga dragen, anslår det strängar i ens bröst, för hvilka f &amp; läsare torde vara okhsliga.
Ty hvilket roina.ntiskt skimmer hvilar det ej ofver vAra farmödr.ars ungdomstid!
Den hör numer, liksom .allt föi: gthget, i ' viss man till dilrtens värld, och fantasin har dsrför fil11 ratt att kröna den med en allt förskönande gloria.
- En interiör friln 30-talet med dess storbukiga byråer, gnld- inramade speglar och klavkr med gulnade tangenter verkar ju i och för sig som en clilzt, och den generation af högt friserade, lang- schalsou~svepta matronor och unga flickor och knäbyxkliidda, i fader- mördare insnörda gamla och unga herrar, som lefde och rörde sig i dessa astetiskt tilltalande rum, förefalla oss ju alla samt och synner- ligen som romanhjiiltar och hjältinnor.
Man har svårt att förestiilla sig, att all denna poesi afven var bemängd med en stor portion förkrossande prosa, att iitminstone kvinnornas lif oftast var begransadt af heinsjss- lornas triinga murar, uppfylldt af släpet och triilet i brygghus och bagarstuga, förkrympt och förslöadt af enformigheten och den ödsliga ledsnaden af en tillvaro utan möjlighet till utveckling, utan mg1 och iitnn innehåll.
Detta var helt visst fallet med tusentals kvinliga existenser, undangömda i aflagsna landsorter, dömda att framhärda ett dådIöst och onyttigt lif.
Ej under att som motvikt till den allt iippslulrande enformigheten och ledsnaden den tidens kvinnor gingo och buro på hvar sin egen lilla sentimentala roman och att de instängda känslorna togo sig ett utlopp i romantiska dagboksut- gjute1s: r och rosafagade billet-douxer.
At denna för tiden säregna liaralrtiir, hälften nykter prosa, hälften sentimental romantik, har förf.
gifvit en mycket triiffande tolkning.
Afvenså har hon förstitt att breda en egenartad dröm- mande stamning öfver landskapstaflorna, en stamning som vi svenskar godt kanna igen, ehuru det är från sitt eget hemland, Från Finlands.
natur, hon hiimtar sina motiv.
Att de mannislrogestalte, som äro instuclcna i skildriigen, verka mer soin staffage an som Iinfvudfigurer i taflnn, blir knappast nhgot fel.
Deras yttre fysionomi .ar emellertid skarpt framträdande, liksom silhuetter mot en ljus bakgrnnd.
Frn Ulrilras kraftiga, nHgot grofhuggna gestalt, i hvilkens stela drag man dock har svt: t att skönja det romantiska tycket, som förf.
synes vara angelä.gen,
att få fram, den lilla sirliga friiken Lovisa, den prosaiske lanilt- patronen, fru Ulrikas man, Lars Peter, och framför allt dennes far, den efter gammalt patriarkaliskt mönster tillysade gamle sektern, hvilken regerar som enviildig despot öfwr hela slakten och fiir hvms vilje alla måste böja sig.
Itlaii ser deni d a förkroppsligade fram- för sig, men till deras sjal triinger man icke; de ur psykologisk synpunkt mer lioinpliceradt anlagda personerna, frihetsfanhsten Karl Gustaf och Hamlets-figuren herr Henrik te sig ocksi lingt oklarare an hvardagamauniskorna.
Men som jag frin början antydt, det iir ej människorna i deniin lok, som ge den dess liaraldär, m: in glömmer dem fort nog och grnbblar ej öfver deras öde det iir den för tiden i hög grad beteck- nande färgton, som förf.
retat iitl~rectci öfvcr dlu sina Ililder friii ett förflutet tidehrarf, hvilken skänker Lolien om nFru Cliikas hem, ett siillsyiit behag och ett På studieflird i Slum- och rZddnirigsverket.
Sd lyder titeln på ett litet prydligt hiifte, som blef oss tillsiiniit redan i fjor våras, ehuru det p8 grund af diverse omstandigheter rålsat att icke bli omnamdt förriin nu.
l3oken inrieliåller en tioiirs- revy öfver frälsningsarin8ns slum-, riiddnings- och döfstumarbete i Sverige; men denna ar icke som flertalet dylika jubilemsskrifter affattad i statistisk tabellstil utan hestnr nf en novellistiskt ledig och liittläst redogörelse för en särskild individs erfarenheter och iakt- tagelser under några ars verksamhet i arméns tjänst.
Visserligen förekommer intet auktorsnanin p8 titelbladet eller omslaget; men dessa anteckningars sjiilfbiografiska natur kan inte giirna undgA att frappera Ilisaren, och originalet till den unga dam, som bar kallas med det fingerade namnet Hedvig Göthe, st8r siikert att finna bland fralsningsrtrmhs sluii~officerare.
Jag saknar förutsiittningar att yttra mig om de eventuella nackdelar, soin vidlada friilsningsarin6ns omfattande sociala verksam- het, men det lilla jag har varit i tillfälle att se af ett deras rRdd- ningshein ined dess %officerare, och klienter liar hos mig w k t en djup respekt.
Salunda förefaller det mig föga underligt, att denna fröken Göthe, som liimnat ett öEverklassliem i 1; indsarteri för att i tysthet studera friilsningsarinhs fiilttåg mot det moraliska och materiella eländet bland Stockholms understa) Jefolkningslager, smlningom trots den granntyckthet och de förfiningens fördomar, som alstras af en bildad miljö och en rardad uppfostran, drages alltmer mot dessa okomplicerade och vackert.
fanatiska sliimarbeterskor och slutligen gör sig till en af dem.
Förf.
drar sig icke för att blotta de astetiska betiinkligheter och den ~mlinniskofruktana, som ansatte henne under novistiden,
och denna älskvärda uppriktighet ger åt beriittelsen en prägel af trohjärtad vederhäftighet, som i hög grad stegrar dess intrycli.
Vi ha intet öfverflöd p % personer, som frivilligt och af ett miiktigt inre tvång öfvergifva slakt och vanner,.afsaga sig de mariga förmånerna af en oberoende och aktad stiillning och försvinna bland en socialt undanskjuten och intellektuellt .underlä.gsen ldass för att i öfvertygelse och karleli agna sitt lif åt ett hårdt och ofta rnot- bjudande arbete till gagn för niänsklighetens svarta får.
Därför väckas vi till en stunds allvarsam och aktningsfull uppmärksamhet, nar vi någon gång stallas inför ett sådant fenomen.
H.
J.
Betydelsen for samhället af goda arbetarebostäder var ämnet för den diskussion, som Fredrika-Bremer-Förbundets sam- kväinskomit6 anordnat tisdagen den 19 mars kl. 7 e. m. i K.
' F.
U. A1: s lilla sal.
Till ordf. utstigs fru Montelius och diskussionen inleddes af fröken Gerda Cederblom med ett kortare föredrag af hufvudsakligen följande innehåll: Ett af villkoren för en lycklig och oberoende ställning inom samhiillet, menade tal., vore åtnjutandet af förmånen af ' ett godt hem.
Att en stor del af den lzroppsarbetande klassen i vår hufvud- stad.
ar i salmed af denna förmån a r ett faktum, för hvilket man ej kan vara blind.
Sedan en lang följd af &amp; r har en svår bostads- brist varit radande i Stoclcholm och de allvarliga följder denna med- fört ha gjort sig gallande p % många omr %den.
Till och med relativt valbergade arbetare inåste ' ju för att kunna disponera öfver en lägenhet på 1 rum och kök taga inneboende, hvarigenom bostaden förlorar egenskapen af hem, det vill saga upphör att vara det frid- lysta omrade, där en familj, ostörd d främmande element!
kan agna sig åt ett förtroligt samlif.
Som en ersiittning för heinlifvet ha på senare tiden inrättats laáestugor och folkbibliotek, hvarjämte populäre föreliisningar, billiga konserter och andra förädlande nöjen, afsedda för arbetarebefolkningen, satts i gång.
Men alls dessa goda och nyttiga inatitutioner Hro dock samhället till jiimförelsevis föga gagn, E$ % llnge man ej söker att förbättra arbetarens bostadsförhållanden.
Atskilliga missförhållanden inom arbetarelagren ha under det senare decenniet försports, såsom envisa strejker med pockande p&amp; ökning af arbetslönerna, trots dessas stiindiga stegring; en tilltagande förvildning bland ungdomen, en ökad spridning af tuberkulos.
och en minskad lirskraft hos det uppväxande elaktet.
Skulden .till dessa sorgliga förhA.llandeii beror till mycket stor del p&amp; den svåra bostadsbristen.
Frågan blir: » Evad skola vi göra för att '
råd.a bot för detta onda *?
Svaret staller sig så: %Verka för inriittandet af billiga och ändamålsenliga arbetarebostiider,.
Att roaliserandet a£ en dylik plan är möjlig ha redan flera bolag har i Stockholm faktiskt visat, tiil exempel bolaget, Afanhem) &gt; med sina nitInga priik- tiga, väl inredda stenhus, vidare bolagen u S: Erik3 ~ och uHolmias samt aktiebolaget B Stockholms arbetarehem P, mest kändt under namnet .,de Lagerstedtska husen,.
I synnerhet Iiimnar det sistnämda före- taget det basta och till efterföljd mest manande föredömet hur goda.
och billiga bostäder kunna komma t.ill stand.
Genom att under- stöda detta bolag bade ekonomiskt och moraliskt och göra det möjligt för detsamma att uppföra allt flera hus efter samma erkändt förträffliga plan skulle man vinna hdamålet: anskaff andet af verkliga hem A t samhällets i detta afseende mest vanlottade med- lemmar.
Framför allt vore hiir ett verksamhetsfält öppet för kvinnan, då, vid hemmets vård och det uppviixande slaktets uppfostran knyta sig hennes djupaste och viktigaste intressen.
I den diskussion, som följde på inledningsföredraget, deltogo en del i valr hufvudstads fattigvzirdsvasen och välgörenhetsarbete sakkunniga personer, förutom en och annan representant för ar- betarna själfva.
Nånga för amnet belysande fakta framlades s&amp; val som en del vältaliga bevis för, att den fråga som väckts vore för hela samhället af genomgripande betydelse och påkallade både kommunens och enskildas snara och energiska inskridande.
Bland annat torde den upplysning, som af en af talarna lämnades rörande de nuvarande bostadsförbållandena, krafra stort beaktande, nämligen den, att hos familjer med högst ett rum och kök vor0 inneboende ej mindre an 19000 ogifta man.
Sedan diskussionen förklarats af- slutad, antogs följande resolution:.
, Mötet, som lifligt inser den stora faran af den trångboddhet och det inneboendesystem, som för närvarande är r %dande i Stock- holm, uttalar den stora önskvärdheten af att kraftiga åtgärder vid- tagas för att befordra byggandet af goda och prisbilliga arbetare- bostäder.
Mötet anser, att arbetarebostadsfr %gan kan lösas p % flere olika sätt, exempelvis dels genom arbetarebostiider, liknande dem som uppförts af aktiebolaget ~Stockholms arbetarehem,, dels genom hem på landet i Stockholms närhet, antingen som egna hem eller som bostadsföreningar i och för uthyrning.
Mötet anser, att kommunens och statens myndigheter på alls lämpliga sätt börs befordra byggandet af arbetarebostäder, såsom exempelvis genom förbättrade kommunikationer, billiga lBn, eventuellt från bränvinsvinstmedlen, till byggnadsföreningar, försäljning af billiga tomter och slutligen, i den m %n detta kan anses liimpligt, genom egen byggnadsverksamhet.
Mötet anser slutligen, att arbetarebostadsfrågan bör i möjligaste mån omhaiidertagas och stödjas af kvinnorna, hvilka särskildt såsom vicevärdinaor för hem, liknande rStockholms arbetarehem&gt;, böra kunna bidraga till ' arbetarebostadsfrågans lösning.
;)
Från skilda håll.
Kvinnan i järnvägens tjänst.
Jäsnvägsstyrelsen har n u i da- garna afgifvit sitt af k. m: t infordrade utlatande öfver den framställning, som blifvit gjord af 16 hos järnvägs styrelse^ anställda kvinliga kontors- skrifvare.
Denna framstillning gick ut.
på att k. m: t mstte i prop: osition till riksdagen föres1 å shdan ändring i nu gällande aflöningsreglemente, att söl kandena: hvilka samtliga före ingangen af &amp; r 1898 viinnit ordinarie anstiillning vid statens jiirnvägar, matte bergttigas att i likhet med-deras äldre kvin- liga kamrater komma i .åtnjutande af samma maximiarvode, d.
.v.
s. 1,800 kr.
(Enligt det sedan 1898 gällande aflöningsreglementet iir maximilönen för kvinliga kontorsskrifvare numera bestimd till endast 1,500 kr.)
Efter en längre utredning säger sig styrelsen,ej kilnna hemställa, annat: &amp; n att framställningen ej m&amp; föranleda till nhgon k. m: ts Atgärd.
Vara Itvinliga trädghrdsskolor.
Den 15 april börja nya kur- ser s %väl vid Espenäs t.riidghrdsskola, ads.
Lennäs ' (Örebro lan), som vid Praktiska träclgåxdsskolan för kvinnor i Blekinge, hvilken i Ar flyttat till egendomen Agdetorp i närheten af Karlskrona (närmaste station Nattraby) Den förra af dessa skolor: som förestas af fru Stina Swartling, född von * Hofsten, meddelar undervisning i anläggning och vArd af vanlig trädgard med clartill hörande underafdelningar: konservering af frukt, bär och grön- saker, fjäderfäskötsel, bisl !ötael.iii.
m.
Pris för undervisningen (15 april- 1 november) 1 % kr., inackordering 50 kr.
p r månad, och antagas endást de, som genomgått elementarskola eller annan motsvaraide undervisning.
Praktiska trädgårdsskolan för kvinnor förestås af fröken J. Schmidt adr.
Karlshamn.
Sommarkursen omfattar tiden 15 april-l5 oktober.
Un- dervisning meddelas i frukt-, grönsaks- och drifbänksodling, allman trad- g&amp;rdsl&amp;ra, konserveringar m. m., m. m.
Pris för allmogeelever 35 kr.
pr manad eller 150 kr.
för hel kurs.
för bildade elever 50 kr.
pr minad.
Ble- kinge läns Hush&amp;llningssällskap har anslagit medel till tv % frielevplatser för allmogeflickor frå-n Blekinge län.
Anmälningstiden.
för kursen utgkr 1 april.
Närmare upplysningar om kurserna lämnas af de respektive skolor- nas förest %ndarinnor.
... En internationell kongress för sjuksköterskor sammanträ- der den 16 september 1901 i Buffalo, N.
Y., i Amerika.
Det är första g %n- gen en dylik kongress samlas i Amerika och styyelsen är därför s %rdeles angelägen om att göra den p&amp; alla sätt både fruktbringande och angenäm.
En storartad gästfrihet kommer att utvecklas, i det att alla delegerade fran sjukviirdsföieningar och sjuksköterskeskolor, som önska bevista kon- ferensen, skola mottagas som hedersgäster och förplägas gratis.
Styrel- sen hoppas, att sjuksköterskor, representerande m h g a olika nationaliteter, skola infinna sig P&amp; kongressen.
.
(Insiind t.)
Några u p p l y s n i n g a r a n g å e n d e förelaigen R ö d a K o r s e t och de » v ä r n p l i k t i g a s j u k s k ö t e r s k o r n a ».
Till Dagwys redaktiolz!
I anledning af fröken E. qiiders artiiel i föregående nummer af Dagny om ~Piirnpliktiga sjuksköterskors ber en medlem af Röda Korset att f å upplysa om orsaken hvarför Röda Korsets verkstkllande utskott st allt sig afvisande » till doktor Wides förslag om kvinliga sjnkgymnasters inträde som sjuksköterskor i svenska föreningen Röda Korsets tjänst.
Enligt detta doktor Wides förslag slculle de kvinliga sjuk- gymnasterna, utom den sedvanliga kursen vid Gymnastiska Central- institutet, för sin utbildning till sjuksköterskor endast behöfva ahöra ett tiotal förelaningar i allmiin sjukvård och kirurgi samt under några veckor tjänstgöra vid lanslasarett eller a m a t större sjukhus för att sedan anses kompetenta till att inregistreras bland Röda Korsets sjuksköterskor.
Svenska Röda Korset fordrar emellertid af sina egna sjuk- sköterskor minst 18 i in ån ad ers praktisk utbildniag och anser att sjuk- gymnasterna, trots deras grundliga teoretiska kunskaper, icke efter endast nAgra veckors praktik kunna vara kompetenta att antagas till sjuksköterskor.
Så snart den kvinliga gymnasten Blifvit inregistrerad i Röda Korsets matrikel, skulle hon iiga rättighet att afven under fredstid tjiinst- göra som sjuksköterska, och afven om det iir antagligt, att hon före- drar att ägna sig åt gymnastiken, s&amp; liinge hon har god praktik inpm densamma, finnes det intet som hindrar henne från att, ifall emel- hon det önskar, konkurrera med yrkessköterskorna.
Säkert lertid, att det skulle sänka hela sjuksköterske-karens anseende, om fordringarna på, en fullt utbildad sköterska hlefve s&amp; laga som de af doktor Wide nu.
föreslagna.
Sophiasystrarnas fullstiindiga kurs ar, som bekant, till och med två år lång.
I ett skriftligt svar till doktor Wide framhöll Röda Korsets verkställande utskott, att först efter minst 6 manaders kura å sjuk- hus kunde därtill hugade kvinliga sjukgymnaster inkomma med sina ansökningar om inregistrering i föreningen Röda Korsets matrikel.
A denna sin skrifvelse erhöll Röda Korset intet svar.
Evad förhållandena under krigstid ang %r, så torde fröken Tjäder ha fullkomligt rätt i sin förmodan, att si nödens stund finns arbete för oss allas, och säkert skall Röda Korset då med gliidje mottaga i sina led de friska, starka, väl disciplinerade kvinliga gymnasterna, hvilka redan nu i fredens dagar visat sig besjälade af en sadm varmt f osterländsk och off ervillig anda.
ilfedlem af Röda Korset.
