# ID: svediakorp-per218
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1901
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,774
# sentences: 667
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ett föredrag i nykterhetsfrågan. ')
Professor Robert Tigerstedt.
Mina damer och herrar!
Under de senaste fjorton Aren har jag, därtill uppmanad af än den ena, än den andra nykterhetsföreningen, hfillit ett icke s&amp; alldeles obetydande antal föredrag om drycken- skapen och dess följder.
Då jag för några månader sedan anmodades af föreningen Hvita Bandet att under hösten här i Stockholm tala i samma ämne, var det icke utan en stor tvekan som jag hartill gaf mitt löfte.
J a g visste niimligen, att jag icke skulle kunna framlagga n8gra nya resultat eller framhålla niigra nya synpunkter, och jag föreställde mig att den strid, som af så många ifrare ' för nykterheten förts mot rusdryckerna, skulle ha bragt litet hvar till insikt om deras fördadiighet och om nödvändigheten af.
ett.
kraftigt arbete i nykterhetens tjanst.
Emellertid förhåller det sig med nykterhetsfrågan p&amp; samma sätt som med en mängd andra viktiga samfundsspörsm&amp;li man måste om och om igen aterupprepa ' gamla kända sanningar,, för att de slutligen skola i vederbörlig grad intränga: i det.
allminna med- vetandet och där göra sig gällande .i sitt hel2 omfång.
P&amp; grund diiraf ans&amp;g jag mig icke böra afböjn ifrågavaranda.
anmodan, och fann härtill så mycket mindre anledning, som ju de senaste tidernas erfarenheter synas ådagalägga; att dryckenskapen hand i hand med de okade arbetslönerna börjat tillväxa i en oroväckande grad.
Vi mlste således ännu ~ t a i k a r e nuit8 oas i vår ' strid mot *) HAllet i K.
F, U.
M: s stora sel den 19 sept.
1900..
.
- n
rusdryckerna och i så tata led som möjligt fylkas till denna strid - en strid dar hvarje, afven den minsta, framgång ar en vinning för fosterland och mänsklighet och där den slutliga segern icke kostar en droppe blod.
Det kan ju under den korta stund, som nu står till mitt för- fogande, icke blifva tal om att beröra alla eller ens de flesta af de många olika synpunkter, tir hvilka rysdryckerna och deras verkningar kunna betraktas.
J a g skall därför inskränka mig till några allmänna betraktelser öfver dryckenskapen och sättet att motarbeta- den- samma.
H&amp;rvid vill jag en gang för alla betona, att hvad jag i det följande kommer att yttra giiller spriten (alkoholen), i hvilken form denna an må förtäras, vare sig såsom brännvin, ö1 eller vin.
Dessa olika sprithaltiga drycker hnfva nämligen, då de förtäras i öfver- mått, i stort sedt samma sorgliga verkningar, anskönt de i afseende på vissa enskildheter förhålla sig något olika.
Vi kunna saledes, enligt min mening, icke numera intaga, - den standpunkt, som talrika, mycket allvarliga nyliterhetsvanner förr intogo, då de förestiillde sig att superiet skulle motarbetas och nykterheten främjas, om man lyckades att satta ölet i siiillet för brannvinet.
Ty ölet förleder lika liitt som brännvinet till missbruk, och ölmissbruket .medför lika farliga följder som brhnnvinsmissbruket, om än dessa, delvis gifva sig till- känna på ett annat.
satt.
Såsom en utghgspunkt för följande betraktelser vill jag upp- ställa den allmänna satsen; att spriten icke zdgOr d g o t fiir m i i ~ z ~ l i s h ~ t rzödviindigt ' dmne.
Liks litet som djuret behöfver människan sprit för att kunna lefva, verka och utföra sin lifsgärning.
Bevisen har- .för äro öfverväldigande.
Vi behöfva blott erinra oss hurusom stora folkslag ' af religiösa skäl alls icke förtara digra spritdrycker och dock &amp; ro fullt ut lika ' diidliraftiga som de folk, hos hvilka alkoholen utgör ett sllmiint begagnadt njutningsmedel.
Eller rikta blicken på denna stora skara af män i v %rt land, som ledda af insikten om spritens fördärflighet afsagt sig bruket af allt hvad spritdrycker heter.
Äro dessa totalt afhAllsamma mindre uthtilliga i sitt arbete an de, som begagna spritdrycker, ar deras arbete i niigot afseende under- lägset dessas?
Och slutligen Iamnra kvinnorna i världens alla länder det
' tydligaste .exempel - p&amp; att spriten ingalunda- ar.
nödvändig för be- varande af hälsa och arbetsförmåga,.
ty hltmd kvinnor är .ju icke allenast missbruket utan.
också.
bruket af spritdrycker.
öfverallt mycket.
,.
.
.
,.
.
obetydligt.
Därmed ar det ju.
icke sigdt, att .spritdryckerna,.
om.
de förtiiras i måttlig mängd, icke kunna.
vara .till.
en viss nytta ...
E n närmare utredning af denna fråga sku1l.e har föra för långt och jag måste därför inslrrädca mig.
till d e t.
allra viktigaste.
Det kan icke nekas, att .en del af.
de, nyttiga verkningar, som man till- skrifvit spriteti, verkligen.
förefinnas.
Sålunda äger den helt säkert ett visst niiringsvarde, hvilket likväl icke ar; af någon egentlig be- tydelse, då ju spriten i,förhållande till sitt näringsvärde .är rätt dyr och.
de med bruket af sprit förenade, farorna äfvensom de .redan af små mängder sprit framkallade olägenheterna äro så stora, att det i ingen .hiindelse kan komma i fråga att till en afsevärd.
grad fylla kroppens näringsbehof med .sprit.
.,.
Å andra sidan måste det betpnss, att- de * nyttiga inverkan a f speten, som man vid, tal om spritens nytta i allmänhet mest framhgver, v i d en närmare visar sig i väsentlig grad bero på en inbillning.
Jag menar spritens.
förmåga att åt den genom kroppsarbete utröttade skänka nya krafter och att i gynnsam riktning inverka på utöhandet a£ våra andliga förmögenheter.
Det är emellertid icke riktigt, att spriten skänker kroppen nga krafter; dess inverkan på den uttröttade kroppen har fastmera sin grund diiri, att spriten döfvar känslan af trötthet och så- lunda till en viss .grad underlättar det fortsatta utförandet af ett -, arbete ...
Men häruti ligger knappast någon verklig vinst, ty i allmänhet.
är .ilet arbete, som af oss kräfves, af .den art, att vi därmed måste fortfara dag e£ter dag, vecka efter vecka,.Ar efter %r; För detta ihållande, ständigt återkommande.
arbete är det tydligen icke till någon vinst, att trötthetskänslan på konstladt siitt döfvas.
Låt så vara, att jag härigenom förmår att arbeta något litet.
m e r a i dag; j8.g är i stället så mycket mindre uthvilad, då jag i morgon åter skall vidtaga med arbetet .. .Det är saledes endast d&amp;- det gäller.
en alldeles tillfallig .~~t.ängfi.ilzg, som spriten kunde, vara till nytta; och icke ens i detta fyll .. torde.
dessa.
äga någon egentlig betydelse.
Ty erfarenheten .lar.
' med .största möjliga tydlighet ådagalagt, att den.
minskning af tröttheten, den känsla af ökad arbetskraft, .som genom sprit&amp; vinnes, $ger- blott en kort varaktighet; .den förgår mycket snart och efter-. '
följes af e n starkt framträdande matthet, som förhindrar eller för- svarar hvarje f ortsatt arbete.
I kanske ' ännu högre grad gäller detta om det nndl.iga arbetet.
Låt s&amp; vara, att under spritens inverkan en tystlåten människa blir språksam, att inbillningskraften stegras efter förtäring af spritdrycker, o. s. v., så ar därmed ingalunda ådapalagdt, att spritdryckerna verk- ligen utöfva ett gagnande inflytande p4 det andliga arbetet.
Och analysera vi närmare dessa så högt skattade stimulerande^ verk- ningar, så skola vi finna, att de i sjiilfva verket bestå däri, att spriten i en större eller mindre grad aecIs&amp;tter eller furlamw det ordnande inflytande, som v k a högsta andliga förmögenheter utöfvri, p&amp; vara tankar, ord, och garningar.
Gäller det &amp; ledes att utföra ett ansträngande tankearbete, ett arbete som leder till iipptackten af nya sanningar eller ett arbete genom hvilket individen tillägnar sig det mänskliga vetandets skatter, ja då har spriten intet godt in- flytande, utan verkar endast och allenast skadligt.
Vi kunna saledes saga, att de omedelbara verkningarna af spriten, äfven om den förtäres i rätt mgttlig mängd, icke ådaga- lägga att spriten vore nyttig för manniskan, utan tvärtom visa att den kan vara positivt skadlig.
Spriten kan således med skäl betecknas såsom ett gyf.
Lika- som för .alla andra gifter gäller emellertid också för spriten, att den framkallar skadliga verkningar blott i det fall, att den förtäres i mangder, som öfverskrida en viss grans.
J a g skall dock icke våga försöket att fastställa en sådan gräns, ty motståndskraften mot spriten &amp; r mycket olika hos olika individer, om an för alla utan undantag gäller, att spriten, då den förtäres i större mängd, framkallar svåra sjukliga rubbningar i snart sagdt alla delar af kroppen.
I följd bäraf lider kroppens allmänna tillstand en större eller mindre skada; lifsp~ocesserna förlöpa icke mera på fullt normalt satt; och kroppen förmår icke att p&amp; samma sibtt som en frisk kropp göra motstånd mot allehanda sjukdomsbringande inflytelser och dukar sålunda lättare an annars under för dem.
Det skulle vara af synnerligt stort intresse, om man för nAgot
samhälle, naturligtvis h älst det.
man själf tillhör, kunde uppgöra ' en statistik, som angåfve hur många sjukdomsfall .och.
huru många dödsfall årligen medelbart - eller omedelbart framkallas ' ge- nom spriten, ty.
det star utom allt tvifvel, att .en sådan statistik komme att utgöra.
en den kraftigaste och ' mest öfvertygande.
nyk- terhetspredikan.
~ e s s v ä r r e sakna vi en sådan statistik och det är ick.e svårt det t. ex. fraga om att utfärda en att förstå orsaken därtill.
, k. dö.dsattest, så upptages i sådana fall, där spritmissbruk varit den egentligs.
orsaken ' till döden, likvisst $ta nog icke detta i attesten, utan blott de genom detta missbruk framkallade rubbningarna i det .ena eller andra organet.
Likaså angifves i regeln icke sprit- mi-bruket såsom medverkande dödsorsak i skdana fall, där en akut sjukdom,.
t. ex. en lunginflammation, tagit ett dödligt förlopp väsent- ligen p&amp; grund af att den sjukes kropp genom spritmissbruket för- lorat sin motståndskraft mot sjukdomen.
I det nyss anförda ligger intet klander mot herrar läkare, ty om de i talrika fall underlåta att i dödsattesten upptaga diagnosen kronisk alkoholsjukdom, dar dock en sådan i själfva verket förefunnits, så har detta sin grund i en mycket aktningsvärd finkgnslighet mot de efterlefvande, för hvilka .det ju måste vara ytterst pinsamt att se svart på hvitt på att en make eller fader ljutit döden sasom ett offer för rusdrgck&amp;na.
Vi kunna emellertid fr %n rikets allmänna dödlighetsstatistik få en del synnerligen viktiga antydningar om det omfilng, i hvilket spritmissbruket bidrager till att öka dödligheten.
Jämföra vi nam- ligen dödligheten inom olika åldersklasser på 10,000, af m.otsvarande befolkningsgrupp bland gifta och ogifta mail, gifta och ogifta kvinnor, i städerna och på landsbygden, så finna vi, att densamma för de ogifta männen i städerna inom alla åldersklasser från och med det 20: de lefnadshet .ligger betydligt öfver dödligheten bland öfriga befolkningsgrupper.
Detta sakförhållande.
synes omöjligen kunna förklaras ur den synpunkten, att just ' de - ogifta m u n e n i städerna, slmlle hafva omfattat de mest hälsovidriga yrkena, utan torde fast- mera böra betraktas, såsom ett talande uttryck för det förhållandet, att just de ogifta mgnnen i stadenia till större antal ä,n hvad fallet är inom öfriga befolkningsgrupper hemfallit åt ett oordentligt ' lefverne, vid h ~ i l k e t natyrligtvis spri ' tdryckerna och missbruket af dem spelat en mycket väsentlig roll.
Detta faktum ger oss således, silsom jag redan inledningsvis nämde, en värdefull, om an högeligen bedroflig a,
antydan om den betydande grad, i hvilken spritmissbruket bidrager a i t öka dödligheten *).
Icke häller beträffande den roll dryckenskapen spelar i af- seende på människans ekonomiska stdllning aga vi direkta statistiska uppgifter af tillfredstallande omfattning.
Nen afven i denna fraga kunna vi medelbart fti en viss inblick, om vi niimligan undersöka huru de årligen nytillkomna fattighjonen i staderna och p&amp; lands- bygden äro fördelade på olika åldrar och civilstand.
Det.
har rid stidans undersökningar visat sig, att antalet arligen tillkomna fattighjon, beräknadt p&amp; 10,000 individer af mot- svarande befolkningsgrupp, är betydligt större bland de ogifta mannen i städerna än bland någon annan befolkningsgrupp.
Och då detta inträff ar f ör åldersklasser, dar människans motståndskraft mot sjukliga inflytelser och hennes arbetsförmåga annars äro störst, samt för människor, af hvilka de allra flesta haft blott sig själfva, att försörja, så kan det icke gärna råda något tvifvel därom, att ju, ") Följande tabell innehailer en sammanställning af dödligheten (beranad för 10,000 individer) inom olika civilsthd och Aldrar i Sverige, enligt folkrtikningen 1890.
Ålder, år.
Landsbygden -- I, gifta gifta - .42 48 62 55.
60 62 61 68 67 77 78 100 77 124 87 172 120 237 169 357 265 städerna illandsbygden.
stiiderna gifta ogifta - gitta j ogifta gifta I
119 dessas ekonomiska undergång framkallats af ett oordentligt lefverne .o&amp; " sarsk ' ildt af spritmissbrulc *). '
.
ie.
*.
*.
Men.
det i r icke nog med att dryckenskapen lägger tusenden .en f&amp; tidig graf och bringar tugendeu till tigggrstafven; den under- gräfver också människans moraliska ståndpunkt och forleder henne till brott af, allehandi slag.
iiktad på sam- Redan länge har man haft sin - bandet mellanl dryckenskap och brott; och - i alla länder har man: kunnat iakttaga, att ett mycket stort antal brott medelbart eller ~ d Sverige * omedelbart framkallas af rusdryck.erna.
~ v särskildt vidkommer, visar den under flera år i rikets fängelser fortgående .undersökningen öfver denna fråga, att af samtliga .d&amp; intagna man- liga brottslingar öfver 70 procent stallt sitt brott i ' direkt eller indirekt samband med missbruk af spritdrycker, under det att af .kvinliga fångar blott omkring 11 procent angifvit n8got dylikt.
, - Och då ar väl till märkandes, att här icke alls är frågan o&amp; brott: BO?
kunna försonas med böter, utan endast om sådana, hvilks, af lagen straff as med urbota f ängelsestraff eller - straff arbete.
Spritmissbrukets fijljder !ro siledes s j ~ k d o m och.
död, ekonomisk: p i n - och brott, och d e förekomma, dessa följder, icke någon gHng ma mark sa in het .eller.
undantagsvis, ut,an tvärtom i mycket s t o r utstrackning.
Har man en g&amp;ng riktigt fått ö &amp; u m öppna för detta, har mnn e n g h g insett, a t t spritdryckerna bringa tusenden af d r a med- s) Följande tabell.
innehålier en ~ r n m a n s t ä l l n i n g aE klipen till komn?
.
nya fattiglij.on inom olika Aldrar och civilsthnd i. Sverige.
1 Kvinnor Alder,.
hr.
.
25-35 35-45 45-55 56-65.
66-76.
...
.. Ofver 1 75 -- landsbygden gifta - Män.
p - städerna landsbygden - staderna -- gifta ogifta gifta ~ g i f t a gifta - - - 1 1 2 2 5 2 l 6 16 30 6 11 29 64 135 82 l00 233 2 - 1 1 3 5 29 114 l 6 15 216 24 .g73 75 880.
.
l 1 46 34 -?
-
människor i olycka och elände, och b e t h k e r man än vidare huru dessa olyckliga draga nöd och skam öfver sina narmaste, som oftast alldeles oförskylldt f &amp; lida för ina faders, bröders eller söners last, så kan man icke undgh att medgifva, det såviil samhället i sin helhet som hvsrje dess medlem maste på det kraftigaste anstränga sig för att minska och utrota ett så stort ondt.
Här är icke ratta .stället att diskutera 1agstiftningsåt.giirderna mot dryckenskapen.
Jag anmärker blott, att dessa, huru f ö r t r i i g a de än må vara både i- sin teori och i sin användning, likväl aldrig ensamma för sig kunna vara tillfyllestgörande.
Tvärtom måste de, såso m erfarenheten tydligt ådagalagt, kraftigt understödjas genom den enskildes och kommunens arbete; endast sålunda kan i striden mot rusdryckerna den slutliga segern vinnas.
Missbruket af spritdrycker är ett ondt, som tyvärr förekommer inom alla samhällsklasser, och det finns ingen samhällsklass, där icke dryckenskapen utöfvar sina härjningar.
Men vi kunna dock saga, att dessa inom den s. k. bildade klassen i stort sedt icke nå den utbredning och den intensitet som inom kroppsarbetarnas klass; fram- f ör allt gall er detta om dryckenskapens inflytande på brottsligheten.
Detta förhållande har sin grund dels däri, att den bildade människan bättre förmår att beharska sig själ£, dels också däri, att hon genom sin ställning i samhället är mera tvungen att liigga band på sig &amp; .n en person, hvms uppförande icke i samma grad tilldrager sig uppmärksamheten.
Haraf följer att nykterhetsverksamheten siirskildt inom kropps- arbetarnas klass har en stor och viktig uppgift - uågot som kropps- arbetarna själfva tydligt insett.
Ty det är just genoin dem, som under de senaste tjugo åren har i landet ett det mest omfattande, oförtrutna och hiingifna nykterhetsarbete bedrifvits, och det kan icke nog starkt framhållas, att detta arbete varit viilsignadt med stor framgång och skänkt rika frukter.
I detta arbete har den bildade klassen i Sverige endast i en mycket ringa grad deltagit.
Det höfves densamma att icke längre sta sasom en overksam åskådare; den måste sjalf kraftigt ingripa, om den fortfarande skall anses fylla sin uppgift sasom samhällets ledare, J a g vet icke huru många krogar det finns i Stockholm, men säkert är att deras tal &amp; r legio, ty de iiro många.
Jiimför härmed antalet läsestugor; det ar försvinnande litet.
Hvad ' är det som drager den unge mannen till krogen?
E j så mycket begäret efter brännvin, ty det behöfves en viss genom öfning föivärfvad vana, innan ' man finner hAgot .nöje i brännvins- supandet.
Nej, oisaken ligger nog, åtminstone i mycket talrika fall; i en annan omständighet.
Den unge ogifte arbetaren har icke alltid ett trefligt hem; han delar måhända sin bostad med.
flere andra och har för sin ' del blott ett litet hörq; där är kallt, mörkt och otrefligt.
På; krogen finner han värme och ' lJus; han tiäffar där sällskap, kam.
rater och bekanta, med hvilka han kan språka om dagens större och mindre händelser; den är kanske det enda ' stglle, där han känner en viss trefnad - och så viinjer ' han sig småningom vid kroglifvet och vid brannvinet, tills han slutligen blir en supare.
Men försök en konkurrens med krogen.
Bjud den unge mannen en väl upplyst, varm lokal, där han till billigt pris kan få mat, kaffe och te, men där inga sprithaltiga drycker stå honom till buds.
Låt honom ' där få träffa vänner och bekanta och läsa dagens tidningar; anordna dar ett bibliotek, från hvilket han kan få böcker till läsning på stallet eller såsom hemlån; ställ nu ytterligare sHtill; att for ' hvarje brännvinskrog åtminstoni en sådan xnykterhetskrog~ finnes - - ja, hvsrför skall icke den unge mannen lika gärna gå till denna som till bränvinskrogen?
.
Att dryckenskapen härigenom väsentligen sklille motarbetas, synes mig ligga i öppen dag, o ' ch vi veta ju ' alld,eles .bestamdt hurusom den för arbetare afsedda offentliga undervisning.
som t. ex. här i Stockholm meddelas af ~rbetarinstitutet och Arbetareföreningen, i dettir afseende haft mycket gynsamma resultit.
Må vi dessakom söka att locka arbetaren f r h krogeu genom lëhpliga förströelser, dar n8j&amp; icke bestar i att ' gommen kittlas ' med.brännvin, utan dar roar njutningen är af intellektuell art och sådan ' att den på en och utvecklar honom.
.
.
J a g hiller visserligen före, att en upp&amp; sådan jag här i störstia allmänhet sökt sk ?ssera egentligen bör vara .kommunens sak ' och icke, ' den enskildes.
Men vid de kommunala valen äro ju de bildade sam.hällskl&amp;serna de väsentligen bestämmande och det till- kommer dem att vaka 8fver att kommunens iepresentation består a män, som inse betydelsen ii att icke ' allenast de rent materiella intresseni tillgodoses, utan äfven hafva áppen blick.för andra viktiga samfundss~örsmA1.
De utgifter kommunen för sist antydda &amp; damhl finge vidkännas ' skola, likasom dess förlist genom minskad bränn -- vinsskatt, rikligen betäckas genom nedsiittnirig af kostnaderna för ' ' ' t ..
fattigvården och framför allt genom medborgarnas .ökade arbets- duglighet.
Men den bildade klassen får icke inskränka sig till detta mera inerekta satt att motverka dryckenskapen: det iir dess skyldighet att också omedelbart och personligt taga del i striden.
Ty dess högre bildning och de mångahanda intellektuella njutningar, som stå till dess förfogande, h a h a ju dessviirre icke förrngtt att befria den- samma från dryGenskapens hiirjningar.
J a g vet mig aldrig hvltrken i tal eller skrift hafva uttalat någon förkastelsedom öfver den, som mycket mattligt begagnar sig af sprithaltiga drycker, och en rik erfarenhet ådagalägger ju sa tydligt som möjligt, att ett sådant måttligt bruk ingalunda medför några skadliga verkningar vare sig £ör kroppen eller sjiilen.
Och det är lyckligt, att så är, ty annars vore ju niistan hela den civiliserade mänskligheten f örsupen.
J a g anser salunda icke häller, att den fullständiga ctfh&amp;llsam- heten från alla sprithaltiga drycker, absol~tisinen, utgör något, som man a.ger rättighet att sasom en moralisk plikt fordra af enhvar.
Och funnes inte missbruk i f sprit, utan kunde hvarje miinniska vid bruket däraf iakttaga den ratta måttan, sa skulle ju hvarken abso- lutismen eller nykterhetsverksamheten behöfvas.
Och dock vill jag har rikta en vädjan till de bildade klasserna i samhället att i så stor utsträckning som möjligt sluta sig till absolutismen.
J a g grundar denna viidjan icke så mycket därpjl, att hvarje bruk af ett gift så ytterst lätt knn öfvergå till ett miss- bruk; icke häller därp8, att man ofta nog icke märker missbruket, innan det redan ut6fvat allvarliga skador, såsom d % t. ex. en människa med full sanning kan säga sig aldrig hafva varit hvad man i vadig mening kallar berusad och do+ slutligen insjuknar i en åkomma, som direkt framkallats af spriten.
Nej, jag gör detta hufvudsakligen därför, att absolutismen i sjiilfva verket utgör det kraftigaste vapen, som den enskilde kan rikta mot dryckenskapen i allmänhet.
Ty exemplets makt ar mycket stor.
Likasom etet d&amp;ligt exempel leder till d&amp;liga följder, så leder ett godt till goda.
Finnes i hvarje samhallskiass ett stort ant-l absolutister, som för sakens - skull och icke af fruktan att själfva blifva ett offer för spritens förförelse afsagt sig b p k e t af hvarje rusdryck, s&amp; skall detta utöfva en mycket stor inverkan på alla dem, med hvilka de komma i beröring.
De behöfva icke h8lla ntlgra nykterhetspredik- ningar, det är nog, att de predika genom * sitt exempel.
Då m m
ser, att de vid det sällskapliga umgänget med andra + m a var?
lika glada %om * dessi i t a n att d ~ ~ k ' k.
a l 1 8 ' s p ~ t &amp; till i hjalp; hå man finner huru deras halsa, dera.s kropps- och ' .själslsrafter ingalunda lida någon skada, utan tvärtom röna en gagnelig inverkan af deras lefnadssätt, skdl man allt tydligar; komma till insikt om at.t äfven det mycket måttliga hrnket af spri ' tdry&amp;ker icke har något, egentligt skäl för sig ' &amp; h man skall, afvin om man icke känn.
sig; fö; anlåten att svärja absolutismens fana, do ' ck blifva än ' strangare i sina for- dringak på sig själf och iakttaga en rigorös måttlighet i bniket af ifrågavarande drycker.
Och hvilken fart skulle icke nykterhetsirbetet t a g s bland kroppsarbetarna, om dessa såge att afven bland de bildade klasserna den fullständiga ifhållsamhete * &amp; gde ' talriks anhängare, de där frivilligt och af nit för det allmän~na bästa anslutit sig till densamma!
Samhällets ledare skull&amp; här h i f i a tillfälle ' att .utföra en folklig handling, som iCke kostade dem.
mycket, - men lände tusenden och iiter tusenden till oskattbart gagn.
. '
' Innan jag shtar, tillilter.
j a g mig att ännu yttra några ord siirskildt till mödrarna.
Den medicinska forskningen har numera till full klarhet ådagalagt, att de sprithaltiga dryckerna på växande barn utöha en ännu mycket skadligare inverkan an på, den full- vuxne.
Gifven därför icke, ' utan uttrycklig ordination af liika~e, sprit i någon form åt edra barn.
Spriten stärker icke barnet: ökar icke dess kroppskrafter, befordrar icke utvecklingen af dess intelligens, den vållar det endast och allenast skada.
Låten barnen vara absolutister, det bekommer dem endast godt; d&amp; de blifva fullvuxna, skola de kanske förblifva fullständigt afhållsamma och sålunda i sin mån kraftigt bidraga till framgången af e k sträfvande, som för mänsklighetens sedliga utveckling äger en genomgripande betydelse.
J a g tror ej, att denna förhoppning skall svikas.
-. '
e,
Ett skånskt bondbröllop för 50 år sedan.
Barndomsminnen.
Det skulle bli ett storartadt bröllop hos Hans Jonssons i Hunds- ängen, och mor Hans Jons ' infann sig nagra dagar före jul hos den högt vördade frun p&amp; Torp, såväl för att bjuda hela familjen till bröllopet, som skulle celebreras med kyrkvigsel annandag jul, som ock för att f$ # frun sjalf » med sig hem samma dag för att bese tillrustningarna, sarskildt de saker som nyss kommit hem med xb %det fran s t a ' n ~.
~fvenledes gjorde hon en ödmjuk förfriigan huru- vida det kunde » stå till&gt; att f r h Torp f&amp; låna silfver, porslin, duk- tyg och annat som behöfdes för att på basts stitt duka det förniimsta bordet, där utom brudparet allt inbjudet D härskap .u,.
niimligen prostens familj och härskapet fran Torp, skulle hafva sina platser vid festmältiderna.
För öfrigt ville hon anmäla, %tt bröllopet skulle firas med stass, d. v. s. att hela brudföljet skulle i högtidlig pro- cession begif va sig till kyrkan f r b bröllopsgården, man£ oket ridande, kvinnorna iikande, och undrade nu mor Bans Jons ' ödmjukligen, om hon tordes be frun och %fröken guvernant » samt alla de s m å mam- sellerna att Aka med i stassen; Hans Jonsson skulle komma fram och fråga, om herrarna ville göra sig så gemena och rida med i samma högtidliga tag.
Naturligtvis mottogs med nöje inbjudningen till en redan p % .den tiden tämligen sällsynt högtidlighet, ett kyvkbrdlop med stass, och i synnerhet sm %flickorna fröjdade sig ej litet däråt.
Annandagen randades till allas glädje klar och frostig.
Ett lätt snötäcke höljde marken, men intet större snöfall hade gjort det besvärligt att i nymålade vagnar med granns åkedynor (för kvin- norna) eller p % ståtliga, med prunkande sadeltäcken och granna fjäderbuskar utsmyckade hastar (för manfolket) begifva sig till den omkring 11 / 2 fjärdingsväg bort belägna Hults kyrka.
- Främst kom ett åkdon med spelmännen, diirefter brudgummen mellan tv&amp; svenner, efter dem de manliga bröllopsgästerna till htist, tre och tre i bredd, efter släkt~kap s&amp;t efter storleken af det hemmantal de representerade, ordnade af ~ t d i s m a n n e n (talmannen), ~ den vid alla dylika tillfallen oumbärlige ceremonimästaren.
Den har fungerande talismannen åtnjöt.
stort .anseende, bland annat för de praktstycken till tal,.
hvarpied hin under minst ett fjiirdedels.
sekel i mer än sju kyiksocknar uppbyggt och muntrat bröllopsgäster samt upprört begrafningsgasters känslor, ej minst genom de synnerligen väl valda citat ur bibel eller psalmbok, hvarmed dessa tal plägade ' smyckas.
.
Som prof på denna hans oratoriska anpassningstalang kan anföras hans liktal eftei.
Svinnpelle -- så kallad emedan han plägade som » svinahyren (- herde), ha upp- sikt öfver den m&amp;ngd af svin från kringliggande socknar, soni under senhösten gingo, på ållonskog&gt;!
i bokskogarna kring .Ringsjön - hvilket inleddes med psalmversen: » Kring nejden spörjes gråt och sorg, Stor klagan hörs från Zons borg, Ty du ar borta, du som var För oss en herde, vän och far!, .- Torps skalkaktiga iingdom gladde sig icke litet på förhand vid tanken] på de drapliga bröllopstal han .utan tvifvel skulle und- fägna siillskapet med vid denna bröllopsfest hos en af .bygdens för- nämsta bönder.
Efter ryttarskaran kommo kvinnornas vagnar, främst den ny- målade, tvgsitsiga, breda holsteinerva.gn, i hvilken bruden åkte med b~udkladerskan och tv % brudpigor.
Hennes unge bror körde de ystra, svarta hästarna., som skulle utgöra en del af hennes » begåfning » från hemmet ..
Den oumbärlige talismannen red såZorn mella * länk ensa.m mellan ryttarskaran och vagnståget; tvänne brudriddare redo på ömse sidor om brudens vagn och efter följde kvinnorhas vagnar, äfven de ' ördnade efter de åkandes släkt~kap och förmögenhet.
Vid Torps grindar gjordes halt, emedan » hiimkapet&gt; dar skulle sluta sig till tåget.
Först halsades herrarna med ett extra musikstycke och föqdes af talismannen med mycken kruserlighet till.
hedersplatsen närmast brudgummen, därefter foljde Torps bada ekipage: tack- vagnen med frun och » fröken guvernant, samt holsteinnren med d e ' tre oskiljaktiga systrarna, uppvaktade af innepigan Kallstorps Anna, och.
anvisades likaledes af.
ceremonimästaren vid ett nytt .,oppspel&gt; från muksiken en ' ärofull plats omedelbart- efter bru- dens vagn, Vid ankomsten till kyrkan tågade kvinnfolket genast in och intcigo sina vanliga bankplatser, med undantag af bruden och hennes uppvaktning, som togo plats i den s. k. brudbänken, närmast intill d e bida med stoppade saten och grefligt vlipen pH dörrarna prydda härsk~apsbänksrna, tillhörande Hults .8lottshärska@, men där Torps fruntimmer äfven hade sittplatser.
Det manliga bröllopsfolket in- ' a ',
tågade, sedan hästarna införts i kyrkstali.
Brudgummen och hans sällslcap intogo, enligt plägsed, den tredje banken på karlsidan, hvarvid naturligtvis brudgummen skulle sitta ytterst likasom bruden- p % fruntimmerssidsn, så att intet måtte Iiindra dem att emellanåt under tjänsten kasta ett &gt;&gt;godt öga)) till hvarandra.
Brudparet var ett mål för allas blickar, i synnerhet bruden i sin skrud.
Hon bar en svart yllekladning af ett slags tyg kalladt saxoni, likuande vårt alpacka, men af vida bättre beskaffenhet.
E t t förkläde af hvit, blommig linong, en fichy af samma slags tyg med snibbar, som räckte till midjan både fram och bak, samt spetskantade manschetter, uppvikta öfver kladningsarmen och rackande nästan till armbågen, skylde så mycket som möjligt af kliidningen.
E t t skarp af röda sidenband ompaf lifvet, med en stor rosett vid vänstra sidaa och långa nedhängande andar, som räckte till kanten af klädningen och förklädet, och som borde vara lika långa och sluta så pass l h g t ifrån golfvet, ' att skorna med spännen af silfver och infattadt kulört glas samt de med rödt utsydda nya hvita ullstrumporna ej måtte döljas för allmänhetens blickar.
Kring halsen bar bruden först en virkad krage, något särdeles rart och en present af Mina från Torp.
Den var nedviken öfver ett rödt band, som knutits till rosett och fastats med en guldbrosch, från hvilken nedhangde en guldkedja med därvid fgstadt guldur, linadt med tillbehör af f r m på Torp.
Alk detta var icke nog, utan minst fem rader hvita vaxperlor h8ngde ned öfver bröstet, den nedersta anda till skärpet, i hvilket gulduret var instucket så att det skulle synas.
Hvita, med rödt utsydda tvättskinnshandskar skylde de arbetshärdade händerna, som h %rdt omslöto den röda, med brinnande hjärtan i guld prydda bmd- psalmboken samt brudna.sduken af sockerduk med breda fållar och hålsöm ' jämte bioderadt namnskiffer, en present af Greta och Nia fran Torp, som- sytt två sidor af bålsömmen hvar samt hvar sin bokstaf af namnskiffret H.
H.
(Hanna Hansdotter).
Allt detta var grannt att skåda, men öfverglänstes af kronan, en s. k. lappkronii, en nära alnshög styggelse af på.
stAltrad uppträdda straperlor med har och där en liten # sudd » (jag kan icke kalla det en blomma, ehuru det kallades så.
af den som kliidde bruden) af sidenlappar i de mest brokiga färger, nedhängande tofsar af strå- och guldperlor, guldpappersstjärnor och glaskulor, d l t tillsammans bildande ett slags tiara, som höjde sig öfver hela menigheten och gjorde, att iifven de längst ned i.
kyrkan ' sittimde kunde berömma sig af att hafva sett om icke hkla lirudcin, &amp; minstone hennes kiona. '
Alltså, den stackars br.udeq måste fara till kyrkan ' och därifrån samt g!
hela första bröllopsdagen med den i rhärskapernas * ögon.
förskräckliga lappkronan, hvilken hva~ken skyddade mot blåst el&amp; köld och lika litet soin den öfriga brudgrandåte+ fick genom ens så mycket som en duk eller en sjal undandöljas för en skåde: lysten allmänhet.
Brudgummens.
dräkt erbjöd intet, synnerligen anmärkningsvardt, om ej som sådant bör .anses, .att han hela dagen, både utom- och inomhus, &amp; anpå siqa pya tjocka brudgumrqastóflai bar ett par likaledes nya, järnbeslagna galoschq, hvarjämte .han .af ett alldeles nytt ljusblått bomullsparaply (som betydiigt generade honom under ridten) utmärktes S&amp;S&amp; dagens hjälte.
Att detta.
senare var blott still lysts angafs af hans mor, den ' hedersamma och välförståndiga nämdemansmorap ~ l i Trued a Jöns, ' hvilken $11- kannagaf sin tillfredsställelse öfver att det inte blef något ledt, väder, för det hade varit för » kjessamt, om.
Larses granne nye paraplyg hade blitt våts.
Vigseln förrättades efter gudstjänstens slut, hyarefter talismamen jämte brudriddarna, i sträckande galopp skyndade före alla, andra till bröllopsgården oqh för de hemmavarande sHsom en stor nyhet förkunnade, » att hedersamme och viilaktade Lars T~uedsson blifyit med ärbara och dygdesamma Hanna Hansdotter i Guds hus kriste- ligen sammanvigd och förenads, hvareftei de vid tagets ankomst, biträdda af högtidsklädda pigor, skulle.
p&amp; själfva g å r d e t-ktera hvar och en med en sup och en ntorrikan, ett slags s u h a kakor, soni gjorde skal för sitt namn, ty något torrare %n dessa bakverk torde aldrig kunna uppvisas.i atvag, hvarför det häller aldrig .föll någon in att smaka på dem vid detta tillfälle, utan de stoppades hastigt i » lommans och gjorde tinder m %ltiden tjänst som tallrikar för de mindre betydande gäster,.
» pikgar och grebbor!, som icke.
akt,ats vediga att förses med, dessa nyttiga bordstillbehor.
.
Supen Irunde man slippa att tömma, men den m b t é ovillkorligen föras till.
munnen.
Sasom en synnerlig utmärkelse bjöd aman åt härskaps- fruutimren, rödvin, hvilket dock, efter, ' hvad de trodde sig veta, blott genom tillsats af rödbetssaft och sockervstten skilde sig från .rena finkeln)), ehuru det, shdaqt det var, kommit från, köpmannen i.
stan » på buteljer med granna etiketter.
Lyckligtvis kunde, man afveq vid denna undfägnad, rädda sig genom att blott föra- glaset - 1 munnen. '
.
, '
Vid inträdet i den festliga, med väggbonader, biinkakläden, ljuskronor af fiirkad halm, lampetter och armstakar af tenn (1Angods) rikt prydda gastabudsstugan, utefter hvars hela längd etraclzte sig dukade bord, som skulle sviktat under den framsatta välfägnadens börda, om de varit af mindre solid beskaffenhet, började » bord- sätt&amp;ngenr, hvilken tog mycken tid i anspråk och förorsakade stort besvär för såväl värdfolket som deras biträden, bland hvilka tslis- mannen utmärkte sig för en aldrig sinande talförhet och en otrolig allestädesnärvarelse.
Brudparet och hiirskaperna, hvilkns platser vor0 bestämda, blefvo snart placerade vid det bord, som ined lån- gods från Torp var dukadt alldeles p&amp; harskapsvis.
Dessa intogo sina platser utan öfvedödigt krus, väpnade sig med heroiskt tilamod och fördrefvo s&amp; godt sig .göra lät den l&amp;ngsamma tiden med hvarje- handa samtal.
Prosten och haradshöfdingen från Torp snusade tillsammans och pratade politik; ungherrarna från Torp gjorde s: g artiga för mamsell Jeanna fr %n prostgården; fruarna följde serveringen med ett vaksamt öga, småflickorna vor0 nyfikna och hungriga - och betraktade den mä; kvärdiga bordsittningen, vid h d k e n ej blott öfvertalning och böner, utan äfven knuffar och andra handgriplig- heter behöfdes, innan hvar gumma kom p % sin ratta plats, » för si&gt;, sade talismannen, » det gtlr lättare att bordsatta femton manfolk an en käring,.
» Hör nu, Per Jöns ' mor, I skall sitta före mig, I ar ju moster te ' Lars. » » Var de ' rimmeligt, när I sitter ve ' två hela hemman och vi kr bara halfgårdsbönder?
r aFram med er, mor Pernilla från Bälteberga *, ryter talis- mannen med kommandostämma; DI skall sitta narmast härskaperns, för I ären äldsta kvinnan i brudgummens släkt - ja, det är inte värdt I tittar efter ~ r u e d Jönsmor, för brudgummens föräldrar, di sittdr.
.
främst ' på d e n andra ändan., » Sven Pers ' mor, det är ' inte värdt I löper ut i köket, sattan er nu på denna.
hedersplats, - I vet ju, att skriften säger: Min vän, sitt bättre upp. » » Hvar har vi nu Lars h a s ' mor?
Hon miitte val inte ha ränt ut i kalfvakätten igen. » slutligen tycker prosten (som ä r hungrig), att det kan vara krusadt nog för i dag, hälst han tycker sig mäxka, att de mest betydande personerna redan äro bordsatta, hvarför han knackar med knifskaftet i bordet, på hvilken signal allt det ännu på golfvet '
129.
s &amp; .ende folket .. skyndar att intaga sina platser, ty man vet, att nu .skall posten .lasa bords,bonerna.
.,.
.
,.
.
Låtom oss taga en öfoerblick af bröllopsbordet.
.
~ r långa e bord äro dukade, i stugan, str~ckande .sig utefter dess hela liingd.
.Vid ena.
ärylan af det förnämda och bast utstyrda står,.
Horn.
redan hiars langsida.
brudparet.
sitter.
niimdt är, ett tvärbq~d, midt Bosten sitter vid brudens sida, prostbinan vid brudgummens, där- ' efter de öfriga härskaperna, näst .,intill hvilka bönder och bond- .kvinnor sitta utefter långsidorna, rmannarna) &gt; (de gifta marmen) på yttersidan, kvinnorna.
på insidan .. Ett annat, högsäte,.
anses .. den andra bordiindan vara, där brudgummens föräldrar intaga heders- platserna.,.
Harsk.apsbordet pryddes.
af en stor silfve * anna fylld med fradgande öl &gt; ?h orngifven af ej mindre än ' sex silfverb.ägare .. Här stod äfven en riktig .soppsklil ipcd förlaggsked af silfve~; alla gästerna hade tallrikar, knifaar,.
gafflar, skedar, servetter,, med - ett .ord, allt som brukar finnas på harskapsbord.
En prgktig t&amp;rta,-som frun på Torp .skickat (ehuru hiimkapsfolk eljest ej brukade sända s. k .. förning till bondbröllop), utgjorde förnämsta prydnaden p&amp; detta.
bord.
Ett par saltkar funnos äfven.
har,, om hvilka man.
för.
ovan- lighetens skyll b ö r nämnn, att, saltet uti dessa kärl lika såväl som ' i d e - tefat, hvilka p6 de öfiiga borden gjorde tjänst som saltkar, - var beströdt med ett.
tjockt - lager af socker och kanel - allt för prydlighetens &amp; ull !.
-.
L-gs de stora bordes.
för gemene man stodo med afiätta mellanimu blanka tennfat,, gliinsande som; silfver och i likhet med härskapets soppskål.
fyllda med den kraftiga bröllo,psoppan, kokad.
p i oxkött, kalfkdtt, salt och ffirskt fläsk, ' h (ins och gas % och fanli.
i n i, midten a£ hvarje f a t.
en hög köttstycken af alla daslag, hv&amp;å soppan var kokad,,.
huarjamte diiri simmade alla glags,,.smA~at, klimpar.
och, frikadeller, torkade applen och päron, russin och syiskon - ja, hvem kan op&amp;äkna.
al1.tP Husets egna präktjga.
tennfat jämte.
öls tån ko^ af tenn eller.
trä, krusade * smärtoppar.
samt högar af d a slaga groft eller fint bröd.
ut@or.de pu&gt;dnadern&amp; pH .alla borden, som.
t&amp;cktes af större eller smirre dikar; med- röda .,bBsder och fransar &amp; d ändarna.
För hvarje person.
af.
någo; betydenhet fanns en lertallrik och en hsrnsked; sina egna » lommeknifvai.,, » framtog.
enhvar, och kvjnnor så.trä1 som man begagfiade den s. k!
fem- gaffeln samt sin stoea hvita kyrknPsduk i ställ&amp; för servett - ' uddiga.
väl a t t märka det näsduken alls icke fick brukas till näsans .tjänst.
,, ' -- od,
Efter soppan följde bruna bönor med kokt skinka o&amp; refbens- spjäll, därefter kalfstek med rödbetor och krösamos, vidare rödgröt med » flödes (gräddmjölk) och sist spettkakor och klenät.
Dryckes- varor vor0 hembrygdt ö1 samt brännvin, hvilket senare då och då kringbjöds af värden själf, som gjorde en rund kring bordet med flaska och glas, fyllde det sistnämda och förde det till munnen på.
den ena gasten.
efter den andra.
Gästen smuttade litet darpa, vanligtvis vidrörde han blott kanten af glaset om ban hade lust med.
lapparna.
Vid härskapsbordet bjöds brännvin blott en g h g, vid maltidens början; men buteljer af det förföriska röd- (bets) - vinet, omgifna af brännvinsglas och små silfvartumlare, prydde detta bord och vor0 lika fulla vid middagens slut som vid dess början.
Vid ett mindre bord för sig sjalfva sutto spelmannen, som gjorde sitt basta för att med sljufveliga och lustiga bröllops låtar^ förkorta de dryga pauserna mellan serveringarna.
Den första pausen, mellan soppan och de bruna bönerna, celebrerades med en särskila högtidlighet, enär sjalfva fader klockare d % uppstod från sin heders- plats vid det förnalmta bordet, ställde sig framför spelmansbordet och med dundrande stamma tog upp brudpsalmen:, Rid välsigna dessa hjärtan,, m. m., hvari alla, som hade psalmen i minnet eller psalmboken i lomman, efter basta förmfiga instamde.
Diirefter framträdde talismannen, och nu skulle bröllopstalet gå af stapeln.
Prosten hade naturligtvis hAllit ett sådant i kyrkan efter vigseln, men det var en allvarsam sak; nu skulle man få höra nAgot extra roligt.
Talismannen tog visserligen sin sak p&amp; allvar, det måste man erkänna; han snöt sig (i en röd näsduk), han hostade och harklade, han vände ut och in på ögonen - och så läste han upp sista versen af Wallins ståtliga kröningspsalm n: r 300: » Hell, landets.
brudgum i din skrud!
Ditt folk skall stiga, likt en brud, I ara vid din sida », m. m.
E j utan en viss fyndighet uttydde och tilltmpade han de i psalmen förekommande uttrycken på närvarande tillfälle L försäkrade att %landets brudgums syftade p&amp; » huvarande.
i laiidtbrrk skicklige och välförfarne unge brudgums, att wbrnden vid hans sida » ' tydligen var den ärbara och dygdesamma, har när- varande i sin kosteliga skrud så.som morgonstjärnan glansande Hanna Hansdotter; att de hade » folk », silgom psalmen omtalar, det visste en hvar, ty de vor0 välbergade nog att h6Ua sig med tjänst- folk - vidare kunde man väl se huru från sin brudstol de unga tu, likasom en konung fr&amp; sm stol, lyste vida omkring sig med fagring och dygder. '
Orden i psalmen: &gt;Herren höjer ditt bandrs gafvo - '.
.
t a k e n en nAgot långsökt anledning.
att tala om sett festligt mid- sommargille,, dar dejeliga pigor da ' nsade kring majstången med raska och lustiga drängar,.
Vid slutorden:, Hell dig, du Herrens smorde!, tycktes dock,; tahmannen kanna sig något osäker om till- lämpligheten på närvarande förhallanden; han gjorde en märkbar paus, suckade, snusade, stod på ett ben, blundade,.
tittade i - taket - men fick en.
ljus ingifvelse och slöt sitt kostliga bröllopstal med ett Hallelujah!
r, - ~ L e f v e konungen, dundfande: plefve konungen!
hurralr genljöd det frlin alla hörn af stugan, och i hurraropens mäktiga ljudvågor lyckades Torp-ungdomen att bortblanda och så .till sägandes dränka.
sina hittills med yttersta svårighet återhållna- utbrott af munterhet.
.
,, men, Efter middagen kringbjöds kaffet, hvilket, för harskapet var kokadt i en riktig kaffekittel, men för gemene man i-stora gröt- kitt-eln.
Nu anmäldes, att harskapernas vagnar vor0 anlända, hvilket visserligen skett, medan man ännu satt till bords, men tid hade behöfts att traktera kuskarna med.
» alla sorter » fr %n bröllopsbordet.
Emellergd var det blott d e äldre, som begagnade sig af ' detta länge efterlängtade tillfälle att undkomma den något ansträngande ' festlig- heten.
Ungdomen tillmötesgick villigt värdfolkets ifriga anhållan; att de skulle bli kvar öfver bröllopsdansen (hvilken hölls på stora logen annandagjul!)
samt vara med om att %skötta fadem.
Huru- vida detta mystiska uttryck borde öfversättas med: sköta eller skifta faten, därom disputerade den lärda ungdomen ynder aftonens lopp, men det är mig obekant, huruvida detta filologiska spörsmål fick en tillfredsställande lösiing.
Alltnog, därmed åsyftades den högtidliga ceremoni, då ett visst antal, niororw hvarje afton under de fem bröllops- dagarna utdelade de medhafda förningarna, hvarvid de som förnämligast ansedda faten angrepos första bröllopsdagen, då man hade den högt uppskattade aran att se harskapsfolk bland gästerna.
Förningarna vor0 vanligen sammansatta på följande sätt: ett stort tennfat var bräddfullt af risgrynsgröt med mycket socker, russin och mandel uti samt beströdt med kanel; därofvan en hvete- brödskrans, inuti denna små hvetebullar och kringlor, ofvanpå dessa en hop finare kakor, såsom klenat, smörbakelse, pepparkakor m. m., ju flere ' slag .dess bättre.
.
D&amp; fatet.
inbars, borde alla dessa smilsaker vara upplagda i form af en topp, så hög och spetsig som:.
- möjligt och med ntlgot slags grannlftt, såsom en blomruska eller ett.
knippe brokiga fjadrar, i spetsen.
Detta var den vanliga förningen, som afven.
oskyllda » morors maste medhrifva; ' slaktingar plägado medföra afven andra bidrag till undfiignaden, såsom en gödkalfstek, en brannvioskagge, stora vört- och hvetekakor, ofantliga tiirtor och spettkakor o. d. Inbjudet härskapsfolk väntades ej skola medföra annat till festens prydande an sina värda personer, hrarför det anstigs som ett stort.
att frun p&amp; Torp till bröllopet medfört en t %rta från konditorn i sta ' n, hvilken tarta ocksa prunkade p&amp; härskapsbordet och ej passerade längre Bn kring detta vid första middagen - öfverlefvorna, skurna i diminutiva skifvor, kringbjödos sedan till svin,, s&amp; långt de räckte, men blott de förnainsttr fingo del af denna eteriska gudaspis.
Efter ett långt och tröttsamt afskedstagande kommo andtligen pappor och mammor i sina vagnar och reste från bröllopsgArden, ackompanjerade af en afalzedsmarsch fran musiken, som därpå intog sin plats p % en af sågbockar och bräden uppförd ställning i bortersta andan af storlogen, på hvars blanka bruna lergolf dansen snart var i full gång, belyst af s&amp; mång % stallyktor med tranlam- por uti, som huset kunde tillhandahålla eller genom lån i bygden anskaffa.
Tv % par från Torp lanade vagnslyktor utmärkte sig genom sitt i jämförelse med stallyktorna bländande sken, förorsakadt dels af glasens klarhet, dels af den utmiirkta lysmaterielen: man hade vanligen uaxGjzcs i vagnslyktorna på.
den tiden.
Ungdomen deltog outtröttligt i logdansen, tills det led darhan, att faten skulle wskötasi eller wskiftasw, huru det gAtfulla ordet skyttn eller ' skötta nu skulle uttydas.
Sedan man spisat wsmörmadw med kött och korf samt stufvad lutfisk, reste sig brudgummens mor från sin plats vid nedre bords- iindan, gick ut i köket och återvände barande sitt i en hvit duk inknutna förningsfat med det häfdvunna innehållet af &gt;gröd och kagorw; man viintade, att mor Trued Jöns ' nu skulle börja apartiseran och utdela sina hafvor; men nej, hon hämtade ännu ett nagot mindre förningsfat, innehållande eri viildig sockerkaka, darofvanpå en hög spettkaka och rundt omkring denna eri mlingd srngbakelser beströdda med röda och hvita sockerpullor.
Ta: ismannen, som beredt sig att med ep bordsbön inleda förningsutdelningen och just hade börjat uppläsningen af: ~ Q u d med en nödtorftig spiaa m. m., blef så slagen vid åsynen af - denna ovanliga lyx, att han hastigt afbröt sig vid orden: wDu oss styrker har i lifvetw, och i stallet började sjunga:
rSå skön går morgonstjärnan fram,, bvari de narvarande efter något betänkande instämde.
De öfriga)) faden skyttes&gt; ungefär på samma sätt som det första, nämligen sa, att vederbörande mora först skar upp den kalla gröten som en tjock pannkaka och skickade, den k r g g bordet, sedan lät fat med kakor cirkulera, tills allt var slut, då en annan mora började rskyttas sitt ufad)), och miste man hvarje gång taga för si&amp; af all&amp; sorter.
för att ej stöta fatets ägarinna.
bröllopet dracks i dagarna fem,, som folkvisan säger, men Torp-harskapet bevistade blott, den stora (första) bröllopsdagen D, samt den tredje, då efter middagen rskankaserna)) skulle upptagas.
De nygifta sutto d % midt i stugan med en stol framför, sig, På hvilken stod en rosig porslinstallrik.
Till höger om .dem sutto spel- männen, till vänster mottagerskan, wkockenn kallad, äfven dessa med stolar och ' tallrikar fyamför sig Talismannen höll ett rörande tal öfver språket: » Gifver, SA varder eder gifveta, hvarvid han lockade ' tårar ur mångas ögon genom uppmaningen a t t b r y t a sitt bröd åt de hungriga, m. m., hvilken visserligen icke passade riktigt vid tillämpningen på harvarande brudpar, ortens rikaste bonddotter och en annu rikare brudgum, men som varit mycket passande på sin ursprungliga plats, som var uti ett tal af prosten C. i L u ~ d vid en .insamling till rnödlidande i Norrland)), hvilket tal, tryckt och försåldt till förmån för besagde nödlidande, kommit i talismannens händer och på detta satt fick göra ny tjänst.
Under ljudet af en marsch defilerade bröllopsgästerna sedan genom stugan och lade s ina.
respektive askankasero på brudparets, kockens och musikens t allrikar.
Sista bröllopsdagen sattes p&amp; bordet alla möjliga upptekta och nppstufvade lamningar af bröllopsmaten, de sista r faden skyttes D, talismannen höll ett afskedstal och tackade alla i allmänhet och hvar och en i synnerhet, särdeles, kvinnorna för deras~smal~fulla förningar ' och alla niirvarsnde medkristna för skankaser och begafningar, till- önskande dem alla en lyckosam hädanfärd,, ett godt nytt g r och en ' salig ändalykt », samt slöt med uppstämmande af följande vers (ur en dödspsalm): » Med Simeon jag far i frid Och rnig till ro be- gifver)), m .. m.
Stackars t: alisman!
Det kunde han val behöfva efter alla sina tal.
,.
.
.
0.
...
.
Charlotte Nermgn.
.
,
Litteratur.
I vår tids lifsfrigor.
Skrifter utgifna af Sydiieg Almtz.
I-XVII.
År 1897 utkom första häftet af denna skriftserie, och den har häften arligen.
Dess uppgift är enligt sedan fortsatts med 4-5 ' anmälan patt söka belysa religiösa och etiska spörsmAl fråa olika, om möjligt nya synpunkter * eller, som det i en senare Argång heter, » att i popnliir form framställa och granska religiösa, psyko- logiska och sociala frågor,.
Detta program har den troget följt, och den läsande allmän- heten har här ett ypperligt tillfiille att skaffa sig kännedom om flera af v&amp;r tids brännande spörsmål p&amp; ofvann&amp;mda omrHden.
Alla de behandlade ämnena förtjäua va1 icke att kallas lifsfrtgor; skill- naden mellan svensk och dansk nationalkaraktär t. ex. kan man ju inte precis tillskrifva något vitalt intresse, och fru Kybloms fram- ställning af detta ämne har.
också hufvudsakligen karaktären af ett underhållande kåseri, hvilket dock icke hindrar, att man laser det med både nöje och behallning.
I de flesta fall äro emellertid de frågor, som utredas och granskas, af mera djupgående art. och d,?
hvarje a mne behandlas af kompetenta sl~ecialister, iir den upplysning man f&amp;r både tillförlitlig och mångsidig.
At religiösa och kyrkliga spörsmil1 har agnats icke mindre an sex häften.
De värdefullaste af dessa synas mig utan friiga vara utgif varens utredning » Om konfirmationens berättigande » samt dom- prosten Personnes artikel om » Bibelkritiken ».
I den förstnämda framställas skälen mot konfirmationen i dess nuvarande form och det - s. k. konfirmationstvånget på ett sa klart och ökertygande sätt, att det tyckes mig, att ingen rättänkande och iirlig manniska skall kunna undgå att g e förf.
rätt.
- Domprosten Personnes uppsats ger oss tillfredsställande upplysning om den bibelkritiska vetenska- pens begrepp, dess historia och nuvarande stlindpunkt samt dess betydelse för teologi och religion.
.De mariga, för hrilka denna fråga verkligen ä r.
en lifsfråga af den mest brännande art, skola sakert med glädje halsa detta tillfälle att af en auktoritet inom vrir kyrka på ett klart och lättfattligt siitt öfvertygas om att den moderna bibelve ' tenskapen icke %r någon ond makt, mot hvilken vi måste a förskansa oss för att få behålla vår bibeltro.
-- Samma iimne be- handlas också i ett annat häfte, » Rubbar den moderna bibelkritiken vår religiösa tro ?,, föredrag af rabbinen prof. Klein jamte niigra diskussionsinlägg.
Såviil inledningsföredraget som diskussionen be- handlar dock egentligen frågan om möjligheten af fullt vetenskap- liga bevis (har sarskildt historiska) för trosfakta och ar sásom sådan ratt intressant.
- Af de öfriga till samma grupp hörande skrifterna må nämnas » Bönen i olika religioner, af Dlax Miiller.
Den hör till '
135 den sorts popular-vetenskapliga afhandlingar, som äro mycket under- hållande att läsa, men som hos läsaren blott kvarlämna en mycket svafvande » hum&gt;, om saken i fraga.
Trots det celebra författar- namnet och trots de talrika exempel, .som belysa framställningen, synes mig denna » inblick i jämförande religionsforskni,ng~ inte .s&amp;.
.. synnerligen vardef ull.
komma åtskilliga På den filosofiskii och psykologiska häften.
I » Sjalslifvets mystik » af prof. William James få vi en inblick i en af de allra nyaste vetenskapsgrenarna, hvad som p % engelska kallas ~Psychical rese ar ch^, ett n %got vilseledande namn, då ' det här endast är fråga om de psykiska företeelser, som vi äro vana att anse mystiska och ' oförklarliga eller rent af .overkliga.
-- Docenten Hägerströms afhandling, Om filosofiens betydelse för män- niskanr är nog något h&amp;rdsmält för ' den filosofiskt .oskolade, men åtminstone den första afdelningen, om .betydelsen af den enskildes filosofi för honom sjalf, bor kunna läsas med behållning och intresse afven af de i ämnet obildade.
.
Betydligt lättfattligare är docenten v. Schieles skrift » Om sjä- lens odödligliet~, hvilken efter en historisk framstiillning af filoso- fins stallning till denna fråga kommer .till den slutsatsen, att detta spörsmål ej kan bli förem91 för abstrakt bevisning utan blott för personlig afgörelse och att .filosofins uppgift gentemot detta problem egentligen blir att klargöra och rena odödlighets- och evig- hetsbegreppen.
- Professor Ohrvalls bada uppsatser » De sju varlds- .gåtorna)) samt a Den fysiologiska döden och dess betydelse for l i f ~ e t » äro enligt min tanke mönstergilla popular-vetenskapliga framsttill- ningar ..
De äro sa lättfattliga som öfverhufvud naturvetenskap kan vara för den ingrodde lekmannen och på samma g å n g intressanta, sakrika och orienterande, Till det sociala området f l vi val riikna det häfte, som iniie- håller en.
samling svar af, pedagogisk&amp; auktoriteter på frågan » Böra vi sanda vira barn i samskola? » Hit hör ocksa, docenten Hilde- brands # Arbetarnas föreningsriitt)), belysande.
det syåra, problemet.
från olika synpunkter, samt major Tingstens afhandling om » Allman vikplikti.
Båda dessa.frå&amp;or äro ju ytterst .aktuella, och i synner- het den sistnamda uppsatsen torde väl under nuvarande.fö~hAllanden kunna påräkna mapga läsare.
Såsom slutomdöme om .denna ' skriftserie kan saledes säga$, att den är vard .all uppmuntran b %de från, den Iasande allmanhetens .och från de skrifvande fackmannens sida, och det ar att hoppas, att båda dessa makter skola gora.
det möjligt för utgifvaren att fört- siitta sitt för den allmänna, bildningen så välgörande före tag ...
.
M: Lgm.
*, ' '
Efteråt samt andra - berättelser af Iau 3Iaclaren.
Öf versattning af Y. Irlmanuelsson.
, Att de enfaldiga - de som iiro begåfvado med hjärtats nobla, af världen .obesmittade enfald - skola besitta jorden, öfver den texten ar det den skottske författaren Naclaren oföränderligen, ehuru med många fina variationer, predikar.
Hvar och en af berättelserna i hans- böcker, af hvilka nu den tredje föreligger i samma förtriiff- liga svenska dräkt som de föregående, är en utliiggning af den texten.
Att äfven vår för så mycken skepticism och astetisk öfver- förfining anklagade tid vet att till sitt fulla varde uppskatta det stora o.ch upphöjda, som ligger i den enkla pliktuppfyllelsen, vet att- beundra det sköna som inneslutes i ett skenbart ringa men af en sann kristlig snda - helgadt manniskolif, darför ar den stora popula- ritet, som Naclarens arbeten åtnjuta, ett talande bevis.
Detta länder sa väl var tid till heder som förf: s varma hjärta och framstfiende berättamtalang till berömmelse.
Men vare sig det nu kommer af manniskonaturens inneboende ondskaseller af den diirmed sammanhängande åtrån efter omväxling, nog af, man kan.
också få för mycket a f det goda.
Och när man läser.
Maclarens sista berattelsesamling, kan man ej undgå att kanna sig p&amp; ett visst ondskefullt sätt öfvermätt på alla dessa dygde- mönster, ' alla dessa nobla karaktarer, ja önska att den värld förf.
upprullar för oss vore litet mindre förträfflig.
Nan skulle da känna sig b&amp;ttre hemmastadd dar.
Vi få visserligen &amp; ter nöjet samman- träffa med några af vara gamla bekanta, de originella hedersmiinnen från Drumtochty, ja,- man deltar t. o. m. i ett par af dessas saliga hadanf 8rd, men afven de hjaltar och hjältinnor i berättelserna, som ej äro oss ' förut bekanta till namnet, äro alltför mycket sjals- fränder till de förra,, för att man ej skall tycka att de verka en- formiga, ja rent ut litet ledsamma.
Till ytan skrofliga, kantiga, ' obetydliga, af världen misskända, oförstadda, fbraktade, äro de allesamman, och alla sitta de ione med en hjärtats - nobless s&amp; stor, att den tar sig uttryck i de mest onaturligt .adla, själfi ' ippoffrande handlingar.
Och aldrig f&amp; dessa handlingar sin belöning hiir i ~ ä r l d e n; först niir välgöraren st&amp;r utom räckhall1 för mänsklig erkänsla, först vid grahen kommer upp- rättelsen.
D$ blir det uppenbaradt, att den misskände människo- hataren - varit den hemlige lindraren af fattiga ankors och fad-lösas nöd; att den oförstådda hustrun varit mannens, hemmets, en vid- sträckt vänkrets ' goda ängel, t-röst och föredöme; att den föraktade girigbuken varit ett helt samhälles storartade välgörare, den okande donatorn af tusentals och &amp; ter tusentals pund.
Som enstaka fall verka dylika exempel uppbyggliga, vackra, efterföljansviirda; som regel mottager man dem gärna med en viss skeptisk försiktighet.
Och hos Maclarens hjältar &amp; r obelönad dygd, de adla, osjälfviska, oför- vitliga men misskända karaktarerna regel utan ett enda undantag.
Men trots svagheten i förf: s sista bok, en svaghet som ju egent-
ligen ligger i öfverdriften p&amp; förtraff lighet, skal1 namnet Maclaren alltia vara oss kart;,, d&amp; det oppnat för oss en värld s å frisk och ren som den, hvilken inneslutes i det lilla skottska samhallet Drum-a tochty, hvilket vi första gången liirde känna i det: oförlikneligt fina.
.
.
arbetet, Vid Rosenbuskens.
.
.
, ' .L.
D..
- 0fvanstående bok iitgiir en volym af det fi-anska biblioteket Les Eivres d ' or de la science, en samling-popdart vete.gskaplig arbe- ten, soin för det särdeles .låga p r i s e t af ' l fr. volymen bjuder eo.
sakrik och i ~ n d e r h å l l a n d Iiisning ~ .i vetenslzapliga, litteriira.
och konst- närliga.
kinneu, försedd med en stot.
mairgd goda i l l ~ i s t r ~ t i o u e -- r.
niimda volym innehåller ej inindre än 37 stycke ' ?.
.
.
M: ine.
Hudry-Menos inleder sin bok med följande ord:.
Kviri- nan a r icke mannen uiidarlagsen, hon a r endast af ett annat slag,, och dessa ord, i synnerhet den förra delen af satsen, skulle kunna sattas som motto öfver hela dettn arbete, ty författarinnaii har gått till sitt verk ined så mycken inspiration för ainnst!
att det Btiuin- stone inte a r hennes - fel, om pari inte.
verkar öfvertygiinde .. M: me Hudry-Menos hör emellertid ej till dem, h v i k a svärma för en f r a w stegskvinpa, som till det ytterst-a drifvit sin fordran p5 hkstallighet med manilan på ' hans förut specielle arbetsoinråden, intsn hon fruui- h&amp;ller frán börjtin ' till sliit, att inoderskall.et ar kviniiuna största och skönaste uppgift, liksom hennes ro11 för iifrigt bistar i titt komma den brutala, fysiska styrkan att striiclza vapen inför en öfverlagsen andlig kraft.
Men då f6rhAll.anden.a i vlm inodema samhällen endast 1Rta ett relativt litet antal kvinnor irpptagk makans ' och moderns kall, begär förf.
för alla kvinnor, såväl gifta som ogifta, ett ' större inflytande pi % det sociala lifvet, en lättare ' tillgang till db " yrken; hvarigeiiom hon kan förtjäna sitt bröd, samt en fnlllzo~nlig likstiillig-.
het med marinen inför inoralens bud, ' dar ni.
den.
fysiskt svagare- alltid är den, som h a r d ~ s t drabb ' ns af * niriiiallets domar.
Bolren innefattar utom inleduing och.
ablutning tre olika ' afdel- nir~gai., hvriraf d m första omfattar kvinnans historia iiioiri skilda folkslag och olika ti.dsAldrar, en jamfbrande historik, itan man saga, som erbjiider måugn Intressanta jiiiuiförelsepunkter och ett rikligt '.
.
.
.
material i ainnet.
Andra delen sfliandlnr kvinnans individuella iitveckling.
' För- fattarinnan agnar här naqra kapitel At b k n e t s och den ungadickans. '
förstu uppfoibran och uttalar önskvärdhete.n af siind.aro principer i ' uppfostringsviig, såväl nar d &amp; gallsr att genom kroppsrörelser och friluftslif starka fysiken, sam ock hvnd.
beträffar deu .andliga upp- fostran:, dar modern uppinanas ' a t t mer än h.itti !lls: strafvti ' efter a t t ' ...
*, '
- gifva- sin dotter en sann blick på lifvet i alla dess sidor.
En del af dessa raii hafva nog mindre tilläinpning p&amp; vara i allmänhet hur- tiga och sportalskande flickor an pR den franska iingdornen;.
som ofta uppfostras i allslzöns f8fanga och ~ltuunighet om lifvet, men.
har finnas många sanningskorn att taga vara pi, afven om maii inte g&amp;r in på, alla författarinuans ofta avariceradt moderna principer i LIP p fostringsväg.
Tredje delen bandlar om den moderna itvinnan, hennes olika lefnadsbanor och sociala ställning inom skilda länder, konkurrensen mellan män och kvinnor m. m., m. in.
Boken i sin helhet utgör, som vi redan sagt, en både under- Iiållande och tankeväckande läsning, afven om den i en del punkter föranleder till reservation.
Den ar uttryck för en ultramodern kvin- nas - tankar om kvinnans stiillning och möjligheter, ocli om man an icke i alit vill aoderskïifva författarinnans åsikter, måste man erkänna att boken är besjälad af en stark tro p&amp; kvinnans stora uppgift samt af en glödande indignation öfver de orattvisor samhället ofta begar mot de svaga och vanlottade.
F. E.
Värnpliktiga sjukskOterskor.
Redan förra varen ställde d r A. Wide till de kvinliga gym- nasterna pa ett sammanträde- i Skandinaviska gymnastiklärareslt11- skapet en förfrfigan, huruvida de voro villiga att utbilda sig till värn- pliktiga sjuksköterskor, ett förslag som naturligtvis rann stort bifall.
Frågan kom da sarskildt på tal i följd af ett förslag från Linköpings lokalkomit6 af Svenska kvinnoföreningen för landets försvar, hvilket gick ut på: &amp; tt värnpliktiga sjuksköterskor borde litbildas.
D: r Wide meddelade, att han redan i april inliimnat ett skrift- ligt förslag till föreningen Röda Korset, som dock mot all förmo- dan ställde sig afvisande.
till detsamma; .daremot upptogs det mycket välvilligt af Svenska militarläkareföreningen, och hrr militarläkare uppmanade till ett snart realiserande af planen.
D: r Wides förslag innehåller i hufvudsak följande: I de kvinliga gymnasterna äger Sverige en talrik kar af kvin- nor, som hafva alla förutsättningar att blifva en god hjiilp vid vår- den af sjuka och sårade soldater, om blott en kort utbildningskurs lägges till den de redan genomgått.
De kvinliga eleverna vid Gym- nastiska centralinstitutet erldlla goda kunskaper i anatomi, fysiologi, allmän hälso- och sjukvårdslara.
De blifva på samma gång discipli- nerade genom att under hela sin kurs stå under kommando, de Iro friska och kraftigt utbildade.
De blifva alltifrån intriidet i kursen " vana att umgås med och behandla sjuka, ' men de haha ej bitradt vid kirurgiska operationer eller haft tillfalle att sköta feber- sjuka.
Men med några veckors tjänstgöring som sköterskebitriiden
vid länslasarett .eller andra större sjukhus skulle deras utbildning fullkomnas, och de kunde sålunda blifva skickliga nog att biträda vid sjukvården.
I bildningsgrad stå ' de som bekant minst lika högt som landets sjuksköterskekår.
Intet annat land äger en motsvarande kår a£ kvinnor med pil samma gång teoretisk medicinsk bildning, kraftig .kroppskonstitution, ständig öfning ch öfriga egenskaper, som fordras för sjukvard och.
fälttjänst.
Af några läkare har mot detta d: r Wides förslag framställts; att gymnasterna skulle komma att i fredstid konkurrera med yrkes- sköterskorna, men däremot her man dock en säker garanti i det sakförh&amp;llandet, att en gymnast med ett par tiinmare ' arbete förtjänar mera ' än en sjuksköterska på ett helt dygn.
Saken har nu tagits om haiid af styrelsen.
för skandinaviska gy~nastikläraresällskapet, som bland annat gjort en framställning till öfverstyrelsen för Drottning Sophias förening till understödjande af härens sjukvård, huruvida denna förening ville såsom sin sjukvårds- personal upptaga de enligt angifna grunder utbildade Irvinliga gym- nasterna.
Från denna förening har dock ännu ej nå.got svar kunnat inkomma, emedan den först i m,aj skall hålla sitt årsmöte och då närmare utarbeta sin arbetsplan.
Under tiden har saken väckt så stor och liflig anslutning bland gymnasterna, att redan en förberedande teoretisk kurs börjat.
Anmäl.
ningarna af deltagare ' hafva t. o. m. varit så många, att en hel del ej kunnat antagas,.
då antalet redan stigit till ungefär 100.
Kursen pA.g %r med två föreläsningar i veckan, omfattande.
allmän sjukvhd me3 före- läsningar af med.
d: r A. Wide samt i kisurgi af d: r Hugo Toll.
An- - talet föreläsningar bli minst 10.
Vid undervisningen följas i hufvud- sak ~Föreliisliingar f ö r Sophiahemmets sjuksköterske-elever S.
Efter slutad kurs erhåller hvar och en ett kort med intyg: Dessa kurser komma att upprepas hvarje år.
Den ' praktiska utbildningen skall hvar och en sedan.ska.ffa sig genom tjänstgoring vid något sjukhus, och antagligen blir det val respektive sjukhusliikare som bestämma.
huru E n g tids tja~istgöring det kommer att fordras.
Om Sophiaföreningen, såsom all adedniog är att antaga, är v~ilvilligt stämd mot detta företag; kom ' mer väl kanske framdeles prnktlisk utbildning att.
lämnas vid af denna förening upp- rattade sjukhus och ambulansstationer, ' men då ingen tid är att .för- lora, kommer hvar och en af gymnasterna att med.
det ' snaraste ' söki f å.
sin yraktiika utbildning vid något sjukhus.
.
Afven om Sophia- föreningen ej vill antiga sig saken, kommer den ej att .dö, ty då bildas en enskild förening,: som väl i krigstid blir .. mottagen ' af ' och får arbeta under Röda Korset, ty i nodens stund finns arbete, för oss alla.
Vidare meddelande kommer att lämnas.
när en.
_ di1: detaljer.
.
blifvit narrnare bestiimda; ' '.
.
.
Etisab.et7t [r3 ' acZer. '
' ---- '.
.
Föreningsmeddelanden.
Pristäflan.
Fredrika-Bremer-Förbundets komit6 för IagErlgor har pai uppdrag af Förbundets styrelse granskat de fyrs täfiingsskrifter öfver hrnuet Be- iydclsen qf d m.
gifta lxinnans nzyndighrt for henne sjäv och för sanr - hälld, hvilka i följd af den utlysta pristaflingen inlämnats till För- bundet.
Komitdn har icke funnit n k o n af dessa skrifter böra ifragakom&amp;a till erhållande of pris.
Tiiflingsskrifterna Xunna afhamtas å Förbundets byr&amp;, 54 Drottning- ' gatan, Stockholm.
% yredrika Bremers hundraårsminne.
Vid Fredrika-Bremer- Börbundets styrelsesamman trade den 8 .mars utsalgs en komitd, bestalende af fröknarna Silow, Adelborg, Widmark och Dahlgren, för att utarbeta ett förslag om det viirdiga högtidlighiillandet af hundraårsdagen af Fredrika Bremers födelse, hvilken inträffar den 17 augusti detta Ar.
* Ellen Fries ' bibliotek.
Den p&amp; Fredrika-Bremer-Förbundets byrå framlagda listan för tecknande af bidrag till förvarhandet af doktor Fries ' bibliotek for Fijrbundets rakning framvisar, sedan anteckningstiden utghtt, följande resultat: - Auflsta Adelswärd kr.
- 200; Eva Adelsward 10; Förbundsmedlem 100; E. W. R.
10; Förbundsmedlem 1QQ; fru Therese Andersson 200; Förbunds- medlem 500; fil.
kand.
Anna Björkegren 5; Förbundsmedlem 200; P. W. 50; C.
10; A.
E.
100; H. E.
100; A.
T.
20; F. af K.
10; G. af K.
10; friherre Karl De Geer 100; E.
S. 5; J.
G.
R.
50; fru Hedda Ekman 25; S.
S. 75; E.
.E.
25; G. W. 3; H. de R.
2; E.
S.
(förbundsmedlem) 5; W. Nyström 10; - 8.
Fabricius 10; Anna Benckert 4; M. och E. Blomstedt 10; B. L-dt 5; Qnamd BO.
8um.m.a kr.
2,004.
Den beraknade inköpssumman har shledes blif vit fulltecknad, hvar- jämte af fru L. du Rietz l w n a t s 10 kr.
sasom bidrag till fyllandet af kostnaderni för boksamlingens ordnande.
Det vackra och dyrbara biblio- tek, vid hvilket doktor Fries ' namn är faatadt, har således blihit För- bundets egendom, för hrilken pärde Eulla ghfua Förbundet hembar gifvcarna sin djupt kanda tacksamhet.
En komith, bestaende af fröknarna S. Leijon- .huf~&amp;d, I. Björklund och Ida Petersdn har af Förbundets styrelse blifvit tills.att för ett utarbeta ett förslag om bibliotekets ordnande och framtida anviindning.
A % ekn ni ska högskolan och kvinliga elever.
Xed anledning af det förslag till nya stadgar för Tekniska högskolan, hvilket nyligen inlam- nats till kong].
m$ och dgri det bl.
a. föreslals, att kvinnor icke skola an- tagas till ordinarie elever, har Förbundet mottagit en skrifvelse, under- tecknad X.
Y. Ingcniör (rsom genomgatt fullständig kurs vid K.
T. H.n),
hvari ofrannämnda faktum påpekas, hvarjämte Förbundet uppmanas att taga ihmnet under behandling för att om möjligt söka a~tadkomma andring i ett förslag som otvetydigt innebär ett bakåtsträfvande.
Som Förbundets upp- märksamhet; .redan förut riktats p&amp; ifhgavar ' ande ' fall; ha, åtgarder vidtagits för att erhalla de upplysningar, som äro af nöd ' en för ett ratt först %ende af saken: och skall Dagny i ett kommande häfte d r m a i e redogöra för hvad ' som härutinnan kunnat inhämtas.
.
9 ...
Handarbetets vänner.
Handarbetets .vänners pedagogiska konst - sömnadskurs för lärarinnor under ledning.
af fröknarna Sofia.
Gisberg och Agda Bäckman kommer att i år underg % vissa ' förändringar.
Den skall nämligen utsträckas till sex veckor i.
' st !llet ' för en m&amp;ad som hittills.
t Kursen börjas den 6 maj och fort&amp; till den l5 juni.
~ £ ~ i 20 f kr.
Ansökan jämte betyg fran föregaende lärarinneverksamhet p % detta område bör inlämnas före den 1 april, hvaref ' ter styrelsen kommer att snarast möjligt o h på en gång behandla alla d % inkomna, ansökningar.
E n frielev mottages.
U.
.
Från skilda håll.
.
.
.
.
Undervisning i trädgårdsskötsel for kvinnor.
Norska stor- tinget har beslutit inrätta en trädg ' ardsskola för ' kvinnor på Berby vid Idefjorden.
Icurserna racka i 7 manader: och 10 elever mottagas a t gangen.
* ' Kvinnor i statstjanst.
or ska ...
stortinget har den 5 mars enhäl- ligt och utan- debatt bifallit den k. propositionen om tillägg till 3 92 grund- loven, hvarigenom kvinnor skulle f % beklilda iimbeten i den utstrilckning, s o m bestämmes i allmän lag.
* Doktor Franziska Tiburtiiis, hvars namn alltid sattes i samband med Tysklands .främsta banbryterskor .p % kvinnofrigörelsens vag, har ny- ligen firat sitt 25-Ars-jubileum som hkare.
Det är i Berlin doktor Tibur- tius utöfvat sin valsignelserika verksamhet och det iir äfven representanter f r a n olika lager af den tyska rikshufvudstaden, som nu ' skyndat att hem- bära den högt värderade och afhhllna,kvinnan sin hyllning med anledning af hennes hedersdag.
D: r.Tiburtius, som förvlrfvat sin medicinska doktors- grad i Zurich, slog sig &amp; r 1876 ner i Berlin som dess första kvinliga läkare f ö r kvinno- och barnsjukdomar.
I början mött af fördomar,.
lyckades hon a &amp; srniiningom göra sig aktad och eftersqkt, och den .klinik, som.hon i för- ening med en kvinlig kollega d: r Lehmus öppnade .i Berlin, har förvarf- vat sig ett mycket stort anseende och besökes af er1 mycket talrik skara hjälpbehöfvande, tillhörande alla samhällslager.
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insänd perio- disk litteratur l dec.
1900-1 mars 1901.
Svensk: 13arnens van u: r 1-6, 1901.
De ungas viin n: r 1-2, 1901.
Eira n: r 22-24, 1900; 1-4, 1901.
Folkskolans barntidning n: r 39-41, 1900; I- 10, 1901 Helsovannen n: r 23-24, 1900; 1-5, 1901.
Hemtrefnad n: r 39-42, 1900; I - g, 1901.
Hemåt n: r 12, 1900; 1-3, 1 9 0 ~.
I d u ~ n: r 49-52&gt; 1900; I -- g, 1901.
Jordeniodern n: r 12, 1900; 1-2, 1901.
Kyrklig tidskrift n: r I, 1901.
Nordisk tidskrift n: r 7-8, 1900; I, ' rgor.
Nya bokhandelstidningen n: r 48-52, 1900.
Nya kyrkans tidning n: r I - 2, 1901.
Ord och bild ' ixr r 1-12, 1900; 1-2, 1901.
Pedagogisk tidskrift n: r I, I go I.
Saga n: r 21-22, 1900; 1-3, 1901.
Sedlighetsviinneii u: r 6, 1900.
Skogvaktaren n: r 4.
Slöjdundervisningsbladet n: r I I- 12, 1900; 1-2, 1901.
Social tidskrift n: r 1-2, 1901.
Svensk bokhandelstidning n: r 48-52, 1900; 1-9, 1901.
Svensk damtidning n: r 49-52] 1900; 1-9, 1901.
Svensk lararetidning n: r 49-52, 1900; 1-9, 1901.
Svensk musiktidning n: r 19-20, 1900; 1-5, 1901.
Tidning för Sveriges läroverk n: r 1-5, 1901.
Varia n: r 12, 1900; I-2; IgOI.
Verdandi n: r 6, 1900; I: 1901.
Finsk tidskrift n: r 11-12, Nutid n: r 1-2, 1901.
1900; I, 1901.
Norsk: Husmoderen n: r 34-36, 1900; 1-6, 1901.
Moral n: r 6, 1900.
Nylciende n: r 22-24, 1900; 1-5, 1901.
Urd n: r 47-52, 1900; 1-7, 1901.
Dansk: B o g o g N a a l n: r ~ z, ~ g 1,1901.
~~;.
Kvinden og Samfundet n: r 46 -- 52, 1900; 1-6, Igor.
Kvindernes Blad 29 ' nov.-20 dec., 1900; r o jan. -- z8 febr., 1901.
Finsk: Kylwaja n: r 1-8, 1901.
