# ID: svediakorp-per212
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1901
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,526
# sentences: 508
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredrik den stores gemål.
,.
(Forts. fraln haft.
15.)
Nu begynner ett underligt lif för Elisabet af Braunschmeig, Sinka efter en Iefvlmde, iirofull make, som hon dyrkar.
Sällan kommer hon ntt &amp; ter befinna sig under samma tak som han.
Aldrig får bon ledsaga honom 134, hans resor.
Om yintern bor hon i Berlin, om soiniilaren på Schönhai~sen.
Sedan Fredrik bosatt sig i Potsdam, kommer hon ej mer dit, och aldrig får hon s.e Sanssoinci.
Lilrval Br hon drottning och på kungens befallning ärad som en drottning.
Hon bor ett hof, som hon underhiller så godt hon kan, för det mesta tamligen klent, ty hennes medel äro icke stora.
Också satter hon sig i skuld och spelar på lotteri för att få mera pengar, men hon har lika liten tur i spel som i kärlek.
Då och då betalar knugen hennes skulder.
~uiellertid ' lefrer hon öfver ett halft sekel på detta vis, alltid värdig och adel, och hvarken Fredrik sjiilf eller nagon annan hör henne beldaga sig.
Fredrik höll allts % sitt löfte att göra sig af med sin gemål, s&amp; fort han blifvit sin egen herre.
, Farväl, min fru, och lycklig resa!
* Allmänt vaninde man nu att få höra Fredrik förklara sitt aktenskap ogiltigt, och sannolikt tiinlrte han Pifren darpa.
I ett bref från denna tid jamför han en ibZlllande feber med ett odrsgligt äkten- skap.
Af dessa två ondating föredrar ban det förra, wty fran feber?
skiljer oss en läkare, men i .åga om.
iiktenslrapet fordrar en bar- barisk lag, att en högvördig församling granskar .en så bedröflig historia.
w Obehaget af en pi.ocess inför Ironsistoi~ium, det onödiga i att utsätta sig för en dylik skandal, eftersom han ej iimunde gifta om sig, och lcanske tifven en smula medlidande med Elisabet, hvilken han, enligt sin egen utsago, ej hade någonting att förebrå, tifhöllo honom f r h denna ovnrdiga, grymma handling.
P&amp; tal om sin gemål kallar Fredrik henne hiidanefter alltid h drottningen^ utom, så vidt man vet, tviinne gHnger, då han siiger w drottningen, min gemål., nii ' mligen i sitt testamente och, i ett bref.
till prius Ferdinand af Braunschweig.
,
Den 16 juli 1740 flyttade drottningen frfran kronprinspalatset, som Fredrik öfverlämnade åt sin äldste bror, till kungliga slottet i Berlin, diir de båda makarna hade hvar sin bofh %llning.
I spetsen för Elisabets hof stod fortfarande fru v. Katsch.
Strax efter sin tronbestigning skänkte kungen sin gemål lustslottet Schönhausen, hvilket hon sedermera bebodde hrarje sommar, med få undantag, och som hon lät betydligt försköna.
Tintrarna tillbragte hon i Berlin, utom de tider hofvet, i följd af krigshiindelserna, maste förläggas till DQgdeburg.
I fredstid uppehöll sig kungen omviixlande i Berlin, Potsdam och Charlottenburg.
Kar han kom till hiifviidstaden, intog han i regeln sin middag hos sin mor och vanligtvis i sällskap med sin gem&amp; som upplefde sitt lifs lpkligaste stunder, nar hon fick se honom.
Den 23 juni 1749 skrifver hon till sin .viin och för- trogne, sin käraste broder, prins Ferdinand af Braiinschweig *:): » Gud vet, att jag grubblar dag och natt på hur jag skall bete mig för att ej misshaga honom (konungen).
Det lir bra hårdt för mig att vara i Berlin utan att ha den lyckan att f6 träffa honom,.
Och den 29 april 1750; iiger hon: .Jag har ocksfra ondt i ena ögat, men jag hoppas allt ar öfver, så när som på mitt ögonlidande, till niista l ö r d a i då kungen kommer, hvilken dag jag lämnar mina m m lefvande eller död, ty det är s&amp; sällan man Mr den lyckan att se vår käre konung, hvilket för mig iir en stor gliidje ~ c l i tilifredsstallelse, att jag ej vill försumma tillfället.&gt; Fredriks många krig skilde makarna au mera åt, och slutligen vande Elisabet sig vid detta förhtillande, djupt medveten om sitt inre varde.
Så yttrar hon till brodern: shgenting är jamfö~ligt med att ha den gods rätten på sin sida och ej ha nagot att före- brå sig.
Då kan man bära sitt hufvud högt, och det ger mod. » Sin gemå.1~ kallsinnighet skyllde hon ej på hans hjiirta, utan p&amp; intrigerna mot henne inom hans familj.
Pii kungens befallning veder- fors henne såsom en för staten oumbärlig person de största hedersbe- tygelser.
Nar hon var sjuk, visade han sig b e k p r a d och deltagande, konsulterade lakarna och gaf sjalf henne goda riid.
:) I \ Itin trodde ganska allmänt B, berättar professor Thikbault * *), r att kungen tog hänsyn endast till konvenansens fordringar i sitt förhallande till drott- ningen; men man blef tagen ur sin rillfarelse, då imderrattelsen korn till -- -- z) Drottningens bref till brodern sluta med.) E.
33: s trogna, hiingifna syster och v&amp;n el isa bet^.
Rans bref till henne Iiafva som slutord D E.
X: s djupt ödmjuke och lydige bror och tjiinare Ferdinand *.
" " 1 Mes souvenirs etc. 1804.
359 ' Potsdam, att drottningens onda i benet förvärrats, och han blef till den grad orolig, att han ögonblickligen skickade en jägare till doktor M. med ett egenhändigt bref, som innehöll bl.
a. följande ord: ' Det smärtar mig ofantligt, att H.
BI.
drottningen är sjuk.
Hennes ' iikomma kan bli farlig och oroväckande, om man ej skyndsamt an- skaffar botemedel.
Således åliigger jag er att oförtöfvadt se till henne och rådföra er med de andra: två 1äkarna.i Berlin, för hvilkas vishet och .insikter ni torde ha det största förtroende.
Ni måste ge henne all hjälp er konst maktar bringa.
Betiink, att det ar fråga om den personb som är den dyrbaraste och mest behöfliga för staten, de fattiga och mig. '))
Den iippmä.l.ksamhet Elisabet visade sin gemål, t. ex. genom att skicka honom.
tidigt mogna frukter från Schönhaiisen, besvarades tacksamt fr&amp; Sanssouci.
Till sin broder Ferdinand skrifver hon den 22 maj 1750: » I morse reste jag ut till Schönhausen för att få motion.
Där fann jag tre vackra persikor, hvilka jag tog mig den friheten att sanda kungen.
J a g vet ej om ghfvan blifvit väl upptagen.
Som persikor ännu äro sällsynta, trodde jag mig ej kunna handla biittre än att ge dem åt den kare konungen ».
&amp; ir den ringaste bågkomst A kungens sida fröjdade den arma, älskande kvinnans kiinsliga higrta visa föl jande utdrag ur nagra bref till Brodern.
I det ena, dateradt den 7 nov.
1749 -- dagen före hennes födelsedag -, skrifver hon: wKiire bror, jag kan ej iinderllita att meddela E.
E. inin,gliidje.
I går skref kungen niidigen till grefvinnan v. Camas *) ett mycket nådigt bre£ om mig och lät det atföljas af det nidigaste gratulationsbref till mig själf jämte en vacker snusdosa.
Min käre bror torde lhttföreställa sig min fröjd öfver detta oväntade nidebevis.
J a g blef utom mig af glädje öfver den köre konungens godhet.
E.
H., som vet hvilks kälslor jag hyser för honom, kan liitt först % detta.
Säkert ar, att han ej skänker sin nåd %t en ' otacksam, utan åt en som uppskattar hela dess värde)).
Den 9 nov.
- dagen efter födelsedagen - säger hon: &gt; J a g slznlle önska, att han kunde lasa i mitt hjärta och få veta hvad jag känner för honom och att jag ar fullkomligt tacksam mot honom)).
Den 25 juni 1752 yttrar hon: » Det kara brefvet (från kungen) har rört mig i djupet af mitt bjärta.
Vid läsningen daraf kunde jag ej l %ta .bli att gjuta en ström af t %rar.
J a g kan ' ' +) Efter fru v. Katsclis död hofmastarinna hos drottningen.
Det var ' en adel och begafvad kvinna.
Under sina krig korresponderade Fredrik med henne och kallar henne i sina bref sMa bonne Mamans,.
a '
ej tanka p&amp; all kungens godhet och riad utan att lrauna mig djupt rörd och utan att mitt hjärta uppfylles af tacksainhet ...
Jag skulle bara önska få tillfalle a t t kunna visa den liiire Ironiingeii, hur mycket jag alsk&amp; honom och hiir tacksain jag iir för all Lans godhet mot mig.
» E t t försvinnande fåtal utgöra de bre£ fran Elisabet, huilka tala om glädje och uppfyllda önskningar, i jämförelse med den miingd, .som uttrycker iihsrakning, saknad, langtan och k4nsllan af föröd- mjukelse och oräktvist tillbakaeiittande.
65 t.
es., nar hkedrottningen efter pasken 1745 företog en lustresa p8 fjorton dagar till Oranien- burg och Rheinsberg i sdlskap med flera af de kungliga prinsarna och prinsessorna och drottning Elisabet ej anmodats att följa med, skref hc.n till Ferdinand: % J a g får stanna alldeles cnsam har p&amp; det gamla, slottet s o n en riktig fånge, medan de andra ron sig.
Nina nöjen gro läsning, handarbete och i z u s i k ~.
S a r andra med-.
lemmar af det kungliga biiset bjodos till Potsdani och festligt und- fägnades af kungen, tillsades aldrig den regerande drottningen att följa med.
E n gång, 114 ' 7, skref hon i all ödmjukhet till ahonom hur det smärtade henne att ständigt lefva skild fran Iionom.
Eii annan gång berättar hon brodern, att inan beskrifvit för henne teatersalongen i Potsdam, och tillägger: &gt;Lycklig den som finge vara där!
Men det a r ej all denna prakt som lockar mig, utan den älskade härskaren, som bor dar.
Hvnrför liar allt mast bli för- ändradt och jag förlorat den godhet och n8d han förr visade mig?
Ännu tänker jag giirna p&amp; Rheinsbergstiden, då jag rar fullkomligt nöjd, ty jag bemöttes d % vsnligt af kungen, som jag alslzar och fiir hvilken jag beredvilligt skulle offra mitt lif.
Hvjllren saknad kiin- ner jag icke nu, d&amp; allt ar sig olikt!
Neri mitt hjiirta blir aldrig förandradt, jag förblir alltid dennamma mot honom och hoppas fort- farande, att allt skall bli annorlanda.
Endast det hoppet uppehål- ler mig ännu.
M&amp; den Högste bevara den kiire konungen vid full: komlig hälsa!
o Drottningen älskade sitt Schönhausen och trifdes dar.
Den 29 juli 1756 skrifver hon d a r i f r h till Ferdinand: » Yi l ~ f v a mycket lugnt h k.
Om dot ej ar för varmt, bri~kar jag prommera, tar en bok och sätter mig i parken.
För det mesta är jag ensam och tycker det ä r.
trefligare att ha böcker till sällskap än dem af min svit, som bara göra livad de behaga och icke genera sig för mig !a
Blott en gång hörs e t t kltigoslni ur hennes inarterade hjärta, och det var nar hennes broder Albert stupat i kriget och kungen ej genast meddelade henne sorgeposten.
Då skref hon, den 5 okt.
1 ' 745, till .prins Ferdinand: &gt;Har kungen gripits af den Icare af- lidnes bortgång?
Han är grym nog att ej skrifva ett ord dgom vare sig till min syster eller mig.
Jag är van vid hans sätt, men det hindrar ej, att det g %r mig till sinnes, i synnerhet vid ett dylikt tiilfälle.
Hans sätt är alltför grymt.
Tålamod!
Jag nppfyller mina plikter och har ingenting att förebra mig.
Den gode Guden skall hjalpa mig att b8ra detta liksom så mjcket annat *) &gt;) Förhållandet ' mellan den regerande drottningen och hkedrott- ningen var godt, i synnerhet under d e ' senare åren.
Om svär- moderns sätt att fira hennes födelsedag skrifver Elisabet den 14 november till Ferdinand: 81 förgår gnf änkedrottningen den vack- raste och mest lysandn fest.
Jag kan ej nog prisa hennes godhet och uppmärksamhet mot mig)).
Den S december 1756 yttrar hon om Sofia Dorotea: » Hon visar mig stor viinskap och tycks hysa upp- riktigt förtroende för mig)), och den 11 i samma m h a d: %Änkedrott- ningen ar ofantligt god och vanlig mot mig, hvilket gör många rasande; men de skola ej lyckas att skilja oss åt, ty vi hysa sann vanslcay fiir hvarandra och tanka lika ».
S % länge Fredriks mor lefde, firade i regeln b %da drottningarna hans födelsedag, vare sig han sjalf v a r tillstädes eller ej.
Infann han sig då i Berlin, brukade han dinera hos ankedrottningen och tillbringa aftonen hos sin gemal.
Elisabets födelsedag firades stRt- ligt af svärmodern.
Ytterst sällan kom kungen till hufvudstaden p % drottningens födelsedag (men alltid p % sin morsj s %vida ej krigs- händelserna hindrade det).
Vanligen reste han dit några dagar före eller efter och tycks på det sattet ha velat visa henne någon upp- märksamhet.
Men vid det tillfdlet ihågkom ban henne städse med presenter, åtföljda af nagra egenhändigt skrifna rader.
' " *) P - - *) Underrattelsen om broderns död f&amp;r hon, genqm prins Ferdinand och en tid därefter från sin gemhl en biljett med följande innehall: aE.
M. vet antagligen hvad som hände i förghr.
Jag beklagar de dpde och saknar dem.
Nina bröder och Ferdinand aro krye.
Det sägs, att Ludvig (ocksh en bror till drottningen) blifvit sarad.
Med största högaktning för- blir jag E.
M: s ödmjuke tjiinare Fredrik., " s) Som typ för Fredriks gratulntionsbref till gemåleii meddelas föl- jande: BE.
M. ser väl gärna, att jag lyckönskar till födelsedagen genom att visa mitt deltagande.
Jag önskar E.
M. all möjlig lycka och gliidje och betygar min högaktning.
E.
N: s ödmjuke tjanare Fredrik,.
Nar riksrlidet grefve Tessin den 23 juni 1744 offentligen auLi; ll om prinsessan Ulrikas hand för sveiislre tronföljarens riikning, fördes han, efter slutad audiens hos kungen, med sin svit till drottningeils våning, dilr han m o t t ~ g s af hennes hofstat och ledsagades in i hennes audiensriirn.
Från den regerande drottningen begaf sig a m bassadören till iinkedrottningen, hos Iivilken han triiffade prinsessan Ulrika.
Den 30 jiini infann sig kungen med bida drottningarna och alla de öfrjga kungliga personerna pa den lysande fest, som Tessin gaf i sitt palats, hvarvid drottning Elisabet öppnade balen med varden.
1 anledning af prinsessan Clrikas förmälning, pir procu~-ntion, gaf drothingen p5 Schönhaiisen ett priiktlgt kalas, diiri hela konungahuset deltog, ut6m Fredrik sjalf, som aldrig besökte sin gemåls sommarslott.
Segerbuden från kriget bragtes bilda drottningarna, som också båda bevistade tacksagelsegiidstj~nsterna i domkyrkan och af samma orsak giifvo storartade fester, till hrilka alla prinsarna och prin- sessorna jämte högadeln inbjödos.
Vid hofvets bröllop och barndop triiffades de kungliga makarna, utom i Potsdam.
De f&amp; gzluger Elisabet öfverrar revyerna, upp- trädde hon med kunglig prakt och stat, och hennes gemal 1iit trupperna göra honnör och defilera förbi henne.
Efter Sofia Doroteas död, 1757, och anda till den store Fredriks bortgång, 1756, ar det drottning Elisabet som represen- terar landets hof, iidelt, värdigt, till sin gemals fulla belåtenhet.
Drottning Elisabet brukade saga::) Jag anser det som en ovar- derlig lycka, att jag tidigt fick vänja mig vid att arbeta och för- varfva kunskaper och färdigheter, som satta mig i s t h d att s p e l - satta mig p&amp; egen hand.).
A&amp;do in i glderdomen r a r hon stiindigt verksam och blef därför aldrig en börda vare sig för sig sjalf eller andra.
En samtida yttrar om henne:: &gt;Anda till sin diid hibehall hon sina s j5lsförmijge nbeter oförminskade ».
Hennes boksamling.
skrifbord, prydnadsarbeten och naturen upptogo större delen af hennes tid.
En af Elisabets käraste syssels2.ttningar rar att läsa uppbygg- liga skrifter, och för att, såsom hon sjiilf förklarade, iin djupare tränga in i dem, fullkomligt begripa författarnas rneni~g och full- ständigt tillägna sig innehallet, öfversatte hon flera dylika, bijcker '
till franska * ').
» Den kristne i eiisamhetens, öfversatt 176 ' 7, dedice- rade hon till prins Ferdinaiid af Braunschweig.
Bäst tecknar den adla kvinnan hnfvuddraget i sin karaktiir i sitt sj8lfständiga lilla arbete uTcmkar och betraktelser vid det nya årets början » af 1777, ur hvillret vi anföra följande: » Nar jag blickar tillbaka och granskar de enstaka händelserna i mitt lif o&amp; då skönjer de motgångar och sorger, som gjort mig så mycket .helrymmer och kommit mig att fälia så många tårar och hvilka jag ej såg något slut på eller någon hjiilp för; men när jag på samma gång tanker efter och upptäcker, att just dessa så invecklade situationer, att just dessa korsets vggar ha varit.
medlen till min förbättring och största lycka: d&amp; måste jag med nödvändighet förstå Guds rådslag och inse, att han vakar öfver mig och bevarar mig.
.
.
J a g vill vanja mig vid att ' hänföra allt- till den gudomliga Försynens ledning, icke blott det som hiinder mig själf, utan afven det som till- drar sig i världen ».
I företalet till » Sex predikningar af Sacks, öfversatta Ar 1778, yttrar hon: ~ H v a r och en, som vill bli lycklig, behöfver endast följa evangelii föreskrifter.
.
Dessa bild jämte det höga föredöme världens Friilsare gifvit till sina lärdomar syfta blott och bart till att göra ' oss lyckliga.
Vi skola ofelbicrt blifva det, om vi följa dem ».
Det vm religionen som gaf drottning Elisabet tålamod att bara sitt l0.nga lifs martyrium.
Kai-leken.
till Gud och nästan pi-iiglar hennes ord och handlingar.
' också h n d e hon på sin lefnads afton s5ga med lugn och öfvertygelse: » Gud liar nådigt bevarat mig, så att jag ej har att förebrå mig nagon dA.lig handling, hvarigenom någon männieka, sii vidt jag vet, lidit afbrack i sin lycka %.
Utom i tBlamod gaf sig Elisabets fromhet uttryck i ödmjuk- het och kärleksverk.
Af de 41,000 thaler hon årligen uppbar som anka, anvande hon 24,000 på sina fattiga och försakade giirna själf för att kunna hjälpa andra.
I sitt testamente anbefaller hon åt systersonen konung Fredrik Vilhelm II hela sin hofstat, sina tjänare och sina fattiga.
Hon tyckte.
ej om att det talades om, hennes.
/.
. '
s) Bestiimmelserna, af &amp; r 1787, oin hennes egen begrafning &amp; r den tyska spraket man har af drottning Elisabets hand.
Den enda skrift vittnar om hennes osiikerhet i modersmalet.
Alla hennes bref och öfriga skriftliga arbeten äro affattade p&amp; franska, hvilket spr %k hon behandlade med stor lätthet och afven företradesvis använde i tal.
.
.
valgerningiir.
Det fröjdade henne att se iniinnislror gl: id: t ocli lyck- liga; också rar hon beliiten, nar hon sAg triidghden p6 Schönhau- sen fiill med folk.
Gick hon då nt, liande ofta, att hon samtalride med de personer hon mötte.
Aldrig upprördes hennes hjärta af lidelsernas stormar, aldrig var hon orsaken till nigon ledsamhet i sin orngifning, list och ranker roro friinimande för hennes iipphiijdo sjiil.
Aldrig blef hon föremal för afiirid och förtal.
- Illa älskade henne, och man lydde henne mer af lrarlek an af plikt.
Mot sina underhafvande på Schönhausen var hon ytterst iibdig och stadse beredd att sprida gliidje och lycka.
1784 anlade hon en huf- viidsakligen böhmisk koloni nära Schiinhausen och stiftade en fri- skola för barnen.
Än i dag heter det stället: jKönigiliplantages eller &amp; chi) nhelg~.
, DA efter hofvets tredje flykt till Jiagdeburg Berlin den 16 februari 1 ' 763 hade den.
glädjen att åtexse drottningen inom sina murar, höll hon, i sin med Htta isabellfiirgade hastar förspiinda res- vagn, ett lysande .intåg i residensstaden, halsad af befolkningens jubel.
Samma dags afton anlande klinglige faltj jagaren, fiiretriidd af blåsande postiljoner till hast med brinnande facklor och bragte drottningen den glada nyheten om den dagen förut afslutade freden i Hubertsburg.
dndtligen randades den lyckliga dag, d6 den seger- krönte .hjelten efter ses års bortovaro aterkoin till sin otåligt bidande och af fröjd jublaude hufvudstad.
Sii fort l ?redril&lt;, den 30 mars, framlromrilit till slottet, begaf han sig till sin gemål, och hos henne superade han den kvällen i sällskap med konungahusets öfriga med- lemmar.
På aftonen den 4 april var hela Berlin illumineradt., och både kungen och drottningen for0 i sina respektive galavagnar genom de förnämsta stadsdelarna.
På den tiden infann sig kungen nggra gånger hos Elisabet, nar hon höll salong.
Tnder karnevalen dine- rade han ibland hos sin gemål tillsammans med de öfrigrt, kungliga personerna, ministrar och generaler.
Den IS januari 1785, då Fredriks bror prins Henriks födelse- dag firades hos drpttning Elisabet, sig hon för sista gangen sin store, alltjämt dyrkade gemål.
Nirabeau, som befann sig på Schön- hausen .den 17 augusti 1786, berättar *):.
) Drottninge~ anade ej, att 2) ~ i s t o i r e secrdte de la cour de Berlin.
kungen var si dalig.
Hon talade bara om min rock, on1 Rheins- berg och sin lycka dar såsom krokprinsessa ».
S.ailirna .dag a,nlände till Berlin nyheten om den store konungens död.
~jduingarna hade ingenting meddelat nllniiinheten om hans hälsotillst&amp;nd.
På efter- triidarens, .Fredrik Vilhelm II: s, befallning fick Elisabet sorgebudet genom sin fosterdotter.
Det officiells meddelandet korn strax efter.
Den 36 augusti slrref hon till brodern Ferdiuand: » Gud är min tröst och mitt stöd, till honom siitter jag till min lit; men iu ' gen dag förgår, utan abt jag gjuter tårar öfver den aflidne käre; oför- lilznelige Jronungen, och SA länge jag lefver, skall jag ej lippliöra att sörja honom ».
I ett tio år efter hennes gemAls död till systersonen Fredrik Vil- helm II p&amp; dennes födelsedag skiifvet bre£ finns såsom bilaga föl- jande karakteristik öfver den store konungen, tecknad af drottning lisab bets hand: fredr rik, stor i sig själf, skulle ha blifvit dyrkad p % grund a f sina framstaende egenslcaper, on1 han endast varit pri- vatman.
N % alla stora furstar följa hans exempel!
Han regerade som en verklig fader för sina unders&amp;tar.
Sjalf var han en pålitlig van, men han hade många falska vänner, Ilvilka under sken af tillgifvenhet aflägsnade f r h honom hans varkliga viinner, som vor0 honom af sjal och hjiirta hängifna.
De förra.
orsakade honom ofta sorg, nar han upptiickte deras falskhet.
Men han gjorde de sanna vännerna rattvisa utan att 1Hta marka det, för att ej ntsatta dem för förfCljelse.
Han var storsint; och välgörande, beklädde utan högmod sitt ämbete och upptriidde i det enskilda lifvet som en enkel privatman x.
Elisabet ofvervar ej sin gemåls begrafning i Potsdam; äfven under sitt änkestånd kom hon aldrig dit.
Den 5 oktober Aterviinde den store Fredriks gemål till slottet i Berlin, och dagen därpå ägde sorgekuren riini.
I den svartkliidda, svagt upplysta audienssalen stod på den svartklädda tronen den sörjande änkedrottningen, orngifven af sitt hof.
Kuren.
försiggick under högtidlig tystnad.
Först infann sig den regerande drottnin- gen med sin dotter Vilhelmina, sedan de öfriga furstliga personerna, de främmande sändebuden, ministrarna och adeln.
Genom.
sin gemAls död trädde Elis~bet ut ur det offentliga lifvet och var ej längre tvungen att stii i spetsen for landets hof, hvilken plats hon med stor värdighet innehaft i fyrtiosex år.
Endast tolf dagar räckte Elisabets sista sjukdom.
, Jag har e t jag lefvat länge nog., sade hon till sin orngifning.
w ~ ~ c k har.
,.
att tacka Guds godhet för.
Genom ett förliingdt lif kunde jag fOga gagna mig själf och min nästa.
På andra sidan grafven blir det bättre för mig., Kort före sin död viilsignade hon moderligt sin närmaste omgifning och tillade: ag vet, att ai ej kommer att glömma mig,.
Den 13 januari 1 ' 797 slutade den ädla drottning Elisabet af Preusseri, martyren på tronen, om hvilken den gamle Fredrik 6il- helm I yttrat:, Så borde alla kvinnor varas, sin vemodsfulla lef- nadssaga; Enligt Elisabets eget förordnande firades hennes begrafning i Berlin med den största enkelhet, och i all stillhet nedsattes hennes stoft i domkyrkans grifthvalf.
G.
von Diibelz.
Modernt romanskrifveri.
O Den litterära floden, följande med årstiderna, öfrersvämmar r å r och höst vArt land.
Höstfloden %r den ymnigaste och långvarigaste.
Den börjar i september, eller då det beriiknas att folk flyttat in fran landet i gamla vinterkvarter och återupptagit gamla intressen, och fortsätter i jiimt stigande till jul, litteraturens egentligs högvattenstid, för så vidt det rör konsumenterna, d. v. s. bokköparna, hvilka hos oss i det stora hela visa en stagnerande tendens.
Innevarande höst har den s. k. bokfloden varit ymnigare än vanligt.
Därom borde ej vara annat än godt att siiga; att littera- turen riktas visar ju p&amp; intellektuell lifskraft och stigande kultur och skulle därför betraktas som ett gliidjande tidens tecken.
Nen om den utnötta satsen, att det icke ar på kvantiteten utan p&amp; kva- liteten det kommer an, är tillämplig på hvarje art af mänsklig pro- duktion, så galler den framför allt i fraga om den andliga.
Nu är det emellertid i hög grad i ögonen fallande, att höstens ovanligt rikhaltiga bokskörd ej svarar mot alstrens godhet, och d$ beklag- ligt nog, det s. k. svagare könet i ej oväsentlig man bidragit till denna öfverproduktion, e det ej att undra på, att man så val i den svenska litteraturens som i kvinnoarbetets intresse (de ärade skrift- ställarinnorna f&amp; ursäkta, att jag inrangerar deras fantasiskapelser under en s&amp; enkel och prosaisk rubrik) med ett visst bekymmer åser den vaxande floden och önskar att den kunde stiifjas.
En räfst
o med .en del nya företeelser på slrönlitteraturens område är åtmin- stone inte obefogad, och det är en sådan jag här villanstalla, hvad verkandennuhafvakan.
De: arbeten jag här vill gå till ratta med äro af helt färskt.
datum och försedda med lika färska författarenamn - allesamman.
kvinliga.
.
De intetsägande-oförargliga böckerna ar0 -- man bör väl säga lyckligtvis - på långt när de rnikgtaligaste.
De finnas också som icJce iiro oförargliga, men om dem längre fram.
Nädgden af fruntimmersromaner, längre och kortare, af berattelsesamlingar, skis- ser och noveller med ett visserligen oskadligt men fullkomligt indif- ferent innehåll äro legio - eller näst intill.
Naturligtvis vore det orättvist at2 förneka alla dessa litterära produktioner all förtjänst.
E n.
och annan visar prof på stilistisk färdighet, ibland spåras en god iakttagelseförmåga, en vaken blick för nat~nren, en ansats till hvad man kallar talang, men tagna .i klump är dessa skribenters insats i sitt lands kultur, så viil konstnärligt som etiskt sedt, af noll och intet varde, de ha ej med ett uns bidragit till att höja och för- ädla manniskoslälrtet eller.
till att göra varlden visare, lyckligam, gladare.
Hur skulle det också kunna vara annorlunda?
Så länge den förestiliningen är; ådande betriiffande litteraturen, till skillnad från.
alla andra konstarter, att för dess idkande hvarken allvarliga stu- dier, triiget arbete eller kunskaper af hvad slag det vara månde äro af nöden, kommer alltid världen att belastas med underhaltiga litterära dilettantalster.
Nar, som nu så ofta ar fallet, mhngen .ur skolan nyss utgången ung dam, hufvudyr af kriaskrifningens triumfer och familjekretskm rökoff er för den stora s begifningen~, betraktar sig som » författarinna$ och kompetent att ej bara skrifva ihop utan afven i tryck utgifva tjocka romaner, bör man ej förvånas öfver öfversviiinningen på bokmarknaden och att denna har att upp- visa så stor procent omogen vara.
Utan att känna nagot af lifvet, utan erfarenhet af människorna och deras förhållanden, utan fackkunskaper eller allmänbildning i egentlig mening, utan tillräcklig kännedom af sitt lands sprak och dess lagar, ja ofta med en ganska ofullkomlig grammatikalisk under- byggnad, endast i Besittning af en liten färdighet i att konstruera ihop en romanintrig eller en novellstämning, hastar sig den unga kvinnan in på författarebanan.
Att hennes systrar och viininnor,.
.som önska slå in på andra konstriktningar såsom rnusjken, måleriet,. '
'
.
konstindustrin, måste anviinda många af dagens timmar, ja åratal af triiget, mödosamt arbete för att uppng den erforderliga lconstfar- dighet, som beriittigar till ett, offentligt iipptriidande, ger ej 71e1211eY författarinnan, anledning till sjiilfbetraktelser.
För att skrifva böc- ker fordras inga studier, si tanker Iion, och familj och - rinner med henne.
EP författarinna stiger likt 3linerrn ur Jupiters liiSriid fnll- rustad ut i lifvet utan att lehöfra nhgra utvecklingsprocesser.
Och så slungar hon lit sin roman eller sin norellsrtmling i viirlden med hiir fraruhillna resultat: ett miscl.imasch af sm&amp; tankar, smii Iri,nslor, sinå stiimningar, en blandning af psylro10,aiska fun- deringar, lösryckta episoder och stillastieiide scener, som livarken ge intryck af att vara gripna ur förf: s eget inre eller ur den oiu- gifrande rerkligheten.
Den konkreta 1~ei.iittelsefornien iir ock&amp; öf- vergifven af våra nyaste romanskribenter; för att.
lcunna beratta beliöfver man sitta inne med egna lifserfiirenlieter eller med eu ska- pande fantasi och dekm all verklig dilrtkolists hiifvudbestindsdelar tycka sig våra nya författare synbarligen kunna undvara.
Hvad jag här yttrat förefaller kanske mdngen va1 strängt, men jag ar öfvertygad om att hvar och en, som i likhet med mig varit nödsalrad att f &amp; till lifs likt och olikt af det son1 den nyaste skön- litteratiiren serverat, slrall ge mig ratt.
Han skall kiiun: i sig föga ' vederkvickt af all den lösa maten och iinsk:: a t t det funnes en and- lig besiktningsniimii som utdömde den.
Tidningskritiken giir hvad den kan för att fylla ifragavarande iippgift, men som det ofta förhåller sig med klfentlig myndighet, dess regemente iir slappt.
Fötst nar de auktoriteter, som kallas sjiilf kritik och ansrarskänsla, fa ett ord med i laget, lmn m a n vänta sig en ordentlig rensning.
Tyvärr är det alltför siillan vara författarehmen ~ i i d j a till denna högre instans.
O 4: Q 5 Allm %uns anklagelsepunkter iiro dock ej tillfyllestgörande, de maste preciseras med exempel.
J a g siirskiljer diirför iir miingdcn af moderna skönlitterära alster trenne, hvilka kunna tjiina som illu- stration ' till mina paståenden.
De ut.märl; a sig dock bland den stora hopen af systerarbeten därutinnan, att deras innehdll icke Ur iiidiffe- rent.
T~artoin, ' det iir i s i hög grad prononceradt, att böck~rria tyckes ha kommit till enkom för att iitmann kritiken.
J a g tar först den till omfanget drygaste, en statlig volym, iit- styrd med den smak, som utmiirker vira moderna böcker och soni
verkar s % bestickande i boklådsfönstren; den bar titeln Ann-Lis, en bok om m&amp;nniskors barn af Elsa Lindberg.
J a g måbte er- känna, att detta författarenamn nu för ' första gången möter mig i litteraturen, kanske beroende af att jag ej följt med min tid; okun- nigheten får dock en viigledning i förfat,tarinuans - porträtt, hvilket åtföljer arbetet och som strax tar läsaren från villfirelsen angående den tinga skriftställarinnans förmenta obskyritet.
Världslitteraturens storverk brnka också smyckas med poriratt rif deras mästare - dock helst sedan dessa skattat åt förgangelsen -; att föreviga sig själf i sin första roman ar ej fullt SR v a ~ ~ l i g men t, hvarfoï inte, d&amp; man.
har att framvisa en så charmant bild, till p&amp; köpet inålad af E delf elt.?)
, Ann-Lis, handlar om en ung flicka, ett af dessa eteriska men färglösa ~ ä s e n, hvilkas hela charm ligger i i) linjernas rgtmx, i kroppens, stiillningens, hiindernas rena harmoni.
Allt detta jung-.
friiligt skara fängslar en ung bildhuggare, livilken lätt bedårar den menlösa flickan och öfvertalar henne att stå modell till det konst- verk, en naken kvinnofigur af oförliknelig skönhet, som skall låta hans namn flyga öfver varlden.
Bilden blir fullbordad, koast- naren, i parentes sagdt, ett ovanligt brutalt och obehagligt stycke till karl, ger den m g a modellen, d5 han into Iangre behöfver henne, afsked på grbtt papper, och hon står dar öfvergifven ' med ett brn- stet hjärta och ett sköfladt lif.
Denna sorgl ' iga historia fdr h&amp;- en efter tidsutvecklingen och do nya lrvinnoidealsid&amp;erna svarande upplösning, ity att Ann-Lis, bedragen p&amp; all lycka för egen del, finner ett utlopp för sin moderlighetsträngtan genom att agna sig at fallna kvinnors ugpriittelse, och i dessa lziirleksverk mot olyck- liga medsystrar blir hon hvad hon åtrår, srnor - ' lilla mor ' - för människors barn,.
- - Ämnet har således, hvilket torde frarng&amp; af min lilla resum8, en viss idealitet, att del saknar vidare originalitet far man ej fästa sig vid, det iir sv8rt att få udgot nytt ur det af romanförfattarns st % genomtröskade temat: Ironstnärens forhållande till sin modell.
Det ar ej häller motivet, som i och för sig berättigar till lrritik, förf.
vinnliiggar sig ju om att ge det öintåliga iimnet en s å idealisk och diskret anst-rylming som det gärna är möjligt.
Skada att hon +) Sedan detta skrifvits har jag erfarit.
att Elsa Lirztlbnrgs nimn ofta före1; ommer under smärre uppsatser i tidningar och ticlslrriftei., äfvenså att hon utgifvit en teaterpjes: som dock, hvad jag tror, endast spelats i Fin1 and.
.
e j bibehållit denna diskretion genom sin beriittelses alla plan.
Men skrif sättets affektation, den oroliga, hysteriskt jiiktande stilen och framför allt de rena osmakligheter i detaljskildringarna, som har och där förekomma, bortskymma den vackra tanke, som vii1 föresvafvat förf.
vid skisseringen a.f hjältinnans bild.
Xu tycks det som om slril- dringen af Ann-Lis ' Ijufva kvinlighet vore hallen i dessa smältande, mjuks, eteriska toner för att genom kontrastverkan så mxcket mer ge relief åt förf: s i sanning ganska långt Srifna skicklighet i mål- ningen af fula, obehagliga, krassa exemplar af miinniskosliiktet.
Det £örekommer verkligen i denna af en ung dam skrifna bok stallen af en så djarf realism, att.
man drar sig fiir att citera dem.
Och brarför i bimlens namn dessa obehagliga beskrifningar på obehagliga ting?
Hvad tjäna de för iindamål, på hrad satt ingripa de i handlingen?
J a g kan ej se, att de äro ditsatta för annat än att ge förf.
tillfdle att briljera med sitt rika ordförråd, hvilket onek- ligen är fenomenalt.
Detaljskildringen rör sig dock, det fordrar rattvisan att jag erkänner, icke uteslutande kring fula motiv, den omfattar ocksa det som Br vackert.
Dar piiträf€as bland annat hela kapitel med blomstermiilningar, som uppenbara en verklig kiirlek till och studium af blommoimas värld.
JIen iifven har # r fratustall- ningssättet så konstladt, språket s&amp; öfverlastndt, att nian ej far någon rätt föreställning om de oskyldiga Floras barn, som tjiinat förf.
till modell.
Följande lilla stilprof må vara mig tillatet att citera:, Det är fest hos fru Mariatta.
-- Blommor i alla rummen - till öfverdåd, till öf verflöd.
De springa upp likt raketer, stiinka hvassa glimtar i luften och ligga tungt i skålar, mäktiga i samlad fiirgstyrka.
Hvitrt kon- valjer tumla sin runda knubbighet i låga jardinibrer.
Taser äro blfia af violer och skiira af rosor.
' Gladiolus ' spetsiga blomma jublar röd som en gall trumpetstöt.
Och ' Iris ' tvetungade krona förbrinner i gul, högt flammande låga., - - - - - - - --- - - - Men vi ha, alltför Iiinge uppehållit oss med: &gt;Ann-Lis »; lat oss gå till nästa.
* * * Det ar en bok vittnande om betydligt större mognad, den innehåller inga ossmakliga detnljer, iir i form och frarnstiillningsaatt behärskad och ej utan en viss lugn innerlighet.
Xen niotivet?
J a det förefaller så barockt, att man skulle kunna tro det vara en paro- diering af vissa giingse, mycket debatterade satser, ifall ej förf.
401 sjalf toge det hela så fruktansvärdt allvarligt.
Boken heter Thorild ock Louise, berättelse af Ellen Idst~önr.
&gt;Noderlighet », detta begrepp, som ju innebar allt hvad mannisko- naturen äger djupast och skönast och hvars innebörd väl borde vara oomtvistad, har, som bekant, p&amp; senare tiden blifvit ett slagord, kring hvilket meningar af olika art bryta sig.
Ellen ~ d s t r ö m har tagit fatt på ämnet och behandlar det i sin berättelse, d. v. s, den sida däraf som, för att citera boken, uttryckes s %: ~ A f k o m q a n ärkännisko- gåtans förklaring, men d en barnlöses gåta tydes aldrig » Å t r h efter att äga ett barn, som kan tillfredsstiilla den ' enkannerligen hos kvinnan medfödda; moderinstinkten %r dock här öfverflyttad på mannen.
Det &amp; r inta egentligen om mnoder- lighetb) utan om » faderlighetw det iir fraga, vi ha inte att göra med en barnlös kvinna, som lidelsefullt langtar efter ett ur henne själf sprunget viisen att alska och vårda, det iir en man, som förtares af i h g t a n efter faderskap.
Den man det har ar fråga om samman- träffar med den kvinna, som han anser värdig att blifva mor till det barn, i hvilket shans lifsgåta skall finna sin losning. » BBda (deras namn äro %Thorild och Louise))) lefva i barnlösa, omaka aktenskap och gro djupt medvetna om det betydelselösa i sin existens.
Och s&amp; komma de öfverens om ' att » blifva stampar för ett nytt släkte, som måste blifva starkt och skönt, emedan det haft.
till ursprung oräddhet och frigjordhet - ett okufligh behof af indi- vidualisering och sarskiljande från den typ af manniska, som just nu behärskar världens.
- - Utvecklingen af romanen visar dock p.&amp; en felkalkyl hos veder- börande beträffande ~lifsgåtans lösnings.
Det barn, som liommer till, medför ej den åtrådda lyckan.
Den verklige fadern får ej erkanna det, och modein finner sin modersglädje betydligt dämpad af med- vetandet att hon lefver på en lögn.
Den enda som vunnit på saken ar den förmente fadern, Louise ' s man, det ar han som får njuta af faderslyckans fröjder, och han lägger också sin förtjusning öfver lindebarnet i dagen på ett mer ostentativt sätt än hvad som brukar vara fallet med vanliga pappor.
Thorild och Louise ha emellertid funnit att barnet bundit dem fastare samman an de anat, de kunna ej ' lefva utan hvarandra, öfvergifva därför sina respektive makar - lämna också barnet i sticket som » ett försoningsoffer^ - och vandra så ut i världen.
Lange njuta de ej sin lycka, Thorild dör, och Louise maste finna sig i att återvända till den mycket forsonligt och beskedligt anlagde förste mannen, .hvilken alltjämt är.
i.
okunnig-.
'.
*
het om det svek som begåtts emot honom beträffande barnet, och hennes rgarningars lön blir nu att vara tvungen framhards i den påbörjade lögnen r.
I här berörda fall är ej offret sa stort, dfi » lögnens dter- skänker Louise en aktad sarrihällsställning, förmögenhet och det barn hon öfvergif vit.
Detta ar nu antydningsvis innehallet i fru Idströms berättelse; som vi se, ett försök till praktisk tillämpning af de nya teorierna om att världen har att motse en omgestaltning af de moralbegrepp, som hittills varit radande i familj och samhälle.
Förf.
tycks e j fullt tro på att de äro så saliggörande, eftersom hon låter Thorild och Louise bli olyckliga, men hiir dryftas dock p&amp; fulla allvaret den satsen,, att man och kvinna, hvilka önska att aga barn och kunna fortplanta Jif af sitt lif, också ha rättighet härtill),.
Att ~lifsproblem~ af denna art, som man i våra dagar ofta får, höra offentligt i tal och skrift förfiiktas, själfmant erbjuda sig till romantisk.
behandling, %r ju blott följdriktigt.
I hvilken form de än hamträda äro de betänkliga, men niir de ikliida sig romanens dräkt, få de en popularisering, som gör dem lätt-tillgängligare och därför farligare för outvecklade sinnen.
Det måste förvåna att förf., som dock i mycket visat sig vara en mogen, tankande kvinna, icke betänkt konsekvenserna af att slunga ut siidana frågor i viirlden och att hon ej låtit hejda sig af medvetandet om sin egen oförmiga att lösa dem.
Och hur kan hon försvara en moral som predikar, .att framhardandet i en lögns, under nigra omständigheter kan tjäna som ett hrsoningsoffer för begångna felsteg?
- P r i n hviiken sida man an betraktar, Thorild och Louise-) är det ett etiskt för- kastligt verk, och dess litterära förtjänster äro ej så framträdande, att de försona en med de mo~aliska bristerna.
* 4 3: Den tredje i det klöfverblad af nutida fruntimmeruroiriäner, som jag upptagit till behandling, heter Deil gyllene irnppa~t af J.
L. Stockenstmd.
Men om det förefinnes ett visst, berattigaride i de båda har först ornnämda böckernas framtriidande, finnes ingen fiir- mildrande omständighet, som urskuldar att ett opus som &gt;Den gyl- lene trappans kommit till.
Dess hufvudsakliga undamal synes vara att lämna fritt spelrum &amp; t en oren fantasi.
T&amp;aren anar pii nigot oredigt vis, att titeln innebär ett slags syinbolisering af den mödo- samma, uppåtsträfvande vag tviinne världsbarn ha att g&amp;, i n n u de
.
n&amp; ett högre mal.
Efter ett ytterst vkrldsligt och liittsinnigt lif (den .gyllene trappan))?)
hamna bokens hufvudpersoner i en idyllisk landt.
gård, där de Q n a sig åt jordbruk och andra praktiska sysselsätt- ' ning ar.
Dessförinnan införes m a n i Stockholms mondäna salonger, där, om man skall tro förf., atmosfären är mattad med erotilc ~känslovi- brationer)) och » lifsberusning », diir livarje karl är en förforare, hvarje dam 6n utmanande Irokett.
Bilst är dock att draga en ' slöja öfver de interiörer, som här blottas, och ju mindre man säger om denua olycksaliga, bok ju biittre.
Narmast kan den betraktas som ett sjuk ' ligt fenomen, och man miste djupt beklaga, att ingen vänlig hand i tid raddat detta verk f r h olyckan att bli publiceradt.
Med ofvanstående bevisinaterid torde jag ha ådagalagt, att mina l~lngom: ' !l röraude halten af en del litterära alster e) äro obe-, rgttigade.
De böcker jag har nämt influera väl ej på littersturnivh i allmanhet - därtill Bro de alltför obetydliga -- men tar man dem ur den synpunkten, a t t litteraturen, 8r en spegelbild af tidsrikt ' ningen, blifva de icke betydelselösa.
Och visa de som ifrågavarande arbeten p&amp; en delradansteadens i uppfattningen af moralens bud, kunna de ej i nog starka färger fördömas.
Att hvarje bok som skrifves skall vara ett miisterverk begiir man j o inte - mm måke ju oftast, vare sig författaren är man .eller kvinna, nöja sig med mycket mindre - men hvad man har rätt att fordra, i all synnerhet af ' våra kvinliga skribenter, ar att de hålla sin ' penna ren och ej åsido- siitta hvad som hör till dpn goda smakens fordringar, framför allt giiller detta inom erotikens omrade.
Dar om någonstädes ges det gränser, som ingen kvinlig förf.
.med .aktning .för.
sig sjëlf bör öfver.4rrida.
* s: *,.
.
.
.
1 ~ det r då meningen, att inte fruntimmer, sko ' l?
skrifva böcker?))
frtigar kanske en och annan af mina, lasare ?.
Ingalniida.
N å man.
.
och formgif- ej missförstå mina ord.
Framst&amp;llningens, skildringens ningens gtifra Sir ofta, den lwinliga intelligensen gifven, och dar den finnes skall den anviindas.
$rågau Sir &amp; t @ iivork nyttjas med större, urskillning, kritik och hiinsynsfullhet än h ' vad hittills skett.
- Jag talar ej om de verkliga författaregenierna, de stå naturligtvis högt ofvnnför denna lilla litterara studies ram.
- Litteraturen &amp; r sedan gammalt ett område, d8r lwinnan äger fri ' och oinslcränkt tiiflingsrätt vid sidan af mannen.
Han har visser
ligen förbehallit sig det lilla privilegiet att ironisera öfver » blå- sitrumpornas, men blåstrumpornas existensberättigande har ej blifvit förnekadt.
Det endast i tider som de närvarande, d&amp; de hota med en massinvasion - på bokmarknaden, som man får höra protester f r h herrarnas * sida, och man måste ge dem ratt.
Dock, protester och kritik äro icke liktydiga med ett utdiimande.
Tvärtom, för min del håller jag före, min8 föregiiende argument mot de skrifvande damerna till trots, att?
: i ha alltför få a j denz.
Mar man ser sig omkring i den omgifvande verkligheten, mötes man af tusentals frågor och idPer som vanta p&amp; behandling, otaliga spiirs- mål jäsa i tiden och erbjuda sig sjalfmant som iimnen för kvinliga pennor.
Och andå tir den klagan fullt berättigad, att man i denna mångskrifveriets tidsålder lider en påfallande brist på skrifkunniga personer.
Skulle icke t. ex. det sociala lifvet och dess mångskiftande gestaltning vara ett fält, viirdigt den kvinliga ekriftställarbeg %fningen?
Men hur sällan försöker den sig därpa!
I stallet har den tagit diktens och fantasiens vlrld i. besittning och fikar darinom efter triumfer, som det blott ar nigra få utvalda bes1rä.rdt att n %.
Den världen ar visserligen en verklighet den med, hvilkens betydelse ej nog högt kan skattas, men om våra s å väl yngre som d d r e för- fattarinnor mer Pin hvad nu sker ställde sin förmåga till det » all- männyttigas~ tjänst, skulle de sjalfva och samhallet vinna därpil - utan att litteraturen tillfogades alltför kännbara förluster.
Till sist m % det tillltas mig att citera en tysk författare, som i likhet med mig, ehuru i bunden form, inlitit sig på ämnet: ~ S o l t ein Weib wold Biicher schreiben, Oder sol1 sie ' s lassen blciben ?~ Efter åtskilliga argument för och emot lyder hans slut.kliim så: TJnd Izun ssng ich nocli zzon Schlwss: Lebt in ihr der Genius, Wird sie sclweiben, weil sie lwss.
Det vwe ock m i f llnga tals korta mening.
L. D- ?i.
.
.
.
.
.
Resebref från Förbundets trädgårdsstipendiat.
Hamburg, okt.
1901.
Det är nu nagot mer &amp; n 14 dagar sedan jag Iiininade Sverige för att i Danmark och Tyskland söka taga kannedom om behand- lingen af frukt och grönsaker efter skörden, d. v. s. torgföring, packning, lagring och om möjligt dess användning.
Att det ej ar likgiltigt huru frukten behandlas, f6rr; ti.r litet hvar, och man behöfver endast se den misshandlade, stötta frukt, som salubjudes på vara torg för att inse det.
.
Nin resas första mål var KöpenBamn.
I Danmarlr odlas ocli konsummeras ju mycket mer grönsaker an hos oss, och grönsalrs- odlingen pH.
fritt land ar dar.
i hög grad uppdrifven.
Besöker man Amagertorg, dar minutförsäljningen af alla sorters trädgårdsprodukter hvar dag pbgår, har man rikt tillfalle se livad Danmarks trädgårdsodling förmår.
Grönsakerna se mycket aptitliga och välbehandlande ut, sorterade och upplagda som de äro på runda flata videloclr, det är ordning och reda i det hela, och man har lätt att se hvad varan går för.
Flere sorters grönsaker än hos oss före- komma, sasom rofvor (de platta goda s. k. majrofvorna), kålrabbi, svartrötter m. m.
Så vackra soin vanligt iiro ej produkterna i år, endast blomkålen iir af utmiirkt beskaffenhet.
Hvad priserna be- träffar, äro de för en del sorter, t. ex. tomater, mycket lagre än 110s oss, annars ar ej slrilnaden så synnerligen stor.
Detta oaktadt ar åtgången god.
Grönsakerna få mera @ la som » mat » har, ej endast sdsom öfverflödsvaror.
Fruktskörden har ej varit rik ' i Danmark i år, bäst h a h a päronen slagit ut; nästan alla äpplen äro importerade från Amerika och Ryssland.
Den torgförda frukten tir ej mycket bättre be- handlad an hos oss, applena se ratt stötta ut, dar de ligga i sina lddor och videkorgar.
All frukt saljes efter vikt afven på torgen.
Härigenom und- vikes titminstone det ständiga ösandet nr kärl i kär1,och dessutom ar det ju battre s$,val för säljare som köpare, siiljai-en slipper, den obestämda ~rågenw, och köparen behöfver ej längre vara rädd att bli narrad af mellanrummen^.
Våra fruktbodar hafva ju också in-.
.
fört systemet.
I krans rundtom frukt och grönsakerna st&amp; blomsterförsaljarna.
D6t &amp; r mest chrysanthemer, violer, reseda, dalior samt de små- blommiga perenna astfarna, som salubjudas, perenna astrar i mängd, de tyckas vara riktiga favoriter.
Hos blomsterliandlarna ser man förstås härliga rosor, mest Chat-Nerinet.
Danslcarna iiro ju fram- stående rosodlare.
Mellan kl. 7-9 hvarje dag drifves på grönsakstorget engros- handel.
Då kopma frfin Amuger och afven andra utkanter af » Byen ».
,
' stora packvagnar lastade med djupa korgar, öfverbundna med tyg.
Hari torgförrs grönsakerna.
En och annan Idng smal sack inne- hållande p r ~ d n a d s k i l ser man äfven.
Hvilket rörligt lif på torget, där ' återförsäljarna triingas med sina korgar och kärror!
Det ar ingen liitt sak att Izommn fram, ocb många förvånade blickar triiffa mig, som lustvnndrar bland allt detta affärshvjmmel.
Intill grönsakstorget vid Linnégatan ligga en del engrosaffiirer för frukt.
De iiro nu rikligast försedda med päron, danska och tyska.
I runda videlzorgar med lock, liknande våra svenska, lagras och försändas de.
Litet triiull i hotten och ofrunpå utgör hela emballaget.
Dock tyckas de ej farit illa imder trazisporten.
Päron iiro ju afven tämligen harda och darför ej sfi ömtlliga som iipplen.
De r p k a iipplena iiro rätt vii1 packade i grunda 1Ador med t r a d eller halm mellan hvarfven.
Det ur lös höstfrulrt, men den ser det oaktadt oskadad ut.
För att f&amp; några upplysningar om frnktberedning ' reste jag till Vilvorde, hvnrs triidgård förestås af hr Kyelrind, kand för sina konser- veriugskurser.
Hos honom r a r emellertid all inlaggning sliit .för aret, och lrunde jag endast f å se de burkar han begagnar, mest glasburlrar med skruflock.
Bauvais ' stora Ironservfabrik hade heller intet att liira mig, och det emedan dess agare roro för radda om sin ?const för att tillito mig ett besök.
På Rosenborg daremot blef jag mycket vanligt risad frukt- lagenummen.
De bestå af en luftig vind, där frckten, i $r ngstan uteslutande piiron, lägges i djupa lager att svetta u t innan den föres till fruktkdlaren, dar den sedan förvaras i endast.
f &amp; hvarf p&amp; hvar- aridra.
Kiillaren ar inredd e£ter gamla modellen med fasta stallage.
Basta sättet att packa anses pil Roseuborg vara med triiull och att linda den finaste frukten i silkespapper.
Intressant ar att göra en tur ut till Amager och se de stora grönsal~sfiilten.
Rotfruktsnpptagningeii var nu som bast i g h g, och skaror af arbeterskor voro sysselsatta hamed.
P&amp; de stora kilfalten bar i år masken harjat.
Har och där ser jorden mycket torr ut, och man hör klagas att rotfrukterna äro illa mogna och ej komma att hålla sig.
-- Kar man besöker Köpenhamns utkanter (t. es.
171 terslev), ner man stora falt, som iiro indelade i tiippor, de flesta bebyggda med ett litet lusthus och dessutom odlade med alla möjlig: \ grön- saker, afven försedda med en - del blommor.
Dessa tillhöra arbetare j Xöpenhamn, som p$ lediga stunder bruka sin jordbit, i synnerhet iiro barnen sysselsatta ddarmed.
En miingd pojkar arbetade ifrigt dgrute när jag passerade.
Hur behagligt och nyttigt mitte det ej vara för en storstadsbo, att ha en egen liten jordbit att intressera sig för!
FrRn Eöpenhamn reste jag öfver Korsör-Kiel till Hamburg.
På viigen besokte jag Mattiesens plantskola.
Traden hade trots torkan vuxit bra och sågo sunda och rena ut.
Herr 31. hade, som de flesta danska trädgårdsodlare, ej faltt någon frukt i år; de för-
eningari som i Danmark finnas för upplcöpande af frukt från smil- odlare, hafva därför haft föga arbete.
Dessa föreningar, som äro a£ fullkomligt privat natur, bildade af intresserade personer i de olika kommunerna, hafvs en lokal, dit frukten af odlaren föres.
Ett villkor är, atk frukten skall vara vii1 .sorterad, en &amp; k som ej ltir vara lätt få till stånd.
S&amp; sade jag då farväl till Danmark, som för mig tedt sig s&amp; inildt och soligt.
Något af sommaren dröjde dar ännu, inga froster hade här- jat och den sista aftonen nere vid Balt var ljum som en augustikväll.
Hamburg!, Här ä r ljf och rörelse, affärer öfverallt, köpslående och säljande s å 1Bng dagen ar, som det ä g n u och ansttir ett.
v8i: lds- handelns centrum.
Har om någonstiides bör vara platsen att få se packning och lagring, sålval af tradgårdsalster som af andra varor.
Si, är också, fallet.
Hit sanda Amerika, It ?lien, Tysolen och Syd- tyskland.
sina prodiikter, så att äfven om Nord-Tyskland, som fallet ar i år, haft klen skörd, finnes dock i Hninburg fullt upp med frukt.
Rundt om Hopfenmarlct, det stora grönsaks- och frnkttorget, ligga fruktkällare vid fruktkiillare, och nedåt kajerna hafva afven de stora firmorna sina lokaler.
Dessutom finnas i sjalfva kärnan af staden aflärer, som r nach In-und Auslande)) sanda frukt.
Besöker man dessa lager får man se prof på mångahanda inpaclrningsmetoder.
Från Amerika kommer frukten i fat, mycket noga sorterad och ordnad, men som intet packningsmaterial begagnas, har varan dessa svåra fläckar, orsakade af nötning, som snart kommer den att ruttna.
Och dock kan man af.
somliga handlande har f &amp; höra, att detta &amp; r biista sättet att packa, emedan all packningsmaterial, af hvad slag den vara mande, skadligt inverkar p&amp; frukten.
Från Italien komma mest persikor i sin8 trälådor.
Sydtyskarna sanda ofta sin frakt i videkorgar, livart äpple lindedt i papper och med papper som mellanlägg, eller blandning af träull och bomull.
Tyrolerfrukten kommer i fyrkantiga små lådor af tjockt träspån eller större tral %dor; den enklare frukten endast med papper mellan hvarfveu, den finare lindad i silkespapper med pappersremsor som packningsniaterial, de allra, finaste frukterna ligga i grunda lådor, som endast rymma ett hvarf.
Här har man om någonstädes tillfälle att iakttaga hur väl bibehållen den frukt sr, som packas med injulct mellanlägg, jemförd med den, som bestås föga eller intet sAdant.
Har ses Qrafvensteinapplen komna från, Sydtysklnncl, niistan utan fläckar, d&amp; däremot de amerikanska, som annars äro s&amp; vackra, iiro fulla däraf.
I sammanhang hiirmed vill jag nämna, att all frukt i Tyskland går som ilgods mot afgift for fralctgods.
Hvad exponeringen af friilrt i bodar och p i torg Betriiffar, sker den mast i videkorgar.
På torgen utställa grosshandlarna i de runda videkorgarna, och från landsbygden kommer frukten oclzsA i korgar, stora, snygga och bastanta.
Butikerna hafva en lag, fyrkantigt
aflang modell för sin exponering, hvilket gör att fönstren, ordnade med den ene korgen tätt bredvid den andra och frukten upplagd i åsar, se mycket metodiska lit.
Liksom i Köpenhamn utsättes alltid prisen.
I år äro de höga, 40 A 50 pf kil.
för temligen god bordsfrukt, S0 pf kil, och mera för den fina frukten.
En kuriositet sig jag härom- dagen i ett fönster vid Jungfernstieg, det var ett Signg Tillich- äpple, p i ' hvilket tyska riksvapnet soltryckts, en rHtt egendomlig företeelse.
I samma bod.
fanns exponeradt z \ smultron-hallonet \ en till färgen rödgul bäraort, hvilken för öfrigt ej liknar nggon af sina f öraldrar.
- Var det ett rörligt lif på grönsakstorget i Köpenhamn, ar detta i dubbel matto händelsen på Hopfenmarkt de tre dagar i veckan, då handeln d&amp; bedrifves.
Dar föïaiggtir både engrofi och minut- handel.
P$ ena hälften af torget stå tradg&amp;rdsmiistarries stora vagnar med sina grönsalcskorgar, lika de förut beskrif na, andra half van upptages mast af minutförsäljare.
Grönsakerna ligga i aflånga flätade korgar, som på kortsidorna h a h a handtag, en grönsakssort i hvar korg.
Rikligaste, är tillgången på blomk %l, den är kolossal och kostar en groschen hufvudet.
En sådan korg med blomkål, det ena hufvudet stiilldt invid det andra gr en vacker syn.
S.
H. Foreningsmeddelanden.
Föredrag vid Eiljelio.luieo.
De af Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse anordnade föredragen i Liljeholriiens missionshus i allinaunyttiga ämnen hafva mottagits med så mycket intresse, att styrelsen, dwom an- modad af medlemmar af Liljeholmens samhiille: beslutat föranstalta, om ett föredrags hållande darute hvar 14: de dag.
Början göres om torsdag den 2S: de kl. S e. m. med ett föredrag om Fredrika Bremer.
Ellen Fries ' Bibliotek.
Fredrika-Rremer-Förbundet hade förliden vår glädjen att af vitnner till Ellen Fries siisom gbfvn mottaga hennes efter- hmnade bibliotek, och det ar styrcils.m3 varma önskan, att dutta bibliotek matte komma dem till godo, +vilkas iutressxi gá i samma ri !itning soiii den första egnrinnans.
Styrelaen vill dLrEör meddela, att biblioteket gjorts tillgängligt hufvudsakligen till h e m l h för kvinnor, som agua sig il!
studier, företriidesvis i historia och närliggande iimnen.
De lintagare, som icke tillhöra Fredrika-Bremer-Förbundet, böra lämna skriftlig borgensförbindelse af kand förbundsmedlem.
Planschverk.
kartor, lexika och d %rme: l likstiillda arbeten f &amp; etidast anviindas i fiedrika-IJremel.-Förbundeta byrh: Drott- ninggutau 5 4 1 tr., som för detta andamal och för hernlhu blir tillgänglig inindagar ll,su-l9,3o samt.
onsdagar och fredagar 3-1.
Formulär till borgousförbindelse och lhnesedel tillhandakillas För- bundets byr&amp; '
