# ID: svediakorp-per2168
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1915
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,749
# sentences: 1,676
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 28 (1487) A.
28:DE ÅRG.
SÖNDAGEN DEN 11 JULI 1915.
&gt;f,tfc OFV ANSTÅENDE VACK- ra bild är tagen på slottet i Karlsruhe vid tiden för det franska luftbombardeman- get af Badens hufvudstad, hvarvid såväl den svenska drottningen som prins Len- nart med nöd undgingo att träffas af bombkrevaden.
Drottning Victoria är alltså nu mer än eljes kvinnan för dagen i vårt land, något som också framgick af de hjärtliga hyllningar, hvar- med hon efter sin Tysk- landsvistelse möttes, då hon beträdde svensk jord.
Hon är också kvinnan för dagen i den mening, att hennes handlingar just nu utsatts VANLIGA UPPLAGAN.
E R N S T HÖGMAN.
LOSNUMMERPRIS: 12 ORE.
ELIN WAGNER.
Karlsruhe.- för en kritik, om hvars rätt- visa meningarna måste vara delade.
Däremot finnes väl intet redligt svenskt hjärta, som undgått att klappa af harm inför de insinuationer, som riktats mot landsmo- dern från ett håll, där höf- viskhet sedan gammalt är ett okändt begrepp.
— Jämte drottningen upptager grupp- bilden prins Lennarts sym- patiska gossedrag samt drottningens moder, stor- hertiginnan Luise.
I ova- len: slottet i Karlsruhe.
Den stora bilden har utgått från Hofatelier Gebrüder Hirsch, den lilla från Berlins 111.
Gesellschaft.
Sommardagar.
I ÄR TORSTEN BORG KOM hem på landet till sommarferien, då var det s å mycket första tiden, som förströdde sinnet, att han infe hann med att ha tråkigt.
Det var hela det gröna, friska landet, som nu räckte all sin härlighet åt honom.
Glömdt var hela det trista sfadslifvef, hela den lån- ga vårterminen med dess knogiga läxor, dess hemska prof af olika slag, lärarnas hot om dåliga betyg, den högtidliga examens- förrättningen med allvarliga vittnen och ängsliga mödrar och slutligen demissio- nens fasaväckande sceneri af lärarkollegiet i frackprydd procession, biskopen med guldkors och högtidliga förmaningar samt slutligen lärjungarnas åtskiljande i får och getter: skinande, belåtna premiemoitagare och ohjälpliga kvarsitfare.
Men nu var allt det förfärliga öfver och första tiden kunde Torsten ej annat än ohej- dadt hänge sig åt det fria, obundna lifvet: skogspromenader och fotvandringar, bad och båtfärder på ån, fiske och annat mera.
Men så småningom blef allt detta gammalt, och en dag kom den första gäspningen.
Lifvet flöt fram för likt och enahanda.
Något må- ste göras.
Det var säkert.
Det var i denna sorgliga belägenhet, som hans syster Hilda anförtrodde sig åt honom i allra största hemlighet.
De voro goda bus- sar Torsten och Hilda, ehuru deras lynnen voro rätt olika.
Hilda var yr, djärf och till- tagsen som en gosse.
Torsten mera tyst och försiktig.
När därför Hilda en dag kom till Torsten och berättade, aft nu hade hon något extra aft föreslå, så förstod han, att det ock- så var något mycket extra.
Torsfen darrade till en smula, ty hvem vet, hvad det kunde gälla.
Kanske var det den rymning Hilda en gång i ett utbrott af frä- sande lynne föreslagit honom: en rymning till skogs, långa, ödsliga dagsmarscher g e - nom tiomilaskog, sofva i risgroftor och lef- va af bär och nötter.
Eller kunde det vara något ännu mer spännande?
Hilda hade en gång invigt honom i att hon ämnade skrifva en roman, som skulle heta " Rex och Regi- na ".
Hon hade till och med visat honom begynnelsekapitlet, och dess första rader hade för evigt inristat sig i Torstens minne.
De lydde: " Skolbarnen vände just om aftonen hem i spridda flockar genom den lilla byn, då ett par af dem, som gingo sist, hörde höga rös- ter från gården bakom Gröna huset. "
Det är säkert, att denna inledning länge spelat i Torsfens fantasi.
Först namnen " Rex och Regina ", som buro en främmad, hem- lighetsfull doft.
Och sedan dessa röster.
Hvad kunde de betyda?
Hvilka var det som talade, och hvarför talade de så högt?
S ä - kert försiggick det något märkligt på gården till Gröna huset.
Men hvad — det hade Torsten aldrig fått veta, ty Hilda hade inte lå- tit honom läsa stort mer.
Då nu Hilda tycktes ha något så särskildt att meddela honom: hvem vet, kanske det gällde romanen?
Tänk, om hon ville stiga ned från sin höga tron och göra Torsten till medarbetare.
Hilda var femton år.
Torsten bara tolf.
Men Torsten hade varit i stan i sko- lan och fått läsa mängder af indianböcker.
Nog skulle de kunna samarbeta.
Han kunde ju ta till fantasiens prärier och och fylla dem myllrande fulla med rödskinn, med tapp- ra nybyggare, brinnande farmer och vilda svindlande ridter.
Och han hade läst sin].
O. Åberg också.
Nog kunde han, om bara Af C a r l S v e n s o n - G r a n e r.
Hilda ville be.
Men be, det måste hon.
Ty han kände sig litet förfördelad af systern.
Han hade en dag fått en liten bok med hvita blad uppe hos bokbindarn, som gjort den af restpapper.
Det var just i det taget, som Hilda anförtrott honom om sin roman.
Där satt nu Torsten i en berså — och den lilla boken lockade med alla sina hvita, oskrifna blad.
Inte kunde han rå för, att han m å s t e skrifva.
Blyertspennan kom fram, och det blef följande historia: en rik, grym bondefader, en ädel dotter, en fattig, god soldafpojke.
Kärleken vaknar mellan den fattige pojken och den rika bonddottern.
Den grymma fa- dern skiljer de älskande åt.
Tårar, afgrunder af kval.
Snapphanekrig.
Den rika gården brinner.
Far och dofter föras bort.
Den fat- tige soldatpojken ställer sig i spetsen för en trupp af redliga, tappra, svenska krigare, som uppsöka snapphanarna i deras håla, rin- gar in dem och far dem till fånga just då de hålla på att skjuta brinnande pilar genom den rike, nu litet slaknade bondefadern.
Stor sluttablå i bengalisk belysning med de åter- förenade älskande och den ångrande, väl- signande fadern.
Där fantasien och J. O. Åberg trufit för Torsten hade han lagt till en del blyertsteck- ningar.
Ty rita " gubbar ", det var det roli- gaste han visste.
Denna bok hade emellertid Hilda råkat få fatt på, och hon hade i slutet klottrat in sin rätt beska kritik.
Torsten hade hittat boken, läst kritiken och blivit blodröd af blygsel öfver att någon hade fått syn på hans berät- telse.
II.
Nu kom emellertid Hilda bort till Torsten, där han hängde öfver en bok på sitt älsk- lingsställe i den stora trädgården, en liten igenvuxen syrenberså.
— Du Torsten, du må tro jag har hittat på något.
Du kan aldrig gissa.
Hon såg på Torsten, som hade ett litet skrämdt och undrande ansiktsuttryck.
Hvad i all världen kunde det vara, systern hittat på, efter hon hade ett sådant hemlighetsfullt ut- seende.
Nej, han kunde inte gissa!
— Nej, om du så undrar till i morgon dag, så kan du inte komma på det, sade hon.
Det är något alldeles förfärligt, rysligt stiligt.
— Vi skall väl inte.
.
.
Torsten fick ej fram orden.
t — Hvad skall vi inte?
— Rymma.
.
.
— Rymma?
Hilda såg undrande uf.
— Ja, som du föreslog en gång, då du fick uppsträckning för du klättrade upp i lönnen och ref sönder klänningen.
Rymma till skogs, bo i risgrotta och lefva af bär och nötter.
— Asch, kom det från Hilda.
Det var ju bara skoj.
Nej, något mycket, mycket stili- gare.
— Det är väl aldrig romanen?
— Hvad för en då?
— " Rex och Regina. "
Hilda skrattade öfverlägset.
— Asch, sade hon.
Den bryr jag mig inte alls om nu.
Det här är något annat, väldigt stiligt.
Och hon tillade med betoning på hvarje ord, som för att påvisa, hur viktigt hennes förtroende var.
— Och du, Torsten, skall få hjälpa mig med den saken.
Hon böjde sig ned mot Torsten och hvi- skade: - - 438 - — Vi — s k a — g ö r a — en — f o t o - grafiapparat!
Det var något oerhördt.
Men i byn bodde en fotograf och Torsten hade ett par gånger varit hos honom.
Det var en gammal hvit gubbe och Torsten hade med skräckblandad vördnad sett hans apparater.
Alltid hade han tyckt, att det skulle vara något vidun- derligt spännande att äga en kamera, gå ut och genom linsen stoppa in en bit natur, hvil- ken man behagade, och så göra fotografier.
Men han hade alltid känt oerhörda afstånd mellan sin önskan och dess förverkligande.
Han visste, att objektivet var ett dyrt ting.
Och så kommer nu Hilda och säger utan vi- dare, att de skulle göra en fotografiapparat.
— Du ser uf, som om du inte tror det går, sade Hilda öfverlägset.
S e här!
Hon tog fram en gammal skrynklig tidning, som hon hade innanför blusen.
Det var ett nummer af " Illustrerade Famil- jejournalen Svea. "
Hilda bläddrade i tidningen.
Hon hittade stallet, vek om tidningen och höll den fram- för Torsfen.
Där stod att läsa: " Hur m a n g ö r en f o t o g r a f i a p p a - rat utan objektiv.
Torsten läste igenom artikeln.
Där stod, aft man kunde göra sig en fotografiapparat af en vanlig låda med förslagsvis vissa lämp- liga mått.
Objektiv behöfdes infe.
Det kun- de ersättas genom ett fint hål framtill i k a - meran.
Man kunde med en sådan apparat ta riktigt bra bilder, stod det.
Enda olägen- heten var den, att plåten kräfde lång expo- nering, hvilket inskränkte valet af motiv.
Men så var denna kamera så mycket billi- gare.
Man kunde alltid försöka, stod det i artikeln.
Man skulle kunna glädja sig åt rik- tigt goda resultat.
III.
Nästa dag gingo Hilda och Torsten ner till snickareboden, som var inrymd borta i ett skjul.
Hela dagen gnodde de där för brin- nande lifvel, hyflade, sågade och spikade och om aftonen höllo de i sina händer en grof låda, som inte var vidare vacker till att se på.
Hilda hade sågat sig i ena handen, så hon hade ett förband af näsduken om den.
Och Torsten hade fått en stor sticka in i skinnet.
Båda voro inpyrda med sågspån.
Hilda hoppade upp på hyfvelbänken.
Hon höll den lilla lådan i handen.
Torsten följde intresserad hennes granskning af lådan.
Men Hilda mörknade till, medan hon b e - traktade sina händers verk.
Hon dinglade med benen, vägde funder- samt den grofva lådan i handen.
S å såg hon på Torsten — och kastade lådan, hela deras ihärdiga arbete, långt ifrån sig, bort i ett mörkt hörn.
— Asch, sade hon.
— Men hvarför gör du s å?
undrade Tor- sten.
Vi skall väl sätta dit hålet framtill — och så är kameran fördig.
— Du och din kamera, sade Hilda i miss- lynt ton.
Förstår du inte, aft det vi gjort, är odugligt.
Torsten hade under tiden gått och letat fram kameran ur det mörka hörn, dit systern kastat den.
— S e r du infe här, undervisade Hilda.
Här är stora springor vid locket.
Och det får inte tränga in ett uns med ljus.
— Och så går det väl an med det, tillade hon.
Men den är ju så rent erbarmeligt ful.
Inte kan vi komma dinkande med ett sådant här åbäke och säga: det här är en fotogra- fiapparat.
Jag skulle just vilja se, hvad poj- karna och flickorna skulle säga då.
De skulle få sig ett riktigt godt skratt.
Torsten stod och höll frälådan framför henne.
Hilda vaggade med benen.
I ett nu gaf hon lådan en spark, så den for bort i mörk- ret igen.
— Där kan den ligga, sade hon.
Hilda sjönk ihop på hyfvelbänken.
Hon funderade.
Det var inte värdt störa henne nu, det visste Torsten.
Han gick ut.
Trädgården låg grön och drömmande stilla framför honom.
I hörnet af skjulet stod ett hviit, väldigt snår af hundkäx.
Torsten lutade sig öfver det.
En doft af krydda slog emot honom.
Han såg på blom- morna.
Det var de allra vanligaste.
Fullt af dem växte det öfverallt.
Men nu i afton- stillheten, denna tveksamhetens stund, då han infe visste, hvad han skulle ta sig för, så syntes det honom, som om han aldrig sett dessa blommor förr, som om det vore något högt och mystiskt med dem, en stjärnig uppenbarelse, som väckte genklang och eko i dolda världar djupt inne i hans väsen.
Det stora hvita ståndet af hundkäx vag- gade sakta.
I detsamma kom Hilda ut ur snickarebo- den.
— Hvad står du och ser p å?
frågade hon.
— Jag ser på hundkäxen.
— Asch, det var då också något, sade Hilda.
Kom med nu, skall jag säga dig något!
De gingo till köksuppgången och satte sig på trappan.
Hilda såg Torsten in i ansiktef.
— I morgon går du till Skogsberga, sade hon.
— Jag?
— Ja du.
Det var ett hårdt, beslutsamt drag i Hildas ansikte.
— Du går till snickar Palmgren.
Du kan gå öfver skogen.
Hos honom beställer du en låda af bra trä.
Den skall göras snygg och poleras.
Framtill göres en cirkelrund öpp- ning af en femörings storlek.
Däröfver skall mässingsbiten med det lilla hålet sitta.
Och så skall det vara ett lock baktill för att sätta in plåten.
Men du förstår: inte ett ord till snickarn, om hvad det skall vara till.
Hem- ligt, förstår du.
Det vore just skönt, om snic- karn skulle gå och föra ut det i hela byn, att vi skall göra en fotografiapparat.
— Men, sade Torsfen dröjande.
Hvar ska vi ta pengarna?
— Jag släpper till, sade Hilda.
Jag har två kronor i min sparbössa.
Jag skall peta ut dem en kväll med en strumpsticka.
Torsten satt och funderade.
S å sade han: — Men om du nu släpper till allt, är det infe bäst du själf går till snickarn.
Hilda skrufvade på sig litet.
Därpå sade hon med lillgammal filosof ton: — Mamma säger alltid, att fruntimmer al- drig kan få handtverkare att göra en sak, som de vill.
Det är bäst, du går.
Komme det en flicka, så skulle han infe tro, att det var något allvar med det.
IV.
Nå, ändtligen var fotografiapparaten fär- dig.
Torsten hade varit och hämtat den hos snickarn, som hade sett illmarigt på honom.
Torsten hade lagt fvå kronor på hyfvelbän- LåfkemLfkf tvåt / V iaochpräwrtEd • rako«rfymerhOf belåten- ken, hvilka Hilda föregående dag med myc- ken möda skramlat ur sin sparbössa.
— Seså, min unge herre, hade snickarn sagt.
Nu har vi således fotografiapparaten färdig.
Torsten blef röd som blod i ansiktet.
S n i c - karn hade således gissat ut deras hemlig- het.
Han tog lådan och skyndade hastigt hemåt.
Men nu återstod det värsta.
Man skulle ha en plåt, litet kemikalier och en röd lykta för plåtens framkallning.
Hilda var inte vidare hågad på att gå till fotografen heller och slutligen fick hon Tor- sten i väg.
Där stod Torsten nere vid dörren.
Hur väl mindes han inte den lilla ateljén från ett föregående besök.
Den eleganta palmfon- den, den stora kameran, ett par björkstaket och så fullt med fotografier på väggarna.
Torsten och Hilda hade fotograferats till- samman, Torsten i blå sjömansdräkt och Hilda i skottsk klänning och sammetsbarett.
Den gamle fotografen hade noga placerat dem i en viss ställning.
Och högtidligt hade han förklarat: — Stilla nu!
Alldeles stilla!
Fullkomligt stilla!
Där stod nu Torsten och den gamle foto- grafen spände ögonen i honom.
Det syntes Torsten i detta ögonblick som det omöjliga- ste på jorden att be få köpa en fotografi- plåt.
— Nå, hvad är det nu min unge herre vill?
hade fotografen frågat.
— Jag skulle.
.
.
Paus.
— Nå, hvad är det den unge herrn skulle?
Kanske ha en liten plåt igen?
Men då får min unge herre gå hem och snygga till sig.
— Nej, jag skulle be a t t.
.
.
att ... få kö- pa ... en f o t o g r a f i p l å t.
S e så, nu var det ändå sagdt.
Fotografen hade spändt i Torsten ett djupt utransakande öga.
— En fotografiplåt, se så, sade han.
Och förs jag fråga, hvad min unge herre skall ha den till?
— Jag skall bara ha den, sade Torsten.
— Till robygge, kan jag tro, hånade foto- grafen.
Det är mycket för dyra robyggen, skall jag säga herrn.
— Vi har skaffat oss en fotografiapparat, sade Torsten djärft.
— Nå så, sade fotografen.
Och skall bör- ja fotografera.
Och kanske konkurrera med mig.
Det får jag säga.
Men inte blir min her- re hjälpt med bara en plåt.
Det skall kemi- kalier till och albuminpapper och kartong.
Törs jag fråga om min unge herre har nå- gon röd lykta?
— Nej, sade Torsten, vi har bara källar- lyktan.
Men vi tänkte sätta rödt silkespap- per ikring den.
— Mycket bra, sade fotografen.
Mycket bra.
Jag får säga, att jag är högeligen ny- fiken på den där fotografiapparafen, min unge herre.
Herrn ska få köpa en plåt och litet kemikalier.
Men på ett villkor.
Min unge herre skall komma öfverens med mig rik- tigt säkert, att jag skall få se plåten, när den nu en gång blir färdig.
— Jag vet inte.
Jag måste fråga Hilda först.
— S e r man på.
Fotografen hånlog.
Man skall fråga Hilda.
Man är en liten ung her- re, som går i storskolan och har mössa med kokard.
Men man skall springa och fråga Hilda.
Antingen bestämmer vi oss nu för att köpa plåten och visa mig den, när den är MWTmM / / / / 7M / / 777 / / / 777 / / ~I wzmm t e b o r g Tvåif-ocb.
F ä r g e r i A k t i e b o l a g G ö m - framkallad.
Annars blir det rakt inget köp af.
Torsten knep ihop munnen.
Det var en brydsam situation.
— Jag skall komma och visa plåten, sade han.
— Rätt så, min unge herre, sade fotogra- fen.
Det är bra, när man bara kommer sams.
Nu skall det bli både plåt och k e - mikalier.
Och — min unge herre — jag skall sfräcka mig så långt, att jag skall låna bort en mörkrumslampa — af rubinrödt glas.
Ty jag är mäkta intresserad af den här foto- grafiplåten.
Och jag vill för min del göra allt, för att den skall bli riktigt lyckad.
V. Men hur det var hade Hilda ej kunnat tiga med den förfärligt spännande hem- ligheten angående fotografikameran.
Hon hade talat om det för två af sina flickbe- kanta, Blenda och Helga, och så hade S i g - frid Lind fått veta det.
Egentligen tyckte inte Torsten om, att Hilda berättat det äfven för Sigfrid, ty det var en viss afvoghet mellan Torsten och Sigfrid.
De voro också af så olika lynne.
Sigfrid var lika yr, företagsam och tanklös som Torsten var stilla, betänksam och försiktig.
Det hände ibland att Hilda helt öfvergaf brodern för Sigfrid.
Då kallade hon Torsten för en liten " mamsell " och hon jagade iväg genom den långa lönnallén i trädgården och lekte häst med Sigfrid.
Helga och Blenda, dem odlade Hilda min- dre.
Helga var dotter till en klädeshandlare och hon var alltid så fin och prydlig som en liten prinsessa.
Blenda var lång, spenslig och med ett drömmande uttryck i ansiktet.
Hen- ne tyckte Hilda bättre om.
Ty hon hade en sådan vacker talang med att rita och måla, och Hilda hade en gång anförtrott Torsten, att då hon en gång blef författarinna, så skulle Blenda illustrera hennes arbeten.
En afton hade Hilda kallat truppen till hemlig öfverläggning i lilla syrénbersån, som låg afsides i trädgården.
Sedan alla samlats, tog hon ordförande- skapet.
— Som ni vet, sade Hilda, har vi gjort en fotografiapparat.
I morgon reser far och mor bort och vi har fått lof göra en utflykt.
Då ska vi ha kameran med må ni tro.
Hvart ska vi ta vägen?
— Jag tycker vi går till Skifarp, sade S i g - frid genast.
Till farbror Johan och Ivan.
Sigfrid skröt alltid med sina farbröder i Skifarp.
Det var så fabulösf starka karlar, att alla fasade för dem.
— Men vi skall ju fotografera, sade Tor- sten.
Och inte skall det väl bli dina farbrö- der.
— Det kan välan duga, inföll Sigfrid het- sigt.
Ivan han är så stark, så han lyfter en mjölsäck på rak arm.
— Det är bussigt gjordf, afgjorde Hilda.
Men det är för långt till Skifarp.
Vi hinner inte så långt.
Nej, vi går till Skogsberga, det är så nära.
Och där finns så många vyer aff fotografera.
Förslaget antogs.
Torsten hade svårt att somna den kvällen.
Han tyckte, att det var så långt till nästa morgon, ty den följande dagen lofvade ju så mycket nytt och spännande.
Bara plåten nu blefve bra, annars fick han minsann skäm- mas för den gamle fotografen.
VI.
Nästa dag afgick truppen.
I spetsen tå- gade Hilda med kameran i handen.
Man upp- täckte i sista stund, att fotografiapparaten [KLIPPAN.
\ SJTMCLAHÉÉAF T Ftnawe Post-, Skwlf-, K ö p t e - och.
Tr&gt;yckpappef samt hawtona.
Modernaste Finpappersbruk.
439 -
saknade slutare, och så visste man ingen an- nan råd än att spika en skinnlapp öfver " ob- jektivet ".
Lappen var endast fäst i öfre kan- ten, så man vid exponeringen kunde lyfta upp lappen och låta ljuset verka på fofogra- fiplåfen.
Denna bar Torsten väl inlagd i en kartong, hvari fotografen lagt in den.
S å tågade man iväg.
Och Hilda gick i spetsen.
Sånger och lustigheter ljödo.
Det var ju sommar.
Och det unga blodet kände endast den ljufva glädjen och det friska mo- det.
Lifvet var sommar och sol och blom- mor och vindens sus i de löfviga träden.
— Hör ska ni få höra, ropade Hilda plöts- ligt.
Nu ska vi leta motiv.
Och när en af oss hittar ett, då ropar han: P a x för det!
Håll ögonen öppna nu bara!
De vandrade vidare.
Barrskogen slöt sig kring dem.
Trastarna spelade i träden.
Nu glesnade skogen.
Därborta på en liten berg- knalle låg ett rödt soldattorp.
Då stannade Blenda.
Hennes stora, dröm- mande ögon betraktade oafvändt det lilla torpet.
S å sade hon: — P a x för det!
Alla stannade.
— Det här är mitt motiv, sade Blenda.
S e r ni den lilla röda stugan med skogen bakom.
Det är vackert.
S e, den lilla björken, som står på kullen vid stugknuten.
Och den feta kon, som betar i gräset i hagen.
En liten sluga, en björk, en ko, som går i bete — och så skogen bakom.
Det är mitt motiv.
— Där bor ju bara korpral Strid i stugan, sade Helga högdraget.
Det är en sån snusig gubbe.
Infe är det något att ha ett kort af hans stuga.
Hon skrattade.
— Nej, sade Sigfrid.
Och så en ko.
Inte är det något att fotografera en gammal ko.
Blenda såg vädjande på Hilda, som ki- sade på motivet.
— Det är infe alls illa, sade Hilda, men vi har infe fått in plåten i kameran än.
Jag vet en bra källare i Ägården i Skogsberga.
Dit måste vi först.
S å nådde de byn.
Inne i Ågården fingo de tillstånd att använda sig af källaren och dit tågade de.
Dörrar stängdes och det blef alldeles svart.
— Nu öppnar jag locket, sade Hilda.
Torsten, tag du upp plåten!
Det blef alldeles tyst i den unga skaran.
Ögonblicken voro fulla af spänning.
— Men Gud, hvad här är mörkt, hviskade Helga.
Här finnes väl inte råtfor.
— Asch, sade Hilda, och till Torsten: — Har du inte plåten uppe ä n?
— Jag har locket af, kom det från pojken.
Vänta n u.
Det är så mycket papper om plåten.
I samma ögonblick hördes en dof duns inne i källaren och ett förskräckligt prassel bland papper.
— En råtta, en råtta, ropade Helga förfä- rad, fick fatt i låset, öppnade dörren och ru- sade ut, följd af Blenda och Sigfrid.
Hilda följde långsamt efter och sist kom Torsten, som i hast slutit locket öfver kartongen med fotografiplåfen.
— S å rädda ni är, förklarade Hilda.
Det var välan ingenting.
Är man rädd, blir det aldrig någonting af.
— Jag går aldrig i mitt lif in i källaren mer, försäkrade Helga.
Då hittade Sigfrid på något, som han fann riktigt sfyft.
Alldeles bredvid källaren låg en drängstuga.
Dörren stod öppen in till för- stugan, som ej hade något fönster.
Här gick Drjjfya T T i = i u m p och n c man in, stängde till dörren — och vips hade man ju ett mörkrum.
Men dörren var otät och en grå halfda- ger upplyste försfugan.
— Här är inte mörkt nog, sade Torsfen.
— Mörkt, kom det från Sigfrid, är här inte mörkt nog.
Det vet väl jag.
Förresten kan flickorna hålla för kjolarna och jag mössan, då du far fram plåten.
Skynda dig nu!
Hilda såg sig omkring.
— Ja, det vill säga, riktigt mörkt är det ju inte.
Men som Sigfrid säger, vi kan hålla för med kjolarna, så går det nog.
Torsfen måste ge vika.
Det var som scenen i Andersens saga med hofdamerna, som skymde för med kjolarna, då prinsen och prinsessan skulle kyssas.
Det var förstås skillnad, fy här gällde det för Torsten, att snabbt förpassa fotografiplåfen ur kartongen och in i kameran.
Men spän- ningen, intresset, de voro ej mindre.
Hilda höll kameran med det lilla locket på spänn för att fort kunna sluta till det, då plåten glidit ned inom sina falsar.
Torsten började lossa på papperet om plåten.
Helga och Blenda lyfte sina kjolar så tätt intill Tors- ten, som de förmådde och Sigfrid stod fär- dig med mössan.
Nu ...; Ett ögonblick skymfade de i Torstens hand den bländande plåten, så försvann den i k a - merans mörka djup och Hilda slog fill loc- ket, häftigt, som om det varit en frihetslysten fågel, det gällde att stänga väl till för, så han inte flög sin kos.
Just när de kommo ut ur försfugan kom en hvitklädd ryttare sprängande på en svart, grann häst genom gatan till gården.
— Pax, pax, skrek Hilda högljudt.
Det är mitt motiv.
Men i detsamma var hästen förbi.
— Motivet sprang sin väg, sade Sigfrid.
S å får vi söka nytt.
— Vi går ned till ån, föreslog Hilda.
Där hittar vi andra.
Man gick förbi det nybyggda och nymålade skolhuset.
— Jag paxar för det huset, sade Helga.
För det ser så ordentligt ut.
Det är alldeles, som om det hade en ny klänning på.
Nej, skolhuset, det var man ej alls ense om.
Här låg kyrkan uppe på en kulle.
En röd klockstapel stod bredvid den hvita, gam- la byggnaden.
Nedanför rann ån och en vid utsikt öppnade sig med skog, berg och ås.
— Jag paxar för kyrkan, sade Torsfen.
— Det är kanske inte så dumt, tyckte Hil- da och såg på kamraterna.
— Nej, för all del, afgjorde Sigfrid.
Hvad skall man ha en kyrka på ett kort för?
Och så en kyrka om hvardan.
Om det åtmin- stone var söndag, så man visste, att det var en präst därinne.
Men en tom, gammal ful kyrka!
Nej, för all del!
Hilda gaf vika för Sigfrids auktoritet.
Hon gick med kameran i famnen och höll kramp- aktigt fast den svarta skinnlappen öfver o b - jektivet för att inte ljuset skulle lista sig in.
S å gick man ned till ån.
Hon slingrade sig fram mellan ranka träd, blixtrade som silfver i solen, speglade blå himmel och hvita, lata moln, smög sig in mot strandens gröna buskager, som dop- pade sina grenar i hennes svala flöde.
— S e, ropade Sigfrid, där kommer en båt!
Man rusade ned till åstranden.
Det var prästgårdens hvita båt och två af de unga prästgårdsfröknarna sutto i den.
Långsamt nalkades båten.
Man hörde det jämna taget med årorna.
n o T o n h p Ni e n a ^ - e p n köper ingen annan.
u y 1 i i N = = - 440 i ä r v i s s — Jag vet, ropade Sigfrid, pax för det här motivet.
Han visade ned på ån och båten, som gled fram på de blå vågorna.
— Bravo, ropade Hilda förtjust.
— Bravo, kom det från Blenda.
— Jag tycker bara, den ena har en sådan ful haft, sade Helga.
Båten nalkades.
— Vi kan infe ta det motivet helt enkelt, sade Torsfen.
— Nej, hör på den, kom det från Sigfrid.
Han är för rolig med sitt " helt enkelt ".
Hvar- för då, om vi får fråga?
— Jag har läst i " Svea ", där den här ka- meran stod beskrifven.
Det stod så här, att då den här kameran bara har ett litet, litet hål till objektiv, så krafs det desto längre tid för exponeringen.
En hel minut.
Då kan man ju inte fa föremål, som röra sig som båten.
Man kan bara ta på " tid ", stod det i " Svea ", och inte på " ögonblick ".
Sigfrid gapade.
Han förstod, att det måste ligga något bakom Torstens resonemang, men han ville infe ge sig.
— Det blir väl bara stiligt på kortet med en båt, som rör sig.
Fort upp med kameran på den här stubben.
Nu kommer båten!
Hilda var full af ifver och ville inte alls höra på Torsfens föresfällningar.
Han måste ge sig.
— Men du förstår väl, sade Torsten.
— Jag förstår nog, kom det från Hilda.
D e t h ä r är j u r o l i g t.
Båten var nu midfför kameran.
— Exponera, skrek Sigfrid myndigt, me- dan de två flickorna i båten besförfa sågo på.
Hilda lyfte med darrande fingrar den svarta skinnlappen.
— Jag far tiden, jag har klocka, skrek Sig- frid.
En minut.
P å denna minut hände mycket nog för en fotografiplåt.
Prästgårdsflickorna rodde af och an med båten.
Den ena frågade: — Hvad har ni där?
— En fotografiapparat.
— Hvad gör ni med den?
— Vi fotograferar.
— Hvad då?
— Fröknarna.
— Äh, sade hon — och höll händerna för ansiktet och skrattade.
— En half minut har gått, förklarade Sig- frid.
Den andra flickan i båten sade: — Aldrig har jag sett en sån fotografiapparat.
— Det är en ny, alldeles modern sort, för- klarade Hilda viktigt.
Nu fastnade båten på en sten.
Rodder- skan reste sig och fog åran loss.
— Men rör då infe på er så förskräckligt, ropade Sigfrid.
V i t a r j u p å t i d.
Nu kom båten loss.
Flickan satte sig igen.
Båten gled förbi.
— En minut, afgjorde Sigfrid.
Fort för med slutaren!
Hilda fällde skinnlappen, tog kameran i famnen och började springa uppåt vägen.
— Fort hem nu, ropade hon.
Nu ska vi framkalla.
Hela truppen efter.
Sist Torsfen, tyst och förargad.
Han såg redan för sig den gamle fotografen och hörde hans hånfulla an- märkningar.
Flickorna i båten sågo med häpnad efter den bortilande skaran.
Den ena sade: — Det måste bli ett skönt fotografi!
VII.
Hilda och Torsien gingo ned i en källare, som de sfälldf i ordning till mörkrum.
Helga p å C F R F V J L i I \ L - a t t R U f å d e t b O S V 7 ä s t a d å S Ü N i A k ö I p e r T
och Blenda och Sigfrid väntade utanför.
Om en stund kommo de upp ur källaren och Hilda höll den fuktiga plåten i handen.
Kamraterna stormade fram.
Hilda höll plåten mot ljuset: — Jag ser inget, sade Sigfrid.
— Infe jag heller, skrattade Helga.
Men Blenda, som ville visa sig vänlig, sade: — Def är något mörkt midt i plåten.
Def är nog båten.
Hilda kände sig uppmuntrad.
— Ja, sade hon, def är nog i alla fall båten.
Nu såg Sigfrid längre bort på gatan ett par kamrater.
— Adjö med er, sade han och skyndade sin väg.
Skaffa er en bättre fotografiappa- rat till nästa gång, om ni ska få mej med att fotografera.
Äfven Helga och Blenda fogo farväl.
— Jag måste hem och fala om det för mamma, sade Helga skrattande.
Kvar stodo endast Hilda och Torsfen.
De stodo alldeles tysta.
Till slut pröfvade Hilda att se på brodern, men han var obeveklig.
Hon stod och höll plåten i handen.
— Gif hit plåten, sade Torsten.
Hilda räckte honom den.
— Hvart tar du vägen?
frågade hon.
— Jag skall gå upp till fotografen och visa den, sade Torsten med en min som en hjälte, hvilken går mot kanoner.
— Skall def behöfvas?
försökte Hilda.
— Han tog ju mitt löfte.
Torsten gick.
— Jaså, min unge herre, sade fotografen, man kommer med plåten.
Nå låt oss se.
Hvad är def ni fotograferat?
— Var så god och se, sade Torsfen.
Fotografen fog plåten, såg ett ögonblick på den, skrattade och sade: — Nå, men, hvad föreställer det då, min unge herre?
Torsten trofsnade till.
— Det syns väl, sade han.
En å, en båt och två flickor, som ror.
— Jo, jag tackar, min unge herre.
Hvar ser han allt detta?
— Det här mörka, sade Torsten och pekade på plåten, nog skall det vara båten.
Fotografen skrattade sitt mest förargliga skratt.
— Man har fantasi, min unge herre.
Borde skrifva berätfelseböcker.
— Det gör jag också, kom det hårdt och dödsföraktande från Torsten.
Fotografen gaf Torsten en hastig blick.
— Jaså, sade han.
Jag får gratulera.
Hop- pas på bättre resultat än af fotograferingen.
S å bugade Torsten och gick.
Långsamt styrde han kosan hemåt.
Han hoppade öfver staketet vid snickarboden.
Dagen lutade mot kväll.
Det var så under- ligt stilla, stilla och tyst, som om han varit en- sam i hela världen.
Ett par kopparmoln stodo i väster och ett förunderligt halfljus svepte allt i en hemlighetsfull dageF.
Gräset stod högt här och Torsten vadade genom def.
Ibland lutade han sig ned och rörde vid blommorna i gräset.
Nu stod han vid hörnet af boden, där det väldiga, hvita snåret af hundkäx växte.
Han strök öfver dess tusen och åter tusen stjärnor.
Blommorna, han älskade dem.
De för- sänkte honom som i slummer och dröm.
Blommorna, hvad voro de?
Och när han nu stod vid def hvita blomsnåref, tyckte han sig ana, att de voro fjärran uppenbarelser, speg- lingen af en skön, förborgad värld, svala sfjärnesfänk från den innersta kristallhimlen, fallna till jorden för att väcka genklang i dolda världar djupt i människornas väsen.
ß T € R 3) Ö5TR1D€H VID, GOTLAND PÅ GOTLANDS östkust fick man helt plötsligt den föregående vec- kan en verklig känning af världskriget ge- nom tyska min- fartyget Alba- tross strid med fyra ryska krys- sare, en strid, som slutade med att Albatross un- der sin flykt un- dan den flerdub- belt starkare fi- enden rände på grund vid Öster- garns udde på Gotlands östkust efter att fartyget och dess beman- ning blifvit frukt - ansvärdt illa till- tygade af det ryska granat- regnet.
Kustbe- folkningen och från Visby efter- telefonerade lä- - 441 -
KRIGSFÅMGLÄGCRIGMTy5KUNIVCR5ITCT55TAD Af Ur mina anteckningar från MARIA — en resa i Tyskland.
— RIECK-MULLER.
med dem utan vittnen.
Och det I ET KAN TYCKAS bestämda intryck jag härunder som om de gamla lär- fick var, att de alla voro mycket domssätena skulle ha belåtna med den vård tyskarna bra små förutsätt- gåfvo dem, liksom med maten ningar, när det är och alla förhållandena i sam- fråga om att ge krafter och in- band med fångenskapen — ej tresse åt krigsanordningar af minst den vänlighet man visade hvad slag de vara må.
Men äf- dem.
ven i detta fall ha tyskarna visat, Det enda, som kunde föra tan- att de äro ett folk, som när det ken på att det var krigsfångar gäller fosterlandets öde, kan gå som höllo till här, var tillåsnin- öfver alla utstakade rågångar Sårade franska krigsfångar i en provisorisk sjuksal i Göttingen.
gen af ytterdörrarna och de och härunder bringa huru stora utanför patrullerande vaktsoldaterna.
offer som hälst.
franska och belgiska officerarne, hvilka in- Lika naturligt som det har varit för Tysk- kvarterats i själfva staden, eller de afdelnin- Ät en annan afdelning sårade krigsfångar lands docenter och professorer att ställa sig i gar soldater bland krigsfångarna, som med hade gymnastikhuset vid Bürgerstrasse i Göt- de kämpande soldaternas led, lika själffallet militärbefäl gingo från och till olika arbeten, tingen blifvit i ordningställdt och gjorde nu har det också varit att de gamla städerna, på hvarmed de sysselsattes, dels vid lägerbyg- med sin modärna sjukhusinredning och sina hvilkas tysta gator generationer af landets gandet, dels vid en mängd jord- och stenar- luftiga salar ett synnerligen tilltalande in- ungdom gått och drömt de fredliga idrotter- beten.
tryck.
nas storhetsdrömmar, nu öppna sina portar De sårade krigsfångarna däremot var det Alla möbler här voro hvitmålade, och mel- för krigets oroström, och sina lärosalar för ej lätt aft få se.
Men innan jag lämnade Göt- lan de hvita sängarna, som voro ställda i fyra sårade krigare.
tingen hade jag dock den turen att få taga rader, var ett nattduksbord och en ställning I Göttingen, där jag under min resa kom att del äfven af deras förhållanden.
Och — sär- med namn, nummertafla och hängare för stanna rätt länge, har omgestaltningen varit skildt med tanke på alla de svåra beskyllnin- handduken och de blåhvitrandiga särdeles genomgripande.
Lik- sjukhuskläderna, placerade.
Och som i en stor del af de tyska stä- i gången mellan sängarna stodo derna — äfven universitetsstäder- bord med stolar för dem, som na — har äfven här garnison va- kunde vara uppe.
rit förlagd.
Men kasernerna med En del rön under 1871 års krig sina kompanier, ha aldrig gifvit ha skapat bestämmelsen, att en- den lärda staden, med dess do- dast manliga vårdare få biträda minerande universitetsbyggnader vid tillsynen och vården af krigs- och en studentkår med nära tre- fångar, med undantag af opera- tusen medlemmar, någon som tionssköterskor och köksperso- helst militär prägel.
nal.
Och här liksom vid andra Nu återigen ser man uniformer reservlasarett ombestyres mat- öfverallt hvart man går.
Trup- lagningen och hvad dit hörer per under utbildning marschera af damer från " Vaterländischen genom gatorna.
P å universite- Kriegshilfsdienst ".
I det stora tets kliniker och i andra större ljusa och skinande rena köket, lokaler ligga sårade.
Och i sta- höll man just på med middagen: dens utkant nedanför det vackra en välsmakande kötträtt med Hainberg med sitt B i s- gröna ärter.
Och det tycks infe m a r c k t h u r m har en alldeles alls som om matransonen kunde ny egendomlig liten stad vuxit Vy af Göttingen.
göra skäl för missnöje, då den är upp i en hast.
Det är det 10,000 densamma som tyskarnas egna man rymmande krigsfånglägref sårade erhålla och utgöres bland annat af en med sina baracker, hvaraf ett trettiotal, af- gar Tysklands fiender i pressen låtit komma daglig köttranson af 175 gr. per person, un- sedda för de sårade eller annars sjuka, ut- ut om den dåliga behandling krigsfångarna der det att vid mer komplicerade fall sär- göra en för sig själf belägen afdelning.
här få utstå — är det både med tillfredsstäl- skild dietisk mat lagas.
lelse och en förhoppning att kunna i någon Under krigets första skede, innan ännu de Men det är ej endast i fråga om kosten, mån motverka och vederlägga dessa omo- för vintern nödvändiga barackerna blifvit fär- som vän och fiende behandlades lika.
Så tiverade angrepp, som jag nu vill i all kort- diga, höll den redan då rätt betydliga kontin- kan, som ett exempel på den hänsynsfullhef het söka skildra de utomordentligt goda in- genten friska krigsfångar till i ett vanligt tält- man visar, omnämnas ett af de svårare fal- tryck jag fick af dessa besök hos de sårade läger, medan de sårade tagits in på olika len här — en stackars sårad fransman, som, krigsfångarna.
sjukhus eller i för dem särskildt iordning- efter att flera dygn ha legat hjälplös på ställda lokaler.
Den afdelning, som jag först tilläts besöka, slagfältet, hittades af tyskarna, och nu låg i Litet emellanåt kunde man ute på gatan hade placerats på en af provinsen Hannovers en af salarna här.
Man hade gifvit honom möta de under bevakning promenerande största sinnesvårdanstalter, där ett par af paviljongerna för moraliskt defekta gossar upplåtits åt dem.
Allt var i samma utmärkta skick som då de tyska gossarne höllo till här.
Och en del af rummen hade nu ordnats till sjuksalar, där de svårare sårade lågo i sina rena, hvita bäddar, under den ömmaste till- syn af anstaltens läkare och sjukvårdare.
I de yttre rummen höllo konvalescenterna och de lättare sårade till under dagen, och sys- selsatte sig med att spela kort eller läsa nå- gon af de böcker på modersmålet, som an- staltens läkarfruar lånat dem.
De flesta här voro fransmän och belgare och sågo i allmänhet hyggliga och ganska förnöjda ut.
Jag hade äfven tillstånd att tala Barfussersfrasse med lunkernhaus.
Kurze Sirasse.
- 442 -
den lugnasie platsen i ett af sals- hörnen bakom en stor skärm.
Och för att inte behöfva plåga honom med dubbla flyttningar, då sän- gen bäddades kväll och morgon, så fick han disponera en extra säng, som var ställd bredvid.
De flesta här vårdade fångarna voro fransmän, jämte en del bel- gare och araber.
Och alla voro de i hög grad nöjda med tyskar- nas omsorger och den sjukvård som besfods dem samt voro vid godt humör.
Men alla dessa an- ordningar voro emellertid blott afsedda för en kortare tid.
Och de vid denna tidpunkt i det när- maste färdiga sjukbarackerna skulle hädanefter hysa alla de s å - rade krigsfångarna.
Fyra af dem voro inrättade speciellt för smit- tosamma sjukdomar och lågo något afsides med särskild afloppsledning och desinfektionsanord- ning.
Hvar och en af sjukbarackerna rymmer 20 bäddar med sängkläder af samma slag som i de tyska garnisonerna, och de utmärka sig för samma bekväma, prydliga och hygieni- ska inredning som alla modärna tyska sjuk- hus af denna typ.
Till hvar barack hör ett rum med badkar och en spis för tillfällig uppvärmning samt två W. C. och etf vakt- rum.
Och till detta område hor därjämte en gemensam kÖksafdelning och en förvalt- ningsbyggnad.
Hvart hundratal sårade skötes af trenne läkare och i allt hvad som för öfrigt rör sjukvården iakttages den största noggrann- het — någonting som också faller af sig själft för ett folk som tyskarne, hvars grund- lighef förbjuder hvarje halfmesyr.
Men def är nog inte blott genom grundlig- het och god vilja att göra krigsfångarnas belägenhet så dräglig som möjligt, som alla dessa vackra resultat kunnat nås.
Ofver- allt där krigsfångläger äro förlagda i Tysk- land ha anordningar liknande dessa blifvit vidtagna.
Och när man vet att krigsfångar- nas antal nu närmar sig en miljon, så för- sfår man äfven hvad detta vill säga ur såväl kostnads- som organisationssynpunkt.
På mig har också hvad jag sett af tyskarnes behandling af sina krigsfångar — sjuka och friska — gjort etf outplånligt intryck, ty mer än någonsin gör sig här gällande denna allt omfattande och näsfan obegripliga organi- sationsförmåga, som ej vet af några hinder.
Man får respekt för den ekonomiska bärkraf- ten.
Och det är med glädje man lägger märke till de många drag af humanitet och def vänliga tyska gemytet, som infe ens när det gäller fienderna kan förneka sig.
Rådhuset.
Franska sårade utanför en af paviljongerna.
S k r a t t m a s k e n.
Af RICHARD VALLNER.
(Forts.) fTER NÅGON TID BÖRJADE HAN emellertid få ett och annat ären- de öfver till Nergården, än var det en räfsa eller en spade han ville låna, än en såg eller en yxa han ville ha slipad, än ville han lämna nå- gon lånad sak tillbaka, och hvarje gång lagade han så, att han träffade Lars Nilsson personligen och fick utbyta några ord med honom.
Lars Nilssons barn betraktade med en viss rädsla den gamle bonden med det ständiga, besynnerliga leendet, som inte var något riktigt leende, och höllo sig gärna skyggt på afstand vid hans ankomst, och äfven hustrun, som var litet klen och ömtå- lig till hälsan, brukade om möjligt draga sig undan och sade till sin man: — Nu kommer den där ofreflige Källgårds- bonden igen, jag tycker du kunde gärna låta bli att umgås med honom, han bara skräm- mer barnen med sitt elaka ansikte.
Men Lars Nilsson svarade saktmodigt: — Åh, det är nog inget ondt med honom, han menar nog inget illa, fast han har ett sådant sätt.
Och på samma godmodiga vis fördrog han allljämt Sven Perssons spefulla skämt och anspelningar och var lika beredvillig att stå honom som de öfriga sockenborna till tjänst med hvad som stod i hans förmåga.
3.
Tredje och fjärde åren efter Lars Nilssons ankomst till socknen blefvo dåliga skördeår, och det blef svårt för honom att omsätta sina lån, men tack vare en sträng sparsamhet och tillvaratagande af familjens alla krafter lyc- kades han dock lotsa sig genom svårighe- terna, och def såg ut, som om Sven Perssons mörka spådom alltjämt skulle komma på skam.
Men efter ett par medelmåttiga år följde så återigen ett par dåliga, och vid samma tid blef Lars Nilssons husfru, efter att ha gifvit lifvef åt sitt sjunde barn, krass- lig, så att hon måste ligga en stor del af da- garna påklädd på sin säng och hvila.
Lars Nilsson beklagade sig ej.
Han för- dubblade sina ansträngningar, unnade sig knappast hvarken sömn eller mat, och fack vare det goda anseende för redbarhet och ordenflighet han vunnit, kunde han utverka något anstånd med en del af amorteringarna.
Trots alla bekymmer föll det honom inte in att knappa af på sin hjälpsamhet, utan han stod lika beredvilligt som förut till tjänst åt - 443 - dem, som sökte honom; och lika litet föll def grannarna in att un- der dessa kritiska förhållanden lämna honom i fred, de hade nu en gång blifvit så vana att b e - trakta honom som allas tjänare, att de inte tycktes komma på den tanken, att det kunde vara annor- lunda.
Kanske visste man heller inte, att hans ställning var så svår som den verkligen var; då han i regeln aldrig talade om sina egna bekymmer, men däremot var så villig att höra på andras, fick man måhända den tron, att han kunde reda sig.
En för hvilken dock ingenting i detta afseende var fördoldt var Sven Persson.
Han hade reda på Lars Nilssons ställning och svårigheter lika bra som denne själf, ja, han kände, numera näs- tan bättre tillståndet på gran- nens gård än på sin egen.
Hans in- tresse för Lars Nilssons affärer hade blifvit så stort, att han för deras skull nära nog började försumma sina egna.
Flera timmar om dagen satt han nu på sin observationspost uppe i säng- kammarfönstret och blickade med sina skarpa, grå ögon öfver till Nergården, iakt- tog alla, som kommo och gingo, allt hvad husfolket hade för sig på gården och på ägorna, eller också gick han omkring ute i socknen, uppsnappade allt, hvad som sades om Lars Nilsson, eller inledde själf andra i samtal om honom.
— Nå, har I hört, hur def står till med Lasse i Nergården nu för tiden?
kunde han fråga.
Ute och tjänar springpojke som van- ligt, förstås.
Ja, han har ju så godt om tid och pengar, så det gör ju inget, om gården springer ifrån honom i stället.
Eller också: — Nå, Lars Nilsson det är allt en slug karl det, han är så slug, så I skall se, att han kommer att lura sig själf till slut.
Och def föreföll, som om hans röst blifvit ännu mer ironisk, ännu mera spefull än förut, ja, även leendet i mungiporna tycktes ha blifvit hånfullare, def var som om hans invärtes skrattlust blifvit så stark, att han måste anstränga sig för att ej låta den bryta uf i etf gapskratt.
Och under tiden visade han själf större hårdhet och skonlöshet i af- färer än någonsin, afvisade brutalt alla, som i en eller annan form begärde hans tjänst eller hjälp, indref med obeveklig stränghet alla fordringar och skickade genast lagsök- ning på dem, som ej i rätt tid kunde fullgöra sina förbindelser.
Men på Lars Nilsson hade bekymren bör- jat sätta sin prägel och han tacklade syn- bart af, hans ansikte blef magert och infallet, och ögonen hade fått ett lidande, ja oroligt uttryck, som om han gick i ångest för någon svår olycka.
Sven Persson hade börjat gissa, att det infe bara var fruktan att mista gården, som tyngde honom, utan att han hade Bismarcktornet.
Ü L I 5 T OCH AVÖRKT
51 FRÅN VÄRLD5KR1Q€T
ännu någon anledning till oro, men det dröjde ganska länge, innan han kunde leta ut, hvari denna anledning bestod.
Hur han gick och snokade i granngården, hur han gick om- kring i bygden och utfrågade de andra bön- derna, ville det ej lyckas honom att få någon klarhet i saken, och detta började till sist ir- ritera honom så, att också han sol dåligt om nätterna och höll på att förlora matlusten.
Slutligen efter flera månaders ansträng- ningar kom han dock hemligheten på spåren.
Det var en dag på vintern, då han gått öf- ver till Nergården i ett föregifvef ärende att lämna igen en lånad yxa.
Vid hans inträde i köket fanns ingen inne, hvarför han steg in i hvardagskammaren, men äfven här var tomt, och han ämnade just vända igen, då ljudet af röster från den innanför liggande sängkammaren kom honom att stanna och lyssna.
Det var en kvinna, som klagade och snyftade, och Sven Persson uppfattade nå- gra afbrufna meningar: — Jag är så rädd — Lars, du får inte låta dem ta gården ifrån oss — Lars, jag är så rädd — barnen blir ulan mat, de svälter ihjäl — Lars, hör du, du får inte låta dem ta gården ifrån oss.
Och sedan hördes Lars Nilssons röst, lug- nande, tröstande, som om han talat till ett sjukt barn: — Var inte orolig, Elin lilla, det skall nog gå bra.
Doktorn säger, att det är, för du oroar dig så mycket, som du blifvit sjuk, det har slagit sig på nerverna; om du bara låter bli att ängslas så svårt och försöker hålla dig uppe, skall vi nog söka hålla kvar går- den, och om vi också skulle mista den, så behöfver vi ju inte svälta för det, det blir väl alltid någon råd för mig att få en plats igen, som jag hade, innan jag köpte gården.
Men husfrun ville inte låta sig lugnas, utan började- på nytt med sina hjärtskärande snyftningar och sin klagan, och återigen var det fruktan, att barnen skulle få svälta, om gården gick ifrån dem, som utgjorde orsa- ken till hennes jämmer.
Sven Persson hade med sådant intresse lyssnat till samtalet därinne, att han glömde all försiktighet, och då sängkammardörren helt plötsligt öppnades och Lars Nilsson ut- trädde, stod han kvar midt på golfvef i lyss- nande ställning och med yxan i handen.
Men han lät sig dock inte bekomma, utan sade i sin vanliga spefulla ton: — Jag hörde din röst därinne, och därför stannade jag för att lämna igen den här yxan, som jag lånade i förra veckan.
— Ja, jag talade med Elin, hon är nedstämd till humöret af sjukdomen, sade Lars Nils- son sorgset.
Sven Persson blinkade med ögonlocken, då han mötte den smärtsamma blicken i Lars Nilssons ögon, och det såg nästan ut, som om skrattlusten blifvit honom öfvermäktig, men hän sade blott: — Jaså, hon är nedstämd till humöret ... Jaha, jag tänkte passa på, medan jag är här och höra efter, om du i morgon, när du far till kvarnen efter mjöl, ville göra en afstickare ner till bruket och hämta mina nya spadar; det blir ju förstås en halfmils omväg för dig, men du är ju alltid så snar och villig .att hjälpa, när en ber dig.
— Jovisst, det skall jag gärna göra, svarade Lars Nilsson villigt, det är ju som sagdt infe lång omväg — det är ju bara en halfmil.
— Jaha, det är ju som sagdt bara en half- mil, upprepade Sven Persson, och ånyo b e - traktade han Lars Nilssons magra, bedröf- vade ansikte och såg ut, som om han an- strängde sig till det yttersta för att inte brista i skratt.
Ja, adjö med dig, du är ju så villig och hjälpsam du — hälsa din husfru.
Och hela vägen hem gick Sven Persson och blinkade och såg ut, som om han fått höra något utomordentligt roligt.
— Jaså det var för den skull Lars Nilsson gått och sett så innerligt jämmerlig ut en längre tid, hans husfru var sjuk i nerverna och höll på att tap- pa vettet, efter hvad det kunde tyckas, af rädsla, att de skulle mista gården och få svälta ihjäl.
S e, de är ju så ömtåliga en del kvinnor, se, efter b a r n s ä n g a r.
.
.
Jaha, och Lars Nilsson, det var ju en så villig och hjälpsam man.
Då han kom upp på sin kammare, riglade han dörren och gick fram till ett gammalt kassa- skåp, en urmodig och klumpig pjäs, som han kommit öfver en gång på en auktion, efter en afliden länsman, öppnade det med en tung, rostig nyckel, som han bar hängande i ett snöre innanför västen, och plockade ur dess inre fram först en hel mängd sedelbuntar och därefter en låda med silfvermynt, omsorgs- fullt inlagda i rullar.
Alla dessa pengar ställde han fram på bordel vid fönstret, och med ögonen lysande af girigf välbehag ra- dade han upp bunt bredvid bunt, rulle vid rulle, och som hvarje såväl bunl som rulle var försedd med påskrift om innehållets stor- lek, hade han snart konslaterat, att summan var precis så stor, som den skulle vara: 10,000 kronor jämnt.
Detta var hans hittills hop- samlade kapital utom den skuldfria gården, och som han ännu trodde sig ha åtskilliga år kvar att lefva, hoppades han att kunna få ihop en ganska nätt liten förmögenhet före sin död.
— Det är ju inte så svårt att komma sig upp här i lifvet, bara en har förstånd att ta det på rätta sättet, tänkte han belåtet, me- dan han åter samlade ihop pengarna och la- de ner dem i sina fack.
Men se det är på det det hänger, litet förstånd får en allt lof att ha och ta det på rätta sättet.
Då han stängt kassaskåpet och gick fram till fönstret, fick han se Lars Nilsson, som med bedröfvad hållning kom ut från sin byggning, och i det hans ansikte förvreds af en grimas, tänkte han: — Ja se,han är ju snar och villig till atf hjälpa han.
.
.
Men hvad var det för en tjock patron, som kom därborta på vägen åkande i en trilla?
Länsman själf, så sant — var det inte läns- man i full uniform och med fjärdingskarlen i sällskap.
Och nu svänger de af till Nergår- den.
Nå, det här var intressant, det fick man lof att ta reda på, hvad som stod på.
.
.
S e där, nu kör de in på gården, och Lars Nils- son kommer själf ut och tar emot — nu går de in i byggningen.
Det måste allt gälla all- varliga saker det där, han såg så bekymrad ut, den käre Lars Nilsson.
Sven Perssons nyfikenhet var så stark, atf.
han ej längre kunde hålla sig stilla på sitt rum, utan måste gå ner på gården, där han låtsades syna sin gärdesgård, medan han i själfva verket hela tiden sneglade bort mot Lars Nilssons byggning.
Ändtligen efter en halftimmes väntan såg han länsmannen och fjärdingsmannen kom- ma ut, stiga upp i den väntande trillan och åka borf, och knappast hade de försvunnit bakom vägkröken, förrän han skyndade fram till Nergården och steg in i hvardagskamma- ren.
Där satt Lars Nilsson vid bordet, blek som ett lärft och med ett uttryck af förtviflad smärta i sina drag.
Vid Sven Perssons in- träde lyfte han hufvudef och såg på ho- nom med en förvirrad, näsfan frånvarande blick.
Sven Persson hade stannat ett par steg in- nanför dörren.
[Forts.) - 446 -: V å r n y a giftermålsbalk.
: • I m MATHILDA STAEL VON HOLSTEIN, i [Forts. o.
slut.)
NLIGT DEN NYA LAGEN SKOLA makar, när de äro därom ense, kunna erhålla domstols dom på hemskillnad — i lagförslaget ^•S kallad separation, hvilket ord på grund af yrkande i Första kammaren utbytts mot hemskillnad — d. v. s. på sammanlefna- dens upphörande.
För erhållande af en s å - dan dom erfordras förufgången obligatorisk medling, företagen af präst, häradshöfding, rättens ordförande eller därtill särskild!
för- ordnad person.
Sedan makarna efter vun- nen hemskillnad lefvat åtskillda ett år, bevil- jar domstol skilsmässa på talan af endera maken.
Jämväl i öfriga fall, där en mera obestämd grund för skilsmässa göres gällande af den skillnadssökande maken — lagen upp- tager här såsom skillnadsorsak: grof försum- melse af försörjningsplikt eller märkligt åsi- dosättande af plikter mot make och barn, missbruk af rusgifvande medel, lastbart lif, varaktig söndring mellan makarna på grund af stridighet i lynne eller tänkesätt eller af annan orsak — föreskrifver lagen, att dom på hemskillnad skall föregå definitiv skill- nad.
I dessa fall har dock ej fordran på medling kunnat göras obligatorisk, då däri- genom det skulle ligga i den andre makens hand atf förhindra hemskillnaden.
Rätfen till hemskillnad är dock ej i dessa fall densamma, äfven om domstolen pröfvat den åberopade skillnadsgrunden föreligga.
B e - viljandet af hemskillnad har i sistnämnda fall gjorts beroende af, huruvida med hän- syn till den sökande makens eget för- hållande eller andra särskilda omständig- heter det ändock skäligen kan fordras, att han fortsätter sammanlefnaden.
Det är en grannlaga pröfning, som härigenom anför- frofts åt domstolen, och man må hoppas, att i rättstillämpningen ej må läggas en otill- börlig vikt vid skuldprincipen.
Äfven om strängare kraf på ett fortsättande af sam- manlefnaden bör ställas på den skyldige maken, torde uppehållandet af ett äkten- skap, där på grund af domstols objektiva pröfning det befinnes föreligga en allvarlig och varaktig söndring mellan makarna, ur sedlig synpunkt vara ohållbart och däraf intet att vinna, vare sig för makarna eller barnen.
Ofriga af lagen upptagna skillnadsgrun- der medgifva skilsmässa utan fortgången dom på hemskillnad.
Förutom rätt till skils- mässa på grund af faktisk skillnad i sam- manlefnad under minst tre år orsakad af söndring mellan makarna, egenvilligf öfver- gifvande under två år och andre makens bortovaro utan vetskap om han varit vid lif under tre år, föreligger sådan rätt på grund af vissa handlingar, innebärande en grof kränkning af den andre maken, t. ex. äkten- skapsbrott, stämpling mot makes lif, grof misshandel o. s. v. Äfven makes sinnessjuk- dom, som varat tre år utan förhoppning om hans tillfrisknande medför rätt att vinna skilsmässa.
Dessa senare bestämmelser äro i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu gällande.
Ny är bestämmelsen om räft att söka skillnad, om make, lidande af smit- tosam könssjukdom, utsätter den andre för fara att blifva smittad.
Missbruk af rusgif- vande medel äro, såsom förut nämnts, an- ledning till hemskillnad, men om synnerliga
GRUPPBILD AF VÄSTERAS STIFTSMOTE I LINDES5ERG.
1.
K y r k o h e r d e S ö d e r g r e n, V ä s f a n f o r s.
2.
D o c e n t dr G. Lizell, U p p s a l a.
3.
B i s k o p i n n a n L ö v g r e n.
4.
B i s k o p e n dr N.
L ö v g r e n.
5.
P r o f e s s o r Michelet, Kristiania.
6.
K o n f r a k t s p r o s t e n G.
H o g n e r, Nyköping.
7.
K o n t r a k t s p r o s t e n A.
Lefrin, Rättvik.
8.
K y r k o h e r d e N. Dofsén, L i n d e s b e r g.
9.
Komminister A.
Lutfeman, Köping.
10.
Komminister L.
A n d e r b l a d, L i n d e s b e r g.
1 1.
R e k t o r C.
V.
Å m a r k, U p p s a l a.
1 2.
K y r k o h e r d e A.
Hedelin, M e d å k e r.
1 3.
K y r k o h e r d e E.
B o e t h i u s, B o d a.
14.
Komminister Aroselius, N o r b e r g.
1 5.
Komminister A.
B e r g g r e n, Falun.
16.
K a p e l l p r e d i k a n t e n E.
N y b e r g, G r ä n g e s b e r g.
17.
K y r k o h e r d e R o r b e r g, R a m s - b e r g.
1 8.
K y r k o h e r d e E.
Kjersén Kumla.
— Alfr.
M i c h e l s o n foto.
skäl finnas föranleda omedelbar upplös- ning af äktenskapet kan sådan beviljas.
I fråga om själfva skilsmässoförfarandet märkes, att detsamma numera är uteslutande förlagt till domstol.
Konungens rätt att med- dela skilmässa har upphört.
Hemskillnad har viss likhet med den förut- varande skillnaden till säng och säte.
Båda innebära ett häfvande af sammanlefnaden mellan makarna, men domen å hemskillnad innebär ett sådant häfvande på obestämd tid.
En dom å hemskillnad innebär äfven samma rättsverkningar som boskillnad.
Skif- te af egendomen skall företagas och hvardera maken därefter förvalta hvar och en sin egendom.
Vid dom å hemskillnad skall gifvas b e - stämmelse angående hvilken af makarna, som skall hafva vården och förmynderskapef öfver de omyndiga barnen.
Med tillfreds- ställelse konstaterar man, att härvidlag rät- fen främst skall taga hänsyn till barnens b ä - sta.
Båda makarna skola naturligen efter för- måga deltaga i kostnaderna för barnens un- derhåll och de hafva äfven förpliktelse bi- draga till hvarandras underhåll.
Inträder skillnad i äktenskapet gälla i dessa afseenden hufvudsakligen samma b e - stämmelser.
Dessutom kan make, som groft kränkt den andre, förpliktas utgifva skä- ligt skadestånd.
Dock finns ifråga om ma- kes underhållsskyldighet en nog så viktig afvikelse vid skilsmässa.
Lagen stadgar nämligen att " underhållsbidrag må likväl ej tillerkännas moder, som hufvudsakligen bär skulden till skilsmässan ".
Denna bestäm- melse är kategorisk och utesluter hvarje un- derhåll, om domstolen pröfvar att hufvud- saklig skuld till skillnaden bör läggas å den skillnadssökande.
Om ingendera maken kan bevisligen sägas vara den, som orsakat en uppkommen varaktig söndring mellan makarna, måste domstolen lägga den huf- vudsakliga skulden till skilsmässan på den skillnadssökande och i så fall är denna, oaf- sedf de ekonomiska förhållandena, utesluten från hvarje rätt till underhåll.
Detta kan särskild!
för kvinnor komma att verka syn- nerligen hårdt och orättvist, och med rätta har från kvinnohåll framställts det önskemå- let, att ifrågavarande stadgande skulle er- sättas med ett mindre kategoriskt, som gif- ver domstolen fri pröfning.
Såsom lagberedningen anför i sin moti- vering är det nämligen kvinnorna, som van- ligen med skäl torde komma att göra gäl- lande anspråk på underhållsbidrag.
Isynner- het efter ett flerårigt äktenskap torde det möta stora svårigheter för en kvinna att kunna förvärfva sin utkomst och en mannens underhållsskyldighet efter förmåga är i så fall fullt motiverad.
Men man måste inlägga sin allvarliga gensaga mot den del af moti- veringen, där lagberedningen säger: " kanske har hennes ställning i samhället genom äk- tenskapet blifvit sådan, att det icke utan skäl kunde kännas förödmjukande för henne, om hon såge sig tvungen att ägna sig åt förvärfsverksamhet. "
Det verkar bekläm- mande att se sådana uttalanden i officiella aktstycken.
Hafva vi verkligen ej hunnit längre, än att en kvinna värdesättes, ej efter sina egenskaper, utveckling och huru hon utför sitt arbete, detta må falla inom eller utom hemmet, utan efter egenskapen gift eller ogift.
För en ogift kvinna är det nu- mera icke nedsättande att hon ägnar sig åt verkligt arbete, betaldt eller obetaldt, tvärtom lorde de sysslolösa kvinnorna ej åtnjuta vi- dare aktning af tänkande människor.
Skulle då en kvinna som varit gift bedömas på an- nat sätt.
Förutom en fullkomligt felaktig värdesätfning af kvinnan innebär detta ytt- - 447 - rande ett förakt för arbetet i och för sig, eller kanske blott för det betalda arbetet, som lyckligtvis strider mot den vanliga uppfatt- ningen.
Ordspråket säger, att arbetet adlar mannen.
Vi kunna ej finna något skäl hvar- för det ej också skulle i lika hög grad adla kvinnan.
Den redogörelse, som härmed lämnats för den nya lagen, afser ej att vara uttömman- de, utan blott att gifva Iduns läsekrets en kort öfversikt af lagens viktigaste siadgan- den.
En ny äktenskapslagsfiftning!
Hvilken mängd af tankar och strider ligger ej bakom uppfyllelsen af detta önskemål.
Ovillkorli- gen gå tankarna tillbaka till 1870-talet till den gryende kvinnosaksrörelsen, då dess förkämpar samlades i Föreningen för gift kvinnas äganderätt och där framförde re- volutionerande tankar på gift kvinnas rätt att råda öfver sin egendom.
Och nu skulle vi stå vid målet!
Visserligen innefatta de de- lar af äkfenskapslagstiftningen, som nu er- hållit nytt innehåll och ny form, ej de om- råden af familjerätten, hvari de största missförhållandena finnas, och som företrä- desvis debatterats af kvinnorna.
Det är ju främst " målsmanskapet " och dess domine- rande ställning i fråga om makarnas inbör- des ställning, deras förhållande till barnen och makarnas äganderäftsliga förhållanden, som föranledt striderna, och om dessa för- hållanden handlar ej den nu antagna lagen.
Dock är denna lag af djupt ingripande bety- delse ifråga om uppfattningen af äktenska- pet, och indirekt gifver den kvinnorna, sär- skild!
genom några detaljbesfämmelser, så att säga en inblick i hvad som komma skall.
Denna inblick är löftesrik, fy öfverallt där det varit fråga om mans och hustrus inbör- des ställning i äktenskapet, hafva de fått en fullt likaberättigad ställning.
LITTERATUR Prosa.
Ellen Lundberg-Nyblom: A s t r i d R ö n n e.
Roman (P.
A. Norstedt &amp; Söners förlag.)
Det är ej ufan en viss respekt man öppnar denna digra volym, respekt för de många djärfva tankar, poetiska lusteldar och geniala undersök- ningar af lifvets värden och icke värden, som borde ha godt utrymme på de många sidorna.
Respekten kan man emellertid rätt snart skjuta åt sidan, ufan att därför brista i aktning för bokens innehåll, som har åtskilligt af en medelgod romans ingredienser: Den innehåller i korthet detta: Astrid Rönne är en mycket vacker kvinna, som upplefver fre män — någonting ganska vanligt i nutiden med dess snabba omsättning af känslo- och stämningskapital.
En annan fråga blir om Astrid Rönnes passion kan räknas till de stora och djupt gripande.
Hon älskar Gösta Lauréus och han älskar henne uppriktigt tillbaka, men det oaktadt ingår hon äktenskap med en henne full- ständigt likgiltig man — endast därför att Gösta för några arkeologiska studiers skull gör en ut- ländsk resa och hon blir lämnad ensam för en tid.
På läsaren verkar denna Astrid Rönnes frivilliga omkastning gåtfull, och författarinnans motivering med att Gösta i det ödesdigra ögonblicket " var för långt borta ", att just nu, " då hon behöfde hålla fast honom med sin själs alla krafter, kände hon sig som förlamad, " tillfredsställer icke.
Hela denna scen, supplerad af faderns fadda lyckönsk- ningsfal och Astrids naivt jämrande bref till den bortavarande brodern öfver hvad hon gjort, är bokens svaga parti.
— Efter några år går äkten- skapet sönder, nu för en annan mans skull, skå- despelaren Arning; Astrid blir själf skådespeler- ska och hon upplefver en tid af den mest beru- sande lycka tillsammans med sin älskare.
Men Arning tröttnar en vacker dag och återförenas med sin hustru, hvarefter Astrid ändtligen kom- mer i hamn hos den hittills undanskjuine Gösta.
Det är nedlagdt mycket och godt arbete på teckningen af hjältinnan, och det finns skildrin- gar af hennes känslolif, som äga både allvar och djup, sidor, där man märker att romanskrifver- skan skjutes åt sidan af diktarinnan.
Men hon blir aldrig stor i sin lidelse, denna Astrid Rönne, hon kompromissar med def bästa i sitt jag och ba- naliserar därigenom sin känsla.
Skildringen bäres af en soignerad stil med fina lyriska inslag, särskild!
höst- och vårstämnin- garna i den gamla universitetsstaden äro gifna med målerisk styrka.
De många bifigurerna äro raskt uppritade och det faller ibland en satirisk belysning öfver dem, som dröjer i minnet hos lä- saren.
Maria Rieck-Müller: D o k t o r s g å r d e n o c h a n d r a b e r ä t t e l s e r.
(Åhlén &amp; Åkerlunds förlag.)
Det gamla Norrlands städer och älfdalar utgöra en rik förrådskammare af lifsöden, mer eller min- dre egendomliga, som ännu icke på länge torde bli utnyttjade af våra många norrlandsförfaifare.
Def redan i litteraturen införda materialet är för öfrigt ymnigt nog.
En del kunde godt undvaras, ty äfven om Norrland är en lika vacker som egen- artad del af def kära fosterlandet, utgör det ingen garanfi för norrlandsdikfningens lödighef.
Def har i tidernas längd kommit mycken trivial littera- tur däruppifrån, som lefvat högt på Pelle Molins ursprunglighet och till och med banaliserat den, ungefär som den framvefvade positivmelodien småningom försimplar en klassisk opera-aria.
Doktorsgården är också en norrlandsbok, men dess författarinna koketterar gud vare lof inte med sin provins och presenterar den inte med några stora litterära åthäfvor.
Hon kommer läsa- ren till mötes enkelt och naturligt och berättar sina historier med en välgörande realism samt med en tilltalande värme i föredraget.
Hennes hjältar äro i allmänhet kraftnaturer så i ondt som godt — de utföra stora dåd som " Vild-Hussen " i en " En vägbrytare " eller Eskil Eskilsson i " Färj- karlen, " de framstå med en barbarisk grymhet, som doktor Stålman i " Dokiorsgården " eller skänka inblickar i vildmarkslifvets mystik som Varg-Zakris och Skojar-Malin i " Skriet. "
Icke alla berättelserna stå lika högt, men de flesta kunna läsas med god behållning, därför att författarinnan haft något på hjärtat, som hon ve- lat säga, och därför att hon är sannt mänsklig i hvad hon skrifver.
Annie Åkerhielm: S a g o r o c h f a n t a s i e r.
(Hugo Gebers förlag.)
Politik plägar vara ett dåligt näringsmedel för själen, och de som syssla med politiskt skriftsfäl- Ieri vid sidan af diktarkallet, riskera lätt att falla i onåd hos sånggudinnan.
Men författarin- nan till Sagor och fantasier har synbarligen sin berättarkonst fullt i sin makt, ehuru hon ej skyr den ordkonstens möda, som ligger i att forma språket till en stickert i de dagspolitiska fej- derna.
Det är som om hennes stridbara natur här sökt några stunders vederkvickelse i en mera fri fanta- silek, och så har denna bok med sina af historisk stämning och fin fabuleringskonst danade skild- ringar blifvit till.
Det finns knappast någon be- tydelselös sida i hela volymen, men många tanke- väckande, sinnrika och poetiska.
Den historiska pastichen " Trädgårdsdörren ", hvarmed boken börjar, gläder läsaren genom den noggranna tids- tonen, i hvilken det novellistiska elementet skick- ligt insmälts, och i " Porträttet i Trianon " fram- lägger författarinnan i visionär form något af kärnpunkten i sin egen starkt prononcerade sam- hällsåskådning.
I hennes sagor finnes, som i alla verkligt goda sagor, en tendens, skickligt inklädd i sagans fantasirika skrud — och tendensen hvar- ken skrämmer eller iråkar ut läsaren.
Den ger fastmer sagorna deras balans och deras såväl es- tetiska som etiska värde.
Vidare äro de skrifna ufan pjunk, ingen fadd sötma förvanskar dem, och för det böra de stora barn, för hvilkas räk- ning de diktats, skänka författarinnan sitt fulla er- kännande.
Nils Krok: Med p l o g o c h b i b e l.
Roman (Hugo Gebers förlag.)
Def är som dramaturg Nils Krok förut fram- trädt för offentligheten, och särskildt genom folk- skådespelef Ingeborg Holm med dess kärft rea- listiska taflor ur de svenska faftighjälptagarnas gråa lif har han fäst uppmärksamhet vid sig.
Den omfångsrika romanen Med plog och bibel är en skånsk bygdeskildring, gifven med exakta färger och hänsynslöst uppriktig i fråga om alla de ka- raktäristika, som ingå i det svenska bonde- och bykrämarlynnef.
Det är dock knappast troligt att enbart provin- sen Skåne skulle kunna fostra så infama, bak- sluga och andligt nedsölade människor, som dem grosshandlaren Johannes Åkerman har att kämpa mot i sin mer eller mindre osjälfviska sträfvan att utveckla Hulfborna till bättre och dugligare män- niskor.
Deras gelikar finnas antagligen i alla landsändar.
Intrycket af deras kif, afundsjuka och öfriga dålighet är emellertid nedslående och blir det ännu mera på grund af författarens brist på humor och oförmåga att ställa sig öfver sina figurer och omgjuta dem med diktens förklarande och försonande ljus.
Den fotografiska noggran- - 44Ö - het, hvarmed scenerna äro återgifna, erkännes däremot gärna, och denna resonnanslösa verklig- hetston förblir också bokens såväl styrka som svaghet.
Lyrik.
Vårlitteraiuren medförde i sitt flöde äfven några diktsamlingar och bland dem ett par, hvars innehåll fått sin hufvudsakliga prägel af det nu rådande krigstillståndet ute i Europa.
I regeln är det ju ett betecknande drag hos den svenska poe- sien af i dag och i går att den är sig själf nog, och att den därför icke talar med tidens tunga, ufan mest med sin egen, och det blir i längden ganska enformigt för den, som skall lyssna.
E.
N. Söderbergs nyutkomna diktsamling " Från anno fjorton och andra dikter " har framsprungit ur en sångarsjäl, som ej kunnat lefva i stilla kon- templation i sin diktarverkstad, utan känt etf be- hof att säga sitt folk några allvarliga maningsord, där det vegeterar i världsbrandens sken och i mångt och mycket fortfarande röjer en sorglöshet, som knappast hedrar den svenska folkkaraktären.
Skalden vädjar i välformade och ofta inspirerade strofer till sina landsmäns pliktkänsla, offerhåg och fosterlandskärlek, och i hans röst ligger en innerlighet, som vittnar om att han trots allt, hop- pas på den svenska viljans makt att värna sitt eget, därest ödesiimman skulle slå.
Som alltid hos E.
N. Söderberg genomandas dikterna af en varm religiositet, tron är def hvita vingepar, som lyfter hans sång och som i den spiritualistiska dikten " Ankomsttiden " låter honom sia: " ty genom vedermödor, kval och domar går tidsförloppet mot det jubelår, då allt förnyas och Guds rike blommar i oförvissnelig och himmelsk vår. "
Den senare hälften af diktsamlingen inrymmer bl.
a. några intagande jul- och nyårskväden och ett par fint formade grafsånger öfver ärkebiskop Ekman och blommornas och fåglarnas hänsofne skald A.
T. Gellerstedf.
Volymen har af förläg- garen F. C. Askerbergs bokförlags A.-B.
erhållit en def vackra och mogna innehållet värdig ut- styrsel.
Den andra sångaren, som världsbranden manat att sjunga, är Erik Brogren.
Hans bok heter " Mandom, dikter om kriget ", och den gör godt skäl för titeln.
Vid en hastig granskning kunde läsaren möjligen få den uppfattningen att skalden ufan vidare önskar kasta sitt land i en äfveniyrlig och folkförgörande fejd.
Men det är ingalunda hans mening, äfven om han ej gillar en passivitet, som tolererar hvilka som hälst en stormakts öf- vergrepp mot en liten neutral stat.
I detta senare fall blir han naturligtvis, som den karolinernas ätt- ling han är, desperat och ropar: skjut!
slå till!
Det går för öfrigf en karsk ton genom alla dikterna, orden sofras ej, de strömma på som en vårflod af både klara och grumliga böljor och versen kan stundom bli väl naturlig i sin rätt- framma hvardagston, medan den dessemellan sti- ger på käcka rytmer och blir till manlig, rent klin- gande sång.
I hvarje fall ha dessa verser skrif- vits under ingifvelsens tryck och äro ett utslag af oförfalskad patriotism, något som inte minst för- tjänar beaktande.
Hvad slutligen Dikter af Per Gummeson beträf- far, som också dröjt sig kvar på anmälarens bord, präglas de af den indifferentism, hvarom nyss ta- lades.
Det är alltsammans små nätta strofer om personliga stämningar, små hjärtesuckar och an- dra enkla känsloutströmningar, hvilka äro glömda fem minuter efter läsningen.
Ty någon egenart kan ej hittas i dessa versstumpar, för så vidt det ej skulle vara författarens naivitet att tro, att hans lyras svagt ljudande strängar skola finna lyssnare.
E. H-N.
• grädden spädes på, och såsen får koka 5 min., hvarefter den afsmakas med kryddorna; sist tillsättes 10 gr. kallt smör.
Kycklingarna klyfvas, uppläggas på stekta brödkrutonger, garneras med brynt potatis, salad och persilja.
Serveras med grönsalad och vinbärsgelé.
Såsen silas och serve- ras i såsskål.
Världsberömda.
SINGER C:0 I Jduns ärade fiaffårs- I prenumeranter B Ü - B erinras vördsamt om vikten af aff i god fid förnya prenumerationen, så aff aföroff i tidningens regeföundna expediering må undvikas.
• Jduns värdefuifa jutnummer H ufdefas fiff affa prenumeranter.
Grönsalad med o l j a (f. 6 pers.).
2 medelstora saladshufvuden, 150 gr. färsk gurka, i skifvor, 1 — 2 to- mater, i skifvor.
Saladssås: Vd tsk.
salt, l i t e t pap- rika eller hvitpeppar, 1 VÄ — 2 msk.
vinäger eller ättika, 3 — 4 msk.
fin matolja.
Beredning.
Saladshuf vudena sönderplockas, stjälkarna borttagas, bladen sköljas väl, skakas i en duk, och de största bladen skäras sönder.
Gurkan skalas, skares i skifvor, to- F l y t a n d e Putskräm materna sköljas, torkas och skäras för metaller.
likaledes i skifvor.
— Saladen till- redes strax innan den serveras — Profva den och Ni använder aldrig helst vid bordet.
— I saladsskålen Fås öfverallt blandas kryddorna, vinägern och mat- någon annan.
oljan, saladen, gurk- och tomatskif- Fabrikanter: Oorch, Bäcksin &amp; C:os A.-B.
vorna iläggas och blandas försiktigt GÖTEBORG.
med såsen.
Serveras till stekt kött.
På samma sätt beredes salad af andivia, cikoria.
krasse, späda mask- Den ö m t å l i g a s t e mage för- rosblad m. fl.
drager med lätthet och tillgodogör sig Apoteket Vasens svenska Järnpreparat Banankompott (f. 6 pers.).
" Ferrol ".
Därför verksammast vid 3 hg.
socker, 3 del.
vatten, l / S ~ blodbrist och allmän svaghet.
På niljstång, 9 bananer.
B e r e d n i n g: Sockret och vatt- alla apotek til!
2 kr.
fl.
net kokas med vaniljen, i emaljerad järngryta, till en klar, tunn lag.
Bananerna skalas, klyfvas, om så ön- skas, läggas i sockerlagen, locket på- lägges, och bananerna få ligga i oxrsENOLsaiv / lagen, som bör hållas vid - f-90° tills NED VÄTESUPERC de äro klara och mjuka men få ej koka.
De uppläggas i kompott- skål, lagen hopkokas, om så önskas, och öfverhälles.
Serveras med bisk- vier eller mandelspån.
D.
I Prenumerera genast!
Försök Stekt gröt af SVALÖFS s n a b b k o k a n d e I V e t Ni att • j • G a h n e l i l • • • S ä r ett utomordentligt godt munvatten?
• • I Försök eljest!
FREDAG: F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt färsk strömming med potatis; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Surstek med gurksalad och lingonsylt; katrinplommonkompott med grädde.
Redigerad af LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Elisabeth Ö s t m a n - S u n d s t r a n d.
fattiga riddare med sylt; mjölk; kaffe eller té.
M i d d a g: Kokt sik med Innen, af Elisabeth östmans Husmo- kaprissås och potatis; mpndaminkräm derskurs i Stockholm.
med mjölk.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR RECEPT: VECKAN 11 — 17 J U L I 1915.
Stekta kycklingar i gryta SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kalftunga med majonnäs och stekt (f. 6 pers.).
3 kycklingar på omkr. potatis; mjölk; kaffe eller te med / kg.
st., 1 knippa persilja, 3 msk.
skorpor utan jäst.
M i d d a g: Kokt smör (60 gr), f msk.
salt (8 gr.).
gös med smör och ägg; stekta Till stekning: 3 msk.
smör kycklingar i gryta med grönsalad i (60 gr.).
olja samt vinbärsgelé; banankompott S å s: 2 msk.
mjöl (20 gr.), 4 del.
med makroner.
tjock grädde, salt (socker), hvitpep- MÅNDAG: F r u k o s t: Smörgåsbord; par.
B e r e d n i n g: Kycklingarna ploc- fiskstufning i snäckor; m] ölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Köttpudding med kas, svedas, urtagas, sköljas väl och blomkål och potatis; rabarberkompott torkas.
Persiljan rensas, sköljes, in- klappas i en duk, hackas fint och med grädde.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; inarbetas i smöret.
Kycklingarna fyl- hafremjölsvälling; sill i papper med las med persiljesmöret, hopsys, gnidas färsk potatis; mjölk; kaffe eller te.
med saltet och uppsättas.
Smöret M i d d a g (vegetarisk): Makaronipud- brynes i en järnkastrull, fåglarna läg- ding med färska morötter och stekt gas i tillika med kråset (halsar, lef- rar och hjärtan) och brynas väl på potatis; filbunke med jordgubbar.
sidor öfver sakta eld, hvarefter ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; alla få steka med brösten upp med hafregrynsgröt med mjölk; ägg; graf- de tätt tills de äro möra, eller vad strömming; kaffe eller te.
M i d - omkr. lock, tim.
Under tiden öfverösas dag: Bräckt skinka med spenat; krus- de ofta V2 med smöret i kastrullen.
Fåg- bärskräm med mjölk.
larna läggas i ett djupt f a t och TORSDAG: F r u k o s t: Smörgåsbord; täckas öfver, så att de ej kallna.
biff å la Backman med potatis; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Kråset tages upp, och mjölet frä- Eårsoppa; plättar med sylt.
ses 2 min.
med smöret i kastrullen, KÖKSALMANACK l 2 1 2 t S D I ENHUSET Detalj &amp; Engros.
D a m e r n a s paradis.
Är Skandinaviens största firma för Sidenvaror, S a m m e t, S p e t s a r, Band, Yile- och Bomullstyger, Damunderkläder, finare Tricotage, Handskar.
P. D-Korsetter, Damkonfektion, alla slag.
Landefs största detalj-Damskrädderi.
Lvxbesiällningsafd.
2 tr. upp.
Populärafd.
1 tr. Profver &amp; kostnadsförslag franco.
Priserna erkänd!
lägre än i utlandets Sidenhus.
B K ö t t p u d d i n g med b l o m k å l (f. 6 pers.).
5 hg.
benfritt oskött, 50 gr. späck eller rensad njurtalg, 2 tsk.
salt (10 gr.), Va tsk.
hvit- peppar, 2 hg.
brödpanad eller 2 msk.
mjöl (20 gr.), 1 ägg, 1 äggula, 2 — 3 del.
grädde eller mjölk, Va msk.
smör (10 gr.) till löken.
Till fyllning: 1 stort blom- kålshufvud, 1 lit.
vatten, 2 tsk.
salt (10 gr.), 3 msk.
smör (60 gr.), 4 msk.
mjöl (40 gr.), 3 — 4 del.
kål- spad, salt, socker, hvitpeppar.
T i l l f o r m e n: V2 rask.
smör (10 gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Köttet torkas med en duk, urvriden i hett vatten, och skares i tärningar, hvarvid alla se- nor och hinnor noga borttagas.
Späc- ket skrapas och skares i bitar; an- vändes njurtalg, hackas den fint.
Köttet blandas med späcket eller njurtalgen samt kryddorna och drif- ves 6 ggr genom köttkvarn.
Färsen stotes därefter i stenmortel tillsam- mans med panaden eller mjölet, tills den är jämn och smidig, hvarefter den lägges i ett fat, och det upp- vispade ägget samt äggulan tillsät- tas under kraftig rörning.
Farsen röres ytterligare omkr. / i tim. under det grädden eller mjölken påspädes litet i sänder.
Den pröfvas, är den för hård, tillsättes litet mera grädde, i motsatt fall en ägghvita.
Om så önskas, tillsättes sist den i smöret frästa löken.
— Blomkålen ansas och får ligga i ättikblandadt vatten 1 tim.
Den påsattes i ko- kande vatten, tillsatt med saltet och får koka, tills den är mjuk, men får ej falla sönder.
Blomkålshui ' vudet delas i bitar och spadet tillvarata- ges.
Smör och mjöl fräsas 2 min., spadet påspädes, litet i sänder, och såsen får koka 5 min.
Blomkålen lägges i, stufningen afsmakas med kryddorna och får kallna.
En pud- dingform smörjes med kallt smör och beströs med stötta skorpor.
Kött- färsen och stufningen läggas hvarf- tals i formen; första och sista hvarf- vet skall vara färs.
Puddingen kokas i vattenbad i ugn eller ofvanpå spi- sen 1 V2 — 2 tim. Uppstjälpas, gar- neras med en krans af kokt blomkål och serveras med steksås eller ock med smält smör.
Brysselkål kan användas i stället för blomkål.
Pud- dingen kan äfven gräddas i eldfast form i ugnen och är då färdig på omkr. 1 tim. 3 Sill i p a p p e r (f. 6 pers.).
4 små, salta sillar, 80 gr. smör, 2 ark hvitt skrifpapper.
Till stekning: 3 hg.
flottyr.
B e r e d n i n g: Sillen får ligga i vatten 24 tim., hvarunder vatten by- tes 2 gånger.
Den flås, tages ur, sköljes väl och torkas med en fisk- handduk.
Hufvud och stjärt skäras bort ' och äfven ryggbenet, om så önskas.
Pappersarken delas itu, klip- pas ovala och bestrykas med smör på så stor fläck sillen upptar.
Sil- len lägges därpå, kanterna hopvikas tätt öfver hvarandra, hvarefter sillen lägges i en stekpanna med het flot- tyr och stekes omkr. 5 min.
Pannan sättes därefter i varm ugn, tills pap- peret blåst upp som en ballong.
Den serveras med ' kokt potatis som frukosträtt.
Makaronipudding (f. 6 pers.).
120 gr. makaroner, 2 lit.
vat- ten, 2 tsk.
salt (10 gr.), 50 gr. smör, 3 ägg, 1 tsk.
soja, 2 tsk.
finhac- kad persilja, salt, närsalt.
- 449 - Filialer på alla större platser.
rf " * ® mm.
C.
v a Stockholm.
Regeringsg.
3 2.
SYMASKINS AKTIEBOLAG ANSJOVIS I OSTRONSÅS Erkändt bästa inläggning.
FÖi » f t n s m a h a p e l SKÖNHET OCH FÄGRING har oftast en större makt än rikedom, säger Aristoteles.
Vid ständigt bruk gifver den väl- doftande Yvytvålen en frisk och fraich anletshy, framkallar ett lätt rosenskimmer i den hvita skära hu- den och gör densamma elastisk, mjuk, klar och ungdomlig.
_ Använd därför dagligen Yvytvål.
Saljes för 50 öre pr st. i hvarje väl- sorterad affär från Ystad till Hapa- randa.
OXYGENOL- •ED SALVA i^Led vätesup ero ocid DSTORLIN &amp; ULRIKSSONS TEKO.
FABRIK — Nordisk Familjebok, — Världshistoria, Strindbergs Skrifter i. ro.
till S a 10 kr.
pr månad.
NORDISKA BOKAGENTUREN, S t o c k h o l m I.
Förnämsta vita stångtvål är Äkta Barnangens Balsamiska.
Aseptintvåi OULD-CACAO ividsräende förpackning s a l j e s öfverallt ~ 1 HEKTO 45 Ö R E — SYDSVENSKA KRED T I AKT E I BOLAGETS ställning den 3 0 juni 1915.
Skulder: Tillgångar: Kassabehållning Obligationer Fastigheter o. inventarier Reverser mot säkerhet ...
Växlar Kreditiv- o. löpande räk- ningar Hos inhemska banker ... » utländska banker ... A andra räkningar 2.237,076: G0 13,709,800:92 5,106,533:95 62,687,393:66 35,229,002:63 12,511,452:35 606,104:73 2,801,415:60 3,816,142:36 Aktiekapital Reservfond Pensionsfond Depositions- o. Kapitalr.
Sparkasseräkaing Giro- och Löpande räkn.
Postremiss växelräkn Till inhemska banker ... Af utländska banker ins.
Å andra räkningar Kronor 138,704,922:80 DE FOUKH STMtl IUGUUL MÄREHÄ 16,000 000: — 5,930, 000: — 227.
709:26 60,160: 690: 69 32,496 193:21 13,059.
230:68 2,189!
753:89 1,663; 564:34 1,958: 514:88 5,019, 265:85 Kronor 13S,704,922:80 N I KAN SPARA vid tillredandet af Puddingar, Bakverk etc. utan att kvalite- ten försämras, om Ni använ- der färre ägg och i stället XATIOrWL STAlKri C flätterna tillagas mycket bil- ligare, bli dock lika närande •ad samma utsökta välsmak.
ii Våra Maizena- recept tillsändes Eder gratis och franko om Ni insänder ett brefkort med påtecknadt namn och adress till Corn Products Co., Afd.
K, Holmens Kanal 9, Köpenhamn.
4
vanligt sätt, skäras i skifvor och brynas väl i smöret eller flottyren jämte köttet, grynen och litet mej- ram.
Det lägges därefter i det kalla vattnet, tillsatt med saltet.
Soppan får koka upp, skummas väl och får därefter koka sakta med tätt lock 3 — 1 tim.
Köttet tages då upp, skil- jes från benen och skares i små bitar.
Soppan passeras, skummas och mätes — bör vara 2 lit.
— får koka upp med köttet, afsmakas med kryddorna och serveras mycket varm.
BARALISA.
ARO A F B A S T A KVALITÉ &amp; OM S O R G S F U L L A S T E UTFÖRANDE FÖRSÄLJAS ÖFVERAUOT T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), 3 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g ": Makaronerna kokas i saltadt vatten och få afrinna.
Smö- ret röres till skum och tillsättes i makaronerna jämte äggulorna, sojan, persiljan, närsalt, och anrättningen afsmakas med salt.
Sist tillsättas de till hårdt skum slagna ägghvi- torna, och massan hålles i smord och brödbeströdd form med lock och ångkokas 1 tim.
Serveras med stuf- vade morötter och stekt potatis.
F å r s o p p a (f. 6 pers.).
1 V2 får- hals, 2 morötter, 1 pa.lsternacka, 1 selleri, 4 potatisar, 1 purjolök 1 hvit- eller rödlök, 4 msk.
smör eller; flot- tyr, 2 msk.
små hafregryn, litet mej- ram, 3 lit.
vatten, 15 gr. salt hvit- peppar.
Beredning: Fårhalsen sköljes hastigt, torkas väl och styckas i bitar.
Kött erna och löken ansas på Af E r n s t J o t s o n.
Fru Karker var född skaldinna och skulle lefva och dö som skaldinna i sin egen förtjusande drömvärld.
Det var ingen lätt sak att vara ett geni, äfven om man bodde i en landtlig villa, ritad af Boberg, och hade en ny diktsamling under tryck.
Hon vaktade sin själ för allt som var smutsigt och fult och tac- kade himlen för att hennes lilla flicka var vacker, frisk och glänsande som en daggdroppe i arla morgon- stund.
» Siri är edert lefvande poem, » hade en gång en entusiastisk beundrare utropat.
Tanken behagade modern väl, och ofrivilligt sökte hon att modellera barnet till en reflex af sig själf, i det hon lärde henne » konst » som en religion och framhöll » medelmåtta » som en synd.
Det var sommar.
Den artistiska trädgården lyste af blommor, och till insekternas surrande, fåglarnas sång och rosornas doft målade fru Karker ordbilder af stark ursprung- lighet.
Hon hade någonting nytt och osagdt att säga om alla dessa saker.
En enda fras kunde blifva ett under- verk af beskrifvande kraft, ett ut- tryck af temperament, passioneradt medryckande, nästan förvånansvärdt lef vande.
^|||lllllillllillilli !l !llllllllllitlllilllillltltlljllllilltl !lllillllltl|llll ... ii.
F ® P Ä R M A R » Mamma!
Ah, Mamma! » En barnslig röst slog ned på hen- nes s ängg udinna, och Siri s t od f ram- för henne på den soliga stigen, en liten känslig och skälfvande människo- varelse.
Fru Karker drog barnet intill sig, i det hon lade en sval hand på de heta kinderna.
» Hvarför är du så upprörd, Siri? » sporde hon.
» Där — där är en ny baby! » fläm- tade den lilla flickan och pekade med ifriga fingrar på, som det tyck- tes, en rabatt af styfmodersblommor.
Fru Karker ryckte till och såg sig omkring.
» Hvar? » frågade hon.
» I Lunds staga.
J a g har sett den, mamma.
Det är en så liten, liten baby, men riktigt lefvande.
Fru Lund har henne hos sig i sängen. » Fru Karker ryste lätt.
» En baby i det där smutsiga lilla kyffet! » utbrast hon.
» Hur sorgligt!
Jag antar att fönstret är stängdt; de släppa aldrig in någon frisk luft.
» Det var mycket hett därinne, » med- gaf Siri, men de sågo ej alls sorgsna ut.
Kanske en person kan vara lika lycklig, äfven om fönstret är stängdt, blott hon har något särskildt att tänka på.
Fru Lund hade en vän- inna hos sig, och Lund var också ' där, fast han var på väg till sitt arbete.
Jag frågade honom, hvad baby skulle heta, och han sade » Baralisa ».
Hon hade då förstås ej mycket kläder på sig, men det kan hon ju få, och därför tycker jag han kunde kallat henne för något annat än just Bara- lisa. » » Din lilla gås, » yttrade fru Karker skrattande, » han menade blott,, att de ej skulle gifva henne några flera namn.
Stackars » Baralisa »!
Hon har då ej så stor utsikt att blifva sär- deles tilldragande på ett så snuskigt ställe.
J a g kan verkligen ej gå och gratulera dem, atmosfären skulle göra mig sjuk. » Fru Karker betraktade föraktligt den eländiga lilla statarstugan, som endast var skild genom en smal gång- stig från hennes egen konstnärliga bostad, tion såg endast smutsen och fulheten, men dessa mystiska barna- ögon hade sett längre.
Undret af lif tände flamman på kinderna af den lilla flicka, hvars skälfvande läppar hade vidrört Bara- lisas panna.
Poesien af en nyfödd själ, som barnasjälen kunde upp- skatta utan att veta hvarför, hade undsluppit den fullvuxna skaldinnan.
Fru Karkers tankar voro sysselsatta med saker af viktigare natur.
» Jag väntar en herre i eftermid- dag, berättade hon Siri.
Han kom- mer för att intervjua mig.
Han re- presenterar en mycket betydande tid- skrift och därför vill jag, att allting tager sig så bra ut som möjligt.
J a g har sagt till Anna att kläda dig i din gammalmodiga, långa hvita siden- kjol, den som vi kopierade från en äldre tafla.
Efter det han varit här en stund kan du komma in veranda- vägen och leda Opal vid ett blått band.
Opal vinner alla intervju- are, ehuru han eljes är ett af- skyvärdt litet hundkräk.
Han har blifvit tvättad i morse och kom- mer därför att vara vackert knollrig.
Jag önskar, att du gör ett pittoreskt intryck, emedan det fotografi, som vi nyligen togo tillsammans, är det enda goda jag har opubliceradt.
Jag skall erbjuda det till herr Västermark, och då kommer du att blifva om- nämnd i tidningen — likaväl som Opal. » I til IDUN kunna erhållas hos hrr bokhandlare eller direkt från J I IDUNS EXPEDITION, mot likvid i postanvisning, til följ.
pris: | I I å Röd pärm, med guldtryck, till " Idun ".
.
.
.
Kr.
1: 5 0 | Röd eller grön pärm till " Iduns Romanbibi. "
„ 0: 5 0 § Röd eller grön pärm till " Iduns Hjälpreda " „ 0: 5 0 Æ ^ ' ' ' HlllllilllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllH Siri lyssnade knappast.
Hennes Öron hörde, men hennes tankar hade fa- rit tillbaka till den där intressanta bädden i statarens stuga, hvarest en liten lefvande juvel, knoppen af ett vägkantblomster blommade svagt i en for skämd atmosfär.
Siri förstod instinktlikt, hvad detta första barn betydde för dessa enkla människor.
Hon hade sett den stadiga stolt- heten i den allvarliga mannens an- sikte och hade fångat ett drag af gudomlighet i den unga moderns ögon.
denna moderliga strålglans, som hela världens poesi aldrig fullt kunde tolka.
» Anna får bränna ditt hår, » fortsatte fru Karker och betraktade med stolt- het de ljusa lockarna.
» Jag vill, att du skall vara klädd i god tid.
Bär dina små hvita skor och din chiffonhatt. » Siri nickade samtyckande.
» Hvad skrifver mamma nu? » sporde hon, i det hon nästlade sig tätt in- till modern och tittade på ett manu- skript.
» Ett poem om regnets skönhet, älsk- ling.
Det är en af naturens vack- raste stämningar, när vi en sommar- dag öfverraskas af regnets gråtande silfverväf.
De våta trädens grön- ska välkomnar dessa mjuka grå tårar, så i ett Ögonblick bryter åter solen fram, kanske i glödande låga, kanske i skälfvande ambra — och kristalldropparna tindra.
.
.
» » Mamma skref en gång några verser om ' Rosens födelse '.
Skulle inte mamma också kunna skrifva ett litet stycke om ' Bara lisas födelse? » Fru Karker skrattade högt.
» Nej, jag är rädd för att ämnet ej skulle ' inspirera mig. » Siri s u c k ad e, där hon vand rade bland blommorna, ty hon var en smula sorgsen öfver, att intet poem skulle hälsa Baralisas ankomst till denna ljusa .värld.
1 FARFMERI J L Q R A - 450 - Siri hade blifvit utr&gt;yntad i hela glansen af sin hvita kostym.
Det ty ckt es g an ska egen do m lig t, att emedan ett barn pä en tafla bar tunga, långa kjortlar ned till fotknölarna, verkliga lefvande barn skulle göra sammaledes.
Den stora, luftiga chiffonhatten kändes sval och skuggig, och hon tyckte om den mjuka, runda tofsen af bleckbiått siden, som satt i garnityret.
Opal, en ganska nyckfull hvit pom- rare, hade nyss blifvit lössläppt ur sin fångenskap och anförtroddes nu åt Siri, som höll honom fast vid det blåa bandet.
Han såg verkligen utomordentligt älsklig ut med sin snöhvita päls, som glänste af kamning och tvätt- ning, och med en vidunderlig band- rosett i stil med tofsen på Siris hatt fästad vid sitt halsband, som därtill var försedt med en klingande silfverklocka.
Siri betraktade honom med äkta beundrande ögon.
» Mamma skulle säga, att du betalar din klädsel, » sade hon honom, » hvil- ket betyder, att du tager dig myc- ket bättre ut, när du är uppfiffad. » Hon ringde muntert med hans klocka, och i utbyte försökte Opal slicka hennes ansikte, en af hans konster, mot hvilken fru Karker sär- skildt opponerade sig.
» Vi skola vänta lugnt här i träd- gården, tills herr Västermark an- länder, » fortsatte Siri och talade, som om hunden förstod henne.
» Mam- ma är vid pianot i förmaket. » Hon vandrade fram till den gam- malmodiga hvalfgrinden, som till hälf- ten dold af rosor ledde till den.
' hvita landsvägen.
Opal stod på sina bak- ben flämtande, med sina tassar mot grinden.
Han flämtade alltid, när han såg, att det fanns en möjlighet att slippa lös på vägen.
Siris små ögon vände sig mot den ödmjuka stugan.
Hon kunde se, att fönstren fortfarande voro stängda, och att en tråd af fjäderhatt blå rök kröp ut ur skorstenen mot skyn.
» Jag undrar, » hviskade hon, » om Baralisa skulle tycka mycket om att se dig, Opal, med din vackra klocka och ditt granna band.
J a g vet, att fru Lund tycker om hundar, emedan hon ej brydde sig om, att du en dag jagade bort hennes katt och drack ur den stackarns mjölk.
Bon kallade dig för en raring och sade, att hon hoppades det vi skulle komma till- baka. » Opal tycktes bönfalla om att få be- visa sin vördnad för den nykomna i Lunds stuga, ty han tryckte sina tas- sar mot grindstängerna och skällde våldsamt.
» Vi skola titta ditöfver för ett ögonblick, » mumlade Siri.
» Jag tror, att det kommer att bereda Baralisa en glädj e.
Jag har s ett babies i sina barnvagnar leka med hundar, och kanske Jhar hon vuxit litet nu.
Hon var half sofvande då. » Den hvita hunden och det hvita barnet traskade öfver vägen, Siri knackade på dörren och lät höra ett muntert: — Får jag stiga in?
Fru Johansson, väninnan som hade varit med fru Lund på morgonen, öppnade vid kallelsen.
Hon var en blek, mager kvinna, och nu voro hen- nes ögon röda af tårar.
» Är det någonting å färde »?
sporde barnarösten ängsligt.
» Allting är å färde »!
löd svaret.
Lillan har blifvit illa sjuk, å den s ta ekar s modern är nä stan utom sig.
Å jag har ingen att skicka te doktorn; Lund är ute på sitt ar- bete å vet om ingenting.
J a g tors inte gå själf, ty dom kan inte läm- nas allena, å jag vet inte alls hur j ag s ka få et t bud te d o k t or n. » FÖr ett ögonblick stod Siri förla- mad.
Hon var medveten om ett vildt bankande i sitt hjärta.
Hon hade återvändt till stugan i en sådan glad feststämning, men nu glömde hon Opal och hans dekorationer och kom endast ihåg, att Lisa — Baralisa var nära graf vens brädd.
Siri kände sig plötsligt gammal med den ansvarskänsla, som föll på hen- nes unga skuldror.
Hon måste na- turligtvis hjälpa — göra hvad hon kunde i detta oväntade nödfall.
Mycket söt och eftertänksam så; _ hon ut där hon stod och funderade i den solljusa dörröppningen.
» Jag vet, hvad som bör göras » sade hon med en lugnande tryck- ning på den bleka kvinnans skintorra arm.
» Jag skall gå och hämta dok- tor Halling, och • — och — jag skall springa hela vägen.
Säg till fru Lund, att hon ej är orolig, han skall snart vara här. » » Gud välsigne eder goda vilja » fläm- tade fru Johansson.
» Men en liten dam som ni kan ej gå hela den långa vägen allena och i all den där grannlåten te på köpet.
De ä öfver en f järdingsväg.
Ä ni inte rädd? » Siri besvarade ej frågan.
Hon tänkte endast på sig själf som ett bud hvars snabbhet kunde rädda Baralisas lif.
Hon försvann nedåt vä- gen och sprang så fort som de små fötterna i de mjuka, hvita skorna kunde bära henne, med Opal skut- tande ooh skällande i hennes hälar.
Hon markte ej, medan hon sprang, att svarta åskskyar hade samlat sig öfver den soliga eftermiddagen, och inbillade sig blott, att dagen såg mörkare ut efter de dåliga nyheterna.
Det hade blandat sig något moder- ligt i den plötsliga skräck som grep barnets hjärta, när det hörde dessa ord: » Allting ä å färde »!
För det enkla statarfolket var Baralisa all- ting, ett ljus och en glädje i denna besvärliga värld.
Om en stund saktade Siri sina steg.
öfver hennes hufvud dundrade en vild kanonad från himlens ar- tilleri.
Hon stannade endast ett ögonblick för att föra upp sina små händer till sina öron och mumla några lugnand e ord till Opal.
» Vi få ej bry oss om åskan eller regnet, » sade hon, då de tunga drop- parna började att falla.
» Om vi sökte skydd, kunde Baralisa dö, och då skulle jag och du, Opal, hafva dö- dat henne. » (Forts.) BREFLÅDA BEDAKT IONENS BREFLÅDA.
A.
Ni bör ej misshandla lyran.
H a l v a r H e j d e.
Kanske den ena någon gång.
S i l v i a F a l k h o r n.
Skissen kan ej användas.
Beträffande det bref med inneliggande 10 kr., hvarom ni talar, har något sådant ej kommit oss tillhanda.
EXPEDITIONENS BREFLDAA.
» Prenumerant. » Annonsen kostar kr.
2:50 pr gång.
» Barnkär », Tärnsjö.
Annonsen kos- tar 2,50..
Likvid i postanvisning.
S AL JES ENDAST I APO TEK A.
B. PHARMACIA, S T O C K H O L M Koniroimnt.
PRorESSOR A.VESTERBERG.
Lika bra och bättre än de bästa utländska i afseende å konstruktion, hållbarhet, samt lätt och tyst gång.
Prisbilliga.
OBS.!
FÖRMÅNLIGA, AFBETALNTNGSVLLKOR.
1
Kvinntiga ptafssöRande S i n n e s s j u k s k ö t e r s k a som kan öfvertaga några aktier i, ett mindre privathospital kan få särdeles förmånlig husmoders plats med lön 900 kr.
årlig.
Vidare genom SVENSKA SJUKSKÜTERSKEBYRAN, Hvitfeldtsgatan 8, G ö t e b o r g.
OCH L ä r a r i n n a fediga pfafser SÅVÄL INOM ÖFVERALLT HEMMEN DÄR BETSKRAFT KOMMER VÄNDNING GENOM IDUN, ull AN- ANNONS LANDETS ÄLDSTA STÖRSTA I OCH KVINNOTIDNING.SOM LÄSES I ALLA HEM BILDADE FTÅN SVEN- YSTAD HAPARANDA.
ull ANNONSER MOTTAGAS A} ANNONSBYRÅAR DE FLESTA I RIKET INSÄNDAS Iduns AR- KUNGÖRASFÖRDEL- AKTIGAST SKA SOM KVINNLIG utbildad i Kindergarten, enklare slöjd samt spädbarnsvård erh.
plats 1 sept.
1915 vid Engelbrekts barnkrubba med barnavårds- o. husmodersskola i Sthlm.
Den sök.
skall, med skyldighet jäm- väl att underv.
antagna elever, hand- hafva afd.
för barn i ålder 2 — 7 år samt dessutom kunna vikariera på spädbarnsafd.
Aflöningsförmån.
: 600 kr.
kont.
pr år samt fri bostad o. fritt vivre.
Ansökn.
åtföljda af merit- förteckn., betyg o. läkareint.
skola senast före 1 aug.
ins.
till Fru Ingrid von- Seth, Eriksbergsgatan 14, Sthlm.
DIREKT ELLER TILL Annonskontor, S T O C K H O L M.
L E D I G A P L A T S E R O ä n d aldrig o r i g i n a l b e t y g utan e n d a s t AFSKRIFTER nSr Ni svarar på annons om ledig plats.
ENKEL LÄRARINNA, vill.
under sommarmån.
deltaga i hushålls- samt enkl.
sysslor inom hemmet, erhåller genast plats und.
adr.
» Laudtgård », Sylfaste, Gottland.
LÄRARINNA får plats till hösten att undervisa 2 flickor.
Svar med betyg, lönepret.
o. foto till » Sörmländsk Prästgård », Larslund p. r.
I GODT HEM å större egendom i Östergötland, får för kommande läsår undervisningsvan, musikalisk lärarin- na plats att läsa 4:de kl. kurs med en flicka, 2:a kl. och 1: sta förbe- redande med två gossar.
Vid.
Nya Inack.-Byrån, Jakobsbergsg.
34, Sthlm.
LÄRARINNA, kompetent att under- visa två flickor i åldern 9 och 7 år samt villig att deltaga uti förekom- mande göromål, sökes för tiden 1 / 9 — 15 / 12 1915 och 15 / 1 — 1 / 6 1916.
Svar med betygsafskrifter jämte uppgift om löneanspråk torde före den 15 juli 1915 insändas till » Box 12 », Svanesund.
SJÄLVFÖRSÖRJANDE KVINNA (med fosterson) önskar bildad, anspråks- lös, hushållskunnig, barnkär och or- dentlig flicka att sköta hemmet.
Svar med löneanspråk m. m. till » Pålitlig 15 aug. », Iduns exp.
f. v. b.
HUSFÖRESTÅNDARINNA, kunnig i matlagn., intresserad för bar- navård och kyrkligt sinnad, får plats hos ämbetsman i Sthlm till hösten.
Svar med uppgift om lön, ålder och rek.
m. m. torde sändas till » Äm- betsman » under adress S. Gumaelii Annonsbyrå, Stockholm, f .v.
b.
EN FLICKA som genomgått Ö r e b r o H u s m o - d e r s s k o l a, får genast utmärkt god plats mot hög lön.
Hänvändelse till skolan, V a s a t o r g e t 1, Ö r e b r o.
Lärarinna med god undervisningsförmåga och musik, önskas till hösten att underv.
4 flickor i kurser för kl. I o. IV samt musik.
Svar med foto, uppg.
om löne- anspr.
o. betyg öfver examen o. föreg.
anställn.
samt öfr.
upplysn.
till kyrkoh.
E. Netz, adr.
Anderslöf (Skåne).
Elementarlnldad flicka önskas för höstterminen att sköta hus- hållet för 15-årig skolflicka i Lund.
Fritt vivre samt någon lön.
Svar till » S.
S — P. », Stahbaips Grufva, Skåne.
Plats finnes för t van att undervisa i tyska och musik och ev. äfven andra ämnen samt att hafva tillsyn Öfver barnen, erhåller genast plats Öfver sommaren och kom- mande läsår om betyg, foto, uppgift om löneanspråk och ref. insändas till » Undervisningsvan », Iduns exp.
f. v. b.
P L A T S S Ö K A N D E STUDENTSKA önskar plats i iamilj antingen som sällskap och hjälp eller att undervisa mindre barn.
Svax till » T.
A. », Furusund p. r.
SMÅSKOLLÄRARINNA, som äfven ge- nomgått 8-kl. läroverk, önskar till hösten plats såsom guvernant.
Svar till » 21 år », Älgå p. r.
LÄRARINNA, van vid husl.
syssl., önskar komma i gladt och trefligt hem under tiden 15 juli — 1: e sept.
som hjälp och sällskap.
Svar strax till » Eerie 1915 », Ljungbyhed p. r. SJÄLEEÖRSÖRjANDE FLICKA vore tacksam få komma i gladt och vän- ligt hem, beläget vackert vid sjö, mot att hjälpa till med hvarjehanda.
Händig i allt.
Svar märkt » Augusti månad », Iduns exp.
f. v. b. SKOLKÖKSLÄRARINNA önskar under sommarferierna plats under 5 å 6 vec- kor, helst på landet, för att delt.
i husl.
göromål eller på egen hand förestå hemmet.
Sv.
inom 8 dgr till » Plikttrogen », Falkenberg p. r. UNDERVISNINGSVAN, musikalisk lä- rarinna söker plats for läsåret, goda betyg.
Svar till » Elsa — Barnkär », Iduns exp., Stockholm.
UNG LANDTBRUKARDOTTER, or- dentlig och pålitlig, önskar plats i bättre fam. 2 pers.
hush., helst på landet, att med husmoders hjälp sköta alla sysslor inomhus, önskar anses som familjemedlem.
Fordrar vänligt bemötande.
Tacksam för svar till » 22 år », Iduns exp.
f. v. b.
ENERGISK LÄRARINNA med fler- årig undervisningsvana önskar till hösten plats.
Fina rek.
Svar till » Intresserad », Box 19, Kinna.
UNG FLICKA af god familj önskar plats i god vänlig familj som hjälp och sällskap.
Sv.
till » Familjemedlem 15 juli », Iduns exp.
HUSHALLS VAN FLICKA önskar plats att förestå ett godt och trefligt hem där husmoder saknas.
Betyg finnes.
Mycket tacksam för svar till » Stilla och enkelt hem », Iduns exp .. f. v. b.
23 ÅRS FLICKA söker plats till hös- ten i liten god familj, helst på lan- det i Västergötl.
Kunnig i enkl.
mail.
o. hvarjehanda husl.
göromål- Hjälp ' till grofsyssl.
önskas.
På lön fästes ej afseende, endast ett godt- bemöt.
Sv.
t.
» Familjemedlem », Grästorp p. r. GUVERNANTPLATS önskas af ung flicka, som genomgått ett år vid högre lärarinneseminarium och 8: klassigt läroverk.
Kan äfven under- visa i musik på lägre stadium.
Ref. lämnas.
Svar till » Lärarinna », Eskil- stuna, Box 19.
16 ÅRS FLICKA, som aflagt real- skolexamen önskar plats i prästhem på landet för att undervisa ett eller flera barn.
Äfven något kunnig i musik.
Någon lon Önskv.
Svar till » Realen)), Höganäs p. r.
I BILDADT HEM sökes guvernants- plats af barnkär och musikalisk flicka, som genomgått .8-kl. läroverk.
Svar till » Hemtrefnad », postfack 24, Tvååker.
BILDAD FLICKA, som förut innehaft plats i familj, som sällskap o. hjälp, Önskar liknande plats eller som hus- hållsfröken, där jungfru finnes.
Har genomgått hushållsskola o. är kunnig i hushållssyssl., handarb.
o. sömnad.
Sv.
t.
» Familjemedlem S. K. », Iduns exp.
SOMMAR5LUSAR af BATISTE, VOILE, LENON, OPAL.
Utsökta Modeller.
J.
H.
M.
Drottningens Hofleveraniör.
Största Urval.
F.
H O L T Z STOCKHOLM, Brunkebergsiorg 5 - Siora Nygatan 35 Sturegatan ö.
ENSAMSTÅENDE FRU af gcd familj, medelålders, bildad, musikalisk, språk- kunnig, mycket resvan, önskar komma i bättre hem som värdinna eller säll- skap, helst på landet.
Vid lönen fästes mindre afseende, desto mer vid godt bemötande.
- Svar till » S. », Iduns exp.
f. v. b.
Syster Astrids Spädbarnshem öppnadt i Kåsunda, Stockholmsvägen 22.
Äfven klena barn mottagas till god, sakkunnig vård.
Ref. prof. E. Alin.
Eörfrågn.
Allm.
Råsunda 361.
Vid Oscar och Maria Ekmans sjukbus i örgryte, Göteborg 5, mottagas den 1 d e c.
6 st. betalande elever för ge » - nomgående af 1 års såväl praktisk INACKORDERINGAR.
som teoretisk kurs.
Ansökningar ställ- da till sjukhusläkaren och åtföljda af betygsafskrifter inlämnas före juli GOD INACKORDERING kan erhål- månads utgång.
MOT FRITT VTVRE las i naturskön trakt i stilla präst- önskar exam.
sjukgymnast under ti- gård på landet.
Svar till Fröken Vid Thyra Rinmans den 15 juli — 15 sept.
eller del däraf Emilia Beckman, Näsinge prästgård, plats i familj eller hos ensam dam.
Strömsitad.
Svar till » Skånska », Lund p. r.
INACKORDERING Hlndås, 13- å 14-årig flicka får 1 s.ept in- Ung kindergartenlärarinna, äfvenn kompetent undervisa i förbe- ack.
i godt hem på landet att till- 550 fot öfver hafvet, 55 min.
resa från sammans med egna döttrar läsa för Göteborg, finnes ännu några platser redande klassernas kurser, önskar an- ställning till hösten i hem eller skola.
undervisningsvan och musikalisk lä- lediga från 1 juni.
Prospekt sändes Svar till » W.
W. » under adress S. rarinna.
Ref. önskas och gifves.
Svar på begäran.
Ferieundervisning kan erhållas.
Rikst.
16, Hindås.
Gumaelii Annonsbyrå, Sthlm, f. v. b. till Box 63, T i b r o. 00000000 09009000 00 000000 000000 00 00000000 00000000 00 \ 9&gt;U H v a r s k a l l j a g / Sthlms omgifningar: VID MÄLAREN.
Pensio-nat F a g e r - u d d har utmärkta strandbad och skogspromenader.
Begär prospekt af Konditor Lundevall, Enköping.
t i l l b r i n g a m i n s o m m a r s e m e s t e r?
MÖLLE-KULLEN, Hotell Elfverson.
I NÅS, Dalarne, erhålles inackorde- Rikstel.
9 och 26. ring.
Underrättelse genom Fru M. Johan Elfverson.
Kallin, Rikst.
5.
/ Halland: / Jämtland: SUNDSHOLMS Sanatorium för bröst- UNDBRSÅKER, västra sjuka.
Adress: R y a b e r g.
Läkare: H e d i n s P e n s i o n a t Med.
d: r Victor Berglund, Halmstad, deras .. / Skåne: / Dalarne: LUDVIGSBORGS PENSIONAT.
Här- ligt läge i skogrik trakt, nära Ring- sjön, rekommenderas.
Tel. Höör 58 B. Emilia Paulsson.
DET NATURSKÖNA ÅKERSBERG, gammal herrgård i Hör, nära Ring- sjön, rekommenderas.
Förstklassigt pensionat.
Godt bord.
Hemtrefliga rum m. elektr.
belysn.
Skog samt sjö m. roddbåt.
Telefon 155.
Sigrid Johnson.
En OOOOOQOOOOOOOOOOOOOOOWQQ«9OOOOOCOOOO9999O9Q9099Q9O| / Småland: SVÅRDSJÖ HVILOHEM erbjuder hvila ooh hemtrefnad i lugn, vacker trakt FÖR BRÖSTSJUKA.
Solgården, B o r.
af Dalarne.
Närmare meddelar fröken Nytt och tidsenligt.
Läkare: D:r G. Lydia Johnson, Svärdsjö.
Riks 29.
Lundskog.
Föreståndarinna: Sjukskö- terskan Tora Strömsten.
FURUDALS PENSIONAT.
Gammal bruksherrgård i v:a Dalarne.
Skogrik, hög trakt, (230 m. '
ö.
h.)
vid Ore älf.
J a k t o. fiske.
Rek.
såsom utm.
re- kreationsort.
Uppl.
Sv.
Tur.-fören.
BONA hotell och pensionat, B ö n a n.
eller fru G. Wuttke, Furudal.
Rikst.
Härligt läge vid Geflebukten.
Mode- rata priser.
Rikstel.
Gefle 328.
Furudal 2 C.
/ Norrland: a n n o n s u n d e r o f v a n s t å e n d e rubrik, 1 0 m m.
, k o s t a r K r.
Likvid Jämtland.
rekommen- 2: i postanvisning.
— p r g Texten kan å n endast g lämpligen skrifvas å postanvisningsblanketten.
N O B L E S S I G L A S B U R K A R.
För tillfredsställande af en del uttalade önskningar hafva vi sedan någon tid förpackat etthnshållsMträde å större L a s a r e t t: i- Skåne att tillsammans med husföre- stånderskan öfvervaka men äfven bi- träda vid arbetet. '
En flicka, som lärt på herrgård eller hushållsskola har företräde.
Bra lön och allting fritt.
Platsen ledig att tillträda den 1 aug.
Svar inom S dagar till » God plats », Svenska Telegrambyrån, Malmö.
Ahl grens Skinn- &amp; Läderbal sam 1 NOBLESS Köksföreståndarinneplatsen vid Jämtlands läns lasarett för ett hushåll af omkring 150 personer kungöres härmed till ansökan ledig att tillträdas 1 nästa oktober.
Kon- tant lön 600 kronor för år och allt fritt med ensamt rum.
Ansökan, åtföljd af betyg och re- kommendationer, insändes till lasa- rettssysslomannen före 1 nästa augusti.
Östersund den 23 juni 1915.
LASARETTSDIREKTIONEN.
äfven i praktiska glasburkar K c; a 1 0 0 GRAM till ett pris af 50 öre.
Nobless i glasburkar är af precis samma kvalitet som Nobless i tuber och fullt jämförlig med bästa utländska och dyrare fabrikat.
Färger: svart, brun, gul, beige, grå och hvit.
F.
A h l g r e n s T e k n i s k a G E F L E.
erhåller plats den 1 augusti som hjälp och sällskap i 2 pers. hushåll där ej jungfru finnes.
Betyg och folo önskas.
Kru EDITH FRIBERG, T r e l l e b o r g Grundad 1885.
- 451 - F a b r i k,
Doktor J.
A r v e d s o n s Sjukgymnastik, k a r s K a t r i n e l u n d s s j u k h e m emottager nerv- och sinnessjuka kvinnliga patienter Förfrågningar besvaras af Fröken Caroline Lennwall, adr.
Katrlnelund, Sallerupsvfigen, Malmö, Kt.
915.
U n t i e f Juni, Juli och Massage o. P e d a g o g i s k G y m n a s t i k, medför enl. kongl.
maj: ts medgifvande samma komp.
o. rättigheter som en kurs vid Gymn.
Central-Institutet.
Kursen 2-årig, börjar den 15 sept.
Prospekt på begäran gen.
D:r J.
Ar- vedson, adr.
Odengat.
1, Stockholm.
Mugusti är I £öpdflflqp d u n s E x p e d öppen Öffiga k l.
9 — 3.
i t i o Strängnäs Hushållsskola.
Husmoderskkurs 18 augusti — 15 december.
Grandlig och praktisk under- visning.
Prospekt och ref. genom Fru M. Braune, adr.
före 18 juli Värmlands Eda, n Charlottenberg.
G ö t e b o r g s hvawdagar * N y a H u s m o d e r s s k o l a S. Allégatan 2 A, Rt.
106 24.
Husmoderskurs på 1 termin.
—.
L * ingre och kortare kurser i matl., bakn., konserv., Linnesömn.
m. m.
— Obs.!
Äfven kurser för fruar.
Prosp.
på begäran.
9 - 4.
t Gymnastikdirektörsexamen börjar sin 9:de^ kurs den 2u Sept.
Under- aflägges efter 2-årig kurs af kvinnliga visning i finare och enklare matlagning, bakning, syltning, saftning, konservering elever vid uppläggningar och garneringar, dukning, servering m. m.
Grundlig undervisning ganenämt hemlif.
Prospekt mot dubbelt porto.
Adress Jemshögsby.
E l f k u l l c n s Sydsvenska E l v i r a H u s m o d e r s s k o l a Gymnastik-Institutet.
F r i b e r g.
H i l d e g a r d F r i b e r g.
Nya Husmoflerskursen vid P r a k t i s k a Hushållsskolan i Lund börjar ny kurs den^Oaug.
L915.
Inträdesfordringar äro att hafva genomgått minst 6 klasser i läroveik eller äga motsvarande utbildning.
Undervisn.
meddelas i o. finare matlagn., hakn., konservering, födoämnes- o. hälsolära m. m.
G ö t e b o r g s G y m n a s t i s k a I n s t i t u t, enklare Prospekt och upplysningar lämnas af skolans föreståndarinna, adr.
Lund.
längsta och fullständigaste Västra T r ä d g å r d s g a t a n 19, Stockholm, specialkurs i B å s t a d s H e l p e n s i o n f ö r f l i c k o r.
Fullständigt 8-klassigt läroverk.
Höstterminen börjar den 6 sept.
1915.
Pro- hvilken år 1881 grundades af Fröken Hedda Cronius, fortsätter sin verksamhet Sjukgymnastik och Massage, spekt med ref. på begäran.
Bertha Jönsson.
i samma anda och efter samma plan som under alla föregående år.
Skolan afser att meddela b i l d a d e flickor undervisning och öfning i enklare och finare — Begär utförligt prospekt.
— matlagning, bakning, syltning och inläggning af grönsaker, finstrykning samt Nästa årskurs börjar den 15 September.
U t b i l d n i n g a v l ä r a r i n n o r f ö r K i n d e r g a r t e n öfriga inom ett hushåll förekommande göromål, för att sålunda., sätta dem ocb småskola i Uppsala Enskilda Läroverks seminarieklass.
Redogörelse och i stånd att på ett praktiskt sätt f ö r e s t å egna eller andras hem.
Äfven med- delas en kortare kurs i Födoämneslära och Hälsovårdslära.
Vid Professor Onmans särskilt prospekt erhållas genom läroverkets vaktmästare.
Skolan har varit besökt af tre tusen åttiotvå (3,082) elever.
Hvarje kurs börjar d.
1 okt.
ny (ettårig) kurs i J o s e f Liljeblad Carola Eneroth omfattar 4 eller 4 V » månader.
Elever mottagas äfven på kortare tid.
m a s s a g e och s j u k g y m n a s t i k.
Ny kurs börjar den 2 nästkommande angusti.
Prospekt och vidare upplys- (postadress Uppsala).
(postadress Uppsala).
Begär prospekt 1 ningar meddelas af Brunkebergsgatan 9, Stockholm.
P r i v a t a H ö g r e L ä r a r i n n e - Doktor Bjerkes Ögonklinik F r ö k e n B e r t a E r l a n d s s o n, LINKÖPING.
s e m i n a r i u m i S t o c k h o l m, 19 Västra Trädgårdsgatan 19, Stockholm.
R i d d a r e g a t a n 2 3.
Siden bortslumpas I G ä f l e Nya Husmodersskola lägre, tvåårig kurs, medförande lägre kompetens; en högre kurs af sedd DLcquemare — färgar hår, skägg och för En Ett parti prima halfsiden, randigt medförande högre kompetens.
Inträdesexamen (i vissa äm- Drottninggatan IG.
Tel. 1322.
Höst- ögonbryn — håller färgen i månader.
nen) fackutbildning^ tager sin hörjan den 30 augusti.
E t t mindre antal extra elever i ett eller kursen börjar den 20 aug.
1915.
Prak- eller enfärgadt, i moderna färger, säl- Pris kr.
5: (- porto.
Försändes diskr.
flera ämnen (exempelvis hälsolära, språk, matematik) kunna mottagas.
Upplys- tisk och teoretisk underv.
af exam.
jes till halfva priser på grund af obe- F r a n s k a Parfymmagasinet, ningar lämnas af läroverkets föreståndarinna, fröken Soli Anderson.
lärarinnor.
Prosp.
o. vid.
upplysn.
tydlig felväfnad.
Afpassadt blustyg kr.
2,30 st. Afpassadt klädningstyg Hoflev., 21 Drottninggatan 21, Sthlm.
ESTER - EGELIN.
Sommaradress: Ölsboda, Dégerfors.
kr.
6,90 st. Två blustyg eller ett S T Y R E L S E N.
kl.-tyg sändas fraktfritt.
Återköpas, Privat bokbinderi.
FRAKENPOMADA om ej till belåtenhet.
Skrif genast.
Arbetet utföres väl och billigt.
Br.
4586.
M-Sarnüelsg.
41, Johansson Så lågt pris återkommer aldrig.
NORDISKA VARUHUSET, Stockholm.
Bör hyn skär och hvii &gt; * * L EHåla p o r s l i n i h e m m e n 3 o. 2 kr.
- f- börjar den 15 sept.
1915 sitt 12:te arbetsår för 8 unga flickor, som slutat skolan.
knappar, broscher, nålar m .m.
Det porto Kursen omfattar: enklare och finare matlagning, äfven vegetarisk, handarbete är så enkelt äfven med de minsta HÅRFÄRG och väfning samt födoämneslära, bokhålleri och främmande språk.
Pris 800 anlag.
Onödigt med en dyr kurs; jag kr.
Närmare upplysningar och referenser lämnas.
4,50 o. 2,50 + porto.
lämnar skriftligen de nödiga upplysn.
G e r t r u d W a i i n, S i g n e P h i l i p.
om materialier och tillvägagångssätt Återställer hårets fä.
g. Lindåker, Leksboda (Dalarna).
för endast 5 kr.
Svar märkt » Strå TvbJwP&amp;rfymerock till stacken », Iduns exp.
f. v. b.
Ny kurs börjar den 14 sept.
Prospekt gen, kapten J.
Thulin, LUND.
Mélanogéne, Skogsbo Hushål sskola, Leksand, VUNOLIA 30E A.
- B.
S a n k t T o a J e l t - A r t i k l a r.
a Birgitta-Skolan Regeringsgatan utmärkt antiseptiskt R.
T.
1 4 1 0 a.
hudmedel, öre hos Herrar Färg- Terminskurser.
Bankkurs.
Årskurs.
Undervisning äfven i ryska språket: Skick- liga lärare Utmärkta resultat.
Skolans platsförmedling är kostnadsfri och har stort förtroende.
T. s i BO.
Begär prospekt, som sändes omgående.
STOCKHOLM.
Undervisning i Klädsömnad, Fransk linnesöm, Barnkläder, Konstbroderi Knyppling, Spetssöm, och Filet ancien, monteringar m. m.
Föreläsningar: Comtesse G. o. Fröken Elisabeth Thorman.
OBS.!
Samma lärarinnor som föregående år.
• Anmälningar till höstterminen som börjar 1 Sept.
göres under Juli och Aug.
skriftligen.
• Prospekt på begäran.
säljes i tuber å 40 Speceri-, 19 — 21, Göteborgs Handelsskola Vasagatan 4 5 B, Göteborg.
Genom att välja handelsbanan har ungdo- men stora utsikter till god utkomst.
Tidsbesparande kurser äro anordnade för alla kunskapsgrader, från folkskolan till studentexamen.
Hostterminen bör / ar den 20 augusti.
KARL O. LINDEBERG, föreståndare.
Maltestorps Helpension för flickor och E m m y Parfymhandlande Ky FOR BARNAVÅRDEN.
V iNOLlA PUDER och CREME äro alltid oumbärliga för barn.
Deras ömtåliga hud blir lätt röd och narig.
Glöm ej VINOLIA, när Lillan badar, Jä j t j t l a n d e r.
Elev av Worth o. Bernhard, Paris.
m. fl.
samt å börjar sitt 11: ie l ä s å r d e n 7 sept.
1915. apoteken.
m E l e m e n t a r s k o l a.
Franska T u r k i s k a b a d e t, i Malmtorgsbadet är öppet hvarje tors- dag för d a m e r.
Yppersta medel för bibehållandet af smärt figur och fin hy.
Badet är angenämast, om man är flera i sällskap.
Pris kr.
1:50.
VInolia Oeneralagentur • Infödda utländska lärarinnor.
Prospekt på begäran.
F r ö k e n E.
Dyrsen, a d r.
: Maltestorp, Särö.
S k e p p g a t a n 6, STOCKHOLM 9.
Di.
jillilllilllilllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllii^ OÅTINE I är ren hafreextrakt.
För dålig mage ordi- neras hafregröt; för dålig hy Oatine hafrecreme, som re- nar porerna, aflägs- nar fräknar och fin- nar samt gifver hu- den ett ungdomligt friskt utseende.
Äkta Oatlne-Creme i hvlt burk med grönt lock i pris 1.50; 4-dubbelt inneh.
: £ —.
Oaöne-Snow 1.50.
Finnas öfverallt samt hos A. W.Nording, Biblioteksg.
11.
Birgerjarlsg.
16 o. Drottninsrg.
63.
Sthlm.
F o r t s ä t t n i n g s k u r s e r.
engelska talspråk.
och Utmärkta o r g a n för annonsering äro följande = i landsorten tidningar: A r v i k a: Arvika Tidning.
Lysekil: Borås: M a l m ö: skånska Aftonbladet Borås Tidning.
Engeihoim: Engelholms Tidning.
Norrköping: Norrteije: H a l m s t a d: Hallandsposten.
Sköfde: Helsingborg: Sundsvall: rlernösands-Posten.
Hudiksvall: Jönköping: Östergötlands Dagblad.
Norrtelje Tidning.
Skaraborgs Läns Annonsblad.
I D E A L bäddbordet är det enda lämpliga bord för läsande och skrifvande, ätande och drickande i bädden.
Bord- skifvan kan höjas och sänkas samt inställas i olika lutningar.
Bordet kan äfven begagnas som not-ställ, målar- staffli, sy- och spelbord, läs- och skrifbord etc. Bör finnas i hvarje hem.
Prisljsta gratis.
Ferrin Fäs på apoteken B ä s t a j ä r n m e d e l Utmärkt styrkande.
Apoteket Lejonet, Malmd.
Amerikanska Nyhetsimporten, Stehag.
Sundsvalls-Pnsten.
Söderhamn: Södettelje: Smålands Allehanda.
== Lysekils-Posten.
G e f l e: Ref Hernösand: | Helsingen.
O Söderteljs-Sädertörnspiuiiii.
Uppsala: i K a l m a r: Barometern.
V ä s t e r v i k: Västsrviks Veckoblad.
K a r l s k r o n a: Karlskrona V ä s t e r å s: mfestirianlands Allehanda.
K a r l s t a d: Nya Wermlands-Tidninosn.
Växiö: L a n d s k r o n a: Landskrona-Posten.
Visby: Gotlänningen.
Damer!
Vårda Eder hud!
Linköping: Ö r e b r o: Örebro Dagblad.
Genom att hrarje afton massera hän- der och ansikte med Skin-Food erhål- L u n d: Ö r n s k ö l d s v i k: flmsköldsviks-Poston.
Lunds Dagblad.
ler Ni en frisk och ungdomlig hy.
Finnes hos samtliga parfym- och drogaffärer lllliillllllllilllllllllllllllllllllillllllllllllllllllliilllllllllHIIilillllllllllll - 452 - m hvarje svensk F o n d e r 3 1, 3 0 0, 0 0 0 k r e n o p.
Stockholmskontor: Arsenalsgat.
9 Södertn almitorf S.
Filialer ' I Staregatan 32. husmoder använde " S n a b b K o k a r e n " skulle millioner kunna sparas i bränn- sleåtgång.
Eldas med affall från ved- boden etc.
Kokning pä några minuter.
Prospekt .. och intyg sändas gratis och franco.
Ofver 30,000 st. sålda i Sve- rige.
Pris pr st. 8 kr.
fraktfritt mot efterkraf.
C.V.Rundström &amp; C:o, Järnaffär, Norrköping.
Deposition JM * °| \ 2 |o S p a r k a s s e r ä k n i n g 4 " / » Fondaf delning.
Idun Wilhelmssons k.
\ Kapitalräkning j utgifves i A Kassafack denna och vecka B. Boktr.
A.-B., Sthlm, 1915.
