# ID: svediakorp-per213
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1901
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,679
# sentences: 472
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kvinnor som yrkes- och sundhetsinspektörer i Storbritannieii.
1; tvidgningen af yrlresinspektioneii i Storbritnmien genom nn- stiillandet af lrvinliga yrkesinspelsïtörer är en reform, som claterar sig tillbaka till 1893.
En sådan reform p&amp; det lrvinlign arbetsom- riidet har icke Icniinat.
genomföras iitan myclret ' arbete och mycken agitation, icke endast af de borgerliga föreningarna med uppgift.
att utvidga fiiltdt för det kvinliga arbetet ntan ocBs5 af de kvin- liga f nckföreniugarna.
Redan IST8 på facl~föreningsk~ngressen i Bristol föreslog mrs Pater-son, stiftare af och sekreterare i » T370inen ' s Protective and Pro- vident Leagues, i ett tillagg till en resolution om iitvidgning af yrkesinspelrtionen genom anställandet.
af män ur arbetsklassen, att Hfven på försök anstiills kvinnor.
Hon framhijll i sitt försvar för resolutionen, att detta experiment med frirngiing blifvit pröfvadt i F~ai~lcril-ce, men i England hade inril.ressekreter~eii det föïegttencle Hret vägrat att emottaga en deputation frfin de Icvjnliga fackförenin- garna, afsiind af dessa för att framställa lrvinnorn as önskningar om inspektion genom kvinnor.
Resolntionen jiiinte tillagget blef med en liten inajoritet antagen.
PA det följande h e t s faclrföreningslzongress, dgr mrs Paterson föreslog en siirslrild resolution, Blef hon understödd af miss Il~ ' l~yte, selcre- terare och ombud för de kvinliga bolrbincleriarbetarnas facbförening; denna betonade energiskt, att kvinnor som inspelctörer p&amp; arbetsplatser, hvilka mest sysselsiitta kvinnor, voro mera liiinpliga &amp; n 111iin; de kunna bättre förstå och tala med nrbeterslrorna inom fabrikerna o111 deras Bekymmer.
Alla de följande åren, iinda till dess att reformen blef genomförd, a.ntogs på fackföreningarnas kongress en resolution om anställande af kvinliga yrkesinspektörer, antingen som en siirskilcl
eller som ett tiilagg till n a p t annat f Grslag om utvidg- eller andring i tilläggen till fabrikslagstifr- ning af niugen.
De första åren m i n &gt; \ The Parlameiitar ' (!oiiimit.teerj) emot dessa resolutioner, men inom nagra tir inshgo afven dess medleiiimar, att saken ej var s&amp; omöjlig, hvarför de 1SS9 togo del i en clepiitatiori till inrikessekreteraren, lirilket mycket bidrog till sakens fraingang.
På 1890 års kongress synes frigan hafra blifvit diskuterad med mycket intresse.
Bliss IYhyte, soin denna, athg viickte den till lif, framhöll, att de kvinnor, som hon representerade, Iwgiirdc blott att kvinnor skulle anstiillas för att inspektera pc ' i l~latser, dar e~zdast kvinnor arbetade, och att man 135 försök skiille ~nstiilla b h t t en; isade det sig, att denna vore oliiinplig, sirulle kvinnorna fullstiindigt uppgifva sina anspi * &amp; k, men till dess att försöket blifvit gjordt, skiille de aldrig upphöra med bina yrkanden.
Afsikten med dessa resoliitio- nem diskute&amp;nde p&amp; kongresser och fackföreningsmöten var att f;, inspektörer anstiillda tir arbetarnas egen klass iiied noggranm kilii: skaper om de af lagen skyddade krinnornas och barnelin fiirh~lluri- den; men man hade ingen tanke 115 att dc med afseende p H iiiyii- dighet och utbildning skulle likstiillus med de förutrarande inauliga.
Bian fruktade %.fven, att d g o n för platsen oliiiiiplig skiille bli vnltl och sålunda för framtiden förstöra iitsikterria fiir fleras anstiiliande.
Men nar frbgan iiudtligcn blef löst och Idchde krinnor blefvo lit- sedda, så har likviil detta, .enligt miss IVhyte, med Zirilken jag samtalat härom, icke väckt något rnissnöjc, tviirtoiii liafva inupelmiserna a£ ar- beterskor, synnerligast inom testilindnstricn, i tidningsartiklar fit: varmt erkhnande för result.atet af deras arbete; men s i liar man också haft lyckan att f % krinlior med nit och intresse fiir sitt kall och med grundlig kännedom om arbetarnas villkor.
Samma år, som ofvanniimda kongress liölls, dislruterade o \ I-n- men ' s Liberal Federation, p&amp; sitt Arsmöte frigan om stiirre iitstriicli- ning af fabrikslagarna och i saiiimanhang diiniied ock&amp; om krin- liga yrkesinspektörer.
Ett möte för arbetande kviiiiior, utlyst af samma sallslral&gt;, antog oclrså en resoliition, men uttalade sig för att inspektriserna s h l l e hafra samma iitbildning och myndighet som miin- ' 1 ~Parlamentary Committee » ar en k hrarje kougrecis vald komitt: af 10 personer, som har att sammankalla och uppsiitta dagordning för der: ngsta, att öfvervalia att kongressens beslut blifva ordentligt utförda.
samt att bevaka fackföreningarnas politiska intressen.
411 nen.
På en kongress för r Women Workerss i Bristol IS92 blef frågan också behandlad och antogs dar, på förslag af miss Ford, ordförande för skriidderi-sörn~ernkornas fackförening, en resolution i sammn syfte.
Det som blef afgörande för .lösnin,aen.
var dock otvif velaktigt .resultatet af en kunglig kornites arbete.
Denna komit6 blef till- satt år IS91 med uppdrag att undersöka arbetsförh~lllandena g&amp; skilda o i n r ~ d e n och att afven gifva sitt utlåtande om, huruvida kvin- liga inspektörer kunde bli till gagn.
Inför denna komit6 voro inkallade icge mindre iin 1 6.
personer, däraf 10 från arbetsklassen, för att höras om sin åsikt i frågan.
Två vor0 sarskildi utsedda att repre- sentera de kroppsarbetande lcviniiorna, framhålla deras önslmingar och gifva upplysningar om tillstfindet i fabrikerna.
Det va.r ruskiga sa- ker, som hiirvid kommo i clagep från en del fabriker i East End, dar 111an t. o. m. saknade de nödvändigaste bekvamligheter för arbe- tarna.
De sammanfattade skalen för sina önskningai.
i följande två satser: 1) att kvinnor.
vet?
biittre hvart de skola gå och hvad de skola se efter; fl) att kvinnor kunna liittare tala vid en kvinna an vid en man.
- Men å andra sidan framhölls af andra, att man betydligt öfverskattade de fördelar, som clen kvinliga yrkesinspelz- tionen skulle niedföra, och att man 18rnnade alldeles tir räkningen de svarigheter, som slcinlle ~ippstfi vid administrationen.
Kvinnor kunde ej vara ute sent om kvallarna för att kontrollera olaga öfver- ' tidsarbete.
Ej häller lcnnde de iiga skicklighet nog att inför ratten fullfölja ital mot dem, som öfverträdt fabrikslagarna.
Resultatet af dessa förhör inför den kungl.
komiten blef, att 4 damer blefvo .utsedda att göra undersökningar om de arbetande kvinnornas löne- blef se- och arbetsförhillanden (en af dessa damer, miss dh~17zn«z, dermera en af de första fabriksinspektriserna).
Deras rapport, som blef ftirdig i tryck 3.8931), visade också att något måste göras.
Den 24 jan.
IS93 hade icke mindre %n 4 deputationer före- irade hos inrikessekreteraren, nitmligen tre kvinliga f r h)) Women ' s Liberal Federations, » Women ' s Trade Unions League x och » Women ' s Aeociationu - och en deputation af manliga arb2tare p % de manliga fackföreningarnas vagnar, alla framhållande samma sak: att det var nöd- viiudigt att få kvinliga inspektörer.
Inrikessekreteraren tillkännagaf nu för deputationen, att han ainnade utnitmna två kvinliga inspek-.
- - ') Beport on the conditions of work in the various industries in Eng- land, Wales, Scotland arid Ireland.
törer med en begynnelselön af IUCi pund årligen att ökas till 300. pund.
I maj samma Sir kom dessas utniimning, den ena inspektrisen med station i London och den andra i Glasgow.
I sin rapport för 1893 ger the Chief Factory Inspector derii de amplaste loford för deras arbete och förordar tillsiiftandet af ~tterligare tvi, hvilket ock skedde redan i juni 1894.
Sedermera har de krinliga inspektörernas antal iikats till .7 med t&amp; skrifbi- traden.
Redogörelsen för fabriksinspektriserrias arbete finnes införd i de arliga rapporterna angående yrkesinspektionen::) Anniial Keport of the Chie£ Inspectors of Factory and Workshops&gt;.
Siffrorna för de af kviii- liga inspektörer verkstalda inspektioner och i sammanhang dirmed gjorcla besök under de.
3 åren 1397.-1899 stalla sig stitimda: Besök i fabriker, verkstäder, andra besök.
1891 1,496 4,597 ?,I !ll 189s 1,272 1, S %) 2,10 (.)
2,3fi9 1,SOO 1899 1,258 $855 (i,091 &amp;, 02 (.j I ofvanniimda # andra besök9 Gro inbegripna alla hesök i nr- betarnas hem för att f &amp; upplysningar, konferenser med halso~ilrds- niimder och lokala myndigheter, besök i skolor, riitter etc..
Men då man betänker, att det i Storbritannien och Irland finnas icke mindre an S ' &gt;rS,Tr&gt;ti arbetsstiillen, soin falla iinder fabriks- inspektionen, daraf 134,185 fabriker och 01,.571 verkstäder, så inser man liiti, att, antalet krinliga inspektörer annu ar alldeles för litet.
Detta framhålles också i rapporterna, och miss zt~zderson, den nu- varande Principal Lady Inspector, har i ett samtal muntligen sagt mig cletsainina.
TTisserligen ar det ju, ej alla dessa 225,iZdi arbetsstiillen, som koinma under den kvinliga inspektionen, utan endast de, i hvilka kvinnor ' äro anstallda.
.
Men om man ocliså blott beriiknar dessa ar- hetsställen till 100,000 (en tydligtvis alldeles för 1Hg siffra i våra dagar), s % skall det likviil g&amp; om flera &amp; r, iman alla platser blifva inspekterade en erida g h g.
En ansenlig %d anviindes också grligen på resor.
I 189!)
5rs rapport angifves antalet mil (engelska) till ó2,OSI för samtliga ö inspek- törer (den ' i: de blef tillsakt först samma ar).
Dessa vägstrikkor hafva fått tillryggaliiggas dels på järnväg och dels i vagn eller I&gt;$ bicykel, då stora strackor i synnerhet i Irland sakna jarnvagskommnnikationer.
De kvinliga yrkesinspektiirerna sorterade till en början under
sainina departement soin de .manliga och.
s a d e rapporter till samt mottogo instrnktioner från the. » Chief Inspector)).
I april lS !Ni blef ' miss Abraham, som då tjänstgjort i 3 år sasoiil » Senior Inspector~,.
.11t11anld till r Superintending Inspector r och därmed till .chef för det&gt; i burjan.
af året organiserade kvinliga departementet för yrkesinspektion.
Utnämnandet af kvinliga inspektörer .sker efter samma .stad- .gande 5om för de manliga, sektion 67 af Eactory and Workshop ' Act af 1Si8, af inrikessekreteraren efter examination inför » Civil Services '.
Commission ».
DA iniss Abrahain genom gifterinål samma år afgick från sin befattning, blef miss Anderson, som dB vari.t inspektör i 3 h, * ut-: sedd att fylla hennes plats; hon.
fick då namn.
af, och kallas fort- .f arande, a principal Lad y Inspector~, men erhöll mindre vidtgående makt an.
hennes föregangerska haft.
Man förebar som sk81 för denna inskriinkning, att det ej skulle gä an att en kvinna i spetsen £ B ï s i t t.
departement hade samma makt soin en man, hvilken först efter maaga Ars tjänstgöring kinnnat arbeta sig frain till en .sådan ställ- uing.
Nen denna.
iiiskränkning blef efter hand nästan.
f lillstandigt iippliiifd efter att t. o. m. hafva varit föremål.
f8r diskussion.
i parla- mentet.
Nu iir det blott några särskilda.
nz&amp;l inför ratta som.fordra the Chief Inspectors sanktion för att kunna fiillföljas.
Den osäkra stiiilning, Ilvari hon koinmit, förorsakade dock en del rubbningar nti arbetet, s&amp; att .miss Anderson .i sin rapport för 1897 beklagade, a t t just till följd daraf hennes arbete visade mindre resultat &amp; n h r a d det Immat göra, om .hon blott haft sin stdlning klar och haft samma myndighet som sin föregångerska.
A.
S.
(Forts.) Änglabarnet; X&amp; ' tant Ella kom på besök, glömde Gyrli vanligen bade dockor sch.
bilderböcker och klattrade ' gliid jestrålande up$ i hennes kna, bedjande om en ny saga eller om ett nytt pappersdjiir.
Ty tant Ellas fantasi verkade åt.
mer iin ett håll, och hon lrnnde klippa-lit sin .tanke i en papperslapp s &amp; underbart tydligt som hade hon haft mönstret ritadt på den stgfva - velinen och följt fina, för ingen annin a n henne själf skönjbara konturer.
Hon hade också klippt ett helt menageri.
åt Gurli, och det
vackraste djuret däri var onekligen den höga, ranka hjorten med sina långa, fina ben och stora grenhorn.
Tvänne dylika yrakt- exemplar blefvo afven den lilla flickans särskilda gunstlingar, och tant Ella hade med några konstfulla och besynnerliga vilmingar fiir- mått trolla fram en den näpnaste lilla sliide, framför Iivilken hjortarna spändes och tyglades med tömmar af silkestrild.
Sagans drottning Mab, hon som hade ett nötskal till sang och ett rosenblad till täcke.
bestod sig säkerligen ej med smanättare ekipage.
Gurli var vacker som en liten kerub och därtill mycket val- artad, ja så välartad, att hennes mor stundom brukade säga: » C+iirli är som en liten angel.
Det ar bara ringarna som fattasz.
Men så svag an tant Ella var för sin alskling, ville hon dock ej höra på det örat.
s prat, kgra Klaras, afbröt hon alltid dylika iit- gjutelser, d e t ar mycket mer som fattas.
Gurli sattes ju aldrig y&amp; prof.
Hon har inga, syskon att kifvas med, en pappa, som inger henne lagom respekt, och en mamma som niistnn dyrkar henne.
Xej, Klara, tala inte om änglanaturen förrän hon %tt yröfva sina vingar.
?&gt;)) Du m&amp; saga hvad du vill)), kundee dock uiodern enrisas, » Gurli ar inte lik andra barn och den saken gör mig verkligen oro- lig, ty sådana dar små fullkomligheter f &amp; sällan lefva lange.
De äro för goda för denna viir1den.n Men tant Ella återtog alltjämt lika nyktert:: &gt;Lugna dig du, den mänskliga naturen kryper nog fram, hvad det lider.
Jag har redan gjort mina ' iakttagelsen.
Tant Ella var road af att göra psykologiska iakttagelser ock studerade företrädesvis barnen, därför att det individuella där anrin ej hunnit att blandas bort.
De viixande krafterna brottades annu bara p&amp; lek och den yra tanken, som lcnappast särskilde godt och ondt, kunde ju ej fullt förstå, hvilken som borde h a h a öfvertaget, eller kanske rättare, hvad som borde synas eller icke synas.
Tant Ella kunde hvarken skrifva uppsatser eller hålla föredrag om hvad hor+ trott sig upptacka att följa dessa skuggors och dagrars skif- tande spel, men hon hade sjalf vunnit i utveckliiig och var verk- ligen klarsyntare an de ' flesta af sitt kön.
Det r a r ocksa clenna djupare inblick i iniinniskonaturen, som tvang henne att småle åt v8ninnans öfverdrifter och farhågor.
Den dag kom ocksa snart nog.
då lilla Chrli visade sig vara ganska ofullkomlig och då den omtalade anglanaturen tycktes, l i k s o i ~ så mtinget annat öfversinligt element, dunsta bort i ett moln.
Händelsen var, att en jämnårig lrusin kom till Gurli på besök.
Det var en .kgck, klarögd krabat, som hade femton upptåg om da- gen och drog flickungen med i allt.
Han.
behärskade henne ocksa, snart, om det nu var naturlig rädsla.
eller- en viss efte&amp;ifvande beundran, som betvang henne, ä.r svårt att utgrunda; faktum var emellertid, att hon lydde blindt och, snart sagdt, tillät allt.
J a,.
till och med, då han stallde till jakt i menageriet och genomborrade hvnrje litet papper~djtir med en lcnappnål, skrattade hon åt alltsammans.
Då tant Ella fick kännedom om den mandaten, sade hon: » Du.
blir nog slaktare, nar du bFr stor, ruin gosse!, nien Elof, så hette gossen, ville visst inte höra talas oin något dylikt, han skulle allt, liksom sin pappa, bli en grann löjtnnnt .rueil gnll på kragen och sabel vid sidan.
N&amp;, det kunde man ju inte saga nLigot dm, och.
enar hans an- lago &amp; t det krigiska hållet, borde man vid ha öfverse- kanske lag ende med dyliks bedrifter.
Tant Ella satte sig också genast ner och klippte en ny uppsiittning At menageriet.
Men d&amp; hon såg fliclmns blinda eftergifvenhet för denmorske, bortskämde pojken, hennes ängsliga strafvnu att kunna deltaga i alla hans vilda iipptåg, sade hon leende: » Klara, h&amp; ser du en bild af kvinnonaturen: den svagare, som frivilligt böjer sig under den starkare, rankan soin klanger sig utefter eken.
.
något af allt det där, som klingar så vackert i poesi, inen som ofta verkar s&amp;: miss- ljudande i lefvande lifvet.~ Klarn nickade leende bifall åt hennes ord.
Ack, hon hade miu- sann ingen lust att se sin alskling utveckla sig till en torr ciitids- kvinna, hvilken e) aktar för rof att tappert kampa sig fram och, om så erfordras, stå uppriitt i storinen.
O nej, inåtte hon d&amp; hallre bli ett rö, fint, vekt och viil stödt.
.
.
I: det fallet vor0 viiniiinans iakttagelser, ehuru .litet ironiska, verkligen fullt berättigade.
Hennes iingel skulle nog viixa tipp till en akta kvinna.
Men hur eEtergifven 5in Gurli var, hixr inildt hon %n öfversåg med jakten i menageriet, -.
det underbart vackra hjortekipaget, det unnade hon horioni dock inte; natt och jamt att han fick beskgida det.
Han ville natiirligtvis gärna ha hand om det och rycka riktigt hårdt i silkestörniilarna, inen flickan i n d g följderna och låste in skatten i dockskåpet, hvars nyckel hon onisorgsfullt gömde.
Gossen hade, i följd af sina starkt framtriidsinde maiiliga instinkter, liflig atra a t t ernå just det som han ej kunde få, men då han här ej såg sig h a någonting att vinna, latsade han soin.
funnes e; j ekipaget till.
Han.
416 risst.e nog hvad han ville, den fyren, och väntade bara på ett tii- falle att hålla sig skadelös äfreu i detta fall.
Så kom tillfiillet.
En dag skulle C; iirli y&amp; barnkalas och efter- som Elof inte Tvar bjnden,.risade han en tämligen triimpen min, då hon pyntad och gladjelysande vandrade &amp; stad vid barnjnngfriins sida.
Xor- gonen därpå hörde han med half uppmärksamhet p&amp; beskrifningarna öfver alla lekar och godter, och han skrattade föraktligt åt den vackra, törnrosprydda porslinstoffel, som kusinen vunnit \ - id sinat- tingarnas lotteri.
» Jag ville inte ha rarit.
med dar, bland alla jantornar, för- klarade han med ett slags triumferande trots,), jag hade minsann annat till roligt hemma, jag!
J a g har fiht både hjortar och sliida af tant Ella, hon r a r har i går och klippte dem af nytt, grant papper.
De aro precis lika vackra som dina !s » Det ar inte sants, utropade Gurli, starkt rodnandc, » Sant, hvarför skulle jag ljuga;), frligade pojken spotskt ine- dan hela ansiktet glanste af segerfröjd.
.
: hvarför, om jag far fråga? » » Jos, svarncle hon uppbragt,:.
för sådana hjortar klipper inte taut Ella åt uågon annan an mig.
.
.B w Hrarför bara till dig, janta ?&gt; sporde Elof I~esinningalöst.
» Darför att hon tycker inest om mig:!, svarade flickan iiieci glödande tillförsikt.
» J o pytt.
.
.
du skall allt fii se, att hon tycker lika m p k e t om mig.
som om dig,, utbrast han segerviss och sprang bort till ateniennen, h r a r i f r h lian- hämtade en ask.
J h d ett hastigt ryck öppnade Iian locket och plockade så upp hela ekipaget med hjortar och sliidar och silkestömmar och placerade det midt på bordet fram- för henne.
Eon blef allt rödare och rödare och skrek utom sig: DDU ljii- ger!
Det ar mina hjortgr.
.. du har fatt nyckeln och tagit dcm ur doclrskåpet!
w r Se efter innan du pratarr, svarade han lugnt och modern, som med ett viss otåligt intresse följt diskiissionen, lade sig nu i saken och sade: » Elof har rätt, Gurli, tant Ella klippte hjortarna t.dl ho- nom i går lcviill.
Han skulle ju ha något att förströ sig med, d i dii var borta och hade så roligts.
Denna vädjau till eftertanke lämnades alldeles obeaktad.
Det lilla blossande ansiktet skälfde af återhållen vrede och hon s %g p$ gossen med niistan hotande blick, då hon sade: rJlainmci, giE mig mina hjortar.
.
.
mina egna.
.
.r:
» Ja, dein skall du visst få, de äro lika vackra som hans och nu kan.
ni ju jiiinföra dein », medlade den milda inodern.
Och S&amp; tog hon fram Gurlis hjortar, stdide dem bredvid lekkamratens och fortfor s&amp; med vanligaste min: » När hvar och en får lika, då inaste jn hvar och en ocksa bli glad och förnöjd och.
allt vara - precis som det bör vara)).
Det vas iii den renaste socialism.
Men det ar ined de.
socia- listiska lärorna som med de fullkomlige barnen, de äro för goda f ö r d e m a vzrlden ..
De vackra orden tycktes, nu som alltid, göra föga verkan.
Gurli stod en minut liksom jamförande de båda ekipage11 sch tog därefter,.
utan att falla en tår, utan att saga ett ord, de eftersträf rnde hjortarna med den vidhiiiqpnde sliiden och ref så, has- tigt och lustigt, alltsammans i stycken.
» De äro inte ett dugg vackra,, sade hon, » jag vill inte ha sådant där skräp liingie!))
Och s&amp; ref hon bitarna så smH, s i sma och lat dem sedan strömma.
likt ett snöfall öfver Elofs ekipage.
» Nu sriöar.
det », sade 11on och skrattade s&amp; elakt och fult, att modern.
som tyst Asett- uppträdet, måste varnade utbrista: B Gurli, Gurli!
» » Se, s&amp; stygg hon ar&gt;&gt;, utropade gossen, och af nagon outrnn- saklig sinnets omskiftelse slocknade plötsligt hans förkarleg för hjortarna, » stygg och afundsjdr!
J a g bryr mig minsann inte on1 skrapet, jag hiller, det skall du nog få se ». '
Och diirmeci knuffade han till det en gång så lifligt efterliingtade ekipaget, så att det rnrnla.de öfver anda.
Sedan skrattade han %t sin bedrift, men be- gnf sig dock ögonblicliligen från skådepliits ' en, tydligt fruktande ncPl.got, som tant Klara niöjligen kunde ha att inviinda mot lians 11ppf örainde.
Men tant Iilara bekyinrnde sig inte för nA.gon annan iin för sitt eget anglabarn, hvzlrken då för tillfallet .eller sedan.
Nar hon triiifade sin viininna, berättade hon för henne den lilla episoden och slöt med de oi: den: » NAgot sådant hade jag verkligen aldrig: trott henne om.
J a g inbillade mig, att hon hade s&amp; goda anlag.
.
.
jag ar rik-.
tigt 4jiipt ledsen.
öfver att ha missta.
.
.D » Pret&gt;, afbröt tant Ella., $hon a r som d n andra barn, det ar bara miinniskonatnren, som uppenbarar sig.
» ' cc E~~utson. '
'
Litteratur.
En norrmans miniien f r h Sverige.
I.
- U L. die trick so; ^.
Bemyndigad öfversattnirig af Klara .Jokcr) rso) i..
En norrman och astetik-professor i Kristiauia, som pii tio- t d e t varit docent vid Cppsala universitet och under en följd af hr stått i nara beröring med allt hvad Sverige p&amp; den tiden har bikr.
- det ar något så pass enastående, azt s ~ e n s k a r viil kunna in- tressera sig för hans memoa.rer.
Man har emellertid mot dett.a arbete anriiiirkt.
att öfvemit t- ningen daraf vore obehöfiig, dels emedan den omfattar endast ett.
utdrag och arbetet förtjiinar att läsas i sin helhet, dels emedan den alimanhet, som - öfaer hufviid taget laser rneiiioarrerk, också ar i stånd att läsa dem på norska.
Allmanheten sjalf liir dock icke npp- fatta saken p % detta satt, och da@ kan man knappast undra.
Die- trichsons anteckniogar iiro sa pass vidlyftiga och af s&amp; l~liss speciellt.
norskt intresse, att de i sin helhet Iios oss knappast kunna parak~izt annah &amp; n en tiimligen trång läsekrets af litreratiirriinner, och nuii.!
kan vara förläggarna tacksam, att de omlesiirjt ett iirval af jiist sådant, som rör Sverige.
För att besvara den andra invändningen, Y&amp; torde det nog], e- höfvas mera positiva medel an frinvaron af öfrersiirtningar för att få svenskarna att lasa norsk och dansk litteratur - eller norr ni ii^ och danskar att läsa vRr.
Tills vidare iir det battre, att.
inan Iiiser öf versättningor, a.n att man inte 1Ciseï alls.
Och n ar öfversiittningei; dessiitom ar af den förträffliga beskaffenhet, som här iir fallet, be- höfver man ej vara orolig för sitt gB miste om allt för mycket ~f woriginalets anda^, som det hriikar heta.
.
Hvad nu betriiffar denna anda, sa ar den sådan, att den gör boken alldeles sarskildt agnad till jiilbolr, till en bok för familjeu och hemmet.
De, som hade sin iingdoin pd 50- och W-tiilen, kuiina ha.r upplifva gamla minnen fran sin beröring med diitidens frauist$- ende personligheter.
sådana som S.
A. Hedlund, h g.
Ulanche, Ou- kel Adam och B.
E. Malmström.
De, som nu iiro unga, få här ett godt tillfälle till anställande af jiimförelse mellan förr och nli och till konstaterande af den g: imla satsen, att det nra inte alltid iir s&amp; nytt och det gamla inte alltid si gammalmodigt, som iingdomen inbillar.
sig.
Boken innehiiller visserligen partier, som &amp; t de flesta af 03s svenskar icke ha att erbjuda så mycket af intresse, t. ex. skildringen uf de yttre konturerna af studentlifvet i Cppsala omkring 1StiO.
Xen s5 finnes dar också åtskilligt, som ur litteratur- och kultiirhistorisk syr- punkt kan betecknas såsom mycket vardefullt.
Siirskildt ar hkr att
-,.
lnarka skiliiringen af wNamnlösa Stillskapet » och det energiska be- ' mötandet af Strindbergs oheinula beslzyllningar mot den sedliga andan dari.
Man skall kanske inviinda något om det onödiga i att bemöta beskyllningar, htiintade ur Strindbergs litteriira produktion på 80-talet, där författarens krig mot allt och alla till följd af hans kroniska gallfeber ofta kommer liiaaren att tänka 1Gi en viss beryktad strid 111ot viiderkvarnsvingar.
Nen den iingdom, som fick Strindbergs böcker f; i.rska i sina hauder, Iziinde icke taga saken s&amp; lättvindigt; den vas, nlltför beniigen att tro, niir den » store felfinnaren ex professo)) fös- Iilarade, att manningen alltid är oanstandig », hvaraf enligt hans mera originella iin logiska.
slntsats måste följa, att allt oansthdigt ar sant.
Icke anade man då,, att han själf en gång skulla bryta stafven öfver mycket af sin lifsgiirning i de ord han lagt i den heliga Yirg ttas muu: » Tills man iir 50 år profeterar man; sedan tsr man tillbaka hvad inan profeterat D.
S o g sliing: ide ungdomen stimdorn boken i vaggen af harni öfses ' att inte f &amp; 11a n&amp;.got i fred af det, som den liirt sig att vörda .sasom viirlrlig » idealism »; men den strindbergska tviirs&amp;Irerh eten iiil- ponerade. '
i alla fall trots siu fattigdom p&amp; bevis, och man kunde inte sliiugn ifria sig den aggande tanlren, att det kanske dock låg nggori sanning i de giftiga insinuationerna och att man Iranske var drim, för att inan i gigade tro, att himlen var bl&amp; och djiifvulen svart.
Och med ungdomens vanliga oförinåga att uppfatta nyauser beslöt inan.
sig i förtviflans ögonblick för att vara skarp med de skai.11- synta och tro, att himlen ocksa var svart.
Ty en annii mera omfattande tankerevoliition, en » Cmwerthung aller TVerthe » koin man sig iiist inte för med.
Visst hande det en och annan, a t t han iindtligen triiffades af den lugna, klara stanman, soin sade: &gt;En slhng af.
människoförakt &amp; r ~ a n l i g hos sm8 sjiiler - ar deras omedvetna sjiilfspeglingw - och att de orden blefvo ett varde ljus i allt detta kolmörl~er.
Men sma- delserna hade man i alla fall hört, och sådant dyker liitt iipp igen i svaga stunder.
S&amp; sira11 lian Ila ett taclr, den norske professorn, för det han hjälper oss ' att bygga upp, dar en af de våra rifvit ned, för det han talar harmoniens och försoningens ord med ett allvar, sådant att man måste tro inte blott på hans egen iippïilrtigliet utan afven p&amp; vederhiiftigheten af de intyg han ger.
Hvad prof. Dietrichson mest förtjiinar tack för, det är dock den vnckra minnesvård han i sin bok upprest åt en af Namnlösa Sall- skapets mest namnkiinnige ledanlöter, han som » omgafs af en at- mosfer af renhet, en gloria af ljus, i hvilken till och med det orena m&amp;ste luttras och det mörk?
bli lrlsrtw - Pontiis Wikner.
Förf.
läinaar i form nf brefutdrag en hel del vikderika bidrag till histo- rien om Wikners utnämning till professor i ICristiania, brefiitdrag, Iivilka också iiro synnerligen belysande för hans förhållande till sin svenska samtid och till den boströmska filosofien, som Wik- iier anser för » icke blott en kil-a, mot Iivilken man kan anviinda '.
. '
bevis, iitaii en ZifkiskGd~~ing, ett satt att se, lika nutiirligt eller ona- turligt som färgblindheten Xycket.
betecknande för förf.
: s eget skaplynne iiro de vackix orden: » - Ar det något jag a r stolt fifver i denna valden, sa ar det Yontus Wilsners innerliga vänskap, hvillren han bevarade för iiiig till sin död, ty det lziinns godt at.t veta, att en god människa h m liállit en lrars.
De orden karakterisera både fiirf.
och boken: det iir visst, art &gt;en god människa » slrrifvit dessa anteckningar.
Ile iiafva niIgor; d en viilvillig gammal farbrors milda och försonliga satt att betrakta iifren utståndna vedermödor och oförriitter, och det gör godt att se e n iildre m m med så iilycken tacksamhet och glidje 1) licliu tilll~aka på siii lefnacl och siirskildt atr.
se en norrnian verkligen betraktii Sverige soni broderlandet.
I,.
II-.
1.
En svensk storiiiaai.
En bild fråti Karl Johans dagar af Ce- d i n BiEfitl~-Holrnbe~-~, Boken Gr en biografi öfver prosten i Sala, grefve Fredrik Ro- gislaus von Schwelin (-; - 1S34), först bekant silsom ledare för olqm- sitionen och sedan såsom upphofman till myntregleringen iiiider Karl Johtins regering - ~n ädling i det ordets egentligaste Gemiirkelse, energisk och verksam, in i det sista f1111 af intresse för fiiciernc+ landets förkofran i alla riktningar.
Det taclcsainma Bmnet ar val l~ehandladt, och liksom Dietriclisoiis &gt;~; Uiiinen; &gt; Hr boken i hög grad agnad till liisning i familjekretsen.
Med tillfredsställelse konstaterar man, att den i~iir piigeln af all- varlig forskning och att förf.
icke försinått att utsiitta s i m kallor.
Xågft mera kritik öfver Rchmerins finansiella och pblicistiska ilan ner 1819 skulle dock icke ha skadat.
Uot titeln skulle man kunna göra den anmiirkningen, att den %r väl allmiint hållen och bättre passat fiir ett tidningslriiseri, dar det ju hör till stilen att hitta på en ~iiystifierande rubrik, an för en ordentlig biografi, flardlns och enlit4 som denna.
Den sortens titlar innebard fi; r öfrigt alltid ett slags tyraliiii mot deii niera tankande publiken, som gärna sjalf vill bilda sig en mening oiu hrud den bör prisa och diirför latt blir misstiinksam, uiir den möts af p i förhand preparerade etiketter; hvilkas sanningsenlighet den ej Iiuniiit k ontrollern.
Däremot har man gjort en aniian, tiimligen obefogad beskyllniiig mot boken: att den icke tagit tillbörlig hiinsyn till Schwerius 1 ' 1 8 - litiska betydelse, hvarmed natiirligtvis nieiias, att realisatio~isfr~gans historia ej fått d g o n uttömmande behandliiig.
* Ifren cini förf.
varit specialist på nationalekonomi och kastat sig in p&amp; Gchwerinu biogruti just ' af brinnande intresse för myitrealisationen under Karl Johans regering, skulle hon dock ha gjort klokast i att ickr tynga ned den biografiska framställningen genom dessa fackmannadetaljer, som ha sin ratta plats i en monografi öfver svensk finanshistoria.
Stilen ar lättflytande och höjer sig stundonl .till verldig skön- het, t.
es.
vid kai: nlrteristiken af Schurerin som kyrkohercle: » Stolt och hiirsklysten var han med all sin omniliga riittskänsla och oegen- nytta; aldrig blef hans 1iJart: i gripet, Adrig stod han vek och böjd inför Herren i höjden, ej ens ' då hans lifs största olgclra clrabbade Iionom ...
Aldrig genomtrangdes han af ki: istendomens stora eld, och därför - hiii.
v5-lldig hans stamma an blef inom riddarhiisets vaggamr, hyr stor hans makt an blef i Sveriges politiska lif, liiir han &amp; n förmådde böja ridderskapet och adeln efter sin vilja; i Sala stads vackra kyrka, i Sala sockens lilla 1å.ga gudshus, infor enkln viist- miinl&amp;nclska borgare och bönder föllo hans ord torra och döda till marken.&gt; En verkligt koustniirlig effekt gör ocksti förf.
: s val sofracle sammanstall~iing af kallornas berattelser om den unge Wilhelm von Schwerins död, gossehjaltens, som Runeberg skildrat i Fanrik Stål.
Stisoiu bihang medföljer Wilhelnis sista bref till sina föraldrar, ett gripande stycke test till den enlcln historien om;) En hjaltes döds, gammal och dock alltid ny.
L.
TT?
Skisser och berattelser af Lcttirct Fitiqliof.
Det har onekligen sitt stora behag att till omviisling fr&amp; * deii Iiiltiga s-jSilsst~rnuingsmystiken och det mer eller .mindre ofattbara ~sykologislca tankejongleriet, som deu nya '.
litteraturen s&amp; ofta ger till lifs, träffa på en bok, dar det verkligen berättas något för en.
Den öfverraskniogen berades läsaren af Laiira FitinghoHs n y a sain- ling » skisser och berattelsera.
Nar inan bliiddrar i deu lilla boken, hvilken genom sjiilfva sitt trefliga, katekesforilliga format så latt smyger sig in i handen, skall man finna, att Bild p&amp; bild lika latt smyger sig in i läsarens förestiillning, efterlnmnande en känsla af.
att man har star inför nå.got natiirligt, Ir %ndt, hewvandt, framför allt att man mötts af en siind och klar uppfattning af det som rör sig ute i lifvet.
Nggril stora, högtflygande iimnen skall man inte påtriiffa inom den lilla beriittelsesanilingen.
Den, som har.
fått gåfvau - eller » gnistan », som det lin lrallns - att beratta bel~öfver inte flyga högt eller g &amp; långt för att finna stoff.
En gam (a1 koffert, en dal- klockas maskstungne fodral, en hund eller en hast, den gamla i sin liinstol, den unga med sina sinå hjartesorger, allt sådant dar vanligt och alldagligt och småtrefligt eller hj8rtniipet tar beriitterslzau upp på sin.
vag, skiiolzer lif i de döda tingen, ger en sjal åt djuren, en rörande eller hjärtevarmande belysning åt smfi förbisedda maimisho- esistenser, kasta: ett humoristiskt skimmer öfveï somliga, sstter så, e ' n liten hiilsosam sens-moral som krydda på det hela och skaffar, hvilket Sii.
hnfvudsaken, sina meclvandrare i denna iiimmerdalen, en stund af hvilsam och oförstiilld förnöjelse.
Mfinga af de sin&amp; be-.
t
rattelserna skanka dock iner an en stunds Iiirströelse; den mer granntyckte estetiske finsmakaren skall afren känna sig tillfredsstiilid.
):, dar fiirf.
i fraga Friimst mii frsiuhållas skissen ~~Ladug~rdsgHrdet oin skildringens akthet och natiirstiirnningens fiingslaiide poesi höjer sig till verklig konstniirlighet.
En rackrare, mer lefvande bild af v5r hufviidstadsnaturs behag har i skrift aldrig hlifvit gifven.
Det hvilai.
öfrer den eu farg och en glans, som en frainstående Iandsknps- infilares piinsel ej Biittre kunnat återgifva.
L.
1).
.
Invigningen af Sopliialiemmets kapell.
Allhegonadagen den 3 november 1901.
Det r a r högtid, högtid i Hemmet, högtid i iuanga hjiirtan.
Från nar och fjiirran inom Sveriges laiidaiuiiren hade systrar hem- kallats till Sophiahemmet att fira invigningen af Hemmets kapell.
Xed hvillcen glädje ha icke dessa inbjiidningar hillstits!
Syatrarila p5 lasarett, sanatorier, sjulrstiigor och i 1) rir: ctvlrd ha skyudat att liiirsrim- ma kallelsen, sedan de genom liikarnas riilrilligliet f2t.t si ordnadt, att H de kiinde liimna sitt arbete för nigra dagar!
Sii roro de samlacte ~ J Hciii- inet, diir kärleksfulla hjärtan och flitiga hiinder viirit sysselsatta att ordna för deras mottagande och fortful-ande roril redo att tjiina.
och hjälpa dem.
som dessa dagar voro Herniiiers giister, men p5 sannin gaiiq dess medleminar.
Ocksa firigo de lriiiin:: Iilirii viilkomna de ~ w r o och att, eliiirii utskiclrade 1); afliigana piatser Tör niinader, ja ar, de dock har agde ett hem, dar de kiinde gemerisamt bedja, gliidjas, uppmuntras och riirmas.
Det var ocksii en stor skara, som sam- lats, omkring hiiudra ystxar, och nar Allhelgonadagen, invignings- dagen, inbrutit och den högtidliga akten rid tiden för h ö g ~ i l a s ~ o g ~ ~ d s - tjänsten skulle taga sin början, s i g inan niistan licla det lillu rackra lrapellet fjlldt af systrar i sina hrita iiliissor.
Lire oss se dessa som en spi1101 af det kraf p$ l~jiirtutu renhet, s c m Herren ställer p&amp; sina tjiinare och tjiinarinnor.
S;; r a r ocksh altaret, dar Jesu bild med famnen öppnad Iiatle sin plats, pryclr med h i t a liljor - renhetens symbol - och palmer - en bild af: .deil riittfiirclige, soiii skall grönska sisom palinen.
.
Hemmets stiftarinna, drottning Sold~ia.
h. in: t koniingen och flera medlepurmr af den kilngliga faiiiiljen s: iiiit Hemmets styrclse niirvoro vid akten, och a5 inanga, som kapellet kiliidc rymma af dem som sta Hemmet iiiira voro inbjiidna.
Aliten hiirjede med cii val itf förd körsång, Davids 84 psalm: 31ic själ iiingtnr och triingtar efter Herrens gårdar&gt;, etc. Försaiuliiigeii sjöng psalrncn:?
?.i, Iirar- efter professor Rudin läste (le inledande jnvigningaorrlen och höll invigningstal6t med ledning af 1 Xos.
18: 17: &gt;Hurii heligt ï r icke '
detta rum!
Här bor visserligen Gud och bär är himmelens port,, och Joh.
.4: 21, 23: » Den tid kommer, då I hvarken på detta berg eller i Jerusalem skolen tillbedja Fadren.
En tid kommer och ar redan inne, då sanne tillbedjare skola tillbedja ~Fadren i anda och sanning, ty Fadren söker, ock sådana tillbedjare. » Talaren påpekade, att ehuru Jakob ej förstått innebörden af det löfte Gud gifvit honom, hade han dock förstått, att platsen, där han mottagit det, blef ett heligt rum.
' Bredvid detta Jakobs vittnesbörd se vi ett annat af högre auktoritet: anglarnas Herre blir under ett samtal med.
en samaritisk .kvinaa tillfrågad hvar man skall tillbedja, och han ger det svar, som hyss blifvit anfördt.
Efter att i korthet, med stöd af här berörda bibelord, hafva utvecklat hurusom hvarje from manniska bar i hjärtat en längtan efter en stilla plats, där det yttre svarar mot hennes tillbedjan, hän- förde talaren sina ord till den tid och de2 rum, som fört de när- varande tillsammans och nedkallade till sist Guds välsignelse wöfver hela vår stad, öfver denna anstalt och de sjuka som komma hit; öfver vår kyrka, öfver vart konungahus, öfver detta hems beskydd- arinna, hvars namn det bar.
Låt oss gliidjas öfver att Gud i nåd öppnat .denna helgedom!
Nå Jesu ord har uppfyllas: » Saliga äro de, som höra Guds ord och gömma dats.
Diirpå följde en körsång öfver detta sist citerade ord ur Luk.
11 kap., komponerad af fru A. Tegnér, hvarefter de assisterande prästerna upplaste för tillfället lämpade bibelspråk.
Invigningsbön och en fridsönskan öfveï helgedomen, E d e r vår och psalmsång af- slutade akten.
Nu inträdde ett ögonblicks tystnad.
Då höjde konung Oscar sin röst och frambar ett hjärtligt tack för alla de gafvor; som gifvits till detta kapells uppförande, och till alla, som under gångna år förkunnat Guds ord och lof i detta hem.
Att välsignelse måtte hvila öfver hemmet var både drottningens och hans egen önskan, val- signelse ö h e r systrarna och deras verksamhet och öfver de sjuka, som komma dit; måtte de ock finna den hdsa, ' som ar viktigare än kroppens: själens hälsa.
Kapellet var invjgdt till ett Guds hus.
Högtidens afton var i sanning icke mindre skön an dagen varit: den stora systerskaran - sällan, ja, .kanske aldrig så mangrannt samlad - fick då mötas vid nådens bord.
En stilla, härlig dag hade natt sitt slut.
Den blef för många ett kärt minne och hade medfört rik välsignelse åt systerskaran, hvilken efter denna hviloutund går ut att på olika håll med tjänande kärlek bistå sina lidande medmänniskor.
Enny. '
b
Föreningsmeddelande.
- Fredrika-Bremer-Förbundets stipendier.
För &amp; r 190 ' 2 finnas till ansökan lediga följande stipendier: 900 lir.
som resestipendium a t kvin- lig fil.
lic. för idkande af vetenskapliga studier i utlandet (fritt stipendium); d00 kr.
för genorngiiende af kurs i samhiillqhygien vid Bedford College i London (Stockholms stads stip.
); 325 kr.
för sjukvilrdskurs (Sorrbottens stip.
); 250 kr.
för elev vid folkskolelararinneseminariet i Emeh t Vesterbottens stip.
'; 200 kr.
för kurs vid fackskola i huslig ekonomi (Pesternorrlands stip.
); 200 kr.
för sjukviirdskurs (Jiimtlands stip.)
800 h. för kurs vid Gymn.
Centr.-Institutet (Yarrnlands stip.
); 400 lir.
för elev vid folkskole- lärarinneseminarium (Örebro stip.
); 225 kr.
till barnmorskekurs för kvinna med elementarskolebildning (Vestmanlands stip.
); 300 kr.
för sjukvárdskurs (Göteborgs och Bohus stip.
); 240 kr.
för sjukvkdskuïs (Skaraborgs stip.
); NO0 kr.
för kurs vid högre lärarinneseminariet (Östergötlands stip.
); 300 lir.
för kurs vid tekn. skolans högre afdeln.
i Stockholm iSödermanlands stip.
); 225 k7~.
för kurs i trädgårdsskötsel (Gotlands stip.
); 2 % lit .. för sjukvards- kurs (Blekinge stip.
); 200 kr.
f ör kurs vid Gymn.
Centr.-Institutet (Kristian- stads stip.
); 200 kr.
för kurs vid tekn. skolans högre afdeln.
i Stockholm (Malmöhus stip.).
Stipendieansökningar skola innan den 1 februari 1902 insiindas till Fredrika-Bremer-Förbundets stipendiekomitd.
Stockholm.
För r ä t t att söka länsstipendium fordras intyg, a t t sökande lir och vid tiden för stipendieansökans inlamnande under tvii å r varit mantals- skrifven iuom det lan, h v a r i f r h stipendiet sökes.
Fredrika-Bremer-Förbundets möten för kvinnor vid LBlje- Iiolmen, hvilka-äro amnade att hallas hvar 14: e dag under vinterns lopp, togo sin början torsdagen den 28 nov.
kl. 8 e. m. med ett föredrag öfver Eredrika Bremer af fröken Jj.
Dahlgren.
S a s t a föredrag skal!
hallas den 12 dec.
af fröken Clara Wahlström och har till iimne: ~ O r n fosterlands- käxleka.
Från Förbundets trädgårdsstipendiat h a r ytterligare ett rese- Iref ingatt, hvilket kommer att meddelas s&amp; snart utrymme därfiir kan beredas.
z Fredrika-Bremer-Förbundets Sanikvarnskoniite hade ons- dagen d.
11 dec.
1901 kl. 7 e. m.
B Hushállsskolan, l 9 Festra TradgArds- gatan, anordnat ett samkväm, till hvilket endast kvinliga medlemmar af Förbundet voro inbjudna.
Darvid förekom föredrag af D: r Ellen Sandelin: .Om nhgra; smittosamma sjukdomar och deras socialir, farors.
Gåfva till Dagny.
Af en okiind gifkare har Dagny haft glädjen emottaga en ghfva af 200 kr.
med @ lk&amp; att tidskriften skall tillsiindas en del kur- och badorter, sanatorier, konvalescenthem ' och motsyarande platser i vart land.
Från skilda håll.
- Minnesfester öfver Fredrika Bremer h a.
samtidigt med.
För- bundets fest ägt rum p&amp; skilda platser i vart land.
Så, firades i Göteborg å, Lilla Börssalen en vacker af omkring 200 damer besökt högtidlighet, vid hvilken f r u I. Qibson höll h&amp;lsningstalet och fröken K. Sundin det egentliga festtalet.
Detta senare gaf en anslående och lefvande bild af Fredrika Bremers lif och personlighet ?ch värkada i hög grad medryc- kande på, de talrika &amp; hörarna.
Den vackra festen illustrerades af dekla- mation och sang, utförd af framstaende förmågor inom Göteborgs sam- halle.
E t t hiilsningstelegram afsiindes till den samtidigt påghende Fre- drika Bremer-festen i Stockholm, p&amp; hvilket ett svarstelegram senare p&amp; kvällen ingick.
Vid, Högre elementad&amp;roverket för, kvinlig ungdorn i Halmstad * var den h o v.
af liirjungar i skolans högre klasser anordnad en fest till Fredrika Bremers minne.
I den festligt prydda lokalen, där ' en för dagen frán Fredrika-Bremer-Förbundets byr % lanad byst af Fredrika Bremer v a r uppställd, samlades kl. 5 e. m. läroverkets liir&amp;e och lärarinnor samt n. v. och f. d. larjungar, tillhörande skolans högsta klasser.
Sedan verser upplästs, följde en teckning af Fredrika Bremers personlighet och lifsgär- ning, hvarpå, s %ng och andra musiknummer höjde aftonens festliga stamning.
B.
Till adjungerad niedlem i Iaroverkskomiten]: ar förestandar- innan för Djursholms samskola, fröken Gerda von Friesen, af k. m: t blifv t. förordnad.
Fröken von Friesen skall sasom sakkunnig hiträda läroverks-.
komittdn för utredcing af vissa frågor, soin stå, i samband med sainskolan .. ... .. Till skolläkare har styrelsen för Högre allmanna liiroverket f ö r flickor i Malmö antagit med.
licentiaten fröken Sofia Holmgren.
Det är.
glädjande a t t kunna, konstatera, att man i v8rt land allt nier börjar inse.
vikten af, a t t v %ra flickors fysiska uppfostan ställes under den kyiiiliga.
läkarens insiktsfulla och p&amp; vetenskaplig .auktoritet grundade ledning.
i * Kvinnor och fattigvhrd.
För förste g8ngen har s t a d d ullm iiktige i Kalmar till ledamot i fattigvlirdsstyrelsen invalt en kvinna, nämligen sjukvBrdsföreningens bitriide, fru Maria Ramström.
Fröken Annette Vedel, Danmarks nyutnämda fabriksinspektris, har i dessa dagar gästat var hufvudstad för att har studera en del för- hkllanden inom vhra fabriker, som ägai samband med fabriksinspektionen.
Kviulig yrkesiiispektör i Finland.
Senaten har beslutit hem- ställa om .anstallande vid industristyrelsen af en bitriidande kvinlig yrkes- inspektör.
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insänd perio- disk litteratur 10 juli-7 dec.
Svensk: Nylaende n: r 14-22.
Urd n: r 24-47.
Eira n: r 13-22.
Folkskolans buntidning n: r 19-32.
Dansk: .HUsovannen n: r 14-23.
Bog og Saal n: r 8-12.
Xemtrefnad n: r 24-36.
Kvinden og Samfundet n: r 29-47, Hemht n: r 7-12.
Kvindernes Blad 11 juli-28 nor.
Idun n: r 29-48.
Jordemodern n: r 7-11.
Finsk: Kyrklig tidskrift n: r 6-10.
Kylwäjii n: r 26-48.
Läsning för hemmet n: r 2-4.
~ o r d i s g tidskrift n: r 5-6 ..
Tysk: .Nya kyrkans tidning n: r 7-11.
Blätter des Badischen Frauenvereines Ord och bild n: r 6-10. n: r 14-22.
Pedagogisk tidskrift n: r 6 - 0.
Deutsche Haursfrauenzeitung n: r 28-48 Saga n: r 9-15.
Die Frauenbew-egung n: r 14-23.
Sedlighetsvännen n: r 3-4. der Frauen n: r 8-16.
Slöjdnndervisningsbladet n: r 7-11.
Dohumente Monatsbericlit des Vereins christlicher Social tidskrift n: r 6-8.
Lehrerinnen nr 8-18.
Svensk bokhaqdelstidning n: r 28-48.
Neue Btihnen n: r 14-23.
Svensk damtidning n: r 28-48.
Svensk läraretidning n: o 28-49.
Engelsk: Svensk musiktidning n: r 13-19.
The Englishwoman ' s Review n: r 3-4.
Tidn.
för Sveriges läroverk n: r 13-22.The e ur se sr Journal n: r 8-12, Varia n: r 7-11.
The Sursing Xecord n: r 693-713.
Verdandi n: r 5.
The Woman ' s Journal u: r 26 - 47.
Finländsk: Fransk: Finsk tidskrift n: r 7-11.
Bulletin de l a sociéth des Crbches Nutid n: r 8-11, avril - o c t. n ' orsk: La Femme n: r 12-21.
For Kirke og Kultur n: r 6-9.
La, ligue n: r l. Husmoderen n: r 19-33.
La E ' ronde.
Moral n: r 6-8.
Revue du Travail n: r 9-11..
,
