# ID: svediakorp-per210
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1901
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,683
# sentences: 1,050
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kvinnorna och fattigvården.
.
För ett par miinsder sedan var ofvanstaende ämne föremål för ett replikskifte i den dagliga pressen, hvilket ej saknade sin betydelse för IwinnofrAgan i allmänhet.
Det, a r dä.rför vi här upptaga saken Bnyo, ehuru den sida diiraf, som tidningspolemiken afhandlade, viil redan Isan anses utagerad.
I Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning förekommer i numret för d.
16 aug.
i afdelningen » Friin, allmanheten » en artikel under rubriken » Ett sviket förtroende », hcari det riktas ett skarpt klan- der mot lcvinnorna för deras uraktlåtenhet.
a t t deltaga i den offent- ligs fattigv&amp;rden.
Orattvisan i.
anklagelsen, hvilken för öfrigt vittnar om stor okunnighet i till ämnet hörande förhallanden, ligger i öppen dag för alla dem, som i ininsta mån satt sig in i saken.
Men den stora allmanheten hör icke till de sak- kunnige, och det var darför Fredrika-Brerner-Förbundet ansag ~ i g uppfoïdradt att i ett till Handelstidninge ' n inssndt genmale ratta och bemöta de mot Sveriges kvinnor i allmiinhet och sarskildt kvinno- föreningarna ställda beskyllningarna.
D&amp; genrniilet redogör för fakta röi-snde kvinnans stallning inom lrommunen, som ehiiru viil hiinda ej nog ofta synas kunna in- sktirpas, införes det har i siu helhet.
EEter några inledningsord lyder den af Fredrika-Bremer-Förbundets ordförande undertacknade artikeln som följer: » ' Genom en kungl.
förordning af d.
22 ' mars 1.89 erhöll lcvjnna ' a, säger förf1 *), ' ratt att like väl som man inviiljas i fa~igv&amp;rdsstyrelse å landet eller i stad och det finnes ingenting som.
hindrar, att fattig- vårdsstyrelsens samtliga ledamoter kunna utgöras af kvinnor. '
Artikelförf.
förebrar nu Sveriges kvinnor, ati de svikit det för1 troende, som genom n&amp;da förordning visats dem, och påstår, att det hos dem saknats vilja, kraft och energi för att taga i besittning rättigheten för kvinna a t t s h a f v a ett ord att sagp i fattigvårdsange- - - s) Xäinligeii förf.
til ' l G.
H. o. S.
T: s artikel.
.
lägenheterna, Förhallandet hade därför också blifvit, att ytterst få kvinnor sitta som ledamöter i fattigv5rdsstyrelserne.
Då man laser förf: s skarpa förebraelse mot kvinnorna för att de ej tagit i besittning det nya verksamhetsfaltet.
far man.
om man ej bar närmare reda på förhållandena, lätt den fikestallningen, att tillträdet till fattigvårdsstyrelserna ar fritt för krinnorna och att det blott beror på dem sjalfva att inga i dessa styrelser, allt sedan de genom kungl.
' förordning fatt riitt till inval.
Detta &amp; r emellertid, som vi strax skola se, långt i f r h handel- sen.
Och det förvånar oss, att förf., som tyckes h a h a ett så varmt intresse för saken och en s % hög tanke om kvinnornas duglighet, utslungat sin förebråelse mot kvinnorna utan att yttra ett ord oin de förmildrande omständigheter, som i detta fall verkligen finnas, de omstandijgheter, som i s % hög grad försvha - i många fall alldeles omöjliggöra kvinnans inväljande i fattigv&amp;rdsstyrelserna, dar hennes arbete - därom äro vi lika fullt öfvertygade som förf.
- skulle .blifva valsignelserikt och fruktbärande i minga afseenden.
Låt oss emellertid se till huru det farhåller sig med f ö r h p %st %ende, att skulden till att lagen om kvinnans behörighet att blifva ledamot i fattigvårdustyrelse blifvit förgäten och utan verkan hvilar uteslutande på kvinnorna sjalfva.
Förf.
borjar med att saga, att kvinna genom förordningenq af 1889 erhållit ratt att kunna likac1 som man inväljas i fattigvårds styrelse A landet eller i stad.
Sjalfva kungl.
förordningen innehåller emellertid en ganska betydlig inskränkning i denna ratt, nämligen a t t kvinna (i motsats till man) endast kan inväljas i fattigvlrdssty- reken, d&amp; denna ej sammanfaller med kommunalnamden, till hvilken korporation kvinna ej ar valbar.
Nu ar det i landskommunerna regel, att kommunalnamden fungerar som fattigvårdsstyrelse och undantag a t t särskild fattigvardsstyrelse finnes.
I stora flertalet landskommu- ner är s %ledes kvinnans deltagande i fattigvårdsarbetet omöjliggjortit redan genom lagens formulering.
I de församlingar %ter, där särskilda fattigr&amp;rdsstyrelser finnas, är det kommunalstammorna som välja ledamöter i dessa; och huru äro dessa kommunalstammor sammansatta?
Till största delen af män.
Visserligen hafva ogifta kvinnor och h k o r, som för öfrigt uppfylla stadgade villkor, kommunal rösträtt och således afven rösträtt på kommunalstamruorna, men deras antal ar i allmänhet SA ringa, att d e ej kunna utöfva nkgot inflytande på kommunalstammornas beslut.
I hufvudstaden Stockholm råder en särskild ordning för fattig-
vardsstyrelsernas tillsättande.
Dar. '
ar det den s. k. fattigvårdsnriml den; som väljer ledamöterna i de å ' tta territoriella församlingarnas fattigvårdsstyrblser.
Fattigvårdsnamden består af tolf (f. n..
såväl som alltid tillförene manliga) ledamöter och dessa väljas, af stadsfull- mäktige, en myndighet, som ju ocksa består uteslutande af man.
Huk har nu Stockholms fattig~hdsnämd förhållit sig till frilgan om kvinnans inväljande i församlingarnas fattigvårdsstyrelser?
Gan-.
ska bestamdt afvisande.
Trots upprepade föreställningar och upp- m aningar från- kvinnof ereningar, trots upprepade påminnelser frHn revisorernas sida, har fattigvårdsnämden ej kunnat förmå sig att i hufvudstadens Atta församlingar invälja mer an en - säger en - kvinna i fattigvtlrdsstyrelse och det oaktadt det stora antal kvinnor i ' hufvudstaden, hvilka med en duglighet ' och en offervillighet öfver allt beröm agnat sina krafter åt den enskilda .valgörenhetens tja.nst.
Vi namde kvinnoföreningar, och afven i detta afseende visar artikelförf.
bristande kännedom om förhållandena.
Förf.
påstår näm- ligen, att ' det saknats organiserande individer, hvilka skulle h a h a tagit saken om hand '.
Emellertid har sa väl Föreningen för gift kvinnos aganderiitt på sin tid som Fredrika-Bremer-Förbundet upp- repade gånger genom sina styrelser ställt uppmaningar till Stock- holms fattigvårdsnamd att icke låta lagen om kvinnors inväljande i fattigvårdsstyrelser blifva en död bokstaf, de h a h a anordnat möten och föredrag för spridande af kännedomen om kvinnans ratt och plikt i nämda ifseende; .de hafva i dagspressen låtit införa artiklar.
i samma syfte.
I Fredrika-Bremer-Förbundets.
eget organ # Dagny » hafva dessutom dylika artiklar alltsedan 1890. gHng på gång före- kommit .. Att under dylika omständigheter vilja påläggs.
k; innorna o&amp; deras bristande organisation icke blott en del utan ' ' uteslutande .skulden ' för att kvinnorna hittills ej mer allmänt kommit i tillfälle att deltaga i den officielli fattigvarden är därföre orimligt, och att artikelförf.
så gjort kan endast förklaras af en bristande kunskap om förhållandena, hvilken är så mycket mer beklaglig, som varmt intresse för frågan tydligen finnes hos förf.
MA.
i främsta rummet ~tockholms fattigvlirdsnämd och kommu- n&amp;lstammorna i de församlingar, som hafva .sarskilda fattigvtlrds- styrelser, i tillräckligt antal invälja ' lämpliga kviunor i dessa sty- relser.
Skulle sedan de kvinnor, ' som invalts, antingen i enlighet med sin af k. m: t i förordningen af den 22 mars 1889 medgifna ratt afsaga sig uppdraget eller också ej på ett samvetsgrant satt ' ' '.
uppfylla de-skyldigheter som Alaggas dem, d&amp; m % man förebrå kvin- norna att de svikit det förtroende landet visat dem genom att gifva dem valbarhet till fattigvårdsstyrelserna - då, men ej förr.
B.
, a 8 * Sil långt Predrika-Bremer-Förbundets i Göteborgs Handels o. Sjöfartstidning införda skrifvelse, hvilben, i enlighet med uppmaningen, som vi hoppas, afven aftryckts i de tidningar, som intagit artikeln rEtt sviket förtroender.
I de ord, hvarmed tidningens redaktion ansett sig böra beledsaga Forbundets svarsskrifvelse, erkännes, att in- sändaren » begagnat val starka uttryck, och att geniniilets inrand- ningar saro mycket vägandes, men tidningen a r icke, desto mindre öfver- tygad om, att meddelaren %icke varit okunnig, om dessa skäl; hans mening har endast yarit att betona, att eftersom kvinnan ända a r » en m-äktig makt i samhället s, många f attvigvårdsstyrelser nog skulle komma %att räkna kvinnor blqtd sina medlemmar, i - fall krinnorna i allmänhet inlade ett varmt intresse, o. s. r.
För öfrigt söker tidningen försvara sin standpunkt med, att det g väckelse rop),, som genom artikeln höjts och som densamma Asyftat, » haft god verkan^.
S % till vida vilja vi ge tidningen ratt: vi ha genom detta ~väckelseropï blifvit satta i tillfälle a t t liimna en utredning af förhillandena, och daraf torde också ha framgått, att det +r de som makten hafia, herrar ledamöter af fattigw3rdsniimder och kornmunalstyrelser, som i friimsta rummet.
behöfva väckas och att det &amp; r på dem det beror, - att den kvinliga arbetskraften .inom den offentliga f attigvarden hittills legat s&amp; godt som obrukad.
Men äfven om ' if h&amp; framhållna orsaker kvinnan ej gjort sjg gällande inom vårt lands fattigvårdsstyrelser - som ofvan påpekats, raknar blott en af hufvudstadens fattigvårdsstyrelser en kvinlig leda- så ar det ej svårt att .framdraga bevis .för att kvinnans in- mot - tresse för allmän fattigvard icke är slumqnde.
Man bellöfver blott kasta en blick på afdelpingayna .för yälgöreiihetsinrättqingar och stiftelser i.
Stockhol-ps.
adresskalender för .att där finna tillräckligt bevismaterial.
Däraf frarngtir att hem, inrättningar och foretag med välgörande syfte, i hvilkag styrelser och a&amp;inistration kvinnor deltaga, räknas-till öfver 60, och till d e fiestn hafva k r i n n o tagit iniatitiv eller med- sätt.
.
.
Siffran.
blir utan tvifrel niistan dbbbdt ?e; kat på ett.
kraftigt.
.
så hög, om de många mderafdalnipgar af sky,ddsföreningarna, nr- betsstugor ?a,, skollofskolonier&amp;,.
.
- förening,arna.
för.
sji~kvllyd i fattiga b
hem o;: s. v.; hvilka alka- s8 godt som uteslutande upprätthållas och ledas af kvinnor, tagas med i beräkningen.
_.
,.
...
.
--.
Sannt är,.
h t den &amp; h&amp; b.ber@ade l@Jlan - adresskalendern - lä~dom,ar ' af annat slag. '
~ e ' h ådagalägg&amp; ' visserligen.
h u k.
lämnar.
.
gom samhället i e n.
gadska betidan.de u \ sträckning vetat .tillgodogöra: iig den kvinliga arb&amp;skr&amp;f$ea inom .välgörenhetsarbetet, m e n visar - 2ifven hvad det ' i berarda fall iiraktlåtit.
: Sa - t. e k riknar .hufvud- staden en hel del välgörenhetsinrättningir,.
.
där kvinnornas delta-.
.
gande ' i styrelkerda: synes vafa sjalfklar, men &amp; r $e ' icke.
aesto .min ' dre ' äro utesliitna.
'.
.
.
, Vi mena därmed inrättningar, hvilka antingen, hafva till syf0e.
.att .. ' i eii eller annan fdrm; läinna .vård,: skydd * och hjälp .endast: at kvinnor af olika åldrar eller äro afsedda för båda Ifönen.
Vi ' vilja8t: ex. ' ~tbhkhol~&amp; stads allmiinna förs: örj- &amp; hma ~ o r g e r i k t @ 6 t aokihus, ~ ningsinrättning, Stockholms stads ' u~pfost~ngsanstalt för flickor, Allmänna barnhuse (: Barnbördshusen.
I ingbn at.
dessa.stiftelser ingå akvinliga namn i förteckningen.öfver styrelse1edamöt; erna.
Bestäm- manderätten ofv&amp; ' vården af alla dessa anstalters ålderstigna, sjuke, andligen ' och fysiskt.
elända af kvinligt kön, öfver .dessa ' tusen- tal af.
spädi och hinderårig8 barn ligger uteslutande i händerna.
.
p&amp; man!
.
.
I sanning det behöfies ett väckelserop, och det 8s.
starkt, att ' ' .det .finge alla ' de ' fördomai- och skrankor att.
' ra&amp;l&amp; som hindra.
.
kvinnans fria uttreckling af sin medfödda förm&amp;ga och sin genom tjiinst.
fbr- ett oförtrutet och ofiervjlligt .&amp;bete i mahniskokärl8kkw.
.
.
viirfvade insikt ' - i.
: fr&amp;g ' oi, - som röra ' d r t lands.
.
fátti@årdsangdä-.
.
.
.Fredkik den stores .gemål.
.
.
.
*.
.. ...
.
...
. '
I, SA.
länge Preussens ' krona stralar, .sliali man i dess glam pris&amp; &amp; fven ' drottning Elisab ' ets dygder ...
PrC: uss.
: Xlockan.
1 2 $ h t t e h den 4 ' febi.
1732 väcktes k&amp;nnprini hredfik i 1 W t r i n: ' d en stafett.
med; .ett bief f$n k u h w.
Ett bre£ %id &amp; ovänlig: tid - n$s&amp; innehtill ' a e8 piktig nyhit!, 0Ckså.
,.
.
aJdjig.
fbfot ..:.
.an&amp;hdt.
.
.
.
.
,,.
:.
(fbrmel, ' i.
$ .som., habs fader.
: böjdde det.
mbd '.
, Potsdam d.
4 febr.
1732.
Min kiire son Fritz!
.
i.
Du vet, min käre son, att då mina barn iiro lydiga, htiller.
Alltsedan jag senast träffade dig, har jag jag mycket af dem ej tänkt p&amp; annat än ditt bästa.
J8g söker stiilla det bra för dig b&amp;de i fraga om a n d n och en hygglig svärdotter och ämnar gifta bort dig redan under min lifstid.
Du begriper nog, att jag hört mig för ang %ende prinsessorna h * i landet, så vidt möjligt varit, deras seder och uppfostran.
- Och s % har den äldsta prinsessan af Bevern befunnits lämplig och ansprakslöst uppfödd; s % borde alla kvinnor vara.
Du maste genast slga mig din mening om saken ...
Jag skall låta restaurera åt dig guvernörens hus och möblera det £ullständigt.
Jag skall ge dig tillräckligt, så att du kan ha eget hushå.11, och i april skickar jag dig tili haren.
Prinsessan %r icke v.acker, men ej heller ful.
Du far ej tala med någon om det har, men du skall skrifva till din mamma, att jag skrifvit till dig.
När du f %tt en son; skall jag lata dig göra en resa.
Bröllopet kan ej firas förrän nästa vinter.
Likväl skall jag laga, att ni få råkas en och annan gång, i d l ärbarhet, s&amp; att du hinner lära kanna henne.
Hon är en varelse som fruktar Gud, och det är allt.
Hon blir lätt att ha göra med både för dig och sina svärföräldrar.
MA Gud välsigna detta!
Nå han välsigna dig och dina efterträdare ... Din till döden trogne fader, F. V. ... J a g tror, att din fästmö kommer hit ....
.
Fredrik förstod val, att alltsammans var afgjordt och ordnadt, och svarade följaktligen sin far &gt;ii all underdanighet,, att han skulle efterkomma hans befallningar, och skref till sin mor sasom kungen bjudit.
Men samtidigt skickade ban ministern grefve v. Grumbkow en liten biljett, hvari han kallade prinsessan &gt;iden otäcka varelsens.
Biljetten har följande postscriptum: D J a g beklagar den stackars flickan, ty nar allt kommer omkring, blir det annu en olycklig prinsessa här i vär1den.o Det ser ut, som om Fredrik nu gripits af riktig skrifklåda, ty han öfrerhopar Cirombkow med klagovisor.
Ä n kallar han sin.
trolofvade Dcorpua delictis, fordrar att hennes uppfostran skall göras om och ålägger ministern att arbeta p&amp; den saken; än benämner ban henne adet afskyvärda föremalet för mitt beggr,~ säger, att han aldrig skall taga hense till gemal, och tillägger: såsom god kristen borde kungen besinna, om det &amp; r riitt att vilja tvinga folk att v m orsaken .till skilsmassor och ha del i alla de synder, som ett olyckligt äktenskap kommer en att b e g &amp;.
~ I ett bre£ skrifver han: %Är hon dum, m&amp; hon dra At helvetels och ' i ett annat: .Om det.
l finns hederliga människor i världen, böra de tanka pä att rädda mig ur en - af de värsta faror, som nagonsin hotat mig., Slutligen .f&amp;r Grumbkow en epistel, hvari den förtviflade prinsen ' yttrar: r h n u återstå mig några utvägar.
Ett pistolskott lian befria mig från mitt lif och mina sorger.
» Äfven under sina.
samtal i Kfistrin vidrörde Fredfik .ofta sitt.
beramade giftermal.
» Hon ar ful och dum^, sade han en ' gång om sin trolofvade till en af sina kavaljerer.
.
» Men », invände denne, » om så ar förhIillandet, skulle, då E .. K.
H. kunna älska.
henne och lefva tillsammans med henne?, » Nej minsann!
Så fort jag blir min egen herre, ger jag henne- på båten.
Man får ursäkta mig, om jag drar mig ur spelet s % godt.
jag kan.,.
.
Hans förbittring mot prinsessan växte dag från dag,, och han upprepade gång på gång, att om han tvingades att iikta henne,.
skulle han jaga .bort henne genast han blef sin egen herre.
I ' ett bre£ till siu äldsta, käraste syster, Vilhelmina, d&amp; ar£ -- prinsessa af Baireutb, skrifvet tvanne dagar före eklateringen, uti- trycker han sina tankar i förtäckta ord: » Flickan ar hvarken ful eller vacker och saknar icke begiifning, .men hon har fatt en mycket.
bristfällig uppfostran, ar tafatt och blyg ... Haraf kan du döma, 0.m.
hon ar i min smak eller ej.8 Den 10 mars 1732 firades trolofningen i .Berlin.
D % ringarna.
växlades, fylldes kronprinsens ögon af tårar, och sedan lyckönsk- riingamti, viif vor0 öfcer, tog han några steg tiljbaka, - inlat.
sig.i sam- tal med en annan uhg dam och såg ej vidare åt sin fästmö.
Ocb så var den adertonåriga Elisabet af Braunschweig-B ' evern invigd till ett långt lif af svikna förhoppningar, ensa.mhet, saknad och vemod, hon, denna alskliga kvinna, som mer an ett halft sekel utgjorde en prydnad för Preussens tron, som räknas bland Tysklands ädlaste och mest aktningsbjudande furstinnor och som bar sitt öde med e n martyrs resignation och en hjältinnas värdighet,.
* $ * / Utan tvifvel var ett af skalen till Fredriks missnöje med faderns val det, att prinsessan af Bevern ej var förnam nog för honom, tronföljaren, den stolta Sofia Doro$eas ' af Hannover son, hvilkeni dittills närt det hoppet att.
f å akta sin kusin Amalia af England, Georg 11: s yngre dotter.
.
Historien - om Fredriks gifterm-ål ar historien om Österrikes försök att bemaktiga sig preussiske kronprinsen och göra honom beroende a f.
kejsarhofvet.
Följaktligen m8ste man hindra den till- tankta förbindelsen med England och göra brytningen oiiterkallelig genom att bland Wienhofvets anhängare viilja Preussens blifvande drottning.
Man fruktade, att om ' kungen dog, prinsen skulle svika sitt löfte, och därför Alades österrikiske agenten i Berlin, grefve v. Seckendorff, att öfvertala kungen att fira förmälningen sa fort som möjligt.
Att kejserliga kotteriet segrat, kunde den store konungen ännu på äldre dagar ej förgäta, och i s i n lefnadsteckning öfver fadern yttrar han p&amp; tal .om Wienhofvets usla beteende mot denne: » Ehuru kungen hade.
s % många anledningar till missnöje, gifte han s h aldste son af undseende för hofvet i Wien med en prinsessa af Braun- schmeig-Bevern, systerdotter till kejsarinnan.&gt; Österrikiska hofvet hoppades, att nar prinsessan lart ratta sig efter prinsen, skulle han med tiden Fatta tycke för henne, och då han yttrat, att hon dansade illa, skickade Seckendorff efter en berömd dansmästare i Dresden och lat honom stanna några månader vid hofvet i Wolfenbuttel.
Secksndorff beklzigade, att prinsessan medtagits till Berlin just då hon nyss haft kopporna och annu ' hade röda flackar i ansiktet.
Mest räknade han på den2 genast efter förlofningen till hofmastarinna hos - den blifvande- kTonprinses * an utnämda h v. Katschs infl-ytandc, emedan hon var hängifven Österrikes intressen, och sa, hoppades man, skulle Fredrik vid niista sammanträffande finna sin trolofvade s.&amp; förhdrad .till .satt och utseende, att hon skulle behaga honom.
Drottning Sofia Dorotea afskydde sin blifvande svardotter och fortsatte i smyg underhandlingarna med England rörande kronprinsens förmälning med hennes brorsdotter.
I den intimare hofkretsen brukade hon ge fritt lopp åt sina känslor för den bevernska hertigfamiljen, och modern till behag sökte hennes barn öfverbjuda henne i orättvisa, hatfulla utfall mot prinsessan och .dennas anförvanter.
Både drott- ningen och hennes ' äldste son hoppades alltjiimt, att någonting måtte intrika, som bröte den förhatligs trolofningen.
Till systern Tilhelmina skref Fredrik:, Hittills har min lott varit ganska dräglig ...
Ku vill man nödga mig att .akta prinsessa af nBevern, som jag icke känner.
Man ' har aftvingat mig mitt jaord, och det pldgar mig outsägligt.,, 8ofia .Dorotea yttrade till dottern: prinsessan är vacker, men dum som .ett spån och komplett ouppfostrad.
, J a g ' kan ej begripa, hnru min .son.
skall.
kunna .finna sig med den markattan.
s Emellertid upprepade kronprinsen fortfarande sin hotelse: D J a g '
skall hAlla ord och låta,.
, viga.
mig, men när det väl är.
gjoxfit, så.
-.
f a r k l min h, ' l~&amp;lig res81 D En annan gåxii.
yt ' tiadi han:)) I djiipet af i i t t hjärta önskar jag, att kejsaren af Marokko m&amp; genom ryktet bli kär i den dar.
yrinsessans behag, så att han enleverar henne och gifter sig med henne.
w Då h, ?n m !&amp;e, - s-a tC1 Wolfenbuttel för att hälsa, på sin fastmö, .j&amp; inte att fara till Braungchweig, klagade &amp; n.
,; l J k.
t y, jag vet på.fgrhsgd, alh, hyad.
v i o.
strimma .. kommer a t t saka mig.
: .. 3: -.
:: D e t är ä,nd&amp; h s q,?
s sföii !+:: ~&amp;~. ?8kq:,.
n!
dum kpiwa.
är.
en .i.
.
l+ .. sk811 jag .. spela komedien, ..,,.
i Braun- himlens ~al~ii&amp;.&amp;~ .. ".
.Egellertjd schyeig så $1, a t t xnm * ej.
$ f någonti: ni.
: eG &gt;;.
: a&amp;&amp;rka ..?
d: ':.
.
-.
.
. '
-.
.
Från, Rpppig,.
d&amp;F ' ' $ '; &amp; drik ' i q q d.
~ ö l.
l -.
Gg.
.
.
.
yid:.
.
.
.
$$t .regemente,.
,.
var ej befvä&amp;de ha,n med p-ri * ses.ssn,:: kBn,.
.
.
.
.
den.-korre,qpdansep -,: .. ... nog, ljflig-, tlyGkte k.un@n, o&amp; hsn - gjgrde s,ppen, fö ?ebr$lser och for-: ..
.;.
............. +rad.e,:: ' *, att ' han.
skulle.
.
, &amp; rif " a,: till sin - fastmö; Sqm ursäkt L '.
,.
:.
.
.
.
.
.
:.
.
.
r..
förebar ' piinsen den.
långsamms - postgångegg, .och.
fö.q&amp;krade, {att ' han.
.......
.
akref,.
.,till prinsess-.
en gåFg i ': veckän.
.
i.
.
,.
,.
- Deq 10. jqni 1733 &amp; !$de &amp; igen.
.
.. &amp; ed ' sin gemål.
och, iildsta ... ... * ?.n till.
6glGdah,hv,, hertigens, a f ~ S ~, u n s c h y e i &amp; ~ o l f e n ~ e l.
l u s t s l o t t.
T v å.
dagar, separe uoderte6knades iikte&amp;kaPsk.ontrak~en.
o8h därpå agde vigselq- rom.- K1,ockan J.2, på .middagen skref bnidgummen till-.arf~~insessan af Baireqth, som vidden: tiden .var på besök i Berlin ': z kara, syster, just nu slutade hela, ceremonin.
Gud .. ske .lo£,.
att.
, - alltihop a r.
öfver!
D.
Således fanns.
det » am u.
en olycklig prinsessa i vaddem.
.
.
Vid tiden narmast efter bröllopet skref G k m b k o w, dotter till sin fn.r om den unga prinsessan: s 1 .sin moders narvaro öppnar .hon ej munnep och ro.dnar så .ofta m.
.
talir - till henne, hvilket kornmkr .däraf, att hon är mycket s t r a n i t.
hållen och .,ej har haft, någon frihet ...
Men jag,.
som åtnjutit.
d e n .,@an att.
: f å tala med- h,enpp p&amp;.
balerna,: d % hon var ensam.
och $ey@rad,: !an försiikra pappa, att, hop .ej sakner .begåfning och att hon, resonerar ganska.
f örs.tåndigt.
Hon .f örefaller att vara mycket gpd.
H&amp; tycker q m, att.
roa sig.
Hon har just inte något.
.
sätt, .qen.
.
.
.
* nigon gjorde Lenne uppmärksim därpå,, skulle .hon.
+nd&amp;: sig.p.
:.
.
.
.
.
.
.
.
.
dg n&amp;&amp;ire.
.
Q&amp;$andigbeterna vid sig,.
.
.
.
~.
.
l.
l d .. d.
e.
~.
.
.
.
$ q r &amp; ~ f ormälning liksom om lrungliga familjens fientiiga sin ' nesstamni ' ng mot #: ' - .A.
: c i.
, - b '.
. '
,, ':,, .L: .. ' a .. r .... t ... ' 1 '.
t n, ' ", 06 L b ' i.
I
336 P väl ej vara, och detta förklarar till fullo hennes skygghet under hennes försts uppträdande vid preussiska hofvet.
- * Den store Fredriks gemal föddes i Wolfenbuttel d.
8 nov.
1715.
Hon var dotter till hertig Eerdinand Albert af Braunschweig-Bevern, som r a r förmald .med sin systerdotter Antoinetta Amalia och efter sin svärfaders död blef regerande hertig ' af Braunschweig-wolfen- buttel.
Rennes ena moster var kejsar Karl VI: s gemål och Maria, Teresias mor, den andra var gift med tsar Peters son Alexej.
Elisabet var den.
tredje i ordningen af femton syskon.
Om hennes barndom och uppfostran har man inga tillförlitliga nnderrattelser.
Morfadern var en vitter, kunskapsalskande man, som hvarje lördag samlade kring sig sitt lands mest framstiiende lärde.
Vid dessa tillfallen dryftades mangen vetenskaplig fraga.
De furstliga barnen måste då alltid vara närvarande.
Den hertigliga familjen utmärkte sig för sann religiositet; också ar gudsfruktan huhuddraget i Elisabets karaktar.
Fadern, en statsklok, tapper, arbetsam, adel och ratt- skaffens man, hade i kejserlig tjänst förvarfvat sig rikets högsta militära värdigheter.
Fredrik Vilhelm I hyste stor aktning för honom och kallade honom sin ende van.
Xodern lär ha varit en lika skön som klok) och dygdig furstinna.
Af prinsessans bröder blef den äldste, Karl, sedermera regerande hertig, förmäld med Fredriks syster Charlotta.
Den andre, hennes käraste broder, var den yktbnre preussiske fältmarskalken prins Ferdinand af Braun- schweig.
Genom sitt giftermål hade kronprinsen köpt sig fri fr %n a t t langre lefva i sin fars närhet.
Redan efter förlofningens ingaende hade kungen utnämnt honom till öfverste för ett regemente i Neu- Ruppin.
Några veckor efter bröllopet Atervände Fredrik ensam till sin garnison, men kronprinsessan stannade kvar i Berlin, emedan Neu-Ruppin omöjligt kunde hysa det unga hofvet, s&amp; ansprtlkslöst.
detta an var.
Följande vår skänkte kungen kronprinsen slottet Rheinsberg, och Ar 1736 ' flyttade Fredrik dit med sin gemhl och sitt hof.
Dar lag lycka i luften för alla, till och med för Elisabet, som längre fram sag med saknad tillbaka pi % de Ar hon npplefvat på Rheinsberg.
Under Fredriks hela lefnad hyste Elisabet en briunnnde önskan
att kunna vara honom.
1 t.; behag1).
Mer an någon annan beundrade hon honom och sökte p % allt satt utbreda .han., pris .och hans ara.
För sina anföryauter utgöt h.on sig i gntusiastiska loford öfver hans bjärtas och hufvuds utmärkta egenskaper oih uttryckte den lifligaste tillfre~ställelse med sin vistelse p&amp; ~ h e i u s b e r ~ Att.
hon där känt f öre sin.
gem %ls.
död, alltså sig lycklig, betygade hon ännu dagen redan vid hög älder, och därom vittnar afyen den omstä,ndigheten, att på Sohöuhausen öfvgr dörrep i ett rurn,.hvilket anges somdrott- ningens sängkammare, hanger en vy af Rheinsberg.
Sant ar, att Fredrik aldrig illskade denna älpkvärda kvinna, men han t-de åtminstone hennes närvaro och tillät henne visa honom uppmärksamhet och skämma bort honom.
En gång yttrade han till .8eckendorff: » J a g har aldrig varit kar i henne; men jag vore den störste usling i världen, om jag ej uppriktigt värderade henne, ty hon har särdeles mildt lynne, är i högsta grad medgijrlig och ytterst till- mötesgående, ja hon gissar p % förhand mina önskningar och upp- iyller dem, innan de uttalas.))
l) Fredriks bre£ till Elisabet äro mycket kyliga?).
Aldrig har han tid att skrifva långt till henne, an ar han trött, Hn lider ban af svår liufvudvark.
Dlen niir det var fråga om att skrifva till Voltaire eller systern Vilhelmina, var han alltid frisk och kry.
Dek finns ' endast sex bre£ kvar fran ' Elisabet till Fredrik, alla l) f r h hans regenttid.
Hon börjar sina bref med) Ers Majestäts och slutar dem med, Ers Majestats djupt ödmjuka, .lydiga och trogna gemå.1 och tjanarinna Elisabet., E t t begrepp om dem kunna följande utdrag lämna:.
.Jag afvaktar E.
M: s befallning diirom, t y jag vill ej företaga nh- gonting hlir i världen utan att känna E.
IM: s vilja;, och, E.
M. Iran lita på.
att jag alldeles bestamdt icke ' gör nHgot, som k a n misshaga E.
If.,?)
Nar kronprinsessans f a r afled, d.
3 sept; 1735, var Fredrik i Ruppin och hans gemhl i Berlin.
Vid nnderr&amp;ttelsen om sin svärfars död skref han till kungen:.
r J a g tror, att min hustru är mycket ledsen där- 8fver; alltså, ber jag min allernå,digaste far om lof att resa till Berlin för a t t trösta henne., a) Bref f r h Fredrik till hans gemal finnas kvar friin bhde kron- prins- och regenttiden.
Alla börja, de med iMadamen och slutq med nagon tom höflighetsformel.
E t t begrepp om denna hans korrespondans kunna.
föl j ande prof gi fva: rErs Majestät!
J a g hinner ej mer än betyga E.
M .. min uppriktiga vlinskap och omtala, att vi alla befinna oss val, samt bedja E.
M. llimna.
inneslutne bre£ till vederbörande.
E.
M: s tillgifne Fredrik.,.
Nedanstående rader, hiimtade ur.
ett bre£ af 1742; visa, att .Fredrik ej var alldeles okänslig för sin gemals ständiga bevis på, hängifvenhet:, När man kanner E.
M., maste man älska E.
M., och genom sitt g o d a hjärta gör E.
M. sig förtji.int af, ens aktning.,
Kronprinsessan var arbetsam, intelligent och glad, kunde del- taga i de djupsinnigiste ' &amp; tal, var road af skämt och dristade ibland sjalf vara uppsluppen.
Hon vinnlade sig om att satta sig in.
i de iimnen hennes gemal brukade ' afhandla med sina vänner.
Den herömde La Croze gaf henne alltjämt undervisning i franska språket, ledde hennes studier och gjörde henne bekant med de författare, om hvilka hon s å o f t a hörde talas.
Hon furstod och erkiinde ' oltaires snille, men hans person ' r a r henne motbjudande.
Grundligt läste bon de grekiska och romerska klassikerna.
Uan vet ej om hon v a r musikalisk, man kan förutsatta det, eftersom det vid braunschweigska hofvet idkades ofantligt mycket musik.
Att hon malsde frain- g$r af ett Fredriks bre£ till fadern.
I febr.
1738 tinder- rattar han niimligen denne om att bans hustru håller på med ett porträtt af honom, hvilket hon iimnar skicka kungen, om det lyckris.
.Dessutom roade hon sig med att radera landskap.
Blla aftnar r a r det musikalisk underhallning på Rheinsberg.
Där spelades ocksa teaterpjeser, förerradesvis Racines och Toltnires tragedier, och ofta dansade man.
Redan före sitt giftermål hade prinsessan brefvanlat med kungen.
Först med hans död nfbröts deras korrespondans.
I hans bref fram- skymta olltid hans varma känslor för svärdottern, afven d&amp; ban lainnar hennes önskningar ouppfyllda.
Elisabet, som alskade sin gemål outsägligt och var öfvertygad om hans inre varde, bedyrade- kungen upprepande gånger, att han hade i kronprinsen en god och innerligt tillgifven son, att hon kände sig mycket olycklig, n&amp; kungen ej visade honom den bevågenhet han förtjänade och att den största nåd kungen kunde skänka henne var att upptaga prinsen i sin gunst.
Om vistelsen p&amp; Rheinsberg skrifver hon till sin kunglige svärfar, att den var henne synnerligen angeniim, emedan hon diir fick lefva tillsammans med den, som var henne det karaste i världen, och att hon ej kunde ha tråkigt i sitt hem, eftersom hon njöt a f umgänget med kronprinsen, kvilken hon iilskade öfver allting annat.
De minsta husliga angelägenheter delgaf hon kungen, skickade honom korf, Braunschweigmumma och annat godt fr %n sitt kök, hvilka gåfvor, jämte hennes försäkran att hon riktigt lag i med sitt hushåll, städse blefvo nfidigt mottagna.
Alltid ihågkom han van1: gt sin svgrdotter p&amp; hennes födelsedag.
Så skref ' ban d.
S nov.
1755 egenhändigt till henne bland annat:, Eftersom det ar E.
K.
H: s födelsedag, får jag gratulera och.
- önskar jag E.
K.
H. många ' år och om nagra månader &amp; storxkh duktig pojke.))
Det goda förhållandet och förtroendet mellan Fkedrk Vilhelm I- och kronprinsessan tyckes aldrig ha - blifvit rubbadt.
Äfven drott- ningen faste sig mer och mer vid sin sons gemfil, och denna ut- tryckte sig alltid med den största aktning om .svärmodern.
Likasb blefvo Fredriks syskon henne efter hand varmt tillgifon.
.
I Braunschweig hade kronprinsen lart kanna en friherre v. Bielfeld och bjudit honom till sig .. Sommaren 1739 finna vi honom p5 Rbeinsberg.
I bref har han skildrat darvarande hof.
)) Kronprinsessanr, akrifver h i t i l l en vaniom, bar lång ocb bar fullandadt vacker figur; aldrig liar jag sett en så i alla detaljer regelbunden växt.
Hennes byst, händer .och fötter kunde tjäna en målare ' till modell.
Håret, som särskildt fängslat min uppmarham- hec, är det skönaste askblonda i världen och skirniar som parloi, niir det är pudrrïdt.
Hon har ovanligt fin hy, stsra, blå ögon, i hvillra mildhet och liflighet strida om heiraväldet -- blicken ar rent ' af eldig -- öppen panna, vackra ögonbrp, liten, nå.got spetsig, men viilbildad näsa, behaglig mun, röda lappar och förtjusande hals och haka.
Hela ansiktet.
uttrycker godhet.
Med skal kan man saga, att hennes gestalt blifvit danad af gracernas händer.
.Till och med den smula vårdslöshet man ibland skönjer i hennes toalett och hllll- ning ar ej oafven, men för det mesta klar och knmmar hon sig smakfullt.
Det torde ej vara lätt att i Europa finna en prinsessa, som äger vackrare diamanter, och .säkert kan ingen anbringa dem biittre an hon.
Jag har sett henne biira ett smycke af stora briljanter och ametister, hvilkas glans mina ögon knappt maktade iitharda.
Hon talar föga, i, synnerhet vid bordet, .men det lilla hon sager vittnar om intelligens.
Hon förefaller mycket begåfvad och odlar träget sin sj61 genom att lasa d ' e basta franska skriftställarna.
Fru v. Katsch har föïs5ikrat mig, att prinsessan har ett förträffligt hjärta och en.
hiinmelsk.
karaktär.
Hvarje ögonblick markas drag diiraf, hvilka.
tjusa mig.
Klockan 6 .e.
m..
brukar hon spela ett parti kadrilj eller trisett och ådagalägger ' då den adlaste oegennytta.
Aldrig har en .furstinna dansat så i min smak som hon.
Under dansen äro hennes min och.
hllllning både majestätiska.
och fullkom- ligt otvungna.
Hon.
.tar stege.n och räcker handen efter konstens
.regler utan att lå.ta ängsligt binda sig af dem.
Man ser genast, a t t hon är förmer an en vanlig kvinna.8 Detta omdöme af en fin varldsman,som kande det tacka könet och uppskattade dess behag, ma vittna om Elisabets framsteg sedan hennes första uppträdande vid preussiska hofvet.
Enligt Bielfelds utsago verkade hon aldrig störande p&amp; sall- skapet, dansen och bordets nöjen, utan själf glad, höjds hon snarare stamningen.
Det var till och med en tid, d&amp; man talade om prinsessans inflytande på sin gemål, från hvilken hon under hans bortvaro ofta erhöll bre£ med uppdrag och meddelanden.
Ar l738 skrifvei.
kronprinsessan iir vacker och läraktig Seckendorff till sitt hof: och håller på att bli mäktig., Nar Fredrik den 25 maj 1 ' 740 plötsligt reste fr %n Rheinsberg, kvarlämnade han dar sin gemal och sina vinner i iingestfall väntan pii nyheter från Potsdam.
Under natten till den l juni väcktes Bielfeld af hästtramp pil.
träbron.
En kavalkad medförde under- rattelsen om kungens död.
Det lilla hofvet öfrerlade om sättet att meddela sin harskarinna den sorgliga nyheten.
Till sist fattade man ett beslut.
E n af hoffröknarna gick in i Elisabets sofrum, öppnade fönsterluckorna och yttrade, d&amp; hon därvid vaknade: 2 J a g ber E.
M. om förlåte1se.a ~Hvarför kallar du mig majestiit, yrar du ?^ sporde Fredriks gemal.
I detsamma steg hofmastarinnan in, gaf henne först sett pulver mot skrämsel, och halsade henne darpa som drottning.
Skyndsamt .p&amp;tog den unga drottningen en smakfull svart och hvit morgondräkt och tradde ut i audienssalen, dar hon mottog hofvets hyllning.
Aldrig hade hon varit s å vacker som da.
Eon tillkiinnagaf, att hon ämnade resa till Berlin kl. 10 f. m.
Vid den ovanligt präktiga frukosten lat fru v. Katsch ge sig ett stort glas, föreslog de nya majestäternas skål och önskade dem en lika lang som lycklig regenttid.
Genast .drottningen stigit upp fran bordet, reste hon xsom en blixt » med sin svit till Berlin.
Hvilken missräkning!
Dar träffade hon ej sin gemål, ty han hade begifvit sig till Charlottenbnrg.
I stället fann hon en liten biljett af isande kallt innehåll, slutande med dessa rader: » E.
M. kan stanna kvar här, emedan E.
I !ks närvaro &amp; r nödvändig har.
Laga sa, att E.
M. råkar helt få eller inga alls.
I morgon be- stämmer jag om damernas hofsorg och skickar E.
M. mina order
. '
-.
.
.
.
.
.
.
.
341 .., därom.
Farviil!
J a g ' hippas snart .f&amp; &amp; et nöjet.
att återse E.
N. vid god halsa. ».
.
.
...
.
.
.
.
.
Den arma ' drottningen vågade.
ej f a r a till- Charlottenburg, så naturlig hennes önskan.
än var att träff a sin geiiil, som .nyss blif vit konung.
Darför .skickade Ilon sin.
kofmastare för att höra efter * hur kungen befann sig.
Säkert.
förstod bon redan, att~.skilshässan.
.
.
:.
...
- (Forts.).
börjat.
G.
uoll Duben.
.
.
, 1 h '.
.
.
.
.
.
:.
.
.
a.
I..
.
.,:.
.
.. a.
El1 föredragsvecka vid Liljeholmen.
-.
.
.
.
.
....
Under inoevarnnde '.
höst har %redrika- rem er- ör bundet lagt ett nytt f d t till sitt vidsträckta verksamhetsomr&amp;de. '
Driffjädern till detta företag, för hvilket har .komrner .. att r.edogöras; har varit den kiinsla af förpliktelse gentemot - arbetsklassens skvinnor, som för hvarje &amp; r allt mer oafvisligt tränger sig på samhdlets sobialt bnttre lottade medlemmar.
~ ö i b u n d e t har.
visserlige~i, mer än en gång uppi trädt till de kroppsarbetande kvinnornas hjälp och detta med godt resultat - exempelvis m å erinras om hyad Eörbunde t ... uträttat ' för a t t hämma de svenska allmoge~ickornas utvandring.
till, Danmark - ' men nagon direkt ' insats i var tids folkbildnings: arbete, för såvidt det rör landets kvinnor, har det hittills ej - varit i tillfiille htto göka.
6zdirekt tax-.de Förbundets oförtrutna strafvan, att elronomiskt, mora- liskt eller, 4ntellektuellt söka höja sitt .lands döttrar, ha ' återverkat ', afven p&amp; den kategori af dessa, som icke atnjuta .de bildade klasser- nas förmaner.
Det bör dock uttryckligen betonas, innan vi öfvergti till den utlofvade redogörelsen, att det initiativ, som nu .Förbundet tagit, af detsamma icke tillmates annan betydelse an den att vara e t t försök, ett f a s t a steg p&amp; en vag,: son1 otvifvelalntigt giir8.i den- rätta riktningen.
.
.,.
Impulsen till det företag, som har åsyftas,.
väcktes p % Förbun- dets senaste Arsmöte i maj.
Efter fröken Helena Westermarcks från Helsingfors föredrag om » de finska kvinnornas verksamhet till.
all- mogekvinnans höjande » uppstod en liflig diskussion, hvilken utmyn- nade i en viidjan till Förbundets styrelse att söka få någon verk- samhet af liknande beskaffenhet till stånd hos oss.
Redan vid föl- jande styrelsesammanträde d g r a dagar senare framlades af en för, ' i: '
saken varmt intresserad styrelsemedlem £ördag d l en föreläsnings- serie, nfeedd för arbetsElassen$.
kvinnor.
Förslaget vann stj-relsms gillande och en komit6 besiaende af fru Anna Höjer, fröknarna Lilly Engström och Sigrid Ulrich, tillsattes, med uppdrag att verka för företagets realiserande.
Kom s&amp; sommaren och afbröt de preliminiira åtgärder, som komiterade omedelbart ' vidtagit., men sedan hösten aterfört till hufvudstaden de spridda arbetskrafterna, upptogs med all ifver det påbörjade arbetet.
I det första förslaget hade Liljeholmen framhtillits - sasom den bland Stockholms arbetareförstader, hvilken kanske var sämst lottad i fråga om bildniogstillfallen.
Den talrika f abriksbef olkningen var fattig och genom det långa afstandet utestängd frHn de förädlande nöjen, som hufvudstaden erbjuder arbetaren.
Liljeholmeii borde 4- ledes vara en siirdeles lämplig plats för ett företag som det Asgftade, och ' det lilla aflagsna fabrikssamhället, okandt för de flesta stock- holmare, utsags till utgångspunkten för Förbundets verksamhet pfi folkbildningens område.
Frågan om föreläsningslokal löstes också p&amp; ett tillfredsstdlande satt.
Liljeholmen ager ett ganska rymligt missionshus, och detsamma stiilldes af dess styresman ytterst bered- villigt till Förbundets förfogande, och samma tillmötesgAende Bom företaget cd1 del från silviil Liljeholmene pastor som från dess folk- skoll&amp;ra.repersonal och alla dem, hvilkau medverlrnn p5 etk eller annat satt blef tagen i anspråk.
Programmet för den af Förbundet ordnade serien af mö€eiz,för kz; .imor i missionshuset å Liljeholmen d.
7-12 okt., hvilket tryckt å gula, affischer uppklistrats.
på en miingd platser inom förstaden, om- fattade följande föreliisningsamnen, hvilka här nämnas i den ord- ning de blif vit hållna: - Om 26pp fosh-aiz % ltcmrnet.
- HWM barr2 och ~ts - L y x e ~ och t fi-mdt- ?letu böra skötas ?ned 1liln~ ' yn ii11 I ~ ~ I s a fordrii~gar.
skt&amp;ndet.
.- Deta w y a kvimnil ifilör lifiet ock &amp; ss fö,.hfi221tnrlen.
- 1 Znchnrias Topeliw ' hem.
- En resa i Lappland (i samband med ett sam- lrviim med kaffeservering och sång).
Till de tvii första föreläsning- arna vor0 mödrnr särskildt inbjudna.
Inträdesafgiften till samkvämet var 15 öre.
Ofriga aftnar var tilltrldet fritt.
Affischen innehöll för öfrigt tillkiinnagif vandet om elr sy k w s, som skulle pagh 8 -- l 0 okt., tisdagar, torsdagar och lördagar kl. 3-5 e., m. mot en afgift för hela kursen af 50 öre.
Den med så många förväntningar motsedde wLiljeholmsveckan » randades.
Mandagen den 7 oktober var årets första riktiga höstdag.
I hällande regn, på mörka bottenlösa vägar bar det af ti.ll.okandn trakter och till okändn erfarenheter.
Efter en halftimrnes.
vandring i de obekanta regioner; som taga &amp; d p i andre sidan om &amp; ngspår- .vagnens ändpunkt vid Hornslzroken skymtar en rad höga, .upplysta f önster på krönet af eii bergklint.
Det iir Liljeholmens missionshus, ' vandrijigens mål.
Första; anblicken af salen var föga npprn ' untraude, vi funno där ingen före oss mer än - vaktmästareii!
Så småningom infinno sig.
dock grnppvis några unga kvinnor.
Antalet ökades blott långsamt-; punktlighet tyckes ej vara en dygd, som man siitter pris på vid Lilje- holmen.
Kl. l / s S va.
föredraget nnnonseradt och kl. 8 komma iinnn nya $hörare.
i k ~ t l i ~ vor0 e n omkring 35 lrviniior samlade, visserligen blott en ringa del af den publik rnau holipats p&amp;, men i anseende till det ful4 vädret kunde inan val anse börjaa n&amp;gorlunda tillfredsstiillande.
In- för detta auditorium gick nu det första föredraget i serien af sta-, peln: som nppfostran i hemmetr.
Föredraganden var fru ~ ~?
Z C.
f H ö j e r, hvilken genom sina egna rön som moder och husmoder och sina, ej mindre rika erfarenheter af arbetarnas värld och de eländas bo- ningar var väl ganad att ge At iirnnet dess ratta belysning.
Fram- sagdt med hurtighet och humor samt interfolieradt med s m å be- tecknande anekdoter, qenomandadt af 1~Lrlek och förstlende, kunde föredraget ej annat an rycka åhörarna med sig.
I början undrande och reserverad, syntes ocksil pnbl ' ilceuj E % snart talarinnan kommit in i sitt Eirnne, vara på det klara ined att hii.r bjöds något som var viirdt.
att lyssna till.
K8rnpiinkten i föredraget var att söka förklara det stora sam- inanhanget i lifvet mellan den tysta plilrtnppfyllelsen i det lilla, och den mäktiga aterverkan en sådan plikttrohet utöfvar på hela sam- fiindslifvet.
Utgående från det oerhörda ansvar, som barnets grans- löse, förtroende till modern ställer på .mödrarna, framhöll tal.
vikten af att modern gjorde sig vnrd detta förtroende, framför allt genom ett flitigt aktgifvande p % sig sjiilf; Uppfostran började i hemmet vid barnets spiidaste Ar: Nar barnet sedan vid sju års ålder skulle taga sitt första steg ut i lifvet och börja skolan, var ', Mammas stora esameusclag » inne!
Då var allaredan karaktären.
till sina hufvuddrag formad, hade en moder då, riitt användt sitt barns för- troende kunde hon bed förtröstan slappa det ifrån sig.
J n, makan oih modern kunde icke nog känna sitt höga ansvar, '
kanna att hennes plikter icke vor0 inskriinkta till en liten krets och en begränsad tid, utan att de sträckte sig rida in i hela 6 a m f t d s - lifvet, långt ' ner till aflägsna släktled, och att kvinnan i och med det- samma hon gifte sig, atog sig den största och heligaste medbol.qcr1.e- plikt.
I sammanhang ' härmed anfördes ett hemskt exempel.
En tysk statistiker, som varit i tillfälle att genom officiella hindlingar följa en familjs öden under en tidrymd af 75 &amp; r, hade framlagt föl- jande talande siffror.
En på dryckenskap begifven kvinna var stammoder till 834 efterkommande, a£ de i 0 9 individer man lyckats taga reda på, af denna familj roro 10G födda utom &amp; tenskapet, 142 tiggare, IS1 prostituerade, 64 understiidstagare samt 7 ' 6 dömda för brott, och underhållet af denna enda familj hade kostat staten 5 millioner mark.
Tal.
upprullade till sist gladare bilder och påpekade huru vi alla &amp; .ro beroende af hvarandra i stort som i smått och hur en liten vanlighet, måhända bevisad en fullkomlig främling, men härstammande från frön, som utsåtts i barndomshemmet, kan äga en oberäknelig makt.
Detta blott antydningsvis några punkter i det varmlijiirtade, sakrika och för auditoriet i alla delar så ra1 lampade föredraget; det enda som därvid kunde anmiirkas rar, att det icke hölls inför en till sista plats fylld sal.
dagar upprann lika råt och Den andra af s~iljeholms~eckans;.
höstlik som den första, men salen erbjöd en Ungt mera uppmun- trande anblick.
ahömskaran hade nu stigit till det diibble antalet, ett glädjande tecken på att föreläsningarna m k t intresse.
Eöre- draget handlade denna gång om huru barn och hem böra skötas med hänsyn till hälsans fordringara och hölls af en fackmässigt utbildad person, ejnksköterskan fröken Sally Petterssol [.
På ett.
finkänsligt och praktiskt satt, lampadt efter ahörarnas förhållanden och uppfattning, framhöll tal.
betingelserna för hälsans bevarande och för fostrsndet af ett friskt sliikte och liimnade en miingd goda och utförbara r %d, huru med enkla medel dessa resultat sknlle kunna vinnas.
Efter f ör+ragat tillhandahölls bland Bhörarna l .. k U are- sallakapets skrift rom Ino-ot:, af d: r E. Silsson samt professor Ohrvalls lilla broschyr &gt;P Om kenlighet och frisk luft B. Onsdagens föredrag om .Lysen och framåtskridandet z hade också samlat en intresserad och tadigen talrik publik.
Förelaserskan, fröken Clara Waidström, lärarinna i Brnnimerska skolan, förstod att gifva en både underhålls~de och lärorik belpning åt sitt ämne.
Med kultiirhistoriska exempel riaade hon, hurusom en hel del saker, '
. '
.
345 hoilka numera anses höra till lifvets nödvitndighetsártiklar, fordom betraktades som lys och att det just vore ett tecken på framåt- skridande, att dessa föremål blifvit tillgängliga för litet hvar.
För öfrigt påvisade hon med en slbende bild huru mycket andras ögon kosta OSS, huru det att jämt taga hänsyn till ' hvad andra tycka gör oss osjälfständiga och till slafvar under lyxen och modegalen-, skapen, för hvilket allt tal.
varnade mildt och allvarligt.
Onsdagens.
vackra föredrag slöt * sig värdigt till de båda föregåchde.
Om de första kviillarnas ämnen vor0 anlagda på att tala till åhörarnas förstånd och omdömesförmåga, vädjade torsdagens.
föredrag mer uteslutande till deras kansla.
Förel ' äserslcan var denna gang fru A » ianda KeqWedt, och hennes .ämne, som behandlade &gt;Den unga kvinnan inför lifvet och dess förhallanden », var +särskildt valdt med hänsyn till den Iivinliga ungdomen.
Den hade också infunnit sig i stora slcarsr, hela det lilla templet var fylldt af unga välklädda flickor, och de natta hvita sjömanshatterna, som d e flesta buro, gåfvd ett ljust, ungdomsfriskt.
tycke At församlingen.
Men annars var stamningen allvarlig nog, det blef en andaktsstund, som säkert hos de flesta länge skall kvarst8 som ett vackert minne.
D m vanliga frun med ' det goda uttrycket och den milda st.arnmcin, .hvilkens namn ilog var kändt af de ' flesta, tahde om sljfvets gbfvan och att man bör halla denna glfva ren och obesudlad, och fast talet innehöll mer tankar och betraktelser öfver lifvets förhållaliden an faktiska liirdomar, verkade dess vaclcra, poetiska form och den varme, hvar- med det framsades, oemotstbndligt på den ' unga Ahörarskaran.
Det ar att hoppas, att det djupa intryck, som fru Kerfstedts föredrag synba~ligen åstadkom, icke skall förflyktiga ined stunden.
Sedan den egentliga delen af programmet var fullföljdt, vidtog en mer improviserad.
Ungdomens närvaro viickte tanken på sång, och snart klingade den ena fosterländska sången efter den ' andra genom salen.
Psalmen » Herre, signe du och råde », sjungen med en samklang och .fyllighet, som visade på goda.
röstresurser,.
afslutade värdigt den stiimningsfulla aftonen.
Till denna föreläsning hade oirlca 400 kort utdelats till.
unga arbeterskor i de närliggande fabrikerna och detta förklarar till dels den fyllda salen.
Neri afven bör den större frekvensen, tillskrifvas ett växande intresse ' för aftonstunderna i missionshuset.
Vädret, som de första dagarna varit s % ' ogynnsamt, hade också slagit om; i stallet för en regndrypande himmel.
skådade nu kvah efter kväll fästets tindrande stjärnor ner öfver Liljeholrnens illa.
upplysta och icke stenlagda vägar ocli underlattade i hög grad för så räl Ahörare som tillstallare vandringen till den allt annat än latt- tillgängliga föreläsningslokalen.
* %: Fredagen bjöd på ett underhållande program.
Fröken H w i e Louise Gagirer, Iiirarinna vid Södra seminariet, slrulle tala om ~Zacharias Topelius ' hem ..
Äfven det hade lockat en talrik publik, bland hvilken igenkändes många af de unga flickorna fr %n föregående afton.
Ämnet gaf tal.
anledning att beröra Finlands sorger och att framstiilla en jämförelse mellan Sveriges lyckliga förhållanden och detta hårdt pröfvade lands.
Hon lämnade dlirjiimte en lefvalide bild af den gamle skaldens rum på Björkudden, af hans li£ dar, hans sista sjukdom och död, en frainstallning som gjordes liflig och ' tilltalande genom en mängd anekdoter och citat ur ~ o ~ e l i u skrifter s ' sanit.
förevisande a£ hans portriitt och vyer f r h hans hem.
Så kom lördagskviillen, den sista af Liljeholmsveckans dagar.
Denna gång var samlzviimet utsatt till kl. (i, för att man skulle få tid till kaffedrickning och samspråk, jiimte lyssnande till föredrag.
Kaff eserverjngen gick raskt undan tack yare många villiga hiiii- ders hjälp, och efter denna förfriskning lyssnades rtied desto större uppmärksamhet och nöje till fröken Lilb E t i g s t r ö t ~ trefliga, humoristiska beskrifning pli %En resa: i Lappland)) ocli hennes an- slhende skildring af det egendomliga folk, som lefver diiriippe i höga norden.
På föredraget följde n %gra sånger, hrarpå en diskussion vid- tog för att utröua åhörarnas tanke om det företag, som af Fredrika- Bremer-Förbundet satts i gång, och huruvida en fortsiittning daraf vore önskvärd.
Liljeholmens prast, hvilken jlimte missionshusets styrelse och ett par andra herrar mottagit inbjudning till snm- kvämet, utsågs till ordförande, och under hans presidium fortgick en stund ett ganska lifligt meningsutbyte, hvarunder dingii utta- landen vittnande om tacksamliet och gliidje öfver de innehållsrilw aftonunderhållningarna förekommo, och ntsågos några komitterade inom Liljeholmens samhälle för att bistå Förbundet i en enrentuel fort- sättning af dess verksamhet i samma syfte.
Efter en kort bön af pastorn skildes man åt, å ömse h811 medförande det basta minne af den gångna veckans erfarenheter, och dessa Toro helt visst ej m rna.
mindre lärorika och vachnde för gifrarna iin för mottaen L. s.
Danmarks fnrsta fabriksinspektris.
Förha steget till en reform, hvilken otvifvelaktigt ' måste blifva af ' stor betydelse för den arbetande lzvinnans ställning, har tagits i Dan- mark genom tillsättandet af en kvinlig fabriksinspektirr.
Till denna viktiga post har i dagarna blifvit utsedd fröken - Annette Vedel, assistent i den under finansdepartementet lydande statistiska b y r h Då en åtgiird som den föreliggande ngra sammanhänger med kvinnofrågau i dess helhet och då valet fallit på en person, hvilken s&amp; d genom frändslzapsförhållanden som genom längre vistelser i v b t land kan göra anspråk på vår odelade syinpatj.
och vårt intresse, meddela vi har ur ~Evindernas Blad » nå.gra fakta och reflexioner rörande den nyn.
fabriksinspektrisen.
, Fröken Vedel äz född 1863 och är dotter af f. d. direktören i iitrikesdepartementet, geheimelegationsrådet P. Vedel.
~ e n n e moder s ar sveuskn, född Hebbe, brodern den kände författaren och litteratur- kritikern Valdemar Vedel.
Efter att ha tagit en lysande student- .esamen studerade fröken Vedel under en följd af år matematik imder en så framstående matematiker som geheimekonferensrådet ~ n d r a?
Därefter var hon i några år amanuens.
i matematik r i d Stoclzholms högsk~la, och efter återkomsten till Danmark blef hon först anställd vid Köpenhamns statistiska kontor, hvarifrån hon ofvergick till den plats vid statens statistiska byrå, som hon f. n. bekläd er.
Fröken Vedel medför saledes till sin nya ställning en grundlig och mångsidig utbildning som matematiker och statistiker, en vikt- omfattande personlig kännedom af de förhiillanden, inom hvilka hon kommer att verka, både hvad hennes eget land och andra länder vidkommer, Isunskaper som hon med lefvande energi och arbetskraft alltjämt söker att utvidga och göra fruktbärande.
Dessutom är hon i besittning af det som i denna ställning betyder.
minst lika mycket solii positiv kunskap, nämligen en lugn och snabb intelligens, mycken takt och ett humant och deltagande sinnelag gentemot de sam- hällets styfbarn, med hvilka hon i sin nya befattning kommer att få så mycket att göra.
När man ser fröken Vedels allvarliga, litet sökande och under- sökande blick, hvilken synes forska efter den innersta kärnan, sanningen, hos den sak eller den person, med hvilken hon för ögon-,.
blicket sysselsätter sig, f %r man en trygg och lngn kiinsla af att det endast ar sanning och riittvisa som iiro bestämmande för hennes handlingar, och att hon skall sätta in alla sina krafter för att g&amp; fram på den vägen, utan att låta locka eller viltseleda sig vare sig af förutfattade .meningar eller af partihiinsyn.
' Det ar första försöket här göres att anstiilla en kvinna p&amp; en sådan plats.
1 Af stor vikt Gr ' det, att det lyckas, icke minst för kvinnorna sjalfva, ty därpå .. kommer grunden att laggas till kvin- nornas frarngiingar både på denna och arrdra oflentliga banor.
Genom att välja en kvinna med grundlig bade fack- och alliniinbildning, en kvinna som står utanför alla partistridigheter och som hittills har hört till de stilla i landenn, har departemtet visat ett sympatiskt förstående af det, som bäst tjiinar kvinnornas sak.
.Det ar en handling, .som gifver goda: löften för framtiden och son1 crlln kvinnor mhste vara.
tacksamma för.&gt;, - Ofvanstående vackra uttalanden ge vid handen, att de danska myndigheternas val fallit på en kvinna va1 kvalificerad för det ansvarsfulla kall hon fått sig anförtrodt, och alia de som haft lyckan att här i Stockholm lära känna fröken Tedels sympatiska och be- gåfvade personlighet instammamtill fullo i det afgifna omdömet, s&amp; väl som i de f&amp;hoppningar hennes val framkallat.
.
.
Vi vilga äfven tro, att den relorm, som nu i Danmark genom- förts, medför goda löften för framgången af liknande strafvanden här i Sverige.
Exemplet från vårt danska grannland skall, hoppas vi, vacka våra myndigheters uppmärksamhet p; att behofvet af kvinliga fabriksinspektörer ar lika oafvisligt hos oss som i andra industriländer och att de kvalifikationer, som göra en kvinna vuxen ett dylikt värf, icke s&amp; mycket best % i ren teknisk kunskap som i duglighet, socialt intresse och en omfattande och grundlig allmänbildning.
Helt visst saknar Sverige icke kvinnor med förutsattningar att p&amp; ett tillfredsställande satt kunna fylla en fabriksinspektris ' makt- pilliggande uppgift.
.
' I L,.
-.
-.
L::.
Litteratur; - Att konflikten ' mellan de kraf, som nutidsutvecklingen ställer p&amp; kvinnan, och den hafdvunna uppfattningen af hemmet som hennes enda ratta sfär är ett motiv, som skall locka den moderne roman- och teaterförfattaren, faller af sig sjalf.
~Dockhemmet » gaf uppsla-.
get.
Oändliga .-varidtidner af ainnet ha sedan dess förekommit.
Att)) Dockhempet) &gt;, .. tiots dess spiinnande upprhning och snillrika utveckling som sliltgesiiltat .blef högst tvifvelnktigt ha vi alla i godt minne.
.j&amp;h: s&amp;mu ha vi ej kommit Iösn~ngen af det i ' Ibsens drama dqftadq.
problemet mycket närmare.
Annu torde me- ningarna vara @ lad.
@ .huruvida Nora gjorde rätt, som gick ifrån: ' hem och Barn för att utveckla sin personlighet, och att frågan niimera ej sätter sinnens s&amp;: i .. i.braud som på 80-talets människor, beror där- på, att » dockhems-r&amp;gerna ».
dess biittre äro så godt som öfvervunna stfindpunkter i denna individualiteten ' s tidsålder, i hvilken vi lefva.
Marta i.
.fru Sachs ' berattelse med samma namn är e) beller någon Noratyp.
- Hon har haft rikliga tillfiil~en i lifvet att Ilafda sin personlighet och har också vetat att begagna sig af dem.
Och anda gfii hon ' i£rån man och barn.
Hvarför?
Ja, det %r därpå .lasaren inte ban bli klok.
Det att inan har en gammal byråkrat till svar: far, som inte har sinne för » ideella strafvanden)) i allmanhet och.
svardotterns i synnerhet, och att ens man i all Beskedlighet prote- ' sterar mot hiistrum inani att hKlla offentliga föredrag, tyckes e j vara.
skal nog för att man skall öfvergifva sitt goda hem och sin högt.
älskade m a n och sinn.
söta sm&amp; barn och g %.och satta sig i ett tarfligt möbleradt rum, försörja sig med skrifarbete och ha det elancligt p&amp; alla vis.
Allt detta gör Marta.
.
Ron vill lefva » sin andes eget l i f ~, hvilket h9ir betyder detsamma som att fritt f &amp; agna sig åt sin vurm för katedertriumfer.
Man kan ju ej tvifla; p % att dessa äro stor- artade,.
eftersom förf.
försäkrar, att exempelvis ett af.
hennes före- drag - det handlade om fredssaken - på åhörarna verkade » s %.
att man liksom lyftes upp öfver allt omkring en, så att inan sag i ett klart sken hvad man förr icke fattat »; men ett stenografiskt.
referat för att styrka paståendet skulle i alla fall inte skadat.
Biartas lågande begär att tjäna miinskligheten ar ju i hög grad förtjänstfullt, men frågan ar: hur vinnes biist detta mål, genom att.
hålla föredrag i sociala ämnen eller genom att sköta sina plikter mot.
hem oc barn?
Förf.
tycks ej tro,.
att sakerna kunna förenas, dar- för ' gal er det att göra ett val.
Det ena eller det andra.
Dock- hemsspörsmålet i.
n y gestalt.
Det sunda förnuftet, i fall det nu till- frfigades, vet nog hvad det skulle svara., men det ar unturligtvis ej på denna urmodiga auktoritet Ma.rta byggt sina sjalfhafdelseteorier, P l.
Ned allt erkännande af förf: s vackra afsikt att vilja hafda kvinnans rätt till själfstiindigt tankande och till handlingsfrihet kan jag e j finna, att hon lyckats ge någon tillfyllestgörande belysning åt sina satser.
Därtill är det hela för vagt, för formlöst och rapsodiskt.
Till och med stilens klarhet kan ej sprida ljus iifver dunklet.
* 8 * I;.
D.
Ur kvinnornas lif.
Kya studier af Aqzi~n Tör-nströt,~.
Det är en liten egendomlig bok, den som bar ofvanstaende Men den ar icke oafven fran hvilken sida man an tar den, i synnerhet är deu halft drömmande stilen, dar höstdagern ar sa öfverviigande, af er1 viss poetisk verkau.
Kvinnosak och poesi!
Kunna dessa biida begrepp aammanstallas?
hör jag läsaren fråga.
Att detta ej ar en omöjlig- het visar oss förf.
till den här namda lilla boken, hvilken utgör ett .slags fortsiittning till en med liknande titel.
och stark polemisk tendens, som utkom för några år sedan.
Anna Törnströms sista arbete utmarker sig för en vaken och, ganska sansad uppfattning af en hel del med kvinnorörelsen sam- manhangande spörsmål.
I en dialog mellan en äldre dam och en yngre afhandlos tidens viktigaste frågor, i all synnerhet de som röra sig kring kvinnan och hennes förhallanden i lifvet, och till dels Br ' det ' mycket förnuftiga och tiinkvarda saker som äro föremil för .de båda väninnornas samtal.
Hvart kapitel inledes med en natur- beskrifning, känsligt och vackert atergifven, och man förstår att deii, hvilkens känsla är så genomträngd af &gt;den harmoniska, fullandade .skönheten i naturen », skall » drömma om full harmoni afven i Iifret=.
Förf: s » drömmar » äro dock ibland nggot val dimmiga och fantastiska - jag vill nästan saga svamliga - för att man skall tro på deras .snara förverkligande.
DJen det att tanka stort och högt om sin bestammelse ar ju redan det en realitet, och Anna Törnströms fasta tro p i en slutlig fulländning af xkvinnornas lif » skall dadör säkert icke komma på skam.
L. Il.
.
ti te1: hälften kvinnosaksskrift, Iiiilften stämningsbild.
$ Bubblor.
Skisser af Elistrbetk Em~lemt irt-na.
Titeln på här föreliggande samling skisser innebar ju något lätt, snart fördunstande, efemärt.
Och efemärast af alla arter af skönlitteraturen a r utan tvifvel småberattelse-genren och tillika den p tacksammaste.
Hur svPrt Er det ej att fil nbgot bestiiuidt iqtryck af den massa sma bilder och lösryckta situationer, eom trängas inom pärmarna på en berattelsesamling, hur latt glömmes ej den ena lilla historien för den andra!
Och nar det galler att afge ett totalomdöme, står man dar helt brydd.
Det är ett kaos af de mest motsatta in-
.tryck, som spöka i ens hufvud, och det vill en viss ansträngning till att reds ut det hela.
När jag nu söker klargöra.
min mening om ifrågavarande dussintal skisser, finner jag, att hvad .man.
; frapperats af vid deras läsning ar en fin iakttagelseförmåga, något behärskadt och dämpadt, men pil samma gang varmt och känsligt i ton och stil.
Detaljerna ha dunstat bort eller framstå åtminstone alltför otydliga för ett referat, men den allmhna &amp;, amning de efterliimnat gr klar och har- monisk.
Dar, ar mycket om kärlek - naturligtvis om ung kärlek och gamma.1 karlek, om olycklig kärlek och otillåtlig kärlek och kärlek i många andra schatteringar, meu dar förekommer också inom beriittelsernas trånga ram små lifshistorier, hvilka ej sakna ett.
visst gripande allvar.
De skisser, där dessa förekomma, fasta sig, ocksil bast i ens minne.
Alen fullkomligt .af såpbubblenatnr äro de s. k. humoreskerna.
en tre fyra bitar, som afsluta samlingen --.
och som utan salrnad L D. kunnat vara borta. '
- ' P&amp; sidan 0111 vage11 och andra skisser af Gudvun TVide.
Hvad jag i föregående recension yttrat beträffande smahistorie-, genren kan i iinnu högre grad tillämpas på den beriittelsesamling, för hvilken en i fjol debuterande författarinna, Gudrun Wide, bar an svaret.
Men lcanslan af ansvar tycks ej genera våra dagars unga för- fattare, hvarken gnsvar mot allmänheten, hvars tid och uppmärk- samhet utan betiinklighet tages i anspråk - jag vill ej tala om recensenterna och det besvgr denna ohiimmade skrifklåda förskaffar dem - eller ansvaret mot dem sjiilfva och de g4.fvor de till iifven- tyrs ' f8tt sig tilldela.de af en god försyn.
Det finns också ingen konstriktning, inom ' hvilken det utvecklas en så höggradig ansvass- - och Irritiklöshet som inom litteraturen och som följaktligen har att uppvisa så många misslyclrade, omogna och underhaltiga alster.
Afven om hvad jag h8r sagt godt slår in på Gudrun Wideu senaste bok, fordrar dock rättvisan, att man ger densamma det .erk&amp;noandet, att den ganska betydligt höjer sig öfver det debut- firbete jag.
i fjol hade den ledsamma plikten att recensera.
Det förefaller, som om förf.
jämkat p&amp; sina åsilcter rörande guden Eros ': allharsknrmakt och som hon upptäckt, att det finns ' förhallanden i lifvet, då man maste räkna med andra faktorer.
En och annan af d e små skisserna viear hän på en allvarligare och mognare lifsåskåd- ning, ehuru den oförskräcktbet, hvarmed .förf.
ger sig in p&amp; de djupsinnigaste, frågor: aktenskapslconflikter af det mest slitande slag, genganger-spörsmål o. s. v., vittnar om en väl långt .gången naivitet.
En viss stilkänsla kan man ej frhkiinna förf.
till de små skisserna, af hvilka nagra a.ro rena ' st %mningsbitar, utan konkret,
innehåll.
De flesta ha, som jag tror, f ö b t förekommit i tidningar och tidskrifter och mitt s1ur; omdöme oin dem ar, att ritigon s t ö r r e förlizst skulle ej Asamknts var litteratur, om de aldrig upptriidt i samlad foriri.
L.
D. Föreningsmeddelanden.
Ett triidgårdsstipendium å 400 kronor har af onamd gifvare öfverli %mnats till Förbundet för att tilldelas uen studerande flicka ined! / otla förkzrnsli~prn~ till företagande af en resa i Danmark och Trsklauil och om möjligt afven till Frankrike f ö r triLdg&amp;rdsstiidiers h d r i f r a n d e.
.
.
' I det bref som Atföljer gifvnn sager sig gifvaren under sin Tistelse p&amp; landsbygden ha iakttagit en del mycket svara missförhiillanden inom tradgårdsod !innen, framför allt vid produkternas tillvaratagande.
Däremot kan man i utlandet observera, slirskildt i Tyskland, en oerhörd sliilnad i kunskapen om frukters och grönsakers skörd: packning och försiindning.
Xen iifven i konservering och anviindninc i hush8llet föreflnnes mellan vårt land och.
södern stora skiljaktligheter.
Kännedom om iitlantlets metoder i hithörande fall bör shledes vara af stor nytta fik hiijande af Sveriges triidgirdsodling.
Enligt a l gifvaren stipulerade villkor har stipendiet tilldelats fröken Sigrid H&amp;rd af Segerstad, hvilken redan företagit en studieresa med närnda andama.
b r Xinnesfesteii öfver Fredrika Brenier kommer.
enligt styrelsens beslut, att firas torsdagen den 31 oktober kl. S e. m. i Vetenskapsakademins hörsal.
Vid festen, till hvilken framstaende, för Fredrika Rrem ers minne och Förbundets verksamhet intresserade personer skola inbjudas, häller Förbundets ordf., riksautiqvarien Hildebrand.
hälsningstalet.
Jiinuestalet 4fver Fredrika Bremer kommer att hPllas af fröken Anna Sandström, hrar- efter festen afslutas med en af fröken H&amp;lGne 3Iunktell komponerad kan- tat, soli och bör, med ord af fröken Henrika Widrnarb.
i Gåfvor till Fredrika-Bremer-Förbundet.
Af rriiilarinnaii köken Josefina Holmlund har Förbundet fatt emottaga tvanne af henne utförda tafibr i olja, motiv från Arsta.
Den vackra, @ van kommer att uppsättas i Förbundets lokal.
.
.
Till Förbundets äldsta ombud, fru C a r h Rrding i Veners- borg, har Förbun ' det med anledning af fru Rydings $O-hrdag den 18 okt .. afsändt ett lycliönskningstelegram med tack för hennes mtingAriga varrna intresse för Förbundets sak.
.
.
.Fredrika Brenier)).
Biografisk studie af S. L-d Adler- sparre .och Sigrid Leijonliufvud.
I likhet med hvad som skett i före- giiende hafte af Dagny fästes härmed allmanhetens upprnarksarrihet p&amp; ofvanstiiende arbete, hvilket numera ka.n rekvireras genom Fredrika-Bremer, Förbupdet för betydligt nedsatt pris eller ' för 6 / w.
Iztifindt och 9 kl *.
in-.
.
ónnclct, mot S lir., och 12 kr.
boklådspris.
, i.
Fredrika Breiners porträtt, fotogravyr efter 0.
~ ö d &amp; m a r k s tafla, kan likaledes, enligt ett af Hallins konsthandel gjort erbjudande, rekvireras genom Förbundet för nedsatt pris, närhligen för I kr.
mot 1 kr.
50 öre, d e t i handeln betingade priset.
n.
Förbundets föïsläsniiigsvecka ' vid Liljel~oltnen.
Efter Iirad af en artikel p6 annat stalle i häftet frarnghr, har.den på Förbundets initiativ anordnade serien af föredrag för arbetsklassens kvinnor, agt rum veckan 7-12 okt.
under stor anslutning frhn befolkningens sida ..
Föredragen, för h i l k a liär ofvan närmare reaogöres, her hiillits dels af ett par af koinit&amp; rade, dels af för saken varmt intresserade damer i vår hufvudsta.d.
- Den kurs i kladsömnad, som i sammanhang med r&gt;Liljeholmsveclian.
pFgAtt under 14 dagar, har besökts af S elever.
Kursen har förestlltts af hand: arbetslltrarinnan fru 9.
Brattdn.
.
t F. V. O. Centralbyrå, som i höst flytkgts frAn den lo.ka1 den sednn 1890 inneheft i n: r R6 St. Nygatan till?
: r 42 simma gata, är n u efter af- slatad reparation hnyo i fnll verksamhet ..
Den nya lokalen är.
i motsats - till den gamla, Ijus, g l i d och luftig, och de tvA mörka,.otrefliga trapporna som voro silrdeles tuqg&amp; att g&amp;, utbytta.
m o t ' + ljus, belrviim trappa.
Den-.
.
n a förkiidring har varit möjlig éndast d &amp; r i g e n o ~.
, att f.rsqm1idn.e bankir.
Cervin i sitt testamente ' lamnade F. V. O. en donation ' af 50,000 kr.
till anskaffande af en bra lokd för byr %n; den nu innehcvfda, betingar namligen e t t betydligt högre pris an den förra.
Genom välvilja, af föreningsledamö- t e r har flyttningskostnaden bet&amp;clits och inredningen af rummen gjorts sär- deles ändamalsenlig och behaglig.
E n invigning ägde i al1 enkelhet rum den 21 okt., och &amp; tskilliga intresserade ' ledamöter af föreningen samt repre- sentanter för pressen togo då anordningarna i ' betraktande.
Ö f v e r s t ~ t - hiillaren, friherre Tamin, föreningens ordförande, redogjorde i korthet för verksamheten och flyttningens historia samt uppmanade alla att fortfarande lämna B y r b sitt stöd, ty k r g v e n äro stora och tillgangerna för närvarande siilå,.
Han slutade med a t t nedkalla välsignelse öfrer det fortsatta arbe t &amp;,,, ':.
.
q .k Handarbetets Vänners liöst~itstallning ägdb rum den 23, 24 och 25 sept.
och erbjöd många nya föremål af intresse.
i) e mest betydiinde af dessa voro afsedda för en större utstiillniiip i k er lip, ' som i, dessa dagar är öppnad daistiides.
Handarbetets Viinner har niisiligen genom tilliriötes- &amp; ende f r h i K. Gewerbeinuseefs dyrelse erhAllit ' tillst6iid att i dess praktiga.
.
.. ljusgård utstiilla inemot ett hundratal af sina basta alster.
, ' .- '. '
Från skilda håll.
Svenska kvi iint rrnas Satioiialförbiind afsiinde den 14 septem- ber vid underrättelsen om president Jlac Kinleys död en kondoleansslirif- velse till ordföranden i International Council of Women.
mrs JIay Wright Sewall, för att af henne tillstlillas de amerikanska kvinnornas nationalt ' iir- bund.
Det svenska Sationaliörbundet ville därmed gifva uttryck &amp; t sitt hjärtliga deltagande i det amerikaiiska folkets sorg.
O Vfira barns sedliga uppfostran var ämnet för tveiine föredrag, som af fru Aagot Gjems Selmer frtii Sorge den 14 och 17 okt.
1Allits har i Stockholm.
De fina och af en varni känsla burna föredragen be- handlade den p&amp; dagordningen stående frågan om bibringandet i hem och skola af en renare och naturligare kunskap om det sexuella lifvctt för att stalsatta ungdomen mot de faror och frestelser, som möta ute i varlden, samt pBvisade mödrarnas stora och maktphliggande iippgift.att leda sina barn in på renhetens vag, Efter det sista föredraget i Vetenskapsakademiena hörsal var fru Selmer af nggra för saken intresserade damer inbjuden till ett samkviiin i HushUl~skolans lokal: vid hvilket l i f ~ e n ntigra medlemmar af var narska koloni voro nairvarande.
Vid det angeniima samkvlmet framförde dr Kcirolina Widerströrn till fru Sclmer ett varmt tack för hennes vackra och vkcliande föredrag, hvilka i väsentlig grad anslöto sig till de b i k t e r som bide i tal och skrift uttnlats af m h g a af vart laiids sh vii1 Iakare som uppfostrare, åsikter hvilkas vikt allt mer börja triinga iii i det allmanna medvetandet.
.
Q A1lgemeint.r deutscher Fraiienvereins generalförsamling, hvilken aaimnantrëder hvartanhat &amp; r till en s. k. eFraiientagv i olika tyska s,tader, har i &amp; r Q t rum i Eisenach sista, veckan i september.
Till dessa.
möten samlas för kvinnofrkgan intresserade man och kvinnor öfver hela, ' l ' yskland för diskuterandet af viktiga sociala spörsm&amp;l och för att medelst festliga samkväm verka för sammanhAllningen mellan landets i dessa ämnen likat&amp;nkande.
Allg deutsch.
Frauenv: ~ ordförande, fröken Auguste Schmidt, höll inledningsföredraget, hvari hon redogjorde för föreningens arbete.
hvilket är stadt i stiindig utveckling och i ej ringa grad befordras af legat till ganska betydande belopp, som föreningen tid efter annat f å r emottaga.
senast ett p&amp; 600,000 mark, hraraf ribntorna skola anviindas till kvinliga studiestipendier.
Fröken Schmidt slutade sitt anförande med att betona, att föreningen icke afvikit friin det rnW, som det uppställt redan vid sin stiftelse för 36 år sedan: den krlifde städse endast rattiglieter grundade p&amp; .skyldigheter.
Dess m&amp;l var att höja kvinnobildningen och diirigenom hela folkets.
Föreningen star p&amp; etisk och social mark och sätter förv&amp;rfsfr&amp;gm först i andra rummet.
-- I de föredrag och diskussioner, som under mötesdagarna höllos, behandlades bl.
a.: ~Förbättrandet af vikden
af varnlösa barno, &gt;Frukt och trädgårdsodling som förvärhkëlla f ö r kvinnorr, » Kvinnan inom kommunala ämbeten * o. s. v. Eiiglauds kvinnor i kotiirnune~is tj&amp;nst.
Enligt en i tidskrifter, » The Englishwornan ' s Review * publicerad förteckning riik~ia Englands fattigvardsstyrelser 977 kvinliga.
n&gt;edleinrnar (Poor Law Guardians), däri- bland bomma 110 p&amp; London.
De senaste skolrhdsvalen uppvisa ett 20-tal nyvalda kvinliga s k ~ l r h d s - ledamöter.
I Dublin har en kvinna, miss Hayes, blifvit utnämd till sund- hetsinspektör.
.
.
... F r h Englands sjiiltsliöters1; e-viirld.
Drottning Blexandra,.
sasom president för .Sjuksköterskornas ' allmänna ?ensionsinr&amp;ttning * (the- Royal National Pension Pund for Nurses).
mottog den 19 sistlidne juli.
i. Xarlbourough House representanter för de till i-nellan 8 och 9000 upp -- gamde sjulssköterskor, som äro inskrifila i pensionsföreningen, hvarvid.
cliploni utdelades.
Iiialles voro 1,047 sjuksköterskor närvarande, blanb dessa .pest-sl&lt;öterskor *.
och sjukvBrdasystrar.
som haft aktiv tjänstgöring under krigen i Syd- Af rika: Indien och Ii ongkong.
Nhgra dagar senare g %fvo konungen och drcstt+ngen audiens %t 500 soldater och Qltskötesskor, hvarvid medaljer iitdelades i t dem soin int- markt sig under kriget i Sydafrika och Bslianti.
Sydafrikanska medaljer utdelades At 109 sjuksköterskor. '
4 s Kviiinor soiii triidg&amp;rdsmBstare.
Swanley Horticiilture College kanda trCidg&amp;rdsskolan i Engloud, som upptager bkde man och kvinnor som elever - her i dagarna utsandt sin hrsberiittelse för 1900, Af denna framg&amp;r, att antalet kvinnor, som agna sig At triidgards- skötsel, ständigt vaxer, Af skolans kvinli,ga; Mrjungar h a i Br följande.
fått anställning: 5 soin öfvertr&amp;dgHrdsm&amp;stare, 7 i privata gartnerier: 7 som underträdgårdsmästare och 4 i kungliga botniiiska tradgiirdar.
1. har som tïadghrdsmästare rest till Kairo, 1 ar sysselsatt med parkplantering!
o c h 5 h a fatt provisoriska platsex, Diplom utdelades till 11 kvinnor och 1 man, Vid en af k. trädpåxdssallskapet anordnad täflan eröfrade en kvinna guld- medaljen --- den .+ ' YalrBit för kvinnor.
Fran Sidney telegraferas den 21 sept., a t t parlamentet i Nya Sydwales bifallit ett lagförslag om valratt till parla- mentet för kvinnor.
.
Böcker insända till Fredrika-Bremer- Förbundet.
.
.
.
. '
- -.
.
.
. '
.
.
Adolf Bonnier: TUVO~C '.
hTcinrc, Fru - 4gna.
- r r i m s t, il / arce /.
Kusin Laiira.
- Reuter, Gabrielle, Fru Burgelin och hennes söner.
Albert Bonnier: Sachs, IiiIdc~, 3Taria.
- G) - aizquis ' ~; Ih, Reflex.
- Töm- E !knn, Sophk, I figelperspektir.
ström, Anna, L r Itvinnoriias lif.
FFiah / enberx, Amra, Aled lyftnd vinge.
- Yerdandis smhkrifter 95-99, - Lindström.
Johan (Saxon), Petrus.
Kyltnstierna, Elisabeth, Bubblor.
Idrtröm, Ellen, Thorild och Louise.
- Sfockmsfi-and, 7.
L, Den gyllenc trappan.
- - - - % ' osterlandsstiftelsens förlagsexpedition: Skoh-, Carl, Den katolska - T o r h, C, A., Om söndagsfirandet.
- Torr-&lt;i., R.
A., kyrkan och bibeln.
Bibelns gudomliga urspruug.
- Tcirtplc, Crona, Det aiofalln 8ter18~et.
H.
K., Ur svenslin folklifvet.
Reriittelser, h.
I.
- Fries, LV., Fyra beriittel- ser.
- Letzk, Afa&lt;yaretal Lncler den högstes beskiirm.
- .-ïïlarnzr, IIans, Studeiitkaniraiernn.
- Hamrmr, H.
B., Evangeliska fosierlandsstiftelsens Ost-Afrikanska mission 1865-1900.
- Hurii jag kom till frid, en sjjalfbio- grafi.
- Ljus i mörkret, en beriiitelse frin fransk-tyska kriget.
H u g o Geber: - - - O r m d u, 61isaJ Liksom en drömbild.
Hiisaii.
Svenshz, E~izi /, Sverige och dess grannar.
Carblc.
T., On1 Ejiiliar: hjslredyrkan och hjiiltebragder i historien.
- yoneu, D o m X., Konungens soldat.
- Lars Hökerberg: Augunrd, C., Sinrka hiinder.
- zwr fintr.w, H., Trots - - allt!
von 1Fbnel -- EscAe~zlrach, 171arie, Lotti.
Fitiiz@ / lrf, Lazrra, Skisser och berat~elser.
- Am-e / itrs, Ucdv2, Y8rskisser.
- C ' htiilb~n, Arfhzti-, 3liinuiskau och andeviirldeil enligt bibeln.
Nilson &amp; Bergling: NordIing, Johan, Fr5ndskapens lag.
P.
A. Norstedt &amp; Söner: AI ' / averzcss, TAv., oJIor9, af Whist.
&amp; edrik, Sesiiell afh8llsamhet i ungdomsaren.
ser ur svenska historien, h.
27-45.
- Fr-xtl / /, - d ' ~nv~~css, Arzdcrs, Bcriittel- P; Palmquists aktiebol ag: Almqvist, Ernst, och Troili-Pcttri-son,.
Gcrdn, blikroorganisnierna i .prakiiska lifvet.
Fredrik Skoglund: AZrzrtz, Sj~dmy, I vkr tids lifsfrfigor, h.
SS.
Aktiebolaget Varias förlag: Björk, Alhrt, Kyrkan och kristendomen.
-.
firadja, Alary, Geninde till docenten IIerrlin.
wal1lstr&amp; &amp; Widstrand: Bzskow, Araz ' anatll, Predikningar p i kyrkoarcts sön- och helgdagar, h.
7-8.
-.
Xolii~, PzIIL ', h k n s poesi, fjsrde upp- Slmde / öJ Josef, Der förlösande ordei i dopfrigan.
- E i - h a n n, lagan.
A7i / s, Gr rococous lif.
- IKidc, Gudnrtz, 1 ' 3 sidan om viigeii.
-.
Enskilda sandningar.
Oscar Schepens &amp; C: o. Editeurs: Les industries au clomicilc en Helgiq~c.
I, II.
Lagercrantz, Elias: Kyrkostiimineforordnins, folksl~olestadga IX.
iii.
för Stock- holm.
v. Qvaiiten, Emil, I djurskyddsfrilgan.
