# ID: svediakorp-per201
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1900
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,297
# sentences: 565
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ellen Fries.
Aldrig ter sig döden s&amp; förfaraxde gktfull som d&amp; den niistan iitm förberedelse skördar ett rniimiskolif .i fulla blomningel1 of energi och verlrsarnhet, med e11 mångfald af rika möjligheter.
Aldrig kännes heller dodens makt så djupt som d i den i ett slag sliter alla de tusen tradar af gemenslmp och sympati, som binda en rikt utvecklad per- sonlighets lif vid ssmhiillets.
Men hvem af ' alla dem, som stå kvar med blödande hjtirtari, skulle dock våga missunna '.
.
den bortgångna en sådan död på lifvets höjdpunkt?
Tankar som dessa trikngde sig oafvisligt fram vid det plötsliga dödsbud, som den sista mars spred sorg och för- stämning i vida kretsar, d&amp; det berättades akt fil.
doktor Ellen Fries dukat under för en hiiftig sjukdom.
Den vackra vårsolnedg&amp;ngen, som göt sitt skimmer kring Sofiahemmet, dit hon förts, hade belyst afslutningen af henn.es lef nadssaga.
Ellen Fries tillhörde en gainml, anda från karoliiislra tiden käud I~rig~rsliikt;.
det fanns ett drag af l~iiclrhet och svensk frimodighet i hennes lynne, som inan.
iilslrade att satta i förbindelse med denna hennes hiirstamniag.
Enda.
barnet till sedermera öfversten i geileralstabeii Patrik Fries ' och hans hustru Maria Borgström, föddes hon den 2 3 sep- tember 1855 i Tjust p&amp; Rödsle, en gård som agdes af en hennes farbror och dit hon under sin bariidoin ofta k o m ' p i ebsök.
Hon växte emellertid upp soin ett Stockholmsbnrn, till ffiljd af sjuklighet 1Bnga tider stängd från lekar med jäiiinF+p och hainvisad så godt som uteslutande till .för- äldrarriias s %llskri.p.
Hennes liarigenom bradrnoget utve&amp;lnde själslif fick rik ngring i ett .hem, dSir både far och mor
representerade fin bildning och andliga intressen.
Hnlftan nat års vistelse i Schweiz med modern, då Ellen var elfva år gammal, stiirkte hennes fysik p&amp; samma gång som den ytter- ligme skärpte hennes tidigt väckta ialzttngelse- och reflexions- förmåga.
Efter återkomsten till Stockholm inskrefs det vakna och vetgiriga barnet i ahlinska skolan, hvars högre klasser hon genomgick.
Vanligen ansågs id denna tid den unga flickans intellektuela utbildning fullt tillgodosedd genom en sådan vid konfirmationsEL1deiii afslutnd slrolkurs, o m hon ej ville agna sig &amp; t lararinnekallet, då hon hade att genoliigå semi- nariet, hvars betydelse sedan liinge var erkänd.
Det filt för vetenskaplige studier, som öppnats genom den 1 8 7 0 beviljade rättigheten för kvinna.
a t t studera sid universitet, rar ännu s i godt som opröfvadt.
Det väckte diirför stor sensation bland Ellen Fries ' jämnåriga, då hon, i stallet a t t som de nu föras u t i världen, med sinn föräldrars samtycke valde a t t fortsätta sin skolgång vid Wallinskri, skolans nybildade g y lnnasidafdelning.
Sjalf ängrade hoii aldrig beslutet.
Ren- nes Icunslcnpstörst och smidiga intelligens hjiilpte henne snart till riitta, med de nya liiroiirnneiia och efter endast trc och en half termins studier, viren 1873, var hon vid ännu ej fylda nitton å r färdig med en vacker studentexamen.
Redan i skolan uppmiirksammades Ellen Fries ' anlag och intresse för historia, ett intresse som viickts och a l l t j i i d underhölls i hemmet af hennes far.
A t t hon pk allvar skullc beträda den lägrda banan afgjordes emellertid ej genast.
Visserligen hade hennes krafter långtifrån a t t försvagas af det regelbundna arbetet tvärtom dariiniler stiirlcts; men om ock ej halsosk&amp;l talade emot en fortsatt- ning af examenslasningen, tålde dock saken, så ny som den d å var, vid ett moget öfvervagande.
De å r som närmast följde medförde i stället en ningsidig beröring med lifvet och människorna, som bidrog till att gifva hennes personlighet dess pra.gel af harmonisk utveckling och frihet från allt pedanteri.
Först tillbragte hon ett tir utomlands, mest i Paris.
för a t t vinna större siikerhct i främmande språk, på sainrna g i u g hon besölde museer, utstiillningar och teatrar, med ett ord, utvidgade siu allmlin bildning.
De bida följ: u~ile vintrarna vistades hon henma i Stockholm och pröfvnde - nu
för första gkngeri siii förniaga som l&amp;ra.riniia, i det lion gaf.
en del spr~ldektioaer.
De egna studier.
som hon vid sidan h5irri.f bedref, stärkte eiiiellertid alltmer hennes vetenskapliga intressen.
Förii1drarna, alltid måna om en r5tt utveckling nf dotterns rika anlag, beslöto d k f ö r att underliasta sig e11 tids slrilsm~ssa, från heime och låta h e m e fortsiitta ' sina stu- dier i Upsala, dar hon inskrefs vid universitetet hösten 187 7.
Studietiden ' i Upsale, där Ellen Fries hade sitt hein hos do1nproste.n T.orén och dar hennes behagligt lcvinlign, siindt iilittfiilla viiseii snart gjorde hesne omtyckt och uppskattad i vids ImAisa~, medförde en rik utveckling af hennes veteui slsqdigs anlag.
Utan att till en början åsidosiitta sina spi-ik- studier koncentrerade hon sig sinaiiingom allt mera bestIitndt på, stadiet af de historiska, vetenskaperm.
D&amp; hon, eftek att ' 18 7 9 ha blifyit filosofie kandidat, började.
arbeta, på, sin lice~i- tiatexninen, voro historia och statskiiiiskap hmiiles själfskriflia, hnfviidii,uiiieii.
Redan iiu visade sig för öfrigt den förkar- lek fOr 8veriges storhetstid, hvarom heanes senare arbeten vittiiii Heimes doktorsafhandling behandlar aiimligen D 8ve- riges och Nederlbn derim diplomatiska förbia delser under Karl X Gustafs regering,.
Ellen Fries var den första svenslrs kvinna, som offent-, lipen försvarade en altadernisk afhandling, och hon gjorde clet med lika mycken lärdom som snabbhet och fyndighet, då, clet gUde att parera opponenternas angrepp.
Det vm deii 26 maj 1883.
Sival denna dag som proinotioi~sclsgen kort di@&amp;, d&amp; promotor, professor Cleve, s l s k i l d t li&amp;lsade Sy eriges f örsta kvinliga filosofie doktor, medförde.
en rik gard af erlriiunmde och hyllning &amp; t Elleii Fries personligen och &amp; t de strbfvaadeii hon så vackert representerade.
Hari deltogo ej minst heanes kamrater, af hvillra S ' tocl~holms untioli; som hon tillhörde, redan någon tid förut betygat henne sin aktiiing genom att i n v d ja heiioo bland seniorerma, och som nu i den vackra vå~kviilleii före promotioiieu bgl- lade henne med sing.
Elleri Fries bede, då hon ' fördjupade sig i historiska forakuiugar, kant att hoii nu kommit i n p&amp; sitt rätta.
om- rade.
Halst hade boii efter sfslatade studier i.
Upsnla helt iignat sig.
&amp; t sin vetenskap och undvikit att splittra sina lcrafter p&amp; olikastade uppgifter.
Har iir ej riitta platsen ' I
a t t bedöma hennes rerlrsauihet som historiker, lika litet som undertecknad äger förutsittningc~riia hiirför.
Meii det miste dock i detta sammanhang framhållas att, ehuru Elleu Fries af omstandigheternas makt alltmer drogs ifråu den rent vetenskapliga forskningen, har hon likväl riktat deii med ar- beten sådana som den stora monografin öfver Erik Oxen- stierna och ett flertal mindre afhandlingas, mest artiklar i Historisk tidskrift.
Under de senare åren framställde hon emellertid alltmer resultaten af sina forskningar i populärt hållna skildringar; och man kan knappast, med taulre p&amp; hennes betydelse för de olika oruriiden där hon verkat, b s k n att hon mer odeladt agnat sin tid i t vetenskapen.
E n sak som lag Ellen Fries nästan lika mycket om hjärtat som historieforskningen var den Evinliga iiuderris- ningen.
Redan hösten efter sin promotion, då hon anstilldes som historielararinna vid W allinska skolan, börj ztde hon agna sig däråt och genomgick sedermera en profirskurs vid Norrs 1,ztinläroverlret i Stockholm f ör att f 6 pedagogisk utbildniiiig.
Under sommaren 1884 företog hoii med understöd af stateii en resa till Frankrike för att studera dess fickskolor, och hennes året darpå tryckts reseberättelse risar, hur viil hon tillgodogjorde sig erfarenheterna diirifrin.
Med öppen blick s&amp;val för det franska systemets cnsidigheter som for dess styrka, dess koncentration kring det fosterländska, betonar hon hvad den svenska skolan i detta afseende har a t t lara.
Med lifligaste intresse följdes den nyblifna filosofie dok- tonis friska verksamhet af Esselde, som snart drog den u n p kraften inom sin trollkrets.
Beröringen med henne gaf iiya fruktbringande impulser å t Ellen Fries, och de bida rika personligheterna drogos till livarandre af öiiisesidig sympati.
Det var just vid denna tid som idéii till Frcdrika-Bremer- Förbundet mognade hos fru Adlersparre, och Ellen Frit: s hade öppen blick för dess betydelse.
Hon blef en af de ses undertecknarna af inbjudningen till det konstituerlin&lt;le möte, fråii hvilket förbundet reknar siu tillvaro, och en af medlem- marna i den första styrelseii.
a u n u lifligare blef hennes samarbete med fru Adlersparre i Tidskrift för hemmet, i hvars redaktion hon inträdde under de bida sista, areii af tidskriftens tillvaro, då, den tillika var orgnn för Fredrika- Bremer-Förbundet.
145 Med 188G, då Tidslwift för hemmet aflöstes af Dagny, upphörde emellertid detta förhallande.
Ellen Fries fann att tidskriftsarbetet tog för mycket tid fran Iienlies arlrivforslr- ningar, och fru Adlerspmre måste med saknad afsta frhn sin iilskliagsplan att se henne som Dagnys .redaktris.
Som styrelsemedlein i förbundet kvarstod ho11 emellertid till de sista åren d sitt lif och bevarade dlGd den största pietet för Esseldes person och verk.
rDet var en kraftens ande, en uppoffringens ande tillika, som man förgiif ves söker efter blmd oss alla, so111 mer och mer rycka framu, skref ho11 vid Esseldes död med ett vackert erkiiniiande af hvad hon hade denna aiide att tacka för.
För arbetet på, kvinnans llöjnnde i utveckling och i rattigheter, den s: ik, hvaråt Esselde invigt sitt lif, var emel- lertid Elleii Fries på, in&amp;ngo satt fortifiirannde verksam.
Om önslwardheten af politisk röstrattt för kvinnan var ho&amp; lifligt öf vertygad, och det beredde henne stor tillfreds- st-alldse, a t t Fredrika-Bremer-förbundet för någon t i d sedan tog.
upp den frågan p&amp; sitt program.
I arbetet för svenska kviniloïn as.
viirdiga representerande vid v&amp;rldsutstiillain gen i Chicago 1893 deltog hon med ifver och redigerade den svenska damkomit6ns ~ R e p o r t D s vid detta tillfälle.
Som ' ombud för det i sammanhang med Chicagoutstiillningen konstituerade P Internatioiial couucil of women)), hvars syfte &amp; r att verka för en samminslntning nf kvinnof öreniiigar inom alla kulturlander, tog Ellen Fries sedermera initiativet till bildande af)?
Svenskn kviuiiornsis natioiidförbund)), Som dess vice ordförande verkade hon fran dess stiftande 1896, förberedde kfven koiifereiisen i Stockholm i september 1897, men sar d sjukdom hindrad att sjalf taga del ditri.
Hon linde under den f6regiiende våren öfvemiistriingt sig, d&amp; hoii utom skolarbetet &amp; tagit sig att ordim flickskolorn~s afdelning inom Stockholinsutst~llningens pedagogiska sektion.
Ellen Fries har hcdern af a t t hafva deltagit i stiftandet d &amp; nnn en förening, som spelar eu stor roll i hufvndsta- dens Ininnovärld.
Hon var en af de fem inbjudarinnorna till Nye Iduns första sainlrvam och tillika dess första ord- förande, som mingen girig gifvit samvaron rikare iunehåll genom sina - 1iff ulla skildringar från g&amp;ngna tider.
Äfven utom den kretsen upptriidde Ellen Fries ej sallan som före- '
Iiisare.
Senast i viuter hö11 boii p i iippilrng; tf Peiliigo- giska liirokursen en serie historiska föreclrag, som alltid fyllde salen med iutresserade ithörare.
Utiiii a t t iiga högre talarebegåfniilg hade doktor Fries iiiiiiiligen i ovmlig grad förmågan att, sjalf ge~iorntfingd; if sitt iiiuiie, rycka andra med.
Hon berëttxde lika enkelt soin lifligt utan iiågoii som hiilst uppstyltning, nied förkiirlek dröjande vid karak- teristiska, detaljer och gärna med en anstrykning nf humor.
Men kom ho11 a t t vidrörn någon friga af djupare betydelse för fosterlandet eller n~ihiskliglieteii, d&amp; lriinde licmes stora ögon, som nyss gliminat af sl.alknktiglict, bli djupa och mörka d Iriinsle och rösten f i eii latt skiilfiiing.
Det var Ellen Fries ' bcriittareförmåga och viniialide personlighet som gjorde hennes lelitioiier i skolnii s&amp; efter- langtade af hennes lärjungar; ineii hennes inakt öfver ung- domeii berodde iifven på en siills~rit blick för dc individn- ella anlagen, en siillsynt humanitet och hjiirteriiriiie.
Dcsaa förutsättningar liksom ock heimes förmåga att s t p ntati stora later komino fullt till sin riitt, då doktor Fries, soiii sedan 1 8 8 5 undervisat rid, khliiisl; a flickskolaii, 1 8 9 0 af föreståudarinnan amnodades a t t dur orgntiisern cil gym- nasial-afdelning och leda den i egenskap af studierektor.
Denna uppgift omfattades af hciiiie med (7th varmaste in- tresse.
En föresyn och en iuoclerlig viiii för de blifvaiide stadenteran visste hon a t t med ett ord eller en blick upp- rniintra de modf5illdn och gifva ny fart å t arbetet; iiigeii behöfde vara radd a t t gå, till henne med sina bekyiiiiiier.
Äfven sedan de lämnat skolan, följde lioii dem siiriclt.
moj- ligt, alltid färdig att hjälpa dem med sina råd 0c.h sin cr- fareahet.
Det vittnar om brinnande intresse och nrbetseiicrgi a t t Ellen Fries med all sin har vidrörda mångsidiga verksam- het kuude förena ett historiskt författarskap, soin eiisniut för sig beteclrnar eeu vacker lifsgiirnilig.
Sjalf talar hoii diirom i mycket blygsainma ordalag.
2 Fiiiiies viil 9, skrif- ver hon under sitt portratt i e11 jultidning 1893, » en större gliidje än a t t vandra p&amp; den historiska forskningens obanade stigar, äfven om m m kan göra endast de aiispråks- lösaste upptäckter och aldrig når de stora fjUlridcler~i: i ?~ Dessa 8 aiispråhlöss npptiickter r bland arkivens pappor visste
h o n eiiiellertid att gifva, en form, som gjorde flydda tiders lif iiärmwande f ör Iiisareii, lilrsom hon omsatt sina intryck från resor inom och utom .Sverige, från Strängnäs som f r i n 12otheiiburg) i stämningsfulla bilder friii nutid och foi.ii~ tid.
Redan biografi-serien » Märkviirdiga kvinnor r, h r a ~ s senare afdelning, som behandlar svenska kvinnor, till stot del a r bygd p&amp; sjalfständiga forskningar i offentliga och ei~slcilda arkiv, tilldrog sig stor uppmärksamhet.
En serie för skola och hem afseddn korta biografier öfrer » svenska oclliugons storm&amp;ii », som Ellen Fries 1 8 9 6 började utgifva och hvaraf tredje haftet, Linn6, utkom strax före jul, är ett arbete af stor fosterliiiidsk betydelse.
Mest typisks för Ellen Fries ' författarskap förefalla mig dock hennes uTeck- iiiiignr ur svenska adelns familjelif i gamla tidera (1895).
Hon has den skolade historikerns blick för sammaiihaug och perspelctiv, och de gamla.
familjebrefven ur h e r r g å r d ~ r - nes arkivgöiiinior bygga med sina knappil aiitydilingaï åter upp kring henne forna dagars glömda lif.
Och hon kan konsteii att liffallt teckna, individualiteter och interiörer st % att p&amp; samrna gång det för tid och folk typiska.
lyser igeiioiri ock ger bilden ett allmannare intresse.
Äfven un- der d e sesare tiren samlade hoii inaterid till sådana bilder och lik just omedelbart före den sjiikdom, som slutade hennes dagar, hafva lagt s i s h hand vid en skildring, afsedd att i n g i i en andra del af teckningarna.
Ellen Fries lät aldrig nedtynga sig af arbete, knappt ens af sjukdom.
För de gamla föräldrarna, som deltogo i dis hennes intressen, sar hon med sitt glada, spiinstiga lynne solskenet i heminet.
Och hvnd hon var för sina liirjuiigar och sin ' stora vänkrets: det visade sig bast af sorgen då, det förspordes a t t hon var sjuk och a t t ' det var fara för lifvet.
Ellen Fries sjalf synes mycket snzyt, d&amp; hennes, sjuh- dom förv5rmdes, hafva iiisett, a t t hon ej hade lang tid kvar.
Deitim soliga natur, full af energi och lifslust, midt uppe i ett iilskadt arbete, resignerade inför döden med ett barns tillit och en krigares mod.
Medveten in i d e t sista, öfver- liimnsde hou sig lugnt å t en högre vilja och såg tillbaka blott med ödmjuk saknad att bafva, lruniiat så litet af hvod hon velat. '
'
Men f ö r dem som stodo lcriiig hennes graf med endast minnet k v m af hvad h o n kunnat, f ö r dem tedde sig i den grå, senvinterdagern lifvet med e t t slag fattigare.
Ty h o n h a r k u n n a t hvad endast e n iidel, genombildad och harmonisk personlighet kan: dela med sig både ljus och viirmc.
Sigritt Letjótz71 u f w t l.
Kvinliga yrkesinspektörer ").
Det ar iitom allt tvifvel, att vår tids siregna prodnktionssiitt medförer för arbetarens konstitution och hela timliga valfiird faror, till hvillra ingen föregaende period kan uppvisa något motstplie.
Hälsa och lemmars brukbarhet .stå dagligen pH spel för den, som sex dagar af de sju måste vara instingd i ett mangen g h g illa ventileradt rum, iitsatt för nerviitslitande gnissel och dan - som måste syssla med iimnen, Iivilkas blotta utdunstning ofta ar direkt hiilsov %dlig - sam måste handskas med maskiner, h d k a hiimas ett ögonblicks slappad uppmärksamhet med lemlästning, om icke värre.
Det är, när vi riktigt tiinkri, p&amp; saken, ett naturvidrigt arbets- satt, detta som v %r » högt utvecklade tid » pålägger en hel samfunds- klass till lättnad för de öfriga klasserna.
Naturen låter sig dock icke ostraffadt missbrukas.
Reaktionen kommer med sikerhet en gång - om icke förr, SA när maskinerna blifvit till den grad full- ändade, att den fullvuxnes arbetskraft ar öfrerflödig, att de låta sig styras af barnets hand.
Matte blott icke den skada de da lyckats tillfoga mänslrligheten vara obotlig!
NtDitto vi blott i tid göra hrad rnojligt är för att begriinsa den!
Naturen låter sig icke ostraffadt missbrukas.
Angkraften iir en af hennes stora, härliga gafvor, gifven för att den uttröttade mänskligheten skulle kiinna draga ett djul~t liittnadens andetag.
Hur ha vi brukat den?
Till att skaffa vissa delar af samhället konstlade behof, öfrer- f örfinade, f örslappande vanor, till att döda skönhetssinnet, förfula tillvaron, drifva egoism och njutningslystnad till sin spets - och %) Denna uppsats tillställdes red.
redan under förlidet &amp; r, ehqru dess införande af olika skäl blifvit fördröjdt.
149 &amp; andra sidan till att undergra.fva halsa och välfiird i de breda lag- Den val- ren, ja till att förgifta barnet redan i moderns sköte! *).
görande ångkraften är i sjalfva verket förvandlad till en J-lolocl~, hvilken kräfver ständigt nya människooffer -.
först och främst kvitt wme och barnet, den billiga arbetskraften.
Ned hvjlken ohejdad fart öfvergå icke de stora kulturlanden från åkerbrukande till industridrifvande!
Allt större och större ar- betsskaror drifvas oemotstindligt in i jattehjulet.
Kan man undra på om alla slags tankar, huru omogia de an lcunna vara, komma i jäsning i de hopade mnssorna, att ett smittämne sprider sig meil förfarande fart?
Otillfredsställda önskningar och missmod öfver till- varons hårda tryck iiro icke ägnade att skanka irnmunitet, och inassau liar i våra dagar blifvit själfrnedveten.
Nassan vill icke längre behandlas som ett maskineri.
Massan vill vara en lefvande orga- nism.
OclrsA jaser det i de stora indust,ricentra, ocksa förberedas omvältuingar, hvilkas rikkvidd vi icke kunna förutse.
De stora rörelserna komma i allmänhet senare till oss i vår nordiska vrå och de stors brottsjöarna &amp; ro då vanligen mildrade till rätt beskedliga dyningar.
Men låtom oss icke lita alltför mycket @ d e t t a senare faktum!
I ångans tidehvarf galla icke de gamla sjöinarlrena.
Här ett bevis!
Med en fart, som alls icke tyder på vanlig nordisk saflighet Bar vårt kara land blifvit ryckt med i, den uuiver- sella industrisvindeln.
För 50 &amp; r sedan var afkast-ningen af landt- bruket 14 millioner kr.
och har nu stigit till 2 7 ~ 7 mill.
om året, me- dan industrins afkastning på samma tid har stigit från 21 till 270 nzillioner.
Det ser ut, som om också vi borde vara beredda pk stor- industrins faror.
I de stora kulturlanden har lagstiftande makten redan länge gripit in.
I erlc2innande af att en så stor och viktig del a.f samhiillet som industriarbetarnas klass icke får helt prisgifvas åt spel: ulationer, hafva de resp. regeringarne utfardat lagar till skydd för arbetares lif och lemmar.
Det är England, som ' hikvid ar före-, gångslandet och som iiger mycket detaljerade fabrikslagar.
Det ar dock icke nog med att aga en lag, hnrinutmiirkt dennn an kan vara.
Det måste också finnas en mydigliet, som kan öfva Vid de stora cigarrfabrikerna i Amerika har det iakttagits, att ' I) kvinnor, som i ungdomen %rbetatwpk sådana, antingen bli sterila eller föda - barn utan lifskraft.
kontroll öfver d e s s efterlefvande, och för detta iilidamril inrättades år 1833 i England yrkesiuspektiowe~.
1 vttrt land litade man länge väl mycket p6 den enskildes goda vilja, Några allm8nna bestiimmelser, Hom funnos, bleivo utan ver- kan, d$ deras öf vetvakande var.
anförtrodt at de lokala m yndighe- heterna.
Det ar utom alit tvitvel, att personlig siilvilja och riitta- känsla har gjort mycket för att i vårt land förbattra arbetarens vill- kor och betrygga hans lif.
Nen lagen far icke lita diirpa.
Lag behöfves icke för den rattankande medborgaren utan för den, s o n har dåliga afsikter, och sådana arbetsgifvare finnas ockub hos oss.
Slutligen för 10 Ar sedau fingo vi iindtligen hr9 nrly4cmlc ~liytltl mot ?~rlcesftlrn.
Den bestämmer de anordningar, som skola iakttagas till skydd för lif och lemmar, den förordnar om nödviindigt luft.rutn, ventilation, belysning, temperatur, om iakttagande af renlighet, om anordning för att hindra dam, gaser och ångor att sprida sig i en för arbetaren.
skadlig grad o. s. v. Till siikerhet för lagens inkttagande utnamndes tre yrkesinspektörer, hvilket antal dock snart måste ökas till fem.
Det ses hiiraf, att iifren i Sverige iiro skydds- lagar för arbetaren och offentJig kontroll 6frer dessas iakttagande nödviindiga.
.
Var fabrikslag iitg %r från principen af likstallighet mellan kö- nen.
i en iiger icke, sisom de flesta andra lands falni.kslagnr, nagro inskränkningar af kvinnans arbetsfrihet i iiudam81 att skydda henne mot öfveransträngning.
J a g skall icke har ingå pil några pr0 och ~~~~~~n mellan de bagge principerna.
J a g skall blott fastslå, att principen af Zilistiil- lighet mellan könen utgör grundvalen för vår svenska fabrikslag.
Men ngr s&amp; ar fallet, hvarför ar denna princip icke genomförd också, vid kontrollen?
I standigt växande skaror drages kvinnan in i denna moderna form n£ enistenskampen, hvilken synes så föga ltmplig för hennes konstitution och uppgift som moder och hu~moder.
Hon represen- terar den billigare arbetskraften ' och användes därför öfvernllt, dar det på något sätt kan låta sig göra.
Nen när detta faktiskt &amp; r förhallandet, hvarför hafva vi d$ icke under ' de 10 %r lagen har a.gt kraft haft en enda lit * itrlig ~ 1.
l i c ~ - i ?lspeli.tör % Det ar inkonsekvent och orattfärdigt, att det icke skall finnas en myndighet, till hvilken dessa tusenden af kvinnor kunna fram- föra sina besvär utan fruktan för att mista sin plats, Det ar f r i n
utlandets arbetscentra inångfaldiga gånger bevisadt, att lcvinliga ar- betare icke komma till de manliga yrkesinspektörerna med klagoinål, men att s&amp; snart lcvinliga ha blifvit tillsatta, strömma sildana in i miingd.
Det ar iitsin tvjfvel blyghet, som ofta hindrar arbeterskan att för ' en man frarnstiilla sina besvär, mången gång kan det ocksil vara fruktan att bli betraktad som ett sjap eller en om bckså ogrundad farllaga att mista platsen, men det ar också siikert, att det finnes legio af frågor och klagomål, hvilka arbetaren endast för en person af sarniria kön kan frambara.
Som exempel skall jag har blott framdraga en händelse, som timat vid en fabrik i göpenhamn.
En arbeterska klagade inför sin arbetsf örinan öfver den otillrackliga lönen, öfver att den var alldeles för liten för att uppehalla lifvet med.
Hon fick till svar: » Aa, hvad?
De har ju Natten til Deres Xaadigl~ed ».
De stora moraliska faror, som detta hopande af man och kvinnor, stundom på slnlma oinråde, erbjuder, ar tvifvelsutan störst för den unga kvinnan, och i detta afseende kunde en inspektris, som ägde för- måga att vinna, arbeterskornas förtroende och som ville betrakta detta kall icke blott som ett lefvebröd men som en lifsuppgift, göra oandligt mycket godt.
Behofvet af kvinliga yrkesinspektörer betonas stnrkt i flera land, som iianu sakna sadana.
Tanken iitgick ursprungligen från Eng- land, och det 5r lärorikt att se huru den diir brutit sig vag.
Frågan vacktes första gången: år 1878 af mrs Paterson, en kvinlig typograf, hvilken af personlig erfarenhet kände de arbetande kvinnornas behof och den manliga inspektionens otillrikklighet.
Hennes tanke väckte i början starkt motstånd, men med sin har- liga anglosaxiska uthillighet bragte hon den fram.
ar efter år.
The Womeds Liberal Federation upptog tanken och satte en stark agita- tion i gång för saken.
Efter 14 år var den kommen så långt, a t t regeringen utniimnde 4 kvinliga kommitterade, som skulle undersöka kvinnans arbetsförhållanden och insända rapporter till årets Labour ' Conanaission.
De fyra damerna utförde p % ett gliinsande satt sitt uppdrag.
Den Blå bok de kunde öfverlamna till The Labour Commission utgör ännu en verklig handbok för studiet af den engelska kvinnans ar- betsförl18llanden.
Med.
sliende fakta bevisade de, att trots den stora stab af fabriksinspektörer och assistenter England består sig, kvin- nans arbetskraft missbrukades p&amp; det hänsynslösaste satt.
Så viktigt
material insamlade de, att konimissionen s i g sig forlinliten att friin.
arbetsgifvares, arbetares och inspektörers sida infordra utlBtande i ämnet.
Från alla sidor blef svaret tillstyrkande och aret darpi, 1893, tillsattes på försök 2 kvinliga inspektörer.
Nrs Paterson n r clen ena.
Viil inseende att det nyx minaste arl~cta sig organiskt fram, om det s k d l f5 växt och betydelse, aktade regeringen sig att kasta tvhgströja i form af reglemente öfver den unga institutionen.
Vpp- draget blef ett förtroendeuppdrag, och dc bagge inspektriserna hade nästan fria hiinder.
Aret diirp&amp; tillsattes ytterligare tvi, plikterna blefvo småningom bestiimda, och institutionen vaste ut till ett departc.
mixt for sig under an kvinlig chef.
Och nu iiro yrkesinspekti.iserna oumbiirliga.
Deras omrade är hufvudsakligen hygienen, inen de maste ocksa kontrollera, att kvinnor och mindmariga icke arbeta pb af lagen förbjudna tider, icke hållas till förbjudet öfverarbete.
Deras persohliga inflytande öfver arbeterskorna skildras som synnerligen välgörande.
' Utom i England anviindas kvinliga yrkesinspektiirer p6 Xya Zeeland och i n %gra stater i Xordamerika.
I Frankrike likaså, men där ha de endast tillsyn öfver verkstiider.
I ett par tyska srnistater ar institutionen införd, och frågan star på dagordningen i de öfrigu.
Den.
var ' framme .vid årets riksdag; men föll för att resa sig igen.
Holland fick för några mhnader sedan sin första yrkesinspektris, och i Norge bar förmannenoför Kristianias kommunah yrkesinspektörer (hvilka sorters ' under statens) ingifvit andragande till staden om att bevilja medel - i och för tillsättandet af en kvinlig yrkesinspektör.
I Danmark har ~Kvlniien og Samfundet » bragt frågan på bane.
Den &amp; r sålunda framme rundt omkring oss.
Den pekar p&amp; ett djupt kändt behof.
Dess realiserande tir en handling af rattfardig.
het, men ocks % a£ klokhet.
Månne icke tiden ar inne äfven för Sverige att framstalln f or dran ' om k t d i g n y rkesiizspektörer fop alla de ind~rstrieZlc!
f i i w f / / g,
Partikvinnor.
En kort protest.
Mecl anledning af min anspråkslösa, i Dagny inföida skildring af Pestalozzi-Fröbelhuset i Berlin samt min däri uttalade uppfatt- ning af kvinnans sanna bestiimmelse i familj och samhälle liar jag mottagit flera meddelanden af mycket vänlig art.
Men Atskilliga af dessa shafva l~ommit mig att med ledsnad inse huru fjärran en stor del af var tids äfven iikresserade lcvinnor äro från det ideal af akta kvinlighet jag Blskar tro vara upphinneligt för oss alla.
Dessa sist antydda meddelanden hak va, .betecknande nog, vimit ano- nyma, och inan har bland annat i olika ordalag lyckönskat mig ' att ej vara en » vausterkvirina)) med » onda revolutionära böjelser ».
Dylika uttryck äro ingalunda ovanliga bland kvinnor, som .anse sig » kiimljs » för eller emot den s. k; kvinnosaken », och de.
göra mig alltid illa till mods.
- J a g har hört kvinnor med lidelse förklara det som sin stolthet att vara vanst ter kvinnor ».
..
Jag har sjalf å vissa håll blifvit stämplad sAsow sådan, medan ' jag A andra siden och iin oftare blifvit framställd såsom en inkärnation- af. » hö- '.
-.
- gertendenser ».
Min egen st3indpunlct i denn8 sak torde betyda niycket litet, och det Iran se ut som ett slags förhafvelse, att jag öppet frånsiäger mig hvarje sådan beteckning, inen jag önskar dock h a h a sagt, att jag aldrig sträfvat efter att stå vare sig som &gt;höger » eller » van- sterlcvinna~, utan fuunit mitt lifs lycka och mål i att ratt och slatt ' få vara en kvinna, som sökt arbeta för dem eller det jag.
alskar,.
för det jag tror vara rätt och godt.
Och det har varit mig foll- komligt likgiltigt, om det, som vaxit värdefullt för mig, för ' tillfallet noterats af somliga i en höger-, af andra i en vansterkolumn i den schematiska och blodlösa bokföring man så ofta roar: ' sig med att.
.
uppställa öfver sina medmanniskoi.
Soni sagdt, min personliga stallning betyder föga.
Men den ganska allmänna kvinnouppfattning jag antydt betyder mer.
Ty med denna indelning få vi fanatism in i var kvinliga värld. '
Det finnes sidor i marinens offentliga lif, som vi kvinnor böra akta, oss att acceptera, inbillande oss att därigenom bli sant och ' verk- samt » sailihällsbevarande » eller » framåtskridande)).
Det ' vore en oberäknelig olycka, om kvinnorna inordnade sig i sins emellan oför-. '
.
dragsamt stridande partier, bärande niiinnens stridsstandtir, lptrande till deras partisignaler och med lösen: E ' t nvcmt mot denna vanster- kvinna!
Bt gnrde mot denna högerdam!
TTi skulle genom att s&amp; satta etiketter på hvarandra komma att kviifva och döda en hvars fria individuella utveckling.
De insatser kvinnan såsom siidan kan göra i samhalls- lifvet, vare sig genom bevarande af det redan befintliga goda eller framdrifvandet af det nya goda, skulle Iiiiligenom tillintetgöras.
DE!
kvinnor, som så märka sina arbetande medsystrar å ena eller andra omriidet, iiro i sanning kulturfientliga, ty deras hjiirtan äro triinga och kalla, de omfatta endast detta mindre väsentliga, som skiljer, i stallet f ö r allt det viisentliga, som enar.
3Ei kvinnan vara med oni att bygga broar, men ej att grafva diken.
BI&amp; hon representera det själfullt mänskliga, det enande, försonande, md hon vara den, som söker ut det för alla gemensamma i lifvet, må hon nira repre- sentanten för verksam, omfattande kiirlek och barmhartighet!
Så fort hon inordnar sig i mannens partikategorier, förlorar hon kraften atl fylla denna sin bestiiinmelse, soiii just lagt skön- hetsprägeln öfver hennes tillvaro.
Men, hör jag invändas, utan bestämd » f a r p, hiirii kan en kvinna bli en kraftigt utmejslad personlighet?
Hon blir ju endast en obestämd, intetsägande kvinlig natur!
J a g tror, att kvinnan först då ar sant utpräglad, da hon be- varat kvinlighetens finaste kiinnetecken och ej sökt ikliida sig man- lig uniform eller inpassa sig i niigon af dessa skarpkantade kate- gorier, dessa hårda partiramar, astetiska, politiske eller sociala rektanglar.
En på så vis andligen instängd kvinna blir lätt kylig, kantig och ofördragsam, s. k. kritisk just på det negativa satt, som vä&amp;u se något godt hos en medsyster, emedan hon själf bohagut utpeka dennas plats vare sig åt höger eller &amp; t viinster och utan att fråga efter om den s % placerade själf vidkännes positionen.
Huru te sig för r å r blick de kvinnor, som vi i lifvet mött och iakttagit sasom kraftiga kvinliga personligheter?
Hafva de varit sådana genom den klara och koncisa formuleringen af sin lifsdsk5d- ning och sina Asikter samt genom den kraft, hvarmed de £ramburit allt detta?
Nej.
Men viil genom den kraftiga kiirlek, som satt dein i s t h d att besjäla vare sig ett hein, en skola eller nilgot annat verk samhetsfiilt och i denna sin krets rara den inedelpunkt, från Iivil ken lifvet utgick och till hvilken det återströmmade.
Evinnnii har ofta en mycket stor praktisk förrnAga, inon det %r kiideken till vare sig personer, rent mänskliga förhållanden eller ideala syften, som öppnar hennes öga, s&amp; att hon klart ser malet och med instinktm~ssig siilcerhet finner de ginaste vägarna, till detta.
Hos t. ex. m religiös manlig personlighet framträder p; ett för honom naturligt siitt det religiösa elementet i en klart affattnd dogmatisk iiskadning, medan hos en religiös kvinna det är den djupa fromheten, som åt hennes orngifning gifver det starka intrycket af henne.
S&amp;som jag förut framhallit i Dagny, är min mening icke den, att kvinnan skulle bli stiiende outvecklad urider en mer eller mindre o~~zetZ~ljetcn l~iinslns ledning, utan att Hon p&amp; grundvalen af denna specifikt lrvinliga naturbestamdhet skall tillvinna sig den medvetna öfverblick öfver sig sjalf, som siitter henne i stånd att med full sgkerhet verka i 1i: fvet.
.
Men denna säkerhet fiuner hon icke, och verkligt lifsinfl~tande fHr hon icke, om hon sveper sin ande i .trasorna af.
mannens strids- riistning.
Vi ha i kvinnovarlden fortfarande mer än nog af den nedrif. '
vande och hjiirtisande byråkratiska anda som fr6gar - icke: hvad är denna kvinna och hnrn fyller hon sin plats i lifvet såsom kvinna?
- utan i stvallet andlöst spörjer: hvad ar denna lcvinnas snnn?
Låtom oss böja oss för henne eller se henne öfver axeln allt efter som hen- nes makes titel har hög eller ldg klang!
.. Sant ar, att aldrig skola vi Izunna andra lifvets g b g i den mening, att vi skulle kunna utplåna yttre skillnad i rang, förmögen- het m. m., men att d ö n u efter dylik rälmemetod, det lcunnn vi lata bli, lika väl som vi k~inna undvika att i inanliga termer och parti- grupperingar riibricere hvarandra nllt efter de olika mål enhvar af oss satt för sin lifsve~ksainhet.
Alltsa: icke för ensidig eller skarp uppmarksamhet fäst på » olika ståndpunkters i mer eller mindre abstrakta fragor, ej heller p8 olikheter i kvinnors yttre lefnads- stallning.
B18 vi icke släcka nt det vart.
ögas bästa ljus, som blistlikt triiffar sakens viisen, upptäckande det goda, som gömmer sig, det onda, diir det förlrläder sig.
M å vi icke utkyla vira hjiirtan, s i att de mista förmagan att älska det skönt och sant miinskliga, det m å frmutriida till höger.
eller viinster om oss, hos miinaiskor öfver eller iirider oss.
.
Cecilia.
Biibth-Holmberg.
.
Från Englands praktiska arbetsfalt.
II.
Hönsafvel.
P&amp; min fråga: ~ H r a r f ö r äro engelsmiinnen s i kouserrativa? » gaf mig en engelsman nyligen följande svar: » Yi lita axidra experi- mentera, och först nar en uppfinning fullkomnats, pröfvnts och isat sig praktisk, adoptera vi deusamrria.~ Man m&amp; nu s&amp;p hrad m a n vill om en sidan princip, siikci-k ' ar emellertid, att då d g o t f@retages, vare sig det giiller iipparlx.
tandet af en ny industri eller upplifrandet af nfigot gammalt, ned- lagdt eller försiimmadt, så sker det med 1) eiindransviird noggrannhet och genomgående grundlighet, så ock med den nu s5 moderna, iner eller mindre framgångsrikt bedrifna hönsafveln.
Den oinvigde som i Sverige kanske varit van att se dessa nyttiga små husdjiir öfverliimnade åt en hönsgumma, om möjligt nUnu okunnigare om deras behof och skötsel an iigaren sjalf, rent af hiipnar vid åsynen af det striingt vetenskapliga stiiciiiim som i Eiig- land agnas hvarje s&amp;rslcild art af höns.
På de senaste åren har niimli- gen intresset för denna bransch t.illtagit i förvånande grad och spïidt sig till snart sagdt d a klasser.
De tiotals facktidningar, som hvarje vecka utgifvns, bevisa bäst hur denna sak f. n. florerar.
För att t a riktig fart måste naturligtvis denna viirm, som st mycket annat, först blifva modern.
Sedan förnhiteterna, med prinsessan af Kales i spetsen, börjat intressera sig för sakon och s h d a sina rena rashöns till flera af de mångfaldiga iitstiillnixigar för fjaderf a, som årligen anorduas, bland h d k a Kristnllpulat sets utstglloing den 1 november står främst, sp&amp;ddes detta mod raskt nediit; och eftersom dessa små tvåfotingar ej a.ro svtranskaff- liga eller så dyra som hundar och hastar, ligger det jii inori: möjlighetens grans för hvar och en att försöka sin lycka vid ni- gon af de många, årliga pristaflingarna.
Af dessa senare h i l k a s mål är uppmuntran af ren ras, begagna sig dock mest de förmög- nare hönsiigarna, under det arbetsklassen och den ensamma gumman i sin stuga hiilla några små befjiidrade husdjur för iiggprod~ktion, likgiltiga för namn och farg, blott viirpningsförnGgan finnes.
Idkare af höns-skötsel kunna siledes delas i trenne klassein.
Den första eller s&amp; kallade ~fanciers:) ar troligen alldeles okand i '
15 ' 7 Sverige, dar inga större ntstiillni.iigar med lockande pris förelromma; den andra lrlassen, dit jag raknar alla som drifva hönsaffärer med iigg och slalrt&amp;öns, har ej bragt sin industri till någon särdeles stor fullkomning eller utsträckning, om man nämligen f&amp;r döma efter det stora antal af kyclrlingslrelett, som under namn af » Hamburgerkyck- ling » under vintern serveras i Englands hufvudstad.
En wf ' anoier~ eller sliebhaberr (ordet har ingen motsvarighet i svenskan och måste diirför, som så många andra sporti; ttryck, adopteras) ägnar sig utesliitancle åt den sportmiissiga sidan af saken och uppdrager endast rashöns för att med dessa täfla om större eller mindre pris, allt efter den klass de tillhöra.
Han sdjer blott afvelsägg och kan k r dessa erhiilla veritabla » fancy- pris », d. v. s. ngra nog hvad som begäres, såsom t. ex. 10 eller 20 lrronor dussinet, Enstaka hönor eller tuppar säljas ofta till ett pris af S B 900 kronor stycket.
Dessa summor och liknande haf.va betalts då pristagare bytt ägare, de äro sHledes icke blott siffror i utstiilliiingsl&amp;alogerna, där utställare stundom siitta niigra tusen kronors värde framför sina respektive fåglar för att försälrra sig om att få behålla sitt djur, ty regeln vid utställningarna Pir, att allt skall ha ett uppgifvet pris.
Denna krigslist kan dock misslyckas.
Ja&amp; har känt utställare, som i katalogen miirkt en höna med 30 eller 40 pund sterling för att £A behiilla den, men sii har någon, som det kallas, wlaimed it », d. v. s. bjudit su.mman, och Ggaren har gatt miste om sitt dyrbara djur.
Det har.
afven h h d t att värdefiilla figlar dött under järnvägstransporten, och man kan dar- utaf se att en » fancisr » löper ej s % ringa risk och att hans sport niistan smakar niigot af spel.
En framgångsrik » lady-fancier » lär ocksa en gling yttrat, då hon öppnade morgonens post, hvillcen medförde iinderriittelser från olika utstdlningsorter, där hon agde intressen: » Det &amp; r nästan lika spännande som Monte Carlo.))
.
Hvnd nu den andra sldan af ialcen an&amp;r, eller bedrifvande af hönsskötsel för producering i f ägg och slakthöns, så förfäkta alla de måugfaldiga tidskrifterna i ämnet den satsen, att detta kan och bör löna sig, om rutt och praktiskt utfördt.
Äfven framhålles hiir s&amp;kildt liirnplig denna sysselsiittning är för kvinnor, i det smiidetaljer, som ofta .förbises af män, härvidlag spela en viktig roll.
Att kvinliga utstiillare ofta taga priset, där stora höns- g&amp;dsägare misslyckas, visa de &amp; liga iitställningsredogörelserna, ty vid detta, som i så m h g a andra fall, besannas det gamla ordspråket:
» Look after the siiiall things, and the large ones will t: ike care of themselves.~ (Se tili detaljerna, s5 sköter clet Iiela sig sjiil£t.)
Till sist skulle jag vilja att lusaren ined mig ktistucle en ltliclc p; viddens största fjiiderfiiiitstiillning i Kristallpalatset i London.
Utstiillningsföremalen ntidde i ar den höga siffran d- 7,500 och nggot öfver 35,000 kronor Toro anslagna siisoin ltris.
Dii Iivarje iii- stallare betalar en afgift af i lcronor, ser m m 1iil-t: att iiigen svlirig- het finnes för erhilillande af höga l~elöningssiimmos.
Genast vid ingangen till det viil&amp;gn palatset mötes inan af etdi högljudt kaclrlande f r h tupparna, som t ~ c k a s anse sig rara hit- komna för att täfia om hvem som hast och ljiiclliguut kan framh3lu sin egen förtjiinst.
Att liirnna en, om iin aldrig SH Itort.
redogiirelse för de många klasserna inom hvarje slag af fHglar, tillliter tyviirr cj lit- tynimet.
Man vandrar emellan o8ncllign rader af burar, 1m.m pas- serar det ena pralctexemplaret efter det andra och stmxiar kanske framför nigon bur, dar det röda kortet utrnrirker en försts pristagtre, eller vid en annan miirkt » siildu för ni !gra hiindra kronor.
Förgafves söker den oinvigde har iil,l) t licka livad som iitiiiiirl~cr denna fågel framför hans granne, ty ranliga ögon se iuf et aniutilc- ningsviirdt, och dock h a h a prisdomarna vid granskningen ej n1leri: isI fast sig vid storleken, formen, benens Piirg, korrekt nyans ocli teck- ning p&amp; hela fjaderbekliidnsden, utan hvarje liten tagg eller spets i den röda kammen har vagts och inspekterats och fHtt sitt kvalifi- cerande eller diskvalificerande märke.
Ehuru rent bedragliga förfaringssiitt siisom utplockning af in- korrekta fjädrar, fiirgning m. m., nu siillan förekomma och da striingt straff as, användas hkväl en hel del lofliga försköningsmedel, s b o m tviitt- ning, massage af kam och öroulober i ganska stor ritstrackning fiir att försköna och fullkomna utseendet på ett rasdjur, och det iir ganska komiskt att iakttaga, sasom jag haft tillfälle till, huru en ~fanciers behandlar det utvalda föremålet, innan det afsiindes till iippvisning.
Ungefär fjorton dagar före utstiillningen maste fågeln dagligen till- bringa några timmar i en bur liknande utställningsburen, för att vänja sig diirvid, och hvarje morgon göres stor toalett.
Hirtill fordras två personer.
Den ena håller hönset varsamt inlindadt i en mjuk handd~ik, SA att fjädrarna ej riafsas eller brytas, under dot den andra tviittar kam, skiigg och öronloher med en mjuk svamp och ingnider dem därefter med vaselin eller någon annan patenterad skönhets-salva.
Sedan borstas ben och klor val med varmt vatten
och tv81, torkas samt poleras blanka med vaselin.
Men ej nog där- med, hvarje litet fjäll utmed hela benet lyftes vnrsamt och skrapas med en tillspetsad trasticIra, så att inga svarta kanter Bynas utan benets färg ren och oförfalskad framstår. '
Till sist strykes med en mjuk silkesduk lätt öfver hela fjiiderbekliidnaden, som daraf blir jiimn och glansande, och herr tupp eller fru höna iir nu färdig för skönhet s t aflingen.
Denna omstandliga förberedelse synes måhända löjlig för en icke-fancier, men hvem som hälst slrulle troligen blifva gnmska be- Iiiten att för sina höns få antingen nAgon af de många prisbelönin- garna eller de höga summor, som vid försiiljningen erkggas af åt- skilliga köpare.
Svenska i E? ?gba~zcl.
Ett besök i Manhem.
Högt uppe på Södennalm, d&amp; å11gsp8.rvagnen svänger om Iiör- net från Horusgatau till Ringvagen, ligger byggnadsa aktiebolaget Manhems)) storartade bostadslzomplex, som str8clrer sig genom tre kvarter, omfattande icke mindre an 21 hus vid Hornsgatan, Bränn- kyrkagatan, Ringvägen och Lundagatan.
Hvad de se ståtliga ut dessa prydliga fgravåuingshus med sina ljusrappade fasader och sina d i n g a ballronger med trefliga jh-ngaller!
De se riktigt jätte- lika ut mot de @ l +, förfallna byggnaderna midt emot vid Hornsga- tan, som smalnar af jiist Iiär i backen.
Det är det ilya Stockholm, som triumferande ser ned på det gamla, den nya tiden, framåtskri- dandets, inpplysniizgens och de sociale förbättringarnas tid, som vetat att bryta sig igenom har uppe i Ilinfviidstadens intkaut och visar Iivad lcarleken till de sm % i snmhallet, intresset för deras andliga och lekamliga val kan åstadkomma.
Att bo i triinga, ' osunda, öfverbefollcade bostiider m %ste ju ovill- korligen vara lika demora,liserande som för h5ilsan skadligt.
&amp; Ten de högt nppdrifna hyrorna, cle dyra tiderna och bristen på bostäder tvinga hnfvudstadens arbetarbefollrning att dels bo i usla, fallfär- diga hus, dels mottaga » iiineboeade » i sina för familjerna sjiilfva redan otiillriiclzliga bostader.
- Det är darför med sann gliidje man erfar, att alla dessa stora, präktiga hus, som) &gt; ~ ~ ~ g n a d s a k t i e b o Mmherna la~et uppfört, äro af-
sedda utesliitande för siuåfolket.
De bestb mest af 1-, I-, och 3-rums lägenheter, och hyresgasterna t.illböra iiiistan rilla: irbetsklasseii.
Ty » Byggnadsbolaget JkIanhems~ verlisaiullet har enligt 1 i bolags- ordningen » till föi.eiriå,l att förriirf va tomter och andra fastighet w, andelar och nyttjanderatter till de samina samt göra deras inlieliaf- vande för bolaget inbringande, hufriideakligen genom tillgodose- ende mot hyra af mindre bemedlade personers och arbetares behof af bostäder samt genom andra för bemalda sairih~smedlemmar nyt- tiga åtgiirder ».
En filantropisk tanke ligger alltsil till griinit för fiire- taget och i filantropisk anda ar det gciiomfördt.
Hyrorna iiro lagt beräknade i föi ' libllaude till nu, odlande priser och bolaget sörjer på många olika siitt för sina hgresgiistcrs bekviimligliet, trcfnad ock välbefinnande.
Alla Iiigenheter iiro ljiisa, luftiga och sardeles prak- tislrt inredda, i synnerhet trefliga iiro de, som vetta Kt solsidan ock haf va ballsonger.
Här och där på bnlkongerna viidras nu scm biist mattor och sängkläder, p % ett par stallen har ni: m Jiiingt lit tviiit, sain lyser så hvit i vintersolens sken, andra balkonger iiro l r y l d a med granala.
Vi ha gått omkring kvarteren och betraktat 1~yggnndci.m~ yttre, låt oss nu gå in genom den stora portes i Hornsgatan n: o 112.
Dit styr en skara arbetskliidda miin sinn steg och vi följt1 efter dem.
Aha, de äro p&amp; viig till follrkölret, det lir jiist middagsdags.
Folk- köket - afven det inrättadt af bolaget - 5ir beliiget pA nedra botten.
Lokalen bestar af tvb större salar - ryminande Iivardera 100 ga- ster,, - toalettrum med rader af t~att.f; lt, hvart och ett med sin vatten- kran öfver, samt serveringsrum.
Naten kokas i kiillarr8ningei1 och sändes upp medelst hissar.
I den yttre salen, dlir dagens matsedel annonseras vid kassan, mottager man vid disken sina por tioner, soppan i en hvit porslinsskål och köttriitten p4 en tullrik med höga kant.er, som stidles of~ranpfi soppskblen.
Dagens miitsedel l~jiider på Izokt skinka med bruna bönor eller sopykiitt med potatis samt tisdags- eller fruktsoppa.
Priset ar 25 öre ' för hel uiidd~g, 2.5 öre för kötträtt, 10 öre för soppa.
Portionerna iiro rikliga, maten sar- deles välsmakande.
Hårdt bröd serleras gratis till maten, mjiilrt bröd och ö1 finnes att köpa.
Natsalarnas vaggar iiro oljemilade, inredningen ytterst enkel, men allt ser renligt och trefligt ut.
Inga spritiingor, ingen tobaks- rök, intet stoj eller gräl förelsommer.
Har och dar sitter en udle- tam efter slutad maltid och studerar sitt tidningsl~lad eller oclrsA s
språkar rnau en stu~ld efter mnten, många stiga dock upp och, a&amp; s&amp; snart de slutat.
Publilreu består mest af inan, de allra flesta tyclcas vara Inoppsarbetare, men en och annan ser ut som en kon- torist eller bodbetjgnt.
Vid disken, där m m far hiimta mat, stå en mängd gummor och barn med flaslror och korgar.
Utom middag sill serveras afven lrvallsv~sd i folkköket.
Den brukar bestå och potatis, ölost med smörgås, gröt o. s. v. Folkköket öppnades för ett &amp; r sedan och besökes af omkring 200 personer om dagen.
Den inre matsalen, dar borden lciinna fallas ~ q mot p väggarna, begagnas iifven till förel5isuingssal.
Den disponeras ett par aftnar i veckan af Kristliga föreningen af unga maii, då förel5isuingar och möten för arbeta.re &amp; o anordnade.
Denna förening Iiyr äafven i samma hirs som folklröket, 1 tr. upp, en lolrnl på S rum och kök, dar bibliotek, skol- och samtals- rum iiro inredde.
Hiir hållas kurser, samkviim, bönemöten, diskus- sioner o. s. v. Bhingen 2 tr. upp, afveii den bestående af S ruin och kök, hyres af tyska församlingen, som dar har ett hem för fat- tiga, Alderstigna lwinnor.
Men för öfrigt npl~tages Manhems hus endast af smila- genheter.
Det finnes 24 uppg&amp;ngar.
I Iivarje förstuga iiro ingan- gar till fyra Iiigenlieter, öfverdlt ses prydliga nampl8tai på dör- rarna och öfverallt ser det snyggt och rent ut i trappor och för- stugor.
De fyra hushållen besörja rengöringen af inpl&amp;ingen en vecka hvw och hn denna samma vecka skyldighet att tillse att allt går tyst och ordentligt till enligt ordningsreglerna.
I hrsrje hus finnes en portvakt, som tänder och slacker gasen samt .har öfver~~ppsikten.
I Nanhem finnas 22 enkelrum med kakelugnaspislas, S76 la- genheter p&amp; ett rum och kök, S6 lagenheter på två rum och ' kök förutom nAgra litet större viiningar.
Hyran beriiknas för mindre lagenheter efter 133 kr.
och för större efter 136 kr.
i medeltal per eldstad.
Nästan alla rum iiro med två fönster, luftiga och rymliga, alla lagenheter, &amp; h e n.
de enstaka rummen, hafvn tamburer, bekvämlig- hetsinrattningar, garderober och vedlårar.
Hyresgasterna i de lägenheter vi besågo förklarade sig trifvas utomordentligt och prisade sina bostiider på det varmaste, i synner- het emedan $e vor0 så ljusa och s6 bekvaint inredda.
Under uppförande inom Manhems område ar ett bsidliiis och en tviittinrattning.
I badhuset komma mot billig afgift sLival varm- bad som badstubad att serveras.
I tvattinrattuingen få Manhems &amp; inga husmödrar en rymlig, bekväm .och treflig plats att tviitta.
&lt;
.
E n annan stor förmån för Xaulieins hyresgaster ar att de kunna erhålla fri liikarevård i den poliklinik, som bolaget inrattat i huset n: o SS Brannkyrkagatan.
Dar behandlas barn- och iiiviir- tes sjukdomar, hals-, öron-, ögousjiikdomar m. m. Xfven en tand- läkare har har mottagning.
Några af de har arbetande läkarna iiro anställda af bolaget och besöka afven mot öfverenskommen billig afgift sjuka inom Nun.
hem.
Ndgra andra liikare arbcta frivilligt rid polikliniken.
Besö- ken dar ha varit mellan G och ' 7000 per Ar.
FAn början rar det meningen att inreda ett litet sjukhus i Xanhem, mcu deu uraprung- liga planen öf vergafs.
Men sjuksköterskor finnas nara till hands.
De af sFörcningun Sjukvård i fattiga hem i X a r i a ~ aflönade sjuksköterskorna ha sin bostad och station i Manhems hus.
I alla husen finnas utmärkt trefliga hodliigenheter och de iiro med afsikt uthyrda åt sådana affärer, som kiinna t.illlia~id: iliSlln hy- resgasterna varor för deras dagliga I~ehof.
S3 finnas icke mindre an tre fotogenaffärer, hiisgerads- och sybehiiralpmclel, bröd- och iiiut- ~arubodar och iinnu rnbnga andra.
De fiestu hiitikcriru ha t.illhö- rande bostadslägeiihet.
I; ' uder anliiggniig .iir en större rcdgfiril iiiecl vedsageri, hgresgiistorna komma allts; att p# iiliriiiuste 1iil11 kiiuuu förse sig ocl~s % med briinsle.
Men icke nog med allt detta.
Afven för cleras religiösa beliof &amp; r sörjdt.
Manhem har sin egen lilla kyrka,) ~ X n s g r i r i i l s k a n kul- lad, dar liög~n~ssogndstj~nst halles hrarje söndag.
Det lilla templet Br ljust och tilltalande med sina rödl draperier vid altaro och pre- dikstol och sina vackra taflor pA viiggarnc.
lytom IiögiiiGs~an hallas barngiidstjiinster och ungdomsmöten och ahörarna Hro icke cnclust] Iianhemsbor, kyrlsan iir öppen f8r Iivem som vill och jwedil- &amp; iiten - aflönad af nPöreningen för befriimjande af kyrklig sjii1: tvi " ti.d~ - iir mycket omtyckt.
Det r a r p5 iriitiativ af d: r Torsten Alm som ~3yggnucIsLo- laget htanhems bildades ar 1894.
D: r, Iliii iir verkstiillanilc dirclr- tör och sjalen i detta gagnande företag, Iivilket nider tiin sesdriga verlssnmhet utvecklats s&amp; betydligt.
Att det icke iir en liitt sak iitun fordras mycket arbete och euergi för at$ siitta i girig och ledu ett dylikt företag k m man förstå.
Hvad som framför allt forilrus iir dock ett verkligt och varmt intresse för de mindre bemedliidca t) iist; i, och det ar genoin ett sadant introsse Nunlieui uppstdtt till nytta, yiyhacl och heder för vår hufvudstad.
Gmdn 3iieytwo1z.
-
Också en utstalliiingsl~istoria.
Den 14 sistlidne mars stod på första sidan i Stockholms Dagblad en med jattestilar utstyrd annons om en ~ztcr~zntio~zell Ic~iit~zoz~tstiill~~i~z y i E d s Cozcrt, London, 1M+ -- Olct.
1900.
Första af - delningen i annonsen innehöll det lockande tillkännagifvandet, att » denna utställning, som uteslutnnde är afsedd för kvinnan, omfat- tar hennes arbete i konst och industri, handarbete, modesaker, hus- liga arbeten och filantropi.
» För öfrigt lämnar inbjudningen till » denna den största e~posit~ion af kvinnoarbeten, som nggomin hål- lits », hvartill kvinliga konstnärer inom alla branscher uppmanas ' att bidraga med föreinål, en försiikran, att den kommer att äga rum » tinder beskydd af högt stående damer.))
Så långt ar allt godt och väl.
Men omedelbart efter detta respekiabelt klingande meddelande kommer företagets s c l o u ~, d. v. s. en andra afdelning i annonsen, ståtande med om möjligt annu mer i ögonen fallande fetstilar, enligt hvilken man underrattas om, att i samband med den of vannamnda Internationella Kvinnontställ- ningen kommer att anordnas en Skönhetst@lan mellan kvinnor of alla nationer.
En del detaljerade bestämmelser om villlcor, pris, förmher, anmälningar etc. till vägledning för de tgflande äro bifo-• gade annonsen, hvilken dessutom hanvisar för vidare underrättelser till den internationella kvinnoutstiillningens generaldirektör, herr Imre Kiralfy, hvars intriiffande i Stockholm för ordnandet af » de slnt- liga, arrnn&amp;emangen m e d hvarje utvald dam » bebådas komma att äga rum i mars manad.
Tvifvelalctigt är emellertid om herr Imre Eiralfy ansett det löna mödan att gSista norden för sagda adla iindainål.
Det kan namligen va1 aldrig ha fallit någon svensk kvinna eller man in, Iivars ögon handelsevis fallit gå den åberopade annonsen, att se i den nggot annat an ett groft relrlamförsöl~ för ett variktkföretag, hvars ratta innebörd ses både af lolralen Eads Court (motsvarande vårt » Tivoli&gt; p&amp; Djurgå.rden) diir expositionen skall äga rum, som af det tvetydiga namnet » slcönlietsti.iflan ».
Den första allvarliga delen d annonsen torde ej lidler fört nAgon bakom ljuset, allra helst som, för så vidt man vet, livarken någon svensk hvinnoförening ellor nggon enskild mer framsttieiide person inom konst- eller industri- världen erhållit någon inbjudan till denna enastående kvinnout- stallning.
En varning för okunniga och iifventjrrslystua ungdomar, som möjligen nappat på kroken och anmält sig som taflande inom en eller annan af de utsatta sektionerna, torde emellertid icke vara obehöflig.
De förmaner herr » generaldirektören)) bjuder på iiro i och för sig en tillr&amp;cklig lockelse.
En sådan varning har Bfven ge- nom herr Hugo Tamm blifvit stalid till den svenska allmänheten.
P&amp; uppfordran har nömligen mr.
S. W. Coote, sekreterare i r ~ ö r e - '
ningen mot hvita slaf handeln^) i London, i ett href p i det allrarli- gnste uppmuntrat clem det vederbur att söka förebygga det nilgra skandinaviske flickor deltaga i skönhetst iiflingen, &gt;livillien säkert icke står uuder någon a ktningsviird garanti.&gt; Detta bref har införts i vara svenska tidningar.
Vi hoppas att detta, hvact vart land betriiffar, iir sista akten i den af ntigra utliindska rariktiiagent er iscensatta komcdin, som genom själfra klumpigheten i planlaggning var dömd att.
göra fiasko.
I v %rt danska grannland har likviil komedin fatt en mera tragisk upplösning, hvilket visar att det ej finns nagon humbug i viirlden, som ej, Atminstone till en tid, kan påräkna att vinna succCs och det för visso ej blott hos de enfaldigaste i landet .. ' Cti den aktatle tidningen DKvindernes Blad}), som utgår som bilaga till &gt;Satioud- tidende, i Köpenhamn, lästes för nfigra veckor sedan ett tillkiinria- gifvande om den har refererader, Internationella iitstiillningen af kvin- noarbete i Londonn, jämte en del icke i annonsen synliga iipplys- ningar, hvilket visar, att &gt;Dansk ~Rvinderaads (motsvaraiitle Sveuslra nationalförbiindet) till Iivara sekreterare det han~lsas, kommit i nar- mare beröring med den s. k. utstiil1ningskomiti.n och följaktligen tagit saken på rena allvaret.
Samtidigt med denna af danska kvinnor snnkt.ionerade inbjud- ning blir annonsen om skönhetstiiflingen i saruhand med utställ- ningen synlig i tidningen.
Att detta inom den kiipenliainnska kviil- novadden väcker en storm d ovilja mot dansk Kvindcraad: ~, kan man liitt förstå.
En protest, r; l&amp;d mot detsamma, niidertecknad af en del framstiiende kvinnor, sättes i g h g, utau att dessa afraktn en förklaring friin det anklagade hallet, nagot som ger anledning till en antiprotest i;; ~Kvinden og Samfi~tidetio af den danska krinno- sakens stödjepelare fröken Kirst.ine Fredeiiksen, ett lika viirdigt hallet som befogadt medlingsförsök, som vi hoppas haft åsyftad verkan.
Förklaringen från dansk Kvinderaacb, som sedermera införts i flere danska tidningar, lat naturligtvis icke vanta 1); sig.
Dar upplyses bland annat om att den afdelning, som inrylniiier &gt;en iit- st allning aE sköna kvinnor a, yarit Dansk Kvindcruad fulllromligt o k b d, att den atrninstone icke förekommit i de papper, so111 man fatt sig tillstallda frbn britiska konsulatet, och att som hedtmleda- möter i utstallningskomit~n niimrits en hel rad af Englnnds mest ansedda damer.
- Katurligtvis förklernr kviunor5det sig numerii ej ha nggot att skaffa med utställningen. '
Sedan ofvnnsttiende skrifvits har frin Danmark jiigått medde- lande, som ge ytterligare stöd at tviflet pA den loncloriska k \ ' milo- ' utstiillningens vederhäftighet.
Af dessa meddelanden framgår, att Dansk Kvinderaad ofter gjorda efterforskningar från siikert håll erfarit, .att flera betydande personligheter i England, såsom Indy
Aberdeen, lady Warwick, lady Somerset in.
fl.
dragit sig tillbaka friin företaget, sedan de fått Irlart för sig dess riitta innebörd .. I följd haraf har visserligen idkn med skönhet stiiflingen öf vergifvits, men i stiillet kommer en del pittoreska ' scener att anordn as, » illu- strerande 24 olika nationaliteter.
I .hvar och en af dessa grupper med uågra komina fyrs t ' ll sex damer af olilra nationer att syssla.
för deras land egendomliga kvinnoindustrier.
» I Danmark tyckes man ej ' hysa nigot tvifvel om att denna riibrikf öriindring i utstallningsprogrammet ej är något annat &amp; n hvad danslrarna kalla ett 8 Skalkeskjul ».
Planen att göra utstfi.11- nuigen lockande genom en förevisning af sköna kvinnor bar visser- ligen undergått en modifiering, men iir långt i f r h öfvergifven.
En viss narnngifven artist-agent lar, efter hvad en dansk ' tidning för- salrrm, operera både i Sverige och Danmark för att viirfva lämpliga sujetter för nationalgrupperna.
VAr nppnianing att endast med största försiktighet npptaga allt som rör denna Internationella lcvinnoutstiillning s p e s shledes på intet vis sakna befogenhet.
Föreningsmeddelanden.
Ellen Fries ' niinne.
För att ge ett uttryck at deltagandet i den stora, sorg, som drabbat vicla kretsar i v&amp;rt land genoin fil.
doktor Ellen Fries ' b o r t g h g, beslöt Fredi-ilra-Bremer-FGsbundets styrelse, hvilken en lang fiiljd nf Ar haft gladjeii riikna den bortglngne bland sina inedleminar, p &amp; sin sainmnnl~onist den 2 april att netlliigga en krans p&amp; hennes kista.
Då det emellertid efterildi bekantgjorts: att Ellen Fries uttalat en önskan att hennes bAr ej matte prydas med bloininor, har styrelsen anslutit sig till den tanke, som utgatt fr8n Ellen Fries rn8nga vanner, att i stallet för bloinmor lämna bidrag t i l l.
stiftandet af Den stiperrdiefondför.
koinliga.
11isto- ril; er, afsedd att hiigf&amp;st.a den bortg8ngiias minne och friimja den veten- skapliga historieforskiliilgeii, ett af hennes lifs fr$iimsta iiitressenn.
i: Fredïilza-Breiner=F61-b~111dets stipendier för ar 1000 hafva utdelats som följer: 500 kr.
till med.
kand. fröken Ada Nilsson.
med.
kand. fröken Alma Sundquist.
400 D 300 s 3 fröken Maria Meurljng för h ï s i fackskola i liiislig ekoiioini.
.
800 D a studeranden frölien Eva Braun fös uiiiGrsitetsstildier.
360 a a fröken Eva Silfverstolpe för kurs vid facl&lt;slrola i huslig elionomi (Stoclihduis stads stipendium).
fröken Xathilda Steiiquist för lrurs vi3 fackskola i huslig eko- nomi (Orebro l&amp;ns stipeudiurn).
fröken I d a Christoffersson för kurs vid högre lii,rarinneserni- nasiet (Kristianstads lans stipendium).
fröken Alfhild Jlagnusson för sjiikv&amp;rdnkurs f,Sorrbottens stip,~.
fröken G.
X. Backlund för kurs vid tekn. skola (Södermanlaiids stipendium).
fröken Olga Renmansson för kiirs vid fackskola i huslig eko- nomi (Vasterbottens stipendium).
fröken Alfhild Olander för sjirkvlrdskiirs (Skaraborgs stip.).
fröken Anna Decker för sjukvhrdslciirs iJamtlands stipeiidiuiu).
fröken Hanna Rengtxon för ~ j i i l i ~ i i ~ d (.Variiilands ~ k u ~ ~ stip.).
fröken Rilrna Lidbeck för sjiilivhrdskiirs (C4öteborga och Bo- hus lans stipcnciium).
fröken Beata Martensson för kurs vid teliiiisk skola (Malmö- hus stipendium).
fröken Y h t a Palma för utbildning i tradgårduskötuel (Qster- götlands stipendium).
studeranden fröken Elin Nordin för uuiversitetsstuctier (Vaster- norrlands stipendium).
X fackskola för konstsiimiiad.
Förestandarinnan för Hand- arbetets Vänners koustsömnadsskola fröken hgda B iickinan!
soni sedan &amp; r 1893 med utmärkt skicklighet skött deiitm viktiga del at ' Handarbutets Viiniiers verksamhet, har under tiden sept.
18!)!)
t. o. in.
fehrtiai-i detta ar företagit en utl&amp;ndsk resa i och för studier pU detta oriirAde.
Hon har dar- under deltagit i undervisningen i den af österrikiskastaten anorchndcr mönster- skolan i konstsömnad, * K.
E. Fachschide fiir I&lt;iinst.stickrreiu i 1T7icii: dar hon i de ämnen, hvmi hon s&amp;rskildt önskade vinna vidare utbildning, efter genomghgen kurs erhalit högsta betyg.
Denna konstsömnadsskola inriittades 1874 af österrikiska staten: soin med vaket iatresse och genom beviljande aE betydliga anslag visade sig aga öppen blick för nytkan och betydelsen af en sådaii yrlcesskola.
Denna satte som sin uppgift att l t ~ d a det kvinliga lialiclarletct iii p&amp; konstniirliga banor, att systematiskt utbilda s m a k f e:.
~ oi * h ffirgsiuiic?
hos sina Iiirjunpar, att endast utföra a8ctana arbeten, som lanipa sig för viiiare utveckling, och p&amp; detta satt utbilda verkligt skicliliga siimiiierskol., bland hvilka htmiiistone de talangfullare skulle p i ett lyckligt siitt kiiiiiia förena handtverket med konsten.
Wienerskolau har darför tjaliat soin förebild för alla sko !m at ' liknaiidc andamtil, som sedan inrilttats i Tysklaud, och otaliga iiro de liirariiinor, soiii dar vuiinit sin utbildning och som sedan som förest&amp;ndariuuor verkat till gagn p&amp; dette omïtde.
För Pullstandigt geiiorngiiende a£ &amp; mm skola # tgA fem i r.
Dc sista åren är ytterligare en kurs tillagd för un~lervisiiing i gobeliii- viifnad och gobelinlagning.
Iritradesalder ej under l5 Ar, daglig undervisniiigstid ses iiiiiuiar.
Hvar och en, som förbinder sig att geiioingl2 fullst&amp;ndig fesghsjg Irqrs, si.-
håiier kostnadsfri undervisning och material, men har skyldighet att del- taga i utförandet af modeller och fiiirdiga arbeten, hvilka sedan såsom gkfvor fr&amp;n staten tilldelas andra konstsömnadsskolor i riket., d&amp; skolan aldrig försdjer ilagot arbete eller nAgon niodell.
Kurserna ar0 systematisk t ordnade, och livarje klass har sin egen lärarinna, som afven meddelar teoretisk undervisning genom förelasningar i Iivarje Iiirotimne.
Afven i ritning och pappskärning för giilclbroderi undervisas t. o. m fjiirde årskursen.
Denna uiiclervisilingsanstalt står p&amp; flerfaldigt sätt i förbindelse med K. Konst- och Industrimuseet, där dess arbeten iitstallas ocli hvars tjänstemän hålla föreliisningsserier för fjiirde och femte årskurserna.
Studier vid en sh gruiidlig fackskola h a för fröken Bäckmaii varit ytterst intressanta och larorila ocli komma de helt visst att blifva frukt- barmde för Handarbetets Viinners konstsöiniiadsskol as vidare utveckling.
Siirsliildt kominer större utrymme än föri1.t varit fallet att beredas Qt hvitbroderiet, ett bBde synnerligen vackert och för inhnga praktiska behof tilläinpl.igt arbetssatt.
Från skilda 1iå11.
Från Finsk kviiiiioföreiiiiig har till Svenska kvinnornas nat.io- iialföihnd, livars vice ordförande Ellen Fries under lifstiden varit, med anledning af hennes död ingatt en skrifvelse, livaruti föreningen med föl- jande ord ger uttryck &amp; t sin sympati: ~ I d 6 e r n a äro folkens gemensainma egendom.
Då, sakens viinner i ett land drabbas af sorg eller gliidje, rör detta äEven dess vänner i andra Iiinder.
S5 mycket mera kanna vi, finska kvinnor, tyngden af den förlust soin drabbat Eder, vbra svenska.
systrar, med hvilka vi i iil&amp;nga hiinseen- den kanna oss s&amp; nära förbundna.
Nottagen d&amp;rEör vbrt innerliga, djupt kailda deltagande.
Vi sakna och sörja med Eder.
P % Finsk kvinnoförenings vägnar Alexarzdra G ~ i p e n b e q Elin Sjöström Ordförande.
Sekreterare., 9 FrBn Danmark och Polen h a W e r sändts om saknad och syrnpclti vittnande ininnesgiirder, hvilket visar, att l k i ~ g utom t vkrt land doktor Fries: hastiga b o r t g h g väckt sorg och deltagande.
De kvinliga jQr~iv2igskoiitoristeriias imiformsfrhga.
De kvin- liga kontorsbitriLdena vid st atens jlirnvägar gjorde först Iios jiirnviigsstyrel- sen frnmställning om bekliidnadsersättning med 10 kr.
i stället för den belrliidnad i n natura, som tillkomme manligt kontorsbitriide.
Styrelsen fann framställilingeii icke till n8gon dess vidare htgärd föranleda.
Öfver.
detta beslut besvarade sig söliandena hos K.
M: t, som efter styrelsens .hörande nyligen liimnat besviiren utan afseende.
Svenska sjuksköterskornas alliiiEiina pesis !oiisfiirsiiln~g~ soin började sin verksamhet Ar 1397, raknade rid l899 &amp; rs iitgdng 1OI; sjuk- sköterskor som delagare, af hvilka 31 uiider aret beviljats iritrlide i för- eningen.
Respctr.irzg.qfonden, som utgöres af egna inwiittnigar, uppgick vi11 bildad af gifvor och afsedii Arets slut till kr.
18,750: 52 och gwurrt [ti&gt;rrd~ ' ~i, att med ' sin ränteafkastning utgöra en viillehöflig tillökning i de 1) ensioni~ sköterskorna pb grund af gjorda inbetalningar til1försiilil.a six.
iitgiorde kl 34: 065: 19.
Härtill kunna laggas 2: ne under 1899 erliillna doiiiitiouer (h i l k a dock under år 1900 utbetalats), niimligen 10,000 kr.
i enketru L. ITmrlina och 5,000 kr.
i lifmedikns G. Westfelts testamente.
Dessa de första testn- mentariska donationer, hvarmed föreningen iliiigkoinniirs, \ - oro w5 irig&lt;: kt !t; mer viilkoinna, som den tid nalkas d i de iililata sjiikaköterskoina intrRi2~ i pensionsåldern och föreningens stiftare ha mast bygga pfi den förlinppnin- gen, att sihiana tillskott skulle tillfalla föreningen, pa det att perisioiierna måtte blifva hvad de äro afsedda att vara - ett betryggande ekonomiskt, stöd för sjnksköterskorna, då de efter ldikttroget fylldt viirf ej liingi ' c!
kunna arbeta.
Glädjande ar äfven att flera Iiisarettsdirektionel.
insett, hvilka fördelar pensionsföreniiigen har att erbjuda med afsrende EL sköterskornas pensionsförening, och hafva följande lasarett iitfast sig att göra Arliga inbetalningar för i deras tjänst anstallda sjuksköterskor: lasaretten i Fal- köping, Filipstad, Halmstad, Haparanda, Karlskrona, Lidkiiping, Mariestacl, Norberg, Strengnas och Ostersund.
Pensionsföreningens styrelse bestiir af följande medlemmar: Sjuksköterskan fröken E. von Bauingarteu, f. d.
1: e prorinsiallaka- ren d: r J.
E. Bergvall, fröken 21.
Leijonhufvud, bankdirektik G.
Lettstriim, föreståndarinnan för Röda Korsets sjuksköterskehein fröken J ?.
von Ottw, revisionssekreterare H. Rohtlieb, professor P.
G. Rosdn, sjuksköterskan frö- ken H. Sundström, fröken S. TJlrich, öfverliikaren vid Sabbatsbergs sjuk- hus d: r F. W. Warfvinge, professor P.
J. Wising.
Q.
Föreningen Stockholms internationella Iiirarinnchem Iiar afgifvit sin iirsberättelse för 1899.
Vi liiimta därur följande uppgifter: Peiisionärernas antal har under aret varit 103, daraf 20 af utlandsk natio- nalitet.
82 ansökningar om inträde i hemmet h a icke kunnat beviljas.
Då driftkostnaderna för hemmet öfverstigit irinckorderiiigsafgifternn, liar styrelsen ansett sig böra höja desamma med 5 kr.
p r minad för bvayje pensioniir.
Fran Schweiz har hemmet erhbllit det ntlofrail~?
bidraget n f 100 fr. samt dessutom f r l n aL ' amie de la jeune fillen en giifva af 50 fr.
Fröken L. Andrié har fortfarande pii ett iitmiiskt siitt fyllt sin plats som hemmets förestlndarinna.
Styrelsen bestar f. n., sedan fru Agnes \ Ticander och frii A. Sulinl- tliess afsagt sig förtroendeuppdraget, af följnnde medlemmar: ordinarie Fru K. Bohman ordf., fröken T. Geijer vice ordf., fröken M. tiqpinan skatt- mästare, fröken A. Ulrich sekreterare, fröken J. Lindeblad, friherriniian I. Printzsköld, fru A. Thiel, fru S. Whitlock och fru Anna Wcander.
Supplc- anter: fröknarna C. Wahroliu, H. Djurberg och A. Kruse.
Revisorer Hro: rektor J. Löfvdn och fröken A. Lindhagen.
Revisorssuppleant: fröken H. Palmqvis t.
&amp; ockholms internationelh lärarinnehem Dan, heter det i Arsberattel- sen, i år se tillbaka p&amp; en felnarig verksamhet.
F r h i en ansprhkslös bör- jan har det utvecklats s &amp; att det knnnat bjuda ett hems förmkner åt orn- kring 350 arbetande unga kvinnor.
Det stora antalet .ans8kningar om in- träde i hemmet, som 5rligen mgste a f s l k, visar att det fyllt ett verkligt behof, men på samma g h g huru önslcviird en utvidgning af hemmet vore.
Finska Itviniioföreniiigeii ~Uriioiieiiu ineddelar i sin Lrsbe- riiittelse för 1899 Stskilligt af intresse rörande sin verksamhet under det gångna Rret.
Daraf frarnghr att, i likhet med » Finsk kvinno förening,, det äldre i Finland verkande sainfundet med mo tsvurande syfte, Unionen riktat sin förniimsta uppmlirlisamhet pk det allmiinrra fo1l;: bildnirigsarDetet.
För denna nationella uppgift har föreningen verkat dels genom anordnande af en serie afgiftsfria po] ~uliLra föredrag, afseclda för arbetande kvinnor på olika orter i Finland, dels genoin spridande af folkskrifter och vidtagandet af andra förfollrbildningeiis höjande liiinpliga ktgarder.
Unionen har emellertid s+rntidigt, i öfverensstiiininelse med sitt program, arbetat för förbiittrande a f kvinnans ställning.
E n särskildt tillsatt komit6 för beredande af landt- dagsfrkgor liar niarbetat en del förslag, för hvilka man sökt vinna landtdags * iiiiinnens intresse och medverkan.
Följande förslaghafva, enligt årsberättelsen, inppställts: ICommunal valbarhet eller utsträckning af röstberättigad kvinnas valbarhet till koinrnunaia varf.
- Rätt för kvinna att utan hinder at sitt könbe- triidn apotekaxbanan.
- Pörbättrandet af utom äktenskapet födda barns ratts- liga stiillning.
- Anställande a€ kvinliga fabriksinspektörer.
- Anställande vid sliolöEvcrstyrelseii a € en kvinlig ined.lem.
- Unionen arbetar i likhet med Fredrika-Breiner-Förb~zndet i en del komitder, i hvilka s8viil manliga som kvinlige medlemmar iiro verksamma.
Dess organ &amp; r tidskriEten ~ N u i i d ~ '.
0111 ko~istv~fnadsskolor och deras betydelse för den kvinliga arbetskraften innehhller den i Wien utgifnn tidskriften ~Dokumente der Fraueiio föl jaiide för den svenska textilkonsten tillfredsst&amp;llande medde- lande.
I den af signaturen » i&gt;1 \ IIella Glaser&gt; undertecknade notisen heter det: » Den som hade tillflille att besöka Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897 måste ha uppmäxksammat de konstvahader, som voro utstiillda af Föreningen Handarbetets Vänner samt däraE ' dragit den slut- satsen, att de svenslca v&amp;fnaderna E. n. intaga den främsta rnngen bland allt som inom h i t h ö ~ ~ ~ n omr8cie de de europeiska folken ha a t t uppvisa ».
- Efter att ha lämnat en kortfattad uppgift om Hand.
Vänners uppkomst och betydelsen af den genoin föreningen införda konstvafnaiien fortsätter tidskriften: har anförda sakförhSllanden föranledde Letteföreningen i Berlin att förlidet år till sina kurser foga en kon.stoäfnadssltola för att öppna en ny verkningsl; ret.s för Tysklands kvinnor, hvilkas utöfvande af testilkonst hittills insliriin ' lit sig till bearbetande och prydande af stoffer.
Genom denna konstv&amp;fnudsslrola lämnas icke blott At dilettanter kuiisknp i en ny teknik, utan en ny förvärfskälla kallas därigenom till
lif.
För en enkal väfstol kan liitt bereda4 iitrymme i lirilkan hostad som helst, arbetet a r livarken bullersamt eller nnstrangancte, och (bhurii det for- drar flit och noggrannhet, gr dess inliiranile ej Iiirenadt med uiigrasvArig- heter.
Lärotiden beraknas till ett halEt Ar, lirarrid St; timniar i veckan iiro anslaglia till den egentliga vafnadsundervisriingen, 4 timmar till iiiiiii- sterritning.
Iiikonisten pr dag med 8 timmars arbete beriiknas i bös.itli~ till 2 S 3 niark, en fiirtjiiust som mrd tilltngaiids iifliing och skickliglict bör kunna m&amp;ngdubblas.
- Letteföreiiiiigeii i Der Letttwm4n, Crrliii, Kiiiiig- g-ratzerstrasse 90) lämnar med nöje skriftliga upplysningar i t livar o4.1 en, som intresserar sig för detta nya kviniioarbete.~ Miss Susan Aiitlioiiy firade den 15 sistlidne febriiari sin 80: iie födelsedag.
Samtidigt höll den stora amerikanska riistrattafiirenirige11 the ATcttionnl Atnerican Womrtn S q f i.
q e; \ sxovifction, h r a r s president miss Anthony varit sedan dess stiftande för 32 &amp; r sedan, sitt arliga möte i Washington.
Mötet fick en siirskildt miriilesrik betydelse emedan iuiss Anthony, i enlighet med sin för länge sedan fattade fijresats, n u vid fyllda S0 år afsade sig presidentskapet.
Hon hade darrid gliidjen som sin efter- traderska kunna halsa en person efter sitt hjärtas val, niiiriligeu nws C w r i c Chapman Cntt, 1ivill; en nästan enl !iilligt nts&amp;ga till associatioiieiis orclfii- rande efter miss Anthony, iinder det att ilciiiirt iinder starka orationer till- delades titeln af dess hederspresidelit.
