# ID: svediakorp-per206
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1901
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 6,003
# sentences: 290
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Artur Hazelius.
L.
Magra minnesord.
M h g a Siro de tillgifvenhetens, tacksamhetens och saknadens minneggärder, som under dessa dagar s&amp; vii1 i tal som skrift agnats åt Artiir Hrisl,elins, Iivillrens bortgång triiffat hela vårt folk som, en Isndssorg, och siillan, oin val någonsin, har en svensk man bdde soin personlighet och i sitt lifsverk af sin samtid erhållit ett s % en- staininigt, sk fullt och varmt erkännande.
Hvid han várit och ut- rattat för det svenska folket, det har en och hvar kant som en personlig ghfva, för hvilken man står i en outplånlig tacksamhets- skiild till den bortgangne, och allt hvad därom sagts af erlriinsla och lofprisande har varit liksom gripet ur allas hjärtan.
Men om hela nationen k8nt det så varmt vid Artur Hazelius ' bår o&amp; om detta gäller iifven om dem, ' som aldrig personligen kommit honom nara, hur maste ej hans död ha gripit dem, som stodo i omedelbar beröring med hans m~irkliga .personlighet?
Och .bland alla dessa ntastående torde inga erfara sakniden djupare än de, som med honom delade arbetsstundernas så viil tunga som gliidje, jag menar den ambetsklir, förnainligast sammansatt.af unga kvinnor, med hvilkens hjälp han utförde sin stora garning.
Artur Hazelius såsom chef och arbetsledare utgjorde en bild för sig, och ej den för honom minst karaktiiristislca.
Att söka teckna några drag af » dolrtorn » i hans förhalande till sin kvin- liga iimbetspersonal, i enlighet ined den skildring som ett par af dess representanter Iiiinuat mig, ar afsikten med dessa rader.
Vi kvinnor ha siirskildt slriil att bevara Artur Hazelius i tacksamt ininne.
TJtan tvifvel gifves det ingen större institution.
eller am- betsverlr i vArt land, hvws chef i så stor titstrhkning som han förstått att uppskatta och anviinda den kvinliga arbetskraften.
Hans hustru var hans första amanuens, och det var nog hon som f r h.
e.
början ingifvit honom denna höga tanke och detta orubbliga förtro ende till kvinnans förmåga, ett omdöme, hvilket ban bibehöll sa länge han lefde och som blott grens erfarenheter tyckes ha skiirpt.
Af det 30-tal amanuenser, som iiro anstallda i Xordiska museets tjiinst iiro omkring 25 kvinnor, och en del af dessa ha innehaft sina platser under en 1Ang följd af Hr.
Och det var ej den Icvinliga arbetskraftens större prisbiilighet, som förde Hazelius att besiitta museets tjiinster incd kvinnor.
Han var tv8rtom den förste att beklaga och sörja öfver att verkets finanser nödviindiggjorde de låga lönerna, och ingen gladde sig liiigre an han niix riksdagens ökade anslag till Xordiska mnscet satte honom i stånd att genomföra löneförhöjning.
Xej, det var öfver- tyg+xm, att kvinnans begåfning siirskildt var Iiimpnd fur de ined museet förenade göromålen, som bestämde hans v d.
Diir, menade han, kom kvinnans .duglighet, flit, ordningssinne och samvetsgrannhet till sin ratta anviindning, och mangfaldiga gånger har han biide enskildt och offentligt gifvit uttryck åt sin tillfredsstdlelse med den viirde- fulla insats, som hans hvinliga tïjiinstepersona.1 lamnade till lians verk.
Aldrig har vii1 ett mer förtroendefullt och vanligt förh&amp;llancle apt rum mellan en chef och hans underordnade an mellan d: r Ha- zelius och hans am~muenser och bitriiden.
Han var för dem ej blott den respektingifvande förmannen, hvars befallningar det gallde att obetingadt efterkomma, utan han var lika mycket den fader- liga; criinnen, som med varmt intresse omfattade allt, sorg som glädje, hvilkef; rörde hans unga stab.
På de senare iiren drog sig doktorn, som bekant, allt mer undan frfin viirlden, isolerade sig i det lilla gula triihiiset 11; Skan- sen och besökte blott ytterst sällan staden eller mottog Lasijk diiri- fran.
Men trots denna afstängdhet var hm dock den osynlige men allestädes narvarande styresmannen, hrilken anda in i den minsta detalj ledde hela det storartade arbetsmaskineriet.
Och ej det iniimta kugghjul diiri var honom frimmande.
Hvarje rakning måste underställas hans godkiinnande, hvarje förriirf och gifva till museet lades framför hans ögon, hvarje detalj i hvar särskild tjiinste- mans iiliggande planlade han och öfrervakade.
Liksom alla stlirlrti, initiativkraftiga naturer r a r han nog neigot af en despot och alla sjalfrådiga och godtyckliga åtgärder Toro honom i hög ginad emot.
Han fordrade ovillliorligt at-t bli underriittad om och invigd i alla enskildtheter.
Daremot sAg han ingenting hellre al1 att hans amanu- enser visade prof på sjiilfständigt omdöme, och med glädje tog han ' r.
237.
.
fasta på hvarje god ide, afven om den ej sprungit ur hans egen hjärna.
Men hur, frågar man, var det honom möjligt att s&amp; på afstånd följa ined arbetet i museets många af delningar?
Ja, för alla andra an för Artur Hazelius hade det nog ej kunnat gå för sig, men han visste ju att utrattma det otroligaste.
Betriiffande ledningen af verket hade han uttankt en arbetsmetod som var lika praktisk som originell.
Hvarje afton kl. 6 afgiclr ett bud från inuseets hnfvud- byra, Drottninggatan 79, till doktorn på Skansen, medförande alla de under dagens lopp hopade arendena, antecknade på siirslcilda med hvarje amanuens namn försedda papperslappar.
Hvarje morgon I d.
9 kom en lcnlla till staden med doktorns order, dessa afvenledes antecknade på lösa .lappar, afsedda för hvarje särskild Det var nattens arbete, som den flitige enslingen ' tjänstemans bruk.
p&amp; Skansen på detta vis iiit utg8 ' som en dagorder till sina olika departement.
Doktorns ' lappar!
H&amp; lifligt tala ej dessa af hans amanu- enser som dyrbara reliker förvarade små pappersblad med sina raska i blå och röd krita nedkastade anteckningar, ej blott oiu hans stor- artade adininistrationsgåfva utan af ven om hans varma h jiirtelag!
B9an miirker af dem hur varmt alla dessa unga flickor, hvilkas iitveckling till mogna kvinnor och i sitt ämbete skickliga arbeterskor han följt genom iiron, 18go honom oin hjtirtat.
Det iir ej blott chefens, lrategorislca order, som de s m i papperslapparna innehålla, cle Bro lika ofta et,t uttryck för den godhet och hjiirteviirme, soni voro s å oskiljaktiga fran hans vasen.
Doktorn var aldrig njugg p&amp; uttryck af taclcsamhet och erkau- nande.
Ofta innehöllo hans lappar endast ett » tack » för nigot val utföïdt arbete, ett utriittadt ärende, ett fullgjordt uppdrag.
» Tack, min malls fröken, min flitiga fröken)), heter det ofta.
» Utmärkt snällt!
Förunderligt raskt!
Utm~rlct - ordentligt - som alltid!))
S&amp; lyda doktorns betyg med inånga understrykningar och utrops- tecken, mycket streckande med rödt och bltitt for att ge ytterligare klam &amp; t vitsordet.
Och man kan lätt tanka sig att dossa smil depescher med deras iippmiintrnnde lystringsorcl slrinlle sporra de tjiinstgörande till nya ansträngningar.
Och t illfëlle till anstriingninga.r fattades icke i doktorns tjiinst.
Han sparade jn aldrig sig sjalf och hade dadör äfven stora fordringar p i andra.
Meii för ett slags skäl gaf hau alltid vika, då det gällde hans unga tjänsteskara, och det var h a l ~ ~ ~ k a)) Hiilsan l. framför allt » var den regel han alltid
tilliimpade p % sina biträden, ehiiru den aldrig giilldc för Iionom sjalf, - och den begärda ledigheten blef frikostigt beviljad.
Och hur man var han ej om att hvila och förströelse skulle följa på arbetet!
Allt soin oftast anliin3e pr telefon kal~inettsordcr fr&amp;n Skansen om att det eller det festliga tillfallet skulle högtidlig- hållas med en liten extra kollation pti doktoi-ns bekostnad.
Den 30 november, hans födelsedag, var alltid en sidan extra fcstdag.
Då skickades vin från Skansen att dricka doktorns skål i, ocL d&amp; gafs order om att bakverk och andra goda saker skulle rekvireras f r h sockerbagaren.
De ord hvarmed han, och detta iifven 135 en af sina lappar, utfardade inbjudningen till en af dessa smb födelsedagsfester, det var då han fyllde 65 &amp; r, .karakterisera lians stillning till sin iiinbets- personal och karakterisera afven hans hjiirta.
J a g ar glad att hiir kunna återgifva dem.
De lyda sUunda: * Samtliga mina snälla amanuenser inbjudas vanligen att p i f. m., i så hygglig lokal som 79 Drottninggatan kran erbjuda, dricka ett glas Pedro Siinenes pA A .. H: s sextiofemårsdag.
Fast osynlig halsar jag eder alla varmt och tackar eder - ingen nämd och ingen gliiiud -- för trof: rst och träget arbete, för vänskap och tillmötesgående i mångfaldiga olika.
riktningar, för aldrig svikande kai.lelrsfiil1 och trogcn vakt.
Det är en stab med hvilken man eröfrar viirlden.
Af hjärtat tack!
Skansen - i tolfslaget på natten.!)
Icke sannt, man marker att det var nigot I h g t fiirnier an en förmans förhållande, som band Skansens doktor vid tjiinstemiinnen i hans miiseurn?
Blla de små uppmiirlcsamheter dessa risaclc sin iiilskade chef till tack för allt hvnd h m r a r för dem npptogos af honom med rörande erkänsla.
Så skygg han an var för alla officiella utmiirkelser, var all enskild viinlighet honom ofantligt kar.
Alla de små gåfvor hans kvinliga bitraden skiinkte honom gjorde honom synbarligen stor glädje, ehuru han ej alltid gaf skiinkerna den anvand- ning, för hvilken de vor0 bestämda.
Så nändes han icke begagna den mjuka sidenkudde, som hans tinga iii ii in nor förärade honom dcii sist.a födelsedagen, ehuru han val var i behof af ett Lekviininre hiifviid- stöd, då han nbgon gång på dagen unnade sig en stunds hviln.
, Den var för fin,&gt;, menade han, soch skulle gömmas till3 han blef riktigt gammal, s '
239 Men den stiinden kom aldrig för Artur Hazelius.
Den fina sidenkudden, hans kara amanuensers g %£va, förblef obegagnad.
E n lång sjuksängs maktalöshet och lidande blef honom besparad, och han iiclc gå bort innan den sena ålderns obevekliga tyngd böjt hans hjässa ..
Men mjukt fick han det bäcldadt åt sig anda i det sista, så mjukt som endast den får hvila, hvilken lagt sig till ro efter ett viil förrattadt dagsverk och som för med.
till sitt sistá hvilolager ett Elskadt och viilsignndt minne.
L. D-n.
Några ord om kvinlig verksan~het inom nutidens fängelser.
.
Det ordas nn för tiden så mycket om hvilka yrken rcoin iiro skvinliga » eller ej, och niårigen undrar med bekymmer hvnr man skall finna liimplig användning för allt detta öfverflöd p&amp; lrvinlig arbetskraft, som ej kan f8 tillracldig sysselsättning i hemmen.
Det &amp; r emellertid en ofta gjord islcttagelse, att nya åskådningssätt, nya samh~llsförhållanden och nya behof skiipa nya arbetsomraden; dar- för Kan man också vara viss om att i och med kvinnans allt rikare utveckling och ökade sjalfstindighet en miingd nyn yrken skola till- komma, slzapade af och för Isvinnan genom hennes nya fordringar p&amp; iifvet och p i sig sjalf.
Rodan nu rader jn det förh&amp;llandot, att m8nga kvinnor, afveu &amp; dana som tillhöra den mest förfinade och den elronomiskt oberoende klassen, opåtalclt agna sig åt yrlren, som a n m blott för några år sodan i regeln.
iitöfvades endast af m8n och alls icke ansigos hvad inan då Irallnde B kvinligm.
Och hvarlcen yrkena eller kvinligheten ha tagit skada daraf.
E t t sådant arbetsoinråde ar b l a d andra f&amp;ngv4rdsv %sendet.
Hvem slrulle väl för ni.gra tjugotal Ar sedau ha drömt om att se en bildad, finkänslig kvinna taga plats som fangelsedirelrtör e l k r fångvaktare?
Och likväl förekom~ner detta i vara dagar icke så siillan.
Har öppnar sig nu ett nytt arbetsfält för kvinnan, vidsträclct och behjiirtansvardt - ty Iivem bör battre an en lrvinna kunna taga vård om och uppratlta de fallna och vilsegångna af kvinnosla.htet?
Troligen skulle dock användandet af kvinlig arbetskraft i någon större utsträckning inom fångvården aldrig kommit i frågá, om icke.
240 - hela fangelseviisendet under det @ ist flydda Arhundradet genomgatt en så grundlig förandring till det biittre.
SA Iiinge man behandlade lagbrytare och missdådare iingcfar s3m farliga djur, hvilka det endast gällde att så kraftigt som möjligt oskadliggöra, ar det klart, att man i allmiinhet ej häller kHiide be- hofvet af att skydda och höja de kvinliga fångarna genoiii att an- förtro dem I t kvinnor.
Det var först nar man mot sliitet af 1700- talet började försti, att samhallet bor &amp; lagga st.raflf, icke för att lit- krafva hiimnd af den skyldige utan för att om möjligt förbättra honom och förhindra nya brott, som man också började inse vikten af att för fangarnau sedliga höjande stringeligen skilje nianliga ocli kvjnliga filngar från bvarandra *) och först dtirmed kiinde det komiila.
i fråga att stalla de kvinliga filngarrta mera iiteslutande imder varden af kvinlig vaktpersonal.
Äfven vid genomförandet af dessa reformer ha ksinlig före- tagsamhet och förmåga icke varit utan sin betydelse.
Yi pilminna om den kanda mrs E1isabet.h Pry, som i början af 1800-talet så mäktigt bidrog till fängelsernas fö ' rbiittrandc i hennes hemland England och äfven annorstädes.
Jiist i afseende på de kcidign fangarrias sedligare och huuiu- nare behandling har mrs Fry förriiiitt iitriitta myckcbt, ocli för öfrigt har hon genom hela sin lifsgiirning visat, hvillret fijriidlarido in- flytande en bildad och ~ilrmhjartad kvinna kan utöfva Sifren l~l: iiid de mest förnedrade af sitt kön.
Kilmera finns det viil liiillcr ingen som ej inser, att kvinnan bland dessa f h g a r iir sjalfskrifven att ut- öfva ett inflytande minst lika miiktigt som mannens.
Hon bör ju lättnre an han knnna vinna den fångnas förtroende, Iiittare liuiina visa henne vänlighet utan att racka misstro, striiughet iitun att synas hård och biittre Bn han kunna första hennes lianslor ock taiikar, hennes frestelser och svhigheter.
Ocksa har man redan s % allmänt insett detta, att det numera knappast läx finnas något kvinnofangelse inom hela den civiliserade vadden, som ej har kvinlig vaktpersonal anstiilld i sin tjiinst; ocli ö&amp;verallt håller man strängt p5 att de kvinliga f h g a r n a sk+ raro så mycket som möjligt skilda fdin all gemeilssmhet iiiecl iiiiiuneii.
I Nord-Amerika, hvarifrån dc moderna fingelsereformerna t.ill stor del iitgått, har man hitintills hiinnit liiiigat i afseende p3 in- -.
- *) Redan 1714 utfärdades i Sverige föreskrift om att i fiiugelswua aman- och kvinn-folken skulle alldeles i f r h Iivarandra lilllaw, en afskild- het, som dock först IBngt senare blef grundligt genomförd.
ritttandet af fullkomligt afskilda fängelser för kvinnor.
I Massachusetts upprlittades niimligen för ett trettiotal &amp; r sedan det redan förut i Dago y omtalade f örbattringsfängelset för kvinnor - ?riassac7wsetts ' R e f o r ~ u a t o r ~ Prison for Women - hvnrest såviil direktören som lakaren, sjalasörjaren och större delen af vaktpersonalen iiro kvinnor.
Detta enastaende fiingelse har i m h g a år stått under ledning af den för sitt gagnerika arbete bland h i n l i g a förbrytare så kiinda mrs Ellen Johnson, hvars ovqntade död i London, år 1899, midt under den därstädes pågående kvinnokongressen, väckte allmän sak- nad och bestörtning.
En annan kvinna, som ' förtjänar att ihågkommas för sin verk- sa.inliet inom fängelserna, ar banbryterskan för lcvinnoemancipationen i Spanien, dona Concepcion Arenal, hvilken efter niånga års verk- samhet till förbättrande af det spanska fångviirdsviisendet.
blef rit- nämnd till genernlinspektör för de kvinliga fängelserna inom sitt land.
Hon dog efter ett 15ngt och viilsignelserikt arbete i mänsklig- hetens tjiinst år 1893.: f:).
Äfven i vårt grannland Finland har eri dam ur de ' högste, samhällsklasserna med beundransviird sj !l£uppoffring ägnat sig %t en liknande verksamhet.
Hennes namn är Mtithilcla TVrede.
I snart tjugo års tid har hon arbekat för och bland fångar af alla slag.
En dag d i hon blott var nitton kr gammal, kom hon af en hiindelse att samtnln ined en fsnge, pB livillzea hennes deltagande och af vann religiositet genomanilade ord gjorde ett så djupt in- tryclz, att hau bad henne någon gång besöka fangelset och tala iifven till hans medfingar.
Den unga fliclran lofvade detta, och hon har sedan ägnat hela sitt lif at att i rikaste mått hålla sitt löfte.
Mathilda Wrede iir nu bänd.
och älslcad inom hvarje fäagelse i Finland; öfverallt har hon fritt tillträde till fdngarna och staten be- kostar hennes resor, på det att hon obehinclraclt måtte kunna utöfva sin välsignelserika verlcsamhet.
I det praktiska England, så rikt på företagsa,iiima och mång- sidigt intresserade kvinnor, ha fiingelsebesölcen redan blifvit satta i system, och det finnes numera l~nappast något engelskt fangelse, som ej har sina fast nnstiilrda » lady visitorsa, d. v. s. damer - ofta nr den högsta societeten - som åtagit sig att regelbun.det be- söka fängelserna, att samtala med fingarna, och att vid frigifningen bista dem gå allehanda satt.
%) Om henne se vidare Dagny 1897, 6: e häftet.
.
Afven hos oss utöfvas en liknande frivillig religiih verksani- het inom fängelserna utaf därtill bemyndigade enskilda personer, och i samtliga lan hafva särskilda föreningar till ~inderstikijande af frjgifna fångar på enskild väg blifvit bildade.
Hvad våra fängelser i öfrigt angir, S; blefvo de tinder 1840- och 50-talen grundligt omdanade och förbättrade och kunna numera anses mönstergillt ordnade.
Sverige htr för näxvarande tv&amp; stora fängelser iiteshtande af- sedda för kvinnor, nämligen Cent-ralfiingelset i Göteborg och T v ~ ~ Y - arbetsanstalten i Norrköping (sistnamda anstalt afsedd för liisdrif- verskor, hufvndsakligast f ï h Stockholm - den obotligaste sortens fångar.)
De kvinliga fångar, som straffas p&amp; kortam tid %n fyra år, måste dock i allmänhet inrymmas i samma fangelsebyggnader som de manliga - ehuru strängt skilda från dessa senare - emedan antalet kvinliga brottslingar ar så pass litet, att man ej anser sig behöfva inreda ett större antal sarskilda byggnader för deras räkning.
*) Vid alla fängelser st % emellertid de kvinliga fångarna under direkt bevakning endast af kvinnor.
Det ar en vaktkvinna, som om dagen har nycklarna till kvinnocellerna i sin vård, och åligger det henne att tillse det ingen obehörig utan hennes medgifvaiide ingår i cellerna - till obehöriga raknas harvidlag äfven vaktknektarna.
Vid de två ofvannamda stora kvinnofiingelserna st8 vakt- kvinnorna under uppsikt af tv % s. k. valctfruar, hvillra åter lyda under fangelsedirektören.
Platsen som vaktfru %r den högsta post en kvinna kan bekläda inom fångvården i vårt land.
Dessa vakt- fruar ha mellan 600 och ' 750 kr.
i lön samt fri Ilostad och vedbrand.
Det kanske bast inredda af de för man och kvignor gemen- samma fängelserna i vart land ar Stockholms lans nya fangelse (vid ~ s t e r m n l m s ~ a t a i n Stockholm).
Diir äro alla kvinnocellerna -.
70 till antalet -- i tre våningar öfver hvarandra belägna i en sar- skild del af byggnaden och fiillkomligt afskilda fran inannens flygel genom en förstuga, försedd med tunga skjutdörrar af jaru å ömse sidor, s % att ej ett ljud kan tränga från den ena afdelningen till den andra.
*) År 1899 t. ex. intogos p&amp; rikets straffanstalter som nykomna blott 2,044 kvinnor mot 21,300 män.
Allting därinne gör ett ljiist, rent och fridfullt intryck, som redan det, tycker man, borde verka lugnande och välgörande på ett fEidlöst sinne.
Kvinnorna förvaras har, lilzsoin i öfriga läns- och krouo ' cell- fiiugelser, dag och uatt i ensam cell (först nBr de för aftianande af eu strafftid p&amp; inei än 4 Ar flyttas till Göteborgs centralfiingelse, f å de om dagarna arbeta gemensamt) och syssels&amp;ttas i ensamheten med trikåarbete äfvensom med läsning.
Hvarje fängelse äger nam- ligen en rikhaltig och välvald samling böcker, hvilka alltid röna stor efterfri-gan och ofta visa sig utöfva ett särdeles godt inflytande p&amp; fångarna.
Många straffade u t g i oclcsi ur fangelserna lcunnigare, biittre och med mera kraft att möta lifvets svårigheter an d&amp; de dar ingingo.
Bittrare iin sjalfva strafftideu blir.
dock ofta för dem tillvaron efter deras frigifuing.
De vi@ bättra sig, de silja lefva hederligt, meii de inötas af de flesta med inisstro och förakt, och svårigheten att f &amp; iiå,got arbete Icder dem snart iii i nya frestelser.
F&amp;ugvårds- och skyddsföiwningarna göra allt för att skaffa dem anställningar, men bar ar det först och sist allmänheten soin bör medverka.
Detta Br ett arbete, hvari alla lzunna taga del, iifven om det annars ej star enlivar till blids att göra nigot för dessa samhiillets ol.yclrsbarn.
Har om nggonsin galler det dock att koinma med ett kiirleks- fullt ocb ej ett dömmande sinne; och endast den bar utsikt att lyckas i sin verlisaiiihet bland dessa olyckliga, hvillten gir dem till mötes med den fasta öfvertygelsen, att de Iczuzna raddas, att, det iifven hos den mest förhkdade bland cleiii finnes en guistn godt kvar och att detta goda en &amp; ng kara och skall besegra det onda.
Dar heiii.nla.
Det borde ha varit glaclt och imutert, men det sar kväfrande grått.
Det borde ha varit ett vingtag sover de hcdje.
fjzlde '), men det blef till den styggaste flLngens1zap.
Har var s5 trångt midt i det stora.
Och Mrigria törstade efter hemlnft.
Det steg upp inom henne något liknande hat emot allt detta, som stiingde inne och gärdade kring, som skymde himlens blå och gömde bort solen.
.
Som en evighet så l&amp;@ borta r a r möjligheten att liggs i en solig björkdunge, höra fåglarna kvittra omkring sig och kanna den friska, l atta luften smeka öfver kinderna .. Oandligt fjarran rar det kara, hvita hiiset under lindarna.
Och far och mor och syskonen - hvad nyttade det henne, att de funnos dar borta i fjärran lef- vande och verkliga, när hon inte kunde nA dem.
d, den som bara ett enda litet tag kunde f &amp; gömma sig i mors famn eller kanna lille Giinnnrs armar kring sin hals ....
Den som kunde f; lof att kika in ett ögonblick genom dörröppningen dar hemma och fånga en enda liten glimt ...
I tankarna och i drömmen hade hon miinga gånger vandrat backen upp mot gården och öppnat farstiidörren ...
De visste inte dar hemma hin hon hade det.
T h k, om kon skulle skrifva hem och be att få slippa, - - - nej, det kunde hon inte.
För sin ångest skulle hon ej kunnat förklara, den kiinde ej uttryckas i ord, den kimde bara skrikas iit i ett ångestskri.
..
Men - hon bet tailderna hårclt tillsammans om angestskriet och stängde sina känslor inne, fast det var som om nggot skiille g&amp; sonder inom henne.
Och hon gjorde förtviflade ansträngningar att visa ett glndt eller åtminstone lugnt ansikte ut&amp; Det var jn s&amp; snällt af föräldrarna att ha låtit henne resa till Stocliliolm.
Och själf hade hon önskat det.
Det hade tagit sig sa helt anuorlunda ut på afstand.
Nu tjcktes det henne meningslöst att lata pina sig så dar för några franska och engelska lektioner och litet pianoklink.
Till sommaren skulle hon.
f &amp; kommit hem.
3Ien sommaren tycktes henne ligga vid viirldens anda.
Långsamt, steg för steg, förde lienne de grtia vinterdagarna han emot sommaren.
Sommar och hemma hade blifvit till ett ord för henne, det vackraste ord i världen.
* 9 4: Snön p&amp; taken srniilte, det rann och droppade.
Det slaskade p % gatorna, och spårvagnarna vor0 öf vcrfullu.
S p r f var flaxade och flögo öfverallt, fyllande luften incd sitt kvitter, och solen gassade.
Blåsippor bjödos ut på torgen.
I n i den stora staden kom det första badet om vAr.
Dlagna tog af sig galoscherna och gick in i sitt rum.
Dar låg ett bref på skrifbordet.
Det var fran syster Ellen.
Lena hade fått valpar, en skiille de behalla,.
barnen hade döpt den till Truls.
Uagna kiinde inte tanka sig hvad den var vacker, ljusbrun med mörkare fläckar här och där.
Siien hade ridit p i Svartcn anda till Ekanas.
De hade varit i hagen och tagit björklöf, blåsippor hade
.
de hittat för liingesedan.
Stararna ooro redan komne.
Det var så varmt nu, att det var niistan sommar.
Allihop längtade mycket efter att &amp; l a p a skull ' e komina hem snart.
Gunnar skickade en hii; lsning, som lian sjiilf hade gjort, det var streck och Irruinelurer p&amp; en papperslapp och skinlle förestalla ett bref.
&amp; !agna kysste ömt denna dyrbarhet, stödde arinbiigama mot bordet och stirrade ut genom fönstret.
TTBrstiiinning kon1 smygande öfvor henne långt bort ifriln.
Hon lriinde doften af Irnoppande björkar ...
Tiink, att en gbng f&amp; sprigga omkring i den hagen igen och Bryta 1Qf och plocka blommor.
Undras om hennes björk vid i n %r lilra vacker, som den bridrar vara on1 vbren?
Och om bofinkparet, kommit tillbaka till sitt bo i dess topp?
Snart iiro vii1 alla angar och inarker fullströclda med hvitsipgor.
Och så kommer hela blom- sterregnet öfverflödande, gifmildt.
Hon fAr inte se i &amp; r nar frukt- triiden st&amp; i blom.
Men en vacker sommardag om länge, länge, skall dock tiiget brusa i v %g ined henne mot hemmet.
Kanske kommer någon, af bröderna eller far sjiilf och möter henne vid stationen med Svarten och trillan.
Och så bar det af hemåt i rask fart.
Hon ser frarn- för sig vagens alla krökar, hon känner till hvarenda backe.
Bar- benta ungar med ljusa luggar komma springande ur.
de små grå och röda stugorna vid viigkanten för att öppna grindarna.
Och s&amp; kommer man till raststä !let vid sjön, diir Svarten f å r sina bröd- bitar.
SA %r det Sinnu ett par backar och ännu en skog och iinnin nggra åkrar och iingar att fara förbi.
Så dunka hiisthofvarna gladt och muntert öfver å-bron, så svänger man in i allen och SS iir mau framme, hemma.
.. Dar ligger det hvita huset, inbaddadt mellan lindai.
och fruktträd.
Magna hör rop och viilkomsthiilsningar af dskade röster ...
Å, att ändtligen vara hemma igen !.
Att f&amp; krypa ned om kv8llen i sin egen siing och somna fri fr&amp;n maran ...
Hemma, det iir den lngna v r h, det trygga niistet, den trofasta famnen, det iir smekningarna och förstbelsen.
Och det gr den bl&amp; hinden, de gröna skogarna, ftigeljublet, de vida vidderna och solskenet ute och inne.
.
Men stora hus, höga murar stodo iinnu som obevekliga vakter riindt omkring henne.
Allt, allting var grått och inte grönt.
Magria lutade hnfvudet mot bordet och griit ...
Hvad nyttade henne allt detta till ... Om hon bara finge vara hemma, skulle hon garna stå.
vid spisen ...
Den allra minsta lilla v r 5 diirheinma iir stor n o g för.
den som liingtat sig s j u k.
.
Plötsligt Ijödo de muntra toneriin frin ett positiv.
iikgiiri gick till fönstret och såg iied p i g h d e n.
H a n sag sa g l a d och Iiistig lit, d e n mörke italienaren, och tonerna kommo (lansaiide med glimmer och glam.
Magna virade in en tjiigiifemiiring i e n papperslapp och kastade ned.
En gliidjeglimt snuddade med e n s r i d Iienne.
D e t var likviil vår och s n a r t skiille sommaren komina.
D a r hemma stod skogen Euge~i ic!
Uesliotr.
i knopp.
Föreningsnieddelanden.
Fredrika-Breiner-Förbiindet och det Sjimde allinHima flick- skolemötet.
Till det stora flickskolemöte som agt rum i Stockholm den 1-13 juni hade Fredrika-Bremer-Förbundet litfardat inbjudning till ett sam- kväm den 12 juni kl. 7 e. m. i Högre liirariiineseminarietu lokal, hvi1kc.n viil, villigt af seminariets styrelse stiillts till Förbundets förfogande.
I demedblom- mor prydda rummen infann sig under aftonens lopp eu stor skara af mött~ts deltagare, uppggende till närmare 400 personer, Iivilka, sedan tle mottagits af Förbundets styrelse, samlades s&amp; 1Angt utrymmet medgnf i den soin salong ordnade solennitetssalen, där gästerna hiilsades valkomna af Förbiin- dets vice ordf. fru Moiitelius i nggr&amp; varma ord, hvari frrrmliölls gemen- samheten i Fredrika-Bremer-Förbundets och skolans intressen.
Dlii.118, hiil1 fröken Lotten Dahlgren ett kortare föredrag om Fikbundets verksamhet och mil.
Efter att h a berört den svenska kviiinorörelsens allini-inna drag och ledande personligheter, hvarvid Fredrika Bremer intog clct förniimsta rummet, och dessas sammanhang med Förbundets historia: tecknades i största sammandrag, dels Förbundets uppkomst och första skeile.
dels hrad detsamma under arens lopp utrattat.
Efter a t t h a meddelat n Q r a detaljer rörande Förbundets verksamhet och resultatet at ' deusamma!
iitvecklade tal.
nhgra af de synpunkter, hvilka vor0 att beakta med afseende p i förbunds- arbetet, de svhigheter och erfarenheter som tiden och andrade förliAllandtm medfört, samt inlade nagra förlioppningsfiil !a ord rörande framtiden.
Biire- draget sliitade med ett plipekande af Fredrika Bremers 100-ars-minne siliiit med utdandet af den förtröstan, att vi n u huiinit ett steg njirinare idealet af den fria kvinna, hvarom denna mhrkliga banbryterska siat - och, menadi * tal., .det vore vs1 ej för mycket sagilt, att det förbund, som bar Fredrika Bremers namn, bidragit att föra den svenska kvinnan fram mot detta ma ».
På föredraget följde ett mycket lifligt samkvarn, hvarvid Atskilliga fosterliindska s h g e r, afsjungna unisont, klingade förtriilfligt i seminariets öppna hall och bidrog att iika den glada stamningen.
Sedan nbgra enkla '
förfriskningar intagits, uttrycktes gasternas Wijkander frå.n Göteborg, dels af prof. J.
A.
U Sjnnde allmiinna flickskolemötets vägnar Förbundets giistfriliet och sympati med dess tack dels af fröken Anna Lnndell frán Uppsala, hvilka uttryckte dess erkänsla för sträfviinden.
... Fredrilta-Bremer-FGrb~~ndets val nf funktionärer och Xomitd- medleminar rigde riiin p&amp; styrelsens sammanträde den 30 sistlidne maj.
Därvid Btervaldes de förutvarande, med undantag dgraf, att fröken Dahlgren ingick som ny ord.
medlem i förvaltningsutskottet och fröken Silow som suppleant.
Till medlemmar af X: onzz ' t&amp;n för- Zugf1.6,gor iitsHgos: redaktionssekre- teraren G. Alden, fru G. af Klintberg: revisionssekreteraren C. Lindhagen, frii B. Nordenson, liiiradshöffling P. Babe, fil.
lic. fröken A. Skogliind och fru A. Tarnin född Bergendahl.
t Stipendiefonderiias kapital iippgick vid 1900 Ars slut till kr.
245,897: 75.
Fonderna började bildas &amp; r 1885.
L i f r h t o r utgå.
t. v. frUn 55,150 kr.
för att i en framtid utgA som yrkes- och studiestipendier.
Se- dan fonderna bildades liafvn 20,650 kr.
utbetalts i stipendier.
ar Med anledning af den komniiiiialn r6stratteiis utsträckande till Norges kvinnor har Fredrika-Bremer-Föïbundets styrelse afsandt en 1yckönskningsskriEvelse till styrelsen för Norsk Iivindeforening.
Q Handarbetets vänners årsmöte agde rum den 17 maj kl. 7 e. m. under v. ordföranden fru Elise Odelbergs ordförandeskap.
De personer af styrelsen, som voro i tur att aEgtL, Atervaides med undantag af fröken K. Cardon, som iindanbedt sig Bterval.
Sophie Adlersparres pris, som af föreningen utdelas ratill den kvinna vare sig inom eller utom föreningen, som genom sitt arbete siirdeles friimjat svensk textilkonst,^ tillerkandes detta hr fru Cilluf Olsson fr&amp;n SkAne sfsom ett uttryck af föreningens erkännande af hennes förtjänst- fidla arbete p&amp; konstväfnadans omrade.
Af Arsberättelsen, som upplastes, framgick, att föreningens ordf~rande, fru Anna Wallenberg, född von Sydow vid viirldsutsthllningen i .Paris ut- namts till Officier de 1~Instruction piibliqiie och direktrisen fröken A. Bran- ting till Officier d ' AcadCmie.
Föreningen har under Bret i aflöningar och arbetslöner utgifvit en suinma n£ 56,809 kr.
47 öre.
Skolorna, under ledning af fröknarna S. Gisberg, A. Biickman och A.
M.
13ainilti) n: hafva haft att gliidja sig át ett störro elevantal &amp; n nagot föregående %r, namligen 212 elever.
De flesta voro frkn landsorten, men somliga från Amerika, Frankrike, a g l a n d, Tyskland, Danmark, Finland och Östersjöprovinserna.
Styrelsen beviljades decharge.
Med utlandet står föreningen, ' särdeles efter utstlillningen i Paris,; liflig förbindelse.
Senast har regeringen i Posen pá uppmaning af direk-,
tioneu för Gewerbe lind ITaiishaltiiii~a-Sc~1111t~ alislagit en citiirre sitiniria till inköp af en hel del testil föremil f r l n föreningen IIaiidarbelets viinner.
.
F. V. 0. vc ' Lrsaniniantriide agde rum föreningens crntralbyrii m&amp;iidagen den 13 niaj.
Vid detta sammnntrade förekomino inga andra grenden # n val a l styrelse och revisorer.
I tur att afgit nr styrelsen vor0 i ii öfverstiithfdlaren frih.
Tamm och fru ?rIonteliiis, Iivilka bilda atervaldes.
Fru Anna Wallenberg hade diirjiimte nfsagt sig aterval, cmeclan Iieiiiies tid var s å striingt upptagen, att hon ofta miste vara fr8nv~~rande rid samman traden, och för den tid som fiir henne Uterstoii invaldes i hennes stullt!
suppleanten fru Coraly %ethi.asiis ..
De siipplranter, soin voro i t.nr att af&amp; voro frih.
Lagerfelt och grosslirtndlare Ramstedt, hvilkn biida irt.er- valdes.
Nyvald efter fru Zethreus blrf frn professorskan X. T,.
Berg.
Till revisorer iitsiigos: lianslirliden Lindeberg och Sil hersviird; till rerisora- suppleant grosshnndlaren Herman Lamm.
Den nyv: ~lda styrelsen sammantradde omedelbart efter h r n ö t e t för att vlilja befattniiigshaEvnnde för det konimande arbetsliret, som börjar ilen 1 juli.
6 f v e r ~ t &amp; t h ~ l l a r e iir r i fortfarande ordförande, grefve Oxen~tierna sekreterare och direktör Tainin kassaförvaltare.
