# ID: svediakorp-per203
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1900
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,959
# sentences: 630
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Telegrafisterna såsom svenska statens tjänare.
Det torde va1 ej vara ett löst antagande utan ett med verk- liga förhållandet öfverensstammande faktum, att riksdagens afslående af k. m: ts proposition om dyrtidstilliigg för statens lägst aflönade iiimbetsman väckt stor förstämning inom vida kretsir i vårt land.
Under riksdagsdebatten rörande denna frånga lat visserligen en och annan röst höra sig som vigade förneka själfva » de dyra tiderna », följaktligen ifrågasatte dyrtidstilläggens befogenhet, men i allmanhet gjorde ju den åsikten sig gällande, att löneförhöjning nog vore be- höflig, ja i vissa fall af högsta nöd påkallad, men att det kungl.
förslaget i och för sig innehöll så många brister, att vidare ' utred- ning ännu mer vore af nöden.
Således den vanliga gangen: afslag med yrkande på utredning.
» Snar hjälp iir dubbel hja.lp » har aldrig varit den svenska riksdagens valspråk.
Med d l t erkännande af det för handen va- rande behofvet lämnar den de bjälpbehöfvande att i lugn och ro svalta ihjäl - i afvaktan på utredning.
Många kategorier af lägre, tjänsterniin drabbas på, det kännba- raste af riksdagens .h %r berörda olyckliga beslut.
Kanske dock inga i lika hög grad som dem., dit de Izvinliga medlemmarna af &amp; m- betskåren ' höra.
Vi mena icke därför att dessa som individer be- traktade äro mer utsatta för de dyra tidernas verkningar, ej heller hafva det svårare och således äro mer i behof af hjälp an manligs stntstjanare på samma lönegrad, utan af det skalet, att den kvin- liga personalen öfver hela linien, den vid järnviigen, vid posten, vid telegrafen anställda, tillhör den ämbetsklass, som står under medel- niv %n för normal aflöning, att det således ' ej finnes eri lrvinna inom statens verk, hvars intressen icke på det allra narmaste samman- hänga med det nu förkastade dyrtidstilläggsförslaget.
Äfven om de hysa all möjlig sympati för sina många manliga olyclzskamrater, ar det väl ej att undra på att kvinnorna i främsta rummet ha sitt bekymmer koncentreradt kring sitt eget öde och kring frågan.
: %Hur skola vi kunna l e f v a?
~.
Upprepade gånger har Dagny tagit till orda ilönefrilgor, soin beröra statens kvinlign iimbetspersonal.
Cnder en ling följd af år har Fredrika-Bremer-Förbundet följt gangen af dessa frågor och har varit i tillfälle att tränga in i de förhallanden, som diirmed aga sammanhang.
Inga oberättigade forctringar eller öfverdrifna an- sprak iitan endast kra£ på en lön, soni tillförsiikrar den arbetande kvinnan en någorlunda bekymmerfri existens och en betryggad 81- derdom, se dar bii£vudinnehållet af de önskemiil vi gång pli ging i hennes namn dristat uppstidla.
Att var skimma i de flesta fall förklingat ohörd, darpit, ha vi blott alltför minga talande bevis.
Men skulle man af dessa nedslående fukta lita sig nedtystas?
För visso icke.
E n rittvis sak maste till sliit rinns gehör - s5 ar Atminstone vår optimistiska tro - hrarför vi ej tvelra att, dartill siirskildt upimansde af riksdagens swnste beslut, an en ging be- röra det mangdebatterade Hmnet: en.lrvinlig lönefriiga.
Under debatten om dyrtidstilläggen i Andra kammaren fram- höll an den ena an den andra talaren de olika klasser af iiinbets- man, hvilkas intressen siirskildt lago honom, talaren, p5 hjiirtat ..
Så förde en af riksdagsmannen - herr Syström - den diiligt aflö- nade iimbetsperaonalens vid postverket, statsjiiruvigarna och telegraf- verket talan.
B Särskildt hvad den kvinlige personalen betriiff ar D, yttrade talaren,, &amp; r aflöningen sadan att den helt enkelt inte kunnat eni- stera pli den under de senaste åren, och p % det allra sista Hret har den till och med lidit verkligt betryck.))
I synnerhet ansag talaren att telegrafisternas ställning vore behjärtansvärd, då deras aflöning stailde sig lägst i förhallande till det stora mått af arbete som af dem kräfdes och som ständigt ökades, utan att digon rimlig ersattning därför tillerkändes dem.
Otvifvelaktigt hade herr Xyström riitt.
Bland alla statens kvinliga arbetare torde inga h a h a större skkl att med bekymmer motse framtiden än telegrafisterna.
Vi vilja i det följande söka visa i hvilkeu mån detta påstaende iir öfverensstiixumrinde med sanningen.
Lange har bland telegrafisterna sjdfvn en djup kansla af otryggheten i deras nuvarande stallning varit radande.
Men hoppet att höga vederbörande, då de fingo dessa missförhiillanden klara för sig,
skiille rhda bot för det onda, har sporrat dein att med energi nr- beta för sin sak.
I olztober IS99 iippvaktade en depixtntion af kvin1ig.a telegrafister fran landsorten konungen med en petition om löneförhöjning.
För att styrka befogenheten i sin anhalan framlade petitioniirerna n6gra från Göteborg hämtade statistiska uppgifter rö- raudo prisstegringen p&amp; lifsförnödenlieter uuder de sista fem åren, jämte digra jämförande siffror, dels om lönestegringen uiidcr de tio senaste aren inom vissa yrken, dels on1 ZöneförhAllandena inom folk- skollärarinnelz8ren.
Petitionärernas ödulj~iba begäran om löneförhöjning för tele- grafister under denna dyra tid ställde sig sålunda.
För ordinarie: i 1: sta lönegraden fi: %n 900 kr.
till 1,200 kr.
i 2: dïa s s 1,000 n » 1,4.50 D i 3: dje)) » 1, 1 0 0,.
»)) 1.,700 » i 4: de D n 1,200 n D 1,700 samt för de i j&amp;mn tjsnstgöring varande extra ordinarie: i 1: sta lönegraden från 720 kr.
till 1,000 kr.
i2: dra » w 800)) s 1,000 » Da deputerade iippvalztado med här åberopade slcïifvelse under sin stockbolmsvistelso medleinmarna i den af kungl.
m: jt tillsatta post- och telegafgoniit~n förutom en del rilrsdagsmln och sökte vinna alla dessa hrr maktiigande för sin sak.
wVi blefvo viiuligt mottagna af allan, siiger en af deltagarinnorna i deputationen i en redogörelse hon aflåtit öfver densamma, wmen naturligtvis lato de oss ej märka hvilka deras &amp; sikter voro.
» Vår egen generaldirektör tog saken mera fran den skämt- samma sidan och meddelade.
oss, att smöret blifvit billigare, och byråchefen TV.
berättade oss, att han bände en telegrafist som af SO0 kr.
sparat 100 kr.
årligen.
- - - » V k t enda hopp star till rilrsdagen, dels nu för dyrtidstillägget och dels niista år, då den af komiten utarbetade .nya staten skall framläggas för riksdagen.
w.
.
' Vi ha sett att den första delen af telegrafisternas ljusa fram-.
tidsdrömmar git,t i Irvaf.
Hornvida den senare delen skall drabbas.
: af sammn öde, kommer framtiden att utvisa.
Skall den.
lziingl.
ko- miten i~nder fortgingen af sitt arbete, som tenderar att draga ut på tiden, taga hänsyn till de alltför talande bevisen för ' rättmätigheten i telegrafisternas anspråk.
eller skall den låta sig ledas af andra bevekelsegrunder?
Månne af.
, den, att f ö ~ hafdandet af telegraf- och t~lefonvasendets anseende såsom. '
' *
ett i fenomenal utveckling stadt verk den lägre tjanstepersona- lens kvarhallande på den lägsta möjliga löneskala ar ett af hiifviid- villkoren?
Utan att vi anse oss berättigade att i nlimnda sak fram- komma med några bestiimda gissningar, är det dock mycket som tyder på att den sistnämnda uppfattningen ej är främmande för höga vederbörande inom komitén.
E t t ar säkert, att de ej liimna nágon möda ospard för att kunna framlägga fullgiltig motivering för en eventuell nerprutning af de kvinliga telegrafisternas ansprik.
SA har komiten för att samla bevisningsmaterial i sin hand bland annat tillställt alla manliga telegrafstrttionsförestAndare inom riket ett frågeformulär, däri de i sex olika punkter äga att nttala sitt omdöme rörande fruntimmers liimplighet för telegraftjansten.
Resultatet af denna undersökning är annu icke kandt.
DA man emellertid betinker, att åtskilliga af fragepunkterna måste vara ytterst svara att exakt besvara och då man tycker sig bakom alltsammans spira en; visserligen förtackt men dock alltför otvetydig afsikt från höga vederbörandes sida - vågar man ej göra sig alltför stora förväntningar att denna s enquiite B skall ut- falla till kvinnornas f örmån.
I det föregaende har i korthet redogjorts för telegrafisternas löneförhöjningsanspråk och de Atgarder som dessa vidtagit för att vinna sitt mål.
Återstår att se i hrad mån dessa anspråk äga be- fogenhet.
Vid en närmare granskning af saken finner man, att dessa ej blott ha sin grund i de ökade lefnadsomkostnaderna utan framför allt i det större matt clf wbete, hvarmed denne k1ac; s af sta- tens ämbetsmän under de senare Aren betungats, och det i ständigt ökad grad utan att en däremot svarande ersättning liimnas.
Den till kungl.
m: jt ställda, skrifvelsen ger i detta afseende tillfylleskgö- rande upplysningar.
Däri heter det bland annat: Sedan ' nu gällande aflöningsstat för telegrafverket i början på 1880-talet faststilldes, har inom detta verk arbetet i en dá icke anad grad ökats.
Dels har själ£ va telegra.fkorrespoiidansen, sirdeles efter de betydande reduktioner, som telegramtaxorna för sliviil inllindsk som utlandslc korrespondans undergatt, högst viisentligt utvidgats, dels har - hvad för flertalet af telegrafister betyder ännu mera - i telegrafverket upptagits afven det niimera hela landet omfattande telef onvasendet.
Kvinlig telagrafpersonal är anställd dels såsom föreståndare för en del mindre telegrafstationer i landsorten samt filinlstationer i Stockholm och Göteborg, dels såsom expedienter å saväl de mindre som de större stationerna.
Följande.
siffror kunna visa utvecklingen under de 15 åren 1882-1897: Station.
Expeditionsautal.
Uppbörd.
2,324: 50 4035 1882 1882 Arboga (nu 2: a klass).
.. (1897 6005 11897 13,822: 27 Bollnäs ..................... 1882 5952 11882 2,593: 17 1897 8481 11897.
15,292: 29 1882 2 ' 786 1882 1,560: 23 Eksjö ...................... {l897 4919 {l897 8,648: 5 1 ' l882 1,490: 78 1882 2282 Engelholm (nu 2: a klass) 8,800: 80 11897 4561 {l897 Ljusdal ..................... 1882 2471 1882 (1897 7959 (1897 883 1882 Lycksele .................. 3383 {l897 Nora ........................ 1882 4051 {1 w 7 5921 Norberg ................... 1882 2051 1882 11897 8646 11897 {%S Seffle .. ..................... (1882 {:: Q; 1175 J1882 11897 4619 11897 o. s. v. Innevarande års siffror visa en annu väsentligare ökning, ehuru vi icke äro i tillfälle att 1Eimna en officiel bekriiftelse därå ..
Dessa sif€ror, så talande de %n iiro, ' gifva emellertid en ytterst ofullständig föreställning om mgngden af den ökning i arbete, som utvecklingen medfört, siirskildt i fråga om telefontjänstgöringen.
Telefonuppbörden inflyter dels i form af abonnementsafgifter dels i form af samtalsafgifter, dessa senare i poster på från 1 0 och 1 5 öre uppat till en krona.
Det iir dä.rför ett mycket omfattande räken- skapsarbete jämte utslrrifvandet af en mycket stor mängd räkningar och kvitton, som af dessril afgifter framkallas - och da-rtill kommer ett arbete för att ändtligen få alla dessa krediterade belopp indrifna, hvilket är både ansträngande och ofta annu mera, da stationsföre- standaren anses stå i ansvar för beloppens inflytande.
När, såsom vanligen är fallet, telefonstationen är inrymd i samma lokal som telegrafstationen, ökas arbetsbördan mycket väsentligt af de ständiga samtal och det buller, som vid en telefonväxel måste ' a
förekomma.
I stallet för att under ii1di.c tider i.iikenslcaperua i allinanhet rnedbnunos under espectitioiistiden, miste detta arbete uii lir nuinera uteslutande verkställas pk andra tider.
Expeiiitio~~sticieii å de mindre stationerna söckendagar btta timmar, kl. O- - 2 och 4-7 eriint sön- och helgdagar 1.1.
8-10 f. m. och l -- fl e.
in., mcn clir telefonstationen ar inrymd i samma lokal måste, dH dczina station vanligen iir öppen f r h kl. G A 8 på iiiorgonen till kl. 9 pH kviillen, st.ationens rakenskapsarbete, som praktiskt iir omöjligt att iitföra under den nervslitande påverkan frin en pågfiende telefonexpedition, i allmänhet utföras på nätterna eller helgdagarna, i den mPin icke iifven dessa äro upptagna af expedition.
Tissa stationer med lrvin- liga förestfindam iiro numera öppna fiir korrespondans liela dagen.
Det nggot gynnsammare ordnandet af espeditionsarbctet d dessa stationer motviiges emellertid, enar dylik anordning natilrligtvis triiffats å de orter, dar expeditionen ar den största, af ett så mycket inera omfattande rälrenskapsarbete.
stationerna af bida slagen ar fure- standaren under sin expeditionstid i mer eller mindre hiifviidsaklig grad upptagen af tjiinstgörin å telefon rid sidan af telegrrifarlwtet.
Såsom ersättning för detta arbete iippbiir iiii telegrafisten, seduii Ilon blifrit ordinarie, en irlig ailöniiig af !JOO kronor mcld trenne ålderstillägg imder vanliga villlror af h ~ a r d c r a 1 C10 kroiior efter resp. 5, 10 och l 5 fiilla kdender5.r~ ordinarie tjiinst, livartill för flertalet krinliga stationsföreståndare i landsorten kommer bcstad inom stations- lokalen jämte ljus och ved.
F r i n deiina aflöning drages emellcrtiil afgiften till pensionskassan.
Detta afilrag blifrer mycket betydligt, b ' and annat på grund af den Iingsamma befordringen.
Liigsta siffran ar omkring 40 kronor och högsta 126 kronor, resp, 4 4 % ' af aflöningen, afdragen beräknade endast för lagsta aflöniugen.
Det larer icke vara för mycket att saga att dcniia afiöniiig af 900 lrronor, motsvarande en faktisk mcdelaflöning iitom Glderstilliigg af omkring 835 kronor för år, lir bide relativt och aljsoliit för ringa.
SA långt telegrafisternas skrifrelsc, livilkeu för öfrigt slutar rried följande för visso ej oberättigade lieinstiillan, att det siikerligen Hf~cn för statens kvinliga tjiinare bör beriilsnas, att iiikonisten af deras arbete under kraftens dagar skall itminstone i nig011 iuGn riiclrii till att ersatta iifven de kostriader de fiir sin iitbildning Kdragit: ii] - höriga eller andra; i dcn man kviiinaiis arbete tages i ansprhk jam- sides med mannens, liirer icke hon ensam kunna iiminndraga sig denna allmiinrniinskliga ersiittningsplikt.
a
Under loppet af vintern liar dagspressen --- och till dels i en ganska sensationell form - under rubrjlcen » Alfta-dramat » Ater- gifvit en sjalfinordshistoria, diiri hjiiltinnan var en f. d. postföre- stBiidariilna, hvilken, som det uppgifvits, beröfvat sig lifvet i följd af en iråkad lrassabalaas p&amp; 64 lw.
43 öre.
Den iippïörancle han- delsen ' hiir gifvit en del tidningar anledning att med mycken skiirpa v5inda sig mot den svenska staten, hvilken göres ansvarig för detta i förtid spillda miinniskolif, genom de eländiga svkltlöner den er- bjuder sina tjänare.
Den olyckliga kvinnan hade i 35 ar tjänst- gjort i l~ostverket, för hvillzet arbete hon nu i sin ålders clai.
upp- bar en lön af 30 kr.
i iilinaden!
Vi kiinna ej om undersökningarna ' rörande sjalfmordet med bestämdhet ' konstaterat att motiven cliirtill voro de af tidningarna framdragna.
Det finns ininga slräl, utom de som af en polisrap- port Iroiniua i clagen, hvillrn kiinna göra lifvet till en börda för en iniinnielra.
Men reflexionerna, som en handelse af denna art fram- kalla, peka ovillkorligt i den riktning, hvartill haar iberopade tid- ningsreferat hanvisa.
Den nämligen, att det öfverallt i landet finnes hederliga och str~fsrtiilina arbeterskor i statens tianst, hvillcas lott ar föga bättre an den så sorgligt Yndade f. d. postföreståndarinnans.
Staten bör ju vara mönstret för en arbet~gifvare, det före- döme som enskilda skola st8lla sig till efterriittelse.
Nar man tanlceï P&amp; den tsalrilra kvinliga personalen i post-, telegraf- och telefonverken och de Iaga löner och otrygga Eramtidsntsil.rter för ett hårdt och nervslitande arbete som staten-principalen bjuder, kan inan ej med basta vilja i viirldeil finna att den viil fyller sin uppgift som ar- betsgifvare.
-.
.
-.
s - Ratiska kviniior och deras handarbete.
~Riitislca kvinnor, Rlitins döttrar '.
.
.
hvar h;: tlla de till?
och Eiit.ien!
hvad ar det för ett land?
det står ju icke i geografin)), tycker jag mig höra en och annan i norden fraga.
Och ändå vet jag, att Riitien raknar m h g a beundrare bland de svenskar, som under hemfarden från Italiens solglöd triingt in i Alpernas kyliga hjiirtevïå.
Kommer man från Cl~inlie~em öfver h$I.ugerb-passet, s&amp; rullar postvagnen fram.
på rätisk mark; och n &amp; ~
man fram till Porrfresirrn, engelsinännens förtjusning, s&amp; har man moder Riitirrs slottsmurar rundtom sig, med skyhöga granitberg i barr- skogens grönska och tinnar af snö och torn af is ofvanpk Och intresserar det främlingen att öfrerallt på resor i främ- mande trakter komma i beröring med infödingarna, så bjudes nog tillfiille att lära känna rätiska kvinnors väsensart och höra dem tala sitt romanska bygdemfil, hvilket 1Rter som fågelkvitter och står la- tinet betydligt.
närmare an sjalfva, italienskan.
Om dessa tystlåtna, allvarsbundna kvinnor ur rätiska dalar, där Rhen tumlar mellan klippväggar, dar drufvan glöder om hösten och snödrifvorna ligga mjuka och hvita månader igenom vintertiden, lik- som i Norrland, ville jag nu så gärna tala litet för Dagnys läsekrets, enär jag under en vistelse i Rätien vid Schweitz ' sydöstra utkant gAng på gång p h i n t s om intryck mottagna under min sz; enslm tid förr i viirlden.
Anledningen till besöket var en storartad patriotisk högtid, fyrahundraårsminnet 4 slaget vid C t d c e ~ i Nunsterdalen vid tyrolska gränsen, dar det, grii £örbiindets~ vadmalskladda allmogo vann en blodig, afgörande seger i förtviflad fiihetskamp mot Österrike den S2 maj 1499.
I kampen för hem och fosterjord deltogo äfven lwimoi, och förrniiler krönikan från den tiden o111 rådiga, oförfärade bond- hustrur, flicksnärtor och t. o. m. abbedissor inom klostermurarna.
En pnssionshistoria af mörkaste skiftning upprullas för oss i en redo- görelse af Willibcdd Pirkhei~rter, en österrikisk general, som hade i uppdrag att eröfra det nedre Ertgodia, den fridfullnste vril bland bergen - dar palatslika, elektriskt belysta hotell nu hysa bröst- och nervsjuka fr %u friimmande liinder och locka turisterna till hög- fjallesport och vinterlif.
Hvad fältherren såg på sin stråt före slaget herittas sålunda: &gt;Genom nedbrända byar och ödelagda falt kommo vi ridande till en gräsbevuxen sluttning, dar ett par u t d r g l a d e kiiringar vallade en hjord af 40 barn, gossar och fliclror, hemska att skada.
De lago på knä, refvo upp giiis och örter och åto dem som boskapen.
De hade redan lart sig hvilka slag som roro tjiinliga till foder.
YA vår förfragan svarade kgringen: ' Sriicdet.
driipte deres fader, sorg och sviilt deras mödrar - deras hem äro grusade, deras arf sköfladt och röfvadt.
Vi gamla gå har och valla dem som kreaturens ge- likar.
För en liten tid sedan fanns hiir dubbelt s i mAngrt ...
de andra ha diilrat under.
bättre ar tidig död En förliinga sadant lif. ».
.
Att tala och offra allt för fosterlandet, att spara - på orden, men ej p % handling i rättan tid, r a r den rätiska kvinnans lott.
Med Izamedom om ~nu.bii~licZens forntid får man afven nyckeln till den ratiska befolkningens väsensart, dess trygga kraft, dess mtittfinlla frimodighet.
Med fördubblndt intresse följer man d;, i tanken på förflutna tiders sköldmör, nutidens ratiska tärnor under djupaste fredstid - ståtliga, resliga gestalter med högburna hnfvnden, ett stilla, viirdigt satt, uttrycksfulla ansikten och i regeln en blick, dar allvaret ligger tätt under ungdomsglädjens lekfulla yta.
Egendomligt beröres man af det sydländska i utseendet i förening med det tro- fasta, pålitliga i karakteren.
Antingen kvinnorna vor0 från Rhens aflagenaste dalar eller från italienska gränsen, antingen de voro gods katoliker eller pro-.
testanter, blaögda som nordbor eller mörka som sydländskor, vare sig de talade klingande ren tyska eller grann romanska - samma lugna, hyggliga iningängessatt mötte mig öfverallt och påminde mig om den svenska kvinnans hållning.
Och framför allt syntes mig riitisk gästfrihet bland skyhöga berg vara lika hjartevariri och vidtomfattande som på Sveriges slätter, det hade jag förmånen att erfara under Calvenfestens oförgätliga dagax i C h r -, Graubiindens hufvudstad.
Snart nog kom jag afven iuiderf und med att Ratia f örtjiinar sitt världsrykte som öfverdangare i god matlagning och ej står ltingt efter Svea som utmarkt hus- moder.
Det är från denna kanton, som restauratörer, soclcerbagare och kockar i stora skaror utvandra till alla jordens länder, förvarfva förmögenhet genom sch.rveitzerirörelse och Atervända för det mesta p&amp; gamla dagar till fosterbygden, för att i lugn och ro afvakta lifvets solnedgång.
Om karlarna till och med äro s&amp; slängds i bak- ning och öfriga köksbestyr, hvad behöfves.
det då vidare ros för kvinnornas riilming?
Utomoraentligt godt inår man i ett ratiskt hem ..
Ingen fjaskar för gasten, allt går sin jämna gång .och välviljan råder, öfver lag, antingen det blo.dröds, eldiga Veltlinervinet seri veras eller ej.
E j haller bör den ratiiska kvinnans syskontycke med den sven- ska i fråga om flit och högtdrifven skicklighet i handarbeterr lam- nas obemiirkt.
Då det beslöts att med festslddespel och historiska tag förhärliga gamla minnen, gingo den fosterländska hänförelsens vagor högt i Graubundens dalar.
Pörfiidernas frihetskamp, firad af nutiden - ja, det slog an och upptogs med en offer.villighet utan like.
Och liksom stammödrarna. '
burit siu beskarda del af bördan under den fasansfulla Irrigstiden, s&amp; föll det af sig sjdft, att de riitiska kvinnorna III (iifven erbjöclo sin hjalp, sin tid, sitt arbete, sina talanger at den gemensamma saken.
Det ligger icke i deras lynne att öda m h g a stunder 115 gagnlöst prat.
De togo snahbt itu med uppgiften och utreckladc en ' för den öfriga schweitzislra kvinnovfirlden hiipnadsriiclrande ut- hallighet och en arbetsförmaga trotsande alla motigheter.
Framför allt gallde det att åstadkomma en de riitiulra national- drakternas renassans och till den iindan uppleta och samla typiska gamla och nya nationaldräkter ur de olika dalarna anda söderut till italienska griinsen.
Undanstufvade i den förmögna allmogeiis murkna kistor, pit herrgirdarnas vindar och i 1dosterskHpcn doldes en skatt u£ brode- rier och spetsar p i tiiclcen och helgdagskliider.
I niusi !eruas säkra förvar och i enskilda samlingar fiuinos dessiitom bord- och altar- dukar, smycken, vapen och husgerid fran flydda tider tillgiinglign för festkomiten.
Samma triigna forskningsarbete, som ögnats åt nor- diska Jhs&amp;ets) &gt; utveckling iinder en lang racka af Ar af dess out- tröttlige, högtförtjiinte styresman, börjades i Riitien fur ett &amp; r sedan och pågick med feberaktsig hradska till l h g t fram p i r h e n i dalar, diir lokomotivet annu icke gjort sitt nivellerande intilg och i ' borgs- tmlrter nästan oberörda af ytterriirlden.
Genom personliga resor till ort och ställe och genom en vidstriickt korrespondam lyckades fröken dn,m Wieber att f &amp; tag i ett tjiigotal olika, sallsynt vackra ratislm driiliter, till och med stidana, som mon hittills endast kalit till genom illustrationer i gamla böcker eller p5 milningar.
Nu skulle de räddas undau tidens tand och glömskan och baras till Eosterlmdets heder, dessa färgrika, egendomligs national- dräkter.
Hvad som ej köptes bjöds till 18ns eller &amp; arilis.
DiirlG vidtogo mönst erritningar och tillklippning i stor skala, samvet s p a n n a in i minsta detaljer, med £örstor; ngeglasets och den fotografiska apparatens hjiilp.
Riitiska tirnor af typiskt utseende utvaldes och ifördes dessa heniiandsdrakter, grupperades och fotograferades i Iiem- traktens orngifning; och i ett prydligt album föreligger iiii samlingen a£ bilder i färgtryck.
NU giillde det att taga itu med kostymeringen för galaspck- taklet, hvartill behöfdes imitationer af nationaldrfikterna i flerhiincba- faldig upplaga: kläder till hvardags och helgdap, för gamla och unga, för likfärd efter fallna krigare och för bröllopsttig, för bond- flickor, borgarfruar, riddarfruar och nunnor.
I Cdreu-dramat p&amp; fri-
luftssceu, som uppfördes endast tre gbnger, deltogo 1,400 amatör- siljetter ur alla klasser anda upp till de mest exklusiva kretsar.
Förberedelserna till festen undanslröto förliden.
vinter alla andra siill- skapliga intressen i sainhället.
Kvinnornas del i sömnlandet a£ dräkterna var n~aktpliliggaude, eniir de ansågo det som en hederssak att undvika det ytligt tea- trnlislza, som endast lägger an på god effekt p&amp; afstånd vid rarnp- ljusens förvillande sken.
Midt på dagen i majsolens strilar, som blotta allt lumpet och trasgrannt, .skulle ju lcrigsscenerna från 1499 och den gripande Cnlven-drabbningen framställas.
Till sista stygn och rynka maste arbetet vara gediget.
Intet under då, att C11,zn-s damer sydde och broderade langt in på nätterna och rattade sig noga efter sina ästetiskt och historiskt trogna mönster.
Om Haudarbetets Vänner i norden kunnat granska resultatet af de riitiska damernas kraftanstïhgning, så blefve vitsordet sanno- likt ett oförbehållsamt Znz&amp;tzw.
Vid &amp; synen af all denna rikedom och harlnoniska mångfald befann man sig i valet och kvalet att afsliilja hvad som slog mest an och lämnade den största behållning f ör minnet: Engac: ilz-dräkterna, lysande som vallmo, Bergells med den egendomliga röda snibbmössan eller Domlesclzgs brudstass med gyllene krona.
Kanske inest anslående syntes mig M; unster-dalens tarnor i sinn viildiga hvita topplufvor af lainsirinn.
Det kg ut, som hade ett snöberg @ z miniahwe lagrat sig som hufvudbonad ofvanfor röda kinder och glansande ögon.
Anmärkas bör, att ~raubundens drakter förete sh godt som intet syskontycke med öfriga schweizerkantoners, hvilka för det mesta ha silfverkedjor med filigransbroscher.
Hvad fareprakten - angir, påminde mig en och annan af rätiska bergtraktens allinogekostymer.
om Dalarnes sommardriikter.
Då nunneklostret M; unster vid tyrolska gränsen spelat sin roll vid Ckclven,-händelserna för 400 år sedan, var det gifvet att de fromma sgstrarne skulle omfatta den fosterliindska minnesfesten med varmt intresse och vara hågade att därvid .representeras genom sitt arbete.
Klostret hade lidit grymt den tiden, enär det tagit parti för allmogepartiet, det grå förbundet.
Österrikiska lmelrtar plundrade skatten, vanhelgade kapellet och bortförde till och med abedissan E~lzeritn Plantc~ fiingslad som gisslan.
.
Samtliga dräkter, som klostersystrarny representanter bland CAzws damer buro under galaskådespelet, sönlniades enkom för till- fallet inom Nunsters historiska höga murar.
Dock var det inkalunda uteslutande krigets uppskakande öden, som i liffulla scener afspelades iinder bar himmel, utan afven det riitiska folkets lif i dal och till fjälls; alpfarden med boskapen i maj manad; den uppsluppna vinskörden med sing och dans; karne- valens upptåg, med Harlekin och den skinntorra, svartklädda frii Fasta i spetsen; bröllopsfarden med spelmän och sprrsms (brudens) bohag på högtlastad vagn, dar brudsiingen med sydda spetsar och broderadt täcke stod baddad öfverst och vaggan innehade en fram- stående plats.
Och i kontrast till fjii11-lifvets soliga skiften sag man med vemod på likfiirden och lyssnade till grafsingen: De pro- f d i s c1cinznt.i.
Den på C ' nlz.e~~-drabbningen följande akten, fiirhiirligande Grm- bundens anslutning till sclimeizerförbundet som kanton år 1799, l~ïiifde åter ett drygt värf af C h w s patriotiska kvinnor.
Flere hundra gossar och flickor ur stadens liirorerk uppförde d i ett alle- goriskt skiidespel med sång och dans.
Gossarna voro tomtenissar i bergens klyftor och flickorna alpblommor på betesmarkerna.
Rimligt- vis kunde regissören ej vänta sig, att bergakungen skulle försörja tomtarna med passande kostymer och himlen i aåder åtaga sig flickornas toalett, liksom skriftens liljor fördunklade kung Salomo i all hans härlighet.
Sedan direktören för Zurichs konstindustriella museum kompo- nerat uppsättningen och erforderliga mönster ritats, togo damerna under fröken iMeyws ledning hand om uppgiften och visade hvad hänförelsen för ett ideellt syfte duger till som drifkraft.
Inom ett par veckor tillklipptes, målades, broderades, syddes flera hundra barn- drakter af luftigaste tyg i de mest förtjusande, naturtrogna fiirg- skiftningar, föreställande hela alpfloran.
Lnder tiden exercerade och repeterade lärare och dansmästare med ungarna.
Flickorna liirde sig att till visan från farmödrarnas tid vagga af och an som blom- morna ' för vindens fläkt och krypa ihop, liksom böjdes de af daggen, då skymning sankes öfver fjällen, och det gjorde de ocksa inför 10,000 åskådare med otrolig naturlighet och behag, fastiin storm- vinden tjöt och de suia bars armarna voro blifrusna och hiret piska- des omkring de blomstersmyckade hu£vudena.
Ingen ledsen har!
Rätisks ungar brås pH rätiska mödrar, och i dem har det varit ruter sedan urminnes tider.
De vor0 alla dar, de små ljufliga stlpblomsterbarnen: edelweiss och alprosor, kornblå gentianer och blekbli, storögda förgiit-mig-oj, gul a arnica, blåfransade, ömtåliga so2r7n) iella och silfvergliinsande,.
.
dunmjuka fröbollar af fjällanemonen etc. På lockarna bar barnet ett stort exemplar af blomman det föreställde, liksom en namnsedel eller ett visitkort.
På den korta kjolen i blommans fiirgskiftning lyste broderade eller målade blomknippor i relief, och den späda figuren röjde på förvillande satt i hhllning och rörelser plantans och blommans väsensart.
De ljusgröna strumporna stucko som tvillings- stjälkar fram ur bruna små skor, som sågo ut som jordmknen ur hvilken plantan uppspirat.
Latta på foten, förunderligt viga och otvungna tumlade sig tomtarna bland blommorna eller snurrade om solo eller i ring under grottans stentals.
och sjöngo sina bissevisor med klara gossröster.
Den rätiska befolkningen har sägner om tomtar precis som svenskarna och en rik sagoskatt till på köpet.
Fagra kvinnor föreställde i denna allegoriska akt om landets sägner Ncctt och Dag) söfvande eller V ~ C - kande blonmor och andeviisen.
Därtill uppenbarade sig Riitia, Graubundens genius, uppe på klippans brant, bakom hvilken den verkliga Cnlct~~.das snöfjäll reste sig 3,000 in.
i skyn, lekande kurra- gömma med molnen.
Hon åtföljdes af tre tärnor, svepta i glacierernas blågröna skrud.
Till sist steg Ratia ned i dalen att välkomna Heluetia - och t6dde sig de båda liksom gripna ur mytologin, påminnande om, och för en gångs skull besannande, skaldens ord: » Dilj.ilzely tall cmcl most diliinely failv.
Då detta är ett omdöme från en kritisk Evas dotter, som granskade de ratiska ungmörna på fri- luftsscen midt på dagen med kikarn för ögat, så måtte det val vara sanning utan öf verdrift.
Hvilken andel an den rätiska kvinnan tagit i denna minnes- fest, allt efter sina anlag och tillgångar - antingen hon suttit hemma och offrat flera månaders tid och arbete med nilen eller som sångerska, skådespelerska, statist varit med om oräkneliga repetitioner först inomhus, i maj m8nad p&amp; friluftsscenen under kyliga, fuktiga kvällar, med ett tålamod och en entusiasm utan like - säkert är, att hon i hög grad bidragit att göra Cccluen-högtiden glansfull, konstnärlig och helgjuten.
Ckécile Golil.
Kvinnor i industrin.
*) Med tillfredsstii.llel~e halsas frln de flesta h211 den k. proposi- tionen angående lwinnors och minderbrigis anviiidande i indiistricllt arbete.
Bestiinmelserna angåelide barn ha i förslaget.
blifvit s k a v t a och man anser som ett glädjande tecken att skyddet utstrackts iifveil till kviunor, att i nigra f &amp; vissa fall iifren för iien industriarbetet ii^ förbjudet.
Hvad barnen angir, kafi men iifven med noggranii eftertanke icke finns ' annat an att de föreslagna bestiimmelserna iiro nyttiga och valbetanktu och miste landa till skydd och förman.
Hvad %ter giilleï det för v8rt laud helt och Iibllet nya försiiket, förbud för kvinnor att utföra visst slags arbete och att arbeta under viss tid af sitt lif, torde det för den noggrant reflekterande icke vars så sfgjordt, om det för dem det galler - lrvinnorna - verk- ligen tir en fördel.
Med afsikt sages hni.
» de noggrant reflekterande,, ty för hvarje yt-lig betraktare - och deras hop ar i detta fall lingt tal- rikare %n man skulle kunna tanka sig - ställer sig saken helt en- kelt så: Skulle det kanske vara nggot efterstrafvansvärdt för en lwinna att arbeta i grufvor?
Är det icke en viilsignelse att s8dant blir förbjudet?
Men s * en ar ju icke s&amp; enkel, att det ar fraga endast om en skadlig sak, som blir förbjuden för dem, som möjligen af oför- stand skulle ha lust att kasta sig däri.
Den ar vida mer kombi- nerad ' an så.
För sitt nöje Iiir ingen arbeta i gruhor - och iifven om så vore, ser jag just ej med hvad ratt man ville förbjuda det, s&amp; liinge det t. ex. icke ar Eörbjudet att idka till öfverdrift &amp; ende nöjen eller sport eller att fara i ballong till nordpolen -; de, som stiga ned i en grufva för att strilfra dar dagen i anda, göra det för att finna ett lefvebröd och, mark viil, förbudet göres utan att man skaffar dem.
ett annat i stallet, men under det de allt fort- faraiide iiro af lag och nödtv&amp;ng lika tvungna som förut att sjalfva försörja sig.
*) DA tankarna angående gagnet af skyddslagstiftningen för kvinuor iiro mycket delade, hvilket ock fraingick af Dagq-s artikel i hiift.
H, och d&amp; dessutom d e stadganden, som i detta afseende vurinit rikstlagens bifall, antagas vara första steget till ytterligare htgärder pA skyddnlrigstiftiiingcii~, viig, ha vi ansett liimpligt att, ehuru detta Ars riksdag redan fattat bediit i fragan, införa ofvanstående art., som afgjordt stuller sig mot skyddslag- stiftningen.
Det kr har vi mötas af den ' viisentliga skillnsdea.
i förbudet, då det giiller barn eller kvinnor att göra etst visst slags arbete.
De förra iiro iclre skyldiga att draga försorg om sig sjalfva, de ha lag- lig ratt att af föräldrar eller lzommun fordra underhåll; kvinnorna $ter maste försörja sig - såsom ogifta eller enkor alltid, såsoin gift s dar mannens arbetsförtjiinst ar otillrii ' clclig för familjens under- håll.
Hvnrför de då iclre slznlle f&amp; slraffa sig förtjänst med det ar- bete, som i deras hemtrakt ligger närmast till hands, är svårt att inse.
Harmed vill iclre sagas, såsom man nu knnslce vill tyda mina ord, att det skiille vara nzgot sarskildt.
önskvärdt att kvinnor spc- ciellt agnade sig åt grufarbete.
Arbetet tinder jord iir htirdt och sorgligt, men att det skulle vara mera skadligt för en stark lzvinna 813 för en stark man eller för en Iden kvinna a.n för en klen man tror jag iir obevisadt, icke heller att det ar tyngre 5n månget annat grofarbete, som kvinnorUi mängd iigna sig At, ladug&amp;rdsskötsel, ninrerihaadtlangning, siidesbergning, bryggeriarbete eller en miingd gröfre.
husliga sysslor, som förrättas under det lcvinnan är omgifven af barn, soin fordra tillsyn och hvilkas slrötsel äfven inkräktat på nnttens sömn.
Förhållanden kiinna göra, att t. ex. en enka med en barnskara är bosatt i ett grnfdistrikt, att de ~ippväxande döttrarna kunde få stanna hemma, om de funne arbete i trakten.
Emigration till städer nAgot, mot hvilket i andra fall lifliga invändningar höras, och hvar och en, som sysselsatt sig med arbetarförhållanden, vet hvad det för de utfattiga vill saga att söka arbete på annat håll.
Bland skälen mot kvinnors arbete i griifvor hör man anföras att de sk Istt bli iitsgtta för råhet fran de manliga kamraternas sida.
Ett egendomligt sslzydd » att för den skull afskeda de för- fördelade!
Och skulle vi icke ha lcominit s&amp; långt, att myndighet eller arbetsgifvare vore skyldig under arbetet försvara sina under- lydande för öfvervåld?
Det viktigaste skalet man anför, den största trumfen man spe- lar ut, ar dock den, att, det niimndn arbaet för kvinnan Sr så högst skadligt för det kommande släktet, att i trakter, dar kvinnor !gnat sig d %&amp;, iiro barnen fruktansvardt klena.
Har man månne så ratt i att just kasta orsaken till detta p&amp; lwinnornns klenhet?
Hör det ej till de kortsynta betrnlrtelsesatten att tro, att den har en öfverviigande betydelse i fråga om barnen?
Dessa omtalade svaga barn äro det måhända p i grund af faderns ldenbet mera än på grund af moderns eller åtminstone i lika hög grad.
,
Man vill s&amp; ofta i liknande fall söka stöd hos naturen; hiir imorde diiriör kunna vadjas tili dem t. ex., som gjort studier hetriiffancle h t a f v e l, det fall,.
där man ju med mer omsorg iiii annars iippmiirksammat~ fragan om Sirfda fysiska egenskaper, iiiånne icke diiri visat sig, att faderns ha minst lika stor betydelse som moderns?
I alla hiindclser har vetenskapen icke sagt sitt ord, att iiioderns lialsa, sisom den populara meningen a n t ~ g e r, betyder mera, och SA 181ige iir det oriitt- vist att af detta skal inkïiilsta p: kvinnors arbetsfiirtjiiiist mera iin p i mäns.
Dessutom sliir mig alltid detta sil ideella skii1 omianlrcii om det kommande sliiktet - med ctjiip undran, d2 det rliiriiied vädjas till - sej, hvad säger jag - (15 det pfibiirdas just dc siimst stallda i samhakk.
Fattiga kvinnor, som iiro nödsakade att siilra hardt och groft arbete, skulle afstå f r i n hvad de kunde f;, såvicla de tänkte p&amp; att bli mödrar.
Rarvidlag iir fara viirdt, att den fat- tiga kvinnan sitter rent af och svälter ibjiil af idel omsorg om det kommande släktet, af ideell uppoffring för sinn ofödda barn.
Hur faller osökt i tanken ordsprålset smedan griiset vaser, diir konr.
Det ar dodr icke grdarbete det har hiifviictsakligen gallei ..
Förbudet har halsats soni det första steget i rart land till en skydds- lagstiftning för kvinnan.
Det är hiiri faran ligger.
Ty i liintlcr diir sådan finnes har det visat sig, att kvinnor blifvit iitestiingda fran yrken, dar de förut vunnit insteg.
Arbetsgifvaren vill icke liingre sysselsatta kvinnor, emedan han d&amp; ej far begära öfverarbete, ej nattarbete, ej arbete så och så låug tid efter barnsbörd o. s. v. Kvinnorna föras tillbaka till de f8 af ilder erkiinda yrkena, dar gräsliga siffror visa, att de genom öfverbefolkning lida en lbiig- sam hungersdöd.
.
Se där till hvad mal de föreslagna skyddslagarna för hvad som galler kvinnor äro första steget!
Att det.
af gammalt finnes högre yrken och ämbeten, som kvinnor ej fii bekliida, iir något helt annat.
Detta nya iir införandet af n p lagl~ud ---- eller strikt taladt - förordningar.
mot att till myndig Hlder kominen person viiljer hvad arbete som helst.
Det ax högst tvifvelaktigt om det iir en tjiinst mnn gör full- vuxna människor genom förbiid a£ nggot dag, som verkar inslrriin- kande p i deras frihet, dar denna ej stör andras riitt.
Det ar p; i- tsgligh, att borttagande af n %got tillfälle till förtjiinst fiir dem, soiu dock måste försörja sig sjalEva, aldrig kan liiucia dem det guller till b h a d.
Men det &amp; r afgjoïdt, att iitestiingande frlrin arbete för dem, som redan Gro siimre ställds i samhallet inen ha samma skyldigheter, ar en oriittvisa.
Hildrt.
Snclts.
Lilla Jeanne.
)) Lilla Jeanne koinmer!
w ropades det frin präst&amp;rdsverandan - barnen.1sastade sina böcker och leksaker, det blef ett stormande, soni ingen kunde hejda, ett slängande i dörrarna, ett spring i trap- porna - lilla Jeanne kom vandrande uppför backen!
Det var mera lockande än linderliga gubbar med tittskåp eller positivspelare med dansande björnnr och marlrattor, det var roligare %n alla roliga sagböcker i ' vädden, för lilla Jeanne sjiilf var som en lefvande saga, som en förtrollad prinsessa, som sagans under- barn fe.
Hon kom från landsvägen, vandrande på sina bara fotter, i sin korta, trasiga kjol, med det tofviga, rödbruna håret stående Ht alla håll under den gamla bncldiga .halmhatten, som var prycld med brokiga bandraster och urblekta, pappersblommor.
Det låg solsken och lefnadsgladje öfver hela hennes lilla va- relse.
Hennei stora, bruna ögon tindrade och glindrade, och hen- nes hvila tander lyste .beständigt frani.
Hon tycktes dansa ' öfver marken, då hon det var grace hos henne, grace i hvarenda, tum.
Mamma gaf henne mat ute i köket.
Dar satt hon vid det grofvn köksbordet och At, medan barnen stodo omkring henne och betraktade hen.ne.
Hon %t ifrigt och begiirligt, men stig allt emel- lan&amp; upp p i barnen med sina vackra ögon och log.
Och den som fick ett af lilla Jeannes leenden ' kande sig lycklig, ty hennes leende var inte likt någon annans, det var s&amp; fullt af solslren, så glittergladt, att nian ' inte lsunde glömina det ' igen.
Nar hon hade ätit sig riktigt matt, började hon fingra på sitt radband, under det hon sakta rörde lapparna; och barnen hvislsade till hvarandra hvad de hört de stora.
säga, att lilla Jeanne var lsatolilr, hvillret mystiska ord gjorde henne &amp; n mera intressant och iinderf~ill i deras ögon; - så gjorde hon h.astigt korstecknet öfvel: sitt bröst, liksom hon gjort innan hon börjat &amp; ta, hoppaie upp fr8n stolen, ' log ett af sina soligaste leenden, tog ett litet skutt fi.adit golfvet och börjado gnola på en visa.
Visor kunde hon minga .. Och barnen lyssnade under beund- rande tystnad till liten Karin » och r Jungfriin skiille sig- till.
otte- skogen gå,; men då hon kom till d&amp; sista och Baraste i sin re- pertoar, den triingtande » Ave Maria », sutto de liksom magnetise- rade, med blicffarna fasta på hennes ansikte.
.
. '
.
» Det %r om T s r Fru lloder:), föi.klarude hon,:: ni ar hedningai ni, ni ber inte till henne.
Ilen jag tycker om er i alla fall:), fortsatte hon, liksom iingrande sinn ord, coch jag ska ' bi: den Heliga 110- dem, att ni slipper komma till helvetet.
:: Innan barnen hunno yttra nig i denna invecklade friiga, voro lilla Jeannes tanlmr redan på annat 1iiUl.
- » S&amp; har gör de y5 teaterns, sade hon, tog några damsteg ufwr golfvet, sniirraiie riindt, striickte armarna öfver liiifviidet, iade deni i kors öfver hi+ stet, vande ögonen mot taket, gjorde vridningar mett kropp11 Lit alla hall och böjde sig slutligen p&amp; kmiii, allt under det hon i smuk- tande tonfall sjöng en hop obegripliga ord.
Sa m h t e hon beratta för barnen om allt hract som hHn&amp; Iiennc, sedan Iion sist varit hos dem.
Hvnr Ilade hon varit, hela liinga tiden och hvart skulle hon nu g&amp;?
Och hon berättade om alla de stora stiiderna hon vandrat igenom.
Hennes ögon gliinste af iifver, och nar hon berattade, sigo barnen husen i staderna höga som pakts, och miinniiskorna, som gingo p&amp; gatan, blefvo till prinsar och prinsessor, och lilla Jeanne sjaf var den allra vackraste prinsessan, som gick i gyllene skor nppf5r marmortrappor att dansa och sjunga fiir kiingm.
För se Jeanne gick inte alltid i den hiir lilla korta, trasiga kjolen och p&amp; bara ben, hon hade en den allra finaste bl5 samiuetskliid- ning med silfverrander och de sötaste b u d i guldskor Limen kiindc tiinka sig.
Och hennes pappa var den miiktigaste m m i viiriden, den största trollkarl, som någonsin lefvat pil jorden.
Han kunde trolla bort hufvudet på folk och siitta dit det igen i en hnndviindnirig, han kunde plocka milliontals saker, vackra dockor och lefvaudo fåglar och guldslantar, ur gamla tomma hattar, han kunde sluka sviird och äta eld och han kunde förvandla barn till skator.
» Fast det gör han bara med elaks barns, tröstade Jeanne, nar hon sHg lilla Mias förskrämda min,) &gt;och jag ska ' be pappa, att han inte förvandlar er till skator, eftersom ni ar snilla mot mig.&gt; Och hennes mamma var den grannaste och förniimaste dum i världen, hon gick klädd i siden och sammet och hade gnistraude ringar på hvartenda finger.
Hon briikade dansa pH lina och p i hiistar, som sprungo i galopp.
- Jeanne kunds också dansa p8 lina.
.East nu ghr ingen af oss på lina, nu samlar vi liiiup », sade hon.
Hon fragade barnen om deras pappa kunde trolla och om deras mamma hade sammetskliid-
ning och kunde g &amp; på lina.
Då hon fick nej på dessa frågor, tyckte hon visst, att det inte var vidare bevändt med barnens pappa och mamma.
Och så ville hon veta hvad barnen hade haft för sig, medan, hon varit borta.
Afen de nästan skiimdes att beratta om sina lekar med dockornaj sina kulspel och sina tallkotts- och snöbollskrig.
Hvad ' var det att berätta om för lilla Jeanne!
Men hon tyckte om dockorna, hon kysste och smekte dem och kliidde af och p&amp; dem.
Och hon.
lekte med kulorna och bygg- bitarna och red på gunghästen och såg på alla de nyn böckerna och leksakerna och lat sig gungas i sliinggungan och i hängmattan.
Barnen täflade om att roa henne på basta sätt.
Hon be- höfde knappt uttala en önskan, förrän alla störtade fram, ifriga att uppfylla den.
Till tack horde de hennes klingande skratt hela da- gen och fingo inånga leenden ur hennes soliga ögon.
De, plockade blommor åt henne och bundo en krans af tusen- skönor, som de satte om hennes hår.
Allra mest tyckte hon om de stora röda tulpanerna, och hon fick en riktigt vacker en att sätta i sin hatt.
Ack, det blef alltför f wt slut på den dagen!
När det började skymma om kvällen, sade lilla Jeanne, att hon måste gå tillbaka till sin mamrca, som väntade på henne i hållstugan vid landsviigen.
Hon gick omkring och rackte barnen handen till adjö, men niis hon kom till barnens syster Ester, sträckte hon sig på tå, slog armarna om hennes hals och kysste henne.
Tänk att lilla Jeanne hade kysst Ester!
Det talade barnen alltid om sedan, hvar gång de talade om lilla Jeanne.
Barnen letade i s i m gömmor rätt på små saker att ge henne, glaskulor, taflor, små dockor och dylikt, till minne af dem, sade de, för att hon inte skulle ' glömma bort dem.
Och så togo de löfte af henne, att hon alldeles säkert skulle komrna igen nästa sommar.
Och s&amp; gick lilla Jeanne bort ifrån dem, lämnande efter sig en känsla af saknad, men oclrså minnet af en festda.g, en solskens- dag, något, jublande ljust inidt .under hvardagslifvets enformiga grå.
Å kvad allt skulle inte barnen ha velat ge lilla Jeanne!
Om de hade fatt lof för far och mor, så skulle de ha gett henne sina vackraste dockor och sina finaste böcker, de skulle gett henne en säck så stor af det basta de hade, att hon knappast hbde kunnat släpa den efter sig.
Ja, jag tror nästan, att de kände en lockande längtan att lämna sitt hem och följa henne utåt landsriigen mot okanda öden.
J a g vet inte om hon hade samma dragningskraft 1x3 alla Barn hon ' kom i beröring med.
Hade hon det, så kunde hon Iranske till slut fått oräkneliga följeslagare, en, skara sagolystna, äfventyrs- lystna ungdomar, som glömska af far och mor och barnkammarlekar.
och läxor droge landet rundt med lilla Jeanne i spetsen.
... Eqe~t ie Heskow.
Lit teratur.
Evig soniiiiar.
En kärlekshistoria af Hildn LS ' nehs.
» I hjärtat af E u r o p s ~ - platsen ar ej nogare bestamd - ligga två hvita villor.
Kanske har du på din rundresa ge- nom kontinenten skymtat dem nånstans?
De ligga där i det strålande solljuset, omfläktade af milda vindar, badade af äppe1ti.a- dens doft,ande blomregn.
Ljus, blomdoft, sköuhet, harmoni bilda ramen kring den kärlek, som skapat sig ett tempel i dessa hvita villor, en kärlek som äfven den iir af appelblommens och imjfliiktarnas idealiska dag.
Det %r de a.lskande nog att lefva och dö hvar och en i sin hvita villa, njutande af en obegriinsad, ogriim- lad lycka.
Detta romantiska par omger sig desslikes med en viss mystisk hemlighetsfullhet.
De mitte ej rara SH helt unga dessa älskande, eftersom hon (i ett föregaeiide gifte) ager en nyss fullvuxen dotter, de komma frtin ett land beliiget nigon- stans i norden, lika obestämdt som den plats si hjiirtat af Eli- ropa », där de nu slagit sig ner.
Deras ömsesidiga förhållande ar också insvept i en viss mystik, ehuru man förstar att de ej iiro förenade af a.ktenskapets band.
De iiro ju hvar pii sitt hall villa- ägare och det tycks ej vara frtiga om n8got hopslRende af tomter.
Men midt upp i appelbloinstidens ljufva fiigring kommer en kall frostnatt och hozar att sköfla hela hadigheten.
Ilet ar svart- sjukan och tviflet, som får makt med henne, och föremålet %r hen- nes egen förtjusande unga dotter, som hon misstanker att den al- skade öfverflyttat sin kärlek på.
Upptackten hon trott sig göra iir förfärande.
Det blir i en hast mörker och höst kring de solbadade hvita villorna.
Men blott för ett ögonblick.
Allt, ar ctt missför- st.ånd, det hela upplöses i kärlek och harmoni och slutar med ett lyckotillst&amp;nd så fullständigt, att det öfvergår till eerinaneiit, ju, till en evig sommar - - - -
Sådan iir denna kárlelrshistoi.ia, den ett-tusentredje och nfi.gra tusenden till bland Iriirlekshistoriernas rad.
Den har dock den föï- tjänsten framför inånga andra att den trots allt det vaga och ete- riska och sentimentala, som vidlåder den, ej ar banal.
Det är en verldig poetisk fläkt, som slår en till mötes från dessa blad, som äro teclinacle af en skicklig hand och diir man spHrnr förf: s ganska naturliga liingtaii att genom frammanandet af ett jordiskt ideal- tillstånd sölrw glömma det grå och triviala gom så ' ofta insve- L.
D. per hverclagslifvets vanliga förhallanden.
. '
Lek.
FrHn Roms boheme-värld af Isis.
Det ar med böcker som med personer.
Somliga koinmer man genast iinderfiind ined.
Man ser i en blink hvad de gå för och - omdömet m&amp; nu vara fördelaktigt eller tvartom - man iir aldrig i tvekan om livacl man tycker.
Andra däremot ha nå.got obestamdt, olillllbzirt, hvarlcen det ena ellor andra med sig, ett » jag vet inte », som bást Iran öfversiittas med det tråkiga ordet: neutralitet.
I det miinsk- liga uniganget &amp; r detta ofta ett högst aktningsvardt., ja, t. o. m. efterstriifvansviirdt tillstånd, men knappast i litteraturen.
Dar blir det gama en inkompetensförklaring, vare sig det galler författarens oförinaga att göra sig förstådd eller lasarens att förstå.
Dei nyligen utkomna arbetet » l; ek » har gifvit mig en osökt anlecliling till ofvanstgende reflexion.
Omöjligt att få ett helhets- iutryclr af denna af iil&amp;nga eleinent sainmansatta bok.
Och dock ar slcilclri~gen cj utan sitt intresse, interiörerna frhl ltoins artistvärld synas atergifna efter lefvande modell och den tragikomiska k %rleks- historien har med sig något visst fiingslmde.
Men ändå.
Tag i s m i portioner ingredienserna: romantik, realism, filosofi, verklighet, fantasi, satir, allvar, psykologi, astetik m. m. dylikt, rör väl oin allt- sammans och dii fAr en blandning, ganslna pilmnt och v5ilsinaknnde men g r ~ i l i g.
SBdant blir oclxså intrycket från Roms boh6nwvarld.
Skada, det förelaller som oin förf.
hade så mycket mer och bättre att beriitta oss darifrh.
Kanske hon gör det niista g h g.
B i hoppas det och att 1x1 hennes » lok » d&amp; blifvit allvar.
, L.
D. r: J: isseï af Anm ' l; kdtledmy.
In tcriörcr.
SIC.
Säkert ha många med mig haft nöje af de inblickar i ens mec1miin1~isltoi.s lif man lår ifrån lriipkf önstreii niir mau mo t kvällen sedau det blifvit mörkt och ljusen t h d a, ilar p&amp; j&amp;niviig genom en stor stad.
Med dampad fart ångar tåget öfver broar, viadukter och gatiilzorsningar, ofta i jämnhöjd med husens andra och tredje vå- ning, ja högre, och medan man föres framåt på ångans vingar, kan man titta direkte in i de upplysta fönstren och interiör på interiör glider förbi ens syn, likt bilderna i ett kaleidoskop.
Har ett kök, starkt belyst af en lampa i taket, ' i11alili: i koppar- kiirl y&amp; hyllorna, en spis vid hvilken ses en krinlig ssk~pnud i far (: med att lyfta locket af en ångande kastriill.
3Ian Iiiuiier knappt iindra hrad kastriillen möjligen kan irinti.hAlla, fcrriin, vips.
en ny taf !a.
Denna gång en grupp kring ett bord.
Iiarii med iipp: ~lagila böcker framför sig, tv5 pojkar med ~iaf \ .c.r~ !i~ i 1ivar.anctr; rs reqtcktiro luggar.
Situationen ar spiinnande, vi f; dock ej vara incd om af- veclrlingen af densamma förrän det blir ny sceufï,riindring, En ~ i u g flicka syende vid skenet f r h en lampa ined röd skarni, hvilken lika snabbt förbytes till en vördig familjefader i nattrock och pipa soiii ined toddyglaset bredvid sig ögnar igenom lwallstidningeii.
Och s5 vidare, och s&amp; vidare.
En ständig växling af bilder, en glimt, en blistlikt uppfångad scen och så till nRsta - - - J a g skulle vilja kalla Anna Wdilenbergs sista bok on s i d m dar.
iltågssnabbt upprullad serie af familjeinteriörer.
Små taflrir, sm&amp; glimtar af människor, smti ansatser till stämningar och uitiia- tiouer.
Kök, barnkamrar, salonger och vinclsruiii, hiirskapsfolk och tjiinare, fattigstiiggommor och ambetsiriiin, barn och vii-ma, fattiga och rika, allt få.r tjiina som motiv till hennes skisser.
3Ian miste beundra förf: s snabbhet p % handen att under jiimviigsfarten genom lifvet hinna teckna af hela den brokiga samling af bilder som glider förbi.
Men allt livad man skymtar genom fönstren shos gramas:, kan icke vara af intresse för alliriiinheten, äfvrn om det scrreras i en aldrig så lacker form.
Lika visst som ingen roinan ur mci.
spiin- nande an verkligheten, lika visst iir att all verklighet icke iir cii spiinnande roman - ja, knappast erbjuder stoff till en nigot sli när intressegifvande novell.
Fru Tyahlenberg t ~ c k s vara af annan mening, eftersom hon använder sin vackra talang I) # att af c k trivialaste, alldagligaste smil episoder siitta ihop historier, hvilka (15 de upptriida i klump som i förcliggamte samling knappast lanina efter sig reellare och mer stadigvarande intryck an det man erfar af stdnua i hast frdn kupéfönstren iipplhgade smii familjeinteriörcr, L: U. som dem jag nyss beskrifvit.
* * * Ths Interiiational Gongrcss of Woanmsam 8899, edited 11y flle Cozciztess of dberdeeij, President.
- Förhandhgarna vid den internationella k~iniiokotipessen, som hölls i Londen 26 juni-5 juli förliden sommar, fiirelig / p nu i sam- lad form.
Det rika stoff till kvinnoriirelueiis hi stor ii^, soul under deita möte sauilades frfin olika länder och riirldsdelar, har saniiiimförts i en publikation med o£viinst&amp;eiide namn.
1 % eii f ' e~~oniciidt lwrt t 4 har har utförts ett si-iriteles betydande arbete.
Det stora verket omfattar niimligen ej mindre an sex digra bmd, cliiri p5 et,t mycket fullständigt och öfverskådligt satt hela kougreasberiittelse frnmstiilles.
Arbetets första del, ensamt för sig innehallande öfver 360 sidor, utgör referat af mötets förhandlingar efter stenografiska cm- teckningar.
Denna del fi.r ett ökadt intresse genom de talrika, fint utförda porträtten rif en stor del bland mötesdeltagarna från olika lander, som pryda densamma.
De öfrjga delarnas rubriker iiro: Women in Professions (tv&amp; delarj, Women in Politics, Women in Social Life samt Women in Iudnstrial Life.
En hvar som intresserar sig för lzvinnofrågan bör i detta arbete finna mycket af varde, ej minst genom de jamförelsepunkter det erbjuder mellan denna frågas ställning i skilda länder och varldsdelar.
En sidan öfverblick utgjorde ju afven ett af de för- niimsta ändamålen med denna kongress.
Arbetets utgifvarinna siiger härom i sitt företal: » Den Internationella kvinnokongressen f ör 1899 har gatt till ands.
Hvad gagn har den medfört?
Hvad ar behallningen af .en- samma?
Det arbete, som innesluter dess förhandlingar, f %r gifvn svar på dessa frligor.
Och vi hysa den förhoppningen, att detta svar af alla dem, som Iiafva en rätt nppfattniug af kongressens ändamilly skall anses tillfredsställande.
En del personer hafva ansett sig föranlåtna att rikta en förebråelse emot oss p8 den grund, att kon- gressen icke fällt några onidömen eller uttalat några bestiiinda åsilc- ter i dagens stridsfrågor angående kvinnan samt hennes arbete och samhiillsst~llning.
Men att falla omdömen, inttwla iisikter och lösa problem stod icke p8 kongressens program.
Dess andamål var helt enkelt att sammanföra erfarna personer (märk val, man ' såviil so~n kvinnor) fran alla delar af världen, hvillra lriinde tillföra o s s fakta beträffande kvinnans stallning, arbete och möjligheter vid slntet af det nittonde seklet, framställa för oss olika sidor af lrvinnans fram- steg inom skilda lander samt visa oss rörelsens riktning och lzaralz- ter, jämte de tecken, som bilda dess ntveclzling inom hvarje sar- skildt land.
Det är dessa saimnanförda fakta vi nu framl8ggn för alla dem, hvilkn hysa intresse för kvinnans verksamhet och lifsnpp- gift, under förhoppning att arbetet mAtto bidraga till en riktiginpp- fattning af fr8gan samt till handlingar, som f r b l j a dess ändamål.&gt;, l?
E. Föreningsmeddelanden.
Fri=dril&lt;a-Urcr11ier-F61-b~111dets &amp; rsiiiöte &amp; ger ruin fredagcii den ' l2 7 e. in.
A Förbundets byrå 54 Drottninggatan.
25 inaj kl.
Frr: drika-Brenicr-F6cbi11i,det och Woiiieii ' s Iiistitute.
E t t af de önslinii~gsn~bl, soin 1.iufvudsakligen p&amp;griiild af ekoiioii~iska hinder icke Iiiiilde föi.~ei.liligas vid Internatioilella kviniiokongresse~i i London förlidet Ar, var uppriittaiidet af en internationell byrå, hvilkea uiider de feni8rs- perioder, som förflyta mellan livar och en af International Council ' s kon- gresser, skulie lrnnna utgöra ett centrum för kvinnoarbetet inom de olika liinderna.
Då det visade sig outförbart att f å till s t h d en egen byrh beslöt International Council att för nästa feinhrsperiod antaga ett af för- eiiiiigen Woinen ' s Institute gjordt anbiid att för näiniida andainal använda cless sedan 1897 existerande uhformation Biireauu; dock gjordes därvid det uttalandet, att i alla frågor, som rörde iiationalförbnnden, en direkt hiinvändning till dessa skulle, äga rum.
Lady Aberdeen, o r d f ö r a ~ d e för uMToinen ' s Institute ' s Information Bureanu har pA grund af nainnda be- slut gjort fran-ist&amp;lIniiig hos Svenska ICvinnornas NationalEörbund oin cless ~affiliation-, inen Nationalförbiindet anshg att det vore ljimpligare stot Fi.ed.rilia-Breiller-Yörbiindet blefve den svenslia .förening, soin stode i sam- band ined Womeii ' s Institute och remitterade ärendet till Förbundet.
Bled anledning hartif dislinLerades Lady Aberdeens slirifvelse vid styrelsens se- naste sammantrSde ocli beslöts; att Förbundet skulle ansluta sig till den engelska föreningen.
. '.
Fredrika-Brc~~ier-Föl-bt~~i~lets sjiil&lt;; ltassas årsmöte agde den 10 april rum i Förbunclets lokal iiiider professor Rosdils ordförandeskap.
Af Brsberättelsun fraingick att kassan vid slutet +E 18911 rBlrnade 270 mecllernniar (inot ' 263 föregAcncle Ar).
I sj okhjiilg hade utclelats till 62 per- soner e tt sainmanlagd t belopp af 4,122 kr.
Kassans sain tliga fonder upp- gingo till 15,765 kr.
a r e t s inlroinstcr (8rsafgiEter: rfiiitor: statsbidrag) upp- gingo till 4,769 kr.
och utgifterna till 4.449 kr.
Sedan aiisvai: sl: i.iliet beviljats styrelsen, företogs val, och At~rvaldes stlsoin st~~elscine.d.lcinmar pro Fessor P.
.G.
l t o s h, doktor Carl Nyström, dolitor N.
A. Edlii~g, fröken T. Geijer och fi.ölicii A. Roos samt shsom ~t~yrelsesiippleanter .frii F. Lybeclr, frölieii U. Hamniarsköld och i stallet för1 fijrste liEmedi!
: us .Westfelt, soni under hret aflidi t, doktor J. W. von Döbelii.
Revisorer blefvo fröken A. Fabricius och fruken K. Wall samt re- visorssiip~~learitcr fröken M. Silow och fröken A. Kruse.
+ Frcdrika-Breiiicr-FG~ * b~~~iclets driiktrzfo~-liifiire~ii~ig hade den 2 april 8rdmöte å SlöjdfOreiiiilgeii9 lokal härst8iles.
Af den upplästa revi- sionsberiittelsen fraingick att kassabelihllninei till detta &amp; r utgjorde kr.
' i01: 70.
AFgBende ledainöcer af styrelsen shviil som revisorer återvaldes.
Efter sainm: mtr&amp;clet höll a~naniienseii E.
C.
; F o l ~ l i e r ett intressant föredrag Boin livinirodrii,ktcn i det l9 hrbuildradet *.
F. V. 0. styrelse och centralbyrh voro aftoiien dcn 30 mars tillika ined föreningelis olika koinither samt alla, Iivillra enligt stadgarna iiro siirskildt kallade till ledamö tsr, inbjudna till föreniiigens ordförande, " '
ÖfverståthAlloren friherre ~ á m r n för, att,rådgöra om föreningens angelägen- heter.
Efter en granskande OterJdick på dc g&amp;ngnn 10 arens verksamhet, hvilken befanns liafva varit ganska framgilngsrik och hafva gatt i rätt rikt- ning, om ock med smärre afvikningar och felgrepp, öfvergick man till fr&amp;gaii om hvillis Btgardeï skidle kunna vidtagas för att J l t m e r i det allmiinila medvetandet inarbeta en sund och verklig viilgörenhets grundsatser.
Det framhölls att dessa äro desainnia, som eljes i alla lifvets lägen göra sig gällande: näniligen att man bör veta hvad man gör och hvarför man gör en sak, men att i afseende p % lärnnandet nf undcrstöd detta ofta förbises af n ?iinga, som i allt annat &amp; ro ytterst praktiska och kloka.
Talet om F. V. 0. stränga principer, som stundom höres bland allmänheten, afser o£ta nog jiist den fordran innn mhste stä1,la på hvarje hjälpare, att under- stödet skall gifvas s&amp;, att det förbättrar den hj&amp;lpsökandes stBlliiing och ej - kvarbåller honom i elihde, p&amp; samina g0ng som illan %r pliktig att tillse att hjalpen At den ene ej skadar den andre, som försöker reda sig p&amp; egen hand.
I nlgon mån har först&amp;eiidet af dessa skenbarligen så enkla regler ökats, men tillämpningen ar ofta svår.
Den planen frarristitlldes darför, akt maii skulle söka f å till stånd ett ~välgörenl: etsr %d *, sammansatt af representanter från olika föreningar, som p&amp; ett eller annat satt arbeta fdr och Bland de fattiga, frBn den alluianns fattigvården!
fr %n sjukkasse- och andra sjBlElij&amp;lpsförcizingar m. fl.
och att inför detta » rada skulle fmml.äggas frågor, som f.
: revoro till behandling inom den ena eller andra foreningeii och om h y h s ratta lösning inen kkndc sig oviss.
Hvarje spöram81 sklille dBr blifva iniingsidigt belyst och en hvar kiinda, siittas i stå,nd att bilds sig en öfvertygelse om hvad som i vissa typiska fall vore det ratta handlingssilttet och sedan bibriiign, andra deiinu öfvertygelse.
P&amp; s&amp;da.nt satt skiille s &amp; siilåniiigen en sund uppfattning i hithörande sekeï genomsyra, samh8llet.
Önukv~irdheten af att f &amp; till stand ott för hela Sverige gerneasaint organ för sociala fragor frarnliolls afven.
Föreiiiiigen Handarbetets Vcïiiiieï hade d.
19 maj p&amp; e.
111. sitt firusamrnaiitr&amp;de i föreningens lokal, Briinkebergstorg 18, .under ord- föraiideskap af fru Odelberg, född Alrerman.
Af Arsberattelsen framgick, w t antalet; af fureningens ledainöter i m - der hret uppgått till 714 och deras sainmanlagda afgifter till kr.
3,570.
Arbeten till ett belopp af kr.
1,626: 75 hafva, blifvit utlottade bland leda- möterna.
K. m: t liar Bfven för 1899 beviljat föreningen det vanliga arliga an- slaget af 1,200 kr., hvilket envändts soni bidrag till Inköp af mönster och modeller; föreningens Brliga utgifter för detta iiildainAl uppgå, till cirka 5,000 kr.
Dessutom erhöll föreningen af statsmedel ett extra anslag af 5,000 kr.
till Parisut.stall.ningen, då Iiaiidarbetets vänner genom klergöran- det af sin stiillniiig visat, att den ej utan exbra anslag kunde deltaga i varldsutst&amp;lln.iiigei1.
Till saniina ändain %l erl-iöll föreiiingeii fran enskilda, för dess verksamhet intresserade personer 5,000 kr.
.
rir1) etslöner och aflöiiingar hafva iiiid~lr Ur (: t iilgirtt incd kr.
U-4,711: 43.
Lokduii liar under året tillökats med tvil rum och kök, hrilka anviind~s soiii a.rh~tsloka1.
Syskolan har under Aret haft 118 elever, S friclever in- bcriiknade.
Väfskolan, som ledes af fröken Anne Nargret Hamilton, liar under aret haft 49 elever, frielever inberiikunde.
Af reviuionsberiittelsen framgick, att i ' iircwi~igens tillgångar och skiil- der den 1 januari ISBD balanserade pk en summa af kr.
llfi,ti81: 24 och den 1 januari 1900 på en summa af kr.
120,744: 6 % Förenirigc !~~~ behillliiiag hade under Aret ökats nied kr.
2,715: W. Inkomsterne uppgiiigo till kr.
33,279: 42 och utgifttlrrin till kr.
30,563: 4.5.
I arbetslöner och aiiöriiiigar hade utbetalats kr.
54,711: 46. diisvarofrihet beviljades.
Föreningen besliit dilreftcr, att Sofia Adlersparres pris pA 200 lir., som s1: all iitdclas till svensk kvinna, som friirnjat svensk testilkomist, för året skulle tilldelas fröken Maria SjöstK~til för skickligt, iiiförila iuöristt ?r- ritningar, som visa prof p&amp; konstniirlig begufning.
AfgAende ledamöter af styrelsen och styrclsesupplenntw siivii1 som revisorer och revisorssuppleanter återvaldes.
Från skilda håll.
Ellcn Fries ' Stipendiefond.
T ' id ett möte af Centralkoiirith för Svenska Kvi tinornas Kational förbund et t pcr (lagar efter dr Ellen Fries ' död uttalades af ordf. en iinskan att siilra p i ett varaktigt siitt hiigfasta minnet af denna banbrytande och adla kvinna genom insamlande af itieclel till ett stipendium, afsedt för kvinnor agnande sig Ct r~tert.4r / / r / ig histot.i.4 Jordining.
Denna tanke vann allmaii anslutiiing, och fru Anna Hierta- Retzius skänkte ined varm hand till Sv.
Kv.
X.-förbund 1,000 kr.
scisorn grundplåt till en dylik fond.
E t t möte med representanter för olika kretsar af Stockbolins kvinno- värld ägde strax därefter rum i och för denna sak.
Föra1agc: t mottogs med lifligt bifall, och en inbjudning, u n d e r t e c h a d af de niirraraiide, inEörden i huf vudstadens tidningar.
Insamlingen, som ännu págbr, har till dato iubrogt omkr. 2,tSUO kr.
Bidrag mottagas D Fredrika-Bremer-Förbundets byrh, i Ahlinska skolan och af skattmästaren i Svenska Kvinnornas Sationalförbund, Friiken H. Lundin, Tegndrlunden 12.
För de insamlade niedleii kommer framdeles att redo- visas i ' tidningarna.
* Karolinska institutet.
Fredagen den 2.5 dennes försvarar ii Karo- linska institutet medicine licentiaten .Innu StecA~ %, för vinnande af medi- cine doktorsgrad, en af henne u t g i h e n afhandling, r&gt;Stiiilit !r öfver Curtis ' blastompcet frAn svulst-etiologisk synpunkt&gt;, 88 sid. 8: o med en lafla.
Dessa af vår blifvande första lreinligcc medicine dolitor för doktorsgrsdcu.
iitgifna studier begyntea p&amp; Rouxi laboratoriiim K Institiit Pasteur i Pari s, Iivartill licentiat.en Steolrsén gmoni dolitor Edv.
Selanders beinedling er- Iiöl1 tillträde, och fortsattes sedermera i Stoclrliolm pá Karolinskb institu-, tets bakteriologiska laboratorium.
L - Den &amp; iterimtioiiella sköiilietstHfliiigeii 311 en g h g.
Under r~ibriken # En afvärjd farao Iiimnar Englands förnamsta kvinnotidskrift, * The Englishwoman ' s Review *, en redogörelse för förhistorien till den till- iimnade internationella .utställningen i Earls Court, hvilken Ihtit s&amp; mycket tala om sig.
Det var, erliiinnes det, först af ett breE från en dam i Sverige till tidskriftens redaktion, son1 de engelska ladies, hvilka 1Binnat företaget sin protektion, blifvil vackta till insikt om utställningens tvifvelaktiga ka- rakter.
Liknande meddelancien Ilade äfven ing8tt från olika delar af Skan- dinavien.
Tidskriften delger i samband li %rmed efter det svenska originalet den i Stocliholinstidningaï införda utst8llningsannonsen med skönhetst8f- lingen.
Följden af detta friin norden komna gif akt var naturligtvis den, att de engelska damerna afsade sig all befattning med den dubiösa utstiill ningen.
Tidskriften slixtar sin uppsats med följande reflexion: .Obehaglig som denna episod &amp; n är, har den ttininstoiie haft det goda med sig, att den visat betydelsen af ett organiseradt internationellt sainarbete mellan varldens för olika syften verkande kvinnoföreniagar » Y Iiiteriiatioi~ella kviniiokongresseriia i Paris 1900.
I förra haftet meddelades in extenso programmet för den ena af de tvenne stora kvinnolrongresser, som under regeringens skydd skola h %llas i Paris under v+rldsutstii.llningen.
Denna kongress, som har benamningen rpCongrAs in- ternational de l a condition et des droits des femmes., Iroinmer att afhållas den 5-8 september.
Men redan i juni går den första af de stora kvidno- kongresserna af stapeln.
Denna, hvars officiella titel ar: Second Congres interïzational des wuwes et institutions fknzininesr, äger rum i Paris clen 18-23 juni och kommer att; behandla följande frågor fördelade på 5 sek- tioner: 1 sekt.
: filantropi och social verlrsamhet; 2 sekt.
: lagstiftning och moral; 3 seki.
: individuell och social uppfostran samt pedagogi; 4 sekt.
: arbete; 5 sekt.
: konst, litteratur och vetenskap.
Anmälningstiden för hal- lande aE föredrag och deltagande i diskussioner utgick den l maj: men de som för öfrigt önska deltaga i kongressen kunna Bnnu därom göra anma- lan hos organisationskomit6ns sekreterare, M: me Pdgard, rue Droiiot 24, Paris.
Medlemsafgi ?3 är 10 francs.
De tv&amp; kongresser, för hvilkas program och syfte vi i det föregående i korthet redogjort, äga det gemensamt, att de sta under franska republi- kens beskydd och behandla kvinnans intressen.
I spetsen för bbda st&amp; många af Frankrikes framstAende man och kvinnor.
Af programmen och valet af föredragningsiimnen vill det synas som om junikongressen före- trädesvis kommer att syssla med fakta och resultat, septemberkongres- sen med idher och principer.
Balda liafva satt sig som mH1 lösandet af för kvinnans höjande och upprättande viktiga frlgor.
Det allvar och den energi, hvarmed förarbetena till dessa möten bedrifvits, Br en garanti för
att resultaten skola blifva goda, pk sainmn g h g sjiilfva ordalydelsen i de utsanda inbjudningsskrifvelserna, hviika st allts till för kvinnofrågan in- tresserade öfver liela viirlden, visar att den sanna krinnorörelsens id6er slagit rot iiifven lins de i detta afse~iide efterblifna roriinnuka folken.
Till unclvilrande af iniss förs taucl inedilel as hUr de b i d a kongressernas fnllstiindiga namn och tiderna för deras hUlaiide.
Serond C o n ~ ~ r c ' s latel-ncctionrcl des ci1utr~cSs et institrttions &amp;; rninirres.
(F r h den 18 till 23 juni 1900).
C O I I J I I Tnter.~~ation«l Y; ~ de Zu corztlirion et ties drlr.oits (les firnmes.
den 5 till 8 september 1000).
t FrAn la Trädgårdsskolan i S \ \ - aiiley, Iivnis afdelning för kvinliga elever %r val Iiand äfven i Sverige, liar utsandt sin haberlittelae, den Attonde sedan med densainma förenades en krinlig Iairs.
~ b r a n d c triic1,nArdsslrolsns!
utveckling meddelas, att ifrån det elevantalet första Sret utgjorde endast två liar det nu stigit till 59, fördelade pi % tre siirakilrlt för gndamalet uppförda boarding-houses, b e l e n a i alnedelbar narhet till the college, diir trädgårdsundervisning nieddelas.
- De flesta f r i n colleget utexaminerade kvinliga tradgbrdsiniistare erhllla anställning sasom förestiiidare af en- skilda och offentliga tradgardar eller agna sig at enskild affarsverlrsnm- het inom trädgårdsbranschen.
T En rysk Iiistorieberatterska, Irena Feclorowna, som hrarken kunde lasa eller skriEva men hvars förunderliga minne rymde öfver 100,000 rader heroisk och legendarisk poesi jämte oräkneliga historier, htindlande om episoder u r Rysslands historia, har &amp; tt u r tiden.
Hon briikade vandra, onikring från marknad till marknad, frRn by till by som en alltid valkommen gast.
Hon lär äEven h a blifvit anmodad att hLlla uppläsning i förnama hus.
Kvinliga juvelerare liira siirskildt utmärka sig p&amp; Filippinerna.
Dessa kolonister h a öfvertraffat sina laromlistare spanjorerna och förena den moriske arbetarens händighet med den kinesiske eller jnpanesiuke Ilandtverkarens tålamod och originalitet.
Deras guldsmedsarbeten utmiirla sig för en högt uppdrifven smak och äro alster n£ en personlig konst.
Denna för samhallet så.
utomordentligt betydclsefiillri fråga h m af Stoclrholms Arbetareförening varit föremal för beliandling iinder den gangna vintern.
Hiifvndorsakerna till sedefösdiisfvet, som i syn- nerhet hos hufvudstiidens yngre befolkning p&amp; de senme gret m-
tagit oroviickande proportioner, har föreningen i en till Stockholms stadsfullmälctige stalld slsrifvelse sammanfattat i 4 punkter: bostacls- bristen och tlir: mzed fö2; jcmcZe iwneboenclesystmz; bristande prnktislc z~tbilc ' l- wing; bristen 112 liiydigct f@tst~öelser; c 7 ~?
/ ~ l c e ~ ~.
~ l c a ~ ~ ~ l ~.
~ t e ~ z.
Man behöfver ej ha trängt alltför djupt in i vårt sociala lif för att först&amp; hurusom roten till det unga sliilztets demoralisation måste sölras i de namnda förhc7llandena.
Bost-adsbristen urstlnd- sztter ju en miingd fattige familjer, äfven sådana som iiga god vilja att vårda sig oin sina barn, att fullgöra sina plikter som uppfostrare.
Och hvar tillbringa de utan hem och tillsyn liimnade barnen siu tid annat iin på gatan, diir de hitt råka ut för dåliga inflytelser af allehanda slag '?
Hvilken förd.ärflig inverkan det i fnt- tiga hem SA mycket anviinda inneboendesystemet måste iitöfva p i de unga ar alltför påtagligt för att behöfva nfirmare utliiggas.
Den radande bristen på yrkessl~olor med liiroverkst$ider ar iifven, enligt en af Arbetareföreningen gjord erfarenhet, en viktig orsak till dagclrifveriet hos stadernas ungdom.
Efter slutad slrol- gang iiger denua f&amp; eller inga tillfiillen till itb bil di ii ng pei, olika arbetsoiur&amp;den, som bereder möjlighet till framtida bergning.
För- iddrarna fordra för sina barns arbete den största möjliga betalning och föredraga därför ofta att sanda sina barn till fabriker eller lita dein antaga arbete af mer tillfällig art. Som den tredje källan till det öfverhaiidtagande sedefördärfvet hos ungdomen har påpekats bristen på lämpliga förströelser; i synnerhet är huf vuds tadens ung- dom synnerligt vanlottad i fråga om tillgången p&amp; mera förädlande nöjen, hvilliet lätt leder den att söka sadana, dar spirituosa utgör .den förniimsta dragningslrrhften.
Och harmed iir ÖfvergAngen fun- nen till den fjärde punkten i skrifvelsen: dryckenskapslasten och dess fruktamvarda följder af brott och nöd.
.
Hur råda bot för allt detta onda?
Arbetarföreningen tror sig ha funnit boten fitminstone för en del af de öfverklagade bristerna i vidtagandet af vissa Atgarder, för hvilkas utförande den nu i sin skrifvelse vzdjar ' till Stockholms stadsfullmäktige.
Medl.en för vinnande af malet, » förekommande af.
ungdomens deiuoralisation~, iiro, enligt Arbetareföreningens vördsainma skrifvelse, i sammanträngd form följande.
I hvad soin rör den första punlrten: iitarbetindet af en full- standig bostadsstatistilc; reglering af bostadsförhfil1.andena i hufviid- staden; anskaffande af bostäder för kommunens egna, arbetare; billiga byggnadslbn; understöd åt byggnadsföreningar.
o. s. v. samt ordnande af stadens koii~munilzationsväsen med afseende fast på den litanför stadens gränser hoende arbetarebefollsningen ..
Hvad den andra pnnliten betriiffar, hen~stalles om inriittandet af yrlresskolor, i h i l k a iingdomen efter slutad slrolg&amp;ng Ir~inde erhklla en tidsenlig praktisk utbildniog; rörand.e den tredje punkten att folkbi bliotelr, läsestugor och tillfiillen till goda aftonunderhållningar mitte befriimjas, vidare att Iiimpliga lekplatsei: i tillräckligt antal måtte inom olika stadsdelar anordnas samt att liiinpliga litbildade 1.ekledare '
måtte anstiillas.
Till sist hemstalles med afseende å den fjiirde piinkten: att i niirheten af större arbetsplatser m8tte inriittas goda prisbilliga matstiiillen, dar brannvin ej serveras, samt titt försäljning och servering af spirituosa ruiitte inskrFnkas i afseende på både tider och antalet lokaler.
I betraktande af det i hög grad behjiirtansvarda i de frågor, soin genom Arbetareföreningen hänskjutits till herrar stadsfullmiik- .tiges beaktande, kunna vi ej annat an önska, att det initiativ som kirigeiiom tagits skall leda till vidtagandet af siidma reformer, som konnn verka befordrande pil det ungs sliiktets, således p&amp; bela saldiallets fysiska och andliga utveclrling.
Till Fredrika-Bremer-F6rbundet iiisanda böcker.
Aktiebolaget Hiertas Bokförlag: Xnoille, iUounrd, TrniisvanlfrSgnn.
Albert Bonnier: A / r&amp;ren, Ernst, Samlade Ber5ttelser, 11.
I, II, III.
- Sachs, - Isis, Lek.
F r h Roms bohCmevarld.
- W n A h - IJi / da, Evig somniar.
berg, A m a, Interiörer.
- / Q ', Ellen, I Finlnncl och i Rysslnncl- -- Ver- claiidis småsltrifier, h.
1-5, 35, 37, 50-54, 56-76, 78-86.
Falilcrantz &amp; C: o: Sve (ieG ?~s, Yilheluz Erik, Antecliningar oiii iniit förflutna lif.
Fosterl.
Stift.
: Siockliolnis sönclagsskoleförenings sangbok för söiiclngsskolnn.
- L.
S., Ur lifvet.
- Blo~lrqvist, yoel, Ungclomstoner.
- Seelhach, Froiiiina och ogiidnktign personers död.
- Roos, Mathildn, I v ?irbryiningen.
I ' reclil~ningnr öfver liyrlco5rets nyn högniiissotexier, clel.
I T, 11.
5, 6, 7, 8.
- Wadsh-öm, B., Ur minnet oc !i Dagboken, clel.
II, 11.
IV.
Hiigo Geber: He~zzlrings, Lemart, Dikter.
S t ~ ~ n e r A.,, Svenska clikier i urval för~slzola och liein, 11.
6, 7.
Gleeriipska bokliandelii: Strombeg; r, E / raim, Doktor Thorn Birke.
1: erd.
HeyJl: Ruskin, 3 ' ohn, Hvncl vi skola Klskn och vörda.
-. % / rubin, Ossip, AiicItIigcii lieminn.
Tli.
Lindstedts iiiiiv.-bokhandel, Lund: Krook, Mauritz; Fjelmr, A (h-cd; Ekehrnd, Vilh.
; P. Svemson, I ' skilcln färger.
P.
A. Norstedt &amp; Söner: I+rgoi~s, A., Kiilt~ii.
ocli follwanclriognr inoiii Europa.
- Nilsson Hcden, Hjalmnr, Erik Dnhl berg.
- Södedei.g, Ycrneg; Holländare ocli engelsiniin i Syclnirika.
Lazcrin, Carl G, Konst- historia, 11.
I. Alf.
Samiielssoas förlag: 91-id, Xorl A ' m: lssoit, Spriclcln blncl iir Izoinnlini- stcr Petter Frids dagbok.
Fr. Skoglund:.
Cederborg, Ausy., Göingeliöfclingen ocli snapplinnnrnn, 11.
4.
- Almtz, Sydney, I vår tids lifsfragor, h. XZV.
Teosofiska bokförlaget: Besant, Annie, Den, iirilclrign visdomen.
Sclileiclicr Frkïes: D r Sicnrd de leJl~zzczoles, Ln tiiberculose.
Dr Fovwnt de Cournielles, L ' électrioiié el ses applicntions.
Wahlström &amp; Widstrand: Lcclercq, Ytciien, M5i.iiiislinns fysionomi, h.
4, 5.
- Beskozu, Nnt Ianael, Preclilmingar pH kyrko&amp;ets sön- .och helgdngnr.
- I; orssLwzd, Karl-Erik, Storgården.
- D ' E.~arhA-, Georges, Örnlegenden.
- Amid, Henri-fl?
tdiric, En clrönl iiinres clngbolz.
- - - -
