# ID: svediakorp-per2152
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1915
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,001
# sentences: 1,527
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 12 11471) A.
2Ö:DE ÅRG.
VANLIGA UPPLAGAN.
HUFVUDREDAKTOR: SONDAGEN DEN 21 M A R S 1915 ^ 67 / ET LÄNGE FÖREBÅDADE BROL- lopei mellan fröken Marianne De Geer och prins Bernadoties äldste son, grefve Carl Bernadotte af Wisborg, ägde i måndags rum i J a - cobs kyrka och fick ett lysande för- lopp.
Templet strålade af ljus och blomsterdeko- rationer och det var en vacker syn, när bruden och brudgummen, den förra i en tung hvit robe med långt släp och på hufvudet en krona af äkta kristaller, den senare i sin gardesuniform, tågade in i den fesismyckade kyrkan, hvarest de kungliga personerna, brudparets föräldrar och öfriga an- höriga samt den stora skaran af högförnäma bröllopsgäster förut tagit plats.
Efter viqseln, som förrättades af kyrkoherde Lindhagen i Engelbrekt, gafs af major och friherrinnan Linder middag å Grand Hotell för 170 personer.
* a&gt; &lt;«&gt; «•&gt; * a&gt; Vi meddela här ofvan en gruppbild af bröllops- paret med tärnor och marskalkar.
I midten synas ERNST HÖGMAN.
LOSNUMMERPRIS: 12 O R E.
RED.-SEKRETERARE: ELIN WAGNER.
' BernadoffeÆroffop.
alltså de nygifta, grefven och grefvinnan Berna- dotte af Wisborg.
Tärnor och marskalkar äro föl- jande.
I första ledet från vänster: Fröken Märta Linder, Grefvinnan Sofia Bernadotte af Wisborg, Fröken Märta De Geer, Grefvinnan Maria Berna- dotte af Wisborg, Grefvinnan Elsa Bernadotte af Wisborg, Fröken Ulla Trygger, Fröken Louise De Geer, Fröken Madeleine Carleson.
Bakom: Frö- ken Maria Langenskiöld, Fröken Brita Trolle, Underlöjtnanten friherre Carl De Geer, Löjtnanten grefve Pontus von Rosen, Löjtnanten friherre Sig- vard Beck-Friis, Fröken Violet Hamilton, Löjtnan- ten friherre Emanuel De Geer, Underlöjtnanten grefve Nils Wachtmeister, Löjtnant Berno von Bornstedt, Löjtnanten friherre Hans von Blixen- Finecke, Underlöjtnanten friherre Gustaf af Ugg- las.
Den nedre bilden återger brudparet vid dess utträde ur kyrkan.
Foto A. Blomberg och Th. Modin.
* a &lt; a * a &lt; a * S) &lt; f t » a ®) « f t ® i
S p a r s a m h e i i krisiider.
Tre a r t i k l a r f ö r Idun a f ELSA TÖRNE.
I. '
Brödet, kaffet och penningen.
VERIGES FOLK HAR ÄNDTLI- gen siannat betänksamt inför tillropet: " Sparsamhet! "
och uppfattat det såsom ett lystrings- ord verkligen gällande hvar och en.
Då krigsrykiena flögo öfver världen och fruktan för vårt eget öde skärpte våra sin- nens känslighet, så att vi uppfattade de krig- förandes nöd såsom vår egen, då stod plik- ten för den enskilde atf spara tydlig och klar och kändes rent af såsom en lättnad — så som det alltid kännes som en lättnad, om man vid ett olyckstillfälle eller vid en sjuk- bädd får en uppgift och kan göra sig nyttig.
Men när allmänheten skulle taga fatt på uppgiften att spara, visade det sig för de fle- sta, att denna uppgift icke var så lätt och icke så rätlinjig som man föreställt sig.
Hittills hade begreppet " sparsamhet " för de allra flesta varit skäligen osammansatt: " Att spa- ra " vore ju att bruka så litet pengar som möj- ligt och förbruka så litet varor som möjligt och att under större eller mindre känsla af försakelse tvinga sina utgifter ett stycke un- der inkomsterna eller åtminstone i jämnbredd med dem.
Men nu i dessa krigs- och kristider har det blifvit uppenbart att sparsamhei är en hel ve- tenskap, ett problem lika svårlöst som alla andra olösta samhällsproblem.
I det första starka intryckets nyvaknade entusiasm gingo många till verket med af- siktlig grundlighet, då de för sig afgjorde, hvad de kunde spara = försaka.
För husmödrar heter nu en gång för alla den tyngsta utgiften: tjänare, åtminstone i alla hem, som ej äro rika.
För unga flickor är det kläder och toaleiilyx, för den allvar- liga ungdomen siudiekostnader, för de för- mögna i allmänhet all lifvets bekvämlighet, skönhet, njutningar och nöjen.
Hvem ville icke nu för det stora ändamålet, fäderneslandets bästa, och för den ovissa framtiden, försaka en stor del af allt detta goda, åtminstone genom att nu under de närmase kritiska tiderna stoppa till utgifts- flödet!
I.
Och resultatet af denna goda vilja?
— Ja, resultatet hann aldrig helt visa sig, ty re- dan de första ansatserna voro nog för att slälla begreppet " sparsamhetsplikt " på huf- vudet.
Husmödrarna, som varit redo att offra sin bekvämlighet och afstå från en eller flera tjänare, fingo höra, att de voro lika hjärtlösa som tanklösa, då de togo lefvebrödet från de sålunda platslösa; de unga kvinnorna, som heroiskt beslutade att själfva sy och ändra sina kläder, själfva tvätta sitt hår och själfva montera sina hattar, fingo den frågan till b e - svarande: hvaraf då sömmerskor, damfrisö- ser och modister skulle lefva.
Studerande ungdom, som gärna velat offra ett studieår för att i stället bära stundens bördor, insåg snart att stunden var illa vald att tränga in på den belägrade arbetsmarknaden.
Och lyxens, skönhetens och nöjets präster och prästinnor frågade förtviflade, om meningen vore, att de skulle gå från dörr till dörr och tigga.
Genom pressen gingo artiklar, inspirerade af tyska och svenska nationalekonomer, som framhöllo att hvar och en gjorde samhället den största tjänsten genom att lefva " allde- Prenumerationspris: Vanl.
upplaaan: Helt år Kr.
6.50 Halft år &gt; 3.50 Kvartal 1.75 Månad 0 75 Praktupplapan: Helt år Kr.
9 - Halft år &gt; 4.50 Kvartal.
2.25 Månad » 090 les som vanligt " eller ännu hellre en smula mera öfverflödigt än vanligt, eftersom många af tvång måste inskränka sig och sålunda ekonomiska rubbningar i hvarje fall ej kunde undgås.
Det lider intet tvifvel atf detta nya sociala pliktbud mottogs af en stor skara med till- fredsställelse.
Att " lefva som vanligt ", det vållade ju minsta hufvudbry, men för andra blef det en källa till stora bekymmer om rätt och orätt.
— Pliktens väg, som nyss låg så rak och klar, hade delat sig i en hel knippa af vägar, alla med en dubbelsidig vägvisare, på hvars ena sida stod: " den rätta vägen " och på den andra sidan: " den orätta vägen ".
S p a r s a m h e t e n, som hittills för sven- sken blott varit en personlig klokhetsplikt, hvars åsidosättande icke hörde till de sju dödssynderna, hade med ens genom världs- krigets verkningar blifvit ett svårlöst socialt problem, som angick oss alla på det inti- maste .. Och allt som tiden gått och det ekonomi- ska världsläget försvårats, ha de mest olika kraf ställts på den enskilde under namn af " plikt ".
Ur detta kaos kristalliserar sig numera för den uppmärksamme iakttagaren olika spar- samhetslinjer, hvar och en representerande en moralisk plikt.
Men det kan icke förnekas att dessa linjer på många punkter korsa hvar- andra på ett sätt, som gör en pliktkollision oundviklig och lämnar ett fritt spelrum för den fria viljans ofta tunga afgörande.
Det är nämligen lättare att gå en tung väg, om man intet annat val har, än att vandra en lättare under tvifvel, om det är den rätta.
De sparsamhetslinjer vi sålunda numera klart och tydligt urskilja äro följande: 1) Vår n a t i o n e l l a plikt att klokt hus- hålla med landets gemensamma tillgångar; 2) Vår p e r s o n l i g a plikt att skydda vår egen ekonomiska existens; 3) Vår s o c i a l a plikt att bistå andra klas- ser eller individer, som ha det sämre ställdt än vi själfva; 4) Vår f o s t e r l ä n d s k a plikt att i kri- tiska tider äfven med stora personliga upp- offringar bidraga till fäderneslandets tryg- gande.
Vår nationella plikt att klokt hushålla med landets gemensamma tillgångar böra vi ovillkorligen sätta såsom d e t f ö r s ta s p a r s a m h e t s b u d e t, hvilket angår alla, vare sig att de ha mycket eller litet att hus- hålla med.
Den nu högaktuella b r ö d f r å g a n faller under detta första bud.
Den angår oss alla från den största till den minsta.
Under en lång fred och en lång period af välmåga ha vi glömt fädrens sed att ägna brödet vår vördnad såsom varande den speciella sinne- bilden för Guds omsorg om oss.
Att kasta bort ett stycke bröd, om aldrig så litet och oansenligt, ansågs af våra fäders fäder såsom synd; och en liten syndare, som gjorde sig skyldig därtill fick alltid kyssa brödet och äta upp det, om han ville slippa undan riset.
För vår generations barn och ungdom är ett stycke torrt bröd, utan alla de tillsatser, som vällefnaden gjort till hvar- Iduns byrå o. Expedition, dagsnjutningar, af noll och intet värde, äf- ven i ganska fattiga hem.
Men nu står ännu en gång brödbristens hotande spöke inom synhåll och hörhåll för tidens barn — äfven om detta ännu icke kan märkas på våra b a - gares butikdiskar och kanske dess värre ej heller i de enskilda hemmen.
Här ha vi en plikt att fylla, mot nationen och oss själfva och mot framtiden, nämligen att insätta brödet på dess representativa plats såsom föremål för vördnad och en bild af vår tacksamhet och förnöjsamhet.
Låt oss påminna oss den gamla frågan: Hvarför bedja vi om bröd och icke om allt det andra, som vi behöfva?
Jo, för att ständigt påmin- nas om att vi blott ha rätt att begära 1 i f- v e t s n ö d t o r f t, men icke l i f v e t s ö f- v e r f 1 ö d.
För allt hvad vi njuta utöfver denna knappa nödtorft ha vi att icke blott tacka utan ock att känna oss som gäldenä- rer.
Och det är i första rummet till n a t i o- n e n vi skola gälda vår skuld.
I dessa tider begäres af oss att vi skola gälda en del af denna skuld genom att öfva en klok nationell hushållning så långt hvar och en af oss för- mår.
Jag skall strax tala om ytterligare tvenne synnerligen aktuella spörsmål för samma nationella hushållning, nämligen p e n n i n - g e n och — k a f f e t, men jag vill först säga ännu några ord i brödfrågan.
Denna bör i sitt nuvarande läge betraktas äfven ur en annan synpunkt, nämligen d e n nationella förtänksamhetens.
Det kan ju lyckas, att nationens finansiella förmyndare: statsmän, nationalekonomer, stafistici och finansiärer skulle ha befogen- het eller än mer skyldighet att ringa i stora klockan, när ett sådant missförhållande är p å v ä g atf inträda som det, i hvilket vi nu befinna oss: att Sverige, som dock är ett jordbrukande land, icke producerar brödsäd tillräckligt för det egna behofvef.
Herrar h i s t o r i c i må ha rätt att efteråt notera händelserna sådana de komma och därom göra historia, men p r a k t i k e n s m ä n anstår det väl bättre att ingripa i hän- delsernas reglerande och skapa historia.
Icke sant?
— Hvad tjänar all statistik och all lär- dom till, om slutsatserna ändå icke kunna dragas, förr än efteråt, då hvar och en kan afläsa dem direkt i händelserna, utan statis- tik och lärdom — och då det är för sent?
Under en följd af år har det nu fått predi- kas af det moderna jordbrukets falsmän, och utan gensägelser eller varningar från auk- toritativt håll, att det är en dålig ekonomi, ovärdig rationella jordbrukare, att odla höst- säd — isynnerhet råg — eftersom man g e - nom odling af foderväxter kan taga flerdub- belt högre vinst ur jorden.
Resultatet har visat sig däri, att odlingen af brödsäd icke hållit jämna steg med utvecklingen i öfrigt, hvarför en genomsnittsimport af brödsäd på 50,000,000 kr.
årligen blifvit nödvändig.
Detta missförhållande framträder så myc- ket bjärtare, som hela den riktning, i hvilken jordbruket drifvits och lockats in, äfven g e - nom statens och länens egna konsulenter, samtidigt visar sig vara grundfalsk och på väg att leda till ekonomisk ruin för de jord- brukare, som gifvit sig denna riktning helt i våld.
Jag har haft tillfälle belysa detta i Stockholm, s t e jrsamuelsgatan r 45.
Redaktionen: Riks 1646.
Alim.
9803.
I Expeditionen: R ks 16^6 Alim 6147.
K !.
1 0 - 4.
Kl 9 6.
Red.
Högman: Riks 86 60.
Alim.
402.
Annonskontoret: R ks 1646.
Alim.
6147.
Kl. U - l.
Kl. 9 6.
Verkst.
direktören kl. 11 — 1.
Riks 8659.
Alim.
4304.
- 182 - M ä Annonspris: Pr millimeter 25 öre eftrr text.
30 öre å textsda.
20° / oförhöj- » ing för särsk.
begärd plats.
enkel spalt: Utländska annonser: 30 öre efter text.
3i öre å textsida.
20 " ' o förh.
för särsk.
begärd plats.
Svensk Djurskyddskalender för i år.
Det är ju icke konsulenterna, som härvid äro att klandra.
Det ligger i sakens natur, att de skola se företeelserna isolerade och ej kunna bedöma deras långverkan.
Det är en siorfinansiell uppgift att se detaljerna i de- ras världsekonomiska och nationlekono- miska sammanhang; och det är synd om ett land, där de ledande icke se bortom hus- knuten.
Vi kunna icke begära af den enskilde jord- brukaren att han skall genomskåda ett fi- nansiellt problem af denna omfattning eller själfmant uppoffra det egna intresset för det allmänna eller stundens för framtidens, då han i en sådan handling hvarken finner stöd eller förståelse af dem, som vederbör.
Det är min öfvertygelse, att tusentals jord- brukare i landet blott skulle behöft några ord af upplysning och eggelse uppifrån för att bereda en större plats åt brödsäden på sina åkrar, så mycket hellre, som äfven traditio- nen talar härför.
Det är ett misstag att tro, såsom många icke-jordbrukare faktiskt göra, att vårt land icke kan gifva bröd åt oss alla.
Det har beräknats att Skåne ensamt skulle kunna föda hela Sveriges befolkning.
Att vi nu stå inför faran af brödbrist och, hvad som är nästan ännu värre, brist på utsäde till ett kommande år, är allena brist på förutseende, — icke personligt, ty de flesta ha odlat till- räckligt för sig och de sina — men nationellt.
Om något skulle ha sin gifna plats i hvarje års officiella almanacka, så vore det väl s å - dana råd, som statistisk och finansiell kun- skap i förening borde kunna gifva med afse- ende på näringslifvet i landet.
Med all akt- ning för de artiklar, som nu fått hedern att fylla denna anspråksfulla plats, menar jag, att den dock kunde vara bättre fylld.
S å var det p e n n i n g e n.
Af allt som i detta sammanhang kunde och borde sägas om den till de enskildas upplysning, framför allt kvinnornas, vill jag nu blott framhålla vår nationella plikt att icke godtyckligt behandla penningen såsom enskild egendom, med hvilken vi göra precis hvad vi vilja.
— Strängt taget bör ingenting af värde betraktas s å - som till den grad vårt eget att vi ha rätt att därmed göra hvad vi vilja, om tilläfventyrs vår vilja vore att förinta det eller bruka det i samhällsfientligt syfte.
— Förhållandet med penningen är belysande härför.
Penningen är visserligen din eller min, men det är miss- tag, om vi tro oss ha rätt att göra med den allt hvad vi vilja, ty penningen är också na- tionens.
De enskildas sammanlagda för- mögenhet utgör nationens förmögenhet.
Det är visserligen sant att under normala förhål- landen inga lagbud skulle hindra en eller an- nan ibland oss att tillbyta sig riksbankens guld för allt hvad han äger och sedan kasta detta guld i strömmen.
Men om många gjorde det, skulle det snart bli belagd!
med straff; dårhuset sannolikt — ty genom ett s å - dant tillvägagående skulle nationen utarmas på samma gång som den enskilde.
Men det är icke mycket förnuftigare att lägga guld och silfver, eller penningar i all- mänhet, i ett väl låst kassaskrin än att lägga dem på sjöbottnen.
Om man undantar för- delen att kunna taga fram dem igen, när för- ståndet eller samvetet vaknar.
Hvad som tydligen blir orätt, om alla skulle göra det, det är också orätt för den enskilde att göra.
Om vi tänka oss att alla männi- skor, som äga några pengar, i kritiska tider skulle gömma dem, så förstå vi att följden skulle bli den största forbistring och en oer- hörd nöd.
Penningen skall vara i ständig rörelse och göras fruktbärande; den skall ständigt skapa nya värden och på sin väg, lika som i förbi- gående, kläda och föda de skaror, med hvil- kas hjälp den skapar dessa värden.
Den skall vara som ett rinnande vatten, samladt till ett fall, som drifver kvarnar och fabriker.
I kristider som dessa är det viktigare än någonsin att penningflödet icke sinar.
Atf " spara " i dessa tider är därför icke liktydigt med att hålla penningen stilla, orörlig, out- gifven, utan det är tvärtom allas plikt mot na- tionen att sätta penningar i omlopp.
— Men En sköterska.
NU, NÄR JAG KNYTER MIN HUFVA, barn, för att lämna dig åter, barn, som jag vårdat — då gör det visst litet ondt, men jag måste.
Redan ha månader farit, rusat förbi som de pläga, gått med sitt sorl, men härinne ingen fick störa den lilla.
Här i vår ensamma kammar ensamma voro vi tvenne.
Hvad här var tyst, och hur stilla dagen såg in genom fönstret.
Nu skall jag lämna dig redan, dig, såsom alla de andra.
Själf fick jag intet att älska, hemlös och främling i lifvet.
Ja, jag skall lämna dig åter.
Det är mitt kall och mitt öde, men ditt oskyldiga leendes stråle gör ondt i mitt hjärta.
Snart får du växa i världen, känna din syster och broder, fästa dig vid deras åsyn, fader och leende moder.
Finge jag tro, att — en sällsynt stund — bakom alla de andra skymtade för dig ett anlet drömlikt, med ögon af allvar!
Ack, det är villor, jag vet det.
Du skall bli stor med de store.
Mig skall du glömma så spårlöst djupt som om aldrig jag varit.
Le nu för sista gången!
S å — det är godt.
Lilla kära!
Nu har jag handen på låset.
Sakta, din slummer är nära.
FREDRIK VETTERLUND.
När vi bidraga till att hålla nationens alla stora hjul gående, då uträtta vi jämförelsevis mera, än om vi taga en och annan individ un- der armarne.
— Men det är nödvändigt att båda delarne bli gjorda.
— Och så var det k a f f e t.
— Jag väljer detta såsom bäst illustrerande för arten af n a t i o n e l l sparsamhet, till skillnad från personlig.
Och så berör det förtroligt 99 % af alla svenska hem, eller kanske 99,9 %.
Låtom oss antaga att en stockholmsfamilj på sex personer förbrukar per vecka: 1 kg.
kaffe 1 kg.
socker 1 lit.
grädde Tväö-ocb.
E a r g e r i A k t i e b o l a g G ö t e b o r g - 183 Modernaste - 2: 00 0:65 0: 75 Summa kr.
3: 40 Nu vilja de göra besparande inskränknin- gar och fråga sig, hvad som skulle kunna er- sätta den kära kaffetåren.
De enas om att 2 flaskor öl och 2 liter mjölk möjligen skulle göra det.
Men om ölet kostar 30 öre och mjölken 38 öre, så gör det en veckoutgift på 4: 76 och blir sålunda ingen besparing, utan en ökning pr månad af nära 6 kr.
Alltså, p r i- v a t e k o n o m i s k f sedt bör familjen inga- lunda byta bort kaffet — som dessutom gör dem glada, eftersom kaffet är " de fattigas enda poesi ".
Men annorlunda ställer sig problemet, om vi se det n a t i o n a l e k o n o m i s k t.
För kaffe betalar nationen till utlandet årligen 40,000,000 kronor utan att — såsom nation — få någonting af värde i utbyte, men väl ytterligare förlust i form af försvagad lifs- kraft hos barn och ungdom, nervsvaghet och sjukdomar hos de äldre.
Men denna förlust kan icke uppfattas af kaffeförbrukarna själfva, i hvarje fall icke omedelbart.
Tvärt- om.
Eftersom kaffet i sig själft är en mild stimulans och dessutom i tusen och åter tu- sen hem fått karaktären af hemtrefnadens och hemvärmens förkroppsligande, så är kaffets omedelbara verkan ett stärkande af lifsmod, lifsglädje och arbetsförmåga; för KLIPPAN.
LåfkemirkifvÄÉ ' g f a E d r a bal- o c h I jupédiakferhoj ^ ' belåten — icke godyckligt, själfviskt och utan efter- tanke, utan under en vida starkare ansvars- känsla än under normala förhållanden.
Den som själf hvarken vill eller kan bruka alla sina pengar, bör anse det som sin ovillkorliga plikt att sätta dem i den allmänna rörelsen genom bankernas förmedling och såmedels göra dem fruktbärande.
I den första förskräckelsen vid krigsut- brottet föllo äfven många eljes förnuftiga medborgare för frestelsen att rifva till sig den del af nationens förmögenhet, som de kallade sin egen och — gömma den i väl låsta privata gömslen.
Många ha väl vid detta laget plockat fram dem igen, men mångas samveten sofva nog ännu.
Må de vakna till känsla af sitt nationella ansvar!
— I. detta fall är det ju ej fråga om att afhända sig sin rättmätiga tillhörighet, blott att göra penningar tillgängliga, så att icke näringslif- vet mera än högst nödvändigt må afstanna.
Och för dem, som icke personligen drabbats af den ekonomiska krisen, är det otvifvelak- tigt en bjudande plikt att göra större ekono- miska insatser än vanligt, för att i någon mån uppehålla jämvikten.
Vår nationella och vår sociala plikt sammanflyta allde- les på denna punkt, om också metoden blir olika allt efter som vi betrakta jämvikten från nationens, d. v. s helhetens eller från in- dividemas synkrets.
Finpappersbruk.
SpxlallMai&gt; / Finare Post-, Skwtf-, Kopim- och Twyckpanpew * samt kontona.
Iduns textpapper tillverkas af Klippan.
mm otaliga människor och staten inhösta den enda ljuspunk- I6V2 miljoner.
För ten i tillvarons gråa den enskildes kas- tristhet.
Reaktionen sa skulle denna in- efter kaffet inträder skränkning hvarken ej heller under betyda plus eller skrämmande for- minus, eftersom den mer, såsom efter mindre kvantiteten spritförbrukning.
betingade ett högre Den kommer, under pris, men för stats- åratal endast i form kassan skulle ett af längtan efter en sådant tillskott b e - ny dosis stimulans tyda en högst känn- af samma slag, lik- bar förstärkning som en lampa, som och ingen bagatell.
håller på att slock- Och för nationen na, därmed varskor skulle det betyda om att oljan tagit ökade möjligheter slut.
Fyll den och för inhemskt arbete lågan brinner åter och inhemska pro- klart.
dukter.
Det är därför Skola vi icke va- obeskrifligf mycket ra villiga att med- lättare att öfvertyga verka härtill, hvar en drinkare om att och en?
Om vi brännvinet är en icke vilja helt afstå förbannelse än att från kaffenjutnin- öfvertyga kaffe- gen, så kunna vi åt- stora slrumpfasfningen i " Hvita hafvei " Victoria-dagen.
pimplaren om kaf- minstone reducera fets fördärflighef.
Drinkaren och i ännu DEN I VART FÖRRA NUMMER OMNÄMN- den till hälften eller de äskade två tredjede- högre grad hans familj ha uppenbar da namnsdag igåtvan till drottningen, bestående larne.
Och hvarför kunna icke vi såsom krigsutrustningspersed- våra farföräldrar och våra praktiska grannar erfarenhet om brännvinets sorgliga följ- af ej mmdre än 70,000 däribland 60,000 par strumpor, öfverläm- der, men hela den kaffepimplande familjen, lar, nades Victonadagen under mycket högtidliga hinsides Sundet använda kaffetillsatser?
allt från de gamla, som med darrande hän- former å Kgl.
slottet.
Strümp &gt;rna hade ord- Vårt ärliga svenska korn, brännt tillsammans der famla efter kaffekoppen, ned till knä- nats som en tastning, enligt hvad ofvanstående med hälften kaffe eller någon af de inhem- siftaren, som blott får smaka en " kaffefisk " bild anger.
En textad adress — utförd af fröken ska kaffeersättningar, hvilkas godhet och Berta Svensson och hofbokbindare Hedberg, se (= sockerbit) ur fars eller mors kopp, alla nedan!
— frambärs vid tillfället till landsmodern renhet vi kunna prof va?
ha endast ljufliga intryck af den varma, af 12-Marskommitlén.
Adressen hade följande Poesien och hemtrefnaden i kaffenjutnin- skönt doftande drycken; — en och annan lydelse:^ " Till Sveriges drottning.
I djupaste gen ligger till slor del i anordningarne, som underdånighet anhålla vi i svenska kvinnors kaffefördärfvad magpatient att förtiga.
Hälst att denna dag till Eders Majestät få fram- tilltala oss estetiskt och familjärt.
Kvinnorna tiger hon (eller han) också själf, dricker namn, bära en varm välgångsönskan.
Under den all- få lägga ned sin kärlek på att göra kaffetim- ändå, njuter och lider.
varstyngdi tid i hvilken vi lefva, har det för men till dagens högtidsstund, så lägger ingen landets kvinnor verkat som en tyst men stärkt uppfordrande maning att städse se hurusom märke till, om kopparne blifvit mindre eller Eders Majestät gått i spetsen för de gärningar, deras antal färre eller om drycken ej doftar Vi göra klokast i att mäta motståndets som kvinnor velat utföra till gagn för landet.
styrka och söka dess ursprung, då vi vilja gå På denna grund våga vi hoppas att Eders så ren mokka eller java.
Man lägger i stäl- till storms mot kaffemissbruket i vårt land, M ijestät täcktes vilja emottaga och efter egen let i alla de tusen svenska hemmen dagligen sten till sten i en fastare grund åt moder Svea an- vare sig vi göra det i folkhälsans eller i den önskan till förmån för landets försvarare vända en anspråkslös gåfva, gifven som ett att bygga sin framtids hus uppå.
nationella sparsamhetens intresse.
I annat uttryck för mångas fosterlandskärlek och ge- fall finna vi aldrig de medel, som kunna helt mensamma längtan att få bringa sin hyllning Stockholm den 12 mars eller delvis bryta eller böja detta motstånd.
för landets Drottning.
Samma nationella sparsamhetsplikt, som 1915.
Marskommittémedlemmarnes namn. "
ålägger oss att hushålla med brödet och att Kaffemissbruket i landet kostar oss redan släppa penningen lös och som manar oss alla 40 milj. kr.
och har förutsättningar att stiga att inskränka vår kaffeförbrukning, därför att ännu högre, om ingen damm sättes för det.
den så tungt belastar nationens ekonomi, bör En socken i Dalarne på 5,000 själar inköpte också ålägga hvar och en att göra liknande ett år för 120,000 kr.
kaffe och socker till- inskränkningar, utan hänsyn till den privata sammans.
Om vi antaga att halfva beloppet ekonomiens kraf, i sin förbrukning af alla ar- gällde socker, ett mildt antagande, så bety- tiklar, som skola köpas med nationens guld der detta 12 kr.
per år och individ för kaffe.
från utlandet.
Framför allt om de kunna Om detta gällde Sveriges hela befolkning, så ersättas med svenska varor, det vill säga skulle nationalutgiften för kaffe stiga till 60 gifva bröd åt Sveriges egna barn.
miljoner I detta sammanhang kunde behöfva på- pekas många förhållanden eller missförhål- Det lider intet tvifvel att det är vår national- landen och många opraktiska och fördy- ekonomiska plikt i dessa tider att inskränka rande seder och bruk, för hvilka icke blott bruket af kaffe, därför att det drar värden ur våra sociala vanor utan äfven hemmen och landet, som så väl behöfvas för att uppehålla kvinnorna äro ansvariga.
Men jag vill en- näringslifvei inom landet.
Från den enskil- dast uttala ett Gif akt!
des sida kan detta ske genom att minska Äfven kunde k v i n n o l y x e n kräfva sitt bruket af utländskt kaffe, d. v. s. det äkta.
särskilda kapitel.
Men må kvinnorna rann- Och från statens genom att fördyra kaffet saka sig själfva.
Hufvudsaken är att både högst väsentligt medels påläggande af en tull, män och kvinnor göra klart för sig, att vår som på samma gång den tvingar till minskad plikt att öfva sparsamhet icke är en angelä- kaffeförbrukning — en välgärning för folk- genhet, som kan affärdas endast ur privat- hälsan — skulle fylla ett skattebehof, inför ekonomiska synpunkter.
Vi måste ställa oss hvilket man står ganska frågande.
själfva till ansvar äfven för nationens ekono- miska kraf.
Man har beräknat att genom en kaffeskatt af 75 öre per kg skulle förbrukningen rim- rigtvis nedbringas till / af den nuvarande 2 3 KOKBOK AF ELISABETH ÖSTMAN är d e n b ä s t a kokbok för d e t s v e n s k a hemmet.
- - - - - Den har redan uigatt i öfver 25,000 ex. Pris: Kr.
5:30inb.
- 164 T U P P E N S och - Z E P H Y R Ni k ö p e r ingen a n n a n.
o V i d krigsutbrottet, i A b o s o c k e n.
i.
1 ET ÄR VISSERLIGEN INTE TID ännu att skrifva världskrigets historia, men man kan påpeka en och annan händelse, som kri- get i fråga fört med sig, ja, kan- ske rentaf börja teckna en och annan mindre verkan af dess stora svallvåg.
Dylika verkningar förspordes ju ganska snart, och icke minst var detta fallet inom det lilla Åbo socken i konungariket Sverige.
Socknen i fråga är inte stor, men dess invå- nare ha dock den egenheten, att de — om med rätt eller orätt får följande historia visa — kalla sig och anse sig för människor.
Verkningarna bland sockenborna voro inte heller så stora som händelserna ute i världen, där man gjorde monumentalhistoria med alla de medel, en nådig och kärleksfull försyn ställt till mänsklighetens förfogande för att utföra den nämnda försynens hemlighets- fulla planer med oss, som kräla på jorden, och bland hvilka heliga medel mord är det främsta och mest uppskattade.
Men så långt gick det nu inte i Åbo socken.
Utan det gick så här.
II.
Först ett par ord emellertid om skådeplat- sen för händelserna.
Åbo socken ligger i Svealand på en större slätt.
I horisonten åt norr går en mörk rand med hvassa hak, det är skogen, vill säga ser för det diktande ögat ut som en skog, men befinnes vid närmare besiktning ha samma förhållande till en väldig skog som Bismarcks tre hårstrån till ett polkahår på en polack.
Längs Åbo sockens horisont åt söder glider hela året ett järnvägståg, stundom från vän- ster till höger och vid alla andra tillfällen från höger till vänster.
Dessa båda horisonter förbindas af en b ' &lt; ullgarnstråd i nyckfulla knyckar vridande sig öfver slätfen.
Det är Åbo-ån, som på midien blir en platt insjö, Åbo-sjön.
Där sänker sig slätien lite grann, skjuter ur sitt inre upp några ekdungar, och i deras skydd ligga tre gårdar.
Förbi dessa tre går- dar släpar sig en hvit dammig, krokig, slö, gammal, vemodig, fattig, tom, riktigt ursvensk landsväg.
Den går från järnvägshorisonten till skogshorisonten och tycks mumla för sig själf: — Hvad i Herrans namn skall jag, gamla kronlandsväg, egenfligen tjäna till, då män- niskorna till slut bara fara som troll på järn- stänger och på vatten och i luffen!
Och så försvinner han i skogen och syns aldrig mer.
Nog af, det är Åbosockens gamla lands- väg, och han har nu en gång sitt utseende för sig som allt annat gammalt i världen, och så ser han ut att tänka.
Hvarför skulle han för öfrigt annars dra till skogs?
Men han är i alla fall den sammanhållande tråden i denna historia, och därför blef han presenterad.
Ty just där han började vid järnvägsstatio- nen, låg socknens enda handelsbod, ägd af handelsman Fripon.
Första ekdungen han passerade tillhörde ett ställe, hvilket af en anledning lika mystisk som världskrigefs, kallades Åsen, och det var nu arrangerad!
till pensionat, som innehades af den ensamma fröken Fårelius.
Andra ekdungen reste sig kring manbyggnaden på Tomfa herrgård, ägd af patron Leman, och den tredje ekdungen, som inte var mycket ait hurra för och låg r långt bortåt skogshorisonten, skyddade det lilla enkla hvita hus, som ägdes af en liten, liten herre, som hetie herr Tåbias.
Lägger jag så till, att det på Åsen fanns ett växthus, där en trädgårdsmästare Pettersson regerade med milda ord och vänliga hand- rörelser, samt att Åbo-sjön totalt behärska- des från en klappbrygga af en kolossal tvät- ferska vid namn Johanna, och slutligen, att det bodde småbönder ute på slätten bland stenrosen, så har läsaren fått veta alldeles nog om Åbo socken för att införas i det skå- despel, som där rullade upp sig, när världs- kriget bröt ut.
För Idun af LUDVIG NORDSTRÖM.
niskorna ute i eti bönhus långt bort från Åsen, om lördagsaftnarna, och tvätterskan Johanna, emedan hon för de gamla fröknarna, som hon tvättade åt, öppet vidgick, att hon inte kunde gilla fattigdomen.
S å hade dagarna gåii, soliga och stilla, och hela socknen hade liksom världen i öfrigt left som i paradiset, hvar och en på den plats försynen gett honom.
Och liksom i det bib- liska paradiset lågo lejon och lamm om hvar,- andra, de hade blifvit hvarandra så lika, att de inte kunde skilja hvarandra åt inbördes.
S å ait allt var kort och godt fullkomnadi.
IV.
III.
Hela sommaren hade de ofvan nämnda personerna i socknen left fredligt och lugnt, så som hela mänskligheten i öfrigt gjort, och tyckt om hvarandra så pass mycket, som det varit möjligt och allmänt vedertaget på värl- dens dittillsvarande organisationsgrad.
Patron Leman hade levererat mjölk till frö- ken Fårelius och gått och tittat på sina s ä - desfält samt funnit, att 1914 års skörd artade sig ait bli god, lite mindre än beräknad!
till mängd men med osedvanligt fullmatad kärna, och han kalkylerade ganska förnöjd öfver hösiaffärerna.
Handelsman Fripon hade haft sin blick fä- stad på sockenböndernas göranden och l å - tanden och gjort upp om det ordinarie ut- bytet af varor mot deras landsprodukter.
Herr Tåbias hade som vanligt skjutsat små hvitklädda damer från pensionatet i sin lilla kärra.
Hans lif hade det till uppgift, ty han ägde lite pengar och i följd däraf ett nervöst temperament, som gjort honom till en lands- flykting från de farliga städerna, och nu Ief- de han, redan gammal, som ensam galant ka- valjer i kärra om sommaren, i släde om vin- tern, och som skjutssven för alla de unga bräckliga kvinnor, hvilka städerna trampat på och som härute på landsbygden skulle hela blessyrerna.
De voro ett ständigt tåg af hjältinnor för herr Tåbias, och han såg på dem med nervöst blinkande och lyckliga hjälteögon, under det han ryckte ifrigt med sina nervösa halsmuskler och talade i små korta stammande satser om den härliga luf- ten.
Hela sommaren hade herr Tåbias dess- utom ätit hemma, emedan han gjort en upp- täckt, nämligen att de unga stadsdamerna så gärna ville tjänstgöra som kokerskor.
De veko upp sina luftiga ärmar och lekte allvar kring spisen, och under tiden gick herr T å - bias omkring för sig själf, ryckande i alla muskler och kisande med ytterlig belåtenhet ut öfver Åbo socken och dess vida slätt- horisont.
Detta hade varit det intressantaste sam- talsämnet på Åsens pensionat hos fröken F å - relius.
Där bodde utom de skadade unga stadsdamerna, äldre herrar och fruar, som sutto hela dagarna i hvilsiolar under ekar och äppelträd, samt gamla fröknar med pince- nez, som vandrade omkring i socken, ta- lande med sockenborna och pekande under skraii och förtjusning på dem, sägande till hvarandra: — S e, så utomordentliga typer!
Hvad sockenborna angår, så hade de inte något egendomligt i sitt lif, som här kan an- föras, de voro bara vanliga sockenbor i S v e - rige, och de enda bland dem, som kunna vara värda en rad, voro frändgårdsmästaren på Åsen, emedan han förklarade, enligt en all- deles ny sekt, Guds frälsningsplan med män- - 1 * 5 - ' In i detta paradis började nu världskriget kasta sin skugga, och det inträdde en för- ändring i Åbo sockens utseende.
Ett med si- tuationen obekant öga skulle dock inte ha märkt förändringen.
Fåglarna sjöngo allt- jämt i den soliga luften öfver slätten, och all- ting var stilla.
Men de gamla fröknarna med pincenez hade som på kommando inställt sina prome- nader kring socknen.
De höllo sig hemma på Åsen, vandrande af och an under häftiga sam- tal bland äppelträden, herrarna och fruarna i hvilsfolarna hade stigit upp, och alla sågo ut mot bondgårdarna bland ^tenrösen på slät- ien, ut öfver Åbo sockens vida horisont, som om Åsen varit en fästning, väntande fiendens anlopp.
Det hade inirädt belägringstillstånd öfver hela världen, alltså äfven på denna lilla plats.
Leendena och förbindligheferna voro aflyfta- de som granruskor från kanonmynningarna, man väntade krig och beredde sig att när som helst inta den plats, man visste sig ha i den stora världsstriden.
Bönderna stodo i hopar borta i byarna på slätten och sågo fundersamma ut.
Handelsman satt vid sin kontorspulpet och smålog, medan han ritade obegripliga figu- rer på eti papper.
Patron Leman gick fram och tillbaka i siti arbetsrum på Tomia och gnuggade händerna samt höll utkik på himlen, aii den skulle fort- sätta med att stå hög och klar och glädja hans tankar.
De hvitklädda stadsdamerna gingo med hastiga steg och nästan dåliga samveten borf till herr Tåbias, som också hade hört hvad som närmade sig, fast han själf inte höll sig med tidningar, ty det stodo inte hans nerver ut med.
Han ryckte på det lifligaste med sina halsmuskler och var mycket belåten med ett världskrig.
— Men, herr Tåbias, ropade de små da- merna, hur s å?
Hur s å?
— Jo, då, svarade herr Tåbias, det kommer att bli så välgörande!
Han kunde inte riktigt förklara, hur han menade.
— Jo, det förstår man ju!
sade han, och de små damerna kände hans ord i alla fall som en lättnad.
— Ja, ni är söt ändå, herr Tåbias!
sade de, och då önskade herr Tåbias, att det måtte bli världskrig lite oftare.
Men allt detta var bara förberedelser, 0 9 h ingen i Åbo socken hade ännu mer än gjort sig beredd.
Signalen till belägringstillsiån- deis öfvergång i krigstillstånd hade ännu icke hörts.
Men allt var klart.
V. S å kom signalen, och hela Åbo sockens krigstillstånd trädde i funktion, skådespelet
rullade upp sig med rasande fart, och hvar och en var på sin plats och gjorde hvad som stod i öfverensiämmelse med hans eller hen- nes plikt och natur.
Det började på Åsens pensionat.
Två fruar och en fröken sade ögonblickligen suck och sjönko till golfvet afsvimmade.
Bord och stolar kommo i villervalla, eau-de-cologne- flaskor, vaitenkaraffer och handdukar reg- nade pliktskyldigt ur dörrarna, men all vän- lighet var indragen, luften genljöd af kom- mandon, ögonen stodo, rundt om, som knif- var, telefonen ringde, och en gäll gammal fruntimmersröst skrek som i dödsångest: — Bankerna ska stänga!
Tio minuter senare stod hela pensionats- ålderdomen på hufvudet i koffertar, kapp- säckar, korgar, skåp och byrålådor.
Fröken Fårelius, den fordom charmanta värdinnan, satt med munnen smalare än en dörrspringa vid sitt skrifbord och skref ut räkningar.
— Raska på bara!
Tåget går ifrån oss!
kommenderade fordom sirliga gamla herrar.
Och när notorna granskades, höjde de rös- terna ur röda ansikten med gnistrande ögon.
— Det är för högt tilltaget! ...
Det är felde- biteradt! ...
det ä r.
.
.
— Priserna ha höjts på grund af dyrare omkostnader!
svarade fröken Fårelius ur sin smala dörrspringa och väjde icke vidare för några ögon, hur de än sågo ut.
Efter en stund drog en karavan af flyktin- gar från Åbo sockens område bort till tryg- gare platser för att där sälla sig till den väl- diga armé, som drog från världens alla hörn till världens alta banker i afsikt att köpa sig guld, som kunde gräfvas ner och gömmas undan världskrigets röfvare.
Skådespelet rullade vidare i kyrkan.
Medan de första förtrupperna af denna ar- més Åbo-kontingent ryckte ut med järnvä- gen, stod nämligen socknens kyrkoherde i sockenkyrkan långt borta i skogshorisonten och gjorde, hvad hans plikt befallde honom i hans stad.
Han tackade Gud för kriget och prisade försynens vägar, som vi icke förstå, men som äro de enda rätta.
Sockenbönderna hade samlats i stort antal och åhörde dessa tacksägelser.
Patron Le- man, herr Tåbias och handelsman Fripon voro icke där.
De litade på kyrkoherden, vissa om att han skulle fylla sin uppgift i världsstriden, så som han också gjorde.
Men när bönderna gingo hem på den gamla kron- landsvägen, satt kyrkoherdens tacksägelse som en fluga inne i hjärnan på dem och gnug- gade frambenen och bakbenen, och bond- gubbarna tittade inåt, just på den flugan, som saft där i lugn och ro, och de vågade inte med tankarna ta i den och titta lite när- mare på den, utan den satt, där den satt.
Och den föreföll, som om den i hemlighet någon- stans hade en gadd.
Det var det, som bön- derna kände.
När så gudstjänsten var öfver och telefo- nen öppnades, gick skådespelet vidare på handelsman Fripons kontor.
Där gassade s o - len in med full högsommarkraft, handelsman Fripon, som undersökt lagret, sen han läst tidningarna, satt i skjortärmarna med en hög af lappar framför sig, och, medan han ringde och ropade i luren, höll han vaken utkik bortåt den hvita kronlandsvägen, där bön- derna trampade i ett långt tåg, han räknade dem och ringde, och ringde och hopade, och i andra ändan telefontråden svarade gross- handlare inne i städerna, likaledes i skjort- ärmarna och med högar af papperslappar framför sig.
I hvar ända af tråden saft s å - lunda en krigsgud och sken af nöje och b e - låtenhet med situationen i världen.
Kriget utbredde sig alltmer, nu voro trup- perna i ställning.
P å handelsmans gård spankulerade drän- gen Eriksson.
Handelsman gick ut till honom och torkade svetten ur pannan.
Han såg inte längre ut som en gud, nöjd med kriget, utan som en ruinerad stackars landthandlare.
Han började tala om vädret, och Eriksson, som var en fullmogen karl, gjorde erfarna inpass.
— Men nu tar kriget bort all förtjänst för mig, klagade handelsman Fripon.
Jag vet inte, hur jag ska reda mig.
Och han förklarade, att hela landet hota- des med svält.
Den, som nu hade mat och husrum, kunde vara glad.
Därför fick inte Eriksson bli ond på honom, om han drog af tio kronor på lön i månan.
För att han g e - nom kriget fått det så trångt.
Från det slagfältet gick det så vidare in i Erikssons stuga, där hans gumma började, efter en stund, att skrika och gästa, medan Eriksson flydde ut och ställde sig att titta i backen efter nånting, som han tycktes ha tappat.
Men handelsman Fripon åt middag och längtade efter morgondagen.
Ty nu var kriget börjadt.
Och han på post.
1 enlighet med sin plikt i världen.
VI.
Följande morgon var det tomt på Åsen.
Fröken Fårelius satt i en gungstol och såg ut öfver Åbo socken.
Hela slätten bredde sig med gulnande, mogna skördar i augustimor- gonsol, himlen var hög och blå som i det pa- radis, världen på sin väg redan lämnat bak- om sig, blommorna vajade af och an för vin- den, fåglarna sjöngo, Åbo-sjön glittrade.
Tåget hvisslade vid stationen och fortsatte ner till städerna.
Fröken Fårelius kunde se, att det var fullt af folk.
Alla voro nu på flykt.
Här satt hon midt i högsäsong med sitt tom- ma pensionat.
En slagen makt i det började kriget.
Och hur länge skulle det räcka?
Vid den tanken blef fröken Fårelius förivif- lad och höll sig för ögonen, som om hon inte ville se.
I herr Tåbias ' hus var det också tomt.
— Det går snart öfver!
tänkte herr Tåbias.
Och det är så välgörande för världen.
Men patron Leman stod vid sitt fönster och såg en syn och när han såg den, skrattade han riktigt hjärtans godt.
P å kronlandsvägen kom det bondvagn ef- ter bondvagn, så att hela socknen såg ut som öknen, där Israels barn tågade fram med en molnstod i täten.
Och alla stannade de vid handelsman Fripons.
— Nu får Åbo-bönderna känna på!
tänkte patron Leman.
Hvetet har redan stigit med 8 öre, och allt annat följer med.
Och patron Leman önskade följaktligen kriget all lycka.
I handelsboden stod handelsman Fripon och sade till Åbo-bönderna: — Hvetet har stigit med 8 öre.
Allting har stigit.
Kontanta pengar på bordet, annars blir det ingen affär utaf.
Raska på, innan lagret är slut.
Ett sådant lif som den dagen hade Åbo sockens gamla kronlandsväg aldrig upplef- vat.
Det for bondkärror fram och tillbaka hela dagen i ände, så att dammet steg ända upp i himlens sky.
— Ha människorna kommit ner på jorden nu igen?
såg landsvägen ut att undra för sig själf.
S å hände det sig midt i detta dammande matkrig, att herr Tåbias kom körande från ett håll och patron Leman från det motsatta.
— Jag undrar, hvad det är med bönderna i dag, sade herr Tåbias.
Patron Leman, som hört i telefon, att mjö- let bara steg och steg, och som beslutat höja mjölkpriset för fröken Fårelius, och som dra- - 186 - git af lönerna på gården öfver en bank, så att det snyftade och rann i ladugårdar och hönshus och stior, och som räknat ut, hvad kriget skulle sätta för pris på skörden denna höst, han var vid så strålande lynne, att han insåg, att han måste skänka herr Tåbias alldeles gratis en känsla af det stora och härliga, som nu gick öfver världen.
Därför svarade han, att nu gällde det skaffa hem matförråd i tid, och förklarade med stora handrörelser, som omfattade hela jordklotet, att hvar och en af de krigförande makterna stoppat all utförsel, och som S v e - rige själf bara producerade föga, så hotade allmän hungersnöd.
Det var den faran, som kom bönderna att åka som galningar till han- delsman Fripon för att proviantera.
— Skynda dig och gör sammaledes, T å - bias, sade patron Leman.
Priserna stiger för hvarje kvart.
Alla gäster på Åsen ha flytt till hufvudstaden för att förse sig.
Och så beskref han, hur han för sin del ta- git hem skinkor, korf, potatis, gryner m. m., m. m. och lagt på förråd i sina källare.
Herr Tåbias ' ansikte blef allt längre och längre, och musklerna spelade upp en den lifligaste dans inte bara i hans ansikte utan i hela hans kropp; kriget, som han förut, då han trott det inte skulle röra Åbo socken, funnit af en så välgörande verkan för folken, det steg nu upp som en farlig jätte vid hori- sonten af Åbo socken, hans mun blef som eit utropstecken, och herr Tåbias stammade: — Ä.
.
.
ä.
.
.
ä.
.
.
det sanning?
Det försäkrade patron Leman.
Då för- vandlades herr Tåbias.
Han bet ihop mun- nen och glömde ta farväl af patron Leman, gaf hästen ett rapp, och bort i ett dammoln flög kärran.
Två minuter senare satt patron Leman i te- lefon och talte med handelsman Fripon.
— Höj med 25 proc.
utöfver hvad som re- dan är höjdt.
Han har råd att betala, och du kan godt kosta på dig det skämtet!
sa han.
— Naturligtvis, naturligtvis!
svarade Fripon.
Tackar för rådet!
Patron Leman tyckte då, han hade ställt det riktigt bra.
— Folk ska lära sig sköta sina pengar bättre en annan gång!
mumlade han, men Tåbias trängde sig fram bland bönderna till disken, Fripon såg stadigt på honom, tog ho- honom in på kontoret, förklarade höjningen, lofvade honom rabatt, för att han betalte kontant, och tog så 25 proc.
mer af honom än af bönderna.
Och herr Tåbias köpte en säck mjöl, pota- tis, gryner, 6 skinkor, korf, bröd, konserver ...
Sen steg han upp i sin kärra och for hem med läpparna hopknipfa.
Och blicken b e - stämd som på en härförare.
Patron Leman såg honom från sina fönster och skrattade och gnuggade händerna, ty så gladde honom allt, som nu hände i världen.
VII.
P å eftermiddagen körde handelsman Fri- pons dräng Eriksson alla varorna hem till herr Tåbias.
Denne stod och öfvervakade.
— Svåra tider för en annan nu, sade Eriks- son.
— De.
.. den som infe har skött sig, får det nog svårt!
svarade herr Tåbias segersäll.
och det med rätta.
Eriksson svarade ingenting på det.
— Ja, adjö då och tack!
sade han bara och svängde ut på den gamla kronlandsvägen.
Inte fullt så segersäll.
Det var vid solsänkningen, och på landsvä- gen kommo tvätterskan Johanna och träd- gårdsmästaren på Åsen med en korg tvätt- kläder emellan sig.
Kläderna tillhörde ett par
af de gamla damerna, som svimmat och flytt till stan.
Nu tog Eriksson upp både börda och b ä - rare på vagnen, och hästen gick makligt landsvägen fram.
— Kommer du från herr Tåbias?
undrade Johanna.
Det jakade Eriksson på, och sen man kon- staterat provianteringen och Eriksson berät- tat herr Tåbias ' åsikt om dem, som inte skött sig, samt Fripons löne-nedsättning och bon- de-rusningen hela dagen, började Johanna skaka på sitt jättinnehufvud.
— I min barndom, sade hon, läste vi hemma boken om Sibyllas spådom, och där stod det, var viss om att jag ingenting annat har tänkt på sen kriget bröt ut, att år 1914 skulle hemsökelsen komma öfver de stora på jor- den och den skulle pågå så, att de som voro rika och mäktiga i landen, skulle kasta sina pengar på marken.
Och detta skulle ske år 1917.
S å trösta dig, Eriksson, och vänta, tills vi få se, hur alltsammans slutar.
— Ja, sade trädgårdsmästaren med sin milda röst, nu förverkligas Guds frälsnings- plan med människorna, som det lofvas i bi- beln.
Är 1914 går evangelie-åldern ut, och skördetiden begynner.
Nu rasar allt det gamla, både det gamla samhället med dess institutioner och den mäktiga namnkyrkan, och nu nalkas folkens befrielse-timma.
Men först skall elden gå öfver världen.
Ack, ack!
Kära, hvilka tider!
Hvilka tider!
S å resonerade de tre på vagnen och vid Åsen lämnade Eriksson af de båda andra.
P å Åsens trappa stod fröken Fårelius.
Hon tänkte gå bort till herr Tåbias.
Hon hade kommit att tänka på honom och ämnade nu öfvertala honom att inackordera sig igen.
Men då hon af Johanna fick höra talas om att bland alla andra i Åbo socken, som provian- terat, äfven han var en, då föll hon ut i ra- seri mot honom, kallade honom löjlig, fjan- tig, inskränkt, barn på nytt.
Och därför gick hon in med fart.
Trädgårdsmästaren såg på Johanna.
Han ruskade bara hufvudet fram och åter, som den hvilken vet, hvad som skall komma, och slog med handen ifrån sig, och så gick han bort till sitt.
Johanna satte sig i köket.
Där sutto jung- frurna nedslagna på stolar och tittade rakt fram.
Under tiden gick herr Tåbias hemma hos sig och hängde upp sina korfvar och skinkor, och när allt var klart och det var sena kväl- len, så att halfmånen sken ner öfver det tysta Åbo socken, då låste han sin dörr i dubbla lås.
— Ty det blir mycket löst folk, som kommer att vandra nu, tänkte han.
Men nu har jag mat, och nu har jag låst!
Då kunde intet hända honom, då var allt väl i världen, och lugnt och godt somnade herr Tåbias och sof som ett barn utan att höra kanonernas dunder och dån — ty det var så långt, ja, så långt, långt borta i världen.
inte kunna skynda till för att hjälpa med all den moderliga ömhet, som bor innerst i hvarje kvinnas bröst?
Ha vi inte skälft af ifver att kunna få ila fram och försöka rädda dessa miljoner män från krigets fasansfulla förbrytelse mot kri- stendomens och civilisationens högsta och dyrbaraste bud?
Ha vi inte tärls af en ständigt gnagande vånda inför det omöjliga att kunna lyfta upp alla dessa tappra, trofast kämpande solda- ter ur de mörka, våta löpgrafvarna, som ge död och sjukdom — lyfta upp dem till sol- ljusa arbetsfält, som kunde ge bröd och hälsa, lycka och välsignelse, icke blott åt dem, men åt deras hustrur och barn, föräld- rar och syskon, hvilka nu lida kanske lika mycket som de stridande själfva genom att mista eller umbära sina stöd och genom alt utstå den svidande oron att veta det käraste de äga ute i elden och i dödens gap, natt och dag — dag och natt.
Hvem af oss har inte fällt heta tårar af medlidande med de arma offren för krigets bittra kraf?
Vi ha förstått härarnas marter, så långt det är möjligt att fatta så oerhörda lidanden, och vi ha till fullo förstått mödrar- nas och barnens, änkornas och de faderlö- sas fruktan och bäfvan, sorg och jämmer, men vi ha längtat och irängtat med dem efter befrielse från hela kriget.
Men hur maktlösa ha vi inte känt oss!
Hur förkrossande vanmäktiga!
En och en ha vi intet förmått.
— I n t e t!
Och vår vana trogna ha vi lidit i tysthet — suttit stumma och blott suckat efter att kunna ge ett uttryck åt vår brännande önskan att framkalla hjälp i nödens tider.
Vi äro tusen och åter tusen, som hysa en fast tro att det står i mänsklig makt att göra ett slut på kriget, detta afskyvärda kamp- medel, som är en vanära för folk, som kalla sig kristna, att fortfarande använda.
Och i hundratusental kunna förvisso vi räknas, som känna ett segervisst hopp om att en rättfär- digare och människovärdigare dömande makt, än den nu rådande, skall kunna er- kännas och antagas till afgörande af sta- ters tvister med hvarandra.
En rättvis och tillfredsställande döm kan aldrig gifvas af förödande kanoner, sönderslitande bomber, skräckinjagande, lömska och smygande mordvapen och slipade bajonettspefsar, i hjärtlöst raseri stuckna in i fiendens bröst.
S å - dan dom kan endast framkalla förbannelse och utså hatets och hämndens giftiga drak- sådd i människors hjärtan, till hinder för den vänskap och den samhörighetskänsla mel- lan folken, som kunde växa fram och bära frukt till lycka och gagn för alla jordens folk.
Det ena folket behöfver dei andra dag- ligen och stundligen.
Det mellanfolkliga samförståndet i gemensamma intressen skulle helt visst vara godt, om inte krigets Ärade " Mor - är du där? "
ET BERÄTTAS FRÄN KRIGET om en döende ung soldat, att han i yrsel ropade: " M o r — är du där? "
Har det inte i dessa tider händt mer än en ibland oss, att vi i nattens stillhet, genom tystnaden och mörkret, tyckt oss höra bedjande ångestrop från de dö- ende och sårade på slagfälten: " M o r — är du där? "
— " M o r, är du d ä r.
.
.
? "
Och ha vi infe då med blödande hjärtan vridit oss i smärta och förtviflan öfver att kvartalsprenumeranter erinras om att nytt kvartal nu till- stundar, hvadan det är nödvän- digt, för undvikande af afbrott i expeditionen, att prenumerationen skyndsammast verkställes.
- 187 - falska ande i fredstid tillätes att hvrska miss- tro och att upphetsa onda lidelser och b e - gär.
Oss kvinnor tillhör dei att frammana tron på det godas seger, tron på en mellanfolklig rättsordning, som skall befria mannen från dei hårda tvånget att nödgas trampa un- der fötterna broderskärlekens enklaste lag- bud: Du skall icke dräpa.
Du skall icke stjäla — bud, från hvilka ingen rättskaffens människa i fredstid f r i v i l l i g t viker.
Oss kvinnor tillkommer det att frammana denna tro ur vår egen innersta lifgifvande natur, och vi önska ait ropa ut den med en kraft så stark, att vinden kunde bära vår stämma dit, där den kan mötas och ökas af andra länders kvinnoröster och nå fram till dem i hvilkas händer makten ligger att åstad- komma ett fredsslut, som förhindrar nya krig.
Gång på gång ha uppmaningar utgått från framstående kvinnor i de krigförande län- derna till de neutrala ländernas kvinnor, att de inte längre måtte förhålla sig passiva, utan känna sin plikt som kvinnor, att protestera mot kriget och höja sin stämma för freden och för tron på den varaktiga fredens möjlig- het.
Kunde vi kvinnor i Norden, hvar och en på sin plats, tända detta trons ljus och hålla det brinnande, då skulle vi kunna hoppas att skenet från ljusen i Norden sprede sina strå- lar långt ut i världen och icke endast inom vårt eget älskade fosterland och för v å r a efterkommande.
I alla lider ha vi lärt oss att till kvinnans bestämmelse hör att vara mannen till hjälp — och har väl någonsin hjälp mer behöfts än i denna folkförgörelsens tid?
Aldrig har krigets mordgärning i sådan utsträckning besudlat världen.
Aldrig har större och obarmhärtigare ringaktning för människo- lif och folkrätt sports.
Aldrig har en bjärtare belysning kastats öfver det ödes- digra och olyckliga i att staterna sty- ras endast af män utan kvinnornas med- hjälp.
En svart flodbölja af ondt har släppts fram i vår världsdel och dränkt så oändligt mycket af oskattbart värde, att frestelsen till uppgifvelse af all tro och allt hopp om människosläktefs förädlingsmöjlig- het ligger nära.
Därför är det af nöden, att infe mödrarna i svaghet misströsta och dådlöst tvifla på mänsklighetens utveckling till godhet och rättfärdighet, ty mödrarna är det, som skola uppfostra kommande släkten till större män- niskokärlek och högre rättsbegrepp samt till djupare afsky för krigföring och ökad akt- ning för fredens bevarande.
Är det infe så, att kvinnorna äro kallade att vara lifvets, kärlekens och trons invigda tempelvakt och kallade att värna om männi- skans heligaste skatter för att bevara dem från släkte till släkte?
Medvetet eller omed- vetet följa kvinnorna dagligen denna kallel- se.
Låt oss då inte nu vilseledas af det bru- tala våldets stålglans och förneka och för- gäta vår höga kallelse och vår naturliga plikt, utan låt oss räcka hvarandra händerna i en bindande kedja och lofva hvarandra att inte svika, utan troget hålla vakt, att inte upphöra i oaflåtlig sträfvan mot idealet: a t t s k a p a frid på j o r d e n och m ä n n i s k o r n a en g o d v i l j a.
Den döende krigarens hjärtskärande och manande skri: " Mor — är du där —? "
skall icke tystna.
Det skall icke gifva oss ro.
Ständigt skall det genljuda i vår själ, tills vi kunna svara ett moderligt ja.
ANN MARGRET HOLMGREN, f. Tersmeden.
ßtLD€R.
1.
Den ryktbara franska skådespelerskan Ida Ru- binstein som sjuksköter- ska i af henne på egen bekostnad upprättad!
la- sarett i Paris.
2.
Tyska kyrassiärer återvända ef- ter en öfning till Bru- xelles.
Bilden tagen utan- TILI- K Fil G er
OCH 12.
En truppkolonn för- sedd med maskingevär, färdig lill eldgifning.
Scen från ryska Polen.
13.
Tyska infanterister som förposter i Cham- pagne.
1.
Leipziger Presse Büro.
2.
A. Grohs.
3.
Leipziger Presse Büro.
nas mynning Marmarasjön med de yttre forten.
9.
Storfurst Nikola- jevitsch, ryska a r - méns öfverbefäl- hafvare, efter s e - nast tagna por- trätt.
10.
Ryska fångar demonstre- ra hur de skjuta under en drabb- ning för att bli tillfångatagna.
11.
Den första tyska skolan i Bruxelles med tyska office- rare som lärare.
VÄGT CR 4.
5.
A. Grohs.
6.
Leip- ziger Presse Büro.
7, 8.
A. Grohs.
9.
10 Leipziger Presse Büro.
11.
A. Grohs.
12 Photoiek.
13.
Leipziger Presse Büro.
Madame de Quirielle.
En fransk förfaftarinna på studiebesök i Sverige.
SOMRAS, EN ELLER ETT PAR månader före krigsutbrottet, väckte det franska författar- namnet Jacgues de Coussange ett visst uppseende inom de ej allt för mångtaliga kretsar här, inom hvilka studiet af kontinentens litteratur på olika områden är själfskrifvet och oundgängligt.
För särskild!
den del af vår publik som b e - varat i godt minne de tider, då svensk andlig odling stod i Mfligare och intimare rapport än nu med den franska, och, som man vet, ej upphört att beklaga att banden — redan långt före kriget — börjat lossna i betänk- lig grad, var detta namn ej helt okändt.
Man visste att det var en pseudonym för den franska publicisten och författarinnan Ma- dame de Quirielle, en svenskvän, som tidi- gare dokumenterat sig som starkt intresse- rad för och god kännare af skandinaviska förhållanden.
Härpå var ock hennes vid nämnda tid utsända första större arbete om skandinaviska ting ett bevis.
L a S c a n d i - n a v i e.
L e n a t i o n a l i s m e s c a n d i - n a v e * debatterades lifligt här.
Jag skall ej ta utrymmet i anspråk för en upprepning af in- nehållet i de inlägg som då gjordes från olika håll med anledning af Madame de Quirielles uttalanden, utan nöjer mig med att till deras tjänst, som ej ännu tagit del af det intressanta arbetet, framhålla, att författa- rinnans sakrika framställning af åtskilliga historiska, politiska och kulturella förhållan- den i de skandinaviska länderna samt Schleswig och Finland ha till hufvudsyfte, som ju ock titeln anger, att visa, huru ' den nationalistiska rörelsen i de skandinaviska länderna utvecklats på grundval af sina hi- storiska förutsättningar, tagit form och fast- het och nu måste anses vara karaktäristisk för deras politiska lif.
Boken ifråga får en ej oväsentlig betydelse, om man utgår från, att hvarje på vederhäftiga studier fotadt försök från de stora kulturfolkens sida att sätta sig in i skandinaviska, resp. svenska förhållan- den ju måste vara oss välkommet, och att värdet för oss af sådana undersökningar ioke blott är inskränkt till de sakuppgifter (de kun- na ju en och annan gång kräfva rättelse) som föreläggas den utländska publiken, utan äf- ven ligger i den inblick i iakttagarnas egen syn på våra förhållanden, som häraf fram- går.
Vi kunna opponera mot den bild med anspråk på att vara spegelbild, som de hålla framför oss, men det ikan ej vara oss likgil- tigt att bli satta i tillfälle att begrunda, huru vi och vårt te sig i deras ögon.
Svensken har jämförelsevis ringa vana att möta kri- tik utifrån.
Detta beror ej alltid på blyghet.
Tvärtom har man ofta känslan af, att han gör anspråk, som ej äro helt fria från egenkär- ' Plon-Nounit, Paris 1914. lek och högfärd, på att, om man talar om ho- nom, det knappast bör ske i annat än pane- gyriska ordalag.
Hvad nu beträffar sär- skild!
fransk uppfattning af Sverige och svenskt sjäislif, så förtjänar Madame de Quirielles bok, speciellt då de kapitel, som direkt röra oss, att nämnas vid sidan om André Bellessoris härom året utgifna sven- ska studier.
Bättre och mera ingående ting än dessa arbeten ha icke gjorts af fransmän om våra dagars Sverige.
I alla händelser peka de liksom Madame Cruppis bok om våra författarinnor och Madame Bernhardini- Sjöstedts " Pages suédoises " oförtydbart hän på ett inom vissa kretsar i Frankrike lefvande intresse för vårt land.
Uppsala.
Af Ellen Key blef jag ombedd att göra ett urval ur hennes böcker.
Ett öfver- sättningsplock ur " Lifslinjer " och " Barnets århundrade " hade tidigare gjorts från den tyska öfversättningen af en fransyska, Ma- demoiselle Fanta, som dock icke kunnat tillfredsställa högre fordringar — lätt för- klarligt förresten, då boken var en öfversäft- ning i andra hand.
Härom året gaf jag ut ett urval ur de nämnda verken och " Tankebil- der " — jag kallade boken ' TIndividualisme (Images ideales! "
— och jag tror att min öf- versättning skall ha några förtjänster.
Som ni vet har jag också öfversait Vikfor Ryd- bergs " Den siste Athenaren " samt Heiden- sfams " Karolinerna ... " Madame de Quirelle vistas nu bland oss och har tillåtit mig att presentera henne för Iduns läsarinnor och läsare.
Det finns kan- ske åtskilliga som råkat den franska publi- cisten och författarinnan under hennes tidi- gare besök i Sverige.
Ty redan i slutet af 90-talet gjorde Madame de Quirielle sin första skandinaviska resa, och sedan dess har hon flera gånger återvänt hit.
Hennes besök nu har, som man torde veta, till än- damål studier och insamlandet af material för några artikelserier om Sverige, afsedda för Journal des Débats, där äfven hennes make, Monsieur P. de Quirielle, är medar- betare, samt för den stora, förnäma tidskrif- ten La Revue de Paris.
Madame de Quirielle har, som man ser, verksamt bidragit till att göra vår litteratur känd i Frankrike, samtidigt som hon stän- digt fördjupat sin kännedom om svenska för- hållanden.
Till de nämnda större arbetena får äfven läggas en stor mängd artiklar om framstående svenskar: en stor artikel om Ellen Key i la Revue, en annan om Harald Hjärne m. fl.
Det svåraste arbetet på hithö- rande område anser Madame de Quirielle öfversättningen af " Karolinerna " ha varit, och hon misströstar fortfarande om möjlig- heten att göra Heidenstam fullkomligt b e - griplig för sina landsmän.
" Alltså för att uiröna svenskarnas tankar och känslor under krigefs tryck? "
" Ja, äfven det.
Det kan ej och behöfver ju ej heller förnekas.
Vi äro ej likgiltiga för hvad man tänker om oss någonstädes i värl- den, och vi känna mycket väl till att sven- skarnas hållning i väsentliga afseenden b e - stämmes af nu existerande och för framtiden möjliga förhållanden till R y s s l a n d.
.
.
De åsikter man sålunda hyser här måste ju va- ra intressanta för oss att lära känna.
Men — det var ju öfverenskommet — vi skulle icke tala om kriget. "
Det v a r öfverenskommet.
Och den öf- verenskommelsen måste af lätt insedda skäl hållas, till trots för att ett samtal nu om nära nog hvad som helst med en fransk publicist själffallet måste mynna ut i ett utbyte af åsikter och förhoppningar beträffande det enda som helt fyller tankar och hjärtan.
Madame de Quirielle berättar emellertid för mig huru hon kommit att ägna sitt in- tresse och sina krafter åt studiet af Skandi- navien och skandinavisk kultur.
" Ursprungligen ", säger hon, " hade jag alls ej något speciellt intresse för de nor- diska länderna.
Men en gång gjorde jag i Paris bekantskap med en norska, en fröken Holmboe, af hvilken jag lärde så mycket norska, att jag efter en längre vistelse i Norge kunde börja på att öfversätta Björn- son och Lie till franska.
Mitt hufvudsakliga studium var dock religionsvetenskap — och det var genom detta jag kom i beröring med en af de framstående svenskar jag känner bäst: nuvarande ärkebiskopen Nathan Söder- blom.
Vi råkades vid en religionsvetenskap- lig kongress i Paris 1895, och jag fick s e - dermera förtroendet att öfversätta hans tes " Det tillkommande lifvet enligt Mazdeis- men ".
Genom honom väcktes emellertid yt- terligare min håg för skandinaviska studier.
Jag reste till Sverige och blef starkt intagen af edert land.
Om jag ej missminner mig var jag den förste i Frankrike, som skref om Selma Lagerlöf — det var i en artikel i les Débats om " Gösta Berling " och " Antikrists mirakler ".
Vid senare resor i Sverige gjorde jag vidare Ellen Keys bekantskap, besökte henne på Strand och Heidenstam på Naddö samt ioke minst Söderblom på Stabby vid - 190 - Jag kan tillägga att jag hört en liknande åsikt uttalas af en annan fransman, som b e - sitter t. o. m. ännu djupare kunskaper i svensk litteratur än den betydande känne- dom härom, som Madame de Quirielle förfo- gar öfver.
Hon är intagen af beundran äfven för svensk konst och framför allt för svensk konstindustri, hemslöjd o. d.
Det är egentli- gen endast när vi vid ett tillfälle beröra Strindberg, som jag finner att madame de Quirielle icke lyckats intränga i och tillgodo- göra sig utvecklingen i våra dagars Sverige.
För den nämnde store diktaren har hon in- gen beundran och — vore jag frestad att säga — därför heller intet förstående.
— Madame de Quirielle anser, att Frankrike bara under de senaste 15 åren gått ofantligt mycket framåt i fråga om det evigt om- stridda spörsmålet om kvinnans vidgade ar- betsområden.
" I det fallet ha vi lärt mycket a f er, " s ä - ger hon.
" Men i Frankrike finns alltjämt en del yrken, som unga kvinnor af verkligt god familj och god uppfostran icke anses kunna arbeta i.
Massös, t. ex., som här är ett yrke, som har det bästa anseende, skulle en fin ung fransk flicka icke kunna b l i.
.
. "
Hela rörelsen har i madame de Quirielle en varm försvarare.
P å samma sätt är hon gynnsamt stämd mot den kvinnliga röst- rätten.
" Hvarför skulle ej kvinnorna få rösträtt?!
Jag inser det icke.
.
.
fast jag vet ju mycket väl, att man i mitt land endast undantagsvis tänker så.
.
.
Men vet ni, männens intelligens tycker jag verkligen icke är så förkrossande, att den i detta fall borde bereda dem en undantagsställning! "
Madame de Quirielle har under sin vistelse här sökt och funnit kontakt med en stor mängd framstående personer ur olika läger.
Och till afsked säger hon mig, att hon anser sig kunna ha godt hopp om, att de gamla relationerna mellan Sverige och Frankrike, som ju gjort så stor insats i den svenska odlingens historia, åter skola få nytt lif — trots den öfvervägande tyskvänlighet, som ännu härskar i vårt land.
HARALD HEYMAN.
Marskråkor.
Af HUGO OBERG.
OM GYMNASIST OCH IFRIG läsare af Jägarförbundets tid- skrift fick jag alltid mot vårkan- ten, när Hagakråkorna började lefva rackare uppe i tallkronorna öfver Linväfvaretorpets grusåsstup, en våld- sam längtan att få vara med om ett skytte för uf.
Men det blef aldrig af.
Elementaristen fick inte tid för vårtentamina och studenten gick med serenadkänslor och penningbekym- mer som de flesta studenter väl göra.
Dock gammal kärlek rostar inte, och ung- domsminnena gå aldrig ur.
Lusten att få b e - vittna en sådan legendär kråkslakt, som j ä - gartidskrifternas medarbetare så storordigt skildrat för skolpojken, började hvarje vår göra sig känn- bar igen för att efter några v e c - kor domna af.
S å småningom fick saken något otroligt öfver sig, något af trollkonst, af fa- kirföreställning.
Hur skulle så sluga och skotträdda fåglar som K r å k o r kunna fås att hålla stånd inför de upprepade smällarna från en misstänkt skjutkoja och vid anblicken af stupade kamra- ter?
Var det inte ändå fråga om en jägarhistoria, något slags fri- murarskoj, som från början sattes i gång af misslyckade vårskyttar, som kommit hem med kråkor i stället för morkullor i väskan?
Nå, tiden går och jag har kom- mit in i fyrtioårens melankoliska ålder, då kroppens väfnader få de första känningarna af stelhet och medvetandet ibland ryser af misströstan under tinningshårets lömskt började forfrysning.
S j ä - lens järnnätter midt i lifvets som- mar!
För första gången i mitt lif bor jag en vår utanför Stockholm, har sedan förra hösten blifvit medlem af municipalsamhällei Råsunda.
Ett stycke nybakad och skinande storstad ute i det gamla Solnas kuperade terräng.
En stor vräkig gökunge i ett sång- fågelbo, en kulturens hänsyns- lösa näfve, knuten mot en vemo- dig natur.
Och det är det mäkti- ga spårvägsbolagets sltålarm, som knutit denna stennäfve.
Anders de Emellertid, våren försonar så mycket, och här i intim beröring med naturen, som ligger nedan- för mitt fönster likt bassängen under en trampolin, störtar jag mig en frostsolig marsdag med föryngrad!
humör ut i det kråk- äfventyr, som min ungdom aldrig fick vara med om.
En kamrat i tjänsten har sedan några é - skaffat sig en bit jord med stuga ute i Spånga, han är jägare och — i besittning af en uppstoppad uf, apterad för kråkskytte.
Ögonblicket att afslöja den gamla jagade- genden är inne!
I min garderob letar jag upp en gammal brun jakfrock, hittar ett par 20-åriga stöflar, sorh trots långtorkan ännu äro mjuka i of- vanlädren, och grälar slutligen ur husets gömmor fram en grågrön jägarhatt, för hvil- ken jag i dessa krigstider på en fransk gata utan tvifvel skulle bli släpad till närmaste lyktpåle för att hängas.
Om halsen lindar 1 jag en lilafärgad kragskyddare, och ofvanpå det hela kränges en uttjänt vinteröfverrock af numera råttfärgad nyans.
Sålunda utstyrd — det är kallt att ligga i skjutkoja om våren — stiger jag uf på det något strama Råsun- das hufvudgata och äntrar första spårvagn till Sundbyberg för att taga tåget vidare.
I Sundbyberg får jag gå rätt länge på sta- tionen och vänta tåget från Stockholm, ty jag har i ifvern kommit ut för tidigt.
Det är tio grader kallt och en tät imma ligger öfver den sänka trakten.
Men bakom köldrökens töc- ken står ett stort knippe solstrålar likt en glad teatertrupp, som väntar att ridån skall gå upp.
En polisman, som patrullerar på perrongen, beraktar mig misstänksamt, det är i Valentes och Jaconellis dagar.
Troligen ser jag min- Wahl som Valentin Le Barroyer i " Äfventyret " på teatern.
Ateljé Jæger foto.
6ff dre förlroendeingifvande ut, jag är ju i själfva verket ute på mördarstråt, och sedan en stund har jag fått klart för mig, att min lilafärgade kragskyddare som inslag i denna improvise- rade jägarkostym mycket starkt måste på- minna om luffare.
Ulan att ha blivit anhållen får jag emeller- tid stiga på tåget, som ändfligen glider in, och om några minuter är jag framme i Spånga.
Ufägaren möter vid stationen, och vi afmarschera genast för att intaga en väl- behöflig frukost, som det heter i jaklskildrin- garna.
Köldrökens ridå har nu gått i vädret, och solens Irupper spela på den hvita scenen, ett vidsträckt vågigt släftlandskap med svarta skogsbryn i fjärran.
Äfventyret har börjat.
Bara min värd, ufägaren, är för öfrigi ett äf- ventyr.
En liten, senig man med pepparkaksbrun hy, kolsvart hår och skägg och orientaliska pupil- ler bakom glasögonen.
Fadern var svensk sjökapten, själf är han född på oceanen under ekvatorn.
Friluftsoron i blodet, irriterad af den eviga siffergranskningen i ämbetsverket, flyttade från sta- den och satte sig fast på en liten torfva i Spångabackarna.
Jagar räf på lediga dagar, skjuter en hare då och då, kryper in i gryt för att ta ut en motspänstig gräf- ling.
Talar också på kontoret om kråkskytte för uf, men det är det vi ska se nu! ...
Frukosten har inmundigats, ett äfventyr den också.
Ty att få taga sin snaps ur ett glas, som varit med på Nordenskjolds nord- ostpasage är icke beskärdt hvarje dag.
Ett sådant glas äger näm- ligen min mörkhyade värd, som under hela frukosten bara talai om sjöfart och fjärran länder.
Han har visat kuriosa från Kina och Japan, granna snäckor och läckra skrin med inläggningar, som passa bättre ihop med körs- bärsträdens blomningstid i den uppgående solens örike än med den bistre Bores isiga artistfan- tasier på en svensk spårvagns- ruta.
Han har också dokumente- rat sig som konstnär, ty på en vägg i sin lilla matsal har han hängt en utmärkt oljefärgstafla af egen hand: en lastångare i hög oceansjö, hans faders egen båt, på hvilken han föddes till världen.
Dramatiska Jag tviflar inte längre på, att den- ne mahout, som jag en gång i an- slutning till berättelsen om Det Stora Kontorets elefanter vid Vasagatan till- lät mig kalla honom, att denna mahout också är en fakir, i stånd att fascinera kråkorna till en dödsdans framför vår skjutkoja någonstä- des ute på Spånga gärden.
scenisfif jußtfeum firades den 16 dennes af herr Anders de Wahl vid Dramatiska teatern.
25 år hade nämligen då förflutit sedan den med rätta så högt skattade konstnären jörsta gången framträdde som skå- despelare.
För teatervännerna landet rundt be- höfyes här icke erinras om hvad han gifvit af ledigt konstnärskap under det gångna kvart- seklet, vare sig det gällt det stora dramat, skå- despelet eller den lätta komedien, ty han be- härskar alla dessa områden och gör det suve- ränt^ Som jubileumsroll hade han valt Hamlet, i hvilken uppgift han denna vinter, som bekant, väckt ett nytt och djupt trängande intresse för Shakespeares sköna och gripande dikt.
Då Idun emellertid redan haft en bild af Anders de Wahl som Danaprinsen, ha vi föredragit att manifestera märkesdagen med att återge konst- nären i hans senaste populära roll, den genom- roliga Valentin Le Barroyer i " Äfventyret ".
- 1 9 1 - Och i denna skjufkoja befinna vi oss inom kort.
Värden består både vapen och konjak, båda delarna lika nödvändiga för att hålla värmen uppe i denna marskyla.
Plötsligt är jag ensam, hukad i den låga stenkojan med dess två skottgluggar.
Fram- för ett nersnöadt gärde med en gärdesgård.
Solen strålar intresserad!
öfver all naturen, och ute i snön pulsar min mahout med den uppstoppade ufven, som skall sättas på gär- desgården.
Nu gillrar han fast den, sysslar med ett långt snöre nere i snödrifvorna och kommer så tillbaka.
Snöret halas in genom en af skottgluggarna, och se — hur illfundigt!
när ufägaren drar i snöret därinne, vrider uf- ven på hufvudet och slår med vingarna.
Det ser helt spöklik!
ut, och nu väntar jag mig hvad som hälst, till och med kråkor.
Men fakiren själf är ogenomtränglig bakom sina glasögon.
En stund förflyter, en och annan liten kon- jak också.
Kölden isar, fast solen strålar.
Det är som på en annan planet, så tyst före- faller det.
Då hörs plötsligt ett kråkkrax.
Jag spritter till i min spänning, alldeles som vid fjorton år, då jag första gången såg en hare på jaktstigen.
— Är det möjligt?
hviskar jag.
Fakiren ler.
Med glasögonen.
S å blir det tyst igen.
Nya kråkkrax.
— Om fem minuter ha vi femtio stycken här!
säger slutligen fakiren.
Och han får rätt.
Han kan sin trollkonst.
Hur lång tid som förflutit vet jag inte, men så småningom hör jag ett skrän öfver skjutko- jan, ett skrän, som går i ett döfvande cres- cendo.
De föra ett väsen, som vore de flera hundra.
Fakiren ler fortfarande.
Med glasögonen.
Då och då halar han i sitt snöre, ufven därute vrider genast på hufvu- det och slår med vingarna.
Allt vildare yra kråkorna omkring, en och annan skymtar blixtlik!
förbi min skottglugg.
Jag skjuter, som i trance, men träffar inte, är van att sikta mot skyn, och här har man bara en glugg framför sig.
Skämtet ökas i ett tempo furioso.
När jag tittar ut, hvirfla de svarta fåglarna som i en cyklon, som utspydda ur en krater af ilska.
Men på gärdesgården sitter bulvanen och vrider på hufvudet, hånfull, med flaxande vingar.
Det var då sant!
Jag förlorar alldeles b e - härskningen, skjuter den ena bommen efter den andra, och slutligen förstummas skränet, kråkorna ha tröttnat och tagit träd långt borta vid skogshorisonten åt Järvas öfnings- fält, där maskingevären just nu knacka som när man drar en käpp mot ett staket.
— De kommer igen!
säger fakiren slutli- gen.
Men det göra de verkligen inte, hvad det nu kan bero på.
Och solen har slutit sitt strålande öga, en grå hinna drar upp öfver himmelskupan som ett förnämt förakt öfver den misslyckade skytten.
I ett par timmar vänta vi och frysa vi.
S e - dan samla vi våra grejor och tåga hem igen.
I fakirens lilla matsal sjunger jag pajazzo- prologen för att något göra, medan vi af- vakfa lämplig tågtid.
Men just som jag skall skratta hånskrattet, ljuder ett hånskratt från skogsdungen bakom stugan.
Jag kommer af mig, lystrar.
S å far jag fakirens bössa och smyger ut i det snöiga skogsbrynet.
En skata lyfter mot den gråa skyn, men pang!
— där faller den ... Numera tviflar jag inte på historierna om kråkskytte för uf.
Och på min chiffonjé sit- ter en vacker skata, stannad i vippgesten med den långa stjärten, som skulle den till att flyga.
Den har lika bruna ögon som min vän fakiren.
Manuskript och bref af redaktionell natur torde alltid a d r e s s e r a s till Redaktionen af Idun, ej till någon särskild Fyra brudar.
samma högtidliga tillfälle sammanvigdes silfver- brudparefs dofter Elna FRÅN FINLAND ERHOLLO VI HÄROMDAGEN ofvansfående gruppbild, tagen under ganska sär- egna förhållanden.
Generallöjtnant Nicolai Enckell och hans maka Emmy, född Krogerus, firade näm- ligen nyligen sitt - guldbröllop.
Samtidigt firade guldbröllopsparets dotter Aina och hennes maka öfversie Victor Schwindt sitt silfverbröllop.
Men ej nog därmed: vid med hr Kurt Stockmann.
Tilläggas kan att samma dag år förflutit sedan generalskan Enckells föräldrar, major Gustaf Krogerus och hans maka Maria, född Cremer, firade sitt bröllop.
Major Krogerus afled 1887, men hans maka, järnbruden torde hon väl kunna kallas, trots det långa änke- ståndet är ännu vid rätt goda själs- och kropps- krafter, oaktadt hon fyllt 92 år.
S t o r litterär pristäfling för Iduns romanbibliotek.
Sextusen (6,000) kronor utdelas i pris, däraf som första pris Tretusen (3,000) kronor.
I Å IDUN NU EFTER NÅGRA ÅRS mellanrum ånyo går att inbjuda de skönlitterära svenska förfat- tarne och författarinnorna till en tafTing i prosakonst hoppas tidningen, att äf- ven denna gång mötas af en liflig tillslutning allrahälst som de pekuniära fördelarna fort- farande äro sådana, att de böra kunna egga skaparlusten.
Ämnesvalet är fritt, men motivet skall vara svenskt, och är det gripet ur nutidens lif med dess snabbt skiftande stämningar, så är det oss så mycket kärare.
Men vi uppdraga, som sagt, inga gränser, hvilka tilläfventyrs kunde bli hämmande för skaparförmågan, utan det är hvarje författare obetagef att, med bibehållande af svenskheten i fråga om karaktärer och miljö, skildra hvad han helst vill och måla som dei roar honom att måla.
Vi inbjuda alltså härmed skönlitterära skriftställare och skriftsfällarinnor att del- taga i denna vår nu utlysta täflan enligt föl- jande bestämmelser: För den bästa originalroman på svenska språket af en halt, som gör den tilltalande medlem af densamma.
- 192 - för en bildad och vidsträckt publik och till ett omfång af ungefär 20 sextonsidiga tryckark af Iduns Romanbiblioteks format, betala vi som första pris Trelusen 13,000] Kronor.
Dessutom betala vi ytterligare ett andra och ett tredje pris å respektive Tvålusen (2,0001 och EU lusen (1,000) Kronor för de båda originalromaner, som komma där- näst i värde.
Härför förbehålla vi oss rätt att i första hand offentliggöra samtliga arbeten i Iduns Romanbibliotek.
Icke prisbelönla arbeten betinga vi oss likaledes rätt att inlösa efter särskild öfverenskommelse med re- spektive författare.
Samtliga täflande arbeten skola anonymt vara insända till Iduns Redaktion, Stockholm, innan maj månads utgång år 1915 samt åtföl- jas af en förseglad namnsedel, hvars konvo- lut förses med ett motto, hvilket äfven bör återfinnas å manuskriptet.
Stockholm i maj 1914 REDAKTIONEN AF IDUN.
T i l l f y l l n i n g: 1 V 2 kg.
kastan- jer, / « lit.
buljong, 2 msk.
smör (40 gr.), V 2 msk.
salt, 1 tsk.
socker.
Beredning: Kalkonen plockas genast den är slaktad och får där- efter hänga några dagar, så att köt- tet blir mört.
Den urtages, sköljes, torkas med en duk och gnides in- och utvändigt med en blandning af salt och peppar.
Kastanjerna skalas, få ligga i hett vatten, tills det inre, tunna skalet kan aftagas med en duk.
De skalade kastanjerna påsättas i buljongen, tillika med smöret och kryddorna, och kokas mjuka men få ej falla sönder.
De upphällas i durk- slag och få kallna.
Kalkonen fylles med kastanjerna, hopsys med bles- syrsöm, uppsattes och belägges med späekskifvan, som fastbindes med fint segelgarn.
Den stekes i ugn eller gryta.
Kalkonen skares, garneras med små prinskorfvar, brynt potatis och grönsalad.
Serveras med sky eller afredd sås.
s E Ö R O R D c a V i d A XjWMM a l l m ä n s \ J a g b * t, n c r v J ^ s i tet, ö \ ?srar&gt;s trä n i n g o c b rig- s ö m n l ö s h e t.
s ^ s A.
B.
P H A R M A C I A, S tockholm Koolrollont: PROFESSOR A.
V E S T E R B E R G.
R M A H B W — s M a i m ä t s a n d ' r v ä l g ö r a n d e e 0 Vilaorterad vid all sla^s R » UÄViiAOS-TninÅ » HvirwARuArrÄa E U M A T I S M.
PrU 2 kr.
Frafctfritt.
S a l l c y l s å o f a b r i k e n 1 EslHf.
GULD-CÅCAO ividstäende förpackning s a l j e s öfveralli = 1 H E K T O 4 5 Ö I R E = HUSMÖDRAR: • • • som äro praktiska använda • L i k a bra och bättre än de) bästa utländska i afseende å konstruktion, hållbarhet, s a m t lätt o c h ty » t g å n g.
P r i s b i l l i g i.
G a h n s • Obs.
t Förmånliga afbeialningsvilkor.
I • S k u r s å p a j I till sina diskbänkar, köks- S S kärl, golf och allt omåladt.
; Henrik K Ö K S A L M A N A C A.-B., Uppsala.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; pannbiff med potatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kokt rimsaltad fläskrygg med rotmos; risgrynsvälling.
K Redigerad af E l i s a b e t h Gahns Ö s t m a n - S u n d s t r a n d a f Elisabeth östmans Husmo- d e r s k a r s i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING POR VECKAN 21 — 27 MARS 1915.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; panerade ägg med tomatsås; mjölk; kaffe eller te med scones.
M i d - d a g: Kokt slätvar med hummersås; kalkon, förserad med kastanjer; ma- rängsuisse med choklad.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; köttstufning_ i snäckor (rester från söndag); mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Köttfärs med stuf vade svart- rötter; soppa på aprikoser.
TISDAG.
(Fettisdag) Frukost: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; sillsås med potatis; ägg; kaf- fe eller te.
M i d d a g: Bräckt skin- ka med potatispuré; semlor med mjölk.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; uppstekt köttfärs (rester från mån- dag) med brynt potatis; mnölk; kaf- fe eller te.
M i d d a g (vegetarisk): Fyllda kålrötter med potatismos; mannagrynspudding med saftsås.
TORSDAG.
(Marie beb.-dag.)
F r u - k o s t: Smörgåsbord; sauté å la gour- met; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Sparrispuré; gösfiléer i frityrdeg med stufvad spenat; gräddvåfflor med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckkorf med äggröra och stekt po- tatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d- d a g: Kalfkotletler med parmesanost; svensk äppelkaka med vispad grädde.
Innen, RECEPT: Pånerade ägg med tomat- s å s (f. 6 pers.) 6 helförlorade ägg.
T i l l p a n e r i n g: 2 ägghvitor, 2 kkp.
stötta skorpor.
T i l l k o k n i n g: % kg.
flottyr, 1 ark gråpapper.
T o m a t s å s: 4 stora röda toma- ter eil.
1 del.
tomatpuré, 4 del.
bul- jong, 1 msk.
smör (20 gr.), 3 msk.
mjöl (30 gr.), 1 del.
grädde, salt, cayenne.
K r u t o n g: 6 skifvor hvetebröd, 2 msk.
smör (40 gr.).
B e r e d n i n g: Äggen doppas i de med 1 msk.
kallt vatten lätt upp- slagna ägghvitorna, rullas i stötta skorpor och få ligga 1 tim. på kallt ställe.
Tomaterna sköljas, rensas, skäras i bitar och kokas mjuka i buljongen, hvarefter de passeras.
Smör och mjöl fräsas 2 min., tomatpurén och gräd- den tillsättas och såsen får koka 5 min.
samt afsmakas med kryddorna.
Äggen kokas gulbruna i het flottyr.
Brödskifvorna, som böra vara 2 cm.
tjocka, skäras aflånga, urhålkas, ste- kas gulbruna i smöret och uppläg- gas på varmt fat.
Äggen läggas på krutongen och tomatsåsen hälles rundt omkring.
Garneras med persilja och serveras som frukosträtt.
K a l k o n, f ä r s e r a d, m e d ka- stanjer (f. 12 pers.).
1 kalkon- tupp på omkr. 5 kg., i msk.
salt (15 gr.), / tsk.
hvitpeppar, 1 Vs bg.
späck, i 1 skifva, 3 msk.
smör (60 gr.), 1 V s l i t.
buljong.
1 i ülllllllltlllllllllllllllllllll fe S t o c k h o l m.
R e g e r i n g s g.
D e t a l j i D a m e r n a s S a m m e t, S p e t s a r, B a n d, E n g r o s.
p a r a d i s.
Är Skandinaviens största firma för i &amp; I 3 2.
Y l l e - och 1 i m S i d e n v a r o r, B o m u l l s t y g e r, 1 y a r l d s b e r ö m t a.
S Damunderkläder, finare Tricotage, Handskar.
P.
D - K o r s e t t e r, Landefs största D a m k o n f e k t i o n, alla slag.
detalj - Damskrädderi.
Lyxbeställningsafd.
2 fr. upp.
Populärafd.
1 fr. Profver &amp; kostnadsförslag franco.
= Priserna ytterst N G E R B:0 4KTIEB0UI Filialer på a l l a stftrre platser.
TEXTILAFDELNINGEN THYRA GRAFSTRÖM t meddelas undervisning i F * i l e t a n c i e M a r ä n g s u i s s e med c h o k l a d (f. 6 — 8 pers.).
M a r ä n g e r: 165 gr. florsocker, 3 stora ägghvitor.
Till fyllning och garne- r i n g: 75 gr. sockrad block-choklad, 50 gr. sötmandel, 6 del.
extra tjock grädde, 1 msk.
socker, 1 msk.
vanilj- R E G E R I N G S G A T A N.
socker, karmin.
B e r e d n i n g: Sockret siktas ge- nom fin sikt.
Ägghvitorna vispas till h å r d t skum och sockret iblandas försiktigt, med gaffel, i ägghvite- skummet.
Massan lägges i form af små kransar eller vanliga ' maränger på väl rengjord och smord plåt, hvilka öfversiktas med litet socker och gräddas i svag ugnsvärme, tills de äro nästan genomtorra och släppa plåten.
— Chokladen upplöses i vat- tenbad, utan tillsats af vatten.
Man- deln skållas, skares i tunna skifvor, hvilka rostas lätt med 2 tsk.
socker 1 ugnen.
— När marängerna äro kalla, läggas de upp på flat glas- E K i &gt; T R 0 n s skål med tårtpapper, hvarftals med den smälta chokladen, så att de ftin TTftN-rflSRi * OREBROKEn-TE 1CN FABRIK- bilda en pyramid.
Pyramiden öfver- hälles med choklad och beströs med aen rostade mandeln.
Gädden vispas med sockret till hårdt skum.
Hälften B.
C af den smaksättes med vaniljsockret, den andra hälften färgas skär med F l y t a n d e P u t s k r ä m karmin.
Den hvita och den skära f ö r metaller.
grädden spritsas, hvar för sig, genom Profva den och Ni använder aldrig krusig gorneringstratt i rackra gir- lander öfver pyramiden.
Suissen bör någon annan.
Fås öfverallt.
ej garneras förr än 7 tim. innan den skall serveras.
Fabrikanter: Dören, Bäcksin &amp; C:os A.
- B.
i * « " * * RAHDEü n (klostersöm) 4 dagar i veckan.
Anmälningar mottagas dagligen.
A n s j o v i s E r k ä n d t i b ä s t a Föi&gt; O s t r o n s å s i n l ä g g n i n g.
finsmakaret O.
2 G Ö T E B O R G.
F ä r s a f o x k ö t t (köttfärs) (f. 6 Mtla svaga b a r n b o r a fa pers.).
5 hg.
benfritt oxkött, 50 gr. A p o t e k e t V a s e n s s t ä r k a n d e J ä r n p r e p a r a t späck eller rensad njurtalg, 2 tsk.
Dess angenäma smak gör salt (10 gr.), V a tsk ' - hvitpeppar, » F e r r o l ».
2 hg.
brödpanad eller 2 msk.
mjöi a t t d e t m e d l ä t t h e t t a g e s.
A p t i t g i f v a n d e (20 gr.), 1 ägg, 1 äggula.
2 — 3 del.
P å alla grädde eller mjölk, 1 / 2 msk.
finhackad ö k a r d e t h a s t i g t k r o p p s v i k t e n.
portug.
lök, V 2 msk.
smör (10 gr.) a p o t e k t i l l 2 kT.
fl.
till löken.
F o r ilen nyfödda.
T i l l p e n s l i n g: 1 ägghvita, 2 Komplett utstyrsel, 3 omgångar, väl- msk.
stötta skorpor.
sydt af b ä s t a material.
Pris 10 kr.
T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 pr kartong.
Presentkartongen 14 kr.
gr.), V 2 - lit.
kokande buljong eller Fru Caspersson, 9 Karlslundsg., Örebro vatten, " tillsatt med % tsk.
fast kött- extrakt.
B e r e d n i n g: Köttet torkas med en duk, urvriden i hett vatten, och skares i tärningar, hvarvid alla se- nor och hinnor noga borttagas.
Späc- ket skrapas och skares i bitar; an- vändes njurtalg, hackas den fint.
Köt- Uarför köper ett s t o r t a n t a l damer i iru ocb utlandet m e d for * tet blandas med späcket eller njur- talgen samt kryddorna och drifves k ä r l e k, e l l e r r e n t a v u t e s l u t a n d e, K o n s t f l i t e n s g a r d i n e r o c b b o m u l l s - 6 ggr genom köttkvarn.
Färsen stötes därefter i stenmortel tillsammans med t y g e r f ö r s i n a f ö n s t e r, s i n a d r ä k t e r, b l u s a r, k l ä d n i n g a r o c b d r a p e r i e r?
panaden eller mjölet, tills den är D ä r f ö r att Honstflitens alster icke äro s c b a b l o n m ä s s i g a fab » jämn och smidig, hvarefter den läg- ges i ett fat, och det uppvispade r i k s v a r o r, u t a n v ä l g e n o m t ä n k t a, k o n s t n ä r l i g t b å l l n a p r o d u k t e r a v ägget samt äggulan tillsättas under kraftig rörnirig.
Färsen röres ytter- b a n d s l ö j d, v i l k a i n n a n d e f ö r a s i b a n d e l n, g r a n s k a t s a v e n k o n s t - ligare omkr. V.4 tim. under det gräd- den eller mjölken påspädes l i t e t n ä r l i g t b i l d a d j u r y.
i s ä n d e r.
Den prof vas genom att Ui s ä n d a g ä r n a prover ocb prisuppgifter.
man kokar litet däraf i saltadt vat- ten; är den för hård, tillsättes litet mera grädde, i motsatt fall en ägg- hvita.
Om så önskas, tillsättes sist den i smöret frästa löken.
En lång- panna smörjes med det kalla smöret, färsen ilägges och formas, som en af- lang bulle.
Den penslas med ägg- hvitan och beströs med stötta skar- por.
Färsen sättes in i ugnen och N i k a n s p a r a brynes, under det den flitigt öses med smöret i pannan.
När den är brynt, spädes den med den kokande vid t i l l r e d a n d e t af P u d d i n g a r, buljongen eller vattnet, tillsatt med B a k v e r k etc. u t a n att kvalite- köttextraktet, och får steka färdig, hvartill åtgår omkr. » / * tim.
Under M Ä I Z E N Ä ten f ö r s ä m r a s, o m N i a n v ä n - tiden öfveröses den hvar 10:e min.
Färsen lägges upp på varmt fat, d e r f ä r r e ä g g o c h i stället skares i tunna skifvor, garneras med DU R Y E A persilja och serveras med den upp- vispade, silade köttskyn eller med afredd sås.
— Om så önskas, använ- NATIONAL STARCH COMPANY des 3 hg.
oxkött och 2 hg.
kalfkött, med samma mängd späck eller njur- talg.
Färsen kan spädas med buljong eller vatten i stället för grädde eller Rattarna mjölk.
Kokas färsen i vattenbad, spä- tillagat d e s den med något mera grädde.
Varför?
FÖRENINGEN KONSTFLITEN, GOTEBORG mycket j bil- ligare, b l i d o c k lika näranda 1 I SYIUSKIIS g Sillsås (f. 6 pers.).
2 stora salta fetsillar, 3 ägg, 1 hg.
godt smör.]
Beredning: Sillen flås, tages 1 ur, sköljes och fläkes, ryggbenet ta- ges bort och sillen vattenlägges da- g gen innan den skall användas.
Den inklappas i en fiskhandduk, och alla | j småben borttagas noga, hvarefter deD skares i små tä.rningar.
Äggen hård- kokas, afkylas i kallt vatten och skä- ras likaledes i små tärningar.
Sil- len och äggen blandas därefter i e n karott, och det smälta smöret häl- - 193 - n i d samma utsökta välsmak.
Våra Maizena- recept tillaändes Eder gratis o c h f r a n k o om N i i n s ä n d e r ett b r e f k o r t med pätecknadt namn och adress till C o m P r o d u c t s C o.
, A f d.
K, Holmens K a n a l 9, Köpenhamn.
resten af smöret lägges i flockar ofvanpå.
Buljongen tillsättes, och de stötta skorporna strös öfver.
.
Anrätt- ningen sättes in i ordinär ugnsvärme att steka omkr. 1 / tim. En kvart innan den är färdig påhälles vinet.
Sautén serveras som frukosträtt.
1 i PRIMA KVALITÉ!
f l BÄSTAUTFÖRANDE!
HVARJE PAR STAMPLADT MED OFVANSTÅENDE VARUMÄRKE FINNAS I ALLA VÄLSORTERADE SYBEHÖRS - MANUFAKTUR-Å KORTVARUAFFÄRER.
les öfver.
Anrättningen serveras med lock 3 — i min., hvarefter den lägges nykokt potatis som frukosträtt.
på sikt och får kallna.
Den skåres i t unna skifvor och kryddas.
Filén torkas med en duk, urvriden i hett Sauté å la g o u r m e t (f. 6 pers.).
1 kalfnjure, 1 lit.
vatten, 1 vatten, skares i tunna skifvor, hvilka tsk. '
salt (till blanchering) 1 svin- klappas ut och ingnidas med kryd- filé, 1 msk.
salt, tsk.
hvitpeppar, dorna.
Potatisen skalas och skåres 1 msk.
finhackad portug.
lök, Va lit.
i skifvor.
Löken skalas och hackas rå potatis, 2 del.
brun buljong, 1 msk.
fint.
— En eldfast form smörjes med en del af smöret.
På bottnen, af madera.
Till formen: 1 hg.
smör, 2 formen lägges ett hvarf potatis, litet salt strös öfver, därpå ett hvarf filé msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Njuren blancheras, och njurskifvor.
Så forfares tills det d. v. s. lägges i kallt, saltadt vat- blir 3 hvarf potatis och 2 hvarf kött.
ten, får koka upp och koka utan På hvarje hvarf kött strös löken, och Skyddande symboler.
TI d a HprnsIMfaNTHSiMfaias Rikhaltiga variationer.
Begär prisk.
B r u k, T i d a h o l m.
Kungl.
Hofleverantör.
Försäljningsmagasin: Mästersamuelsg.
38 STOCKHOLM.
T i d a h o l m s " RA ", för d e solen, gamla var medelpunkten egypternas religiösa åskådning.
Dess lene symbol, klot, garne, över husgeråd ansfgos ligt ett bevingat anbragtes å bostadsingångarne, och andra i behov kraftigt av ett övernatur- skydd.
Till o c h m e d å sandalliknande anbringades Ra-symbolen torde å föremål s o m egypternas därför gyl- tempelväg- vara skodon — världens s o m äldsta läderskyddsmedel.
*.
Årtusenden cch medel vård i h a gått och metoder h a växlat.
våra sedan dagar, tjänst at Svenskar, övertagits som N:r 41.
I ett så omfattande ämne kan blott några korta råd här gifvas.
Den allra första af en värdinnas plikter är a t t tillse a t t hemmet är rent, fint och väl vårdad t, maten god, väl lagad och serverad, duk- ning och servis oklanderliga.
Om barn finnas, a t t de äro rena, väl klädda och skicka sig väl.
Vidare att mottaga besökande och gäster gladt, vänligt och förekommande, äf- ven svara så i telefon.
Vid bordet måste ni vara en artig, uppmärksam värdinna, se t i l l a t t intet saknas och a t t allt går tyst och behän- digt.
En viktig sak är a t t ni om hemmet redan är bildadt, fortsätter i dess vanor och traditioner och ej inför mycket nytt på en gång, så trifvas både hemmets invånare och gäster bäst.
Ivi.
N: r 42.
Hvarför ej lägga en liten bänk?
Om ni slår ihop en låda och i botten lägger torf och löf, behöfs blott he !t litet häitspiilning öfverst och sedan 25 cent.
jord.
Ni kan täcka det med ett par innanfönster, och när den blir tom, drifva gur- kor i den.
Sist i mars eller än hellre först i april är tid nog lägga den om den höljes vid stark frost.
I den kan ni drifva alla utom de allra ömtåligaste blomplantor.
Ivi.
Sibylla.
N:r 43.
Firman Neumann o. Vogel, Stockholm, glasmålnings- o. konst- glasmästerianstalt, Barnhusgattan 16 är mig veterligt den enda tillverkaren af » stained glass » i Sverige, ni torde dar bäst få önskade upplysningar.
Ivi.
N:r 4-1.
Svenska Hem, Kvinnornas andelsförening, tel. riks.
8939 och 146 29 har sin hufvudalfär på Mäs t er- samuelsgatan 3 och torde ni där bäst få alla nödiga upplysningar och blan- ketter för inträde i föreningen.
Ivi.
s k a p l i g först Nordens Örebro, sina största specialfabrik för tillverkningar och Viking kännetecken det laghgt märket ordet skokräm " VIKING ".
o c h Vikings fullt inre- D å Viking- övriga puts- tillverkas vetenskapl g a grunder a v skickligaste mänt i på Vikingaskeppet konserveringsmedel efter de Fabriken h a r s o m gistrerade- och v e t e n - grund.
läderputsmedel, s o m de förnämsta i marknaden, kan m a n m e d fog säga att nutidens symbol är m ä r k e t " Vik ' ng ", varje kings burk övriga Man burken.
king ", för läderskydd s o m finnes åsätt Viking-Skokräm Finnes är varan noga granska d ä r ej märket " Vi- ej äkta,.
N E M L I E STOCKHOLM.
Sveriges bäst N, M.
- S LUN.
O sorterade fotografiska affär.
Bästa inköpskälla för fotografer och amatörer.
Herrar affärsmän torde observera, att: • Jönköpings läns Tidning 1 — JÖNKÖPING — läses av en köpstark befolkning i såväl stad som på landsbygden.
Egna lokal- redaktioner i Huskvarna och Nässjö.
; Jönköpings läns Tidning utkommer varannan dag.
Annonsprisef är 6 öre före och 5 öre efter text.
Infö- res annons minst 5 gånger lämnas r a - batt.
Var god infordra offert.
— Prenu- merationspriset är per år endast:::::: KR.
2: 50.
PÅ GRUND AF DEN UTOMORDENTLIGT HASTIGA ÅTGÅNGEN AF LOT H ö o c h V i - fabrikat b ö r vid inköp V kommei * D R A G N I N G att, äga rum redan i M A R S månad i år« Insänd därför skyndsamt Eder rekvisition, märkt X 1, adress: Lillsjönäs Barn kolonis Lotteri, Artillerig.
6U, Stockholm hvarifrån lotterna sändas mot postför- skott för lottpriset å 2 kr.
D r st. jämte kostnad tör porto och dragningslista.
1 0.
0 0 0 VINSTER — « vinstvärdena kr.
9,000 „ _ _.
- _ W W W (Bosättning till 4 rum, kök och H v a r 8: d e l O t t V i n n e r.
jungfrukammare), 5,000 (Juvel- skrin af skulpt elfenben med smveken) 4,000, 3,0t 0, 2,300 o. s. v. II vinster om öfver 1,000 kr.
77 vinster om 900 — 100 kr.
1,600 vinster om 90 — 40 kr.
800 vinster om 39 — 25 kr.
4,200 vinster om I — 10 kr.
o. s. v. Lägsta vinstvärde 4 kr.
BENGT OXENSTIERNA.
f a c k m ä n o c h ä r o all- erkända D Lotteri tillverkningen p å fullt E ÄKTA BALSAMISKA ASEPTINTVÅL LILLSJÖNÄS ' BARNKOLONIS dess a v specialfabriker, m a n arbetar W 8s e£ " £S a e n s Å den senast införda serien frågor följa här nedan svar, och har redaktionen ansett, att det ut fästa priset 10 kr.
denna gång bör tilldelas signaturen Sibylla hvadan innehajvarznnan af denna signatur behagade anmäla sig å vår byrå för beloppets utbekommande.
av puts- o c n konserveringsmedel för läder a SVAR för lädrets Det är dock sedan husmoderns bästa vän?
Om ej.
så försök den i d » g och öfverryga dig om, att den gör tvätten bländande hvit och arbetet till ett nöje.
Kom ihåg, att då du föredrager vår Svenska tvätt v ål före den Engelska, du därigenom gagnar Sverige och skaffar arbetsför- HAPPACHS SAPFABRIKS A.-B.
Malmö &amp; Stockholm.
— * Du begagnar väl HAPPACHS DIAMANT-TVÅL, Gösfiléer ifrityrdeg (f. 6 pers.).
2 gösar pä omkr. 6 hg.
st., 2 tsk.
salt (10 gr.).
F r i t y r d e g: 80 gr. torrt mjöl, 3 gr. salt, V2 msk.
smör (10 gr.), 1 del.
vatten, 1 ägg.
T i l l k o k n i n g: 750 gr. flottyr.
B e r e d n i n g: G-ösarna fjällas ej, rensas, sköljas, torkas, skäras i fi- léer, och ryggbenet jämte alla småben skäras bort.
Filéerna läggas med skinnsidan mot en skärbräda, och köttet skares från skinnet med en spetsig knif.
Filéerna gnidas med saltet och få ligga 1 tim., hvarefter de ånyo torkas med fiskhandduk.
Till frityidegen sammanvispas alla ingredienserna till en tjock pannkaks- smet, som får stå och svälla omkr. 2 — 3 tim. Flottyren upphettas i en järn- kastrull, filéerna tagas med en gaf- fel och doppas ned i smeten, som fullständigt måste öfvertäcka dem, samt kokas i flottyren, tills de äro vackert gulbruna och genomstekta.
De få rinna af på sugpapper, läggas upp på tårtpapper, garneras med persilja, stekt i flottyr och serve- ras med s tuf vad spenat eller äppel- mos.
— Gädda kan tillagas och ser- veras på samma sätt.
Förnämsta vita stångtvål är s t a 1 utan b ö r återlämnas.
Lotteriets föreståndare.
- 194 -
U N G, frisk och glad landtbrukardotter önskar i vår mot fritt vivre eller I N A C K O R D E R I N G A R.
liten lön plats i god familj där jung- fru finnes.
Är villig biträda med alla inom hemmet förekommande göromål.
Den sökande har genomgått enkel C and aldrig o r i g i n a l b e t y g HVILOHEM erbjuder hvila hushållskurs samt är kunnig i väfnad.
SVÄRDSJÖ utan endast afskrifter Svar t i l l » Familjemedlem », Iduns exp.
och hemtrefnad i lugn, vacker trakt $ I h ' g e r alltid ö p p e n f ö r af Dalarne.
Närmare meddelar fröken f. v. b. när ni svarar på annons om den, s o m g e n o m o k a d e Lydia Johnson.
Svärdsjö.
Riks 29 k u n s k a p e r vill s k a f f a ledig plats.
UNG, BILDAD SJUKSKÖTERSKA ön- INACKORDERING för en 14 års gosse sig s t ö r r e i n k o m s t e r skar plats att sköta en sjuk.
Svar in- och d ä r i g e n o m b e r e d a om 8 dagar till » Syster », Iduns exp.
önskas under sommarferierna i präst- gård i Norrland där ' tillfälle till bad sig en t r y g g a d framtid.
I GODT HEM i s t a d e l l e r på l a n - och jämnåriga kamrater finnas.
Sv.
K LEVER mottagas på Privat Sjukhem I vår undervisning det, s ö k e s p l a t s af bättre h u s h å l l s - med prisuppgift jämte Öfriga upplys- i Sthlm.
Vid.
B.
T h y s e 1 i u s ' p r k o r r e s p o n d e n s h a tu entals unga van f l i c k a kunnig i matlagning, b a k - ningar till Fru Sanna Karlström, B y r å, Greftureg.
1.
R.
3882.
A.
8939. män o c h k v i n n o r f u n n i t d e t m e d e l, v a r - får plats som extra biträde den 6 ning, s y l t D i n g.
Goda b e t y g.
Svar FÖR EN BÅTIRE, snäll o. anspråks- april.
igenom d e kommit i besit ' ning av för- till » Arbetsam — Ansvar », Iduns exp., Ö. Bangatan 40, Ö r e b r o.
lös flicka finns plats i godt hem på månliga, välavlönade p atser.
REKTOR E.
BROLIN, Osby.
Sthlm.
LITEN FLICKA i 2 — 12-årsåldern, som landet att hjälpa till med alla i F ö l j d e r a s e x e m p e l!
ett hem förekommande göromål, en- UNG, NORSK, kv; ndelig student ön- saknar föräldrahem, emottages till dast två personers hushåll.
Medlem sker fra sommeren eller hösten post fostran och Öm, moderlig vård under E d e r ålder, b o n i n g s o r t eller n u v a r a n d e af familjen.
Svar med foto.
till » 1 som selskapsdame eller guvernante.
uppväxtåren hos aktningsv.
inedel- P L A T S S Ö K A N D E sysselsättning u t g ö r ej n å p o t h l n d e r v i d maj 1915 &gt;, Älm b ult p. r. Bill.
mt.
» .Norsk, övet i sprog », Poste åld.
fru, som äger vana och glad undervisningen.
Betalningsvillkoren förståelse att handleda barn.
Musik- restante.
Haugesund, Norge.
äro synnerligen t ö r n änliira.
FÖRESTÅNDARINNA för mindre ål- lekt, gifvas i hemmet, hvilket är Ifyil n e d a n s t å e n d e k u p o n g och PRAKTISK, hushålls \ an bättre flicka derdomshem, gudfiuktig och pålitlig U N G NORRLÄNDSKA som genomgått friskt beläget i landsortsstad, där s ä n d d e n till o s s i ö p p e t k u v e r t, f r i - och med praktisk duglighet får plats hushållsskola och särskildt är kunnig önskar mot någon lön plats i familj goda skolor och läroverk finnas.
Pri- märkerat med 4 öre.
från 15 juni.
Svar jämte fotografi i bakning och finare handarbeten ön- som duglig husmors verkliga hjälp.
set moderat.
Svar härå torde sän- och rekommendationer till Friherrin- skar plats i bättre familj • — där jung- Svar till Box 41, Mjölby.
das till » Hem och vård », Iduns exp., nan v. Essen, 49 Strandvägen, Stock- fru finnes — som husmors hjälp.
BARNSKÖTERSKA, ordentlig o. på- Sthlm, f. v. b.
Svar m.
» V.
L. », Iduns exp.
f. v. b. litlig, med mångårig vana vid barn holm.
Hermods Korrespondensinstitut I SÖRMLÄNDSK PRÄSTGÄRD, helst EN FLICKA, snäll och villig, ej rädd O R D i M a G S A M 30-årig flicka, som ge- samt med utm.
betyg och goda re- i närh.
af sjö och- Västra stamb., Cor arbete, kunnig i matlagning, bak- nomgått hushållsskola och är fullt kommendationer, söker plats till 1 önskas inackord.
för fru med tre barn Malmö Dir. H.
S. Hermod Österg.
5 3 B.
ning, konservering och för öfrigt hvad kompetent att sköta ett hem, önskar maj.
Svar till Rik st. Lidingö 186. fr. 15 juni, samt konfirmationsunder- Sind m i g gratis o c h utan förbindelse i ett landthushåll förekommer, får plats som hushållsfröken eller före- Allm.
Lidingö 437. visning för två.
af dem (gossar).
å min s i d a E r t i l l u s t r e r a d e p r o s p e k t f ö r plats den 1 nästa maj som husmo- ståndarinna.
Svar motses af » Britta », PLATS SÖKES, att vårda barn, på Svar till » M. » Svenska Annonsbyrån, den a v d e l n i n g, f r a m f ö r vilken j a g m a r - derns verkliga hjälp.- Svar till ' » Landt- Sandvikens Tidning, Sandviken f. v. b.
barnhem eller i hem där husmoder Göteborg.
kerat ett X.
hushåll », Östgöta Correspondentens PÅLITLIG, frisk och barnkär flicka, aknas.
Bästa rek.
finnes.
Svar till KONFIRMANDER mottages i sommar kontor, Linköping f. v. b.
M e r k a n t i l a av - j Lantbruksav- 23 år, önskar t i l l 1 maj plats att sköta » Lefnadskall » P.
R. Göteborg__4.
hos kyrkoherden W. Bergstrand, delningen.
delningen.
FN UNG~ PÅLITLIG, BILDAD TYSKA barn.
Sv.
t.
» Pålitliga, Södertelje p. r.
ORDEN TLIG FLICKA önskar plats Långared.
Juridiska av- Språkavdel- önskas under sommarmånadérira som B Ä T T R E F L I C K A ^ k u n n i g i matlag- i mindre familj där jungfru finnes, KONFIRMANDER mottagas äfven i d elningen.
n i n g e n.
hjälp och sällskap åt 4 barn mellan ning, bakning och för öfrigt allt som att vara husmoder behjä ' plig.
Helst år (sjunde året), 15 / 6 — 1 / 8, af pas- Tekniska av- Konstmålnings- 14 — - 5 år.
Svar med foto, betyg och förekommer inom ett hem, äfven enk- uppåt landet.
E j i stad.
Vid lön Rudolf Möller, S v a n e s u n d, delningen.
avdelningen.
iönepret.
till Dr. Wennerherg, Erik lare sömnad, önskar plats.
Svar till fästes ej vidare afseende.
Svar märkt tor Orust, Bohuslän.
Pris 125 kr.
Realavdeln.
Dahlbergsgat.
14, Göteborg.
» Våren », Näs viken p. r.
» M.
27 år » Kiosken Gust.
Ad.
Torg.
KONFIRMANDER mott-gas äfven in- SOM SÄLLSKAP och hjälp i treflig, BÄTTRE FLICKA, kunnig i Malmö.
stundande sommar under 5 7 2 veckor ansedd " ämbetsmannafamilj i Sthlm ENKEL, Namn:.
linnesömnad, önskar plats i godt hem GOTTLÄNDSKA, från bildadt hem, fr. o. m. den 25 / 6 invid sjö, härligt erh.
bildad, hushållsvan flicka plats.
den 1 april eller senare, helst som önskar mot fritt vivre komma till beläget kyikol.e de ' os ä lo i Katrine- 2 jungfrur finnas.
Norra Inack.-byrån, barnfröken men Adress: för att tillsammans holmstrakten.
Afg ' ft för allt 150: — är äfven villig att landtegendom Drottninggatan 68. deltaga i andra göromål.
Gärna upp- med jämnårig flicka under duktig kr.
Vidare pr telef.
Sthlm.
R.
T.
Idun 3 0.
ledning sköta hushållet.
österm.
BÄTTRE FLICKA, frisk, enkel och åt landet.
Svar till Ester Andersson, husmors 775, 1C9.
: 6, Hagaryd 1 samt Tacksam för svar vore » Arbetsglad Sthlm.
A. anspråkslös kunnig i såväl finare som Allarps Gård, Näsbyholm (Skåne).
T.
Vasa 2176, 1724.
Brun- enklare matlagning, bakning, konser- B Ä T T R E F L I C K A önskar plats i fa- 20-åriner » Idnns exr » .. Sthlm.
f. v. b. keberg 4159. vering m. m. samt sömnad, erhåller milj som husmoders hjälp.
Har varit J j I i.
U a J J, husnålisvati fhcka önskar förmånlig plats på bruk i Västman- ett år i prästgård som hushållselev.
plats som husföreståndarinna hos en- K o n f i r m a n d e r.
land.
Jungfrur finnas.
De bästa rek.
Lön önskvärd.
Svar till » Familjemed- sam herre eller i liten familj.
Svar Läsflickor emottagas under sex vec- fordras.
Svar jämte betygsafskrifter, lem », Tvetaberg p. r. till äS. » Iduns exp.
f. v. b.
kor instundande sommar i prästhem i ref. och löneanspråk till » Disponent- mindre landsortsstad på småländska M O T " f R I T T ~ V I V R E " önskar u n g 7 ~ b i l - C0-ÅRS FRUNTIMMER, vid god vigör fru », Iduns exp., Stockholm.
höglandet för att tillsammans med önskar komma i bättre hem hos änke- FN ENKEL, händig, förståndig flicka, dad flicka lära och deltaga i alla egna döttrar de !t:ga i konfirmations- sy-, tvätt och strykkunnig, med gladt husliga göromål å herrgård.
Händig man eller ensam dam, för att vara undervisning.
genom rege- lynne och god karaktär önskas till i klädsömnad, villig undervisa barn.
behjälplig med hushåll, sömnad och mentspastor H.
Närmare Nilson, Eksjö.
5 friska barn.
Svar till » 25 kr. » önskar anses som familjemedlem.
Sv.
förefallande g " romå !.
Små pret.
Svar till » Familjemedlem L.
P », Iduns exp.
till » Huslig » Tidning sk ont-, Skeppar- Skönberga p. r. LHakulla Hvilohem, Sätila gat.
21, Stockholm.
f. v. b.
(Västergötland) EN BILDAD, anspråkslös och spar- erbjuder ett lugnt och stilla hem i U N G, BÄTTRE, barnkär flicka önskar 18-å ' ig, m u s i k a l i s k s k å n s k a, sam flicka, kunnig i enkel matlag- plats hos god familj, helst i Sthlm naturskön trakt för personer som äro ning erhåller genast mot fritt vivre eller dess omnejd, som barnfröken hurtig och gladlynt, som genomgått behof af hvila och rekreation.
plats att sköta hemmet för ensam eller h; älp till föi ef allande göromål 8-klassigt läroverk, är kunnig i enk- E n s k i l d a r u m 80 pr månad, dam i större sjöstad.
Alla bekväm- inom ett hem.
Äfven van vid skrif- lare kläd- och linnesömnad samt fi- delade m Blir vistelsen längre än en Dr ligheter finnas.
Svar till » Hemtref- göromål.
Svar till » Småländska 20 nare handarbeten, Önskar plats till månad, 70. medi- billigare.
Förfrågningar be- H. CEDER- våren i treflig familj.
Lön önskas.
nad », Iduns exp.
år », Iduns exp.
svaras tacksamt.
Adress fru Elisabeth cinska Svar märkt » H.
H », Gumaelii Annons- BERGS I VÄRMLAND, i godt hem å egendom, Schultheis /, S ä t i l a.
byrå, Malmö.
_ _ får bättre, hnshållsvan flicka, kun- BÄTTRE FLICKA önskar komma till nig i matlagning, bakning o. s. v., land tegendom för att lära matlagning. '
Husföreståndarinna.
S i n n e s s v a g p e r s o n plats 1 maj.
Medlem af familjen.
Är villig att deltaga i alla förekom- Enkel och praktisk landtbrukaredot- Vid.
Nya Inack.-Byiån, Jakobsbergsg.
mande göromål.
Svar till » Intresse- ter af god familj, kompetent att med kan få god inackordering på landet.
rad », Göteborg 4.
50 kr.
pr mån.
Van skötare.
till 34, Sthlm.
for toaletten.
ordning o. omtanke sköta ett bättre » Inackordering », Iduns exp.
Svar f. v. b.
BILDAD, B A R N K Ä R och anspråkslös U N G~ BÄ T t R E~~F LIC K A önskar plats hem, önskar plats som husförestånda- ftr a f » j o r d t n u t i d e n s f ö r n ä m s t a skön- flicka erhåller plats den 15 april i god familj för att deltaga i alla rinna, helst på landet där husmoder hets- o. ' h b a r n t v å l.
A n t i s e p t i s k!
M e d K o n f i r m a n d e r att som familjemed ' em och husmoders förekommande sysslor.
År äfven vil- saknas.
Kunnig i matlagning o. s. v., h ä r l i g p a r f y m å 60 ö r e o c h u t a n p a r f y m hjälpreda i hem där jungfru finnes, lig hjälpa till med skrifgöromål.
Svar referenser lämnas.
Svar till » Plikt- (flickor) mottagas instundande som- å 5 ' j ö r e ö f v e r a l l t, ä f v e n å a p o t e k e n mar i Eds prästgård, Ångermanland.
deltaga i förefallande göromål med till » Nu genast », Färjestaden p. trogen », fack 8, Ronneby Enastående naturskönt läge vid Ånger- särskild uppgift att med intresse 20-ARIG bildad skånska önskar mot Bättne flicka manälfven en mil från Sollefteå.
När- A K T I E B.
S A S O L, G Ä F L E.
hafva tillsyn öfver en gosse 7 år fritt vivre eller någon afgift lära och en flicka 3 år.
Svar med upp- hushåll under vänlig husmoJers led- med goda meriter önskar snarast plats mare.
underrättelser genom kommi- gift å löneanspråk, ålder m. m. och ning.
Kan biträda med skrifgöromål som husföreståndarinna i familj, där nister O.
Genberg, adress Edsbordet.
helst foto, sändes under adr.
» Hjälp- om så önskas.
Svar till » Familjemed- husmor saknas, eller hos ungherre.
Sv.
T y r a R i n m a n s reda », Varberg p. r. lem våren 1915 », Helsingborg p.
r. till » R.
J. ».
Åkersberg, S v e g.
K o n v a l e s c e n t h e m f ö r b a r n Till hem i Göteborg 20-ARIG BILDAD FLICKA, intresse rekommenderas.
Undervisning kan er- sökes till 24 april som hjälp o. rad af husliga göromål, önskar mot hållas.
Landvetter.
&gt;ällskap åt 3 barn, ålder 7 — 3 år, någon lön plats hos ensam dam eller med studentexairen en bildad, skolad, ung flicka, med i mindre familj, som husmors verk- önskar under ferierna 15 juni — 1 sept, K o n f i r m a t i o n s u n d e r v i s n i n g ordningssinne och från verkligt godt liga hjälp och sällskap.
På vänligt eller del däraf plats som guvernant.
tillsammans med egen dotter samt hem.
Som platsen ställer stora ford- bemötande fästes stort afse ende-.
Svar Svar märkt » G.
M. », Gumaelii Annons- inackordering, kan i sommar erhållas ringar på den sökande, göre sig en- till » Goda referenser » under adr.
S byrå, Malmö.
i större prästgård, vackert belägen Annonsbyrå, Stockholm dast den besvär, som har goda munt- Gumaelii mellan sjöarna Vettern och Tåkern U n g m u s i k a l i s k liga och skriftliga ref. samt för öf- f. v. b. nära Omberg, invid järnvägsstation.
rigt har kännedom om en dylik plats ' TILL PRÄSTGÅRD eller landtegen- Tillfälle till bad.
Kyrkoherde Holm- beskaffenhet.
Svar med ingående upp- dom önskar 21-årig bildad flicka kom flicka berg, Rogslösa.
lysningar, foto o. löneanspr.
före 25 ma som hushållselev för 6 å 8 veckor.
af god familj önskar komma till en mars till » S o l i d », Svenska Telegram- Svar med villkor till » A.
E.
H. ensam äldre dam på landet som En komplererinQssak (ör alla h e m A n g l i c i a, R ä t t v i k.
byråns Annonsafdelning, G ö t e b o r g.
K i l a f o r s p.
r. af massiv ek, lack.
i önsk.
kulör.
sällskap eller hos någon klen äldre Bngelskt-svenskt pensionat, öppet Befattn.
s o m köksföreståndarinna vid Plats ' för 3 brickor.
Sändes fraktfr.
dam, där jungfru finnes, för att se året om.
Fröken Y o u n g.
E.
T.
37, SjukvådsansUllen å K å t l t o r p ^ g TROENDE, BÄTTRE FLICKA, önskar om till kr.
6: — m. efterkr.
och sköta hemmet.
Svar till Rättvik.
plats i fin familj som sällskap och blifver ledig den 1 juni 1915.
VALH.ALLA SN.CKiRIFABBIK.
där jungfru finnes.
Är kun- » 18 år », Sv.
Telegrambyrån, Örebro.
Lönen är 600 kr.
pr år jämte bo- hjälp i sömnad.
Morrum.
Tel. 44.
» Småländska, Oskars- * tad, bestående af två rum, samt nig hamn p. r. kost och tvätt.
12 Floragatan 12, 4 tr., hiss, Stockholm.
D a g l i g h e m g y m n a s t i k Kompetenta sökande till denna be- TVÅ ORDENTLIGA FLICKOR önska Rikstel.
97 56.
Allm.
Tel. 97 56. fattning kunna före den 31 mars plats i samma familj till 1 maj som Fritt val af läkare och achaschörska.
bortarbetar trötthet och uppmjukar detta år till Sysslomannens kontor köksa o. husa.
Sv.
t.
» A.
F. », Iduns Referenser till följande herrar läkare: Erik styfva lemmar.
Börja idag därmed inlämna sina till Styrelsen ställda exp.
Edv.
A lin, Emil Bovin, Hj och t a g gymn.-häfstången » Ideal » till ansökningar, åtföljda af frejdebetyg B Ä T TRE FLICKA som genomgått som genomgått epidemi- och samarit- Ahlström, hjälp.
Standardstorleken kostar en- samt bevittnade afskrifter af öfriga slöjdseminarium önskar lämplig plats kurs samt ämnar gå sjuksköterske- Forssner.
dast Kr.
6: — f r a k t f r i t t mot ef- Prospekt sändes på begäran.
betyg som styrka den sökandes kom- i skola eller familj.
Tacksam föi vägen, önskar för någon tid plats terkraf.
Uppgif vid beställn.
dörr- petens.
svar till » 20 år », Iduns exp., Stock- som biträde hos läkare.
Svar till HILMA FREDLUND, Föreståndarinna vidden.
Prospekt på begäran.
Göteborg den 8 mars 1915. holm f. v. b.
» Nell 19 », Gefle p. r.
Rikstel 9012.
Allm Tel. 12 50 1 h.
P. Pälsson.
Stottkamölfan.
Enligt uppdrag: SYSSLOMANNEN.
Postadress: Kålltorp, G ö t e b o r g 6.
L E D I G A P L A T S E Kokerska verkligt kunnig i matlagning och bak- ning, snäll, ordentlig och pålitlig med goda rek., helst från genom- gången hushåliskurs samt förut inne- hafd plats, som under erfaren hus- moders ledning vill sköta hushållet i familj best.
af 6 pers., erhåller förmånlig anställning i Göteborg inst.
1 el.
24 april.
Husjungfru finnes.
Betyg jämte foto sändes under adr.
» Apotekareiamiij&lt;&gt;, Göteborg p. r.
R Vägen till framgång Slöjd- ocH hmhil di anima j - - • I SASOL-TVÅL FolkskoUararmna Ung, s t a r k flicka, B i t r ä d a n d e e n f ö r e s t å n d e r s k a o, ö f u e r s k ö f e r s k a sökas för Säters hospital.
Båda måste vara skolade sköterskor.
Begynnelse- lön för den förra 600. för den senare 500 kr., därjämte sedvanliga natura- förmåner.
Ansökan insändes till OVKKLAKAKEN.
T vän n e En dryck just för Er F r i t t f r å n o c h g a r f s y r a.
N ä r a n d e.
a c o f f e i n g i f t V ä l s m a k a n d e.
r flickor, systrar eller goda vänner, ordent- liga och snälla, önskas till ett godt prästhem på landet, att under hus- moders ledning sköta allt hvad till ett hem hor.
Vidare gen.
korre- spondens.
Svar t i l l » Prästhem » V e n - d e l (Uppsala län) p. r. Brana-Kaffe - 195 - Säljes öfverallt, brändt och ma- let, i eleganta påsar å kr.
1: 10 pr kg.
Doktor J.Arredsons kors Sjukgymnastik, Massage o. P e d a g o g i s k G y m n a s t i k, medför enl. kongl.
maj: ts medgifvande samma komp.
o. rättigheter som en kurs vid Gymn.
Gentral-Institutet.
Korsen 2-årig, börjar den 15 sept.
Prospekt på begäran gen.
Drr J.
Ar- vedson, adr.
Odeneat.
1.
Stockholm Gymnastikdirektörsexamen » fiägges efter 2-årig kors af kvinnliga «lerer rid - Institutet.
&amp; C:o A.-B.
HGSODERBE KUNGL.
HOFLEVBRANTÖR.
IMPORT A.B.
ICL ANTRAG I T, HUSHÅLLSKOL &amp; KOKS 4 HUSHALLSKOL.
C0KES • BRIKETTER Begär vid telefonering å Riks och Allm.
en rists t " Lundströms " * Ny kurs börjar den 14 sept.
Riks- o. Sihlmstel.
Namnanrop.
Begär endast S ö d e r b e r g s K o l i m p o r t Prospekt gen.
kapten J. Thulin, LUND.
Med.
l): r E. Kleens ett-ftriga) kurs i Massage och Sjukgym- nastik (för damer) börjar den 1 okt.
kl. 10 f. m.
N:r 37 MSstersamuelsgatan, 1 tr, upp.
Prospekt begäres städse mi- ler adress Bneelbrektseatan 43 B, II.
Lektioner * I Linnesömnad. » längsta Karserna i klädsömnad, Imnesömnad, börja åter efter Påsk.
Anmälningar emot^a^as dagligen.
Allm.
tel. 4148.
Riks.
N 898.
Elisabet 5 5 Kungsgatan Alla vårens nyheter i och fullständigaste specialkurs i S a h l i n s Eslöf Sjukgymnastik och Massage, Damast- ocb Drälldukstyger.
Lakanslarft.
Percaler.
Bolstervar.
Handdukar.
Mattgångar.
Mangelduk.
Bed kapp tyg.
Hvita o. kulörta Bomullstyger m. m. prisbelönta i Massage oce STOCKHOLMS MASSAGE- &amp; GYMNASTIK-INSTITUT Biblioteksgatan 2 8 Begär prospekt.
Inga g r å a h å r nu inkomna hos erhåller dan, tom använder den sedan öfver 80 år öfver hela världen välkända Royal Windsor (giftfri) Intet färcämne.
Försandes diskret, te.
&amp; •+- porto.
Franska Parfymmagasinet, Hofleverautör, 21 Drottnlnepatan 21.
Stockholm Kungsgatan 45, Göteborg.
OATLNE ii P j p a k t i s k v ä f k u r s " 2:dra k o r s e n Enkefru emottager bättre flickor för undervisning i de Skånska såväl som en del andra landskaps * väfnåder; spanad och handarbeten.
Kursen 3 mån.
Pris pr mån.
för undervis- ning med helinackordering 60 kr.
De som vilja deltaga i hushållet, 35 kr.
Svar till » Praktisk väfkurs », Skegrie.
SJUKSKÖT.
eller annan sjukvårdsin- tresserad dam kan få öppna sjuk- sköterskebyrå i Sthlm.
1,500 kr.
ka- pital erfordras.
Svar t.
» Små oinkost ».
Iduns exp.
, Trädgårdsbok för lägenheter » LILLA TRÄDGÅRDSBOKEN » av O s c a r T a m m, pris 75 öre.
Turkiska badet, 1 Ualmtorgsbadet är öppet hvarje tors- dag för d a m e r.
Yppersta medel (ör bibehållande af smart figur och fin hy.
Badet ar angenämast, om man t r fl«ra i sällskap P H » t r 1:50 MAGASIN FÖR KONST, NYHETER och moder.
Sjunde årg., 1830, upp köpes.
Prisuppgift till Ejlert Troili Stockholm, Upplandsgatan 33,1. li utmärkt antiseptiskt säljes i tuher å 40 öre hos Herrar Speceri-, Färg- och Parfymhandlande m. fl.
samt å Apoteken.
m mot de svåraste fall al Reu- matism, Gikt, Stelhet I lederna.
Erhålles i flaskor ä kr.
1.50 med fullständig be- skrifning hos alla Färghandlande samt från importören * Älla äro ense om CHARLES WEYDE ' S DROGaFFÄR, Norrköping.
ar ett osvikligt medel I Utmärkta organ | SS för annonsering i landsorten WWW Sro följande tidningar: ftrv ' ka: Arvika Tidning.
Borås: Borås Tidning.
Engeihoim: Gefie: Engelholms Tidning Gefle-Posten.
H a l m s t a d: Hailandsposten.
Heisingoorg: Damer!
Värda Eder hud!
H e m ö s a n d: Hudiksvall: Lysekils-Posten.
Malmö: Skånska Aftonbladet Norrköping: Östergötlands Skaraborgs Läns Annonsblad.
Sundsvall: Sundsvalls-Posten.
Helsingborgs Dagblad.
S ö d e r h a m n: Hemösands-Posten.
Hodiksvallsposten.
I Kungsgatan Butiken 1 1 3 1.
Ingen j välklädd dam!
a • kan numera ursäktas, om hon vi- • sar sig med öppen blus eller kjol, J när det finnes en tryckknapp, som • kan förhindra detta.
• Använd därför • Säkerhetstryckknappen S " KLETTE " I 1 • och man riskerar aldrig, att kläd- • ningen går upp.
• Alla välsorterade affärer föra S Säkerhetstryckknappen " KLETTE ".
• Harfva- Ferrin lotteriet Fås på apoteken Bästa järnmedel Lyse k sköfde: ID, • Broderier.
: Spetsar.
• Pärdlgsydda damunderkläder, B o m ul Isartiklar.
I Dag- och natt- Levererar fullständiga • skjortor, I hvita o. kulörta Linneuppsättningar; skjortor.
för Hotell Restaurationer, Sjukhus, Badhus, Ångbåtar m. m. och Privathem samt Brudutstyrslar.
begynner nytt arbetsår den 25 näst- kommande augusti.
Medellösa elever erhålla statsbidrag.
Närmare upp- lysningar genom skolans föreståndare, adr.
Kristinehamn.
Lektioner i DAMKLÄDERSSÜMNAD medd.
erf.
lärarinna.
Eleven syr eget arbete.
Pris pr mån., 10 tim. i veckan 35: — kr.
Vidare i Riks.
österm.
491, eller i biljett till F r.
A. Ekelund, Grefturegat.
24 A 1 tr. Stockholm.
är ren hafreextrakt.
För dålig mage ordi- neras hafregröt: för dålig hy Oatine hafrecreme, som re- uar porerna, aflägs- nar fräknar och fin- nar samt gifver hn&gt; ten ett ungdomligt friskt utseende S i t a Oatlne-Creme i hvlt burk med grönt locks pris 1.50; 4-dubbelt inneh.
: 5. —.
Oatlne-Snow 1.50.
Finnas öfverallt samt hos A. W. Nording, Biblioteksg.
11.
Bireer jarl ser 1« n ni-nH-nin^g.
SH.
Sthlm.
Gttmfzbewg.
Linne- och i Södergatan 12, Malmö.
717.
GOTEBORG.
10^ Sahlins och.
konstväfnad Rikhaltigt urval af i alla städer samt Sahlins barnkläder Mini Kontoret 2 1 6 6.
• — Beskär utförligt prospekt.
— Birgitta-Skolan, Bei&gt;idai » ebansgatan 17, även blusar, underkjolar, sportskjortor och barnkläder.
Elever mött gas dagligen.
Karin E g n é r.
Eva Egnér.
R.
T 35 30.
Sibyllegatan 3 6, Stockholm.
A.
T.
210 0 4.
Gymnastiska Institut, Antracit Prima A S ö d e r t e l j e: Södertelje-Söilertörnsposten.
U o p s a l a: Uppsala.
J ö n k ö p i n g: Smålands Allehanda.
Västervik Kalmar: Barometern.
V ä s t e r å s: Westmanlands Allehanda.
Västerviks Veckoblad.
K a - i s k r o n a: Karlskrnna-Tidningen.
v ä x i ö: Smålandsposten.
Karlstad: Nya Wermlands-Tidningen.
v i s f y: Gotlänningen.
L a n d s k r o n a: Landskrona-Posten.
Ö r e b r o: Örebro Dagblad.
Linköping ": Östgöta Correspondenten.
Örnsköldsvik: Genom att hvarje afton massera hän- Östersund: der och ansikte med Skin-Food erhål- L u n d: Lunds Dagblad.
.
ler lei Ni en frisk och ungdomlig hy.
Finnes hos samtliga parfym- och ogaffärer.
- Örnsköldsviks-Posten.
till förmån för Föreningen själirsötjande Bildade Kvinnors Hvilohem.
Utmärkt styrkande.
Apoteket Lejonet.
Malmö.
50,000 lotter i l kr.
Vinstvärde 60,000 kr.
Bland de högsta vinsterna märkas Möblemang till 3 rum o. hall m. m.
5.000.
Motorbåt 3,000, Pärlhalsband 2 100.
Flyzel 1.500, Linneutstyrsel 1,500, PuUständ g bordsuppsätt- ning af ny^ilfver o alpacca 1,300, Motorcykel 1,035, Bibliotek 1,000, Pianino 985 etc.
Lotter erhållas efter rekvisition märkt I under adress Harfvalotteriet, Skepparegatan 19, Stockholm, antin- gen mot posttörskott eller mot för- sko tslikvid 2 kr.
jämte kostnad för porto och dragnings.ista (35 öre. '.
Anna Josephson, v. ordf. i S B.
K:s styrelse.
Lotteriets föreståndare.
Fonder 21,200,000 kroner.
Stockholmskontor: Araenalsgat.
9.
Filialer: i ^ " ^ ^ (Staregatan 3 2.
* l Deposition 1 i \ 0| K a p i t a l r ä k n i n g / * |2 |0 Sparkasseräkning 4 ' /, Fondafdelnlng.
Kassafack / JMKEBEH » TEATERN Alltid veckans bästa nyheter!
Idun utpjfves denna vecka i A ocb B.
196 - Wilhelmssons Bottr.
A.-B., Sthlm, 1915.
