# ID: svediakorp-per2062
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1913
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,343
# sentences: 1,620
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR- tolkade till maskinläsbar text.
Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet.
Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bil- der för att avgöra vad som är riktigt.
This work has been digitized at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
This means that you can search and copy text from the document.
Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to deter- mine what is correct.
N:R 29 (1384) A.
26:TE ÅRG.
VANLIGA UPPLÅGAN.
I LLÖSTREPADfä TI DN ING LOSNUMMERPRIS: 12 ORE.
GRU / vo FOR- KVIN NAN M OCH • HEMMET!
1 FRITH IOF-HELLBERG HUFVUDREDAKTOR OCH ANSV.
UTGIFVARE: SÖNDAGEN DEN 20 JULI 1913.
JOHAN NORDLING.
ÖGö0^vn4 GODMORGON, SOL, GODMOR- gon, blåa sjö, och tack, du västan, för din mor­ gonvisa!
Nu vill, som du, jag sommarns under prisa och löga mig i ängens blomstersnö.
Förbrunna äro sorgerna — o ch glömda; jag står i lyckorikets midt, det drömda.
Här vaja löfven med ett sakta sus, och luften mättad är af doft och glitter.
En fjärils flykt, en fågels mjuka kvitter slå spröda ringar kring mitt träd­ gårdshus.
Du lifvets dag, som strålar och som blommar, jag ser med andakt dina rike­ domar!
BITR.
REDAKTOR: ERNST HÖGMAN.
RED.-SEKRETERARE: ELIN WAGNER.
Oscar Halldin foto.
Här vill jag gå med den jag hål­ ler af — tills s ången tystnar och tills grön­ skan falnar och solen sjunker ned och luften svalnar — och tacka lifvet för hvad bäst det gaf, det lif, hvars krafter omotståndligt välla ur aldrig sinad, aldrig grumlad källa.
ERNST HÖGMAN.
De fre systrarna.
- ATTVÄFVAREN H AGREB HADE icke af Allah blifvit välsignad med någon son, men han hade ire döttrar, Fatima, Zoraida och Lja.
Lja nämndes alltid sist, ehuru Zoraida var den yngsta, fjorton år.
Alla tre voro således giftasvuxna.
I s amma frakt af Lyckliga Arabien bodde beduinen Jussuf, Mansurs son.
Man måste an­ se honom för ett godf parti.
Han var visser­ ligen infe förmögen, men han åtnjöt stort a n­ seende i sin stam, hvars höfding han med all säkerhet skulle bli i sinom tid.
Jussuf var tjugo å r, h an var rak som en ung ceder, hans hy var glänsande som koppar och hans svarta ögon fulla af eld.
m Hvad Lja angår, spillde han icke många sekunder med att låta blicken dröja vid henne.
Ansiktet med den uppåtsfräfvande näsan och de färglösa ögonbrynen var sna­ rast fult, och den platta gestalten hade in­ genting, som upphjälpte detta intryck.
Alla tre hälsade Mansurs son med ödmjukt nedslagna ögon och armarna i kors öfver bröstet.
Mattväfvaren gaf Fatima en vink att sätta fram en skål och tvätta den främmandes fötter, Z oraida att fylla på hans pipa och Lja att sätta på mockan.
Fatima sjöng först.
Hennes röst var så falsk, att Mansurs son måste stoppa båda pekfingrarna i ör onen.
Zoraidas sång krossade beduinens åter­ stående förhoppningar.
Hon tog visserligen icke som systern felaktiga och skärande to­ ner, men det bodde ingen klang i h ennes strupe, och hennes visa påminde om en blomma utan doft eller om muezzins själlösa rop.
Stel som en stod befraktade Mansurs son den fula, oansenliga Lja, som nu trädde fram.
Men då hon började sjunga, hänryckfes han återigen så, atf ögonen blefvo fulla af — Vid profeten!
sade Jussuf, när de båda männen åter blifvit en samma — du kan kalla fårar, och i ställe t för mattväfvarens låga fak dig Allahs älskling.
Atf äga tre döttrar, af säg han öfver sig öknens stjärnhimmel.
Ja, det hvilka d en ena är skön som sfjärnenatten, den föreföll honom som om flickans e gef ansikte En d ag hördes hans häst stampa och frusta andra fått solskenet till h år och den tredje ~ undergick en förvandling — s å länge hon utanför mattväfvarens hydda.
Den gamle Mansurs son letade efter något loford om sjöng, var hon nästan skön — — Hagreb gick gästen till mötes och bad honom den stackars Lja.
Allah är stor, sade han.
— Ha greb, jag stiga in.
Mattväfvaren kom honom till undsättning.
skulle skatta mig lycklig, om Lja ville dela — Var välkommen, Mansurs son, hälsade — Min dofter Lja är god och huslig och milt tält och förljufva mitt lit med sina toner.
han, då de slagit sig ned på golfvef och fått kokar ett förträffligt kaffe, sade han.
Jag erbjuder dig folf k ameler för flickan.
sina pipor tända.
— Allah v älsigne dig, unge Jussuf nickade.
Mattväfvaren klippte med ögonen af belå­ höfding!
Du är hemma hos dig.
Allt hvad Han kände sig i valet och kvalet.
Helst tenhet.
du s er här inne är ditt.
skulle han ha velat äga både Fatima och — Ja, i s anning, Allah är stor och rättvis.
Tyvärr ser jag ingen af dina döttrar, tänkte Zoraida.
Men d els hade Mansur, s om aldrig Åt den han gaf ett mindre mått af skönhet Jussuf, s om var af ett ungdomligt och lifligt smakat någon frid i s amlifvet med sina fyra sinnelag.
Högt s ade han: hustrur, på dödsbädden tagit ett löfte af so­ skänkte han i ställ et sängens stora gåfva.
Då öppnade Zoraida sin mun och sade nen att nöja sig med en.
Dels lämnade säker­ — M åtte Allah glädja din ålderdom.
Ditt hånfullt: öga skiljer ännu färgerna lika noggrant och ligen mattväfvaren icke någon af de vackra — P risa din skapare, syster Lja!
Tror du din h and utsår s könhet.
Tillåt din tj änare att döttrarna under 12 kameler och någon ra­ batt var näppeligen att förvänta vid köp af lyckönska dig till ditt mästerverk.
inte jag vet, a tt du gärna skulle byta bort din båda.
gåfva mot en enda lock af mitt h år.
Därmed gjorde Jussuf en lätt bugning mot Medan Jussuf grubblade öfver detta och ett fältdraperi i guld, smaragdgrönt och dun- Och Fatima, hvars sköna barm gick i vå­ samtidigt försökte se likgiltig ut, fjättrades gor, tillfogade spetsigt: kelrödt, som ännu s tod utspändf i sin ram.
plötsligt hans uppmärksamhet af ett klock- — Mitt arbete behagar dig således, Man­ rent, betagande ljud.
Det började lågt och — Sy ster Lja, glöm ej att sjunga din m ake surs son, utropade Hagreb ifrigt.
— Du skall smekande som en pärlhönas locktoner, men till sömns om kvällarna, innan du löser din gördel.
få det för 1 0 k ameler, ett vrakpris i sa nning.
växte efter hand i styr ka och glans.
Det var Jag är tokig, men din far var min vän!
Jussuf såg från den ena till den andra.
en sång om k ärleken i tälte t o ch under öken­ Jussuf smålog förbindligt.
Och en tung suck banade sig väg ur hans himlen.
Den var bräddad på en gång af li­ bröst.
— Jag skall inte begagna mig af ett ädel­ delse och svårmod.
Jussufs hjärta skälfde mod, som du kunde komma att ångra.
Dess­ som en fågels i s naran.
— En kvinna med Fatimas kropp, Zoraidas utom - hvad skall jag väl med praktfulla — Vid profeten!
ropade den unge bedui- ansikte och Ljas röst skulle varit fullkomlig, mattor och draperier - i en beduins tält, d är n e n, ~ ^ e n kvinna, som äger denna härliga mumlade han.
— Men det har icke behagat ännu ingen kvinna saft sin fot.
rost, skall bli min hustru.
Allah att skapa en sådan varelse.
Hagreb nickade, och båda rökte en stund Och glömsk af all b ehärskning sprang han Mattväfvaren, som nyss gjort sig så säker under tystnad.
upp och ryckte draperiet till kvin nornas h em­ om att få sin svårsåldasfe dofter af yttrad fill — Önskar du se mina döttrar, Mansurs vist å t sidan.
anständigt pris, och nu s åg hans tvekan blef son, sade mattväfvaren.
I detsamma tystnade sången och i det orolig och yttrade icke utan skärpa: — Du förekommer mig med din godhet, svaga skymningsljuset såg han framför siq — Seså, min son, Lja är huslig och god, fader.
en beslöjad dam.
och vore det icke för minnet af min gamle Hagreb gick bort till draperiet, som åt­, ~ Hvem är du, tilltalade han henne med vän Mansur, skulle jag inte lämna henne till skilde kvinnornas afdelning af huset, och bafvande röst, som med ffamingons skönhet ett sådant underpris.
Lja, kyss din makes sade utan att höja rösten: och adla hållning förenar en näktergals hand!
Mansurs son har svurit vid profeten strupe?
— Fatim a!
Zoraida!
Lja!
atf g öra dig till sin hus tru.
Mansurs son måste uppbjuda hela sin Den unga kvinnan reste sig med nedböjdt Jussuf erinrade sig nu sin ed första gån­ sjalfbehärskning och allt sitt lefnadsvett för hufvud.
M ansurs son fick blott ett obestämdt gen han hört Ljas röst.
Jag är förlorad, att icke hans uppsyn skulle förråda det in­ ljud hl svar ur slöjan - om e n snyftning eller tänkte han.
tryck anbl icken af flickorna gjorde på honom.
ett halfkvafdi skratt var han ej i stånd att Fatima var en hög, mörk och yppig skön­ afgöra.
Men Lja rörde sig ej ur fläcken.
Till a llas häpnad upplät hon sin mun och sade: het.
Hon bar hufvudef högt och hennes gli­ — Jag vill i cke följa Jussuf.
dande hade en drottnings värdighet.
Ansik­ En d ag fram på sensommaren höll åte rigen tet var ej regelbundet, ögonen sutto något för Mattväfvaren närmade sig henne med stir­ Jussuf in sin häst framför mattväfvarens hus.
rande blick och knutna händer: nara hvarandra, och en liten vällustig ansats Den gamle gick gästen till mötes och an­ till du bbelhaka var ej alldeles i Jussufs smak.
— Ha r himlen beröfvat dig förståndet modade honom under många och hötviska eller hvad skulle du ha emot Mansurs son?
Men gestalten, den bländhvita vänstra skul- valkomsfhalsningar atf st iga in i chavéef.
Mina sys trar älska honom, sade Lja me d dran, från hvilken bomullsskjortan liksom af — Allah göre din ålderdom lugn och lyck- orubbligt lugn.
ovarsamhet glidit ned och den höghvälfda ig, sade Mansurs son, då de satt sig och lilla fo ten i sin sandal förtrollade honom.
Fatima och Zoraida befraktade henne med tandt sina pipor.
— Den bön med hvilken jag stora ögon, och öfver bådas läppar brasi Zoraida åter var liten och vidjesmärt.
kommit for att fresta din godhet och ditt hög­ ofrivilligt sa mma fråga: Bredvid systern föreföll hennes gestalt oan­ sinne ar sallsam nog, men jag hoppas att du — Ä n du då — ä lskar inte du Jussuf?
senlig och litet kant ig.
Men an siktet var som vill erinra dig Mansur, Omars son.
Lja vände sig långsamt bort och betäckfe skuret i elfenben, och Mansurs son kunde Beduinens ansikte hade magrat, och hans ögonen med fliken af sin skjortärm.
icke se sig mätt på de långa svarta ögon­ ogonlock voro tunga, likt en s om vakat myc­ — Ja g?
— sa de hon dröjande, lik som för­ fransarna, innanför hvilka en mörk glöd lik­ ket.
Hagreb betraktade honom och log i vånad atf man frågade efter henne.
— Ja g som svarade på hans egen, den fina näsan, mjugg.
Och när Jussuf a nmodade honom att har min s ång.
Men hvar skulle ni finn a t röst, hvars vingar skälfde som gasellens, och låta sina döttrar sjunga en visa för honom ni som inte kan sjunga.
munnens veka båge.
Och kring detta anlete var gubben strax färdig att uppfylla hans flöt eft hår af spunnet guld!
ARTUR MOLLER.
begäran och kallade in dem.
- 470 -
Waldemar Rudin 80 år.
AG VET EJ, OM DET ÄR ETT Yttrande af professor Rudin själf eller af någon annan, att han i närvarande sfund befraktar sig som " hela svenska kyrkans adjunki ".
I h varje fall ger yttrandei en träf­ fande karaktäristik af den energifyllde åttio- åringens arbetsprogram.
För hvarje ny kal- lelseuppgiff, han mottagit, har han haft en rik fond af kraft och entusiasm.
Icke ens när han just med sekelskiftet (1900) afgick från sin professur i exegefik vid Uppsala universitet, beredde han sig till nå got otium.
Det fanns en oförstörd kraft till öfvers för alla slags uppgifter i kyrkans och den kristna kultu­ rens tjänst: mandat vid kyrkomöten, ett yt­ terst betydelsefullt arbete i Bibelkommissio­ nen, inom missions- och diakonisaken, i Svenska akademien.
Och dessutom tid och intresse för möten och diskussioner, mun tliga och skriftliga inlägg i frågor, hvilka långi ifrån alla falla inom ett exklusivt religiöst område.
Helt naturligt faller emellertid tyngdpunk­ ten af Rudins verksamhet på den tid, d å han stod midt uppe i sin lifsgärning som präst och universitetslärare.
Prästvigd i Klara församling i Stockholm, filosofie och sedermera teologie doktor, tjänstgjorde R.
1859 — 61 såsom föreståndare för Fosterlandsstiftelsens expedition och 61 — 69 såsom föreståndare för dess mis­ sionsinstitut å Johannelund samt från sist­ nämnda år till 1872 s åsom v. komm, i Klara.
Året förut nämndes han till d ocent i exe getik i U ppsala, året efter till hofp redikant.
Jubel­ året 1877 blef han e. o. professor i exe getik i nämnda stad och från 1892 ord.
professor i samma ämne samt kyrkoherde i Helga Tre­ faldighets församling.
Hand i hand med dessa uppgifter har följt ett utomordentligt rikt, lika kvalitativt som kvantitativt betydande skrift- ställarskap, i hvilket Rudin på det rent teo­ logiska området på grundval af en öfver- lägsen klassisk-humanistisk bildning häfdat en bred b i b e l t e o l o g i s k ståndpunkt i J.
T. Becks anda och i rent religiöst hänse­ ende — framför allt genom sina " Evighets- vinkar " — gifvit uttryck åt en varm, helt per­ sonligt fattad och i djupare mening mystiskt bestämd kristendom.
Det afgörande i Rudins hela begåfning, i arten af bans vetenskapliga och kyrkliga arbete samt i hans egen personlighet, som samlat ett osedvanligt antal lärjungar och vänner äfven utom akademiska kretsar, har varit hans e k u m e n i s k a s in n e, som höjt honom öfver ensidiga partisynpunkter och lärt honom och andra att söka och finna det värdefulla och förblifvande i all t mänsk­ ligt och i hvarje form af gudomlig uppenba­ relse.
Med broschyren och, som jag vill m innas, inträdesföreläsningen: " Den gudomliga up­ penbarelsens förnedringsgestalt i den heliga skrift " (1893) a nsågs R. ha fva brutit med den gammalortodoxa inspirationsteorien, och hans utveckling som religiös tänkare har allt­ jämt gått i besinningsfullt frisinnad riktning och städse i intim kontakt med våra högsta bildningssträfvanden.
Hans stora person­ liga auktoritet har förskaffat honom infly­ tande i vida kretsar, som annars varit stängda för kristendomen, äfven inom kroppsarbetarvärlden.
Ungdomen har i ho­ nom haft en förstående vän, och han kan i förhållande till densamma sägas ha uppta­ git en Pontus Wikners gärning.
Ofverallf Professor W. R uuin.
har han gått på djupet med lifsproblemen och aldrig skytt möda och arbete i for sknin­ gens tjänst.
Personliga sorger har han gått igenom, men bevarat stor spänsbghet till kropp och själ.
På hans 80-årsdag skall helt visst hyllningen tillkomma honom med säll- spord enighet ej minst fr ån deras sida, som i denna rika, välsignelsebringande lifsgärning glädja sig åt en uppfyllelse af ordet: " De som vänta etter Herren, de få en ny k raft. "
BENGT AURELIUS.
Kvinnorna och nykter- heien.
VINNORNAS DAG PÂ DET NU afslutade Nordiska nykterhets­ mötet gaf ett rikt utbyte, för den, som intresserar sig för kvinnans ställning i de t m oderna fenomen, som heter nykterhetsrörelsen.
En talrik åhörarskara, där män och kvinnor tycktes väga lika jämnt, ha de samlats i m ö­ teslokalen, med hvars dekoration af konst­ gjorda palmer, färgade vassvippor och pap­ persblommor — midt i h ögsommaren — man må lifligt hoppas, att kvinnorna ej haft något att skaffa.
Mötets ordförande var fru Tora Fries, Hvita Bandets öfverhufvud, som pre­ senterade talarinnorna: fröken Emelie Ra- thou, Sverige, fru Jose phine Jansen, Norge, fru Edla Larsen, Danmark, och landtdags- kvinnan fröken Hedvig Sohlberg, Finland.
De fyra damerna, ett i uppsåt och ta­ lande öfver samma ämne, gåfvo en helhetsbild af det kvinnliga nykterhets­ arbetet i Norden.
Kvinnorna ha inom de stora, af männen stiftade och ledda föreningarna såsom Goodfemplarorden, Blå bandet, framgick det, varit talrika till antalet (i N orge äro öfver hälften af med­ lemmarna kvinnor) men ha intagit en mera underordnad ställning.
De ha i allmänhet nöjt sig med att vara folk på mötena, pryda lokalerna, att ställa det trefligt, att anordna fester, stå för förfriskningar, tigga pengar, när sådana äro af nöden.
Mera sällan ha de deltagit i a gitationsarbetet, där dock en och annan gjort stor in sats.
I No rge ' ha kvin­ norna ledf arbetet bland barn o ch ungdom.
Kvinnorna ha emellertid bildat sina egna till Kr.
3.50 pe r styck är väl billigt?
Sänd Eder nerfläckade och oanvändbara klädning för ke- misk tvätt och prässning till Orgryte Kemiska Tvätt- Sc Färgeri A.-B., G öteborg och Ni blir lör- vånad öfver det goda resultatet.
der Eder, ty det är stor skillnad pä Ä " ^ S • S!
^ 5 föreningar i nykterhetens tjänst, af hvilka främst må nämnas Hvita bandet, som i alla fyra nordiska länderna spelat en stor roll.
Och det har visat sig, att kvinnorna inom denna förening, där de styra och råda själfva, slå sig på praktiskt nykterhetsarbete.
Detta består d e l s i a tt främja nykterheten genom alkoholfria restauranter, genom matlagnings- kurser för arbetarhustrur, varmmjölksauto- mater, kaffevagnar o. d., d e l s genom att lindra den nöd, hvartill alkoholen är en bi­ dragande orsak.
I den afsikten har man upprättat barnhem, där företrädesvis s ådana barn vårdas, som lida af föräldrarnas sprit­ missbruk, räddningshem, upptagningshem, hem för kvinnliga alkoh olister.
I Norg e s pe­ lar blomsfermissionen en stor roll.
Vid alla dessa företag ha kvinnorna visat sig som goda arbetsledare och administratörer.
De nordiska nykterhetskvinnorna kunna också med rätta begära, såsom de gjorde i de n resolution, som af fru T ora Fries fram­ lades vid mötets slut, a tt principen om kvin­ nornas likställighet inom nykterhetsarbetet hädanefter måtte t a sig uttryck äfven i pr ak­ tiken, d. v. s. vid tillsättande af platser i kommittéer och vid val af representanter.
Medan hufvuddragen sålunda voro de­ samma, voro de individuella olikheterna hos talarinnorna ganska stora och af stort in­ tresse att ge akt på.
Fröken Rathou, den vana mötestalarinnan, en af dem, som äro tränade att reda upp saker, underströk såsom representant för kvinnor utan medborgar­ skap framför allt kv innornas duglighet i nyk - terhetsarbetet och gjorde det så skarpt som inför ett outtaladt motstånd, då hon drog fram det ena efter det andra af hvad t. ex.
Hvita bandet uträttat.
Fru Josefine Jansen, en behaglig dam, med vackra, uttrycksfulla bruna ögon, kunde såsom politiskt myndig norska ta den manliga hållningen mera mjukt humoristiskt, för henne stod kvinnornas ny- blifna ansvar som det viktigaste, och ansvar icke blott som röstberättigade utan ock som mödrar och lärarinnor.
Hon underströk sär- skildt vik ten af att det unga släktet påverka­ des.
" Vi kunna nog få igenom ett förbud, " sade hon, " men hvad tjänar det till, om inte de, som skola lyda- lagen, äro öfvertygade om dess nödvändighet och rättvisa?
Hvad ha vi för glädje af att införa förbud, om våra barn ej lärt bättre ä n att de upphäfva det. "
Den danska talarinnan var en äldre hvit- hårig dam.
Hennes värme var störst, icke när hon talade om hvad danska kvinnor g j o rt, utan när hon beklagade hvad de f ör s um m at.
Hon bars af ett starkt pa­ tos och hon gaf uttryck å t deras eviga förvå­ ning, som själfva äro brinnande i an den, att så många kunna vara likgiltiga för den stora sak — tiär nykterheten — ma n själf är entusiasmerad för.
I Danm ark voro bourgeoi­ siens kvinnor mycket svåra att få med: " men hur k u n n a de vara likgiltiga, n är de känna till d e tragedier rusdryckerna äro orsak till? "
Hur kunna de?
Den som själf offrat sitt in­ tresse och sin tid, sk all aldrig förstå det.
Fröken Hedvig Sohlberg, slutligen, har riksdagskvinnans och lärarinnans värdighet på en gång, hon är från ett land, där kvin­ nans reformarbete redan hunnit bära frukt i samhället, men detta land är Finland, och medvetandet om detta dämpar åtminstone för åhöraren glädjen öfver hvad hon har att berätta om nykterhetsarbetets framgång.
Det är med tonerna af Vårt land genlju­ dande i sina hjärtan som åhörarna lämna kvinnornas möte på nykterhefskongressen.
KLIPPAN.
Modernaste Finpappersbruk.
~ 471 - SjsactaCltäaw t Finare Post- » Skrif-, Kopim- \ och Tnychpapper samt Kartong.
I d a n s t ^tpapper tillverkas af Klipp * *.
K 1 HK ÄH ~ - - - ^WÉÉÉÉUttBm / " 1Èk —:! '
.
.
/ H ® m: - i mW ftåBm MÊtear ^-fPrP • f mm - 1 KB •• \ r " 1 " Mamsell Anna. "
DESSA TIDER, DÅ DET svenska Röda korset har fåit större uppsving än någonsin, torde ej vara ur vägen att er­ inra sig dem, som voro med vid dess första ringa början, då föreningen of­ tast kallades " F ö r e n i n g e n f ö r fri­ v i l l i g v å r d a f s år a d e o ch s j u k a i f ä 11 ".
Många af de första sköterskorna kunna väl ej nu finnas i lifve t, ty det var 1864, som föreningen stiftades; men af dem, som under det näsfföljande decenniet inrange­ rades i leden, lefver en och annan kvar.
En sådan är Anna Eriksson, boende å lä­ genheten Katrinelund i Härads socken nära Strängnäs, allmänt kallad " mamsell Anna ".
Bekant med Anna sedan min ungdom, brukar jag stundom hälsa på henne, och så häromdagen föll det mig in att " knäppa " henne och hennes stuga samt insända bil­ derna till Idun, i hvars porträttgalleri Anna väl förtjänar en plats.
Anna Eriksson är född den 14 dec.
1838 i Härad, där fadern var bonde.
Som fullvuxen tjänade hon en tid i S trängnäs, men efter faderns död hjälpte hon sin mor, tills d enna lämnade från sig hemmanet.
Därefter syss­ lade hon med sömnad några år, och några år var hon husjungfru hos " gamla " Nauck- hoffs på Näsbyholm.
Alltid ha de hon en lätt hand med sjuka, och så småningom kom det därhän, att hon " alltid skulle vara med ", - så fort någon blef sjuk på godset eller eljes i hennes närhet.
Och vid 32 års ålder blef hon anställd som sköterska hos grefvinnan Lovisa Ulrika Posse, f. Bennet, där hon efter någon tid erhöll titeln af sällskapsdam.
Grefvinnan led af kräfta i bröstet och be- höfde daglig hjälp, ' hvarför Anna fick följa henne på hennes ofta företagna resor och se sig om i Sverige.
Mycket vistades de i Skåne, och därifrån besökte grefvinnan en gång kronprinsessan Lovisa, " lilla Sessan ", för hvilken hon varit hofmästarinna.
Till ihofvet fick ej Anna följa, men i Kö pen­ hamn såg hon sig om och hade däraf stort nöje.
Vintern 187 2 — 73 tillbringades i Stoc kholm.
Grefvinnan sköttes vanligen af professor ' Sanfesson, men en dag, då denne var bort­ rest ooh ersattes af professor Rossander, led grefvinnan mycket svåra plågor, s å att Anna föreslog professorn att skära bort några vårtliknande bildningar, som enligt hennes tro " tyngde " på kräftsåret.
Därtill nekade han dock.
När emellertid den följande nat­ ten blef så svår, att Anna stundtals måste ta gre fvinnan i sitt knä och vyssja henne som ett barn, tog hon mot morgonsidan en bro­ dersax och klippte bort sju stycken vårtor, hvarefter den sjuka fick ro och somnade.
Redan kl. 7 kom professorn, fiskade upp de ännu ej bortslagna vårtorna och synade dem tankfullt, medan den sjuka yttrade: " Hade jag ej haft min A nna i natt, så vore jag v äl död nu, " och frågade sedan Anna, hvar hon lärt s ig operera.
— " Inte h ar jag lärt mig n å­ got, " blef svaret, " jag har aldrig ens varit inne på ett sjukhus. "
Professorn sade då ej mera den dagen, men ett par dar senare föreslog han henne att ordentligt lära till sjuksköterska.
Därpå ville hon dock ej höra, ty dels ville hon ej lämna grefvinnan, dels var hon efter all va ka för trött a lt vilja b inda sig för lifvet vid sju ksängarna.
När Santes- son efter hemkomsten började påverka Anna i s amma ändamål, sade hon fortfarande nej, ända tills han en dag kom i sällskap med Rossander och Lembke och lyckades öfver- tala så väl henne som grefvinnan, hvilken senare gaf sitt tillstånd att släppa Anna med villkor, att hon stannade i Stockholm.
Där fanns emellertid då ingen kurs för utbil­ dande af sjuksköterskor, utan det blef så, att hon for till Uppsala till Akademiska sjukhu­ set, där fröken Emmy Rappe, som själf lärt vid ett Nightingale-instilut i England, var föreståndarinna.
Efter tre veckors förlopp erhöll Ann a från den just d å nyss krönte k o­ nung Oscar II 50 kr.
till klädpengar för att hon skulle kunna stanna på kursen.
Fröken Rappe var som föreståndarinna mycket sträng, men — säger Anna — det be- höfdes också, ty eljes skulle där " ha varit mycket dumheter ".
Anna hade nu e n s å trägen tjänstgöring, att hon t. ex. en gång på 6 veckor ej var utom d örren i fria luffen.
Och när hon där­ efter skött en sjuk galning, gaf fröken Rappe henne åtta dagars tjänstledighet, som hon tilJbragfe i Stockholm hos grefvinnan Posse.
De andra eleverna sågo detta med afundsjuka, men " det var ej orättvist, ty jag hade verkligen haft det mycket svårt med honom ".
Läkare på sjukhuset var professor Mester- ton.
När Anna slutat sin kurs och skulle afgå, omtalade denne i trettio à fyrtio unga läkarkandidaters närvaro, att i hennes re- kommendationsbref från Rossander vid an­ komsten hade stått bl.
a.
följande ord: " Här sänder jag dig nu en elev, och du kommer hvart du vill med henne oc&lt;h k ommer långt, blott du ej retar henne; men retar du henne, så reser hon, f ör humör har hon och del häftigt ändå. "
# Den 1 maj 1874 tillträdde nu Anna tjänsten som sköterska å det nästan nya lasarettet i Norbergs bergslag.
Hur väl minnes jag henne ej sedan den tiden] Storväxt och kraftig tog hon mer än en gång en sårad grufarbetare — tyvärr förekommo ofta olycksfall i grufvorna på den tiden med deras dåliga skyddsåtgärder — p å sina ar­ mar och bar honom upp f ör t rappan till sjuk ­ salen, och hennes på en gång hurtiga och vänliga uppsyn väckte modet hos de be- dröfvade.
Ensam var hon s om sköterska, ty det var ondt om s ådana då, men aldrig fann hon någonting s vårt, och läkaren, s om på en gång var provinsial- och lasarettsläkare och hade oerhördt mycket att göra, f ann i henne en god ' hjälp.
Också blefvo de myckel goda vänner, och Anna nämner honom än i dag som " sin andre far ".
Båda dyrkade blom­ mor, och läkaren förde gärna med stolthet besökande upp i lasarettskorridoren alt be­ undra den färgprakt, hans sköterska visste att där åstadkomma.
Af patienterna var hon så afhållen, att deras anhöriga skänkte henne mest all den mat, hon behöfde.
Hon skulle hålla sig maten själf, men de 450 kr., som utgjorde ihela hennes lön, räckte långi på det viset, så att hon snart började lägga af en slant om året.
Då hon vistats två år i No rberg, inkom en dag till lasarettet en sexårig gosse, Gustaf Andersson, so m på en gång grep Annas mo­ derliga hjärta ända in i roten.
Hans föräl­ drar hade varit statfolk.
Modern d og i k op­ porna, när gossen var tre år; sedan dog äf- ven fadern, och gossen kom först till ett folk, som både svälte och slog honom, sedan visserligen till ett snällare folk, m en som ej sökte läkare, då han fick scharlakansfeber, utan lät kloka gubbar se om honom, tills h an blef både blind och halfdöf och alldeles fas­ ligt e ländig.
Anna hade förut hört talas om den lille sta ckaren, ooh då hon fick se ho­ nom, utbrast hon: " Det säger jag, att blir du vid lif, så släpper jag dig aldrig ".
Och hon höll ord.
Gossen blef nå gorlunda frisk och var snäll och läraktig, så att han med tiden fick komma bort och lära sig blindskrift, korgflätning och snickeri.
Men fullt bra blef han aldrig och behöfde väl någon som skötte om sig.
När Anna en gång själf blef illa sjuk, gjorde hon testa­ mente till gossens förmån och tog löfte af läkaren att ej " låta pojken komma i e lände ".
Och när den gamle d oktorn blef p ensionerad och en ny kom med nya idéer i mångt och mycket och ej tyckte om hvarken de myckna blommorna eller a tt gossen gick där och fog tid för sköterskan, så lämnade Anna Nor­ berg efter 10 års därvaro.
Det var 1884.
Hon blef nu rekommenderad till Nyköpings lasarett, men ej heller där ville man fillåta henne att ha Gustaf med sig.
Då for hon till sin hemtrakt i Hä rad och köpte f ör sina små besparingar sin nuvarande lilla stuga, Katrinelund, med ett rum och kök, ett tunn­ land åker och en liten lund omkring.
Där såg kusligt ut i början: " Ingen kan tro så mycket gamla skor och så mycken smörja af alla slag rundt omkring där fanns! "
— Men länge dröjde det ej förr än backen var snygg, och blommor lyste både utanför och inne i fönstren.
Små trädgårdsland, bär­ buskar och fruktträd förhöjde trefnaden, ja t. o. m. r önnarna tvingades att bära de skö­ naste — bergam otter.
Och ensam, ty Gu staf - • v; fi wNzM Hr FOr hu dens vård ocb ansiktets skönhet J. SIMON, PARIS.
Enda skönhetsmedel som Icke I rriterar huden.
K. ANDERSON - 472 - " Mamsell Annas " Katrinelund SMYCKEN Kr.
1 till 20 000 Kr.
Praktkatalog, ringmått gratis.
, |KUNGL.
HOFJUVELERARE.
JAKOBSTORG 1.
REGERINOSO.
19-21.
orkade endast slöjda en sm ula, h ar hon gräft och planterat och ympat och — plöjt och slagit sitt hö och skurit sin säd ända tills på de senaste åren.
Endast till tröskningen brukade hon ta hjälp.
Men et t år ville ingen hjälpa henne och retades med ' henne, att hon ej skulle kunna göra d e t själf ändå; ty " d et är arbete det, må du tro ", sade granngub- barna.
Men då kom " humöret " på Anna.
— " Jag kan hvad jag vill, " sade hon, skaffade sig en slaga och tröskade på, så hufvudel gick rundt på henne i flere dygn.
Och gub­ barna måste erkänna, att det var väl gjordt.
" Men det var det värsta jag nå gonsin har gjort, " säger Anna, " fast det var nog ej så lätt nu i höstas heller, då jag på ett par dar tog upp 18 tunnor potatis ensam.
Min gamla 75-åriga rygg värkte, så jag måste ligga till sängs ett par dar och trodde knappt jag skulle bli människa mer.
Det ä r b e s y n ­ nerligt, hvad jag blir fo rt trött nu för ti­ den. "
— ~ — Innan Anna blef så trött, hade hon också kreatur, ibland samtidigt 2 kor, 1 gris, cirka 10 höns samt stundom får.
En gång hade hon sju och ett halft får (1), men d e vinter­ föddes borta, och ullen delades.
Lin har hon ock sått och spunnit.
Och många och långa äro de väfyar af olika slag, dem hon väft ner.
Och mellan alla dessa syssel­ sättningar har hon läst ej ob etydligt, resebe- skrifningar, poesi, romaner, ja allt hvad hon kommit ö fver, dock ' helst verkligt goda böc­ ker, en sak, som hon vande sig vid i Nor berg, där den gamle läkaren gärna lånade henne värdefull litteratur.
För ett par år sedan slog hon sig på att studera Shakespeare och Byron och höll tappert ut e tt slag, men " det är ju så groft; visst k^n man förstå, aft folk uttryckte sig gröfre förr än nu, men det är nästan för mycket för mig ändå, " sade hon till si st och slog sig på mindre kraftiga sa­ ker.
Gustaf dog år 1900 vid 30 år s ålder.
Anna var tacksam, att han, som ej i vida världen ägde någon vän utom sin fostermor, fick gå ur tiden före henne.
Men ändock saknade hon honom så,, att hon alldeles förlorade lusten för allting, ända tills — en läkare i Strängnäs skickade till henne en nervsjuk kvinna a tt vårda.
Då lefde hon u pp igen och fick igen sitt gamla mod.
Redan förut hade hon ibland ' haft s juka hos sig och naturligt­ vis gått grannarna tillhanda med råd och dåd.
Efter Gustafs död har hon tidtals varit borta hos sjuka på vintrarna, då hon inga " kräk " haft.
En gång ville d e ha henne till en gammal prost och släppte henne ej, förr än hon satte sig i släd en med ett f år och alla hönsen i sällskap, hvarpå hon var i präst­ gården nära ett halft år.
Men s en må­ ste hon hem till bikuporna och trädgården, förstås.
Sina alster afyttrar hon mest i S träng­ näs, och att gå de 8 kilometerna före fru­ kosten bort och sedan strax hem igen, det synes henne ännu vara föga möda; men har hon mera än hon orkar bära, så är hon så stolt att hon begagnar sig af vagn.
D. v. s. hon sätter sakerna i e n gammal barnvagn och spänner sig själf för som häst.
Och så går det gladeligen vägen fram.
Ty " hu­ mör ", det har hon ännu, och det hoppas vi hon måtte ha kvar ända in i sin sista stund.
Heder åt " mamsell Anna " och h ennes lifs- verkl VILHELMINA SAMUELSSON.
Döden.
Af HELGE WAHLGREN.
EN LILLA STADENS KYRKO- gård låg alldeles nere vid haf- vet.
På trenne sidor var den omgärdad med en hög mur och därinnanför en häck af bux­ bom; men den sidan, som vette mot hafvet, hade man lämnat helt öppen.
Så att, när vattnet om vårarne steg, kunde det hända, att en och annan våg sökte sig ända upp mellan g rafvarne.
Och när man från stadssidan kom in på den raka breda midtgångsallén, som obruten sträckte sig tvärs igenom hela kyrkogården, föreföll det, som om de sista lindarna stodo rotade ända ute i va ttenkanten.
Vid den ena murens yttersida låg död- gräfvarens bostad, omgifven på ena hållet af ett potatisland, på det andra af en rad krusbärsbuskar och några stånd löjtnants­ hjärtan.
Förresten såg man endast hafvet och den jämna, sandiga stranden som en oändlig slätt.
Här var Sixten Bergsson född, och här hade han tillbringat s törre delen af sitt lif.
Kyrkogården var hans första lekplats.
Här •hade han sprungit omkring mellan grafvarna med sin trähäst och sin cigarrlådsvagn; här brukade han plocka tusenskönor och styf- morsvioler, som växte i gräsmattorna.
Men grafvarnas blommor var han strängt förbju­ den att röra; och han var ett lydigt barn.
Ofta brukade han däremot sätta sina små buketter i de snäckor och skålar, som för tillfället inga blommor hade.
Sixten var som barn nästan ständigt en­ sam.
Med åren kom han naturligtvis i sko­ lan, men tyst och van vid ensamheten som han var, hade han svårt att få några vänner.
Ibland tycktes det honom också, som om kamraterna hade varit en smula rädda för honom och hållit honom utan­ för sin krets; i hvarje fall kommo de aldrig ut den långa vägen för att leka med honom på kyrkogården.
Och när de sedan någon gång på lördagsaftnarna kommo g ående, stilla och högtidliga, vid sina mödrars händer för att sätta blommor på grafvarna, föreföllo de Sixten helt främ­ mande och obekanta och så olika sig, när de rasade kring på skolgården.
När Sixten blef litet äldre, höll han mest till vid moderns graf, som låg utanför och närmare hafvet än alla de andra, därför att man här hade fått grafplatsen fritt.
Inte s å­ som om han egentligen kände någon ömhet för moder n, hvilken han icke alls kunde min­ nas, ty hon d og innan Sixten ännu var två år, men därför att han tyckte, at t han rådde om den platsen och där fick pynta och ställa som i en egen liten trädgård.
Här brukade han också om aftnarna, stilla och förundrad, sitta och se, huru solen, afgränsad som ett glödande klot, försvann i töckn et öf ver hafs- horisonten.
När Sixten blef ännu några år äldre, låg han om sommaraftnarna hellre ute på hafs- stranden nedanför krusbärshäcken än inne på kyrkogården.
— Det hade egentligen aldrig dryftats mellan Sixten och hans far, hvilken lefnadsbana han skulle välja.
Gamle Bergsson var sjuk­ lig och började bli gammal och det föll s ig sålunda helt naturligt, att sonen, ehuru han ännu endast var en pojke, fick hjälpa till med, hvad han kunde.
Och på det s ättet fick han sin yrkesutbildning.
Och när sedan fadern Pellerins Växt-Margarin - 473 - en längre tid blef sängliggande, kom det alldeles af sig själf, att Sixten på eget ansvar fick å taga sig arbetet.
Så hade han, nästan utan att själf veta af det, kommit in i sitt yrkeoc h fått sin le fnads­ bana bestämd.
Och han grubblade icke öf­ ver, om han var nöjd m ed det så eller ej.
Det föll honom helt enkelt icke in, a tt det kunnat bli annorlunda.
Nu skulle Sixten endast göra undan sin värnplikt; sedan skulle han öfvertaga allt­ sammans på allvar.
Han hade just fyllt tjuguett år.
Fadern var redan öfver sjuttio, och krämporna tilltogo mer och mer; han längtade att få komma till ro i sä ngvärmen.
Då Sixten kom tillbaka från " slätten ", var han förlofvad.
Liksom det mesta i hans lif hade äfven denna händelse kommit, utan att han själf kunde förstå huru.
Han hade just aldrig varit van att umgås med unga kvinnor, ehuru han nog ofta gick för si g själf och fantiserade om dem.
Ensam som han vuxit upp, h ade han kommit i b erö­ ring med så få af dem, o ch när det någon gång händt, hade han på samma sätt som förr med kamraterna, tyckt sig känna att de voro rädda för honom.
Och detta gjorde ho­ nom i sin tur ännu mera skygg än lüiui.
I själfva v erket var det ju ock så så, att in­ gen af de unga kvinnorna i stade n gärna ville tänka sig att bo därute på kyrkogården som Sixten Bergssons hustru, huru ståtli g oc h b ra han än såg ut.
Och så var i och med det­ samma deras intresse för honom genast min­ dre förstås.
Men här på " slätten " var Sixten icke längre dödgräfvare Bergsson utan beväringsmannen n:r 247.
Detta förändrade ställningen och Sixten fick snart litet mera frihet och själf- ständighet i sitt up pträdande.
Förresten trif- des han så väl i sin k rigarevärdighet, att han en och annan gång föll på den tanken, att han bra gärna skulle velat slippa återvända till sitt yrke.
Också hade hon, Ingrid, skött om hela sa­ ken nästan ensam.
Hon stod, omväxlande med sina öfriga syskon, i moderns affär och hon var van att skämta och prata med bevärin- garna.
Hon var öfverhufvud taget van att taga lifvet skämts amt och gladt.
Det var en munter familj, Ingrids, välb ärgad utan att ha något till öfvers.
Modern, som var änka, hade ursprungligen varit marketenterska men sedermera gift sig till affäre n.
Hon hade födt åtta barn till världen af hvilka sex voro flickor; och åt alla hade hon gifvit sitt ystra humör i arf.
Ingrid v ar nog ändå litet olik de andra.
Det ljusa och lätta i sinnet hade hon väl, men hon var vekare och bli­ dare till sitt väsen och höll sig liksom litet utom sys konringen.
Redan från första stunden ihade hon fäst sig vid Sixten; han var vacker, och hans •kropps s tyrka hade en ovanlig prägel af all­ var.
Och så hade hon icke utan en smula medveten planmässighet ordnat deras be­ kantskap.
Tre af hennes systrar hade blif- vit gifta med beväringsmän, och hvars och ens kärlekshistoria hade utvecklats ungefär på samma sätt.
Och en dag, då hon a nsåg, att de voro tillräckligt bekanta, och tyckte sig förstå, att Sixten höll af henne, hade hon frågat honom, medan de vandrade omkring på skogsvägarne: " Har du det inte så ställt, du, Sixten, att du kan försörja en hustru? "
Och därmed var saken klar.
Sixten hade naturligtvis tala t m ed henne om sitt yrke och att hon skulle komma att bo på en kyrkogård.
Men det ta var så aflägset, så främmande och:::::::::::::::::::: C PSattCP ••••=••••• det finaste mejerismör.
j
oupplefvadt, att det icke gjorde något verk­ lighetsintryck på henne.
Ingrid höll också så mycket af Sixten, och hans glädje hade varit så rörande tacksam den gången, hon hade gjort honom den där frågan, att hon rakt inte sk ulle haft hjärta att ta den glädjen ifrån honom, om hon också velat.
Sixten gjorde sig i sin tur all möda att skildra hemmet för henne så lockande som möjligt, ehuru det för honom själf blef tyd­ ligare och tydligare, ju längr e han talade, att han hade intet att locka henne med.
Utom möjligen hafvet.
" Hela hafvet, " sade han, " ha vi framför oss alldeles utanför fönstren och om som­ markvällarna kan det ibland ligga lugnt och blankt som en spegel och glödande som af eld. "
Allting var lätt ordnadt.
Bostaden stod ju färdig, och det var bara att flytta faderns säng upp i vindskammaren.
Och ett halft år senare höll änkan Eriksson bröllop för sin fjärde dotter.
— Det var en lugn och klar sensommarefter­ middag, som Sixten Bergsson vände åter med sin b rud.
inyi ' iù hade vandrat genom den lilla st aden vid sin makes arm, gladt förundrad öfver, huru prydligt och inbjudande allting tog sig ut i eftermiddagssolen.
Och när de lämnat den kanske litet tröttsamma och soliga vä­ gen ut till kyr kogården - och kom mo in under lindarna, stannade hon helt ofrivilligt gripen af skönheten och stillheten omkring dem.
Hon lösgjorde sin hand från mannens arm och gick några steg framom honom; blef så åter stående och stirrade fram genom lind­ allén ut mot hafsvidden, som låg spegelblänk och hvit med ett lätt dis öfver horisonten.
Därefter gled hennes blick sökande rundt kring muren och stannade vid st ugan nere på stranden.
Inne under lindarna låg skuggan som en grönaktig skymning, men därnere lyste tegeltakets och väggarnas röda varmt och vänligt i eftermiddagssolen.
" Det är vackert, " sade hon, men stod fort­ farande orörlig i tan ken, såsom ville hon viga sig åt det nya, som väntade henne.
Medan hon så stod där, ko m hon att tänka på att hon hörde klockor ringa.
Och i öf- vermåitet af sin glädjekänsla vände hon sig snabbt mot Sixten, i det hon frågade: " Är det för oss? "
" Ja, " svarade han utan att hinna göra sig reda för o sanningen däri.
Men då han i de t­ samma såg tacksamheten glimta till i ' hennes ögon och insåg, att hon i nästa stund skulle förstå sammanhanget, tillfogade han efter ett ögonblicks tystnad: " Det ä r någon, man begrafver. "
" Ja visst, " återtog hon, och hennes ansikte blef med ens helt sorgset; det var, som om någonting sjönk och slocknade inom henne.- Och med en snabb rörelse tog hon mannens arm och drog honom med sig framåt.
När de strax därpå mötte begrafningstå- get, som vände hem, slöt hon sig ännu fas­ tare intill honom och såg oafvändt upp mot hans ansikte, som forskande och skrämdt mötte hennes blick.
Då de hunnit fram till de n grafplats, sorge­ tåget nyss lämnat, var Sixtens far redan i färd med att fylla igen grafven.
Han häl­ sade dem välkomna, och i d et han återtog sitt a rbete, sade han: " Gå ni i förväg, jag kommer sedan. "
Döden hade hittills för Ingrid som för de flesta människor, hvilka icke nära berörts af den, varit som en saga om en fjärran och: Å: okänd, men farlig makt.
Hennes egen fars bortgång hade gått henne spårlöst förbi, ty hon var då ännu ett barn.
I ' hvarje fall hade intrycken länge sedan plånats ut, såsom lifvet i allmänhet har en förunderlig makt att jämna dödens spår.
Nu hade denna sällsamma saga blifvit en hemsk och skrämmande verklighet, som hvarje ögonblick trängde sig inpå henne.
Det föreföll henne nästan, som om hon med en gång hade blifvit lefvande flyttad in i dödsriket.
Den beklämning, som första af­ tonen kommit öfver henne, hade vuxit och vuxit, hade omfattat hela hennes väsen, och det var endast korta stunder, som hennes forna glädtighet kunde bryta igenom.
Döden var ständigt i he nnes tankar, m edan hon gick i sitt arbete om dagarna, när hon hvilade, och om natten i h ennes drömmar.
Hon vak­ nade ofta af, att hon tyckte sig höra kyrk­ klockorna ringa.
Ingrid gjorde allt för att hålla sin tanke kvar vid lifvet.
Hon hade tagit sig för att gå en omväg öfver ängarna, när hon skulle till staden, för att slippa passera kyrkogår­ den.
När klockorna började ringa, brukade hon sysselsätta sig med något arbete, som hon trodde helt o ch hållet skulle kunna uppta hennes intresse.
Eller också gick hon och satte sig vid n ågot af fönstren, som vette mot hafvet, för att slippa se vagnen och proces­ sionen.
Men om en liten s tund fann hon sig stående vid muren och speja för att följa be- grafningsceremonien.
Sixten märkte allt detta med stigande ån­ gest.
Men på samma gång iakttog han till sin förundran och glädje, att hon icke tyck­ tes räkna honom detta till last, utan att det snarare ökade hennes tillgifvenhet för ho­ nom, och ytterligare närmade dem till hvar- andra.
I sjä lfva verket var det också så, att Ingrid i sin m akes närvaro kände sig tryggare och ensamhetens tankar skingrades.
Hon liksom klängde sig fastare intill honom och hade ett behof af att ständigt vara honom nära.
Rent af detta, att allt som skrämde och oroade henne, f ör honom var så alldag- ligt, ut öfvade sitt inflytande på henne, då de voro tillsammans, ehuru de aldrig direkt talade om dessa saker.
Och ibland, när de sutto tillsammans om kvällarna, och lampan var tänd och gardiner­ na fördragna, så att hon tyckte, att hon hade stängt ute allt det skrämmande, kunde det hända, att hon fick åter sitt ljusa och lätta lynne och skämtade och sjöng för honom.
Och då kände Sixten en lycka, som han al­ drig drömt om eller anat att den kunde vinnas.
För Sixten fanns intet annat i världen än hans ömhet för Ingrid; han grubblade öfver den, han gladdes och led af den.
Samtidigt pinades han oändligt af att icke kunna hålla oron borta ifrån henne och ge henne fullkom­ lig trygghet.
Ensam som han vuxit upp, var han helt och hållet o van att bemästra andras såväl som sitt eget väsen.
Och när skräm­ seln kom öfver Ingrid och med den en stel­ nad slutenhet, blef han fullständigt hjälplös, och de kunde i tim mar s itta stumma vid hvar sitt fönster och stirra ut öfver hafvet.
En afton var Sixten nödsakad att gå till staden, men som det regnade, skulle Ingrid stanna hemma.
Det var första gången hon var ensam efter mörkning.
Hon ville så gärna ha följt med honom, men nändes icke oroa honom genom att bedja därom.
Ingrid hade icke följt s in man ut i förstu­ gan.
Hon hade blifvit sittande med sitt ar­ bete under taklampan, och Sixten hade böjt sig ned öfver henne och kysst hennes panna.
40-årig erfarenhet som en af de förnämsta möbelfirmor i landet hafva * « r- i.
_: I » fill A.
S E L A N D E R &amp; S Ö N E R,;: E • • TtSSS&amp;P * KUNGL.
HOFLEV.
Hon försökte se glad och vänlig ut.
Knap­ past hade hans steg försvunnit, förrän hon kände mörkrädslan gripa sig med en för henne oerfaren styrka.
Hon visste, att förstugan var mörk, att trappan var mörk, att de andra rummen, äfven det där uppe, där fadern låg, voro mörka.
Och utanför låg h af- vets och kyrkogårdens dunkel som en oge­ nomtränglig mur.
Och allt detta mörker trängde sig inpå henne, grep om henne med osynliga händer.
Arbetet sjönk ned i hen­ nes knä; hon vågade icke göra en r örelse för att taga upp det.
Hon stirrade rakt framför sig, medan den ena frossbrytningen efter den andra ilade utefter hennes rygg.
Regnet plaskade mot rutorna, o ch det blef för hennes inbillning till röster och tassande steg.
Hon hade en förnimmelse af, att rull­ gardinerna voro uppdragna, och att mörk­ ret strömmade in genom fönstren, och att främmande ansikten stirrade mot henne ur detta mörker.
Men hon kunde icke öfver- vinna sig till att vända på hufvudet och för­ säkra sig om motsatsen.
Hon tyckte, att dessa ansikten än förvredos i dö dsrycknin­ gar, än blefvo stela som lik, st irrande med brustna eller tomma ögon.
Hon tyckte, att porträtten på väggen bör­ jade lefva och träda ut ur ra marna.
Hon s åg dem icke, ty de hängde på andra sidan om henne, men hon visste, hvar de funnos, och konturerna skymtade för henne.
Särskild!
två af dem, som hängde bredvid hvarandra voro oregerliga; det föreföll, som om de varit i slagsmål.
Det var hennes far och Karl XV.
Med en ytterlig viljeansträngning lyckades hon slutligen resa sig i den afsikten att springa upp till fadern, och med en skygg och hastig blick kring rummet gick hon mot dörren, men sta nnade » oförmögen att besluta sig öppna den.
Men i sa mma ögonblick föll arbetet, som hon lagt ifrån sig på bordet, ned i golfvet.
Saxen skrällde mot stolkanten.
Med ett skri slet hon upp dörren, rusade ge­ nom förstugan ut på gården och ilade så i andlös skräck in på kyrkogården.
Rasslan­ det af hennes egna steg i sa nden gaf henne naturligtvis förnimmelsen af att vara förföljd.
Det var liemannens klapprande steg, hon hörde bakom sig.
Fasan piskade henne framåt.
Hon fortsatte ut genom grindarna, fram mot staden, bar- hufvad och utan ytterkläder.
Först när hon hunnit fram till stadsporten, stannade hon och blef stående där tills Six ten kom.
— Då Ingrid gått några månader med deras barn, kom hon att behärskas af en fruktans­ värd mani: hon skulle ha reda på alla dem, som begrofvos, icke blott deras namn och ålder, som hon kunde läsa i tidningen, utan deras lefnadsomständighetler och släktför­ hållanden, m en framför allt detaljerna vid de­ ras sjukdom och död.
Hon förtärdes af en brännande oro, innan hon fick reda på allt detta, och ofta beredde det henne stora svå­ righeter och obehag att utfråga släktingarna eller tjänstefolket.
Hon uppsökte dem under allehanda förevändningar i deras hem, såvida hon icke kunde träffa dem, när de kommo ut till Sixten med bud om begrafningen.
Allra helst ville hon förstås se liket i sin kista.
När hon tyckte, att hon hade alla detal­ jerna klara, tecknade hon upp dem i en liten bok, hon köpt sig, i cirklade och underligt formade små kapitel.
Sixten hade i s in ömhet ofta måst hjälpa henne att taga reda på dessa omständigheter — han hade ju ock så lättare till det — och s e­ dan måste han sitta och upprepa detaljerna för henne, medan hon skref in dem i sin bok.
GOTEBORG &amp; STOCKHOLM. '
KONSTNÄRLIGT SKOLAD LEDNING.
BINDANDE GARANTI FOR - - - FÖRSTKLASSIGT ARBETE.
Särskild M ÖBELARKITEKTBYRÅ med cftncrn A c 01 / " T —, npcTt: — - - -: För S tockholm: Profutstallning, Norrmalmstorg 18.
Föreståndare: Sigge Almån.
Den som anskaffar möbler, utan kostnadsförslag från oss, går kanske miste om just det, som skulle passat honom bäst.
- 474 - •
En dag vid den liden, då de när som helst kunde vänta barnet, upptäckte Sixten, att hon fört in i boken en dylik dödsnotis om sig själf: " Ingrid Amalia Bergsson, " stod där, " gick hädan i sitt tjugonde lefnadsår.
Döden skrämde henne till sig.
Hon hade födt till denna sorgefyllda värld ett menlöst litet barn.
Hon sörjdes af en make, s om älskade henne öfver allt på jorden ... " Sixten kunde icke läsa längre.
— Ingrid hade födt till världen ett litet barn, friskt o ch lifskraftigt, m en själf kämpade hon med döden.
Sixfen hade suttit inne i sjukrummet hela dagen, orörlig och stum och bara stirrat på den sjuka.
Frampå eftermiddagen hade han måst gå ut några timmar till sitt arbete.
När han kom tillbaka var det öfverståndet.
Sixtens första fråga gällde Ingrid.
När han förstod, att febern alltjämt rasade inom henne, och att hon icke kände igen honom, smög han sig åter ut stilla och förtviflad.
Han stannade några ögonblick och betrak­ tade barnet liksom oförstående och utan glädje.
Så gick han ut o ch vandrade i tim­ mar fram och åter utanför Ingri ds fönster.
På tredje dagen förvärrades sjukdomen.
Hon yrade och talade oafbrutet.
Det var mest anteckningarna öfver de döda, hon rabblade upp gång efter annan, såsom om hon hade kunnat dem alla utantill.
Afven sin egen dödsnotis läste hon upp.
Sixten hade satt sig i förstugan alldeles utanför hennes dörr, stelnad och hjälplös.
Han hörde hvarje ord hon s ade.
Då kom där någon upp för förstugutrap- pan.
Det var en gammal kvinna, han väl kände, som ville ha begrafning för sin man.
Hon framförde sitt ärende till hälften, men stannade, då hon såg att han icke rörde sig, eller gjorde något tecken, att han förstod.
" Hvad är det, Bergsson? "
frågade hon.
Han stirrade på henne, själf lika frågande som hon.
Därpå reste han sig plötsligt, och i det han strök förbi henne, sade han med fast och klar stämma: " Det är Ingrid som håller på att dö. "
I de t ögonblicket stod allt klart för honom: Döden var det, döden.
Och för första gån­ gen kände han, hvad detta ord kunde inne­ bära för en människa.
Här på kyrkogården hade han tillbringat hela sitt lif, h ade gräft grafvar och sett män­ niskor sänkas i jorden.
Själf hade han täckt igen öfver dem.
Men han hade knappast tänkt på, hvad allt detta innebar.
Han hade sett de efterlefvandes tårar och hört deras kla­ gan.
Det hade haft lika litet att säga honom som prästens ord och orgelmusiken.
Några gånger — han kunde icke minnas vid hvilken ålder — hade han känt en underlig be- klämning och högtidlighet och de orden " af jord är du kom­ men, jord skall du åter varda ", hade ringt i hans öron flera dagar med kyrkklockornas melodi, utan att han funnit e l­ ler ens sökt en förklaring där- af.
Det hela hade blifvit s å alldagligt, hade gått så in i hans medvetande från barna­ åren, att det aldrig fallit ho­ nom in, att det var någonting att grubbla öfver.
Han kunde icke minnas, när han först fick något begrepp om det, som försiggick omkring ho­ nom, eller ' hvad det innebar.
Allting hade gått så småning- om såsom alltid i barndomen, utan att man kan bestämma när det eller det intrycket blir till medvetande.
Sedan blef alltsammans en vana, ett yrke.
För honom som för de flesta människor hade arbetet blifvit till en hvardagsklädnad, som man tar af och på, och som icke är värd att tänkas öfver.
Och nu!
Döden!
Han stirrade i d etta be­ grepp som i ett ogenomträngligt mörker.
Han försökte bana sig en väg genom detta mörker, men han kände såsom om han själf förintades på samma gång, som vägen plå­ nades ut.
Han stod där som ett litet barn med uppåtvända och tomma händer.
Var kanske döden endast lifvets änd­ punkt?
När han hade fyllt igen grafven, var det kanske sedan intet m er?
Och i s å fall ... det kändes som ett ansvar, som skrämde ho­ nom, som han inte kunde bära.
Skulle han nu gräfva Ingrids graf?
Täcka jord öf ver henne så att han aldrig mer sk ulle få se henne?
Ty a tt hon skulle dö, det visste han nu; han hade hört det på hennes röst.
Och gråten kom öfver honom, brottades med honom, skakade honom, böjde honom ned i jorden, där han låg vid sin moders graf.
När Sixten kom tillbaka till sjukrummet, hade ett lugn inträdt.
Efter det kom döden.
Sixfen redde själf sin hustrus graf.
Själf bar han henne dit ned.
Kasta jorden öfver henne kunde han icke.
Hans gamle fader kom ned från sjukbädden för att göra denna sista tjänst.
Den svensk-ryska bilfär­ den genom Sverige.
AMTIDIGT SOM DET ITALIENSKA kungaparet tillhörde hufvudsfadens sommarlurisfer, anlände hit ett antal förnäma ryssar i " akt och mening att företaga en sedan länge planlagd bilfärd genom mellan-svenska byg­ der tillsammans med medlemmar af vår svenska A.
K.
Denna ryska automobilisttrupp räknade bland sitt " manskap " storfursten och sforfurstin- nan Kyril, furst Krapotkin m. fl.
celebra ryssar.
Starten skedde från Grand Hotell.
Som resan ej var någon hastighetsfäfling, utan företogs i det angenäma syftet att se och lära känna vacker svensk natur och trefligt svenskt folk, så jagade man ej som galningar genom byar och städer, utan stannade, såg sig omkring, åt godf på restauran­ gerna, fraterniserade med befolkningen och hade det så trefligt som möjligt, några ofrånkomliga missöden inberäknade.
När dessa rader skrifvas, ha resenärerna genomcirklat hela mellan-Sverige, festat i Nora, Örebro och på åtskilliga andra platser, haft backtäfling i Fittja som afslutning på färden, och befinna sig ånyo välbehållna i Stock­ holm med många ljusa intryck från vårt sommar­ fagra land bevarade i e rinringen.
ARMAST FOR SOMMARKUR- sernas kunskapstörstande del­ tagares räkning men äfven till andra besökares fromma har Nordiska museet ur sina maga­ sinerade skatter framplockat en samling forntroföremål, fetischer, som leda sitt ur­ sprung från animismens dagat, men af hvilka ännu en ocih ann an i all tys thet hålles i helgd.
En stor del af dessa föremål knyta sig till högtidernas firande, särskildt julen.
Det var då man särskildt vidtog anstalter att tillför­ säkra sig god gröda och välstånd.
Den sista kärfven på åkern var helig e me­ dan sädesfältets ande flydde dit vid skör­ den, därför hängdes den upp i stugan eller gjordes julbocken af dess halm.
Så besatt också det sista mjölet i bingen, sista deg- klimpen i tråget en särskild kraft, och ka­ kan, som bakades däraf, gömdes till våren för att blandas i så dden eller ges åt så- ningsmannen och djuren för plogen.
Utställ­ ningen har en samling af julbockar och jul­ kakor, de senare i afgjutningar.
Bröden hade först solform, fingo sedan korsform och bakas, som många torde ha sett än i dag, i ha kkorsets form på åtskilliga ställen t. ex. i Småland.
Fruktbarhetssymboler voro också kronorna af halm och svinborst, som häng­ des i taken vid jul och ännu brukas samt fåglarna af trä med utbredda vingar, som också hängdes i taket.
Till julen hörde också de snidade juläppleträden, af hvilka utställ­ ningen har några, i topp en s att den utskurna, grant målade tuppen och grenarna hade träpikar, på hvilka juläpplena stuckos upp.
Utställningen har en afdelning med svart­ konstböcker eller Cypriani b öcker, som lärde dem, som kunde läsa dem, en hel del farliga och trefliga saker.
Här finnas också himlabref, som voro mycket i bruk och uppgåfvos ha himmelskt ursprung, men se mycket jordiska ut.
Nära till sva rtkonsten sluter sig konsten at i bota sjukdomar, som i m ånga fall a nsågs lik­ tydigt m ed att fördrifva trolldom.
Här finnas amuletter eller irollputor, ellekors, ältstenar, häfteträd, d. v. s. ringvuxna grenar, genom hvilka ba rn dras för att befrias från den troll­ dom, som förorsakar sjukdom.
Som invär­ tes medicin användes med förkärlek pulver af ett skaft af ett mordvapen, hvarunder en människa gjutit döde n, t. ex. en påk eller yxa.
Knarrträ, taget under torsdagsnätter af en gren i s kogen, som förorsakat ett knarrande läte, slagrutor, tagna af rönn, som vuxit på annat träd och ingjutits med tuppblod, be­ sitta också hemliga krafter.
En spiritus eller, som den kallas i Selma Lagerlöfs no­ vell i Iduns senaste julnummer, " spirriuss " är den mäktigaste undergöraren af alla.
För den vantrogne en vanlig liten lek­ sak liknande en ödla, blir den verkligen en hemlighetsfull makt i och med det att dess ägare och hans omgifning tro på dess makt.
Samlingen, som till st or del hopbragts af doktor Hammar- stedt, har ordnats i och för denna utställning af fröken Louise Hagberg, som också demonstrerat densamma för sommarkursens deltagare.
Storfurst Kyrill och storfurstinnan Viktoria isfartslunden utanför Grand Hotell.
W.Lamm foto.
Kobb ' s Hongkong Tbé \ IDUNS; är den mest omtyckta thédryck.
i Forniro i nutiden.
KOKBOK AP Till salu i alla finare speceriaffärer.
- 475 - ELISABETH ÖSTMAN är den bästa kokbok för det svenska hemmet.
- - - - - På mindre än 2 år har den utgått i öfver 25,000 ex. - Pris: Kr.
5:5 0inb.
EN VACKRA SERIE bilder ur fåglarnas värld, som i dag fyller våra upp­ slagssidor, är sam­ ^ lad af fotografen Halldin under » ströftåg i Stockholmstraktens skogar, ängar och stränder.
De flesta äro tagna under det mera lugna skede i fåglar-fS||s® | j jjjüjL nas husliga lif, som NkP följer efter det stor­ miga, då valet af maka sker, då sången klingar högst och gäl- tarir dentligt, men ull, h ästhår och fjädrar göra det mjukt och varmt inuti fö r ägg och ungar.
Talgoxnästet är fullt med hungriga ungar, hvilka dock icke torde behöfva lida nöd, ty talgoxen, som eljes är en mordlysten och hjärtlös fågel, som t. o. m. dödar svagare medlemmar af sin egen art, är ytterst upp­ läst och boet bygges för de väntade un­ garna.
Nu äro äggen lagda, och makarna rufva dem växelvis; om modern flugit upp, skrämd af kameramannen, skall hon fortast möjligt skynda åter, innan äggen, ännu varma af hennes värme, hunnit kallna.
Talgoxen och svartmesen ha emellertid lefver gärna i flockar, hvilkas medlemmar visa stor tillgifvenhel för hvarandra.
Om en kamraf dör, sörjes han synbart och de öfriga vilja icke lämna hans lik.
Dom­ herren lefver helst i skogarna, men vintern och snön drifva honom fram till bebodda trakter för att finna föda.
Han är fröätare.
Boet bygges i snåriga / J&amp;ß | | el.
trakter, det består Ij Hl " ytterst af torrt tall- p frpà V ' eller björkris, därpå.
ett lager af fina rot- J trådar och skägglaf- var octh slutligen hår, F fårull eller späda m-mm AVÂRT oc H ' h vit jife TfllgOXEUriGAR.
hunnit längre med sina ungar, dessa ha re­ dan krupit ur ägget och inledt ett nytt, mera rör­ ligt s kede i f öräldrarnas lif, me d väldiga jakter på insekter och larver och annat, som hör till familjens diet.
Allt går i f ågelvärlden i hastigt tempo, som det måste göra, då en familjs ihela historia skall ge- nomlefvas från sommar till höst, snart är den unga generationen, son kanske, innan som- Ep- ' V &lt; $ '.
.
— • - 2 maren är slut, tferföljes af en ny kull ^ v ' " ^r§fetefe: småsyskon, flyprdig och reder sig själf, och sedai är det inte långt till ' ^fSMBÊSÊÊÊÊBi den tid, då flykten bö rjar, då våra |SJp vackraste och ädlaste sångare dra H &gt; '?
• ' •wßß " bort för aft öfvervintra mellan vänd- H. '
PM kretsarna.
Ç Fåglarna utanför holkarna i vår jtjjSfot * *: - bildserie äro midlemmar af den tal-.
i B '?
.
rika flugsnappäfamiljen, ett intelli-; Jt " • - yj0lljÊÊÊÊnfflÊK0 genf, rörligt, mmtert och sällskapligt släkte, endast üorgset, då födan i ^ ^ j^pP «Hr i, ?f |ü^ regnväder är mapp, och vegetarisk J||§S | # v / • ' V — i®® diet måste tillgipas.
Annars fl yger * / • &amp; _ — b q.
— — f man och sjunget tagen lång, fångar en] | ^ ~ " S fluga i flykten: ch sl år igen näbben ^ med en smäll om rof \ e.
Flugsnapparen behöfver offrande mot sina ungar, noggrann med deras upp- mycken mat, och är lärför i oupphörlig rörelse, " fostran och angelägen att skaffa dem föda.
Hans på sommaren komrifr också omsorgen om un- förnämsta föda är insekter och larver, men han garna, och det dröjer ' mska länge innan de lära äter äfven gärna kött, frön och trädfrukter.
Vin- sig göra efter f öräldrafias konst och själfva fånga lertiden håller han sig framme vid slakt och äter sin föda i flykte n.
Enat våra bilde r visar ett flug- hvad man ger honom i lådan utanför fönstret, snapparbo med ägg, det är byggdt af rottågor och Domherren är en helt annan karaktär än talg- mossa i en klyka i en gran, ä r icke så värst or- oxen.
Han har starkt utvecklad släktkänsla och Qjctf Halldin foto.
•^TBH-SKVÄTTj^-
.
gräsblad.
En af våra bilder visar ett sådant domherrebo m ed ägg.
Sädesärlans bo är byggdt på marken i en fördjupning bland en hög af ris.
Ärlan byg­ ger nära vatten och har gärna sin sofplats i vass en vid flod stränderna.
Den lilla v ackra grå fågeln med den hvita pannan och den svarta haklappen och vingarna hör till en af våra tidigast hemvändande flyttfåglar.
Det är en ytterst liflig fågel, stä ndigt i rörelse, hon äter insekter och larver samt mindre vattendjur.
Hon är roffåglarnas fiende: vi ha väl alla sett en skara ärlor under höga skrin jaga en hök eller annan större fågel och omintetgöra hans jakt genom att varna hans tilltänkta byte.
Trasten är de Nordiska skogarnas sång­ fågel och koltrastens prydliga bo är, som vår bild visar, byggdt i en hög gran.
Sin föda söker trasten af insekter e ller b är på marken, men när han sjunger, sitter ' han, som vi v eta, högt i t rädets topp.
Trasten är mycket be- gåfvad, icke blott musikaliskt, uppmärksam på allt, slug och försiktig, modig och klok, när det gäller att försvara de sina.
Koltras­ ten, särskildt när han blir äldre, stannar i Sverige öfver vintern, de yngre bege sig sö­ derut.
Trasten utgör en läcker föda under namn af kramsfågel, i södra Europa dödas en ofantlig mängd trastar, hvilka sedan säl­ jas oc h anrättas.
Af de två ungarna i svartmesens bo blir antagligen med tiden stora insektsdödare, ty mesarna ta i det afseendet priset.
En m es förtär, sägs det, under sin lefnad dagligen 1,000 insekter.
Han är därigenom ytterligt viktig för skogens bestånd, i synnerhet som han håller sig på ett område och rensar det fritt a lltefter som han orkar äta af ägg och larver.
Det är därför lyckligt att mesarna fortplanta sig starkt och äro vidt utgrenade.
En osäker plats för sitt bo har stenskvät- tan valt bland stenar och sand på marken.
Boet har emellertid tjocka väggar af små rötter, grässtrån och halm och allt är tätt beklädt med djur- eller växtull, hår och fjädrar.
Hon trifs e ndast i sten iga trakter af vårt land, är en ensamhetsälskande och skygg fågel.
Hon lefver af skalbaggar, fjä­ rilar, flug or och mygg och jagar springande sitt byte om det söker kila undan henne.
Så ha vi rödstjärt familjens bo.
Det ä r herrn i huset som gifvit a nledning till familjenam­ net, ty honan saknar den roströda färgen på stjärt, bröst och sidor, och är grå i färgen.
Rödstjärten har en mild och flöjtlik sång, som höres hos oss, helst i löfskogarna, un­ der sommaren.
Rödstjärten är den sista i vår serie, som tillhör lättingarnas stora artrika ordning.
Fiskmåsen, af hvars bo vi ock ha en interiör, är af en helt a nnan typ så till utseende som lefnadsvanor och i stället för sång har han som vi veta ett fult kr axande läte.
Det är en glupsk och afundsam fågel, men god mot de sina.
Den vackra fågeln lägger sina ägg i ett bo, som han sammanfört af gamla vass­ bitar, sjögräs och dylikt.
!
En historia från 90-lalets Stockholm.
Af HJALMAR WALLANDER.
(Forts. o. slu t.)
AG ÄLSKAR MUSIK SOM DEN högst stående af all stor konst.
Musiken upptinar hjärtan och förbättrar dåliga människor; musiken gör ondt till godf, ty musiken är änglars röster; det goda talar genom tonerna.
Och nu kommer jag till mitt egentliga ärende efter en alltför lång inledning.
Sk ulle jag i stället för besöken som älskvärd!
nog Prins Eugen talar till s ommarkursdeltaganie på slutar med middagsbjudning och allehanda Valdemarsudde.
därmed förknippade öfverraskningar, skulle jag ej få komma blott en timme i vec kan, en kväll till exem pel och höra e der dotter s pela Schubert för mig.
Men blott en timme!
Se­ dan jag lyssnat till h ennes eminenta spel går jag, gömmer denna gudstjänst i mitt hjärta E ÄF FOLKB1LDN1NGSFORBUNDET och är den lyckligaste af människor.
Vill ni, anordnade sommarkurserna i S tock­ goda fru Törner, tala med er dotter om denna holm ha i år som vanligt samlat sak, och meddela mig huruvida ett sådant stora skaror af bildningssökare — arrangemang skulle kunna låta sig göra?
man räknar dem till bortåt fem­ Men naturligtvis endast på elt villkor: ati hundra personer.
Det största antalet är lärare och det ej blir jag, som bestämmer kvällen och lärarinnor, för hvilka den kunskap som bjudes blir af direkt nytta i arbetet.
Hela Sverige är ' timmen, utan den älskvärda familj, hvars gäsl jag sålunda, oartigt nog, själf utsett mig till.
representerad !.
Många af kursdeltagarna ha rest Med hälsningar!
Tillgifne ända från öfre Norrland för att få vara med.
Martin Lennander.
Ett välkommet afbrott i det trägna bevistandet En trädgårdsfest hos prins Eugen.
* af föreläsningar, förevisningar och specialkur­ ser, var den fest som förbundets ordförande, prins Eugen, lördagen den 12 gaf å Valdemarsudde.
Det var en underbar afton med mild och lätt luft, som svepte Strömmen och södra bergen i en mjuk slöja.
Kursdeltagarna, lydande prinsens älskvärda uppmaning att känna sig som hemma, vandrade i parkens gångar, längs med stranden, uppåt den gamla kvarnen, togo plats i det lilla hvita templet på udden, väl bekant för alla ång­ båtsresande, besågo de många vackra skulptu­ rerna, Vingarna, Grodan, Näckrosen, det vackra furstehemmet med dess konstskatter och blom­ mor.
Det var en försynt och lycklig skara gäster öfver hvilken Nike sträckte sina vingar den kväl­ len, kanske den tacksammaste prinsen någon­ sin varit värd åt.
Vid förfriskningsborden rådde en utomordentlig artighet och stillsam ordning trots det att gästerna voro så många, regements­ musiken ackompanjerades endast sakta af röster­ nas sorl.
När vid tiotiden gästerna efter att ha tackat med ett fyrfaldigf lefve, sjungande foro hemåt i Djurgårdsfärjorna, var säkerligen icke en enda blomma bruten till ett minne, och dock skall väl minnet af denna sommarafton blomma länge än i vinlermörker och arbete.
Från Thea Törner till provisor Lennander: Kära farbror Lennander!
Mamma har alldeles nyss bekommit far­ brors älskvärda bref och tackar så innerligt för d etsamma; m en som mamma själf o gärna skrifver, har hon gifvit åt mig detta kära upp­ drag.
Mamma grät när hon läste farbrors bref, farbror talar så vackert om musiken.
Har farbror något emot alt komma på den första Schubertsaftonen i morgon afton till exempel?
Jag skall då spela " Am Meer ", för farbror.
Den är så hänförande.
När jag h ör eller själf spelar " Am Meer " tänker jag mig alltid stående vid ett stort haf, utan land i fjärran, ett stilla, oändligt haf ...
Jag vet ej någon som i ord eller musik så fullkomligt målat det oändliga med hafvet som just de n store Schubert i " Am Meer ".
Välkommen alltså, käre farbror, i morgon afton klockan åtta.
Körsbärsträden ha bör­ jat fälla b lommen nu, men på rabatterna finns nya blommor och hela vår vackra trädgård är alldeles lummig.
Tusenfaldt välkommen!
Mamma och syster Asta hälsa och in­ stämma på det hjärtligaste.
Farbrors fillgifna T he a.
VI.
w Vår serie afslutas med en exteriör och en interiör från ett skatbo, men som skatorna äro våra mycket nära grannar, torde intet vidare behöfva tilläggas.
Det slag af fågeljakt, som fotograf Hall­ din här med stor skicklighet ägnat sig åt, bereder ett stort nöje utan att göra fåglarna skada och kräfver mycken påpasslighet och fin blick.
Det vore därför glädjande om ka­ merajakter blefve ett än mera allmänt nöje här i land et liksom det är utomlands.
Den förtrollade träd­ gården.
Prins Eugen, professor Knut Kjellberg och en kursdeltagare.
A. Blomberg foto.
- 478 - De vackra sommardagarne fortforo, som­ maren utvecklade hela sin prakt af blommor och grönt, solen lyste kärleksfullt öfver Sö­ derbergen och knappast eft moln syntes på himlen.
Blott någon gång föll regn.
Ett stilla uppfriskande nattregn, som gaf naturen ett ännu fräschare behag, när s olen kom, och väckte allt le fvande ur sömnen.
Provisorn var nu st ändig gäst i de t vänliga kaptenshemmet, men blott en timme, mellan åtta och nio!
Både mor och döttrar uppbjödo hela sin övertalningsförmåga att få den gamle originelle herrn att stanna kvar ännu en stund, men omöjligt!
Sedan han lyssnat till Theas föredrag samlades familjen på ve­ randan eller i trädgården och provisorn, hvars själ ännu genljöd af musiken, fann under de återstående minuterna ett hängifvet och förstående auditorium i de tre människor,
som förtjustes af hans inspirerade ord och gladdes åt hans sällskap.
På ' hemvägen, som han afsiktligt gjorde så lång s om möjligt, re peterade han i mi nnet hvad han upplefvat.
Han såg fru Törners vänliga ansikte och hörde ännu hennes milda stämma.
Han såg Thea vid pianot, ljus och blid; hennes hvita, fina händer, hennes mjuka, slanka flickgestalt; han såg ett litet själfullt flickansikte, ett ljust hår, en hvii panna och ett par ögon, hvilkas barnasjäl ännu strålade för hans inre syn, lik en stjärna ...
Han hörde skratt och muntra infall — och han tänkte för sig själf: " Hvilken präktig tös Asta är! "
— H an såg hennes pigga ansikte, hennes lilla förtjusande mun, de hvita, vackra armarne och de knubbiga händerna.
Och dock!
Theas ögon ...
Ho n hade de vackraste ögon han sett.
I d ess djupa blå fanns ett barns undrande fråga, på samma gång som där fanns något annat — h vad?
Hvarför hvilade hennes blickar på honom då han talte?
Hvarför tändes de i samma ögonblick han kom?
Hvarför dröjde denna eld kvar i b lic­ ken, så länge han talte till henne ...?
Han gjorde sig tusen t ysta frågor.
* En afton.
Ljumma dofter kommo från trädgården.
Skymningen sänkte sig stilla öfver träd och buskar och alltjämt satt den lilla gruppen kvar på verandan.
Thea hade krupit ihop vid sidan af provi- sorn ... hennes arm smög sig under hans, och med hufvudet lutadt mot hans axel som ett litet barn smyger sig till s in far, lyssnar hon tyst till hans ord ... provisorn berättade om sin barndom.
Aftonens oför­ likneliga skönhet, stillheten, suset i träden, sorlet från staden, som likt en dof orgelton steg upp ur tystnaden, himlens höga klarhet och stjärnornas ändlösa tåg, högt, högi uppe i rymden ... allt blef s å mättadt af stäm­ ning att verkligheten försvann och trädgår­ den med sina töckengrupper, grenarne, kro­ norna, huset, de fyra människorna på veran­ dan, ja själfva tiden som omätt och hastigt flydde sin kos, blef till saga och overklig­ het — ä nda tills e n stilla sn yftning bröt för­ trollningen!
Thea hade borrat sitt ansikte mot provi- sorns arm och grät stilla ... Fru Törner reste sig.
— Hu r är det, barn?
frågade hon ömt och försökte lyfta upp den unga flickans an­ sikte.
Thea svarade ej.
Hon borrade sitt ansikte blott ännu tätare till provisorn.
Hennes kropp skälfde af snyftningar.
Plötsligt slog hon sina ar mar om hans hals.
Provisorn reste sig långsamt.
— D et är ingenting, fru Törner!
stammade han upprörd.
Ingenting alls!
Se så, mitt barn!
— Han smekte hennes hår — Lugna sig nu!
Så!
En far kan inte jollra innerligare mot sitt gråtande barn, än provisorn nu ta lte till Thea.
Slutligen såg hon upp.
— S å dum jag är!
sade hon och log som ett barn.
Och hon smög sig ännu en gång intill honom, smekte hans kind och sade: — Kära farbror Lennander ... Förlåt mig!
* Ett par minuter därefter sade provisorn farväl.
Hans hufvud svindlade och hjärtat bultade som om det velat spränga bröstet.
— Hon älskar mig, hon älskar mig — kära, kära barn!
sjöng det inom honom, susade det i h ans öron, sjöd det i h ans ådror, klang det från hans läppar.
Var det gäckeri och dröm?
Verklighet?
Han vågade ej tro och ändå trodde han — —!
Borta, nästan yr, be gaf han sig nedför den tysta gatan.
Inte e n människa mötte han.
Det var som om staden varit död.
Allt sof, husen, träden, himlen och jorden.
Endast vinden susade stilla.
Och högt, högt uppe i det oändliga brann Venus i all sin prakt.
Venus, kärlekens stjärna ... VII.
En afton ej långt efter ofvan skildrade händelser öppnade provisorn porten till fa­ miljen Törners hus med en viss bäfvan i hjärtat.
Den underbara känslan af visshet hade vikit för en annan, en nyktrare, och han tänkte: Inte kan det väl vara möjligt a ti jag ...!
Och på samma gång denna tanke fick i nsteg i hans- hjärta, v ar det som om nå­ got tungt och beklämmande lagt sig öfver bröstet, som om något hemlighetsfullt, ovisst hotat, något som han ej såg, men anade, kände ... och han måste stanna ett ögon­ blick och draga ett djupt andedrag för att återvinna lugn.
— Jag är alldeles för upprörd, tänkte pro­ visorn.
Det är ju lö jligt ... I det samma hörde han steg uppifrån huset.
Fru Törner kom emot honom strålande af oförställd glädje.
Hon räckte honom sin hand och sade i sin vanliga hjärtliga ton: — Nå, det var roligt att provisorn kom till sist!
Vi ha fått vänta alldeles för länge.
Akta sig bara ... — Verkligen!
utbrast provisorn och såg på sitt ur.
Ja, sannerligen ...
Men så är det när man börjar bli gammal!
Jag får verkli­ gen be om ursäkt ...
Jag förstår inte —!
— Se så, jag skämtade bara!
log den goda fru Tör ner och tog provisorns a rm.
Och hon fortsatte hviskande: — I afton blir det öfverraskning.
Jag skulle egentligen i nte säga något, men det är ju så med oss fruntimmer.
Vi kan aldrig tiga ...
Så mycket provisorn vet!
— Âh, är det fråga om verkliga hemlighe­ ter, så kunna damerna tiga lika bra som männen, sade provisorn chevalereskt.
Men se där!
Där ha vi fröken Asta!
— V älkommen, farbror Lennander!
hälsade den unga flickan och räckte nigande pro­ visorn handen.
O, hvad farbror har låtit vänta på sig!
— S e där ännu en som vänfat, skrattade provisorn vänd till fru Törner.
Goddag, min lilla tös!
fortfor han och smekte den unga flickans kind.
Alltid lika frisk och blom­ strande!
— Nu får Asta hålla provisorn sällskap!
sade fru Törner.
Jag måste in o ch stöka ett tag ... Thea!
Mjuka ackord nådde provisorns öra och till ackorden förnummos några dämpade fioltoner ... Provisorn sade: — Hvad nu?
Fiol!
— Det var just ö fverraskningen, käre pro­ visorn, svarade fru Törner leende.
Men nu får Thea förklara, resten.
Adjö på ett ögon­ blick.
Thea!
— Ja, mamma!
ljöd Theas röst och musi­ ken upphörde.
— Kom!
— Fö r allt i v ärlden, låt Thea spela sona­ ten till slut!
sade provisorn, som lyssnat.
Men fru Törner hade redan försvunnit.
— Nå, fröken Asta, vände sig provisorn leende till den unga flickan, i det han tog hennes hand.
Tycker hon också om musik?
— Nej, jag är köksan!
skrattade Asta.
- 479 - Stackars mamma, hur skulle det gå om jag börjar svärma för de gamla mästarne, Beethoven, Bach och Haydn ...
Då blef nog maten sämre!
— Alldeles säkert!
svarade provisorn.
Men nu är hon i alla fall en liten konstnä- rinna.
— Hur så?
frågade Asta och rodnade.
— Åh, det vet jag nog!
svarade provisorn leende.
Det är väl hon som sköter kökei ensam?
— S å godt som.
— N å — fö rstår hon nu då?
sade provi­ sorn.
Bland alla vackra kvinnliga egenska­ per är duglighet en af de förnämsta.
— Nu kommer Thea!
sade Asta hastigt.
Den unga flickan trädde ut på verandan och skyndade med ett litet utrop emot pro­ visorn.
— Far bror!
Farbror!
u tbrast hon med strå­ lande ögon.
Vi ha repeterat Beethovens sonater för violin oc h piano hela dagen och i afton spelar vi S onate pathétique.
Beetho­ ven — hvilken högtid att få spela något stori, hvilken upphöjd och strålande skönhet öfver allt ... — Men du glömmer a tt tala om hvem " vi " är, sade Asta.
— O, ja visst!
utbrast Thea.
Förlåt!
— Herr Grane!
Grane blef synlig i dörröppningen.
Thea presenterade och fortfor, i det hon som ett barn smög sig intill prov isorn.
— Detta är käre farbror Lennander, som jag talat så mycket om.
— Min flicka ... stammade provisorn och vänd till den unge mannen sade han: — Ni gå r på musikkonservatorium, kan jag förstå?
— Ja, svarade Grane lågt med en artig bugning.
— O ch ni vill göra en gammal musikvurm som jag glädje att spela i afton ...?
— Med nöje, om jag kan, svarade den unge mannen.
— Jag ä r ingen kritiker, min vä n!
sade pro­ visorn.
— Mitt herrskap!
hördes i detsamma fru Törners röst.
Inne i d en gammaldags stilfulla och vackra salen var dekoreradt med friska blommor och rummet var fylldt af vällukt ... Musiken började.
Det var Sonate Pathétique ... * Provisorn måste efter musiken ned i träd­ gården för att samla sina tankar.
Hvad hade skett?
Ingenting!
Hvem var denne unge man?
Theas kamrat ... ingenting an­ nat; herr Grane rätt och slätt, som hon invi­ terat för att spela en sonat hvarom provi­ sorn många gånger talat.
Och likväl!
Var det inte ändå galenskap af en gammal man som han att ... provisorn log.
Han och Thea ... omöjligt!
Vintern och våren ... löj­ ligheter.
Men han älskade henne!
Han äl­ skade denna fina, älskliga varelse, detta barn, han var förtrollad, det gick ej mera att dölja och förneka!
Och dock!
Hvilken galenskap!
Hvilken dårskap!
Provisorn spratt till ...
Dämpade röster nådde honom, heta snyf­ tande röster ... En mörk, dunkel tanke steg upp i h ans hjärna — Omöjligt!
— — De hviskande rösterna forfforo och då provisorn försiktigt nalkades platsen, såg han i den ännu ej skumma kvällen något som kom hans hjärta att klappa.
I be rsån, ej tä­ tare än att provisorn mycket väl kunde se och höra allt som försiggick därinne, stodo Thea och Grane.
Grane höll den unga flic­ kan i hennes båda händer.
Theas ögon strålade ...
— Ingen i v ärlden skall skilja oss åt, sade Grane; säg blott att du älskar mig!
Säg!
Thea s varade lågt: — Ja g älskar dig, öfver allt annat ...
Du käre!
Käre!
Grane drog henne intill sig.
Omt och in­ nerligt som om han varit rädd att göra henne skada med sin omfamning slöt han henne i sina armar och kysste henne länge och varmt ...
Då stelnade allt inom provisorn — e n iskyla spred sig i ha ns hjärta.
Så ryckte han till som om han vaknat ur en ond dröm, öf- verraskade sig själf att stå och spionera och smög ljudlöst därifrån.
— Dumbom!
sade han till sig själf.
Gamle dumbom och narr!
I s alen började fru Törner tända ljus och på verandan sysslade Asta med dukningen.
Kvällen var nästan het ...
Det låg kvalm i luften.
— Vi få regn i natt!
sade provisorn, då han steg upp på verandan.
Och han öfverraskade sig att säga detta i en helt annan ton än han användt på myc­ ket länge.
VIII.
Fragment ur ett bref från provisor Len- nander till en hans vän, ungefär ett år efter händelserna i förra kapitlet: — — — som omgift lefver jag det lyck­ ligaste lif en människa kan lefva.
Eros är död ... sade du en gång i ungdomen.
Nej, Eros lefver och lefver i e vighet hos allt och alla — de t sa ' jag då och nu ser du!
Hade jag inte rätt!
En s ak!
Du undrar om inte s ystern, som är en musikalisk dam, bättre passat för mitt temperament.
Ack, min vän ... Un­ derliga äro ödets vägar, säger Skrif­ ten, och på ett annat ställe står det: Människan lefver inte allenast af bröd!
Minna, som tjänat mig i trettio år, gick helt enkelt ifrån mig en dag och då fann jag för första gången hvilken ofantligt stor roll en vällagad middag spelar i en mans husliga lycka.
Minna kunde laga mat tack vare den kultur jag lyckats bibringa henne efter hand ... nå!
Beethoven och Schubert är en sak — m at en annan.
Du kanske känner f. d. pianolä­ raren Holtz?
Han ger mig tillräckligt af mästarne, han och min rara och älskvärda svägerska.
Men min hustru ger mig mat, fullt uppvägande Minna i skicklighet och dessutom — Förresten!
Du är välkom­ men hem en dag.
På vanlig enkel husmans­ kost.
Köttbullar och makaroni och kanske ett glas godt vin till.
Asta lagar de gudom­ ligaste köttbullar.
— — — — Din vän Lennander.
Förr i världen.
Minnen från lefnadssätiet på 1850-talet, upptecknade af HEDVIG INDEBETOU.
LICKAR MAN TILLBAKA ETT halft sekel eller ännu något längre, finner man att det i fråga om lefnadssättet inom hemmen samt husliga vanor och bruk råder stor olikhet i m ångt och mycket då mot nu.
Därmed vill jag icke påstå att allting var sämre på den tiden el­ ler att det i a lla förhållanden är bättre nu - det fanns mycket i " den gamla goda tiden " att värdera och taga vara på, som nu för­ bises ... liksom det finnes mycket att glädja sig åt af förbättringar och hjälpmedel i de husliga anordningarna nu för tiden, som man då saknade.
Jag afser här endast att o m- nämna ett och annat från förra tiders lif, som icke bör lämnas åt glömskan — myc ket, hvarom en nu lefvande yngre generation knappast hört talas eller kan sätta sig in uti.
De, som nu ofta med lätthet kunna erhålla saker, dem det kostade deras far- och mor­ föräldrar rätt mycket arbete och besvär att förskaffa sig — för dem kan det vara till både nytta och nöje att veta, " hur man hade det förr i världen ".
Ungefär på nedanstående sätt gestaltade sig lifvet o ch hemvanorna i ett borgerligt hus på landet i mellersta Sverige på 1850-talet: Klockan 6 på morgonen, vintertiden kom huspigan in och eldade i kakelugnen.
Tändstickor med svafvel och fosfor bruka­ des då, men de nuvarande säkerhetständ­ stickorna voro icke kända.
Man eldade all­ tid med s tå e n d e ved — lig gande ved be­ gagnades endast i köksspiseln.
Järnspisel fanns icke i k öken, utom på högst få ställen, och då oftast med hel häll [utan kokhål).
— Kl. 7 eller half 8 dracks kaffe med skorpor i salen, då familjens fullvuxna medlemmar samlades eller kommo allt efter som de voro färdiga, barnen senare.
Dessa fingo i de tidigare åren välling, sedan som något större " kaffe " på rostadt råg eller korn.
Till och med " ekollonkaffe " ansågs af somliga hälsosamt för barn.
Frukost bestående af en rätt varm mat, åt man särskildt, kl. 9 — 10, allt efter som man kom.
Nutidens " kaffefrukost " infördes små­ ningom senare från Stockholm.
— Middag åts kl. 1 vid " sittande ", dukadt bord, natur­ ligtvis af hela familjen gemensamt.
Den be­ stod förutom smörgåsbord, af två rätter mat: förrätten först och soppan efteråt (utom torsdagarna om vintern, då man hade " är­ ter och pankaka ").
Söndagar och helgda­ gar hade man också en " e f t e r r ä 11 " — (" dessert " kallades den aldrig).
Tjänstefolket åt i köket kl. 12, s om också var middagstid för arbetsfolket.
" Kvällsvard " — varm mat och mjölk — åt s kl. 8 — däremellan " aftonvard " för tjänste­ folket samt för barnen vid 5 à 6 tiden.
" Herrskapet " drack kaffe med dopp kl. 3.
Man Iefde ganska mycket på salt mat, ty färskt kött kunde endast fås vid de större slakterna höst, jul o ch vår, samt af kalf el­ ler får däremellan.
Färsk fisk fi ck man dock emellanåt.
Eljes hemtogs till hushållen rätt stora förråd af salt lax, sill, strömming, ka- biljo, o. d.
Kött och fläsk, samt äfven fisk och grönsaker, saltades hemma.
I s b e h a n d l i n g af mjölken var d å ännu icke uppfunnen.
Af svamp åts ingen, an­ nat än murklor och champinjoner.
T o m a ­ ter funnos ej förr än mycket senare, men sp arri s åt man mycket och gärna om vå­ ren.
N y s i 1 f v e r fanns icke, åtminstone var det icke allmänt i bruk.
Man åt med stål- gafflar i hvardags, eljes med riktigt silfver.
Matskedar och teskedar begagnades alltid af silfver " vid herrskapts bord ".
Dessert­ skedar voro i allmänhet en okänd lyx, åt­ minstone i början af detta decennium.
S y s s l o r n a på landet voro många: bakning, slakt, brygd, ljusstöp, m. fl.
s amt naturligtvis byk, (hvarvid kläderna lutades med aska).
Man hade vanligtvis särskild " bagarstuga ", samt " brygghus ".
— I s k ä l ­ l a r e plägade finnas, m en i s h ö g a r n a med sågspån och nutida förbättringar voro ej kända, hvarför det lätt hände att isen icke räckte hela sommaren.
Utom den bakning af mjukt bröd och skor­ por, etc., som allt emellanåt gjordes, hölls höst och vår s. k.
" storbak " för hårdt bröd: - 480 - knäckebröd och spisbröd (det senare åi tjänstefolket).
Ett sådant bak räckte vanli­ gen tre dagar utan uppehåll, så att den stora bakugnen aldrig hann riktigt afkylas.
Man steg upp vid 3- à 4-tiden på morgonen, för att medhinna två särskilda degars bak­ ning och " gräddning " i ugnen under dagens lopp.
Brödet upphängdes sedan på " spett " 1 tak et för att torka och bli hårdt och mört.
— En större slakt upptog också tre till fyra dagar, ty man hade på den tiden icke " kött­ kvarn " att mala sönder köttet, utan det skars i skifvor och sk r ap a d e s fint till korfmaten.
Icke heller fanns i allmänhet korfstoppningsmaskin, utan detta arbete gjordes " för hand ".
Ljusstöpet företogs i v årt hem vanligen pä våren, emedan ljusen ansågos bli tivilare och drygare, om de fingo ligga öfver som­ maren.
Hur ett ljusstöp tillgick, kunde for­ dra sitt särskilda kapitel: först hur vekarna snoddes under flera dagars tid — se dan hur man, själfva " stöpdagen ", steg upp kl. 1 till 2 på natten för att ställa i or dning den stora " ljuskärnan ", (med allt dess tillbehör), däri sedan de på trästickor uppträdda vekarna turvis doppades, till d ess de blefvo af lagom tjocklek, o. s. v. I ett hem behöfdes många slag af ljus, ty blott på få ställen användes den tidens olje­ lampor — fotogen fanns icke — o ch endast vid högtidligare tillfällen brändes stearinljus.
— Ma n skulle ha särdeles tjocka ljus till jul — otfan (ty de, som kyrkan bestod, gåfvo ej alltid tillräcklig upplysning); vidare hade man flera olika slags ljus för hvardagslif- vets behof, ända ned till de grå " dankarna " för ladugårdslyktorna o. d. Grenljus till barnens julbord glömdes ej heller.
Ol och svagdricka brygdes i hemmen, samt vört till julbrödet.
" Bayerskt öl " an­ vändes nog icke i a llmänhet förr än fram på 1850-talet.
Bland andra sysslor som förekommo var också h ä c k 1 i n g af lin.
Sp ån ad en ut­ lämnades åt de af arbetsfolkets kvinnor, som önskade denna biförtjänst.
Eljes spanns nog också mycket inom hemmen i somliga hus.
— Garn och väfvar b l e k t e s ute i so len vårtiden eller på snön om vintern.
Man väfde ganska mycket under vår och sommar, såväl till husets linneförråd, som till gångkläder, underkläder och bomulls- klädningar.
I ett hushåll fanns på den tiden mycket mera tjänstefolk än nu — hvilket behöfdes därför att så mycket arbete utfördes inom hemmen.
Frun och döttrarna i f amiljen del- iogo dock ganska mycket i d e husliga göro- målen och sysslorna.
— Fyra till fem pigor var det vanliga i ett större landthushåll — stundom flera, och ofta därtill hushållerska.
" Pigorna " kallades icke " jungfru " — d en ti­ teln tillkom endast hushållerskan.
Icke hel­ ler hade någon af dem hatt, utan i hvar­ dags en bomullshalsduk (" tresnibb ") på huf- vudet, och i helgdags den vackra, kläd­ samma (fyrkantiga) svarta silkessjaletten, med dess rika fransar.
Hvar och en af pi­ gorna hade sin " kyrktur " om söndagen, van­ ligen två af dem i sender, så att de fingo komma till kyr kan hvarannan söndag, hvilkel de sällan försummade.
Hur mycket mer värde penningen hade då än nu, visas däraf att en vanlig piglön ut­ gjordes af 25 Riksdaler kontant om årei (hushållerskans större) förutom en del klä­ der såsom skodon, väf, ull, o. s. v. — saml något kontant äfven till jul (förutom jul­ klapp).
(Forts.)
i soppan, som afsmakas med kryd­ dorna och hälles öfver grönsakerna, svampen och kräftstjärtarna i sopp­ skålen.
Serveras mycket varm.
\ \ &gt; « \ v BARN KONFEKTION ßf \ STf \ SNITT onsoRQsriiLLhöTE.
nnstre TVÔER &amp; TILLBEHÖR E.RHÅLLR3 I (iE f LEST Fl ßnRNßEKLÄDNRDönrmRER I RI KET PRIMft OFVANSTÅENDE FABRIKAT finnas i rikhaltigaste sortiment till billigaste priser hos A.-B.
Nordiska Kompaniet, Stureplan.
Hafre- firyn oeb Hafre- Gif barn den bästa näring o ch de växa upp iill friska människ or.
Bjöl Gif vuxna den bästa näring oc h de förbli frisk a till se na ålderdomen.
F i s k f ä r s (f. 10 — 12 pe rs.).
1,2 kg.
gädda = 5 hg.
skrapadt fiskkött, 250 gr. smör, 4 ägg, 3 msk.
mjöl (30 gr: / ' 4 del.
tjock grädde, 2 d el.
tunn grädde, 1 msk.
salt (15 gr.), 2 tsk.
s °cker (10 gr.), i / tsk.
hvitpeppar.
2 T i l l f o r m e n: 1 / 2 m sk. s mör (10 gr.) eller 1 kula kräftsmör (10 gr.), 2. msk.
finstötta skorpor.
B e r e d n i n g: - Gäddan fj ällas ej, urtages, sköljes väl, torkas med en fiskhandduk, fläkes och ryggbenet skä­ res bort.
Fiskköttet skrapas fint, intet fjäll eller ben får medfölja, väges, blandas med det kalla smöret och drifves 4 — - 5 ggr.
genom köttkvarn.
Massan_ stötes därefter i stenmortel med trästöt, tills den är fin och sam­ manhängande.
I ett fat vispas äggu­ lorna, mjölet, grädden och kryddorna; denna blandning ' in arbetas m a t ­ skedsvis i färsen, som bör röras omkr. 1 tim., hvarefter den passeras.
Sist nedskäras de till hårdt skum slagna ägghvitorna och färsen afsma­ kas noga.
Den fylles i en väl smord och brödbe strödd fiskfärsform, som rymmer omkr. 2 lit.
Locket lägges på och färsen kokas i vattenbad i ugn eller ofvanpå spisen.
Kokas den i ugn, är den^ färdig efter 1 tim.; kokas den ofvanpå spisen, bör kastrullen, i hvilken formen står, vara så djup, att locket kan ligga tätt på kastrul­ len och vattnet får koka sakta om­ kring IV2 tim. Spädes med kokande vatten, när så behöfves.
Färsen stjäl- pes upp på varmt fat, garneras med persilja och kräftstjärtar och serveras med kräft- eller hummersås samt små kokta potatisar.
Kycklingar, stekta i ugn (f. 6 pers.).
3 kycklingar på omkr. V2 kg.
st., 4 msk.
smör (80 gr.), 1 / 2 msk.
salt (8 gr.), 2 d el.
god bul­ jong.
B e r e d n i n g: Kycklingarna pl oc­ kas, svedas, skäras upp i ryggen, ur­ tagas, sköljas mycket väl och torkas.
Smöret brynes i en långpanna, kyck­ lingarna iläggas med brösten ned och brynas ofvanpå spisen, under det de ösas flitigt med smöret i pannan.
De vändas, beströs med saltet, spädas med den heta buljongen och få steka 1 ugnen tills de äro möra, eller 15 — 20 min.
Under tiden öfverösas de fli­ tigt.
Kycklingarna klyfvas, uppläg­ gas på stekta brödkrutonger, garne­ ras med brynt potatis, salad och per­ silja.
Serveras med grönsalad och vin­ bärsgelé.
Såsen serveras som sky, då den silas, skummas, kokas ihop och afsmakas eller ock afredes den och tillsättes med grädde.
Toalettgarnityret " PRINSESSAN " af Kosta ' s prima helkristal l Komplett (7 pjäser) endast Kr.
22. — är en Namnsdagspresent som hvarje dam senterar.
OBS.
!
Då äfven lösa delar säljas, kan hvar och en åstad-1 komma en stilfull present, som småningom kompletteras vid | förekommande högtidsdagar.
De Svenska KttllglaMv föisäljninpajasin, Kungl.
Hofleverantör.
Stureplan.
16 Norrmalmstorg 13.
(20 Birg er Jarlsgat.)
(Hörnet af Biblioteksgat.)
Stadion, Nobless fin Smörkex.
AKTIEBOLAGET ÖREBRO KEXFABRIK.
Kungl.
Hofleverantör.
Akta Göteborgs Obs.I VARUMÄRKET ding med skinka; blåbärskräm med mjölk.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord: Redigerad af strömmingslåda med potatis; ägg; mjölk kaffe eller te.
Middag: Kot­ E LISABETH ÖSTMAN-SUNDSTRAND letter; af kalffärs med spenat; fil­ Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- bunke med pepparkakor.
derskurs i Stockholm.
B ä r m e d g r ä d d s k u m (f. 6 » RECEPT: pers.).
3 hg.
stora, vackra hallon el­ FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR ler jordgubbar, socker, efter smak, V å r s o p p a &lt; (f.
6 p e r s.)
.
1 l i t e n V2 lit.
extra tjock grädde.
VECKAN 20 — 23 JULI 1913. knippa färska morötter, 1 liten pal- B e r e d n i n g: Bären, som böra vara för SÖNDAG.
Frukost: Smörgåsbord; sternacka, V4 rotselleri, V 2 purjolök, nyplockade, passeras genom hårsikt.
biff af svinfilé med stekt potatis; 1 litet " blomkålshufvud, 3 / 4 lit.
vatten, Socker efter smak tillsättes.
Grädden mjölk; kaffe eller te med tunnbröd.
1 _tsk.
salt, V2 tsk.
socker, 1 del.
vispas till hårdt skum och nedröres Alla som själfva vilja måla Middag: Vår soppa; fiskfärs med fina, konserverade ärter, 1 burk cham­ försiktigt i fruktpurén.
Massan upp­ i hemmen och önska ett liummersås; kycklingar stekta i ugn pinjoner i 1 / s lit.
), IV2 hg.
salta kräft­ lägges högt i kompottskål och serve­ utomordentligt vackert och med brynt potatis; grönsalad (och stjärtar, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 msk.
ras genast med makroner.
hållbart arbete böra använda vinbärsgelé; bär med gräddskum och mjöl (30 gr.), I 1 / * lit.
efterbuljöng, 1 emaljfärgen Chinalack.
Er- msk.
finhackad persilja, 50 g r. spenat, makroner.
S i l l i p a p p e r (f. 6 p ers.).
4 hålles hos alla färghandlare.
MANDAG.
F rukost: Smörgåsbord; 3 äggulor, salt, hvitpeppar.
små salta sillar, 80 gr. smör, 2 ark Se till att Ni verkligen får B e r e d n i n g: Rötterna skrapas, sill i papper med potatis; ägg; mjölk; hvitt skrifpapper.
Chinalack och tag ingen an­ kaffe eller te.
Middag: Bräckt sköljas, torkas och skäras i fina tär­ T i l l s t e k n i n g: 3 h g.
f l o t t y r.
nan.
Fabrikanter: Dorch, skinka med spenat; smultron kned ningar.
Purjolöken skäres i strimlor B e r e d n i n g: S i l l e n f å r l i g g a i AÄf-MAri Bäcksin &amp; C:os A.-B., Göte- och blomkålen rensas samt fördelas mjölk.
vatten 24 tim., hvarunder bytes vatten borg och Stockholm.
TISDAG.
Frukost: Smörgåsbord; i klyftor.
Rötterna sättas på i kokan­ 2 gånger.
Den flås, tages ur, sköljes skinkomelett; mjölk; kaffe eller te.
de vatten, tillsatt med salt och soc­ väl och torkas med en fiskha-ndduk.
Middag: Salt oxbringa med pota­ ker, och få koka 5 min., hvarefter Hufvud och stjärt skäras bort och äf- och effekti­ tismos; saftsoppa med mannagryns- pur jon och blomkålen läggas i och ven ryggbenet, om så önskas.
Pappers­ alltsammans får koka mjukt.
Grönsa­ flammeri.
vaste afföringsmedel är Vasens arken delas itu, klippas ovala och ONSDAG.
Frukost: Smörgåsbord; kerna tagas upp med hålslef och läg­ bestrykas med smör på så stor fläck Laxérmarmelad för stora och bräckt oxbringa med potatismos (re­ gas i soppskålen tillika med ärterna, sillen upptar.
Sillen lägges därpå, ster från tisdag); mjölk; kaffe eller ' som värmts i vattenbad.
Spadet kokas kanterna hopvikas tätt öfver hvaran- te.
Middag: Hotch-potchsoppa; I ihop, utan lock, tills det blir omkr. dra, hvarefter sillen lägges i en stek­ barn.
Pris 1 kr.
pr ask.
Finnes kokt gös med smör och ägg samt po­ V * lit.
på alla apotek.
Champinjonerna skäras i skifvor.och panna med het flottyr och stekes om­ tatis.
5 min.
Pannan sättes därefter TORSDAG.
Frukost: Smörgåsbord; fräsas i smöret tillsammans med de i kring varm ugn, tills papperet olåst upp fisk i majonnäs (rester från onsdag); 1 väl urvattnade kräftstjärtarna, hvar- som en ballong.
I) en serveras med med kokt potatis; mjölk; kaffe eller!
efter de klämmas upp ur smöret med kokt potatis som frukosträtt.
te.
Middag: Köttbullar med bruna J en sked.
Smöret fräses därefter med mjölet 2 min., rotspadet och den ko­ bönor; citronkallskål med skorpor.
B r ä c k t o x b r i n g a m ed p o t a ­ FREDAG.
Frukost: Smörgåsbord; kande buljongen spädas på, persiljan och den sönderskurna spenaten läggas tismos (f. 6 pers.).
3 hg.
kokt, salt uppstekta köttbullar (rester från tors­ dag) med stekt potatis; mjölk; kaffe i och soppan får under rörning koka oxbringa (rester), V2 lit.
potatismos eller te.
Middag: Makaronipud- I 5 min.
Äggulorna slås upp och vispas (rester), 3 msk.
smör (60 gr.).
B e r e d n i n g: Oxbringan skäres me­ dan den är varm i f i n a strimlor och blandas med det varma potatismoset.
Massan får stå till följande dag, skä­ res i skifvor och stekes i smöret samt upplägges på varmt fat.
Garneras med Billigast hos Svenska Glas- &amp; Porslins­ persilja och serveras som frukost­ magasinet, 4 Ö stermalmstorg, Sthlm.
rätt.
, Illustr.
priskurant mot 10-öres porto.
Kokt, salt fårbringa kan äfven med fördel användas.
KÖKSALMANACK Hygienkontrollant: D:r G.
Hjort af Ornäs.
Tel.: 11 &amp; 929.
Svenska Världsberömda.
Sardiner SINGER C:0 i finaste Olivolja och Tomatsås SYMASKINS A KTIEBOLAG Filialer på alla större platser.
Smörgåsbordet.
Behagligaste Köp " ën svensk symaskin 6öv finnas i ßvavje svenskt fjem. "
Utomordentligt lätt gång, myc­ ket stor hastighet, korta nålar, största hållbarhet mot slitning samt stor spole äro de för­ nämsta egenskaperna hos ^IDusqparna Central H BobMn Symaskiner, som på grund häraf alltid ar­ beta till sin ägares belåtenhet.
OBS.
/ Förmånliga af betalningsvillkor.
Ti D fl HPLMSjJJmNTflSIM9BLER Konservapparater, Burkar, Syltkrukor, G las, Porslin, L ampor m. m. hef&gt; Siden Begär prof på våra nyheter i svart, hvitt och kulört: Crepon, Façonnés, Chinés, Ottoman, Messaline, Mousseline 120 cm.
bredt från 95 öre metern, Sammet till klädning ar och blusar.
Plysch till jaketter oc h kåpor.
Såväl som blusar och rober med äkta Schweizer- broderier i batist, ylle och siden.
Vi sälja endast garanteradt solida sidentyger direkt till privatpersoner portofritt och redan förtulladt till bostaden.
Schweizer &amp; Co., Luzern S 3 (Schweiz).
Väfskedar, Solf, Skyttlar, Spännare Rikhaltiga variationer.
Begär prisk.
Tidaholms Bruk, Tidaholm.
Kungl.
Hofleverantör.
Försäljningsmagasin: Mästersamuelsg.
30, STOCKHOLM.
M a k a r o n i p u d d i g me d s k i n ­ ka (f. 6 pers.).
150 gr. » idealmakaro­ ttti he mslöjd.
ner », IV2 lit.
vatten, 1 / 2 msk.
salt, John A. Thulin &amp; C:o Vätskedstabrlk, Annonsera i Idun!
4 hg.
rökt skinka.
NORRKÖPING.
Riks 6 70- Ä g g s t a n n i n g: 4 äg g, 3 k k p.
1 U tsk - socker.
mjölk, V2 .ts k.
T i l l f o r m e n: V2 m s k.
s m ö r (1 0 gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Makaronerna sköljas, påsättas i kokande saltadt vatten och få koka 15 — 20 min.
De upphällas i durkslag och vattnet får väl rinna af.
Skinkan skäres i små tärningar, blandas väl med makaronerna och massan lägges.
i smord och brödbe- strödd pajform.
Aggen vispas väl med mjölken och kryddorna, och äggstan- vid tillredning aÇgrôt, puddingar, bakverk etc. ningen hälles öfver anrättningen i formen.
Puddingen gräddas i ordinär för v barn och sjuka!
ugnsvärme omkr. 45 min.
Sälj es öfverallt i 1 U~ oc h i / s-kg.
paketer.
HAIZEHA Oumbärlig Bästa näringsmedel Sidentygs-Export.
— Ku ngl.
Hoflev.
481
med den färdighet som trägen öfning skänker, gnida näsan eftertryckligt från armbågen till ärmlinningen.
Plötsligt gjorde mor en upptäckt, som skvallrade om att tösens kjol kommit i hjärt- och tygslitande be­ röring med uppåtpekande gärdgårds- störar.
» Vallningen får du 25 öre för.
mitt barn, utom maten som du lär få ibland och kjolen kostar öfver två kronor. » » Tänk, det blir två tioöringar och en stor femöring och i mom blir det li-i-ika my-y-ycket.
.. » sjöng tösen på en själfkomponerad melodi, medan Brocka skötte bas-stämman; där­ under hoppade hon på vänstra be­ net, höll det högra rätt ut åt sidan och viftade bort flugor och bekymmer med löfruskan.
» Det var i alla fall ett herrans elän-; de med kjolen, mitt barn, » yttrade H VAR JE PAR.
5TÂMPLADT sig mor vid inträdet i stugan.
MED OFVAhSTÅEtlDE VARUMÄRKE » Då ä r fäll det här mera eländigt.
.. » tröstade .Maja och behagade uppvisa den fragmentariska bakdelen af ett FINNAS I ALLA VÄLSORTERADE par f. d. yllebyxor.
» Det var gjordt .sm: HÖRS - MANUFAKTUR.- &amp; KORTVARUAFFÄRER på ett litet kick, som far säger. » » O, herre du milde ... du talar åt­ minstone sanning, ditt leda späkta-: bredt och slutligen in­ kel! » fann sig mor föranlåten med­ mer och mer FATTIGA FÖRÄLDRAR.
träffade explosionen: ett oliejdadt, dela Maja, som med ett lefnadsfriskt hjärtinnerligt gapskratt. '
barns logiska skarpsinne genast till­ Af G u s t a f S v en s s o n.
Så hon skrattade, tårarna trillade, varatog sina chanser: kroppen skakade våldsamt och slut­ » När man talar sanning, slipper man I. ligen fann hon sig föranlåten att upp- smörj — h va ' du mor? » Mor - gjorde en helomvändning från gifva ett ordinärt indiantjut och rent Mor teg; bägge voro alltså af samma spiseln till ' dörröppningen, där hon af hålla sig för magen.
åsikt och harmonin således fullstän­ ställde sig att plirä öfver åkrarna Långt därborta, där landsvägen dig, när far lät höra sitt välkända bortåt Micklagårds.
Solen dalade bak- skymtade fram en bit mellan Mickla- klampande utanför, lade från sig yxan, ojn den tallskymda storbondsbygg- skogens utposter å ena och en gam­ fogsvansen och några drejare under ningen, men det var naturligtvis inte mal fallfärdig spöklada .. å andra sidan, förstusätet, aftog stöflarna samtidigt solnedgången som fängsladé henne, sprungo ett svåcrräknadt antal kokräk och inträdde i strumplästerna med en tycker nån det.
då var ett grant om hvarandra, jagade af en yrhätta, belåten grymtning som kunde tydas stycke randigt sidfläsk mera sublimt lika vild som hon var liten, (och så: » G-udskelof för kokad gröt, tak i hennes ögon, ty att solen skulle försedd med en löfruska, hvilken öfver hufvet och allas vår efterhängs­ ned var inte alls mera märkvärdigt svängdes upp ocli ned och i alla rikt­ na hälsa. » än att den skulle upp i morgon bitti ningar.
Af vallfröken syntes egentli­ » Hur har du haft ' et? » undrade Bo­ — och det är ju sant, förresten.
gen endast ett par nakna, på långt thilda och strök med känslosam en­ Mjölgröten började bubbla och stic­ håll lysande, oroliga ben.
kelhet sin makes svettiga hårfäste,.
ka opp en och annan hotande knyt- » Inte annat än bra ocli ändå lite Detta, hennes första vallprof, var till öfvers, » kom det torroliga svaret.
näfve öfver grytkanten, hvilket för­ anledde mor att återvända pliktens onekligen en grotesk, sorglustig frarn- » Du ä r förstås hungrig som en varg? » väg, taga ett kraftigt tag i slefven ryekning: idel vingliga slingerbultar En nick och en dunk pä skulderbla­ och därefter teckna några spiraler på krångliga och krokiga omvägar det bekräftade att mor gissat rätt.
och afvägar, och frågan var om inte och krumelurer. '
Lampan tändes och den hemgjorda Rätt som det var stod hon i dörr­ löjet slutligen fick en liten, extra försturidån drogs för, ty far hade öppningen igen och plirade; så drogos bismak af s. k. modersängslan.
ortstidningen med sig hem från herr- Mor var., emellertid en kärnfrisk gårn, hvilken enligt gammal sedvänja mungiporna upp i hennes landtligt pigga anlete, hennes leende blef allt torparhustru, som icke tillbringat sin högt föredrogs » från pärm till pärm », egen barndomstid i glasskåp, inlindad samvetsgrant tillgodogörande sig all i bomull; gröten pustade, bubblade trycksvärta, altifrån första sidans och smågrälade och slutet blef att prenumerationsanmälan och ända ned slefven kom i förnyad rörelse och till sista sidans annonser iom, bot försynen fick ta hand om resten.
n fcA.A. / Ti o ch.
mot ältan och riset ocli förlorade När Maja, valltösen, efter en stund värdesaker.
ior^i * - •£ r \ / " • ' • » anlände var truppstyrkan decimerad Under tiden vankade mor af och an, tcH » " St t till ett exemplar: » Brocka », deras behagligt nervkittlad af rånmord och egna brokigt hvitröda kossa.
halkningar i trappor m,, m. hvilket Mor tog emot resenärerna med all­ monotont frammässades, och fann sig K * .fvmL f » y O G A.
«.
varlig min och hotande pekfinger; tfi aL ra.
' à«- &amp; u * vàe&gt; * ~f~iH C.H " t tsök .. Brocka råmade och Maja viftade go då och då vid utgångspunkten: den ipå passning ej så litet pretentiösa gröt­ Alla.
far - © / " o-r kväll med löfruskan.
grytan.
» Du är då ' mera pôjk än tös, din • / / «,U.+ - or » - f-r Lilla Maja, uppkrupen i pappas knä vildbatting! » bannade mor, ledde söfdes snart af de entoniga ljudvå­ C / r-a tit f Brocka till nattlägret, räknade hönsen, gor som stego i satsernas början och VT styrde och ställde med ett och annat mot slutet sjönk o ned till en tynande •v - aL » v« i fähuset och gjorde sig samtidigt gurgling, med oceanens evinnerliga noga underrättad om huruvida Maja upprepande; med ett oskyldigt barns - StZAo &lt;•£ £- / / C, T * - f I förrättat sin allra första » storvallning » fridfulla sinne brottades hon en stund %lf.
- _S ' T ' OCUHOL * ^ till grannen Flormans fulla belåtenhet.
med tjufpojkarna Gäspus och Nickus » Han skällde inget, » förklarade Maja och lämnade snart, i sällskap med j \ n„T.T * i.rg&lt;jo ft.
i As.
7« i. f a " lakoniskt — och snöt sig genom att, John Blund, de stora världshändel­ serna.
Yrvaken och olustig skönjde hon snart huru, som genom en dimma, en liten grötö, kringfluten af mjölk och navigerad af mammas säkra hand, närmade sig hennes trutande mun och följande starungens metod gjorde hon snart passagen bekväm för såväl denna ö, som ock alla ef­ terföljande.
Snart låg lion afklädd och — k larva­ ken i sin torftiga men sköna bädd, lyssnande till några oroligt jäktande flugors trumhvirflar mot » grannlåten », som det bukiga, tapetserade papp­ taket kallades, hvilkets otaliga hög­ förnäma silfverstjärnor blickade nå­ digt ned på detta enkla fågelperspek­ tiv, alls icke anpassadt åt en nära nog furstlig baldakin — och allt detta tack vare en kringresande målarge- sälls ifriga agitation för såväl det enkla husfolkets smakkultivering, som — icke minst — sin egen färdekassas välbehöfliga förkofran.
(Forts.) I ' RIMA KVALITÉ!
BÄSTA UTFÖRANDE! '
Hvad är Maco?
JlVflPII är egyptisk bomull och får icke förväxlas med ameri- mVm€M %ß kansk, från hvilken den hederligt skiljer sig genom sina fina.
silkeslena och glänsande fibrer af ända till 45 mm.
längd, h varigenom uppnås en möjlighet till spinning af extra fina nummer utan att dock fordra för stark snoning.
Macoens naturliga färg är ljusgul; ett undantag bildar den s. k " Abassi ", som är hvit.
Denna " hvita maco " odlas på vissa platser i Egypten och betingar på grund af sin relativa sällsynthet ett högre pris.
Tager man i betraktande den roll världens samlade, årliga bomulls­ skörd (17 à 18 millioner balar à 200 kilo) spelar i marknaden, måste man beklaga, att prisen sedan en del år af samvetslösa spekulanter bringats upp till en höjd som icke motsvarar råvarans egentliga värde.
Detta blir kännbart för livar och en som använder bomullsvaror, och det göra vi väl alfa — e tt undantag skall nog här blifva svårt att uppleta.
Se vår priskurant som innehåller många små nyttiga vinkar för hemmets damer.
Se i ö frig t priskuranten!
NYA TRIKIFABRIKEN, VALDEMAR NIELSEN, Etablerad 1691, VARUMÄ RKE.
BRYGGAREGATAN 4, STOCKHOLM.
B.
S.
Längtan är en farlig åkomma Men det går ändå an när den bara ut löser sig i skröpliga vers.
Ty sådan, går det relativt lätt att oskadliggöra BREFLÅDA REDAKTIONENS: BREFLÅDA: D o l o r e s.
Er lyra har otvifvel- aktigt strängar, som klinga både fint och äkta.
Öm det blir oss möjligt att i den rådande trängseln vid till­ fälle kunna bereda plats för någon af dikterna, skola vi göra det.
V e r i t a s.
Kan ej användas.
A n d a n t e.
Uddlöst och otympligt.
E r i k G u s t a f W a l l.
Det bl ef papperskorgen med acklamation.
K0b Anne-Marie.
sent.
Ja, d en kom E.
R. Poemen passa oss ej.
Ocl hvarför denna struntförnämhet at åsätta en af dikterna rubrik på fran ska, när ni inte kan stafva språke rätt.
Det skrifves inte étoille, utaj étoile.
M a r i a n a.
S k r i f o c h g ö m i l åd o r na så länge.
^ Broderier Levereras tull- och portofritt till bostaden direkt från Schweiz.
Klädningar Blusar från kr.
10.80. från kr.
4.25.
Baby- och Barnklädningar från kr.
4.85.
Bästa Schweizer - broderier på batist, voile, tyll, crcpon, marquisette, ylle och på de mest moderna s identygerna.
Begär redan i dag profver och pariser-modeplanscher som sändas franko.
Våra broderier säljas osydda, men vi le­ verera på beställning tillskärningsmönster för alla modeller och i alla storlekar.
Profver på våra nyaste Schweizer-siden- tyger likaledes på begäran franko.
Schweizer &amp; [o., Luzern 1110 (Schweiz).
Då på sista tiden flera personer börjat annonsera om, att de bota Engelska sjukan, anhåller jag att icke bliiva förväxlad med dessa.
En annonsör uppgifver sig till och med äga 35 å rs praktik ehuru själf endast 82 år gammal.
Vill Ni erhålla snabb och säker hjälp mot Engelska sjukan och Barnförlamning, så tillskrif mig, ty jag har behandlat denna sjukdom i 40 å r och har så­ ledes en erfarenhet, som ingen annan.
De recept jag använder äro för ntvärtes bruk och fullkomligt oskadliga samt härleda sig från munktiden och hafva bringat hjälp åt mångtusende.
Engelska sjukan utbryter vid alla åldrar och äro symptomerna i hufvudsak följ ande: Blodbrist, slappa armar och ben, kalla händer och fötter, gnatigt lynne, ingen sömn, ingen aptit, somliga äta mycket men magra ändå, slem stockar sig i hufvudet, mage, leder, som medför en ryslig klåda, utslag, le­ derna blifva styfva, stockar sig slemmet på strupen kallas det struma.
Sneda lemmar kunna bli återställda.
Sök i tid åtminstone för barnen, de lida oförskyldt.
Bref besvaras blott mot dubbelt porto.
Begär intyg.
HANNA BENGTSSON, Munkgat.
2, Malmö, vid Pildamsvägen.
Tel. 53 68.
Frän YSTAD - ---- - HAPARAIDA Storartad uppfinning Snöhvit tvätt pa några användes T i f f t v å l.
minuter.
Kräfver endast ei Säljes i hvarje välsorterad parfym- ocb tiondedel af förut erforderligt arbete herrekiperingsaffär för 50 öre pr st. Kläderna hålla dubbelt så länge.
Bruks anvisning gratis och franko.
Kölner Osterlin &amp; U lrikssons Xem.
Tskn.
Fifarik, En utförlig Receptbok à 1kr.
lagret, 24 Smålandsgatan, Stockholm - YSTAD - öfver Lärarinnan Frk Anna Anders­ sons välkända och praktiska kurs i finare sallader, fina grön- och mellan­ rätter, lätta frukosträtter, extra fin smörgåsberedning, smöruppläggning i moderna mönster samt en hel idel praktiska råd m. m.
Finnes hos por- Utan besvär, utan ar­ tieren å Hotel Continental, Stockholm.
Ingen nötning af klä­ bete och på blott 20 Till landsorten mot postförskott.
derna.
Minskad åt­ minuter får Ni Eder OBS.!
ll:e t u s endet utkom­ gång af såpa eller hemtvätt rengjord och met.
hvit som snö.
— 1000- tvättpulver.
tals Fontänapparater Hygienisk: sålda i Sverige de se­ Kläderna steriliseras.
naste månaderna.
— Bör icke saknas i nå­ Pris kr.
7.50. got hem, alldeles sär- Till l andsorten mot skildt icke hos famil­ efterkraf.
jer, som hafva små­ Inbetalar sig på helt barn.
— Ap paraten är kort tid.
afprofvad af Stock­ holms m. fl.
städers Tvättar själf o. byker gasverk och befunnen själf samtidigt.
vara en värdefall och mycket praktisk upp­ Vacuum-Tvättapparaten Begär prospekt och finning.
" Fontän 44 intyg.
VIODOL-Tvålen, med största om­ Till salu i Bosättnings- Järnaffärer samt hos HÖGMAN dt STARK, sorg sammansatt af de finaste ingredi­ Sthlm, som antaga återförsäljare och agenter å alla platser.
enser, är en toalett-tvål af högsta kvalitet.
— Att?
— DAMER!
En intressant nyhet som säkerligen är välkommen i alla hem, är det nya, makalösa glans- medlet för kokspislar och kaminer: Vikings spiselglans Prova detta utmärkta, lättblankande, renliga och bekväma glansmedel.
Det ger djup, mörk silverglans, samt är drygt och billigt i använd­ ning.
Renlig, skyddande förpackning i glasbur­ kar med skruvlock.
Säljes i speceri-, färg-, bo­ sättnings- m. fl.
affärer.
Provburk gratis från fabriken om 40 öre till porto och emballering bifogas.
Industri-Aktiebolaget VIKING, Örebro.
fö " Den stumma Tvätterskan
A NN ONSER skola vara inlämnade till SOM SÄLLSKAP och hjälp åt äldre Expeditionen senast tredag lör att fm fru i Sthlm får bildad dam god kunna införas i följande veckas nummer.
plats.
Jungfru finns.
Norra Inack.- LEDIGA PLATSER " Nobless " Byrån, Malmskillnadsg.
27, öthlm.
Lärarinna önskas att läsa 3:dje och 1: sta klassens kur­ ser med gossar.
Hon bör helst vara se- minariebildad, hon måste ha undervi­ sat förut samt vara kompetent att un­ dervisa i pianospelning.
Svar med ål- dersuppg., meritförteckning, lönean­ Till platser, där ännu inga åter­ språk och foto till » Läkarefamilj i försäljare finnas å Skinn- &amp; Lä der­ Norrland », Iduns exp., Sthlm.
balsam Nobless, expedieras gärna Guvernant, direkt till konsumenten 6 tuber porto- undervisningsvan, erhåller plats i tjän­ stemannafamilj på landet att under­ fritt för Kr.
2:10. visa 3 barn i ålder 13, 9 och 8 år i l:sta och 4:de klassens kurser.
Svar jämte ref. och löneanspråk till » 1 Sept. », Stenungsund p. r. F. AHLGRENS TEKN.
Elever i Gobelinväfnad emottagas hos Amelie Fjœstad, Rack- sta.
Arvika.
FRANSK- och engelsktalande exam, småskolelärarinna med vackra betyg, öfver 3 års tjänstgöring vid H. flick­ i Örgryte, Göteborg 5, mottagas 1 skolas förb.
afdeln., önskar plats ev. dec.
5 elever för helårskurs, äfven i familj.
Gärna till utlandet.
Kunnig med teoretisk undervisning.
Ansökn.
i sömnad.
Svar till.
» Sept.
1913 ».
före 15 aug.
Vidare meddelar Sjuk­ Lis p. r. husläkaren KVINNLIG SJUKGYMNAST med fler­ årig praktik och bästa rek.
önskar anställning.
Svar » M.
H.
1913 », Ullvi undervisningsvan, e rhåller plats 1 sept, Leksand.
att undervisa en flicka i musik och NORRA INACK.-BYRAN ansk.
lärarin­ 3 kl. kurs med franska samt en gosse nor, värd., sjuksköt., kontors-, affärs-, 2 kl.
Löneanspråk och ref. insändas sällskaps-, hushålls- och barnfröknar.
till Flottningschefen Hj.
Kristofferson » Malmskillnadsg.
27, S thlm.
Qvistle pr Svartvik.
är namnet på en Skinn- &amp; Läderbalsam som är den finaste ersättning för all s lags skokräm.
Finnes i tuber à 35 öre, svart, brun, gul och hvit.
BARNSKÖTERSKOB, utbildade, er­ hålla anställning genom Arbetsförmed­ lingen.
Hufvudkontor: Regeringsgatan 113.
Afdelningskontor: Högbergsg.
37.
Expeditionstid kl. 9 — 4, lördagar 9 — 2.
Rikstel.
40 47.
Personlig inställelse.
Be­ tyg böra medtagas.
» Anlita närmaste kontor 1 » HUSHÅLLERSKA eller kokerska för mathålln.
till kontorspers., 60 pers., (1 mål lunch) får plats i Göteborg 1 FABRIK, GEFLi.
Grundad 1885.
aug., lön 60 kr.
3 hjälp jungfrur fin­ nas.
Endast fullt kompetent person anställes.
Vidare genom Sigrid Schulz Express-Byrå, Göteborg.
Tel. 95 44 o. 10ii36.
Södra Laxmgatan 11.
FÖR bättre, enkel flicka, fullt kun­ nig i ett hems skötande, finnes plats ledig 1 sept, i två personers hushåll på landet.
Svar med rek.
och lönepret.
till O. Rydén, Jungskola-.
GUVERNANT önskas den 1 sept, för 11-årig flicka till III kl. element, o. en gosse, nybörjare.
Bör vara frisk och ej under 20 år samt undervisa i musik.
Goda rekom.
fordras.
Svar med foto till Fru S: Mark, Lagmans- holms egendom, Lagmansholm.
LÄRARINNA, v an att undervisa i van­ Två skånska konstväfverskor liga skolämnen och språk, önskas i Enkel och anspråkslös önska plats.
Betyg finnas.
Svar till stilla prästhus för en flicka, 14 år, » Konstväfnad », Lund p. r. och en gosse, 10 år.
Ansökan, åt­ följd af betyg och rekom.
samt foto och uppgift om_ löneanspråk, torde 25- à 30-årig, helst musikalisk, kunnig före den 31 juli sändas till kyrko­ i sömnad och försedd med goda rek., af fin familj önskar plats såsom lä­ får anställning för 3 barn i åldern 9, rarinna i familj med mindre barn.
herde C.
A. Lönnerblad, Bergliem.
FRISK, helst undervisningsvan lära­ 7 och 3 år, hos svensk familj bo­ Svar emotses tacksamt till » Erziehe­ rinna, som äfven kan undervisa i satt i London.
Betraktas som familje­ rin », S. Gumaalii Annonsbyrå, Göteborg.
musik, önskas för 11-årig flicka (4:de medlem.
Svar med uppgift om löne­ kl.) mot 12 lo-, pr läsmånad.
' Svar pret.
m. m. före den 18 juli till Fru Ringdahl, adr.
Kontrollör F. Schill- med foto, bet.
och ref. före den 27 A. juli till komminister R. Janzon, berg, Uddevalla.
önskar plats i prästhem att mot fritt Stjärnorp, Östergötland.
vivre deltaga i husliga sysslor.
Svar FLICKA, anspråkslös, från godt för­ till » Sommaren 1913 », Kalmar p. r. äldrahem samt van vid sjukvård, får som önska platser som hjälp och säll­ plats i aug.
som sjukbiträde och äfven skap samt att gå frun tillhanda kunna som hjälp i hemmet hos läkare i med förtroende anlita Holmbergs Byrå, 21-ÅRIG FLICKA af god familj i Göteborg.
Svar med foto till » F.
R. », Skomakaregat.
11, Malmö.
landsortsstad önskar å herrgård eller Bengtsfors.
annat bättre hem på landet lära hus EN BILDAD, praktisk och enkel flicka, hållet mot moderat inackorderings­ omkring 25 år, • önskas till hösten som pris; har genomgått högre flickläro­ PLATSSÖKANDE sällskap och hjälp i godt hem där verk och därefter under 4 år deltagit husmor saknas att tillsam.
med dot­ i förefallande göromål i hemmet.
Svar tern deltaga i hushållsgöromål.
Jung­ examinerad sjukgymnast till » A.
N. », Iduns exp., Stockholm.
fru finnes.
Bör vara intresserad och UNG något kunnig i matlagning samt hand­ med goda betyg önskar plats i familj INACK.
i godt hem å Österm.
Ung­ arbeten, gärna väfnad.
Svar med foto eller vid institut.
Kunnig i pedago­ dom finnes.
Bästa ref. E. Eneroth- till » Sällskap, Västkust stad », Iduns gisk gym nas tik samt något van vid Bergquist, Florag.
17, Sthlm.
sjukvård.
Svar till » B. », G efle p. r.
exp., Stockholm.
LÄSKAMRATER.
Såsom läskamrater EN ENKEL, anspråkslös flicka, som UNG FLICKA önskar till hösten plats till egna barn (7 och 10 år) emot- Tio st. olika fotografier af de nyaste damtoaletter från kapplöpningarna i är något kunnig i matlagning och är på herrgård som husmoderns hjälp.
tages i höst såsom inackordering å villig att utan jungfru hjälpa husmo­ Kunnig i sömnad, önskar anses som större herregård tvänne barn af god Paris visas i Sv.
Konstindustrianstaltens skyltskåp, Strandvägen 1.
Nytt varje dern att sköta hemmet i allt, får plats familjemedlem.
Svar till » Skånska », familj.
Bästa ref. lämnas och öns­ vecka.
Intresserade kunna erhålla fotogi afierna 12X16V2 ti ll 50 öre pr st. * 1 Konstnärliga vy- och porträttförstoringar utföras äfven efter insända foto­ kas.
Svar till » Ett hem », Norrköpin 1 aug.
i enkelt godt hem på landet, Helsingborg p. r. grafier.
Fotografer erhålla extra rabatt å råkopior.
Begär prisuppgift.
Lön 15 kr.
pr månad.
Svar med foto SMÅSKOLLÄRARINNA, som genom- P- r. till » Familjemedlem A. », Iduns.
exp.
gått Ateneums seminarium i Stock­ UNG DANSK FLICKA, från ett bättre f. v. b. holm, önskar plats, helst i familj.
förmöget hem, har vistats i Frankrike BILDAD, ÄLDRE FLICKA, kunni._ Svar märkt » L.
C. », Solbacka, Lännäs.
en längre tid, önskar inackordering finare matlagning, konservering m. m.
UNG, anspråkslös flicka, som genom­ i ett fint bildadt hem där ungdom erhåller lättskött plats i liten familj.
gått åttaklassigt läroverk (Anna Sand­ finnes, för att sätta sig in i svenska Svar med prisuppgift, Svar med uppgift å. re lationer och ströms skola, Stockholm) önskar till förhållande.
mot Engelska sjukan, ref, etc, till » Edith », Iduns exp.
f. v. b. prêt, till » K.
.
W. », Arboga p. r. hösten plats i god familj att läsa med I SKOLHUSHÅLL på Regeringsgatan KOKERSKA.
Ordentlig, pålitlig flicka, mindre barn.
som bryter ut vid alla åldrar Intill 40 Svar till » Barnkär », får välartad 12 — 13 års skolgosse och villig och snäll samt fullt kunnig i Iduns exp., f. v. b år, fås med utvärtes medel af under­ matlagning, erhåller god plats i fa­ TILL PRÄSTGÅRD eller annan vän­ två äldre studerande flickor god in­ tecknad, som har 15 års praktik i ackordering.
Svar till » Godt hem ».
milj i Dresden 1 sept.
Frun svenska.
lig familj önskar norrländska fjån Engelska sjukans behandling.
Svar till » E.
B. », p .r.
Viken nära godt hem komma att deltaga i före­ Bålsta.
De mest framträdande symptomerna I GODT HEM på landet nära Marie­ Hälsingborg.
äro blodfattigdom, slappa armar och kommande göromål.
Någon lön önskas fred finnes inackordering för en flicka ben, gnatigt lynne, ingen sömn, ingen EN BARNKÄR, pålitlig och kunnig Svar till » Familjemedlem, sept.
1913 ».
att läsa andra kl. elem.-kurs tillsam­ aptit, somliga äta mycket, men magra barnsköterska sökes för fyra barn i Iduns,.
exp.
f. v. b. mans med egen dotter.
Ref. gifvas ändå, kroppen blir upplöst 1 slem som åldern 6 å r till 3 månader af dispo­ LÄRARINNA, undervisningsvan i skol och önskas.
Svar » Hista », Mariefred.
Före Efter stockar sig i lederna och medför kyla, nentfamilj i Småland.
Ansökningar m. ämnen, språk, musik, söker plats för behandlingen.
kläda och utslag.
Blir e j slemmet ut- löneanspråk, åtföljda af betygsafskrif- läsåret.
Goda betyg.
Svar » Barna­ EN eller två inackorderingar mot- rensadt uppstår som följd däraf g ikt, tages i en prästgård i Västergötland.
ter och rekom.
mottagas till märke vän », Sv.
Telegrambyrån, Stockholm.
reumatism, bleksot, struma eller brytes kroppen sönder.
Personer som års­ » M.
K. Pålitlig », under adr.
S. Gu- UNG BÄTTRE FLICKA söker till Svar till » A.
B. » t Iduns exp.
vis legat på lasarett men ej blifvit botade hafva genom mig blifvit fullständigt PÅ LANDTEGENDOM i Värmland, mailii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b. hösten plats, mot fritt vivre, i familj återställda till hälsan.
Ingen behöfver resa hit.
Beskrif symptomerna.
Sneda härligt belägen vid skog och sjö, imot- GUVERNANT, som genomgått åtta- där tillfälle gifves deltaga i alla hus­ tages inackorderingar.
Piano.
Rikst, lemmar kunna bil återställda.
Bref besvaras mot dubbelt porto.
klassigt elementarläroverk och små­ liga göromål, hufvudsakligen matlag- Ref. Svar till Norra Vikens herrgård.
Tusentals intyg finnas Jr ån såväl äldre som yngre.
skolelärarinneseminarium samt något ning.
Svar till » E.
S. », Winninga p. r. Molkom.
Nm M årtensson, Malmö K, Rundeisgatan S. van att undervisa i musik önskas till FLICKA, som genomgått 8-klassigt ISLE OF WIGHT lady and niece 18, läroverk med normalskolekompetens, egendom i Västergötland för att un­ good birth,.offer home to young lady dervisa 7-årig flicka.
Svar med upp­ undervisningsvan och musikalisk, sö­ or gentleman 25 / - weekly iio extras.
gift om ref., ålder m. m. till » Egen­ ker plats i familj att undervisa barn i Coates.
Northbrook Lodge St. Johns, dom i Västérgötland », under adress vanliga skolämnen.
Svar till » 19 år », Ryde, England.
Sv Gumœlii Annonsbyrå, Stockholm, Norrköping " p. r. f. v. b.
DUGLIG, 20 års flicka, önskar plats i till hemgifter köpas fördelaktigast hurgodt i _ hälso- VID BRUK i Värmland, godt hem, bättre familj att vara behjälplig med hos A.
C. Cronquist &amp; Son, liflig trakt, får undervisningsvan lä­ sömnad och dyl. eller som husmoderns i vacker trakt af Dalarne där pen­ Malmö.
rarinna plats, att läsa och spela hjälp i förefallande göromål.
Goda sionatet ligger högt med löf- och och 9 samt piano med två flickor, ålder 9 — 11 rekom.
Svar till » Familjemedlem », Bo- barrskog intill villan samt utsikt åt P. r. år, att tillträda i sept.
Vid.
Nya sjön, endast 15 minuter från Insjöns Inack.-Byrån, Jakobsbergsgatan 34, STUDENTSKA, som studerat vid tyskt järn- och ångbåtsstation mottages in­ Stockholm.
universitet, önskar till hösten plats ackorderingar nu genast.
75 kr.
för À EGENDOM, närheten af Stockholm, som lärarinna i familj eller annan eget och 65 kr.
för deladt rum.
Svar godt hem, får undervisningsvan, mu­ lämplig sysselsättning, hemma eller till Märta Gerle, Insjön.
Svar till » Schwedin », sikalisk lärarinna plats, att läsa 5 utomlands.
11 och 2 k lassens kurser, att tillträda i Haupt, postlagernd, Marburg.
III UjIBlHUUnii« sept.
Vid.
Nya Inack.-Byrån, Ja- OBEROENDE, medelålders, fin, bildad vanligt kaffe blir, dä det blandas änkefru af ansedd familj, praktiskt kobsbergsgat.
34, Sthlm.
med VICTORIA-KAFFE, skulle de BARNFRÖKEN, ordentlig, snäll och och ideelt anlagd, intelligent och sym­ alltid använda detta utmärkta villig samt något kunnig i sömnad sö­ patisk, söker värdinneplats hos äl­ i omedelbar närhet af universitets­ kajfetillsättningsmedel.
kes för 4 barn, omkring den 1 okt.
dre bildad gentleman som är i saknad staden Göttingen erbjuder damer och i G öteborg.
Svar med betygsafskrifter, af kvinnlig ledning och sällskap i herrar, som vilja förkofra sig i ty­ ålder och löneanspråk samt foto, som sitt hem.
Svar till » Energisk 1913 », ska språket, angenäm och god inackor­ är verkligen välsmakande och i » MALMÖ returneras, till » Barnkär », Västra Bo­ under adr.
S. Gurmclii Annonsbyrå », dering.
Pastor Held, Wende bei Göt­ motsats till vanligt kaffe äfven nä­ Stockholm, f. v. b.
tingen (Provinsen Hannover).
Ingeniör darne.
BESÎ g rande s amt upphäfver till stor del PLATS sökes till hösten af hushålls- H.
P: son-Weding, Kristianstad,, läm­ I FAMILJ på landet önskas lärarinna, «EPATENT $ det .vanliga kaffets hälsofarliga frisk och gladlynt, att undervisa 2:ne van landtbrukar ed otter i godt, helst nar gärna närmare upplysningar.
egenskaper.
Blanda därför Edert barn i ålder 8 och 10 år.
Den sö­ troende hem i Skåne, att under hus­ vanl.
kaffe med VICTORIA-KAFFE kande bör ha genomgått 8-klassigt lä­ moders ledning utföra hemmets göro­ från Per Fricks Fabriker, Malmö.
roverk eller realskola samt småskole­ mål.
Svar till » Familjemedlem », Vanås mottagas nu genast vid hushållsskolan lärarinneseminarium.
Undervisning i GYMNASTIKDIREKTÖR, härstädes.
Helt betalande elever 70 musik önskvärd.
Svar med foto till KVINNLIG behärskande franska och engelska kr., halft betalande 40 kr.
Svar till » J.
L. », " Björkvik p. r.
ENKEL, anspråkslös flicka, ordentlig språken, Önskar plats som sjuk- el­ » Hushållsskolan », Insjön.
och pålitlig önskas till mindre fam. ler friskgymnast på institut eller sa­: c:.corn noänd alltid att med husmoderns hjälp sköta 2:ne natorium.
Svar till » G3 r mnastikdirek- barn och alla inom hemmet förekom, tör », Töcksfors (Värmland).
görom.
Svar med foto, rekom.
och ENKEL och allvarlig bättre flicka öns­ lönepret.
samt uppgift af ålder till kar förestå hemmet för dam eller herre.
Kunnig i hushåll, enklare och » G.
1913 ».
Kolsva p. r.
En verklig PLATS erbjudes anspråkslös flicka att finare sömnad samt van vid skrifgöro- ensam sköta ungherres hem.
Svar till mål.
Svar till » Hjälp och trefnad balsam f ö r h u d e n.
25 », Iduns exp., f. v. b: » 15 Aug. », Ragunda p. r.
- Vid Oskar och Maria Ekmans sjukhus Guvernant, Barnfpöken, Ung, m usikalisk f yska.
D l Bättre flickor Snap hjälp I OM ALLA VISSTE Linneutstyrslar Inackordering Annonsera i Idun!
mm1 VICTORIA-KAFFE Hushållselever S^^ / ÄW nfoV — 483 -
t bästa läkemedlet är «Tb® 11 so m vl11 U undvika^ att i VTNOLIA TvaJà /: Parfymer och To&amp;Ielt - Artiklar.
met ^ ELÄrot^iS^Bal | som ' Oatincrème är en produkt framställd af ren hafre.
Huden får genom rationelt bruk en vacker varm färg.
ßKTA BRÖ5TMRAMELLER Oatine finnes öfverallfc samtliosA.W.
Nording, Biblioteksg: 11, Drottningg.
63 och Birgerjarlsgatan 16, S tockholm.
Enda tillverkare A.-B.
Nissens Manu­ facturing, Norrköping.
kan hvar och ert få, som slår sig ned i na t u r " där allt ä r modernt och förstklassigt ordnadt, hyrorna låga o c kommunikationerna med Stockholm de allra bästa.
Hyr i ü r - Upplysningar å Stockholms Uthyrningsbyrå, Kungsträdgårds- gatan 12, sa mt på platsen.
Gymnastikdirektörsexamen aflägges efter 2-årig kurs af kvinnliga elever vid Ny kurs börjar 14 sept.
Prospekt gen.
kapten J. Thulin, LUND, « Göteborgs Gymnastiska Institut Göteborgs Arkader,Göteborg, längsta o. fullständigaste spe­ cialkurs i Sjukgymnastik o. Mas- mag *.
Nästa läsår börjar den 12 sept.
Begär prospekt!
FOR BARNAVARDEN.
VINOLIA PUDER och CRÊME äro alltid oumbärliga för barn.
Deras ömtåliga hud blir lätt röd och narig.
Glöm ej VINOLIA, när Lillan badar, «jt Vinolia Generalagentur: Prismakikare och Erne- mans Fotografiska Ka­ meror till fabrikspris - f- Karduansmakaregatan 8 B, 1 tr., Stockholm.
tull och.
f rakt.
Moderata afbetalilingsvillkor.
Högre, af Kungl.
Maj:t godkänd lärarinneutbildning i handarbe: Generalagent för Leitzs Kurser på 1, 1 1 h eller 2 år.
_,.
sändas.
Anmälningar mottagas fortfarande till nästa arbets^ Ax.
Lundqvist, som Prospekt börjar 1 september.
Handtverkaregatan 15 A, STOCKHOLM.
Allm.
101 81.
Riks 87 30.
Annonsera i Idan!
kors i m assage och sj ukgymnastik.
Begär prospekt!
Stockholm.
Mästersamuelsgatan 70.
Vid Professor Unmans Institut bCrjar 1 okt.
ny (ett-årig) kurs i m a s- aage och sjukgymnastik.
Be­ går prospekt!
Brunkebergsg.
9, Sthlm.
bereder man bäst Södra K. F. U.
KiS H usmoders- och Tjänarinnesltola, Östgötagatan 24 B, Stockholm, börjar sin 14:e k ars d.
15 aag.
1913.
Grundlig och praktisk undervisning i alla de sysslor, som fordras af en dugande hus­ moder och tjänarinna, såsom uppköp af matvaror, enklare och finare matlag­ ning, b åkning, beredning af cliarkuterivaror, syltning och konservering, dukning, servering, tvätt, strykning, mangling och sömnad.
Två frielever (från Stock­ holm) emottägas.
Kortare konserveringskurser i höst.
Prospekt mot porto Upplysningar lämnas 1 — 8 e. m.
Riks Söder 12.
A.
T.
31001.
Sveriges äldsta (grundad 1878), största och mest välkända ' i sitt slagr.
I märkt väl kvalificerade lärare.
Moderna, nybyggda lokaler.
Undervism: lämnas i 10 olika fackavdelningar därav: ', - Hushållsavdelning i förening med hu;.
_ - ^; • m oderskurs omfattar finare och enklare n.: 4 lagning, b åkning,.
konditorivaror, slakt, des Hunac (ISM- nrh Hnchålkflnla c 1 t im - järnvägsresa fr. Stockholm) börjar sin lljfllda JlUJu Ulli llUalldllaaKUlu andra kurs d.
5 sept.
1913.
P raktisk o. teoretisk undervisning i husl.
ekonomi o. kvinnlig slöjd.
Prosp.
o. ref. på begäran.
Elven Söderlund, exam.
Skolkökslärarinna.
Stugsund.
Elin Hultenberg, èxain; Slöjdlärarinna.
Borgholm.
märkning, stoppning, knyppling, m. m.
Fullständig slöjdkurs for utbildande af slöjdlärarinnor.
Inträdestider se prospekt som sändes mot dubbelt porto.
broderi, NILS SCHENKE, Rektor.
Vårda hyn!
[(Majorskan Edmann.)
Ormmm Idåala gör hy, jhals och hän­ de * vackra.
Fin parfym 2.50 Poudra da Rix Idéal®, utsökt och oskadligt ansiktspuder 3. — Rynktlnktur förminskar rynkor, gör nyn ungdomligt skär 3.25 Chantpolng renar fullt, borttager mjfill, ger glans 2; — Absolut oskadligt enligt handelske­ mist.
I parti och minut hos Husmoderskurs 19 augusti — 15 december.
Grundlig och praktisk undervis­ ning.
Prospekt genom Fru M. Braune, Strengnäs.
Nobynäs Hushållsskola.
Kurser fr. 1 sept, till 20 dec.
1913 och fr. 20 jan.
till 20 maj 1914.
Bildade flickor mottagas å Nobynäs Herrgård, härligt läge i hälsosam trakt å småländska höglandet.
- Grundlig ' undervisning i hushåll, väfnad, hand­ arbeten ni.
m. meddelas af skickliga, examinerade lärarinnor.
Godt hem.
Förfrågningar o.ch.
anmälningar ställas till föreståndarinnan Fru E. von Kothen, j&amp;öbynäs ', Frinnàryd.
" Rikst ' elefon 5.
Skogsbo Hushållsskola, Leksand Franska Parfymmagasinet, Hofleverantör.
21 Drottninggatan 21, Stockholm, samt i dB förnämsta p arfymaffärer.
5amskola med förb.
klasser, sexkla ssig realskola och 3-årigt gym­ nasium me d dimissionsrätt sam t för flickor, som ej vilja af lägga exa­ men, kl. 7 o. 6 med normalskolkompetens; dessutom en seminarieklass med uppgift att utbilda unga kvinnor för hem och familj och särskildt att göra dem skickliga att sköta, handleda och undervisa mindre barn i hem, Kindergarten och småskola.
I gymnasiets 1: sta ring vinnes inträde utan tentamen af dem, som tagit realskolexamen med god­ kända betyg och — utom i matematik — av flickor, som genomgått ô:de klass; flickor från kl. 7 kunna erhålla befrielse från prövning i vissa ämnen efter överenskommelse.
Redogörelse och förteckning på inackorderingsställen erhållas genom skolans vaktmästare.
Rektor o. föreståndarinna under sommaren bortresta, men postadr.
Uppsala.
Fås på apoteken.
Bästa järn m ed el utmSrkt styrkande.
Apoteket Lejonet, Malmö.
KRONAN AF ALLA HAltVATTON 1 I 1 8, PL ACE VENDÔME PARIS Bevarar o. stärker hårväxten.
FÅS ÖFVERALLT ED.PINAUD Josef Liljeblad.
Carola Eneroth, Skola på landet Rektor Laurells Skolhem i Vike, " Värmland, rekommenderar sig h ärm c föräldrars och målsmäns åtanke.
Skolan är en sjuklassig samskola, fört dande till realskoleexamen samt för inträde vid gymnasiet.
Dess hufvud.
: gift är att, på samma gång den bereder sina elever tillfälle till vistelse i frisk och vacker Iandtlig trakt, kunna så långt möjligt åt den enskilde indi- den gifva de mått af intresse, .vänlig tillsyn och hjälp i arbetet, som ofta.
- skildt i brytnings åldern, kan verksamt bidraga till en karaktärsntveckh:._ lycklig riktning.
En naturlig, ungdomsfrisk anda inom skolan, ett otvunget, förtro end och — dä r så passar — k amratlikt förhållande mellan de ledande och de le en effektiv och tilltalande studiémetod samt ett godt hem åt eleven un«: vistelsen vid skolan ' äro några medel, hvarigenom vi hoppas kunna vara v; -, ungdomar till nytta.
Mindre.
begåfvade elever äfyensom fysiskt svagare emottagas gärna o ägrias inom särskild klass samt genom särskilda metoder den uppmärksam:, och hjälp de i högre grad än andra kräfva.
Yanartig ungdom kan dåren.
icke emottagas vid skolan.
För äldre eller mera försigkomna elever finnes en särskild kurs hvarje afsedd för realskolexamen med tidsvinst.
Tillfälle till deltagande i hushållsgöromål, manlig och kvinnlig slöjd san­ trädgårds- och jordbruksarbeten.
Friskt idrottslif till lands och sjös (" Väneri Alla nödiga upplysningar lämnas beredvilligast af föreståndaren, Rektor Elias Launell, adr.
Vike pr Kristinehamn.
Hushållsskola på herrgård i ' Värmland invid Yänern.
Undervisningsvan lärarinna från Fa skolan i Uppsala.
.God tillsyn och omvårdnad, gladt och ungdomligt un: gängeslif.
Tillfälle till deltagande i musik- och språklektioner m. m. vid pri™ realskola förlagd till samma plats.
Friskt, vackert läge vid skog och sjö.
N; ii märe upplysningar från Rektor Elias Laurel!, adr.
Vike pr Kristinehamn.
Osvikligt botemedel mot EKSEM.
finnar, revormar m. m. beprötvadt dan 50 år-tillbaka.
Absolut tillfcrl: ligt.
22-årig eksem har botat«.
Inge: m b u g s m e d i c i n.
P r i s 2: — p r b:: som erhållit Guldmedalj för konserver 2 h u burkar franko.
Förskottslik vid eller och sömnad 1911 börjar sin 14 kurs i postförskott.
Q. V. Olsson, Fräns:: aug.
1913.
Prospekt genom Fru Alfh.
Rystedt.
Armsvett borttagès med Secco-Salva.
Lukten för­ svinner efter första behandlingen.
Ärmlappar kunna efter kort tid und­ varas.
Oskadligt, tillförlitligt ocli an­ genämt medel, äfven mot annan ab­ norm svettning.
Pris 2 kr.
Till lands­ orten mot postförskott.
Diskret för­ sändning.
Fru Maria Enquists Institut för Skönhetsvård, Stockholm, Biblio- teksgat.
6.
R.
Norr 390.
A.
22662.
Idiin utgifves denrn vecka i A och B Wilhelmssons Boktr.
A.-B., Sthlm, 1913
