# ID: svediakorp-per211
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1901
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,928
# sentences: 651
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredrika Brerners hundraårsfest, den 31 oktober ' l901.
.
.
Att Fredrika-Bremer-Förbundet s&amp;soin bärare a.f Fredrika Bre- rners namn och af de ideer; som så oupplösligt ar3 därmed förenade, skulle känna det som en dyrbar, plikt att på ett.
viirdigt siitt söka fira hennes hundraårsminne, - %r ej annat %n naturligt.
Den 1.7 augusti, det datum, då för ett sekel sedan Fredrika Bremer för första gangen såg dagens ljus, agnades henne visserligen af en.
liten skara, samlad kring hennes gr8f .på Österhanninge kyrkogård och sedan.
pit det närbelagna herres&amp;tet Å ~ s t a, en.
vacker obh nn- slående hyllning.
I denna fest, till hvilken ä£ven Förbundet tagit.
.
initiativet, kunde emellertid blott ett .fåtal personer deltaga, en minnes- fest efter ett mer omfattande program m4ste firas i hnfvudstaclen och p&amp; en tid lämpligare för en större högtidlighet än hogsommaren:.
Torsdagen den 31 oktober blef af styrelsen itsedd .att blifva den.
dag, då .den egentliga hundra&amp;rsfesten öfver Fredrika ' Bremer skulle.
.
äga rum.
För de högtidsklädda skaror, Qom sagda .dag kl: S e. m.
sam-. ' " +.
.
lades i Veteaskapsakademins hörsal torde det helt ' visst ha statt klart, '.
att det var ett ovanligt tillfSlle, som fört dem tillsar&amp;mia.
Redan 3 salens u ' tsmyckning tydde därpH.
- 4.rnanuensen E.
G. Folcker, Evilken haft godheten l- %mna festkomiterade sin sakkunniga hjälp, hade ' i frliga om dekoreringen följt en originell och anslaende id&amp; Fond-.
viiggen ofvanför estraden var täckt af hvita, grekiska draperier, mot hvilka aftecknade &amp; g Fredrika Brerners byst i brons, hvilande pB en marmorsockel och flankerad af tviinne jattelika bronskandelabrar.
med flammande gasbloss.
Lstta guirlander af grönt och blommor sammanbando dessa med bystens piedestal och löpte i graciösa festoner uppåt de hvita draperierna, på hvilka tvänne marmortaflor voro anbringade b5irande i gnldskrift namnen p&amp; aflidna svenska ' '. '
mrin och kvinnor, hvillra verkat i Fredrika Bremeru anda eller i tal och skrift förläktst satser, anslutande sig fil1 II ennes.
Xtimnen, ordnade i Iwonologiuk följd efter dödsåren, vor0 å taflan till viinster: Lottejr.
ITénwóery, ~Gr2f1relini~irr, ilierfa, Sophie AAIDoirt,.
Tenq Rossnmler- TscAucli, Begirta Palliu, F r e d r i h Limell, Sol~hie - 4dlei.sprr-e, Ni) ra Forsell, E) n~) t !j Rnppe, Rosalie Olicerrorra, Elle~i ditkarsuilrcl, Ellen Fiïes.
A taflan till h6ger: E. O. Geijer, Ii.
d. Ayatdlt, .J.
G. nichert, 1,.
J. Hiertrr, d.
Fqxell, K.
.J.
Sce.
) wh, A.
0.
I17dle~ibery, 13.
0.
Stcickelberg, P.
A. Siljestrii~~t, F. T.
Borg, d. Foclr, G.
TF ' et~nerbeq.
Vid uppgörandet af planen för minnesfesten hade ilim utgått f r h den tanken, att- densamma sl~ulle erhålla samma högtidliga prägel, som då man hyllar en märklig man.
Inbjudningar hade därför utggtt till hertigen och hertiginnan af Testergötland och iidehertiginnan af Dalarna, hvilka behagat mottaga densamma.
hvar- jämte H.
M. drottningen l i t sig representeras genom sin tjanst- görande stai; sfru, grefvinnan von Rosen.
För öfïigt hade inbjudningnrtillstallts representativa man och lrvinnck i var hufvudstad, sisom rilcsmarskalken, svenska och norska stadsraden och amerikanska ministern med fruar, universitetskanslern, ledamöter af Svenska akademin, generaldirektörer och chefer för ambetsverlr och institutioner, vid hvjlka kvinnor fdtt utbildning eller anstiihing, representanter för akademier och skolor, däribland Fria konsternas akademi, Musikkonservatoriet., Stockholins högskola, Karo- linska institutet, Högre lärarinneseminariet, öfriga kvinliga seminarier, högre flickskolor, folkskolao; Tekniska skolan, Gymnastiska centralin- stitutet, jiiinte elever ur dessa läroverk; sjukvårdsinstitutioner, diakoniss- anstalten, ordf. och sekr. i en del sällskap och föreningar; kvinliga filosofie och medicine doktorer, kvinligti praktiserande läkare, per- soner, som stått i släkt- eller viinskapsförhållande till Fredrika p km er och andra, som visat intresse för kvinnorörelsen och Pör- bundets sak.
Till sist inb namnas medlemmar i Fredrika-Bremer-Förbundets n. v. och f. d. styrelser och komitker, hvarjiimte ett stort antal bil- jetter utdelats till Förbundets medlemmar.
Salen rar ocksii fylld till sista plats och erbjöd en fiirgrik och lysande tafla.
Tio unga hyitkladda damer med bliigula skarp öfrer skuldran i; janstgjorde som m~rskalker, en sjiilfskrifven anordning vid en kvinnoförenings fest för en kvinna.
Sedan de kungliga personerna anlandt och tagit plats å stolar
narmast estraden, framtr ' ädde ~örbundets vice ordf., fru Agda daonteliu ' s, då ordföranden, riksantikvarien ~ildhbrand, i sista stund.af en ämbets- resa hiudrats att enligt det först uppgjorda h8lla ' hals: ningstalet, och yttrade följande:.
.
Edws IL K.
H.
H.
Mina Aerrar och damm!
Då Fredrika-Bremer-Förbundets ordförande blifVit hindrad att infinna sig, ber jag att; 4.
Förbundets viigrnr få halsa alla närva- rande välkomna.
Förbnndets styrelse vill uttala sitt vördsamma tack i friimsta riimmet till de medlemmar af den kungliga familjen, hvilka, ' antingen genom att sjalfva närvara eller genom att låta sig representeras, visat ~ i t vädiga t intresse för ' aftonens fest.
Styrelsen tackar afven alla andra, som velat hörsamma dess inbjudan att med Förbundet fira minnet af den kvinna, hvillren mer än någon i norden varit sina medsystrar till välsignelse.
Hundra å r hafva förflutit sedan Fredrika Bremers £ödelse, och under dessa hundra år har en s&amp; fullständig omgestaltning af hela, uppfattningen af den nordiska kvinnans ställning ägt rum, att en skildring deraf skulle på dem, hvilka lefde för hundra år sedan, hafva gjort intryck af något otroligt, för att ej siiga omöjligt.
Det %r under denna tid mön börjat att på allvar betrakta kvinnan såsom j %iiinbördig med mannen, såsom människa skulie maii iiiistan kunna saga.
Enstaka exempel på högt bildade, iuflytelserika, af mannen såsoin radgifverskor i aktning hållna kvinnor har viil v&amp;r historia att uppvisa från alla tider, men de iitgöra de regelbe- Iiraftande undantagen.
Regeln var.
att kvinnan ansågs s o m en iiuderlagsen varelse, Lir stånd att förstå mannens tankar, ur stånd att deltaga i hans rgdslag.
Annorlunda ville man.
ej häller hafvrt, henne.
Det var okvinligt och opassande att hysa intresse för och vilja deltaga i något, som rörde sig utom hemmets fyra vaggar.
Ingen har Irunnat sätta kvinnans uppgift i hemmet högre &amp; n Fredriks Breiner, men hon uppreste sig mot den trAngu, uppfattning,, soin ville stänga landets döttrar inne och hindra dem att njuta af sol och luft, viss som hon var att hela samh8llet led diiraf.
0emot.- stgndligt drefs hon af sjtt hjiirta att söka öppna hemmens fönster för denna sol och för den frislza lnft, soin hon sjalf och så många andr.8 åtrådde.
S&amp; uppstod kvinnofragan, som den sednn kallats.
Rätten för hvarje kvinna att så allsidigt som möjligt få utb- veckla sin personlighet, att f å tillfredsställa sin törst efter vetande, att f å arbeta efter sina anlag för det samhiille i hvilket hon lefver, att, med ett ord, f &amp; vara mgnniska först och framst, det utgör sjdfva karnan i derina kvinnofraga.
Att den i vårt land utvecklats lugnt och fredligt, utan hetsighet vare sig fi männens .eller lrvinnornas sida, diirför hafvn vi nog i ej ringa ' grad att taclia Frearikn Bremers siiti att först upptaga densamma.
I sjiilfva verket är den ju en.
lifsfråga för hela samhället.
J u ' 1.
högre ett lands kvinnor stå, desto rikare och kraftigare blir landets utveckling.
Man och kvinnor hafva olika anlag och begafning, och lika val som inom ett hem bådas insats är behöflig för barnens fostran, lika litet kan nagondera helt undvaras i det yttre lifvet, utan skada för samhiillet.
Detta har ocksa af ni %nga bland vårt lands ädlaste man be- hjärtats, och sålunda hafva lagar redan tidigt gifvits, som tillerkant den svenska kvinnan förmáner, hvilka andra lands kvinnor i Itinga tider fdfängt åtrått.
Så har understundom skett - vi maste be- kanna det - innan kvinnorna sjalfva mera allmänt vaknat till insikt om behofvet däraf.
Såviil m a som kvinnor h a h a sedermera gemen- samt strafvat att genom lagar och seder, genom uppfostran och före- döme, bereda Sveriges kvinnor för den vidgaae verksamhet, som skall göra landets utwckling harmonisk.
M g r a de mera berngrkta bland dem, hvilka arbetat i samma riktning som Fredrika Breiner e !leï sökt fullfölja hennes verk, och hvilka vi ej liingre hafva ibland oss, stå upptecknade hal- å ömse sidor om den adla banbryterskans bild.
Bäst belyses en stor mans eller kvinnas betydelse genom den kraft hans eller hennes lifsverk ägt att uppvticka hangifna efter- följare, villiga att, utan tanke p&amp; sig sjalfva, upptaga och fortsatta det pabörjade arbetet.
Af siidana lärjiingar har Fredrika Bremer haft många.
Lyckligtvis äro de ej f&amp; som iiniiii arbeta ibland oss i alika riktningar, förda till sin verksamhet omedelbart eller medelbart af den varmhjärtade,?
kärleksfulle kvinnan, hvilken aldrig var stor i i egna ögon, men just därför var det så mycket mer i andras.
Annu många flera äro de, som äro hennes efterföljare utan att reta det.
De frön hon sådde och vattnat hafva vuxit upp, blommat och satt nya frön, och så har mången ung kvinna, för hvilken Fredrika Brcmers iiairin blott är ett ganska tomt ljud, dock fortsatt hennes, verk, liksom de unga omedvetet njuta frukterna af hennes lifsarbete.
För att sammanföra och genom sammanslut.ning starka de krafter som funnos tillgiingliga för fortsattande af Fredrika Bremers arbete, bildades för l7 år sedan det förbund, som bar hennes namn.
Dess program är uppgjordt i niirmaste anslutning tili hennes e g m strafvanden, och dess iindamål %r, att, » under kraftig samverkan af erfarna kvinnor och män, inom sil rida kretsar af vårt land som möjligt verka för en sund och lugn utveckling af arbetet för Iwin- nans böjande i sedligt och intellektuelt, såväl som i socialt och i ekonomiskt hänseendes.
Detta program har man under de gtingna åren efter basta för- måga och förstand sökt följa.
Visserligen hafra ekonomiska svårig- heter ofta verkat hämmande pR arbetet, och mer an en gång har Förbundet vid en del företeelser inom det sociala lifvet statt treksarn om rätta handlingssättet h för främjandet af en lugn och sund lit- veckling s, men svårig be terna liaf va så sminingom utjiimnats och ar- betet åter ostördt fortskridit.
Om an landvinningarna ej äro s&amp; stora, -- och de kunna ej U
vara det, då allt skall vinnas ' på den lugna utvecklingens väg, ge- nom fredligt arbete, ej genom strid - så ökas dock %r för &amp; r det omrside, som färdigt för sådd och som man hoppas en gång skall bära sköra.
Annu ligger dock mycken mark obruten ockviintar p&amp; - odlaren.
Stundom gripas nog de ledande i detta förbund, liksom i alla andra företag, af missmod: det är sa mycket som borde göras och som man ej maktar utföra.
.
Det ar då godt att någon gång få en hvilodag, få slappa det nödviindiga, narsynta.
sysslaudet med småsaker, få blicka ut öfver större vidder och se alltings sammanhang.
Att på afstånd få en uppfattning af den .mosaiktafia af enkel men värdig skönhet, som kan bildas af sten fogad till sten, hvilken ifall dessa äro .samvets- grant lagda och på sin ratta plats, ger Begrepp om vikten af de dagliga sinå.uppgifterna och förlänar helgd åt dessa, att få känna andras medkänsla fläkta varm emot sig, detta vidgar bröstet och starker hågen till nya ansträngningar.
Och så g&amp;r man glad och liksom förnyad, &amp; ter till sitt arbete.
En &amp; dan hvilo- och helgdag för Förbundet &amp; r den fest, som i dag firas.
Att deltagarna i.denna fest &amp; ro så talrika visar, att den verksamhet, som Fredrika Bremer börjat och som det förbundYnhvilket bar hennes namn, försokt fortsi %tta, af många omfattas med sympati.
Framför allt visar det dock att hennes namn lefver aradt.
Det folk, som hedrar sina store .minnen,.
hedrar sig sjalft.
Och Fredrika Bremers namn ar förvisso ett som bör vördas af Sveriges folk.
, i: X h Sedan hiilsningstalet var framfördt, tillkännagaf fru Montelius, att en del hälsningar telegrafiskt sandts Förbundet med anledning 3f hiindraårsfesten, ' hvarpb de redan anliinda telegrammen upplastes.
P&amp; ett annat stalle i tidskriften meddelas innehållet a£ samtliga under aftonens lopp erhållna telegram.
Då ordf. nedstigit från estraden följde en kantat, soli och kör med aclrompanjemang för piano och orgel, komponerad af fröken Nele~za .iimktell med ord.
af fröken Henrika Tvidmark.
Kantaten anfördes af direktör E. Ålterberg och solostaminari utfördes.af frölren Olga Berg.
Ackompanjeinanget sköttes af fröknarna Alfild Larsson och Va2Bo1-g Lzazdberg.
Ordeu till kant-en, Ilvilka utdelats jamte programmet, vor0 följande: i:): +) Kantaten, som komponerades för kvinnokonferensen i Stockholm 1897, uppfördes vid detta tillfitlle.
Endast delvis &amp; ro de d&amp; begagnade.
orden har bibehhllna.
.
-
I-5.c (nz (ilt vandra, se, i fjlirran Som en ljusglimt ler ditt mkl!
Skuldran vingar får af Rerran, Han ock hhrdar sjlileiis stål, Ger dig mod och kraft att strida För hvad ädelt &amp; r och stort, L a r dig tryggt och t8lig.t bida Lönen för hvad här du gjort.
Om det.tankekot-n du sldde Och med kärleks dagg begöt E j sin fulla mognad nhdde Innan du diLt öga slöt, Eftervärld ditt minne firar, Kya slaktera dom blir hörd: Se, din ädla tanke spirar Nu till en välsignad skörd!
SOLO.
Led våra v8gar.
Fader, i ljuset.
Lyft d r a tankar Högt öfver gruset: Sand oss frlin ofvan Ditt värmande lif, Kraften att verka Det goda oss gif: Uppat till den lclippa striifra, Dur sin fgrb %k Sonrriri! / tautit!
Att ej hjiistan vilse sriifva Blef dess ljus i varlaen sandt.
Sök dess klara l l g a riirna.
Trofast uti håg och sinn ', Att.
den lyser som en stjärna Seglaren i hamnen in.
SOLO.
.
.
...
.
Lär oss det höga MAlet att hinna, Gif att det ' ledande L j ~ ~ s vi e t .finna, Hjälp oss, o Fader, I bränningars brus Styr ' Dn vPr farkost I sanningens ljus!
.
,.
.
.
Fi.cin~&amp;!
Upp&amp;!
P % yår fana Som en eldskrift orden.
stå, Hadansofue andar mana.
Oss att akta daruppi!
Bjuda oss då har ' vi vandra Under lifvets kamp och strid, Lefva, vyrka för hvarandra Uti I, ?irlck, [jus och $.id!
Sedan iniisiken förklingat besteg fröken Anna.
Sandstvöm estra: den och hell det egentliga minnestalet ofver Fredrika Breiner.
DK vi hoppas i ett kommande hgfte lcunna 5teïgifva detsamma in extenso, rnii har endast ' nligi-a korts notydningar om dess innehåll nieddelas: Det var icke Fredrika Bremer soiu snille talarinnan ville skildra, at9n Fredrika Breiners ljusa, lyckliga och mangsidiga personlighets.
En ovanligt lycklig rn&amp;nnislca m % hon val kallas, ty Iefidslnst och gladje andas allt hvud hon skrifyit.
Hennes barndom och ungdom hade y81 fyllts af sorg och tv~mg, men hon visste att åldras i lycka.
Man glömmer ofta niitilldags för den nllvarliga sierskan den le- kande, alskv~rda s8llskapsm~niskan, hos hvilken humorn, soin icke alltid ar e~tusia.smens följeslagare, ofta verkade.
som en välgörande dninpare på hennes patos.
I frtiga om rikedom på de mest 01ika.rtade intressen star hon ensam bland svenska 11vinno1:.
Men hon strtifvade ej efter att fastslå objektiva sanningar, utan hon trådde efter kunskap för att darigenom vinna harmoni och lycka.
Under sina vidstriic1: t.a.
resor studerade hon hvar hon kom;
nien hvad som låg henne mest om hjärtat var hemmen och kvinnans ställning.
Hufvudtemat i hennes böcker ar ocksa hemmet och dess inflytande på individens utveckling.
Fredrika Bremers satt att verka för kvinnans frigörelse r a r olikt andra europeiska författarinnors (George Sand, madame de Rtaël).
Hennes utghgspunkt var icke något slags opposition mot männen, naturligt nog, ty hon hade man att tacka för mycket af sin utveckling.
Den enastående popularitet, som hon vunnit och som hon viil förstod att siitta värde på, offrade hon till slut med sin ~ H e r t h a)); men under diskussionen om denna på sin tid förhånade roman upp- döko minga asktidningar, som senare förverkligats.
Vi lefva nu p&amp; frukterna af det trad Fredrika Bremer har planterat.
Annu äro visst icke alla problem lösta, ty det iippstlHr stiindigt nya; men med Fredrika Bremers optimistiska tillfiirsikr höra vi arbeta på att lösa dessa.
Talarinnno uppdrog slutligen en parallel mellan Fredrika Rre- mer och Birgitta., Sveriges båda vidtberiimda och vjdtberestn kvinno- snillen.
På det med lifligt bifall hiilsade föredraget följde ett deklarna- S författad dikt: tionsnnmmer, eu för tillfiiliet af signaturen H I ~ Vik till Fredrika Bremers minner, framsagd af fröken Jliïrflut, .ldiu, elev vid Högre lararinnesemin~riets 4: de afdeln.
Som sista iinmret på programmet utfördes en » Slutkör:!, afren den komponerad af fröken Mmktell med ord af fröken TVit7t~~rli och nu för första gAngeri harstiides uppförd.
Hiirmed var den ve ' ckïa och viirdiga högtidligheten slutad.
Förbundet hade gifvit ett offentligt uttryck åt sina Iranslor af tack- samhet och vördnad för minnet af Frediika Bremer, hvilken mer $in någon annan svensk man eller kviuna bidragit till att hiija sitt lands döttrar inom olika lifsförhållanden.
Det vurma intresse och den lifliga anslutning, som kommit Förbundets fest till del från sa viil koniingahiiset som talrika korporationer och enskilda, har fiir För- buudet varit ett glädjande och dyrbart bevis p&amp; att de liar berörda känslorna delas inom vida kretsar af viirt samhiille.
,
367 8011~ U J ~ ~ ~ O J ~ / J&amp; L S Ö~JPJZCL ~ ~ U falt J ~ ~ det Jjzu-der, som om leEz det gaIlt.
Alfen det Ulir kif och heta st7.icler:,, Bur Xerren QucZ har kuinnan.
st@lt, clcir skall ' hon st&amp; i. alla ticler !,, &amp; h aren &amp; i.
&amp; g ' uurlclen utinder: ett &amp; Z ~ J ~ J, SIESedrika, tt&amp; dinn h&amp;nclel: ' BZL lart denzlefua eget lifi ej fjana blott till ' tidsfördrif.
son? / sis~oor~zc~ i gallerburen.
.Blir huinn,an icke nznn12ens aif; hon trader e m c m z~tom nz~~7-en att $5 den vii&amp;, son2 leder öfuer till tingarna nzed mödans Lzjchok %öfuel: ~.
Till dste7.ln17 d, till T é s t e ~ s i cu r7d du st7-ucktc ut din chWm.fu / * d. rad skönt du s@, hrad 1.a7nzt clz~ kaiide du band i 07 ' d och som C I Z.
c l t hemnz-elFs lriird t i U oss (/ I (siiqclr!
Dit t 7mkne Zcfrei; k 7Y17 72 n, de sue~zsku he1721izcns s f o ~ di / ttcc.rir ?im!
y Dagen efter hundraårsfesten öfver Fredrika Bremer publicerades de dagliga tidningarna följande af en del representativa personer hufvudstaden och landsorten undertecknade upprop, hvilket kan letraktas som ett uttryck för det erkannande som kommer Eredrika- Bremer-Förbundets verksamhet till dei friin olika kretsar inom sam- hället.
Fredrika Brerners minnesfond.
E t t sekel liar i år förflutit sediin Fredrika Zrciiittrs fiidcls; ~.
HundraArsdagen af d e m för liela T-art folk s&amp; betydelscfiilla ti1lch-a.- gelse har lifligt å.terkal1a.t i medvctanclet livail cZeiiiiil Sveri-s adla dotter u ' t,rjittat för sitt Imdy i c h blott genom silrn litteriira wrk.
hvilka gjort det svenska namnet kinclt och hcclr.adt, iifrer liela rlci~ civilis.ei ' ade viixldcn, utan i ä.niiii h ö g e grad genom clct inflytanck hon iitöfvat p&amp; hela vA.r socida ut~-eckli~ig~ föruiimligast ~ L L iör-
biit timadet; af kvhm.n,s: slt@Jlning ocli f 61.1 i&amp;llail.deb inom familj och I.
scmhiille.
Den n u lefvanlcle gen~eratioheii sntE~rl ' c t i f ör i tacksla.rnhetssBiiId ref o r i u e ~ .till k ' redrika, I3seiue.r f ö de ~ i nipnlsei till samh,iii~lsn~~i; tie; a af iY3ngalmada: $lag hoiii gifvit, i d l s~ynnes ' liet f6r det .större d i t t af ekonomiskt &amp; eroen&amp;, l~anclli ~.gsbrïllet ocl: i arbe ' isgliii je, som.
.
diiiigenom tillfö.its den svenska kvinnan, och det 5s tack vare F.ceclrikri, Bremer vart lands.
l i v i ~ i ~ ~ ~ o r ö e ~ rh&amp;lli i ~ ~ l t s r den: lugna ocli inkttfU 11: ~ pragel, som, zlltilcl u1; miiitk; L &amp; %vii,l dess pi.akt ?ska som ideella.
s triif- vanclen.
lada Heclan: geilloni stif tailcle ' t cif Fsecli~ika~Uïeiur-Fö~1+B11ri.det.
SopIlie Acllerspane och mecl lieiine en clel frï.wwsrttoiR.n,de sverislra, n1511 och kvinuor g ' i ' uiiclen.
till » en lefvmde ri~iim: esivA.rcl » ö,fver Fi: eclrika 13r+ m er, ocli biit tre %osde e j Iiennes miime k iiilila, l tedrasi ii11 genom.
.
a t t ' tillf öi-sakra: den iiis !hituiion, s om ha %r I m n ~ ~ e iianm s och S 0111 ' liar t i l l uppgift at 6 i hennes), mcla ve: - 1;; s i ' - &amp;!
k v i i m o s ~ ~ k ~ 116 e t ju s ncle och f öriilclling, .et t vw: aldi; ig$, Bu: siti %nd.
Of vertyga de an, a t t wbga dela c1ei1u.a VAX npph; t: t ning, s t ?i.lla 1.1; h.necl unclertvcknacle till svensk^ rn&amp;n ocli lcviiiiior en iilll~judail att .. bilclli, en miai~es$o~nd, som ska.11 hugffiSt~ den fra.m.s.t; +ncIe kviimuns oc.11 banb,i-yter.ska LIS namn .. Foilclen, som skall uppkalliais efter Fredrika Bremer; a r afseclcl a t t ö: Fverliin~nas till F~eclrika-l3: ~~emer-: I ?o~b~~~ncl~~t~s .styrel se, för at ' t arnv, %u~das till st; öd jaincle och ~ i c l i ~ r ~ltviclg~xing e Fösbi~uclets gagaa.ncle dkslamhet.
Det ligger i sakens na,tiirr, a: tb .ett: Etisetag somm Frecl !riika-Bremer- Förbunclet, lnrilkeii uuclei ' s h 17-&amp;&amp;a ' tillva.ro 11va.i-je $1.
set % sitt wrksamh&amp;tsf&amp;lt ii ' tvidgas, och eoin si % godt som cl&amp;gligen s tA1 ' inför nöclvCinclighet en.
at % pSut~ga sig q a, ford~: ande n1~pgif bel.
f ör a t t l x m m tillm ötesgii 2 d l m; i ' L i e %eiss: alikj5~11+, vLsamde] &lt;raif, icke skall finnla, clen el~onomislia s.t2~llningen svara emo.6 dess: för öfsigf~ i s&amp; I I &amp; grad gliid jancle frarng8p.g~.
E ' öx u,Ga dem, soiu niii.,nl-iare f öl jt F&amp; -- biindets ur af$u ' ssyl~piiiLit ' fulllia~nligt * oegennyttiga str %fvancleii, as ilet nocks&amp; v: &amp; i bekast, akt, det end.asti ar ' tack vare den största an- sibrkinguing och of feivilliglie t fr2n de asb~e.tande hzftenmsi s i da, s om dess verkssuxdiet.
i~ppr: &amp; thhi \ l~es.
Att dess smA t i l l g h g a r maste verka, hernmancle p&amp; Förbundets: frctin.tida iiit; vecklin,g &amp; r len sanning, för hvilken .dess viklner iclm k ~ u a b l i ~ i ~ c h och, cle inse, att.
.
cleii ekonorniska frAgczu.
k r en lifsfrkga., p&amp; hvillcen b,eroïy, Iiiirnvida deii institiYtion, som b5irl ' l~redril$a Ereners namn, skall fiima, f d l f öl ja sin rnaktpiLliggande misrsi on.
Den .omshäadigliehen, at t Föd-) andet tinder sin f örvaltning f A t l; yrkes - loch s tndieskipendief onder %il1 beS.
d m d e b,eloppl sig an för- trodda, gör icke behofvet af e t t faslare ekonounislct stöd för dess öfriga, verksamhet mindre kiin11 ' 13: ~rt .. Desecz foniclens rantol.
f&amp;, 1r5.111- ligen enligt gifvarnas beat,Eimni.cl ser endas % auv&amp;1&amp;ts f 6s iippgif ve t iincladd loch komina e j Föl-bande t s rnililga öfr5ga allmii.mi~~ tliii$al '
verksaiulietsgrenar till goclo.
Siisskilclt 1ni framhállas vilct !m af fiir- hiindsbyrh, dema, ceiitralpriiilit för Förbuiiclet, livilkeiis iiikomötca iiro a l l t f ö ~ otillriickliga för det vid touifattan: le ~ i r l ~ e t soiii e, clai-if rari hedrifres.
- Afsikten med miuiiesfoiicleii lir cmellc ?rti (l att satta Förlmiid ?t i st8ncl.
ej blott a t t iitvidga.
redan betriidda.
8rbctsfiilt., ~ i t n i i ock att iipstag: &amp; nya, a.f tidsiitvecklingeii och dc s.ociula förliiilla.udeiia l) (.- tingado verbsaiuli.etsomr$iiei~.
Hijrigeiiom 1) iir dei arf af ideer, soin Fredrika.
Rremer eftei-larunata i iiii Iiögre grad iiu 1iitt.ills skett: l~lifva Iruktbi.-rande för hela v i r t folk.
Bidrag e m o b g d s af iinclei-ieckiiatle samt a. Freclri ka.-Bremcr- Förbundets byr&amp; (54 Drottuingc.at: ri~, Stockholin), 1ivurifr: iii iifvcii listor kunm rekvii-eras.
Stockholm Gen 31 Oktober 1901 .. Alb.
Anderson, Ebba Beck-Friis, generaldirektör.
f. Reenstierna.
direkttir.
C '.
G.
Btrgnzcin, Sofie Bostr6111, l3 M a Cmsel Z.i, folkskoleiiispektör.
f.
Tersnieden.
skol löresthdariiina.
Binin Dotqlas, A7ils CfZaëso~t, statsrad.
f.
Ehrensutird Elsa Eschelsson, ~ i r g e b m - Gibsoa, ~ j ur.
doktor.
f. Kjell berg.
Olof Hmramrstelt, Henrilt He (7lluid, professor.
redaktör.
Ellen Isberg, E m s t Beckmart, H e d h E ' I~.,rtuzz, f. Richert.
SoOjici G ~ t ~ l r ~ l i l ~ s, Hurts Hilr7eLrarrd, riksantikvarie.
Heariellil Kenq~e, f. Lundqvist.
Agnthe colt Koclt, f. Wrede.
f. Diewrl.
Georg lKro~2l~nL2, H e d ~ i g Ltrgerbri~rg, haradshöfding.
f. Sisbeth Agnes Lagersterlf.
Ebba Leijoilhwfclid, S c h n Lagei-lqi: A. d.
Jlilienbeq, hoffröken.
J.
A. LunQ11, ' Iiiiradshöf ding.
dgda Jlowtelizrs, e. o. professor.
f. ReuterskiUld.
Seued Ribbing, T7t ' ctorg Roos, prof essor.
f.
Olivecrona.
.
f örste hofm nrskalk. '
C.
1 a 1 1 d n12n &amp; ~ 7 s t r u ~, f. d. professor.
slrolförest~i~dnriiiiia.
Lizinlin Söre~zseiz, Ebbfr.
Tntmz, f.
af Ugglas.
f. Tersmeden.
L ?ydin W ~ ~ l d s t r ö ~ n A, m a I?
' allenilcrq, fil.
doktor.
f.
ron Sjdow.
Euroli~rn Waderström, pralit.
1iikai.e.
Azq.
Nijkander, pro fessor.
Otto Pi-i~tlzsköld, C.
H. Rwrriyre~t, biskop.
T llllt c h.
SredOo~u, fil.
doktor.
L.
M.
W r w n, rektor.
Am ' iirg~ttegh, f. Soritberg.
Sigfrid Ifieselgren, geiieraldirekt ör.
d iilin TJ2li.~tröm,
Två protestantiska stiftelser i Paris.
2 Le Foyer de l ' oiivriere.
I Paris liksom annorstades har varmhjiirtade människors upp- märksamhet fiists pR de svårigheter och frestelser, soin möta den unga arbetande kvinnan, hvilken långt ifrån hemmet iir nödsakad a t t intaga sina måltider på något af de dådiga matställen, som iiro spridda i den stora vsrldsstaden.
Bklle Abrie.
var en sådan för.
sina medsystrars basta Ömmande kvinna, och hon lyckades vinna en förmögen parisisk dams, mine dlAlenconrts, iitresse för saken.
Gemen- ' samt öfverensl&lt;ommo de att söka verka för ofvnn berörda missför.
.
hållandes afhjiilpande, och deras första åtgärd var att utsända ett hundratal inbjudningar till vänner och bekanta för att diskutera frågan.
Ri: rue dlAlenco~irtg hem, ' dit de inbjudna blifvit kallade, vm: emellertid belaget i en utkant af staden.
Det langa afståndet verkade afskräckande, och d l e Abrie var den enda som hörsam- made kallelsen.
De båda damerna Iäto emellerticl, ej afskracka sig, de inbjödo till ett nytt möte, denna gång i en lokal vid Rue Rivoli.
Sex A sju damer infunno sig, men utan att visa intresse ' för saken.
Ej heller nu modfällda, satte sig m: me dlAlencourt och n1: lle Abrie i spetsen för basarer och insamlingar och lyckades på detta satt samla en summa af 10,000 fr., hvilken satte dem i stånd att år 1893 öppna ett hem .för arbeterskor - le Foyer de llouvribre, rue d ' Aboukir n: o 60.
Dess indamål ar att för billigt pris lämna en sund och till- räcklig kost A t arbeterskan, på samma gång hemmet skänker henne ett vänligt mottagande och en fristad, dar hon kan hvila sig .den stund efter måltiden, då hon ar friiocli icke, som Victor Hngo ' så t&amp;- fande sngt, tvingas att, rentie dans la rue » - återviinda hem till gatan.
Lokalen, beliigen fyra trappor upp, består af tre ganska rym- liga salar och en liten ~ a l o n g samt förestqndarinnan~ rym ..
De långa, - trefligt dukade borden taga sig inbjudande ut med sinn små vin- karaffer och olika desserter.
Omkring IS0 kvinnor intaga där dag- .ligen kl. 12 sin frukost.
För 50 centimes får man en stor portion ött .me1, två.
gcönriitter, och m8n.g.a nöja sig diirmed, - E t t stort ' ' # x
stycke bröd kostar 5 cent., en liten karaff med vin 10, dessert 10, kaffe 10 samt servietter 10.
Alla starngiister hafva sin serviettring, d&amp; priset för servietter endast blir 10 cent.
i veckan.
1 tamburen hiinga nummer, af hvilka man rid inträdet tar ett.
Föreståndarinnan, fröken Schreiner, sitter rid ett af borden med de valdiga faten framfiir sig, halsar vanligt p&amp; d l a och serverar alla.
Hon säger ett nummer, och den som innehar det motsvarande svarar shärs, d å en uppasserska serverar henne.
P&amp; detta satt blifva alla betjänade i den ordning de kommit.
Till man ha vin och dessert, tar man af det framsatta samt siiger hvad man tagit och Betalar till förestindarinnan då man slutat.
I salongen spelar eller sjunger efter måltiden nagon af gästerna, ibland en verklig artist, somliga.
hvila sig, andra läsa eller syssla med handarbete.
Alla se mycket hyggliga ut.
I början af april förra Aret hade man ett möte för att söka Astadkomma en afdelning af le Foyer i närheten af Operan, d$ så många verkstäder finnas och där frestelserna iiro större au nigonstädes, och redan den 23 maj invigdes den nya afdelningen, 35 Boiilevard des Capucines.
Man har har en stor sal, som samtidigt rymmer ett hundra personer, men priset ar har i följd af dyrare hyra 60 cent.
för dagens ratt.
I en stor salong, med utsikt öfrer en triidgard, finnas piano, skrifbord och ett rikhaltigt bibliotek.
Företaget biir sig, men ger ingen vinst, hvilket ej haller iir meningen.
Cercle Amicitia.
Kristliga föreningen af unga kvinnor invigde den 30 april 1698 Cercle Amicitia, 12 rue du Parc Royal, i ett gammalt palats, som tillhört ~ s b r i e l l e d1Estr8es och som nu blifvit inredt för sitt nya ändamål.
Cerclen har till uppgift att sammanföra ensamma bildade kvinnor och &amp; va dem tillfälle att Iara kanna hvarandra och .att efter dagens arbete finna hvila och förströelse i hvsrandras siill- skap.
Den mottager också ett trettiotal helpensioniirer, under 35 Ars åldir, ' men hvarje bildad ' och aktad kvinna, som blifvit presen- terad af tv&amp; af Cercleus medlemmar eller af en direktionsledamot och e n medlem af Cemlen, kan blifva medlem af densamma mot en årsafgift af 12 francs, och i Cerclens restaurant, bildad efter le FO&amp; de l ' ouvrihe, kan hvilken kvinna som halst intaga sina måltider.
' Inkommen på den prydliga gården, har man midt fitz sig Cer- cle Amicitia, bestaende af en stor salong med piano och en mindre med bibliotek, skrifbord, tidningar och tidskrifter, bada ljusa och '
trefliga, till höger matsalen, helt och hållet kladd med bl % och hvit kakel samt med taket och en vägg af glas.
För utifrån kommande matgäster finnes ett rum, där de kunna ordna sin toalett före mal- tiden.
Helpensionarema hgfva ett bord för sig, där trefnad och godt samförstånd, tyckes råda.
Här som i le Foyer de l ' ouvrikre finnes en » plat du jour, till 50 cent.
och prisen äro i öfrigt de- samma, men har kan man f &amp; några små extra rätter, biffstek, omelett, iigg etc., hvilket ej förekommer i le Foyer de I ' ouvribre, .där man måste hiilla sig till dagens ratt,.
som .emellertid alltid är af bäst a beskaffenhet.
.
Till vänster h a h a vi en * stor sal med placeringsbyrå för ' lärar innor, hushål.lerskor.
och tjänarinnor.
Denna sal tjänar också til samlingssal för kvinliga bbdbiträden, .och dar gifvas om aftnarna mycket besökta föreläsningar och und~rvisningskurser.
En trappa upp finnes en atelier för linnesöm, där hjälpbehtif- - vande sömmerskor afven kunna få hemarbete, vidare förestfindarin- nans våning och några rum för pensionärer.
Andra och tredje våningen äro uteslutande upptagna af pensionärer.
En ' korridor löper genom hvarje våning, egen ingång finnes således till alla rummen, hvilka äro lika möblerade: en sang, ett spegelskåp, ett: skrifbord, ett sybord, en länstol, ett tvättställ och ett par små stolar.
Men hvarje pensionär ger sitt rum gärna en egen prägel och: skapar daraf ett litet hem.
I hvarje korridor finnes .kran för varmt och kallt vatten, som pensionärerna själfva f&amp; hämta, likasom de sj$ilfva å badda sina sangar och borsta sina kläder, däremot f i de sina skodon borstade samt rummen sopade ochs dammade.
Hyran växlar mellan.
25 och 35 fr. pr månad, beroende pA i hvilken våning man bor, däri inbegripet elektriskt .ljus och varme- ledning samt den första frukosten, bestående af mjölk, kaffe eller te med ett bröd.
Maten betalas ej.
pr månad, utan Vid måltidens slut, efter hvad hvar och en förtärt,.
Helpensionarerna betala siile- des också endast för de måltider de intaga.
pensionärerna besta af unga lärarinnor, musiklararinnor, unga flickor som förbereda en ex- amen eller ' studera konst samt ett par flickor anställda vid posten.
.och .telegrafen.
Alla se mycket valuppfostrade ut och äro sjalf- skrlfna medlemmar af Cerclen.
Många äldre lärarinnor bo i ' närheten .och hyra ut rum å t unga flickor för att draga nytta af Cerclen, dar de.
tillsammans intaga sina maltider .. Vänner till Cerclen gifva dar aftonunderhållningar.
J a g var e n afton närvarande, da en grefve Meaupou höll ett intressant förö.,
.
drag öfver en resa i Algeriet och Tunis, illnstreradt af vuckra ski- optikonbilder.
En stor tr8dgård ökar trefnaden, och våren och som maren samlas Cerclen där oni aftnarna.
Skulle icke något liknande Cercle Amicitia, med hem för unga flickor, som börja sin bana, vara mycket välkommet och välbebafligt i Stockholm?
Visserligen.
finnes Elevhemmet, men detta ar, som namnet utvisar, endast afsedt för dem som bereda sig till kainpen för tillvaron, under det intet finnes för alla dessa unga kvinrior, som redan iutriidt som arbetande medlemmar i semhiillet och som i början gifvetvis äro illa aflönade och därför endast kunna draga.
sig fram med stor svfirighet och stora försakelser.
De på kristlig grund stiftada inriittuingarna i Paris, hvilka jag har i korthet skildrat, synas mig väl motsvara ändamålet.
En vänlig och glad ton är där rådande, ingen sekterism, alla trosbekännare iiro lika viilkomna, och det ar till och med förbjudet att söka göra pro- paganda under maltiderna och de korta hvilostunderna.
A.
E.
Till ofvanstaende, meddeladt af en landsmaninna, hvilken ge- nom en Idngvarig vistelse i Frankrike haft tillfälle att studera de i uppsatsen behandlade förhållandena, vilja vi bifoga följande anmärk- ning.
Anstalter af det slag, som förf.
beskrifver, äro, dikoin rider intet tvifvel, i högsta grad af behofvet påkallade i var hufvndstad.
Det torde nämligen vara en erkänd sak, att Stockholm lider en be- klaglig brist på ändamålsenliga spislokaler för vare sig hildade eller obildade arbeterskor.
SåJana, där gasten, i samband med måltiderna.
esbjudes en hemliknande fristad med Iiis- och siillskapsnim o. s.
Y., saknas fullständigt.
Det i r å r tidskrift ofta omniimda Internationella lii.rarinnehemmet, Elevhemmet (omnamdt af förf.)
och de p % senaste åren öppnade hemmen för arbeterskor iiro i sitt slag förträffliga före- tag, men svara icke mot dem i Paris.
Pti grund af bristande ut- rymme måste äfven vid dessa hem en mängd ansökningar om in- triide hvarje år nekande besvaras och detta visar tydligt huru otill- räckligt de motsvara huhudstadeos hehof.
Det är emellertid att hoppas, att den svenska offeruillighets- och företagsamhetsanda, som aldrig brukar förneka sig då det galler nhgot verkligt godt och sam- hällsnyttigt, afven i berörda fall skall veta afhjiilpa bristerna.
Red.
Malingsbo.
Nalingsbo - är det inte en smekande vemodig klang I det namnet, .eller ar det bara jag som tycker så, darför att jag vet, hvillzen bedårande vacker gammal herrgård det ar som bar det namnet, och diirför att jag kanner dess sorgliga öde.
J a g önskar nie lcunde se det en strålande sommardag, en sådan dag, då aldrig .ett inoln förmörkar solen, se det i all dess härlighet med de svart- blia skogarna och de dimblåa höjderna i fjärran och den glitterblåa sjön och den solbl8a himmelen.
J a g ar saker på att ni skulle t~rcl:; 2 om den lilla röda herrgarden med d.et höga svarta spåntaket, i t v å afdelningar och trappan med * jiirnstalretet och soluret p&amp; gårdsplanen, och sb alla flyglarna, de två ordinarie p å gården i seinma stil som stora byggningen och tre fyra till i olika stilar och oregelbundet: placerade.
Och ni skulle bli förtjust i det gamla löjliga magasinet vi4 vfigen med dess hiindratals gluggar.
Pisast,- ' gården nere i .dalen på andra sidan ån ar inte dum den hiiller.
aOfver porten sitter iinnn kvar ett L af vissnadt Iöf, sedan gamle kyrklierra firade sista Larsdag för n %gra år sen.
Men det ar niigot på t o k med hade priistgårn och herrgarn; de iiro utdöda, det bor ingen diir.
Man kan inte bo där, säger, man,.
det Hr för lågt i taket och det ar s&amp; dragigt och illa ombonadt.
De ha tjiinat ut, de stackars gamla byggningarna.
De ha varit hem åt människor i m 8 n p inansilldrar.
Det har sjungits och slcrattats och lidits och grs ' ttits i de laga ruinmen.
De gamla husen ha gjort sin plikt - och nu iii.
det ute med dem.
Rummen stå öde och den lilla tradgården bakom herrgbrdsbygguingen ar förvildad och vanskött.
Men vid sliitet af tradgården ligger den lilla hvita träkyrkan.
Dar skall val finnas litet mera lif; det fins ju en ny kgrkherre och dar predikas ju hvarje söndag.
Men man ser alltfijr väl, att kyrkan blott lefver .ett halft lif, och är det val underligt?
Den hänger ju s&amp; uarn ihop med herrghden.
Blott en grasplan skiljer den från herrgårdsflygeln nu, ingen mar eller staket.
1Jan kao se, att de varit trogna gran- nar, herrgården och kyrkan, de ha, delat hvarandras lif, deltagit i hvarandrss fröjder och sorger.
I kyrkan sitter ' porträttet af en af .för ett par hundra år sedan - a.gde herr- dem, som fordom gården och soin donerat en summa till kyrkans .byggande.
-
Det finns ingen kgrkogard kring kyrkan, de döda hvila nere i dalen på andra sidan ån p % en liten, lixen kyrkogård, omgifven af ett högt jiirnstaket och med ett grafkor midt emot grindarna.
Det iir inte manga grafvar dar, folk dör inte mycket i BItllingsbo.
Hvad skulle man också dö af dar himlen ar så strålande blå och tiden tyckes ha ' .lagt sig att hvila en stund, och hvad skulle det tjäna till att dö där, hvarest.
sjalfva lifvet %r likt en dödssömn?
Litet längre ned vid ån ligger smedjan stum och öde och stirrar emot oss med svarta härdar.
Förr glödde och sjöd den af lif, den var sjalfva Hjiirtat, medelpunkten för hela brukets lif.
Ham- maren danade och gnistorna sprutade och det röda eldskenet lyste på sotiga ansikten och starka arbetshander.
Och vid sestiden hvarie afton kliittrade harskapet utför den halsbrytande trappan, som leder fran landsvägen framför herrgarden ned till h, och kom ned i smedjan och satte sig att språka en stund med smederna.
Det var, förr i världen det; det ar förbi allt det diir nu.
Xu finns det inte mera nagot harskap på Ualingsbo, och nu smides dar intet jiirn.
Uppe i backen midt emot herrgarden ligga smedernas hem.
De flesta bo kvar dar annu i de fallfiirdiga stugorna.
Jliinnen sitta sysslolösa på trapporna eller vandra omkring.
och pyssla med nggot kvinnfolksgöra.
De se tafatta och bortkomna ut, hemlösa i sitt eget hem, sedan man tagit deras arbete ifrån dem.
Men naturen, sjön och in och skogarna, de ha inte gi-ipits af dödssömnen.
&amp; &amp; n rinner lika muntert som fordom och gör lika vackra forsar under de mossbelupna dammluckorna och de gras- bevuxna ' broarna, fast den inte har nggot hjul att drif1.a och fast ingen stångjärnshammare diir ackompanjerar dess brus.
Och gå upp till kyrkan, så har ni den hgrligaste utsikt åt alla hall.
Xi kan sitta i timtal på griisvallen och se skuggornas och dagrarnas.
spel öfver skogs %sarna och drömma er in i det töckenblea fjärran på andra .sidan s j h.
Eller g&amp; till den lilla utsiktsplatsen p % andra sidan viken .. Persberg heter den.
Det ar den härligaste skogsriig mellan höga stolta tallar - och mjuka yfriga granar, och linnean vaxer ymnigt p % marken.
Den sista biten upp till utsikten iir mödosam att gå, ty stigen ar brant och hal af barr.
Och den utsikt.
som belönar edra mödor ar inte s&amp; storaztad, ty traden rundt omkring ha växt upp för högt.
Uen det iir vackert dar ändå.
Kullens sidor stupa brant ner till sjön och tall och gran och blåbärsris och ljung trifvas godt dar.
Det iir roligt att sitta och se ner i de gröna afgrunderna och låta sig glida ett litet stycke neråt p&amp; den hala
377 ljungen och riset.
miirket och dörren undan de rostiga, sena tiders barn » Det lilla lusthuset på Persberg .ar fallfärdigt och &amp; r igenspikad, men det .är ingen konst att böja spikarna, om ni har lust att gå in och.
se, hur profanerat det med sina namnteckningar.
För ett halft sekel sedan bodde på Nalingsbo en ung flicka, som hade stora blå.
ögon ' i ett sannskyldigt anglaansikte och en fin och nobel sjal och ett ömt och knnslofullt bjärta.
Detta bjärta brann af en lidelsefull kärlek till en ung .u, som bodde på ett stort bruk ett ptar mil söderiit.
Och hvarje postdag - d. v. s. två gånger i veckan - tog den unga fiickan fram sitt skrifschatull och spetsade sin gåspenna och skref långt Sch öint med den allra prydligaste stil ett karleksbref till sin älskade Sophie.
De äro tämligen enformiga och inte så roliga att läsa, dessa gulnade bref med sin bleknade prydliga skrift och den alltid lika sirliga slängen unaer namnteckningen.
De äro så enahanda dessa vänskapsbetygelser och kärleksutgji~telser, och något annat innehålla brefven ngstan aldrig - men det ar en fläkt af en ren och och nobel okh entusiastisk själ som strömmar ut frin de tunna pappersbladen, och det är ett ömt och känslofullt hjärta som Idappar balrpm de korrekta meningarna.
Det var miirkesdagar i den unga flickans enformiga I ' if, när hon fick fara ner till det stora bruket och tillbringa ett par dagar i den beundrade v k n e o s hem.
Tank - barn att få sitta i den röda hörnsoffan i lilia salongen och hålla den älskade Sophies hand under timsliinga förtroliga sam- tal.
Och nästan lika förtjusande var det, n k det ensliga Malingsbo fick njuta lyclran af ett besök af väninnan och hennes man.
Då öfverllirnnades At fadern att underhalla brukspatronen, och 3hthilda och Sophie vandrade arm i arm i ' den lilla trädgården och njöto doften af de små gula törnrosorna, com vika så ymnigt på sina taggiga och snåriga buskar - eller också drogo de sig tillbaka in i Mathildas lilla flickrum och fördjupade sig i ett långt, och ostördt samtal, och Mathilda narrade Sophie att le med sitt lu- stiga skämt.
Det har Isagesedan upphört att slå, detta ömma känslofulla hjiirta, och förem&amp;let för dess hänförda ' kärlek har länge hvilat i sin slälrts grafkor.
Denna unga flicka med de ljufva himmelsbli ögonen och det ängla-.
milda ansiktet tyckes mig som en personifikation nf I1Ialingsbo.
Lifvet har handskats h h d t med dem bugge, men de ha bevarat sin sjiil ren och sina ögon klara.
171nj Lagerheiw.
Kvinnorna och den stora fredskongressen.
Aret 1899, Haagkongressens ar, framrisade bland annat nliirk~ ligt e n storartad, i i n ~ i enastående i sammaiislutning af riirldens kvinnor E n solidsritetsln~nsla, ett gemensamt lifsintresse, sådant soul kau väckas i tider af hotande fara eller hoppfull förväntan, skapade and mellan dem fran land till land, f r h världsdel till riirldsdel.
?
nitton land höllos på inalles 56.5 platser ntistan p&amp; s ~ m m a dag kvinnoförsamlingsr, hvillra förenade sig oin en skrifrelse till cien då nara stundande kongressen samt hvar för sig antogo resolii- tioner, kraftigt anbefallande åt.
denna arbetet för den stora sak, sow kallat den saniman.
Initiativet till denna j#ttedemonstration utgick frHn en euergisk tyska, fru Nai-garete Selenka .i Xiinchen, uch det viirldsomfattandr företaget organiserades förrånande raskt.
Ehiirii iGn strns efter bekantgörandet af det famösa taarmanifestet iippst2itt hos fru Selenka.
kniide den egentliga internat-ionella organisationen ta sin 11iirjan f 6 1 ~ i mars 1809; men redan den lt5 maj, tre dagar fSre kongressens öppnande, kunde demonstrationen aflöpn.
De influtna rosolutionern: ~ jiimte det ofvanniimda memorandum öfrerlamnades af frii Selenka personligen till kongressens president, on Stad.
I en p % tyska, franska och e~gelslra: iffattad h k liar frii Selenka sammanstiillt alla de dokument.
som berurde saken i fråga, samt försett dem med en Iiingre inledning, huilken icke blott redogiir för denna rörelses specidhistoria utan iih-en p2 ett klart iitredande satt, med både varme och logik belisncllar frcdsfrig: in särskildt i sammanhang med kvinnorna och krinnorörelsen.
Till tjaiist fiir öppna vedersakare och ljumwa anliiingare iiiliiter hon sig dessiitorn på det brydsamma problemet om dcu med sådan g h x isceiisattu men numera tiimljgen ringaktade kongressens betydelse.
De sista par arens tilldragelser ha gjort hrad de kunnat för att rlcinentera den, men författarinnan söker påvika hur farislit det iir att viiiita sig slcörd, så fort kornet mjllats ned i jorden.
För Iienne star dettu
möte som en af historiens mest epokgörande tilldragelser, ' och hon förnekar med iiberopande af preciserade fakta, att kongressens resultat rimligtvis skulle kunnat förhindra de krigsslrmdaler vi nyligen fått bevittna i Asien och Afdra.
Det ar möjligt, att hon har ratt - vi hiiruppe ha ju af särskilda anledningar e n smula svart ' att hysa någon riktig respekt för tillställningen .. För oss faller det sig natur- ligt att instiimma med den finska studentskan, som jag en gång hörde förneka det gamla ordet ex oriente lux: &gt;Ljuset kommer inte fran öster)).
Men fru Selenkas uppfattning ar praktiskt mera värd, ty den inger mod och vacker förtröstan.
Det ar af intresse att bladdra igenom de sympatiadresser, som på den stora maj dagen växlades mellan världens kvinnor.
Somliga af dem ha vi redan i sammanhang med referatet öfver Stockholms- mötet omnämt och citerat.
En del äro h&amp;r återgifna i facsimile, si.
t. ex. ett blad med de mest förvirrande ' hieroglyfer fr %n Tokio och ett egenhgndigt tyskt poem af Rumäniens vittra drottning, Carmen Sylva.
Första strofen af den med ganska svlrlast piktur: sl: rifna dikten lyder: Fiir ' s Vaterland l Fiir ' s Vaterland sind nnsre Söhne!
Nicht das Elut, das iinsre Blut!
die Hand, der Geist, die Kraft, die Pflicht - Poeter pläga iiljes med särskild emfas betona, att det &amp; r just .sina söners blod fosterlandet kr&amp;fver,, men det synes mig, att mycket a talar för Carmen Sylsas humanare åskådning.
s:: $ I &amp; r har demonstrationen upprepats, men icke den 15 utan den 18 niaj, Qrsdagen af fredskongressens öppnande.
Tillslutningen var .denna gång icke fullt så liflig.
Detta får till &amp; or del tillskrifvas den omständigheten, att England, som förra gången bidrog.
med stiirsta kontingenten, af nlirliggande s k d måste hålla sig tyst.
Afven Japans kvinnor drogo sig undan.
Det ~kultiirella~ hiirnadståget mot Kina hade ingifvit dem ett s % starkt misstroende till alla väster- landslra fredsst&amp;vanden, att de icke längre ville ansluta sig till nagru sådana.
Det kvinnoförbund, som de stiftade i sammanhang med demonstrationen 1 S99 och h d i i e t räknar åtskilliga tusen med- lemmar, &amp; par sig numera närmast åt socialt framstagsarbete.
Diii- emot .ha Kaplandets kvinnor slutit sig till rörelsen.
Deras gripande .resoliitiou säger bland annat:,
: &gt;Vi Sydafrikas kvinnor, hvilkas land ligger sargadt och blö- dande i följd af det fasansfullaste krig, vi förena våra röster med dem som höjas från kvinnor öfver hela världen i högtidlig protest mot nationernas fortfarande viidjan till detta det furfärligaste af alla afgörelsemedel: svärdet.
Vara hjärtan uppröras af kval öfrer den förstörelse, som har öfvergått lyckliga hem, öfver den fhgenskap, som hotar vhra olyck- liga systrar och deras spada barn och i hvilken tusentals af dem försmäkta till döds.
Ofver död och sjukdom och stympning, som drabbat vara kampande bröder, öfver det blod och de tarar, soin nu i tjugo långa månader fuktat vik mark.
Genom bitter erfarenhet veta vi, att krigets fasor äro för fruktansvärda., krigets synder och skändligheter för himmelsskriande, dess vanvett för uppenbart och dess böter för höga, för att vi slzulle kunna annat &amp; n lidelsefullt resa oss mot det i miinsklighetens och kristendomens namn, samt djupt beklaga, att den af Haagkongreasen fastslagna skiljedomsprincipen så samvetslöst ignoreras.
D Xeaingen gr, att dessa inajförsamlingar allt framgent skols.
upprepas hvarje år för att vidmakthiilla och utveckla den s&amp; lyckligt inaugurerade sammanslutningen.
Fru Selenka inliimnadc!
i somriis till I~itemational Coznzcil ' s esekutirkoniit6 rid dess session i Haag en skrifvelse med anhallan, att deit.s mäktiga.
starkt organiserade för- bund måtte uppsatta företaget p i sitt arbetsprogram och dynedelst l&lt;.
J. betrygga dess framtid.
o Ett lwinnosaksrnöte i delo med polismakten.
I Berlins kvinnosaksvarld har nyligen ett litet dramatiskt in- termezzo utspelats, dess biittre taililigen enastaende inom den vanligen så lugnt förlöpande företeelse i vår tids sociala lif, som lcoinmer under benämningen kvinnorörelsen.
3-6 oktober hade det af fru U n n a Cauer, jur. d: r Anita Sugspiirg och andra framstående tyska kvinnor nybildade fijrbundet,: &gt;Tyerband der fortschrittlichen Frauenvereine », inbjudit allmänheten till sitt första offentliga möte.
Detta sammantriidde i en af riks- dagshusets salar och var till trängsel besökt af kvinnor af alla stånd och åldrar men ocksa af många miin: representanter för pressen, riksdagsmän, priister, ja till och med officerare.
För- bundets ordförande, fru Cauer, höll hälsningstalet, hvari hon lämnade
en öfversikt af förbundets uppkomst och mål - därvid framhållande, att detsamma hufviidsalzligen ville verka för att den arbetande kvin- nan erhölle en bättre och människoviirdigare stallning i samhället.
.Tal.
slöt med att uttala den förhoppningen, att platsen för mötets hållande innebar ett godt förebud; kvinnornas strafvan gick näm- ligen ej endast ut på att ' såsom gäster beträda riksdagshusets öfre salar, utan att som bemyndigade borgarinnor erhålla sate och stzimma i den stora SJ, där landets representanter stiftade tyska rikets lagar.
- Därpå öfvergick man till förhandlingarna, hvilka började med ett föredrag och en diskussion i arbeterskefrtigan, åtföljd af en resolution, hvari mötet uttalade sig för inrättandet af yrl&lt;esskolor, för utvidgad skyddsarbetarelagstiftning, samt för nödvändigheten af yrkesarbeterskornas organisation.
Följande föxedrag behandlade sam- hällets plikter gentemot föraldra- och värnlösa barn och utmynnade %£ven i ett bestanidt yrkaride p&amp; reformer till förbatatrandet af hit- hörande förhållanden.
Si langt tyckes mötets första del ha ' aflupit på ett i a110 till- fredsställande satt.
Men fortsättningen skulle visa, att ordf: s förhopp- ' ningar varit vii1 optimistiska, och att den gästfrihet, hvariit man s&amp; mycket fröjdat sig, icke var att ' lita på.
Kl. 4 e. m. skulle mötesförhandlingarna upptagas ånyo.
Salen i riksdagsh~~set var fylld till sista plats, till och.
ined i vestibulen.
trängde sig Ahörarskarorna, man väntade blott på att ordf., fru Caiier, skulle infinna sig.
Men man fick viinta länge.
Först efter en och en half timmas förlopp.
visade sig fru Cauer och meddelade ytterst upprörd, att en lconflilrt utbrutit mellan polismyndigheterna och riksdagshusets styresmän, hvilken hade till följd, att mötet ej längre kunde sammantriida i närvarande lokal; det var niidigen ej tillatet att fortsätta förhaqdlingarna utan polisbevakning.
1) å emellertid en af polis bevakad församling ej far aga rum i riksdagshuset, &amp; terstod ej annat an att utrymma salen.
De utsatta föredragen skulle hållas.
följande dag i en lokal, som inan med stort besvär lyckats uppspana.
P&amp; de närvarande väckte naturligtvis denna imderrattelse stor för- st&amp;mning och dröjande Igmnade man salen.
Mötesbestyrelsens ansträngningar gingo nu ut på att erhlclla; vederbörandes tillstånd att fortsiitta mötuet i den uppgifna lokalen.
Detta mötte emellertid nya svårigheter.
Som det måste ferflyta 24 timmar mel1.n an sökningens inlämnande och III ö tets hållande och endast 23 timmar skulle vara tilliindalupna vid den för förhandlin- garnas &amp; terupptagande utsatta tiden, såg man äf ven hiir förhopp- nigarna gäckade om en lycklig lijsning af saken.
Förgafves vädjade bestyrelsens damer till inrikesministern för att utverka hans be- medling; denne förklarade ytterst artigt, att » .öfverpresidenten i provinsen Brandenburg~ var den instans, hvilken i detta f d l agde- att besluta.
Att resa till Potsdam för att uppsö1r.a öfverpresidenten tillät icke tiden, livarför damerna för den gången m %ste iippgifva försöket.
Då de infunno sig utanför den nya församlingslokalen, funno de därstädes före sig en liten polisstyrka, utkommenderad för.
-
a t t uppriitthålla ordningen, hiindrntals människor vantande, pressen p % platsen, men dörrarna obevekligt stängda.
Denna polisens rigorösa tilliimpning af förordningen och ogina uppträdande väckte allmiih förbittring, men höjde tillika krinno- mötets aktier i hög grad.
Då förhandlingarna andtligen dagen darpå hterupptogos hade desamma att glädja sig At, en anslntning - och en sympati utan motstycke i den tyfilra krinnoriirelsens historia.
I följd af har beskrifna motigheter m&amp;ste det p&amp; tvii och en hal£ dagar fördelade programmet slutbehandlas på en enda, men tack vare s&amp; väl ilhörares som föredragandes uthAllig11et och outtröttliga intresse lyckades man på ett förtriiffligt satt lösa denna uppgift.
Bland de ämnen, som nu föredrogos, nämnas de om &gt;Kvinnans politiska npp- fostran * och om, Hygien och sedlighet:, som de viktigaste.
Emellertid fick, som tidningen vDie Frauenben-eguuga uttrycker sig, wder Terband der fortschritdichen Fraiienvereins~ fiirsta möte en sgrandioss affilutning.
Som svar på polisiimbetets beteende blcf ett protestmöte utlyst med rubrik n polisen och kvinnornas.
Yd detta uppträdde flera talare, däribland ett par riksdagsiniin, hrillin senare uttalade det skarpaste klander mot det satt hrarpA ordnings- makten uppiradt, det vittnade om ett system s5 ohållbart, att det fordrade ri.ksdagens ingripande.
Publikens Iitillning var under hela mötet den mest entusiastiska, sal och liktare, vom öfvertj-llda,: $in- garna stodo packade .med folk, hundratals ii.iäniiiskor fihxiikttt för- gii£ves att bli insliippta,)) nian] iiindes för r~tt citera &gt;Ilie Fraiieu- bewegung *, natt man åter stod inför en af dessa moment i en kulturrörelse, som med en siormflkis hiiftighet rrckei.
med sig och begrafver eu massa gammalt bråte och rister af födldrade institii- tioner,.
Ned ett ord, menar tidningen, k \ - iiinorm kunna, npl) iiiiinti.adv genom dessa dagars tilldragelser, med glndt mod g h ~ arbeteii, a allt högre uppgifter till mötes.
Hii~~dlra&amp;rsfesten till Fredrika Bremera miniicr.
Följaride?
telegram 11af-m med anledning af minuesfesti !n ingatt till F i i r b ~ i n d s r.
Dta.
som erhallit; under förmiddazens lopp, uietldelades p i själfva festen.
di.
öfriga upplastes p&amp; det samhiim, som efterit Bgde rnni 1 IIbtel l ' liii~iiis.
Göteborg.
Kvinliga medlemmar af Göteborgs samhälle och af Fredrilra- Bremer-Förbundet samlade att hugfastu Fredrika.
I3rcuiers minlic.
sanda eder hjärtliga hiilsningar med förhoppning om framgingsrik samarbete för kvinnans höjande.
A de närvarandes vagnar Hedrig Lrtyedm ' ug.
EZisctbctli Rodhe.
ligeOo,: cl Gibso j r.
Norrköping.
Ned vördnad och.
tlaclcsamhet för Fredrika Bremers minne och till Förbundet med hennes namn sändes min ödmjuka varma h.äls- ning.
Hzltla Löfgrcn.
&lt;: Göteborg.
Sol over lcyälden hjertelig hilsen.
i g o t Gjems Seli~ier.
i: Lillehammer.
I takneinlighed til nordens störstse hjerte.
Karoline og @ &amp; - ustjerize BjÖmso ?b.
1: Kristiania.
l \ $in arbödige hyldning.
Gi~za Krogh.
* Redaktör af Nylände.
Kristiania.
Vor hjerteligste lykönskning til Bremerforbiindet.
Borg ermester Benzer.
i: Kristiania.
'.
Norges Iandskvindestemmerets forening deltager i mindefeuten P.
M .. @ am.
for Fredrika Bremer.
Formand.
Kristiania.
Fredrika Brerners iidle virke i literatureu og samfundet mindes Liiseforeniw g for ' X V ~ der.
II med tak.
Kristiania.
Telsignet det minde, nordens lrvinder feirer i dag!
2 r:.
Hzcsmoderen.
D Kristiania.
Norsk kvindesagsforening önsker at Fredrika Bremers livs- v&amp;rk m&amp; biire rige frugter for hendes fädreland også i det nye arhundrade.
C.
1: Deltagarna i samkvtimet afsande till Göteborg, friherrinnan Lager- bring, följande svarstelegrrrm: Delande eder förhoppr-ing om framg %ngsrikt samarbete sënda vi hjärtlig tack och %terhalsiiing.
För medlemmar af Fredrika-Breiner-d ör bundet Agcln Monielizis.
-
Från fröken Aasta HauSteen, den Qldriga norska författarinnan &amp; ar till, Förbundet öfverlamnats en krifrelse af följande lydelse: F~wlrilict H7sct11 ers r1 r inrlts. '
Det stiger op over det nittende hundredaars horizont som den fine, sedle kvindeskikkelse; - som brjnger bud fra en lysere, höjere verden - s o m kringer rnelding om att Jorden ikke altid skal vaxe en skueplads for raahed og mörke.
- nHvor deilige er deres födder som bringe godt bud sk ab !^ s p g e r aldtideus profet.
» Ds stilleste ord er det som bringer stormen: a - den storm som renser luften og jager bort de formörkende skyer.
; Tanker som kommer paa due-födder styrer verden *, saa synger den nutids-profet som var sön- derreven som tiden selv, og hvis aand var formörket som tids-aanden, men s o m lengselfuld vendte sig mod den kvindelige aands velgöreude magt.
Ungdomsminde: n Teckningar 7 l 7 - ?tra7~lci !ldifret !a Hvor vi lmste dem me.d g l ~ d e, disse milde, livlige, k~effende skildringer, der hvor vi sar1 i det dengang saa törre og fattige Norge.
Nen vi ejede dog allerede da vor megtigste.
höjeste flyrende lyriker.
. (Tvergeland?)
som i sin haves rigdom plukkede aE sine roser, konvolveer og forglemmigejer, en buket som han oversendte Fredrika Bremer med de a d: &gt;Ve1 er den indgivet af beskuelaens henrykte öjeblik, men dog for fattig til ikke ak trenge til nogen overbarelse for at turde hede en buket til den genifiilde malerinde, som har valgt menneskehjertet endnu finere blom- - ster end ran Hugsums til genstand for sin nydelige pense1.n Digterens hylding ved denne buket er det bedste jeg ved at frem- sende till Fredrika Bremers mindefest.
=l ccst n H m s t c m Velsignet vsere hendes minde!
.
.
Camilla Colletts porträtt, en radering efter fotografi, tagen i författarinnans sista lefnadshr af en af hennes söner, professor Robert Collett, har skänkts Förbundet af fru Randi Blehr, hvilken vackra gMva £ %tt sin plats i det lilla porträttgalleri, som pryder Förbundets lokal.
+ Handarbetets Vänners utställning i K. Kunstgewerbemii- seum i Berlin öppnades den 17 okt.
Direktrisen fröken Agnes Branting har f r h den 11-24 f ör ' densamma.
okt.
uppehallit sig i Berlin i och för anordningarna.
.
En utställning af modeller, särskildt afsedda för jularbeten, h a r med mledning af den ovanligt tidiga höstutställningen varit ordnad i föreningens lokal, Brunkebergstorg 18, den 31 okt.
samt den 1, 2 och 4 nov.
Utstallningen, till hvilken inträdet var fritt, hölls endast öppen fran kl. 1 0 4, d&amp; samtidigt den vanliga försäljningen agde rum.
* Medaljen ~Litteris et artibusn har af h. m: t konungen tilldelats lararinnan i Tekniska skolan fröken Sofia Gisberg, hvilken sasom medlem
af Handarbetets Vänners styrelse och konstutskott ihlagt stora föftjiinster om föreningen.
Samma utm&amp;rkelse har tilldelats- ' f6rsståndarinnan för Handarbetats Viinners konstväfnadssliola och afdelning f&amp; gobelinlagning fröken Ann Margrethe Hamilton.
.
Från skilda hall. '
Ett besök i Fiiilzyid.
Ur en mycket syinpatiskt h %llen artikel i ~H~ifvudstadsbladetr, för den 15 okt.
m % följande anföras: li ' insli I~cinnoforanira~ sammanträdde tisdagen den S och onsdagen den 9 okt.
för ' att viLlkomiia i sin krets tre frainstaende kvinnosaksviinner frlin Sverige, fröken Maria.
Cederschiöld, protc~kollförande sekreterare i Svenska kvinnornas Nationalförbund, fröken Ellen Whitlock, korresp.
- sekreterare i samma förbund, och doktor Ellen Sandelin.
Sedan ordf halsat gasterna välkomna, hö11 fröken Cederschiöld ett föredrag om den gifta kvinnans aganderatt, siirskildt berörande moderns agaiideratt till barnen.
Föredragarinnan framhöll inkonsekvensen af att i dessa tider, då s % mycket - ordas om moderligheten, litet eller intet gjorts för att skaffa modern rattslig likstaldhet med fadern beträffande agaiideriiiten till barnen.
Fröken Cederschiöld belyste med exempel u r rabtegångar i Sverige huru litet denna.
moderns riitt beaktas.
Sedan talade dr Ellen Sandelin om den Icvinliga läkaren och den, ' kvinnliga ungdomen ..
Föredraget berörde den kvinlige lakarens uppgift, - s&amp;rskildt skolliikare vid flickskolor och larare i hygien för den kvinliga .ungdomen, samt hennes plikt att undervisa och varna denna ungdom be- triiffande en del faror.
Föredragarinnan hanvisade till de varningsord ' hvilka nyligen af Tysklands och Österrikes mest berömda medicinska auktoriteter riktats till den studerande ungdomen, samt omnamde den upp- maning, Iivilken stallts till de kvinliga lakarena d liknande auktoriteter i ' Sverige, a t t uppt,rada varnande och upplysand ' e till sina medsystrars hjalp.
Följande kväll inleddes med fröken Whitlocks skildring af de bygg- nader, hvilka hennes mor fru Sophie Whitlock i Stockh+n uppfört.och inredt enkom .för ensamma fruntimmer.
Dessa bostader utmiirka sig för ytterst enkel, praktisk och dock prydlig inredning, hvar och en försedd med ett litet kök, gasugn, egna uthus eto., och hyrorna äro förhållsvis ' billiga.
z Sällskapet Barnavårds anstalt för utbildning af barna- vårdarinnor.
Den 15 nov.
öppnas en anstalt med ofvansthende namn i var hufvudstad.
Det.siillskap, på hvars initiativ anstalten kommit till stånd, har redan existerat undee ' ett par års tid och diirunder oaflhtligt sökt att pli ett praktiskt satt arbeta för förverkligandet af sitt syfte det satt sprida intresse och kunskap 6m barns vård och uppfostrans - Tills vidare är.
. '
det endast i liten skala verksamheten kan bedrifvas, men den gilr i en riktning, som ger hopp om f r a r n g h g och en fortgaende utveckling.
Anstalten &amp; r belagen Folkungagatan 93 och omfattar P rum och bök.
Som elever mottagas 6 unga kvinnor, helst af de bildade klasserna, hvilka hafva att genorngii en 4 minaders kurs!
hvaraf tre i anstalten, en B sjnk Iias eller Allmänna barnhnset.
Hvarje elev har att sköta ett af de barn, s e s till antalet, hvilta af fattiga af sitt arbete upptsgna mödrar kuniia inliimnas för a t t under dagens lopp rardas i arstalten.
- Den teoretiska undervisningen i hälsoliira: barns artificiella uppfödning o. s. v. hanclliaf~ea af prof. J.
R e r n och doktor V. Scharp.
Den praktiska undervisniugen omfattar praktisk barnavård och en del därmed sammanhiingande iimnen, afven sömnad och tviitt.
Xya elever mottagas den l6: de i hvarje månad.
Förestlndarinna ar sofiasystern frölien Anna Törnqvist, f. d. före- sthndariniia vid Kroiiprinsessari Lovisas barnsjukhus.
- Priset för elererna- hvilka.icke hafva sin bostad i anstalten, iir 30 kr.
i mknaden.
Om kommuiialvaleii och kvinnornas deltagande diiri innr- h %lla de norska tidningarna täta meddelanden.
Ratten att i likhet med niiinnen afge .sin röst inom landets kommunal angelägenheter.
hvilken i varris tillerkiindes Se norska kvinnorna.
h a dessa med ifver begagnat sig af.
Men kvinnorna äga icke blott kommunal röstratt, (le &amp; ro afven valberättigade inom kommunalstgrelserna.
Som den första kvinliga skoiiimunerepreseii- tant^, hvil5en i följd af den nya vallageii blifvit vald i Sorge, riainnes ~Xylaendes lararinnan, fröken Ingeborg Torstejnson i Elverum.
- I Kri- stiania, dar ännu ej valen försiggått, p8g8r en ganska liflig agitation fiir att vacka kvinnornas intresse för den nya rättighet!
som blifvit dem be- vilj ad.
Tvenne kvinnoföreningar &amp; ro därvid verksamma: ~Kvindestemme- retsforeningens och ~LandskvindestemmeretsEoreningen~.
... ' Ett nordiskt liviiinoniote skall.
efter hvad norska kvinnosaksblad meddela, hhlles i Kristiania sommaren 1902 a ' orsk kvindesagsforeniiiga, h a r s ordf. &amp; r fru statsrådinnan Qvam, skall utfiirda inbjudningen och den- samma skall, utom till norska kvinnoföreningar, ocksil utgil till svenska, danska, finska och isländska kvinnor.
