# ID: svediakorp-per202
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1900
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,686
# sentences: 779
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
.
.
...
.
Om arbetareskyddslagstiftningen för kvinnor.
I anledning af en koiigl.
proposition vid årets riksdag. '
Knappast något århundrade i mänsklighetens historia har med- fört så stora omhvalfningar på skilda områden, som det hvars slut vi nu uppnått.
Stormakter hafva störtats och.nya stormakter hafva uppstått.
Nya krafter hafva upptradt, som omhvälfvande ingripit på samhallslifvets alla områden och afvep fört lagstiftningen på nya,.
.
.
hittills okända banor.
En sådan ny kraft, ja, man skulle nästan .kunna saga en ny stormakt inom samhället- .är storindustrin.
; Denna har afven, frain- kallat en ny gren inom lagstiftningen, den.
s. k. fabrYikslagstift ?zingen eller urOetareskyddslagstift~zi~zge ?z.
.
Vidsträckt taget omfattar denna.
alla .de.
lagstiftningsåtgarder, jjom hafva till.
syfte att lämna kroppsarbetarna .skydd - i ett eller annat afseende; dit höra sålunda .bestämmelserna rörande sanitara förhållanden ' i fabriker och verkstäder, såsom ventilation, .tempera-.
_ tur o. dyl., skyddsåtgarder mot, olycksfall etc. En särskild gren af arbetaresltyddslagstiftningen a r den, som hser skyddet af de i industrin använda svagaste arb&amp;skrafternn:.
kvinnorna och barnen.
.
I England, sto&amp;ndustrins hemland, började - datta lagstift- ningsarbete redan under århundradets första år, inen afsåg då en- dast barnen: De första lagar, dar särskilda skyddsåtgärder för.
kvin-,.
liga arbetare stadgas, äro från 1840-talet.
, d: * a: I Sverige, dar industrin sent tagit något mer betydande upp- sving, började strafvsnden för en speciell arbetareskyddslagstiftning att uppstå först under årtiundradets sista fjärdedel.
År 1881 utkom i följd af en skrifvelse från 1875 års riksdag en kongl.
förordning angilende &gt;minderårigas användande i arbete vid fabriki haridtverk eller annan.
.
.
handtering U.
Sasom titeln antyder, giiller denna förordning minderbiga, och det göres ingen skillnad på dessa skön utom i en paragraf, den %de, där det heter att » ii11 arbete under jord i grufror och stenbrott f&amp; icke barn (minderåriga under 14 år) eller y1zgl.e persona.
(minderåriga i åldern 14-18 år) af 7cv.innokön.
använd as.^ Det dröjde icke lange, förran 18Sl ars förordning började anses otillfredsställande och petitioner ingingo till k. m: t med an- hållan om närmare utredning och ändrade bestämmelser.
Härtill kom äfven en tillskyndelse u t i f r h, nämligen den interna- tionella arbetarskyddskonferens, som l890 hölls i Berlin p&amp; kejsar Wilhelm lJ: s initiativ.
Konferensen hade på sitt program bl.
a. f r k o r upptagit reglerandet af minderårigas och kvinnors arbete i grufvor och i industriella inrättningar.
År 1891 tillsatte kongl.
m: t en komitd för att utreda dels verkningarna .af 1881 års.
förordning dels för att taga i öfvervligande i hvad mån de vid Berlinkonferensen antagna grundsatserna kunde i Sverige tillämpas.
Nämnda komitk afgaf redan 1892 sitt utlåtande, hvilket ligger till grund för det förslag till förordning aug.
minder- Arigas och kvinnors anviindande i industriellt yrke, hvilket den 13 sistl. mars framlades för riksdagen.
Det öfkrvggande flertalet bestämmelser i denna, förordning röra minderåriga.
Jag måste emellertid förbigå dessa såsom fal- lande utom mitt ämne.
I endast en af de paragrafer, som afse minderiiriga, göres nagon skilnad på dessas kön, och det ar i 8 ' 8, som det heter: a.1 puferbete, iifvensom i arbete vid masugnar eller hyttor, stång- j p s b r u k, manufaktur och andra industriella inrattningar, dar arbetet för- utsatter SH kallad standig eld, samt vid slpverk och därmed förenade brad- gtirdar m&amp; utan hinder af föreskrifterna i C, 3 och 5 (d&amp; bl.
a. föreskrifves att dagliga, arbetstiden för minderkrig öfver 13 tir skall vara högst 10 timmar och förlagd mellan kl. 6 1. m. och 7 e.
m.
), arbetstiden för minder- &amp; rig af mankön öfver 14 hr utsträckas till i medeltal högst 12 timmar af ' dygnet och jamviil till annan tid än mellan kl. ' 6 p&amp; morgonen till kl. 7 p&amp; aftonen, e t c.
~ Endast en paragraf i förslaget, lyder:, S 7, gäller m x m k v h o r och * Med- arbete i industriellt arbete m&amp; kvinna, som födt barn, icke sysselsattas under de fyra första veckorna efter barnsbörden, därest icke med l&amp;arebetyg styrkes, att hon tidigare kan utan men börja arbetet.
Till arbetet under jord i grufva eller stenbrott ma kvinnor icke an- viindas och ej hiiller minderhrig af mankön under fjorton &amp; r.o
173 Paragrafen i 1881 års förordning ' rörande förbud för yngre personer af kvinnokön att ' arbeta under jord i grufvor har .s&amp;ledes.
.
utsträckts .afven till vuxna kvinnor.
Motsvarande förbud förekomma ocksa .i de flesta länders ar- betareskyddslagar.
I England .bestämmes genom- lagar af 1872 .och 1.88.7. att kvinnor ej .f&amp; anvindas i grufvor undef.
jord; liknande för- bud f örekomma af ven i Frankrike,, Öaterrike, Tyskland, Holland och Spanien.
I Belgien gäller förbudet endast .kvinnor under 21 åri Det torde vara i ganska ' inskränkt omfång, som- kvinnor här i Sverige användas vid grufdrift, och enligt hvad i motiveringen fil1 kongl: propositionen upplyses, användas de redan nu icke till arbeten.
imder jord, enda undantaget lär vara Höganäs stenkols- grufva.
Af 1891 års komit&amp; utredning framgår, att af 9,218 ar- betare, som vor0 sysselsatta i grufdrift, endast 398 vor0 kvinnor, och att af 121 griifrörelsex endast 39 använde kviuliga arbetare.
Den andra bestämmelsen om vuxna kvinnor rör barnsängs- kvinnorna och förordnar, att.
de icke f&amp; .&amp;+indas i arbetet under de.
4 försts.
veckorna efter barnsbörden, s&amp; vida icke med läkarebetyg styrkes, att kvinnan tidigare .kan utan men börja arbeta.
Motsvarande ' förordningar finnas i nästan alla länd,ers arbetare- skyddslagar, ' fastän tiden va.xlar.
I England är tiden 4 veckor (dock föreligger för narvarande e t t förslag Inför parlamentet, hvarigenom denna ' tid sk~nlle utsträckas till G veckor),.
i Schweiz, dar i allmän- h e t.
ar r %dande mycket långt ghende arbetarskydd, ar tiden 8 vet- kor, daraf 6 efter förlossningen, i Österrike, Belgien och Holland 4 veckor, i Tyskland 6 veckor, hvilken tid dock kan minskas till fyra veckor, om läkareintyg kan företes.
- Tanken att skydda barnsangskvinnorna för arbete utom hem- men har för öfrigt mycket gamla anor, de g % tillbaka ända till Mose lag.
I 3 Mosebok kap. 12 stadgas, att kvinna, som födt gossebarn, skulle blifva hemma ' i 40 dagar och den som födt flicke- barna i 80 dagar; efter dessa s. k.
' reningsdagar skulk hon uppt&amp;da i templet frambärande det - s.
.k.
reningsoffret.
Bruket fortlefde i den första kristna kyrkan, där det ansliga, att kvinnan borde bRlla sig hemma i sex veckor, efter barnets, födelse och sedan frarritrada i kyrkan ' .och tacka .Gud.
Detta ' blef upphof- vet till den s. k. kyrkotagningen.
Vid reformationens införande bibehölls det gamla bruket.
I vår w gällande kyrkolag af 1686 kvarstar den ursprungliga texten. '
' ' '
174 » Barnföderskor ' skola hålla sig inne vid pass G veckor efter födseln, emedan en kristlig sedvana, tukt och ärbarhet, så ock deras egen halsa sadant fordrar; sedan tages de i kyrka efter vanligheten.&gt;?
Genom kongl.
förordningen af den 30 okt.
1866 är emellertid stadgadt, att kyrkogång må - tillstädjas fyra veckor efter barnet s födelse och tidigare, om vederbörande kyrkoherde finner giltiga skiil för hand, att det tillåtas må.
Detta af kyrkan stadgade skydd för barnsangskrinnorna har numer i allmänhet bortfallit, då kyrkotagningen särskildt i städerna ' endast mer imdantagsvis torde förekomma.
Däremot tyda de visser- ligen mycket sparsamma uppgifter, som 1891 års komité i detta afseende lyckats insamla, på att det redan nu vore praxis, att barn- sängskvinnorna åter inträda i arbetet först 4 A 6 veckor efter ned- komsten.
.
Kommersekollegiet och medicinalstyrelsen, hvilkas utlåtanden man infordrat, ha, i afseende på de föreslagfia skyddsföreskrifterna för.
vuxna kvinliga arbetare yttrat sig nfstyrkande, emedan de dels anse dessa föreskrifter obehöfliga dels hvad den om barnsängs- kvinnorna a n g h icke tillhörande området för denna 1agst.iftning.
Det tyckes ocksil, som om paragraf ' i af det kongl.
förslaget icke ' vore framkallad af .några kannbara missbruk eller skulle åstad- komma n %gra betydande förändringar i rådande förhållanden.
Det ar dock sannolikt, att om industrin i Sverige under en större ut- veckling allt mer tager kvinliga arbetskrafter i anspråk, kraf p i vidsträcktare skyddsåtgärder i afseende på kvinnor komma att upp- stå och att den ganska anspråkslösa paragrafen rörande vuma kvinnor i. nu föreliggande lagförslag endast är grundstenen till en vidtgående arbeterskeskyddslagstiftning.
J a g vill darför yttra nagra ord om de undantagslagar röragde kvinliga arbetare, som så sinhingom blifvit rådande i de flesta större industriländer och om hvilkas nytta - och berättigande vidt skilda åsikter äro gällande.
Att öfverhufvudtaget 1agst.iftningen ansett sig pa ett sirskildt satt böra gripa in till skydd för vuxna och myndiga kvinnor mot öfveransträngning och arbetets faror beror naturligtvis friimst p&amp; kvinnornas svagare fysik, vidare på deras bristande förmåga att ge- nom organisation och association sjalfva värna sina intressen mot hänsynslösa arbetsgifvares exploatering.
Af omtanke för den kom- mande generationen måste dessutom samhiillet särskildt varna om de.
blifvande eller varande mödrarna.
Äfven den omständigheten att kvinnorna ofta jämte sitt arbete inom industrin h d v a ett hus-
håll att sköta gör,; tt de äro: mer utsatta, @ f öfveranstriingning än miinnen.
.
Till alla dessa och andra skäl, som k&amp;na anföras för skydd6åtgärdernaY torde emellertid äfveh kom&amp; !.ligstift&amp;s sedb århundraden fortlefvande vana och lkit akt ' .be&amp;akt&amp; kvinnorna ' så-.
.
s.
&amp; ~.
möjligt.
' böra inian: .som somyndiga .varelier, hvilk: s&amp; mycket,.
:, # d geras inom samma kategori som ' mind&amp;$iriga.
.
..,, '.
.
.
.
Innan jag öfvergår till, de stör&amp; ir.id~stri1änd~rn.a~ vill jag yttra n&amp;gra ord ' om vårt grannland anma ark.
DS; föreligger just nu in- för folketinget ett af inrikesministern Bramsen framlagdt förslag till ny fabrikslag, hvilket innehaller åtskilliga bestämmelser rörande min- derårigas och kvinnors arbete&lt; Dessa äro åtminstone Livad kvin- norna betriiffar betydligt längre gående.
än de i k. propositionen till svenska riksdagen.
Hufvudpunkterna äro: ~vi ' nnornak arbetstid bestämmes till tio timmar om daBen; ' nattarbete och söndagsarbete förbjudas.
Den tid barnsiiugskvin~orn8 htesl&amp;&amp; från arbetet är ' fem veckor, däraf 4 efter förlossningen.
Dessutom för&amp;lås ' ?itskilliga hygieniska åtgärder i fabrikerna samt k&amp;li&amp; inspektörer ' för de fabriker, där minderåriga och kvinnor an&amp;ndas (h&amp;ken genare piinkt,.
är förtjent att beaktas af de sv ' enska lagstiftarna).
Detta ' lagförslag har väckt liflig rörelse i Danmark.
Artiklar rörande lsmplighet af skydd f ö r vuxna kvinnors arbete hafva förekom- mit icke blott i kvinnornas eg.et organ ' wkvinden og Simfund&amp;r, utan ' fven i dagspressen; ' bl.
a. har &gt;) politiken)) innehållit en ganskg liflig polemik i ämnet.
Nöten fur frågans diskutbraiide h a h a hållits såväl p&amp; föranstaltande af » Dansk Kvindesamfundw som.
af.
de wkvinde- a.
lige - f agor gan isa tio ner.
om Ijarnsängs- Vid förstnämnda möte betonadt .. ~,.
att kvinnorna endast kunde anses som ett skydd, i fall staten iehriade dem ett underhåll.
I afseende på förbudet mot nattarbete " framhölls, att följden däraf skulle.
blif va att.
på ' landet ' mejerskor skulle ersättas- med mejerister.
Vidare sk~ !lle kvinliga typigrafek försvinna från tidn jngssätterierna.
På de 2 kvinddige ~ a ~ o r ~ a n i s a t i o n s " ' möt6 e r s antogs i n res ' olution af innehåll, att de på mötet församlade arbetarekvinnorna " ut$ade sitt gillande af inrikesministerns la&amp;förslag, dock under förutsätt- ning af att en skyddslag gällande för aiii .. aibetare rnedhde &amp; a- ' ' '
raste skulle genomföras, i annat fall skulle kvinnorna genom para- grafen om.
l o timmars arbetsdag blifva afskurna fran Atskilliga yr- ken .. Vidare förklarade sig de närvarande för skyddet för barn- mgskvinnorna, dock med den bestämda fordran att det skulle lam- nas dessa kvinnor ekonomisk hjälp, icke fattighjälp under den lag- stadgade fritiden.
I detta sammanhang vill jag niimna., att iifven i Frankrike förslag varit före om att staten skulle bekosta barnsängskvinnornas uppehalle under den tid det ansags hiilsofarligt för dem att arbeta.
Ett dylikt underh %ll skulle dock ha kostat staten en summa .af sex millioner francs, hvarför förslaget förföll.
Diremot antogs förbudet mot b.arnshgskvinnornas arbete i fabriker och verkstäder.
Jag ÖfvergAr nu till att redogöra för hufvudpunkterna i Eng- lands, Tysklands, Frankrikes arbetarelagstiftning, st % till vida som den särskildt berör kvinnorna.
,.
Om vi di., vändande oss först till Englnnd, betrakta de s. k. ruFactory and ' Workshops Acts » af gren 1878, SS, 80, 91 och 95, finna vi en mängd restriktioner gällande för vuxna kvinliga arbetare, använda icke endast i alla slags fabriker och verkstiider i vanlig bemärkelse, utan äfven i. syratelierer och tvättinrättningar.
.Kvinnornas dagliga arbetstid $ir bestiimd och ar i allmänhet 1O.fimmar om dagen under veckans fem första arbetsdagar och 56 tim- mar i veckan.
Denna arbetstid skall vara förlagd till mellan kl. 6 2. m. och 8 e. m., med iakttagande af vissa bestiiinda raster.
Nattarbete är f.örbjudet.
Söndagsarbete likaledes, så ock arbete pH, Grdagseftermiddagar.
Öfverarbete ar endast tillåtet inom industrier, där varorna kunna taga skada af väderleken, shom fabriker för konservering, af frukt, fisk, mjölk etc. eller dar häftiga fluktua- tioner i afs.
på afsättningen .aga rum, s. k. siisongindustrier etc. Dock.
äfven har finnas bestämda föreskrifter, som begränsa detta öfverarbete till ett visst antal timmar pr år.
Förbud finnas vidare mot hemarbetes utliimnande till vid de respektive fabrikerna an- ställda arbeterskor.
Striinga skydds- och hygieniska åtgiirder iiro föreskrifna inom de fabriker, som använda kvinnor.
Kvinnorna få ej användas till hiilsofarligare göromal, och inrikesministern har rätt att helt och hållet förbjuda d e a s arbete i hälsoviidliga yrken.
Det finnes vidaro
föreskrifter om - måltidsrasternas längd samt att måltiderna ej få in- tagas i fabrikslokalerna.
Alla dessa föreskrifters verkställande ar underkastadt en sträng inspektion och brott mot dem straffas med böter, ' som uppgti.
.
iinda till 20 S.
Ett lagförslag, som föreligger inför det nuvarande parlamentet, .går ändå längre.
Där föreslås nämligen, att dA jnnehafvaren af en fabrik eller verkstad utlämnar arbete för att utföras af kvinnor i andra lokaler a.n hans egna, t. ex. arbeterskornas hem, skola föreskrifterna i Factory Acts rörande hygien och inspektion äfven tillämpas på dessa lokaler, och arbetsgifvaren blir i dylika fall a ~ s v a r i g för förhallandena i.
&amp; et hem, där ar.betet utföres, och ' detta blir föremal f ör fabriksinspektionen, d.
.v .. s. f abriksinspektörerna ha rätt att alla timmar på dygnet dar intränga.
Sedan 1893 finnas i England kvinliga fabriksinspektörer. '
Den i Qsklancl giillande lagen iir från 1891 och var närmast föranledd - af den redan omnämnda arbetarskyddskonferensen i Berlin.
Kvinnornas dagliga arb.etstid.
ar där bestämd till I l timmar (lör- dagar 10 timmar) och är förhgd mellan kl. 6 f.
m. och 8 e. m. med minst en timmes middagsrast.
Söndagsarbete och nattarbete iir förbjudet.
Förbundsrådet ar bemyndigadt att förbjuda kvinnors.
använ- .dande i särskildt hälsofarliga industrier eller underkasta dessa vissa speciella ' be&amp;irnmelser.
Dylika specialbestämmelser finnas t. ex. i afseende på glasbruk, där kvinnor icke få användas till a; - bete eller uppehålla sig i sadana rum, där en utomordentligt hög varme utvecklas; f ör blyhvitt- och blpsockerf abriker, dar kvinnor icke få sysselsättns i sådana rum eller med sådana arbeten, att de komma i beröring med blyh~itt, etc. ' Öfverarbete ar tillåtet i tider.
af större hopning af arbete, s&amp;- som i de s. k. säsongindustrierna, efter ' .afbrott-.i fabriksdriften i följd af naturhinder eller.
olyckshiindelser,.
men detta ofverarbete får dock ej förekomma mer än under 40 dagar.
på ett år och.
arbets- .tiden .får ej öfverstiga ' 13 timmar om dagen.
&amp; ven i Tyskland gäller skyddsla,gen icke blott .för.
fa.briker .och verkstider i vanlig bemärkelse utan af ven för syate1ie.r~ och
tvättinrattningar.
Ofverträdelser af lagen äro belagda med böter, som kunna uppgå anda till 2,000 mark.
.
.
'.
Man - vill emellertid i Tyskland liksom i England gå ändå ett steg längre och afven införa skydd i afseende pA kvinnors hemar- bete för ' fabrikernas räkning.
Tyska riksdagen beslöt ' emellertid i slutet af förlidet &amp; r, att en enquete (d. v. s. en af regeringen föran- staltad undersökning) skulle först företagas, .och jag vill sarskildt betona, att darvid kommer att inbamtas de olika kvinnoföreningarnas åsikt om saken.
* * 2.
I E3: ankrike ' ar kvinnoarbetet inom industrin ordnadt genom lagen af år 1892.
Äfven där finna vi 11 timmars arbetsdag, med minst en timmes rast, förbud mot natlarbete och en hvilodag i veckan (icke nodviindigt söndagen).
Arbete inom vissa hälsofarliga industrier, s h o m vid beredning af fosfor, arsenik etc. ar absolut förbjudet, inom andra blott tillåtet med vissa inskränkningar.
Bland specialföreskrifter kan nämnas en artikel, dgr tyngden bestämmes af de bördor, som kvinnorna få forsla.
I en annan artikel före- skrifves, att minderariga och kvinnor ej få anviindas vid framstallan- det af osedliga skrifter eller bilder.
Böter för brott mot lagens bestämmelser uppgå till.
högst 1000 francs.
Kvinliga fabriksinspektörer finnas i Frankrike sedan 1892., Om verkningarna af speciella skyddslagar för kroppsarbe- terskor råda mycket olika meningar.
Å ena sidan, och där finner man ofta fackföreningarna och socialisterna, kan skyddet för kropps- arbetande kvinnor icke nog prisas, och det yrkas stiindigt pil dess fortsatta skärpande.
Å andra sidan, och d&amp; finner man någon gång, dock långt ifrån alltid, de s. k. kvinnosaksföreningarna - så t. ex. på den stora kvinnokongressen i London förliden sommar, dar frågan om siskild arbetarelagstiftning för kvinnor var en af de mest upp- märksammade frågorna, uttalade sig flere talarinnor för an emot denna särskilda lagstiftning - A denna andra sida protesteras det lifligt mot detta inskränkande af den kroppsarbetande kvinnans individuella frihet och ratt till arbete.
Det framhålles att alla dessa skyddsåtgärder, hvilka endast gälla de kvinliga arbetarna, ändå mer för dem försvåra konkurrensen h e d deras manliga yrkeskamrater.
179 ' ' Och det ' klagas öfver, att sedan industrin berefvat kvinnorna en stor del af arbetet, i hemmen, ").
hvilket nu mer utföres å !abriker, vill man.
%hen drifva dem bort ur industrin.
Den beskyllningep framkastas mot .fackföreningarna att dessa, som nästan.
uteslutande bestii af manliga medlemmar, arbeta for ökadt skydd för @ innorna; icke s&amp; mycket af omtanke för dessas hälsa som för at£ d.ppa kon- kurrensen med dem på arbetsmarknaden.
Ja, t. o: m .. lagstiftarna gå icke fria för misstanken att de i sin nitälskan att skydda arbeter- skornas lif och halsa gå en del af sina valmäns ärenden, ' och .det klagas ofta öfver att kvinnorna, som icke hafva rosträtt, sakna allt inflytande .på lagstiftningen och icke: kunna skydda sina: .egna.
.
intressen.
Ett alltför långt drifvet, ensidigt skydd för arbetedkorna - påstå.
skyddets motståndare vidare - medför.
för de.
arbetande kvinnorna faror, långt svå.rare kanske an de, som hota dern.3 ar- betet.
Ty det ar ej svårt att inse, att följden af alla dessa restrik- tioner blir, att arbetsgifvarna kiinna sig b~svarade af de manga omstlndigheter och det ansvar, som medfölja alivändandet af Irvin- nor, och att de därför föredraga manliga arbetire; eller åtminstone ändå mer nedpressa arbetslönerna för kvinnorna.
Det anses också, att hvarje nytt tillägg.
' till den .erigelska ar- beterskeskyddslagen gjort tusentals kvinnor arbetslosa, - och.
både i England och Frankrike h a kvinnor utestänghs från en rnangd.yrken (i sistnamnda land beräknas dessas antal till CiO), dar.
de .förut an- v %.ndts.
Sa t. es.
ha vid de franska sockerbruken flera ' arbetsgif- vare afskedat kvinnorna i följd a f förbudet mot öfverarbete och i stallet antagit man, mest utlandingar.
En .mängd gamla lcvinnor hnfva drifvits till tiggarstafven eller fattighusen, sedan sortering af lump vid pappersbruken förbjudits kviqnorna.
.
I ett statistiskt arbete, utgifvet af franska » Office du Travail » meddelas, att under 1892 tio konflikter mellan arbetsgifvare och ar- beterskor förekommit, hvartill orsaken varit nedsättning af de se- nares arbetslöner i följd af de, nya arbeterskeskydds1a.garna.
Dessa konflikter berörde 3,000 kvinnor.
Följande år förekommo 55 tvister af samma orsak och berörde 20,000 kvinnor.
Arbeterskor inom olika yrken protestera och petitionera ofta till de respektive regeringarna för att blifva befriade från en eller annan restriktionsbestammelse, som särskildt trycker dem .. Sfi.t.
ex. ' i) se härom S.
A. Andrdes rhdustrien och kvinnofråganr i Ver- dandis sm %skrifter.
ha fr&amp;n arbeterskorna vid skotska fiskkonservfabriker ingiitt petitio- ner om upphäfvande hvad dem vidkommer af paragrafen rörande den dagliga maximalarbetstiden under tiden för fisket.
E n annan gång ar det arbeterskorna vid mineralvattenfabriker i London, som klaga.
Arbetet inom deras industri ar niimligen tinder vintern ganska ' bb6tydligt, och i följd diiraf inträder minskning i deras ar- betsförtjänst.
I stallet brukade de förr af den ökade förtjänsten under sommarmånaderna kunna lägga af en sparpenning för vintern.
Denna utväg ar nu stängd i följd af inskrankningarna i ratten till öfverarbete.
En paragraf i den engelska lagen af ar 1895, som beröfvat många kvinnor deras arbetsförtjanst, ar den, hvarigenom tviittinriittningar kommit att sortera under fabrikslagen.
De många bestämmelser, som diingenom blifvit gällande för dessa, ha nämligen omöjliggjort yr- kets bedrifvande i mindre skala och nästan helt och hallet öfver- flyttat handteringen till de stora Angtvättinrättningarna, där arbetet uteslutande skötes af miin.
Ännu ett exempel, och det från Frankrike.
För ett par år sedan stiftades i Paris en daglig tidning D L Fronden.
~ Det var meningen, att hela personalen från redaktrisen till vaktmästare och arbethe skulle vara kvinnor.
Kvinliga sattare antogos &amp; £ven och deras aflöning skiille be- räknas efter den för manliga sattare gällande tariffen.
Det dröjde emellertid icke länge, förrän polisen inträngde p&amp; tidningens sätteri och i lagens namn förbjöd kvinnorna att arbeta nattet.id.
Följden blef naturligtvis, att de flesta af de kvinliga siittarna afskedades, och manliga i deras ställe engagerades, och att för de kvinnor, som fjngo kvarstanna, beräknades aflöningen efter en liigre tariff.
Massor af liknande exempel p i att kvinnor i följd a£ de en- sidiga skyddsåtgärderna f örlora sitt arbete kunde anföras.
Följden af de minskade arbetsområdena för Irvimorna blir nati~rligtvis, att tillströmningen till de mindre striingt skyddade yrkena blir allt större och att dessa bli öfverfyllda, hvilke~ i sin ordning har till följd arbetslönernas nedpressande afven p&amp; dessa samt att möjlig- heten för arbetarekvinnorna att på ett hederligt satt lifnära aig blir allt mindre.
Såsom förhållandena f. n. gestalta sig inom sariihiillet, finnes det oftast för den arbetande kvinnan endast valet mellan ett B h i t arbete eller ock svalt och umbiirande.
Det ar godt och val, att lag- stiftarna vilja skydda kvinnorna mot ett för tungt eller liiilsovidrigt
arbete, men huru ofta är icke just detta arbete grunden.
£ör hennes existens och förser henne med hennes knappa nödtorft, och om hon.
föriorar det, återstår för henne kanske ej annat, an att svälta ihjäl eller att kasta sig in i det mest hälsovidriga af ' alla, yrke!, det, som .. förstör både kroppens och själens hälsa.
Af den erfarenhet, som hittills ' vunnits, tycke?
det, s&amp;lundn som om arbeterskeskyddslagstiftningen, oaktadt alla sina ' humana syften - skulle likna ett tveäggadt svärd ocli ofta ' såra, där den vill .. - hela.
.
Vi hafva därför all möjlig orsak att glädjas öfver att i Sverige, hvilket i många afseenden är lyckligara lottadt an de flesta andra länder, storindustrins a rott ek va-rn ' ännu icke i storre omfattning kräfver kvinnooffer och att därför krafven på en sar- skiid arbeterakeskyddslagstifhing icke äro större än .de, som fram- ställas .i den för riksdagen framlagda kongl.
propositionen.
.
.
Maria ~edersc&amp;öld.
, " Nar jag var liten, ".
.
.
, Några barndomsreminisc.enser.
.
...
.
.
.
.. II ...
.
..
De välvilliga läsare, som genomögnat de sidor, hvilka.
jag i elit föregiiende häfte ägnat åt ofvanstående åtminstone fför mig,.
' själf.
.
högdigen intressanta ämne,.
.erinra sig kanske,.
att jag slutade med en varldshistorisk tilldragelse: marsoroligheterna.
När jag nu.
ytter-.
.
ligare pejlar ' barndomsreminiscensernns långt ifrån bottenlösa brunn, dröjer .jag ' gärna vid ett minne, som i an h ö g ~ e grad an.
det om- ngrpnda bildar ebbk i min Lamiljehistoria.
.. J.
a g menar, vden eldsvådanr anno 1860;.
och någonting.
Visserligen skall- man.
förgäfves i Stockhdms stads brandannaler söka efter detta märkliga evenemang ch det - torde ej teila nfigon jämför,dse med ~rarnatiska teaterns.
eller Tyska kyrkans b&amp;nd och andra rikshistoriska ' dds- händelse, $ter olyckor, men för oss var den i alla fall den stora.
hvilken mm i åiatal ' ställde ' s&amp; tideräkning.
Det- ' minnas nog många med mig hvilken roll eldsv&amp;dorna spelade i~~Stockholmslifvet förr ' i.
tiden.
De voro långt .mer ä n nu.
.
,.
.
folknöjen och frispektakel, hvari hela befolkningen tog del.
Och ej underligt, hela staden skulle ju med buller och bang väckas upp ur sin döda sömn för att underrättas om att en kåk brann på Söder eller en skorsten fattat eld borta på Lagårdslandet.
Bom!
bom!
bom!
ljöd klämtningen från kyrktornen ut öfver den dödstysta staden.
' Ned täta eller Unga melianrum, allt efter eldsvådans häftighet, och vissa slag för vissa stadsdelar föllo klämt- slagen.
Till yttermera visso lat brandtriimman gata upp och gata ner höra sitt hemska rullande, medan åkarnas vilda jakt med vatten- tunnor, kappande om att hinna först till brandstallet, danade mot gatstenarna.
Ingen fara för att Stockholm skulle sofva en na.tt då elden var lös.
Och olycklig den som bodde i niirheten af en kyrka - och detta var inder mtlnga, å r vårt öde; - da var ens nattro oundvikligt t i l l ~ ~ i l l ~ ~ i f v Det e n.
bjalpte ej att man kröp under tacket och stoppade fingrarna i öronen, klamtningen kunde vacka upp en död.
Pappa gick vanligen ut - bröderna, sedan de blifvit större också., de kunde åtminsto~ie ha roligt aE eldsvådan - men vi smliflickor hade bara den långa brandnattens förskräckelse och vaka, det ängsliga späjandet efter eldskenet på himlen, väntan på att det sista klämtslaget skulle förklinga, det röda skenet blekna och pappa komma hem och redogöra för branden.
De nätter, d i det ej var ntlgon klamtning, låg man och vän- tade p&amp; att det skulle börja klämta eller lyssnade med biifvan till tutningen från kyrktornet, som förkunnade nattens timmar för den sofvande staden.
Hvad som gjorde tutningen så särskildt hemsk för oss barn var den omständigheten, att ' tornvaktaren, gubben Andersson, bodde in p % gården till vårt hus och var vår gamle b e k b t e oCh kode vän.
~ a n k e n på honom, som satt däAppe ensam i dit mörka tornet och tutade i luren fyra ganger för hvarje klock- slag, &amp; t hvart och ett af de fyra väderstrecken var alltför fasans- full.
Hu, jag hör ännu ropet:, Klo-o-ckan ar t-o-o-lf sla-a-genis ljuda i öronen och minns de känslor man hyste för gubben An- dersson, denne världens modigaste och tillika mest beklagansvärde man!
Så .var det en natt - det sägs att gubben Andersson sof i tornet för tillfället och vaknade först af att röken från vårt brin- nande hus, som låg strax nedanför ' kyrkan, stack honom i näsan - en fasans natt, då plötsligt ropet: %elden ar lös !^ spreds i vara tysta sofkamrar.
Hur man kom ur sangen och i de nödtorftiga kliiderna är en olöst gbta.
Att vi, stackars barn, trodde var
.
. '
I.
sista .stund vara kommen är ej att undra på och att vi ej strax togo med i beräkningen, att det bar en stark trossbotten och ' därtill irnnu en .våning mellan oss och det på vindskontoren rasande ele- mentet.
Med våra strumplösa små fötter, instuckna i de osnörda kängorna och blomsterprydda sommarhatta; ofvanpå nattmössorna kommo vi srniiflickor, jag vet.
ej hur, i en blink ut på gatan, dar vi irrade hemlösa kring bland de allt mer tätnande skarorna af,skåde- lystna, lockade af klämtslag ?n, som n ' u dånnádde v ' äldeliga ut öfver staden, från alla Stoc&amp;olms kyrkf om.
Det går många legender.
i,, f p i l j e n rörande den eldsvådenatten, det %r därför naturligt att dikt och verklighet äro tämligen hop- trasslade i minnet: Till det förfitnämnda ' området kan möjligen hk^- föras påståendet, - att familjens öfverhufvud, setts springa omkring, i våningen i ganska lätt dräkt, förgäfves letande efter ägaren till en upphittad tandborste;.
under det husets fru .med fullt bibehållen sjiilsnärvaro.
befunnits sittande .. i förxpakssoff an, ikl+dd tvenne kläd-.
Till verkligheten hör nog d&amp; ningar; äkta .schal, hatt och .för alla eldsvåda: typiska .. vill&amp;alla som; fyergick vårt lugna hem, där.
: inte.
eD.
möb&amp; inte ' eq h ~?
~ e r &amp; d s s a lämnades k. p ' å sin plats, faatän den .. materiella skadan,: &amp; fyen detta tör ddsolyckor karakteris- tiskt, iistadkoms mycket mer af- vatten kn af eld.
För öfrigt fiigo vi afven.
erfara, att en brandskadad,familj ar en offe@lig egendom, hemfallen åt den allmänna, välgkrenheten .. Hemlifvets helgd, upphör att respekteras.
Vaningen ofv~ersvämmades af främmande folk, inte bara brandgubbar med stora plåthattar p&amp; hufvudet och vattenpytsar i handen, utan civila personer, gamla herrar, som gingo qch tittade på tatlorna på väggarna och-, gluttade i fotografialbumet p&amp; förmaks- bordet samt erbjöd0 sig att taga barnen med hem.
.
.
.
Så gi&amp; det åtmisston ?.
till vid .en eldsvåda i d e n goda tid, hvnrom jag.
talar, d$ a n m.
ingen organiserad brandkår hunnit beröf %a dessa Stockholms-frispektakel deras dramatiskt hemtrefliia ka- rakter: Nar har tutningen .&amp;som klämtningen tystnat i ~tÖckholms kyrktorn, detta spännande .element,.
i hufvudstadslifvet ar - ett .minne blott.
Också gubbe,n Andersson Sr död.
Om han var den siste representanten för .det.
hedervärda tornvaktarsliiktet vet jag inte, det vissa är att denna ' kara samhällsbevarande betydelse för- svunnit samtidigt med ett brandskilpen uppspikades i g a t h ö i e n och vattenledningsrör drogos: upp i alla hus.
Men gubben Andersson för att ej- tala om hsns stiitliga.
inom 60; talets och hans lur artistkretsar mycket värderade patriarkaliska skägg - kan tryggt ' ' a, ' ', - a
inrangeras under den kulturhistoriska rubriken: som gAtt p - * *, Det Stockholm * Vart land är icke ett folk- och nationalfesternas land.
Tank bara efter ni, mina samtida, som kunna blicka tillbaka en fyra fem decennier i tiden, hur ytterst fil äro ej de större allmänna festdagar, som afbrutit hvardagslifvets gång.
Ett och annat kungajubileum med långa mellanrum; Karl X1I: s och Gustaf Adolfs hundraarsfester en gång på seklet.
Nej, vi svenskar äro inte ett nationalfestande folk, hvad man annars har att saga om vårt myckna festande.
o. Vi hade dock förr i tiden elz allman fröjde- och festdag, som återkom för .hvart år, men som.
h d &amp; alitid hade nyhetens vårfriska behag.
Ni vet hvilken dag jag menar?
Pörstn 9izttj!
Hrilken blek vattval- ljug är inte nutidens första maj mot min barndoms brusande champag~e!
Då var vädret alltid vackert, himlen blå, solen strålande.
Da kommo de nyblekta hvita schiiferhattarna p8, d % dracks varens skal i faraköl öfver lag i familjerna (jag rekommenderar inte den drycken &amp; t s u b tilare magos), då fräste vafflor i hvarje kök, då fingo barnen, o fröjd!
af pappa er.
apelsin att dela, nar han kom hem y&amp; middagen, och då drog den kungliga kortbgen i ali sin prakt genom staden till Djurglirden och .tillbaka igen.
J a g skulle vilja beskrifva.
en första maj ' f r h Karl den femtou- des tid, sådan den upplefdes af två små Stockholinsflickor af mina bekanta.
Fraiitäknadt .några smärre episoder af mer individuellt in- tresse,.
kunna säkert.
många sm % Stockholmstlickor Abcropa samma erfarenheter frhi d-e riktiga första-majfesternas dagar.
Det var en sadan där riktig första maj, h ~ a r o m jag-nyss talat.
Himlen bl&amp; ja som en ängels öga, som det.
står i visan, oczh luften vhrfrisk, balsamisk, nistan sommarljom.
Till och med midt., inne i staden doftade det af nytitspruckna löf och knoppande arb blommor.
Bara af att titta ut pH de soldränkta hustaken-, på gatitenarna, soni lågo där.
så rena.
och lyste i .majsolen, blef man glad i hågen.
, Det är första maj.
! » ' tycktes sparfrarna .kvittra;.
» Det iir första maj!
a hvisslade bagardrangen fr %n sin kuskbock.
aDet iir försts maj!
a gnolade gatpojkar~a.
Själfva m jölksurran, som stannat utapför por- ten med sin kiirra, hade dagen till ä ~ a utbytt s h gamla vinterhufva mot en nystärkt bomullsschal~tt.
Om inte af annat kunde man för- stå, att det var var ute pii landet, också. '
Första maj begynner dock först riktigt fram på eftermiddagen, (' 16 det är tid att bege sig ut för att se på den kungliga kortbgen.
Detta ' var också för våra små flickor - vi kunna ju kalla dem Mina oc1.i Hanna - den lifligt åtrådda och efterlängtade stunden, i &amp; r mer än vanligt, ty de skulle få gå ut och se på ståten i säll- skap med den trefliga nya barnjungfrun Lovis, och hon hade på förhand utlofvat, att de skulle få roligt värre.
h d t l i g e n var toaletten, som tagit sin rundlig?
tid, afslutad, ined ett i sanning lysande resultat.
Blå paramattakladningar, hvita pikrikoftor, broderade byxhtilkar, bruna tygkängor och - kronan på verket - stora hvita italienska schiiferhattar med.
linga fladdrande bli ba-nd och en hel liten gåsmarsch af hvita prästkragar kring kullen.
Mina och Hanna bodde ej långt från Karl den trettondes torg, och så snart de kommo utanför porten, förmärktes en ovanlig rörelse på gatan.
Skaror af högtidskladda människor strömmade gatan ' iitför, alla med någon af de platser, där den kungliga kortbgen skulle passera, soin mål.
Men rid Karl den trettondes torg stänger en tät mur af människor passagen öfver Arsenalsgatan.
Det ser mörkt ut för våra små första-majfirare.
Men Lovis var situationen vuxen.
Besliitsaint börjar hon bana sig en väg genom.
hopen.
.
» Sakta i backarna, mamsell, hvad knuffas hon efter)), brummar argt en tjock madam, hvars kofta kommit i lrollision med .Lovis ' armbagar.
&gt;) Jag måste fram med barnen har.
Sir hon då inte att derases pappa stAr därborta?
)),,.
» Pappa mej hit och pappa inej dit », dundrade madamen.
» H&amp;r kommer ingen fram.
Bfiiclcar hon, så ropar jag på polisen.))
En af .poliskonstaplarna, som höllo gatan fri från de påtran- gande skarorna, vände sig i detsamma om.
.
- kors, se Andersson!
D utropade Lovis förtjust.
a Sir ni, fliikor, den där polisen 6r en .bekant gosse till mig, nu ska ni få si, .att den tjocka madainen får maka på.sig ».
Och ganska riktigt, Poli- sen gör en befallande gest med armen,, miinniskomuren öppnar sig, och i.
nästti ögonblick befinna sig Hanna och Nina i främsta ledet vid sidan af den strålande Lovis, som med ett öfverlägset hånleende 1Rter den tjocka madamens glåpord hagla ner öfver sig.
, Var det inte det jag alltid sagt, att piats.
skulle vi ha?
Säj, Mina och Hanna,.
stå vi inte schamant ?~ » a
Jo, det kunde inte förnekas.
Bättre plats hade de aldrig haft.
ntigon första maj.
Visst var det t r h g t och inte så litet hett och packad stod man som sillarna i en tunna, men hvad gjorde det, bara man fick se de kungliga riktigt.
» Stå vi inte schamant?))
frågade Loris ungefär tre gånger i minuten.
Jo, flickorna vor0 mycket belåtna med platsen, bara iutc de kungliga låtit vänta på sig sa länge.
En Iialftimme förgick, så en halftimme till.
Det började värka i de små benen och det sved i fötterna med de liunnsulade bruna tygkängorna.
Men hör!
p&amp; afstånd förnimmes ett sorl, s o n växer och vaser.
Det kommer allt narmare och narmare.
Det går en rörelse genoin hopen, det blir ett knuffande och ett triingande.
Se dar, den kung- liga kortegen nalkas.
Första afdelningen rycker fram.
Lifgardet.
till häst och generalstabens officerare i glansande uniformer på kr&amp;- mande hastar.
Blå och gula fjäderbuskar vaja för vinden, silfver- hjelmar blixtra i solen, gullgaloner och ordensstjärnor gnistra och lysa.
Den granna skaran drager förbi och sorlet blir allt starkare.
Där kommer kungen!
Karl den femtonde till hast!
Det är en syn för gudar och för stockholmarna.
Och praktig tog han sig lit, kung Karl, i sin generalsuniform på sin stolta bruna hast!
På btda sidor om honom redo prinsarna, iifven de statliga att skåda, men kungen var ändå den styfvaste.
» Jesses, hvad den kungen ar för en grann karl! » utropar Lovis i öfvermittiet af sin förtjusning.
(Ordet » stilig, hade då ännu ej vunnit burskap i svenska sprfiket).
Och hattar och mössor släng- des i vädret, det skrålades och hurrades, och kungen och prinsarna halsade med handen till mössan &amp; t alla sidor.
Mina och Hanna stöpte små ljus, så godt sig göra lät i trängseln, och deras hjar- tan klappade.
I detta ögonblick tyckte de.
att de så vii1 kunde förstå hvad » fosterlandskärle ' ks ville saga, som de läst så mycket om i svenska historien.
.
Nu har kungen med sin stab pa.sserat och de granna hofeki- pagen med spann och förridare rulla förbi.
Hofdamer i hvita kap- por och hofherrar i lysande uniformer.
Drottningens vagn!
Hur god och vänlig hon ser ut, drottning Lovisa, hur gladt hon hiilsar till höger och vänster!
Bredvid sitter lilla » sessan » i skar siden- klädning, skara plymer i den hvita hatten och ett litet rosenrödt silkesfransadt parasoll.
Hur söt hon ar, hur vanligt hon halsar på folket!
Nickar hon inte &amp; t Mina och Hanna?
Jo verkligen.
Hon viftar litet med parasollen, vänder sig om, nicker och skrattar.
Flickorna visste ej på hvad ' ben de ' skulle sta af förtjusning.
Att sessan halsade på dem!
%Det kan man kalla att bli ' hedradr.
menade Lovis, » men så stå vi också så schaniant~.
.
Ännu var det ej slut på.
ståteli.
Mera vagnar med spann och hofdamer i sidehparasoller och ljusa toaletter och uniformsklädd8 herrar och statliga kuskar och lakejer.
Det var så mycket att se på, att man kunde tappa ögonen i ifvern ' att ' uppfånga allt, så fort som hela grannlåten for förbi till på kopet.
Nu har hela den kungliga kortbgen passerat.
Den lefvande muren på Ijåda sidor ' om körbanan böijar röra på sig.
Folkmassan, som hittills af poliskonstaplarna hallits inom behöriga granser, strömmar ' in p&amp; gatan.
Det blir en allmän rusning, - ett.
knuffande och armbågande i t i n all ända.
En del söka genskjuta k o d g e n för att få se den ännu en gång, andra bölja framåt i en mäktig.
.
- ström- i ' riktning åt Djurgarden.
Hanna- och Mina hade blifvit ryckts med i den allmänna vjllervalla~~, och innan de visste ordet af, voro d&amp; instaffdrade i den ' vid Jakobstorg stationerade, med röda schagg- dynor invändigt klädda låda på fyra hjd, som hade naiu ' n, heder och värdighet af omnibus.
Än en g h g hade Lovis tillfälle att visa att det är tack vare bekantskaper man kommer fram i världen.
Hade hon ej varit bekant med omnib~skusken.
hade de bestämdt inte ' kommit med, ett sådant stim och oväsen, t&amp;ngsel och röra rådde kring .det arma åkdonet.
Det förstas, kvaft och trAngt och dammigt var dat och omskakad blef man likt bönorna i en kafkbrännare, men gentilt värre kändes det att f&amp; hka till Djurgården en första maj;.
den fröjden uppvägde det orimliga priset, 12 skilling person, som Mina mAste punga fram med ur sin lilla port&amp;onnä.
P&amp; ~jui-g~rdsslätten afstjälpte ohnibusen sin lefvande last.
Om det varit mycket folk på Karl den tretioGdes torg, var det h ' är sju resor viime.
Människor kiydde och mydde; ' &amp; m man säger, i alla backar, p8 alla väger.
Hvart man sHg, hvart man vande sig, folk, mera folk.
Öfverallt svart af människor.
Och hvilket lif, hvilket ovgsen.
Positiv surrade, regementsmusik skrällde, pojkar hvisslade, barnungar skreko, hundar skällde.
Örliinnorna kunde spricka for mindre.
Men Lovis lat sig af intet förbluffa.
Med en liten flicka vid bviirdera handen styrde hon oförskräckt in i vimlet.
Långt kommo de likväl inte.
.
Just nu skockade sig alla tillsammens för att få se en skymt af den atervandande kortegen.
Alla sträckte på sig, klämdes och knuffades.
Natt och jamt att Mina och Hanna, då de ställde ' ' '.
, sig på tå, kunde uppfånga yttersta spetsen p&amp; de kungliga förridar- nes fjäderbuskar.
Men nar kortegen passerat, blef det lyckligtvis litet mer luft bland m~änniakoskarorna, folket skingrades någor och shiirii endast steg för steg kiinde vårt lilla s a h k a p fortsiitta promenaden.
, Goddag, mamsell Lovis, hur stiir det till med hälsan och kärleken », höres någon yttra stras bakom dem.
Lovis och flickorna vände sig om.
Dar stod en lang gardist och grinade förnöjdt igenkännande med handen till mössan.
rHjärtandes Pettersson, hva ' han skrämde mig!
Hur m&amp; han sen sistens?))
» Tackar som frågar.
F&amp;r jag lo£ att .göra sällskap ?D » Inte mig emot », tyckte Lovis, och med den lange gardisten i slilptåg styrde de kosan framåt vägen &amp; t Bellmansro till.
» Ska1 det vara d g o t att förfriska sig med39 föreslog kavalje- ren sedan de spatserat en stund.
» Tackar som bjuder!
» det hade Lovis ingenting emot.
Inom kort hade gardisten installerat sina » tre fruntimmer D, som han kallade dem, pil en bänk utanför ett tiilt, dar en tandlös madam och hennes surögde gubbe serverade kaffe och andra läskedrycker.
aFa.rsköl!
» ropade gardisten med dundrande stiimrna.
En hvit tillbringare och några spruckna glas sattes fram.
Gardisten hällde i, klingade med Lovis, slog knytnafven i bordet och skrek: 9Skå.l flickor!
» med s å d e t eftertryck att Mina och Hanna hoppade högt i vädret och färakölet skvättade ut på bordet.
Lovis och gardisten skrattade; när det var första maj, skulle det g % lifvadt till.
Den Petterson, han var då för rolig!
.
.
Men flickorna kunde inte tycka det.
De smuttade helt litet på sina glas och kunde inte förmas att skåla med gardisten, h m mycket han än trugade dem.
De.
önskade sig långt diirifrån, hemma .hos mamma och smtlsyskonen.
Hvad skulle mamma saga, nar hon fick veta att .de setat med gardister och madamer utanför ett tiilt och druckit f ärsköl?
» Kom Hanna, g&amp; vi hiirifrån~, hviskade Nina efter en stund.
» Ack ja », hviskade lilla Hanna tillbaka.
» Här ar inte roligt ».
Och obemärkta af Lovis,.
som helt och hallet var absorberad af sin intressante kavaljer, smögo sig de små flickorna ifrån det högljudda sallskapet och vandrade hand i hand framat vägen.
Det hade nu blifvit sqalare och solen lutade mot sin nedgång.
Öfverallt i backarna sutto iinnu grupper af handtverksfamiljer
med sinn matkorgar, barn tumlade om i gräset, pojkar hoppade bock och slogo kullerbytta, karlar i skjortärmarna och med cigarr i mun- nen l %go utsträckta - på rygg och mediterade.
Har och dar lektes det » kappas om r u ~ m e t » och » ä.nlrleken » mellan träden.
Men i sam- ma mAn som skuggoba blefvo längre mellan Djurgårdsekarna, började grupperna glesna, och en stor hop folk styrde kosan at staden igen.
Flickorna följde med strömmen och inom kort hade de kommit till- baka till Djurgårdsslätten.
Afen usch hvad dar var mycket folk!
Oväsendet och villervallan tycktes dem värre an någonsin.
Att gå tillbaka till Lovis var ej att tanka på; de måste leta sig hem en- samma b8st de kunde.
Lilln Hanna hade börjat gråta.
Till råga på olyckaii hade hon klifvit ner i en djup vattenpuss, de bruna tygkängorna ' vor0 genom- våta och tunga som lerlilnrnpar, de hvita strumporna och byxhalkarna nerstänkta, kliidningsfållen smutsig, ja sjalfva den hvita pikkkoftan prickig af lervattnet, som sprutat högt upp.
Lilia Hanna erbjöd en högst bedröflig syn.
Och hur skulle de hitta hem?
Att försöka komma med oninibusen var ej att tänka pli.
Kring hvart ' och ett af dessa f ortslradningsrnedel rådde en trängsel, ett knuff ande och ett oväsen som om manniskorna velat ta ner hvarandra.
&gt;Vi f; allt gå hem)), förklarade Mina.
gråt inte, ' ~ a n n a Vi följa bara med fol1ret.s lille, vi ska allt hitta, ska du ffi se.
.
Men det var ingen lätt sak för Mina att släpa den stackars vata, förfrusna och uttröttade Hanna med sig.
Det gick allt lång- sammare och ltingsammare, stegen blefvo allt tyngre, och när de kommo till Bl&amp; porten, strax innanför grindarna, som den tiden stängde ÖfvergBngen till Djurgårdsbron, då var det slut med lilla Hanna.
Gråtande sjönk hon ned vid sidan af vägen och förklarade, att hon inte orkade g % längre.
Mina sattse sig ned bredvid systern, slog armarna kring henne och försökte, ehuru själf med gråten i hal- sen, att tala tröstens ord till den bedröfvade.
Att den rörande gruppen ej kunde förfela att draga den all- manna uppmärksamheten till sig faller af sig själf.
Snart hade en hel liten folksamling bildats omkring den.
För hrar minut blef hopen tätare.
Det dröjde ej länge förrän en poliskonstapel trängde sig fram genom människorna för att taga reda på orsaken till folk- skockhingen.
Slutet p % visan blef att polisen, med en liten flicka vid hvardera handen, marscherade in till staden, åtföljd hack i häl af en hel svans nyfikna gatpojkar.
Och så gick det till, att våra första-majfiraxe, som d g r a tim- mar förut så glada, fina och nystarkta begifvit sig ut för att se p % ståten, med slankiga kjolar och nedsmutsade byxhålkar, förgråtna, förfrusna och skamsna sent på kviillen Aterintriidde inom hemmets port under eskort af en poliskonstapel.
Eppståndelsen i familjekret- sen vid denna uppseendeväckande entre kan lättare täck.8~ an be- skrifvas.
Det mottagande som bereddes Lovis vid hemkomsten, hrilken intriiffade frampå nattsidan, torde vi ej heller behöfva närmare rela- tera., Summan af saken var, att man kl. 9 följande morgon kunde f % se en gulbetsad byra fraktas p&amp; en dragkarra nedför en af hufvud-.
stadens gator.
Efter följde den i tarar badande Lovis, harande p % en spegel.
Kiirran drogs af sen bekant gosse,, en ur det outtöm- liga förrådet.
Nina och Hanna Ego i fönstret och åsågo processionen.
De hade ocksa gjutit ett par tårar i afskedets ögonblick.
Alla förstra majs lidanden voro förgätna och de tyckte synd om Lovis.
Nu vände kärran med b y r h om hörnet och strax darpå Lovis med spegeln.
Det sista de uppftingade var Lovis ' ansikte i spegelglaset.
Tårarna vor0 redan torkade och hon skrattade och pratade med, den bekante gossen » så muntert, att ingen k m d e se pd henne att hon ögonblicket förut tagit ett rörande afsked och det: for evigt », som hon uttryckte sig.
Blen aldrig glömdes denna första maj af de tv % medspelarna i har beskrifna drama.
Visst hade den haft ett ömkeligt slut och deras hemtåg hade varit dem a.llt annat än till berömmelse, men den kungliga kortegen hade de sett och lilla sessann hade hiilsat p&amp; dem.
När de diirför de följande Aren i pappas sällskap p&amp; veder- börligt afstånd åskådade första-majståten, brukade de med ett visst vemod påminna hvarandra: » Xinns du den dar första maj med Lovis?
Aldrig mer f % vi stå sa schamant !&gt; L. D-11.
Gulnade papper.
Det %r en egendomlig känsla att sitta med högar af gamla byef framför sig, att öppna dessa buntar, som legat hopslutna i mer än ett halft sekel, att under skri-helserna läsa dels kända namn,
ehuru knappast någon af dem, som buro dem, ännu finns ofvan jord, dels alldeles okända, men med hvilkas ägare man plötsligt gör bekantskap, antingen i blott ett eller annat flyktigt moment af deras lif eller under en lång följd af år.
Många, dylika bref h a h a mder den senaste tiden af mig öppnats, lästs, bränts eller lagts åsido för att framdeles bevaras som kuriosa eller kulturbilder från det nyss tilländalupna seklet.
Bland dessa ligga just tvenne framför mig, skrifna p&amp; groft, segt papper liknande den sort, som nu åter blifvit på modet.
Stilen 5ir ojämn, stafningen något inkorrekt.
De äro tindertecknade Beata W. Qgare och daterade CcwZskrona, det ena d.
11 / 7 1838, det andra d .. I0 / ii 1839.
Om frii Beata W ..
Flygare vet jag ej annat an att hon under inånga .&amp;r var ägarinna till CctrZs7crom WeckobZc&amp; tryckeri, något som vid den tiden ju var en tämligen ovanlig stallning för en kvinna.
- Som af brefven synes, var det vid tiden för ilers9 affattand * fråga om tryckeriets och tidningens öfverlåtande till en ny, yngre kollega, som önskade siitta upp en modernare tidning där på * latsen.
Fru Flygare var då redan en åldrig kvinna.
J a g återger här de båda brefven i deras ursprungliga skick.
F r i n Herr Stads Fiskal Ekelund har jag i bref emottaget en Promemoria, jemte anbållan att deroa lämna ett bestämt svar, som härmed i ödmjukhet följer.
Dett gifves för hvarje Människa förhållanden dem nödvändig- heten tvingar förvara inom sitt eget bröst; detta inträffar äfven med mig.
- De beslut om Bladet m: m: som mina Wännex och Gynnare vill, och har riittighet att af mig fodra, kan jag icke lämna, tiden är därtill icke inne, det återstår för mig s&amp; m b g a förbindelser att uppfylla att jag ornöjeligen kan .ingå i några nya, huru mfinga för- delar di och kunde lofva mig.
- om jag af denna Envishet går en mörk framtid till mötes, måste jag - derfar.
helt ocb hållet skylla mig själf, ty jag har icke saknat goda Wanners.
råd.
- jag äger ingen iindskyllan att ' .göra, det återstår således blott för mig en.
vänlig anhållan att detta förhAllmde samhet blifva bedömt.
- Med Högacktning framhärdar a min sida måtte med Skon- En ijdmjiik Tjiinarinna Bentn TV.
Fljjgnw.
II.
s.
T.
Till svar p % Kongl.
Secterens grade skrifrelse, fdr jag wimm såsom tillägg till hvad jag förut, taget mig frihet yttra: Att ert heligt löfte binder mig i min fortfarande Envishet att ej vilja nfsti Boktryckeri .Rörelsen.
- Siilmdn.
: Xin Barndoms IValgörariniia Majorskan Srinhufvud, då hon gaf mig denna egendom, tog af mig den försäkran (som Hon vid sin Mors dödssiing äfven gifvet.)
Att icke öfvergifva detta yrke, som med Arbete och Sparsamhet alltid skulle lämna dagligt bröd, men Allting iir föriinderligt, ocili jag har nog begrepp att inse dett jag ej kan tafla med en ung talangfull Herre, Som äger så mycke tillgångar mot mig, Dock lickvisst önskade jag s&amp; gärna att di få Gr som återstår af min liifnaii, matte fram- skrida så som dett ar, eller med andra ord, jag har beslutet ann ett år st,räfva mot bekymren, som visserligen lar infinna sig, meii som jag med tålamod skall bara, tills den tidpunkt, i~itriffar då jag helt och hallet skall dra mig från mina bestyr.
Ibland di många tillbud jag hafvet om köp, arrende, o. s. r. af Tryckeriet m: ni: (Hvaribland ett nu nyligen.)
skulle jag ej ett ögonblick tvekat.
att iit Kongl.
Secteren lämnat företrädet om jag ej endast och allenast.
hack en tanka och önskan och dett är att alt m W e Atminstone till en tid, få vara oförandratt!
- Har äran teckna med Högacktning E n Tjiinarinna Hentn II: Pl !j !gcrw.
- - - - - - --- -- _ ------ Får man icke har en klar bild af den gamla frun, di till det sista kampande för sitt kara tryckeri och sin tidning, ej blott för det dagligs brödets skull, som tyckes knappt nog, iitan
för pvi92cipev, för att vara sitt kall och sitt yrke trogen, och af pietet för den » ädla välgörarinna », som satt upp affären åt henne?
Xed sorg och oro ser hon i lifvets sena afton den farlige konkur- renten nalkas i form af en » ung talangfull herre », som skall peta undan hennes lilla anspråkslösa Blad, med dess under veckan hop- samlade lokala nyheter, och som med sina radikala idéer, sin ung- domliga entusiasm, sin akademiska bildning och sitt ofta hänsynslösa nedbrytande af det gamla.
förlldrade skall koinma som en stormvind öfver det lilla samhället och vända upp och ned på allt, .hvad hon och hennes vänner hållit fast vid sedan Artionden tillbaka.
Men hon vill icke gifva vika, hon vill hellre svälta och dö.
Skiille den dagen, d l tidningen brukade utkomma och tryckeripoj- ken kom rusaude upp till henne med Bladet ännu fuktigt från pressen och doftande af trycksvärta samt räckte henne det med en min så stolt, som hade han presenterat ett af världens utsöktaste konstalster, skulle där di % ej langre finnas den gamla välkända titeln öfverst, utan en annan, främmande, och slzulle ej langre hennes eget namn stå nederst på sista $idan som ägarinna till tryckeriet, utan den » unge talangfulle)) herrns?
Från hennes officin skulle icke liingre utgå dessa gliinsande bjudningsbref till bröllop och barndop med blomsterslingor och ymnighetshorn eller begrafningskort med kors och svarta kanter?
Omöjligt!
Låt honom Lomma, låt honom basuua vidt och breat om den, nya tidens, om » upplysning, reformer oeh fram&amp;tskridande » ii^.
m.
Hon haller fast vid det gamla och sin tidning.
Den har hittills gifvit henne det dagliga brödet och hennes lifs stora intresse samt många vänner.
Brödet kan bli knappare, hon förutser det med en tår i ögat, men hennes kärlek och intresse kunna icke slappas, och viinnerna -- de skola nog stå kvar.
Nar tidningen kommer dem till handa, skola de, som hon, pietetsfullt veckla upp det lösa, sköra papperet, smekande stryka med handen diiröfver och vanligt Iåtn blicken hvila på de grofva, välkanda typerna, liksom den hvilar på gamla, kara vänner, från hvilka man ej kan skiljas.
Med denna förtröstan fortsätter hon sitt arbete, måhända litet tröttare och böjdare och med en längtan man tydligt spårar, att det ej måtte dröja alltför länge, innan hon får lägga sitt hiifvud till ro i den eviga hvilan och fly undan konkurrensen och den mäktiga, allt uppsluknnde nya tiden, som ofta är skoningslös mo$ de gamla och för hvilken de rädas som för ett stort, okändt ondt.
Blin A.meen.
- c i a '
Litteratur.
Mgnniskans fysionomi af h i e n Lerlercq.
Autoriserad öfversätt- ning af H.
B.
&amp; ven om förf.
ej vore besjiilad af en så varm entusiasm för sitt ämne, som nu är fallet, skulle han dock lätteligen kunna öfver- tyga oss om att fysionomiken är en lika s i intressant som nyttig vetenskap.
Huru skulle man kunna finna ett intressantare föremal för studier och observationer an det manskliga anletet med dess tu- sen sinom tusen skiftningar i uttryck, form och farg?
Och genom hvil- ken annan vetenskap skulle man kunna rinna sa mycken mannisko- ka.nnedom som genom denna?
Hurii manga ödesdigra misstag skulle vi ej bespara oss, om vi förstode det sprak den mänskliga fysioao- min talar!
Vi skulle då ej, som så ofta sker, utsmycka de mii.nni- skor, som vi träffa, med egenskaper, som blott finnas till i vår inbillning, och vi skulle ej Itta dåra oss af ett tilltalande yttre, bakom hvilket blott inre tomhet eller moralisk svaghet döljer sig.
Men tyvärr ar den skrift, som är inristad i miinnisknns an- siktsdrag, ej lätt att dechiffrera.
De ord, hvilka redogöra för de konstanta agenskaper, som iiro bestämmande för sjalslifvet och karak- teren, iiro dels öfverkorsade af andra, hvillra tala om tillfiilliga sjiils- stämningar, dels halft utpliinade genom det uttryck af konventio- nell artighet och vanlighet, som hvilar öfver de flesta människors ansikten.
Vi kunna likväl lära oss att bedöma en människas karakter efter hennes yttre gestalt, hennes åtbörder och anlet.sdrag.
Pysiono- miken är den vetenskap, som vill lära oss detta, men som hvarje annan konst krä.fver den naturliga anlag och särskild begåfning.
Förf.
af föreliggande arbete ger sina läsare en inblick i de svarig- heter, som medfölja fysionomiska studier, och lamnar afven några kortfattade antydningar om de egenskaper, hvilka iiro oundghgligt nödvändiga för dem, som vilja lara sig att riktigt bedöma sina med- människors karakter och natur.
Den oumbärligaste af dessa egen- skaper ar, säger han, en ytterst fin känslighet, och knappt mera um- bärlig ar förmågan att frigöra sig från den instinktiva sympati eller antipati man i allmanhet kamer för sina medmänniskor och hvilken ej sällan lägger oöfverstigliga hinder i vägen för ett opartislct be- dömande af andra.
För att läsaren likviil ej skall afskräckas af de svårigheter han påvisat, tillägger förf.
uppmuntrande, att den, som ej äger de nödvändiga förutsättningarna för att blifva en fram- stående fysionom, kan likväl » blifva hemmastadd i denna vetenskap, liksom somliga personer utan att blifva konstnärer kunna erhtilla en viss grad af kunnighet i målning, teckning, skulptur eller för- fattarskapa.
Vi kunna ej gifva någon ingående redogörelse för bokens inne- håll, hvilket ar både omväxlande och rikhaltigt, utan blott en kort- f attad öfversikt af.
de innehållsrikaste kapitlen.
Den f örsta afdel- ningen innehåller ' en kort framställning af fysionomikens ' historia, en redogörelse för det system, som blifvit utarbet ' adt af Eugbne Ledos - en framstående fransk fysionom, som uniier det-andra kejsardömets dagar å$n~öt stort anseende och popularitet - samt nAgra anekdoter, hvilka.
utgöra ett bevis ej endast för möjligheten ' att rik- tigt kunna bedöma en manniskar, karakter efter hennes utseende, utan afven för möjligheten att kunna förutsaga en människas öde ph grund af de.antydningar om hennes naturell, som en skicklig fy- sionom kan finna i hennes yttre.
SA skalle Eugene Ledos en gång yttrat om Emile Ollivier: » Den där mannen .- han a r kejs,rdömets likkusk (croque: mort) och Frankrikes onde ande s, och om kejsar- prinsen: » Detta barn kommer aldrig att regera.
Han kominer a t t - -.
.
.
dö en våldsam och för tidig död. ».
Ett kapitel handlar om Iwinmn;.
Det är: ganska kortfatiadt,.
ty, som förf.
säger, » kan man ej våga anförtro åt papperet tusende- delen af de observationer man gjort öfver kvinnan)).
Vi vilja följa förf: s exempel och ej anförtro åt papperet de ' observationer om kvin- nan vi finna i hr Leclercqs arbete.
Blott så mycket vilja vi med: dela, att om man f &amp; tro det språk kvinnornas anleten, enligt herrar fysionomers utsago, tala, gör man bast i att, som förf.
säger om en kategori af dessa olycksfödda varelser, » med kall och bestämd värdighet hålla dem på ett visst afstånd ».
.
.
Den del af boken, soin otvifvelaktjgt är den mest intressanta, a r ' den samling af karakteristiker, som upptager hela andra delen af ar- betet.
Förf.
gör har en särdeles intressant analys af en mängd framstående personers karakterer och själsegenskaper.
Han tillämpar på dem fysionomikens lagar och hänför dem till en eller annan af de grupper, i hvilka Ledos indelat de mänskliga fysionomierna.
Bland de personer, hvilkas inre har passerar.
revy, finna vi konung Oskar II, Andrbe och August Strindberg.
De öfriga celebri- teterna kunna vi ej namne, ty de äro ej mindre an 75, och vi tilltro oss ej att bland denna miizigd af storheter.
i hast plocka ut de mest represeiitativa. '
Vare det nog sagdt att kejsare, konungar bch furstar, statsmän, författare och konstnärer - hade manliga och kvinlige - har funnit en plats.
- Att fysionomiken ar en farlig vetenskap, det Adagalagges till fullo af dessa kart~kteristiker, hvilka som oftast blotta ett inre, hvilket är långt mindre tilltalande an det yttre.
Man kan stundom ej annat än förvåna sig öfver f6rf: s.oförbehållsamhet.
Skildringama ' åtföljas af poiträtt, hvilket naturligtvis gifver dem ökadt varde.
.
.
' Julien Leclercqs arbete ar som .helt betraktadt ganska intres- sant och passar särdeles val till Iiisning i en.mindre krets, soin sam- lats kring aftonbrasan eller salongsbordet.
- S.
...
Bartek segraïei ?.
jämte andra berattelser och skisser af HmylX ' Sieukiezcicz.
Of versättning.
Den mest betydande af de berättelser boken innehaller ar, som också titeln antyder, » Bartek segraren », i hvilken förf.
skildrar niigra episoder från det sista fransk-tyska kriget.
Förf.
betraktar h&amp;r h&amp;ndelserna fran den simple soldatens ~ y n - punkt, och härifrån sedda te de sig naturligtvis i en helt.
annan dager an från de höjder, dar den lysande och guldsmidda skaran af officerare dväljes.
Hans hjältar höra ej till dem soin efter kri- gets slut Aterviinda hem med den glada förvissningen att nu f; skörda lönen för sina mödor, utan till dem som glömda och obe- märkta återvända till ett hem, där under deras frluvaro nöd och fattigdom tagit sig en bostad, från hvilken de ej sedan låtit förjaga sig.
Det är med ett ord krigets frbnsida, som stirrar mot oss ur berättelsen, det är krigets verkliga anlete, f r h hvilket den slöja af poetiska illusioner blifvit bortryckt., som för så mdngen helt och hgllet döljer dess drag.
Förf.
skildrar först transporten af en mängd polska bönder f r h Posen - bland hvilka Bartek, den blifvande segraren, också befinner sig - till krigsskådeplatsen.
Dessa stackara » polska fiin s, som tyskarna med förkärlek titulera dem, hafva ej mycken anled- ning att älska sitt tyska fiidernesland och sina tyska landsman.
Ocksa förnimmes bland dem intet af den fosterländska entusiasm, som lifvade de preussiska soldaterna.
Har ljuder ej frin jarnvaga- vagnarna * det heliga krigets hiirliga stridshymn: nio Wacht am Rheinr, som en tyslr historieskrif vare uttrycker sig, utan t p t a och mod- fällda stirra mannen på hvarandra, och Bartek uttalar ntan tvifvel den allmänna stamningen, då han med mera uppriktighet %n stolthet svarar en kamrat, som frigar honom om han rar rädd: » Ja, hrarför skulle jag inte vara rädd ?&gt;, Hvarför de nu skulle offra sina lif, det visste de ej heller, ingen af dem hade hört talas om den hohenzollernska kandidaturen eller om Benedettis samtal med konung \ Vilhelm i Ems; många af dem visste ej ens hvad fransmannen voro fiir ett slags folk.
» Vet du hvarför du slhss med fransmannenu, frigade den gamle general Steinmetz Bartek efter slaget vid Grarelotte.
» För att de äro tyskar de också, - bara mycket varre - riktiga as », svarade Bartek, och antagligen vor0 ej de andra i besittning af ett större mått af kunskap om det folk, med hvilket de gingo att strida, eller om de h&amp;ndelser, som föranledt kriget.
Barteks, den dumme och tröge pol~ke bondens, omdaning till en hjglte, hvilkens bedrifter askgdas med beundran af både befäl och kamrater, ar gjord med stor talang och sällsynt psykologisk säkerhet.
Otvifvelaktigt ligger en viss ironi diiruti, att förf.
gjort den dummaste af de r %a polackerna: till den friimste bland hjältar.
Att » tänkande öfverhufvud föll sig svart för hans heroiskt anlagda sinne » hindrade dock ej.
att han blef raknad för den tappraste bland de tappra, men det var ett hinder för att belöningen för hans tapperhet blef något af mera reell natur an kors och medaljer.
Fattig lämnade han sitt hem, ännu fattigare,.
med brutna krafter och med en under kriget förvärfvad, olycksalig kärlek tvill glaset kom han tillbaka dit, för att jiimte de sina småningom duka under ej blott i kampen för sitt uppehälle, utan äfven i kampen mot den mäktigare tyska grannbefolkningen.
Berättelsen är skrifven med stor talang och röjer otvifvel- aktigt en förf.
af hög rang.
De öfrign berättelserna äro till sitt inneh %ll mycket olika - en är gripande, en annan mondän, en tredje idyllisk, och de böra således kunna tillfredsstalla de mest olika anspråk.
Den sista lilla berättelsen ar kvick och skämtsam, och man läser den med stort G.
H. nöje.
Föreningsrneddelanden.
.
Fredrika-Brenier=Förb~mdet och varldsutstallningeii.
I den social-statistiska afdelningen af viirldsutställningen i Paris deltager afven Fredrika-Bremer-Förbundet med ' en grafisk tabl % ÖEver sin verksamhet.
Den särdeles prydligt textade tablan mater en längd af 2 meter samt en bredd af l ineter.
Den visar p b etii öfverskiidligt satt kvinnans stëllning i Sverige p&amp; olika omra ' den.
Öf ' verskriften, hvilken i likhet med den öfriga ' texten, ar Btergifveii på franska spriiket, lyder: L ' Union Fredrika-f rem er, Stockholm jbndke en 1584 sur l ' initiatiue de M: nw la Barorme S.
Ad1elspu.rv.e pour seroir les intirets de ZU fenme.
Kartans öfre plan innehtiller en öfversikt af de framsteg, som del!
svenska kvinnan vunnit sedan Qr 1845.
Ö~versikten ar indelad i fyra fält med rubrikerna: Underuisning, Tilltrdde till arbetson~r~bci ' en, Rättslig stull- / ting och Medborgerliga rättigheter.
H v a r och en af dessa kolumner inne- hbller i kronologisk följd de reformer, som p % lagskipningens vag vidtagits för förbgttrandet af kvinnans förhalland?
inom familj cch samhälle.
Följer s i en med ljusröd färg utmarkt jämförande skala öfver den suenslm lecinnarss n~edellijXdngd.
Daraf f.ramgår att Sverige i medellifs- längd står främst (5 1, ~ ar).
Darpi % följa Norge (61.21), Danmark (48, !10), England (47,~) Belgien (46,~?
), Neder1 anderna (45,110) ~ Fin1 and (44,zo) och Frankrike (43,4?).
Det ditrpå följande rummet ut£ylles aE en likaledes färglagd tabl&amp; bland Sveriges kvinnor.
Siffrorna utvisa att öfver b~~ott.stighetsfi~ekvensen antalet brott enligt nämnda, beräkningsgrund under årsperioden 1866-1870 stod högst med 176, därefter sjönk s&amp; betydligt att det under åren 1886-
, 1890 utgjorde endast 95 för att under.
perioden 1891-1895 Bter stiga iihgot niimligen till 110.
För öfrigt lëmnar tablAn en öfversikt af Fredrika-Bremer-Förbundets förnämsta verjisamhetsområden.
.
: Fredrika-Bremer-Förbundets samkvamskomit~ hade tisdagen d.
17 april i R. F. U.
31: s lilla sal anordnat ett samkväm, till hvilket Bfven allmanheten ägde tilltr&amp;.de.
Den talrikt besökta sammankomsten inleddes af Förbundets ordf., riksantiqvarien Hildebrand, med ett sympatiskt: och innehhllsrikt minnestal öfver fil.
dokt.
Ellen Fries.
Därefter höll fröken Gertrud Adelborg ett föredrag ined ämne: aXågra synpunkter rörande kvinnofrtlgans betydelse.^ Detta föredrag har sedermera i sin helhet in- tagits i Stockholms Dagblad, hvarigenom det kommit en större allmänhet till godo. '
d Handarbetets Väiiners direktris fröken Agnes Branting vistas sedan den 30 mars i Paris i och för ordnandet af Randarbetets Vänners utstallning.
9 Fröken Sofia.
Gisberg och fröken Branting, de enda kvinnor bland teknici, som erhållit understöd.
af staten för idkande af studier vid vä,.rldsutstallningen i Paris, komma att dlrstiides för detta iindamal tillbringa en mhad.
.
--- O Från skilda håll.
Svenska kvinnornas nationalförbund böll den 11 april sitt &amp; rs- möte i Fredrika-Bremer-Förbundets lokal.
Mötet öppnades af netionalförbundets ordförande, fru Anna Hierta- Retzius, som yttrade några varma minnesord öfver den nyligen aflidna vice ordföranden, filosofie doktor Ellen Fries, och uppliiste i sammanhang där- med en kondoleansskrifvelse från Finsk kvinnoförening, undertecknad af dess ordförande, fröken Alexandra Gripenberg.
Sedan Ars- och revisionsberättelserna upplästs, öfvergick man till val af förbundets centralkomitd.
Till ordförande omvaldes fru Anna Hierta-Retzius, till korresponderande sekreterare fröken Ellen Whitlock och till kassaför- valtare fröken Hulda Lundin.
Nyvalda blefvo fru Kerstin Bohman till v. ordf. och fröken Naria Cederschiöld till protokollförande sekreterare.
De afgilende revisorerna: fröknarna E. Fryxell och G. Adelborg.
omvaldes.
Till revisorssuppleant valdes fröken R. Andersson.
Y.
Ur kvinnovärlden.
Under denna rubrik innehlller den tyska tid- ningen ~Kölnische Volkszeitungip en sakrik uppsats öfver vsveriges kvinnor^ och Fredrika-Bremer-Förbundet.
- Y
Programmet för Tnteriiationella kvinnokongressen i Paris 1900, hvilket blifvit oss tillställdt, inledes med, följande ord: Internationella kvinnokongresser ha förut ägt rum i Frankrike åren 1878, 1€ ?89, 1892 och 1896.
De h a följts af växande framgång, men ehuru de offentliga myndig- heterna uppmuntrat dem;.
h a de icku officiellt tagit dem i sitt hägn.
För första gången skall nu en officiell kongress behandla kvinnofrågan. '
Dennn kongress, hvilken béniiinnes Congr.&amp; in.ternationa1 de la con- dition et des droits ' des femmes, kommer att afhhllas i Paris 5, 6,- ' i och 8 september 1900 i Palais de 1 ' Economie sociale el; des CongrAs.
Att franska republikens styrelse antagit ett program för under3ök- ning af kvinnans rkttigheter anger den väg som är tillryggalagd och bör verka uppmuntrande p. % dem, som arbeta, på förbiittrandet af kvinnans ställning.
Underkastad lagar, i hvilkas utarbetande hon icke har nhgdn del, behandlas kvinnan, oafsedt hennes intelligens och Iörrriaga, som omyndig och lider af de eländiga villkor som beredas henne i samhället.
, Som ogift kan kvinnan med svarighet förtjiina sitt uppehälle, ty den lön: som betal ' as för hennes arbete, är mestadels löjligt liten och anses som e n biförtjänst.
Om hon är gift, tillhöra hennes förmögenhet och arbetsförtjänst hennes man.
Undersökningen af ' de medel, som äro ' ägnade att %stadkomma en .förbiittring af detta lage, synes oss förtjäna ' att uppmärksammas af lagstif- tare, sociologer och alla dem som fyllas af rättvisans.
och utvecklingens storslagna tankar!
ty kvinnans moraliska emancipation skall gtbnom att bi- draga till lindrandet af hennes nuvarande elände blifv ' a den sakraste borgen för hennes framtida vardighet.
Därför framläggas följ ande frkgor till kongressens pröfning; I ekonomiskt hänseende likhet i löner; I juridiskt hänseende samma f ö r m h e r för b %da könen; I politiskt hänseende lika rättigheter för man och kvinna, Vi anse att principen: lika, lön för lika arbete, ar en princip, som fordras af den enkla rättvisan, och finna det billigt, att de kvinnor, som äro ansvariga inför lagen oc.11 skyldiga att betala skatt till staten, E % rattig- het att deltaga i diskuterandet af de lagar som skola styra dein.
Vi inbjuda till denna kongress alla dem som hysa omsorg om mänsklig- hetens framtid, Och vi hoppas att man skall lyssna till var kallelse både i F+ankrike och utomlands.
Programmet &amp; r indeladt i 3 sektioner.
Föista sektionen behanklar h ekonomiska, moraliska och sociala frågor.
Andra sektionen: uppfostran.
Tredje sektionen: rättsliga och politiska fragor.
Medlemmar af kongressen kunna personer af bada könen blifva, som därom gjort anmälan hos generalsekreteraren och erlagt inträdesafgiften, 6 francs.
Associationer eller sällskap aga att mot en afgift af 10 francs slindq.
4 delegerade.
Anmälningar för deltagande i kongressen skola stallas till generalsekreteraren &amp;!
: me Marguerite Durand, aux bureaux du journal &amp; La Frondea, rue Saint-Georges 14, Paris.
Varning för deltagande i utstiillniiigew i Earls Court, London 1900.
Sedan Dagnys senaste häfte med dess uppgifter rörande den Inter- iiationella kvinnoutställningen i utkommit, har p&amp; förekommen anledning Fredrika-Bremer-Förbundet sett sig föranlåtet att utsiinda en varning till de unga kvinnor, som söka anstäilning i friiminmrle land.
En liknande varning har en gång förut utgått fr %n Förbundet, db händelser timat, hvilka gjort en sidan behöflig.
Silväl då som nu fiicitea uppmiirk- sarnheten vid: &amp; tt Förbundet sthr i förbindelse med flera internationella föreningar och föl j aktligen Or i stånd att auskaf f a tillförlitliga upplysnin- gar ana.
de i utlandet erbjudna anställningarna.
Det iir nnmligen För- bundet väl bekant, att genom annonser och förespeglingar af allehanda slag unga flickor lockas att antaga platser i utlandet., hvarefter det ofta, visat sig att bakom annonsen dolts ett osedligt syfte.
~ n l e d n i n ~ e till n den senaste varningen var den annonserade stora Internationella kvinnoutställningeii i Earls Couït, London, för hvilken Dagnys föregkende häfte lämnat en redogörelse.
Att den s. k. skönhets- täflingen inhiberats och ersatts af en nationalutstiillning, där 4 -- 6 unga damer, iklädda nationa.ldräkter, skulle syssla med för deras land karakte- ristiska handarbeten, har stdedes redan bekantgjorts.
I denna farandrade form har utstallningen erhallit en anstrykning af respektabilitet.
hvilket bevisas af att åtskilliga dadiesa ej tvekat att lamna densamma sitt skydd.
Det oaktadt har Förbundet ansett sig befogadt att varna för utställ- ningen, emedan underrättelse ingatt, att flera agenter i nara en m h a d s tid p % olika orter i Sverige varit sysselsatta att, enligt egen uppgift, engagera unga fiickor för utställningen i fraga.
D % endast 4-6 damer iiro behöfliga, förefaller det besynnerligt att flera agenter under s &amp; pass lang tid skola behöfva arbeta för saken.
Nisstanken ökas ytterligare daraf, att aiinon- seringen fortsätter afven sedan nationaldräkter profvats af de unga dainer, som anställts att tjänstgöra vid utställningen.
Cnder sadana förhallanden ligger det nara till hands att antaga, att utom de personer, som engage- rats för utstfillningea i Earls Court, engagemang träffats med en del andra unga kvinnor för helt andra iindamal, ja att agenter för den s. k.
Hvita slafhandeln haft sin hand ined i spelet.
Huru viil eller illa dessa agenter l p k a t s i sitt förehafvande är ej godt att veta.
Att deras arbete lidit afbrack %r emellertid otvifvelaktigt och detta i väsentlig mån tack vare den varning, som genom Förbundets försorg offentliggjorts i den svenska pressen.
