# ID: svediakorp-per216
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1901
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,969
# sentences: 658
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


L.
J. Hierta och kvinnans rätt i samhället.
~ D c n forniiinrita miitareii p&amp; ett folks civilistition &amp; r d m riitt mar.
liii-~~ntii.
Itvin- iian i san ?l.iiillet~.
, L.
J. Hiert (&amp; i BorgnrstKnclet d.
10 jan.
1866.
Den 23 sistl. janiiari firades i .vida kretsar i vårt land 100- arsdagen af en mans födelse, hvilken i säll ' synt hög grad välsig- nelsebringande ingripit på olika områaen af vårt politiska, sociala och ekonomiska lif.
Den S3 januari 1801 föddes nämligen Lars Jolta ?z Hiertcc.
Dagspressen har redan erinrat om hans betydelse såsom värnare af vårt konstitutionella statsskick, såsom förkiimpe för det fria ordets rätt, för representationsreformen, för en humanare straff- lagstiftning, för större närings- och handelsfrihet, såsom stor industri- idkare och bokförläggare.
Till de många krmsar af eklöf och lager, som agnats den store medborgarens minne, vill Dagny foga en anspråkslös.
tacksamhetsgärd för hvad han gjort för Sveriges kvinnor.
Ty bland de m h g a reformer inom lagstiftningens olika om- råden, som i Hierta.
funno en upplyst och talmgfull förkämpe, vor0 afven reformerna till förbiittranc2e a f kvinnans ställning i fanziljen s &amp; v d sona i, sanzltal2et.
Man bör erinra sig, att p % den tid Hierta först uppträdde på riksdagarna intog kvinnan en ytterst under- ordnad och osjalfständig ställning.
Hon stod hela sitt lif under förmynderskap, utan ratt att själ£ förfoga öfver vare sig sin för- mögenhet eller sin person; sksom ogift stod hon under faders, bro- ders eller annan manlig frändes förmynderskap, såsom gift under mannens oinskränkta målsmanskap.
Först sasom anka blef hon myndig.
Kvinnans arfs- och giftorätt var åtminstone inom adels- och bondestånden endast hälften mot mannens.
Hennes förvärfs- källor voro få och föga inbringande, hennes ierksamhet inskränkt till hemmet; hennes lott vanligen, då hon saknade ärfd förmögen- het, att äta ett helt säkert ofta ganska bittert nådebröd hos bättre lottade närmare eller fjiirmare släktingar.
Nästan inga tillfällen
stodo henne öppna att erhålla grundligare imderrisning eller utbild- ning p&amp; n k o t omr %de.
Med Oskar 1: s regering börjar ett ganska framgingsrikt reform- arbete £ör höjande af kvinnans stallning.
I detta tog Hierta en framskjuten plats och i de ganska heta strider, som harrid fiire- kommo p&amp; riksdagarna, var han en af de mest nitiska f~rkarnparu:!
för kvinnans riitt.
Den första a.f dessa reformer rörde l i h nrfsriitt ffir ln-or orah syster, lika giftoratt för nza ?t och lrnstwr.
Förslag hiirorn hade allt sedan 1809 års statshvalfriing ging p&amp; gång dykt upp vid riks- dagarna, men stiindigt strandat på motstand dels frin adelns, dels från regeringens sida.
Vid den första riksdagen efter sedan Oskar T: bestigit tronen förelåg det nter, och d&amp; var Hierta en af dem, soni ifrigast understödde förslaget inom det alltjiimt genstriifviga ridder- skapet och adeln.
Eeformen lyckades nu vinna de tre öfriga ståndens bifall, fick afven regeringens sanktion samt blef den 19 maj 1845 lag.
Om ogift hinnas mvndiglzet hade sedan 1810, då standerni1 tillerkände k. m: t ratt att p % nådevag förklara ogift kvinna myu- dig, vid några riksdagar förelegat motioner, utan att dock dessa ledt till ntigot resultat; siirskildt hade man stridt om hwiwidt?
myndighetsåldern borde ställas till 25 eller 30 Rr.
Vid riksdagen 1850-51 väckte Rierta motion i frågan.
H: tn y t trade i motiveringen: DE^ anka om 16 år äger att sjalf rada öfver sig och sitt gods; en gosse om 1 5 ar äger att rdda öfrer hrad han sji-ilf för- vikfvar, och vid 21 års ålder iiger en man full myndighet b5de öfver hvad han ä r h e r och förvarfrar.
Yisserligen tillåtes den ogifta kvinnan &amp; £ven att vid l 5 ar disponera ö£ver hvad hon sjiilf för- varfvat och vid 21 års ålder öfrer bbde hrad hon arft och förvärfmt: me,n likasom genom en hanfull och grym parodi p&amp; den motsra- rande rättigheten åt mannen tilliites henne icke detta till hennes eget basta, utan till andras, till förnian för den, som öfverlefrer henne; hon får disponera öfver dessa sina tillgångar siisom testg- mentsgifverska.
För hela hennes egen lifstid dömer daremot lageu henne till oafbrutet omyndighetstillståncl.
D Hierta föreslog i sin motion, att kvinna rna aga vid fyllda S5 ar makt att sjalf förestå sitt arf och att efter fyllda lP5 å r sjalf råda öfver hvad hon förvarfrar.
Först 1858 gick reformen igenom, och en kongl.
förordning af den 15 juni nämnda år stadgade, att ogift kvinna skiille blifva '
myndig vid 25 Ars ålder, dock f&amp;st efter anmiilan hos vederbörande domstol, att hon sjalf ville utöfva myndigheten.
' Denna bestämmelse borttogs 1863.
Ned kvinnans myndighet förstods emellertid blott hennes rätt att fritt förfoga öfver sin ärfda eller förvarfda förmögenhet.
Ren- nes ratt att förfoga öfver sin egen person, sin egen framtid, hennes rätt att sjalf besluta i den .för hela hennes lif viktigaste fragan, valet af make, kar fortfarande inskränkt genom giftomannainstitu- tionen, och oaktadt flere strafvanden inom riksdagen att f&amp; den häfd -- strafvanden, hvari Hierta tog verksam del, .- kvarstod den till 1572.
Först l884 vanns full jämlikhet med mannen, d5 kvinnornas myndighetsålder bestämdes att liksom männens vara S1 år.
Mest betydelsefulla och banbrytande voro dock Hiertas strafvan- den för den gifta kvimans ilganderdtt.
Såsom vi redan sett,: bad6 den gifta kvinnan år 1845 fatt lika giftorätt med mannen.
Denna ratt var dock, s&amp; länge mannen lefde, fiillkomligt latent, då mannen ägde oinskränkt rättighet att förvalta och förfoga öfver det gemensamma boets hela egendom, sin egen så val som hustruns giftorätt, med undantag endast af den fasta egendom på landet, som hustrnn medfört i boet.
Han hade rätt att bortsälja, förpanta, bortskamka eller förslösa denna egendom, utan att hustrun p&amp; min- sta sätt kunde hindra det.
Med sin humana och upplysta, syn pH tingen insåg Hierta, att en dylik lag vore ytterst förödmjukande för den gifta kvin- nan och hvilken motsägelse det låg däri, att anka eller till myndig ilder kommen mö finge sjalf råda öfver hvad lion ägde, men skulle nödgas helt och hållet afsäga sig och förlora denna ratt därigenom att hon trädde i iiktenskap, utan att något slags förbehåll darvid kunde aga rum till hennes förniån, $ifven om bägge makarna önskade det.
Han insåg Sifven, huru ofta mannens oinskriinkta målsmansratt ledde till upprörande missbruk och fick olycldiga följder för det gemensamma hushållet, i synnerhet i de fall, då mannen vore slös- aktig och fallen för skuldsättning och misshushållning.
Och han.
insåg.
af hvilken stor nytta det i dylika fall skulle vara, om hustrun kunde äga att förordna om hela eller en del af sin enskilda för- mögenhet, hvilken, om den således räddades undan följderna af mannens oförstånd, skulle komma ioke blott henne sjalf utan barnen och afven mannen tillgodo.
Särskildt olycksbringande aiisåg Hierta följderna af mannens oinskränkta mtllsmansratt vara för de kvinnor af folket, som för- tjäna sitt uppehälle med sina händers arbete, och såsom ledare af stora industriella företag, dar kvinliga arbetare användes, hade han en rik erfarenhet att åberopa i detta fall.
I en af sina motioner yttrar han i detta ämne:, Inom de obemedlade klasserna händer det mycket oft-a, att mannen slår sig på lattja eller starka drycker samt förstör hela sin arbetsförtjänst utomhus, lämnande a t hustrun ensam att försörja sig och barnen, bäst hon gitter.
Är hustrun en idog kvinna, som genom egen flit och omtanke kunnat förvarflva nigon besparing i kontanta medel, så kan hon möjligen gömma dessa, men hon kan icke, äfven om mannen sedan länge förlupit henne, för denna besparing köpa sig en fast egendom; mannen sjalf eller hans borgenärer kunna i sådant fall, utan vidare omsvep, lagligen komma och tillägna sig -- man kunde med andra ord, utan oskal, begagna uttrycket röfva till sig - denna egendom.
Sak samma med varulager och lösörebo, ända intill hennes och barnens kläder.
s En beaktansvärd följd af dessa förhallanden, som Hierta iifvexi framhiiller, ar att många unga kroppsarbetande kvinnor, åtminstone i städerna, också om de med hjärtats band fästat- sig vid en man, icke viignde genom ibktenskapet gifva helgd åt dessa band, af fruk- tan att mannen skulle fråntaga dem hvad de förtjänat.
Följden haraf blir naturligtvis en mängd lösliga förbindelser, som under- gräfva all sedlighet och moral och verka fördarfbringande p i familje- och samhällslif.
Redan vid.
1851 -- a2 Ars riksdag viickte Eierta sin första motion om inskränkande af mannens mAlsmansratt.
Den stod i förbindelse med den ofvan omtalade motionen om ogift kvinnas myndighet och innehöll, att kvinna skulle ha ratt att, vid akten- skapets ingående sluta sådant förord, hvarigenom hon m8 lagligen anses som målsman i efseende på den egendom hon före eller under äktenskapet ärfver eller förvarfver~ Till och med denna obetydlige inskränkning i den äkta uiali- nens maktfullkomlighet ansågs för oerhördt djarf och omstörtande både för familj och samhdle.
Det motstlnd förslaget rönte var kanske anledningen till att ~ i e r t a dröjde några Ar att iiterkomma till frabgan.
Sjiilf uttrycker han i sina s sj alf biografiska anteckningam sitt beklagande öfver att hag ~tyviirr begått den försummelsen att icke förnya motionen förrän vid 1862-63 års riksdag ». '
.
- Äfiren motionen vid ' sistiiäm ?da riksdag afsåg, att förord ' må kiirina ' göras före akterhkapet om giftorätt s8mt några andra in- skränkningar i rknnens målsmansriitt.
Denna sin n ?otion upprepade ~ i e ' r t a i något ändrad form såval \ vid den sista ståndsriksdagen 1865-66 som vi&amp; den första riks- dagen.
under det nya ' representationsskicket 1867.
Samtliga lag- utskott erkande tillvaron af missbruk, som pskallade en förändring af lagstadgandena rörande mannens målsmanskap, och önskvard- heten af att ökadt skydd til1el: kiindes hustrun genom förändring af åtskilliga lagrum angående hennes ärfda, eller förvärfda egendom.
Men både lagutskott och riksdag ' ansågo svårigheterna att Hstad- koinma en ändamålsenlig lösning af frågan alltför stora för att något beslut skulle kunna fattas.
.
Många hyste misstroende mot &amp; ktenskapsföror&amp; och ansågo införandet däraf som en halfmesyr.
DIan tviflade på att dylika .kulle komma.
i allmänn&amp;e bruk och trodde, att de kanske sknlle saknas, just där de bast behöfdes.
Sjalf yttrade Hierta härom i sitt försvar af motionen i andra kammaren 1867: » Det åsyftade ändamålet vore visserligen bäst vunnet genom att helt enkelt taga bort hela den paragraf, som handlar om måls- manskapet, därtill jag väl skulle känna mig frestad, och en sådan lagiindring innebure ett stort steg framat.
Men som vi veta, g i f ~ e e det t i h n e ' satt att åstadkomma reformer i lagstiftningen, det ena att $å.
gradvis tillväga och i den mån ett nytt steg, som blifvit taget p&amp; reformernas bana, visat sig fruktbärande och hälsosamt, g&amp; vidare framåt, och det andra sättet att med ens yrka på hela tillämpningen af en princip iitan att bekymra sig om att ett sadant förslag faller den ena gangen efter den andra, under förtröstan att den, genom sin rättvisa slutligen ändock skall segra.
Jag har valt det förra sättet i hopp att genom en mindre reform s&amp; smhningom kunna förbereda en större.
» - Vid riksdagen 1868 iindrade emellertid Hierta taktik och för- sökte » det andra sattet)), det att med ens yrka på hela tillarnp- ningen af principen.
Han hade efter öfverläggning med för saken intresserade jurister kommit till den öfvertygelsen, att frågan biist sknlle kunna lösas genom borttagande tir giftermålsbalkens 9 kap. 1 $j af de ord, somhandla om mannens målsmanskap öfver hustrun; ' meu detta hans förslag blef icke ens föremål för något betänkande från lagutskottet och kom således icke under riksdagens pröfning.
Hiertas motioner om den gifta kvinnans äganderätt väckte f. ö. fortfarande ' 0 #
på mariga håll utom och inom riksdagarna lifligt motstAnd.
Så be- rätt- det, att lagutskottets ordförande t. o. m. vid ett tillfälle kastat motionen på golfvet och i vredesmod trampat på den, utropande: aD %r ha vi nu igen den dar förd.
.
.
motionen fr&amp;n herr Hiertal » Detta afskräckte likvll icke den outtröttlige motionären att afven vid riksdagarna 1870 och 1871 iiterkomma till frågan.
Han hade insamlat *) en mängd uppgifter om lagstiftningen rörande aktoa makars egendomsförhkllanden i andra länder och ansåg i synnerhet de i staten Newyork sedan 1560-62 gällande lagarna varda efter- följd.
Han föreslog nu upphäfvande af såväl kap. 9 giftermålsbalken (om mannens målsmanskap öfver hustrun) med undantag af före- sknften att hustrun skall följa mannens stånd och villkor, som af n8gra i samband därmed stående lagrum.
Alternativt föreslog han, att riksdagen skulle ingå till k. m: t med en skrifvelse med begäran oin utarbetandet och framlaggandet af ett lagförslag i ämnet, hvarigenorn ett af de mest beklagansvärda missförhAllanden inom det borgerliga och familjelif vet kunde afhjälpas,.
Hierta fick icke sjalf upplefva naigon ändring i den af honom &amp; länge i och så kraftigt bekiimpade orättvisa lagen, da han dog den 20 nov.
1872; men säkert vm det i främsta rummet, tack vare hans outtröttliga strafvanden, som Ar IS74 de ändringar kommo till s t h d i giftermålsbalken, hvarigenom gift kvinna fick rätt att sjiilf förvalta den egendom hon genom eget arbete förvgrfvat, vidare den egendom, som genom äktenskapsförord undantagits f r h mannens förvaltning, samt den som genom testamente eller gafva gifvits henne med villkor att den skulle tillhöra henne enskildt.
Kort före Hiertas död stiftades Föreningen för gift kvinnas äganderätt.
Inbjudningarna vor0 undertecknade af Hierta, en af hans döttrar, fru E. Ankarsvärd m. fl.
Själf l&amp;r Hierta ofta uttryckt den åsikten, att fragan ej kunde påräkna någon frarngilng, förriin kvinnorna själfva togo den om hand.
.
i samliiillet sökte Hierta förbättra genom kfven kuinmnas ~i ?d~hi119 att skaffa henne ökade tillfällen till inhämtande af kunskaper och vidgade verksamhetsområden.
Under riksdagen 1856-57 motione- rade han sålunda om kvhzas cimtulla~zde cia telegrafwket.
Genom ett kongl.
bref till telegrafstyrelsen af den 20 juli 1563 fick hon denna rätt.
*) Härvid hade fru E. Ankarsvärd och en af lians döttrar varit honom behjiilpliga.
Redan vid riksdagen 1859-51 väckte Hierta motion - den första i detta afseende vid nigon riksdag - att » kvinnor, som ådagalagt prof på insikt och godt uppförande: - matte företfädesvis blifva antagna till lärarinnor vid folkskolorn~ ».
Detta, som sedan visat sig vara af en så utomordentlig vikt för kvinnokönet och folk- undervisningen *), ansags då af många som en förflugen idé.
Hierta aterkom dock vid 1856 års riksdag med sin motion, hvari han i synnerhet betonade kvinnornas större lämplighet som uppfostrarinnor.
Han yttrar bl.
a.: » Det är en erkänd och ofta upprepad sanning, att det tipp- växande släktets uppfoskran och första bildning till sedlighet och kärlek för det adla och goda företrädesvis tillhör kvinnan såsom en af hennes skönaste bestämmelser.
Ett i allmänhet mildare sinne- lag, mer tålamod, en finare känsla af grannlagenhet i förening med starre snabbhet i uppfattning och aktgifvande, allt egenskaper, som kvinnan i allmänhet äger i högre grad än mannen, synas ock hafva &amp; t henne anvisat rättigheten att blifva använd vid ungdomens under- visning Mngt mera än det sker i vkrk1igheten.r.
;.
Längre fram i motionen yttrar han: » Om det får antagas, att jämte ' den egentliga undervisningen i att läsa, skrifva, räkna m. m. äfven sättet att iimgås.
.ed lärjun- garna kan och måste utöfva qtt stort inflytande pii dessas anlag för sedlighet och borttagande af råhet och sjalisvåld, om nAgon tillsyn i deras sysselsättningar på fristunderna äfven är maktpilliggande, så kan ej gärna mer än en tanke finnas därom, att den kvinliga handledningen härutinnan skall visa sig mer nitisk, ihållande och verksam Pin det kan förväntas af manspersoner.
Flera aktnings- värda författare, som forskat i detta ämne och samlat andra landers erfarenhet, hafva också intygat, att i Förenta staterna i Amerika,.
hvarest kvinnor stundom innehafva lärareplatser i de allmänna sko- lorna, afven där gossar undervisas, har man, just där sådant äger mm, förmärkt en särdeles fördelaktig inflytelse på gossarnas skick och upp£ örande.
6 Och Hierta slutar sin motion med följande ord: » Min öfvertygelse är att Riksens Ständer, genom vidtagande af ett sådant beslut, skulle både gagna det syftemål, som afsetts med folkskolorna, och förv.ärfva sig rätt till tqksamhet genom öpp- nande af ett ökadt tillfälle till bergning åt den svenska kvinnan +) A f samtliga lärare anställda vid folkskolorna 1899 vor0 9$50 kvin- nor och 5,322 män.
och genom erkännandet af den grundsatsen, som i alla fall skall mer och mer göra sig gällande, att afven de kvinnor, som icke inträdt i det gifta ' standet, må kunna aga ett rum, en bestämmelse och några borgerliga rättigheter i sam hall et.^ Den begärda rättigheten gafs genom en kongl.
förordning af 1859.
Likaledes var det p % Hiertas initiativ den skrifvelse från riks- dagen 1858 till k. m: t kom till stånd, hvilken gaf anledning till Högre Z~rnrlinnesemina~iets grz~nclande dr 1861.
Han understödde afven med talangfulla anföranden på riks- dagen andra förslag om utvidgande af kvinnans medborgerliga rättig- heter, så t. ex. 1866 de motioner, som ledde till kongl.
förordnin- gen af den 3 juni 1870, hvarigenom kvinna fick ratt att afiägga studentexamen, idka medicinska studier, aflagga medicinska examina och utöfva läkareyrket.
Äfven vid detta tillfälle framhöll Hierta kvinnornas lämplighet sasom lärarinnor afven för gosskolorna och åberopade sig åter på erfarenheten från Amerika.
En farhåga, som under diskussionen ytt-.
rats för sedlighetens förfall som en följd af ökade rättigheter åt krin- nan, bemötte Hierta med följande ironiska anmärkning;, Det torde ursäktas:: mig, om jag anser däruti ligga icke s&amp; litet af pryderi utan äfven af skrymteri fr&amp;n mannens sida, ty vi måtte väl vara ense därom, att där någon fara h n e s för kvinnans sedlighet, så kommer den fr %n mannen., Han yrkade vid samma tillfiille p&amp; att befordringsratt till tjän- ster och befattningar, hvartill kvinnan kunde pröfvas lämplig, haidan- efter borde henne tillkomma, n8.r hon visade sig äga därtill erfor- derliga kunskaper och skicklighet.
Detta betraksade han &amp; som ett erkännande af den stora principen om kvinnans rätt till likställighet med mannen.
Och - menade han - vore detta erkannande en gång gifvet, sk kunde reformen icke gå tillbaka.
Det &amp; .ges, att stora man haft utmärkta mödrar.
Detta var afven förhållandet med Hierta.
Hans mor vm en både på hufvu- dets och karaktärens vägnar högt begafvad kvinna, afhållen och aktad af alla som kände henne.
1VAg0n direkt inverkan p&amp; sonens utveckling Iran hon dock icke ha utöfvat, d&amp; hon bortrycktes af döden, när han var föga mer an tre år gammal.
Af större bety- delse var helt sgkert det inflytande hans maka utöfvade på honom
- denna adla, fint bildade kvinna, som i nära fyrtio år troget stod vid hans sida, delande både.
rnotgAng och medgång med honom.
Särskildt på.
den sida af hans verksamhet, som vi i det föregiende sökt att skildra, torde hon haft ett stort inflytande, icke minst där- for att hon genom sitt upplysta förstånd, sina ovanliga kunskaper, s i n ädla karaktär, sitt kärleksfulla sinnelag lärde honom att tänka högt om kvinnan och om hennes betydelse som medborgarinna och det uppväxande slaktets uppfostrarinna.
I den storartade minnesvård af en hal£ million kronor, done- rad till Sveriges framtid -.
i sanning ett monument varaktigare an koppar - som firi Wilhelmina Hierta upprest öfver sin man, har hon handlat i hans anda äfven därigenom, att män och kvinnor äro lika berättigade att skörda frukterna af - de frikostiga donationerna.
Den professur i nationalekonomi vid Stockholms högskola hon stiftat kan enligt gåfvobrefvet beklädas af kvinna ' såväl som af man.
Och fonden Lars Hiertas Dlinne har .till mål ' » att fritt ' och oberoende.
verka för det mänskliga framåtskridandet, och detta hufrudsakligen, genom a t t framkalla och befordra sådana vetirnikapliga upptäckter och uppfinningar, sociala förbättringar och frisinnade reformer, som kunna blifva till välsignelse för manskligheten i allmänhet och Sve-.
riges folk i synnerhet w.
Af denna fond understödjas utmärkta kvinnor så val som man, hvilka kunna verka välsign8lserikt vare sig inom de vetenskapliga, de sociala eller industriella omrtidena, och många Bro de kvinnor, som erhållit dylika stipendier från fonden; så t. es.
fröken Agnes Lngerstedt, som genom upprepade understöd kunnat sii-tta i g&amp;ng och fullfölja sin välsignelserika verksamhet för » Stockholms Arbetare- hem ».
Likaledes har den stiftat och understödt många, - företag till gagn speciellt @ r det kvinliga slaktets uppfostran och utveckling.
Vi anföra soin exempel: upprättande af skolor för matlagning och larokurser för undervisning.
däri, skolkök, reformerande af kvinlig slöjd vid folkskolorna, upprättande af stipendiefonder för kvinnor, som studera medicin vid universiteten, &amp; Evensom ' för kvinnor, hvilka &amp; gna sig åt tandläkareyrket.
.Har gäller således principen om kvinnans rätt till likställighet med mannen, denna princip, för hvars erkännande i lagen och i ssmhtillet Hierta under decennier kämpade oförskräckt ' och outtrött- ligt.
M&amp; skäl.
kan man också, som - en- af hans minnestecknare sgga, a t t.
han i detta fall inlagt större förtjiinster än någon annan Maricr.
Ceclwschiöld.
.
man i vår,t land.
a
Tio konstnarinnors utställning.
Allt sedan någon gång i midteri af förra århundradet konstens fader efter inånga betänkligheter öppnade Akademins för de frin konsterna portar afven för kviiiliga adepter, har det i den svenska Ironstnars- karen funnits en liten god stoclr malarinnor och pii senare tider afven bildhugearinnor.
PA ingen konstutställning ha kvinliga namn felats, och det ar med heder éom v8ra konstnärinnor försvarat sin plnt ?.
När SA sm8ningom separatutställningar kommo i bruket, för- anstaltades siidana af ven af konstutöfvende drimer, och endast fran det sista årtiondet kunna vi paminnr.
om f r u Löfstädt-Chadwiclrs, fru Benedicks ', fru Bredbergs, E !isnbeth Reysers, fru Thorells och Ellen Jolins utställningar.
En separatutst&amp;llning, ehuru af kooperativ natur, yagir afven f. n. i 11onst.förenin~ens lokal i Stockhoim.
Det iir ett tiotal af våra nn verkande konstnärinuor, som kommit p&amp; den mycket goda iden att sl % s i g samman om denna utställning, i hvilken man har a t t se ej naigon separatism utan endast en sammanslatning godn vänner och kamrater emellan.
De deltagande ha ~ysterligt delat d e disponibla viiggytorna, och på detta sitt lilla omrade bar veder- börande fatt hänga hvad hon sjalf velat utvälja af sina handers verk.
» På så satts, sade mig en af utställarinnorna, wkan man fijr en euda g h g få fram sitt hjiirtas käraste bnrn, ty om en jury kan nian vara saker, att dess val faller på det man sjalf bryr sig ininst oni.
niicier det den ratar hvad man sjalf mest Blskiir~.
Om lokalens utrymme varit större, s % sknlle måhända atskilliga af d s namn vi nu sakna - såsom Anna Sorstedt, Hildegard Xorberg, Kerstin Cerdon, Clara Lcfgren - afveu mött; som det nu ar, borde det ej ligga utom möjlighetens griino, att dessa målarinnor med sig adjungerade e t t antal andra och anordnade den fyllnadsutstalluing, som behöfs för a t t visa allmänheten hvad den svenska konstnarinne- kåren g i r för.
Ama, Vorc ?qrelt ar det namn vi först möta - ej i katalogen, dar lottdragning lär ha afgjort ordningen - utan i utstiillnings- lokalen.
Hon dispouerar öfver SA godt som hela den första rymliga afdelningen, och vid intriidet far man gtuast en fraiche förnimmelse a f en för våra 3tockholmsiitstallningar ny konst.
Fröken Nordgren
har mycke t riktigt, som hon sjalf mad älskvärd oinede !barhet be- rattar, under n a r ~ ett.
par decennier vistats ufoin-lands, inest i Eng- land, där hon haft bra med porträtt5estallningar, utau att hon darfiji.
Ilitit dessa inkräkta p&amp; sin frihet.
Sålunda har hon haft tillfiille at t ä£ ven måla aplehairern, bondstugein teriörer och genrer, och art en liten titt öfver till .Frriokrilse emellanat företagits, därom vittna de # bitar *, soni äro betecknade Bratagne, Concarneau etc. Åtslrilliga gånger har Anna Kordgren exponerat på Salongen i Paris, och det amentionuk P, hvarmed ramen till hennes utstäilda, En moder, iir fiirsedd, intygar a t t detta ej skett utan fraingiug.
Hade fröken Nordgren haft tillfälle att visa sina nopera omnian, så skulle hon ensam kunnat fiirete eu salterligen mycket iotresaant titstiillning; nu få vi nöja oss med hvaci hon lyckats &gt;iiadda nndnne åt sitt ffiderneslhd, och det är tillräckligt för att man skall kuuna bilda sig?
; en föi * estallning om hennes mångskiftande och pi.odv.btiva ' .korist- iiiir&amp;.sp.
Hennes ntstiillning består af tv&amp; större genretaflor ined figurer i naturlig storlek, fyra portriilt och bcrtåt tjugo mindre genrebitar och landskap, allt i omväxlande oije färg pastell och akvarell.
E n kontinental - eller kanske insulär!
- flakt slår oss till mötes fran den ofvan omnäinda taflao, En moder,, en ung lwinna som, ledande ett barn vid handen och med ett annat på sin arm, med nedslagna ögon stilla skrider fram i ett aflöfvadt, disigt landskal).
Den val afvagda kompositionen med sin diskreta farggifning och den a t t man nied nöje framkallar nnga modern&amp; sympatiska h ~ i f ~ i i göra, cl d m n a tafia för sin erinring.
For Anna Nordgren representer&amp; den t r å vintrars pleinair-arbete i Cornwall, gom ar ett oxtyckt tillhåll för malare och dar befolkningen a r van vid att tjänstgöra som ~; odeller.
Af de fyra porträtten, 1iv: iraf två framställa p g r e damer i resp. rosa och ljrisblått samt t v i äldre i svart, tort ' i~ pastellen, ~ I r l a n d s k dam^, med sin utsölrt liickra behandling af materialet och sitt SH lyckligt gifna uttryclr taga priset Öfver hufvud taget före,- faller det, som om pasteilen lämpade sig battre för konstnärinnans tepperament iin oljefjirgen, hvilket afven fiarngår daraf, att det basta af hennes har utstallda oljefargsportriitt ovillkorligen verkar som en pastell.
- Ehuru riagot fruset i tonen a r det rosa oljefärgs- P-, .. t,.v~r +, ... m~t (af friherrinnan r. Otter, f. Taube) i förening med en elegant hiilhing kansli&amp; oc b artistiskt uppfattadt, men hade tvifvels- utan verkat ännu battre, om figiiren varit placerad mera till viinster
i duken.
- Dec bl&amp; porträttet k m d e varit lyckligare som färgackord, ineu ar vackert slsisseradt och ger ett par händer med god Jrarakter.
Den andra af de bida porträtterade iildre damerna iir den i Stock.
holm viilbekanta fröken Rilda Wennberg, som under Aratal haft hand om den kungliga valgörenheten.
Nar vi sa iiarmare uppmärksamma de mindre toflorna, träffa p&amp; atskilligt af en &amp; irdelss god halt.
I sina landskap idater vi Anna Nordgren sig ofta i ett spirituellt riisonnemeng med nntnren, dar biide fyndighet och esprit utvecklas; se t. ex. ~Bafsstrand (Bre- tagne),,, Skyars och ~Höetirtämriing (Irland),.
Tv&amp; boridstuge- interiörer med figur, akvareller, iiro delikata i sin flyktiga, ndgot om Egron Lundgren minnande behandling och bara vittne om burusom konstnärinnans Iiitta pensel sämkildt iignar sig för detta slag8 mileyi.
* I * Kiinneteoknahde for fru Hildegao-d Thorells konstnäxskap iir den konstnärliga vrriranhet som gör, att hon uj som s&amp; m8ngen annbn Mter a i g nöja med vunna resultat, utan att hon, i stallet för att bara odla de blommor hon vet gAr till hennes jordman, bryter upp mark och gör nya odlingsförsbk.
PB s&amp; satt aflockar hon sin egen kontsaarsnaturell allt flera sidor, och i detta sakförh61lande finner man förklaringen till att fru Thorelle saker iiro sii olika sino- emellan.
Hon, frestar mycket, hon lyckas i mycket, - det vore en onaturlighet, om hon till detta äfven vore jtimn i vardet af sin produktion.
&gt;Les dhfauts des qualitbs.
uteblifva aldrig1 Men när förtjansterna iiro di stora, har konstnarinnan riitt att fordra, att man skall bortse frPn de af dem betingade bristerna och ej badörria henne efter dessa.
Det bästa af de förut ej offentligt visade arbeten, som fru Thorell utstalier, ar # Dam i r ö d t ~.
I denna beteckning ligger ett taktfullt ~ g i f akts; in$larinnan vill tillkännagitva, att man ej star inför ett porträtt som siidaut, utan att man skall se p6 denna tafla som en symfoni i röda toner.
Det är ocksa en präktig effekt i denna yppige rödhariga unga kvinna med ain pärlemnrskimrande karnation, den röda baltoaletten afbrytes lyckligt af den grii, fläck, som bildas.
af de med gants-de-SuMe behandskade bgrrderna och armarna, och i minnet ter sig denna frappanta tafla som en flamma i rödt och gult.
Portritttet af violinisten fröken Sigrid Lindberg hade vi.
tillfälle att beundra p&amp; 8venska konstn&amp;rernas förenings ny -
utställning förra våren och det ar med glädje vi Atersa det, i syn- nerhet som det hiir verkar ännu bättre än, i Alsadornin.
Den smidiga flickgestalten, iförd en elegant svart klädning, sitter upp makad j ett soffhörn ined hiifvudet stödt mot en kälisligt tecknad hand.
Ansiktets bleka färg och hårets blonda urr st&amp; i högsta arad koloristiskt mot den blekrödt skimrande bakgrunden.
Charmant i -, penselföringen, val tecknadt och känsligt uppfattadt som det ar, torde ' detta porträtt tillhöra det bästa af hvad fru Thorell skapat.
- Af de.
iitställda herrporträtten a r professsor Clasons af äldre datum; - en sympatisk bild af den unge, nyss från sina ' studier i utlandet hem-.
vände konstnären, Professor Jolins porträtt tillhör daremot fru Thorells senaste produktion och ar ett arbete, som vinner på att ses några &amp; inger.
Portrkttnt af f. d. excellensen grefve Douglas besitter ocksa goda kvaliteter.
E t t porträtthufvud i half naturlig storlek -- ett stycke delikat ndiieri, den p % f r u Thorells separatutstallning för ett par år sedan utställda intagande %Dam i svarts (utom katalogen), hvilken vid detta tillfälle i Dagny omniiindes, samt ännu ett par porträtt utfylla antalet af hvad fru Thorell visar i derina genre.
Och detta är ju hennes egentliga område; att hon i sin rastlösa energi söker sig in på andra, må därför ingalunda vara henne förment.
Och öfverallt förspörjer man en sträfvan att komma naturev in p&amp; lifvet, - en strafvali, som aldrig blir utan sin be- löging.
I s a u m a afdelning, där fru Thorells arbeten upptaga tvii vaggar, fyller Charlotte Waldst.r-öna den tredje.
Fröken .Wahlström, som &amp; r eu af våra tslangfuliaste landskapsmålare, utställer denna gång ett tjugotal större och mindre landskap, alla med svenska motiv och företeende stor omväxling.
Den största och mest betydande duken a Kvallsol D (förut exponerad på Svenska konstnärernas förenings utställning 1900) iterger den stund, då solen slår an sitt kraftigaste ackord på naturens strängaspel.
Fröken Wahlström har lyckligt löst den vanekliga uppgiften att återge denna stämning, och niigot af afskedets smarta ligger i detta landskap, som solen öfvergjuter m e d sitt sista stråibad.
afven i de andra landskapen visar s i g ' konstoarinnan sHsom den dar har idkat ett intimt umgänge med natureii, och en bit som t. ex. lolMånuppgångz, (Arild) a r ett fullödigt litet konstverk.
Var välkända EZ2elz Jolifz ' återse vi alltid med samma nöje.
kvar el le rna frHn Prag, Alhambra och Westminster Abbey erinra oss om nar fröken Joliu första gangen korn hem från sin långväga '
resa utouiiands och slog pu ken med förvtlning och förtjusning genom den vackra utstiiIIuing hon d&amp; företedde.
Sedan dess ha m h g a akvareller flödat fra11 hennes skickliga och flitiga pensel, och med hvtrrje iir vinner bon i fiilliindning och konstniirskap.
, Rothen- borgs minrarr är en stamningofu !l akvarell med ett oiindligt pittoreskt motiv, i t Iivilket konstnärinnan vetar att gifva en viss historiskt koloristisk hbllning.
FrAn den sistförflutoa sommaren och hösteii g e r Ellen Jolin en ståtlig interiör fran Kalmar slott, några vackra bitar från Öland, hvaribland ett par motiv ined får äro mjuka i tonen och naturssunt gifoa, samt tre hisststiidier frán Drottningholm, af hvilka jag ger priset At ~Parkgrindetis, biide som utförande och soin motiv.
F r u Fanny Bmte utstiiller en liten samling portriitt och titudier.
Portrattgenren » Våra framstaller en rosenkindad liten flickpro61 i ett fönster.
Framför sig har hon en läxbok, men ögonen dröja hallre vid de gnla påskliljorna i glaset p&amp; bordet, och hela den tacka taflan skulle kanna vara en illiistration till Topelii visa sAlauda cantats.
När fru Brate de sista åren utställt, har det garnti varit eri af dessa rundhyllta sula flickor, och man nickar åt dem soin åt gamla bekanta.
De andra barnportriitteu, en liten flicka i rutig klädning och med en trovärdig blick i sina blå ögon seint en liten tjockis till baby, tillhörs samma ämnessfär; man kiinner, att fru Brate halst dväljes i den, och det återverkar afven p&amp; hennes konst, som har ger sig tylligast och b h.
&gt; E n nyckelhiirpspelare~ a r en k~rleksfullt iakttagen studie, likas&amp; zStudiehufviid~, och bland liinclskapen ntmiirlzer sig sarskildt s 1 hag ap arken^ genom sin friskhet.
Otiilia Adelborg, Gisele Henckel och Elisabet h Warling upptaga tillsammans den afdelning af lokalen, som ännu aterstår oss.
Den a l egen drap- förstnamda utställer originalteckningarna till ~ a ~ hennes liga barnsaga ~ P e l l e Snyggs, -- en sa sympatisk antites till Pelle Snusk, glorgruflig i åminnelse!
- som till den i vinter ntkoincu, Ute blåser sommarvind D, denna den älskligaste och mest fantastiska af alla barnkainmarvisor.
Ottilia ' Adelborg Gr den har hemma, som åt v&amp;ra barn slagit upp portarna till det sagoland, som a r befolkadt ej med Pelle S n i ~ s k och andra hans osköna vederlikar?
utan med varelser som, nobla i uppfattning, form och färg, äro agnade att omärkligt lanka in barnen p i den vag, som leder till det sliönas för, '
.
alla uppbinnneliga rike.
Det ar alltsi en stor kulturell tjänst fröken Adelborg gjort sitt land, och att hon f&amp; många efterföljare förringar icke, utan trärtoxn~ värdet af densamma.
B e profbitar: vi få: se af illuetrationerna till.
den blifvande nya, upplngsn i af Topelii sagor utlofva en värld af nöje at vika små, på samma gång vi gamla sniisförniiftiga knappast .kunna se på sildana Klskliga: saker som sDen röda stugan,, eller- s v e t mamman utan .att.
fii tårar i Bgonen.
.
Gisela ' Hencket, ' .höc, ehuru utrustad.med ett fullt sjalfständigt temperament, till den falang af unga bep&amp;fningar.sorn uppstatt omkring Ottilia Adelborg.
Att fröken Henckel ej ämnar stanna vi&amp; illustra- tionskonsten viaar hon dock genom arten af sina ined .grundlighet bedrifna studier.
Oljefargstaflorna, Plöjhastarv, p so in mar dags ' och.
~ ~ e ~ t e r n b e (de r r bAdi sistnämda landskap med 1-fir soch herde) samt de.
.helt enkelt förträffliga små djurstudierna.
i: skvarel,] viea,.
hurusom denna unga koiistniirinna tar sin konst p i rena ' ram * all- varet.
D&amp;.
.dekorativs skissen.
åter med sina roligs och - fantastisks sjöodjur har redau lockat .. ut henne på dei; omrade, som .hon kans,ke en dag kommer att kalla sitt, och sliltligen visar hon sig geuoin ' sinn illastrstioner vara i besittning af en frodig fantasi, som af de^ ' enklaste lilla barnkammartrall f %r ihop en allt efter behofvet täck eller humoristisk komposition.
Allt detta ar förutsättningar, som göra, a t t mau kan viga hoppas mycket af Gisela Henckels framtid.
Fröken Elisabetlt Wading .ar en omtyckt och anlitad portrlitt- mAlarinna och har många gånger såsom sådan visat sig besitta gedigna egenskaper.
Det af henne här utstgllda damportrattet i hel figur, naturlig storlek.
är l i k d l knappast inåladt för portraitets skull, ty d&amp; hade .nog icke konstoärinnan splittrat sig med att för- iitorb lösningen - af en i sig s&amp; ' fordrande ' uppgift därtill lägga ' ett belys&amp;ngsproblem af så kinkig art som dagsljus frln ena sidan och " eldljus f r h .andra.
Nu ligger c ?et oro och kamp i. ' taflan.
Dessa förnimmelser meddela sig till Aakådaren, ' och resultatet blir det motsatta a f hvad man bör uppnå med ett porträtt, iiamligen lugn kända af att stå inför en personlighet, hvilken genom konstnären fått ett plus af lif och innebAh.
Yen detta försök ' har säkert gifvit fröken.
Warling mingen god lärdom, och kilaske bär det frukter i nästa större arbete hon visar oss.
Det ' rindrx damportrattet fröken Warling utställer hafdar däremot målarinnans goda anseende och länder henne till atörsta heder, kiickt i peneeln ' och behagligt upp- fattadt som d e t ar.
E t t landskap,, J ?&amp; ängen », ar friskt gifvet,.
och interiören .Vid pianot,, förut ntstiilldt, har en viss klang.
.
De tv8 i iitijtiillningea i ?cltlagande bildhuggarinuoiiia äro Alire Geida Spri9tcIior) ~ Bicia de888 hn stiidorat kid Akademin i Stockholm, och bilgge har vederfarits utmiirkelsen att lämna laro- verket med dess hzgstn belöning: den kiingli,oa medaljnu.
Fliikm h ' ordin utställer en tack statyett i brons, B 1-ardröm r, och dessarom en del ~ o b j e t s d ' art,, dar hon vimr, att den tillämpade konsten val ägnar sig för hennes begtlfning.
fjärilsl leks.
b ~ s l a g till elektrisk knapp, ar förtjusande s&amp; till id6 soin utfdrande, och de ofriga sakerna, t v &amp; askkoppar och en vas i brons, äro eleganta föremål i sart now ii7ord.l~ och veau- stil^.
Gerda Spriachor~t gjorde sig genom det artiate, soul fiirr: i Aret förskaffade henne kungliga medaljen, ~K1eopat1.a~, med elis ett namn i deri svenska konsten.
Genom sin har utställda staty » Perin », som ' p å ett blad hembjuder mördarens tPr At himlen, ' visar sig ocksii konstnarinriari äga bitde formkunskap och känsla.
E n porträttbyst af en ung man, ett litet ngtt Bacchusl~i~foud samt några basreliefer visa, att fröken Sprinchorn har både lnst och fallenhet för skalyti~rens olika grenar.
Eko.
Ett bidrag till auktoritetens historia.
Af ~Multatzdi *).
Thygatär mjölkade sin faders kor, och hon mjölkade viil, ty den mjölk hon bar hem gaf mera smör an den, som bars hem af hennes bröder.
Jag skall saga dig hur det kom sig, och hör nu noga på, SA att du vet det.
.
i hiindelse du en gång g&amp;r tit a t t mjölka.
Dock säger jag dig icke detta, för att du skall mjölka som Thygatar, utan för att visa dig på hennes bröders föredöme, hvilka handlade bättre genom mindre god mjölkning.
Handlade förstiitidi- gare åtminstone.
Innan det unga landtfolket beträder beteshagen, ja, långt före den tiden, stå korna vid inhiignaden och viinta: pA att bli lättade fran det öfverflöd, som de ursprungligen höllo i beredskap å t sina kalfvar.
Men kalfvarna &amp; ta miinniskorna upp, nemedan de karma sig tignu.de till detta,, och då blir det för mycket mjölk i jufren.
.
*) Pseudonym för den holl&amp;ndske författaren Eduard Doumes Dekker.
(18b20-188C).
Hvad sker nu, medan korna med enfaldig uppsyn stå .vän- tande vid gärdesgarden?
, Under detta stillastaende drifves- den latta- ste delen af mjölken uppåt, grädden, ' fettet, smöret, och ligger alltså högst upp i jufret.
Den som nu tåligt mjölkar ' ända tills det sinar, den får fet mjölk med sig hem.
Den som har brådtom lämnar gradde kvar.
Och se, Thygatär hade icke brådtom, men val.
hennes bröder.
Ty dessa p %stodo, att de hade rätt .till något annat an att mjölka sin faders kor.
Men hon tänkte icke på denna fäht .. - Min fader har lärt mig att skjuta med pil och b&amp;ge - sade en af bröderna.
- J a g kan lefva af jakt och ströfva omkring i världen och arbeta för egen rakning.
- Mig har han lärt att fiska - yttrade en annan.
- Dum vore jag val, om jag i all min tid hölle på med att mjölka för en annan manniska.
- Ha?
har visat mig hur man gör en bHt - ropade den tredje.
- J a g fäller ett trad och går och sätter mig på det.
i vatt- net.
J a g vill veta hvad som finns att se på andra idan sjön. '
- ~i~ har lust att sammanbo med den blonda Gynä - för- klarade den fjärde, - på det jag må .ha ett eget hus och därinne Thygatärer *), som mjölka för mig.
.
Så hade enhvar af bröderna en önskan, ett begär, en wiZja.
006 SA uppfyllda voro de af sina böjelser, att de icke unnade sig tid att taga med grädden, hvilken korna, helt bedröfvade, måste behålla för sig själfva, utan nytta för någon.
Men Thygatir mjölkade ända till ' sista droppen.
- Fader - ropade bröderna till slut - vi g&amp; v&amp; väg!
- Rvem skall då mjölka?
- frågade fadern.
- Thygatar förstås!
.
- Hur skall det bli, om äfven hon f %r lust att färdas, fiska, jaga, se sig om i världen?
Hur skall det bli, om afven hon kom- mer p&amp; den tanken att sammanbo med något mörkt eller blondt, på det hon m å ha ett eget hus, med allt hvad därtill hör?
E r kan jag undvara, men icke henne.
.
alldenstund den mjölk hon bär hem .är så fet.
Då sade sönerna efter någon öfverlaggning:.
- Fader, 2iir henne ingenting!
Då skall hon troget mjölka vidare till .sina dagars anda.
Visa henne icke hur den spända senan, i det den drager ihop sig, skjuter pilen åstad: d&amp; får hon ingen lust -- '.
.
.
*) ThygatPr (grek.)
= dotter; Gyna = kvinna.
.
till jakt.
Dölj for henne den egenskapen hos fiskarna, ett de svajalju en hvass krok, endast den är beklädd med litet bete: d&amp; skall hon icke tanka på att kasta ut metspön eller nät.
Lär henne icke hur man kan urhalka ett träd och fara bort p % det till andra sidan sjön: då skall hon icke känna nfigon längtan efter denna andra sida.
Och lat henne aldrig f % reda p&amp;, att man tillsammans med nagon blond aller mörk kan förviirfva ett eget hus och hvad dartill hör!
Låt henne aldrig få veta nagot a.f detta, o fader; da skall hon stanna hos dig, och mjölken fran dina.
kor skall vara fet!
Emellertid.
Ibt oss fa g&amp;, fader, enhvar dit .han lyster!
Sa talade sönerna.
Men fadern - som rar en försiktig man - genmälde: - Å men ' hvem kan hindra, att hon får reda pH hvad icke jag lärt henne?
Hur blir det, om hon får se trollsländan fara pa en flytande gren?
Och om den utdragna traden i hennes spånad, efter att ha återtagit sin förra lanid, hastigt drager ihop sig och hän- d&amp;wis slungar bort hennes spole?
Och om hon vid backens rand iakttager hur ' fisken snappar efter masken, som kröker sig, men i missriktad glupskhet går miste om den och hakar fast sig pa säfvens hvasria hylsa?
Och slutligen, om hon triiffar pá ett litet niiste, sadant som lärkorna bygga sig i klöfvern, niir maj ä r inne?
Sönerna funderade ytterligare och sade s&amp;: - Hon kommer icke att ' lära sig nagot däraf, fader!
Hon ar för du&amp; för att hämta begär ur kunskap.
Icke ens ti skulle fatt reda p&amp; något, om du ingenting sagt oss.
Men fadren svarade: - Nej, dum är hon icke!
J a g fruktar, att hon af sig sjdlf icke lärde utan mig.
Dum ar icke Thygatiir!
skall lära hvad Därefter funderade sönerna p % nytt - denna gång djupare - och sade sedan: - Fader, säg henne: att veta, begripa och begdra.
.
.
är syn- digt för en.
flicka!
Denna gång var den mycket försiktige fadern stalld till freds.
Han lät sina söner ' draga bort på fiskafiinge, p&amp; jakt, in i världen, ut p&amp; fria vidder.
.
öfverallt.
Men att vet;, begripa och begara förbjud han Thygatiir, som i enfald fortfor att mjölka a n d a till slutet: allt intill denna dag.
Och så har det forblifvit.
.
.
.
, '.
.
. "
.
.
En kvinnas verk.
Denna ofverskrift skiille .man ?ed .. fog kunna inrista öf,ver porten till en skapelse, som utan tvifvel hor till ett .f d e vackraste, framgångsrikaste affarsföretag, som p % senaste Hren satts, .i gång i vår hnfvudstnd.
E t t affärsföretag.
en kvinnas ver.k.
Man ä r i, vårt 1.nrid ej van, att saminenställa .dessa båda begrepp.
Gi tiga helt visst en del finansiellt dugliga kvinnor, som stå i sietsen för några.
hlomstrapde praktiska företag, men att tillmäta deni någon uudantagsstiillnin!
: inom var affiirsvarld vore öfverdrifvet.
Men det verk jag här asyltar intar utan gensägelse en undanta~sstiillning, enahiende som anläggning, enastående som resiiiiat.
Och det är !a kvinnas verk.
- Beviset för sanningsenligheten af mitt påstående ligger.
framför mig.
Det 2r beskrifningen på detta v.erk, läinnad af dess, skapa: rinna.
Bolren, som innehåller denna beskrifning,, heter Slocklrol~~zs arbefarehein of ilgnes Lagerstedt och den utgör ett det mest talande vittnesbörd om det klam praktiska förstand, de11 frainstaende orgn- nisationsförm+ga och den - ska.rpa blick för detaljerna såval som för det .viisentliga, som varit de ledande faktorerna v i i genomförandet a f - d e t verk som slcildrris ..
Det tryckta arbetet kan godt mata sig med det af sten, en förträfflig text till en Förträfflig bild, solidt, innehållsrikt, intressant i alla dess delar, i sin helhet, rna11 Iran godt saga, af en imponerhde verkan.
J a g har här som en inledniup till det lilla referat jag afser n i t lämna iifver fröken Lngerstedts skapelse först framhållit dess prak- tiska sida.
Det %r jo den sam faller mest i iigonen.
Men behöf- ver j a g betona, att det är den etiska betydelsen som ä r deii for- härskande vid detta företag, att det &amp; dess egenskap af kiirleks- verk som utgur dess h i ~ f v u d s d d i ~ styrka a och att d &amp; r j ligger dess bstAe11de var (+?
I \ lanniskokarleken a r den andliga grundstenen i denna ined m&amp;nnislzohiindei.
uppförda byggning och därför kan inan byggd på Iialleberget.
med sanning därom, saga, att den i Det var erfarenheterna från hennes vei.ksamhe,t som folkskollarar- inna i Stockholm som hos, a g n e s Lagerstedt väckte öfvertygelsen, att.
det är ' i.
de dåliga.
hemmeri eller rattaro i d e, nsla, bostäder.na
man har att söka grunden till arbetarebefolkningens 1Hga sedliga stAndpunkt.
Hon hade haft rikt tillfälle att iakttaga det s å val i andligt som fysiskt afaeende olycksdigra inflytande, som de dåliga hemmen utöfva både på det uppviixtande slaktet och dess uppfastrare- Hon hade sett hur det moraliska tillsttlndet oftast var beroende af r h lokala förhtillandena och att dessas usla beskaffenhet rent ar ' tvingar mangen hedarlig inan och kvinua in pH brottets och lastens vag.
Utan tvifvel ligger det en djup saniiii~g i förf: s pastaende, a t t orsaken till osedligheten och de m (lngs oiikta barnens tillkomst inom arbetsklassen icke beror af de stackars kvinnornas daliga sedliga karaktär, utan till allra största delen af de sorgliga bostadsför; hållandena.
Det ar bostädernas daliga beskaffenhet, de höga hyrornrr och det däraf heroende olyclrsaliga inneboendesystemet som är en af griiudorsakerna till arbetarebefolkningens demoralisation.
J u mera frökeu Lagerstedt tänkte sig in i dessa förhållanden.
ju lifligare genomträngdes hon af öfvertygelsen, att något maste göras för att afhjälpa detta elande.
Samtidigt gjorde hon sig den frågan: aKan jag göra d g o t därvid?, Och frågan utmynnade i bönen:, Matte Gud hjiilpa mig att i nigon mån f &amp; bidraga till minskande af denna nöd!, När ofranstaende tanke slagit rot i förf: s sjal, drojde det ej länge förrän hon sökte få den förverkligad.
Farmhjärtade personer, färdiga att taga upp en idé, som utpar fran den sanna humanite- tens principer, h a aldrig fattats i vårt samhiille.
S&amp; vann fröken Lagerstodt s n w t anhängare och uppmuntrare, förniimligam inom styrelsen för Lars Riertas minne, hvilken med den för denna scif- telse utinikrkande frikostigheten och vakenheten för alla adla sani- hallsnyttiga reformer satte henne i stånd att realisera sin plan.
Dess första itgärd var ntt bevilja fröken Lagerstedt ett iinderstöri för studerandet af Octavia Eiils och miss Cons ' världsberömda vii !- görenhetsarbe te bland de fattigare klasserna i London.
Af mycket stort intresse är den redogörelse, som föreliggande arbete läninar om dessa framst %ende kvinnors storartade verksani- het, dels ur förut tryckta berldttelser, dels fran förf: s p&amp; ort och ställe inhämtade personliga iakttagelser.
Det system, som iniss Bil!
använder, är förnämligast grundadt p6 det personliga ingripandet.
Hou hade kommit till insikt af att basta sättet att lära kanna en fattig familjs ekonomiska och husliga förhållanden iir att söka komma i beröring med densamma i egenskapen af hyresvärd.
En mängd utmärkt organiserade arbetarebostäder i skilda delar af
London, dar vice-värdskapet handhafves af bildade kvinnor enligt miss.
Hills lika humant uttänkta .sam.
praktiskt utförb~ra system, äro.
e t t talande bevia för dess förträfflighet .. Vid .återkomsten från sin.
studieresa blef fi-ölc en - Lagersted te niista .åtgard att ~ ö k á få sina därunder vunna erfarenheter tillämpade i Stock holrn.
Hennes försök .kröntes med frarngiing.
Stockholms stad .tillmötesgick beredvilligt heiiges anhallan c m.
att f&amp;.
öfvertaga vice-värdskapet i nagra staden tillhöriga mindre: egendomar vid Nybergsgrbd.
på Ostermnlm.
Det liiia rike, som fröken Lagerstedt hade att rada öfver och dit hon inflyttade i oktober 1889, ter sig .p&amp; afbildningen dileriskt nog och utgör en ganska pittoresk bild af det » Stockholm som g %ri.
I verkligheten wir det.
dock inindre tilltalande.
Det utgjordes nämr ligen af e11 hel komples af ruckel, det ena mera fallfärdigt an det, andra och åtnjutande ett så, dåligt rykte i grannskapet: ett t. o. - m .. bland de fattiga följande tal var gängse:.
» I Hybergsprand?
Nej.
tack, dtir vill jag inte hyra, d3ir kan inte hederligt folk boa.
Beskrifningen på den nya vice-värdinnans första intriide i sin bostad och erfareqheter under vistelsen dar &amp; r full af spännande detaljer.
För oss, som sitta i våra bekväma, vackra,.
val ombonade r u m, förefaller det fast otroligt, att en bildad kvinna.
af.fri vilja velat s111 sig ned i en dylik eländets boning '.
rGolfvet var upprkt.tet, tak ooh väggar s å inpyrda af smuts, att det ej kan beskrifvas -.
om drtgarna stördes lugnat af ohyf~ade kvinnors kif och gräl, om nätterna af druckna karlar och ruskiga uteliggare, som af gam- mal vana sökte sig in i trappor och förstugor genom den okista giirdsporten D., ' Det drojde dock ej lange, förrän vice-värdinnan först fick sin egeu b o s t ~ d upphyfsad, ja.
t. o. m., » så undedigt det later, mycket heintreflig~ och sedan lyckades f&amp; de öfriga lägenheterna jämförelse- vis snygga och beboeliga.
Så sinåningom började den nya ordnings- maktens föriicllande.
inflytande göra sig gällande.
De stackars för- vildade människorna kommo snart underfund med att det var ett verkligt personligt iutres.se som besjälade den .nyinflyttade fr ökens^ str&amp;fvanden att f&amp; ordning och hyfsning infardn i det gemensamma hemmet.
Tack vare hennes fBrsorg blefvo hyrorna nedsatta, repara- tioner och förbattringar verkställda, srng planteringar ordnade, jn iinder årens lopp förvtindlades de s m i husen i Xgbergsgrtirid, soin en gang varit traktens skrack, till ett litet mönstersamhalle, dar bostadslägenheterna nu vqro lika eftersökta, som de f b r t v s r i t illa
anskrif-na.
D e t t ~ i korthet förhistorien till fröken Lagerstedts mis- sionsverksauihet bland Stockholms arbetnrebefolkning.
Fortsättningen daraf utgör berättelsen am.
huru från denua ringa början den vackra skapelse uppstátt, som i dag bar namnet ?Stockholms arbetarehem s.
Ty trots d a förbiittringar hade de sAå bofälliga kojorna i Nybergsgrand olägenheter, som icke den bista vilja i världen, icke det ihärdigaste arbete kunde afhjälpa.
* Bättre bostäder s var också det mål, för hvilket fröken Lagerstedt shafvade.
Hur hon lyckades vinna nhgra för arbetarnas val nitalskande och med affarsduglighet begaf vade persormrs intresse f ör saken, hur, tack vare dessas sjalfuppoffrande nit, pennningar anskaffades, inbjudning till aktieteckning utfärdades, Lur ett bolag, Aktiebolaget Stockholiiis Arbetarehem, bildades, en byggnadsfond vanas och hur iindtligeu grunden till Stockholms arbetarehem våren 1802 lades, kivartill de första spadtagen togs af en arbetare frfin Ngbergs@ind, om allt detta vet föreliggande arbete, på ett lika sakrikt som intressant satt att berätta.
Det måtte ha varit en stolt dag för fröken Lagerstedt, då ' non tillika med en hel liten koloni af arbetarefamiljer, för hvillsa hon fort- farande skulla utöfva en vice-vardimas ambete, tog det nyuppförda hemmet i besittning, hvilket, jäinfördt med de små kåkarna i S y - bergsgrand, val kunde kallas palatslikt såväl i inredning som till proportioner.
Detta var i oktober 1893.
Föga mer an tre tir dar- efter reste s i g - ännu ett par storartade hus vid sidan af de första, afsedda för samma indarnål ocb byggda på samma bolags föran- staltande, och i den dag som i dag ar utgöres det1 under namn af ~Stockholms arbetarehems uppförda bypgdnadskomplexen, som fyller nara nog ett helt kvarter i krökningen af Sibylle- och Jungfrugetorna på Östermalm, af fem stora vackra hus föreiiade genoni ert mellail- liggande gårdsrum.
Af fröken Lagerstedts bok far man en intrerssant inblick i detta lilla samhälles sammansättning och.
organisation, en liten stat i sta- ten, med .fasta lagar och förordningar, dar vice-viirdirrnnn iir preai- dent, men d2i.r tör öfrigt.
ordningen handhsfves enligt sjäifstyrelsens principer.
Ty innevånarna i denna lilla arbetarekoloni tyckas ha kommit till insikt om att det ligger i deras eget intresse att till- balla hade sig sjalfva och.
sina grannar att de vackra.
bekväma, hälsosamma och väl uppförda bostäderna blifva val vardade och ord- ning och skick uppr&amp;tth %lles inom det gemensamma hemmet.
.SA har respekten och tillgifvenheten för » frökens varit den första drif-
.
fjädern till iakttagande af reqlighet, aktsamhet .. och.
ett st,illsau \ t och ordningsfullt uppförande, sedan har man.
funnit att detta af- ven öfverenstämde med den egna fördelen.
Bolagets andarna1, att genom inrättaridet af liimpliga och sunda bostäder, uthyrda till.
billigast möjliga pris, verka för hyresgästernas treinnd och höjande i moraliskt hänseendes synes saledes af allt ' a t t döma.
yå ett offek-.
tivt sätt h k ha blifvit vunnet: Bör öfrigt hänvisar jag till det tryckta arbetet för vidare upplysningar angaende ~ A r b e t a r e h e i n m e t ~, dar noggranna redo,aörelsei.
liimnt~s för dess in !.edning, och bostads- förhållanden,, för hyresgästernas iillkor, skyldigheter och förmåner,, för de med hemmet sammanhiiraude inriittuingarna 8980m sjukkassa, slrollofskolocier, arbetsstugn, liisestuga, samlingssal, bibliotek, ' haridels- bod, etc. etc.
De utmärkt vackra helsides-planscheiiia i ljustryck biaraga också till att öka arbetets i " tresse och BskHdlighet.
Rvad jag har, eburn alltför oiullstandigt, meddeiat, torde dock vara tillrackligt.för att låta läsaren lifligt iustiimma i förf: s i slutet af boken uttalade förhoppning Jatt flera, ja inånga flera sunda och snygga bostader måtte beredas ' fijr vara arbetare och a t t Alctiebo- laget Stockholms Arbetrirehem, SA val som audra bolag, 1; vilkp arbeta för samma mil.
in&amp; kunna &amp; idga sin verksamhet ».
Med kännedom oin den s a m t humana och offei.villigii andan hos vår allmärihat, som när det gäller verkligt goda andamål aldrig brukar förneka sig, kan man hoppas att den hä- utta !ade önskan skall g&amp; i ' uppfyllelse.
Men, har niigon sagt, om det ock tinnes godt om persmer med kapital och föi~etagsamhetsanda samt villiga att offra ' tid och penningat för det allalaiinu basta, s å ar det svart .. att finna mer fin en Agnes Lagerstedt.
Och i sanning, niir i n a i tagit kiin,nedolo urn hennes viilsignelsebringande verimsuihet och dess stor- artade resultat, känner msin sig manad att instämma i det sagda .. Sjalf %r fröken Lagerstedt dock af den meningen, art det » missions- fält » på hviiket boii varit en s&amp; fraingångsrik pionier, slrall öppna ett rikt verksamhet~områcie för inångeil efterföljare.
J a, henries exempel ' skall helt visst locka till eftai~följd och inan har allt skal att instämma i föi-£: s egna ord i hennes företal: ~ G l a d j a u d e skulle det i sannirig; yara, om många bland vara mera lyckligt lottade kvinnor kunde finna det som ea lifsiippgifc att p i detta satt verka för sius medmlnniskors basta.
» L.
D., a '.
. '
.
.
De kvinliga lakarnas petition.
Den nyligen till ' K.
N: t af 31 kvinliga läkare och medicine studerande imdertecknade petitionen om rätt för kvinlig läkare att, 4 ä r ej grundlagen sadant förbjuder, innehafva offentlig liikarebefatt- ning är af följande ljdelse:, X&amp;?
Konungen.
Undertecknade, svenska kvinliga läkare och medicine stude- rande, tillåta sig hiirmed i underdanighet pAkaIia Edsrs Kongl.
Maje- s t ä t s uppmärksamhet för följande framställning.
Niir Eders Eongl.
Majestät med anledning af Rikets Ständers skrifvelse af de3 12 jutii 1866 efter vederbörande akademiska myndigheters hörande i u M i g skrifvelse till Eongl.
Sundhetskollegium den 8 juni 1870 ticktes förklara,, titt rättighet till läkareyrkets utöfvande må tillkomma af- ven kvinna, ' hrilfren aflagt de såsom villkor för denna rättighets för- varfvande i författningarna föreskrifna prof^, och i sammanhang dar- med meddelade de däraf betingade föreskrifter augilende kunskaps- profs aflaggande, förmalde sig emellertid Eders Kong].
Majestat shafva luunit betänkligheter i allmaniiet mötii för kvinnas anställande i oflfentlig umbetsbeJatt~ii~g såsom läkare,.
P&amp; grund af detta uttalande har Kongl.
&amp; I edicinalsty&amp;lsen aii- sett och anser sig fortfarande förhindrad a t t 911s p&amp; förordnande &amp; f kvinna uppdraga skötandet at: någon som halst liikarebefettuing.
som kan rubriceras srisom offentlig, och de kvinliga, lakarsia i vårt land äro således uteslutande hänvisade till den enskilda praktiken.
.
Uuder de 30 år, som förflutit, sedan 1860 års i189iga skrif- veke öppnade läkarebanan för svenska kvinnor, har ett relativt stort antal sadana agnat sig å t medicinska studier.
I vårt land hafvs hittills icke mindre än 14 kvinnor legitinivata sasom läkme och efter allt att döma kominer deras antal under den narmaste fram- tiden att betydligt ökas.
Frågan oni kvinnas tillträde till offentliga lakareplatser ar icke b !ott af betydelse för do kvinliga lakarna och medicine kandidaterna, det kan afven ligga i det allmännas in- tresse, att eadrtna bsfattningar blifva för kvinnor tillgangliga.
.
Äf- ven om man hyllar den uppfattningen, att manliga läkare i allman- het äro dr!
kvinliga öfverliigsna, borde man dock e-j behöfva frukta, att den allmänna lakareviirden skulle komma att lida därigenom, att läkaretjiinstor, sotii hittills varit de manliga läkarna förbehållne.
finge bek !iirlas afven af kvinnor.
I hvarje fall blefve det ja skicklig- het och förtjänst, som komme att bestiiinrna hvern som erhölle platsen.
Det fall kau till exempel inträffn att fös upprattloallmdet af e t t förurdnande tillgängliga h n a s tvenne, en fullt meriterad och dug- lig kvinlig medicine licentiat och legitimerad likare samt en manlig medicine kandidat, som kanske endast fnllgjort en del n f den före-.
skrifna praktiska tjänstgöringen och fSr hvilken flere hela områden af den rnedicin~ika praktiken äro alldeles friimmande.
Skulle nu: giillande tolkning af ofvannämnda Kungl.
bref tillämpas, .måste i så- dant eller liknande fall den senare, mindre meriterade, förordnas med förbigaende af den förra mera meriterade, n å g o t som knappast kan tankas vara till fromma för den allmlnna läkarevården.
Med detta exempel jämförligt-t saklägen kunna naturligen före- komma pá alla stadier och skola i en .framtid säkerligen icke blifva sällsynta Vidare torde läkaretjänster finnas, som särskildt agna sig a t t - bekliidas af kvinliga läkare; Dessas lämplighet som kvinno- och barnläkare har tydligt fraiu- htillits af Kongl.
F&gt;undhetskoll~gium i dess yttrande af den 14 mara 1867 öfver kvinnors eventuella Iäknreverksamhet.
dundhetskolle,nium anför där, att läkarebefattningar vid barn- bördshus samt andra sjukhus för kvinnor och barn Iciinde ifr4ga- komma.
till att beklädas af kvinnor.
Emellertid förekommer icke endast vid d e nämnda anstalterna lalrarevärd af kvinnor och barn, hvilka ju utgöra 2 / 3 af befolk- ningen.
Under nuvarande förh8llanden kiiuna endast de ekonomiskt bättre lottade anlitrr kvinlig läkare.
Tillfälle härtill kunde beredas af ven obemedlade Irvinnoi- och familjer, oim ett sainhällo iigde rattig- het att anstAlla eu kviulig iäkara i en eller annan egenskap.
I hvarje fall torde ratt och billigt vara, att ett samhälle, r3otn själft af någon anledning önskar kvinlig läkare,.
p&amp; vanligt sätt anst&amp;l.id, icke förvägras detta genom ndgon allmän föffattning.
88sorn ett .skäl mot Isvinnas austallande i offentlig alnbetsbe- fattoiug såsom Iakare, har af Kongl.
Sundhetskollegium i förut namnd.~ crlrrifvelse anförts olämpligheten darrlf, att kvinnor behandla nianliga patienter, hvilket natiirligtvis ofta skulle blifva fallet med den.
i offentlig tjiinst anställda kvinliga Iiikareu.
Dock har under hein vår studietid, som omfattar långvarig direkt vard och handhafvands af.
patieuter, aldrig någon hänsyn tagits till dessas kön.
Pi % kliriikerua f&amp; de kvidiga t) iiiistzör; inde undersöka och sköta manliga patienter i.
lika stor utstr2clrning som kvinliga, och oss v~terligen liar aldrig någnu olägenhet ansetts oppsta härnf.
För öfrigt v i g a vi han ' visa til!
det vackra exempel, sgm vårt lands högt utvecklade sjuksköterskeinstitution erbjuder därpå., att kvinna a r bHde lämplig och villig att utöfva sjukvård inom alla omraden och.
A t alla slags mal.
: niskor.
Anses sjukalröterskor kanna utan olägenhet anstallas vid inan- liga sjiikh~isafdelningar, bnrde viil icke w nu nfhandlade synpunkt någon tvekan.
kunna uppsta r5rande kvinnors förordnande till den högre sjilkvård, soin tillhör 18karens kall.
E t t annat skal, som an-.
förts mot kvinnors tillträde till.
offentliga liikarebefattningar, ar att; en del siduna medföra anstr5ngning$tr, soiri ski.ille öfverskrida hen- nes krafter.
Vid bedö.rn.andet af de inanliga.
och kvinliga läkarnas.
.
relativa Irraft torde man ej kunna lämna utan afseentle det vittnes- börd, som likheten i deras studier gifver.
Den medicinska kursen a r ~ l l i n a n t känd för att vara den mest kraftkrafvande af alla, eller far a t t begagna Sundhetskollegii ord om denna sak: ~ L a n g r e svå-, rare och mera omfattaude än någon annan)), och den hittills vunna erfarenheten rörande genomgåendet af denna kurs gifver icke vid handen, a t t kvinnor, vare sig med hänsyn till deu anviinda tiden eller till esarnensresultaten, bestått profvet sämre iin man.
De an- striingningar, som fordras af barnmorskorna på landet, kunna i många fall ' jämföras med dem en liikare niåste under kast^ sig, och andock äro barnmorskeyrkets atöfvare till följd af sin sämre ekonomiska stallning ofta hänvisade till arbete vid sidan af sitt kall.
Förutom hvad som har piipekats, torde ock kunna ifrågasattas, hiiru.vida ej i nigon man en orättvisa ligger diirj, att de kvinliga lakarna, för hvilka staten uppställer samina lzompetensfordringar som för de maniiga, likval mHste, med ~ f s e e n d e på i.iittighat~r, i .vasent- lig.
inån s t å tillbaka för d e senare.
Den kvinliga, läkaren gör ju under samma förhållanden alltid samma teoretiska studier, genom- ' går samma kcrser, fullgör samma praktiska tjänstgöringar och af- liigker samma prof som den manlige.
I det har förut nämnda nddiga brefvet af 1870 medgafs, titt vid Karolinska institutet för de Irvinliga studerande, som sådant ön- skade, tillfälle slrulle beredas a t t genomgå en eijrskildt för dem in- rättad larokurs i anatomi samt att för öfrigt st?
val 1iniversii; etens medicinska fakulteter som Karolinska medikokiiwgieka institutets iiirarelrol legiiim agde att i undervisningens anordning vidtaga sadana mindre förändringar.
som för dessa kvinliga studerande kunde finnas vara af behofvet pAkallnde.
Under den tid af mer iin 20 ar, som kvinliga medicine studerande funnits i +Art Inud, har emellertid aldrig något undafitag eller iiagon iindring gjorts för dem.
Hvarken Iiafva de sjalfva begagnat sig af de2 rattigbet.
so111 genom ofvari- nämnda nådiga skrifvelse dem medgafs eller hafvzi derns Iiirarc?
fuu- nit af behofvet påkalladt att for deras riikning taga den i anspråk.
Afven ur en annan synpuni&lt;t kan eir orattvisa stigas ligga i det nu- varande förhallandet.
Det försvårar niimligen den kviiiliga iakareus iitbildi~ing i hemlandet.
Tjaustgörii !gen som iinderliiknre vid sjuk- hus och hospital ar ju, på grund a f den praktiska öfninger; under en mera erfarens ledning, i detta hänseende af stor betydelse, och denna utbildning har med iiudautag af de f5 amiin~enrplatserna varit de kvinliga ligkariia förmenad.
Hittills hafva de i kostsamma iit- 1äcdslr: t studieresor sökt en ersiittcing härför.
Hvad beträffar d e medicinska auktoriteternas i vårt land still- ning till farevarande friiga.
s å uttalade.
redan.
1567 Liinds iiniversi; tets medicinska fukiiltet i sitt utlåtande den s oktober namnda t r hetraffande kvinlig 1iikai.e den förhoppningen, att d e t &amp; ite tillför- sukras heme d a de f ö n h e r och all (le11 befordran, Iwartiil viil vits- ordade kzmska~9er och ådagalagd skicklighet Bei-ilttign~, och Karolinska '
institote&amp; lärarekollegium, som enligt dess utlåtande den 24 septem- .-bnr ' 1869 tänkt sig, att kvinliga läkare ' skulie kominn att verkn .ej blott i d e större befolkningscentra, titan ock på landsbygden och .i de mindre städerna och därvid vara .tvungna att utöfva medicinen, i hela dess omfång,, förestalde sig, ' att kvinna endast D till.
en.
bör- jan och tills vidare icke komme att bekläda läkakeämbete~.
.
Karolinska institntets lararekollegiurn har ock, i likhet med Upsala universitets medicinska fakultet, ansett sig o ' törhiodracit att !lata kvioliga rnedicina kandidater och licentiater beklada nrnanuenu- befattningar vid sina kliniker.
.
Det torde ock förtjäna namnas!
att fall förekommit, då e n.
s; ~ ansvarsfull.
och i sjrilfva varket till offentliga förrättningar hänförlig itgärd som en rättsmedicinsk obduktion utförts af kvinlig 1tikai.e samt blifvit af Kungl.
medicinalstyrelsen .godkand och honorerad.
.
.
Till slut tillåta vi, oss att med leduing af oss till binds staende uppgifter anföra.
huru det-, i * Atskilliga andra l a n d e r förhåller sig,.
med kvin oas ti !l$rade till offentliga läkare befattuinnar, I Norge iiro Iwinliga lakare berattigade att beklada kommunal- .lakarstjanster, soch hnfva af ven tildlåtits.
innehnfva reservlakaretjanster .vid rikshospitalet, vid föi.lossniugsanstalten i Kristiania, vid statens asyl för sinnessjuka m .. fl; befattningar.
I. Dunmark kunna kviriliga lakare ' vinria.
anställning sisoin fait aflönade assistenter vid statens .och kommunens sjukhus afvensom .vid anstalthr för siunessjuka.
I Fidam-Z, det land, hvars kultur väl ä r mest jämktälld- med v å r, och dar den medicinska utbildningen mest liknar 7år egen,.
ehafva kvinliga lekare bekladt assistentlaknretjanster viii allmännn .sjukhuset i Hslsingfors, komiriunnllakaretj~nster p$ landet samt en d e l liikaretjanster i städer; F ~ r s l a g föreligger att betydligt.
ut- straoka Irvinljg läkares befogenhet i detta hänseende.
Med anled- ning haraf diskuterades vid Finska lakaresallskaputs 17: de allmänria möte den frågan: » Bro inskränkningar nödiga med afseende på kvinliga läkares rätt att idka iakarepraktik och beklada Iakaretjan- ster - och .i sfidant fall Iivilka ?&gt; Efter en uttömmande diskussion, hvilken hufvudsakligeri rörde sig just om kvinnas lämplighet att bekläda läkaretjänster, enaJes möt.&amp; om följande resolution: natt- ' förordningen af ' den l8 februari lS90 angAende ntöfning af lakare- kallet i Finland borde äga tillämpning äfven på kvinliga lakare och midicine kandidater, dock med den inskränkning, att de samma ej.
ega tillträda ' till militärläkar ' etjänster.
I Ryssland hiifva kvinliga läkare rätt att biklädn kornmuoala lakaretjanster samt förestindareplatser vid sjukhus och sjukstugor på landet; äfvensom enahanda, befattningar vid en del sjukhus i.
- ' staderna.
I Berlin har nyligen en kvinlig besiktningsläkare anställts.
Afven i åtskilliga i n d r a liindor innehatva kvinliga läkare offentliga.
ambetsbefattningar.
.
. "
,, I * V S ' ' ' ' '
P&amp; grund af ofvan anförda tro vi, a t t ett vidgande af kviulig läkares verksamhetsområde icke blotr icke kan medföra nigra olagen- heter, utan att det för sig har talande skal, särskildt ur den ratt- visans synpunkt, som skulle fordra, att samma studier och examina, samma förtj&amp;nster och sainma skyldigheter skänkte samma förmåner, rattigheter och utsikter.
Vi vaga därför i underdånighet hos Eders Kongl.
Majestiit anhålla, det Eders Kongl.
Xajestät täcktes i nåder fiirklara, att Kongl.
Hrefaet af d a S juni 1870 icke mA llgga hindar i vägen för at5 iifven kvinna i alla de fall, drir ej grundlagen sådaut tör- bjader, rna innehafva läkeretjanst, till hvilken vetenskapliga och praktiska meriter kunna henne berättiga.
Petitionen har följnnae iiarnuunderskrifter: .Karolins Widerström, Hedda Anderson, Slaria Polkeson, alla tre med.
lic. och praktiserande läkare i Stockholm, Anna Steckséu, med.
d: r, Stockholm, Ellen Sandelin, med.
lic., prakt.
lak.
i Stock- holm, 8ofi Holmgren, med.
lic., prakt.
läk.
i Malmö, Hanna Christer- Nilson, med.
lic., prakt.
h k: i Halsingborg, Higrid Engström, född ' Dllolander, ined.
lic., prakt.
läk.
i Visby, Elin Beckman, med.
kand., *) Alma Sundqvist, med.
lic., Anna Kaijser, född Loven, med.
kand., Ada Nilson, ined, lic., Mathilda Lundberg, med.
k a n d, Julia Kin- berg, fiidd Rosenbaum, med.
kand., Hertha Johansson, med.
kanci., Signe af Klintberg, med.
kand., hialiri Wester, med.
kand., Inez Laurell, med.
kand., N ~ r i a My hrman, med.
kand., Alf bild Tarom, med.
kand., Lilly Paijkull, med.
kand, Gerda Uddgren, med.
kand., Anna Jansson, med.
stud., Anna Clara Romanus, med.
stud., e. o. amanuens, Gertrrid Gussonder, med.
stud., Gunhild Söderbaum, med.
stud., Hilma Wengberg, med.
stud., Matbilda Freidenfelt, med.
stud., I n g a Save, med.
atud., Ulrika Erikson, med.
stud., Marta Apelskog, med.
stud. Föreningsmeddelanden.
---- Ellen Fries ' bibliotek.
Vid sitt sammanträde den 6 febr.
beslöt Predrika-Bremer-Förbundets styrelse att vidtaga Atgarder till förvikfvande af dr Ellen Fries ' bibliotek.
Detta beslut var numast föranledt af en artikel i Stockholms Dagblad för den 4 febr., hvari uttalades önskviirdheten af att ngmnda bibliotek, som var amnadt att försaljas i början af niista månad A Stockholms auktionskammare, skulle räddas friin förskingring och i odeladt skick öfverliimnas exempelvis till Fredrika-Bremer-Förbundet för att bilda ' grundstommen till nett kvinligt fribiblioteks.
-- *) Har sedan aflagt med.
lic.-examen.
Till denna tanke har styrelsen lifligt anslutit sig, och eniigt dess.
beslut har en lista för tecknande af bidrag till ofvannämnda and.amhl.fram- lagts p&amp; Förbundets byrh, 54 Drottninggatan, hvarjamte man genom notiser i Stockholms dagliga tidningar vädjat till allmanheten för plinens reaiise-.
rande.
Den beräknade summan för inlösande af ' biblioteket, som ' oinfattar öfver 2,500 nummer, hufvudsakligen i vetenskapliga ämnen, &amp; r anslagen till omkring 2,000 kr.
X Med anledning af fru R. Blehrs 50: de födelsedag d.
12 febr.
1901 har Fredrika-Bremer-Förbundet till fru Blehr aflåtit en skrifvelse med följande lydelse: D&amp; det framghgsrika och värdefdla arbete Ni, fru Blehr, utfört till höjandet af de norska kvinnornas ställning p&amp; de mest skilda o m r ~ d e n, kfven för kvinnorörelsen i sin helhet äger stor betydelse, beder Fredrika- Bremer-Förbundets styrelse att med anledning af Er ' 50-ksdag till E r f&amp; .Irernföra sin hjärtliga lyckönskan och sitt tack för livad Ni verkat ' genom Ert arbete och för det Ni genom Ert personliga inflytande utgör en före- ningslänk, som maktigt bidrager att narma de båda broderlandens kvinnor till hvarandra.
.
%.
Fredrika-Bremer-Förbundets samkvamskomite hade till tors- J dagen d.
14 febr.
1901 kl. 7 e. m. i Nya husht %llsskolans lokal, 19 yastra TradgQrdsgatan, anordnat ett samkväm, hvarvid hölls ett föredrag af dr Ellen Sandelin öfver aninet: Om de koinliga l~ltar-na och deras stullning i olika länder.
Från skilda hall.
7 - Återtaget besvar.
Med.
lic. Alma Sundqvist i Stockholm har &amp; ter- tagit sina besvär öfver medicinalstyrelsens, beslut, hvarigenom hon s&amp;som varande kvinna förklarades inkompeterit .till erhiillande ' af underlakare- befattningen vid Stockholms liurhus.
' x Sjukvård i hemmet.
.
Kurser i praktisk sjukskötsel för kvinliga familjemedlemmar, hvilka äga hag och ' tillfillle att förvarfva sig någon kännedom om sjukvård, komma att anordnas af sjuksköterskan fröken Sally Peterson, hvilken med utmhlita vitsord under fyra Ar arbetat stlsom instruktionssköterska, vid Sophiahemmet.
Den till omkring 36 timmar beraknade kursen omfattar: vårdarinnans .förpliktelser; sjukrummet; sjukv8rd i allmiinhet; iakttagelser öf ver den sjuke; sjukbehandling; rengöring d sjukrum m. m. vid smittosamma sjukdomar; anlaggande af förband; barnavård och barnasjukvhrd.
Det förelästa hkldliggöres sh långt möjligt genom undervisnings- material bestaende af sang och alla slag af sjukvårdsartiklar.
Anmiihingar till kuraan mottagas samt iifriga upplysningar lämnas .af fröken Sally Peterson personligen hvarje helgfri dag kl. ' 1, 2- ' /, 3 e. m.
.Grefturegatan 25 A, 2 tr., S Hemtrefnad.
Prakt is12 tidniny, för I i c i n t i ~ ~ i T.
i hafva vid ätskilliga tillfiillen pspekat denna lilla välredigerade tidning, som hittills visat sig p&amp; ett SA förträffligt siitt fylla sitt ändamal, att bereda hemmen, i all syn: nerhet dessas kvinliga medlemmar, matmödrar som tjänarinnor, en nyttig och angeniim läsning.
Nii nar tidskriften inledt sin 3: dje Argiing, vilja vi h y o fästa nppmiirksamheten p&amp; densamma, aberopanae de ord, som redaktionen uttalar i sin första anmiilan af a det nya året^.
att tidningens högsta mål har varit att fh vara en vän i hemmen, helst i de mindre bemedlade.
Detta mB1 har helt säkert ~ H e m t r e f n a d redan ~ vunnit, den har nog blifvit, en .gilrna sedd vän öfverallt dit den nått.
Dess önskan att f&amp; sin vankrets annu mer utvidgad hoppas Ti skall bli uppfylld under det nu ingAngna Aret.
Redigeringen ombesörjes af var kända och högt vörderade författa- rinna .fru Amanda Xerfstedt samt af fru Julia Jolin.
Priset i&amp; det.
i hög grad ansprilkslösa af 1: 20 för hel Argång.
.x Kvinliga ämbetsmän i Norge.
Enligt meddelande £ r h Kristiania har konstitutionsutskottet enhälligt beslutit godkänna ett tillagg till grund- lagens paragraf 92, genom hvilket kvinnor, som fylla grundlagens ' betingel- ser, kunna bli ambetsmän i den utsträckning som bestämmes i allmän lag.
.x Nordisk kvindesagsmöde.
Enligt S y l s n d e har p&amp; TSorsk kvinde- sagsforenings Arsmöte den 30 sistlidne november beslut fattats att inbjud- ning skulle fran föreningen utgA till ett kvinnosaksmöte i Kristiania som- maren 1902 och att en komitd sedermera skulle tillsättas för att vidtaga Btgiirder därför.
Nylsnde, Tidskrift for kvindernes sag, den af fröken Gina Krog redigerade norska tidskriften, har utsändt ett vackert dubbelhiifte, det första af Argången för 1901.
Det inledes med en af Agathe Backer Gröndahl i miisik satt dikt af Gina Krog, ~ N y t a a r s g r p, en, värdig inledning till det 20: de århundradet, som enligt norskt åskådningssiitt tager sin början med detta år.
I anledning af sekelskiftet innehaller tidskriften afven en iiter- blick af kvinnorörelsens historia, hvilken naturligen nara sammanhanger med Nylaendes egen, dil tidsliriften nu hafdat sin plats p&amp; det kvinliga framåtskridandets viig genom 15 Arghgar.
Bland det för öfrigt intresse- väckande innehållet må framför allt framhalles redaktrisens berattelse om sin i slutet af Aret företagna föreläsningsresa i Sverige och Finland.
däri hon företrädesvis dröjer vid sina intryck fran det senare landet.
I sam- band darmed 1.ämnas innehHllsrika biogrder öfver nagra markliga finska kvinnor sAsom Alexandra Gripenberg, Lucina Hagman och Hanna Ingman (föresthdarinna för statsverkets blindskola i Helsingfors).
