# ID: svediakorp-per217
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1901
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,896
# sentences: 561
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Interiör f r h 1700-talet.
Det finnes en konst, hvilken allt mera börjar försvinna i den oroliga ' och jäktade tid, som kallas v å r, Det är bref~k~ifningens konst.
Hvar skola vi nu söka dessa massor af familjekorrespondanser, af förtroliga och förtrogna meddelanden vänner och yrkesbröder emel- lan, af epistlar, Iivilkas matta, stundom .svårliista och gulnade, alltid af ett friskt ' pulserande inre lif genomandade bokstafver bara bud från människa till människa om stora och små bagateller, om yttre och inre h8ndelse~ i den, enskilda individens utveckling, om tusen och åter tusen för periodens karaktär, för dagens liks snabbs som väslande.
stamningar, för minutens annars ogripbara och ofixe- rade aftryck i ett som vax böjligt människosinne betecknande linjer och smådrag, hvilka i en följd af kaleido-opbilder gifva en preg- nant tidsbild!
Hvar skola vi söka dem om ej i bibliotekens och arkivens gömmor, i dammiga buntar med rosenröda band eller tjocka och klumpiga folianter!
Allt detta, som heter kultur, civilisation och framsteg och som har skal att beniimnas!
så, gör tyvärr slut på mycket af vara fäders och förfaders poesi.
Hvad skulle det tjäna till att skrifva bref, att noggrant och omsorgsfullt redogöra för dagens och stundens hän- delser - nu, då ett bantåg, ett ångfartyg, ett telefonsamtal reduce: rar alla världens a f s t h d till löjligt små vgglangder.
Och hvad nytt - skulle vi förtiilja på en brefsida, när den ena efter den andra af våra .tidningar, söndag och hvardag, morgon och kväll, ger oss da- gens historia i tryck?
Vi behöfva ej skrifve, och när vi göra det, inskränka vi oss t i l l minsta möjliga antal rader och bokstäfver.
Vi sakna vHra fä- ders lugn, vi ha ej tid att samla oss, när kvällen ' kommer, att som de g&amp; till rätta med oss sjalfva.
i långa och sirliga dagböcker, in-.
epistlar.
till bundna i rödt med guldsnitt, eller vårdade och vackra en van, en hnstrn, en son.
.
.
,
Vi förbrännas af rastlöst arbete, af en jagande oro och åtrå, och om vi skrifva, ar det ej af behof och begär att meddela oss, af en önskan att dela med oss af var glädje eller sorg och att få oss en stilla pratstund, halst så lang som möjligt och utan störan- de.
afbrott.
Nej, vi skrifva som fackskribenter, som yrkesdiktare, som dilettantförfattare.
TTi skrifva för att tryckas, för att blotta vårt sönderslitna inre, för att blanda, göra uppseende, sl&amp; ned en rival, söka nya och originella ord och fraser, nya och originella själstillstånd - för att skaffa oss ett namn, som flyger högt öfver privatcirkeln, för att narra världen, att vi alla, klåpare, talanger och snillen, äro lika geniala konstnärer.
Och så profanera vi det stora därhän, att den dag kanske kommer, då man ar nöjd att slippa » ett namn,.
Utom det intresse dessa gulnade gamla bref från 1700-talet äga i kultur- eller litteraturhistoriskt af~eende,~ värka de äfven s&amp; stilla och lugnande på niirverna.
Man står, dar man af ödet blif- vit ställd, i dan vrå, eller det fack, man råkat in uti, alltid nöjd, sällan disharmonisk, aldrig sträckande sina önskningar längre än till en drömd » naturs » herdeidyll.
Nar man klagar är det icke därför, att ödets lotter falla olika, darfijr att grannen ar statsråd eller finansbaron, utan af en halft omedveten, litet sentimental tra- nad efter ett ovisst och obestämdt ideal, dar den ro, den frid man njuter - för oss ett harmoniskt paradis - skulle skänkas i än större mångfald.
Hvad man suckade efter var icke handling och kamp, icke ara, ordnar och titlaz, utan herdens enformiga lif i en undangömd hydda i dalen, - oskuld, enkelhet och naturdyrkan.
Hur betecknande är det ej, att icke ens denna, så ofarliga me- lankoli får vara i fred för klander och löje.
Hvad vore vadden om den befolkades med filosofer och människor, som endast och allenast tänkte på, att skaffa sig behag och njutning?
frågar en brefskrif- vare indignerad.
» I1 vaut mieux de prendre le monde comme il est, sans songer h ce qu ' il va devenir, que d ' entendre les raisonnemens d ' un misanthrope, qui ne peut ouvrir la bouche, sans nous faire croire que nous.
avons perdu notre premiere innocence., Men det fanns också ett tredje sätt.
Man kunde ju förena kon- trasterna, och man böjde då in sin egen tillvaro i herdeidyllens ram.
* Q * Det är icke utan att vi spara nagot dylikt, ngr vi studera den kolossala familjekorrespondans, som finnes i behåll efter Gjörwell.
Nyligen publicerad af Levertin.
i » Svenska Ilemoarer uch Bref »,, b ar den lämnat bibliotekets klosterlif och gått ut för att läsas och kommenteras afven af andra än forskaren.
Det iir en vinst för litteraturen och allmänheten, men det blir dock aldrig detsamma att se dessa prydliga, af Gjörwells sekreterare Stechan r e n ~ k r i f n s epistlar med deras noggrant angifna innehållsförteckning transpone- rade i en bokhandelsvara som att folja de sirliga ' penndragen på de tjocka, hvita pappersblad, som i väldiga buntar öfverlämnats åt en nyare tids människor.
7 - - - - - - - - - - - Gjörwell är en lyckans ~amphilius, en af dessa sällsynt för- nöjda individer, som anda in i ålderdomen bevara förmågan att se och njuta med barnets och ynglingens friska och öppna sjal.
Det var ett godt grepp af Stenborg, när han tog Gjörwell till förebild i Gretrys opera » Anakreon p % Samos » och af Analireon gjorde en glad och lycklig gubbe.
Ty få manniskor hafva ägt en sådan inre outtömlig kalla af ständigt sprudlande och alltid verkande lifselixir, f&amp; individer i hans tid och miljö hafva så allt igenom kunnat för- vandla sin hvardagsprosa till en fin och rörande herdedikt.
Detta ar särskildt fallet, då han 1783 flyttar .till Kaptensudden vid Djurgårdsbron, en landtlig tillflykt, fjärr ?n från stadens larm.
Han är själf 52 &amp; r, hans hustru Brita Nora - med smeknamnet Britnosen eller Bibi - är omgifven af sonen Karl Kristoffer, senare arGitekt, 1783 sjutton år, samt af döttrarna Brite Lonise och Gustafva Eleonora, födda 1768 och 1769.
Den 34-årigz frun är iing och stråltinde, litet behagsjuk och mycket afliallen, och det var nog icke bara döttrarna, dessa vackra och bildade unga kvinnor,.
den ena käck och stark, den andra vek och svärmisk, som drogo så.
många herrar till Torpet, Gjörwells namn p&amp; Kaptensudden.
Änon 1791 ' dansar hon i Kungsträdgården, p,&amp; en maskerad, dar 6,000 personer trängas i alléerna vid janitschar- och harmonimusik, och uppvaktad af en fransk och en spansk abbh, den förre vicarius apostolicus, den senare legationspredikant och 1793 charge d ' affaires.
Hon lifvar afven upp den mörka stamningen på operamaskeraden 1792, hvar?
final var koniingens mord, och det ar svårt att säga hvilken som har mest ungdom och lättaste foten i menuetten, » söta mor » eller flickorna på Torpet.
Det ar inom den trånga ramen af Kaptensuddens murar och på Djurgarden, som Gjörwell af sitt eget och de sinas lif gör en fin pastoral i rococo.
.
Hela den villa han bebor är en luftig och lätt rococopaviljong, med rosenspaliar för bröstbuketterna, med ljusa cr&amp;
tonne- eller sidenmöbler, svängds karmar, buktiga sekretiirer och speglar, ömma och skalkaktiga gravyrer.
Från villans fönster ser han den mjuka och skiftande DjurgHrds- brunnsviken med dess gröna stränder och för Stockholmshimmelens svagaste färgnyanser känsliga vatteiispegel.
Och p&amp; andra sidan har han Djurgården, icke som nu en stadad park med dammiga vagar och promenader, utan ett verkligt stycke land med Aker och äng och med betande boskap i hagarna.
Ingen kan vara en större naturälskare an gnbben Gjörwell.
Då han hvilar efter de lärda och olärda mödor han dagligen under- kastas såsom bokhandlare, journalist, tidskriftsutgifrare, historisk forskare och biblioteksman, gör han langa vandringar i sin omgif- ning -- till Haga, Fiskartorpet, Karlberg och först och sist till Djur- gården.
Hvem är det som första vackra vårdag lämnar Kaptensudden för att p % Djurgardens högländta skogsangar eller i dess lunder vid källdrag och rännilar söka upp den späda blhippan och i triumf bära henne till Torpet?
Och hvem ar den siste som pli hösten tager ett högtidligt afsked af sina sommarminnen?
Ingen annan än torparen.
Och hur vii1 han förstår att passa in detta i rococons originella idekrets, att se på naturen med rococons blick och skildra den som.
en rococopoet!
Vägar och stigar, ängar och backar, dar han ströf- vat icke en, men tusen gånger, blifva aldrig gamla för honom.
Han afvinner dem alltid ett nytt drag, han skådar dem alltid i ny be- lysning, och han lär oss, att viirlden Tu $n idyll.
Med Brita Nora, med döttrarna, med nAgon förtrogen van soin sekreteraren Björkegren beger sig Gjörwell, assessorn och biblio- tekarien, ut y&amp; sina upptäcktsfärder.
offer dem strilsr en klar julihimmel med tunna, flytande moln.
Till vänster skymtar mellan vass och alar den svagt krusade Djurgårdsbrunnsviken.
Och till höger ligga ängar på slag, åkrar med råg och hvete, höjder med ek och björk.
Ute p&amp; vattnet ser han en båt - en fiskare, som ror drag - det ar Amaryllis.
Nere vid stranden sticker ett ansikte fram, inramadt i en krans a£ löf - det är Pan, och nagra lustvandrande borgarflickor fran staden i nättelduksklädning och schäferhatt, dem han möter på Rosendalsängen, blifva skogsnymfer.
Ofverallt tager han med sig den pastorale Gessner, ur h d k e n han laser för att öka stamningen.
Gessner följer honom till lands och sjös, och det iir som om Gessners idyller finge lefvande gestalt i hans fantasi, nar han ' sitter under en ek och studerar dem eller,
med boken uppslagen framför sig gör en tur i båt på viken.
Frun .och döttrarna blifva täcka herdinnor, som bara rosenguirlander och fbrgät-mig-ej-kransar, medan deras uppvaktande kavaljerer, Irrigs- kommissarien Almqvist, kungl.
sekreteraren Linnérhjelm, hofjunkaren Jennings, baron Silfverhjelrn m. fl.
som mer eller mindre ömma ' herdar pryda de unga flickornas kammare med buketter af tulpaner .och narcisser eller fröjda söta mor sjalf med galanta bref i rococostil.
Allt är sirligt och sött -- litet för sött ibland, men s å äkta .och så hjärtevinnande naturligt, att man ingenting ser af förkonst- lingen.
Gjörwell ar alltid inne i situationen, han trampar städse Gessners mark, och han bevarar sin pastorala blick på tingen, an- tingen han malar ett Djurgtlrdslandskap eller skildrar en så prosaisk tafla som gubbens diner på ett värdshus.
Nar han en sommardag hamnar hos Kumla.nder vid Lnsthus- .porten och siar sig ned i något af sina älsklingsrum - han kallar .dessa N: r G eller N: r 8 - är han sa fylld af stämning, att han meddelar denna åt allt.
Han 1Hter intet,,; om väcker och under- .hAJler den, gå sig ur händerna.
Han väljer sin lektyr så, att den passar för dagen och omgifningen, han väljer sin plats vid fönstret i kammaren med hänsyn till ' solens och luftens färgspel och för att ä i a den vy af staden eller af laidskapet, som ' han just då be- höfver.
Sålunda förgyller han allt - eller rättare förvandlar allt efter - sitt eget lyckliga temperament, frin.
den enkla abborren, de friska - aggen och punschen till världen p i andra sidan tröskeln.
Hans affärer äro städse i lägervall, han måste två ganger cedera bonis, hans alskade dotter Brite Louise, som aktar krigskommissarien Alm- .qvist och ger lifvet &amp; t lille Love, Törnrosskalden, förtvinar och dör i lungsot, hans andra dotter Stafva flyger bort ur boet, till Norrkö- ping, där hennes make, Lindahl, är köpman, och själf måste han lämna Kaptensudden för att i Martins hus vid gegeringsgatan tråna .efter viken och stränderna med en kal brandmur till surrogat.
Men hvad gör det honom?
Han ser intet och hör intet, allt hvad han ser och hör iiro syner och röster ur sjalen.
Han iirfort- .farande ung, fast gammal till kroppen, och han förstår att med blygsamma medel nära den fantasi, som ar hans lifskiilla.
Han ar fortfarande omgifven af sin herdeviirld, han knyter omma vän- skapsband med gossar och ynglingar, och han hvilar efter de aldrig upphörda promenaderna hos Kumlapder eller Le Maire (franska vardshuset). '
94 Hans känslofulla hjärta flödar öfver, d % han beskrifver en af sina herdar, den unge sekreteraren Xandorff, hvilken han agnar en dyrkan så sublim, att den snuddar vid gränsen af det löjliga.
Nar han öfverraskar denne i puderskjortan, sittande pb slingen med myggtiiltet och färdig att gripa sig an med frukosten, en skål mjölk och några skorpor, placerade p % en stol, antager det hela karaktären af en solig och öm pastoral.
Mellan huset vid Regerings- gatan och Mandorffs bostad vid Klara Korra Kyrkogata gr en liflig och regelbunden spostgång~, och när den yngre herden förlofvar sig, skriher den äldre vers till fästmön.
Vi få ett intryck som vore gubben fästmannen, s % innerligt känner han med sin viin.
Dessutom äger han, i ersättning för Kaptensudden, ~Solituden w, ett par rum i grefve Snoilskys hus X: r 23 Storgatan med utsikt åt landet och Djurgården.
Här drömmer och svärmar han i ensam- heten, hit vallfiirdar han fran staden för att med nys krafter viinda hem till hvardagens slit och släp, och har betraktar han sina estamper efter Gessner af sköna och lyckliga herdar och gudar, Ilsande i Sturms psalmer, i Xusen-Almanach och Anakreon.
Men ännu en gång skulle Gjörwell residera i sitt kara &gt;Belle- vues på Kaptensudden.
Han bor där 1804 ända fram i oktober, ehuru blott som tillfällig sommargiist.
I sitt gamla rum - det gröna - ordnar han sina pastorala accessoarer: lefvande blommor fran parterren, pra.ssade rosor från Stafva och Britnosen och en tall- rik med färsk frukt.
I N: r 8 hos Kumlander dricker han %Gustafs skals, hans ungdoms och mannaålders konung.
I s Solitudenn placerar han den sista höstfjäriln på en lit de parade af höstblommor.
Och sista söndagen i oktober, innan han flyttar hem till Regeringsga- tan, hvilar han i skuggan af sin heliga Djurgårdsek, njutande af friden inom sig och af naturens skönhet och ro.
Han äter middag vid Lusthusporten, och när han ater ar installerad i stadsvihingen, pryder han fönstret med en sammetsros, bordet med en krans och ett stort, vackert äpple och bilden af Linné, som hänger på väggen, med en sirligt fiiitad guirland.
Ännu 1808, vid $7 Hrs ålder, vandrar den alltid unge gubben Gjörwell en februaridag ut till DjurgArden för att se pfi de kala syrhbuskarna kring villan och förriitta sin andakt under eken.
Ban äter gös, anka och mandelspiin och dricker ett kvarter punsch hoa Le Maire för 38 skilling riksgälds.
Och aftonen tillbringar han med.
Bibi och hennes brorson, kirurgen Ulrik Mullern vid flottan, pri- sande söta mors delikatesser, våfflor och rödt vin.
Och med den känsla af frid och lycka., som är hans trogna och stiindiga skydds- ängel, tackar han Gud för en glad dag.
I december gör han sitt sista » Djurgårdståg » för Aret i säll- skap med en ung vän, ett tåg som upprepas afven IS09 och sanno- likt 1810.
Det sista bref vi aga af hans hand ar dateradt i juni 1819.
och nedskrifvet på Kaptensudden.
.
* Min hjärtans bästa dotter kär!
Den blomstertid nu kommen är, börjar han sin epistel till.
Stafva.
» Parterren ar liksom alldeles för- yngrad med berså af syrener, klippta hallonbuskar, nya blomster på rabatterna och hundra jordgubbar på listen 1a.ngs utmed huset ».
Det gr den sista; sommarens pastoral, Gjörwells, den gamle herdens, svanesång.
Han a r 80 år, han ar nöjd och harmoniskl han ser.
både världen och människorna i det idylliska ljus han älskar, och nar han somnar en måndag i augusti, tager han sin idyll med i grafven.
Nils Barnann.
b Några ord om vår svenska diakonissanstalt.
I ' anledning af det upprop, som nyligen utfärdats till förmån för diakonissverksamheten inom vårt land, har anstalten vid Ersta - denna det tysta arbetets härd - låtit ganska mycket tala om sig.
Och det har därvid gatt som nästan alltid, när människor begynna diskutera saker och ting.
De mest olika tankar och menin- gar hafva tradt fram i dagen.
En minnestecknare berättar, att när doktor J.
Brings stoft skulle föras fråu Ersta kapell till sitt sista hvilorum å Nya kyrko- gården, trängde sig en tarfligt kludd m m fram genom skaran af begrafningsgaster och nedlade på kistan en blommande vildrosgren, som han hiillit omsorgsfullt dold under rocken.
Månget tack, be- släktadt med denna i all sin anspråkslöshet så gripande hyllning, har under årens lopp kommit den stiftelse till del, åt hvilken den bortgångne iignade sin rika lifsgarning.
Och ofta, n2ir talet fallit
på hemmet vid Ersta, har m m från skilda hB11 fatt höra ett: ja, jag minns - och så har följt en berättelse om hjälp i nöd, oin stöd för de stapplande, om räddning för de fallna och förvillade.
DIen de egendomligaste misstag och missuppfattningar hafva oclcså gjort sig gällande.
Så tyckes Ksikten, att diakonissanstalten är en rik och kapitctl- stark inrättning, vara ganska allmänt utbredd.
Och beviset hämtas från den stora tomten, de många präktiga byggnaderna.
Skulle ' väl annat an stora kapital makta ilstadkomma och underlifilla nagot dylikt?
Den, som så dömer, borde dock, innan domen uttalas, läsa igenom någon af Arsredogörelserna eller iiiinu hiillre den historik öfver den svenska diakonissanstalten, som förekommer i kalendern Febe för år 1889.
Han skulle då finna, att bilden af senapskornet, som växte ut till ett trad, har äger sin motsvarighet.
Och han skulle afven erfara, att det varit en langsam utveckling, utan någon af de betingelser miinniskor i allmänhet anse nödvändiga för fram- gång - fonderaoch fasta inkomster.
Se har några årtal och siffror till prof: I början af 1S60-talet inköptes den nuvarande tomten af en viin till diakonissarbetet, hvilken sedermera, alltefter som medel iii- flöto, lät anstalten inlösa densamma.
De första nybyggnader, som behöfdes, voro diakonisshus och sjukhus.
Dessa invigdes i oktober 1864 och hade tillsammans kostat ungefär 105,000 kronor.
» linzm byggandet tog sin börjans, heter det i redogörelsen, svar var skuld omkring 55,000 kronor; tre &amp; r efterat uppgick den blott till 40,000 kronor ».
Några Ar senare testamenterades till anstalten en summa, som fullkomligt betäckte skulden.
Ctryminet pk sjukhuset Tar emel- lertid alltför begriinsadt för att man skulle kunna mottaga de manga obotligt sjuka, som dar sökte en fristad.
Redan lir 1833 oäcktes förslag om inriittandet af ett hem för dessa olyckliga, men då alla medel saknades, maste tanken tillsvidare skjutas undan.
lSCi5-tiO gjordes ett litet försök att å lilla Ersta bilda en sjalfständig afdel- aing för dem, men försöket måste uppgifras a£ brist på understöd.
Efter några år bragtes de obotligas svara läge, iitestiingda som de äro från de flesta sjukhus, åter pil tal - decnn gång i samband med en del byggnadsfrågor.
1881 skinktes af en oniimd gifvare 30,000 kronor till uppförande af ett sjukhem.
Ytterligare gåfvor tillkommo, och i november 18S5 invigdes hemmet för de obotliga, hviket erbjuder en tillflyktsort för 20 sjuklingar och från hvars sjukrum man har den härligaste utsikt öfver Saltsjön.
Samma år
, - öppnades ett nybyggdt, viilbehöfligt %l.derdoms- och hvilohem för systrarna sjalfva - afven det med sin förhistoria.
Och hvart och ett af de olika hem och byggnader, som nu rymmas inom ~ r s t a s fridfulla murar, har i sjiilfva verket sin egen historia - en historia om trångmal, Mig förbidan, hjiilp i nödens tid, arbete, bön och tack.
På utgangen af det upprop, som nu utsandts, beror, mansk- ligt sedt, hvar de många åldriga systrar, som i anstaltens - eller kättare i samhiillets och forsamlingens tji-inst -- nött ut sina bästa krafter, skola finna en tillflykt, då ' det hem, som finnes, ej kan rymma dein alla.
På allmanh ' etens offervillighet och intresse beror äfven, hur den för anstalten brgnnande frågan om ett rymligare s c h mera tidsenligt sjukhus skall lösas.
Men, invända &amp; ter andra, hvarför behöfvas så manga .bygg- nader?
Vore det ej nog med en.
bostad för diakonissorna - och kunde denna ej gjorts litet mindre rymlig och storartad?
Dessa betiinkligheter sammanhiinga med de oklara begrepp - många hysa om hvad ' diakonissanstalten egentligen ar och om dess uppgift.
Anstalten ar ej blott iimnad att vara en samlingsplats och .ett stamhåll för ' dem, son1 viljti, iigna sitt lif åt de lidandes och - eländas tjänst den skall ocksa fostra dem för denna tjiinst, ty det ar ej, som många mena, hjärtelaget och den goda viljan allena, som gör en iuiinniska duglig till arbetet bland de fattiga och fallna i denna varld.
- F ö r nti blifva e n ratt diakonissa fordras ocksl både öfning och insikt inom ' olika områdeh.
Sjukhus och sjukhem, ' riiddningshem m. m. haha dirför de * dubbla uppgiften att afhjälpa nöd och ntgöra ett öfningsfiilt för den blifvande diakonissan.
Först nar den unga systern inom anstalten pröfvat sina krafter, kan hon vara beredd och vuxen att g % iit p % skilda platser inom försa.mlin- gen, och först niir de ledande sett eil profsyster i praktiskt arbete, kiinna de bedöma hennes liimplighet för det kall hon valt och för den ena eller andra grenen af verksamhet.
Själfva hemmet eller moderhuset förenar iifven den dubbla uppgiften att \ .ara ett hem och en uppfostringsanstalt.
Här ar det d e blifvpde diakonissorna skola inhämta allt hvad so&amp; hör till så kallade husliga sysslor.
I köket, bagarstugan och ' tvattstiigan, vid serveringen, i kliidsömnadsrummet - öfverallt få förnämligast de s&amp; kallade » förproEvisternsw vara med.
Ty vare sig ' de i en fram- tid skola koinma att sjalfva ntföra dessa sysslor eller såsom före- ståndarinnor och dylikt få at$ befalla öiver andra, så behöfva de vara hemma i allt sådant.
Ftillt upp att göra finnes har ocksal.
n - '.
.
,
Hushhllet inom moderhuset bestar af 130 personer, och det mesta af arbetet utföres af förprofsystrarna under ledning af äldre diako- nissor.
&amp; ten man behöfver ej vara, mycket erfaren husmoder för att veta, att om man skall lära andra, att mönstergillt sköta en tvätt,.
baka smakligt bröd, hh1l.a ordning och reda i allt, så behöfver man.
litet utrymme.
Den teoretiska utbildningen sker likaledes i diakonisshuset.
- utom kurserna i hälsolära och anatomi, som meddelas p&amp; sjuk- huset - och afven för den krafyes ej blott tid utan också plats.
Ännu en anmärkning ha uppropen framkallat - den näm- ligen att diakonissanstalten skulle vara nigot blott för Stockholms stad.
Har man det minsta öra för provinsialismer och brytningar, kan man vid ett besök på Ersta lätt öfvertyga sig om att alla landsändar har äro representerade - ej minst hör man det skanska r: et, på hvilket ju ingen misstager sig.
Och ögnar man litet i en af de statistiska tabgler, som för hvarje år utsiindas, finner man, att en öfverraskande stor procent af systrarna få sin verksamhet, utom hufvudstaden.
Af de 36 diakonissor, som äro anställda vid sjukhus eller försörjningsiiirattningar, tillhöra blott 7 Stockholm; de öfriga 29 äro utplanterade öfver allt - i Malmö, Guteborg, Öre- bro med flera ställen.
Af de 11, som äro förestandarinnor för barn- hem, ar ingen stationerad i hufvudstaden, utan man finner dem p$ de mest skilda hall, visserligen ej bokstafligen &gt;från Ystad tilE Haparanda~, men dock ett godt stycke på v@ - fran Ystad till ' Nederkalix.
7 fattighus förestas af diakonissor - diiraf intet i Stockholm.
För £örsamlingsv %rd - det vill säga att besöka för- samlingens fattiga.
och sjuka samt utgöra en mellanhand mellan den gifvande allmänheten och de behöfvande - anlitas de flesta i var hufvhdstad anställda diakonissor.
Men äfven inom detta arbetsfält utgå flere krafter till landsorten, ty af de 53 systrar, som p % olika.
kommuners begäran anstillts som församlingsdiakonissor, tillhöra blott 21 Stockholm.
- Ytterligare missuppfattningar skulle ju kunna namnas och upp- tagas till besvarande, men det sagda m; rara nog för att gifva en idé om hur var svenska diakonissanstalt tillkommit och hur arbetet där bedrifves.
.Om resultatet af detta arbete vore mycket att ~äpaa.
Tog man vid en sådan redogörelse till hjälp det material af siffror, som finnes att tillgå, så blefve den både lång och vidlyftig.
- Så och s % många sjuka vårdade etc. - Och liit man sin tanke stanna vid allt
detta,.
som ej kan räknas, mätas eller vagas, sökte man något litet följa räckvidden af det helgande inflytandet, de karleksfulla, tröstande orden, den trofasta förbönen, så ville afven där det ena ordet och vittnesbördet taga det andra.
Men skall berattelisen om hvad som uträttats under de 50 år diakonissverksamheten fortgått skrifvas i anstaltens egen anda, då rymmes den på några få rader och uttryckes milhända bast genom skaldens ord: För hvad jag är, för hvad jag var, För hvad jag haft och hvad jag har Soli Deo Gloria!
Signe Tvester.
Reminiscenser från utställningen.
Rref från Paris. "
I.
Jan.
1901.
Det är en underlig stad .den dar p&amp; Seinens stränder mellan ' Pont dJIéna och Pont de la Concorde.
Den hann knappt bli färdig, ' förrän den rifves ned igen.
Knappt hade alla representanter från, värld; ens m h g a folk hunnit hit från sina mer eller mindre aflagsna - hemland,.
förrän de fingo order att bryta upp.
Men de voro på - förhand beredda härpå, de vor0 af det sköna Frankrike inbjudna .endast till en fest, och som bekant sluta fester hastigare än mycket .annat.
Och anpdningarna för en dylik, huru kostsamma de an varit, försvinna med festligheteff.
Se där orsaken hvarför de sju: mn&amp;nadernas stad redan är prisgifven åt förödelsen.
Ännu har denna .dock icke fortskridit så långt, att man ej mycket val känner igen sig och med lätthet hittar sina gamla älsklingsplatser.
Ooh i den .man man finner dessa i deras urspriingliga skick, kommer åter som-: marens feststämning öfver en, trots januaris svala sol.
D&amp; var i går en söndag med söndsgsvader, efter många reg- .niga arbetsdagar.
Allmänheten var talrik på alla håll utomhus, icke minst på .de k g a r, från hvilka man kunde komma åt att kaata .en blick in på expositionsomrAdet.
Dessa äro naturligtvis långt.
Detta bref h&amp; af brist p&amp; plats ej förr kunnat införas.
flera nu au under utstiillningstiden, emedan alla större farleder, som korsa områ4et och mast inhiignas med detsamma, åter iiro öppnade för allmän trafik.
Hiiraf kom det sig att man, stiiende uppe i Trocadkro .- utst&amp;llningens, hvad terriingförhållanden och storslagen- het beträhr, skönaste punkt - och blickande ned mot Champ de Xars kunde h a framför sig en tafln full af folk och lif och rörelse, en illusorisk bild af en verklig expositionsdag.
lien illusionen för- svann totalt, niir man vii1 hiinnit ned i i&gt;h ' oloniermss födofvade land.
En och annan arbetare -- det var j11 söndag -, ett litet fatal privilegierade, som pid ett eller annat outransakligt satt kommit öfver intriideskort, det var hela publiken.
S; lgra hammarslag £ r h det inre af byggnaderna och ljudet af en planka eller annat dylikt, som föll till marken, eljes tystnad öfverallt.
Hvart man sig, staket och plank kring hvarje siirskildt område, högar af mhgfargad gips.
massa, af ståltråd, järn- och traskrap, och väglaget i öfrigt likt det öfver en lerig åker i mars månad.
Xej, att Bland allt detta hålla kvar sina festminnen, det var icke möjligt.
Uan lat dem fara för tillfället, utan att få ledsammare för det.
Diir var änna s % mycket af intresse att studera, bland annat hur det går till att rifva ned.
De olika nationerna ha häriitinnan hunnit m ~ c k e t olika långt.
Somliga ha $innu icke börjat.
Ryska byu syntes, åtminstone på afstånd - den var oåtkomlig i följd af upptrafvad byggnrtds- bråte -, ha kvar sina pittoreska konturer.
Kremls murar och torn, som inneslutit Sibiriens och andra ryska utställningar, voro sig fort- farande lika, men rök och damm stod som portvakt i moskovitens boning, tillkännagifvande att man ej i det inre höll fridag i rase- ringsarbetet.
Holländska Indiens paviljong hade stora hål i sina vaggar, hvilket dock icke hindrade den att draga at sig åskådarens blickar.
Den är lika lysande som förr i sin brokiga prakt och taket af väster iir lika svart och vackert som någonsin.
Algeriets båda byggnader, % ömse sidor om vägen, gro alldeles orörda.
Deras hvita ytor, brutna med utomordentligt val afvlgda partier af det härligaste målade och glaserade kakel i otaliga mönster, fiingsla, mer an något.
Det fanns intet annat satt att komma darifrån Bn det att lofva sig själf g å dit igen s % fort som möjligt.
Tunis, hvars lokaler vor0 hyrda till den 15 jan.
1901, är nästan försvunnet,; endast stommen återstår för den, som har lust att studera kon- struktionen.
Ungefär som det ser ut i kolonierna, ter det sig öfverallt, mera spolieradt här, mindre dar, men allt afsedt att fortast möjligt
101 ' borttagas.
Palatsen på Chaiiip de Nars ha annii ej iitvändigt tinder- gått nagon förgndring.
Invändigt äro de daremot beröfvade alla de skiljeväggar, som uppdelade de ofantliga ytorna i öfversk2idliga partier.
Det stödjande järnskelettet ar nu den enda enformiga variationen i det oandligt stora och t.omma rummet.
Vi voro blott tvänne personer därinne, en arbetare långt borta sch undertecknad.
Han såg löjligt liten nt, dar han gick med stora steg öfver den väldiga golfytan.
Antagligen tog den andra mänskliga figuren sig iinnn mindre och annu mera komisk ut från hans synpunkt.
J a g lämnade utställningen vid Porte Rapp och gick nedåt avenyn med samma namn, för att vid Pont de] ' Alma gå in på Nationernas gata.
Vägen förde förbi N: o 7, svenska kommissaria- tets residens.
Men ingen blågul flagga syntes mera till och ingen svensk fanns längre där i huset.
Ännu en förändring p&amp; Avenue Rapp kan antecknas: Pont de 1 ' Alma ar lyckligtvis beröfvad sin blågröna ntstyrsel, det mest vämjeliga och svårsmälta af modern konst man garna kan få se.
Vid la rue des Nations återstar mycket att rifva ned.
Serbien har mist kupolerna, men flera af de närmast liggande paviljongerna äro sig annii lika.
Bland dessa Sveriges.
Den är lika vacker som förr eller annn vackrare, ty den har vunnit på att bli kvitt små- flaggorna, det är nu intet irriterande soni hindrar åskådaren att ' se hur adla dess kontiirer verkligen iiro.
h g e n af de öfriga är vare sig till form eller f.arg så intressant som Bobergs (af svenskarna) för- kattrade hus.
Tryggt st&amp; det dar på sin breda, solida bas bland allt det förregnade gipskramet, fint och smäckert och vsrmt ' i tonen reser det sina öfre partier mot.
Paris ' färgmättade luft.
Om jag finge välja bland allt som byggts för denna utställning, s å finns det icke en enda byggnad jag / hellre skulle vilja kalla svensk an just vAr egen paviljong.
Detta är ej patriotism, det är samförstånd mellan samtida.
.
Till det redan försvunna hör Danmarks väna, hemtrefliga stuga.
Den ar så totalt borta, att arbetarna vid Nationernas gata, då jag bad dem om upplysningar, kommo i dispyt om platsen dar den stått.
P å andra sidan Seinen, där la Maison du Rire, le Oanoir A l ' envers och a.ndra förlustelsest~len, Paris eller etaten.
tillhöriga, varit uppförda, har man påskind&amp; rifningen, dock är äfven där det.
.
mesta ogjordt.
Esplanade des Invalides befinner sig fortfarande i sitt sbmm&amp;- skick, likaså Grand och Petit lais is, hvilka båda senare !ä&amp; skpli.
102 kvarstå.
Porte Binet (så kallad efter sin arkitekt René Binet), ut- ställningens hufvudentrk vid Place de la Concorde, ser ganska ömklig ut.
De värdefullaste dekorationerna, såsom keramisten Bigots djur- fris och åtskilligt annat, äro bortplockade, men med det öfriga gör man sig ingen brådska, ehuru äreporten i sitt nuvarande tillstand vanpryder betydligt.
Nå, de som mest färdas där förbi ha ej mycken tid att se skavankerna, de äro antingen spårvagnsfolk, som blott längta till sina respektive stationer, eller lustfsrande på Champs Elyskes, som för andra nöjen längesedan glömt expositionen.
Med denne hastiga promenad bland ruiner, ärade läsare, har jag velat uppfriska ditt minne, om du hört till dem som varit hiir, och orientera dig litet, om du haft annat att sköta än besöka Paris.
Med en direkt anknytning till den verklighet, som hör samman med hvad man minnes eller med hvad man hört, kan man få bilderna mera lefvande och tydligare, ett villkor för att man sliall ha riktig lust ' att se dem igen, eller i alla händelser lasa om dem.
- Då jag nu gick dLir fram p8 välbekanta stigar helt ensam, kom jag ihag en dag då det äfven varit godt utrymme på utstall- ningen.
Men strax efter kom jag till en passage, där man nästan alltid blef klämd mellan folkmassorna; då visade minnet en helt annan tafla, en dag med oräknelig publik.
Trocadéro piminde om de svarta och hvita, gula och bruna gästerna fran fjärran land och all den aförningz, de haft med till festen.
Invaliden och mycket annat talade ånyo om huru gammalmodiga och konservativa frans- männen i sjalfva verket äro, jämförda me$ andra storstatseuropéer, men i synnerhet jämförda med oss nordbor.
Litteratur.
Dröm, dikter af Ida Granqvist.
Andra upplagan.
Den unga författarinna, som i julas ntgaf ofvannämda dikt- samling,.
ar icke en helt och hállet ny bekantskap för var allmänhet.
Hennes namn 7ar redan förut kandt, dels genom en af Svenska Akademin prisbelönt diktcykel kallad o Gransus D, dels genom enstaka dikter, som varit synliga i tidningarna, och helt visst hade dessa enkla sånger hunnit förvarfva eig många vänner, som med intresse väntade den nya samlingens ankomst.
V8r .svenska litteratur visar ofta vid jaltideri en betiinlrlig upp- sjö på diktsamlingar, okh ' för att en sådan skall undgå, att hopplöst sjunks i glömskans haf, fordras ovillkorligen att den äger ett eller annat utmärkande drag.
.
De dikter vi har tala om.
.ha.
Jtminstone två s&amp;cl .. ana drag: en rent.
miisilsaliak fagring och en blid, ideell stam- ning.
Det silngbera elementet a r i dem sB.
starkt utpriigldt, a t t man knappast.
kan tänka på dem u t a n att sa ' mtidigt~tank,a.p&amp;m~sik, form och tsnke .sammansinälta till ett melodiskt helt, snlselt, utan bredd eller mångsidighet, men med .en ungdomlig ooh osökt @ &amp; s intagande behag.
Man tanke t, ex .. på den lilla .dikten,, Hur ' viren iii.
vacker,, kanske sarnlingens.perla.
Det är icke m h g a iiinnen, som lockat författarinnan itt.starnmq sin lyra, och ingen sjudande lifskraft, inga lidelsernas stormar brusa genom dess strängar.
Dlap kan saga att .,prograqiirieta för Ida Grauqvists diktning Iynnies i slutstr.ofern,a af, den, vackra dikten.
.
.
r 8gnpkonst s, dar det heter:. '
'.
.
.
.
.
.
Men den utaf Herren ' Urde, hrrn so ' ni Iiiinryckt ler mot soleu,.
.
.
se; ujir lian i stïiinpen griper, bl ' omiiiar Ater det: som vissnat,.
.
.
fArgns &amp; ter kind som bleknnt, ' fuktm Bter t h l ö s t öga.
.
.
.. 0, d e t nr som .riglar.
spruuge,.
.. soiii viir Iiingtaii, finge vingar; som vi sAge in i fjarran.
.. iindlöst v.ida.
stjiirneyiirir !dy.
A t t s&amp; trösta, at,t: s&amp; viirn~a, det iii.-siirigkonSt .. a t t s5 gladja,. '
.
, -- ' -.
- m8d en varm kiirlek ' iill.
alit En djupt religigs kHnsls, det soliga, vnclrra och adla ' som lifvet bjuder, en ~til ' ln ' resi~oatioi; och en glad förtröstan g i r som en röd ' tråd genom dessa enlrlri dik: ter, Måhända kunna de berikyllas, för ensidighet och för att: .iciie bjuda pk nigot särdeles nytt - en sådnii riktning dr, som väl ' ar, icke nilgot.
nytt, och den sida af lifvet den framhaller ar i livarje.
fall icke dess simstn. '
Till sist viija vi dsorn särdeles typisk anföra,samlingeris '.
.
slut ' -.
, ...
dikt som lyder:.
Jag vnlsignitr lifvets vackra gliidje,.
Iivakje stiiiid af diöni, af shng, nf ro; ljiiset, som sil hiirligt I g s t ~ leden och bevarade mitt hjortas t i o l. '
1 1 * *.
* ' ...
Jag v k i g n s r lifvetk djupa sn&amp;ta, br8nuingnrnns.
bru ' s och törnet^ ‘ skrud, allt dat iiiörka, a l l t det imn: n.lÖs.t bittra,.
' jiig viil~iguar det 6ch t ~ c k a r Gud -!
.
.
.
-: -.
-.
.F; E:. '
*.
.
.
t -.
.
-.
.
.
.
Fri-swidas krunika skrifven af E l h I ~ e s l o: D e t: ' är en egendomlig stillhet öfver denna bok, en stillhet i. själfva stilen, som breder sig ut öfver händelserna och figurerna, sa som .uncierteck$ad för tillfäUet ej ka=i erinra sig ha förnummit bos någon pnnan fiirfattare, om icke möjligen hos Herman Bang i hans » Ved Vejena,.
hur yidt skilda till ämne och stil dessa blida böcker ap för öfrigt - äro; Lägger man i f r h sig denna krönilca och ser in i den värld den öppnat för en, eller kanske mest ser in i den tysta stam niug den latit falla omkring sig som en skymning, s i erfar man något af det liig.u, gqälisande till frid, som till exempel en tafla som Anastasius ' i sin klostercell kommer oss att kanna.
S&amp; enlrelt och tyst och stilla - &amp; r detta berättadt, som nigon berättar om d6t som Iiandt långt borta .och för länge.
sedan, rneu hvars contentn iiud % alltid stgr präntad i minnet med de vackraste och finaste begynnelse- bokstäfver.
Det ligger ömhet och kiiilek i detta satt att förtälja utan öfverdrift i form eller färg.
Det a r anspråkslöshet och atolt- het p&amp; en gáng; detta är sngdt till dem.
som kunna höra utan ord och förnimma trots orden.
0 1 1 1, som enligt Ruskin och andra, kri- teriet p&amp; en god bok ligger i inöjlighettn att med sjiilslugu kunna lagga bort den före slutet, s&amp; hiller denna det normalstrecket, t. o. m. på Iiändelsernas spannpankter, tack vare denna stilens lugnrt för- niimhet, som later stiimuingen vara nog sasom sldan, utan oron efter a l t » se hnr det går,. '
Sjalfva timnet leder tanken ' p&amp; Heines dikt: ~ E i n Fichtenbaum steht einsam ...
a, doclr SA att har vinner liingtan sitt m %l, lyckan, nggot som visserligen alrtid verkar tillfredsställande, men också här soin alltid vacker dubier o u sannolikheten.
Men sannolikheten ä r af bra ringa betydelse i en história som denna.
De yttre händelserna äro har allenast ram och konturer kring de mycket viktigare inre till- dragelserna, d9 atrider och segrar, de kval och den fröjd, som Isfirn- pas igenom och vinnns af de t v i i hufviidpersonerna i boken.
Men skulle nAgot anmarkas mot bokens konstruktion, SA blir det kanske ocksa just ' mot dessa yttre och i viss m %n oväsentliga intriger, hvilka utspelas för effektens slrull liksom .på hQ11 från den verkliga sconen, som ' är den store mannens och den modiga kvinnans hjärtan, d&amp; Aterigen den största verkan vinnes genom tystoaden, genom det som hiinder bakom htindelserna och som icke berättas.
Det a r för rasten alltid roligt att i&amp; se.
verkligt ädla karaktärer skildrade, och som har fint och konsekvent, icke ens sjör adla&gt;, som annars s å ofta ä r fallet i den rent skiiditterara.
romanen.
Munkcellen och folkvisan, tv&amp; s&amp; olika begrepp och dock blom- ster p % samma ängsinark, olika faser och uttryck blott af sainmtt tids poetiska längtan - i Prideswidas krönika finas element af dem båda.
Det ar en underlig, halft fantastisk kärlekssaga ute frdn varldeil, som i klosterensam het blifvi t upptecknad med eriuringens pränt.
S&amp; närmast, som lialft ballad, halft legend slziille jag vilja karakterisera denna berättelse efter d m stämning stilen ger, en - ' '
stämning soin komner att stå ' kvar a f Loken som helhet, afven ' öm man skulle glömma bort sjalfva ' innehållet ..
Detta låter kanik0 bayockt; men som oinskrifning a f den k b d a satsen, enligt hvilken qbildniiigen a r ' hvnd som återstar, se ' n innn gIönif h.vacl nian - iär.ts; a r det ' va1 i.
.
det största beröm, soiil ' .kani ges en bok ' för .,dagen.
sialfva verket '.
.- - ': x.
B..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
i.
Djur ...
skisser och hiktoiaier frå.o Storgårdaq af ~ r á r &amp; ~; E ' &amp; sldd.
ik Vallko~imien s t e r br.nkar wan hiilsi .. den, ' som stiger upp fran: Och af iippriktigaste hjärta säger in ' an detta väl- kommen t i 3 den stackars före d e t t i ' s&amp; sönderslitue Karl-Herman: Bondeson på.
Storgården, då han: n u uuder genomgående af dën märkvardiga forsslundslra f riluftslturen trader - emot .oss med, frisk färg, ' ledande sin natiirliga miirinislri~ vid handen.
Visierligen biir han i-innii p&amp; Uågra.
' sviter a f sjnkdoineb, som sticker upp.
hufwdet o n och annnu g i n g och vill uloka röFSare~ som fordom. '
Sii narrar.
han förf.
att använda sådana gainmnlmodiga plattityder som &gt;tjäder- lek.
och v2iderlek; o och lockar honom ntt spela en och: annan.: fal.sk.
ton ' pi5 den .store Pans allsrniiktigh rörpipi. '
Men dessa återfall.
iiro; endast s i d i undantag, som man snart glominer f.dr den stora ' glid-.
jande ' hi~fv~idsumman af denna bok.
Egentligen glömmer.nian .ocksa bort- hela Karl-Hei~nn ?~, ty sedan han tjanstgjprt soml skiild.offer ' och ah godt som.
aflifirats i iuledningen, .nämnes visst * ej hans ntimn.
' i hela bokeu, förriiii.
förf.
med sin förkärlek för.
lyckliga slut ater liter.
honom- skymta föï ' läsarens syn i Pamdiset, den - allri sista be-.
.
.
.
-.
rattelsen.
.
Som titeln nnger, s&amp; handla nästan alla skisserna o m .djiiï, och välf6rst&amp;endes i u i a ' andir an StorgHrdens.
Huru någon kan falla.
pá den tanken.
att jiiiilföra dessa slddringar med Kiplings Djungel- böclzer,.
förstår ej iitiderteclmad.
Det skulle ' .val då vara ' i.nlednings-.
hade vilda och: tama ' fatina berattelsen Djur, d i r &amp; o r g &amp; r d e n ~ heln ' a r försainlad att hi118 ting med inaniiskan, hetsaren .och mördaren a f dem, hvilkas ' fall hon kanske.
en gåug sjalf burit ~ p l.
v a n d ï i n g f r l n cellen till gudens, som det heter i versernit.
ur Erödings ' Gcalstank; hvillrn ' blifvit motto till bollim.
Och detta ting halles alldeles atinärkt; med väl funna.
uttryclc för alla de tusen .anklagarrias apeciellr.
miss-.
nöjo; med skogens, tungsinte idealist som öfverste domire.
och.
rälf- ven ined sin ypperliga advokatyr till ' miiunishaus försvar, kittlande och smiclzrande fåfängan hos ~ a i n t l i g a anklagaina - men nlltsam- ' mans a r tamt och verkar viilkänd, riastan kringgiirdad hagmark., bra.
i sin art men utan konkurrenmnöjliphet ined - urskogen.
.. Af de särskilda berattelseriia vill.
underteclznad för sin del sätta främst dem, hvillra s å a t t saga äro direkta.
resultat af natur-.
studiet.
Sådana soin ~ O r r i n o r », BEn pr.ist ' aflau ' ~ in. '
ff. och först och sist » Ti1astlåten », en ' bil som ä r så fylld i f liumor och poesi som ingenting i världen kan vara mer än just trastens olahn.
Och för- fattaren h a r i den lyckats a t t t a f d t p&amp; .och, så långt som ord en ' svår sjukdom. '
%,.
. '
' ':
makta lj ' uda och .måla, återge icke blott trastens sang i alla under- bara skiftningar utnn beIa vår nordiska sommarnatt.
' Bland de indirekta skisserna, de som genomgatt omarbetning i ' författarens egen fantasi, ar i anmälarens tycke den lilla sngo- cykeln w Sung-Sung~ f r i n flugvarlden i Storgårdens stora sal den basta.
Sung-Sung ar sagens 8: t Göran, och den stora spindeln Jörgen dess otäcka drake.
Prinsessan fiilns där med sin konungslige fader och alla friare och » skraddaren » med; alla den riktiga sagans räl- kända tillbehör och den riktiga iippställningen af derss öden.
Och dock, e11sr kanske just därför, gripes man af stamningen ända till spänning och skräck för utghgen, som man ju i alla fall vet blir till alla parters.
- utom skraddarenas förstas - belåtenhet.
.
Och den gamla sagans välkanda, det var en g i i n g ~ kan har t. o. m. kenske med större skal utbytas mot » det ä r nuw, en öf; - er- sattning fran lif och mänsklighet, som för öfrigt mer och inindro gäller om alla dessa allegorier, möjligen med undrantag för det allt- igenom lyckliga slut, som den ljusa och Iiemtrefliga forsalundska diktningen fi; r- det mesta och verkligheten s&amp; siillan bestdr i biide drama och tragedi.
Visserligen dör en hund af siryknin, och en annan blir .skjuten för sjulrdom, kissau mister s i m nngar, haren blir skjuten och rafven fångad, men om allt detta får man säga som frun om kriiftkokningen:, di ii.
iute vana vid a n n a t ~, och soin det hiir ar skildrhdt, ar ' det nog ej häller meningen att ldi hjärtnupen för sil litet!
utan göka som harskapet själfva p i Storgirden - trösta sig med ' Ben annan hund, .. ....
P ' % det hela taget.
ar Forsslund mycket väuligt stämd mot sina modeller och han målar dem så sympatislzt som möjligt.
Nagra undantag.
ges, hvaribland kråkan och skatan, som ban riktigt tyc- kes ha tagit till ' sina, betes vilaines~.
Detta hindrar emellertid ej, a t t.
hans skildring triiffar äfven dem p % kornet, hvilket gör det s&amp; mycket smiirtsammar.e.
för de paralleler han staller upp emot dem i människovärlden, och p e s t i » damernas egi; a » blAstruinpor.
Men ar icke.- denna srivoghet ' ändå !itet otacksam vid närmare betraktande af ' iitininstone den sortens kråka och skata, som sedan iirininoes ti- der ' haft sin Darnass placerad.
» p % körketak~ och därifrån Dpra- tat ' r: in poesin i allas var.
barndomuvärld?
Och ar det ej ocksa litet: obetänksamt af förf., ty eftersom z det allra märkvardigasto djurefw.
i boken är ett litet människobarn, s % tör ju den dag .vara att viiuta, d % den me&amp; det oblida namnet rskraupoetissanw beteck- nade Irrakan harmlöst som alltid men som en obevelrlig Nemesis kommer .att uppträda i Karl-Erik Porsslunds eget, paradis, för att med sin gamla, alltid nya sång tju ' sa Storgårdens egen lilla Moj.
.
- som förr nar snö Yr kring land och sjö, Prata kråkor om att f&amp; på fjiirran ö Skor och pepparkorn;.
Än från luftigt - torn Katten blber där i si1fverhorn.w
Viktor Rydberg har sagt det.
.
.
Boken har nu redan sett sin nndm iipplagn, hvilket tillr@Ar: ligt visar h~1i.u den, och det med ratta, blifvit omtyckt och efter- sökt.
Och om Karl-Erik Fo~sslunds seden,.
an ej bal- pragel ?f någon så vidiliderlig egenart., sa $.r i alla fall i våra etenlsoissvartade dag,ar hvarje skildring af en slmrstsnsfri utsikt ett verkligt ' sanato- rinm Bfven för mindre illa medfarna patienter an en, Karl-Hermans; Och i cå måtto, efter föreliggande lyckliga resultat, knn.
j u det som kommer oss tillhanda om och .fran Storgården lifligt rekommenderafi.
I .. B. p Röda Korsets sj~ksköterskehem~.
.
Tisdagen den 19 ' februari rådde en ovanligt liflig rörelse utan- föl det stora, röda, .nyreparerade huset i hörnet af Kammakare; och Vastmamagatorna här i hufvudstaden.
En stor hvit flagga med ett flammande rödt kors i midten svajade ut öfver gatan från husets öfverstn ' v8ning och tilldrog sig redan på låogt håll allmiinhetens uppmarksamhet, medan en oafbruten ström af miinniskop hela fö?
middagen vandrade in och ut genom hiifvudingången.
En gyllene inskription på muren tillkännager med stora bokstafver, .att d e t h hus inrymmer Röda Korsets sjuksköterskehem, och anledningen till de mtinga besöken därstädes i dag ar, att hemmet nyss.
med en enkel - högtidlighet blifrit invigdt och nu s t h öppet att beskMas af den intresserade allmänheten.
Tanken med hela hemmet är kan,ske ej så dlmant bekant utanföl.
hufvudstaden, att det ej kan vara skal a t t.
har i korthet - .. redogöra för densamma. '
E t t stort antal af de sjuksköterekor, som arbeta inom Stock-, holm i Röda Korsets tjänst, ha varit i saknad; af egna hem i huf- vudstaden och ha varit nödsakade att skaffa sig inackordering.
an har, a.n där i staden, under de mellantider d&amp; ' de ej ' för sin tjänst-, göring ' bott vid sjukhusen eller i enskilda patienters hem.
Det var naturligtvis alltid ganska svårt för en ung sjukshöterska att på så obestämd tid f&amp; en treflig ' och lämplig bostad.
Ofta fick hon hålla till godo med ett i hast anslraffadt rum på dåliga villkor, .eller om bon lyclrades att hoinma in i ett godt hem eller pensionat, måste hon ' fortsätta att betala hyresafgiften for sitt rum .för att.
ej gå iniste därom, afven då hon - kanske under månadtal - var upp- tagen på annat håll och ej kunde begagna eig af den bostad hon betalade för.
Afven var .det ofta svart nog, att d&amp; en sjiiksköterska i hast behöfdeu genast få titg i en af, de kring hela staden spridda Röda Kors-systrarna.
Till afhjälpande af alla dessa olägenheter grundadg Röda set år 1891 sitt första sjulrsköterskehem vid Mästersamuelsgatan. '
' ' or-
Dar kunde emellertid endast ett fåtal sköterskor och elever hysas samtidigt och lokalen var för öfrigt mörk och i andra afseenden obekväm.
J u mer omtyckta och eftersökta Röda .Korsets sjuksköterskor blefvo och ju mer deras antal ökades, desto önskviirdare blef det dock att få ett större hem inredt för deras räkning.
Som det ock&amp; var s v h t nog att få de iniInga eleverna utplacerade vid sjukhusen för praktisk utbildning uppstod den tanken att stalla ett utvidgadt sjuksköterskehem i förening med en klinik, där en del af hemmets elever kunde £å, tillfälle att praktiskt öfva sig i sjukvård.
Sedan m h g a svårigheter, sarskildt i ekonomiskt hiinseende, blifvit öfvervunna, slig man sig iindtligen förre Aret: i stand att in- köpa och inreda ofvannamda hus vid Kammakaregatan W. Inköpet gjordes af en för detta a.ndam %l bildad förgrening af svenska Röda Korset, hvilken under namn af föreningen Röda Korsets sjukskö- terakehem konstituerades i maj 1900.
Det är till stor del tack vare frikostiga gåfvor från allman- hetens sida, som detta nya företag kunnat genomföras, och kanske mest tack vare Röda Korsets damkornites outtxöttliga energi och praktiska lrlokhet.
Af allt att döma komma både sjuksköterskor och patienter att i ordets tjasta bemärkelse få ett hem i den nya byggnad, som nu blifvit invigd.
Visserligen ha husets tv&amp; nedre vaningsr iin så liinge af ekonomiska skal mast uthyras för andra iinclamål, men m a r vi bli rika %, säga föreningens medlemmar, » skola vi breda ut oss i hela h n s e t ~.
Men nu kan det vara tid p&amp; att följa med strömmen och taga hemmets inredning i betraktande.
I våningen två trappor upp ar sjukvåxdsafdelningen förlagd.
Dar finnas sju.
rum för patienter: tre för en person, tv&amp; för t v i personer och två för fyra personer.
(Pris 7 kr., 5 la.
och 3,50 kr.
pr dygn.)
Vi titta iii i ett af de förstniimda rummen att börja med.
Nej, så trefligt dar ser ut!
Riktigt som ett litet giistrum p&amp; en gammal.
herrgård - och det ar det basta man kan saga om ett rum, tycker jag.
Ljusa vaggar, latta, luftiga gardiner, hvita möbler, blommor på, bordet och - last bzd ~zot Zeast - en präktig hritmalad jarnsäng.
En liknande ljus och hemtreflig inredning återfinna vi i hvnrt och ett af de öfriga, sjukrummen, men naturligtvis iiro de smit rum- men med bara en badd mest tilltalande.
I korridoren ha vi sjuksköterskornas stolthet - operations- rummet.
-- Naja, för en oinvigd kan det vara tu tal om det rum- mets trefnad och behag, trots all dess prydlighet, men skinande rent och fint och andamiiisenligt Br det obestridligen.
Den starkt lysande elektriska, lampan öf ver operationsbordet och den sinnrika steriliseringsapparaten (efter ny inhemsk modell) i en annan del af rummet lära, enligt sakkunnigas utsago, sarskiidt vara förtjiinta af gillande och beundran.
Denna vining innehåller för öfrigt ett stort
och särdeles trefligt anordnadt samlingsnim för patienterna, ett litet rum för den .sköterska; som har nattvakten,.
badriim samt ett min: dre kök för uppvärmning af vatten m. m.
Elektrisk belysning finns här öfverdlt.
I nästa våning ha eleverna (8 till antalet) sina rum, äfvensom föreståndarinnan - fröken Fanny von Otter - husmodern och tjänstepersonalen.
Har finns också ett mycket trefligt och rymligt samlingsrum f ör sjiiksköterskornn samt matsal, köksafdelning, stryk- rum m. m.
I öfversta våningen ' bo sjuksköterskorna, två eller tre eller stundom - t. o. m. sex i samma rum.
Här förtjänar särskildt » skåp- rummet » att beses, dar man på det fyndigaste, sätt vetat att bereda plats för 20 vaggfasta klädskåp, så att hvarje sjuksköterska.
har kan få ' sin egen lilla afskilda » gömmas.
Helt omtänks,amt har man ocksh i en afskild del af vikingen inredt ' ett sofrum för de sköterskor, som om dagen behöfva hvila.
.
ut efter vaknattens ansträngningar, Till sist en blick in i de för tillfi&amp;di vidöppna skänkarna och skåpen!
Där stå rader af blankande silfverpjeser - de nättaste små griiddkannor, sockerskAlar, saltkar, peppardosor, kaffekannor m. m.
- rikliga uppsättningar af lätt och inbjudande blåhvitt pors-.
lin, ' högar af välvårdadt linne, märkt med rödt kors o. s. v. .Iletta allt ar ju bara detaljer, men det ar sådana.
' små valord- - nade detalje:, som göra hela anstalten s % inbjudande och hemtreflig.
Mali ser genast, att det är mjuka kvinliga händer, som med vänlig omsorg ordnat.
allt .härinne på basta satt.
Blommor t. ex., blom- mor hvart man ser.
En del utgöra gafvor på invigningsdagen från hemmets vänner ' och gynnare.
Se dar en vacker bukett, ' som har sin egen lilla historia.
En af Röda Korsets sjuksköterskor var just på väg till invigningsfesten, iklädd sin lilla prydliga mössa och med den hvita, korsprydda bindeln.
om armen, då en obekant dam med en härlig blomsterknippa i handen hejdade henne p % ' gatan, ' rackte henne blommorna och sade: » Röda Korsets afdelning i Geribve har bedt mig att lämna dessa blommor till den första Röda Kors- syster jag möter i dag.
Det är ' en ' hiilsning från ' föreniugen ' dar- borta i Schweiz o ' ch från monsieur Dunant till Röda Korsets nya sjuksköterskehem s..
En vackert uttänkt hyllning %t det nya heinmbt, af dubbelt värde, då den också innebar en halsning fran Röda, Korsets ' egen vördade stiftare.
En annan mera blygsam blomstergärd, men rörande äfven den, hade lamnats af en fattig blomstergumma p&amp; torget åt en af Hemmets medlemmar, soin ville kopa blommor till invigningsfesten.
Då gumman fick höra att det var Röda Korset som skulle ha heii- nes blommor, bad hon genast att f %, skicka med en hel knippa som gåfva.
Ja, många äro de bevis p&amp; välvilja som sjaksk6terskehemmet redan.
fatt mottaga fran allmänhetens sida.
M %tte det så alltjämt '.
,
fo~tfara på det att Röda Korsets sjuksköterskor tifven i framtiden må.
kiinqa obehindradt agna sig &amp; t sitt viilsignelserika arbete i den lidande mänsklighetens tjiinst!
Cha.rlotte Bjöms {jemn.
-- c232+- Foreningsmeddelanden.
Skydd At unga flickor i utlandet.
Fredrika-Bremer-Förbundet har upprepade ganger i flera af vara mest spridda tidningar infört en varning till kvinliga arbetssökande för att antaga platser i frammande land utan a t t dassförinnan hafva gjort sig underrgttade om platsens beskaffen- het.
En sorglig erfarenhet visar nämligen, att agenter mingen gång genom annonser .eller muntliga förespeglingar söka begagna sig af de unga h i n - nornas oerfarenhet för att locka dem i fördärf.
För att afviinda denna fara har Fredrika-Bremer-Förbundet satt sig i förbiudelse med en del ut- ländska föreningar, som gjort till sin uppgift att bereda skydd &amp; t de unga kvinnorna ' genom att möta dem vid stationer .och hamnar, anskaffa liimp- ligt h g i s m. m.
DA det visat sig att förnyade påminnelser om denna sak varit behöfliga, Bafva dessa varningar nyligen upprepats i tidningarna: och har Förbundet haft den tillfredsställelsen att se, att denna dess ' %tgllrd till d r a unga landsmaninnors skydd krönts med framgang och att dess hjalp i detta fall allt mer af allmanheten anlitas.
x.
.
Ellen Fries ' bibliotek.
Enligt hvad som omnämdes, i Dagnys förra hafte, beslöt Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse vid sitt samman- träde .d.
6 febr.
att vidtaga Atgärder till förvärfvande af d: r Ellen Fries ' bibliotek.
För detta ändamal hafva listor framlagts p&amp; Förbundets byrå och har teckningen &amp; desamma visat det goda resultat, att den anslagna summan blifvit fulltecknad, en sak, som %r dubbelt gliidjande s&amp;v&amp;l pil grund af att det dyrbara biblioteket, vid hvilket Ellen Fries ' namn &amp; r för- bundet, raddats fran förskingring, som i följd af den förmgn, som harigenom beredts At kvinliga studerande i vart land.
3C Ett referat Bfver doktor Ellen sandelins föredrag, Om de kvinliga läkarna och deras stiillning i oliks I&amp;ndern, hållet p&amp; Fredrika.
Bremer-Förbundets samkvarn den 14 si~tlidne februari, skall meddelas i ett kommande hafte,.
sedan det först in extenso publicerats i en af vara främsta medicinsk&amp; tidskrifter.
i Fredrika-Bremer-Förbundets stipendier för kvinnor som studera medicin.
Ett stipendium ii 500 kr.
samt ett ii 400 kr.
sökes hos ' Styrelsen för Fredrika-Bremer-Förbundets stipendiefonder före den 16 mars innevarande Ar.
