# ID: svediakorp-per2150
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1915
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,286
# sentences: 1,546
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 10 (1469) A.
2Ö:DE ÅRG.
VANLIGA U P P L A G A N.
HUFVUDREDAKTOR: SONDAGEN DEN 7 M A R S 1915.
ERNST HÖGMAN.
LOSNUMMERPRIS: 12 O R E.
RED.-SEKRETERARE: ELIN WAGNER.
HUMLEGÅRDEN.
MIN UNGDOMS LUND, MIN MAN- doms park med fågeldrill i björk och lind och ekorrlek p å g r ä s och bark och glittrig sol och brus af vind — Din hvita dröm du drömmer än inunder täckelsef af snö.
.
.
Jag längtar s e din vår igen g å fram en natt ur storm och tö.
Jag o c k s å har min dvala haft, då isen tryckte på mitt bröst — utefter marken smög min kraft och svagt förnam jag lifvels röst.
Nu hör jag dina grenars sus, min v a c k r a, hvita Humlegård, nu bidar jag det gryningsljus, som väfva skall din blomsterbård.
I dina knoppars bristningstid jag vill bebo din skönhetsvärld och se ditt växtlifs stolta strid — ditt väsens kamp, din offergärd.
När s å en blekblå kväll i maj kastanjens kandelabrar ländts och mellan unga löfvens vaj den första spindelbryggan spants, då skall mitt hjärta ropa ut, Hertiginnan af Västergötland med sin son prins Carl.
Den lille hertigen har nyligen lyckligt genomgått en öronoperation på Röda korsets sjukhem i Stockholm.
Ateljé Jæger foto.
skall be en bön med hvarje nerv att, förrn milt lif är släckt och slut, jag fylla må, som du, elt värf.
ERNST HÖGMAN.
Tyngdens ande.
Af ANNA LENAH ELGSTROM.
CForis.
o.
slut.)
E S S A FRÄMLINGAR - DE LÄ- go vid mitt bröst, de voro så små att jag liksom kunde gömma dem i mitt hjärta.
Jag strålade och grät af glädje, och de logo till- baka mot mig de små barnens underbara goda löje.
Min själ strömmade öfver af skydd, af ömhet, af bäfvan — vid ljudet af deras små fågelröster, vid de rastlösa rörelserna af deras hjälplösa, sväfvande små händer, vid känslan af deras hemlig- hetsfulla, stumma väsen — dessa, som jag födt och som nu skulle lefva äfven om jag dog.
Lifvet själft hade jag födt.
Mina hän- der skälfde kring deras späda, mjuka krop- par som kring ett brinnande ljus, hvars dyr- bara låga man vill bevara från mörkret, till hvad pris som helst.
I outsäglig kärlek och vördnad tryckte jag dem mot mig och såg ner i deras bottenlöst djupa, dunkelklara bar- naögon som ner i all tillvarons djup och full- het.
De v o r o det för mig — de v o r o all min lycka.
Men nu — nu vända de sig från mig, min famn, mina ömma ord — tvungna, besvärade som i närvaro af en obehörig — en litet löj- lig och öfverflödig utomstående.
Och det är jag ju också.
Ingen behöfver mig — ingen skulle sakna mig om jag gick — mer än som hushållerska och värdinna — men en sådan kan fås för pengar.
Mina barn ha vuxit från sin mor — min man kommer till sin makas bädd af vana och jag tar mot honom af plikt.
Hu!
Jag är trött af det, jag är sjuk af det, jag skäms.
.
.
och jag är rädd.
.
.
Men hvad under om jag ryser för att bli än fastare bunden — med band, som börjat loss- na och murkna så att de icke längre förmå hålla fången uppe.
Ty huru uthärda alla dessa marter, sedan man genomskådat mo- derslyckans illusion — att lyckan af att föda nya varelser är lyckan att föda — kanonmat, massa — soldater, slafvar — vaneslafvar, brödslafvar.
I en bok om Indien kommer jag ihåg att jag läst om de högsta kasternas ädlingar, hur de, sedan de under hela sin mannaålder ägnat sig åt statens eller krigets värf, på sin ålder- dom lämna äreställen och rikedomar, släkt och vänner, hustrur, barn — allt — och en- samma som de började lifvet draga ut för att söka väg för sina själar långt bort från all världens oro.
Det borde förunnas oss kvinnor, som i fa- miljens tjänst lämnat våra bästa år bakom oss, att få en likadan tid af stillhet innan slu- tet.
Sedan vi födt barnen och vårdande följt dem till den ålder samhället i skolans gestalt tar hand om dem och vi förlora dem — s e - dan vi varit våra män till den hjälp de ön- skat och de icke längre ha bruk för oss, eme- dan vår bästa kraft och skönhet nötts bort af tjänandet — sedan borde det tillåtas oss att få lämna alla dessa tanklösa, pockande, kärlekslösa kära, som aldrig gifvit oss en mi- nuts ro, och fria från hinder och band, med fjärran ögon och tomma hjärtan bege oss ut i den ensamhet, som snart skall bli vår evi^ &lt; lott.
Jag talar icke i vädret.
V a n l.
P u r p e p n l a u n m a n e: r a t i o P n r s a k p t r u p i p s l a: g a n Helt år K r.
6.50 Helt år Kr.
Halft år 3 50 Halft år » Kvartal » 175 Kvartal » Månad » 0.75 Månad •: 9 — 4.50 2.25 0 90 j En sådan längtan har jag sett i många gamla kvinnors ögon, läst i många kvinno- hjärtan.
Längtan att komma från den mång- fald af sorger och omsorger, som så länge upptagit dem, men nu, invid döden äro dem för små, oroliga och heta!
Längtan att samla sina genom hela lifvet kringspridda tankar, att finna det Jag all deras osjälfviska kärlek skjutit undan, så att de — som alla andra — glömt bort det.
Längtan att bli ensamma, att få söka.
.
.
Res dig, Maria, res dig, fångna själ, innan det blir för sent.
Vid Gud, min själ, nu eller aldrig skall du slita de sega, mjuka bojor Tyngdens Ande bundit dig med.
Alltför länge har du följt med trampkvarnen — alltför länge har du — af vana, tröghet, trötthet, godsint- het och rädsla — böjt din nacke och tåligt förspillt din korta, dyrbara tid och din Andes svinnande kraft — ack, afsedd för rymden — på ting af stoft och lump, på dagliga serier af småsaker, uppslitande småbekymmer, själsdödande bagateller — allt för dessa ihå- liga idéers skull om pliktkänsla, huslig lycka, gudomlig ordning och häfdvunnet skick, hvarmed männen, sin bekvämlighet till behag, kittat hop samhället och därför lära ut akt- ning för.
Aktning för bokstafven, då anden icke gör den lefvande!
Då den d ö d a r.
Nej, det börjar bli på tiden att du, som så länge föraktat, lär dig göra det n o g.
Nog för att gå — endast gå din väg från alltsammans^ Jag vet icke när dessa tankar först bör- jade ansätta mig — vet man när droppen, som rågar bägaren, faller?
Nej, blott att den är där.
— Hvarför icke g å?
— Jämt och samt hör jag den frågan ljuda inom mig; manande, bjudande, eggande.
Och jag hör mig själf svara — hviska högt ibland: — Ja, ja, bära gå från alltihop, bara gå — tillbaka till mig själf — tillbaka, o, min själ, ur landsflykten.
Ännu är det kanske icke för sent.
Ännu kan jag måhända få tag i något af det, som for- dom var det bästa af mitt jag, men hvilket vanedjäfvulen så länge gnagt på — intensi- teten, kraften, uthålligheten inför målet.
Ännu förmår jag kanske få ut en smula utaf mitt lif, bli till något, få litet att ge, sätta n å g o t märke.
S å att jag förstår hvarför jag lefvat.
Gud, Gud i himlen, du som icke vill att en sparf skall falla till marken, hjälp mig, hjälp mig!
Nu har det kommit så långt för mig att jag trefvande börjar planera för mitt nya lif.
Ännu har jag intet sagt till någon människa, icke tagit ett enda yttre steg, men dagarne genom går jag och drömmer om hur allt skall göras, och mitt hjärta skrattar sakta af hopp, stärkt, uppfriskad!
som af en ny vår — mitt gamla, bittra hjärta.
Jag skall bege mig hem till min älskade, gamla mor, som ständigt för- stått a l l t.
Jag skall ta igen mitt gamla namn, och under det skall jag åter börja ar- beta.
Jag skall öfvertyga min man, åh, jag skall nog finna ord och kraft, det är jag icke rädd för.
Jag skatl laga så att vi skiljas i all vänskaplighef och jag kan få råka mina gos- sar när jag vill.
Och då kanske, kanske —, när de få syn på mig som en människa f ö r m i g — icke längre blott deras och deras fars irälinna — att de då få nog aktning för mig — för att lyssna ...
Tänk — tänk — om jag då ändtligen skulle W l U l S kunna bli dem till någon nytta — fri själf, b e - fria dem ... Gud, hjälp mig!
S å ropar jag och reser mig likt en skenande häst — af längtan, trots och knuten vilja.
De gamla maningarna ljuda åter inom mig — högre och högre.
Jag vågar åter se på stjärnhimlen.
O, gode Gud, hjälp, o, hjälp mig!
Ty nu hänger allt på ett hår.
N u eller aldrig.
* Äter läkarens väntrum.
Åter frisen af ble- ka, ängsligt väntande kvinnor.
Och sist i raden jag själf.
Jag ser att mitt ansikte i spegeln är så hvitt att det lyser grönt — jag vet icke hvart jag skall vända mig för att dölja det, dölja min förfäran.
O, om dok- torn ville komma snart!
Allt är då galet!
Min gamle professor har tagit semester och läm- nat praktiken åt en vikarie, en liten korpu- lent, konventionellt jovialisk herre af den olidliga, konstlad!
patriarkaliska typ man blott finner bland präster och läkare — en fetlagd, optimistisk sorts äldre män, hvilka blanda sig i allt, oombedda ge goda råd och äfven i de mest förtviflade fall se saken " så ljus som möjligt ", d. v. s. envisas att betrakta världen som en pastoral idyll med idel goda barn och snälla lamm, ledda af vänliga her- dar.
O, jag talar högt, pratar för mig själf, mär- ker jag, meningslösa fraser — bara för att icke strypas af ängslan.
Doktorn må vara hurudan han vill — bara han kommer snart.
O, hvad det är svårt låta bli att gråta.
Luften i väntrummet är så tung af ångest, att jag knappast vågar andas för att icke brista ut.
I mitt inre flyger hjärtat upp och ned och nästan kväfver mig.
Jag är sjuk af ångest, sjuk af en enda tanke, en förfärlig, omöjlig, vansinnig misstanke.
Ja, ja, den är omöjlig, den m å s t e vara det.
Men bara vid tanken fuktas mina tinningar af kallsvett.
Likt en kall och giftig dagg droppa de ned för mina kinder och komma mig att frysa och kväljas.
Allt kyler och kväljer mig numera med den afskyvärda smak af kallt järn och tjockt lefradt blod, jag haft i munnen sedan en morgon i förra må- naden.
Jag vaknade med den — halfvaken hade jag känt den redan i sömnen och käm- pat med en obestämd förskräckelse som med maran.
Oklara sensationer, dunkla idéasso- ciationer, hvilka ville forma sig till ett minne, men icke kunde, redo mitt bröst och kommo mig att flämta.
S å med ett vaknade jag som för ett slag, min kudde blef plötsligt våt af kallsvett, min hud knottrig af fasa.
Jag m i n- d e s — hvart detta hörde.
Men jag v i l l e icke minnas, ville icke veta.
Jag borrade mig blott djupare ner i sängkläderna undan allt- ihop och bet hop tänderna i ångestfull, vred- gad vilja.
Men jag grät af skräck.
Mer och mer har sedan kommit som b e - styrker ...
Men jag vill icke tänka på det — tränger allting tillbaka som jag tränger till- baka tårarna — går kring likt en mur, stum, stenstel — med knutna händer och återhål- len andedräkt — för att hypnotisera mig själf — jaga bort min fruktan — göra mig själf stark, stark nog — in i det sista hop- pades jag det med ett vansinnigt hopp — att kunna utplåna faktum, om faktum redan fin- nes — tillintetgöra det med min vilja, med mitt hat.
Ty nog b o r d e, nog s k u l l e, nog m å- Byrå Expedition, « J S 16 46.
Allm.
l 6147.
Expeditionen: 0.
Redaktionen: Riks 16 4 ».
Allm.
7303.
Kl. 10 — 4.
Red.
Nordting: Riki SC 6 1.
Allm.
4 02.
Kl. 1 1 - 1.
Vertat, direktoren kl. I l - - 4 5.
Riks Kl. 9 — 6.
Amronskontoret: Rikt 1646.
Alim.
6147. KL 9 — 6.
Riks 86 59.
Allm.
4304.
150 - A n n o n s p r i s: Pr m i l l i m e t e r e n k e l s p a l t: 25 öre efter text.
30 öre i textsida.
» •Mörhöinuw » &amp; r sirsk begärd plats.
Utländska annonser: 30 öre efter text.
33 ö r e i textsida.
20 ° / o t ö r h.
f ö r strsk.
b e g ä r d plats.
hofvet till mitt elände nu, likaväl som till min sjuk-.
dom, mitt lifs Juggernaut.
Jag hatar, hatar honom och allt hans.
Med nedfallen underkäk, stod doktorn och stirrade på idyllen, som icke gick i lås; Den unga moderns traditio- nella glädje öfver det vän- tade barnet tycktes visst icke af rätta slaget, ens för hans konventionellt förblin- dade ögon.
Jag måste le åt: honom också — le mer och mer — ut all min ångest.
Då vände han tvärt, skyn- dade ut och låste hastigt dörren.
Jag blef kvar i hans inre s i e väl en stackars varelse kunna befalla n å g o t öf- ver sig själf och förmå ropa till ödet: Nej!
Det är ju mitt 1 i f som förödes!
Det är omöjligt!
— och därmed göra det omöjligt.
Hvarför, o, hvarför har man då annars en själ, som vill till rymden, ett hjärta, som vill frihet, då man själf är slaf under allt i tillvaron — naturens ordning, förhål- landenas makt, andras gär- ningar, sin egen kropp?
O, jag hatar, hatar den, denna sega, tröga pas- siva kraft i lifvet, detta osynliga, allesiädesva7 rande, oöfvervinneliga: Trän fäffingarna i Kronprinsessans fioc som nyligen ägde rum i Stadion, meddela vi ofvanstående bilder, hufvudstaden.
Bilden n:r 1 framställer det segrande röda laget, narna Ribbing, Holtermann, von Hof sten, Neuendorff, Lewenhaupt grefvinnan Mannheim, fru von Heidensiam, fröken Mia Hamilton och det blåa laget och bilden n:r 3 Kronprinsessan m o t s t å n d — materiens — tyngdens ande!
Ja, just den, hvad den än kallar sig för — och somliga kalla den Ode.
Ofverallt — i samhället och i vårt eget inre — lurar den, och hvar den träffar en stackare, behärskar den en — opersonlig, obönhörlig, utan ansik- te, utan själ — och tvingar en att maktlös åse katastrofen, hvilken föröder ens dyraste.
Man hade ämnat något annat — ack, man hade ämnat så mycket — men så händer en enda liten sak, just den enda lilla, man i c k e hade makt öfver — och alla ens va- pen äro borta — lamslagen måste man stå stilla och se olyckan komma — blind, tålig, oundviklig — bara komma närmare och när- mare — tills den är öfver en helt tyst och sakta, och sopar en med sig, likt ett visset löf, ett litet dödt ting.
O, detta uppror mot det öfvermäkiiga, dedta förfärliga skrik af protest — hvarför fingo vi kraft till det, då vi icke fingo kraft till något mera?
Mitt hjärta nästan brister af vanmakt Då kom ändtligen doktorn.
Han föste framför sig en oförställt gråtande flicka, uppenbarligen i grossess — antagligen nå- gon husjungfru, som han på hennes matmors hvilka ge en nog så angenäm föreställning om det friska vintersportlifv et i som eröfrade vandringspriset.
De från vänster sittande damerna är o: frök- och Warber g.
De stående, likaledes fr ån vänster: fröknarna Kantzoir, Blach, och grefvinnan E. Hamilton.
Bilden n:r 2 återger en match mellan det röda förrättande prisutdelningen.
— Hoffotograf W. Lamm foto.
begäran undersökt och gifvit en moralkaka på köpet.
Mig — en sådan skillnad gör ju formerna — kommer han val i stället att gratulera.
Men, nej, nej, det f å r ju icke vara sant.
' Var så god och stig in, fru Björkman. "
Det v a r sant.
Och så icke mer med det.
Punkt — slut!
Bara böja sig — för alltid.
Jag dåre, dåre, som trodde allt var gjordf blott med att resa sig.
O, jag dåre, som, bara bojorna förläng- des litet, genast inbillade mig att de icke längre funnos.
Du Gud, som jag bad till, var detta din bönhörelse?
" Ske icke min vilja, utan din "!
O, vi arma sdafvar, som varit tvungna finna upp en s å - dan bön!
Doktorn gratulerade, skinande af idyllisk faderlighet.
Jag kunde slagit honom i hans oljiga ansikte, så förtvifladt vredgad var jag.
Hes af pina sade jag honom sanningen.
— Åh, doktorn skulle nog icke gratulerat, om ni hört hvad professorn sade till min man vid min sista barnsäng.
Min man!
Jag måste le — nej, min fångvaktare, min bödel — upp- Låikomirkiivcif. '
g fti E d r a beil-och f~ / upédrakferhoj fim? / / /, a t / o c h Ni Mir ™ 8 belåien Tvatf-och.
F ä r g e n A k t i e b o l a g G ö t e b o r g: rum.
Jag förmådde icke genast gå hem till trampkvarnen igen.
Fast nu får jag ju vara tacksam att jag aldrig hann utföra min af- sikt, att ingen vet det allra minsta — så att jag har en vrå kvar att krypa in i och för- sörjning — den tid som är kvar.
O, Gud, hvad jag är trött.
Likt ett redan nästan dödt ting blef jag sittande framför spegeln, där jag klädt af mig för undersökningen.
Mina armar voro som bly, jag orkade icke ta på mig kläderna en gång, satt där bara och stirrade på min nakna kropp till dess veckors tillbakaträng- da gråt kom störtande till mina ögon.
Jag tyckte så synd om den där utnötta, utpinade kroppen, som utsliten af sjukdom, hårdt ar- bete, hafvandeskap och digifning syntes så förslappad, uttänjd och bristfärdig, att jag slött undrade, hur den skulle orka något mera.
Fast den måste väl.
" VI å s t e ", det är tillvarons hela formel.
Icke v å r t " Måste " till ödet — till Tyng- dens Ande.
O, jag dåre, dåre!
Nej, d e s s till oss!
Åh, jag gråter bara — jag orkar icke tänka.
mer — icke skrifva mer Det är slut.
KLIPPAN.
Modernaste Finpappersbruk.
SpeetatUéOf i FInawe Post-, Shwif-, Kopie- och Twyc&amp;jtappen samt fcavtong.
Iduns textpapper tillverkas af Klippa ».
\ [
Tift \ famifjer äff ens reformering.
DEN 1 MARS SAMMANTRÄDDE I KRISTIANIA DEN NORDISKA FAMILJÉRÄTTS- kommissionen för att konferera om de delar af familjerätten, i hvilka nya lagförslag skola utarbetas för alla tre länderna, nämligen förmögenhetsförhållandena och hvad man med ett ord kan kalla maktställningen inom äktenskapet.
Bland de medlemmar af den svenska lag- beredningen, som deltaga i konferensen är fru Emilia Broomé, lagberedningens första kvinn- liga ledamot.
Äfven Norge och Danmark bli representerade af kvinnor.
Den norska kvinnliga ledamoten af kommissionen är höjesteretsadvokaten Elise Sem från Kristiania och den danska, ögonläkaren fru Estrid Hein.
Med trygghet kunna nordens kvinnor lämna åt sina tre erfarna och kloka representanter att föra deras talan vid de viktiga af göranden, som nu förestå.
En af Danmarks diktare om England.
ET HAR LINDER DET NU P Ä - gående kriget och många år dessförinnan ansetts som en gifven sak, att skulle Danmark drifvas ur sin neutralitet, vore dess plats vid ententens sida, och en af Dan- marks ledande tidningar har för icke länge sedan uttalat manande ord om vikten af att bevara den traditionella, sedan lång tid till- baka befästade vänskapen med E n g l a n d.
Beträffande oförrätter är nationernas eller kanske snarare regeringarnes minne kort; •det är ej mycket öfver hundra år sedan Eng- land mot Danmark begick en oförrätt, vida blodigare och mera upprörande för vanlig rättskänsla än någonsin Tyskland i 1848 eller 1864 års krig eller därefter.
Köpenhamns bombardement 1807 har un- der krigstiden ofta nämnts i pressen som ett exempel på de faror äfven neutraliteten för med sig.
För dem, som kanhända vid näm- nandet af dessa ord och detta årtal blott på- minna sig att " det var någonting, men hur var det? "
— vilja vi i korthet rekapitulera händelsen.
Om krigets förhistoria säger en gammal lärobok, att " England gjorde under revolu- tionskrigets fortgång så många ingrepp i de neutrala skeppens handelsfrihet och sökte gifva begreppet kontraband en så vidsträckt betydelse, att därunder äfven inbegrepos kött, mjöl och säd, hvarigenom nästan hela Danmarks handel skulle blifvit tillintetgjord. "
Detta klingar ju ganska aktuellt.
Danmarks beslut att låta konvojera sina fartyg ledde till kapandet af en dansk fregatt och de af densamma konvojerade skeppen; Danmarks kort efter företagna anslutning till den väp- nade neutraliteten, dock med lojalt iaktta- gande af afslutade öfverenskommelser med England, till beslag på alla dan- ska skepp och det floftangrepp som resulterade i slaget på Köpenhamns redd 1800, där engelsmännen kanhända dra- git det kortaste strået, om ej danske kron- prinsen låtit skrämma sig af Nelsons stor- ordighet.
Efter några år, då den danska handeln lämnades tämligen oantastad, eme- är KOKBOK AF ELISABETH OSTMAN den dan England själft hade nytta af densamma under kontinentalspärrningen, kom 1807, då, enligt samma lärobok " en mängd dels oför- skyllda, dels oförutsedda olyckshändelser bröto in öfver Danmark ".
En af Tilsit- fredens hemliga artiklar stadgade Dan- marks anslutning till kontinentalsystemet, men innan någon af vederbörande makter hunnit tillställa Danmark någon uppmaning härom, sände England en flotta till Öresund och beordrade danska flottans utlämnande, " emedan engelska regeringen var underrät- tad om att den skulle öfverlämnas till Frank- rike för att brukas mot England ".
Då detta afslogs, landsattes en engelsk armé och Köpenhamn omringades både till lands och vatten.
Danska armén var nämligen i Hol- stein, där gränsen ansågs behöfva skyddas.
Efter ännu ett tillbakavisadt förslag om flot- tans utlämnande som pant till krigets slut påbörjades den 2 september 1807 ett tre da- gars bormbardement, som satte hufvudstaden i brand och framtvang en kapitulation, hvil- ken innebar flottans definitiva afstående.
Den förbittrade folkmeningen fordrade krigets fortsättande.
Napoleon sände en spansk hjälpkår, som dock uppsnappades och hemsändes af England och kejsar Alex- ander lofvade att ej sticka svärdet i skidan förrän Danmark var hämnadi " Detta gick väl närmast ut öfver Sverige, som förlorade Finland, Danmark till ingen båtnad och Eng- land till intet omak; få år efteråt lofvade samma monark Karl Johan att " tvinga Dan- mark att afstå Norge ".
S å skedde Kieler- freden; till England afträddes Helgoland, och Danmark, förblödt och ruineradt, fick ändtli- gen fred.
Så.
lyktade det danska försöket att " iakttaga en öbrotislig och lojal neutralitet ".
Man kan alltså lätt tänka sig, att Englands aktier i början af förra århundradet ej stodo högt i Danmark, men långt senare funnos än- nu minnesgoda danskar.
Romanförfattaren Vilhelm Bergsöe har gifvif ett vältaligt ut- tryck åt de danska känslorna i novellen " Den gamla soppskålen ", utgifven 1876, alltså ef- ter tyska krigen.
Denna novell, kan- ske det bästa Bergsöe skrifvit, är ett b ä s t a kokbok sannskyldigt lite mästerverk och utmär- ker sig för en verklighetsfärg, som kom- mer läsaren att tycka sig ha upplefvat hvad den berättar.
Dess omfång förbjuder tyvärr att återgifva dess fabel och något af dess människoskildring, där särskildi den oförlikneliga trotjänarinnan Dorthe intager främsta rummet; men ett par korta skildrin- gar från Köpenhamns brand kunna vi ej neka oss nöjet att öfversätta.
De gifvas i form af ett barndomsminne, som en gammal man b e - rättar.
Hans hem träffas af en bomb, och hans moder flyr med honom till det närbe- lägna Rundetaarn, dit familjens vän, obser- vatoriets föreståndare, professor Bugge, för- ut uppmanat dem att vid behof taga sin till- flykt.
Där sitta de tryckta intill hvarandra, och lyssna till bombardementets brak och dån och se brandskenets reflexer på sten- murarne.
" Eld i nummer 17 ", ropade en hes röst nere på gatan och mor utstötte ett ån- gestrop — " det var ju vårt husnummer ".
De skyndade till fönstret — " Ja, det var så, det var vårt kära gamla hem, som nu skulle för- täras af de omättliga lågorna.
De slogo re- dan högt upp och slickade som röda ormtun- gor från nedre våningens fönster uppöfver den andras krossade rutor.
Det hål bom- ben slagit verkade som en skorsten, hvar- igenom lågorna med ett hvisslande ljud b a - nade sig väg, och inne i huset var det så ljust, att man tydligt kunde se omhänget kring fars säng, som stod ouppbäddad.
Mor stod bredvid mig med armen om min hals; hon tänkte icke på faran af att stå i torngluggen.
För henne skulle nu allt tillintetgöras, hennes trefna trygga hem, hennes ungdomsminnen, hvarje liten småsak, som hon under sitt sam- lif med far anskaffat och lärt sig älska.
Vi sågo de glupska eldtungorna sträcka sig in i vårt lilla lugna förmak, sno sig uppåt gar- diner och tapeter, hvilka föllo ned som ly- sande eldflugor, sågo dem nå det gamla bornholmska vägguret, hvars mässingsvisare glimmande pekade på 10 minuter i två — så ljöd ett doft brak, korsvirkesmurarne gåfvo efter, golfven störtade in, taket sjönk stö- nande samman och öfver den svarta orediga massan af bjälkverk slogo lågorna upp som om de jublade öfver segern.
" Nu har du in- tet hem mera, " sade mor, och dessa ord grepo mig med en så förstenande fasa, att jag sjönk ned på golfvet och kände mig på väg att svimma. "
Professor Bugge kommer till och säger: " Ja, låt bara de ogärningsmännen skända och bränna vår oskyldiga stad!
Hvar flam- ma och hvar blodfläck skall utkräfvas af dem, så sant det finnes en rättfärdig Gud! "
" Ack, hvad bryr jag mig om vedergällning, " snyftade mor.
" Nej, men det gör jag, " svarade Bugge, och kastade en harmfull blick upp mot den eldgnistrande himlen.
" Jag hatar detta trolösa Albion, detta bigotta land, som upplyser kristna kyrkor med flammande granater, jag afskyr dessa vandaler, som så föga akta ve- tenskap, konst och gudsfruktan, att de rikta sina djäfvulska redskap just mot deras tem- pel; men himlens straff s k a l l drabba dem, äfven om våra ögon slutas därförinnan. "
" Mitt stackars gamla hem, " suckade mor. "
De måste fly äfven från Rundetaarn, ty bombardementet riktades allt bestämdare mot tornspirorna.
Efter en förskräcklig och farofull vandring genom Köpenhamns gator, där allt var förvirring och flykt, bomberna regnade ned, döda och sårade sågos öfver - allt och husen störtade in till höger och vän- ster, lyckades de uppnå Christianhavn, den för d e t T U P P E N S svenska hemmet.
- - - - - Den har redan utgått i öfver 25,000 ex. Pris: Kr.
5:50 inb.
- 152 ZEPHYRI o c h Ni k ö p e r ingen a n n a n.
-
5P * p på Amager liggande stadsdelen, som låg mest utanför bombernas räckvidd, och där de hos en hederlig borgare, som de kände, blefvo gästfritt mottagna och fingo gå till hvila.
" Jag sof ännu djupt, då plötsligt någon rörde vid min axel.
Förvirrad for jag upp, och i en sällsam rödaktig belysning såg jag mor stå framför mig blek och gråtande.
" Nu brinner Köpenhamn ", sade hon med ett skä- rande tonfall.
" Du skall upp och se på, så att du kan lära dig känna mordbrännarnes folk och lära dig hata dem. "
Det ryste i mig; aldrig hade jag hört min fromma mor tala så.
Utan ett ord mera tog hon mig i handen och drog mig med sig upp- för vindstrapporna.
Genom de öppna vindsluckorna kunde vi se staden i hela dess sträckning.
Barmhärtige Gud, så förfärligt!
Ett enda böljande, flämtande haf af lågor, som speglade sina spetsiga himmelssträf- vande tungor i Kallebodsstrandens krusade böljor, och däröfver som en väldig upplyst pelare Frue Kirkes slanka tornspira, hvars koppartäckning vi kunde se gradvis smälta som isflagor för vårsolen.
De tre förgyllda kronorna lyste i eldskenet, de stora malm- klockorna skymtade genom bjälkverket och stundom inbillade jag mig höra klockspelets toner.
Elden flammade som jättebål från de stora brädupplagen på Väslerbro och sträckte sig därifrån öfver hela den nordliga delen af staden ända till Gothersgade, och där den rasade vildast, där regnade en- gelsmännens bomber och brandraketer som stjärnskott en augustinatt.
Ännu reste sig den stolta spiran som en jätte öfver alla dessa brinnande dvärgar.
S å började den vackla, man hörde dofva fall af de centner- tunga klockorna, som störtade ned en efter en, krossande hvalfven och förande bran- dens ödeläggelse med sig till kyrkan och grafkapellet, där de tände till och med de dödas kistor.
Ännu ett ögonblick stod tornet, omsvept af lågor från grund till spets; så svängde spiran ett par gånger långsamt fram och tillbaka, kronorna lyste ännu en gång mot natthimlen som symbol på nordens skö- naste hopp — så ljöd ett förfärligt, bedöf- vande brak, marken skälfde under våra föt- ter, skyar af eld och gnistor yrde åt alla håll, och när det svarta rökmolnet lyfte sig, sågo vi blott det förkolnade, afhuggna tornet, som en gång burit Danmarks stolthet.
S å mäk- tigt och förfärande var spirans fall, att det till och med hos fienden inträdde ett ögonblicks stillhet; men i det nästa började åter de glö- dande kulorna stiga mot fästet och samtidigt hördes vilda jublande hurra, som förkun- nade att nu hade den konungs legoknektar, som offentligt kallade sig " trons försvarare ", skändat ännu ett af Herrens vigda tempel.
brandröda himlen, mot hvilken rökskyarna tecknade svarta, fantastiska figurer, än bort- öfver staden, där elden sträckte sig längre och längre och hvarje hopp om räddning tycktes uppgifvet.
Djupt, oändligt djupt och smärtsamt präglade sig den natten i mitt unga minne.
Jag är nu en gammal man, snart åt- tio år; men aldrig har jag sedan den natten talat med en engelsman, aldrig glömt eller förlåtit. "
Det är tydligen icke blott i sin egenskap af konstnär, Bergsöe — f. 1836 — så lefvat sig in i detta minne, — förmodligen berätfadt honom af någon annan — som om det hade varit hans eget.
Att den harm och de känslor mot engelsmännen, han låtit komma till sy- nes, verkligen voro hans egna, därom vittnar en passus i en annan berättelse — en fan- tastisk framtidsskildring, tänkt att försiggå år 1969.
Ett väldigt flygskepp är på proftur från Danmark till Amerika, fullt af referenter och intresserade fackmän: " Kapten Bird — — frågade mig, om jag hade lust alt se ruinerna af London.
Tjugu minuter senare sväfvade vi öfver resterna af den fordom så stolla, nu så öde och olyck- liga staden.
Verkningarna af amerikanarnes lufiforpeder, men isynnerhet af deras dyna- mitkatapulter, med hvilka de vågade sig ända in i hjärtat af staden, voro mer än för- färliga.
Hela stora kvarter lågo icke i ruiner utan i stoff, som den nattliga stormen hvirf- lade upp hvar gång den drog fram öfver Themsens öde yta.
Kaptenen visade oss den artigheten alt låta " flygfisken " stå stilla nå- gra minuter öfver den brända staden, så ati vi kunde öfveriyga oss om ödeläggelsens hela vidd; men den skälfning skeppet kom i genom de tredubbel!
hastigare vingslagen, var så obehaglig, att jag bad all få fortsäita, ehuru jag väl förstod den segerstolthet, hvarmed han som amerikanare såg ned på sin tillintetgjorda rival.
Ack, i vår tid ha " old England ' s wooden walls " ej mera nå- gon betydelse.
I en begåfvad författares framtidsskil- dringar finnes nästan alltid någon liten smula af profetisk halt, och ehuru den tyska krigstekniken af 1915, huru fulländad den är, ej når upp till den supponerade ameri- kanska af 1960, tvingas vi ändå att tänka på Zeppelinarne och engelsmännens Zeppelin- fruktan.
Men att det var för en d a n s k mans sinne, Londons förstörelse hägrade som en bedårande framtidsbild, det låter underligt nog för våra öron.
ANNIE ÅKERHIELM.
Vienna Mesferlon.
I Jag sof ej mera den natten.
Fasan hade gripit mig, men på samma gång en förtä- rande hämndtörst, som kom mina kinder att glöda.
Hela återstoden af natten blef jag stå- ende vid vindsluckan, stirrande än mot den 6ff facfi.
FÖR DE TALRIKA SYMPATIBEVIS, som, såväl offentligen i pressens spalter som i enskilda skrifvelser från medarbetare och Idunsvänner nu vid mitt tillbakaträ- dande från redaktörskapet kommit mig till del, ber jag härmed att få uttala mitt var- ma och vördsamma tack.
Leksand, 28 febr.
1915.
JOHAN NORDLING.
1 » » ANNY MARIA VIENNA M E S - i i ° &gt; dotter till den på sin iid berömde läkaren, professor SlMib^H Mesferton i Uppsala, firade den ffi * W^M 5 mars sin 50-årsdag.
Hennes anspråkslösa väsen gör mig tvek- sam att offentliggöra hennes bild, men hen- nes verksamhet och värdefulla insats på skilda områden mana mig dock att i allas vår Idun säga några ord om hennes person.
Förs!
några data.
Efter slutade skolstudier, genomgick hon åren 1888 — 90 Nääs ' slöjdlärareseminarium.
Tog samma år anställning som lärarinna vid slöjdskolan i Hälsingborg, förestod därefter några år egen slöjdskola i Uppsala och tjänstgjorde samtidigt som slöjdlärarinna vid privata läroverket därstädes.
Sedermera bosatt hos sin gifta syster, e r n = Vienna Mesferton.
grefvinnan Ellen Lewenhaupt på Säbylund i Nerike, emoftog hon erbjudna platsen som slöjdlärarinna vid Nya Elementarskolan för flickor i Orebro, hvilken befattning hon först efter 6 år lämnade.
Alltsedan 1907 förestår hon sin svågers, grefve Eugene Lewenhaupfs gästfria hem, Säbylund.
Vienna Mesterton har vid sidan af sitt öf- riga arbete ifrigt verkat i samhälleliga syften och har hon sålunda varit ordförande i Öre- bro F. K.
P.
R. och därefter beklädt samma post såväl i Kumla F. K.
P.
R. som i de g e - mensamma föreningarnes länsförbund och dessutom varit Centralstyrelseledamot.
Sina bästa krafter har hon kanske ägnat åt arbetet i R ö d a k o r s e f s tjänst, hvilken verksamhet, under Vienna Mestertons energi- ska ordförandeskap i Säbylund-Kumla-Halls- berg Röda kors-afdelning, och i betraktande af de jämförelsevis små resurser, som på landsbygden stå all finna, nått ett rent a f otroligt resulaf; och har hon äfven haft för- måga att göra Röda kors-verksamheten i bästa mening populär och vunnit medarbe- tare i både slott och koja.
— Hon är energisk som få och väl minnas vi, när hon på de kvinnliga masspetitionernas tid lät sadla sin eldiga springare och red ut i bygderna för att skyndsamt samla namn.
Vienna Mesferton har sålunda på dessa områden, hvarest hon alltid varit själfskrif- ven att taga ledningen, utfört sitt ofta kräf- vande arbete med ansvarskänsla och en al- drig tröttnande offervillighet, äfven under li- der af långa och svåra sjukdomar.
— Under en hennes konvalescenttid, då hon ännu ej var stark nog att ägna sig ål läsning eller " författarskap ", men hennes verk- samma väsen ej tilltalades af att " göra in- genting, försökte hon sig på s i l k e s - m a s k o d l i n g, en lika märklig som intres- sant, ehuru tålamodspröfvande sysselsätt- ning.
Hon är tillika stor djurvän och drifver på Säbylund ett större hönseri.
Vienna Mesterlon är en p e r s o n l i g h e t och hon blir också för alla, som äro nog lyckliga att få lära känna henne, ett godt föredöme, på samma gång hon som v ä n är sann och trofast.
ELLA LOWEGREN.
P e l l e r i n s V ä x t - S a r g a r i n Bästa, drygaste " ' " och ^ hållbaraste ' " fabrikatet ^ ^ ^ - 153
Lyckan.
Skiss af ERIK NORLING.
LOF I MOGÄRDEN VAR EN bredkindad, kavat och handfast pojke, som såg alla människor, husets dräng eller länsmannen, tryggt i ögonen, när han talade med dem.
Han hade inga ovänner och själf tålde han hela världen utom handelsmannen i byn.
Som liten skrattade han mest eller härmade kreaturen.
Men så fort hans mor någon gång bar honom med sig öfver trös- keln till boden, där " patron " satt frusen och lågmäld bland sina varor — fläsk och foto- gen, cigarrer och saffransflätor, spelkort och yllekalsonger, allt som folk har begär till — började pojken sparka och rifvas eller fick tårar i ögonen.
Och karamellerna, som det giriga, snedmunta gråskägget offrade för att få honom snäll, spottade han alltid ut.
Elof blef.
äldre och lärde sig både läsa, plöja, röka och ta flickor, men aldrig lärde han sig att säga ett hjärtats ord åt den lille tystlåtne handelsgubben, som hela byn ville stå väl hos, för att den berodde af honom nästan lika vördnadsvärd!
som af pastorn.
Elof var tvungen att bemästra sin ovilja för att inte ge ynkryggen en knuff i diket hvar gång han mötte honom ute på färdvägarna.
Hela gubben inbjöd till stryk: alltid vek han undan i god tid och gjorde sig liksom mindre för hvart år, knäsvag, lömsk och rädd med sin misstänksamma hala blick.
Elof mådde illa af att se honom, ibland på ett rent fy- siskt vis, oförklarligt, instinktmässigt, som han vämjdes vid en slemmig ödla.
— Jag skulle kunna sparka den där karlen fördärfvad bit för bit, sade han plötsligt, när de sutto vid kaffekasken några bönder och grundade öfver hur mycket den hederlige skötsamme gubben samlat på kistbottnen under dessa tretti år.
I hans tonfall var en sådan kall och beslutsam afsky, att både Nils Erson och Stor-Boman tittade för- skräckta och riste sina hufvuden, fastän de hört samma okristliga fal väl tjugu gånger.
När den gamle handelsmannen stod böjd innanför sin disk och samspråket med nå- gon kund händelsevis rörde vid Mogårds- folket, hvars uthus man kunde se lingonröda i solen, burna på slättens vågor, mumlade han alltid: ung-Elof han blir min olycka, han blir, så sant jag står här.
Och gubben rös till, då han sneglade genom det spindelgrå fönstret, så häftigt, att han var nära att ramla omkull.
* Det var en af de första stjärnblanka för- vårskvällarna.
Backarna mot söder, som den ännu skygga dagsmejan tinat upp, lågo ny- frusna och knastrade med ett sprödt sjun- gande ljud under vandrarens fötter.
Och skaren lyste i det gröna månljuset.
I stugan hos Mogårdsfolket var luften girigt bond- varm och skyddad för all beröring med kvälls- vinden ute.
En anda af välmåga, en främ- mande doft af herrskapliga matvaror vagga- de tung mellan de blomstermålade skåpen, och midt på golfvet stod ett bord med upp- fälld klaff, fulltrafvadt af glas och porslin.
Elof slutade att smågnola visan om " Hjär- tats lust ... " Han vek undan gardinen, och just som han lyfte ögonen föll en stjärna, snabb och röd som en raketgnista.
— Jag går själf uppåt bon och köper hvad som ännu fattas till i morron, russin och cho- kladhattar och cikoria ...
De nickade åt honom, gubben och gum- man.
De förstodo ju, att han måste se alla människor som i ett klart och mildt ljus och att han icke kunde tänka ondt om någon, så lycklig som han var.
— Jag gör en afstickare åt grandungen, mens jag är ute.
Riset på farstubron fäller ju barren som en gammal julgran.
Han stack slidknifven i fickan.
— S å på- ken, så är jag rustad.
Det är halt i backarna.
Han tog sin käpp ur dörrvrån.
Det var en tingest, som ingen hade maken till och som en storskeppare gett honom en födelsedag för längesen.
Den var förfärdigad af något sydländskt träslag, betäckf af taggiga utväx- ter som en stridsklubba och med en bastant rotknöl till krycka.
— För en törn utaf den stupar fa mej faen en oxe, brukade bypojkar- na säga, spottande af beundran och afund.
Elof tänkte på sitt bröllop i morron, på hur där skulle spelas af tre spelmän, de skickli- gaste gubbarna i socknen, och dansas, dan- sas.
.. hur vacker hans Kerstin skulle bli med myrten på sitt täta gyllenbruna hår, hur hon skulle förvåna käringarna och göra pojkarna dumma i synen genom sitt fina sätt, sina kun- skaper och sin lätthet att önska eller för- kasta allting i världen, som om det varit blombladen på en prästkrage, som hon höll mellan två fingrar och leende plockade på: ja, nej, ja, n e j.
.
.
Hvilken satans flicka, hvil- ken brud att få kyssa varm!
Han kunde ännu inte begripa, hur Rik-Matts Kerstin blifvif hans.
Och det förekom honom, att han drömde hela denna historia om hur den djärfvaste jägaren fångar lustgårdens gran- naste fågel.
— * Vid gafveln på sin stuga, gulsmord af det sömniga lampljuset från kåken bredvid, stod Jan-Erik och slipade ett järn, så det gniss- lade lång väg.
— Hvarthän så här dags, ropade han med en munter skränröst och utan att stanna hju- let.
— Till bon!
— Du har börjat gå med öppen famn som en kristen, kan jag märka.
Men det har du råd till, gullgosse.
Elof skrattade.
— Välkommen till gårds i morron, Jan- Erik.
— Tack du!
Slipstenen gnällde och susade redan långt borta.
Ofverst på backkrönet lyfte sig gub- ben Janssons brutna tak, svart mot den tunna mjölkhvita himmeln.
Ur hans fönster blin- kade det snåla lyktljuset som ett surt öga.
Den gamle handelsmannen ämnade just slänga sin affär för i dag, då han oaktadt sin döfhet, som berodde på ålderdom och för mycket sparadt öronvax, hörde ungdomliga stöfvelskrapningar utanför dörren.
När klin- kan rasslade som om ett svärd dragits ur en rostig slida och Elof i Mogården med ett långt steg klef öfver tröskeln, blef gubben så skrämd, att han tappade nyckelknippan i golfvet.
— Hej, krämarfar, go afton på dej!
Elof log hela sin friska tandrad bar åt gubbens fåfänga försök att strama upp sig.
Den var verkligen komisk denna min af att helst vilja krypa ihop i en vrå och kunna för- vandla sig till ett oåtkomligt, tagghvassf klot likt en igelkott.
P å Elofs alla beställningar svarade han icke ett ord, mumlade kanske något i sitt fot- viga snusiga skägg.
Men han såg sig om öfver axeln, då han böjde sig mot russinlå- dan eller då han nästan med vighet klättrade på en liten nött trappstege för att nå ett paket tändstickor på hyllan närmast det soliga taket.
— Hej, far lille, du är dig lik, misstrogen och snäf mot mig ännu dagen före mitt bröl- lop.
Vore jag inte så glad i hjärtat och g e - nomlycklig, skulle jag bli ond på dig, gam- ling, tvärvigg!
.
Han lät sin käpp med skämtsamt hot falla - 154 - mot disken, så att en blank buckla lyste som en ensam stjärna i det mörknade plåtbesla- get.
Något af hans gamla heta vedervilja mot den strykrädde gubben dök upp i honom.
Men han var för lycklig att nära någon hat- full eller ens bitter känsla.
Han betalade sina varor, tackade och gick, till sista skymten följd af ett par ängsligt lurande, sneda ögon.
* Ja, stjärnorna, stjärnorna.
Han hade aldrig sett dem så slösande talrika öfver sitt huf- vud, så nära och vänligt Iefvande, och han kunde icke se sig mätt på dem, när han gick utför sluttningen, sakta och utan ett enda tankemoln i sitt hufvud och småsjungande refräg efter refräng på alla visor han kände till om kärleken.
Nedom handelsmans backe låg granskogsdungen som ett svart näste.
Elof vek in där och böjde åt sidan de långa skuggande grenarna, på hvilka tövattnet frusit till som en glasyr.
Han skar kvist efter kvist med sin präktiga knif, medan doften af hans hembygds jord steg omkring honom sval och mäktig efter sin långa hvila och så underligt berusande, att han velat ropa högt om hjärtats dyrkan af mossorna och myren och den sträfvaste barken ... Hu, hvad var det som prasslade som en skuggfigur mellan stammarna.
— Hallå där!
— Intet svar, endast suset i grantopparna som dyning långt bortifrån.
Förmodligen bara någon af de där luffarna, som hållit till kring byn de senaste veckorna.
Nå, den stackars uslingen kunde få l ö p a.
.
.
Elof ville inte göra honom något förnär, allra minst i kväll eller i morron kväll.
Inte senare heller ...
När han trafvat ihop en duktig binge, band han ett snöre om den och slängde den öfver axeln som en stor viska.
S å fortsatte han hemåt.
Det var halt styckvis på vägen, isyn- nerhet var det frusna tövattnet mera förrä- diskt än någon isgata i januari.
Men tänka på hur fötterna klefvo, det måtte barn och rädda gubbar göra.
Elof vandrade utan att kosta på en enda blick framför sig.
Han betrak- tade i stället stjärnorna på ett mycket obondskt vis, som skulle retat munterheten i hela byn, om någon sett honom.
Fyra stjärnor föllo strax efter hvarann, störtade som mogna frukter från sin gren — mogna världar.
Det var Guds omtalade visa finger, som skakade på världsträdets krona, och då släppte alltid några gyllene ting, som suttit lösa.
Deras raka lysande fall bådade ljuflig lycka för den, hvilkens ögon fångade dem.
Elof förstod, att detta var himmelens uttryckliga bekräftelse på att han skulle få smaka just de stilla och djupa fröjder, han alltid hade längtat efter.
Äter en stjärna, en fullbordad jord, ett Iyc- kotecken af eld, större än de andra och en smula rödakiigt.
Hon tycktes slockna tvärt bakom Mogården, spetsad på grantaggarna på åsen.
Lycka, lycka, ingenting annat än lycka! ...
— Aj, djäklar!
Där låg han raklång, nästan sanslös och blind efter ett slag i ansiktet.
Något ljumt flöt öfver hans läppar och haka: han hade snafvat på en isig sten och ränt hufvudet i en annan, hvassare, som smög upp ur snön likt ett horn.
Det blödde ur båda näsborrarna, stridt och varmt.
Han plockade fram sin rödprickiga näsduk ur kavajens innerficka.
Den var stor som en flagga, men han fär- gade den mörk och genomvätfe den på ett par minuter.
S å ref han i brutal hetta fram de tjocka tummevantarna, som hans mor stickat åt honom och som han alltid varit lite generad för.
De voro utan en torr fläck, då blodet ändtligen började sakta.
Han stack dem i fickan jämte näsduken,
smög försiktigt öfver diket och hit- tade under en enbuske hvit och mjuk snö, som han tvättade ansiktet rent med.
Det fick inte märkas ett spår af detta missöde.
Hur skulle det bli, om hans fästmö visste, att han fallit omkull och stött sig som en gammal slö käring och att han blödt näsblod vid tjugufyra års ålder.
Hur hon skulle flaiskratta och peka fin- ger åt honom!
Och han skulle skäm- mas öfver sig själf ungefär som om han gjort något fult, gamla karlen.
Han var nöjd, att ingen mötte honom i förstugan, då han kom hem till Mo- gården.
Hans första göra var att smussla vantarna och näsduken, vittnena till hans skam, så djupt son) möjligt bakom linneskåpet — han insåg, hur dum han varit, som inte blödt ut alltsammans på marken och sparat sina kläder.
Därefter mönst- rade han sig i en liten marknadsspe- gel, som hängde på vakt nära dör- ren, allsedan han fick en fästmö, som hälsade på.
— Nej, inte en prick som kunde förråda honom.
bindelseled, helt gripen af sin mis- sion att vara den första därhemma, som fick skildra det mystiska natt- liga mordet på handelsmannen Jans- son.
Då Elof fem minuter senare steg öfver sin tröskel och modern fick se första skymten af hans ansikte, brast hon i gråt.
— — Knifven, mordvapnet, var Elofs knif.
Det kunde han inte neka för och det intygade för öfrigt hela Dumby socken med glad bestämd- het.
Vidare: ett djupt sår i gubbens ena kind passade förträffligt till den största af piggarna på Elofs exoti- ska käpp, så precis att den unge länsmannen gnuggade händerna åt sin tur.
De noggranna undersökningarna bevisade klart och tydligt, att det ruskiga dådet måste ha föröfvais mellan nio och tio på kvällen — just den tid Elof gått för att besöka han- delsmannen, som nyss hade stängt sin bod.
Jan-Erik vittnade, varorna från gubben — en i sanning knepig förevändning, värdig en drifven boi — S å länge du har dröjt, pojken — vittnade de också.
Och det kraf- min, sade mor, då han satte sig midt tigaste af allt: de blodiga tumme- emot henne och genast lyfte Afton- vantarna och näsduken, som man bladefs halfveckoupplaga som en hittat gömda bakom linneskåpet.
skärm för ögonen, ty han hade klart Tidningarna behöfde inte längre för sig att blygseln och ångesten ait tveka med sin rubrik: " Dumby-dra- bli genomskådad satt som en skylt mai ".
på hans ansikte.
Kanhända också Orefvinnan Elisabeth Wachtmeister.
Efter en oljemålning af Uno Troili.
Minnesutställningen Egron Lundgren — Uno Troili i Sv.
All- en torr blodstrimma, som han inte Ett djärft försök af den anklagade männa konstförening.
hade lyckats upptäcka i skenet från att trassla till rättegången genom det lilla loppögat bredvid spegeln.
att vrida herrar domares misstankar — Jag går in till mig, mor.
Jag är så trött.
till några, förmodligen mystiska " luffare ", som — Det blef för sent för Kerstin att vänta skulle ha genomströfvat trakten vid denna på dig.
Hon skulle hem och blanka spän- — Gör som du vill.
Men inte skall du vara nena på sina brudskor.
Far följde henne ett ledsen för att Kerstin gick.
Hvad har du fått tid, utföll illa och förvärrade hans sak.
stycke till v ä g s.
.
.
Och en lång tid därefter Men i följd af den häktades lugna, hårda där på skorna?
på det tredje året, skedde Herrans ord till nekande, hans ihärdighet att hålla fast vid — Lite lorf.
Jag var inne i lagårn ett slag.
Elia sålunda: Gäck och te dig för Ahab, så sitt på en gång oförsynta och löjliga försök Han stängde dörren och riglade den.
skall jag låta regna på jorden ... till en förklaring af mordet och framför allt Det var den fördömda näsbion, som färgat bristen på ögonvittnen kunde rätten icke ådö- Mor hade skjutit ner de runda brillorna hela ofvanlädret rödbrunt.
Detta vittnes- ma honom mer än sju års straffarbete.
och återknöt läsningen i sina förfäders bi- börd hade han glömt att utplåna.
bel, med ett tandlöst leende öfver de kära Denna osedvanligt milda dom väckte för- Han började klä af sig, förtretad på sig urmodiga bokstafstypema, som voro så vän- trytelse hos litet hvar, isynnerhet hos de ligt formade, jämförda med trycket numera i själf och på alla, hetsigt ond, så att det många vännerna af dödsstraffet, plus för- värkte mellan ögonen.
bladen och romanerna.
lusten af medborgerligt förtroende i all fram- Till på köpet hängde slidan tom.
Han Elof reste sig häftigt.
tid.
hade glömt sin präktiga blanka knif borta i grandungen.
Det skulle inte förvåna honom, om den där sfrykaren hittat den, så som den kunde lysa i månskenssnön, och lagt sig till med den utan vidare ... Elof låg där arg ända in i sömnen.
— Han var så konstig i kväll, våran pojke, sade gumman åt far, när han en stund s e - nare hängde upp sin skinnmössa på spiken.
— — — Ja, det är rena hemska sanningen.
Då klockan var öfver sju och patron inte öppnade och inte heller svarade på bultnin- garna med knytnäfvar och klackar, bröt Lars-Smed opp dörren, och då ligger patron där på golfvet innanför sin disk, blodig och söndertrasad, död för flera timmar s e n.
.
.
Hvad var nu d e t t a?
.
.
.
.
Elof hade vaknat och med sömnen ännu kvar i ögonvrårna hört Stina, pigan, berätta något, andlöst högljudt, så som ingen eljes fick tala till husbondefol- ket.
Spansk dans.
Efter en rödkrif-teckning af Egron Lundgren.
Han hasade sig ur sin bädd och tryckte örat intill dörren.
— — Ingången från gården var uppbru- ten, den hade så klent lås.
Ett stycke ifrån patron hittade de en slidknif.
Den var full af blod ... Stina fortsatte att hopa detaljer utan för- 155 - Två nubiska flickor med ett siränginsfrument.
Efter en akvarell af Egron Lundgren.
FRÄN De BLDDAHD€ Ü fiendens ställning.
7.
En fårhjord, som rekvirerats för provianteringsända- mål.
8.
En österrikisk in- kvarterad tar afsked af sitt värdfolk.
9.
Stads- kassör Buchholz från Marggrabow med sina två döttrar, hvilka göra sjukvårdstjänst vid den fel 1 — 3.
Generalfältmar- skalk von Hindenburg, general von 5elow och general von Eichhorn — de tre segrande fälther- rarne i det stora vinter- slaget vid Masuriska sjö- arna.
4.
Rysslands yng- ste soldat 15-årige Con- stantin Malafeff, som vid flera tillfällen under kri- get ådagalagt stor tap- perhet.
5.
En österri- kisk-ungersk 30,5 cm.- mörsare färdig till eldgif- ning.
6.
Officer vid en tysk förpost iakttagande östra fronte holz har fö dåd under med järnkc klassen.
He&gt; likaledes u der sitt an makipåliggc C; ^mmma m •iini i
J1D6RMA5 JÄTT€KAP1P n.
Hr Buch- r sina hjälle- crigei hedrats rset af andra is döttrar ha; ärkt sig un- svarsfulla och mde värf att; Londons gator för att afresa till Frankrike.
13.
Rysslands äldste soldat 62-årige Ivan Truwanoff, som i tre fälttåg kämpat för sitt fosterland och nu ånyo gått i striden.
14.
Turkiskt infanteri, sam- ladt framför sultanens palats i Konstantinopel och redo att draga ut till fronten.
— 4, 12, 13 Ber- liner 111.
Gesellschaft fo- to.
6 o. 14 A. Grohs foto.
7, 8, 10 Paul Lamm foto.
9 Gebr.
Hæckel foto.
11 " Phofotek " foto.
K01DM€NS AMBUIAM5 PAR / 5.
DAGENS STORA jäitestrid äro gif- vetvis sympatier- na delade äfven hos dem, som g e - nom att välja den obrotfsliga neutralitetens ståndpunkt i viss mån afsagt sig rät- ten att låta sina känslor komma iill synes.
Men det finnes dock ett slag af stridan- de, för hvilka allas sympati och medkänsla har rätt att taga sig uttryck, och det är för dem, som redan äro stridens offer, för de sårade ur alla lä- ger.
Om i hemlandet denna medkänsla går så att säga " en bloc ", och den hjälp man kan lämna förnämligast går till den, som hårdast drabbats af förödelsens hårda hand, blir gifvetvis förhållandet något annorlunda för oss uiomlands- svenskar.
Vi ha lefvat i ett land under åratal, kanske nära nog ett människolif, vi ha nju- tit af dess gästvänskap, vi ha där utan att glömma vårt för- sta fosterland — funnit så att säga ett andra hemland, vid hvilket vänskapens och tack- samhetens band särskildt fäst oss.
Vi se detta lands söner falla för en sak, som af för- hållandenas makt i viss mån blifvif vår, vi som delat deras glädje och förmåner.
Och då blir det till en bjudande plikt, till ett hjärtebehof att i vår tur 1. bankdirektör G. Schönmeyr 2.
Den stora gymnastiksalen in- om svenska Paris-kyrkan, apferad till lasarett.
3.
D:r Perier.
4.M:lle Vial och de båda marockanerna.
5.
Allas vår Larsson.
6.
En stund " en famille ".
7.
Grupp af patien- ter, läkare och sköterskor.
I bak- grunden bankdirektör Schönmeyr.
Albin foto.
I§22 i
visa vår tacksamhet, och i den ringa mån vi så kunna, vår solidaritet äfven i de onda dagarna.
S å ha de svenska kolonierna i Berlin, London och Petrograd redan skyndat vittna om sin goda vilja att taga del hvar i sitt andra hemlands krigshjälpstjänsf af olika slag.
Pariskolonien har ej varit den sista.
Redan i början af augusti öppnades under beskydd af vår ministers högsinta maka, grefvinnan Gyldenstolpe, en arbetsstuga med två skilda afdelningar, båda med det g e - mensamma målet att arbeta på utstyrseln åt den ambulans, man redan då var ense om att kolonien borde skapa.
Men under det den ena nöjde sig med att för detta mål samla koloniens damer till regelbundna och ganska talrikt besökta symöten i den vackra präst- gårdssalongen, var den andras syfte dubbelt; genom att i samarbete med Understödsföre- ningen utdela välbetaldt hemarbete åt mindre bemedlade kolonimedlemmar, som ännu ej fått lägenhet att hemresa, ville man lindra den oförskylda nöd, krigstillståndet i många idoga hem vållat, på samma gång man på- skyndade tillverkningen af den blifvande am- bulansens linneförråd.
För att skapa en " arbetsstuga " räcker god vilja.
En ambulans är ett annorlunda vidlyf- tigt företag, i synnerhet i främmande land, där utom lokal-, penning- och personalfrågor kommer den om dess administrativa orga- nisation och förhållande till såväl hemlandets som det främmande landefs sjukvårdsmyn- digheter.
Också har det nog inte varit någon lätt uppgift initiativtagaren, herr G. Schönmeyr, som bekant en af direktörerna för Bangue de Paris et de Suéde, påtagit sig i och för insamlandet af nödiga medel och organise- rande af det hela, och kolonien har all an- ledning att vara honom förbunden för det resultat, hans osparda möda lyckats åstad- komma.
Ty det kan icke finnas mer än en mening om 1 ' H ö p i t a l d e l a C o l o n i e S u é - d o i s e och det är att den är Paris ' vackraste och mest tilltalande ambulans.
Andra äro större, många ha kanske fullständigare tek- nisk utrustning, en strängare vetenskaplig karaktär: Svenska koloniens ambulans står säkert ensam om sin karaktär af hem, ensam om den så speciellt svenska hemtrefnad, som ögonblickligen slår en till mötes som en glad hälsning och utesluter hvarje anstryk- ning af opersonlig " anstalt ".
Lokalfrågan torde för öfrigt ha varit en af dem, som bereda den outtröttlige organisa- tören de minsta svårigheterna, äfven om en god del ingeniositet måst till för att af dis- ponibel plats afvinna största möjliga ända- målsenlighet.
Man hade ju den stora för- månen att ha den svenska gården i rue Guyot, kyrkobyggnadskomplexet, att tillgå.
Den stora gymnastiksalen på nedre botten är så att säga den kärna, kring hvil- ken det hela grupperar sig.
Med sina mån- ga fönster, genom hvilkas gula och blåa " hemväfda " gardiner sol och luff rikligt strömma in, är den vorden " stora salen ".
Under dess glada allmogemålade friser ver- ka dess ljusa träsängar hemifrån med sina afdeliningsskärmar som trefna gästrum i en sörmländsk herregård.
Midt i salen långa bord, som i en handvändning förvandlas till " matsal ", och i ett hörn matta och hvilstolar; det är " salongen " för dem, som gå uppe.
En trappa upp, i församlingens " Härbärge ", har " lilla salen " inredis, äfven den med samma hemliknande hållning.
Köksdepartemenfet har kyrkans pastor välvilligt upplåtit, liksom det är vid hans bord ambulansens personal intar sina måltider.
Genom behändigt utnyttjande af befintligt utrymme, såsom af- och påklädningsrummen till gymnastiksalen o. d. har man lyckats skaffa plats för inredande af linnekammare med välförsedda skåp, bad- och toalettrum, m. m.
Detta liksom ambulansens inredning i öf- rigt anger densammas karaktär: att vara ett konvalescenthem, liksom en ljuflig oas på vägen från den regemenfsenligt kalla sjuk- hussalen ut till frontens skyftegrafvar.
Och man förstår så innerligt väl den hjär- tans glädje, Ali ben Mokattan och Sidi ben Hammed ali eller hvad nu de två grinande marockanska svartingarna hette, på ganska hjälplig franska och med energiska hand- skakningar uttryckte, då vi för några dagar sedan aflade besök hos dessa koloniens två förstlingar, som i väntan på det något öfver tjugutal konvalescenter hemmet kan hysa, tagit detsamma i besittning.
Nu ha de till sällskap fått ett helt dussin europeiska kamrater, och Hemmets personal är i fullt arbete.
Högsta öfverinseendet af Ambulansen utöfvas af dess beskyddarinna, prinsessan de Poix, som uppenbarat sig som en lika ener- gisk och drifven kraft på välgörenhetens område, som hon är en erkänd och firad per- sonlighet inom det parisiska sällskapslifvet.
Det direkta ansvaret för Ambulansens lif och tillvaro uppbär emellertid med beundrans- värd smidighet och sakkunskap bankdirektör Schönmeyr i egenskap af dess direktör, un- der det fröken Stina Waern i utöfvandet a f föresfåndarinneskapef till sin tjusande hjärt- lighet lägger den fasta skolning och erfa- renhet, hennes föregående verksamhet som Svenska Missionens sjuksyster i Indien för- länat henne.
Ambulansens läkare såväl som den öfriga vårdande personalen, hvaribland märkes m:lle Vial, är fransk, utom allas vår Larsson, Hemmets faktotum och nattvakt.
S å skulle direktör Schönmeyr kunna med stolthet blicka tillbaka på denna skapelse af den Svenska Kolonien i Paris, för hvilken han så kraftigt verkat; i stället blickar han framåt och kanske inte utan en nyans af v e - mod: skall hans vackra verk kunna bestå så länge behofvet af detsamma kommer att göra sig kändf, d. v. s. så länge kriget varar?
Ambulansens " fonder " uppgingo, då den började sin verksamhet, till ett belopp, som beräknas böra räcka för tre månaders verk- samhet, och det är ju ett så mycket vackrare och om verklig offervilja hos Kolonien vitt- nande resultat, som naturligtvis i Paris, så nära krigsskådeplatsen, förhållandena gjort sin makt särskild!
kännbar, antagligen vida mera än hemma i Sverige.
Eller skall 1 ' Hopifal de la C o l o n i e s u é d o i s e se sig tvunget att efter denna frist stänga sina portar?
Nej, inte sant, det sista bör inte få ske.
Verkligheten torde infe komma den för- hoppningen på skam, att bland den traditio- nella svenska fri- kosfighetens ulöf- ver hemma i det gamla landet de skola finnas, som anse det som en oafvislig foster- ländsk plikt att an- vända de tillfällen Sverige i dessa da- gar osökt har att göra sitt namn för- troget och kärt för vida kretsar i de krigförande län- Ingången till Svenska derna koloniens ambulans i Paris.
JEAN DE SUÉDE.
- 159 - MITT m III.
ET FINNS MÄNNISKOR, SOM blygas öfver att det är krig i Europa och andra, som blygas lika mycket öfver att det är fred i Sverige.
När en människa ur den ena gruppen träffar på en ur den mot- satta, så begriper de infe ett ord af hvaran- dras tal.
Och att de begagnar sig af samma ord: plikt, heder, fosterlandskärlek, hjälte- mod för att utrycka helt skilda tankar, det gör blott förvirringen dess hopplösare.
S å är det med min bror och mig.
Vi träf- fas sällan, men för hvar gång det sker, är jag lika slagen af den oöfverstigliga klyfta, som tiden gräft mellan oss, som ägt samma mor och far.
I går eftermiddag kom han plötsligt hit, han hade haft en patient i närheten.
Min första känsla var glädje öfver att han kom, först och främst för vänlighetens skull, jag är ifrig samlare af sådana, och sedan därför, att jag var så trött, att jag tyckte jag icke orkade hvila tre mörka timmar.
Brodern af- skyr förklarligt nog hvarje gång lika mycket att sitta i mörker, han stannar tio minu- ter inne hos Adolf och gör honom precis samma frågor, på hvilka han får samma korta, knappa svar eller inga alls.
Sedan gör han ett slag in hos lillan, men hon var så sömnig i går, att han inte hade någon vidare framgång med henne, hvilket annars brukar vara fallet.
Slutligen går han ett hvarf om- kring salsbordef, och så frågar han: Har du möjligen en sup och en smörgås?
Han vet, att allt detta då redan är på väg, och när det kommer, slår han sig ner och äter och pratar och är riktigt underhållande, men medan jag lyssnar, tänker jag: hvad allt detta ändå är besynnerligt!
Ja, han blygs öfver att vi har fred, men han säger i nästa andetag att svensken nu för ti- den, nej, han duger inte att föra krig.
Jag, som hatar krig, blir likafullt ond, när han säger att vårt land inte äger krigare.
— Hur vet du det?
— Det måtte väl jag veta som läkare, att svenskarna är ena stackare, svarar han, de är så fega inför döden.
Säger jag t. ex. åt en stor gammal karl, som väl borde ha kört sig mätt på karusellen, att här måste opere- ras, men han måste vara beredd på alla eventualiteter, så sjunker han ihop och gråter i stället för att begagna minuterna till nit ställa om sitt hus.
Det är ett dåligt tecken, när män inte bevarar sin kallblodighet inför döden.
— Anser du, frågade jag, att denna rädsla för döden utmärker svenskarna framför ska vi säga våra grannar i söder?
Jag sade detta med ironisk betoning och hade tänkt att göra honom svarslös, men det visade sig, att han själf gjort jämförelsen.
Det finns svenskar, som endast tänker i jäm- förelser med de folk som slåss.
— Just precis, sade han.
S å mycket har jag arbetat på kliniker utomlands, att jag har sett det.
Vi svenskar skulle ha godt af en tuktan, vi är för bortskämda.
— Med att få lefva?
frågade jag.
Han ryckte på axlarna: det tjänar ingen- ting till att förklara min tankegång för dig, du kan ändå aldrig begripa den (han hade tyd- ligen gjort samma iakttagelse som jag.)
Du tror, att det viktigaste är att lefva godt och lefva länge (ytterligare ett bevis på att han
att vi just nu, då de praktiska frågorna är mera brännande än någonsin, glömma att pröfva de nya sparsamhetsförslagen, pota- tis- och paltbrödsrecepten och det underbara sättet att dryga ut fotogen, för att grubbla öfver lif och död.
Är det så, (jag skulle a l - drig vilja låtsa om en sådan tanke för Adolf, men lillan och jag har talat om det ibland) att de som dött, och om hvilka vi gärna naivt föreställa oss, att de dröja som en sky om- kring den jord, där de lefvat, att de nu blifvit så många, att de kylt af den luff vi andas, och att de hviskar till oss sina tankar, vänder våra hjärtan från hvardagen?
Eller är det helt enkelt vissheten om att det kan falla dö- den in att med sitt stora följe göra ett besök i vår del af Europa, när han ändå är i farten och är så pass nära till?
inie förstod mig).
Du kan aldrig få i ditt huf- vud, att ett folk kan komma till den punkt, då krig och hårda tider är det bästa, som kan hända det.
— Nej, inte jag, därför att jag icke tror att af krig kan komma så mycket godt, att det motsvarar det obotliga onda, som det föror- sakar.
Men du skulle finna en själsfrände i fru Olsson i villan bredvid.
Hon är änka, och inledde i höstas en preliminär ämen- skapskorrespondens genom Dagens Nyhe- ter med en " välbärgad hjäriegod landtbruka- re " i Västergötland.
Till julen reste hon dit, men då hon fann att han narrat henne till den grad, att han blott ägde en koja, men knappt ett hjärta, skref hon till mig, att här måste bli krig, så att folket vaknar till besinning, och så bad hon om tjugo kronor till hemresan.
Vill du inte ha en smörgås till?
Jag måste undra, om det bara är jag, som på detta sätt granskar mina räkenskaper för att se Ända sedan brodern med hvilka resurser jag var här, har jag gått och kan möta det som kom- grubblat på hans dom öf- ma skall.
Troligen inte, ver svenskarna, som är efter som jag anser mig rädda för döden och hän- vara en högst typisk in- ger fast vid den ömkliga divid med normalt själs- lifhanken.
När jag drar förlopp.
Samma process från hans allmänna irrita- äger nog rum öfver allt.
tion öfver den nya tiden och de nya människorna, Men hvad skall komma som söker sig ett utlopp i ut af allt detta?
De, som hån, och som leder ho- öfverlefver, de som vak- nom fram till önskan om nar en morgon och kan krig, såsom en sista radi- säga sig, icke som nu, kalkur, så står där ändå det är krig, men: det är så mycket kvar af hans fred, det är fred, hvad ord, att de tål att tänka skall de vara för slags på.
Han är nämligen inte människor?
dum som iakttagare, det Miljoner komma att vet jag sen gammalt.
vara stumma under obot- 1.
Fröken Svea Norén och hr Harald Rooth, Sverige.
2.
Fröken S. Ander- Jag lämnar hans jämfö- liga lidanden, lefvande sén och hr A. Johannesen, Norge.
3.
Hr och fru Jacobson, Finland.
relse åt sitt öde, ty han är döda.
Men alla de öfri- O. Ellqvist foto.
allt annat än objektiv, när ga, ha de blifvit annor- han handskas med det material han möjligen lunda än förut?
Skall de ha vant sig att ta kan ha.
Jag går till mig själf och ställer mitt lifvets besynnerliga spel mera öfverlägset hjärta mot väggen: vi två, är vi rädda att dö?
och med större fattning möta alla förändrin- Den, som aldrig varit i dödsfara, har kan- KONSTÅKNING PA SKRIDSKOR ÄR EN gar, också den sista?
Eller skall människor ske infe rätt att lita på den åsikt man bildar gren af sport, där kvinnorna kunna få vara som förr lefva för sin ämnesomsättning eller emedan grace och vighet växelomsättning, för att samla pengar, ord- sig vid att öfverväga saken så här på af- med som jämnställda, Vid nar, röda blodkroppar, eller frimärken med stand.
Men resultatet af vår rannsakning blef här äro viktigare egenskaper än styrka.
de svensk-Jinsk-norska pokaltäflingar, som ny- Skall de det, att vi icke fruktar döden som sådan och ligen af slutats på Stockholms Stadion, ha också en tagg mindre än de vanliga?
att vi skulle anse det oklokt att köpa lifvet för damer af alla dessa nationaliteter uppträdt med släppa det krampaktiga taget om lifvets Den främsta svenskan småting, känna sig lösta, likgiltiga, oför- priset af en feghet eller låghet, om det gäll- glänsande prestationer.
de.
Men vi har under den gångna tiden läst på området är fröken Svea Norén, som också seg- mögna att glädjas eller sörja så mycket rade i damernas täfling.
Ett mycket stort er- för mycket om dödens grymma framfart nu i kännande tillvann sig finskan fru L. facobson, mera?
Eller skall det välla fram en het och kriget för att vi icke skulle rysa vid tanken som åkte tillsammans med sin man, Finland förfärande lust till lif och njutning, till lycka, Norskan, fröken skönhet och alla sinnenas fröjder?
Skall på den vederstyggliga form, i hvilken han segrade också i paråkning.
lo fordades allmänt för den måhända flöden rinna till öfverallt från ber- mött också så många kvinnor och skulle Margit fohansen, käckhet och ungdomliga fräschör, som låg öf- kunna möta äfven oss.
Troligen skulle, om ver hennes åkning Priset för konståkning, gen och bilda en alldeles ny världssjäl, som så skedde, vår kropp kvida och klaga, äfven när alla olika slagen af täflingar samman- vi ännu inte kan föreställa o s s?
eröfrade om vi innerst vore mycket stilla och utan räknats, vanns af Norge, som därmed Mycket kan trifvas tillsamman i ett enda hvilken i tre föregående täflingar oro, kanske skulle den för en stund ta herra- pokalen, människohjärta.
Om jag granskar hur tidens stannat hos Sverige.
väldet helt, och dödsflodens böljor skulle slå stämningar bryta sig blott i den skärfva af öfver oss, men under detta skulle vi icke lifvet, som är jag, så märker jag, hur jag väl ropa och bönfalla om att få vända tillbaka om att ägna den frågan en tanke, och om de 1 ef ver under dödens vingar, men dock vid till lifvets strand, där vi kommo ifrån, vi gjort det, har de stannat vid ett sväfvande: första stråle af solen tittar fram under dem skulle, om ock stumma och förblindade, kanske, kanske inte.
De har hvarken haft fast för att spana effer ett tecken till vårens nya sträfva vidare för att nå igenom, fram till den och säker fot i himmelen, på jorden eller i lif.
Men det är i år mindre blåsippan jag obekanta sidan.
helvetet.
De vet infe om de går omkring med längtar efter än den lilla bruna nässlan, det Men när brodern säger, att svenskarna äro en odödlig själ, som skall sona deras streck, första ätbara, som året ger oss, och som rädda för de lifsfarliga operationerna, så eller om den kropp, som skall sjunka till en bär bud, allt medan man diskuterar brödbrist kan ju denna fruktan icke gälla en så jäm- handfull stoft, är allt hvad de har att räkna och foderbrist, att det nalkas dock den dag, förelsevis lätt form för död, den måste röra med, i hvilket fall man ordnar det hela med då det blir bete på ängarna, då drifbänkarna att köpa en grafplats.
Hvilken ovisshet må- bär skördar, då rabarbern sticker ur jorden just vid det obekanta där bakom.
Om det nu vore så, att svenskarna i hvar- ste inte kvälja dem inför döden i motsats till sina röda hufvuden, och majrofvorna får dagslag bete sig mindre modigt än i dem, som är öfvertygade att de går att möta sötma och rundning.
forna tider inför dödsrisken, beror det Gud, eller att dem vänfar den absoluta för- Hvad jag beundrar den psykologiska klok- väl på bristande härdning och på dåliga intelsen!
heten hos dem, som låtit gå ut ett påbud till nerver?
Beror det inte snarare på att stora Hur komma vi på alla dessa tankar, mitt Tysklands folk att oförtöfvadt så rädisor i sina massor af den nuvarande generationen — låt hjärta?
Vi som aldrig brukar syssla med an- blomkrukor!
Dessa rädisor bakom rutorna oss göra en inskränkning och tala om de s. k. nat än praktiska ting, aldrig tagit ställning kommer att tillföra själen mer än kroppen de bildade — att de hvarken tror riktigt fast på till andra frågor än dem hushållet, barnet och närsalter, som den behöfver för att växa.
Gud eller på Hæckel?
De har aldrig brytt sig de kommunala valen gaf?
Hur kan det vara, * Den sfora fäftingen i konståkning.
- 160 -
I Vet Ni att SJU a a dagar I veckan läses en annons i j Gahnelii [•, • • ' a a IDUN • S • • • ä r ett utomordentligt!
Till panering: 1 del.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Brödet uppmjukas i mjölken, urkramas, passeras och brynes i smöret.
Nötterna rostas svagt i ugn, gnuggas hårdt i en duk, så att skalen lossna, samt malas.
De blandas jmed det brynta brödet och de uppvispade äggen.
Massan afsmakas med salt, formas till runda bullar, som vändas i stötta skorpor och stekas vackert gulbruna i smö- ret.
De uppläggas på varmt ser- veringsfat, garneras med persilja och serveras med potatis, ärter och gla- serade morötter.
: Obs.I VARUMÄREl Svensfo E.K5TRÖnS Sardiner i finaste Kokt fruktpudding (f. 6 pers.).
50 gr. torkade ringäpplen, Olivolja o c h T o m a t s å s B B 1 hg.
torkade aprikoser, 1 / hg.
B katrinplommon, 4 del.
vatten, 1 y för S m ö r g å s b o r d e t.
krossocker (143 gr.), 1 / 2 ^- [F ö r s ö k eljestl [del.
finrifvet citronskal, 3 ägg, 2 del.
Flytande Putskräm pas i soppan, som därefter hälles grädde.
T i l l f o r m e n: 2 del.
strösocker, för metaller.
öfver biasset i soppskålen.
K O K S A L M A N A C K 2 msk.
kokande vatten.
Profva den och Ni använder aldrig B e r e d n i n g: Frukten sköljes yt- Fiskfärs (f. 10 — 12 pers.).
terst väl i flera ljumma vatten och någon annan.
Fås öfverallt.
Redigerad af 1,2 kg.
gädda = 5 hg.
skrapadt fisk får ligga i kallt vatten öfver natten.
kött, 250 gr. smör, 4 ägg, 3 msk.
Fabrikanter: Oorch, Bäcksin &amp; C:os A.-B.
Af detta vatten och sockret kokas E l i s a b e t h Ö s t m a n - S u n d s t r a n d mjöl (30 gr.), 4 del.
tjock grädde, en klar, siramig lag; däri kokas först G Ö T E B O R G.
Innen, a f Elisabeth Östmans Husmo- 2 del.
tunn grädde, 1 msk.
salt äpplena, därefter aprikoserna och derskurs i Stockholm.
(15 gr.), 2 tsk.
socker (10 gr.), V; sist plommonen, sedan de urkärnats.
Svaga och.
blodfattiga, tsk.
hvitpeppar.
Lagen kokas ihop, tills den är sim- VECKAN 7 — 13 MARS 1915.
T i l l f o r m e n: * / j msk.
smör (10 mig, och hälles öfver frukten.
Strö- ö a r n o c h ä l d r e, b ö r a a n v ä n d a A p o t e k e t gr.), eller 1 kula kräftsmör (10 gr.), sockret smältes under rörning i en V a s e n s " F e r r o l ", h v i l k e t s t ä r k a n d e SÖNDAG-, F r u k o s t: Smörgåsbord; 2 msk.
finstötta skorpor.
stekpanna, spädes med kokande vat- j ä r n p r e p a r a t hastigt ökar kropps- k o t l e t t e r a f kalfbräss och makaroner; B e r e d n i n g: Gäddan fjällas e j, ten, och härmed beklädes en slät, mjölk; kaffe eller te med hvete- urtages, sköljes väl, torkas med en låg bleckform.
När frukten är kall v i k t e n.
F o r e d r a g e s l ä t t a f a l l a.
P å bröd.
M i d d a g: Soppa å la Hedin; fiskhandduk, fläkes, och ryggbenet lägges den hvarftals i formen.
Äg- a l l a a p o t e k t i l l 2 k r.
fl.
f i s k f ä r s m e d raksås; stekt oxfilé med tages bort.
Fiskköttet skrapas fint, gen och grädden vispas tillsammans l e g y m s a l a d, tryffelsås och brynt pota- intet fjäll eller ben får medfölja, och hälles öfver frukten.
Puddingen tis; apelsinparfait med bruna man- väges, blandas med det kalla smöret gräddas i vattenbad i ugn omkr. 1 delspån.
M e d och drifves 4 — 5 ggr genom kött- tim., eller tills äggblandningen ä r MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kvarn.
Massan stötes därefter i sten- stannad.
Den uttages, lossas från j ä m t s k a kotletter med potatisbullar; mortel - 1 2, 8 7 7 e x.
- kanten och uppstjälpes efter 15 min.
med trästöt, tills den är mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g (ve- fin och sammanhängande.
I ett fat Serveras helst kall, om så önskas, g e t a r i s k): Nötbullar med potatis, är- vispas äggulorna, mjölet, grädden och med vispad grädde eller vaniljsås.
t e r o c h glaserade morötter; sviskon- kryddorna; denna blandning inarbe- soppa med grädde och skorpor.
tas m a t s k e d s v i s i färsen, som TISDAG (Fettisdag).
F r u k o s t: bör röras omkr. 1 tim., hvarefter den Smörgåsbord; hafregrynsgiöt med passeras.
Sist nedskäras de till hårdt ökats på 1 V a år.
mjölk; glödstekt sill med potatis; skum slagna ägghvitorna, och färsen kaffe eller te.
M i d d a g: Bruna afsmakas noga.
Den fylles i en väl Annonsera!!
Prenumerera!!
b ö n o r m e d fläsk; semlor med mjölk.
smord och brödbeströdd fiskfärsform, F R Å G O R ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; som rymmer omkr. 2 lit.
Locket s t e k t brackkorf med äggröra och po- lägges på och färsen kokas i vatten- läsare af Idun äger rätt att i tatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d - bad i ugn eller ofvanpå spisen.
Ko- pNHVAR d a g: Grönsoppa med mjölk; kokt kas den i ugn, är den färdig efter denna af delning framställa förfråg- 1 tim., kokas den ofvanpå spisen, s i k m e d kaprissås och potatis.
ningar rörande husliga eller andra ange- läsekretsen.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bör kastrullen, i hvilken formen står, lägenheter till besvarande af sig redaktionen oin- hafremjÖlsvälling; omelett med fisk- vara så djup, att locket kan ligga Dock förbehåller på kastrullen och vattnet får skränkt befogenhet att utesluta de frågor, s t u f n i n g - (rester från onsdag); mjölk; tätt k a f f e e l l e r t e.
M i d d a g: Soppa på koka s a k t a omkr. 1 / tim. Spädes hvilka anses sakna mera allmänt intresse.
b r y s s e l k å l med prinskorf; våfflor med med kokande vatten, när så behöf- Hvarje publicerad fråga kommer att be- ves.
Färsen stjälpes upp på varmt svaras, och utbetalas för det bästa sva- sylt.
garneras med persilja och räk- ret å någon af här nedan införda frå- FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; fat, stjärtar och serveras med räksås gor, som insändas till redaktionen se- h a f r e g r y n s g r ö t med mjölk; stekt färsk samt små kokta potatisar.
s i l l m e d potatis; kaffe eller te.
M i d - nast 6 dagar efter delta nummers dato, d a g: Biff a f ren med pressad po- ett pris af 10 kronor.
t a t i s; k o k t fruktpudding med vispad Stekt oxfilé med legymsa- grädde.
N:r 41.
Ung flicka beder Iduns LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; l a d (f. 6 pers.).
1 kg.
oxfilé, 3 mera erfarna läsarinnor att gifva stekta ä g g med hvetebröd; mjölk; msk.
smör (60 gr.), 1 tsk.
salt, l i t e t några goda råd och anvisningar, om Ht.
brun buljong, 1 värdinneplikten i bättre hem där hus- k a f f e e l l e r t e.
M i d d a g: Kokt fläsk- hvitpeppar, del.
madera.
Du begagnar väl mor saknas » Oerfaren.
k o r f m e d r o t m o s; ölsupa.
T i l l g a r n e r i n g: 1 12-öres form- N:r 42.
Vill någon af Iduns läsa- bröd, 1 litet hvitkålshufvud, legym- rinnor ge besked om man på kalljord Happachs Diamant-Tvål, RECEPT: salad, persilja.
(utan drifbänk) kan så blomsterfrön husmoderns bästa vän?
Om ej, så K o f l e t t e r a f k a l f b r ä s s (f. 6 B e r e d n i n g: Filén, som bör hafva och få plantorna färdiga att omskolas f ö r s ö k d e n i d u g o c h öfverfcyga d i g p e r s.)
.
1 h g.
kalfbräss, 1 l i t.
vatten, 2 hängt, tills den är riktigt mör.
put- i slutet a f maj, och färdiga a t t säljas om, att den gör tvätten bländande tsk.
salt (till blanscheriag), 1 hg.
sas (senor och hinnor borttagas), i juni?
livad beror det på när frö- hvit o c h arbetet till ett nöje.
makaroner, 1 / lit.
vatten, V_ msk.
torkas med en duk, urvriden i hett sorterna inte komma upp?
Har i K o m ihåg, att d å du föredrager salt.
vatten, och bindes så att den får flere år sått kålfrö i början af april, v å r S v e n s k a t v ä t t v å l före d e n S å s: 2 msk.
smör (40 gr.), 4 msk.
vacker form.
Smöret brynes i en men alltid haft otur så att de inte Engelska, d a därigenom gagnar T.
Y. mjöl (40 g r.)
, 2 del.
brässpad, till- järnkastrull, som ej bör vara större kommit upp.
S v e r i g e och skaffar arbetsför- nätt och jämt rym- s a t t m e d 1 tsk.
köttextrakt, 3 del.
än att köttet 43.
Finns det någon lektyr, tjänst åt S v e n s k a r.
mes, filén lägges däri och brynes ut- N:r eller mjölk, s a l t, hvitpeppar.
inländsk, som berör det tek- T i l l p a n e r i n g: 2 ägg, 1 msk.
väl på alla sidor samt beströs med niska förfaringssättet vid utförandet HAPPACHS SÅPFABRIKS A.-B.
en blandning af saltet och pepparn.
vatten, 1 V kkp.
stötta skorpor, 80 fönster, sammansatta af olika fär- |AM UTSTYRSLAR Den sättes in i het ugn, spädes med af Malmö &amp; Stockholm gr. s m ö r t i l l stekning.
gade glas, samt målade?
Så kallade den kokande buljongen och vinet B e r e d n i n g: Kalfbrässet bör ligga glass Windows ».
Särskildt och får steka 15 — 20 min., hvarander » Stained i v a t t e n 1 tim. för att blodet skall den hvad beträffar blyinfattningen samt in- flitigt.
Steken tages upp, bränningen a f färger.
Finns det nå- dragas ur.
Det blanscheras (nedläg- snöret öses klippes bort, och filén s k a - gon Döfva.
ges i k a l l t, lätt saltadt vatten och res i Sverige som utför sådant, i tunna som åter hop- och här P r a k t i s k r å d g i f v a r e f ö r d ö f v a (2 k r.)
Välsorterad får d ä r i koka 10 min.)
och påsattes läggas, så att skifvor, i så fall — hvem?
Hvar erhål- den behåller sin form r e k v i r e r a s f r ä n s eminarieläraren i.
N y - därefter i / lit.
kokande vatten, samt upplägges på en 4 cm.
hög soc- les lämpligt material.
&gt;VÄ * f1AM - TniKÄ .HviTVARUAfTÄB ström, Hanilla.
S t o c k h o l m.
tillsatt med salt, att koka omkr. kel, I n t r e s s e r a d a r t i s t.
utskuren af hvetebrödet.
Sockeln V_ t i m.
, eller tills det blir hvitt bör hafva samma längd som filén och N:r 44.
Har hört, att en andels- och f a s t.
Det upplägges på sikt, kan, om så önskas, kokas gulbrun förening Hem » existerar.
så a t t spadet får väl rinna af, och i flottyr eller beklädas med stanniol.
Hvar har » Svenska den sitt säte?
Huru kan brässet rensas och skares i fina tär- Rundt omkring sockeln garneras med man bli medlem 1 Särdeles tacksam ningar.
Makaronerna förvällas i sal- små snäckor, utskurna af råa hvit- för svar är Husmoder.
tadt v a t t e n och skäras i tunna ringar.
kålsblad, som fyllas hvarannan med N:r 45.
Härmed frågas om någon af Smör o c h mjöl fräsas 2 min., det och hvarannan med brynt Iduns vänliga läsarinnor ville gifva kokande spadet och mjölken spädas legymsalad ett råd till en flicka med lust och på, o c h såsen får koka 5 min., potatis.
Serveras med tryffelsås.
arbetsförmåga, i hvilken stad, helst hvarefter bräss och makaroner läg- uppåt landet, man skulle kunna få gas i, o c h stufningen afsmakas väl A p e l s i n p a r f a i t (f. 12 pers.).
arbete i några bättre hem då extra med kryddorna.
Den upphälles på ett f l å t t fat, får kallna och formas 125 gr. socker, 1 del.
vatten, 6 ägg- hjälp behöfves, t. ex. med enklare därefter t i l l aflånga kotletter, hvilka gulor, 6 del.
extra tjock grädde, ska- sömnad, lagning, ändring och dylikt, penslas med äggen, uppvispade med let af 1 apelsin, den silaele saften äfven som annan hjälp vid anstryk- ning af tvätt, gardiner m. m. Tänk- 2 apelsiner.
v a t t n e t, och vändas i stötta skorpor.
af Kotletterna stekas vackert gulbruna B e r e d n i n g: Socker och vatten te på detta sätt få ett eget litet i s m ö r e t och uppläggas i krans på kokas upp, kastrullen af lyftes, ägg- hem att hvila ut i efter slutad ar- rundt f a t.
Midt på fatet lägges ärter, gulorna tillsättas, en i sänder, un- betsdag.
Tacksam för svar vore Arbetsam.
och anrättningen garneras med per- der vispning och krämen får yjuda silja.
Serveras som frukosträtt.
öfver elden under kraftig vispning, N:r 46.
Är det någon af Iduns ära- tills den är tjock och pösig, då de läsarinnor som kan ge upplysning kastrullen aflyftes, och krämen vis- om, hur man skulle kunna komma i S o p p a å l a H e d i n (f. 6 pers.).
pas, tills den är fullkomligt kall.
besittning af eller få låna den utom- 1 h g.
kalfbräss, 1 tyi lit.
klar bul- Grädden vispas till hårdt skum och ordentligt älskliga barnbok, som under jong, 4 persiljestjälkar, 1 / a msk.
nedröres försiktigt i krämen, som namn af » Konvaljerna » utgafs af smör (30 gr.), 4 msk.
mjöl (40 gr.), därefter färgas skär med karmin och T h e k l a K n Ö s under 1850-talet.
smaksättes med skalet af 1 apelsin Jag har förgäfves efterhört den på 2 t s k.
citronsaft, / del.
madera, och den silade saften af 2 apelsiner.
antikvariska boklådor i Stockholm.
salt, c a y e n n e, 2 — 3 äggulor.
Krämen fylles i vattensköl] d och soc- Louise.
öro tjögt sfattabe långt utom Sr&gt;er&gt;ges gränser, B e r e d n i n g: Kalfbrässet bör ligga kerbeströdd form, packas ned i is och N: r 47.
Har hör a t t det under i v a t t e n 1 tim. för att blodet skall salt och fryses nilfet » i s a s baran, att oaftat Friget beställningar 4~ — 5 tim. — Då sistlidne sommar gifvits kortare bibel- dragas u r, hvarefter det blansche- glacen skall serveras, tages formen t stor utsträcfning inlöpa från utlanbet:::::: ras (l ä g g e s i kallt, lätt saltadt vat- upp ur isen, afsköljes noga, för a t t kurser för kyrklig ungdom, men vet 1 ten och får däri koka 10 min.)
och aflägsna allt salt, doppas ett ögon- ej hvar, eller hvart jag skall vända afkyles i kallt vatten.
Buljongen ko- blick i ljumt vatten, så att glacen mig för a t t få närmare upplysningar B e b ö v e r ifii © a r o i n e r E. kas u p p med persiljan, brässet läg- lossnar lätt från formen.
Formen därom.
s e e n b e s r n p b j efter pro * N:r 48.
Hvar kan man få lära ges i o c h får koka, tills det är torkas, och parfaiten uppstjälpes på ner till o s s od; b i f o g a ;o ö r e till porto.
Di narna hvitt o c h fast eller omkr. 45 min.
skål eller fat, med s ervett eller växtf ärgning?
Finnes några dylika Det t a g e s upp, får kallna och skares tårtpapper.
Serveras med bruna man- kurser i Stockholm eller Göteborg?
för fabri !jmässiga efterapningar an nåra mönster.
Tacksam för svar är E.
i fina tärningar, hvilka läggas sopp- delspån.
V å r » gardiner ä r o fargäfcta o c b h a n d v ä v d a N: r 49.
Svenska i Berlin beder skålen.
Buljongen silas.
Smör och Iduns ärade läsarinnor om beskrifning mjöl fräsas 2 min., buljongen spä-:: a f tvinnat g a r n::::;: des p å, l i t e t i sänder, och får koka N ö t b u l l a r (f. 6 pers.).
125 gr. på paltbröd.
bakning och tillagning.
N:r 50.
Då jag är bosatt på ort, under rörning 5 min.
Soppan afsma- skalade nötter, 130 gr. hvitt bröd, kas m e d citronsaften, v i n e t och kryd- 3 del.
mjölk, 50 gr. smör, 1 — 2 ägg, där det sommartid är omöjligt erhålla kött, utan är jag nödsakad använda dorna.
Äggulorna s l å s upp och v i s - salt.
godt munvatten?
1 2 t s s D.
B.
C.
IOXYGENOLI Afton-Tidningens postupplaga 1 2 1 2?
s 1 1 2 Köp ^ Kockums emaljerade kärl De ha världsrykte.
Gardiner ocb Fjemslojdstyger l 1 2 rÄl^Ä^ ' - 161 -
bäst skötas, som haft lungkatarr 4 gånger samt nu har slem på lungor- na.
I somras vistades hon på landet och var då fri från hosta, men så fort hösten kom, fick hon den åter.
När hon får gå ut bli alltid hos- tan och febern värre efteråt,, och därför har hon för det mesta varit inomhus i vinter, men ändå vill ej hostan gå öfver utan är elakartad.
Mångårig prenumerant.
N:r 60.
J a g har en brorson, jag står i ansvar för, som dagligen ger mig anledning till stor oro.
Han har själf fått välja sin lefnadsbana M E D och är inskrifven vid Högskolan, men sedan han tog studentexamen förra ' MARKET!
våren har han icke arbetat.
Han går visserligen på föreläsningarna, men hemma tar han icke i en bok, utan läser tidningarna och låtar sig F O R S A L J A S förresten.
Hemmet är gladt, trefligt komfortabelt, men det är alldeles I ALLA VÄLSORTERADE och omöjligt att han kan stanna hemma en kväll, utan vid 7-tiden börja vän- nerna ringa i telefon, och så blir SYB EH Ö RS- MAN U FAKTU R- det att gå ut och förnöta tiden med Strandvägspromenad eller häng- hos Fefths eller andra kondi- &amp; KORTVARUAFFÄRER ande torier.
E t t par timmar på midda- gen användas också för denna eviga F c r föreställ- öiis ervering sapparat och nu för in- Strandvägspromenad.
är han döf.
Har någon haft tundande sommar tänkt konservera ningar en sådan erfarenhet af cttkorf, vore jag tacksam om någon ungdom?
Bör jag helt » studerande och hållet f Iduns läsarinnor ville vara vänlig taga min hand från honom och för- ifva mig en god uppsats på sådan söka få honom in i ett reelt amt sättet att konservera korf.
ej s. k. kontorsplats, eller vågar yrke, jag) essutom gifva mig besked om det se tiden an — kanske arbetslust och år a t t konservera och gömma för vilja att blifva något kan återkom- tt ha under sommaren fläskkorf, ma, eftersom han föröfrigt har förut- om det är potatis i 1 sättningar att lyckas på sin bana.
Samtidigt tacksam för godt recept Ville någon med erfarenhet ge mig riktigt äkta smörkringlor.
Faster.
r a m m a l I d u n p r e n u m e r a n t.
ett råd.
£fM / n / ior / O • N:r 51.
Hvar kan en framåt s traf- ande flicka som äger intresse och fven liar praktik i kokkonsten, kun- a utbilda sig till en skicklig koker- ka?
Prenumerant.
N:r 52.
Uvad erfordras för att omma in vid Handarbetets Vänner?
Tär anordnas kurserna, och hvad är ' riset för en dylik kurs?
G.
L.
N:r 53.
Vid hvilka kurorter i söd- a och mellersta Sverige behandlas järtlidande med nauheimerbad?
M y 1 a d y.
N: r 54.
Hvar skall man få mönster ill nationaldräkt för en liten 4-årig måländing.
Helst smålandsdräkt; nnars västgöta- eller dalmasdräkt.
Ivilken är trefligast?
Smalåndingens mamma.
N:r £5.
Har sedan barndomen haft vår frost i fötterna; nu äfven lik- örnar, hur bör detta lämpligast be- Landlas.
23-årig s k i d å k a r e.
N: r 56.
Vet någon af Iduns lä- are, om det finnes någon artikel någon tidskrift om den norska för- attarinnan Sigrid Undset — inte en- Last en kort recension af en af Lennes böcker — utan äfven af bio- grafisk natur?
L i t t e r a t u r i n t r e s s erad.
N:r 57.
Skulle någon af Iduns ära- le läserinnor godhetsfullt vilja gifva uig beskrifning på huru Lavandel-; au de cologne tillagas vore jag myc- ket tacksam.
B.
P.
N:r 58.
Vore tacksam om någon af .duns läsare ville ge mig upplysning &gt;m den af Kungl.
Generalpoststyrel- ien anordnade postelevkur-sen?
När) Ör en ansökan till densamma inläm- las, och hur bör den lämpligast af- attas?
Bör den åtföljas af frejd- &gt;ch läkarebetyg?
Hindrar närsynthet dd inträde?
Maj 1915.
N:r 59.
Skulle någon mor som haft iknande fall vilja vara vänlig ge nig råd hur en 6 års flicka skall • SVEN MATSSON.
Folklifsbild.
Tor Idun af L i n n e a.
(TTorts.
och slut.)
» I min ungdom låg nog hågen åt annat håll, och orostankar brände min hjärna.
J a g hade velat studera och skaffa mig vidare vyer och en högre syn på tingen, men far min var en gubba af gamla stammen, gjord af järn och stål, och han dikterade^ ' När far och farfar varit bötfider, så ska ' sonen ock bli bonde.
Lärda herrekarlar vill jag inte veta af. '
Och därvid blef det. » iiSå godt var det kanske, » fortfor han om en stund, » den.
som är sla- gen till ß lant blir väl aldrig riksr dal er. » » Så du talar, Sven, » sade skol- läraren, » du, som har så många goda förutsättningar. » Men Sven Matssron bara skaka / de på hufvudet och såg allvarlig ut.
Sedan talade han aldrig mer om det ämnet.
Annars var, som sagdt, Sven Mats- son en lifvad fyr, och därför blef skolläraren så myckeit mera öfver- raskad öfver det, som hände en tid därefter.
Det var så, att han varit borta i Norrängen på begrafningsigille.
Per Olssons Karna, som gått därhemma på gården som gammaljänta i all sin tid, hade farit hädan, och skollä- raren hade varit med om att be- visa henne den sista tjänsten.
Sven Matsison hade också varit bju- den, men ej infunnit sig.
Det sades, att han var sjuk.
Skolläraren hade brutit upp och tagit sin Mats ur skolan ganska tidigt på aftonen.
Han tyckte det var obehagligt a t t se gubbarna spela kort i lillkammaren, där Karna nyss förut legat så hvit och stilla med ett leende öfver de Herrar affärsmän torde observera, ait: • Jönköpings läns Tidning — JÖNKÖPING —!
• läses av en köpstark befolkning i såväl stad som på landsbygden.
Egna lokal- redaktioner i Huskvarna och Nässjö.
: stelnade, ännu i döden vackra an- letsdragen.
Det var en härlig vinterafton i bör- jan på nyåret.
Skogen stod klädd i glänsande hvit festdräkt efter ett ymnigt snöfall, och på himmelen lyste månen med bländande glans.
Skol- läraren försjönk i svärmiska dröm- merier, och under inflytande af må- nens magiska skön gick han vilse och förirrade sig långt in i små- skogen.
Han vaknad e först åt er i g em till verkligheten vid några besynner- liga ljud, s ' om nådde hans öira.
Det lät som halfkväfda ångestrop, och dessemellan hördes ett utdraget stö- nande, som om någon lidit outsäg- liga kval.
lian stannade förskräckt vid tan- ken på, att ett brott kanske just i detta » Ögonblick begicks i skogen.
Strax därefter bemannade han stig dock och fortsatte raskt åt det håll, hvarifrån jämmerropen hördes.
Bakom en hög, mossbelupen sten låg en mänsklig varelse utsträckt i hela sin längd med hufvudet djupt nedbor- radt i den kalla, hvita snön, och från hans bröst trängde djupa stö- nanden ut i den stilla natten.
Skol- läraren gick fram och rörde vid ho- nom.
Gestalten lyfte upp hufvudet, och Sven Matssons dödshleka ansikte stirrade emot honom.
E t t ögonblick sågo båda bestörta på hvarandra.
» Hvad i himlens namn, Sven, » stam- made till sist skolläraren och för- sökte resa upp honom.
Sven Matsson ändrade ställning och satte sig på en kullfallen fura där bredvid, och sa började han tala afbrutet och o sammanhängande: » Kommer du därifrån — såg du henne — tror du, att det var myc- ket svårt för henne att dö?
— Ack Sten, Sten, hon var mitt allt på jorden; den enda som verkligen för- stod mig, och nu är hon död, borta för alltid.
Hvad skall det bli af mig? » Skolläraren förstod ingenting i bör- jan.
Han trodde nästan att Sven Matsson blifvit vansinnig.
» Du yrar, Sven, » siade han till sist, » du har feber. » Och han lade sin hand på hans panna, men den var kall som is.
» Nej, » sade Sven Matsson hest, » nej, jag yrar inte.
Du skall få höra allt, om du har tålamod att lyssna på mig.
— Vi växte upp tillsammans., Karna och jag, ty våra föräldrars gårdar gränsade intill hvarandra.
— Hon var min barndoms- och ung- domskärlek, min första och min enda ... » » Men Sven, hur kan du tala så, du är ju gift, » sade skolläraren och tyckte i samma ögonblick, a t t han sagt något mycket dumt.
» Gift ja, » siade den andre och suc- kad e.
» Nå, hvarför gifte du dig inte med Karna då? » » Därför att jag är en stor stac- kare och lät far min regera öfver mig äfven i den saken.
Den andra hade mera pengar, förstår du.
Men när jag var bunden vid henne för alltid och fick ögonen upp för det elände jag råkat i, höll jag på att bli galen.
J a g började supa och lefva vildt, men då talade Karna vid mig.
Hon bad mig tänka på mina små, oskyldiga barn och a t t jag hade plikter mot den, som trots allt var min hustru.
— Om du visste hur ofta vi suttit just här, där du och jag nu sitta.
Om s i o m mark vallarna brukade hon alltid gå hit ut i sko- gen och hvila sig efter dagens möda, och när jag var ledsen och trött på så hit, och alltid hade hon något godt ord att säga mig till trörst.
— Och nu är hon borta ... » » Sven, Sven, » sade skolläraren, upp- rörd öfver den afgrund af själs- kval, han fått blicka in i, » du måste slå bort det.
Tiden läker alla sår. » Och återigen tyckte han att han sagt något dumt.
Efteir många om och men fick han ändtligen Sven Matsson på hemvä- gen, och när de stodo utanför gårds- planen sade han: » Tack för att du kom, Sten, och tack för att jag fick lätta mitt hjärta för dig. » Skolläraren tryckte blott hans hand till farväl.
Han förmådde ej säga något, och det var med en underlig känsla af beklämning han såg ho- nom försvinna inom hemmets dörrar.
Det förvånade honom knappast, att han dagen därefter fick höra, att Sven Matsson insjuknat i en häftig lunginflammation, som kort därpå än- dade hans lif.
i • • Jönköpings läns Tidning utkommer varannan dag.
Annonsprisei är 6 öre före och 5 öre efter text.
Infö- res annons minst 5 gånger lämnas r a - batt.
Var god infordra offert.
— Prenu- merationspriset är per år endast i • Kr.
2: 50.
HANS SISTA GALEN- SKAP.
För Idun af L e n i e H a l l.
Det red en ung man uppför en back« och han tänkte: » När man nu har en bättre natur, så är det sannerligen skada, att den inte gör sig påmind oftare. » Han höll stilla på krönet af backen.
» Jag är ett odjur, och jag undrar inte på farsgubben, om han förlorar tålamodet. » Han böjde sig fram i sadeln och kikade mellan grenarna af ett gam- malt äppleträd in i trädgården, som låg vid sidan, af vägen.
- 162 - ^,| !l l inil l l l l l !l !l l l !l !JII^ P.
M. för hrr affärsmän.
I VINSTEN ÖKAS GENOM g kundkretsens g snabbaste g kunder ä r utvidgning.
och säkraste Den vägen billigaste, att nå nya EN ÄNDAMÅLSENLIG ANNONSERING g i därtill lämpliga organ.
En a n n o n s F IDUN H har icke s i ögonen på köpare blott 1 sentals g farna annonsörer annonsera också därför r e - 1 gelbundet i fall v ä r d e f ö r dagen: den f a l l e r hela än l ä n g r e t i d, j a, i t u - året.
Landets mest e r - IDUN.
iilF ^Ill Förnämsta vita stångtvä, är ^ B a | s a m | s k a B a r n a n g e n s Aseotintvåi OBS.
BjSrnstämpeln!
*?
9 P m m m m m, m I Just nu bör Svensk Industri i gynnas.]
köp Svenska ^ ' i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i n framstående egenskaper bero att de äro frukten af mera än 40-årig målmedveten sträfvan att framställa det bästa möjliga.
Typer passande hvars och ens behof.
Förmänliga afbetal- ningsvilkor.
På grund af den utomordentligt hastiga åtgången af lotter i LILLSJÖNÄS ' BARNKOLONIS Lotteri kommer D R A G N I N G att äga rum redan i M A R S månad i år.
Insänd därför skyndsamt Eder rekvisition, m ä r k t X 1, adress: Lillsjönäs Barn- kolonis Lotteri, Artillerig.
6 0, Stockholm hvarifrån lotterna sändas mot postför- skott för lottpriset å 2 kr.
pr st. jämte kostnad för porto och dragningslista 10,000 VINSTER ™ s t v ä r d, a kr.
9,000 _ B M ^ M (Bosättning tul 4 rum, kok och H v a r B i d e l O t t V i n n e r.
jungfrukammare), 5,000 (Juvel- skrin af skulpt.
elfenben med smycken) 4,000, 3,0C0, 2,300 o. s. v. 11 vinster om öfver 1,000 kr.
77 vinster om 9 0 0 — 1 0 0 kr.
1,600 vinster om 9 0 — 4 0 kr.
8 0 0 vinster om 3 9 — 2 5 kr.
4, 2 0 0 vinster om 2 4 — 1 0 kr.
o. s. v. Lägsta vinstvärde 4 kr.
BENGT OXENSTIERNA.
Lotteriets föreståndare.
* e l
Hvad han såg fängslade hans upp- » Jag tänkte vi skulle dricka te i PÅLITLIG FLICKA, frisk o.
ord., sy- HUSHALLSVAN, praktisk dam, fullt märksamhet helt och hållet. '
Först skogvaktarstugan uppe i Sandskogen kunnig, får god plats 1 april; två kompetent att med sparsamhet och Plats som husföreståndarinna barn 2 — 6 år.
Två tjän.
finnas.
Be- ordning sköta ett hem, önskar som önskas hos äldre ungherre eller enke- efter en lång stund rätade han upp och se ' n fara hem i månskenet,. » Hilde: tyg, lönepr., foto till » Verklig barna- husmoder eller föreståndarinna dylik man af därtill passande och i ett en- sig, och såsom punkt för en lång, vän », Allm.
tidn.
kont., Gust.
Ad.
torg.
plats, där sådan saknas.
Små pret.
kelt hems skötande fullt hemma- betydelsefull tanke, slog han i luf- » Men stugan är ju öde. » men ett vänligt och godt bemötande stadd dam med små pret.
Aktnings- ten med ridspöet.
Stefan: En öfvcrsköterskcplats önskvärdt.
Prima ref. lämnas.
Sv.
t. värdt och godt bemötande hufvud- » Jag har tegrejor med mig här » Men om jag gör en galenskap till vid Kristinehamns hospital blir ledig sak.
Prima ref. och vidare upplysn.
i lifvet, så blir det för att lägga i bilen, så det gör ingenting. » (Ser den 15 innevarande månad.
Lön 500 » Prästdotter 33 år », Iduns exp.
f. v. b. lämnas om svar till » God Uppfostran, embargo på mitt bättre jag för tid på henne.)
kronor för år jämte fria naturaför- UNG EXAM.
SJUKGYMNAST (G.
D.)
ej rädd för arbete » sändes till An- Hilde (småleende): ooh evighet. » måner.
Efter 2, 5 och 10 års tjänst önskar plats i familj.
Deltar i före- nonskontoret Svea, Norrköping.
» Det är inte det jag menar. » Med denna tanke vände- han och ökas lönen med 10, 20 ooh 40 procent.
Stefan ökar farten ytterligare.
red ned i dalen igen.
Ansökan, åtföljd af frejd-, frisk- och kommande göromål.
Har gärna till- » Har du någonting emot förslaget, tjänstebetyg äfvensom fotografi, in- syn öfver barn.
Fina betyg.
Svar t.
I trädgården gick Hilde och klippte Bättre flicka af stora, skära pioner.
Hon hörde så vänder vi genast och kör till sändes till öfverläkaren, Hospitalet, » Landet 22 », Iduns exp., Sthlm, f. v. b. van vid inom ett hem förekommande hofslagen a f Stefans häst, men hur Lemminge i stället. » Kristinehamn.
21-AEIG HUSHALLSINTEESSEEAD göromål samt något kunnig i enklare (Forts.) • hon än spejade, lyckades hon inte För att kunna antagas till öfver- ångermanländska önskar komma i matlagning, önskar, mot fritt vivre upptäcka vare sig häst eller ryttare.
sköterska fordras att minst 1 år godt hem för att lära hvad som till- eller någon lön, plats i familj, nu Hon fortsatte lugnt med sitt arbete.
hafva tjänstgjort på allmänt sjuk- hör ett hems skötande, önskar anses eller 1 april.
Tacksam för svar till Det bodde en uggla i det gamla hus eller lasarett.
som familjemedlem.
Någon lön önsk- » Pålitlig 24 år », ilduns exp., Sthlm f. v. b. äpplelrädet vid vägen.
Som det var värd.
Tacksam för svar inom 14 solljus dag, såg ugglan ej mycket, dagar till » Våren 1915 », Torrom p. r. men den var gammal och trodde, att den förstod utan att se.
Då sökes för Säters Hospital.
Begynnel- ENKEL, BÄTTEE FLICKA, kunnig Stefans häst stannade, gissade ugglan selön 600 kr.
Ålderstillägg efter 2, 5 i enklare matlagning, bakning o. husl.
önskar plats, helst i familj eller hos B R E F L Å D A ryttarens afsikt.
Och då trädgårds- och 10 års tjänst.
Fria naturaförmå- sysslor, önskar plats i familj till den läkare.
Goda betyg och ref. finnas.
saxens klirrande ljud fortfarande lät ner.
Ansökan insändes till 1 maj, där jungfru finnes.
Mycket Svar till » Massage », Iduns exp.
höra » ig, ansåg fågeln, a t t Hilde ÖFVERLAKAREN, Hospitale t, S ä t e r.
barnkär o. villig deltaga med skrif- var en klok ung kvinna.
FÖRESTÅNDARINNA för vårt bruks- göromål om så erfordras.
Svar till E n g o d h j ä l p Denna sista åsikt delades äfven pensionat sökes.
Tillträde till plat- » Ung Norrländska », Iduns exp-, Sthlm.
för en husmoder, som sätter sin EXPEDITIONENS BEEFLÅDA.
af Hilde själf.
Hon visste, att det » K.
E. » Annonsen kostar 2:50 pr sen skall ske den 1 april 1915.
När- stolthet i a t t ha ett » godt kök », var allt utom klokt att tänka, på en gång.
mare uppgifter lämnar Kockums Jern- FÖE ATT LÄEA och deltaga i allt är modema IDUNS KOKBOK, man, som ej hade för afsikt att fria verk, Kallinge.
inom ett hushåll, önskar flicka kom- som den » Enkel ».
5 kr.
pr gång.
innehåller öfver 1,000 praktiskt till henne.
Hon visste ', att det var i » 24 år ».
4 kr.
kommer annonsen att ma till större herr- eller prästgård Bruksförvaltningen.
pröfvade recept till såväl finare som högsta grad oklokt a t t fortsätta det kosta.
mot betalning eller fritt vivre.
Sv.
t. matlagning.
Förf.
tiU denna förtroliga umgänget med denne man.
» Familjemedlem 1915 ».
2 kr.
» Intresse och arbete », Iduns exp.
f. v. b. enklare utmärkta kokbok är Elisabeth öst- Härpå tänkte hon just, då Stefan » Sjukvård », Halmstad.
2 kr.
pr gång.
FEAN LANDET önskar plats man, förest, för E.
östmans Husmo- vände sin häst ooh red utför backen.
Likvid i postanvisning.
medelålders, bildad, snäll, med jämnt FLICKA derskurs i Stockholm.
Kokboken för- i bättre familj, att med Sålunda var Hilde beklagansvärd och godt lynne, sökes af ensam me- den 1 maj undervisning säljes i alla boklådor till ett pris sköta hus- af ooh följaktligen — efter kvinnors sätt delålders herre å landtgård nära sta- husmoders kr.
5:50, inbunden i vackert klot- att se saken — Stefan klandervärd.
tion i Småland.
Svar med ref. o. hållet.
Svar till » 21 år », Iduns exp.
band, och kan erhållas, portofritt Ändock kom ödet att vara Stefan foto till » Landtgård », adr.
Juridiska UNG FLICKA önskar plats i familj från Iduns exp., Sthlm.
gunstigt.
Byrån, Värnamo, f. v. b.
.eller hos dam.
Genomgått hushålls- Det var gudarnas vilja, att Hilde skola samt kunnig i handarbeten.
Sv.
denna dag på eftermiddagen skulle märkt » 23 år », Lundsbrunn p. r. vara ensam hemma.
Hon satt i en korgstol på veran- vid Smalands Sinnesslöansfcalt vid Ek- ENKEL, bättre, barnkär flicka, som dan och gjorde något, som ingen I N A C K O R D E R I N G A R.
sjö, kungöres härmed till ansökan le- genomgått kurs i finare matlagning romanförfattare väl skulle låta sin dig, a t t tillträdas den 1 sept.
1915. och är kunnig i husliga göromål och hjältinna göra - bon stoppade strum- handarbete, söker plats.
Svar till Minimilön 400 kr.
med 2:ne ålders- por.
Visserligen sådana af silke, men tillägg å 100 kr.
efter 5 ä 10 års väl » Hulda », Ilarpinge p. r. det var opoetiskt ändå.
Till all vitsiordad tjänstgöring jämte bostad PLATS önskas i familj af hushållsvan SVÄRDSJÖ HVILOHEM erbjuder hvila lycka för Hilde tog hon «ig snart och fritt vivre.
för något sublimare.
Under ett rap- och Sökande, som genomgått seminariet flicka, nu genast eller till våren.
och herntrefnad i lugn, vacker trakt tus af lättja somnade hon.
Ungefär för utbildning af sinnesslölärarin- Kunnig i enklare och finare matlag- af Dalarne.
Närmare meddelar fröken samtidigt fick Stefan sitt raptus af ning.
Genomgått ettårig hushållskurs.
Lydia Johnson, Svärdsjö.
Riks 29. nor, ha företräde.
galenskap.
Ansökningar jämte kompetenshand- Goda ref. finnas från föregående plat- ELEV I KÖKET under skicklig hus- En automobil, som körde uppför lingar och prästbetyg insändas till ser.
Svar till » 22 år 1915 », Västan- moders ledning emottages å herre- vägen ooh stannade vid grinden, väck- gård i mellersta Sverige från 15 mars Styrelsen för SmåL Sinnesslöanstalt fors p. r. te henne e j.
Mannen vid ratten steg för © d en 1 maj 1915 und ex adr.
I GODT HEM, där jungfru finnes till 15 sept.
Afgift 100 kr.
Svar af och gick upp till • villan.
» L.
A. » under adr.
S. Gumaelii såväl inom hemmen som Bjersby, Hult.
sökes plats av bättre hushållsvan till Stefans beteende, då han kommit \ öfverallt där kvinnlig ar- flicka, som husmoderns verkliga stöd Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b. upp på verandan och fått syn på och hjälp.
Kunnig i matlagning, bak- KONFIRMANDER mottagas ^ betskraft kommer till an- F ö r e s t å n d a r i n n e b e f a t t n i n g e n Hilde, var egendomligt.
Först små- ning o. s. v. Goda betyg.
Svar inst.
sommar i Bro prästg » log han.
Sedan böjde han sig öfver vändning kungörasfördel- vid Östergötlands l ä n s a n s t a l t för s i n n e s s l ö a » Ej rädd för arbete ».
Iduns exp., årskursen).
Kyrkoherde G.
E. henne, och hans ansikte kom så nära aktigast genom annons i förklaras ledig från och med näst- Sthlm.
Allm.
tel.
Bro 8.
hennes., att det såg ut som ämnade Idun, landets äldsta och kommande 1 juli.
Begynnelselön 1,200 BÄTTEE ENKEL FLICKA önskar plats KONFIRMANDER mottagas inst.
han kyssa henne.
Men han rätade upp sig och var helt blek.
Därpå största kvinnotidningfSom kronor pr år jämte allt fritt.
prästg i fin.familj, för att under husmoders mar i vackert belägen gick han tyst baklänges mot trappan, Sökande äga insända sina till sty- ledning lära sig matl., samt ett hems Skogsbad.
God omvårdnad.
Bä^- läses i alla bildade sven- som ville han försvinna obemärkt relsen ställda ansökningshandlingar skötande.
Villig att betala något.
rek.
Pris 100 kr.
Svar snarast tu.
ska hem frän Ystad till före den 15 nästa mars.
men ändrade åter tanke och stam- Riks.
Svar till » Familjemedlem », Falken- Komministergården, Moholm.
pade till med ena foten.
Och jag Haparanda.
Annonser Söderköping i februari 1915.
36. berg p. r. är öfvertygad, att det var ett fult STYEELSEN.
mottagas af de flesta SÖRMLÄNDSKA från godt hem öns- ord, som fann vägen öfver hans läp- UNG TYSKA, kunnig i svenska språ- kar komma i präst- eller herrgård, annonsbyråar i riket eller par.
Stefans bättre jag flydde sin ket samt hushåll, handarbete och att under god och skicklig husmo- kos.
Det sämre talade med Ste- insändas direkt till andra i ett hem förekommande gö- ders ledning lära ett hems skötande.
fans röst: romål, söker plats att gå frun till- Svar till » Sörmländska H. L. » Iduns antingen genast eller den exp., Sthlm f. v. b.
» Hilde! » vid Västmanlands läns tuberkulos- handa, 1 april.
Svar märkt » 24 år », Elds- Hon vaknade, såg sig nervöst om- A n n o n s k o n t o r, sjukhus, Skogsfjället, vid Västerås berga.
KVINNLIG TRÄDGÅRDSELEV finner kring och brast till sist i skratt.
I d u n s blir ledig a t t tillträda 1 maj.
1915. tillfälle lära trädgårdsskötsel Ugglan, som hört automobilens töf- Lön 500 kr.
pr år med 3 ålders- FLICKA önskar pl.
som husförestån- godt Stockholm.
uti välordn.
handelsträdg., såsom ext- fande och nu uppfattade Hildes tillägg och pension samt semester.
fullt kunnig i finare och ra betalande elev.
Inack.
i hemmet.
skratt, tänkte: » Dåraktiga, hvad skall Ansökan torde sändas före 15 mars darinna, matlagning, samt i hems skö- Svar märkt » Växthus » Iduns exp.
väl hända, innan du.
sikrattar igen? » till D:r Martin Sjögren, adr.
Västerås, enklare tande.
Sv.
till » Våren 1915;) Marie- Hilde reste sig och räckte Stefan som lämnar vidare upplysningar.
/ Hofs prästgård, stad p. r. handen.
Östergötland, nära sjön Tåkern, mot- » Menar du a t t vi ska åka ut i ^NNONSER skola vara inlämnade till E n f r i s k, r a r o c h d u g l i g UNG, BILDAD FLICKA (normalsko- tagas äfven i år ungdom till [inackor- den här värmen? » frågade hon.
jämte konfirmationsläsning.
leexamen), önskar plats på landet, dering Expeditionen senast fredag; for att » Ja visst, » svarade han.
» Det blir helst större egendom, för att delt.
Kursen börjar i slutet a f juni och räcker omkr. 6 veckor.
Pris * 175 kr.
snart svalare.
G i in ooh sätt på dig kunna inforas i följande veckas nummer.
i alla husliga göromål.
Läser gär- villig att fylla husjungfrus plats, kun- na med mindre barn.
Lön önskas.
Meddelande snarast möjligt till kyrko- en slöja, så far vi ut på en timme nig i sömnad och intresserad af barn, Eef.
finnas.
Svar till » God hjälp », herde J.
F r i e s, Hof, adr.
Bjälbo.
eller så.
Men kvickt, så att inte sökes.
Goda rek.
erfordras.
Svar till Jönköping p. r. Sokrates ' bil får stå länge i sol- T y r a R i n m a n s » 1 april », Box 23, Växjö.
gasset I » K o n v a l e s c e n t h e m f o r b a r n EXAM.
BAENSKÖTEESKA med ut- Hilde gick.
Den förhärdade hyck- L E D I G A P L A T S E R laren såg efter henne och undrade, märkta rek.
önskar plats 1 maj.
Svar rekommenderas.
Undervisning kan er- hvarför han i all världen inte hade till » Bamsköterska », Iduns exp.
f. v. b. hållas.
L a n d v e t t e r.
kysst henne nyss.
Hon föreföll mer medhinna undervisning i stenografi OEDENTLIG och fullt pålitlig 32 bedårande, hvar gång han träffade O ä n d aldrig o r i g i n a l b e t y g och maskinskrifning torde anmälan års flicka, kunnig i enkel matlagning henne.
utan endast af skrittar till ikurser ske nu.
I regel översti - och öfriga husliga arbeten, äfven Då Hilde redan satt i bilen, erinrade ger antalet lediga platser vid denna skrifgöromål, söker plats att förestå i hushållsskola vid hafvet Önskas af när ni s v a r a r p ä a n n o n s o m sig Stefan något.
tid antalet sökande.
hemmet för en eller två pers. Vid pr ung flicka under sommarmånaderna » Det är bäst du har en kappa med.
ledig plats.
bref mrkt. » Ordning », Wedum p-.
r. maj — augusti.
Svar till » Sommaren De sista aftnarna har det varit kaUt S T E N O G R A F B Y R Å N 1915 » Borås Tidning, Borås.
vid solnedgången. » Eegeringsgatan 31, Sthlm.
St. * 9822, HUSHALLSVAN, BÄTTEE FLICKA Han skyndade tillbaka upp mot önskar plats som husmoders hjälp i * 9823.
E t.
9822, 8972. villan.
trefligt hem, helst på landet.
Är Hilde såg inte efter honom.
Hon kunnig i matlagning och handarbete.
helst Småland eller Skåne, önskas satt och drog på sig handskarna.
I GODT HEM å egendom i närheten E n u n g d a m, Betyg och ref. finnas.
Svar märkt inackordering och konfirmationsunder- af Sthlm får bättre, hushållsvan Därför märkte hon ej att Stefan visning för en flicka.
Svar med pris- vacklade, då han gick öfver gården.
flicka, kunnig i matlagning, bakning som med tiden ämnar bli en präktig » E.
F. », Borås p. r. o. s. v., plats.
Jungfru finnes.
Med- husmoder, måste ha god kunskap i Hon anade inte heller hvad han sade E X.
SPÄDBAENSSKÖTEESKA önskar uppgift till Box 47, Uddevalla.
modern kokkonst.
Den bästa hjälp lem af familjen.
Vid.
Nya Inack.- till husjungfrun, som han mötte.
Byrån, Jakobsbergsgatan 34, Sthlm.
och vägledning för detta ändamål snarast plats.
Goda rek.
finnas.
Sv.
De åkte bort.
genom IDUNS KOKBOK, som under adress » A.
J. », Surte p. r.
» Frun, » sade husjungfrun, då Hildes EN STADIG, snäll o. bildad flicka erhålles öfver 1,000 praktiskt pröf- BÄTTEE FLICKA önskar komma i mor kommit hem, » fröken hälsade, kan få god plats hos äldre fru.
Svar innehåller vade recept till såväl enklare som familj, att under husmors ledning att hon inte kommer tillbaka i m. foto t.
» Våren 1915 », Halmstad p. r. finare matlagning.
meddelas instundande sommar med till denna kväll.
Hon ligger öfver på Lemminge BAENFEÖKEN.
Verkligt, barnkär och utmärkta kokbok är Förf.
till med alla inom ett hem början i midten af juli.
God inackor- Elisabeth öst- hjälpa hos fröken Bergengren. » — förefallande göromål.
Något kunnig dering och omvårdnad.
Vidare genom pålitlig flicka, kunnig i sömnad och man, förest, för E.
östmans Husmo- matlagning.
Gärna utan någon lön, kyrkoherde Th. Hedelin, Jäders bruk.
Hilde (tänker): finare handarbeten, får god plats derskurs i Stockholm.
Kokboken för- i men vill anses som familjemedlem.
» Jag hoppas Stefan inte märker, att sköta tvenne barn i köpmans- säljes i alla boklådor till ett pris till » Anspråkslös », Iduns exp., hur gärna jag följer med honom. » familj i Göteborg, den 15 april eller af kr.
5:50, inbunden i vackert klot- Svar Stefan (tänker): portofritt Sthlm, f. v. b.
1 maj.
Svar med foto och ref. emot- band, och kan erhållas » Tärningen är kastad.
Men gud ses a f Fru Ingeniör Assar Svensson, från.
Iduns exp., Stockholm.
UNG FLICKA önskar plats å större 12 Floragatan 12, 4 tr., hiss, Stockholm.
skall veta, a t t hon inte ser synner- Rikstel.
97 56.
Allm.
Tel. 97 56. landtegendom (helst i Västergötl.)
ligt road ut.
Godt, desto större ur- Göteborg.
Fritt val ai läkare och achuschörska.
som hjälp i hemmets syssl.
Är mu- säkt för mig.
(Högt:) Du somnar Hushållsfröken Referenser till följande herrar läkare: Erik sikal., barnk., har håg för handarb.
väl inte igen? » erhåller genast plats å egendom i Svar till » Familjemedlem 19 år år », Ahlström, Edv.
Alin, Emil Bovin, ti / Hilde (med bortvändt ansikte, så Skåne i 4 personers hushåll.
Jungfru Iduns exp., Sthlm.
Forssner.
att han ej skall se, hur hon njuter finnes.
Bör vara kunnig i enklare o. P L A T S S Ö K A N D E Prospekt sändes på begäran.
både af den svindlande farten och af finare matlagning, bakning, slakt o. 24-ÅEIG FLICKA, som genomg.
kurs HILMA FREDLUND, Föreståndarinna — annat): konservering.
Medlem af familjen.
i Kindergartenseminarium, önskar pl.
Rikstel.
9012.
Allm.
Tel. 12 50 » Åh Stefan, jag önskar jag hade en Svar med uppgift om ålder, lönepret.
nu till våren i hem, barnhem eller sådan här vagn 1 » o. betygsafskr.
till » Snäll o. kunnig », sinnesslöanst.
Tacks.
f. sv.
t.
» Anger- P r a k t i s k, h u s k å l l s - t r ä d g å r d s - Stefan (tänker): Iduns exp., Sthlm, f. v. b. manlänska, Iduns exp., Sthlm, f. v. b.
» Högst uppmuntrande!
När vagnen o c h l a n d t b r u k s k u r s B i l d a d f l i c k a är Sokrates '.
(Högt:) Gift dig med Kvinnlig gymnast BILDAD 18 AES FLICKA önskar kom- anordnas från 15 mars p£ en vackert Berge 1 Det är hans bil. » undervis ning sv., musik., får plats i ma till större gård, helst i mellersta önskar anställning å mindre badort belägen landtgård i mellersta Sverige.
Han ökar farten.
landthem nära Kalmarsund att under- Sverige, för att lära sig husliga eller som massös hos enskild person, Äfven språk- och musiklektioner.
Af- Hilde: visa 3 flickor i 2 o. 3 klass.
Svar sysslor.
Betalar gärna något.
Svar som ämnar sig till dylik plats.
Svar gift 60 kr.
för ens.
50 kr.
för deladt » Hvart kör du? » med betyg, foto och löneanspr.
till emotses tacksamt till » Familjemedlem till » Sommaren 1915 » Kiosken, Vasa- rum.
Mindre bemedlade 35 kr.
pr mån.
Stefan: A. H. », Wiken p. r.
» Familjemedlem », Iduns exp.
plats en, G ö t e b o r g.
Sv.
t.
» Praktisk hemskola », Iduns exp.
Biträdande förestånderska Kvinnlig Sjukgymnast Husföreståndarinna TCuinnfiga pfafssöfiande tedig a pfafser Plafs såsom afdelningssköferska Flicka För att till våren Inackordering 1 I prästgård på landet, 1 Östermalms Förlossningshem, - 163 -
DOKTOR J. ARVEDSONS KORS Sjukgymnastik, Massage o. P e d a g o g i s k Gymnastik, F Joh.
Lundström &amp; C:o A.-B.
H-GSÖDERBE KUNGL, HOFLEVERANTÖR.
medför enl. kongl.
maj:ts medgifvande samma komp.
o. rättigheter som en kurs vid Gymn.
Central-Institutet.
Kursen 2-årig, börjar den 15 sept.
Prospekt på begäran gen.
D:r J.
Ar- redson, adr.
Odengat.
1, Stockholm IMPORT A.B.
\ ™ ANTRACIT.
Gymnastikdirektörsexamen HUSHÅURSKOL aflägges efter 2-årig kurs af kvinnliga euerer rid J &amp; KOKS - I SYDSVENSKA GYMNAST K I N I - ST T I UTET.
PRIMA HUSHALLSKOL.
COKES • BRIKETTER MED.
D:R E. KLEENS GYMNAST S I KA N I ST T I UT, längsta och fullständigaste specialkars i Sjukgymnastik och Massage, — Begär utförligf prospekt.
— endast Begär vid telefonering å Riks och Allm. "
L u n d s t r ö m s ", Riks- o. Sthlmstel.
Namnanrop.
Begär endast Söderbergs Kolimport.
Ny kura börjar den 11 sept.
Prospekt gen.
kapten J. Thalia, LUND.
(ett-åriga) kurs i Massage och Sjukgym- nastik (f ö r damer) börjar den 1 okt.
kl. 10 f. m.
2V.T 37 Mästersamuelsgatan, 2 tr. upp.
Prospekt begäres städse un- dei adress Bngelbrektsgatau 43 B, II.
ANTRACIT FRI S O M M A R H V I L A.
Kvinnl.
Folkhögskola Vid sommarhemmet i Wittsjö mottagas inst.
sommar till kostnadsfri vård AUJ&amp;argr-r /.
praktuk skola.
Mångsidig slöjd 21 själfförsörj.
bild.
o. o bemedlade unga kvionor (17 — 30 år) som äro i behof af ivavnad, sömnad, kuyppling).
3 mån.
kurs.
någon tids hvil •- och gödknr.
Företräde gifves åt i större städer anställda Ingen inträdesprövning Kursavgift * o kr m I M /?
I SalaCrakten Kurserna börja H U S M O D E R S S K O L A kontors- och affärsbiträden som under vintern lidit af lungsäcks- eller lung- k U b h i a 25 April Rum och kust cia inflammationer samt personer, som på grund af lungsot i familjen, själfva an- ^ Ä w K ^ r 35 kronor 1 mån Friplatser Huslig ekonomi och lanthushållning.
ses disp.
för samma sjukdom, dock skall sök.
vara füllst, fri från smitto- ^^^^^ och stipendier (intill 75 kr.)
Slöjd Präktigt skolkök; eget mejeri o. små- bruk.
4 mån.
kurs.
Kursavgift 30 kronor Bästa lärarekrafter Tidirnlig utiuslmug sam sjukdom.
Tiden för vistelsen å hemmet är 4 veck &gt;r och skall ansökan från BOSSO N.
Tärna kurs (.elever ra, god underbyggnad, som önska r t r Prospekt r f p n - VT A Rektor al njnrj&gt; Nyinrättad härtill jämte uppgift om ålder, sysselsättn.
o. d. ins.
före d.
15 mars under a v u t i u i u ö « ik \ ut&lt;Ut * tantiUmn {- ' even såsom förutbildning för t ex. Styrelsen.
lärartnnebana.
skolköks-, syuk / ws-, kontors- eil toctalt arbete.
Svenska, språk, bokföring, kul- adr.
Syster Sigrid Borgström, Lund.
turhistoria, samhällslära ' fysiologi m. fl ämnen (delvis valfria), j mån.
kurs.
Kursavg.
3 0 k l AR Ä v u NA t KURS I TRÄDGÅRDSSKÖTSEL VID RÖSIÖ-SKOLAN.
Kvinnliga elever mottagas i trädgård och småbruk april — oktober.
Pr.
och K A R S I MASSAGE O C H SJUKGYMN AST K I teor.
undervisning.
(Elev kan i mån af omständigheterna äfven få åhöra BARHGARDEROBEIT.
landtbruksskolans ordin, föreläsningar i de naturvetenskapligajordbruks- o. STOCKHOLMS MASSAGE- &amp; GYMNASTIK-INSTITUT husdjursämnena.
Prosp.
på beg.
Biblioteksgatan 2 8 Begär prospekt.
INGA GRÅA HÅR L e M i o n e i * även blusar, underkjolar, Elever mottagas dagligen.
(giftfri) Intet färgämne.
Försändes diskret, " kcr.
6 - f- porto.
Franska Parfym magasinet, Hofleverantör, Il Drottningsatan 21, Stockholm.
i Eva Egnér.
JS o e B R&amp;X Bum.
Bum fr. 2 kr.
Frukostar o. Supéer serveras.
Birgerjarlsg.
8, Stockholm, (röd, grön o. gul spårvagn stannar vid porten).
Biks.
44 01,72 59.
Allm.
125 39,19519, TURKISKA BADET, Kjellberg, Stockholm.
toaletten.
AKTIEB.
SASOL, GÄFLE.
INGEN VÄLKLÄDD DAM kan numera ursäktas, om hon vi- CHARLES WEYDE ' S Säkerhetstryckknappen kan förhindra detta.
Använd därför " KLETTE " PRAKTISK UNDERVISNING 1 TRÅD- gårdsskötsel förenad med husmoders- kurs börjar 7 april.
Erfaren led- ning.
Stärkande och nyttig.
Prospekt och ref. från fru Frida Olsson, Norrgård, Kalmar.
S f ö r a n n o n s e r i n g ORGAN i l a n d s o r t e n | Gefes Getle-Posten.
Halmstad: Hallandsposten.
Helsingborg: Helsingborg; Hernösand: Hernösands-Posten.
Hudiksvall: Hudiksvallsposten.
Jönköping: Smålands Allehanda.
Kalmar: Barometern.
Karlskrona: Karlskrona-Tidningen.
Karlstad: Nya Wermlands-Tidnintfen.
Landskrona: Landskrona-Posten.
Linköping: Östgöta Correspondenten.
Lund: Lunds Dagblad.
och man riskerar aldrig, att Mad- ningen går upp.
Alla välsorterade affärer föra Säkerhetstryckknappen " KLETTE ".
TRÄDAÅRDSKURS I KV N I NOR anordna * i.
= Folkhögskolan oersättlig '.
— Vidmakthålles bäst ge- EE ö r o följande nom daglig gymnastik med hjälp a f gymn.-häf stången » I d e a 1 ».
Standard- Arvika: Arvika Tidning.
storleken kostar endast kr.
6: —, f r a k t f r.
mot efterkraf.
Uppgif vid beställning dörrvidden.
Prospekt på Borås: Borås Tidning.
begäran.
Tit.
/ &gt;, Pål&amp;son, Stockamoitan.Z.
Engelholm: Engelholms Tidning 1 för är afgjordt nutidens förnämsta skon- hets- och barntvål.
Antiseptisk!
Mod härlig parfym å 60 öre och utan parfym å 50 öre öfverallt, äfven å apoteken.
DROGÄFFÄR, Norrköping.
I LMÖ.
U T M Ä R K T A M-DEPOTEN, S Ö D E R G A T A N 21, MA Georg SASOL-TVÅL när det finnes en tryckknapp, som är ett osvikligt medel 1: a kvalitet, c:a 75 ctm.
Pr duss.
endast k r.
0: 8 5-f-porto.
Sändas mot postförskott.
Finnes hös samiiiga parfym- handlare saml i parti genom medi- cinska Ceder- BERGS mot de svåraste fall af Reu- matism, Gikt, Stelhet i lederna.
Erhaltes i flaskor ä kr.
1.50 med fullständig be- skrifninghos alla Färghandlande samt från importören HÅRNÄT Oöfveriraffadt mot röd och narighud, Dr H. sar sig med öppen blus eller kjol, Älla äro ense om att 1 Halmtorgsbadet Sr Sppet hvarje tors- dag fSr d a m e r.
Yppersta medel for bibehållande af smärt figur och fin hy.
Badet är angenämast, om man är flera i sällskap.
Pris kr.
1:50. e n s p ä n s t i g k - opp förfärdigande.
Prenumerera å närmaste postkontor eller bokhandel.
RATIONELLA HUDMEDEL.
Tillf, mot dålig hy, e x e m, finnar, porm.
Intyg af ans.
o. tror.
pers. 3 kr.
sats, frakt 40 öre.
Fru I. Göthe, Falun.
alla utan undantag är för Denna i alla hem med uppväxande små » slitvargar » redan snart sagdt oumbärliga rådgifvare, alla mödrars ovärderliga skatt och hjälpreda, ut- gifves äfven under 1915 med ett en gång i månaden utkommande num- mer, inneh.
bortåt ett hundratal illu- strationer öfver allt som hör till barntoaletten från de spädaste åren till vuxen ålder, och åtföljd af en stor dubbelsidig mönsterbilaga.
» Barn- garderoben » ersätter mångfaldigt sitt pris 3 kr.
för helt år, 1 kr.
60 öre för halft år, genom den nytta och besparing dess praktiska råd bereda i hvarje hem.
R.
T 35 30.
Sibyllegatan 3 6, Stockholm.
A.
T.
210 0 4.
Privathotell månadsblad barnkläders E i n n e s ö m n a d, sportskjortor och barnkläder.
Karin Egnér.
Edla Carlssons För Illustreradt 8:de kursen för ord.
elever 1 apr. — 31 okt.
Prospekt och refer.
på begäran.
Lillie Landgren.
Märta Philip.
Royal Windsor OÅTINE Hagaberg pr Jönköping.
TORSHÄLLS KV N I NL G I A TRÄDGÅRDSSKOLA, LEKSAND.
e r h å l l e r d e n, som a n v ä n d e r den sedan ö f T e r 30 å r ö f v e r hela v ä r l d e n v ä l k ä n d a är ren hafreextrakt.
För dålig mage ordi- neras hafregröt; för dålig hy Oatine hafrecreme, som re nar porerna, aflags nar fräknar och fin- nar samt gifver hu- den ett ungdomligt friskt utseende.
Akta Oatine-Creme i hvlt burk med grönt lock« pris 1.50; 4-dubbelt inneh.
: 3. —.
Oatlne-Snow 1.50.
Finnas öfverallt samt hos A. W. Nording, Biblioteksg.
11.
Birgerjarlsg.
16 o. Drottningg.
63, Sthlm.
Ruth Rösiö, Hvilan t i d n i n g a r s | § 15 april — 15 oktober, afsedd föfr dom, som vilja lära sig a t t på egen.
hand sköta trädgårdar vid villor och Lysekil: Lysekils-Posten.
landtgårdar.
Kursen ledes af trädgårdsmästaren Ma ' mö: skånska Aftonbladet.
fröken E.
B u s s 1 e r. sändes genom fru M a l i n Norrköping: Östergötlands Dagblad.
H Prospekt o l m s t r ö m-I n g e r s, Hvilan, A k a r p.
Sköfde: Skaraborgs Läns Annonsblad, Referenser: Direktör C. Dahl, Ahl- narps trädgårdar, Åkarp.
Sundsvall: Sundsvalls-Posten.
Söderhamn: Helsingen.
Södertelje: Söffertelje-Södertörnspostan.
Uppsala: Västervik: Västerviks Veckoblad.
Västarås: Westmanlands Allehanda.
Växiö: Smålandsposten.
Visby: Örebro: Örebro Dagblad.
Örnsköldsvik: örnsköldsviks-Posten.
Östersund: Jämtlandsposten.
LLLLLLLLLLLTLL L I LLLLLLLLLLLLLLLLH U I LLLLLLLLL L I LL L I LLLLLLLL L I LLLLLLLLLLTTLLLLLLLLHU - 164 - Fonder 31,300,000 kroner.
Stockholmskontor: Araenalsgat.
9.
Södermalmators 8.
Filialer Staregatan 32.
Deposition 1 i!
O J Kapitalräkning J $ \ 2 |o Sparkasseräkning 4 % 1 Fondafdelnlng.
Kassafack må Alltid veckans bästa nyheter!
F E R R I N Fäs på apoteken Bästa järnmedel UtmSrkt styrkande.
Apoteket Lejonet, Malmö.
Idun ut g i tv es denna, i A oeb vecka B. Wilhelmssons Boktr.
A.-B., Sthlm, 1915.
