# ID: svediakorp-per208
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1901
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,574
# sentences: 538
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredrika Bremer.
a NBgra erinringar vid hennes hundraarsfest.
Ett sekel har nu förgått sedan Fredrika Bremer för första gången s6g dagens ljus.
Den 17 augusti 1801: tändes nämligen hennes lifsltiga, hvilken skulle brinna med ett så intensivt gliidje- och välsignelsebringande ljus, att.
afven sedan den slocknat reflexen därifrån blott ' synes strA.la ljusare och fullare genom tiderna Hvarje inänniskolif, som är af de höga, mot himlen sträfvande bergens art, öfverskådas bast p % afstånd.
Så.
ock Fredrika Bremers.
Sedt mot det förflutnas och förhållandenas bakgrund får det en ' helt visst af hennes samtid oanad klarhet - ja t r o t s det världsrykte hon åt- njöt iinder sin lefnad -, och för hvarje år liksom .vidgas ens blick för storheten i hennes personlighet och betydelsen af hennes lifsverk: En gång förr har Dagny kunnat fira en märkespunkt i Fre- drika Breiriers historia, det var 1891, då tjugofem Ar förflutit efter hennes död; Den hand, nu tyvarr kallnad i döden, som d&amp; teclc- nade hennes bild och som sedan skänkte vart land det kända ut- förliga och ' förträffliga biografiska ' verket öfver den märkliga kvin- nan, inledde sin teckning med frågorna: » Hvem var hon?
Hvad angår hon oss, den nya tidens mä.nniskor? », utgående från den för- utsättningen, att dessa spörsmål skulle framställas af samtiden.
Svaret lämnade tecknarinnan själf i den vackra still ' Eredrika Bremers minne, ägnade Dagnyuppsatsen, hvilken föregick den med skal så högt skattade Fredrika Bremer-historia, som skulle utgöra sista stenen i det monument S. L-d Adlerspnrre med hjiilp aE sin brors- dotter Sigrid Leijonhufviid rest sig i sina tacksamma landsinans - hjärtan.
Under de tio år, som förflutit sedan har åberopade uppsats skrefs, ha tiderna mycket förändrats och dinniskorna .med dein.
Man frågar icke mer: » Hvem var Fredrika Bremer?, ' Man undrar icke mer bv-arför .hennes namn, namnet i f en gammalmodig roman- författarinna)), införlifvats med D ett förbund, som tagit till.
uppgift att arbeta i den nya tidens asda för kvinnornas framåtskridandes. '
C
Nej, hennes kulturella och banbrytande betydelse är s&amp; känd och erkänd af vår tid, att romanförfattarinnan så godt som fallit i glömska för den sociala märkeskvinnan, och man sätter i fråga att resa henne en bildstod, asom en den nya, riktningens personlighet,, hvilken kan nämnas vid sidan af våra största tänkare och snillen.
Vår tid har bland andra den förtjänsten) att den vet att m#na om och hedra vAra stora minnen.
Den har visserligen ännu ej rest Fredrika Bremer någon stod af sten eller brons, men allt talrikare och förebilden allt värdigare iiro de minnesbilder, nom var litteratur agnar henne, och.med allt större tacksamhet erkiinner den svenska kvinnan, att det stora ar£ hon efterlämnat burit frukt i mångfaldiga riktningar, ja, att det ar ett outtömligt kapital, på hrars riintor vi, hennes landsmaninnor, ännu lefva.
.Evad gr det, som fortplantar en manniskas namn genom ti- derna och inristar det outplånligt p % historiens blad?
Själf har Fredrika Bremer definierat denna åt ntlgra få utvalda beskärda lott p % följande satt: .Ärorikt rykte bör ej förblandas med odödlighet på jorden.
Ett namn upprepas århundraden igenom af millioner munnar -- det ar rykte.
Det goda, som do tiinkt och utöfrat, den ands af dig, som verkar och fortplantar sig oändliga generationer igenom, det Br den sanna odödligheten på jorden.
a Så va1 det ärorika ryktet, som låter hennes namn ännu ett århundrade efter hennes födelse upprepas af oräkneliga munnar, som den sanna odödligheten, hvilken ligger i goda verk och sköna tankar, som burit frukt i en eftervärld, kom Fredrika Bremer till del.
Och som det agnar och anstår en sann kvinna, var det i det sistnamda afseendet hon skulle vinna sin största ara.
För öfrigt torde det nog ha slagit in p&amp; henne själf hvad hon i samma ämne yttrat, att, följderna af människans garningar ligga för det mesta utom hennes förmåga att beräkna, hvad deras utsträckning rtngårn.
Hur skulle hon, som trots alla de yttre ärebetygelser, hvilka slösades p$ henne, i sitt hjärtas ödmjukhet raknade sig blott för Ben ringa Her- rans t j h a r i n n a ~, kunnat tänka sig, ritt af de obetydligs frön, hon utsått skiille växa upp ett s8 stort och miiktigt träd?
Och nar hon utropar ur sitt hjärtas fullhet: P Jag vill tala om familjen och hem- met, jag vill tala därom för Sveriges döttrar, icke för att lära dem något, men för att Aterg ' ifva dem i en trogen spegel de taflor, som de ädla bland dem låtit mig skåda, ty det Br ljuft att vara spegel, åt det goda.
M&amp; det bli min lyckliga lott i lifvet !&gt; - hum ' -
kunde hon ana, att hennes önskan ' skulle gå i fullbordan i tusen- faldig matto, ja att Sveriges döttrar ännu ett par generationer efter hennes död ej blott skulle se en spegel af det goda i de taflor hennes penna skapat, utan att hon själf i sitt lit, i sitt verk skulle framstå som en förebild för den sanna kvinligheten?
Äfven om Fredrika Bremer, innan hon slöt sina ögon för all- tid, fick skada förverkligandet af många bland de idéer hon förfaktat, finns det intet som tyder på, att hon tillmatte sig nfigon banbrytande betydelse.
Det har blifvit vår tid förbehållet att skänka henne denna ara.
E&amp; människors lif torde framstå, ' så helgjutna och ogrumlade för eftervärlden som ~redrika ' Bremers.
Tack vare den uttömmande och pietetshlla skildring, som den här nämda minnesteckningen inne- håller, står hon för oss.
med en så lefvande k !arhet, som blott ar fallet med få af vara hädanghngna markesrnän.
Biografiska verk äro ännu tämligen sällsynta företeelser i den svenska litteraturen, att vi aga ett sådant öfver Fredrika Bremer maste vi därför anse som en oskattbar lycka, och nu, då hundraarsdagen skanker hennes bild en särskild betydelse, återg %r man med dubbelt intresse till detta värdefulla dokument öfver ett Eidelt lif.
Att hänvisa .till denna källa tillkommer saledes hvar och en, som vill skildra Fredrika Bremers lefnad och verk, och det ar afven min narmaste och käraste plikt, då jag nu går att åt detta ämne ägna n6gra enkla minnesord.
Blen om det ej torde vara något nytt att säga om Fredrika Bremers lefnadsöden och personlighet och oqi än dessas allmänna drag äro tillräckligt kända för att göra ett upprepande däraf här obehöfligt, si öppna alltjämt hennes egna arbeten nya vidder för tanken, och ett studium af dessa låter den kända gestalten - den lilla bräckliga kroppen, detta omhölje för den stora, eldiga själen - framstå i ett nytt, förklaradt ljus.
Fredrika Bremers böcker äro tillräckligt gamla för att ha hunnit ligga till sig och återfå det nyas behag, och då man i dem finner återspeglade trognare än hos de flesta skribenter författarens eget lif, hennes utveckling och Askådning, ar det till.
dem man måste.
återgå för a ' tt f &amp; lifslefvande för sig hennes bild.
Det ar detta jag har gjort, och på det lifligaste upp- manande mina läsare att följa mitt exempel, vill jag här söka återge
några af de intryck, som en förnyad läsning af Fredrika Bremers skrifter efterlämnat.
Det ar med blandade khslor man nu för tiden tar en af Fre- drika Bremers böcker i sin hand.
Dels har man ju ännu i lifligt minne den förtjusning, hvartned man i unga dagar 18ste sHemmet » och » Grannarnas, och man vantar sig stort nöje af att förnya bekantskapen med » Petrea » och vma chbre mbre » och andra ens älsklingsfigurer; men samtidigt har den föreställningen s&amp; rotfast sig hos oss nutids- människor, att Fredrika Bremer som romanförfattarinna ar ohjälpligt föraldrad och onjutbar, att man p % förhand är kritisk stämd.
Xen man finner snart, att man i sistniimda afseende grundligt misstagit sig.
Litteraturen ar som allting varldsligt underkastad modets väx- lingar.
Lagarna, efter hvilka en författare komponerar en roman, iiro för visso ej desamma nu som på Fredrika Bremers tid; men trots de anmärkningar hennes stil och kompositionssätt o. s. v. ge anmärkningar, som afven hennes samtid framställt anledning till och hvilkas berättigande hon sjalf var den första att erkänna -- måste man frapperas af den fraicheur, den underbara lifskraft, som ännu så många af hennes verk aga.
Idan glömmer -- notabene om man laser med tanke p&amp; att tränga in i författarinnans sjal - svagheterna, de sentimentala utgjutelserna, de uppstyltade karakta- rerna, de hyperromantiska episoderna, med ett or6 det som Geijer kallar det » öf veravallandes, för de miisterliga skildringarna, de lefvande mannislrorna, de skarpsinniga reflexionerna, den lifliga dialogen och framför allt för det varma hjarta, som pulserar i hvarje rad, och de genialiska tankar, som likt solstr %lar blixtra fram ur förf attarinnans eget inre och kasta ett förskönande, förklarande ljus öfver allt hvad hon skrifvit.
Ja, afven om man nu laser Fredrika Bremer i en helt annan anda mot hvad man gjorde på hennes egen tid, väcker dock mycket hos henne nutidslasarens hade intresse och nöje, Detta ur rent litterar synpunkt betraktadt, en synpunkt med hvilken jag ej har vidare vill sysselsätta mig.
Nen sedda mot bakgrunden af hennes lif och hvad detta uträttat för mänskligheten, få hennes skrifter en storslagen, ja en profetisk betydelse, som ger dem en undantagsställning bland svenska diktares verk.
Det ar val kändt, att Fredrika Bremer framstiiller sig själf; mer an en af de figurer hon visar fram i sina » Teckningar ur hvardagslifvet~, äfvensfi att man dgr finner med fotografisk trohet iitergifna familjeinteriörer, karaktärer, naturscener hiimtade ur forf; ia # -
275 egen personliga erfarenhet.
Och vi veta, att denna erfarenhet fraln barndoms- och * de första ungdomsalren ej var af det gladaste slag och att den tvångströja, hvari konventionella och despotiska familje- förhållanden hö110 hennes unga själ bunden, kastade $n skugga öfver de tidigare momenten i hennes lif, hvilket i sina hufauddrag erbjuder en så ljus och harmonisk tafla.
DIen hade icke detta olidliga band, hvarunder hon suckade, varit, hade hon ej känt den andliga fingen- skapen så tung, skulle hon, en förnäm och rik mans dotter, säkert ej ha erfarit denna intensiva medkänsla för alla betryckta, ensainma, öfver- gifna stackars kvinnovarelser, som blef sporren till hennes lifslånga kamp för deras befrielse.
, Om man djupt kant en enda smarta, så förstår m ' an alla andra lidanden, säger hon själf på ett ställe i en af sina första arbeten. '
Hon hade kant den smärta, som skän- ker en inblick i andras kval, och därför förstod hon att föra ' de fattigas och föraktades talan med så gripande och vältaliga ord.
En af de första små berättelserna.
i hennes » Teckningar » heter » Den ensammas, och i denna lilla skildring finner man utan tvifvel en återklang af hvad hon s j k f känt under sin tröstlösa och glädjefattiga nngdornstid.
I » den ensamma », den i en beroende stallning lefvande fattiga flickan, för hvilken &amp; r efter &amp; r g&amp; sakta förbi alilxt mulna höstdagara, igenkänner man Fredrikas egen sinnes- stämning, hur olika än hennes yttre förhållanden tedde sig, jamförda med hennes hjältinnas, den tjänande systerns.
Men liksom hos denna finner ingen bitterhet, intet människohat rum i h e ~ e själ.
s Hon iiger visserligen ej » den ensammass stilla resignation, hon ar eller rätt are blef, som vi.
veta, det fria talets och den målmedvetna handlingens kvinna, men den om en sann ödmjukheb, ett undergifvet böjande för en högre vilja vittnande sinnesförfattning, som ar grundtonen i &gt;Den ensammas, vasen, är nog också den unga Fredrikas nnder de svåra brytningstider, då hon mognade till kvinna.
- Hvilken tröstlöshet ligger ej i ord som dessa, hvilka stå att läsa i den ofvannämda lilla berättelsen: # För att utom ett fiingel- ses murar dock kunna vara fullkomligt fången maste man vara frun- timmer och för öfrigt [som jag] fattig och beroende ».
Och pil ett annat .ställe - ty hvad kan bättre än förf: s egna ord återgifva den antydda stamningen?
- säger hon:, Stora olyckor höja sjalens krafter; ur stridernas lågor stiger den mot himmelen.
Det är en apoteos, fastän, på stormens vingar.
Men dessa stundeligen nedtryckande, tärande sorger och ledsamheter, denna ledsnad, lifvets och glädjens kriifta,.
o, huru trycka de ej ned i stoftet stoftets barn! »
Men genom mycket lidande går viigen till klarhet, resignation kommer med pröfningarna, så ock hos uden ensamma!).
I utgjutelser fulla af innerlig känsla för alla andra lidande, en undergifveuhet, som visar att hon kampat sig till en inre frid, alla yt.trc strider till trots, ger hon luft &amp; t sin sinnesstamniiig.
SA dikterar förf.
för den ensamma gamla flickan bland andra följando vackra ord: &gt;Sjalens öga, » låter hon henne nedskrifva, » har sin starr s å viil som krop- pens öga sin; då vår vilja tillater operationen, låter en barmhärtig hand hinnan affalla, och vår syn klarnar och alla de i töcken höljdn föremalen omkring oss ljusna för vara nyfödda blickar:).
Snart.
spårar man hurusom förf: s egen syn klarnat och att de dimmor, som skymde hennes syn p&amp; lifvet och henne själf, lättat.
Det är en helt annan ton i de » teckningar », som följa pH, de smH vemodiga bilder, hvarmed hon debuterat.
Hennes lifsförhiillanden ha ocksa förändrats.
Faderns dö2,~öregången af ett lidande, som kastade ett försonande skimmer öfver.
hans minne, lossar de fjiittrar, som hållit den omyndiga dottern i ett tiilstånd a£ beroende, hvilket denna alltid kant Bom en förnedring; hennes vaxande rykte som författa- rinna ger hennes hållning en förut saknad slkerhet, och hennes yttre lif far den harmoniska och behagliga gestaltning, utan hvilken hon ej kunnat blifva hvad hon blef:: ~hrardagslifvets.j entiisiastiska och genialiska skildrarinna.
Den fina huinorn, hvaraf man förnam nbgra glimtar redan i hennes första stycken, sl %ï nu ut i full blomma.
Aldrig har val en samhi (l1sförbattrare upptradt i en gladare gestalt.
Afven om hon predikar, och medvetet eller omed~etet gör hon detts, på hvarje rad, irisveper hon till och med de baskaste sanningar i en s i lätt och behaglig förklädnad, att de sväljas utan att läsaren anar det upp- fostrande syftet.
Fredrika Bremer alskar nog i sina romaner att fördjupa sig i tragiska konflikter, hon för, som hon med en viss sjalfironi siiger, läsaren %från dödsbädd till dödsbädd8 - och ibland äro, det maste erkännas, dödsfallen omotireradt tata - men hennes egen lifsåskådning ar i grund och botten så Ijiis, att hvarje situa- tion, om ä.n aldrig så förtviflad, upplöses i et ' t försonande leende.
Förgrunden i Fredrika Bremers romaner upptages alltid af en kvinlig gestalt, liksom i » Den ensamma » gärna en ej liingre ung, ogift, i blygsamma yttre förhållanden lefvande Evas dotter, som hiiller intrigens tradar eller rättare pennan i sin hand, och det ar
, genom hennes sunda och af fördomar ogrumlade blick man skadar lifvet och människorna.
Liksom Fredrika Bremer infört hvardags- historie-genren i den svenska litteraturen, SA är äfven hon den första, som fallit på den iden att anvanda den hittills ur iistetisk ' synpunkt som förkastlig ansedda » gamla mainsellen » till romanhjältinna.
Själf bar Fredrika lifvet igenom denna benämning som ett slags heders- titel, ja långt innan man rättvisligen kunde tillägga henne det i denna sammansiittning förklenande prefixet » gammal »; och som idea- let af en gammal mamsell har hon gatt till eftervärlden.
Och vi veta, hvad hon diirigenom vunnit At sina, medsystrar.
E j blott ha de litterärt sedt tillerkänts ett slags betydelse, utom den ironiska, de ha äfven, tack vare henne, erhållit en upprättelse såsom manni- skor, hvilken 8 s i dag visar sig i mangfaldiga förhållanden i det verkliga lifvet ..
Typiska för de bremerska marnsellfigurerna äro Beata Hvar- och mamsell Rönnqvist i resi iden te&amp; döttrar.
dagslag i Familjen H * * '! '
Huru lefvande sbl ' de ej framför oss i sin handel och pandel, den ringa hushållerslran och den anspråkslösa guvernanten, och huru tyd- ligt skymta, ej bakoin badas, till det yttre hvardagliga men innerst inne sa djupt tankande och s a m t lrvinliga, gestalter Fredrikas egna icke sköna, men uttrycksfulla och af en varm och innerlig kansla besjälade drag!
Om den här ofta nämda lilla skissen återger hennes stamning ' und- den första ungdomsperioden och sålunda sl&amp;r an en öfvervagande vemodigt klingande ton, s&amp; beteckna hennes följande böcker en gladare syn p&amp; lifvet.
Den tjänande skepelsen &amp; r ännu hennes, det är som om hon fann denna vara den för kvinnm värdigast och som om hon i en osviklig pliktuppfyllelse satte hennes största iira, men med hvilken friare, sjalfmedvetnare blick skådar hon ej nn ut i vkrlden!
Beata Hvardagslng och Emma Rönnqvist gråta och klaga ej öfver kvinnans lott.
De kanna sitt varde.
I den stora världens salon- ger, dit förhållandena ofta föra dem, hålla de sig visserligen blygsamt i en vrå, men de hvarken äro eller kSinna sig förbisedda, och om de iiro och förblifva gamla mamseller, så .ar det ej därför, att ett oblidt öde dömt dem därtill, utan emedan de känna att i det ogifta ståndet ligger deras kallelse.
Så går genom alla Fredrika Bremers romaner - afven dem, diir tendensen ej är så starkt understruken som t. ex. i Hertha, - en och samma underström: häfdandet s£ kvin- nans människovärde, den giftas som den ogiftas, den högas som den lågas,.
den högt begåfvades som den ringare.
utrustades.
Och sa banade hon.
genom sina ur verkligheten gripna skildring ar, hvilka
med hela sin djupa innebörd ägde den lättfattlighet, som lat dem tränga igenom hos alla samhällsklasser, Tag för en högre och friare uppfattning af kvinnans förhållande till lifvet och samhället.
Romanförfattare i likhet med vanliga människor först&amp; ju bäst och kunna sålunda biist teckna personer af deras eget kön.
Snillet kan visserligen intuitivt tranga till djupet af människosjälen, obe- roende af det yttre omhöljet, och litteraturen har ju en rikedom p % odödliga kvinnogestalter skapade af nian, och motsatt, förträffliga manliga typer framställda af kvinliga författare.
Men sant ar det icke förty, att en kvinna bast kan fatta en kvinna och en man en man.
En kvinna tecknad af en man kan framstå som en kiirlig tnfla af odödlig förtjanst, men Atergifven af en af hennes eget Irön blir hon en varelse af kött och blod, som man måste älska eller hata, icke blott beundra eller kritisera som konstverk.
Och huru akta kvinligt ar icke Fredrika Bremers författareskap till hela sin art, icke minst i karaktiirsskildringen!
Hennes manliga personnager f % mer eller mindre en schablonmässig priigel, de äro liksom kalkerade efter mönster, icke gripna ur verkligheten - d. v. s. d&amp; förf.
e j med en ganska förlåtlig inalis lätt ironiskt afslöjar de små fel och ' svagheter, som vidlåda skapelsens herrar.
Hennes porträttgalleri innehaller, $om bekant, några högst för- träffliga i hvardagsdräkt afritade manliga figurer - jag behöfver blott påminna om presidenten i, Presidentens d ö t t r a r ~, general Herkules i » Syskodif » och baron H. i &gt;Nina&gt;.
Men hennea hjältar och bofvar äro af det a.kta romantiska slaget; inkarnationer af högsint nobless eller under af dämonisk skurkaktighet.
Man tar dem dock icke p&amp; a.llvar, nggot som näppeligen förf.
sjalf torde ha gjort, ehuru hon skattade åt tidens smak och dess fordran p % raff- lande romankombinationer.
Hur mycket sannare, rikare, skönare bli ej de kvinliga karak- tärerna!
Hur skarp men tillika hur kärleksfull blir icke hennes blick, - då det galler att tranga in i den kvinliga själens gömslen I Här ar det som det ~systerligai~ kommer till sin rätt, denna känsla, som s&amp; sant karaktiriserar Fredrika Bremers hjärtelag och som hennes penna definierar med så vältaliga ord.
i?
; författare ha skö- nare och mer triiffande förstatt att tolka systerkarlekens vasen - och soin bekant hade lifvet skiinkt henne personligen härutinnan de rikaste erfarenheter -, och med systerkarlekens förståelse och milda öfverseende godhet.
betrakt.ar hon vgrlden omkring sig och framför- allt de varelser af hennes eget kön, som den rymmer.
Äfven nar hon icke identifierar .sina diktade skapelser med sig själf - och jag har har ofvan visat hur ofta detta ar fallet -, förstår hon så som ingen annan att satta sig in i sina medsystrars förhtillanden och öden, hur dessa an m % gestalta sig.
Daraf denna prigel af sanning och lif, som utmarker det stora flertalet af bilderna i hennes rika kvinnogalleri.
Från den ringa tjiinarinnan - och man finner ett par för- träffliga representanter för den tjänande klassen i hennes romaner - t i l l den spirituella världsdamen, från den outvecklade flickan i slynztldern till den vördnadsvärda gamla, hur träffande och hur alskvardt har hon ej återgifvit d&amp; alla!
Sant ar att anglatyperna äro val ofta förekommande, hennes fantasi, hvilken, som kandt ar, gärna ville skena i vag n e d hennes sunda förstånd, älskar att måla den kvinliga fullkomligheten i de skäraste, mest öfverjordiska färger; men när hon ej fångar sina bilder ur &amp; billningens dimmiga höjder, utan griper dem ur den orngifvmde verkligheten, äro de af en rörande enkelhet, ett intagande behag, en friskhet och en finhet, som af ingen svensk romanforfattare ar öfvertraffad.
.
: - Det var, som bekant, den intagande berättelsen » Familjen H * * * », hvaraf andra delen utkom * våren 1831, som skapade hennes rykte, och 1Cit henne, enligt hennes egen utsago, göra » en oförmodad upp- tackt af sig sj alf^.
Och frukten af denna upptäckt blef den odöd- liga serien » Teckningar ur hvarda.gslifvet D, inrymmande, utom de ofvan niimda, de kända romanerna ', Presidentens döttrarw, » Ninnw, D Grannarna », » Hemmet D, w En dagbok,, w Syskonlif », hvilka med kortare och längre uppehåll under ett par tiotal af år likt friska vindar kommo att blåsa nytt lif i den stagnerande svenska r0ir; a.n- litteraturen.
Hon hade nu kommit till insikt af att hvarda.gslifvet var hen nes uppgift; hon tror, siiger hon, att det för romanskrifvaren » knappt ges ett vidsträcktare fält, och himmel och helvete böra lefva dar, en oandlig mångfald och.
den högsta enhet kunna finnas dar - måste finnas,.
Och eldad af denna öfvertygelse fullföljer hon sitt mål, det att teckna » den enskilda människans lif sådant det ar nu i denna vhr tid och stdant det kunde vara, människans lif i dess mhgskiftmde former och beliigenheter, människans lif i familjen, i samhället, i naturen, och öfverallt och framför allt i Gud ».
. '
.
Att hon lyckats i sina striifvanden, det bevisar den entusiasm, hvarmed samtiden mottog dessa sfridsrösters frAn hemmets hittills okända eller rättare misskända värld, och den snabbhet, hvarmed hennes verk letade sig vag långt utom fiiderneslandets granser.
Hvilken rik källa för studiet ej blott af förf: s eget inre och yttre lif, utan äfven af tidens rörelser, af dess seder och bruk och framför allt af kvinnonaturens mångfaldiga skiftningar innehålla ej dessa nu halft förgätna böcker!
Hur många drag, vittnande om den finaste psykologiska skarpblick, möta en ej från dessa blad!
Ur psykologisk så val som ur litterar och social synpunkt skulle det helt visst vara af största intresse att studera och gruppera de olika kvinnotyper hon skapat efter den karaktär och den fiirgla.ggniag förf.
gifvit dem.
Mig förefaller det, som om Fredrika Bremers egenskap af karaktarsskildrare ej blifvit nog beaktad.
Och hvilks svagheter i uppfinningen hennes författareskap än lider af, hennes förmåga att skildra manniskonaturen i alla dess nyanser iir oförliknelig.
Och bari stod hon säkert långt framom sin tid, den tid, då den psykolo- logiska romanen ännu ej var upp£ unnen.
Må det här tilltitas mig till belysning af min sats att ur det rika galleriet särskilja ett par bilder, hvilkti, torde fallit i glömska hos det stora flertalet lasare.
Hellan de båda hvardagsroirianerna hemmet^ och 2En dag- b o k ~ gör hennes penna ett par afvikningar från det utstakade pro- grammet.
Så afbrytas cteckningarnan af en liten morsk idylls frukten af de intryck förf.
hamtat från sina langvariga besök i vbrt norska grannland, innehallande, inflickade bland berättelsens htindel- ser, en del intressanta meddelanden från Korges historia och natur.
sStrid och frids är således ej en skildring direkt ur hvardagslifvet - för så vidt det lefves i svenska hem -- men den lilla boken rymmer dock moment af en så frisk realism som trots något af förf: s öfriga arbeten.
E t t af dessa ' moment, och det som upptager hufvudintresset, är en kvinnotyp, den svenska hushillerskan Susanna.
Hon ar en a.f dem, i hvilka Fredrika Bremer förkroppsligat tanken::: storheten i det lillas, den af henne så ofta förhärligade.
Susanna star i nara slakt- skapsförhallande till Beata Hvardagslag och mamsell Rönnqvist, ehuru hon på intelligens- och samhallsstegen intar ett, nagot lagre trappsteg.
Äfven hon ar representant för den tjänande systern, men stöpt i en annan form än de föreggende; det är en enkel, an- språkslös natur men af ett friskt, gladt lefnadsmod, hon böjer sig
val, ja ödmjukar sig för dem hon älskar, men sätter ' sin unga kraft mot lifvets brottsjöar och får dein vanligen att lagga sig.
Hon ger den norske förvaltaren svar på tal i dessa .af den mest uppfriskande humor stämplade skärmytslingar .om » svenskt och norsktsi som ut.- göra bokens förnämsta bharme (striden slutar förstås med ' den full- komligaste äktenskapliga frid), men hur tåligt tjänar hon ej sin mat- mor, som hon älskar, utan att belönas med genl-tiirleli.
Med denna enkla, osammansatta natur har förf.
visat hur » den kiirleksfulla viljan förlänar själiva de döda tingen anda och l$ », hur pliktupp- fyllelsen, ansvarskBnslan ger åt människan en adel, som intelligens och bildning utan dessa icke förmå skänka.
Det ar af smådrag som det anförda, återgifna med denna sällsynta friskhet och inner- lighet, som ar för Fredrika Bremer egen, Inan spårar hemligheten af den makt hennes penna utöfvade.
En annan af dessa i stillhet verkande krafter ar syster Hed- vig i romanen » Syskonlif ».
I hennes bild, tecknad med.
en sällsynt skiirhet utan att därför tangera det änglalika, har förf.
velat personi- fiera begreppet isysterligheten?, hvilken ju för henne innebar lifvets djupaste och innerligaste förhållande, som narndt äfven af den orsak att hon har kunde åberopa egna erfarenheter af det lyckligaste slag.
I Fredrika Biemers böcker förekommer mycket om kärlek och gifter- mål, hon hafdar på det mest viiltaliga och öfversvallande satt asilr- ten, att » man och kvinna förenade, utgöra miinsldighetens fullkom, ning »; men ändå ar det en helt annan fullhet i de toner, hvarmed hon prisar » systerki+ekenr&gt;, den känsla som band henne sjalf till hvarje lefvande varelse på jorden och som hon för sin personliga del satte högre an den allt uppslukande egoistiska känslan för make och barn.
Hedvig, den äldsta systern i en stor syskonkrets, ar idealet för den milda, öfverseende, förstående kvinligheten, till hennes .varma systerfamn ty sig bröder och systrar i sorg som glädje, hon upp- o&amp;ar sin egen lycka far att helt kp&amp;a fylla sin moderliga mission mot syskonen och känner sig lycklig i vissheten att hon fullgör sin plikt, med ett ord hon ar » syster » i ordets vackraste, vidsträcktaste betydelse, hemmets priistinna sådan Fredrika Bremer drömt sig henne - ja kanske funnit henne nå.gon gå.ng i det verkliga lifvet.
.
.
.
&amp; ten hur ofullkomlig skulle ej som helhet betraktad den kvinno- bild vara, som Fredrika Bremer skänkt oss, om hon ensidigt '
tecknat den tjänande, försakande, den efter forna tiders ideal ut- mejslade kvinnan; hur mycket hon än älskar Hariatypen, ar dock den handlingskraftiga, tuålmedvetna, frihetssträfvande i högre grad hennes andas barn.
På många stallen i hennes romaner bryter också denna hennes tendens att mäta kvinligheten med nya, vidare mått igenom.
Edla i » Presidentens döttrar, och i %Nina,, Petrea i t hemmets peka hän mot den framtidskvinna, för hvilken Hertha skulle blifva den fullt medvetna representanten.
Som ett bindestreck mellan de tvenne betydande arbeten, hvari förf.
skildrar sina stora resor i Amerika, Europa och Orienten,, Hemmen i.
Nya världens och ~Lifvet i gamla viirldena och syin.
bolisk för de båda riktningarna, det gamla och det unga, p&amp; en ging en framtidssyn och en återblick, kom ~ H e r t h a ~ Den.
utgafs 1856, några år efter Amerikaresan, som en frukt af denna, men strax innan, Iiertha % utskickades i världen, hade förf.
åter lyftat vingarna och begifvit sig af på sin femtlrslånga färd till södern för att stu- dera olika faser af » lif vet i den gamla världen,.
Af den storm, som kritiken lät gå löst öfver boken och förf., triiifade blott några kårar, mildrade af det långa afståmdet, vandrerskan p % den klassiska lorden.
Af ett visst rörande intresse ar en liten episod beträffande Bertha som Esselde meddelar i sin minnesruna öfver Fredrika Bre- mer i Tidskrift för hemmet *).
Efter att ha berört den Aldriga förf: s sysselsättning och lektyr under den sista sommaren, berättar biogra- fen hurusom Fredrika Bremer för en ung viin, som hon inbjudit till Årsta, fallt det yttrandet, &gt;att hon i sommar för första gången Iiist en bok, som p % sin tid väckt mycket uppseende och mycket klander B.
På frågan hvilket arbete det var, svarade hon: ~Reclrika Bremers Hertha.
B, Nå, B frågade den unga vidare, B hvad siiger ni om - den?
3 Fredrika Bremer smålog vemodigt.
# Åh,:, svarade hon, .dar är mycket som kunde varit borta, och då hade det öfriga verkat bättre., -- - - - - - -- - Det larer verkligen varit fallet, att Fredrika Bremer först nu list sitt eget arbete i tryck.^ Jag anför detta som ett exempel pH i hvilken grad förf.
agde denna medvetenhet om sin egen begriinsning S&amp; va1 som sina ämnens, *) Se Tidskrift för hemmet: spredrika Bremer, hennes sista lefnads- tid och sista brefviixling~ af Esselde.
1866.
Sid. 3.
hrilken är, kriteriet på hvarje sanu storhet.
Men tilläggas bör, att trots detta sjiilfkritisks erkannande af att » mycket kunde varit borta^, har Fredrika Bremer aldrig ångrat sin Hertha och att hou, som hon uttryclzte sig, för henne » uppofrade min popularitet som förf.
Att jag kiinde det och gjorde det ä ~ d å, har sedan gladt mig och skall glädja mig i min dödsstund. » J a g behöfver val ej betona huru sagolikt det förefaller för en nutidsmänniska, att Hertha p8 samtiden verkade så som den gjorde, ej blott som en löjlig och orimlig historia, utan som en den dar förfäktade de mest revolutionära och okvinliga, ja rent af sedligt anstötliga idéer.
Man letar förgäfves efter de som, osköna och vågades betecknade » upptraden och situationer », som t. o. m. en i hög grad sympatisk och fördomsfritt sinnad samtida minnestecknare e r k b n e r sig finna i den förkattrade Hertha, åt hvilken han för öfrigt gör full rättvisa.
Nej, ren7teien i Hertha står, enligt vara be- grepp, höjd öfver allt tvifvel, fastän arbetet nog, ästetiskt sedt, gör sig skyldigt till en och annan försyndelse mot skönhetslagarna, oundvikligt f ör en utpriiglad tendensskrif t.
För öfrigt vittna den ofvan anförde minnes tecknar ens^ ') ut- talanden om en ovanlig förståelse af andan i Fredrika Bremers verk och de äro utan tvifvel att betrakta som ett språkrör för den friare åskådning, som gjorde sig gällande redan vid tiden för Fredrika Bremers död och endast tio &amp; r efter utgifvandet af Hertha.
Hvilken omhvälfning af tänkesätt hade ej världen bevittnat på, den korta tiden af tio Hr!
Redan då kunde en kritiker om Hertha fiilla det omdömet, » att litteraturhistoriens dorn ej skrihes af stundens flyg- blad eller dikteras af kafferepsomdömen om en enstaka företeeheki och förutse att Hertha skulle finna, nåd », ja abemyndigadt försvars för eftervärlden.
- För öfrigt hafdar samme kritiker, den här namde minnestecknaren, samma sats som jag sökt göra gällande i de flyktiga konturteckningar af en och annan ur Fredrika Bre- mers skrifter lösryckt kvinnokarnktär jag bar Iiimncit, att hela hennes författarskap äger en genomgående tendentiös prägel.
Hertha utgör hennes målmedvetna frambärande af kvinnofrigörelsens id&amp; men redan i de första sinå, teckningarna ur hvardagslifvet~ se vi hur hon börjar bryta bygd och bana vag för en friare uppfatt * ning at kvinnan.
Att Hertha tog allmanheten med ö,fverraskning och verkade som ett sprangämne förvånar därför så mycket mer.
s) Se Tidskrift för Hemmet: Minnestal öfver Fredrika Bremer af G.
~ m é e n 1886, sid. 334.
.
blen 1st oss nu med den har ofran citerade.
minnestecknaren fråga: ~Hvilken var da denna allarmerande tendens i Hertha ' ?~ » Jo », och det inå tillåtas mig att fortfarande anföra hans ord, » Hertha var ett af den annars så milda, s&amp; toleranta, så tiilmodiga författarinnan utstött smiirtans och förtrrtelsens revolutionsskri mot våra högsta lagstiftares och lagskipares fortfarande orattvisa, att alltjiimt motarbeta den långt förut af den ädle Richert proklamerade dogmen om kvinnans ratt till ~nyndigblifvaniie.
Hertha var, hon har sagt det sjalf, ett djarft sönderslitande af den falska resigna tionens slöja.
» ~Nåv %lil », saga vi med var minnestecknare, » kvinnans myndig- het ar ju erkand » och 2ingen förnekar Fredrika Bremers delaktighet i lösningen af denna såvd som milunga andra djupt ingripande frågor,, och han styrker sitt påstående med att lamna en ganska vidlyftig förteckning på de reformer till kvinnans förrn@ som redan den tiden förelågo som ett faktum, ett talande bevis för att Hertha-teorierna omsatts i verkliga lifvet.
Han nëmner erkfin- nandet af kvinnans ratt till högre utbildning, till utvidgad verk- ningskrets i statens och det enskildas tjänst, kvinnoföreningars befogenhet, sjuksköterske-institutionens grundläggande o. s. r.
En rätt ståtlig förteckning för- att vara i midten a£ 60-talet, för- truppen till det segerrika tag, som kvinnosaksid&amp;erna skulle komma att anträda mot samhiillsfördomar och orattvisor och som kalmine- rade med 70- och 80-talens rika skörd af kvinnovanliga lagreformer.
Hur mycket bättre förstå emellertid vi, nutidsmänniskor, med hela 1800-talets många storslagna verkligheter för ugoncn, Herthas djupa samhällsreformerande betydelse, an förf: s egna samtida gjorde det, iifven nar de, som den bar citerade, vor0 välvilligt stiimda mot dess tendens .. För oss är boken, och kommer alltid att förbli, en af dessa markesstena.r i kulturarbetet för kvinnans höjande, till hrilka man med tacksamhet och rörelse Atergar och hvilkas tecken man först nu förstår att tyda i hela dess djupa innebörd.
För öfrigt må har tillaggas nagra ord för dem, som aldrig last Hertha men af den hafdrunna dogmen oiu dess anstötlighet möj- ligan fatta.t misstanken att boken ändå måtte rara en i aggressiv ton hiillen kvinnosaksroman.
Ingenting kan rara felaktmigare.
Ued allt sitt framhallande af kvinnans människoratt iir Hertha i alla sina detaljer en fint utmejslad kvinlig typ.
Intet trots, intet pockande p % sin ratt förmärkes från hennes sida, hon böjer sig undergifvet för den despotiske faderns maktspråk, t. o. m. d&amp; nar det skiljer henne fran
hennes älskade, hon ' sviker aldrig sin dotterliga plikt eller öfvertrii- der samhiillslagarna, hur bittert.
hon iin känner deras orättvisor.
Det revolutionara i hennes uppträdande består utbm i de nya idiier om kvinnans bestiimmelse, hvilkn hon i sitt tal förfäktar, däri akt hon gör gallande sin ratt till själfständigt arbete, trots faderns mot- stand, genoin att anliigga en skola efter nya, frigörande principer,.
att hon öfvertar: rollen af sin fiistmans sjuksköterska, att hon upp-.
triider till de föraktades och utstöttas försvar, ja predikar det oerhörda att t. o. in.
en fallen kvinna kan ipprättas och att sam-.
hället Bger.
skyldighet att verka för denna upprättelse.
Dessa och-.
liknande äro Herthas försyndelser.
Men, som sagdt,.
historiens dom har uttalats öfver den anklagade, och vi veta att den utfallit friande.
Det skulle föra oss för långt att har upprepa alla de moment inom den moderna kvinnorörelsens historia, hvilka i mer eller mindre grad pgverkats af Predrika ' Bremer, eller peka tillbaka på idker och framtidssyner uttalade i hennes skrifter.
I Dagnys spalter torde det ' ock&amp; vara obeliöfligt.
Hela syftet med denna publikation är ju att stisom sprakrör för det förbund, hvilket utgör en lefvande minnes- vård öfver den adla banbryterskan, följa de olika ströinningar kvin- nofrågan ar underkastad, och jag tror ej den underlgtit att med klins- ' 101- af den djupaste tacksamhet och beundran hänföra till denna makliga kvinna - dess fihmamsta segrar, dess betydelsefullaste fram- g8ngar.
Det vissa &amp; r, att man ej i vår tid finner en reform inom lagstiftningen och sarnhällslifvet, .soin ej i ' en eller annan gestalt förekommer som tanke eller som utarbetadt förslag i hennes i tryck eller skrift gjorda uttalanden.
J a, alla fragor förenade med Fredrika-Bremer-Förbundets verk- samhet, så val de, som föreligga sAsoni ett fullfärdigt resultat, som de, hvilka man ännu sträfvar att lösa, återfinner man på ett eller annat sätt i hennes arbeten.
Det är därför studiet af dessa erbjuder ett så stort intresse, är s&amp; lärorikt och väckande.
Och det galler ej blott de stora fripornn, de som hafdrs kvinnornas människoriitt och gripa in i lifvets djupaste intressen, hon ar lika vaken iifven för utvecklingens deta.ljfr&amp;gor.
Den lilla uppsats om hennes tankar rörande s (jd, som meddelas i detta häfte, ar 6land annat ett be vi^ Eör denria hennes mångsidighet.
De lösryckta tankar ur hennes skrifter, som jag har aftryckt.
tala biittre än något annat om .den allmänmänskliga anda, som besjälqde denn a adla Sveriges dotter.
I * yi x a
286 Nar i dessa dagar hundraårsminnet lifligare an annars framkallar Fredrika Bremers bild, ar det till en flack af jorden, mer iin alla andra f örbunden med hennes ' lif s- och utvecklingssaga, tanken vsllfiirdar.
Det Br till Årsta; det gamla herresätet vid saltsjöm fricka strand, skådeplatsen för hennes barnsliga lekar, hennes ungdoms bittra er- farenheter, hennes mognare ålders trefna eremitlif och dess oför- trutna striifvan att vinqa klarhet med lifvet och sig själf, hvilket andt- ligen genom en af dessa hiindelser, som historien tecknar sig till minnes som en skön tanke, blef tillflyktsorten, dit bon i sin ålders daga?
drog sig tillbaka undan riirlden och dar hon till sist fick lagga sitt hnfvud till ro för alltid.
P&amp; den vackra lummiga kyrkogården invid k s t a bäddades hennes graf.
E t t enkelt granitkors omslingradt af murgröna pryder densamma.
Det tir kring denna enkla minnesvård öfver en af de ädlaste och renaste kvinnor Sverige har burit som den 17 augusti alla de lranslor af tacksamhet och vördnnd hennes fosterlands dött- rar agna hennes minne koncentreras.
Till de blommor, som d&amp; nedlaggas p&amp; kullen som en gard af dessa kiinslor, kunna ej vackrare, nier manande och viickande ord fogas an dem som uttalades af Esselde som nfslutning på den lilla teckning hon strax efter Fre- drika Bremers död agnade hennes bild:.
, Frid öfver Fredrika Bremers ädla ande !^ sa lyda dessa ord, D Valsignelse öfver ' hennes minne!
och sedan: framit!
alla rena viljor, alla goda krafter, p&amp; den bana - detfiin arbetets, handens, hjärtats, sjalens, andens - som Fredrika Bremers hjärta och snille brutit för .den svenska kvinnan!
Framåt!
uppilt!
i hennes spår, tills kallel- sen ljuder, sftsoin den redan ljudit för henne: ' Gack in i din Herres gliidje, du gode och trogne tjinare.
Ofrer en ringa ting hafver du varit trogen.
J a g skall sätta dig öfver mycket ' .^ ' Lot fen Daklgre) l.
Far och dotter.
Ur digre otryckta bref af I+ed~ika B ~ w n e t -.
Det &amp; r svårt att finna någon som med mera karlek och entu- siasm iin Fredrika Bremer skildrat lifvet i hemmet.
Genom hela sin litterära verksamhet, från de första spirituella Stockholmsinteriörerna i %Familjen H. » till herrgårdsbilderna med » ina chere inbre » som medelpunkt, fran studierna af hemmen i Amerika till brefven från Grekland, teclcoar hon hemmen med samma fint först~ende blick för deras egendomligheter, samma djupa känsla för deras lycka och helgd.
Som en bjärt motsiigelse verkar det först, att samma Fredrika Bremer, s o p med sina liffulla teckningar af svenska hem tjusade hela v&amp;rlden långt utom Sveriges grlinser, skildrat sitt eget i så inörka fiirger.
Gång p&amp; gang iiterkommer hon till att hemmet för henne under hela hennes barndom och ungdom varit ett fiingelse, och den som opartiskt granskar förhållandena måste i det stora liela ge henne riitt.
Motsägelsen upplöser sig dock, då man finner att de förspilda ungdomsårens bitterhet aldrig hos Fredrika Bremer riktat sig mot familjelifvet i ' och för sig.
I det såg hon alltid den natur- ligaste och rikaste lifsforinen, hels sarnh&amp;llslifvets innersta klrna.
Men bitter blef hon mot missförhållandena och siirskildt mot de missförhållanden som med sina följder drabbade döttrarna i en familj.
Ännu för femtio år sedan betraktades hemmet som kvinnans enda verkliga värld.
Men ju klarare Fredrika Bremer såg hvilken insats hemlifvet gör och ytterligare kan göra i folkens lif, dess bestiimdare trädde hon i opposition mot denna uppfattning.
För samhiillets egen skull borde alla kvinnans slumrande krafter få till- fiille att utveckla sig, så att hennes insats i arbetet .för det stora hela blefve den b h t a möjliga.
Kraftigast har Fredrika Bremer framställt dessa en ny tids kraf i sin roman Hertha, där hon ned- lagt ett lifs erfarenhet i sin bjärta skildring af de radande missför- hallandena.
.
Hertha var Fredrika Bremers stora slag för dotterns likstiilld- het med sonen i fråga om rhtt till utveckling och ratt att sjalf väljn sin vag.
Det är oclrså alliniint kandt, att boken och den het- siga diskussion den framkallade beredde jordmånen för reformer, hvilkas frukter vi nu kunna skörda.
Men redan långt dessförinnan.
, '
hade Fredrika Bremer insett reformernas nödvändighet och p&amp; mer &amp; n ett satt i sina skrifter och sitt enskilda lif verkat för dem.
I ett herrgtkdsarlsivs gömmor har nyligen pitriiffats en liten samling bref *) af Fredrika Bremer, som röra en fars förhgllande till sin dotter.
De iiro ~ k r i f n a tio år innan Hertha kom ut, till en nära åttioarig gammal major, god viin till familjen p&amp; &amp; ta, för att öfvertyga honom om rrittmiitigheten af att.
hans enda dotter, som niirrnade sig fyrtio ar, sjalf finge bestiimma öfver sitt öde.
Hon var besjälad af religiös fanatism, blandad, såsom ofta !lander, med svarrneri för den priist som gjort intryck pii henne och som var stark I~sare.
De ansigo sig bestiimda för hvarandra, men den gamle fadern, som misstänkte egennyttiga afsikter hos friaren och dessutom höll p&amp; ~tilndsskillnaden, nekade att samtycka till deras gifterma och att utlainna dotterns mödernegård.
Han synes ha hyst förhoppning att genom Fredrika Bremers bemedling kunna bringa sin dotter på andra.
tankar, en förhoppning som dock slog fel.
Det första brefvet visar, att Fredrika Bremer, soin just vid den tiden studerade liiseriet som andligt fenomen, satt sig in i situa- tionen och funnit dottern oemottaglig för alla skiil mot hennes gif- termål.
Det följer hiir s i godt som fullständigt.
Du har haft fullkomligt ratt, bästa L., och jag har haft oriiatt, d % jag trodde det vara möjligt att f&amp; Henrika, medelst förnuftsgriin- der, ifrån sina fixa ideer.
(Jag fick niiml.
för få dagar sedan ett långt bref fran henne som öfvertygade mig diirom.)
Hon beroyar sig på en i w e cqqenbarelse, en i w e högre zqpl ?jsaiizg och har icke öra eller förnimmelse för annat &amp; n ivad den sagt henne.
Och bland de saker den sagt henne är att A. iir en utkorad och förträfflig man, sänd af Gud för att göra henne lycklig, och hon anser sig shom hans maka ' inför Gud.
Du har sagt mig allt detta förut, goda L., men det har icke varit mig miijligt att tro på en sadan förblindelse som Henrikas.
J a g ser nu hur fullkomligt rätt du har, och tror att s&amp; för ditt eget.
lvgn, som för hennes viil, så vore det bast att icke vidare stil emot hennes önskan.
.
Skall Henrika en gAng vakna till erkannande af sin förvillelse, s&amp; blir det efter, men näppeligen före giftermllet.
Hon gr mild och lugn, ar djupt öfrertygad att hon vet, vill och gör det ratta, - och är visserligen ren och aktningsvärd i sin ?-i&amp;.
Hennes religiösa svärmeri ar ett fenomen, som man ser i alla länder i denna riktning och tyckes tillhöra icke blott tiden utan - p.
- - +) Brefven hafra af agaren.
öfversten friherre C.
H. W. Leuhusen godhetsfullt stlillts till undertecknads disposition.
människonaturen.
Och de sekter, som i följd dcraf uppstått i Tysk- lmd, i England (där de iiro kända under namn af » Dissenters ») i Nord-Amerika m. fl.
stater, hafva öf verallt samma kännetecken.
Bland goda sådana iiro personernas stilla och sedliga slif och - hos de renh jä,rtade - iippriktiga gudsfruktan och fromma vandel.
Nasta.n öf verallt ser man, tyvärr, afven mycken intolerans och strafhet mot annorlimda tänkande, brist på sann kärlek och ödmjukhet m. m. fel.
Kanske blir Henrika icke olycklig med den m m hon valt, och .hvilken jag tror, med allt sitt narraktiga högmod, dock ar en upp- riktig, människa;.
törhända skall hon i föreningen.
med honom först vakna till insjgt af så väl sina som hans brister och bli mildare och ödmjukare mot andra, och battre förstå den fader, som hon dock ' älskar och vördar.
J a g kan ej lata bli att tro mycket godt om och hoppas mycket godt för Henrika.
T$ en ädel flicka är hon fast religions- eller prestfanatismen nu farit sin kos med hennes för- niift och hjärta.
Nin goda bästa L.!
~ a t t k - på allt utom på god vilja och vänskap kommer jag.
nU till dig för att saga att jag intet kunnat uträtta.
&amp; !en du sade mig det på förhaud.
Jag kan nu blott in- nerligare önska-ntt allt iniitte g å så att ditt bjärta ch dina dagar må få odet lugn du behöfver och ' s&amp; val förtjänar.
.
J a g förblir din trofast tillgifna Arsta d.
17 febr.
fietlrilcn.
1847..
D&amp; Fredrika Bremeï ett halft Ar senare åter.
skrifver, ar hon fidlt på det klara med sin stallning till saken.
Oafsedt .den sang- viniska tro p&amp; iniinniskorna, som lrtter henne Iioppas det basta för framtiden, oafsedt hennes vanliga lifliga intresse för andras hjarte- angelägenheter, är hon öfvertygsd att dottern bör få handla på eget ansvar.
Det &amp; r det enda rätta, hon må sedan blifva lycklig eller olycklig.
Årsta d.
B Augusti 1847. e $ !i18 goda L.
-- - - - - - - - - - - - - - - - - _ - Innan jag reste fran Stockh$m i juui inånnd kom jag oför- tänkt att få ett l h g t samtal med A. och till min egen öfverrask- ning tyckte jag vida bättre om mannen an jag väntat.
J a g tyckte ' om hans ärliga och öppna erkännande af sina fel i allmänhet .och i sitt s-ätt mot dig i synnerhet, tyckte om hans saktmodiga sätt att upptaga och besvara mina ganska skarpa ord och förebråelser, och ehuru vi förblefvo bestiimdt skiljaktiga i vart satt att uppfatta vissa af bibelns och kristendomens läror, s&amp; lämnade jag honom med det.
intrycket, att denna man dock hade en arlig, god vilja och torde i botten ' vara battre an vi ansett honom vara, och torde kunna bli riktigt bra en &amp; ng, eftersom han har en arlig vilja att inse, er- känna, och förbättra sina fel.
J a g har sedan icke sett eller hört nagot ifriin tnanuen.
Xen jag har (och nu nyligen) Iiaft bref från Amerika, som -- jag - e: känner det - djupt rört mig.
Och hvad jag siig och hörde af X. i Stockholm och de samtal jag dels muntligen, dels skriftligen haft med Henrika ha frambringat hos mig en öfvertygelse, som jag här vill lagga framför dig, viss på att du skall höra mig med godhet, ty god är du, och hvad jag hos dig af allting mest älskat har varit och ar -.
di18 godhet.
J a g skall ej nu anföra rn %nga skal för hvad jag vill bedja dig om; det skulle trötta dig och du - skall nog ändå först#&amp; mig.
I sitt samtal med mig sade sig &gt;,iycliet önska att få ett muntligt samtal med dig.
Han inser att han felat och angrar det uppriktigt och känner det vara sin plikt som kristen att uttala.
Och n u goda L., kommer jag och bönfaller hos dig: Beui$z Aonont.
detta snnztnl!
Låt honom få saga dig hvad han har p % hjärtat.
Hör honom min goda, alskade L., och sedan - om h t t a samtal icke ger dig förnyade anledningar till motvilja emot honom, s % - satt dig icke längre emot din enda dotters bön och sällhet.
Jag ar nu mera fullt öfvertygad att hon blir fullkonzligt 01~c; lilig om hon ej blir före- nad med den man, vid hvilken hon så djupt fastat sitt hjärta ..
Hon är ej mer s&amp; blind för honom som förr, hon inser hans fel afven- som sina egna, men hon älskar honom and5 som förr och ser i en förening med honom sin enda sällhet p i jorden.
J a g vet att Henrikas känslor för honom ej skola ändras, och att hon skall långsamt vissna till sjii1 och kropp så Iiinge ditt sam- tycke till hennes fören ' ng fördröjes - vissna, förbittras!
Och du - skall du kunna vara lycklig,.
skall du kunua ha frid i sinnet, i, hjärtat -- det dar goda hjärtat!
-- så länge dn vet ritt det barn som du gaf lifvet känner lifvet som en odräglig börda och dricker hvar dag en bitter saknads kalk?
Skall du kunna vara glad d8 du ser henile blekna och vissna stisom hon gör det?
Och din hand kunde ga henne lifvet p5 nytt, kunde låta henne blomma upp i glädje och siilhet.
.
.?)
&amp; skade vän!
Allt blommar nu i skönhet i hela naturen, .shela jorden ar full af Herrens godhet !&gt;s Låt icke din enda dotter törsta, försmäkta i brist på den siillhet som Gud vill att alla hans skapade vasen skola njuta!
- kärlekens!
Henrika är ju en allvarlig, en förnuftig människa.
Hon ar hunnen till de år då hvar förståndig människa bör ha riitt att ba- stämma öfver sitt öde, da hon icke vill nigot som ar orutt.
Och man kan säga myclret mot Henrikas parti, men oriitt kan man icke säga att hon gör.
Och i Guds ögon gör hon i) a$ligtvis alldeles -- riitt.
Säkert är att inför honom börds- och förmögenhetsskilnader ingenting gälla; - och i närvarande tid galla de afven allt mindre och mindre inför tänkande människors blick.
Bade Benrika och A. ha; blifvit länge och allvarligen pröfvade - och de ha genom pröfnin- a.
gen blifvit förbättrade till sinnesstämning, under det ingenting har förmått rubba deras ömsesidiga tillgifvenhet.
Ar det då skäl, goda L., att langre upgskjnta ett samtycke, som du ändå haft tör af- sikt att gifva (om de skulle visa sig förtjäna det)?
Hvar dags upp- skof ar härefter blott ett kvarhållande af en tid.
af plaga för henne och späaning, som icke mera kan tjäna till något godt, men kan möjligen verka mycket ondt på din dotters halsa och lynne .. Goda, älskade L., hör min bön!
Gör din dotter lycklig, så som hon vill bli det - gif henne hvad människan bör ha: en frisk verksamhet i den krets som natnr och omstandigheter anvisa henne.
Lat, henne på sitt Backa blifva verksam som människa och som kvinna med den man hon valt och efter lång pröfning stått fast vid; - gör henne slznrt lycklig, och allas vår fader skall väl- signa dig, och du skall i full frihet kunna njuta allt hvad hans god- het vill gifva dig af naturens skönhet, af vänners tillgifvenhet och ömhet, och du skall njuta frid i ditt hjärta och frid i ditt hus, och ' alla goda och tänkande människor skola saga att du gjort raft.
J a g vet äfven att Henrika ingenting önskar af dig utom att %ter- f !~acka ograveradt och med inventarier; att hon vill förbinda sig att A. aldrig utan ditt samtycke skall komma till ditt hem, ja till allt som dn för din frid och trefnad kan önska om din vill samtycka till hennes böner för hennes giftermål.
.
Jag vet viil att det+ sam- tycke m8ste kännes för dig som ett, offer och ändå ber jag därom, ber med hopp att bli bönhörd.
Ack-!
men jag vet sen förra tider att din är den mun, som man kan tillmoda något s&amp;dailt.
J a g kan- ner ditt hjärtelag.
.
.
Lycka, lefnadsglädje!
Alskade, goda L., det törsta alla va- relser efter.
Goda fader!
gif ditt enda barn den lefnadsgliidje hon önskar och som hon ej kan lefva utan, och hon skall välsigna dig,.
och du skall Iiafva uppfyllt en god faders högsta,, skönashe.plikt.
.
.
Din innerligt tillgifnn '.
Predrika.
a. bedraga.
de förhoppningar man fattat P.
S.
Skulle iifven om honom, ~ikinlle Hemika en g&amp;ng kominri.
att ångra sitt giftermål - s&amp; kan hon för hvad hon då kan f &amp; lida blott tillskrilva sig sjalf skulden, och detta skall hos henue framkalla en mildare, ödmjuknke anda än hon förr haft.
Så länge däremot som hon ser i sin fader förnainsta orsaken till hvad hon lider s % blir hon blott förbittrad och i sitt hjärta upprorisk.
Hennes lycka .eller qlyclra röra i alla fall närmast henne sjalf.
Blir hon lycklig med A.
' s % har du .väl- signelse och heder dörför.
Blir hon olycklig, så står du ' fullt fri och fredad för hvarje förebrbelse.
Du Itar då i cZitt motstiind sonz i dir1 medgift uppfyllt en faders plikter.
Ännu en gång, några veckor senare, upptager E ' redrikn Bre- mer den ömtåliga frågan.
Hon ' &amp; r nu gripen af den fara, som kan '
hota, om en manniska tvingas i f r h hvad hon anser som sin lifsupp- gift; hon talar med färre ord ock mera eftertryck.
Kanske var det detta bref som förmådde fadern att slutligen gifva efter.
Söta L.!
Blif icke ledsen, att jag har ännu en gang återkommer med ett dig plågsamt ämne.
Tro mig, det gör mig mycket ondt att pltiga dig därmed, och aldrig sknlle jag göra det om icke j a g ansåg sa mycket stå i fara, ja, afven hela ditt lugn; vid att lata sa- ken vara., J a, L., det står verkligen nu si, att du med en liiugre vägran zf samtycke till din dotters g i f t e r d l afventyrar heunes förständ eller hennes lif.
J a g gr öfvertygad om att de stå i största fara; och att; om närvarande spända förhållande fortfar adarhuset eller grafven » uåsorn hon sjalf säger det, sriart blir hennes hem.
Och blefve det så,.sannerligen jag vet hvem som vore mer att beklaga, hon eller du.
Mycket har hon bratit mot dig.
(Hvem liar kiinnt det, hvem har mer,, och starkare talat till henne därom an jag!!)
Nen hon har väudt sig till dig med böner om förlåtelse, hon har lagt i dina händer sin lefnads ve eller val; - ---------- Min mor har aldrig satt sig emot sina iippvaxta barns allvar- liga önskningar, äfven då de varit henne emot; hon har alltid velat göra dem lyckliga efter deras sinne, (l&amp; de me8 fullt vetande och vilja tagit sitt parti.
Gnd valsigne henne för det!
och han h a r gjort det!
Ty hon ar lycklig nu genom sina barn.
Lef viil, min älskad?, goda L.!
Alltid din tillgifna Arsta d.
6 sept.
1847.
B-edriklrn.
De nu meddelade brefven ge inblick i slitningar, som fingo ökad skarpa och bitterhet genom faderns lagstadgade myndighet öfver sin dotter.
Det var Fredrika Bremers tro, åt hvilken hon gifvit ett vackert uttryck i novellen rFader och dottera, att en större frihet i förhåliandet endast skulle knyta banden innerligare.
Hem- lifvets skildrarinna svek ej sina första ideal, nar hon skoningslöst blottade lyten och brister i det bestående; lion sökts blott, med aldrig sviktande framtidshopp, högre former f ör dem.
Fredrika Bremer om kvinlig konstslöjd.
Den som närmare studerar Fredrika Bremeï kan ej undgå att gripas af beundran för hennes geniala framtidsblick i fråga om de mest skilda områden af lifvet.
Hon hade med fnll ratt kunnat på sig tillämpa det gainla ordet: intet mänskligt ar mig främmande, på samma gång hon i sin uppfattning af olika mänskliga förhiillan- den var före sin tid.
Amerika, fraintidslandet, blef henne s&amp; kart just därför, att hon på alla de falt, dit hennes spanande blick niidde, företrädesvis s %g de verkligt ntveclrlingsd~~gliga nya iclhern: ~ och visste urskilja dem från vattensltotten.
Bland det, som mest tilltalade och intresserade Fredrika Bre- mer i den stora vastern, vor0 d e tekniska skolor (schools of design) för kviiilig iingdonl, som just vid den tid da hon.
besökte Amerika började taga fart.
Hon skrifver entusiastiska ord om dem i sina reseskildringar, ord som helt säkert i .£emtiotalets Sverige, af de flekta lästes med en axelryckning;.
Fredrika Bremer fick dock upp- lefva att Stockholms slöjdskola ett tiotal år senare öppnades för kvinliga lärjungar - ett af de många tidens tecken, som gjorde hennes lefnads afton ljus.
Skildringar fran.
hennes sista år berltta om det lifiiga moderliga intresse, hvarmed hon följde sarskildt en af dc tings flickor, s o m begagnade sig af undervisningen dar, secler- mera en framstaende slöjdlararinna.
I brefven fran Arnerilm talar Fredrika Bremer som sagdt om betydelsen af tekniska skolor för den kvinliga ungdomen.
Varmast och lifligast har hon dock, under det omedelbara intrycket af ett besök i Philadelphias » school of design, gifvit ord åt sina framtids- tankar i en liten uppsats för en amerikansk tidskriff;. *).
.
På en tid då den godtyckligaste smaklöshet präglade så godt som alla de handarbeten, ined hvilka flitiga kvinnohiinder strafvade att ' pryda hemmen, .har Fredrika Bremer redan lrlart insett hvillra skatter som stå att vinna såval för samhället soin för kvinnan sjalf, oin hennes medfödda skönhetssinne uppodlas.
Det ar ord, som tåla läsas och begrundas &amp; n i dag.
.Den lilla uppsatsen meddelas därför hernedon i öfvers&amp;ttning, med uteslutande endast af det, som direkt vänder sig till den amerikanska läsekretsen.
Hvad Fredrika Bremer här säger om Amerika äger dock i viss min +) Sartain ' s Magazine.
Vol.
9.
Philadelphia 1851.
Sid. 309-10.
-- 294 sin tillämplighet afvcn p&amp; vart eget vidsträckta land med dejs rike- dom af växt- och djurformer.
Liksom hon väntar sig att få se nordstaternas gran och alm, sydstaternas ek och palmetto, inajsen och vinrankan, trasten och kolibrin, ödlan och ekorren, rådjuret .och buffeln i Amerikas dek~rat~ivu konst, s5 erbjuder ock&amp; Sveriges natur hela den skala, som rymmes mellan fjällets dvärgbjörkar och ' Sundets bokskog.
Äfven dgr möter ögat en rikedom af motiv, som Fredrika Bremer kunde vanta sig att få » se af konstförfarna kvinno- händer inviifda i vårt hvardagslifs vaf för att göra det ädlare och skönare s.
.Tc: i: .Tc Ett Kalifornien för kvinnaii; biittre %ii silfver och guld.
Bättre an silfver och guld as en färdighet, som icke blott in- bringar guld utan på, samma gang gör själen skönare.
Batt.re än silfver och guld är en färdighet, som kan tillförsakra oss ett nyttigt och lyckligt lif.
Det kan intet guld.
Bättre än silfver- och guld- griifvor är den skatt sjalen äger i sina egna resurser, i besittnin- gen af s~älfförvärfvadt värde och själfförvarfvad makt.
Jag skulle vilja meddela hvar och en det hopp och den glitdje jag sjalf känner öfver de utsikter, som i dessa dagar öppna sig genom de tekniska skolor för kvinnor, som hålla p h t t uppsta i flera länder i Europa och för närvarande också i Förenta Staterna.
J a g skulle vilja att hvar och en med mig kände, hurusom genom dessa skolors riktning mot såväl det sköna som det mer direkt nyttiga i teckningens konst vägar öppnas, där geniet k m pröfva sina vingar och det tålmodiga arbetet få iidel användning och skaffa tillräcklig utkomst; vägar dar hvarje förmaga kan komma till sin ratt.
Jag skulle vilja att hvar och en med mig insågo, hurusom de för kvinnan egendomligs gilfvor, med hvilka n8turen utrustat henne, smakens ghfva, kärlek till allt skönt och behagligt, har kunna siitta, frukt i konstniirlig verksamhet för att.
försköna lifvet och småningom utbreda sig till de liigst stående i samhället; huru- som hus och hem, väggar, mattor, möbler, toalettartiklar och smyc- ken mer och mer kunna bringas till öfverensstämmelse med skön- hetens och harmonins idekr, ja blifva mer och mer agnade att kalla dem till lif i en mannisk~sjal.
Då skall bostaden tala sjalens sprak p&amp; samma g h g den ar ett hem för v i r kroppsliga varelse.
Och vi veta ju alla, att en af hufvudingångariia till det allra heli- gaste är den port, som kallas:) den sköna&gt;.
Nen den välsignelse för samhället i det hela, som skall blifva ' följden af en sådan utvidgning af kvinnans arbetsfält, kommer att göra sig an kraftigare mgkbar med afseende på de individer, som skola bringa den till verkställighet.
För tusentals kvinnor skall den öppna ett nytt lif.
Mbngen varelse, som hittills varit fastkedjad vid nålen utan annan utsikt -- särskildt i gamla världens lander - an att alltjämt: ~Work, work, work In poverty, hunger and dirt!
s) - mtingen begåfvad kvinna, son1 ej haft möjlighet att agna sig åt något annat an lararinnekallet, ehuru hon saknat hag därför, kan här i konstens riken finna på samma gång ett arbete fullt af tjiisning och ett falt för intellektiiel1 utveckling, en ny vag öppnad för ljus och lif att strömma in.
Här är anyändning för den liffulla ong; flickan, för den tänkande kviiiiina, för ankan som lzänner sig ensam i viirlden.
Blil de @; B ut på fält och ängar, studera bloinmorna, tradens och grenarnas vackert svängda liujer, alla de - rika slriftningaria i naturen, i elernen- tens hiirlighet, i spelet af dagrar och skuggor, hos växter och djur, hos gräs och fjärilar; må de fylla själen med sådana intryck och taga.
dem med sig hem och .vafva in dem i vackra mönster till viiggbonader eller golfrnattor, till vaser och korgar, eller andra alster af konst och slöjd.
Och frågar någon om sldant arbete alltid skall visa sig vara lika inbringande som angenämt, s$ är jag glad.
att ej endast ha mina egna sangviniska förhoppningar att Iianvisa till.
J a g kan svara ined några ord, som jag hört nf utgifvxen af en bland Amerikas populäraste tidskrifter: %Alla kvinnor i Förenta Sta tema, soin kunna t-agas lindan till sådan verksamhet, skola ffa, ar- bete nog ».
Om lrvinnan blifvit utrustad med en för henne egendomlig kiinslighet för och förmåga att uppfatta skiftningarna af naturens skönhet, så är det för visso ej för att själfviskt njuta da.raf eller göra bruk daraf endast för att pryda sig sjalf; det är snarare för att som gudinnans vigda prästinna bringa manniskoslaktet hennes giifvor och orakelbud.
FrAn hvilken synpuukt jag än ser saken, måste jag betrakta tekniska skolor för kvinnor som ett synnerligen glädjande tidens tecken, ett tecken att nya och bättre tider stunda.
J a % måste också med glädje erkänna det varma intresse, hvarmed jag sett att flera / J ') Se Thomas Hoodjs r s o &amp; of the shirt ..,
man omfatta tanken.
På samma gång jag lyckönskar Amerikas kvinnor till det f&amp;, som öppnar sig för dem, kan jag ej annat an lyckönska mig själf till att hafva varit med om dagens inbrott; till att med egna ögon hafva sett det nyupptäckta guldgrafvarlandet för oss kvinnor - bättre an silfver och guld.
Tankar ur Fredrika Breniers skrifter.
Det finnes intet så litet, son1 ej förenar sig med någon stor ide!
* KBnslan af andakt ar kanske en af de ljufvaste, skönaste vi kunna erfara p&amp; jorden.
Den är ej gladje, ej sorg, men nggot som höjer öfver dessa biida, - det ar en sjklens ögonblickliga åter- viiudning till dess ratta fiidernesland, - en känsla, som mer an någon djupsinnig demonstration öfvertygar oss om, att vi iiro odöd sUen ensam~~m.
B lighetens barn.
i: Hvardagslifvets små omsorger äga en of ta f örunderlig f öruåga att förströ sorgen.
* I tider af sorg och betryck förena sig sjalarna.
När yttre olyckor storma inpå oss - då sluta vi oss till hvarandra, och det är merendels vattnade af smärtans tårar, som vänskapens och till- gifvenhetens skönaste blommor uppväxa.
* ' Taflan 3 verkligheten bör likna en klar bäck, som tinder sitt lopp rent och troget återgifver de föremål, som spegla sig i dess bölja, och genom hvars kristall man skönjer dess botten och hvad som diirpa hvilar.
Allt hvad m %laren eller författaren vid dess fram- stiillande bör tillåts sin fantasi ar att spela rollen af solstråle, som utan att förändra n %got föremåls egendomlighet dock ger alla farger en lifligare glans, later vetgens dag-punkt tindra mera diamantlikt och upplyser med renande klarhet sjalfva bäckens sandbotten.
5 8 Fa), t,iljelz H * * *.
»
Världen behöfver för sin lycka flere visa Bn hjältar; och den lycklige iidle, som skfinkt manniskosliditet någon tröst, n8gon veder- kvickelse, kan dö med ett skönare medvetande an det som förljuf- vade Epaminondas ' sista stunder.
.
.
.
.
» Frösta~.ilznan.
v * Norden ar kall och allvarlig.
Konsterna äga ej diir sin ham- bygd; blominornns tid ar kort.
Vill du se deras jord, se Italien, se Frankrike; vill du se hemmets och familjens vigda jord, se Sverige!
» Presiden.tens clöttrar.
» $ Behöfva vi för att vara lyckliga mer an lagbunden frihet, dagligt bröd, en vän och sedan - någon tanke, något tal om det högre lif, som rör oss alla, något lyssnaiide till .det samtal, som de goda och de visa genoni alla tider föra med hvarandra, nigon upp- m$irksamhet på det stora världsdramat och på den gode skaldens mening 3 * Det ger en egen rang och värdighet dödens rike.
Andarnas hviskningar.
från det tros hinna det öra, som lutar darintill; darför på jorden och lyssna tysta soin krjungar och de ingifvelser, som af döende läppar utandas.
att vara grlinsbo med hemlighetsfiilla landet stå de visa och starka fromma som barn till I *.
Ungdom och ålderdom siitter man mot hvarandra som det latta och det t &amp; g a af lefnadsdagen.
Men har icke hvar och en dagens tid, hvar och en klder sin egen ungdom, sitt eget nya, behagliga lif, blott man siitter sig in i dess väsen?
Ja, den åldrige, .som samlat rena minnen till sitt aftonsiillskap, är merendels lyckligare an de unga, som med oroliga: hjiirtan stå vid begynnelsen af fiirden.
D Hemmet.
D.
.
.
q Ljuset, vattnet!
Dessa, ursprungliga gåfvor af Skaparen At jor- den och som an i dag äro till för alla människor - hvkföre er- kanna vi ej mera deras valggnaiide kraft, hvnrföre Iåha vi ej hvar.
dag döpa oss af dem till nytt lif, nytt mod, ny tacksamhet?
1 ' * \,
Ädla blommor ha s å kallade %nektarier,, honungsgömmen, i hvilka viixtens iidlaste safter förvaras.
Xen för att komma i t deui måste man stundom - när man ej har geni af humla eller bi utan blott tafatta människofingrar - siim blomman.
Afven miinnisko- själen har sina nektarier, dem vi ofta behandla stisom blommáns.
: g En mycket liten tid, en mycket liten viig ligger ofta mellan nuet och den stund, som liksom med ett trollslag förvandlar hela vår lefnadsstiillning, hela vår framtid.
* Visst skall begreppet om lifvets stora mQ1, om manniskans sanna varde allt mera bli lefvande i dess hjirta.
Visst skall kvin- nan allt mer aktas efter sitt miinniskoviirde och erkiinnas i sitt väsens sanning.
Och först när hon s&amp; blifvit erkiiiid, nar hon i samhiillet viinnit sin sanna ståndpunkt som människa, som medbor- gaiinna, då skall hon ånyo blifva gudafederska för jorden och ur sitt sköte frambiira en förnyad och föradlad mänsklighet.
* Ack, det ar likvlbl godt nar ungdomstiden a r öfrer och de stillare åren komma!
Det ar godt niir l~sänslornas vilda kamp liig- ger sig, godt också att den har carit, ty den har frambringat -- en v ~ r l d.
Och öfver den svafvar sedan fram en ny ande, med nytt lif, tdnkandets stilla ande, som lägger svalkande sin hand p; var heta panna, skiljer mörkret från ljuset och säger till ögat;; blif klart&gt;, och till lifvet %blif lugnt!
D &gt;En dagb0k.r Man talar så mycket om ~izodwn, den nämligen som föder bar- nen till världen, man ärar och upphöjer henne; men man öfrerser - stundom föraktar - den ant7rcr nzodern, rttrdarinnan, lirarinnan, fostrarinnan, som ofta ar mera moder, an den som bar namnet.
.
.
.
Tjiinama!
hvilket viktigt kapitel utgöra de ej i familjens lif och historia.
Och hvem kan följa de garningar af styrka ock tålnmod, af alla kristliga dygder, som dag och natt af goda tjänare utöfvgs?
Böcker kunde skrifvas därom: dock ...
hvartill?
E ' It ar, som täljer dem och skrifver upp dem i sin bok.
- *
En icke ringa njutningskalla för renhjiirtade miinniskor är de- ras förmåga att fröjdas af det lilla, af smulorna i lifvet.
Sjalar, som ha något mörkt bakom sig eller inom sig, kunna icke detta.
* # n Det kristna lifvet har s % genomtriingt världens lif, att vi stå i dess ström, drifvas af dess medvetande äfven utan att veta det.
I sederna, i lagarna, i samfundslifvet, i litteraturen, öfverallt möter oss dess ljus, dess anda.
Och den soin älskar detta ljus, denna anda och ledes daraf, han ar en kristen, om an han skulle miss- känna dess ursprung.
i: Den samfälta njutningen af en ädel konst ' medför~r en tjus- ning, som för ögonblicket spränger alla konvenansens vallar och torn emellan människor och närmar dem i kärlek till hvarandra.
:;: Hvarje djiip längtan ar en profetia om uppfyllelse, livarje all- varligt sökande har löftet om att finno. '
* Man har ofta sagt - och ej alltid utan skäl - att männerna missunna kvinnorna en mera själfstandig och fri utveckling, den de frukta så för dem som för sig sjalfva.
.Men om de kvinnor, som iippnHtt ntgot högre steg på vetenskapens eller konstens trappa, fragades hvem det var som ut-vecklade deras anlag, som uppinun- trade ocL ledsagade deras begynnelse, så skulle val de flesta, med tacksamhets-lågande hjärta, namna - en man!
. '
* Mycket i vårt lif är episodiskt; mycket äfven synes endast så och sammanhänger genom osynliga tradar med vart lifs viktigaste öden.
I Vid vissa djupare skiften i det inre lifvet och för mangen stormig själ 5ir yttre förflyttning ett nästan nödvändigt medel för inre förnyelse.
- - - - Dessa yttre förflyttningar äro hjälp.
medel i Försynens hand till uiiinniskorns.
De @ rá ej den goda viljan, men de stödja den.
* » Syskonlg D Låt oss, om möjligt, skaffa pensioner och asyler åt .de gamla, orkeslösa eller sjukliga; h e n &amp; t de unga låt oss ge arbete, fri tafaqz,.
.
öppincle banor för iitveckling och iit77n l~f) tnr7si~i1dmaaI!
Det ar den enda verkligen goda hjiilp för medellösa flickor, ty den innebar nyp- höjelse, den bereder sällhet genom sjalfff ' ör~iirfvets virtle.
~Henznzea I Awyn r~rli7en.a III del.
*: Vore umgiingeslifvets förlGllanden mera ädelt naturliga och enkla, kunde unga miiu och kvinnor se Iirarandra, lara kiinna hvnr- andra i deras arbete pb verkstiiderna, inom, akademierna eller i ile kristliga föreningar, där de ge livarancira handen till nyttiga och goda samfi~ndsverk, då skulle de iifven kunna niirrna sig hvaraudra i intresse för gemensamma, verdiga föremål, i adel taflm, i vanlig handriickning; de skulle d4 liira sig lciinna livarandra ej blott till den yttre, ut ?n frainför allt till den inre manniskan, till hjiirta, vilja och förmåga, och helt visst skulle flera och lyckligare Hktenskap Isnytas daraf, &amp; n som iir fallet under niirvarande förhGllanden.
Af de flera liinder, under olika himrnelsstrecl~, som Gud litit mig se p&amp; jorden, har jag dock ej sett iliigot, soin jag finner p i det kela bättre lottadt an Sverige, s i i naturskönhet, som i villko- ren för lifrets halsa och lycka.
D Liftlet i Gcmlu riirlclelt.
r III del.
Föreningsrneddelande.
loo-årsdagen af Fredrika Bremers födelse kommer att af Fre- drika-Bremer-Förbundet högtidlighiillas genom en utfiird till Fredrika Bre- mers graf &amp; Österhanninge kyrkogard.
I styrelsens namn iiedliigges &amp; grafvm en lagerkrans och ett minnestal uttryckande deii svenska kvinnans tacksamhet för Fredrika Breiners lifsgerning hiilles.
Utfärden stracker sig dikrefter till deii iiirbaliignri arsta egendom, dar Predrika Bremer tillbringade si d i n g a &amp; r af sitt lif ' och (Lir hon slu- tade sina dagar.
