# ID: svediakorp-per205
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1901
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,035
# sentences: 728
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY T I D S K R I F T FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN UTGIFTEN AP FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET ORGAN FOR STOCKHOLM AFTONBLADETS AKTIEBOLAGS TRYCKERI 1901
För Otaliga blommor, som gungen pii vidder, dit viigar ej n&amp;!
I furor, som sänken mot Ij-ungen er skugga, dallrande blå, på nordlandets ödsliga slätter!
Jag iilskar den jord, dar I stån, och Ijuset i kyliga nätter och sången i forsarnas dån.
Oändliga odlade gärden v i d Sundets blånande band!
I segel, som svallen p&amp; Kirden dtirute mot friimmande land!
Jag älslcar den bördiga tegen, som skördar till skeppningen ger, och bokarnas parker, dal * stegen i guldlöf sanka sig ner.
Och eder, I längor och logar kring gården, där lycklig jag bor, ooh eder, I doftande skogar med sjöar, där ingen ror, m ed tys ta, högtidliga dagar, jag iilskar med solvarm h&amp; - %en röd ö h e r himmelen jagar en sky, som purprasr min vag.
Jng hör hur i vinden rkt sjungw om horcler, som Iziist arilit ' sko; om vilddjur, som stilltc sin hunger; om trampet p i gungande bro, ' r-iildiga h r s e n; som (T - S ~ H I (len om rök, som bolmar mot skp.
Liings viiguna resa sig korsen, och kvinnorna griit~.
i byn.
Skall kiillau, v i d hl-ilken vi hr-ilat i kiirlekens ljusaste tid., bli sudlad ttf hopar, som ilat.
p&amp; flykteu ur I-filtrande sfi ' id: ' Skall kronan ur sköldeu slitas och hjiirtat u r landets brcst: ' V i r t namn vid en piile nitas att Iiisas af gyckli-irns röst?
Siig, vill d u i tiwiildam b i z p och lyda on o.rriins liig och offra ditt land och ljugit, att sadant &amp; r Gzirls belkg?
ATd broder, nar stunden iir inne, nog vill du lyftii din h ~ a d och stiktt med manligt sinne firsvara frihet och land!
Niir kriget sin styggelse snu dc&lt; och korparna viidra blod, dR hjälper bland spillror och biandcr dock föga ett rTapenliist mod.
Hor upp med det ömkligcc kif \ - et om sm 6si11n e t s brokiga kram: dig rusta till striden for l i f k e f mot lejonets lyftadc ram!
I skogar11 as enslige söner, I bygdernas myllrande m än, som lyssnen till älskades böner!
Hvi dr6jen I tvelcande iin?
I kvinnor!
Ned enadc hiinder bereden ert verk för dcn dag, d&amp; striden till lidande viinder: det stundar en morgon till slag!
iyons Vik.
Lifvet i Vadstena kloster.
» Jag är » - s&amp; låter Birgitta Kristus saga i en af de uppen- barelser hon nedskrifvit - sasom en mäktig konung, som plante- rade en vinglird.
Lang tid bar den det allra- kostligaste vin, men omsider sådde hans ovan där det snödaste ogräs, hvilket så mycket växte och utbredde sig, att vinkvistarna blott med den storst ' a svå- righet förmadde framalstra några drifvor.
Men konungens tjihiare sade till honom: Herre, vi hafva besk %dat din vingard, och 1 den fiinno vi ganska f &amp; vinkvistar, som buro drufvor, men ogräset, som till intet duger, utan till att briinnas, hade öfvermåttan frodats och vuxit till.
Herren svarade dem då: Jag skall plantera mig en ny vingtird, i hvilken vinträdet skall bara frukt och slå starka rötter; sjiilf vill jag lagga gödsel och fetma kring det; och det skall bära det aldra härligaste vin.
Men denna vingården skall jag sjalf vårda, att om något skadeligt där ingår, skall vinet däraf blott vaxa till, s&amp; att det varder an mera sött, och ogräset skall till intet varda.
Det skall vissna och utrotas, innan det hinner göra någon skada.
- Men nar denna vingårds vin bjudes vid mitt bord, d&amp; skola alla glädjas och gifva aran åt Herren, som planterade vingården och gaf V ~ ~ ock den glädjas, som grof för rötterna, den fetma.
J B U I skall och Gud skall icke förgäta den, som ditförde ympkvistarna.
Men af denna vinglirden skola många andra vingårdar uppväxa, som fordom vissnade och förtorkade varit hafva.
Såsom den nya, renade vingården skola äfven de få en föryngringens dag samt Bnyo börja att bartt frukt. »
Liknelsen ar lätt att fatta.
ringården, soin blifvit öfvervuxen af det ogräs, som ovännen sHtt, afser de gamla klosteraamfunden.
Den nya vinghrden, som Herren själf ville taga under sin v k d, var den orden, som Birgitta just då tänkte grunda och som hon efter frälsaren ville kalla Salvatorsorden, hvilket också förblef dew officiella namn, ehuru den i dagligt tal uppkallades efter stiftarinnan själ£.
Syftet med denna orden var att gifva det religiösa lifvet och sarskildt det religiösa lifret i norden en ny väckelse, men därjämte afsåg Birgitta tydligen att upprätta - om jag så må säga - ett adligt jungfriistift, en uppfostringsrrnstalt för adelns döttrar, men en anstalt dar iippfostran icke blott inskränkte sig t.ill meddelandet af nagra vissa kunskaper, utan afsdg hela personlighetens utbildning i den riktning, som Birgitta ansig Far den vaseutliga.
Denna birgittinerordens aristokratiska karakter striickte sig vii1 ej så långt, att ofriilse förmenades inträde i ordens kloster - dy- lika funnos diir i stor mängd - men den lyser dock fram redan i ordensregeln.
Ingen skall - heter det - tagas till syster eller broder utom höfviska och välfrejdade människor, och granskar man f ört eckningen öfver .systrarna, skall man bland dem finaad&amp; medel- .+ * &amp; &amp; tida Sveriges främsta namn.
I klostret valde bögadelns rPed16 ?im&amp;C ... -- ocksa helst sina grafplatser, och den aristokratiska karakteren röjer sig sliitligen i klostrets jiimförelsevis stora tj2nstcpersonal.
Kågra af denna omtalas redan i ett, enligt uppgift, af Birgitta själf gjordt tdlagg till klosterregeln.
&gt;Den tid3 - sager Kristus i en af de s. k. revelationes extravagantes - 2 jag vistades med apostlarna har i världen, d&amp; rårdado jag mig blott on1 själarnas frälsning, ty icke liimpade det sig för denna uppgift att samtidigt s y ~ l med a världs- liga bestyr.
Diirför fingo ocksti troende man och kvinnor, hvilka hvarken vor0 ollor kallades apostlar, utföra dessa viirldsliga vihrf; de voro saledes hjälpare och underlättade deras arbete, som tjänade mig i andelig måtto, det är, apostlarna.
P % m8 det också vara nii.
Om det %r nödvändigt och lägenheten s&amp; fordrar, må abbedissan i klost.ret intaga fyra för arbetet i köket afsedda kvinnor, hvilku --- - utom matlagningen - skola sköta om elden, hiira.
in ved och vat- ten, föra ut orenligheten ur klostret samt hjiilps de systrar, som i sina sysslor mindre förmå.^ Yii samma sätt fingo bröderna till sin tjänst två 2 stekarhussvenner)) Redan under sierskans egen lifstid tyckes således en rniudre tjänstepersonal h a h a funnits i klostret, men denna ökades snart högst betydligt och nådde under klostrets blomstringstid en storlek, '.
a hvarom Birgitta själf siikerligen ej kunnat drömma.
Denna utveck- ling var emellertid fullt naturlig och kan alls icke skrifvas på kloster- innevånarnas lattja.
Shom jag sedan ' får tillfälle att utveckla var såväl nunnornas som munkarnas dag strängt upptagen af - hvttd vi kunna kalia - andligt arbete, och samtidigt hade klostret ut- vecklat sig till landets måhända störste egendomsägare, som hade gods i Sveriges alla landskap.
Antalet af dessa gods steg till den kolossala siffran af öfver 800, och dessutom hade klostret stora till- fälliga inkomster, som också måste skötas.
Så t. ex. sålde man un- der det s. k. jubelaret 1394 aflatsbref för minst 300,000 kronor i vårt mynt.
Vadstena var därför med all säkerhet landets förnämsta ekonomiska anstalt, och att sköta dess angelägenheter var inga- lunda en latt sak, i synnerhet som dessa inkomsttitlar ofta balan sera-des af motsvarande utgifter.
Vidare hade Vadstenakonventst siisom ordens rnoderkloster naturligen en ganska vidlyftig korre- spmdans med dotterinstitutionerna, dessutom med de världsliga store och - ej minst - med den påfliga kurian, hos hvilken klostret hade synnerligen viktiga intressen att bevaka, exempelvis den för klostrets ekonomi ytterst värdefulla ratten att sälja aflat.
De fataliga stekarhuskvinnor och svenner, som omtalas i det nyssnämnda tillägget till klosteregeln, efterföljdes snart af en hel.
skara af tjägare.
DA dessas antal och uppgifter icke otydligt åskåd- liggöra lifvet inom klostrets murar, vill jag har uppräkna dem, dar- vid dock förutskickande den anmärkningen, att denna personal endast afser själfva klostret, icke dess kring hela Sverige kringspridda egen- domar, hvilka naturligtvis hvar och en sköttes af folk till behöfligt antal.
Högst i rang stod sysslomannen, som hade öfverinseendet öfver hela den vidsträckta och svårskötta ekonomin, som var skyldig att föra jordeböcker och mantalslängder, uppbörds- ' och utgiftsböcker eller - som det heter i klosterregeln - beskrifva alla klostrets jordegendomar och ägor med alla deras dit hörande ängar och ek- skogar, bokskogar, kvarnar, kvarnströmrnar, fiskevatten, öar, gårdar och torpplatser, ' humlegårdar och alla andra tillhörigheter.
Vidare skulle h m -- hvad Rom helt visst var ganska besvärligt - rida kring på syn till klostrets alla egendomar.
Han red med fem hastar, d. v. s. fem tjänare; till Närke, Västmanland, Uppland, Södermanland, Östergötland samt Tjust, Kinde och Ydre.
Under sig hade han tvänne undersysslomän, hvilka skulle visitera godsen i de andra de- larna af riket (Västergötland, Småland o. s. v.).
Dessa sysslomän skötte således hvad vi skulle kunna kalla den stora ekonomin.
.
.
Den mindre sköttes af intäktsmauneii och g&amp;rdsiuiistareri i lijone- gården, som hade uppsikt öfver klostrets girdsfolk sariit mottogo och förde rakenskap öfver de naturaprestationer, som skickades till klostret frin dess arrendatorer och egendomar.
Dessutcm kriifrie omsorgen om klostrets världsliga behof följande tjiinare, Iivilka stodo under gardsmästarens lydno: 1 2kerm: in och t i legotlriingar, 1 stekare och 1 dräng, l kallarsven, l stallsven, Z fäherdar, 2 svin- herdar, 6 fiskare, 1 mjölkdeja med tre krinliga bitriiden, S hryg- gerskor med trenne biteräden, S bakerskor med sex eller sju hitrHdcn, bi skeppare, 1 smed med 1 dräng, 1 timmerman med 1 driing, 1 skomakare med 2 driingar, 1 skinnare (buntmakare) med driingar, en vattenvindare, 2 mälterskor, 1 hönsvakterska, l riifkvhna, 1 trädgårdsmästare, 1 karl till nunnornas badstuga f6r att vinda vatten, hugga ved och göra kvastar, 2 portpiltar, en för nunnorna och en för munkarna, 1 skrifvare åt abbedissan, två klerker fur försam- lingens skull samt två klockare.
Klostret hade saledes en hjone- gård p % öfver 80 personer.
Som man ser, var denna hofstat fullt ut lika stor som den, med hvilken en världslig furste kunde onigifra sig.
Ilen att den förefaller oss så betydlig, beror till eu icke ringa del diirpd, att varuutbytet under medeltiden var sa oerhördt mycket mindre utveck- ladt än i v %ra dagar.
E t t landthushzrill hvarken köpte.
t. ex. bröd eller fisk, utan man bakade själf och hade sin egen fiskare; ej häller köpte man kläder och skodon, utan - d&amp; man icke till- verkade dem sjalf - hade man sin egen skriiddam och sin ogen skomakare.
Dylika s. k. f am bets man » funnos val i stticlei-na, men för.
en så stor institution som Vadstena kloster r a r det natiirligen både billigare och ' bättre att så att saga drifva egen rörelse.
Dess- utom böra vi erinra oss, att kloeterpersonulen, som tarfvade denna stora tjänarskara, var en tämligen talrik församling.
Antalet nun- nor steg till 60, antalet munkar till 25, således tillsammans 85 personer.
Vi vända oss nu till fragan om det satt, på hvilket dessa mun- kar och nunnor tillbringade sin dag.
Hos oss protestanter har det ju hart nar blifvit en dogm, att klosterlifvet varit och Gr en syssio- löshetens och vallefnadens tillvaro, och det kan darför vara af ett, visst intresse att mera i detalj undersöka fragan.
Den ojamförligt drygaste delen af deras tid upptogs onekligen af gudstjanstöfningar, och i hvad m h dylika kunna ansss vara
nyttiga och befogade, är naturligtvis en fraga, som beror på hvars och ens religiösa ståndpunkt.
Men alldeles oafsedt denna, kan man svårligen stämpla denna klostergudstjanst såsom ett latma.nsgöra, ty, som vi skola se, kräfde den både arbete och rent af en ganska stor fysisk ansträngning.
.
.
Klosterfolkets dag började tidigt.
Redan mellan 3 och 4 p&amp; morgonen ljöd dormitoriets eller sofhusets klocka och munkarna hade då att skynda sig upp ur sina baddar för att förrätta otte- sangen eller den s. k. matutinan, hvilken bestod af två tämligen sjdfständiga delar, nocturnen och laudes.
I Palestina, där denna gudstjänstordning först utvecklats, var nocturnen afsedd att börja vid det första hanegället, laudes vid solens första frtxmbrytande; i norden, där vinterdagen började l h g t senare och sommardagen vida tidigare %n i södern, var det naturligen omöjligt att rätta gudstjan- sten efter solens uppgå.ng, och man måste darför bestämma sig för ett visst klockslag.
Mellan tre ech fyra vandrade därför munkarna.
fran sina celler till den skumma klosterkyrkan, där de vid skenet f r h nhgra svagt flämtande ljus började sin gudstianst.
Niigon be- stämd, för Birgittinerklostren egendomlig ritual fanns ej för denna, utan i stället var det i klosterregeln bestämdt, att ordens munkar skulle följa den ritual, som begagnades inom det stift, dar klostret var beläget.
I Vadstena följde man således Linköpingsritualen.
Niii.
munkarna slutat sin matutina, som väl torde hafva tagit vid pass en timme att utföra, lämnade de klosterkyrkan, och i de- ras stalle intriidde nu nunnorna för att börja sin ottesang, ty - he- ter det i en förordning för Vadstena kloster - » fran det att brö- dernas otteshg börjas (d. v. s. kl. 3 om morgonen) och till des$ att systrarnas uon ar lyktad (d. v. s. kl 8 om morgonen) skall ej vara återvändo eller tystnad i sang och Guds lof i kyrkan, ty all- tid skall glädjens och frälsningens röst ljuda i rättfärdiga människors boning#.
I själfva ' verket växlade också munkar och nunnor med hvarandra att under dagens första fem timmar förrätta en ständi&amp; fortgående gudstjänst.
Den ritual, som nunnorna hade att följa vid dygnets sju s.
.k.
tider eller gudstjänststunder var egendomlig för ~ir~ittinerorden, och redan under Birgittas egen lifstid hade denna ritual, kallad cantus sororum eller jungfru Maria örtegård, blifvit diktad och sam- mansatt af sierskans biktfader och trogne följeslagare, den helige Petrus af Skeninge.
En dylik ritual var i själfva verket e t t stort religiöst poem, indeladt i lektier, hymner, antifoner, sekvenser o. s.
samt omfattande icke blott dygnets sj11 s. k. tider iitau och w c kans alla sju dagar.
Att utföra denna lofsång till den heliga jung- f r i m ara var birgittinernunnornas främsta plikt.
DA klockan tvenne gånger ljudit i niinnornas sofhus, samlade sig alla systrarna och gingo i procession till klosterkyrkan, i hvil- ken de inträdde under det att munkarnas matiitina iinnu pågick.
Nunnornas kor, där de skulle förrätta sin gudstjiinst och där de nu togo plats, var dock ett annat an munkarnas, ty aldrig, icke ens under gudstjansten, fingo de bada könen hafva nagon beröring med hvarandra.
Nunnekoret var diirför beliiget pil en liiktare, alfra al- nar öfver kyrkogolfvot, och detta kor var ej mer an fyra alnar i höjd till hvalfvets början.
Nar de ordnat sig i koret, föllo de p4 knti och laste Pater noster och Gloria Patri, ända till dess att munkarna slutat, sin guds- tjänst.
Där$ gaf den s. k. horistan (d. v. s. den syster, som ledde det hela) ett tecken, Iivarpa nunnorna reste sig upp, gjorde kors- tecknet och vände sig mot altaret.
Så börjades deras matutina, hvars olika delar jag här vill genomgå för att gifva en föreställning om den karakter en dylik klostergudstjanst hade; därvid vill jag dock öfversiitta de latinska invokationerna.
Horistan började: låt mig, o heliga jungfru, lofva digs, hvarpå kören svarade: &gt;: Gif mig kraft mot dina fiender,.
Efter att hafva list Ave, sade horistan:, Herre, öppna mina lappar D, hvartill kören svarade: » Och min mun skall förkunna din ära ».
Horistan fortsatte darpii: BO Gud, vand ditt ansikte till mig,, och kören svarade: » Herre, skynda dig till min hjälps.
Därefter knäböjde hela jungfrukören, » ärandes den helga trefaldighet », och bad Gloria Patri, reste sig därefter kny0 upp och sjöng nu Halleluja.
Efter denna inledande del började det s. k. invitatoriet eller en inbjudan till lofsång.
Detta invitatorium började med ett solo, s-om därefter upprepades af kören.
Invitatoriet öfvergick sedan i Davids 94: de psalm, som sjöngs af en solist, hvilken vid vissa delar af psalmen afbröts af kören, som ånyo intonerade invitatoriet.
Sedan man därefter sjungit den hymn, som var bestämd för dagens matu- tina, började den afdelning af gudstjänsten, som kallades nocturn.
Denna bestod af tre psalmer, hvar och en åtföljd af sin antifon, eller en fritt diktad växelsång.
Före psalmen sjöngs antifonen af en solistl, eft-er af hela kören.
Psalmen utfördes så, att de udda ver- serna sjöngos af en halfkör, de jämna af en annan.
Efter en col- lecta (bön) vande sig därefter lectrix d. r. s. den nunna, som kulle
, uppläsa de s. k. lektierna eller läsestyckena, till horistan och bad om hennes välsignelse.
Horistan svarade att hon icke ägde makt att välsigna, men att hon bad jungfru Maria gifva sin välsignelse åt den bedjande.
Därpå började lectrix att uppläsa de tre lasestycken, som hörde till denna del af gudstjänsten och hvilka vor0 hämtade ur den s. k. Änglahiilsningen d. v. s. en uppen- barelse, som en ängel gifvit Birgitta.
Hvarje lectio åtföljdes af ett s. IL responsorium d. v. s. en fritt diktad sång, sjungen af hela kören och afsedd att utgöra det lyriska komplementet till den pro- saiska lektien.
Efter en s. k. versikel, d. v. s. en kort sats, sjun- gen af en soloröst, började matutinans andra del eller laudes, som inleddes med horistans åkallan: » Herre, vand ditt ansikte till mig ».
Efter invocationen följde fem psalmer, inledda och afslutade med en och samma antifon.
DärpA kom en kort lektie, det s. k. capitdum, så en af hela kören sjungen hymn, sedan Zacharias lofsång, före- gingen af en antifon och efterföljd af en annan, da; rp&amp; en bön, en här infogad antifon till den heliga Birgitta samt en därmed för- bunden collecta eller bön.
Efteråt sjöngs en för hvarje dag olika v&amp;lsignelse, hvarpå det hela afslutades med en bön.
Som man märker, var denna ritual ganska komplicerad samt fordrade sträng uppmärksamhet både af de ledande och af själfva körem S#rskildt bör skyldigheten att vid vissa tillfällen falla på kria, stå upp, &amp; ter falla p % knä, viinda sig mot altaret, göra kors- tecknet o. s. v. hafva varit ganska frestande på uppmärksamheten, ty dessa ställningar växlade nästan oupphörligt; så t. ex. skulle nunnorna sitta under nocturnens första psalm, stå under den andra, sitta under den tredje o. s. v. Under de långa lektierna fingo de väl sitta, men då systrarna - hetor det - för dessa läsestyckens längd ofta varda gripna af sömn och lättja, s&amp; skola de stå upp, da responsorierna sjungas.
Sjalf va sangen fick för öfrigt alls icke vårdslösas; den skulle vara höfvisk, flärdlös, allvarlig och enfaldig, ej vara skrikig, ej anvanda tremulandon eller figurer, utan den skulle vittna om ödmjukhet och gudsfruktan.
Orgelspel, som kunnat gifva denna gudstjänst en mera grann och pompös karakter, fick därför ej förekomma i klostret.
Då systrarna hade slutat sin matutina och aflagsnat sig ur kyrkan, intradde munkarna för att börja sin s. k. prim, d. v. s. den .första af dagens » småtider&gt;.
Den nästa gudstjänsten eller den s. k. tersen skulle viil egentligen först hållas kl. 9, nien af prak- tiska skäl nödgades man i Vadstena 18ta munkarna börja med ' dennri ',
tidegiird omedelbart efter det de slutat primen.
Båda voro dock jämförelsevis korta.
Efter tersens slut drogo sig munkarna tillbaka, och nunnorna inträdde i deras stiille samt började sin prim.
Sedan denna slutst, vidtog omedelbart för dem en stor och viktig guds- tjänst, nämligen den s. k. vårfrumlissan, som icke tillhörde do sju s. IL dagliga tiderna och.
darför ej häller ingår i den egentliga bir- gittinerritualen eller Jungfru Xariie Örtagird.
h r e n denna miissa var ganska komplicerad och fordrade stor iippmfirksamhet af nun- norna, ehuru dessa naturligen icke kunde utföra den egentliga mus san, kommunionen, som förrättades af en priistvigd munk.
S ä r r&amp;- frumassan utförts, aflägsnade sig priisten och nunnornas ters börjude omedelbart därefter.
S a r denna slutat, vandrade nunnorna lm om par till en nyuppkastad graf för att dar piminna sig alltings förglinglig- lighet.
Vid grafven lastes psalmen De profundis, hrarefter de viindo åter till kyrkan för att vara redo till nästa gudstjiiust.
Cnder tiden hade bröderna omedelbart efter afsliitandet af systrarnas ters börjat sin tredje t-idegard eller sexten, och nar denna jtimförelsevis kortra gudstjänst slutat, voro nunnorna tillbaka i kyrkan, dar nti de i sin ordning utförde sexten.
Darpil rar det Bter munkamas tur, ty nu vidtog dercrs stora massa eller högmässan.
Hrarje söndag ingick i denna massa en predikan, som för nunnornas skull hölls p&amp; moders- målet.
Vissedigen ar det en alldeles falsk uppfattning, att medel- tidens predikningar alltid eller i regeln höllos på latin.
En dylik orimlighet har den katolska kyrkan lika litet under medeltiden som i våra dagar låtit komma sig till last., och liksom nu voro iifren då predikningarna pA landets sprak.
Uen väl plägade man i munk- klostren, dar auditoriet ju var latinkunnigt, predika p&amp; latin.
I Vadstena däremot, hvars innevånare till större delen voro krinnor, var detta dock till intet gagn, och predikanten begagnade sig dar- för liksom dii han talade till lekman af modersmiilet .. I fiirbigilendo kan anmarkas, att Vadstenamunkarna voro synnerligen nitiska pre- dikanter, och antalet af deras ännu bevarade predikningar ar högst betydligt.
Efter högmassans slut började munkarna omedelbart sin fjiirde tidegärd eller non, och efter den utförde nunnorna samma gada- tjiinst.
Först då denna lyktades, ringde bordsklockan.
Enligt vanlig klostersed förïatt,ades nonen vid den nionde timmen eller kl. 3, men det Eir tydligt att man i T ' adstena blifvit fiirdig vida tidigare.
I annat fall nödgas vi antaga, att klosterfolkets andakt oaflrutet fort- gått i tolf timmar - från 3 p&amp; natten till 3 p4 middagen -.
hvil P
ket pekiigen blir en väi.
l&amp;ng tid, i synnerhet om vi erinra oss, att de under hela denna tid ej fatt njuta någon föda.
Af åtskilliga skäl, &amp; i hvilka här vore för vidlyftigt att ingå, framgår ock, att man var färdig med nonen reda?
kl. 8 på morgonen.
och att den stora gudstjänstens olika afdelningar således blott varat i fyra 3i fem timma.r - i hvarje .fall en ganska ansträngande tid för de stackars munkarna och nunnorna, som ända sedan gardagens kväll hvarken fått mat eller dryck.
Man hade därför all riitt .att taga sig ett grundligt mål, och därtill hade man så mycket större anledning, som endast tvfi mål- tider funnos - middag och aftonvard - och det i klosterregeln var strangeligen förbjiidet att förtiira något mellan dessa båda m %l, hvarken vått eller torrt.
Den tid, som var anslagen t-il1 dessa mål- tider eller en och en half A två timmar för hvarje, förefaller oss onekligen väl rnndligt tillmätt, men som vi skola se, hade kloster- folket under måltiden äfven andra sysselsättningar an att äta och dricka.
D å klosterklockan ljudit, begåfvo sig munkarna till sitt refecto- rium, nunnorna till sitt.
Om det sätt, på hvilket brödernas refec- torium eller konventsstuga var inrattad, sakna vi niirmare underrät- telser, men däremot hafva vi en ganska noggrann beskrifning p&amp; sy stra inas.
D % tidegiirden var lyktad, började priorissan att ringa i den klocka, som befann sig på klosterstugans tak.
Från kloclran hängde en striing ned i sjiilfvs stugan framför det altare, sombefann sig i rummets midt, och då priorissaij ringde, skulle hon alltid vanda sitt ansikte mot detta, altare.
Vid hvarje långvaggesida befann sig ett bord med trettio platser, så att alla de sextio systrarna kunde f &amp; rum vid dessa två bord.
Öfverst vid det högra bordet presiderade abbedissan, under det att priorissan intog den första platsen vid det vänstra.
De öfriga nunnorna togo plats närmast dem, hvar och en efter sin iilder i klostret.
Och abbedissan skulle icke ags ratt att gifva någon en bättre plats på grund af dennas höga börd eller af andra skal.
Likaså voro alla skyldiga att intaga sin måltid vid det gemensamma bordet, och det enda undantaget gjordes för de sjuka, som fingo Bta i sjukstugan.
Efter nagra inledande ord af abbedissan började horistan a tt läsa vissa reglementerade böner.
Darefter steg lectris eller dagens förelaserska fram, till läsepulten
och bad abbedissan viilsigna maten, som nu inbars af de systrar, SOM förrättade denna veckotjiinst.
Mat och dryck voro lika för alla, och hvar och en hade fatt sig en lika stor portion eller proventa tilldelad; endast abbedissan fick en större proventa och bättre mat lin de öfri,aa, och reglemen- tet tillagger egendomligt nog, att om abbedissan ser nigon syster, som ej är nöjd med den vaniiga proventan 11t.a~ behöfver mera eller icke gitter äta den mat, som sattes framför henne, s i bör abbedissan skicka henne nfigon del af de rätter, som hon har framför sig, så att systern dliraf m&amp; äta sig matt.
Nåltiden var naturligen olika allt efter som det r a r fastedag eller ej, och fastedagarna vor0 ej f&amp;.
Men d den andra sidan vor0 de ej stränga, och Brigitta själf uttalar sig i klosterregeln rörande denna punkt p % ett sätt, som niistan kan sagas vara protestantiskt.
&gt;Mina heliga r n b - låter hon Kristus sliga - tvingade icke sin lekamen, så att de hatade den, utan darför att de ville tygla den till den gudstjänst, till hvilken kroppen var skapad.
Och icke tvin- gade de sig, darför att de genom ett dylikt tvång trodde sig värdiga att utan min n i d f5 mitt rike, ty oin iin människan hundrade gån- ger dråpe sin lekamen, blefve hon icke för den skull värdig att.
af egen förskyllan få mitt rike, s i vida jag handlade mot henne eftor min rättvisa.
Därför är mig kärt och annammeligt, att människan sörjer för sin ' lekamens behot liksom för det ansträngda arbetsdjurets, s&amp; att hon förmar att förblifva i min tjiinst., Enligt klosterregeln fingo munkarna och nunntirnb fyra g h g e r i veckan äta kött, niimligen söndag, mgndag, tisdag och torsdag; på onsdag och lördag serverades endast fisk och ~ h v i t mats och p i fredagen - den strängaste fastedagen - endast fisk och grönsaker (men ej ost, smör eller dylikt).
S&amp;som en särskild spakning kunde ock förekomma en fasta på vatten och bröd.
Nen afven då skulle vattnet vara, kokadt i bjugg eller korn, och ej var det klosterfolket förmenadt att äta äpplen, paron och nöt.ter.
Dock förtjänar att till- läggas, att utom dessa ordinarie fastedagar funnos en mängd andra mer eller mindre långvariga perioder, d&amp; klosterfolket nödgades iakt- taga hel eller half fasta; så t. ex. hölls sträng fasta (d. v. s. p i fisk och grönsaker) under hela adventen; från allhelgonadagen och till advent var halffasta (d. v. s. fasta p&amp; fisk och hvit mat).
Allt öfrerflöd var i klosterregeln striingeligen förbjudet.
&gt;Till- godosen därför - heter det - kroppens behof med matta och skdighet.
Nyttjen enahanda soppa, k61 eller annan supanmat, och
ahtån för Guds skull från flera; af kött eller fisk lofvss Eder att hafva två olika slag på bordet - &amp; r där mera, så a f s t h därifrh af kärlek till mig.
Äten det bröd, som lägges framför Eder.
Ba- höfven I mera, så bedjen Eder mästare därom i mitt namn ».
Den ordinarie matsedeln vid middagen var följande: hv&amp;je.
dag i veckan ett haift skålpund bröd och ett salustop öl eller vin.
Söndagen och torsdagen köttsoppa eller fruktsoppa, dessutom ett stycke fiirskt eller saltadt kött samt ett stort stycke stekt kött.
Om måndagen och tisdagen serverades kål eller något dylikt eamt två, portioner kokadt kött.
Under den lättare fastan, d. v. s. på ons- dagar och lördagar, fick hvar och en två portioner fisk, smör, agg, ost eller aniiat dylikt.
Under den strängare fastan serverades tvenne soppor, s&amp; ' att den, som ej blef mätt af den ena, fick hjälpa till med den andra.
Dessutom fick man två portioner färsk och en portion saltad fisk samt äpplen eller annan frukt.
Bröd och ö1 eller ' oh utdelades äfven då i vanliga portioner.
.
Medeltiden hade i allmänhet smak.
för starka kryddor, men dessa ansågos som en läckerhet, och Birgitta varnar sarskildt för dem.
)) Ej må,, säger hon, » de, som i klostret äro, idkeliga nyttja peppar eller kummin eller sådana kryddor, utan sådana vanliga örter, som jorden bar, där de bo.&gt;, I verkligheten tyckas dock dessa före * skrifter icke så litet hafva öfverskridits, och atskilliga notiser hän- tyda på att man i Vadstena satte varde på ett godt bord, dock efter medeltidens mera bastanta kulinariska smak.
Så t. ex. hafva vi från 1466 an räkning, som bl.
a. visar, att bruket af peppar ej var.
alldeles .aflyst i klostret.
Item - skrifver gårdsmästarn ~ r v i d Jons- son - » köpte jag i Stockholm första veckan i fastan 4 pund pep- par för 20 öre svenska; för 6 pund fikon gaf jag åtta örtugar och två penningar i Stockholm; 9 öre.
för 8 pund ris; för 2 pund pep- parkummin gaf jag 2 öre; för 112 tunna: lax i Stockholm 17 öre; gaf jag 15l / 2 mark svenskt i Stockholm för tre tunnor skånsk sill; 2 rna,&amp; för ' / e, tunna nejonögon, som kom till klostret; 5 mark svenska för ett skeppund finska gäddor.&gt;, Vidare finner man, att han köpt 112 tunna olja, 3 askar honung på ett ställe och 4 p&amp; ett annat o. s. v. Nan visste också godt hvarifrån de basta varorna kommo; så t. en.
stadgades, att det korn, som kom från Uppland, skalle särskildt Dgömrn&amp; till systrarnas och brödernas behof~.
Likaså skulle af råg, mjöl, smör, fläsk och fisk det basta först aftagas till konventets eget kosthall och ej utlämnas till hjonagården (d. v. s. tjänstepersonalen). '
,
Vi h a h a dibrför all anledning att autaga, att man i det hela lefde ganska godt i klostret, och onekligen låg det ~nyckeii sanning i Olavus Petris bäska ord: koch nar man granneliga tillser, iir (lut en underlig fasta, som inan håller nu för fasta, fösty man hiller sig från kött och smör etc. och sldr sig full med allelanch fisk, s2 att kroppcn far sin fyllest stival om fastedagar som andra dagar.
:, Likviil tror jag, att m m har oriitt, SH vida man påstar, att ufigot!
siirskildt utsvafvande och yppigt lif fördes i de svenska klostren.
Af naturen roro icke rara förfader anlagda.
för iisketkm, kanske snarare för råa iitsviifningar i mat och dryck, meii för söderns mera förfinade njutningslif saknade man sinne.
X&amp;tiderna i Y a d s t ~ n a voro darföl- helt visst ej nagra glada festriiUltideï, iitun cndast af- sedda att gifva det ganska strangt sysselsatta klostt.rfolket tw sta- dig och vklbehöflig niiring.
Karakteristisk för dessa klosteniiUltider var vidare den absoluta tystnad, som under dem harskade.
Och hiis hafva vi kommit fram till det stadgande, som kanske kiiides har- dast för de stackars systrarna.
Tinder hela morgongudstjiinsten iilida till Vårfrum&amp;ssans afsliltande fingo de ej saga ett enda ord.
Eftor denna var det dem tillåtet att mellan de aterstieiide tidcgiirilernu viixla nigra ord i religiösa ämnen, men löje och fafiingeligt tal voro strangt förbjudna.
Vid bordet fick ingen yttra ett endn ord.
Om någon nödgades att bedja om nggot, skulle detta ske med teckcri eller med en öronhviskning.
Endast abbedissan oller priorissan hade s å till vida ratt att tala, att de, om de.
så ville, kunde f&amp; yttrii n %got hugnesamt med anledning af det stycke, som nndcr mAltii1cn förelasts för nunnorna.
Efter middagens sliit och till aftonszingcns början var det val tillåtet att tala, men endast i de rtm, som k d - lades auditoria och som befunno sig mellan kyrkan och refectoriet.
I kyrkan, refectoriet, trädgården eller badstugan fingo inga samtal föras, och om någon slakting eller annan världslig person önskadc att tala, med en nunna, krafdes dartill för det första abbedissans till- stånd, och för det andra skulle alltid tvenne andra systrar vara iuiir- varande rid detta samtal och åhöra det.
Slutligen fingo de talande blott meddela sig med hvarandra genom ett jiircgaller.
Vid arbetet på eftermiddagen fingo nunnorna endast.
samtala med lag röst, ocli vid kvalismåltiden samt i sofrummet var ahsoliit tystnad piibjiide~i.
I stallet för samtal sysselsatte man sig under miltiden med läsning.
I tur och ordning fick en nunna t.jiinstgöra sisom lectrix eller förelaserska, och denna Iiisning @ gick under hela m&amp;ltidon.
I följd däraf fick ocksa lectrix iita efter de öfriga tillsammans uict ' i
.
de systrap, aoia passat upp vid bordet. '
De arbeten, som på detta sätt förelästes, voro legender och uppbyggelseskrifter, och troligt är, att den allra största .delen af vår svenska medeltidslitterat-ur till-.
kommit just i syfte att tjäna de icke latinkunniga nunnorna till bordsliisning.
I flera arheten finnes detta siirskildt angifvet, så t. ex. i en handskrift, hvars innehåll ar Iånadt från Gamla och Nya testa- mentet, från legender, postillor, Bonaventuras betraktelser, ~ e c h t i l d s och Rirgittas uppenbarelser m. m. P %.
sid. 23 står t. ex.: ' » Detta skall llisas till bords på palmsöndagen)), på sid. 25: » detta skall liisas från bord om palmsöndagen om middagen,; sid. 26: mdetta skall liisris till bords om palmsöndagen om kvällen, o. s. v. Under liisningen gaf abbedissan vid tre olika tillfallen ett tec- ken At föreläserskan att för en stund upphöra med läkingen.
Detta tecken gafs antingen med en klocka eller med ett slag med knifven mot Bordet, och då skulle nunnorna sluta upp att äta samt höfviskt lyfta upp sina händer och bedja tre Ave Maria.
Det tredje tecknet angaf att måltiden var slut.
Några böner lästes da, abbedissan lat.
hopsamla den öfverblifna maten för att utdela denna åt de fattiga, och därpå stego nunnorna upp samt begåfvo sig i procession till.
.
kyrkan, dar Gratias lästes,.
Därmed var dagens första del afslutad och den andra började.
Eran kyrkan begåfvo nunnorna sig par om par till auditoriet, diii.
de en stund hade rätit att fritt samtala med hvarandra.
Sömn efter middagen tilläts blott mellan påsk och helga Korsdag; eljes var hela denna tid anslagen till klostrets mera världsligs arbete, som naturligen, var olika för munkar och nunnor.
De tretton rnun- kar, soni voro präster, hade antagligen fullt upp att göra med att ntföra de själamässor, som klostret åtagit sig och på hvilkas ordent- liga fullgörande ju klostrets ekonomi till en icke ringa del hvilade; det var ju tack vare dem, som Vadstena så ofta ihågkoms i den tidens testameuten.
Men dessutom hade de äfven andra göromal.
89soin jag förut nämnt, afsande och mottog klostret en stor mängd bref.
De mottagna brefven infördes i det v&amp;lskötta arkivet samt afskrefvos i klostrets ännu förvarade lropieböcker, i hvilka äfven de utgående skrifvelserna infördes.
Vidare hade munkarna sitt biblio- tek eller sin ~~rustlrammarew, som man glskade att kalla detta ruin, hvitrifrån de andliga vapnen hämtades.
Detta bibliotek, hvars spillror nu finnas i Upsala, var säkert Sveriges och troligen nordens förnämsta medeltidsbibliotek, och böc- kernas antal ' tyckas h a h a uppgatt till vid pass 1,400 band.
De '
.
flesta af dessa h a h a ntan allt tvifvel tillkommit i sjalfra klostret genom munkarnas och nunnornas afskrifvarflit, och efter allt att döma var biblioteket ordnaiit med stor omsorg.
Hrarje bok haclo sitt särskilda nummer, som angaf dess plats, ett nuniiner för skapet, ett för hyllan och ett för platsen ya hyllbradet.
Pii bokens ntstyr- sel användes ofta stor flit, och den sirliga, yrintade stil, som iter- finnes i flera af dessa handskrifter, kan an i dag iiypväcka var beundran för klosterfolkets flit.
P$ en clylik konst satte man ocksfi pris, och diariet anmärker ofta, att den eller den brodern eller systern var en god pskrifvare ».
I regeln begagnades böckerna blott i biblioteket, men bröder, som behöfcle större ro fijr att iitarbeta sina predikningar, fingo dock lo£ att i sina enskilda celler taga in ilagra handskrifter för att iiar i lugn stiidera dem.
Dessa bok- skatter tyckas hafva varit munkarna mycket kika, och i klostrets diarium finnes en siirskild uppmaning stiilld till 1,iblioteket.s virdarc:: att vid krig eller annan hotande fara genast flytta boksamlingen till ett hemligt hvalf, hvars Inge angifres.
De åtta lekbröderna fingo sig tilldelade andra mera praktiska sysselsittningar såsom att biträds i stekarhuset, passa npp vid 11or- det, tjangtigöra som portvaktare m. m.
Systrarnas sysselsättningar roro annii mångfaldignre, och en istor del af dem hade särskilda ämbeten, till hrilka de utsagos för hvarje vecka.
En del af dessa hade afseendo på kyrkoshgen.
Ftainst bland dem, som.harvid funktionerade, stod horistan, hvilken ledde det hela; dessutom funnos tvenne försiingerskor, den ena kallad cantrix, den andra siiccentrix, hvar och en anförare for en halfkör; vidare tvänne s. k. versicularia och en lectrix.
AXtminstone tmder äldre tider tyckas vissa sångtimmar hafva ingatt i eftermid dagens arbetsplan, och diariet nämner flera skickliga stinglärare.
Andra ämbeten voro: en sjiiksköterska eller infirmaria, soni gjorde tjiinst i nunneklostrets båda sjukhus, af hvilkn det ena var afsedt för dem, som vor0 svårt sjuka, det andra, det s. k. sommar- huset, för konvalescenter.
Infirmarian var skyldig att tanda upp ljus för de sjuka, göra upp eld, hämta mat At dem, två deras fötter, bädda och ansa deras sängar samt öfrer hufvud stå dem bi.
Tidaro funnos tvenne veckosystrai-, som skulle passa iipy vicl bordet, tvenne, som skulle halla vakt vid svarldsporten;), och en, som tjiinstgjorde vid, brödernas taluports, två spemingesystrar », som hade v i d om klosterkassan, två s v i s t h u s s p t r a r ~, som skidle haha tillsyn öfver klostrets niatförråd, tvA skallar systrar^, som h a d ~ hand, om kallaren
med ölet och vinet, fyra » sacristae », som skulle hafva inseendet öfver mas~klader och altarskrud, två systrar, som hade ' vården om nunnornas tradgard, och slutligen ett obestamdt antal systrar, som.
skulle sy och laga nunnornas samt brödernas gingklader.
Som man ser, var det ingen brist på- olika sysslor, men dels.
torde flera af dessa ej hafva upptagit vederbörinde niinn&amp;s hela tid, dels funnos åtskilliga " andra systrar, som icke under veckan hade nilgon speciell u-ppgift.
Nen äfven för dessa var arbete ' an- ordnadt.
.
) &gt;Emedan - heter det - alla tider skola användas till Guds heder, goda garningar och gudligt arbete, s % skola ock systrarna vara verksamma hela den tid d e ej sysselsätta sig med Guds lof i s %ng eller 1Sisning.
D i skola de agna sig åt handarbete, och såsom de tjänat Gud med munnen, så skola de ock tjäna honom med andra, lemmar., Då de hade läst gratias i kyrkan omedelbart efter mid- dagens slut, hade de begifvit sig till auditoriet.
Efter an stund infann abbedissan sig ditr och halsade de församlade med ett » bene- dicite~, hvilket var ett tecken för .dem, att nu skulle arbetet börja.
» DB - heter det - gBnge hvir syster till ' sitt arbete, till ' dess att d&amp; första gangen ringer .till aftonsång.
Men de systrar, so&amp; kunna skrifva, skola gå till att skrifva, de som skola kontroll-läsa, gånge att ratta böckerna, andra systrar, som kunna sömma - och brodera eller förfsrdiga altarkladen, gange till sin garning, likas&amp; de systrar, som skola skära och sömma brödernas och hystraktas kläder .. Åter andra fingo reda ' vadmal, ' spinna eller väfva.
Ingen syster, utom de sjuka, fick ursaka sig för dylikt handarbete.
Detta handarbete utfördes i en särskild byggnad med stora, ljusa fönster och bekväma stolar, men för abbedissan var en högre, särskild stol vid ena ändan af rummet, så att hon frin denna kunde öfvervaka arbetets gång.
För att upprätthå-Ila ordningens utsagos tre eller fyra systrar till custodes ordinis eller ordningskvinn&amp;.
Dessa hade särskildt att uppmarksamma, om någon talade med för hög röst, begagnade n %gra ohöfviska ord o. d., i hvilket fall den brottsliga genast straffades p % så sätt, att hon fick falla på knä och lasa Pater noster och Ave Maria.
Hvarje lördag inspekterade abbedissan deras arbete.
.
.
Bland de sysselsattningas, till hvilka eftermiddagen kund?
an- vandas, hörde ock bad.
Sjuka fingo bada så ofta de önskade, men friska blott en gång i mAnaden eller hvar fj0rtond.e dag.
Detta @ r ' on * ligen icke ofta, men vi böra d8rvid erinra- oss, att för den asketiska, '.
.
viirlds&amp;sk %dningen var kroppens vard och renlighet rent af af oudo, och legendarierna sakna alls icke helgon, hvilkas främsta förtjänst tyckes hafva bestatt i deras förakt för vanlig, världslig snygghet.
I Vadstena var - man i detta, liksom i andra fall, tydligen ganska liberal.
På eftermiddagen, den dag abbedissan ansag lämplig, hölls ock kapitel, då ransakning företogs rörande alla öfvertradelser af kloster- regeln.
8traffen vor0 mer eller mindre stränga, men de flesta för- seelserna tyckas hafva bestatt i prat samt skvaller i s världs por tenn.
I lindrigare fall straffades nunnorna med förmaning, läsning och fasta.
I svarare fall fmgo unga systrar, d. v. s. sådana som voro under 24 &amp; r, smaka riset, dock ej mer an fem slag.
Sämkildt gen- stridiga, sadana som sände karleksbref till världsligt folk, som grepos, d&amp; de ville klättra öfver klostermuren, och dylika svirare förbryterskor lades i » mörkastugans eller klostrets fängelse.
Eftermiddagen, eller de sex timmarna mellan kl. 10 f. m. och 4 e. m., var siiledes ganska rik på sysselsättningar för klosterfolket.
Klockan 4 ljöd emellertid vesperklockan, saledes tidigare an i utlandet, dä.r vespern inföll först klockan 6.
Tid den första ring- ningen slutade arbetet upp, och de nunnor, som det önskade, kunde då f&amp; begifva sig till konventsstugan att dricka.
Yid den andra ringningen begåfvo sig alla till kyrkan att förrätta aftonsangen eller vespern, näst matutinan den största och viktigaste af dygnets tider.
Efter aftonsångens slut vidtog kväll~mAltiden af ungefärligen samma längd aom middagen och med ungefär samma rätter.
afven nu försiggick m&amp;ltiden under tystnad, medan nian Ijssnade till förelii- serskans föredrag.
Under fastan var kviillsmiiltiden dock ersatt blott af en aftondryck, under hvilken systrarna likaledes fingo bitta tysta vid sina kannor.
Munkarnas och nunnornas dormitorier vor0 sil till vida olika, att munkarna fingo sofva hvar och en i sin cell, under det att alla nunnor, som icke vor0 sjuka, tillbringade natten i en gemensani sofsal, det s. k. dormitoriet, ty ingen af dem, utom ahlmdissan, fick hafva nagon egen cell.
Det enda iuegnaD de fingo hafva r a r ett litet skrin, hvilket abbedissan dock ofta skulle ransaka.
Biingen bestod af enkla brader, sammanfogade med spikar, och n5gra bolster fingo ej finnas, utan blott halm, hvaröfver ett björnskinn eller o t t tjockt vadmalskläde var ' kastadt.
SBsom täcke fingo dc begagna en vadmalsfilt och en ria (d. v. s. ett groft täcke af häst- eller nötbir) samt om vistern dessutom ett farskinn - hvilket väl kunde behöfvas,
.
då sofriiiniiiet tyckes både hafva saknat glasfönster och varit oeldadt.
För öfrigt Iågo de i sina nattkjortlar med biilte och dok, och om nagon ville behalla kåpan med kapuschongen, skulle detta ej för- menas henne.
En natt i ett dylikt dormitorium, dar 60 personer Iågo, kan ej gärna hafva varit synne: ligen angenäm, och ett af obehagen an- tydes i ' följande humana föreskrift: ~ h a f v e r nfigon syster allt för stark hosta, uppstötningar, snarkande eller orolig låt i sömnen, d % må ett annat rum anvisas åt henne att sofva i, att ej de andra m&amp; hafva oro af henne.&gt; Kl. 8 på kvällen var allt tyst.
Vaktsystrarna gjorde en sista rond i klostret, sågo till att portar och dörrar voro val lasta, att all eld var utsläckt o. s. v., och diirpå skyndade .afven deksig till dormitoriet, den valtthafvande systern laste till dörren, och dagen i Vad~t~ena var till iinila.
Hewik 1ScAiick.
.
Friin hafvet.
F ö r dig, s o m i höstkval1 sitter vid den lugna, varma härden fjärran friin hafvets brus, for dig, som kanske knappast har sett mitt haf, vill jag tala om det, ty du vet nog icke du, huru mycket det gömmer vid sin barm.
Och ser .du, jag ville så gärna, att du skulle skänka det en tanke, om du ock icke kan betrakta det med samma känslor som jag.
Icke kan jag beskrifva det fullkomligt, ty det ar p &amp; det hela taget obeskrifligt, men nAira bilder därifrån kan jag gifva dig, om du vill följa mig.
Följ mig ' då en höstdton på farleden som g i r till den st0r.a sjöstaden på vastkusten!
Du behöfver icke vara rädd.
Vi kunna sätta oss p&amp; en bekväm ångare, och hafvet ar vid godt lynne.
- Det tycker ibland om att ligga stilla och dåsa och låta sig smekas af månstriilarna.
Lustigt finner det d å att visa sina egna blänkande skatter.
Det vill liksom Hobergsgubben ingalunda vara den siimste.
Ser du icke hur det glänser och gnistrar p&amp; Och dä,r pro- pellern har arbetat, bar bildats en hel fåra af det renaste silfver.
Men - jag vill varna dig - titta inte för länge dit, och rör fram- för allt icke vid ' skatterna, om de ock mA.ngdubblas darvidl Ty det -,
ä,r häxsilfver det där, du!
Det g5r en sagen, att den som betrak- tar det länge, han tjusas af det, såsom fågeln säges göra af orm- ögon.
Han kan för sitt lif icke st&amp; emot utan vill mot djupet för att f&amp; &amp; I mera af det, och d&amp; trycker hafvet honom i sin famn, och den, som har kommit i den famnen, han sliter sig sällan diinir.
Vänd i stallet dina blickar mot det dar ljuset på höger sida, det som tittar fram där borta liksom ett varnande öga!
Det ar si % ock.
Hafvets son vet det, han.
Han ar det mången tack skyl- dig.
Han såg det ofta i storm och mörker, nar han kommit p&amp; vilse strilt, plötsligt glimta fram sasom en karleksfiill moders öga, som vill visa sonen den ratta leden.
Han följde det och kom siikert in i hamn.
Se hur fast den lilla fyren tyckes sta, ändock den hri- lar p&amp; ett skar, icke mycket större än din salong.
Dar finns ett boningshus ocksil, men därmed är utrymmet slut.
Det hor således människor där!
J a visst, en fyrmästare med sin familj.
Det är han som skall vaka öfver att det dar ledande ljuset icke sviker och som därigenom har tuselides lif i sin hand.
» Huru kunna människor lefva här Ar after år?, tycker jag mig höra dig utropa A ja, det känns väl kusligt nog, nair sjön gar hvit och vräker upp mot rutorna, nar det kokar och fraser i djupet som i en stor jiittegrytn, och när stormen rycker i alla fogar och i hvaije stund hotar ntt störta alltsamman som korthus samt fyller luften med vilda jammer- skrän.
DA händer det också, att alle göra sig färdiga till uppbrott.
Snipan ligger förtöjd utanför trappan, klar till användning.
Det ar ju bättre göra ett försök att nå, land med den an stanna kvar med utsikten att krossas under husets spillror.
Men gör ett besök i fyrmiistarbostallet nu.
.h det dessa glacla människor du har beklagat?
Icke ser han beklagansvärd ut, (len kraftfulle, käcke mmnen, han, mästerskytten, som haller pil att putspi.
sin bössa, och inte heller hon, som leende trampar sin symaskin, leende At ett par putslustiga tultingar vid hennes sida.
Hur de kunna se så förnöjda ut?
Jo, ser du, det ar med dem som med modern, när hon trycker det leende barnet i sina armar, hon glöm- mer den smärta, som det förorsakat henne.
Nar hafvet, deras stora barn, ligger så, här lugnt och fredligt, förgäta de den kvalfulla nat- ten, d % det var fråga om lif och död.
Men spörjer du dem, ka.n du nog f&amp; veta Atskilligt oiii hvad som händt i nattens mörker.
De kunna tala om en natt, d6 hafvit var aom vredast, nar det en4 nödskottet efter det andra trängde genom stormen och de4
modige mannen därinne med fasa inväntade gryningen för att upp.
tacka hvar hans hjälp hade behöfts, den hjälp, som han icke kunde lämna.
Hvad han s %g den morgonen!
E n masttopp som stack upp ur vattnet här, en andra, en tredje, och dar borta tvärs öfver skä- ret en stolt skonert bräckt på midten .- en, tra&amp;g segelduk vinkande ett sista farväl.
Hvad som mer hade händt, det talade icke hafvet om, där det låg vällustigt pustande efter vii1 förrattadt arbete.
Men längre fram spordes det, att många blifvit änkor och faderlösa i den natten, dessa som under de timmarna ångestfullt b %do för hafvets arbetare.
Icke alltid drifver dock hafvet sitt spel p % det sättet.
Det gitter stundom icke att anstränga sig så våldsamt ..
Men tro det icke just d&amp;!
Det ser så makligt och tryggt ut, men det är endast ytan det.
' Den erfarne sjömannen fruktar det d % kanske mer än någonsin, ty han vet att det bor svek där nere.
Det lyster icke jätten att själf röra p % sig.
Han sander d % i stallet ut misten, hafvets onde ande, att bedrifva sitt otyg.
Hon sväfvar fram och tillbaka öfver hafvet, förföriskt lekande med sina dunkla slöjor.
Bon vill f&amp;nga och hon slutar ej heller förrän hon snärjt allt och De se så lätta och luftiga, lit, hennes garn, och and %; hur pustar och stönar icke ångaren liksom i ångest för att komma ur dem!
Och sjömannens bröst höjer och sänker sig med korta mellan- rum för att lyfta af den pressande tyngden.
En känsla af äckel och leda bemäktigar sig honom och gör honom nästan vanmäktig, Förgäfves spanar han d&amp; efter ledstjärnan, vår lilla fyr.
Äfven den är fördunklad.
I stället hör han från det hållet med korta afbrott en dof klockringning.
HU, det liknar begrafningsklockor.
Du skall veta att hafvets käcke son är vidskeplig.
Och inteHär det så un- derligt.
Det händer där ute så mycket som kan göra den modi- gaste feg.
Vid ett sådant tillfälle arbetade tvii fartyg med feberaktig brådska för att n % hemmet.
Oaktadt onda aningar ville insmyga sig hos sjömännen - en sjöman säges alltid hafvn varsel - märk- tes dock ett undertryckt jubel i rösterna ombord.
Vet du, som törhända aldrig varit borta f r h ditt hem, hvad ordet hem innebär för en sjöman?
Det innefattar för honom fader, moder, syskon,.
hjärtevän - hans fagraste, renaste drömmars eden.
Det ordet uppe- höll hans krafter i stormen, v&amp;rmde honom, d % han trampade däcket i den ensliga nattvakten, och den uppflammande tanken pi % hemmet och en bedjande moders sista framhviskade ord riiddade honom.
.
,
ofta i den stund, da han var nara att lida skeppalwott l) &amp; allt det basta inom honom, barnatro och barnarkgd.
Och nu vnr han nara detta hem.
Ntlgra timmar och sen - D % hörde innevhxma på det lilla skaret ett.
doft brak, och efter.
en stund af andlös viintan förnams f r h två hall ett häftigt skvalpande, och sil var allt tyst.
De båda hemviindande fartygen hade i mörkret ränt pA hvarandra.
Xed en stor lacka i det enas bog och en likadan i det andras sida hade de skilts At och af farten h %llits uppe en stund, nog Iing för sjömannen att lossa skcppsbåtarria och kasta sig i dem.
Hunna ett stycke, hörde ocksä de det diir skvalpandet och förstodo, att i den stnndeu förlorade dc för alltid det s o m under miinader, ja år för dem varit ett andra licm.
Och hvad hade icke detta tagit med gig dit ned i djupet!
Alla de skatter, som den store gossen efter hand hade saiiilat ihop till de kara därhemma.
Sjöskumspipan till far, den präktiga hord- duken med finaste inväfda silkesrosor till mor, tindret, den rörliga dockan afsedd A t en liten skälm, som rakt inte ville sliipprt storo bror, nar han skulle gifva sig lit p&amp; den hiir långturen, och albumet sen, där han skulle tigga plats för sin bild midt emot ett par kiira bl % ögon, han visste nog hvem de tillhörde.
Hlir btiriisligt glad hade han icke gått från butik till biitik, valt och köpt och seduu smågnolande burit allt till sin kista, dar han packade uer det s&amp; varligt, som om han handskats med lefvande varelser.
Och sedan hade ofta en valkig hand smekande farit diiröfver.
Ty se, det finns bland alla människor inga, hos hvilka barnet sitter så fast .som hos sjömgnnen.
En sjöman m % blifva hur menlig och befallande, ja hur r % som helst, så skall du likväl hos honom ända in i den g r ~ n d e åldern finna en skymt af pojkens enkelhet och t.roviircIighet.
Och liksom barnet icke riktigt kan knyta handen till om sina små till- hörigheter, så kan icke heller han.
Han maste gifvn af det.
lilla han har, det är ett lifsbehof.
Men hvad skulle han nu gifva, sedan hafvet tagit allt!
För n %gra timmar sedan rik och lycklig som sagans prins, står han nu utblottad pH ett kalt, ogästviinligt skar ett stycke från hemmet.
Som en tiggare mbste han söka upp detta.
Icke en klagan höres dock.
sea, hur skulle en sådan kunna bana sig vag, när den kvafda snyftningen snör ihop hans strupe?
Grymma, giriga, omattliga haf!
Om jag icke har några gladare bilder från hnfvet?
Jo, kom med dit ut vid dagsljus, s % ter det sig kanske ljusare dar ock.
Kan du $0 de bada smiickra biitarna därute, som tyckas flyga,
genom vattnet?
Den ena har en röd rand i storseglet, p&amp; den andras segel kunna goda ögon sk6nja ett namn.
Det är lotsbtitar från två närliggande l~t~sstationer.
Båda styra färden mot ett gemen- samt mål, en ångare, som söker hamn:.
Se, hur läsidan af båtarna pressas mot vattnet genom seglens tryck!
Knappt en linje är den från dessa.
Men så äro också alla segel tillsatta.
Djärft klyfva de spetsiga förarna vågorna.
ViMt, rasande vildt går det framit, men lustigt, hej SA lustigt och käckt!
Med glänsande ögon, spänds nerver och muskler sitter lotsen där och håller, med van hand i ror: kulten.
Och båten, hans viljas lydiga verktyg, känner hans minsta, ryckning, vänder, ilar framåt, vänder åter och griper så liksom nytt tag för att vinna igen det förlorade.
En kaskad af salta vatten- droppar stanker stundom öfver rorsmannen.
Men icke har han tid att tänka p&amp; det nu, när så mycket står på spel.
Han kämpar denna gång icke blott för plikten utan ocksti för äran, äran.
att vara- den förste, som når målet.
Ned vadande hopp nalkas han detta.
Skall han vinna eller tappa?
Han förifrar sig icke men vågar knappt draga andan.
Nu har han vunnit en bit på sin medtäflare, och inom kort stryker hans båt smidigt och mjukt intill ångarens sida.
Han har segrat.
Med ett vigt språng ar han uppför lejdaren, och i n ' ästa minut står ha.n vid ratten stolt som en kung och styr ångaren med stadig hand förbi grund och skar in i hamn.
Och rinner d e t icke kungablod i hans och hans bröders Adror?
Blloder Svea, dina vilringasöner ha ej ' vanslaktats.
Det gamla lynnets art finnes ännu hos dem.
och det finns där föradladt och styrdt af pliktens lagar.
Tar trygg, om ofärd hotar och det mörknar i nord!
Barnen vid dina kuster skola stå sida vid sida och bilda omkring dig en lefvande skyddsmiir och, om så skulle fordras, det Gud för- bjude, falla med dig.
Men du har fatt nog af bilder från hafvet.
Och dessa hafva törhända icke lockat dig till att göra dess närmare Bekantskap, S&amp; beder jag dig ändå: kom själf och lär kanna det!
J a g törs säga, att du icke skall förlora därpå.
Ty det är så vidunderligt härligt, stort och fritt, det fostrar mod och dådkraft och föder tankar, evig- betstankar, ty b uti djupet bor som uti himlen gud.^.
Borealis.
.
.
.
Litteratur.
Boken om Lillecbror, Ett iiktenskaps roman af Gastnf af Gcucr- stam.
Lat oss börja med att det har gäller en bok som haft en storartad sucoks.
Vår i fråga om böcker så föga köplystna ullmiirihet har kastat sig öfver denna äktenskapsroman med en begiirlighet, som inom en otroligt kort tid nödviindiggjort tryckningen a£ det ena, tusendet » efter det andra.
Nu fragar man: hvari ligger hemligheten i denna enastgendo framgång?
Hvilka medel har förf.
användt för att i vår blaserade, sensat.ionshungriga tid traffa den stora hopens smak?
Hvilket.
ar det spiinnande amne, som så kunnat fängsla uppmärksamheten hor; en lasekrets, som omfattar s&amp; godt som hela den bildade delen af vårt folk?
Jag tanker mig att dylika frågor har mer än en lasaro framställt, innan han fördjupade sig i denna i en hast så berömd blifna bok.
Och hvad är det han möter p&amp; dessa blad?
En den enklaste skildring af tvenne inänniskors äktenskapliga samlif.
Berättelsen om ett litet barn, som föddes, lefde och dog likt en blomma om varen, och s % historien om en moder, som bruten af sorg inou kort sjiilf följer sin iilskling i grnfven.
Detta &amp; r allt.
--- Icke en händelse, knappast en episod som gkulle kunna relateras, ifall n3gon ifrågasatvte att få en beskrifning p&amp; hvad boken handlar om.
De flesta människors lif har att uppvisa rikare stoff till en roman an hvad denna innehaller.
Detta hvad de rent yttre tilldragelserna vidkommer.
Det är ej heller fråga om starka inre slitningar i detta siill- synt harmoniska och lyckliga äktenskap Xed en aldrig svikande karlek och tillit hålla de fast vid hvrrrandra dessa makar, och iitmin- stone hvad henne betriiffar, med en hanbqfvenhet: och beundran litan grans.
Aldrig en skymt af tvifvel eller missförstand uppABar mellan dem, det förekommer icke någon, tredje », hvars ingripande verkur ödesdigert p % deras äktenskapsförhållande.
Den enda skugga, som kastas på denna af så mycket ljus omstrilade bild, iir den som hotar alla jordiska förbindelser, den som förr eller senare skall med sitt ogenomträngliga mörker skilja make fran maka, barn fran föräldrar, van från van, den store åtskiljaren men afven den store förenaren - döden.
I alla dessa negationer, i allt det man icke finner i aBcken om Lille-brors ligger, enligt min mening, just det positiva soni boken &amp; ger och hemligheten i dess dragningskraft .. Lifvets tragik, skapad icke af lifsförhållandena, utan af det tragiska i lifret sjiilft.
Det ar detta förf.
med en gripande, nästan beklämmande snnningskilrlek ställer framför oss.
Och hur g %r han tillväga?
Han öppnar p&amp; vid gafvel dörrarna till det hemlighetsfulla rum, där en manniskas allra '
innersta jag dvdies, det som vanligen skyggt undandrar sig p i f a n a blickar, ja, dit ofta ingen, ej ' ens den niirmaste .kan intränga.
Dlan far en inblick i det sammansatta maskineri, hvaraf en kanslomanniskas tankelif består, man ser.
hiir kuggarna däri konstrikt och följdriktigt gripa in i ej blott det egna ödet utan äfven i en annans öde.
Och under allt detta har man en känsla af att förlåten dragits undan för ett heligt rum, och det är som en profanation man begår då man beträder det.
S&amp; inträngande har förf.
skildrat hvarje den minsta skiftning i sin och sin hiistrus inre förhållanden, att man liksom lzanner ett slags blygsel öfver att mot sin vilja ha lyssnat till en bekännelse af dessa deras intimaste hjärteangelägenheter.
Men det &amp; r detta intensivt personliga tycke som utgör bokens styrka, och det är däri m-an utan tvifvsl har att söka förklaringsgrunden till det miiktiga intryck den utöfvat.
.
%Lille-bror » har gett boken sitt namn och den lilles enkla lefnadssaga är tecknad med en rörande pietet för det vackra minne hans korta vandring på jorden efterlämnat.
Men egentligen är det historien oin en hustrii och en moder boken handlar om.
Vi f &amp; däri lära känna en kvinna danad af s&amp; fint stoff, att jordelifvets harda stötar förr eller senare måste falla henne till marken.
Hon har egentligen aldrig haft några rötter i verklighetens viirld, och när den spindelväfsfina tråd brister, som är det enda starka band nar hennes lille gosse dör - som håller- henne kvar har nere -- då lyfter hennes ande sina vingar till flykt och äfven hon blir blott ett minne, öfver hvillzet maken nu rest en bestående grafvård i den nnderbart fina och vemodigt stämningsrika » Boken om Lille-bror ».
* * * L.
D. Painptin.
Berättelse af Jane Qemdt- Claine.
Fru Claine hör inte till de .tillinötesgående och gemytliga för- fattare, som vid första sammanträffandet inviga la~aren i sitt förtro- ende och omsorgsfullt strafva att för honom underlätta uppfatt- ningen af deras innersta väsen.
Hon ar på visst satt svårtillgängligare an de flesta.
Hon kan taga en till ffinga med sin snärjande, sme- kande, brännande stil och fascinera en vid randen af de dunkla stiimningsdjup, som locka mellan raderna i hennes noveller.
Men under det tidigaste skedet af bekantskapen ängslas man i otrygghet, det iir som ginge man emellan fällor och som om en erfaren och smått maliciöst ironisk blick följde ens tafatt försiktiga vandring.
Men denna förskrämning löses upp, man känner sig trygg igen och hemma midt i %det främmande landets.
Ironin blir inte längre maliciös utan skdmaktigt gäckande och b1id.t öfverseende.
Man märker, att den inte riktas mot läsaren utan att den vill taga en med och leda en vid handen på stigar, dar man lugnt kan följa.
Det &amp; r en stark och värmande hemkänsla som strömmar emot oss ur denna skenbart kosmopolitiska men vid fosterlandet så inner- *
ligt fastade landsflyktings böcker.
Det nordiska kynnet med sin ljusa iirlighet, sitt vemodiga allvar och sin öppna rättrådighet uppröres och förbittras vid mötet med och kampen mot det fladdrande syd- amerikanska lättsinnet och den friicka materialismen.
Allt darborta, anda till naturen med dess fasta, afrimdade och afslntclde konturer, blir förhatligt för nordbons veka och efter blanalide perspektiv tora- nande sinne.
» Pampan:?
har fatt ett pilfallande tycke af en polemisk iipp- görelse med det land, dar förf.
en Iiingre tid har vantrifts och soni hon nyss lanmat.
Berättelsens fabel bleknar bort och vinner endast ett sekundärt intresse vid sidan af den kraftiga och lifligt färglagda skildringzn af argentinska f6rhHllandcn och argentinsk kiiltm.
Dcn nobla indignationen mot allt det oakta och trasgranna och riilgaru, som kännetecknar denna saregna afart af civilisation, rycker oss med och fängslar vira hjiirtan starkare an det lifsöcie, hrars trista förlopp och tragiska afslutning nggot val blekt och antydande be- riittas.
Det som synes mig lyckligast furinet och geiiomfördt i karakteriseringsvag ar det för litrt hvar igenkanliga portriiiitet af den icke alltför djupt anlagde svensken, som sk bedröfligt sydame- rikaniserats och blifvit en typ för dessa många rotlösa emigranter, som byta skinn och sjii1 vid doften från det nys landets köttgrytor.
Men förf.
ar, som sagdt, icke af den sorten, och det hemkar- lekens patos, som bildar denna berättelses ledmotiv, gör henne kärare för oss.an de granna och bliindande exotisks inålningar, i h i l k a hon afvenledes är .mästare.
K.
J.
9: * % Mansstudier af Vz ' cto,.
Hzryo J K C ~ S ~.
U I I L När herr W ickström skref sina h~~ist~ïostza7i f w örestiiller, j ag mig, att nungkarlena satte sig ned med cigarretten i ena mimgiliaii och ett belåtet småmysande i den andra: det skall bli riktigt trefligt att fii ge på fruntimren~.
Men nar han skref parulellarbetet öfver mannen, var det med mycket mera sorgbundet allvar iin hninor och satir, och kanske cigarren var med men knappast leendet.
Och hvarför?
En ung skribent i vara dagar - snns cornparaison, sniilln herr Wickström - sade om sina egna ej s#.
alldeles viillyckade erotiska dikter, att man aldrig kan skrifva latt om det man känner bast till.
Han sade det skämtande, ty han r a r ganska nyförlofvad, men ligger det inte i ijälfva verket rätt mycken sanning i påståen- det.
Atminstone frarngtir af den olika tonen i föreliggande)) stii- diera åt två hd], att det ungkarlen kande bast till, kände han också för djupt att kunna ata lätts.
Herr Wickström skärskfidar mannen i alla hans gestalter, offent- liga och privata, och de teckningar han gör bli, som han själf bc- niimner dem, idel sotritningar.
Hela boken blir till ett skiiggsyel lir verkligheten, otackt för porträttlikhetens skull, som kommer liisaren att alldeles ofrivilligt ur lefvande lifvet stalla fram kandidater till
hvarenda en af de belysande titlar, hrilka förf.
Orest upp som burar kring de respektive offren.
Det matte ej vara roligt att vara man och veta sig ha hjälpt till att » befolka » dessa burar.
Och jag skulle vilja saga: det ar inte roligt att vara kvinna heller, ty titeln på samlingen kunde lika val varit mtinnisko- som enbart maizs-stu- dier, nggot som förf.
också antyder vid några af sina typer.
I en helt annan och artigare ctfsikt än att kanna igen sig sjalf dediceras boken i företalet delvis till kvinnan.
Förf.
hoppa#, att den måtte bereda kvinnan en rättvis hämnd f ö det ~ hon fran mannens sida säges ha lidit genom » kvinnostndierna&gt;).
Och betrak- tad som rustkammare med försvarsvapen i » den ojämna strid » hon strider med mannen och dar hon bäst af allt behöfver vapen auktoriserade af honom sjalf, blir det säkert en mycket bra bok för kvinnan.
Och icke allenast till » krig » 1ita.n också till fred skiille den Irunna liimna vapen i kvinnans hand, om den tages till handbok i uppfostran af det %förvildade släktes, som har sitt upphof hos » pojken » och mot hvars framfart uppfostrarinnan kanske mer an nAgon annan skiille lzunnti kampa, alltför val vetande att pojken iir f s r till mannen.
Men nog %r boken, eller borde åtminstone vara det, ä m u mycket mera en bok för män, törhiinda blott för mild i stilen för att ordent- ligt kunna göra intryck på de olika arterna i männjskornas stora menageri.
Som en ypperlig handspegel kiiude den dock tjäna, om de bara ville begagna den.
Eller tror verkligen herr Wiclsströa, att nå- gon i » kabåtängernass långa rad fran statsministern till grosshandlar- kontoristen - längre ned tror jag inte någon spegel alls kommer.
i fråga - har stor ltist att se » kungens markatta » åskadliggjord i sig sjalf!
Och dgrför kanske mer an för bevapningssyft-et gjorde.
förf.
ratt i sin viidjan till kvinnan, ty ar det sannt, att hvad kvin- nan vill, vill Gud, så komma nu flera man att läsa boken an som annars blifvit fallet.
S&amp; sl~ulle undertecknad gärna vilja siiga tack till herr Wickström för både » vapnen », handboken och » rättvisan », men mest för den ratt- visa han själf gör henne i sista kapitlet om den sociala kampen mel- lan könen.
)) Man vill ha kraftigare kreatur)), säger förf.
ganska drastiskt, » men man tanker ej på att det är kraftigare människor vi behöfvas.
Och till ernående af dessa skulle enligt f ö r h mening Izvinnan kanske vara den mest bidragande faktorn i egenskap af inor.
Och herr Wickström som alla andra ideella pessimister fiister blicken på den framtid, dar » ett nytt släkte skall framträda, hvilket förenar livad mannen och kvinnan ha bast, och mänsklig- lieten skall i .och med detsamma trampa en ljusare vag ledande.
fram genom mjuk manlighet och fast kvinlighet till de olika adla tendensernas sammanfattning i ett idealsamhalle ».
Boken ar hållen i kåseristil.
Dess uppsatser göra ej anspråk p&amp; att vare sig töiniila ut eller nå djupet af ämnet, och det kan godt handa, att mången lasaïe endast finner dem kuriösa.
Men. '
förf: s mening ar nog långt ifrån att bara vilja roa.
Han, har varit,
uppriktig, siiger han, och skildrat världen som den tett sig för ho- nom.
Och - att den ej tett sig annat än bitter och mörk, fiirstår Inan väl af de tunga slutorden: » Att man kiiper sanning med sinarta är allra minst fördoldt for de andar, som sörja öfver att ha blifvit ska- pade till miinniskor ».
Nar man ser tillbaka på herr IVickströms hela miingfrestande författarskap, tycker man sig i denna bok spara hopsamlade tradar ur alla de många och olika arbeten: som f ö r e e t t detta.
Det ar som tiinkte förf.
här go det beska piller osockradt, som lian hittills gifrit miimiskorna att ta in i mer och mindre roinantiseradt omhölje.
K B.
Bref till Dagny angående Drottning Sophias Förening.
Med anledning af artikeln angående D Drottlz h g SopAins Före~~iwyl föl.
trnderstöcEJ ' ande nf Iturelzs sjzdxård i fiilf!, som statt inffird i Daguys sista häfte för år 1900, och åberopande de diiri uttalade orden satt i en för hela nationen så viktig angeliigenhet den allmiilina opinio- nen naturligtvis måste göra sig hörd):, beder undertecknad att få nedanstående uttalanden införda i Dagny.
Det öfvervagande intrycket hos allrniinhetm vid lasandet af uppropet från Drottning Sophias förening har otvifvelaktigt varit för- våning och undran.
Hvarför, hvarför skaffar man oss en ny stor- artad fältsjukvårdsförening, då vi sedan gammalt ha en förtrafflig, allmänt aktad sådan - nämligen Röda Korset - som rerknr fik sjukvården både i krig och fred, både till lands och vatten genom att utbilda sjuksköterskor, anskaffa sjukv&amp;rdsmateriel och transport- medel m. m. dylikt?
Är det någon vinst, vare sig för ollmiinheton eller sjukvården, att hafva flera, stora föreningar med alldeles lik- artadt syfte?
Hvilka iiro de särskilda fördelar och förbättringar som Drottning Sophias förening kommer att medföra: J Hvarför arbet ar den icke i förening med Röda Korset?
Hvilket ar dess hufvndsak- liga syfte?
Något direkt fullt uttömmande svar p;.
dessa frågor har emel- lertid - egendomligt nog - den nya föreningen aldrig gifvit.
Den har endast utlofvat att man nkgon gång i maj skall f&amp; veta mera om saken,
Visserfigen framhåller den nya föreningeii - med rätta - att en hel del utvidgningar och tidsenliga förbiittringar behöfvas inom fiiltsjukvården samt att intresset för saken behöfver uppeldas inom vArt land.
Detta allt är godt och väl, - men för din oinvigde synes det som om det varit mest praktiskt - kanske också mest hiinsyns- fullt - om man med detta mål i sikte helt enkelt vandt sig till den allmiint värderade förening, som sedan gammalt verkat för faltsjuk- vårdens bästa inom vårt land.
Säkert hade densamma beredvilligt sökt att tillgodose alla berättigade önskningar.
Nu däremot ha alla förberedelser vidtagits i djupaste hemlighet och hela allmänheten - kanske icke minst Röda Korset - har tagits fullkomligt med öfver- iwmpling.
Det tyckes dock som om Drottning Sophias förening, då den som en bomb .föll ned öfver v h t folk, atminstorte borde haft sitt program alldeles klart, pina planer och stadgar fullt ut- arbetade.
Men så tyckes icke vara förhallandet, åtminstone k o de iipplysni~gar soin- gifvits ännu rätt sväfvande.
Än heter det att föreningen hufvudsakligen ar afsedd för sjukvård i krigstid, an att den allra mest vill verka under fredstid, %n att dess nästan uteslu- tande syfte är att anskaffa sjukvårds- och transportmateriel.
Än är det dess största förtjiinst att vara genomgående nationell; än fram- hålles ifrigt att hela id6n är tysk - genomtysk.
Och hvad som är bra i Tyskland, tyckes man anse gifvetvis böra vara bra i Sve- rige.
Hvad som passar i ett land med 56 millioner invånare maste lika viil passa i ett med 5 millioner l (Tyskland lär ha 1,000 för- eningar för sjukvard - finns det månne nggon, som ville tillönska Sverige detsamma?)
Men - som sagdt - först i maj få vi full och klar visshet hvar- för den nya föreningen nödviindigt maste bildas.
Att under dessa för- hållanden, Drottning Sophias förening - trots sitt vackra syfte - blifvit.
mottagen med ganska blandade känslor torde ej vara underligt.
Så t. ex. ha arméns officerare, som hitintills så godt som mangrannt er- lagt afgift till Röda Korset, kommit i en ganska förarglig belagen -- het, då de .af eii del konsiderationer se sig nära nog tvungna att inga i den nya sjukvårdsföreningen.
Inom flottan har anslutningen till Drottning Sophias förening varit så godt som ingen, emedan förenin- gen från början bestamdt uttalat att den ämnade verka uteslutande för haren.
Då flottans officersfamiljer ansligo sig af detta skal böra samla allt sitt intresse kring Röda Korset, har emellertid den nya föreningen sedermera funnit det med sin fördel förenligt att fatta be- slut om att i en framtid afven ägna sig åt sjövapnet.
Alltsa nödgas '
32 Drottning Sophias förening vid sitt jorstn summantriide att andra grundplanen för sin verksamhet!
Det siiges också, att det nya före- taget icke ens inom liikarkåren halsats med odelad tillfredsställelse.
Hvad allmänheten i öfrigt angar, sa kunna alla de, hvilka hitintills understödt Röda Korset, med hrars hjälp man alltid funnit sig sBr- deles belåten, icke annat än beklaga det afbrack, som denna stif.
telse sannolikt kommer att lida genom uppträdandet af den nya för- eningen.
Hvad Röda Eorsets styrelse betriiffar, s&amp; kan den naturligtvis icke uttala sig offentligt i en för densamma SA ömtålig fråga.
Också har den, så vidt jag vet, aldrig yttrat ett ord om saken, men viil ha till mångas förvåning några namnlösa medlemmar af Röda Korsets verk- ställande utskott tagit till orda i pressen för att förklara - hvad den andra föreningen menar.
Det svafvande uttrycket » Medlommar af Röda Korsets verkställande utskotts ger vid handen, att det icke ar sagda utskott i sin helhet som sålunda yttrar sig.
Bleningarna inom utskottet.
tyckas sålunda ha varit delade, ty icke kan man gärna antaga, att ett fatal utskottsmedlemmar utan de andrris hörande uttalat sig i frågan.
Hvad man emellertid med sakerhet vet kr, att svenska Röda Korsets styrelse i sin helhet icke uttalat sig.
Den har stillatigande mottagit sin ej alltid fullt grannlaga konkurrent, ett tillvagagiiende som utan tvifvel varit det klokaste och värdigaste.
Allmänheten sjalf har emellertid biide skyldighet och rattighet att yttra sig i en för densamma så viktig fråga, och det ar af denna plikt och rätt jag härmed i eget och andras namn begagnat mig.
E n af allnziiiihetetl.
Sjuksköterskors pensionering.
Styrelsen för Svenska sjuksköterskornas allmänna pensions- förening ingick i v&amp;ras till konungen med en underdilnig framstall- ning, att k. m: t täcktes till riksdagen afllita proposition om stats- bidrag för pensionering af de föreningen tillhörande sjuksköterskor, hvilka själfva genom inbetalningar till föreningens besparingsfond söka trygga sin framtid.
DiIinirniafgiften, som af hvarje delägare årligen skall erläggas till föreningen, utgör 25 kr.
och styrelsen hade ansett, att det vore önskviirdt om statsbidraget sattes till
minst lika stort belopp.
Statskontoret hade för sin del tillstyrkt denna framställning, men då sedermera äfven Sophiahemmets sty- relse.
inkommit med ansökan om bidrag af allmänna medel för sina sjuksköterskor och densamma begär ett anslag af 4,500 kr.
pr år, beräknadt att motsvara ett belopp af 30 kr.
för hvarje delägare, har statskontoret i sitt tillstyrkande af äfven denna framställning i så matto ändrat sitt första utltitande, att statskontoret nu föreslår att ett årligt förslagsanslag af 5,000 kr.
mtitte af riksdagen askas för att användas som bidrag för pensionering af landets sjuk- sköterskor, Statskontoret anser att detta anslag bör göras beroende daraf, att vederbörande sköterska är delägare i pensionsanstalt med af k. m: t faststudt reglemente, att bidraget sättes till högst 30 kr.
om h e t för hvarje sköterska, afven om hon är delägare af mer än en pensionsanstalt (i detta sammanhang erinrar statskontoret därom, att alla sjuksköterskor, som .uppfyllt de i stadgarna uppställda for- dringarna, således äfven Sophiahemmets, kunna vinna inträde i Sven- ska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening), och att styrelsen för hvarje Ar ingifver ansökan om bidrag med fullständig redogö- relse för antalet delägare samt af dem gjorda insatser m. m. Sasom af ofvansttiende framgår, synes det vara godt hopp om att den behjärtansvarda fragan om våra sjuksköterskors pensione- ring är nära en tillfredsställande lösning.
Visserligen kunna, äfven.
med det bidrag man hoppas p&amp; från statens sida, pensionerna aldrig blifva stora, men d&amp; pensionsföreningen, utom besparingsfonden, som utgöres af delägarnas insättningar, har en-garantifond, som afser att med sitt räntetillskott öka pensionernas belopp, har man anled- ning hoppas att pensionerna verkligen skola blifva hvad styrelsen vid pensionsföreningens stiftande afshg, en säker, om ock nödtorftig bergning på, &amp; Iderdomen.
Föreningsmeddelanden. '
Fredrika-Bremer-Förbundets bokkomit6 har i likhet med föreghende år genomgåht och afgifvit sitt utliitafide öfver den för barn och ungdom afsedda litteratur, som utkommit till julen 1900.
Resultatet af detta dryga arbete har framlagts i den utstallning af böcker, som varit tillgänglig för dlmänheten å Förbundets byrå dagarna före jul, samt i de af bokkomitén utfardade boklistorna öfver den af dem genomsedda och bedömda litteraturen.
Utställningen har varit ännu talrikare besökt än föregående år, hvilket är ett glädjande tecken pk att allmänheten allt mer lärt sig uppskatta .den goda vagledning vid val af för de unga lämplig lektyr, som genom bokkomitdn lämnas. '
I '
Fredrika-Bremer-Förbundets samkviimskomitk hade till tors- dagen d.
10 januari kl. 7 e. m. i Hushiillsskolans lokal Vestra Trädgårds- gatan 10 anordnat ett samkväm med disklission öfver iiuinet snntwkrrn- ni !jhefsuntZcreis~zin! / 0th lm-ncns strlli !lcr rrpl !fo.47~rrrn.
Inledarinnan var fil.
kandidaten fröken Elin Cederblom, hvilken genom en mångarig verksam- het som lärarinna blde för gossar och flickor samlat en rik arfarmhet i Smnet.
Vi Aterkomma till en nikmare redogörelse för diskusuioncn.
X Föreningen Handarbetets Vänner har vid sitt sista styrelse- sammaatrtide tilldelat vafverskan fru Josephina Holmberg sitt arbeterske- pris 100 kronor för förtjanstf ullt och skickligt arbete i föreningens tjänst.
Fru Holmberg har nämligen sedan minga ar tillbaka utfört de flesta större ' flossamattor, som utgätt friin Handarbetets Viinner.
Från skilda håll, Fröken Annie Quiding har vid Svenska akademins saiiimaukoinst.
d.
20 sistlidne december blifvit belönad med akademins m d r a pris för eii dikt .Bröderna., hvilken, som det heter i akademiem motiveriiig, s viss er- ligen är mer betydande i id6innehlll och reflexion an till sjalfva den yttre skildringen, men som p&amp; grund af sitt tankerika allvar, sin obestrid- liga kärnfullhet och en flerstädes verkligt poetisk framställning synts aka- demien böra belöaasa.
Q Kvinnans dag.
Tidskriften Ilemcit lämnar i sitt I2: te häfta för 1900 under denna rubrik en intressant och ur kvinnosakssynpuilkt beaktans- vard artikel, i hvilken förf.
redogör för den stora rilissionskoufercnse~i i New-York förliden vhr och den viktiga insats som kvinnan däri gjorde.
S % var en dag helt och hallet anslagen At nkvinnans arbeto för kvinnans.
.
flera .Förutom tre stora möten denna dagv heter det i ~ H e m i t n Bvoro mindre anordnade på olika lokaler, Ued både stolthet och glädje hörde vi de följande dagarna, hurusom kvinnanse (lag ansigs s k o m en af de mest betcknande under hela konferensen.
Ar 1860: d&amp; den första stora niis- sionskonferensen hölls i Liverpool, niimnes ej en enda krinlig ddtagarec aderton år senare vid Mildmaykonferensen funnos tvenne Iivinliga delege- rade.
Konferensen i Exeter Hall räknade öfver 400 kvinnor slsom delege- rade och nu i New-York voro 562 kvinliga delegerade och 400 kvinliga missionärer närvarande.
Redan en timme före mötenas början voro alla platselma upptagua.
Bland de 4,000 Bhörarne funnos nästan lika många män som kvinnor, men p&amp; platformen endast kvinnor.
Programmet för dagen vax ordnadt med synnerlig omsorg och tdarinnorns trettio till antalet - höllo sig nog- -
.
grant till de för hvar och en bestainda minuterna.
Vi fingo denna, dag en storartad öfverblick och en rikedom af intryck från kvinnans arbete för kvinnan öfver hela världen.
Tvenne tankar löpte s h o m silfvertrådar genom alla föredragen: l) Ingen nation kan resa sig öfver den ställning dess kvinnor intaga.
2) Kvinnan kan endast genom kristendomen intaga sin ratta ställning.
Artikeln redogör för öfrigt på ett liffullt sätt för de olika tdarin- nornas nationalitet och verksamhetsomr Aden samt anför mange t tank- värdt ord u r deras föredrag.
Många olika folk voro representerade, dels genom infödda kvinliga missionärer, dels genom sådana från Europas och Amerikas civiliserade länder, hvilka hade en lång följd af a r b e t s t inom hednamissionen bakom ' sig.
I följande uttalande från konferensen torde man finna hufvudpunkten i det kvinliga elementets uppgift inom och in- flytande på missionsarbetet: SJU mer vi sätta oss in i missionsarbetet, heter det, dess mer först % vi huru mycket af det förberedande arbetet däraf, som komnier på kvinnans lott.
Sjalfva källan till afguderiets och vidskepelsens flod finnes i hemmen- Den kristna kvinnan maste diirför inom hemmen söka utbyta det förpestade vattnet mot den rena, lifgifvande källådern.
Vi veta att zenanornas hårdt tillslutna dörrar endast kunna öppnas af en kvinnas hand, likasom.
endast en kvinnas röst där inne kan frambära fr&amp;lsningens budskap.
Förhållandet lir detsamma i alla hedniska hem öfver hela jorden, om ock formerna gestalta sig något olikav.
SI Stockliolins arbetarehem, så lyder titeln p&amp; en utomordentligt vacker publikation, hvilken blifrit oss tillskickad.
Boken &amp; r författad af Agnes J~sgerstedt ooh handlar om en lifsverksamhet, hvilken genom sitt storartade ooh välsignelsebringande resultat söker sin like i vårt larid.
Vi ftterkomma till en närmare redogörelse for ' det värdefulla arbetet.
+ Kvinnaii i fattigvardens tjänst.
I denna fraga, dar kvinnornas .egen röst s % ofta gjort sig hörd, ehuru med föga resuitat, d&amp;, som kände, Stockholms offentliga fattoigvhrdsstyrelsor endast .rakna en kvinlig ledamot och landsortens högs: f å skdana, h a nu från mera officiellt hå11 förekommit uttalanden, hvilka ge vid handen att önskvärdheten af kvinnans axivän- dande i fattigvårdens tjiinst allt =er vinner erkännande.
I St. Dagblad for VI läses nämligen följande notis: VI sin berättelse anmarka revisorerna af fattigvkdsnämndens m. fl: s räkenskaper: Då det af föregående revisorer vid upprepade tillfallen i deras be- rättelser framhållna önskemålet, att i fattigvårdsstyrelserna må insättas kvinnor, hittills synes i mycket ringa man beaktats, h a revisorerna, därtill också manade af en särskild i skrifvelse till fattigviirdsnämnden omförmäld anledning, trott sig böra tillkännagifva sin lifligaste anslutning till den uppfattning, som sålunda gjort sig gällande. »
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insända böcker.
Aktiebolaget Hiertas Bokförlag: I? / avrrrr, Srtsair, Queechy.
.- I X - p; Conrad Ferdinand, Noveller.
- En kungadotters sjiilfbiografi.
Aktiebolaget Sandbergs bokhandel: Barnkammaren.
Aktiebolaget Varias bokfi3rlag: Xara+a, Maary, Tv8 själars saga.
~ e i j e r s b ?kförlag: Sj ' yri, Jokanna, Heidi.
- Arordcizndhr, EEa, I Edsbro pension.
e il lie lin Billes bokförlag: Ellis, Ed~iil.
S., Bakhället vid Ohio; h ' ylyggar.
lif i nordamerikanska Västern.
- Lzrndsirum, Z. och i.Videgntz, AV., Valda prosastycken, läsebok; Valda dikter, poetisk lasebok.
Albert Bonnier: Malling, JfathiZda, Malin Skytte.
-- IVk.bfröm, Y i c t o ~ Hugo, I ' Öster- och Västerled.
- TopeIiz~~, Zach., Stjärnornas kungabarn; - Ljungars saga.
- &amp; Iann, Mary Z., Fattigt folk för en vecka.
L a Cour, P., Christian, C., m.
j '., Hvardagsfysik.
- Mayne Rcia ', De unga Boerna - Falk, Hztgo, hlärta Bsge och Erik Ryning.
- Starnbes.g, Marta, D s lampan ar tand.
- Topcliz~s, Toini, Sommarsjö och vin tersnö.
Sienkiewicz, Henryk, Med eld och sviird.
- &amp; y, XZle~z, Barnets arhundrade.
- Adcl- borg, Ottilia, Ute blaser sommarvind.
- Barnens jultidning.
- Snöflingan.
- Granqvist, Ida, Dröm.
- Björkman, L.
E., Stalltomtens sagor.
- rlh (grm, Ernst, Samlade berättelser, h.
9-1 I.
A. V. Carlson: Ensieme, VSra gossar.
I,edsij %rnan.
Julkalender 1900.
Hanna.
- - - - Chicot, Jfannc Mobergs faror och afventyr.
- IVigströnz, Eva (Ave), Vingalek.
- EQkarlen, Riddar Wildcnstein, Kzrrt, Dolf Buerhjalten.
- Hanmar- Gerdas morgongåfva.
sköld, Karin, Tummeliten.
Alla glada barns A.
E.
C.
- Eagi~tnn, Anna, Tre små kissar.
Gustaf Cheliiis: Halden, Elisabeth, Skogsfröken.
- - Fahlcrantz &amp; C: o: Bddth-IIolt~zJ~ug, CcciIia, I hafdernas hall.
Folkskolans barntidnings red.
: Julklappen 1900.
Fosterlandsstiftelsens förlagsexpedition: Ihle, Aizitcttc, En moders sista vilja.
- Lurzell, Lars, Blsklintar plockade vid viigcn.
- Frln mörker till ljus.
- Wagner-Groterz, K., Ynglingalifvet i evangelii ljus.
- B m ö, Baicrlein, L.
R., Indianinissionären i urskogen.
Ludv., En dödsbädd.
Margarete, Missionsbarnet.
- Krz~mntachcr, FrednX I.iG.lheh, Den kom- mande Kristus.
- Berg, C. O., Marfa d: Orino.
- L-nr, A., P % vandring Varde ljus, illustrerad missions- till morfar.
- Korn St små figlar 1901. kalender 1901.
- V. L., Pastorn.
- Frideborg, Folkkalender Igor.
Walton, O. F., Annie eller ljusets barn.
Skovguard-Peicrscrz, C., Hvad a r sann vänskap?
- Koetsveld, C.
L. toa, Eibelns barn.
- Ifansert, II.
P., Våra barn.
- Bibliotek for de unga 99-106.
- De ungas tidning, Julnummer.
1900.
- W-tt, E., På olika vägar.
IVeiidrecht, y., För och emot; Ungdomstiden Herrens tid.
- - - - - - Frit~e ' s k. liof bokhandel: Tynon, Kathcrhc, Trogen som guld.
- ~lIochIer, Geraldille, Fyra systrar.
- Roos, Anno - H.
S., Sveriges medeltidssagor.
Hugo Geber: Sigzrrd Sepiembersol.
andra saml.
Gräshoppans visor,
