# ID: svediakorp-per2059
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1913
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,217
# sentences: 1,543
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR- tolkade till maskinläsbar text.
Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet.
Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bil- der för att avgöra vad som är riktigt.
This work has been digitized at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
This means that you can search and copy text from the document.
Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to deter- mine what is correct.
N:R 26 (1361) A.
26:TE ÅRG.
VANLIGA UPPLAGAN.
LOSNUMMERPRIS: 12 ORE.
I LLClSTREPADfif TI DN ING FOR- KVINNAN g OCH - HEMMET / 1 FRITHIOF HELLBERG HUFVUDREDAKTOR OCH ANSV.
UTOIFVARE: SÖNDAGEN DEN 29 JUNI 1913.
JOHAN NORDUNG.
BITR.
REDAKTOR: ERNST HÖGMAN.
RED.-SEKRETERARE: ELIN WAGNER.
EDGElßREkT EDGEIBREKTSSOD y.
- * * ...
.,, " i — g i själfva handlingen och mera skärpa i ka­ rakteristiken hade ej varit ur vä gen, men i den form skådespelet föreligger har det på­ tagliga förtjänster som folkpjäs, speciellt i dialogen med sina många kärnord, hämtade ur vårt rika svenska ordspråksförråd.
En­ gelbrekt återgifves af hr Vilhelm Hansson, hvars apparition nog skiljer sig bra mycket från historiens kortväxte höfvitsman, men spelet har kraft och värme.
De många öf- riga rollinnehafvarne åstadkomma en god ensemble, detta tack vare hr Hedqvisis all­ deles ypperliga regi.
Vår stora bild här of- van framställer Engelbrekts återkomst till sin gård efter sitt första danska besök och i ovalen synas Engelbrekts dotter Brita (fru Norée, och en ung b ondgosse Erik [hr Fr ied- mann).
^ fs » esi&gt;eei&gt; / &amp; &gt;est&gt;e&amp;fs !&gt;f$c&gt; EN SCENISKA KONSTEN FOR egentligen en bedröflig tillvaro i Stockholm under högsommaren.
Den är öfvervägande varieté med och utan kalsonger, och hur tanketom och kvalmig den sortens dra­ matik oaflåtligt manifesterar sig behöfver ju icke påpekas.
Klagomål skulle i alla händelser vara gagnlösa, eftersom det dumma och plumpa f. n. inom vissa kretsar — och de utgöra i sanning majoriteten — åt­ njuta stor högaktning.
En icke oäfven motvikt ger dock Skansens friluftsteater, hvilken i som mar fått upp ett nytt fol kskåde­ spel, " Engelbrekt Engelbrektsson ", af Axel Berggren, en i enkla linjer gjord skildring af den hugstore folkhöfdingens första framträ­ dande som befriare.
En mera dramatisk glöd Almberg &amp; Preinitz foto.
Ur snörlifvets historia.
ORST FRAMEMOT NYARE Ti­ den började man begagna det tillbehör till damtoaletten vi kalla snörlif.
Visserligen an­ vände antikens kvinnor till ett något liknande ändamål som snörlifvets de breda band de lindade kring midjan, och un­ der medeltidens åtsmygande klädningar bu­ ros ett slags lifstycken, som fullkomligt slöto efter gestalten; men intetdera af dessa hjälp­ medel är att förlikna vid det plagg med spjälartade styfnader, åt hvilket vi g e snörlif­ vets namn.
Själfva detta plaggs konstruk­ tion hör också nära ihop med benämningen.
De medeltida lifven höllos ihop genom att knytas med flera små band i r yggen; det är först när man vill använda snörning som hopfästningsmedel, som de stela stöden vid kanterna bli en nödvändighet och namnet kan uppkomma.
Katarina af Medici införde i F rankrike un­ der förra hälften af femtonhundratalet snör­ lifvets bruk från Italien.
Från Frankrike spred det sig öfver Europa — och härskar ännu sedan fyra hundra år!
De tidiga snörlifven från fjortonhundra­ talet voro gjorda af sammet, och de första planschetterna förfärdigades af trä eller el­ fenben, således åtminstone i det senare fal­ let fullkomligt oböjliga.
Det blef ingalunda bättre, när man började förfärdiga stöden af metall: i de etnografiska muséernas klädkam­ mare kan man se dessa järnspjälade lif, fu ll­ komliga tortyrinstrument, allrahelst när man betänker att " den moderna linjen " på den tiden bestod i en långsträckt smalhet och platthet, s å att hela bysten snördes in.
Ele­ gansen köptes ingalunda för intet, det gamla ordstäfvet " den, som vill vara fin får pina skinn ", visar sig ha god häfd.
Icke ens barnen skonades, alla minnas vi säkert por­ trättet af någon stackars liten förskrämd prinsessa i h oppressadt lif oc h tung och lång styfkjortel.
Bruket att bära ett hårdt åtsittande snör­ lif fo rtlefde emellertid, t rots a tt lärde, läkare, kungar och kejsare dundrade däremot.
Det lefde segerrikt, om också på sextonhundra- talet midjan blef mindre nedträngd, bysten icke så insnörd, o ch det firade en ny triumf i rokokons fidehvarf, till h vars damkostym det kan bokstafligen sägas utgöra själfva stom­ men.
Denna tids förkonstling väckte emeller­ tid en ny predikare, Jean Jacques Rousseau, och det må vara hans ord eller andra grun­ der, alltnog, förlossningens timme tycktes vara slagen.
Revolutionen, som bröt sön­ der många bojor, lossade också den stac­ kars kvinnogestaltens.
Hvilken ändring!
Märkvärdig i sanning måtte den ha förefallit dem, som upplefde den!
Porträtt från denna tid visa oss den: det ena en dam i d et långa, fruktansvärdt å t­ snörda lifvet, det andra samma dam i empi- rens antik-imiterande, löst sittande dräkt, endast lätt åthållen högt upp under bysten och i st ället för klädningslif ett litet, i minsta mått tilltaget stycke tyg, angående hvilket man ej förstår hur det kan hållas uppe.
På Gripsholms slott ses två dylika i så högst olika k ostymer återgifna bilder af den vackra drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina.
Icke stort längre än de senaste revolu­ tionsåren och det första kejsardömets tid varade emellertid denna korporella frihet.
Återigen s köts midjan ner mer o ch mer; där­ med var också signal gifven, att den måste bli smalare — märkligt nog visar den sig oeftergifligt ha denna tendens, så snart den intar det som i våra dagar personer, som hvad modet angår äro något konservativt anlagda, pläga kalla dess naturliga plats, något som icke särskildt talar till d enna pla­ cerings förmån.
Äfven denna " naturliga plats " brukar, som vi v eta, variera rätt lifligt, man behöfver endast observera hur den sjönk till fy rti-femtitalet.
Snörlifvet är dess­ utom under denna tid högt, och bysten skju- tes upp mot hakan.
Nu inträder krinolintiden, och då höjes midjan igen.
Smal bör man dock vara för att anses välväxt, hvarförutom snörlifvet bi­ behåller den formen, att det stycke som är ofvanför midjans inskärning, utgör dess största del, och det stycke, som sträcker sig nedanför midjan, är jämförelsevis kort.
Men om korsetten under rätt lång tid om­ kring förra århundradets midt höll sig täm­ ligen konstant i formen, så har den under dess senaste årtionden och början af vårt sekel undergått desto större och snabbare förändringar.
Månne en början till s lutet?
Variationerna inleddes med att den gjor­ des något lägre, och vi kunna observera, att det egentligen är under detta skede, då den icke var fullt så hög uppåt och fortfarande kort nedåt, som den hos oss blef kallad kor­ sett.
Så kom emellertid en generaländring, den s. k. raka fronten, som tycktes medföra en stelhet, men icke dess mindre innebar en icke så liten hygienisk förbättring.
Midjans vidd ökades plötsligt äfven på den koket­ taste med några centimeter: det var icke längre fråga om att vara så smal som möj­ ligt, utan om att bära en planschett, som var så lodrät som möjligt.
På grund af denna form skulle man aldrig kunnat införa den anatomiska bild af en genom hopsnörning vanställd lefver, som vid kvinnliga läroan­ stalter brukade förevisas till sk räck och var- nagel.
Att snörlifvet nu sträcker sig endast ett helt kort stycke öfver midjan, och bröst­ korgen således icke längre hoptryckes, har också betydligt förtagit dess hälsofarliga karaktär.
Hastigt uppkom dock den raka fro.ntens öfverdrift, " mera än rak ", som den kallades på korsettfabriksspråk; en planschettlinje, hvars nedre del sluttade inåt gestalten, så att denna i profil kom att verka S-formig, en karikatyrmässig silhuett, som hos oss icke fick någon vidare utbredning, men märkvär­ digt nog långt sedan den var ur modet och ända till leda har grasserat på våra scener.
Befriade från denna fas af snörlifvets skiftningar, få vi s e dettas nedre del växa till en oanad längd.
Men alltunder det att det intar dimensioner som aldrig förr, har det dock under tidens lopp blifvit mer och mer oskadligt, detta främst på grund af att det gjorts alltmer böjligt och äfven lättare, hvil­ ket icke har så litet att betyda.
Vi ha i denna sekelbörjan icke helt och hållet afkastat denna mycket omstridda stomme för toaletten, så som man gjort, in­ nan man ingick i d et förra.
Men sedan snör­ lifvet återinfördes, och kulmen af de sylfi- diska midjornas triumf nåddes i mjdten af adertonhundratalet, ha vi dock hunnit där­ hän, a tt om snörlifvet ännu bäres, så får man dock icke på minsta sätt verka snörd.
Så ­ dant var förr en omöjlighet, och hvad man kan vara Viss om är, att detta förhållande i hög grad minskar skadligheten.
Klädnin- garnas snitt sedan några år är åtsmygande öfverallt utom i midjan, denna skall vara le­ dig, böjlig och fri, o ch man ser därför stund­ om korsetten ersatt af ett plagg, som endast täcker höfterna.
Och har man en sådan fi­ gur, att man helt och hållet kan undvara den, har man uppnått idealet.
Det är häri man kan spåra ett varsel om korsettens för­ svinnande.
Vi få nu emellertid bevittna ett nästan - 422 - sorglustigt faktum, att under det att det är modedamerna, som bära det långt hälso­ sammare låga snörlifvet, som lämnar bröst­ korgen fri, är det de äldre, de, som hålla på mera gammalmodigt sydda klädningar, de " förståndiga ", som ännu begagna det jäm­ förelsevis höga lifvet, som tillika är långt mera obekvämt och som på grund af den enkla fysiska lagen att hvarje kropp intar ett rum, skjuter upp axlarna och gör halsen kort.
Skall snörlifvet försvinna eller ej?
Modet har förf oss in i e n epok af ö sterländsk mjuk­ het, som gör att dettas afskaffande icke ser otänkbart ut.
Från Paris formâtes, att några eleganta damer uppfunnit ett slags fodral af stadigt tyg, som sluter tätt efter figuren och öfver höfterna har insydda kilar af trikåtyg för att verka bekvämare när man sätter sig.
Och om snörlifvet nu skulle afskaffas, är det icke uteslutet, att det aldrig mera står upp igen.
Fyrahundra år äro ju in gen evighet i h istoriens lopp — e n dylik lifslängd berätti­ gar ingalunda till anseende för odödlighet.
En gång förut har ju k vinnosläktet visat, att det kunde befria sig från detta klädedräktens stela och tryckande stöd.
Sker detta åter en gång, sker det måhända på allvar.
HILDA SAOHS.
Kindergarten.
Ett ve rksamhetsfält för unga kvinnor.
KAROR AF UNGA FLICKOR lämna hvarje år efter slutad skolkurs sitt läroverk.
Hur många af dem ha klart för sig hvad de nu skola göra?
Hur många känna ansvaret, krafvet att göra sin insats i l ifvet på fullt allvar, till a ndras tjänst och egen förkofran?
Och om också den ansvarskänslan är väckt, så gäller det sedan att välja rätta vägen för att nå just s in egen plats.
E 11 område, d är säkert många kunna finna sin verksamhet, är utan tvifvel kinder­ garten och särskildt den i v årt land tämligen nya f o 1 k-k i n d e r g a r t e n.
Man har med skäl hyst betänkligheter mot kindergarten såsom en ytterligare utvidgning af den redan alltför omfattande skoltiden, som röfvar barnen från hemmet.
I r egeln är det ju he mmet, som bör gifva dem denna för­ sta undervisning.
Undantagsfall finnas, som göra det önskvärdt, att kindergartenkurser existera för barn ur alla samhällsklasser, men framför allt är det folk-kindergarlen som bör uppmuntras.
Mödrar i fattiga hem behöfva framför andra hjälp med barnen före skolåldern; barn utan eget hem, gatans barn, kunna genom en folk-kindergarten få intryck, kanske starka nog att motverka van­ vården, smutsen och råheten omkring dem, att rädda dem till ett nyttigt lif.
Människo­ själens utvecklingsdrift är stark, det vill mycket till för att döda den, och det är en tacksam uppgift att underlätta dess kamp för att göra sig gällande, där den ännu ej hunnit komma långt på en orätt väg.
Arbete i en folk-kindergarten, det är en verksamhet, som många unga kvinnor borde ägna sig åt — d. v. s. de som ha förutsätt­ ningar för att lyckas: de som ej bindas af någon speciell personlig begåfning, som kräfver utveckling och bestämdt anvisar dem en annan tjänst; de som äga absolut frihet från nervositet, ett gladt och rörligt sinne, vana vid ordning, händighet, helst äfven sångröst, samt — först och sist kärlek, för­ måga och behof att gifva, att glömma sig själfva.
Detta kan finnas som en möjlighet, ett anlag, och under växelverkan med barnen utvecklas det mer och mer, tills det slutligen
Barnens arbetsrum.
är en lyckliggörande, fullt behärskad konst, och människokärleken hunnit den punkt, där den icke föraktar någon, men tror på det goda hos hvarje människa o ch kan både tåla och arbeta för att få fram det.
Utbildning för kindergartenverksamhet meddelas på flera håll i Sve rige.
Det är ej nödvändigt att, som många hittills gjort, fara ut till Pestalozzi-Fröbel-Haus i Berlin.
I Stockholm och Norrköping t. ex. finnas ju välkända motsvarigheter.
En nyare kurs är Uppsala Enskilda läroverks, som synes mig värd uppmärksamhet för en synnerligen god och mångsidig läroplan samt det stora ut­ rymme till pr aktisk öfning som gifves genom samverkan med folk-kindergarien och barn­ hemmet vid fackskolan för huslig e konomi.
Inom Uppsala Enskilda läroverks semi- narie-klass ledes kindergarten-arbetet af fru Agnes Petersson, som äfven förestår Upp­ sala folk-kindergarten.
Denna senare har med sin nuvarande organisation ägt bestånd i fyra år, men hade en företrädare i den af fröken Margit Holm­ gren (numera doktorinnan Ek­ man i Motala) anordnade och ledda, hvilken, såvidt jag vet, var den första i sitt slag i Sverige.
Fru Peterssons en­ tusiasm och energi jämte hen­ nes sällsynta talang äro en god borgen för att denna gren af läroverkets undervisning kommer att bli mer och mer fruktbärande.
Kindergarten sysselsätter, som bekant, d e små med enkla handarbeten och åskådnings- öfningar, grupperade kring vissa " medelpunkter " och om­ växlande sånglekar och enkla gymnastikrörelser.
Den har i sikte ej blott att tillfreds­ Slöjdsalen.
ställa och utveckla barnens verksam- hefsbehof, utan äfven att bibehålla och skärpa deras själfständiga iakttagelse­ förmåga, uppöfva form- o ch färgsinne, vänja dem vid o rdning o ch noggrannhet, p å samma gång som den vill d eltaga i deras uppfost­ ran till sann ing, hjälpsamhet och förmåga att se det egna lilla jagets rätta proportioner, hvarvid naturligtvis kamratlifvet är af stor betydelse.
Allt detta illustreras nu i viss mån genom en mönstergill utställning af kindergarten- arbeten, sådan som den jag förra våren hade tillfälle se i Uppsala.
Det hela var väl ord- nadt med god helhetsverkan och detaljerna så grupperade, att man kunde följa arbets­ planen.
Äfven de enklaste modellerna röjde den ledandes artistiska blick och pedagogi­ ska afsikter.
Jag minns t. ex. en grupp ar­ beten afsedda att åskådliggöra v a t t n e t s betydelse.
Från den enklaste början kom­ mer man slutligen till det mera komplice­ rade: vattnet såsom drifkraft.
Slaska i vat­ ten kunna alla barn, och de återse nog med förtjusning scener, som påminna om detta, m en nu få de också sin uppmärksam­ het riktad på vattnets mera reella nytta.
Trefliga humoristiska teckningar samt figu­ rer i lera, med eller utan färgläggning, visa bl.
a. några karaktäristiska vattendjur, hin­ kar, tunnor och andra vattenkärl ha fram­ En Kindergartenutställning.
för Kr.
2.50 pe r styck är väl enastående billigt?
Sänd Eder fläckiga, nedsmutsade., kappa för kemisk tvätt och prässning till Orgryte Ke­ miska Tvätt- &amp; Färger i A.-B., Goteborg och Ni blir förvånad öfver det goda resultatet.
Det är ej likgiltigt, till hvilken affär Ni Z vänder Eder, ty det är stor skillnad på kemisk tvätt och — ke misk tvätt.
KAPPOR ställts i olika material; g lansnumret är en di­ minutiv kvarnränna med hjul, som — n atur­ ligtvis u nder stort jubel — kan demonstreras vid vattenledningen.
En annan serie grupperar sig kring bar­ nens goda vän kossan, som ger dem sin mjölk.
Här finnas små nätta l a d u g å r ­ d a r af papp, rymmande hvardera två kor, den ena af kartong, den andra af lera, och gumman kommer förstås med pall och hink för att mjölka.
&gt; ' * • V ' ' ' s, L * ¥•ÄiilL; ' v &lt;!
s IPé&amp;Si c * ^ Î vi H ö n a n har sin serie, börjande med höns­ gården och slutande m ed prydliga o ch prak­ tiska vadderade pappkorgar att servera ägg uti.
S k o g e n gör sig påmind genom en skog- vaktarstuga med jägare och hundar, hvilkas uppmärksamhet är riktad på diverse ville­ bråd, skymtande mellan träden.
Och här se vi centrum af alltsammans — ett äkta gammalsvenskt 1 a n d t- h e m. Miniatyrväfstolen må­ ste locka flickorna att lära sig väfva, så inbjudande ser den ut m ed sin påbörjade väf.
Och de solida målade allmogemö­ blerna borde ge upphof till en hemslöjd, som skulle minska utgifterna för leksaker.
Början har som sagdt gjorts med synnerligen primitiva ar­ ter af konstflit: konturlägg­ ning med stickor, färglägg­ ning af färdiga teckningar, flätning med pappersremsor m. m, och så kommer man pro­ gressivt till verklig slöjd, mo- dellering o ch träslöjd samt t. o. m. väfning — af e nklaste slag naturligtvis, bandväfning och dylikt.
Det är gamla välkända fröbelarbeten, blandade med nya, originella, vittnande om den renässans, som denna art KLIPPAN.
Modernaste Finpappersbruk.
SjtaelaUtäaf t Finare Post-, Skrif-, Koptm- och Tryc&amp;pappei * samt Kartong » I duns textpaoper tillverkas af Klippan.
af undervisning för närvarande upplef- ver.
Här finnas modeller lämpliga för alla åldrar, som förekomma inom kindergar­ ten och äfven sådana, som äro öfver det egentliga kindergartenstadiet; meningen är nämligen att seminarie-klassens elever skola kunna, om så behöfves, med handar­ beten sysselsätta alla barnen i et t hem, eget eller andras.
Ty inom hemmet är ju kin­ dergartens rätta plats.
Och det är icke en­ dast för blifvande lärarinnor i ämnet denna utbildning har betydelse — alla mödrar borde ha genomgått en sådan.
Både de själfva och barnen skulle finna sin fördel däri.
Seminarieklassen vid Uppsala Ensk.
läro­ verk är emellertid något mångsidigare än sådana lärokurser hittills varit.
Man har in­ rymt åtskilliga ämnen, som visserligen ej direkt beröra kindergartenarbetet, men som för kvinnan i hemmet äro af vikt, och man har velat tillgodose en ny tids kraf på kvinnobildning genom att upptaga ämnet " samhällslära " (ej att förblanda med den statskunskap, som brukar ingå i fl ickskolans kurser), omfattande dels nationalekonomi dels en framställning af statslifvets utveck­ ling.
Kursen i psykologi och pedagogik är dessutom fylligare än vanligt och särskildt Gata i Kairo.
praktiskt tillämplig.
Detta är ju äm nen, som både en mor och en lärarinna behöfva.
morgon från Alexandria med snälltåget, som Det klagas öfver att kvinnorna ringakta fillryggalägger det ungefär tjugo svenska hemmets arbete.
E 11 sätt att råda bot här mil långa afståndet till Kairo på något mer för vore nog en allmän uppryckning ur den än tre timmar.
slentrian och brist på fackutbildning, som Troligen finns det ingenting så platt som länge varit rådande inom hemmets olika ar­ Nildeltat.
Ât alla håll utbreda sig feta fält betsområden, och därigenom skapa eti nytt planterade med bomullsväxter i s nörräta ra­ " yrkesintresse ".
(Ett annat vore att icke der som potatis.
På kanten af de otaliga renodla inkompetensen genom att tvinga in dikena skrida kameler fram i högtidlig takt, på detta verksamhetsfält kvinnor, hvilkas små pigga åsnor trafva muntert i väg, ofta begåfning går i helt annan riktning — " but på sin lilla rygg bärande en ryttare, hvars that is another story ", som Kipling säger.)
fötter nästan vidröra marken, egendomliga Denna hemmets reformation har redan börjat små oxar draga kugghjul som med lerkrus och det bör vara en lockande uppgift för ösa upp vatten ur en kanal, urtid och nutid ung kvinnokraft att deltaga däri.
bredvid hvarandra.
Här och hvar sticka en­ Hvarför d å icke gripa in just på den punkt, staka palmer sina dammvippor upp mot den som ofvan antydts?
blekblå himlen och komma mig att längta ef­ TERESIA EURÉN.
ter de skuggfyllda skogarna hemma.
Strödda i landskapet ligga fellahbyarna, kulor eller lyor af soltorkad lera, sammanhängande till en enda lerklump.
På de platta taken ligga högar af halm och ris.
Hela byn vimlar och III.
Kairo.
krälar af gubbar, barn, får och säkert mycket F STÄDER INOM RÄCKHÅLL annat, som jag ej kan se för afståndets skull.
är det väl knappt någon utom Kl. 10,20 å ngade tåget in i den storartade Konsiantinopel som så lockar banhallen.
Svarta händer sträcktes girigt in med det hemlighetsfullas tjus­ genom kupéfönstren efter bagage, och ning som Kairo, Masr el Kahira, sträfva arabröster smattrade som en hagel­ den sista af Egyptens hufvudstäder, dit om skur.
Utanför väntade oändliga rader at vintern de rika turisterna strömma med lyx- droskor för att befordra resandeströmmen.
tåg och lyxbåtar.
För den som ej är Af ren själfbevarelseinstinkt försökte jag se miljonär är sommaren lämpligare, men ut, s om om jag vore född i landet, och fla­ hvad som sparas i guld, kräfves ut till s ista nerade inåt staden följande filen af droskor, skärfven i transpiration.
där den gick som tätast.
Sålunda lyckades Om man ej har en fördom mot att bli ledd jag taga mig fram till Sh epheards hotell, en­ omkring, så kan man redan från Alexandria gelsmännens tillhåll.
Men som hvarken min medföra en ypperlig guide, Alek, som fört äregirighet eller kassa räckte till för detta många svenskar till Kairo och af dem sä­ förnäma ställe, slog jag mig ned utanför kerligen bevaras i tacksamt minne.
Redan restaurant Bavaria, där ett stort kallt glas hans vänliga om ovanlig intelligens vittnande guldgul pilsner gjorde hvad det kunde för att ögon intaga en till hans fördel, och hans nedbringa termometern inom mig till m änsk­ elegant tillskurna hvita kjol, svarta långka­ liga proportioner.
Medan jag intog min vaj med sammetskrage, röda tarbousch och lunch och iakttog vimlet; som drog förbi mi g, ljusgula knäppkängor förtaga återstoden af sjönk min själftillii under fryspunkten och jag ens tvekan.
Han är ej heller dyr och lurar en kände mig så ensam och liten, a tt jag tyckte inte — åtmin stone inte mycket — de t vet jag jag behöfde någon, som höll mig i handen af personlig erfarenhet.
Men i min enfald och ledde mig.
Alltså lät jag visa mig till trodde jag mig o m a tt kunna göra färden bil­ Cook ' s byrå och hyrde mig en dragoman, ligare själf, och i ett af de stolta ögonblick, som för 10 francs skulle visa mig alla se­ då man inom sig känner krafter att gå ut o ch värdheterna.
En fezprydd turk satte sig på upptäcka nya världsdelar, startade jag en kuskbocken och på gummihjul rullade vi ut i Fem små resebref.
folkvimlet.
Helt naturligt gällde första be- sökel Allah.
Rätteligen skulle min turk ha trädt in i helgedomen i strumplästen, men som han var i sällskap med en giaur, som gaf drickspengar, slapp han med att liksom jag låta knyta på sig ett par stora ljusgula morgontofflor, och i denna utstyrsel lafsade vi s å in genom porten till A labastermoskén.
Kairo har oändligt många moskéer, fem­ hundra tror jag, urgamla och urheliga, men denna anses af kännare snarast som en grant utstyrd uppkomling.
Men för mig var den ett himmelrike af svalka och tystnad, en ljuflig oas midt i solhettan, där man kunnat drömma om svala porlande bäckar och su­ sande palmer under stilla, tysta stjärnor.
Den tjocka röda mattan uppsög ljudet af våra steg, och den svindlande höga kupo­ len lyfte tanken upp till det gemensamma oändliga, där alla mötas, muhammedaner som kristna.
Från taket nedhänga i fina kedjor tusentals lampor, hvilka måste göra en underbar verkan, när ljuset tändes och lyser på böjda ryggar i brokiga dräkter.
Väggarna äro klädda med renaste alabaster och afslutas upptill med en fris i blått och guld, smyckad med Allahs namn och citat ur koran.
Sen bar det af till Citadellet, hvarifrån man har den stora utsikten, den oförgätliga.
I en underligt tät luft, so m gnistrar och glim­ mar af solrök och kalkdamm, ligger staden för ens fötter ända bort till horisonten, hus vid hus, öfver hvilka höja sig kupoler och minareter, allt i sam ma hvitgrå färg med blå- rödgrå skuggor.
Borta i öster lysa Mokat- tambergen i oändligt fina toner, och öfver Nilens blekblå band i väster lyfta sig pyra­ miderna upp ur diset.
På detta afstånd verka de trolskt som en vision, skymta fram ur ljustöcknet vid ökenranden som ur årtu­ sendens dimma för att för ett ögonblick taga lefvande gestalt och sedan åter smälta bort i ljus.
I hvirflande fart ser du för ditt öga Moses och egendomsfolket, Kambyses och perserna, araber, mameluker, Napoleon och hans fransmän, turkar och turister trängas kring dessa jättegrafkamrar, som ej mäktat skydda sina byggmästare för hopens nyfikna blickar bättre än med tre alnar jord och en kista af fyra bräder.
Om ni tänkte er ut till p yramiderna, skulle ni inte då anse det nästan som en hädelse att fara dit i spårvagn?
Det förefaller lika ostilenligt som om korsriddarne på väg att eröfra den heliga grafven hade stigit in i förstaklasskupéer med restaurantvagn, iklädda sina järnrustningar.
Helst skulle jag velat rida på en kamel, men som jag är mer van vid spårvagn, föredrog jag den.
Från den öppna platsen utanför operan passerade vi hela rader af palatslika privat­ hus, som khediven låtit uppföra för att ge Kairoborna en föreställning om europeisk komfort, kommo förbi kasernen, där engel­ ska soldater midt i so lhettan spelade kricket, förbi det gamla Kairo och på en ståtlig bro öfver Nilen.
Floden har en verkligen impo­ nerande bredd och är fylld af båtar med lustiga segel, som likna ofantliga vingar.
På andra sidan bron vidtager en bred väg, öfverskuggad af träd, anlagd vid Suezkana- lens invigning af khediven Ismail till kejsa­ rinnan Eugenies ära.
Bredvid den löper spårvägen fram till beduinbyn Ghizeh vid pyramidernas fot.
En brännande het vind blåser från öknen som om en eldstod ginge framför oss.
Allt närmare kommo pyramiderna, allt mera verkliga förefalla de, tills vi stanna vid För hudens vård och ansiktets skönhet \ TTC erhåller enhvar vid rekvi- sition min rikt illustrerade praktkatalog med ringmått, med tusentals juvel-, guld- och silfverpjeser illu- strerade i värden till m iljontals kronor.
- - - • • ' ï Ï KUNGL.
HOFJUVELERARE.
Z Vjiv / A.
1 1C?
J. SIMON, PARIS.
Enda skönhetsmedel som Icke Irriterar huden.
K. ANDERSON - 424 - JAKOBSTORG 1.
REGERINGSG.
19-21.:
randen af sandhafvet, som delvis täcker de ire jäfiarna.
Det gick mig som det oftast g år oss människor.
Mina förväntningar hade varit för stora, och nu tycktes mig pyrami­ derna för små och i stort behof af repara­ tion.
Jag afstod från att bestiga dem, fast beduinhorden ifrigt erbjöd oss sina åsnor och sina tjänster.
En lång vacker beduin- yngling, s om talade en utmärkt engelska, ut- bjöd med otrolig tungfärdighet gamla ro­ merska kopparmynt, funna i ökensanden.
Han var nitton år och hade varit gift i tr e, så han behöfde nog förtjäna en slant till hus­ hållet.
Och nu tillbaka — till basarerna.
Lång­ samt tog sig vår vagn fram mellan männi­ skor och bråte, hästar och åsnor.
Gatan blef allt smalare och trängseln olidlig.
Vi stego ur vagnen och klefvo ner i s mutsen.
Här sopas gatan aldrig, blir det för dammigt, vattnar man litet framför sin dörr.
Jag för­ modar, att detta renhållningssystem jämte en del andra ingredienser bildar den egen­ domliga, fräna, s tickande, men jag kan dock ej säga obehagliga lukt, som är något för Österlandet eget.
Mellan hus, trenne vå­ ningar i höjd, öppna sig basargatorna som smala springor, högst upp täckta med trasiga trätak.
Genom öppningarna silar solljuset in i knippen och strålar och ger lif åt det brokigaste spel af färger i röd t, blå tt, purpur och guld.
Nedersta våningens väggar upp­ lösas i s mala nischer, i hvilka arbetet pågår med fart och farfar, söner och barnbarn sy på sidenkaftaner, hamra på mässingsbrickor, slipa ädla stenar och bulta på kopparkrukor.
Eller sitta dästa köpmän på låga divaner i dåsig ro sugande sin nargileh o ch idas knap­ past lyfta på ögonlocken för främlingen.
Eller ser man ur dunklet bakom staplar af mattor och högar af brokiga tyger ett grått skägg lysa fram.
Några damer i sva rta dräk­ ter och schalar samt hvita silkesslöjor låta visa sig glittrande guldarmband, och genom den tunna väfnaden kan man iakttaga, att köpenskapen intresserar dem lika mycket som deras systrar i E uropa, när de gå i b u­ tiker.
Erån gata till gata, från bod till bo d går man och häpnar och gapar, lyssnar till det underliga tungomålet och inandas de egen­ domliga parfymerna, tills kn äna vika sig och hjärnan kokar.
Efter allt detta var jag s å utmattad, att jag ej orkade gräla med dragomanen, när han skamligt skinnade mig på droskorna.
Efter en verkligt god middag i restaurantvagnen var jag tillbaka i Alexandria vid 11-tiden i det tjockaste egyptiska mörker och kände mig glad att åter trampa Ymers däck.
HAMED.
Ärade halfårs- och kvartalsprenumeranter erinras härmed om vikten af att utan dröjsmål förnya prenumerationen för årets senare hälft, för att därigenom undvika afbrott i tidningens regel­ bundna expedition.
Samtidigt tillåta vi oss på­ peka att det är så mycket nödvändigare att pre­ numerationen nu verkställes, som alla våra pre­ numeranter gratis erhålla Iduns julnummer 1913, hvars förträffliga litterära innehåll och konstnär­ liga utstyrsel ensamt äro värda prenumerations­ priset.
Sofia Olofsson.
En jubilerande kvinnlig bokhandlare.
ET ÄR VÄL INGENTING ATT skrifva om, och till på köpet sätta i I d u n, att man har stått bakom en disk i tj ugufem år.
Så talade fröken Sofia Olofs­ son i sin allra bestämdaste ton och gjorde en afvärjande gest med handen.
— Sä g inte det.
Att i så många år tjänst­ gjort som en föreningslänk mellan författarna och den bokköpande mänskligheten är be­ stämd!
en Gudi och förläggarne behaglig gärning.
Var inte för blygsam nu, utan låt mig få några fakta, några siffror, några er­ farenheter.
.. — Det var mycket, skrattade fröken O. och skälmen lyste i de klara, mörkbruna ögonen.
Hur jag drillade saken, kom följande fram: Den 1 juli 1888 — allts å jämnt på dagen för 25 år sedan den 1 juli 1913 — st eg fröken O. som en smärt liten ung tös öfver tröskeln till C.
J. Dahlborgs missionsbokhandel i hörnet af Götgatan och Svartensgatan, för att därsammastädes sälja små lärorika be­ rättelseböcker och tungt undervisande själa­ spis af kyrklig och frikyrklig art. Huru­ vida hon själf på den tiden fullt sympatise­ rade med denna riktning inom bokmakeriet, torde vara tvifvel underkastad!
; hon var väl ännu alltför ung, för att säkert kunna afgöra den saken.
Hon tyckte om att sälja böcker, det var väl hufvudsaken.
Och hon stannade kvar, år efter år, ända till d ess Dahlborg slu­ tade och sålde sin affär till henne, hvilkei skedde den 1 januari 1898.
Nu v ar hon alltså si n egen, som det heter, och fick själf draga arbetsbördan på eget ansvar, fick stoppa inkomsterna i egen ficka — o ch be­ tala räkningarna ur egen plånbok.
Redan långt före denna viktiga dag hade hon emellertid funnit missionsböckernas vikt alltför lätt i li tteraturens v ågskål.
Hela hen­ nes diktan och traktan gick numera ut på att bli " riktig " bokhandlare, att också få till­ handahålla världsliga böcker och förvärfva en kundkrets äfven bland folk, so m läser ro­ maner, novellböcker och visor.
Detta lycka­ des anno 1903 och året därpå blef hon lik­ ställd med sina kolleger inom bokhandlar- facket, hon blef Bokförläggareföreningens kommissionär.
Dit fördes hon genom sin vakna blick, sitt redbara och utpräglade af­ färssinne och — hvilket härvidlag betydde mycket — genom de intresserade och sak­ förståndiga personers vitsord, som i åratal sett hennes stränga arbetsamhet och kraftiga vilja.
De tio å rens lif so m biträde och de femton åren som ägare till samm a affär, hafva dock icke förvandlat Sofia Olofsson till en torr siffermänniska.
Hjärtat är lika varmt som hjärnan är klar, det märks bland annat på hennes utmärkta sätt att fostra dugliga med­ hjälpare.
Jag har i tidningstryck sett klagomål öfver att bokhandlarna och deras medhjälpare ej skulle var så vakna, då det gäller böcker, som önskligt vore.
Men jag tror, att detta numera är en ganska orättvis beskyllning.
De ha så oändligt mycket att göra i e n bok­ låda, som icke rör den rena försäljningen, ha så liten tid till läsning, att man måste vara tacksam om de kunna fälla ett omdöme öf­ ver en bok.
Att de numera allvarligt vilja och äfven kunna gifva allmänheten en vink om hvad den skall köpa, ifall den bokkö­ pande skulle stå tvekande, är alldeles säkert.
Ty likgiltiga äro de ingalunda.
— Nå, sade jag till sist, hopsummera nu slutsumman af erfarenheterna inom bokhan­ delsverksamheten och säg mig den.
— Jag svarar med ett citat, sade hon och log, " att skrifva böcker, att trycka böcker, att binda böcker — d et är lek.
Att sälja böcker, det är a r b e t e ".
Jag baxnade.
Och låter citatet gälla för hvad det kan.
MILA HALLMAN.
Kvinnovärde.
Skiss af SOLEDAD.
(Forts. o.
slut.)
ELA DÉPEND - MEN I DAG har jag haft den där underliga känslan, som jag som barn hade på förmiddagen julafton, och som yngre e n dag, då jag sk ulle gå på bal på kvällen.
— Oc h så blef alltsammans en desillusion, tack vare min hust — — tack vare doktor Berg.
— Det vet man ej, log hon.
Men o m så vore, är nog skälet mera abstrakt än konkret.
Doktor Berg anser jag alldeles oskyldig.
Han teg.
Hvad hon menade förstod han ej riktigt, men han kände instinktivt, a tt hon hade rätt.
De sista gästerna hade anländi, och man gick till bords.
Middagen var, som alltid hos konsulns, i alla afseenden utsökt.
Stämningen hög, in­ fallen, om ej alltid blixtrande, dock ägnade att låta ögon lysa och läppar le.
Men Eva Almgren kände sig ej väl till mods.
Hon var tyst och förströdd.
Hvad hade hon egentligen här att göra?
Tänk, om hon vetat på förhand, hur det skulle bli, s å kunde hon ju s agt nej till bjudningen och sparat in p å utgifterna hon haft för att något så när värdigt kunna uppträda vid sidan af de frasande och juvelgnistrande fruarna.
Det var ju rent löjligt af henne, som måste arbeta för hvart enda öre, att på detta sätt Zenith ' s Växt-Margarin ar det förnämsta I j - 425 -
offra åt fåfängan för en afton.
Nu skulle hon få sitta uppe om nätterna och sy hvar- dagsblusen och kjolen själf ...
Men var det verkligen bara fåfänga?
Hon såg upp från tallriken, öfv er hvars spröda skifva hon nyss skalat ett läckert päron, oc h mötte tvärs öf­ ver bordet ett par ögon — de enda utom hennes egna, som trots vinerna behållit sitt vanliga uttryck.
Nej, fåfänga var det ej.
Endast en obetvinglig längtan efter lifvet, efter glädjen, efter honom, Sven Evald, som tycktes henne inbegreppet af dessa båda.
Hur hade hon ej räknat dagarna, timmarna lill de nna dag, denna stund, då hon skulle få afkläda sig den hvardagsgrå puppan och iklädd den skimrande festdräkten, sola sig i glansen från hans blick.
Det var för honom hon gjort si g så vacker hon kunnat, för hans skull hon f ör denna enda afton offrade fruk­ ten af månaders försakelser.
Var det för- gäfves?
Det var något i han s ögon, so m de få gånger de träffats sagt henne, att intres­ set ej endast var på hennes sida.
Han an­ slog alltid s trängar i sina samtal med henne, som ej vibrerade för hvem som helst.
Men därför var det ju ej säkert att ...
Hon väcktes ur sina tankar af det lifliga sorl, som förkunnade, att uppbrottets stund nu var slagen.
Assessorn var så fördjupad i sin granne till höger, att han alldeles glömde bort den vänstra.
Han hyste för resten ett suveränt förakt för " gamla flic­ kor ", och till dem hörde onekligen Eva Almgren med sina trettio år.
Hon stod där således ensam och något bortkommen.
I hennes öron ringde en me­ lodi från barndomen: " Hvad skall flickan på balen att göra, när hon ingen gosse har? "
— Får jag lof, fröken Almgren?
Doktor Evald bjöd henne förbindligt armen med en blick, som gaf henne ersättning för föröd­ mjukelsen nyss.
Fru Brink fladdrade bort för att under k af­ fet skänka sina gracer åt något mera tack­ samt subjekt än " den odräglige Evald ".
Herrarna drogo sig in i rökrummet och diskuterade dagens frågor, damerna slöto sig samman i kotterier, pratade om baron X:s skilsmässa, kvinnans rösträtt, den sista olyckshändelsen och barnuppfostran.
Eva kände sig öfverflödig.
Hur kom det sig, att gifta och ogifta män kunde ha så lika s yn på tingen, m edan fruar nästan alltid bildade en kast för sig själf, som tyckte och tänkte på helt annat sätt än " flickor "?
I synnerhet " själfförsörjande ", " gamla flickor ".
" Reali­ sationsvara " hade en kvick herre i en en­ quête i en tidning kallat dem.
Låg det något berättigadt häri?
Var hon verkligen sämre än dessa kvinnor omkring henne?
Hennes själfkänsla sade nej.
Hon skaffade sig ge­ nom eget arbete hvad hon behöfde, icke blott för egen del, hon sörjde äfven för sin mor.
Men hon bar icke den kvinnliga he­ derstiteln m o d e r, hon hade svikit sin — kvinnans — uppgift.
Det var natur­ ligtvis därför hon var sämre.
Men om hon haft barn — hon måste le vid tanken därpå.
Då hade hon ju varit ännu mycket sämre än hon nu var, då hade hon ej suttit här i denna eleganta salong, bland dessa luxuöst klädda kvinnor, af hvilka h var och en var en exponent för mannens inkomster.
Det var för löjligt de tta: en man var en man, som aktades på grund af sin egen personlighet, antingen han var gift eller ogift, fa r eller icke T ar.
Men af en kvinna fordrade man, att hon okulle vara mor, annars hette det, att hon svikit sin uppgift.
Men blef hon mor, utan att ha någon " man ", var hon en föraktlig va­ relse.
Var det någon reson i detta?
Men flera af dessa kvinnor hade inga barn ...
Men en m a n hade de.
Hvad hon var enfaldigt dum, som satt har och grubblade på en sak, som var klar som dagen.
Det visste hon väl, att kvinnan fick sitt värde endast genom mannen.
Men om inte mannen hade något värde själf?
Hon såg på fru Brink och tänkte på hennes pö­ sande, skroderande, obehaglige man, hur det hviskades om att han gjorde mindre he­ derliga affärer, att han var en person man skulle akta sig för m. m.
Men kolossala in­ komster hade han.
Det var naturligtvis där­ för hon tagit honom.
Som flicka hade hon suttit p å ett försäkringskontor, men varit nog klok att utbyta sina 80 k r. i m ånaden mot en tiorumsvåning vid Strandvägen och — job­ baren Brink.
Det där med placeringen vid middagsbor­ det kunde Eva ej låta bli att reta sig på.
Den lilla, obetydliga fru Brink, som Wiks knappt kände, skulle få beröfva henne, som de kallade sin vän, denna efterlängtade dags nöje, endast därför att den förra var gift — med en karl, som hela Stockholm föraktade.
Hon själf hade ju kunnat vara gift många gånger om, ifall hon inte hvar gång äktenskapet öppnat sin dörr och bedt henne stiga på, af något inre tvång förbju­ dits a tt göra det.
Hon måste vänta, hon fick inte ge sig, förrän hon kände att hon kunde och måste.
Hellre då sträfva och kämpa lif — vets hårda kamp på egen hand, men med högburef hufvud, än pruta af på krafven.
Bara dessa förödmjukelser ej funnes.
Dessa fina, omärkliga nålstyng, som ändå kändes så djupt, djupare och bittrare för twarf år hon lade till de gångna.
Hon hade till oc h med nästan beslutat sig för att kasta " grillerna ", som andra kallade d et, öfver bord och gifta sig med direktör Wallén, en aflägsen släk­ ting till hennes mor, men — hade ändå inte gjort det.
Hvarför?
Som ett förkroppsligad!
svar på frågan visade sig dokfor Evald i dörröppningen.
De djupröda sidendraperierna bildade en ram till h ans högväxta, kraftfulla gestalt med det något tvärhuggna hufvudet.
En sådan karaktär det låg i de t hufvudet!
En m an var han, en man, som kunde komma en kvinna att längta efter lifvet.
— Så ensam och tillbakadragen från de andra damerna, sade han och slog sig ned i empirfåtöljen bredvid henne.
Ni ser trött ut.
Eller m år ni ej väl?
Ni ä r så blek.
— Va r det bara inbillning, månne, att hans röst skälfde?
— Ja, jag är litet trött, sade hon.
Jag sit­ ter verkligen och önskar, att någon af fru­ arna ville ta godnatt, så att man fick g å hem.
— Ha r ni haft tråkigt då?
Jag tycker det varit en odräglig tillställning, och jag tän­ ker smita från alltsammans.
Ni tillåter väl, att jag föl jer e r hem, och då ni ä r trött, finns ju ingenting i världen, som hindrar, att vi " smita " på en gång.
Jag telefonerar efter en vagn, som är här om en kvart.
Hon tänkte göra en konventionell ursäkt af det slag, som kvinnorna alltid ha till hands för att maskera sina varmaste önskningar, men h ans blick fillslöt henn es mun.
En b lod­ våg sköt upp i he nnes nyss så bleka ansikte, och hon slog ned ögonen.
Hon var betvin­ gad, viljelös.
Hon tyckte, hon borde säga något, göra en invändning, men han var re­ dan borta, på väg till tele fonen.
Hvad skulle de andra säga?
Tuppens Zephyr och Ni köper ingen annan.
: Hushålls-: Små- • Kemisk- Hur hon kom ut i tamburen, fick på sig kappan och kom i v agnen visste hon e j.
Hon visste bara, att nu var hennes stund slagen, nu kom lifvets stora mäktiga, varma bölja och förde dem med sig, honom och henne.
Hon slöt ögonen och lutade sitt hufvud mot vagnsdynorna under hans lidelsefulla öm­ hetsutbrott.
S å kom det ändå, det hon väntat på, un­ dret.
Hennes bidan hade ej varit förgäfve s.
Nu skulle lifvet börja äfven för henne.
Direktör Wallén hade haft bolagsstämma — e n lycklig bolagsstämma, som alltid under de sista tjugu åren.
Han måste till Anders­ son på hemvägen och köpa något åt sin unga fru till m inne af denna lyckliga dag.
Det var ändå bra skönt att vara gift och h a en sådan hustru — älskvärd, ståtlig, begåf- vad, och en sådan trefnad hon skapade i hans hem!
Han hade till och med börjat få ett annat slags umgänge än på sin ungkarls­ tid, men så kunde människor inte annat ä n beundra och tycka om hans Eva.
En pärla var hon ju, det hade han alltid sett och vetat; men sedan hon fick sin nuvarande dyrbara infattning hade hon blifvit en briljant af re­ naste vatten.
Hon måste ha något riktigt vackert och dyrbart att bära på konsul Wiks middag i kväll.
Han skrattade för sig själf åt para­ doxen, steg in i butiken och hade, efter e n stunds tvekan mellan ett gnistrande juvel- halssmycke och en bedårande ring, bestäm t sig för det förra — det skulle göra sig på hennes fulländade hals —, .tog upp plånbo­ ken, bläddrade i dess blad, uttog ett dussin som han nedlåtande lämnade den ödmjukt tackande butiksfröken, tog skatten och af- lägsnade sig i det stolta medvetandet ati vara en lycklig man.
Under tiden satt hans husfru hemma i sin eleganta budoar.
Hon såg blek och medta­ gen ut.
I dag blefvo minnena henne öfver- mäktiga.
Det var middagsbjudningen till konsul Wiks, som framkallat dem med för­ nyad styrka.
Hon hade ej varit där sedan den gången för snart två år sedan.
Alltsam­ mans stod så lefvande klart för henne.
Hon hade stått på lifvets tröskel, men dörren hade slagils till i s amma stund den öppnats, bägaren med salighetens berusande vin hade stötts ur hennes hand just när hon skulle föra den till s ina läppar.
Och den, som slog, var Döden.
En vecka efter mid­ dagen hos Wiks voro hennes och Sven Evalds drömmar grusade af en lunginflam­ mation.
Kransen blef hans i stället för hennes, blef af rosor i stället för af myrten.
Så hade ett år gått.
Hon fullgjorde sina plikter som förr, men trött, apatiskt, därför att det måste så vara.
Hennes tillvaro hade ju alltid varit grå, hade hon tyckt, men grå som en mulen morgon, där hoppet om dagen ligger och skälfver bakom det grå.
S å hade det grå plötsligt förbytts i ett yp­ pigt fång af de rödaste rosor.
Men de t röda var hennes eget hjärteblod, och när rosor­ nas korta saga var all, v ar det, som om med dem hennes egen lifssaft förrunnif.
Hen­ nes spänstighet och energi voro borta; hon ville sofva, glömma, dö.
Men hon fick ej, pliktkänslan tvingade henne att lefva.
Hon hade ju sin mor.
Så kom direktör Wallén, och hon gaf efter för hans förnyade böner.
Det gjorde ju det­ samma, hur det gick med henne, och hvad som än skedde, hade modern ett stöd.
Rös- sfen, s om förr förbjudit, teg nu.
När den e n utföres oms orgsfullt i TVÄTT Centralbadets Tvättinrättning, O Holländaregatan 9.
Rlkstel.
22 59.
- 426 Allm.
Tel. 6219.
^^3 gång tystnat hos en kvinna, får den aldrig mera lif igen.
Och så seglade hon sakta in i resignatio­ nens dimhöljda regioner.
Hon gjorde så godi hon kunde, men visste, att hon ej gaf sin man mycket.
Dock, han slösade ju s jälf af det han hade att ge, och förstod ej att själf begära.
Endast m an n en, som äl­ skar, har kraf, men han var ju nästan en gubbe.
Hon blygdes ofta öfver sig själf och hvad hon gjort, men sökte trösta sig med att hon ej var sämre än andra kvinnor, som gift sig utan kärlek.
Hon måste göra toalett.
Klockan var snart fem.
När hon färdigklädd, i en vinröd siden- robe — rödt klädde henne numera, sedan hon blifvit blek — kom ut i sitt rum, stod mannen där, frackklädd, med Vasen på bröstet och ett etui i handen, hvars gnist­ rande innehåll han varsamt fäste kring hen­ nes hals.
Han fog ett steg tillbaka för att iakt­ taga effekten af de skimrande stenarna mot det hvita hullet, närmade sig åter och sade, beseglande sin kungliga gåfva med en kyss: — Ett litet minne af min första bolags­ stämma som gift.
— Tack, sade hon.
Hvad det är vackert!
Du är alldeles för god mot mig.
En kvart senare stodo de i konsulns sa­ long, där den strålande värdinnan, leende och charmant som alltid, gjorde les honneurs.
— Tusan till stilig kvinna, fru Wallénl sade assessor Gren till b yråchefen Hård, Undrar hvem som får föra henne till borde /.
Jag skulle ha god lust själf.
— Den glädjen får du allt försaka, sade byråchefen.
Värden gör just nu sin allra sirligaste bugning.
Och herrar och damer veko respektfullt undan för fru Wallén, där hon vid den ståt­ lige konsulns arm som en drottning skred fram öfver den tjocka persiska mattan.
En vacker tanke.
DAGSPRESSEN HAR HELT nyligen något litet diskuterats ett behjärtansvärdt uppslag, som dess bättre synes hafva goda utsikter att slå rot och taga verklighetens fastare form. "
I min föreställning reser sig ett hus, stort som de ' själfförsörjandes ' Hemtrefnad, med små trefliga bostadslägenheter på ett och två, kanske några på tre rum med små nätta kök med gasspisar.
Dei behöfs hvarken marmortrappor eller annan lyx — — skrif- ver hon, som gifvit uppslaget.
Rätt så!
Det stora huset skulle rymma en mängd små hem, genom sin relativa hyresbillighet tillgängliga för kvinnor, hvilkas siarkt be­ gränsade ekonomiska resurser icke förmå — i prisstegringens hårda framfart — sk ydda dem för sådana försakelser, som lägga allt­ för kalla skuggor öfver minnet af ett lyck­ ligare, ljusare fordom ...
Men icke endast de, som dragit sig tillbaka från verksamhet af ett eller annat slag, äro välkomna; viljan och kraften att arbeta och lyckan att h a f v a arbete böra sannerligen icke utestänga de yngre kvinnor, hvilkas sträfvan- den i den allmänna, hårda kam­ pen kanske behöfva just det lilla stöd, som billigare hyresförhål­ landen representera.
En hvar skulle ha s i t t, med samma fri­ het att styra och ställa som alla andra hyres­ gäster och att ordna med sin mathållning, sin städning m. m. efter sitt eget behag.
Ytterkonturerna till idén äro härmed upp­ dragna.
Ett ofrånkomligt villkor för dennas förverkligande är emellertid — pengar.
Och låt oss nu gå rakt på sak med framläg­ gande af hvad som kräfves och hvad som kan gifvas i utbyte!
Ett antal personer, som känna sig värmda af den framkastade tanken, göra sina insat­ ser, teckna aktier i företaget och åtnöja sig med att få, låt oss säga tfem, h ögst sex pro­ cent.
På detta sätt åstadkommes 125,000, högst 150,000 kronor.
Råsundabolaget, som redan gjort så mycket för sina hyresgäster — vi behöfva endast nämna sådana attraktio­ ner som små vackra planterade parkanlägg­ ningar, en större skogspark, idrottsplats, golfbana, bobsleighbana, friluftsbad m. m.
— är villigt att räcka handen åt företaget i fråga genom att bevilja ett byggnadslån på återstående behöfliga medel, 250,000 à 275,000 kronor — och så är det där ofrån­ komliga villkoret uppfylldt.
Tomten är ut­ sedd i Råsunda, arkitekten har byggnadens yttre och inre klart för sig i stora drag — bilden här nedan ger en föreställning om det förra, och planritningen är skisserad — sol och fri, vacker utsikt äro garanterade.
Tre bostadsvåningar uppföras, och i h varje våning inredas följande lägenheter: a) om­ kring 23 st. enkelrum med alkov, b) 6 si.
2- rumslägenheter, c) 3 st. 3-rumslägenheter.
Till hvarje lägenhet höra egen liten tambur, eget litet kök med gasspis, garderob, w. c., elektriskt ljus och värmeledning.
Hyrespri­ serna skulle blifva: för a) icke öfver 300 kr., för b) 450 kr., för c) 650 kr.
I s outerrainvå- ningen badrum, tvättrum, källare, bostad för portvakt m. m. och på vinden vindskontor, rum för städerskor, torkrum etc. 1 en särskild afdelning af byggnaden in- rymmes ett pensionat, afsedt såväl för all­ mänheten som för dem af hyresgästerna, som önska på ett eller annat sätt begagna sig af detsamma.
En vicevärdinna f år ock sin bostad inom denna del af byggnaden.
För­ gårdar med planteringar omgifva det hela.
Till spårvägens hållplats promenerar man på ett par minuter.
En färd till Stockholm — med förbindelse till norra spårvägsnätets alla linjer utom Djurgårdslinjen — kostar fram och åter 27 öre.
Mera behöfver knappast sägas nu.
Jo — en början med 5,000 kr.
är redan gjord.
Går teckningen raskt undan — lå t oss säga inom två månader — så kan inflyttningen börja den 1 okt.
1914.
Hvem vill v ara med?
Kal­ kylerna äro fullt betryggande, och osvikliga äro tecknen, att om än lägenheterna synas blifva många, så äro de, som hoppas på, glädja sig åt tankens snara förverkligande, långt, långt flera ...
Den som vill med sitt ord, sitt löfte binda en viss summa vid företaget, ombedes tele­ fonera eller helst skrifva till Fredrika Bre- mer-förbundets byrå, Klarabergsg.
48.
Som- marmån.
11 — 3.
Riks 27 62.
Allm.
48 50.
SPERANS.
Elin Améen.
ORFATTARINNAN FRÖKEN Elin Améen har aflidit i en ål­ der af omkring 61 år.
Hennes far var den som politisk skrift­ ställare bekante postdirektören i Göteborg Fredrik Améen, och de litterära anlag, som dottern ärfde af honom, utlöste sig i e n talangfull skönlitterär alstring.
Hen­ nes första berättelse hette " Träldom " och utgafs 1885.
Sedan följde med några års mellanrum " Lifsmål ", dramat " En moder ", vidare berättelserna " Bergtagen ", " En som­ mardröm ", " Margareta " m. fl.
Hade hon ej haft att kämpa med en mångårig ohälsa, skulle hennes alstring förvisso blifvit rikare.
Det ä r ett särskild!
här i N orden ganska van­ ligt författaröde detta: begåfning finnes, m en en svag kroppskonstitution eller hårda lifs- förhållanden af annan art lägga sordin på skaparekraften, och af de lofvande ansat­ serna uppkomma ej de resultat man vågat hoppas.
Hos den nu aflidna författarinnan funnos ivifvelsutan gansta stora förutsättnin­ gar att hon skulle kunnat blifva en förtäljer- ska af högre betydelse än den vanliga följe- tongsskrifverskan, hade ej hennes kroppsliga lidande år efter år utsugit ' hennes krafter och hämmat hennes fantasi.
Men hvad hon gaf var i alla händelser af en viss litterär haltfullhet — något som Iduns läsare helt säkert kunna bekräfta, ty f lera af hennes skisser och novelletter ha under åren publi­ cerats i våra spalter.
Som människa efter­ lämnar hon hos alla, som kommo i beröring med henne, minnet af en fint kultiverad och älskvärd personlighet.
IS I c: Tp y - 427 - KRAFT, ROMAN AF PAUL Drachmann, har i af herr Ernst Lundquist ombesörjd svensk upp­ laga utkommit på Hugo Gebers för­ lag.
Få af det senaste årets danska böcker ha väckt så stor uppmärk­ samhet som denna roman, hvari förf., en son till Holger Drachmann, med värme och talang predikar stålets och maskinernas, det tekniska arbe­ tet evangelium gentemot ett öfver- drifvet och ofta sjukligt sysslande med känslolifvet.
Ämnet, som ju ä f- ven hos oss har en hög grad af ak­ tualitet, torde komma att i vida kret­ sar väcka intresse för boken.
ha vidare gått ur tyskarnes fickor till filantropiska ändamål och staden Berlin har som gåfva till k ejsa­ ren gifvit en omreglering af univer- sitefskvarterei, hvari ingår en ny M praktfull gata till de kungliga samlingarna på museiön för samman­ lagd!
5 1 / a miljoner mark.
— Våra här reproducerade bilder framställa dels 7,000 folkskolebarns hyllning för viirflÄ M • " • ' ') J I DE SSA DAGAR har Tysklands kej­ sare, Wilhelm II, varit sitt stora ri­ kes regent i 25 år, af hvilken anled­ ning hela Tysk­ land, men främst rikshufvudstaden vid Spree firat den kvartsekellånga härskargärningen med ett lysande ju­ bileum för att be­ tona kejsarparets vikt och värde för det tyska riket.
Ett 50-tal miljoner mk kejsarparet (kejsa­ ren och kejsa­ rinnan synas i det med X märkta fönstret) inne på den stora slotts­ gården, dels tri­ umfbågen på Potz- damerplatz med inblick i Leipzi- gerstrasse och dels den dekorerade Friedrichstrasse.
I medaljongen: Ho- henzollernburg, tyska kejsarhusets stamslott.
» Photo-Union » Paul Lamm.
Svenska fram­ tidsplaner och holländska förebilder.
ET TORDE glädja våra lä­ sare, som förut tagit del äf den från Malmö ut­ gångna planen på ett kvin­ nornas hus vid Baltiska ut­ ställningen, att denna plan nu har alla utsikter att bli verklighet.
Tillfället är ock sta kammaren, ha all an­ ledning att yrka på revision i målet.
— Fr edrika Bremer- förbundets styrelse, som sig att söka föra planen till förverkligan­ de, har tillsatt en förbere­ dande kommitté i hvilken fröknarna À. Thorstensson, S. Laurell, K. Westberg och ett lämpligt och enastående att ge folken kring Östersjön tillfälle att lära känna den svenska kvinnans ställning och hennes ar­ bete i si tt land.
Vildarnas gamla dom öfver k v i n n a n: h o n ä t e r, m e n h o n j a ga r i cke, är i många civiliserade länder ännu bestående, och vi, so m hört den fällas i f ör- Ulla Piper fått plats.
Baltiska utställningen har upplåtit ett område på femhundra kva­ dratmeter, beläget inom fältet för de en­ skilda paviljongerna.
Där ämnar man — allt under förutsättningen att den befintliga grundplåten under sommaren ökas så att den räcker till a tt betala byggnadsarbetena, 1.
Fredrika Bremers Årtsa.
— Bilder från de hol­ ländska kvinnornas jubileumsutställning i Amster­ dam.
" Kvinnan 1813 — 1913 ".
2.
Stora entrén till utställningen.
3.
Perspektivisk vy af utställnings- fältet.
4.
Indiska huset.
5.
En småskola för 100 å r sedan.
6.
Unga flickor och gossar i empirdräkter gå att uppvakta drott­ ningen af Holland.
7.
Drottningen och d:r Mia Boissevain.
8.
Syskola från 1813.
9.
Ett hem f rån 1813.
— där ämnar man alliså uppföra en kopia af Fredrika Bremers Ârsta.
Den gamla svenska herrgården, som vår bild visar, skulle sålunda bli Kvinnornas hus på Balti­ ska utställningen.
För att undanrödja möjliga missförstånd redan från början vilja vi påpeka, att sina utställningar i målning och skulptur, hem­ slöjd, textilkonst, konserver, och hvad det för öfrigt v ara må, ha kvinnorna i r espektive paviljonger och hallar.
Hvad kvinnornas hus skulle innehålla, vore en, så långt möjligt åskådlig, framställning af den svenska kvin­ nans s ociala och intellektuella arbete och af hennes ställning på arbetsmarknaden förr och nu.
Hvad först kvinnornas insats i det sam­ hälleliga arbetet angår, så kommer den att framställas på så sätt, att alla kvinnosam­ manslutningar få åt sig öfverlåfet att skildra sin verksamhet inom barnavård, sjukvård, nykterhetsarbete, räddningsarbete, och inom den vidlyftiga kategori, som heter undervis- nirfg.
Äfven sammanslutningar, där män och kvinnor samarbeta, skola få tillfälle att komma med.
Hur pass åskådligt hvarje förening sedan kan framställa sin verksam­ het, beror på deras egen fyndighet, och här är tillfälle till en ädel täflan dem emellan.
Det gäller att framställa arten af verksam­ heten och de hittills nådda resultaten.
Man kan då använda sig af fotografier och mo­ deller af de skolor och hem, som utgöra platsen för verksamheten, man samlar sin litteratur och man begagnar sig af grafiska framställningar för att åskådliggöra hur man arbetar och hvad man uppnår, och ju färre siffrorna, ju flera de lättfattliga och slående exemplen, des lättare att åstadkom­ ma den åsyftade verkan hos utställningsbe­ sökanden!
Hvad angår den andra hufvudafdelningen eller redogörelsen för kvinnans ställning på arbetsmarknaden, så skulle denna omfatta alla yrken från de sämst betalda och dem, som icke fordra någon utbildning, till de mest kräfvande.
Utställningskommittén står här inför en stor och mycket kostsam upp­ gift, men löses den, är också ett mycket vik­ tigt arbete i kvinnornas tjänst fullbordad!
Här kommer m an naturligtvis att ta en retrospek­ tiv vy af kvinnoarbetet, så att publiken får tillfälle att jämföra den dag, som är, med t. ex. den, då Fredrika Bremer skref sin Hertha, ooh äfven här föreligger uppgiften att göra det statistiska materialet så lätt­ smält som möjligt.
Man ämnar försöka att ta till hjälp ett statistikon med rörliga bilder.
Men kvinnorna skola icke blott vara ut­ ställare, utan äfven värdar inom sin bygg­ nad.
Och de få därför också en uppgift att göra ett besök i deras hem så angenämt som möjligt.
Bakom den vackra hvita s lotts- fasaden innanför sin planterade gård skall man alltså finna rum, dekorerade af Hand­ arbetets vänner och svensk Hemslöjd och här skola icke endast gifvas lärorika utställ­ ningar att beskåda utan äfven vederkvic­ kelse att hämta i klubbrummen, lunchrestau- ranten, som icke behöfver locka mindre, därför att den skall bli alkoholfri, vidare i de hvilohytter, so m skola finnas tillgängliga för dem, som önska klä om sig och hvila utan att lämna utställningsområdet.
En sal skall reserveras för föredrag och skiop- tikonbilder ...
De föreningar, som utställa, komma antagligen att få tillfälle att här när­ mare demonstrera sin verksamhet.
Under landtbruksveckan t. ex. kommer bilder att visas från Fredrika Bremer-förbundets kvinn­ liga landthushållningsskola.
Någon biograf kan icke anordnas inom kvinnornas område, men det är dem obetaget att sticka in in­ tressanta serier å de öfriga inom området belägna biograferna.
När vår rubrik i dag talar om h o l l ä n d ­ sk a f ö r e b i l d e r ha vi därmed afsett den utställning i Amsterdam, kallad De Vrouw, hvarmed Hollands kvinnor fira hun­ draårsminnet af landets återvunna själv­ ständighet.
Denna utställning är mycket större än hvad den svenska beräknar att bli, men är lagd efter samma principer.
Den omfattar fem afdelningar: Kvinnan inom yrkena, fattigvård och sjukvård, be­ kämpande af brottslighet och prostitution, samt slutligen vetenskap, konst .och littera­ tur.
I den stora utställningbyggnaden vid Arnsteins strand har förening efter förening sina afdelningar anordnade ungefär så som vi nyss skisserat den svenska utställningen.
På åskådlighet har man särskildt lagt an.
Så har man t. ex. kopierat ett typiskt rum, som för en hemarbeierska är både bostad och arbetsplats, och i detta sitter en äkta gammal bönrenserska som företräder ett ty­ piskt holländskt utsvettningsarbete.
Andra fall a f sociala missförhållanden och det so­ ciala arbetet för att råda bot därpå, äro på samma sätt åskådliggjorda.
Kvinnornas ar­ bete för de färgade kvinnorna inom kolo­ nierna är framställdt inom " Indiska afdelnin- gen ".
Här ha för visso de holländska kvin­ norna många synder, männens och sina egna, att godtgöra.
Till kvinnan inom yrkena hör också en framställning af huru det hus­ liga arbetet ter sig i våra dagar.
I en sär­ skild gammal byggnad är inrymd en utställ­ ning som ger en bild af kvinnan år 1813 i Holland.
Man får se ett gammalt borgerligt holländskt hem med fullständig inredning, e n småskola för flickor, en syskola o. s. v. Den storartade utställningen, som tilldra­ git si g mycken uppmärksamhet ooh burit sig så bra, att man hoppas på ett öfverskott att med hjälp af detta starta en kvinnornas bank, har åstadkommits på mindre än ett år, tack vare energiskt och enigt arbete af Hollands kvinnor.
De nödiga medlen ha samlats i småsummor, genom offervillighet bland de intresserade kvinnorna själfva.
Den ledande kraften i arbetet har varit doktor M i a B o i s s e v a i n, känd sedan rösträttskon­ gressen i S tockholm 1911, m en hon har haft som medhjälpare en stor kommitté och 24 subkommitféer.
De holländska kvinnornas exempel bör verka uppmuntrande och sporrande på oss.
Vi s e först och främst, att en sådan utställ­ ning ka n göras intresseväckande och att den drar publik.
Vi se dessutom att energiskt arbete på ett år kan uträtta mycket och att den korta tid, s om de svenska kvinnorna ha framför sig, därför ej bör afgkräcka.
Hvad Holland gjort, det bör också Sverige kunna åstadkomma.
Om de motiv, som förmått initiativtagarna att ta itu m ed det kräfvande arbetet behöfva vi ej säga många ord.
Så länge kvinnan ännu icke är med mannen likställd medbor­ gare, så länge hon ännu på arbetsmarkna­ den är så ny och kämpar med så många svå­ righeter, under denna brytningstid och ny­ daningstid, med ett ord, är det af stor vikt att på detta sätt få en samlad bild af kvin­ nornas Iif och gärning i samhället.
Det är af vikt icke blott för att visa männen hvad kvinnorna göra utan för att lära kvinnorna själfva, dessa som arbeta hvar på sitt, hvad deras samlade arbete betyder.
Men om initiativtagarnas motiv lig ga klara, så kanske vi icke lika tydligt gjort oss reda för hvad de hoppas och kräfva af oss an­ dra.
De kräfva ingenting mindre än hvad de måste kräfva, om detta företag skall bli den svenska kvinnan värdigt: nämligen att alla - 430 - svenska kvinnor måste anse detta som sin gemensamma he­ d e r s s a k, och alla hjälpa till.
De kvinno­ föreningar, s om hittills t illfrågats, ha alla ut­ talat sitt lifliga in tresse för saken, men vi må­ ste nu g å från ord till handl ing.
Till en börja n måste vi garantera de nödiga medlen för att planen alls skall kunna realiseras.
Se­ dan kommer det praktiska arbetet, som faller olika på hvar och en alltefter den verksam­ het hon har eller den landsända hon bebor.
Ett särskildt arbete kommer naturligtvis på de skånska kvinnornas lott, men alla lands­ ändar måste naturligtvis göra sitt bästa.
För sommaren gäller det hufvudsakligen att samla penningar, till hösten skall arbetet f ör­ delas och sättas i gång på allvar.
E. W. Vendetta.
Novellett af ERNST LUNDQUIST.
RÅN RAPALLO, DAR VI HALLO till i några dagar, hade vi före­ tagit en promenad utmed klipp­ kusten till nästa lilla stad, Zoagli, för att njuta af den här­ liga vårsolens gyllne strålregn öfver Medel- hafvet och de hänförande utsikterna från en af de tre fyra mest berömda ' l andsvägsbi­ tarna i E uropa.
Efter att i Zo agli ha varit inne i första bästa privathus, hvarifrån vi hörde väfstolar dunka, och med välvillig iill- låtelse ha sett på en stund, hur tre glada, barfotade flickor, troligen husets döttrar, väfde sammet, voro vi nu på hemväg.
Det var tämligen långt lidet på eftermidda­ gen, men då vi kommo in på Rapallos huf- vudgata, hade vi dock ännu ett par timmar på oss till vå r sena middag på hotell Savo ia.
Då vi p asserade en af de korta och smala gränder på vänster hand, som ' leda ner till hafvet, s ågo vi, at t den myllrade af folk.
Vi frågade en fiskargubbe, om någonting hade händt; han ryckte på axlarna, smålog, pe­ kade med tummen nedåt gränden och sade utan att ta snuggan ur munnen: " Den hundraåriga från S.
Ambrogio. "
" Är hon här? "
Han nickade och gestikulerade ifrigt med tummen nedåt gränden, som om han velat uppmana oss att själfva gå och ta underver­ ket i betraktande.
Vi följde hans råd.
Den hundraåriga Ce- sira Paoli uppe i den närbelägna byn S. Ambrogio hade ju varit allmänna samtals­ ämnet vid m iddagen i gå r.
Våra tyska bords­ grannar regeringsrådets hade till och med varit där uppe och hört ett Te Deum i byns kyrka till ä ra för den fattiga gumman, som hade legat där på sin bönpall midtför hög­ altaret och hela tiden småskrattat af för­ tjusning öfver att vara föremål för all denna klockringning, mässhakspomp och vaxljus­ prakt och för all denna uppmärksamhet från hundratals människor, s om trängdes omkring henne.
Och nu var hon här nere hos oss?
Ja, fes ten till h ennes ära skulle ju rä cka i t re dagar, och det var för att roa festföremålet som de nu fört ner henne på besök till sta­ den.
Rapallo med sina många främlingar, sina eleganta hotell och sin palmplanterade lilla stad spark nere vid ha fvet var säkerligen en stor sevärdhet för den fattiga gamla spetsknypplerskan, som kanske inte på många år haft tillfälle a tt lämna sin koja där uppe i be rgsbyn för att bege sig ner i världsvimlet.
Då vi kommo ner till stranden, där folk­ trängseln var som tätast, hade en roddbåt
nyss lagt till där och en liten bredaxlad svartmuskig karl, som såg ut s om en sön­ dagsklädd bonde, höll just p å att stiga i lan d med den lilla hundraåringen på armen som ett barn.
Tjugu par armar sträcktes tjänst­ villigt em ot honom för att ta emot hans lätta börda, men han slog bara ifrån sig, och i nästa ögonblick stod gumman på de flata stenarna bredvid honom och styrde raskt kurs uppåt gränden utan att ens behöfva stöd af hans arm.
Hela f olkmassan strömmade m ed.
" God dag, Cesira Paoli, " sade jag, d å den lilla gumman strök tätt förbi mig.
" Lycka till att bli hundrafemtio! "
" Gratulerar er, signora, " instämde min hustru.
Då sken hundraåringens ansikte upp af ett leende, som rann ut i alla dess otaliga ryn­ kor och kom hela det lilla gulbruna anletet att glittra, o ch hon utbrast med en liten v iss­ nad röst på sin svårbegripliga genovesiska dialekt: " Signora!
Hon kallar mig s ignora!
Hör du, Andrea?
Tänk, jag skulle lefva i hundra år för att bli kallad signora! "
Och från den stunden kunde hon inte ta ögonen från min hustru, som visst föreföll henne vara ett långt märkvärdigare under- djur än hon själf nu i et t par dagar varit för hela omnejden.
Uppe på stora gatan blef trängseln litet mindre besvärande.
Jag hade råkat komma bredvid Andrea och slog mig i s pråk med honom.
Var den gamla hans m or?
" Nej då, det är hon för gammal och jag för ung till, " sv arade han och strök sig öfver sitt blåsvartkrusiga skägg, som visst skulle ha växt ut öfver hela ansiktet, om inte näsan och ögonen suttit i vägen.
" Men släkt ä ' vi ändå.
Min syster Maddalena är gift med hennes sonson, och därför kallar jag henne farmor. "
" Är hon inte trött efter allt festande? "
" Nej, trött är hon inte.
Jag lyfte henne i land bara därför att hon aldrig har varit i båt i he la sitt lif.
Men inte tr or jag ho n sk ulle ha något emot att sitta en liten stun d någon­ stans. "
Han såg sig omkring, som om han sökt e f­ ter en afvisare eller en låg mur.
" Kanske ni vill göra oss det nöjet att följa med in pä hotell Savoia här bredvid och dricka ett glas, så får gamla farmor hvila sig litet? "
föreslog jag.
Det hade Andrea ingenting emot, och gamla Cesira lyste upp, då han sade henne någonting om " ett glas vin ".
" Se hon är alldeles förtjust i v in, " sade han.
" Det har hon knappt smakat förr än på den stora hedersbanketten i går kväll.
Hon har aldrig haft råd till annat än vatten, och ingen har tänkt på att bjuda henne på vin förr än nu. "
Den lilla gumman pratade en hel ramsa, som vi inte förstodo, och o rdnade sig till b e­ söket på det fina hotellet genom att dra sin rödrosiga hufvudduks snibbar rätt och släta sitt vidlyftiga, prickiga bomullsförkläde med ett par gamla knotiga händer, som sågo ut att vara skurna i tr ä.
Snart sutto vi fyra man högt omkring vårt lilla enskilda bord inne i sto ra matsalen, där dukningen till kvällen ännu ej börjat.
Upp- passarne smålogo välvilligt, då de sågo, hvilka besynnerliga gäster vi förde med oss, och små spridda grupper af folket stodo kvar utanför fönstret och tittade in på oss.
Gamla Cesira föll i en angenäm dvala, då hon kommit till ro på sin stol och med välbe­ hag smuttat på den svartröda, mustiga aieatico, som vår uppassare satt fram åt oss, och under det följande samtalet satt hon DITT RUM.
EN DROM I HVITT, en solskensvrå, skall rummet ditt i minnet stå med blå viol i glasskål fin och sol och sol i hvit gardin.
Och utanför ditt gafvelloft rabatten strör sin friska doft, och, ramad in af träd i sus, står parken din i sommarljus.
Där så i famn af fältens säd du har en hamn bland gröna träd, ett blomsterbo, en fredad vrå af sol och ro och blommor blå, den är en bild ufaf den sfär, som majdagsmild du innerst bär, och dit från tungt men kärt bestyr, evärdligt ungt, ditt hjärta flyr.
ALBERT HENNING.
mest tyst och betraktade m ed ett barns nyfi­ kenhet min hustru och i synnerhet ett stort norskt allmogesmycke, hvars dinglande hän­ gen och kläppar glittrade på hennes blus.
Sedan drog den gamla sig liksom tillbaka i sitt s kal, antingen hon nu verkligen var trött eller hon från första ögonblicket förstått, att vi inte kunde förstå hennes dialekt.
Men hennes släkting Andrea talade hög- italienska, som ju alla de yngre fått lära sig i folkskolan, och han visade sig ha ett väl smordt munläder, som kunde ha räckt till fö r oss alla fyra.
Eget nog ställde han hela ti­ den sitt tal uteslutande till mig, vare sig det nu v ar af något landtligt k onvenansskäl, som jag inte kände till, eller därför att en itali­ ensk bonde alltid betraktar det svagare könet som luff, då det f i nn s en karl att tala med.
" Ja, det har varit ansträngande dagar för farmor, " sade Andrea, " hon som bara är vart att sitta i so lskenet utanför sin stugvägg och knyppla dagen i än da och nu har varit i fa r- len alltse ' n i går morse, då klockorna bör­ jade ri nga för henne.
Se, vi h a ett klockspel i vårt kyrktorn, som spelar en tarantella, och det höll det på med halfva dagen i går, gamla farmor till ära.
Hon har ju ald rig brytt sig om att räkna sina år, och hon blef själf mycket förvånad, då vår snälle kyrko­ herde, don Angelo, kom till henne en dag och sa ' att han hade upptäckt i sina kyrk­ böcker, att hon skulle fylla hundra år som i går.
Det var också han, som skref till en förnäm monsignore i Rom och bad honom tala om det för den helige fadern, och tänk i går morse helt tidigt kom det telegram från Rom med påfvens välsignelse.
Farmor har aldrig sett något telegram förr, och nu kan - 431 - ingen ta ur hen ne, att det infe ä r Pius X, som har skrifvit det med egen hand.
— Fa rmor, visa herrskapet ditt bref från påfven. "
Gumman myste, stack in handen i bärmen och tog fram ett hopviket papper, som, fast­ än det var väl omlindadt med två näsdukar, redan visade spår af att ha varit läst och om- läst af byns hela befolkning.
Jag vecklade upp det och hade nu till min stora förvåning framför mig följande från Rom afsända tele­ gram: " Den helige fadern tackar Gud för att han låtit signora Cesira Paoli upplefva hundra lefnadsår, och tillönskande h enne tid att för- värfva sig allt st örre förtjänster inför Herran sänder han henne af allt hjärta sin aposto­ liska välsignelse.
Merry del Val. "
Den gamla blef helt rak i ryggen och ga!
med en åtbörd till känna, att min hustru också skulle lä sa telegrammet.
Sedan detta var gjordt, tog hon det tillbaka, kysste det, vecklade omsorgsfullt in det i n äsdukarna igen och lät det återta sin plats innanför snörlifvet.
" Kanske herrn kan säga oss, hvem Meny del Val är? "
återtog Andrea i en ton, som tydde på, att han endast ville h a bekräftelse på hvad han redan visste.
" Ja, " svarade jag, " han är en af kardina­ lerna, påfvens statssekreterare och när­ maste man. "
" Hör du, farmor?
Påfvens närmaste man.
Kunde väl tro det.
Bland de utlänningar från Rapallo, som voro med på vårt Te Deum i gå r, var det en skämtsam herre, s om påstod, att Merry del Val var påfvens hus­ hållerska. "
" Jaså, den gamla gumman knypplar spet­ sar, " sade nu min hustru intresserad!, då det blef en liten paus.
" Hur mycket kan hon förtjäna om dagen på det? "
" Ack, de betala så litet i bodarna här i Rapallo.
Min syster Maddalena, som bor tillsammans med farmor, hon knypplar från det hon vaknar tills hon somnar, utom den stunden hon är ute i berget och plockar ci- koria att koka deras soppa på, och hon kan ändå inte förtjäna mer än sexton soldi om dagen.
Och farmor, ja, hon kommer väl inte upp till mer än tre soldi nu för tiden ... fem­ ton centesimi, " tillade han förklarande.
" Hvarför är inte er syster Maddalena med er här i dag? "
frågade min hustru.
" Tycker någon det, hon nänns inte vara ifrån sin knyppling, ått i centesimi snyter man minsann inte ur näsan.
Hon var inte ens med i kyrka n i går, o ch hade inte festen i g år kväll börjat s en solen hade gått ner och hon inte såg arbeta längre, så hade hon väl inte varit med om den heller. "
" De italienska kvin norna äro visst mycket ... om sig. "
" H o n har sina särskilda skäl, " sade Andrea och fick i en hast en förbehållsam min, som om han snuddat vid ett förbjudet kapitel.
Och han bytte om s amtalsämne litet för hastigt.
" Farmor var så kry och vaken i går kväll på festen, " sade han, " hon läste till och med upp gamla verser från sin ung­ dom, kärleksdikter och så ' nt där.
Och midî under banketten satte don Angelo en gram­ mofon framför henne på bordet, och den spelade kungssången, och den sjöng Funi- coli-Funicolà och en lång tranterara ur Ca- valleria rusticana, och ' farmor blef rädd och korsade sig och kysste amuletten, som hon bär om halsen, för hon trodde, att det satt onda andar inne i mä ssingsluren, och om inte
* 35^ vår fromme kyrkoherde själf hade hyrt den här nere i Rapallo, så skulle ingen ha fåtl ur henne den tron, att det var trolleri m ed i spelet. "
" Och nu har hon kommit ner för att se Rapallo? "
sade jag.
" Ja, det har jag ju m åst lofva henne för längesedan, fastän vägen ner från oss är så svår och delvis består af trappor i berget, så att man inte kan åka.
Men det gick bra.
Hem får jag väl bära henne långa stycken.
Men det är ju det enda j a g kan göra för henne på hennes hedersdag.
Vi ä ' fattigt folk, ska jag säga; jag rår om ett litet hus med ett par dussin olivträd strax invid hen­ nes stuga, det är hela härligheten, det. "
" Nå, hvad har hon roat sig med här i Rapallo? "
" À, just ingenting.
Vi ha sett på kyrkan ut- och invändigt och ätit maccaroni på en trattoria.
Och så ville farmor nödvändigt se fästningen ... herrn vet, det där gamla kas- tellet, som ligger ute i sjön och som är fän­ gelse nu för tiden.
Hon ville så gärna komma in där och se, hur fångarna ha det.
Men då vi blefvo afvisade vid porten, måste jag sätta gumman i en båt och ro henne rundt omkring murarna.
Det var visst det roligaste hon har haft här nere i Rap allo. "
" Den där gamla medeltidsborgen ser man ju lika bra från land. "
" Ja, men farmor har sina särskilda skäl att vilja se noga på den. "
" Har hon kanske någon bekant, som sit­ ter fången d är? "
" Nej, inte d är.
Men i Genova har hon sin sonson på straffarbetsanstalten, och nu ville hon väl se, hur ett fängelse ser ut, för att lik­ som kunna se honom tydligare för s ig i sin a tankar.
Farmor har alltid varit s å fästad vid Pasquale ... det är han, som är gift med Maddalena, syster min. "
Då den gamla hörde, att han uttalade nam­ nen Pasquale och Maddalena, kom det lif i henne, och hon pratade en lång stund med Andrea på sitt bon dmål, oc h han svarade på samma dialekt.
Hon tycktes vilja, att han skulle göra något, som han inte hade lust med.
Slutligen gaf han efter, vände sig till oss och sade litet d röjande: " Farmor hörde, då jag talade om för en stund sedan, att syster Maddalena inte var med i kyrkan i går.
Nu är hon så rädd, att signoran skall tro, att Maddalena är snål.
Hon vill nödvändigt, att jag skall tala om, h v a r f ö r Maddalena är mån om arbetsför­ tjänsten och h v a r f ö r Pasquale sitter i fängelse.
Annars kunde ni ju tro, att han är en tjuf. "
" Han har kanske ... haft knifven för nära till hands? "
" Ja.
Det är så, att Maddalena och han hade en enda son, Leone, en s tor, duktig och vacker pojke, som mest låg ute till sjöss nedåt afrikanska kusten och fiskade koraller.
Då han var hemma en gång för ett par år sedan, blef det vänskap mellan honom och Concetta, fosterdotter till fiskhandlaren Brocchi, som har sin bod här nere vid mari­ nan snedt emot kastellet.
Brocchi förbjöd flickan att någonsin träffa Leone; inte för att inte pojken kunde ha varit ett bra gifte för henne, men det påstods, att fiskhandlaren ville ha tösen för egen räkning.
En natt, då Leone stod utanför deras hus i mörkret och hviskade med C oncetta, som hade öppnat sin fönsterlucka, smög Brocchi sig på honom bakifrån och rände in sin knif i hans nacke.
Leone dog midt i en kyss.
Han begrafdes dagen därpå uppe på vår lilla kyr kogård i S. Ambrogio, och efter han inga bröder hade, så var nu Pasquale, fadern, den närmaste till att hämnas hans död.
Samma kväll som begrafningen ägt rum, tog han afsked af Maddalena och mig o ch sin farmor och gick ner till Rapallo.
Han hade inte sagt oss, hvad han ämnade göra, men det förstod vi ändå, och vi gingo alla tre tillsammans till vår lilla kyrka, och där lågo vi timtals pä knä för De sju smärtornas madonna och vän­ tade att f å höra olycksbudet.
Vi ha de under­ rättat flera af grannarna, hvart vi h ade gått, så att de hade infe svårt för a tt hitta oss, då budet kom ne difrån Rapallo.
Pasquale hade gått direkt in i fiskhandeln, där Brocchi stod innanför disken — han hade visserligen på Concettas angifvelse varit anhållen för mor­ det på Leone, men med tre köpta falska vitt­ nen kunnat bevisa, att han hela mordnatten varit på annat håll.
Och nu gick Pasquale rakt på honom och stötte ned honom.
Han hade måttat åt hjärtat, och det troddes, att Brocchi inte hade många timmar kvar atl lefva.
Pasquale sprang upp till järnvägs­ stationen för att följa med tåget in till Ge­ nova och fara med en emigrantångare till Argentina.
Men innan tåget hann komma i väg, greps han af polisen i en lastvagn, där han hade gömt sig.
Han blef dömd till två års straffarbete för mordförsök under för­ mildrande omständigheter, och respengarna, som han bar på sig, fick han betala ut som skadeersättning åt Brocchi.
Ja, fiskha ndlaren kom sig ju mot all förmodan, och han står ännu innanför sin disk.
Men Concetta flyt­ tade ifrån honom.
Ingen vet, hvart hon har tagit vägen.
Strax efter sen domen öfver Pasquale föll, skref hon ett bref från Genova till min s yster Maddalena för att tala om för henne, hvad en emigrantbiljett till Argentina kostade.
Det hade Maddalena aldrig bedt henne om, för resten visste hon det förut.
Men det syns, att Concetta tänker på det samma som vi, fast ingen af oss talar om det.
Vi nämna aldrig Pasquale, sedan han är borta; inte för att vi ä ' onda på honom för hvad han har gjort — hvad som måste ske, det kan ingen klandra — men det är ju in ­ genting att tala om, vi veta precis, hur all­ ting k ommer att gå. "
" Hur kan ni v eta det så säkert? "
" Därför att så har det alltid gått till här bland oss ligurer, så länge världen har stått, " svarade Andrea och tömde på min uppma­ ning sitt glas.
" 1 september blir P asquale fri.
Då kommer han tillbaka hit och tar hand om sina olivträd, so m jag under de här åren har skött åt honom.
Ingen säger ett ondt ord till honom.
Men fö rsta dagen han vet att det går en emigrantångare från Genovas hamn, tar han på sig sina bästa kläder, Maddalena ger honom alla de pengar hon har knypplat ihop under den tid han varit borta, och om madonnan låter henne ha hälsan till sep tem­ ber, räcker de nog till Arg entinabiljetten och litet mer.
Sedan säga man och hustru adjö till hvarandra för hela lifvet och önska hvarann ett godt återseende i paradiset, och så går Pasquale ner till Rapallo och sticker för a ndra gången sin knif i Brocchi, och den gången gör han sin sak så bra, att han inte behöfver göra om det.
Nu gäller det lifstids straffarbete — upprepadt och öfverlagdt mordförsök med dödlig utgång.
Men han kan nu gå helt lugnt upp fill stationen och köpa sin biljett; om han möter aldrig så många på vägen dit, skall ingen erkänna, att han har sett honom, polisen skall inte göra sig någon brådska att sätta efter honom, och telegrammet till rederiet i Genova kom­ mer infe att afgå förr än dagen därpå, då det är för sent och emigrantångaren redan är långt borta.
Förra gången kom händelsen för hastigt och öfverraskande, därför tap­ pade man hufvudet och fjäskade i v äg, men nu är man förberedd. "
- 432 - " Och Maddalena? "
sade jag förvånad.
" Har hon i den na stund alldeles klart för s ig, att hon arbetar och knogar för att samla pengar till en flykt, hvarifrån mannen aldrig skall vända tillbaka?
Vet hon, att hon al­ drig skall få se honom mera?
Har hon da lefvat s å olyckligt me d honom? "
" Tvärtom.
De ha varit d e allra bästa vän­ ner, och han har aldrig varit henne otrogen. "
" Hon hoppas kanske att få komma efter till Argentina? "
" Det kan hon inte, s å länge farmor lefver och behöfver henne.
Och hon kommer inte att resa sedan heller; hon blir dödssjuk, bara hon stiger i en roddbåt, och hafvet skrämmer henne värre än helvetet.
Ånej, ho n vet hvad hon nu gör, och det är kanske inte alltid med så gladt sinne hon flyttar sina knyppelpinnar.
Men naturligtvis säger hon aldrig ett ord om det där, hvarken till mig eller farmor. "
" Har hon meddelat sig med mannen, se­ dan han kom i fängelse?
Vet han, att hon håller på att samla pengar åt honom? "
" Nej, hon har inte sett honom sedan Leo- nes begrafningsdag, då han gick ner till R a­ pallo för att fullgöra sin plikt.
Och skrifva kan hon inte ... ja, inte Pasquale heller för resten.
Men jag tänker, att han vet det ändå.
De där båda ha alltid förstått hvarann så bra.
Och nu begriper herrn nog, hvarför inte M addalena hade råd att gå på farmors Te Deum i går eller följa oss hit ner i d ag.
Och för farmor är det också slut på festen nu.
Den skulle ju ha räckt i morgon också, men hon har sagt till don Angelo, att hon ämnar ha arbetsdag i mor gon.
Hon ha r inte samvete att undanhålla Pasquales reskassa ytterligare tre soldi. "
" Men om de båda kvinnorna så där lägga hela sin arbetsförtjänst på hög, hvad lefva de då af? "
" Å, det är godt om präktiga sopprötter i alla backar där hemma i S.
Ambrogio.
Och visst ha Pasquales olivträd lämnat mycket dåliga skördar under de här båda åren — de fordra ju så trägen ans, och jag har nog m ed mina egna —, men aldrig har det saknats salt eller bröd i f armors stuga. "
Den gamla hade suttit klarvaken och följt med Andreas berättelse så godt hon kunnat.
Nu t og hon sitt glas mellan bägge händerna, kraxade några ord, som förmodligen ut­ gjorde hennes tack för välfägnaden, och reste sig.
Hennes ledsagare följde hennes exempel.
" Ja, vi må ste ge oss i väg nu, innan det blir för mörkt mellan träden, " sade han.
Farmor stod framför min hustru med ögo­ nen fastnitade vid d en norska bondbroschen.
Hon hade visst svårt för att slita sig ifrån den synen.
Slutligen vidrörde hon det glitt­ rande filigransverket med sin styfva bruna trähand och sade på ren italienska: " Är det guld? "
Då min hustru svarade nej, slocknade det tindrande intresset ögonblickligen i den hun­ draårigas pupiller och hon beredde sig att gå utan vidare afskedsceremonier.
Men då hon kommit ett par steg utåt golfvet, följd a f Andrea, s ade hon några ord till honom, och han vände sig emot oss och upprepade dem: " Farmor önskar signoran att få lefva i hundra år och när de ta slut, i tjugu å r till.
.. för att dö och komma till par adiset kan nog vara bra, men att lefva är ändå det bästa af allt. "
Och därmed satte de sig åter i rö relse, och den hundraåriga stultade, utan att vända sig om, ut genom matsalsdörren för att anträda vandringen hem till sin fattiga bergsby och få börja ett nytt eft erlängtadt dagsverke.
F r u s e n g r ä d d e (f.
6 pe r s.)
.
4 del.
tjock grädde, 1 msk.
socker (15 gr.), 1 msk.
vaniljsocker.
B e r e d n i n g: Gr ä d d e n v i s p a s m e d sockret till hårdt skum och smaksät­ tes med vaniljsockret, om så önskas.
Den fryses därefter i glacemaskin på vanligt sätt.
upplägges med sked i såsskål och serveras till frukt.
Den kan äfven packas i glaceform, som därefter får stå 1 tim. i is och salt.
Uppstjälpes och garneras med kokt frukt.
- BARN- KONFEKTIÖN.
BPt3TA SNITT- 0M30RQSrULLf \ 5Td HRfrCTC • ^PRIMfi Ty * 3CR &amp; T ILLBtliÖR fE.RHÂLLft3 I r » E FLC3TR ' ßARNßeKLAßNnüSnfrrmcR i Rmtr OFVANSTÅENDE FABRIKAT finnas i rikhaltigaste sortiment till billigaste priser hos A.-B.
Nordiska Kompaniet, Stureplan.
LÖRDAG.
Frukost: Smörgåsbord; refbensspjäll (rester från fredag) Patent.
H afregpyn och kallt med lingon och stekt potatis.
M i d- Hafremjöl dag: Korfkaka med smält smör; fil­ bunke med pepparkakor.
RECEPT: 4W Vid inköp af Hafregryn och Hafremjöl behagade allmän­ heten noga tillse att namnet GYLLENHAMMAR!
förekommer på paketen.
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH IÖSTMAN-SUNDSTRAND Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo­ derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG- TILL MATORDNING FÖR VECKAN 29 JUN I — 5 JULI 1913.
S t e k t k a l f f i l é (f.
6 pe r s.)
.
7 5 0 gr. kalffilé, 1 / 2 hg.
späck, 3 msk.
smör (60 gr.), V2 msk.
salt (8 gr.), V 4 tsk.
h vitpeppar, 2 del.
buljong, 2 del.
tjock grädde (1 — 2 tryffel).
B e r e d n i n g: Filéerna putsas, tor­ kas med en duk, urvriden i hett vat­ ten, och späckas med fina späck- strimlor i jämna rader.
Smöret bry- nes i en järnkastrull, filéerna iläg­ gas, brynas vackert på alla sidor och beströs med en blandning af saltet och pepparn.
Den kokande buljongen och grädden spädas på så småningom och filéerna få sakta steka med tätt slutet lock, tills de äro möra, eller 40 — 50 min., hvarunder de ofta ösas öfver och vändas.
De skäras, hopläg­ gas åter, så att de behålla sin form, uppläggas på varmt serveringsfat och garneras med salad eller persilja.
Så­ sen - silas, skummas, upphettas och afsmakas samt tillsättes, om så öns­ kas, med den i fina strimlor skurna tryffeln och hälles öfver köttet.
Ser­ veras med ärter eller fransk potatis.
SÖNDAG.
Frukost: Smörgåsbord; stekt kalffilé med potatis; mjölk; kaffe eller t e med gifflar.
M i d d a g: Gösfiléer i frityrdeg med spenat; stekt färsk oxtunga med champinjo­ ner och spritärter; jordgubbar med frusen grädde.
MÅNDAG.
F rukost: Smörgåsbord; fisk (rester från söndag-) med ägg och ris; mjölk; kaffe e ller t e.
M i d ­ dag: Falsk hare med brynt potatis och salader; plommonkräm med mjölk.
TISDAG.
Frukost: Smörgåsbord; pannbiff med stekt potatis; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Soppa med spenat; ugnstekt gädda med champin­ jonsås och pressad potatis.
ONSDAG.
Frukost: Smörgåsbord; fläskomelett; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Persil jefylld kalf bringa med grönsaker; rabarberkompott med grädde.
TORSDAG.
Frukost: Smörgåsbord; pytt i panna; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Kurrysoppa med risgryn; S o p p a m e d s p e n a t (f.
6 p e r s.)
.
2 1 / 2 hg.
spenat, 2 msk.
smör (40 gr.), 4 msk.
mjöl (40 gr.), IV2 lit.
efter- buljong, 2V2 del.
tunn grädde, salt, hvitpeppar, 2 — 3 äggulor.
Beredning: Spenaten rensas, skölj es, klappas in i en duk, och skä­ res sönder.
Den fräs ' es därefter i smö­ ret, tills det är klart, då tillsättes mjölet och blandas väl med smöret.
Den kokande buljongen spädes på litet i sänder, jämte grädden och sop­ pan får koka under rörning 10 min.
Äggulorna vispas upp i soppskålen och soppan hälles i under vispning.
Serveras med krutong (stekta hvete- brödsskifvor).
C h a m p i n j o n s å s (f. 6 p e r s.)
.
1 burk champinjoner (V4 lit.
), 2 msk, smör (40 gr.), 3V2 ms k. mjöl (35 gr.), 1 del.
champinjonspad, 5 del.
grädde, salt, socker, hvitpeppar, 1 — 2 ägg­ gulor.
B e r e d n i n g: Ch a m p i n j o n e r n a s k ä ­ ras i tärningar eller skifvor och frä­ sas i smöret, tills det är klart, då de klämmas upp med en sked, och smöret fräses med mjölet 2 min.
Champinjonspadet och grädden spädas på och såsen får koka 5 min.
Svam­ pen lägges i, såsen får ett uppkok, afsmakas och, om så önskas, till­ sättas de uppvispade äggulorna, h var- efter såsen får sjuda.
Ärade halfårs- och kvartalsprenumeranter erinras härmed om vikten af att utan dröjs- mål förnya prenumerationen för årets senare hälft, för att därigenom undvika afbrott i tidningens regelbundna expedition.
Sam­ tidigt tillåta vi oss påpeka att det är så mycket nödvändigare att prenumerationen nu verkställes, som alla våra prenumeran­ ter gratis erhålla Iduns julnummer 1913, hvars förträffliga litterära innehåll ooh konstnärliga utstyrsel ensamt äro värda pre­ numerationspriset.
Albert och M arie rekommendera ».
mraiM om » ram.
F l ä s k o m e l e t t (f. 6 pers.).
6 ägg, l U tsk.
salt, 2 tsk.
h vetemjöl, 4 (Kungl, H of leverantSr).
del.
gräddmjölk, 1 tsk.
fint hackad purjolök, 3 hg.
rimmadt sidfläsk.
B e r e d n i n g: Äggen vi spas med saltet och mjölet i 10 min., h varefter mjölken och purjolöken tillsättas.
Fläs­ ket skäres i tunna skifvor och bräc- kes lätt i en het panna.
Det uppta­ ges, flottet hälles af och pannan gni- des väl ur med hvitt papper, så att intet salt blir kvar.
Flottet hälles tillbaka i pannan, som ånyo ställes öfver elden att bli varm, då ägg- stanningen hälles i och fläsket- lägges ofvanpå.
När omeletten är gräddad Svenska den ena sidan, vändes den på ett lock, stjälpes åter i pannan och gräd­ das på den andra sidan.
Serveras som frukosträtt.
Rökt skinka kan äfven an­ vändas.
i;:.
i. i j i i;: K o r f k a k a (f.
6 p e r s.)
.
2 d e l.
r i s ­ gryn (2 hg.
), IV2 lit.
mjölk, 3 hg.
för kalflefver, 2 hg.
färskt fläsk, 30 rus­ sin (30 gr.), 3 msk.
sirap, l l / 2 msk.
salt (23 gr.), V2 t sk. hvitpeppar (IV2 För h vitlackering finnes gr.) &gt; (V2 tsk.
mejram).
ingen färg som bättre ägnar T i l l f o r m e n: 1 / 2 m sk. s mör (10 sig därtill än emaljfärgen gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
Chinalack.
Hållbar, spegel- B e r e d n i n g: Grynen sköljas, skål­ blank, porslinshård.
Tag inga las i hett vatten, sättas på i den ko­ mindrevärdiga efterapningar.
kande mjölken och få koka, under Svensk, med guldmedalj rörning, tills de äro nästan mjuka, belönad tillverkning.
Erhål- då de hällas upp och få kallna.
Lef- ^ les hos alla färghandlare.
vern skölj es väl, torkas, skäres i bitar, ' S » Fabrikanter: Dorch, Bäcksin males 3 gånger genom köttkvarn och &amp; C:OS Göteborg och passeras genom sikt.
Fläsket males 2 Aftf-MArt Stockholm.
gånger genom kvarn.
Russinen sköl­ jas i ljumt vatten, skållas i hett vat­ ten, skäras itu och urkärnas samt Den ömtåligaste mage för blandas i grynen tillika med lefvern, drager med lätthet och tillgodogör si g fläsket, sirapen och kryddorna.
Om så önskas, tillsättes litet mejram.
Vasens svenska Järnpreparat " Ferrol *.
Massan omröres väl och fylles i en Därför verksammast vid blodbrist smord och brödbeströdd form •eller och allmän svaghet.
På alla apotek stekpanna och gräddas i ordinär ugns­ till 2 kr.
fl.
värme omkr. 3 / é tim.
Serveras med smält smör och lingon­ sylt.
VARUMÄRKET Wärlflsberönnfa.
SINGER fto Sardiner i finaste Olivolja och Tomatsås Smörgåsbordet.
3c Kuddöfverdrag af l:ma halfblekt hellinne, storl.
c:a 40x75 cm., med knutna fransar och påritadt mönster för brodering enl. of van stående illustra­ tion, sälja vi till det låga priset af Kr.
1:95 pr st., utan mönster Kr.
1:75 pr st. 5 st. sändas franko.
OBS.!
Finnes äf­ ven med andra smakfulla mönster.
Västgöta Linneväfveri, Fritsla.
Annonsera i in!
tullf Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
Hygienkontroll««!
i Dir O. Hjort af Ornfti.
Tel.; 11 » 029. m G ö s f i l é e r i f r i t y r d e g (f. 6 pers.).
2 gösar på omkr. 6 hg.
st., 2 tsk.
salt (10 gr.).
F r i t y r d e g: 80 gr.
torrt mjöl, 3 gr. salt, V2 m sk. smör (10 gr.), 1 del.
vatten, 1 ägg.
T i l l k o k n i n g: 750 g r. f lottyr.
B e r e d n i n g: Gösarna fjällas ej, rensas, skäras i filéer och ryggbenet jämte alla småben skäras bort.
Filé­ erna läggas med skinnsidan mot en skärbräda och köttet skäres från skin­ net med en spetsig knif.
Filéerna gnidas med saltet och få ligga 1 tim., h varefter de ånyo torkas med fiskhandduk.
Till frityrdegen sammanvispas alla ingredienserna till en tjock pann- kakssmet, som får stå toch svälla omkr. 2 — 3 tim. Flottyren upphettas i en järnka­ strull, filéerna tagas med en gaffel och doppas ned i smeten, som full­ ständigt måste öfvertäcka dem, samt kokas i flottyren, tills de äro vackert RIVO R I^FLÎIRO gulbruna och genomstekta.
De få rin­ OLYCKSKAMERAN.
na af på sugpapper, läggas upp på FREDAG.
Frukost: Smörgåsbord; A f E r i k A r ne s.
strömmingsflundror med färsk pota­ tårtpapper, garneras med persilja, t i s; m j ö l k; k a f f e e l l e r t e.
M i d d a g: stekt i flottyr, och serveras med stuf- (Forts.) Ugnstekt refbensspjäll med äppelmos vad spenat eller äppelmos.
— Gädda » Direktör Hägglöf, » sade hr Svenson (ringäpplen) och potatis; vinkallskål kan tillagas och serveras på samma beslutsamt och tog ett steg närmare sätt.
med skorpor.
chefen, » jag har tjänat er troget och skickligt, men ni har aldrig uppskat­ tat mitt arbete — nu har jag &lt;en chans att komma ett stycke uppåt — att gripa lyckan — och vid gud, jag skall gripa henne! » » Hur menar ni? » » Jag är villig att erkänna fotogra­ feringshistorien och att hjälpa di­ rektörn ur klistret, men märk väl, endast på vissa vilkor. » » Hvilka? » flämtade direktören.
» Jag förlofvar mig — gifter mig — behåller min plats — » Direktör Hägglöf stirrade ursinnigt på honom utan att svara.
» Med kontrakt på tio år, » fortfor hr Svenson lugnt, » och med lönen höjd från tre tusen till sex tusen — s Begär prof på våra nyheter för våren och som­ det är mitt arbete ärligt värdt. » t » Aldrig! » skre k hr IXägglöf och kläm­ maren till klädnlngar och blusar: Crêpe de Chine, de knytnäfven i bordet.
» Aldrig!
Eolienne, Voile, Foulards, Messaline, Mousseline, — Det vill säga — det vill säga, » 120 cm.
bredt, från 95 öre metern, i svart, hvitt, en färgad!
tillade han bleknande när hr Sven­ son svängde rund t på klacken för och kulört, äfvensom broderade blusar och klädningar att lämna rummet, » det vill säga att i batist, ylle, lärft och siden.
ni för tusan inte behöfver ha så Vi sälja endast garanterad!
solida sidentyger direkt till brådtom — man kan ju alltid reso­ privatpersoner, porto- och tullfritt till b ostaden.
nera om saken. » Schweizer &amp; Co., Liizern S 4 (Schweiz).
Akta Göteborgs- Knäckebröd.
Obs.I Det är en månad sedan allt detta hände.
Det har lyst tredje gången för hr Svenson och lilla fröken Anderson, hr Svenson har fått sin lön för­ dubblad med kontrakt på tio år, i Hägglöfska familjen råder åter full- „pianaiMC SYMASKINS A KTIEBOLAG Filialer pä alla större platser.
En sparsam HUSMODER använder atffid Häcfisins Thnerifi.an.sRa Jäs tp ufver Tillverkas af OSCAR BÄCKSIN, GÖTEBORG.
inioi 1 för blifvande föreståndare och före­ ståndarinnor vid fattigvårds- och bar­ navårdsanstalter äger rum den 15 jan.
— 15 juli 1914.
Undervisningen är dels praktisk, dels teoretisk.
För anta­ gande som elev vid kursen fordras 3 — 6 månaders praktik å fattigvårds- eller barnavårdsanstalt.
Sökande, som ej äga sådan praktik, kunna hänvända sig till Förbundet för anvisning på lämplig anstalt, dock helst före den 1 juli.
Ansökningstiden utgår 1 okt.
Program och öfriga upplysningar läm­ nas å Sv.
Fattigvårdsförbundets byrå, 6 Lästmakaregatan, II, öppen 15 juni — 1 sept., måndag, onsdag och fredag 11 — 2.
Stortvätt kan undan­ göras på en förmiddag med Castoriatvål.
Ingen borstning eller gnidning.
Absolut fri från skadliga ämnen.
Kläderna hålla dubbelt så länge.
i tvålar för kr.
1:30.
Kölnerlagret, 24 Smålandsgat., Sthlm.
Prospekt franko.
Proton- Halremjöl Sammansättningen af Vårgårda Proton- Hafremjöl är gjord af en känd, skicklig svensk barnläkare och proportionen så af- passad, att preparatet innehåller högsta möjliga näring, samtidigt som det har en mycket god smak.
Erfarenheten visar också att barnen icke tröttna på mjölet äf­ ven efter mycket lång tids begagnande.
Barnläkare framhålla detta som en mycket viktig synpunkt.
Vårgårda har ensamrätt för fabriksmässig tillsättning af Proton i Hafremjöl.
Rekommenderas af framstående svenska läkare.
Säljes i i / s - kg.-paketer à 55 öre i välsorterade speceributiker.
' ^ I!
i i ständig harmoni och fru Baxholm har återfått sin goda tanke om sin måg.
&gt; Hv ad direktör Hägglöf beträffar fö­ refaller han en smula nedslagen.
Han har blifvit vidskeplig, är rädd för fredagar och använder ständigt ut- trycket » peppar och salt ».
Hvad till sist kameran angår så är lion spårlöst försvunnen.
Fru Hägg­ löf har intresseradt frågat efter henne, likaså fru Baxholm, men hon har ändå inte uppenbarat sig.
Orsaken är den, att hr Ilägglöf en dag nere på kontoret först lekte fotboll med henne och sedan stoppade in henne i ka­ kelugnen, där en munter brasa just flammade.
Slut.
FÖR HENNES MINNE.
Af Carl Fr. P — n.
Klockan, fyra ei \ junimorgon började en presenning röra sig öfver en varu- trafve i Stadsgàçdshamnen.
Det vill inte säga att nämnda täckelse skulle göra några stora skutt som en killing S.- ô. vw » JFOK rJ US A ' / A Cr ' £&gt;&lt;• ^ * o r \ y h f • * • / $ïnEjy~.
- ni- v » « " ^r - * .ry,k • b oc-A * GrKATiS jo r o - f U.
» 7 / « » - » * / " fc ' « 9^3- r * - t.
• » - » &lt; » s A " V \ n v rtio - c^x i rJ t STOC^Oi.^ fZiksTa.t.Jif på mjölsäckarne eller ens krypa som en snigel.
Den bara gick i vågor.
Under presenningen hördes en omornad.
röst: » Hör du Palle, du! » Inget förståeligt svar kom utan en­ dast en otålig grymtning.
» Hör du Palle!
! » Ny grymtning.
» Hör du Palle, du!
!
! » Nu kom ett svar, d. v. s.
» Palle » räckte ut sin ena fot, som så där händelsevis träffade smalbenet på den ropande.
Denne uppgaf ett illhojtan- de, h vilket aflockade den sparkande följande saftiga tirad: » Håll brödkvarnen på dig, ditt sju- dubbla megatholium, ska du väcka bylingen så här tidigt på klockan! » » Nå, så kan du behandla porstlinet mitt med större varsamhet, lannars får du betala bräckan, festårru. » De båda herrarne af Stadsgården kröpo ut ur sin ' sängkammare på varu- trafven.
Den ene af dem hette Paul Hall­ berg, men hade i begynnelsen af deras stadsgårdslif af kamraten blifvit krist­ nad till: Palle af Stadsgården, fri­ herre.
Kamraten, som i sin lefnads första oskuldsdagar fått namnet .Knut Person, blef vid samma tillfälle lika­ ledes omkristnad till Knutte von Stadsgården, general.
Men för kort­ hetens skull blef det: Palle eller Knutte i dagligt tal.
När Palle kom utanför taket på sin sängkammare och kunde se utöfver strömmen gaf han till ett dämpadt: » Åh! » Men det blef inte mer.
Han bara tittade som om han skulle lånat ögo­ nen på fem minuter och satt sig i sinnet att slita ut dem på samma korta tid.
Och då Knutte kom klar för pre­ senningen utstötte han ett: » A-h-h 1 » Men inte heller han förmådde att tydligare förklara sina känslor.
Där sutto de båda och tittacle utåt strömmen och när efter fem minuters tankfull åskådning Palle såg på Knutte stod det våt dimma öfver hans blå talgfläckade ögon, och hos Knutte var det ändå allvarligare, jämnt en vattenpärla vägde på hvart ögas nedre frans.
Men de sågo blott ett ögonblick på h varandra och sedan flögo ögonen dit ut igen.
På strömmen gungade en bländande hvit fullriggare på omkring 1,500 tons.
Det var denna som utgjorde deras tidiga ögonfägnad.
Han var nog värd att se äfven.
Morgonsolen bäddade in det hvita skrofvet i ett skimrande ljushölje som kom den att glänsa ännu hvitare.
De ännu hängande, uppgigade seglen skeno äfven hvita af solglansen.
Un­ der gaffeln fläktade svenska flag­ gan till en och annan gång för mor­ gonbrisen.
Annars tycktes _ all t om­ bord gifva intryck af hvila.
» Det var en grann fröken, Palle, » sade slutligen den, ene, när han sett sig mätt.
» Grann, ja, lion är den ljufligaste af alla däjeliga sjöjungfrur; måtte en sådc ^n en gång taga och ' enleverera ' mig! » Sydsvenska Kredit A ktiebolaget, Drottninggat.
4, Stockholm, Afdelningskontor: Götgatan 31, Depositionsräkning % % °| 0.
Kapitalräkning % % °| 0.
Sparkasseräkning 4 °| 0.
,.
.
..... » Ja, och mig också på släp ett tag. » Båda togo åter en paus af tystnad, hvarefter Palle yttrade sakta joch f ör­ siktigt, som om han ej var riktigt säker på, om han kunde hålla sig för gråt: » Det var ljufliga dagar vi hade om­ bord i Patr iot, du Knutte, ljuf­ liga dagar — se — en sådan heders- knyffel till kapten, he, r — heders- knyffel, sa jag, och det är sant, det. » » Ja, du, Palle, minns du när vi festade julafton i Öresund med korn­ brännvin och rom, lie, då vi seglade i dimman hela susen, så att styrman och skeppar ' n måste upp och göra fast_ bramseglet om natten, ha, ha. » » Tig, din förhärdade slusk, om inte det välsignade — jag menar förban­ nade — brännvinet varit, så hade både du och jag varit hederliga sjö- ulkar och inte så ' na här landsens karnaljer.
Du är en stor .syndare, Knutte, det sa ' frälsningskapten och han hade visserligen rätt. » » Hm, än du då, som har varit oppe i smörbyttan — — he, varit styrman på skeppet A m phi on och inte kunde hålla dig flott, liva — du är en stor torsk, Palle. » » Ja, en torsk, men det var ljufliga dagar, medan Anne Karoline lefde, den rara jäntan, Gu ' välsigne henne. » Det var alltid signalen till humörets förlust, när Palle af Stadsgården ta­ lade om Anne Karoline, ty det bru­ kade alltid bli en stunds våtväder ef­ ter det, och alltid brukade han efter detta oväder rycka upp sig och mumla: (Forts.) Eli råd från den gamla fabrikenl Rödt är en färg, som i möj ­ ligaste mån bör und­ vikas vid val af un der­ kläder.
I all synnerhet varna vi för denna färg, då det gäller kl äder för mindre barn, enär den vid minsta fukt fäller och förstör andra plagg.
Använd icke frä~ lande tvättmedel till kulörta plagg.
Köp alltid ylleunderkläder tillräckligt stora i synnerhet Strumpor och Tröjor.
Kläderna hålla då bättre och äro behagligare att bära.
Se i ö fr ig i priskur anten, där Ni sk all finna flera praktiska anvisningar.
Nya Trikåfabriken, Valdemar Nielsen, SVAR (Forts.) N: r 137.
Yid stadens mejeristationer som äro 31 till anta.let meddelas ut­ bildning.
Utbildningstiden är 2 år.
Kurserna afgiftsfria dessutom erhåller eleven fri bostad och kost samt 75 kronor i beklädnadshjälp.
Å Malmö­ hus läns mejeri skola, Alnarp pr Äkarp är kursen 6 mån.
men då bör eleven ha tjänstgjort 2 år förut vid mejeri.
Arbetstillgången är god.
N: r 138. öfverta helst en äldre affär, sådana stå ofta annonserade och kanske kan ni också genom Tjä­ ders byrå, Stockholm, komma i förbin­ delse med någon person som vill öf- verlåta affären eller ta er som kom­ panjon.
K.
N: r 139.
Ni skolagifvet efter att först grundligt ha genomströfvat Stockholm sätta er på tåget och fara till Väs­ tergötland.
Hes direkt till Sköfde, där ni tax en automobil och i sakta mak reser genom det vackra Valle härad och beser den gamla minnes­ rika Värnhems kyrka samt alla de vackra små hemgårdar som ligga ut­ efter hela vägen.
Hornborgasjön med dess växt- och fågellif förbi det gamla Dagsnäs till Skara urgamla stad, där ni ligger öfver natten och efter att ha h v il at ut beser den vackra dom­ kyrkan och gör en promenad på de gamla krokiga gatorna med dess låga hus och trädgårdar.
Sedan följer ni med tåget till Lidköping, där ni tar båt till Kinnekulle, om ni ej föredraga att gå dit eller resa med tåg.
Där har ni ett godt hotell att taga in på och tag ert rum på tre dagar minst.
Från JKåbäcks hotell kan ni få an­ visning på en gosse som följer med er och ni begynna så edra upptäckts färder: Råbäcks och llellekis gods, Mörkeklefs grotta, Munkängen och en morgon stiger ni tidigt upp och går upp på berget och ser soluppgången, som är det mest härliga man kan vilja se här i lifvet.
Likaså solnedgången, att se solen sjunka i Vänern är en storartad syn.
En dag anslår ni till att besöka Husaby kyrka och kloster­ ruiner och under vandringen dit de vackra herrgårdarna: Trollmen, Hjälm­ säter och Blomberg.
Sedan far ni på tåg till Lugnas och beser dess kvarnstensberg och därifrån till Ma­ Etablerad 1891, BRYGGAREGATAN 4, S TOCKHOLM.
riestad där det finnes en gammal kyrka som är värd ett besök, likaså landshöfdingeresidenset.
Därifrån med båt till Trollhättan och ned till Gö­ teborg, där ni nog behöfva vara.
ett par dagar för att se Särö, Marstrand m. m.
Därifrån (Göteborg) med båt hela kusten efter till Köpenhamn, där ni stanna ett par dagar och grund­ ligt bese » Köngens By » o ch de ovanligt vackra omgifningarna.
Sedan går ni med båt till Gottland och efter att ha grundligt^ sett den gamla härliga staden göra ni en tur antingen till fots eller på cykel genom ön.
När ni så ha riktigt » hemsökt » Gottland kan­ ske ni äro trötta och vänta med Norge till nästa år, i annat fall med båt från Gottland till Gefle, därifrån ni IM — - • ' resa med tåg genom Dalarna och stanna i Säter, Mora, Rättvik och de största platserna där.
Från Falun ge­ nom Värmlaiid ner till Kristiania, där jag säger farväl.
» Köngens By », som ju är mitt hem, kan jag gifva er alla upplysningar om, billigt och godt ho­ tell, resor, ja allt.
Äfven adresser i Västergötland och Gottland.
Men när ni komma till Stockholm skall ni allra först gå upp på Svenska Turist­ föreningen, Norrlandsgatan 3, där ni får alla upplysningar samt kan köpa kartor och vägvisare öfver de platser ni önska besöka.
Fru Sissie Maxwell.
N:r 140.
Om man har anledning anta att mannen vet ens namn är det ju icke behöfligt.
Ej heller om han broderade klädninaar Osydda, tvättäkta, med äkta Schweizer-bro- 1 derier, levereras tull- o ch portofritt till bo­ staden till ett undantagspris af kr.
10.80.
De bestå af: 4.20 meter broderier, 48 c m. breda på 4.20 meter bästa batist, 116 cm.
bred.
Förefinnas i: helt hvitt, hvitt med broderi i gammalblått, » » » i gammalrosa, » » » i reseda, &gt; » &gt; i lila, &gt; » » i guld, » &gt; » i svart.
Begär redan i dag vår nyaste katalog med profver, som sändes franko.
Specia- litét: r ober för damer, barn och babys samt blusar af de nyaste tygerna.
Våra b rode­ rier äro osydda, men vi leverera på beställ­ ning tillskärningsmönster i alla storlekar.
1 Schweizer &amp; [o., tarn A 10 (Schweiz).
Linneutstyrslar till hemgifter köpas fördelaktigast hos A.
C. Cronquist &amp; Son, Malmö.
Annonsera i Idun!
KÖP SVENSKA DAMSATSEN 1 913.
Kostar end ast Kr.
5,55.
" Sådan glans, sd fin och glatt, icke smetig, icke matt, djup och svart, som lack förnäm får man blott med Viking-kräm. "
Yikingkrämen skall blankas med Viking-glansborsten å Vikingmetoden: Stryk på litet Vikingkräm med penseln, avborsta med glansborstens borstsida och efterpolera med dess polér- sida.
Blankningen sker på detta sätt betydligt fortare och glansen blir finare och varaktigare.
Dålig, felaktigt sammansatt skokräm är sämre än ingen, ty den förstör lädret.
Begär uttryckligen VIKING och tag ingen annan.
Industri-Aktiebolaget VIKING, Örebro.
INNEHÅLLER« En DAMHATT fö r sommaren, av grovt linne.
Värd 2 .- kr.
En DAMBLUS av vit.
tndlslcmoll.
rikligt besatt med spetsar.
Mo­ dern façon.
Värd 2,50 Fem meter äkta SILVER-MUSS­ LIN till hel k lädning, 75 cm brett, garanterat tvättäkta, finnes i mo­ derna, randiga, prickiga eller blom­ miga mönster.
Värd 4.50.
Svenska Damsatsen är värd minst 9, — à 10.- kr.
Om e) till belåtenhet får satsen returneras och pengarna återsän­ des.
!
S t r å l i n &amp; Persson, Korsnäs.
•m-i jQï sitt namn t i l l er i er egen jan och med framtill starkt rundade j,p af tjänstgörande i en affär, ett skört.
Från svarta spetsar afrådes ntor, en bank, en redaktion.
Men i ni allvarligt.
Brodera hellre enligt Iskapslifvet bör ni obetingadt upp- mönster af fru Elin Johansson, se.
a honom om ert namn.
K. Idun, ett plattsömsmönster i starka: r 141.
Till matsalen djupt gråblå: blå, röda och gröna färger direkt på 1 herrummet mahognybruna.
Kloc- t y g e t.
.
.
.
.
K.
ix målas h vit eller blå med röda — Ni skall icke sätta spetsar på ndrosor.
K. er klädning utan handbroderi, det be­ — Alls in ga tapeter skall ni ha, väg- gagnas mycket här och det ser så, r na skola hållas i linfärg i g ult parant och klädsamt ut och dessutom 1er h vitt.
I herrummet skall ni måla vittnar det ju om flitiga händer.
Om ggarna i matt grågult, det är så fint ni vill låna några förtjusande vackra; h vackert till gendarmblått,.
Kloc- och lätta mönster till klädningen och tn skall ni måla antingen helt i all- broderiet kan ni få af mig.
Jag har ogestil eller också i hvitt och guld.
genom en damtidning här fått några Fru Sissie Maxwell.
nya, moderna mönster till dylikt.
N:r 142.
Lönerna äro i ett för allt Svart skall ni dessutom ej taga på) 0 — 1,200 eller ock 400 och därut- en beigefärgad klädning, den blir hvad Ver och allting fritt.
Framtiden man säger » ökänd », utan i ett par jrde vara ganska osäker på denna mjuka nyanser i klädningens färg el­ ana.
.
.
.
K. ler också ett par nyanser i blått.
N: r 143.
Djupröda mattor bli vac- N: r 149.
Ni är väl antagligen något ert till hvita möbler.
Därtill helt nervös och öfvertrött då ni går till ivita gardiner med röda rutor eller sängs.
Ät- ej för nära » sängdags », minst, tt par smala röda ränder i bården.
en timma före.
Tag en lugn promenad K. på en 1 5 m inuter strax innan ni lägger N: r 144.
Köp syrsalt på apoteket er och tänk då ej på ert arbete.
Tag samt b lekvatten och gnid fläcken med en öfvertvättning med vatten af rums­ jyrsaltet; man får hålla på länge.
temperatur s amt därpå några lugnande Lägg sedan endast fläcken i blekvatt­ gymnastikrörelser (armhäfning med net öfver natten.
Att lägga bläck­ djupandning m. fl.
dylika) framför fläckar i sur mjölk i 24 timmar och öppet fönster.
Lägg er sedan och sedan byka duken liar jag också för­ försök så att ej tänka på någonting.
sökt med godt resultat, men då får Ligg helst ej och läs, utan släck det ej vara blött förut.
Fräter ju ej, lampan strax.
Och sedan: » sof lugnt som det föregående naturligtvis gör, och godt! » Syster S — n.
men ej värre än man kan använda N: r 150.
Sänd in namn och adress metoden på hvilka som helst hvita till Svenska Nationalföreningen mot saker.
tuberkulos, Mästersamuelsgatan 17, N:r 145.
I Newyork finns ej sorg­ Stockholm, med begäran om att bli ligt nog någon svensk platsanskaff- medlem, och ni får medlemskort mot ningsbyrå att rekommendera.
Har ni 2 kronor i postförskott.
Hvarje med­ inga anhöriga så vänd er med för­ lem erhåller föreningens kvartals­ troende till svensk diakonissa, som skrift, som utkommer fyra gånger om iklädd sve nsk allmogedräkt möter vid året och innehåller uppsatser loch Ellis Island.
Framför allt tag er i meddelanden om tuberkulosens bekäm­ akt för tjänstvilliga landsmän.
Efter pande i Sverige.
julen r esa de flesta familjer till sö­ dern och återkomma i april.
Nu är ej godt om arbete, förrän först i okto­ ber komma de ej in i City; under som­ ^NNONSER skola vara inlämnade till marmånaderna är alltid ondt om hus­ Expeditionen senast fredag for att platser.
Maja.
N:r 146.
Ni är nevrastenisk.
En­ kunna införas i följande veckas nummer.
dast nervläkare kan döma om or­ sak och botemedel.
K.
N:r 147.
Reumatism botas ju bäst LEDIGA PLATSER genom bad och diet samt massage­ behandling.
Bäst att ni söker er till någon ku rort för reumatism, se Ram­ lösa, Söderköping, Tyringe (i Skåne), SEMINARIEBILDAD hurtig lärarinna, helst musikalisk, kunnig i engelska Ronneby.
K.
— Sandhamn är en liten idyllisk samt gymnastik och sportintresserad, önskas i sept, för 3 flickor, 2:dra o. plats och ej dyrt hvarken rum eller mat.
Men jag anser att där är ej 1: sta klassens kurser samt de för­ riktigt lämpligt för reumatism, där sta grunderna.
Svar till Friherrinnan blåser ju ganska ofta och en så­ Mannerheim, Kramfors.
dan sjukdom bör ha det så lugnt VID BEUK i Värmland, godt hem, som möjligt.
Jag vill råda er att resa liflig trakt, får för läsåret under­ till Trosa, där är trefligt, billigt och visningsvan, helst musikalisk lärarin­ för reum atism utmärkt bra att vistas, na " plats att läsa l:sta klassens kur­ likaså till någon plats i Dalarna, ju ser med 7 års gosse.
Vid.
Nya Inack.- högre ju bättre. '
Byrån, Jakobsbergsgat.
34, sthlm.
Fru Sissie Maxwell.
N:r 148.
Sy kjolen med veckgrup­ 18 — 20 ARS BÄTTRE FLICKA får per i sömmarna hvilka äro ned sydda plats i finare familj i Lidingö villa­ ett stycke .nedanför knäet.
Detta stad att hjälpa frun tillse en liten mod börja r nu komma upp igen.
Kof­ gosse.
Svar till » God plats », Norra tan a fskuren ett stycke ofvanför mid­ Tidningskontoret, Norrlandsg., Sthlm.
FRISK, barnkär flicka af god familj erhåller genast plats i liten tjänste­ mannafamilj å landet för att vara hus­ moderns hjälp och något biträda med skrifgöromål.
Egenhändigt svar med foto, som återställes, och uppgift å lönepret.
t orde under märket » Småland 1913 » insändas till Iduns exp., Sthlm.
BILDAD, frisk, ordentlig och an­ språkslös flicka, 20 — 25 års ålder, erhåller plats i god familj i s törre östgötastad att tillträdas omkring medio af augusti.
Sökande skall vara villig och fullt kompetent att sköta och handleda 3 gossar i ålder 7 — 3 år, biträda husmodern med sömnad och lättare göromål samt bädda och städa barnkammaren.
(Två jungfrur finnas.)
Svar med uppgift om me­ riter och ref. samt löneanspråk, om möjligt åtföljdt af foto, insändes till » God familj », Iduns exp., Sthlm.
VID Avesta kommunala mel- lanskola är en lärarinnebefattning i biologi jämte geografi el.
annat ämne samt teckning ledig att till­ trädas f. o. m. nästa termin.
Ansök­ ningshandlingar, ställda till skolans styrelse, inlämnas senast den 15 juli.
Avesta den 13 juni 1913.
SKOLSTYRELSEN.
beviset för bokens lämplighet som vår generations kokbok för det borgerliga svenska hemmet är, att det på mindre än två år tryckts öfver 25,000 exem­ plar af A EGENDOM i Västmanland, närhe­ ten af stad, godt hem får för läs­ året undervisningsvan helst musika­ lisk lärarinna plats; elever tre, läsa första klassen 3 och 2 förberedande kurser.
Vidare snarast Nya Inack.- Byrån, Jakobsbergsgatan 34, Sthlm.
PLATSEN SOM FÖRESTÅNDARINNA för Arvika Barnkrubba är ledig den l:sta aug.
Ansökan jämte betygsaf- skrift och uppgift om l öneanspråk sän- das till Alida Indebetou, Arvika.
BARN SKÖTERSKA.
Pålitlig barnskö­ terska, äfven van vid späda barns vård, erhåller väl af lönad plats 1 aug.
för 3 barn i familj på landet i mellersta Sverige.
Svar med betyg till » Barnkär », Iduns exp, f. v. b.
SNÄLL, pålitlig flicka, ej under 20 år, van att åtaga sig tillsyn .och vård om 3 barn, ålder 5, 8 och 10 år, får från 10 aug.
god plats i egendom i Norge under svensk matmoder.
Vin­ termånaderna i Kristiania.
(Sköter­ ska för 1 mindre barn finnes.)
Kun­ nighet i sömnad fordras.
Lön 25 kr.
i månaden och fria resor.
Svar med rek.
och hälst med foto till Fru Lö- venskiold, f. Bergenstråhle, Porla brunn.
EN ENKEL, händig barnkär flicka, med små pretentioner och ordnings­ sinne och som gladt och förståndigt kan handhafva 4 ä ldre barn samt i höst vårda en nyfödd får plats 1 sept.
» Hjälpsam och plikttrogen », Norrköping p. r.
VAN LÄRARINNA, kompetent att un­ dervisa 11-årig flicka i 3 klass kurs och helst äfven musik, får till hösten plats i stilla prästgård på jandet.
Svar med betyg och löneanspråk till Fru M. Alilén, Nossebro.
EN KUNNIG LÄRARINNA (student­ ska) önskas från hösten till 3 gos­ sar i 3, 4, 5 klassens kurs.
Svar med foto, betygsaf skrift er samt löne­ anspråk sändes Ingeniör Solem, Mat- fors pr Sundsvall.
I VACKER TRAKT på landet öns­ kas under sommarmånaderna en an­ språkslös flicka, något van vid sjuk­ vård, att vara behjälplig med skötan­ det utaf ett nervöst äldre fruntimmer.
Svar med lönepretentioner torde sän- das - till » Landet », Arboga p. r.
SNÄLL och duglig kokerska önskas till 1 aug.
i en äldre Stockholmsfa- milj. Svar till » Familj », Iduns exp.
MUSHALLSLÄRARINNA, som genom­ gått högre lärarinnekurs i huslig eko­ nomi, har praktisk erfarenhet i hus- hållsgöromål och intresse för arbete bland ungdom, erhåller god plats vid större privat hushållsskola.
Kristligt intresserad har företräde.
Svar till » Husmod ere skola », Iduns exp.
STADGAD JUNGFRU eller o barnskö­ terska för vård af 3 barn i å lder 1 — 4 år får strax plats.
Svar till Rödseth.
Mörarp, Skåne.
GLADLYNT bättre flicka, kunnig i enklare matlagning erhåller plats i ung familj som husmoders hjälp och sällskap.
Svar med betygsafskrifter och foto till Fru Sigrid Johansson, Grandungen, Borgholm I FAMILJ på landet önskas vänlig, anspråkslös, frisk flicka, att vårda äldre herre.
Intresse för sjukvård el­ ler vana därvid.
Svar med lönepr.
och rek.
till » Syster », Länghems p. r.
BILDAD, enkel flicka, ej under _ 25 år, kunnig i matlagning och bakning, erhåller nu genast plats.
Den, som vill åtaga sig att under instundande läsår ensam sköta skolhushåll har företräde.
Svar » X. », Bjuråker HUSLIG, anspråkslös flicka, kunnig med matlagning och i ei; t hem före­ kommande sysslor samt villig att del­ taga i alla hemmets göromål erhåller nu genast plats i mindre tjänsteman­ nafamilj å landet i naturskön.
byg d i Dalarne nära järnvägsstation.
Jung­ fru finnes icke.
Svar med lönean­ språk och ref. sändes under adr.
» Ingeniör », Dala Järna.
kokboken.
Öfversköterske- och Husmodersbefattningen IDUNS KOKBOK uigifven af Elisabeth Ostman, afhandlar såväl mat­ lagning i vanlig bemärkelse som bakning och konservering af kött, fisk, frukt, grönsaker och svamp, karamell- och konfektkokning, beredning af drycker och charkuterivaror, servering, bord­ dukning och servettbrytning och • • ar vår modernaste kokbok till utstyrsel och innehåll.
Alla b okens 1,071 rece pt äro praktiskt pröfvade vid Elisabeth Ostmans Husmoderskola och öfverskåd- ligt uppställda, med ingrediensernas vikt eller rymdmängd noggrant angifven.
Äfven hell unga husmödrar och tjänarinnor med mindre erfarenhet och vana finna därigenom en säker handledning, den är rikt illustrerad, med 12 färgtrycksplanscher, med afbildningar af köttstycken, fåglar, fiskar, svampar samt grönsaker jämte fyra stycknings- planscher och två sidor med fotografier af olika servettbrytningar.
Det bästa Den kostar, komplett inbunden i ett vackert klot­ band, endast kr.
5: 50 och den finnes att tillgå hos närmaste bokhandel eller hos A.-B.
LJUS i Stock­ holm.
vid Sjukvårdsanstalten å Kålltorp (lungsotssjukhus invid Göteborg) är jämte 7 afdelningssköterskebefattnin » gar till ansökan lediga.
Aflöning för den förra 700 kr., för de senare 450 kr.
Tillträde 1 aug.
Ansökningar till Styrelsen för Sjukvårdsanstalten in­ lämnas å Göteborgs Hälsovårdsnämnds byrå senast den 13 juli.
STYRELSEN.
- 435 - UNG BILDAD FLICKA önskar inack.
i treflig familj i Norrland som hus­ hållselev; större plats, helst vid An- germanälfven.
Svar till » I.
O. », Iduns exp., Stockholm.
Plats för tvänne med göromål en på landtmäterikontor väl förfarna skrif- och ritbiträden finnes att genast till­ träda å länslandtmäterikontoret i Fa­ lun.
Ansökningar med uppgift om lö­ neanspråk samt åtföljda af betyg om kunskaper, föregående verksamhet, ål­ der och frejd insändas före inne­ varande månads utgång till läns­ landtmäterikontoret, Falun.
Härmed k ungöres till ansökan ledig befattningen som Föreståndarinna I BILDAD FAMILJ, helst på landet, önskas inackordering till hösten för 13-årig gosse att undervisas tills, med eget barn i III klass kurs.
Kärleksfull och samvetsgrann tillsyn nödvändig.
Ref. önskas och gifvas.
» Bergsinge- niör », Falun p. r.
INACKORDERING hos bruks förvalta­ refamilj i Uppland från den 1 sept, d. å. erliålles för en frisk flicka som, jämte egen 10-årig dotter, er­ håller undervisning i andra klassens ämnen och musik.
Pris 55 kr.
pr mån.
Svar märkt » Uppland, 1 september », sändes under adr.
S. Gumzelii A nnons­ byrå, Stockholm, f. v. b.
INACKORDERING kan erhållas (på längre eller kortare tid) väl möbl.
rum med eller utan inack.
hos Fru Maria Plg-Qyllenbåga, Artillerig.
24, 3 tr. Allm.
Tel. 222 23.
VERKLIGT GOD INACKORDERING erbjudes ungdom (fr. slutet af aug.)
hos prostinnan J. Persson, f. Unger, Regeringsg.
66, 1 tr., Stockholm.
De bästa ref. finnas.
Adr.
till 15 aug.
Karlskoga, Värmland.
å Föreningens mot tuberkulos i Borås sjukhus, att tillträdas den 1 nästa sept.
Föreståndarinnan, som skall hafva sjuksköterskeutbildning, skall vara öfversköterska å sjukhuset och där­ jämte handhafva sjukhusets ekonomi.
Föreståndarinnan åtnjuter en årlig kontant lön af 700 kr.
samt erhåller ett ålderstillägg å 100 kr.
efter resp. I godt hem får barn i skolåldern 3, 6 och 9 år s väl vitsordad tjänstgö- inackordering.
God och vänlig till­ ring \ å sjukhuset.
syn gifves.
Bästa ref. Svar till » Höst­ Ansökan, åtföljd af frejd- och läka­ terminen 1913 », Iduns exp., Sthlm.
rebetyg samt meritförteckning jämte de öfriga handlingar, sökanden vill åberopa, ska.ll ingifvas till styrelsen senast den 15 nästa juli.
Borås d en 16 juni 1913.
Styrelsen för Föreningen mot tuberkulos i Borås.
Föräldrar.
PLATSSÖKANDE GEBILD.
FRÄULEIN sucht zum Ok­ tober einen Platz in gutem Hause in Stockholm oder Gothenburg, ent- entweder als Gehilfin der Plausfrau oder zur selbständigen Führung des Haushalts.
Haushalt ohne Dienstboten ist ausgeschlossen.
Familienanschluss Bedingung.
Angebote an E. Bey, Adr.
Herrn Hauptpastor Schneider, Lauen- burg (Elbe).
UNG FLICKA som genomgått Fröbel- institutet i Norrköping önskar till hösten plats i familj att tillse och sysselsätta mindre barn.
Är äfven vil­ lig att hjälpa till med lättare hus­ liga göromål.
Tacksam för svar till » Hösten 1913 », Iduns exp., Sthlm.
EN BÄTTRE FLICKA önskar komma på en herrgård, där man kan få lära sig konstväfnad, konservering o. hvad som fordras i ett hem.
Svar till » T.
J. », Iduns exp., Stockholm.
22-ARIG SMÅSKOLELÄRARINNA, som undervisat 2 år i småskola, önskar plats i familj nu genast.
Svar märkt » Småskollärarinna, 22 år », Iduns exp.
UNG FLICKA, som genomgått _ Högre lärarinneseminarium önskar för instun­ dande läsår plats som lärainna i fa­ milj i södra eller mellersta Sverige.
Svar med uppgift om elevantal, lön, ref, m. m. till » M.
.1 913 », Vollsjö p. r.
MOT FR ITT VIVRE önskar under som- marmån.
bättre flicka plats i familj på landet för att deltaga i hushållet eller som hjälp och sällskap.
Anses som familjemedlem.
Tacksam för svar snarast till » Intresserad 24 », Iduns exp.
f. v. b.
UNG FÖRLOFVAD DAM önskar omkr. den 1 aug.
plats i f amilj i Väster­ götland mot fritt vivre och skyldighet att deltaga i alla i en familj förekom­ mande göromål.
Är kunnig i enklare matlagning och sömnad.
Svar till » Förlofvad », Ystad p. r.
BILDAD FLICKA önskar mot fritt vivre plats i verkligt god familj till husmoderns hjälp i förefallande gö­ romål.
Svar till » Praktik », Södertälje P. r.
ENGELSKTALANDE bättre flicka, som genomgått ettårig sjukvårdskurs önskar till hösten plats som sällskap och hjälp åt dam eller herre.
Helst Stockholmstrakten.
Resvan.
Svar med uppgift å lön etc. märkt » Plikttrogen C. », Iduns exp., Sthlm, f. v. b.
GYMNASIST i ring III önskar mot fritt vivre informatorsplats under sommaren.
Ref. Svar till » N. », Box 28, Väsby.
NORRLÄNDSKA önskar plats i godt hem som hjälp i hushållet.
Är kun­ nig i matlagning.
Någon lön önskvärd.
Svar till * Norrländska », Rönneholms- kiosken, Malmö, f. v. b.
Enkel, bättre flicka önskar plats i god familj, kunnig i matlagning, _ handarbeten och något i sömnad.
Prima betyg från husmoder­ skola samt prästgård.
Svar märkt » Fa­ miljemedlem 22 år », Ulricehamn p. r.
UNG DAM af god fam. önsk.
inack.
i _ godt hem på landet där tillfälle gifves att lära hushåll och handar­ beten.
Sv ', t.
» S.
J. », Id uns exp., Sthlm ANGENÄM SOMMARVISTELSE.
Da­ mer erhålla nu och framdeles god inackordering på naturskön egendom i Södermanland.
Goda bad.
Ungdom finnes.
Svar till Fru Tora Anander, Dalby, Bettna.
Rikstel.
Bettna 9.
VIODOL-Tvåle«, med största om­ sorg sammansatt af de finaste ingredi­ enser, är en toalett-tvål af högsta kvalitet.
r~ Konserveringsburkar med öfverfallslock och gummiring REXTYP N:o 1.
Rymd 1 / 4 lit.
40 öre 1 / N:o 2.
» 2 &gt; 45 &gt; 3 U » 50 » N:o 3.
» N:o 4.
» 1 » 55 » Lösa gummiringar 8 öre st. Inkokningsapparater från i Kr.
7. — till högre priser.
Priskurant à alla sorters konserveringsartiklar gratis och.
franco.
Order uppgående till Kr.
25 — emballage o. frakt­ fritt till hvarje svensk järnvägs-.
och ångbåts­ station.
Ferd.
Lundqulst &amp; Oo.
Ku r t gi.
Hofleverantör GÖTEBORG.
Sveriges största affär i konserveringsartiklar.
bruk förlä nar sam­ metsmjuk smidig och vacker hy, gör hals och händer hvita och mjuka Dess milda crêmelik- nande löd- der utgör en verklig balsam för huden.
Pris 60 öre.
5 »
Det bästa läkemedlet " F^en som vill undvika att i sommartid få en röd ocH fräkni g hy bör ingnida den med Oaiincrème som är en naturprodukt framställd af ren hafre.
Huden får genom ra­ tionell bruk en vacker varm färg.
är Oatine finnes öfverallt samt hos A. W. Nording, Biblioteksg.
11, D rottningg.
63 och Birger jarls gatan 16, Stockholm.
Um BRÖSTKflRflMELLER Enda tillverkare A.-B.
Ni s s ens Manu­ facturing, Norrköping.
T i d a h o l m s Doktor J.Arvedsons kars JAG BLEF TVATTAD MED Gymnastikdirektörsexamen Vinolia Generalagenturs Rikhaltiga variationer.
Begär prisk.
Kungl.
H ofleveraniör.
Försäljningsmagasin: Mäsiersamuelsg.
38, STOCKHOLM.
6, STOCKHOLM D.
Dj.
Annonsera i Idanl (1 t im.
järnvägsresa fr. Stockholm) börjar sin andra kars d.
5 sept.
1918.
P raktisk o. teoretisk undervisning i husl.
ekonomi o. kvinnlig slöjd.
Prosp.
o. ref. på begäran.
Ny kurs börjar 14 sept.
Elin Hultenberg, Elven Söder / und Prospekt gen.
kapten J. Thulin, LUND.
exam.
Slöjdlärarinna.
exam.
Skolkökslärarinna.
Stugsund.
Borgholm.
Göteborgs Gymnastiska Institut, Strengnäs Hushållsskola• Göteborgs Arkader,Göteborg, Husmoderskurs 19 augusti — 15 december.
Grundlig och praktisk undervis­ längsta o. fullständigaste spe­ ning.
Prospekt genom Fru M. Braune, Strengnäs.
cialkurs i Sjukgymnastik o. Mas- mago.
Nästa läsår börjar den 12 sept.
Södra K. F. U.
K:s H usmoders- oeh Tjänarinneskola, Begär prospekt]!
Östgötagatan 24 B, Stockholm, börjar sin 14:e kars d.
15 aag.
1913.
Grundlig och praktisk undervisning i alla de sysslor, som fordras af en dugande hus­ moder och tjänarinna, såsom appköp af matvaror, enklare och finare matlag­ ning, bakning, beredning af c harkuterivaror, syltning och konservering, dukning, servering, tvätt, strykning, mangling och sömnad.
Två frielever (från Stock­ Floragatan 12, Stockholm.
holm) emottagas.
Kortare konserveringskurser i höst.
Prospekt mot porto.
Upplysningar lämnas 1 — 3 e.
m.
Riks Söder 12.
A.
T.
31001.
Allm.
12 50.
Riks 9012.
Missprydande hårväxt utrotas med Trianonpasta utan efterlämnande af märken eller rodnad i huden.
Absolut ofarligt luktfritt me­ del — icke pulver.
Bättre än elektro- lytisk behandling.
Användes dagligen med osviklig framgång i min praktik för skönhetsvård, vid behandling så­ väl i ansiktet som å kroppen.
Pris 5 kr., till landsorten mot postförskott.
Försändes diskret.
MARIA ENQUIST, Biblioteksgatan 6 — 8, Sthlm.
Riks Norr 3 90.
Allm.
226 62. börjar sin 24:e termin den 2 sept.
1913 i den nya, modernt inredda lokalen Klarabergsgatan 40.
Grundlig och praktisk undervisning i enklare oc I l finare matlagning, uppläggning och garnering; bakning af jäsdegar och finare bak- verk; syltning, beredning af saft och gelé.
Konservering af frukt, grönsaker och kött; konfektberedning, smöruppläggning, dukning, servettbrytning och servering; kökets, spiselns (vedspis och gasspis) och kokkärlens skötande; upp.
köp af matvaror, bokföring för hemmet; födoämneslära och ' köttstyckning (5 lekt,) Dessutom en kortare kurs i sjukvård för hemmet samt (valfritt) barnavård.
Prospekt erhålles och anmälningar mottagas af ELISABETH ÖSTMAN-SUNDSTRAND, Riks 2035.
Klarabergsgatan 40, o tr., hiss, Stockholm.
Allm.
Tel. 93 02.
Herrsätra Skolgård, Högre flickskola öppnas i sept.
1913 å Herrsätra lantegendom (Wagnhärad, Södermanland).
Undervisnings- och uppfostringsarbetet kommer att bedrivas i enlighet med principerna för de tyska " Länderziehungsheime ", modifierade efter svenska förhållanden.
Från Kungl.
H. Lär.-Sem.
utex.
lärarinnor.
Exam, skol­ kökslärarinna.
Infödd tyska.
Närmare i prospekt, som erhålles på begäran.
Ett fåtal välartade barn ur goda familjer mottagas.
Gerda Agrell, utex.
fr. K.
H. Lär.-Sem.
Anna Sundin, utex.
fr. K.
H. Lär.-Sem, F. d. lär.
vid Risbergska skolan, Örebro.
F. d. lär.
vid Risbergska skolan, Örebro o. vid Priv.
Lär.- Sem.
övningsskola,Sthlm, Adr.
Herrsätra, Mölnbo.
Riks Mölnbo 12.
Referenser: Se Idun n:r 16!
OLGA SCHULDHEIS ' Uppsala E nskilda L äroverk o ch P rivatgymnasium.
Samskola med förb.
klasser, sexklassig realskola och 3-årigt gym­ nasium med dimissionsrätt s amt för flickor, som ej vilja aflägga exa­ men, kl. 7 o. 8 med normalskolkompetens; dessutom en seminarieklass med uppgift att utbilda unga kvinnor för hem och familj och särskild!
att göra dem skickliga att sköta, handleda och undervisa mindre barn i hem, Kindergarten och småskola.
I gymnasiets l:sta ring vinnes inträde utan tentamen af dem, so m tagit realskolexamen med god­ kända betyg och — utom i matematik — av flickor, so m genomgått ô:de klass; flickor från kl. 7 kunna erhålla befrielse från prövning i vissa ämnen efter överenskommelse.
Redogörelse och förteckning på inackorderingsställen erhållas ge nom skolans vaktmästare.
Rektor o. föreståndarinna under sommaren bortresta, men posfadr.
Uppsala.
Det berömda hår stä rkande vattnet.
Josef Liljeblad.
Carola Eneroth.
Gifver grått hår dess ursprungliga färg.
Borttager mjäll.
Hindrar håret att falla af.
Märket grund.
1879.
Beg.
end.
fl.
med orden: Royal ^Windsor Perfectionne ».
En allt jämnt stig.
försäljn.
samt 30 å rs succés gar.
Royal Sveriges äldsta (grundad 1878), största och mest välkända i sitt slag.
Ut­ Windsors verkan.
Pris kr.
5. — + porto.
Nederlag: Franska Parfymmagasinet, märkt väl kvalificerade lärare.
Moderna, nybyggda lokaler.
Undervisning lämnas 1 10 olika fackavdélningar därav: Hoflev., 21 Prottninggat.
21, Sthlm.
Hushållsavdelning i förening med hus­ moderskurs omfattar finare och enklare mat­ lagning, bakning, konditorivaror, slakt, dess tillvaratagande och konservering, uppläggning, Diquemare — färgar hår, skägg och dukning, servettbrytning och servering, köks- ögonbryn — håller färgen i månader.
göromål, tvätt, mangling, glansstrykning.
Teo­ Pris kr.
4.50.
Endast i retisk rmdervisn.
i födoämnes- och hälsolära, samaritkurs, barnavård, svenska språket, räk­ Franska Parfymmagasinef, ning och hushållsbokföring.
Provmiddagar Kungl.
Hoflev., 21 Drottningg.
21, Sthlm.
och supéer tillagas av elever på egen hand.
Under aug.
och sept, konserv, av frukt och grönsaker.
Slöjd uti Slöjdavdelningarna vari får ge­ o. ömkylda fötter botas lämpligast denna nomgås vävnader av alla slag, linnesömnad, årstid med " Gull ", erkändt oöfverträf- märkning, stoppning, knyppling, broderier fadt.
I parfyirïafï.
i Sthlm o. landsort.
m. m. samt hos Wilh.
Becker, Sthlm, à 1 kr.
fl.
Fullständig slöjdkurs för utbildande af slöjdlärarinnor.
Osvikligt botemedel mot EKSEM, Inträdestider se prospekt som sändes mot dubbelt porto.
finnar, revormar m. m. bepröfvadt se­ dan 50 år tillbaka.
Absolut tillförlit­ MILS SCHENKE, Rektor.
ligt.
22-årig eksem har botats.
Ingen humbugsmedicin.
Pris 2: — pr burk.
2 burkar franko.
Förskottslikvid eller postförskott.
O. V. Olsson.
Fränsta.
KRISTINEHAMNS PRAKTISKA SKOLA.
Praktiska Fortsättningskurs för unga flickor å Fogelsta gård (invid Bornsjön) mottager högst, sexton unga flickor endast på helt arbetsår (l:sta sept. — 20 dec., 20 jan. — 1 juni.)
Pris för kurs kr.
1,000..
Un dervisning meddelas i hemmets alla sysslor, såsom: matlagning, bakning, konservering, sömnad, hemmets vård.
Dessutom lämnas under­ visning i väfning, slätväfnad och konstväfnad samt väfvars uppsättning.
Föreläsningsvis meddelas undervisning i födoämneslära, hygien, barna­ vård, hemmets bokföring och väfnadsteori.
Prospekt, ref. ocli närmare upplysningar genom skolans föreståndarinna OLGA SCHULDHEIS » Adr.
Fogelsta, Tumba.
Rikstel.
Tumba 114.
Ingeniör-Akademi W ISMAR a. d.
Besvärande hårväxt borttages bäst genom Mc Millan &amp; Arthurs, London, EPILATOIRE.
Dépôt hos A. W. NORDING, Biblioteksg.
11, Drottningg.
63, Sthlm.
% m Ibusqvarna Sçmasïûn.
så tillskzil mig, ty jag har behandlat denna sjukdom i 40 å r oeh har så­ ledes en erfarenhet, som ingen annan.
De recept jag använder ftro lör utvärtes bruk och fullkomligt oskadliga samt härleda sig från munktiden och halva bringat hjälp åt mångtusende.
Engelska sjukan utbryter vid alla åldrar och äro symptomerna i hulvudsak följande: Blodbrist, slappa armar ingen sig I derna och ben, kalla händer och fötter, gnatigt lynne, ingen sömn, aptit, somliga äta mycket men magra ändå, slem stockar hufvudet, mage, leder, som medför en ryslig kläda, utslag, le­ blifva styfva, stockar sig slemmet på strupen kallas det struma.
utmärkt a ntiseptiskt hudmedel, Högmoderna Hårarbeten.
säljes 1 tuber à 30 öre hos Herrar Speceri-, Färg- och Skriv direkt till fabriken om vi ej ha filial på Eder ort.
Flätor, Benor, Länkar, Peruker m. m.
Flätor 55 cm.
4.50, 6 kr., 60 cm.
7 kr.
Med liten träns 10, 12, 15 kr.
Insänd Edert avkammade hår, vi tillverka alla arbeten av samma på dagen.
Alla färdiga arbeten på lager, vid köp insänd hårprov, brev besvaras.
Garan­ teras alltid äkta naturhår i våra arbeten.
Allt sändes fullt diskret med ombytesrätt mot postförskott.
Hår­ fabriken SpecialBaltzarsg.
18 D, Malmö.
Vår fabrik garanterar en förstklassig vara, priset utan konkurrens.
Apoteken.
när man har en mot Engelska sjukan och Barnförlamning, II m. fl.
samt â Broderi-Affären, JEugna dej, pojtie!
Det går på ett par minuter 9 Kommendörsgatan 9.
Då på sista tiden flera personer börjat annonsera om, att de bota Engelska sjukan, anhåller jag att icke blifva förväxlad med dessa.
En annonsör uppgifver sig till och med äga 35 å rs praktik ehuru själ!
endast I 32 år gammal.
Vill Ni erhålla snabb och säker hjälp Sneda lemmar kunna bli återställda.
Sök i tid åtminstone för barnen, de lida olörskyldt.
Bref besvaras blott mot dubbelt porto.
Begär intyg.
HANNA BENGTSSON, Munkgat.
2, Malmö, vid Pildamsvägen, Tel. 53 68.
Parfymhandlande pecialaöär lör SCHWEIZER- B RO DYR, SPE TSAR, VAFNA- DER m. m.
Bikt prolsorti- ment till landsorten.
las detta: I ^Förmånliga af6etalningsvillßov• HVETE- &amp; RÅfi- MJÖLER Fonder 20,000,000 kronor * Stockholmskontor: Arsenalsgat.
9.
Filialer: * S ödermalmstorg 8.
Sturegatan 32.
Deposition) A1 \ Ol Kapitalräkning) * r |2 |c Sparkassa 4 °| 0 Fondafdelning.
436 - ö för Maskin- och Elektro-Ingeniörer, ByggnadsingeniÖrer, Landt- 0 mätare och Arkitekter.
— (J ärnbetongsbyggnad och Kulturteknik).
# Nya laboratorier.
£ Mélanogéne, Röda / tänder * rsKurs i 1161 Tidaholms Bruk, Tidaholm.
aflägges efter 2-årig kurs af kvinnliga elever vid erbjuder numera, sedan Stockholms Stadsfullmäktige be­ slutat, att gas från stadens gasverk skall distribueras inom samhället alla stadens fördelar, men långt billigare hyror.
Begär prospekt.
Upplysningar å Stockholms Uthyrningsbyrå, Kungsträd- gårdsgatan 12, sam t på platsen.
FflNTflSIMÖBLEfJ Sjukgymnastik, Massage o. Pedagogisk Gymnastik, medför enligt kongl.
majrts raedgifvande » amma kompetens och rättigheter som en kurs vid Gymnastiska Central-Institutet.
Kursen 2- årig, börjar den 15 sept.
Prospekt på begäran genom D:r J. Arved- son, adr.
Odengatan 1, S tockholm.
Råsunda Kassafack.
Erkändt bästa och på­ litligaste mjöler under denna säsong.
Idun atgifves denna vecka i A och B. Wilhelms.
s o m Boktr.
A.-B„ Sthlm, 1913.
