# ID: svediakorp-per1990
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1912
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 35,648
# sentences: 1,578
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


VANLIGA UPPLAGAN.
N:R 2 (1305).
25:TE ÄRG.
LOSNUMMERPR1S: 12 O R E.
HUFVUDREDAKTOR OCH ANSV.
UTGIFVARE: BITR.
REDAKTOR: ERNST HÖGMAN.
JOHAN NORDLING.
RED.-SEKRETERARE: ELIN WÄGNER.
SONDAGEN DEN 14 JANUARI 1912.
ABBAZIA SAN GREGORIO I VENEDIG.
EFTER EN AKVARELL AF ELLEN JOLIN.
ELLEN BERGMAN ET FINNES UNDERSTUNDOM STORA personligheter, som äga förmågan att lik- som dölja sig för allmänheten, medan de lefva.
Först när de äro döda, får man till sin häpnad höra hvad man förlorat i den bortgångna, och man sörjer öfver att aldrig ha fått ut- tala det fack, man nu s å gärna ville ha sagdt.
En sådan personlighet, som skyr all berömmelse, är E l l e n B e r g m a n, som nu på sin 70-års-dag dock måste lackas för alla de stora gåfvor hon gifvit o s s kvinnor, både andligen och lekamligen.
En tidningsspalt rymmer emellertid så litet af hvad som borde s ä g a s om denna märkliga kvinna, a f t h ä r kan blott gif- v a s en ytlig antydan om hvad hon verkat.
\ J ^r Pilen RfM-nman n \ r \ r A * WETTERGREN &amp; ixERBER D I R E K T O R BAKU B R O S T R Ö M ~.om elev vid Musikaliska någon gång på 60-talet, en kända prästgården i: h sluppit allt skoltvång.
af föräldrarna, Mathilda SJUTTIO ÅR.
Scholander och f. d. gymnasialläraren, prosten Axel Bergman.
Äfven i musik undervisades hon och hen- nes fyra musikaliska systrar på ett utmärkt sätt af den mångkunnige fadern.
Till hemmets vanor hörde, att man musicerade ett par timmar hvar kväll.
Som oftast var det stråk-kvartetter och kvintetter, men äfven solosaker som utfördes.
Det instrument Ellen spelade var violoncell.
Innan hon kom till Musikaliska akademin, åtnjöt hon en tids ledning af d ' Auberi och utbildades småningom till en god violoncellist.
Äfvenså spelade hon orgel i akademin och tog en god organistexamen.
Men sången var det dock som mer och mer fog henne fången, allt eftersom den vackra stämman utvecklades _ af hennes vän och lärare Julius Günther.
Hon - tänkte en tid på att gå till scenen, men slutligen blef hennes kall sånglärarinnans.
I tjugusex år var hon biträdande lärarinna i solosång vid Musikaliska akademin, lärarinna vid Högre Lärarinneseminariet, Normalskolan samt Wallinska och Sjöbergska skolorna och därtill en eftersökt privatlärarinna i sång.
Bland hennes mer framstående elevre äro Valborg Svärdström,
Dagmar Möller samt Sven och Lisa S c h o - Iander.
Som lärarinna vid Musikaliska akademin afsiod hon sin på den tiden ganska lilla lön, hvaraf bildades en stipendiefond, som nu uppgår till sextusen kronor och hvaraf af- kastningen utgår som stipendium åt en eller flera elever i sång eller i violoncellspelning.
P å samma sätt gjorde hon som lärarinna vid Seminariet, afstod sin lön och bildade en fond, hvars ränta utgår som stipendium på 100 kronor till lärjungar där.
Hennes arbetsamhet och arbetsförmåga visste icke af någon gräns.
Från tidig mor- gon till sena kvällen pågingo lektionerna.
In- komsten lades slant till slant, tills hon kunde donera femtio tusen kronor till en stipendie- fond i Fredrika Bremerförbundet för kvinn- liga afkomlingar till hennes föräldrar.
Lika- så har hon senare offrat betydande summor till Teosofiska Samfundet, dess R a y a - Y o g a - skola, gossklubb, hufvudkvarter m. m. och dessutom med större eller mindre summor stödt många goda företag, bland dem röst- rättskongressen 1911.
Man kan knappt fatta hur det varit möjligt för den, som börjat med så godt som tomma händer, att på sångundervisning förtjäna s å mycket.
Det hade heller icke varit möjligt för någon, som icke velat underkasta sig t o - tal försakelse af allt, som icke strängt taget var oundvikligt nödvändigt.
Systematiskt har Ellen Bergman inskränkt sina personliga utgifter till ett minimum för att kunna göra största möjliga allmännytta med sina pengar.
För hennes stora förtjänst tilldelades henne på förslag af Musikaliska akademin medaljen Ulis quorum af konungen, en hedersbevisning som Musikaliska akademin hvarken förut el- ler sedan föreslagit någon att få.
Som sånglärarinna i skolor införde hon en ny metod genom att strängt hålla på att hvarje elev måste få någon individuell ut- veckling af sin stämma, lära tonbildnings- konsten m. m.
Först då kan samsången bli till gagn och icke till skada för den enskil- das röst.
P å senaste tiotal år har Ellen Bergman vid sidan af sångundervisning hufvudsakligen bland släkt och vänner mer och mer begrän- sat sin verksamhet till Teosofiska Samfundet, som hon varit med om att stifta och där hon genom föredrag och på annat sätt sprider kännedom om den lära, som enligt hennes åsikt innefattar i sig alla religioner och är deras innersta kärna.
Hon besitter som föreläserska stor för- måga att fängsla sina åhörare.
Hennes stu- dier i religionsfilosofi och teosofi äro djup- gående och hennes minne fenomenalt.
O c k - så äro hennes föredrag både i Stockholm och om sommarn på Gottskär lifligt besökta.
Åhörarne tröttna ej på att i timtal följa hen- nes utveckling af ämnet.
I Teosofiska Samfundet har hon o c k s å ledt damkören, skött orgeln eller pianot och un- dervisat i sång.
För att hjälpa mrs Tingley, den teosofiska rörelsens hufvudledare, har hon fyra gånger rest till Kalifornien, till Point Loma, och un- der långa tider meddelat sångundervisning i den kända, stora Raya-Yoga-skoIan.
Sådana färder, med flera veckors r e s e a n - strängning, kan ingen ensam, mer än sextio- årig kvinna göra, om hon ej är besjälad af en hög idé och en brinnande önskan alt tjäna sina medmänniskor.
Och just detta är den röda tråden i Ellen Bergmans hela lifssträfvan — a t t t j ä a a s i n a m e d m ä n n i s k o r.
För att nå det målet har hon ej skytt att göra hvilka personliga uppoffringar som helst.
V a n l.
H e l t år Halft Kvartal P r e n u m e r a t i o n s p r i s: u p p l a g a n: P r a k t n p p l a l a g a n: ftr.
K r.
6.50 • 8.50 » 1.75 H e l t är H a l f t år Kvartal .7kr.
En hälsning från S v e n Hedin.
DUNS SILFVERBROLLOPS- önskar jag och ber att de gossar, som år!
Det klingar som en para- i år göra sitt inträde i denna oroliga dox.
Och dock är jag öfver- värld, en gång skola kunna säga: jag tygad att Eder Idun äfven på föddes det året, då grunden lades till fos- sin guldbröllopsdag alltjämt terlandets starka, sjögående flotta, då skall vara lika ungdomsfrisk och lifs- ett flytande värn af järn och stål nitades kraftig som nu, och, oberoende af årens samman på våra varf, och då vi ändtli- tal, ständigt komma, än med friska vin- gen kunde somna om kvällen med en dar ifrån fjällen, än med varma vindar känsla af orubbligt lugn och ett stolt ifrån våren, in i de hundratusen hem, där medvetande, att ingen fiende af okynne hon redan så länge varit en välkommen eller eröfringslust längre kunde nalkas och trogen gäst.
våra farvatten.
Ni ber mig skrifva en artikel, — men Sveriges kvinnor få aldrig glömma min tid är så kort.
Jag hinner icke, jag hela vidden af sin mission.
Jag talar har så många järn i elden just nu, och de här blott om försvaret.
Religionen och få icke kallna.
Men jag vill icke saknas den moraliska styrkan äro hufvudsaken.
bland de olaliga, som i dessa dagar Men därnäst kommer försvaret.
" Iduns " sända Er en hjärtlig hälsning och tacka kvartsekelfest sammanfaller med det år, Eder för all den njutning och glädje, då försvarsfrågan dragils ned till en " Idun " skänkt o s s under de flydda 25 partibeteckning under lidelsefulla poli- åren.
tiska strider.
Den frågan är för viktig " Idun " är kvinnornas tidning.
Sveriges för att skändas på eil sådant sätt.
Alla kvinnor!
För mig ha dessa båda ord en de af " Iduns " läsarinnor, som ä g a söner, underbart tjusande klang.
Jag tänker på kanske redan grånade på lifvets vägar, dem nu, — då 1912 års riksdag samlas — måste med djupt allvar påminna dem, — framför allt som mödrar, bärande under just i år, då striden står som helast — att sitt hjärta de söner, hvilka, redan innan vårt lands tillvaro icke kan betryggas för " Idun " firar sitt guldbröllop, måste föra framtiden, om icke våra kuster skyddas vapen till landets försvar.
Jag tänker af pansrade skepp, som kunna skjuta, på dem som på våra gossars kärleks- och t r ä f f a i hög sjö.
Hvad tjänar det fulla vårdarinnor, hvilkas plikt det är att, till all skänka landet söner och att upp- redan från de första stapplande steg fostra sina gossebarn till ynglingar och dessa telningar taga, inpränta i deras män, om de icke ha utsikt att växa till annat än irälar under förstånd och minne hvad fosterlandet v a - kosackers ridpiskor.
rit för deras fäder och Nej, den nya årgången, skall blifva för dem det unga släktet är för själfva, då deras tid godt och för dyrbart är inne.
Af e g e n er- för att vräkas bort.
Lär farenhet vet jag, hvad dem tidigt att bli män.
en mors lärdomar i Tag ur dem pjåsket och detta liksom i alla an- räddhågan.
Lär dem dra afseenden betyda.
förstå, alt det är en ära Hennes ord medtagas att tillhöra en nation som ett arf för hela med en sådan historia lifvet.
Man tror på hen- som vår, och att foster- ne så som på ingen landet alltid väntar, men annan under senare år.
i år obevekligare än pô decennier kräfver, att Året 1912 skall blifva hvar man gör sin plikt.
ödesdigert i vårt lands 27 dec.
1911. historia, — eller lycko- samt, men alltid min- nesrikt.
Af hela min själ Ingen som känner henne kan annat än hålla af henne och beundra henes ädla och säll- synt upphöjda karaktär.
Man trifs s å väl i hennes sällskap, emedan hon ser ljust på lif- vet, är glad och är trofast i vänskap och kamratskap och sist, men icke minst, emedan hon är tolerant och varmhjärtad som få.
Ännu ha åren icke gjort någon rubbning i själsfunktionerna och om, till hennes grä- melse, hälsan ej längre medger henne att ar- beta så som förr, är hon dock käck nog.
Allt- Byrå Expedition, [[J n f l S - - B e d - a k - t i o n e n ": - B i k s 8.- * j »: SVEN HEDIN.
0.
1646.
A l * l m.
— 9603.
- Kl. 1 0 - 4.
B e d.
N o x d l i n g: B i k s 8 6 6 0.
A.
4C - 22 jämt simmar hon som en fisk i öppen sjö om sommarn, och om vintern tar hon sin " bad- stu " och sin kallvattenbehandling — och där- till fortsätter hon oafbrutet sin föreläsnings- verksamhet i Teosofiska Samfundet!
Man kan blott önska, att Ellen Bergman länge än måtte kunna verka med samma kraft och samma ungdomliga irosvarma sinne.
Stockholm, MSstersamuelsg.
45.
E - x p e d i t i o n e n: B i k s 1646.
A.
6 1 4 7 K l.
9 — 6.
A n n o n s k o n t o r e t: B i k s 1646.
A.
6147.
K l.
9 — 6.
- ANN MARGRET HOLMGREN, f. Tersmeden.
A n n o n s p n s: Pr millimeter ankel s p a l t: 25 ö r e e f t e r t e x t.
Utländska annonser d e b i t e r a s 50 ö r e m e d 80 ö r e a t e x t s i d a.
20 » lo f ö r h ö j n i n g &amp; s ä r - 20 o /, f ö r h ö j n i n g ä s ä r - s k i l d begärd plats.
skild begärd plats.
presentation [ör vèr läsekrets.
' Hennes artikel berör e n lifsfrèga för vårt folk o c h torde bli läst m e d intresse äfven af dem, s o m ha litel ljusare uppfattning af d e svenska hemmens framtida ö d e än för- fattarinnan.
i - ».
ET ÄR ANNANDAG JUL, OCH jag sitter här i mitt hem och skrifver.
Den tidiga vinter- skymningen faller på; för ögonblicket har jag intet annat sällskap än böckerna, som täcka väggarna och hvilkas närvaro jag alltid förnimmer som en sakta susning af välbekanta, vänliga stäm- mor, och den gamla barndomsvännen julgra- nen, som skymtar med sina silfverglänsande prydnader därute i salen.
Men inom den stängda dörren på andra sidan ligger en liten g o s s e och sofver med rosiga kinder sin mid- dagssömn i sin lilla säng, och till middagen kommer min man hem.
S e där några enkla satser, som rymma lyckans fullhet!
Den stora, sunda, rena lyc- kan, sådan generationer kvinnor känt och njutit den och tackat Gud för den.
Genom kontrasten föres i mitt minne en tidningsnotis, om hvilken min man o c h jag talade för ett par dagar sedan.
— Någonting om husliga olyckor och skilsmässa, tror ni?
Nej, visst icke.
Den berättade helt enkelt ait hvarje rum på våra vinterhotell — Saltsjöbaden, Utö, Rättvik o c h de andra, var uppiingadi öfver julen.
Den markerade för mig ett nytt moment i en intressant företeelse, som jag redan länge följt med uppmärksamhet: hemmets död.
Jul bland främmande, jul på hotell — det var väl för den förra generationens männi- skor en rent af tröstlös tanke.
Julen var ju framför allt hemmets fest.
Hvar liten vana, hvar egendomlighet för det ena hemmet e l - ler det andra hölls helig, hvar rätt skulle återfinnas på julbordet, hvar familjemedlem hade sin gifna plats kring gran och jul- Klappskorg.
Själfva den svenska gästfrihe- ten modifierades och inskränktes till familj och släkt; i de hem, där julen riktigt högtid- lighölls, s å g man ej rätt gärna en tillfällig ökning i den lilla krets, som samlades år från år.
Alla som en gång kommit att tillhöra denna — gamla tanter och onklar o. s. v. — skulle däremot nödvändigt vara med, äfven om man i hvardagslag ej fann dem roliga — " annars var det inte jul ", hette det.
Skedde någon rubbning i vanorna, rent af sörjde man — isynnerhet de unga, som aldrig varit med om mer än ett s l a g s jul.
Ja, jag har sett en fästmö gråta för att hennes fästman skulle vara med, emedan det skulle göra ju- len olik sig — — nå, det tydde nu förvisso inte på någon s t o r förälskelse.
Nu reser man själfmant bort för att samlas med en hop främmande i en hotellmatsal, s e sina barn dansa med okändas barn kring en gran, klädd af hotelluppasserskor.
Hvadan detta?
Förmodligen helt enkelt därför att vår tids kroniskt öfveransfrängda och nervfrötfa KLÄDN INGÅR HEMMET O C H VÅR TID.
hyror; i förra fallet säljer man det åter om några månader, veckor, dagar, i senare fal- let låter man det skötas af en vicevärd och ser det kanske en eller ett par gånger när en genomgripande reparation blir nöd- vändig eller spekulanter uppträda.
Jorden, åt- minstone i städerna, har blifvit något oper- sonligt, och människorna ha intet tillfälle till det lifgifvande umgänget med densamma.
Men icke blott detta.
Det som förkropps- ligar ett hem, är att genom en familjs lifstid samma bostad bibehålles, den må nu vara e g e n eller hyrd.
Förr i världen var det i all- mänhet s å.
Tillvaron af s å många bofasta gjorde att äfven för de öfrigas begrepp flytt- ningen existerade endast s o m en ledsam nödfallsutväg.
Äfven de som icke ä g d e gård bibehöllo samma våning, ofta lifvet ut, och de stabila fastighetsförhållandena gjorde detta lätt.
Sällan flyttade man, ännu mera sällan utbytte man en stad mot en annan; hvar och en avancerade i regeln inom den stad, där han först börjat sin verksamhet, och där bodde han kvar, sedan han dragit sig tillbaka från densamma.
Nu ha kommunika- tionernas snabbhet och lätthet sammangjutii alla d e s s a skilda småvärldar, faktiskt och » våra föreställningar; man förflyttas, eller förflyttar sig själf, hänsynslöst från rikets ena ända till den andra.
Hvar kommende- ring, hvart avancement, hvar ny befattning eller omläggning af verksamheten medför i regeln en flyttning.
Och detta ideliga kring- flyttande, den ena i den andras spår, verkar i sin tur suggererande p å dem, som ej äro nödsakade att flytta.
Flyttningen har ingått i de normala lifsvillkoren; man lämnar sin våning vid första anledning till missnöje, vid första förbättring af familjens ekonomi, ofta utan någon anledning alls, blott af lust till ombyte.
Men häri liknar hemmet växterna; de tåla n o g ett par omplanteringar, men tyna, om de omplanteras för ofta.
Vi b e - höfva blott hänvisa på, att medan vi äldre ännu kunna med slutna ögon s e hvar småsak i vårt barndomshem, skola de barn, som nu växa upp, endast föra med sig förvirrade minnen af fem, sex, sju olika våningar.
människor, när s å s k e kan, måste använda helgen till hvila; och hvila finnes i vår tid nu en gång endast — på hotell.
I gamla dagar reste man hem för att hvila.
Nu reser man bort för att hvila.
Detta är en ingalunda oviktig orsak till hemmets död.
S ö k a vi själfva grundorsaken, träffa vi tvenne, nära förbundna — fabriksindustrien och kommunikationerna.
Man kunde s å l e d e s sammanföra dem till en: ångan.
Vår tid med sin oerhördt snabba utveckling måste lära att värdesätta orsaker och verkningar med en helt annan säkerhet än föregående tider.
Hvem anade väl, när människorna jublade öfver de första ångmaskinerna, att den före- teelse, som därmed tog sin början, skulle få så djupgående sociala, psykologiska och moraliska följder?
Kommunikationerna ha beröfvat hemmet d e s s stabilitet.
D e s s reella underlag, dess yttre symbol — o c h utan det ena o c h det andra kan i längden ingen lifsföreteelse b i - behålla sig — den egna tomten, det ärfda eller själfförvärfvade huset, p a s s a ej längre i en tid, där förhållandenas rörlighet och omsättningens o c h omflyttningens snabbhet gjort snart sagdt allt flytande.
Många, många hem i ordets bästa mening ha in- rymts i hyrda våningar, men de voro — och äro — afkomlingar af hemmen på egen grund och lefva på deras traditioner; genom många släktled skola de icke förmå bevara arfvet oafkortadf, ty för hvarje led hemmet i hyrda rum fortplantas, aftar något af den kraft som framför andra är den vitala: jor- dens.
Men någon äger väl jorden äfven i vår tid?
Äger den, ja, men bebor den icke.
Fastigheterna göra icke längre skäl för sitt Fabriksindustrien har gjort hemmet arbets- namn; de ha dragits med i hvirfveln.
Förr löst.
Och det är nu en gång lifvets hårda köpte man en gård för att placera sitt s a m - lag, att det som icke är nödvändigt för det manarbetade och sammansparade kapital; helas rent fysiska bestånd i längden går un- där b y g g d e man och där bodde man, och der.
Fabrikernas öfvertagande af hemarbe- där växte barnen upp inom en trygg och tet och de sociala följderna häraf — bland hägnad värld.
Nu finnes det egentligen inga andra kvinnorörelsen — ha ofta afhandlats.
kapitalister mer; i detta som i andra hänse- Vi vilja här blott påpeka, att stordriftens och enden är socialismens ordbok föråldrad.
specialiseringens fördelar verkat till den Våra penningmän ä g a inga kapital; de ä g a grad suggererande på det allmänna före- större eller mindre del i den allmänna rörel- ställningssättet, att snart sagdt alla lifsområ- sen, ä g a värden, som fluktuera från stund till den, både materiella och andliga, läggas på stund.
Köper man ett hus, är det en speku- stordrift.
Sjukvården, som förr i eminent lation i stigande tomtvärden eller stigande mening var en hemmets sak, s ö k e s utomhus.
s o m ä r o fläckiga e l l e r n e d s m u t s a d e k u n n a g e - nom k e m i s k t v ä t t blifva fullt användbara.
P r i s e t hiirfrtr ä r l ä g s t Kr.
3. per klärlning.
D e t är d o c k e j l i k g i l t i g t t i l l h v i l k e n affär N i v ä n d e r Eder, t y d e t är stor s k i l l n a d p ä k e m i s k tvätt och — kemisk tvätt.
Örgryte K e m i s k a Tvätt- &amp; Färgeri A.-B-.
GotaBovg.
- KLIPPAN.
Modernaste 23 - Finpappersbrvk.
Flnawe fornt-, Såtwtf-, Kopia-: och Twtfctojra.fr traf ma m i Kawtong.
Jänta texinaootr UUvrrkas at KUoaam.
\
Den mänskliga samvaron, de ideella sträf- vandena ha i föreningsväsendet ställts på stordrift och systematiserats.
Bildning, re- sor, rekreation, nöjen — som ofvan nämnts, själfva julfirande!
— börja, bli fabriksvaror.
Kunde kärlek, ömhet och sympati äfven bli föremål för fabriksdrift, blefve de det utan tvifvel.
Då nu emellertid d e s s a sensitiva ting endast i ringa grad Cvi ha ju t. ex. barn- hem, välgörenhetsföreningar m.
m.)
vilja un- derordna sig tidens rationella produktions- sätt, vet den ändå råd; den låter dem helt enkelt förgås och reder sig utan dem.
Hemmet var alstringsplatsen för allt hvad af hängifvenhet, af veka och varma känslor mänskligheten visste af, allt i känsloväg som gick utöfver de affärsmässigt och rationellt fattade plikterna mot den abstrakta nästan.
Hemmen allena ha lärt o s s hvad människor kunna vara och göra för hvarandra, och den kunskapen kommer att g å förlorad med dem.
Ja, det är fara värdt att äfven allt af verk- lig känsla, som i våra dagar kommer fill s y - nes på ' allmänna områden, en gång stack upp sina späda hjärtblad i hemmets värme, och den frågan är åtminstone öppen, om ej kommande dagars välgörenhet en gång skall finna, att d e s s känslokapital smultit betänk- ligt ihop.
I våra dagars utåtvända hem, där tillfreds- ställelse för snart sagdt alla behof och önskningar s ö k e s utomhus och där familje- medlemmarnas intressen g å åt skilda håll, äro förutsättningarna för kärlekens och hän- gifvenhetens uppkomst betydligt reduce- rade.
Syskonkärleken i djupare mening har föga utrymme, såvida ej barnen äro s å nära hvarandra i ålder, att de följas åt i samma klass; annars umgås hvart barn med sina klasskamrater.
De små g å i kindergarten, m o - dern springer omkring och idkar välgörenhet eller har något annat intresse, fadern, öfver- hopad af affärs- och kommittébestyr, kan - snart, som i den amerikanska anekdoten, kal- Jas " den herrn som kommer hit om s ö n d a - garna ".
Hemmet har blifvit hufvudsakligen en plats att sofva i — kanske snart icke ens det.
1 den omstridda " Silkesstrumpan ", som onekligen har sina pointer, drager den fri- sinnade unga fästmön med ett tag ut k o n s e - kvensen af det hela, då hon föreslår fäst- mannen att å ömse sidor behålla sina ung- karlsdubbletter och endast komma öfverens att äta middag på samma restaurant.
drig synes o s s mogna till unga män och unga kvinnor, utan förblifver gossar och flickor till dess den börjar åldras.
— Jämför en forna dagars älskande fästmö med en nutidens!
Den förra grät vid fästmannens afresa och blef likgiltig för allt utom hans dagliga bref.
Den senare är belåten om han är närva- rande, men är han det icke, dansar hon b o s - ton ändå och roar sig lika bra med de andra.
En samling nyktra klarsynta små egoister, en oöfverskådlig massa af små grå nummer på alldeles samma nivå — är det framtidens nivellerade mänsklighet?
Men den allvarligaste fråga, hvartill denna hemmens omgestaltning ger upphof, är huru- vida rubbningen i deras stabilitet skall med- föra en rubbning af äktenskapets — eller för att tala rent ut, huruvida de krafter, som upp- lösa hemmet, skola upplösa äfven den äkten- skapliga institutionen.
Undgå vi den faran, sker det alla psykologiska lagar till trots, och många tecken tyda på, att vi i c k e und- gå den.
Blir den aktuell, då är, enligt all historisk erfarenhet, den hvita rasen dömd.
Den tröst, som i s å fall står o s s åter, är att det måhända, objektivt sedt, är tid på att vår ras lämnar rum för de andra, som den så länge hållit nere och tillbaka.
Allt detta är ju förskräckligt, säger kanske någon.
Ja, det är så.
Men det af Idun a n - slagna utrymmet räcker icke för beklagan- den; läsarne måste själfva tillfoga dessa, om de s å finna för godt.
Frågar någon åter ef- ter b o t e m e d 1 e t, s å kan jag svara endast med att bekänna min absoluta skepsis i fråga om alla botemedel mot tidsriktningar.
Hvad stort sker, sker tyst, lyder en gammal sats, som är ganska sann, äfven om den då och då jäfvas.
Mot den skulle jag vilja uppställa en annan, som åtminstone enligt min uppfattning icke vet af jäf: hvad som sker i stort, sker med nödvändighet.
Nu skall det ingalunda förnekas att i de gamla hemmen hvad som var ämnadt till välsignelse kunde vändas i förbannelse; fy i alla lifsförhållanden svarar den möjliga lyckans höjd noggrant mot den möjliga o l y c - kans djup.
Kärlekens lycka blir mera inten- siv genom samvarons intensitet; missförhål- landenas lidande mera outhärdligt.
Här framträder vår tids stora nivelleringstendens: de lyckliga bli mindre lyckliga, de olyckliga mindre olyckliga, liksom våra somrar nu för tiden bli kallare, våra vintrar varmare.
Huru verkar nu denna lifvets omgestalt- ning på människorna?
Hemmens lägre tem- peratur och samvaron med främmande ända från spädaste år måste omge de unga indi- vidernas sinnen med ett skyddande skal af sund egoism och nyttig misstro mot andra, förse dem med en säkerhet och kylig klarsynthet, som ända från barndomen gör dem ägnade att taga sig fram i världen på det mest praktiska sättet.
Det förhärskande intrycket af en samling af våra dagars ung- dom blir också färglös nykterhet och kyla.
Hvad än vår erotomana skönlitteratur må säga, tyckes kamratlighetens anda prägla umgängeslifvet inom denna ungdom, som al- ANNIE ÂKERHIELM.
Ellen Jolins utställning.
EN SOM VILL HA EN TIMMES njutning med att se på i konstnärlig mening vackra taflor, bör aflägga ett besök på frökens Jolins akva- relluiställning i Hallins konsthandel.
Fröken lolin är en målår-turist, som genomkorsat olika delar af Europa, och hvar hon färdats har hon haft blicken öppen för land- skaps, gators eller gamla gårdars skönhet och färger, och penslar redo att fästa motiven på ak- varellpapperet.
Akvarellens teknik är, som bekant, ej den lät- taste.
Men fröken J. kan sin konst som det en konstnär ägnar och anstår.
Hennes tecknig är fast och dock mjuk, hennes färger varma och ly- sande och hennes penselföring ger tonerna med must och klang.
Hennes engelska motiv till exempel!
Hur fro- digt har hon ej fått vegetationen kring den gamla bron i Wales, det är engelsk sommardags blomsferluft och löfträngsel i det landskapet och det är på samma gång en idyll af flodsorl och dansande gröna skuggor under en ljusmättad him- mel, som för tanken till Burns poesier.
Kommer hon så till Italien, fångar hon med samma säkerhet egenarten hos den italienska na- turen eller de italienska städernas pelarsmyckade gårdar med mycket sol och en rikedom af rosor mot hvita murar, för att i nästa nu stämma ned den brinnande färgskalan i diskret röda och bruna to- ner, då hon målar de gammaltyska städerna Gos- lar eller Rothenburg.
Af svenska motiv observerar man med nöje några täcka småsaker från Strengnäs, vidare några ljusa rumsinteriörer, där de insatta figu- rerna dock ej äro fullt lyckade.
Helst dröjer nog åskådaren framför fröken]: s engelska och itali- enska motiv, där hennes konst synes ge sitt bästa och högsta.
Som prof återfinner våra läsare å numrets för- sta sida en reproduktion efter en af konsfnärin- nans italienska akvareller.
SIMON Af GUSTAF ULLMAN.
ET PINGLADE SÄ LÄTT PÄ tamburklockan.
Vi tittade alla, hela familjen, på det stora vägguret ofvan pianot.
— Tant Malla!
— utbrusto vi.
barnen i huset.
— Punktlig som alltid!
— s a d e pappa och nickade åt mamma, och i detsamma klingade sex milda slag: tétimman var inne.
Och då brukade tant Malla infinna sig, om hon alls infann sig.
Hon visste, att hon var välkom- men lika väl den tiden på dagen som an- nars.
Men det var hennes bästa stund: då kom hon direkt från middagsluren, kry och nyter och sällskaplig som ingen annan.
Särskildt för o s s barn blef hon då till en lifs- Iefvande symbol af skymningstrefnaden kring lampan och tebrickan.
— Hon ägde något af den mystiska förmågan hos en god fé att beslöja, bortjaga, utplåna alla dagens obehagliga minnen.
Hon var som en ljuflig uppenbarelse.
Hennes min och hälsning re- dan, blotta åsynen af tant Malla kunde komma de äldre att bli ungdomligt muntra och älskvärdi öfverseende, och o s s yngre att glömma äfven mycket kännbara miss- öden och bestraffningar.
— — Blotta å s y - nen, — ja, — hur skulle man kunna förgäta den?
— Rak i ryggen, rent af litet för mycket eldgaffelsrak, med små, rappa, men nätta steg, och fryntliga små ruskningar på det grålockiga af prydlig flormössa krönta hufvudet, s t e g hon in.
— Jag såg, — att det lyste — började tant Malla, vinkande åt lampan: — och så tänkte jag - — Kära Malla!
S å snällt af dig — — — Välkommen, lilla rara tant!
S å roligt!
— S å sken hela kretsen upp och både fé och småbröd smakade dubbelt s å bra, därför att den gamla damen höll till g o d o därmed.
— Hvad vi barn dock, rätt omedvetet för res- ten, skattade högst hos henne, var att hon aldrig gjorde o s s besvärliga frågor.
Hvad man i den v ä g e n aldrig skulle tillåta sig moi en vuxen person, begår man ofta utan tve- kan mot ett litet människobarn.
Från de ofarliga, men meningslösa och likgiltiga: " hvad heter du, min lilla vän? — hur gammal är det, du är?
— hur mår din d o c k a? "
till de antingen tanklöst näsvisa eller nedrigt för- rädiska: " nå, du har väl varit snäll i d a g?
— hur går det i skolan?
— du kan väl dina läxor riktigt bra? "
— S å d a n a smaklösheter skulle aldrig fallit tant Malla in.
Hon s å g för det första vid första ögonkastet på en, hur det stod till, vid hvilket humör man var, och alltså hvad man tålde vid och bäst behöfde.
Hon valde samtalsämne, som kunde intres- sera, utan att röra ömtåliga punkter.
Och var man af någon anledning, förskylldt eller icke, alldeles ur jämvikten, nöjde hon sig med en hjärtlig handtryckning, en kort, men betydelsefull smekning.
Man hade mycket att lära af tant Mallas umgängessätt.
— — — Det pinglade så lätt och försynt på dörrklockan.
Och om ett par minuter stod hon midt ibland oss.
Som alltid s l o g o vi ring om hennes lilla person och fingo alla och en hvar sin beskärda del af hennes blida, smickrande, men oskrymtade vänlighet.
— S e s å, s e s å, — manade föräldrarna, släpp nu tant, låt tant sitta ned och få ro!
Assessorskan v a g g a d e litet på hufvudet med ett smålöje, som tycktes vilja s ä g a: — Ack, min ro kan ingenting störa, allra- minst de här småttingarna!
P Ä R M A R Hudens vai * d. CREME ASSESSORSKAN.
t i l l I D U N 1911 o e h f ö r e g å e n d e PARIS Enda medel som gör hyn vacker och len utan att irritera huden.
- ftr t i l l h a n d a h ä U a s t i l l f ö l j a n d e p r i s e t: I d u n s p ä r m a r, r ö d a m e d g u l d t r y c k kr.
1:60.
I d a r » r o m a n b i b l i o t e k, r ö d a e i l e t g r ö n a 60 ö r e.
I d u n s H j ä l p r e d a, t ö d a e l l e r g r ö n a 60 ö r e.
K u n n a e r h å l l a s i n ä r m a s t e b o k h a n d e l e u e r d i r e k t från I d u n s e x p e d i t i o n, o m r e k y i - «ition och likvid i postanvisnino- insändes.
24 -
Och så slog hon sig belåten ned vid bor- det, gärna i soffan, bredvid pappa, och snart var det hon, som underhöll o s s alla med — icke sina — men " sin tids " minnen, och n ä s - tan alltid så, att de skänkte ett fängslande, framsynt ljus öfver det, som hörde dagen till eller det, som var att vänta.
— Hon och pappa voro barndomsvänner, lekkamrater, hade sedan af en angenäm tillfällighet åter- funnit hvarandra i den stad, där han fått sin lifsverksamhet, och dit hon efter sin makes död flyttat för att åldras i frid.
Om honom, salig assessorn, visste vi ingenting.
Jag vet ej än i dag, hvarför hans namn aldrig ens kom på tal vid d e s s a små aftonsamkväm.
Icke en enda gång hörde vi henne frammana hans bild bland de många, hon i älskvärd minnesgodhet lät skymta förbi.
Och vår far, som helt säkert känt honom åtminstone i andra hand, undvek sorgfälligt detta ämne.
Att hon aldrig haft några små barn, det hade vi i alla fall reda på.
Vi hade helt enkelt till- låtit o s s att förhöra o s s hos henne själf a n - gående den saken.
— Nej, små vänner, — blef hennes svar, — men tant får vara nöjd ändå.
Och därvid log hon s å skälmaktigt, att vi fullt och fast trodde, att tant var lika glad åt oss, som om vi verkligen varit hennes egna. — Men underligt nog, tyckte vi också, att när hon och pappa samspråkade om alla dessa människor, ofta längesedan döda, om dessa förhållanden i världen, redan helt för- ändrade, så talade hon icke egentligen till honom, snarare till någon osynlig god vän, som ingen af oss kände.
Nå, det där var kanske bara inbillning af mig, ty tants anlete blef ofta för mig i lampans sken så out- grundligt, overkligt.
Kvällstidningarna lågo framme vid tebric- kan den kväll, jag nu särskild!
så lifligt er- inrar mig.
Och pappa tog en af dem, halft förströdt, med ett: — Förlåt, kära Malla!
Jag skall bara ögna i den ett slag eftersom man nu håller dem!
— Javisst, varsågod du!
Jag håller ju inga Det är ju kanske dumt, ty där står väl också något roligt ibland.
— Ja, ibland!
— upprepade mamma med ett skratt.
Vi barn stirrade afundsjukt på tidningsbladet, som fräste och knastrade i pappas fingrar.
Vi voro ju strängeligen för- bjudna att kika i tidningar, och togo ju där- för för gifvet, att deras innehåll gömde spänning och förnöjelse, vida öfverglän- sande alla sagor och indianböcker.
Tant och mamma småpratade halfhögi, lampan gnolade sin nästan omärkliga af- tonvisa och ur tekannan steg en lätt, aro- matisk ånga.
— Åh, är han borta nu!
— utbrast plötsligt vår far, dock utan något starkare eftertryck.
Vi lystrade emellertid alla: det var rätt s ä l - lan han gitte anmärka något öfver den sor- tens nyheter.
- ^Hvem d å?
— sporde tant Malla.
Pappa vek bladet till hälften och visade ett porträtt med ett kors öfver och en längre dödsruna under.
Tant hade goda ögon för sin ålder, men böjde sig fram en smula och granskade bilden noga.
— Rolf Hährman — sade pappa upply- sande.
Och i aktningsfull ton tillade han: — Det var en stor begåfning och en god karaktär.
— Hährman, — återtog mamma, litet frå- gande, men med villigt deltagande.
— Ja, — kompositören!
Vi träffades flyk- tigt en gång under min studietid.
Vi betraktade nyfiket vår far, i väntan på LÄS!
DRÖMMARE.
VI DRÖMMARE DRÖMMA SEN.
TU- sende år om en värld, som är ljus och g o d; vi drömma om dagande evig vår, som skall s p e g l a s i tidernas flod.
Och vi spinna den gyllene drömmens garn, fast vi räknas för dårar, för barn.
Vi sett timrade kors, sett rykande bål, sett släckta himmelens bloss.
I seklernas natt vi hört vilddjurets vrål och ropen från läger och tross.
Men när minsta strimma i mörkret grytt, har drömmen börjat på nytt.
Vi sett, huru hatet i mänskors barm och händer, som lyfts till mord, kunnat böjas som strån af en barna- arm, kunnat tämjas af ett kärlekens ord.
Då har drömmen, likt dufvan i flodens ark, öfver okända djup sökt mark.
S e böljan, när lägst hon i svallet gått ned, skall uppåt hon börja sitt lopp.
Det frö, som blåsts ut på den sandiga hed, af himmelens sol dras opp.
Den droppe, som nyss låg i mörka sjön, sitter nu uppå regnbågens krön.
O, det ljus, som kan bygga gnistrande bro öfver rymdernas öknar och haf, hittar v ä g e n o c k s å till de tistlar, som gro i dikets fuktiga graf; och tisteln med tårar i kalkens frans kan lysa som sfjärneglans.
Jag vill drömma som dåren, drömma som barn, den gåfvan är himmelens gull.
Jag vill tro, att när allt i Den väldiges kvarn blifvit malet och siktad!
från mull, skall det lysa en ädel och renodlad säd kring lifvets eviga träd.
EDVARD EVERS.
en liten historia af det slag, han s å väl kunde berätta.
Men då ljöd mammas röst, under- ligt bestört: — Kära Malla, — hur — är det?
I detsamma s å g pappa öfver tidningsbladet hän på tant.
Och våra blickar följde hans.
Jag kände inte igen assessorskan, den all- tid så mildt trygga, så utanför allt s m å l e - ende.
Rak satt hon visserligen, som hon brukade, med armbågarna lätt slutna mot lifvet och de magra, fina händerna lugnt hvilande i skötet.
Men mössans svarta flor N å g r a äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot insändande af nedannämnda b e - lopp till Expeditionen at Idun, Stockholm, erhålles i n o m.
S v e r i g e portofritt: Idun 1892 Idun 1803 (mr 1 felas) Idun 1904 (med julnumret) Idun 1908 (med julnumret) Idun 1909 (med julnumret) Idun 1910 (med julnumret) Iduns julnummer 1894 - 25 2: 2: 3: 4: 5: 6: 0: - — — — 50 — 50 20 Iduns Iduns Iduns Iduns Iduns Iduns Iduns skalf som för en osynlig vindil, och utför de fårade, ännu skära kinderna flöto stora glimmande tårar.
— Âh, s a d e hon efter en stund, — jag kom att tänka på något.
— Åh, är han död.
Föräldrarna s å g o litet skyggt på hvaran- dra, och sneglade sedan ännu skyggare åt o s s barn.
Vi förstodo då blott, att något särdeles sorgligt och allvarsamt händt tant Malla, — — något, som vi ej kunde förstå.
Det blef tyst en stund.
S å sade tant helt sakta: — Han kände min man så väl, — och mig med.
— Ah — nej, jaså!
— svarade pappa has- tigt, — det visste jag inte, — jo, kanske jag hört något om det.
— Det tror jag knappt, kära du.
Men så var det.
— Skall inte barnen g å och lägga sig nu s å smått, föreslog mamma.
Och vi lydde tämligen motvilligt, men i en känsla af att vi borde det, äfven för tant Mallas skull.
Så blef det då " godnatt " och " sof godt " och vänliga klappar på kinden af tant, alldeles som vanligt.
Men innan vi hunnit ut ur salen, hörde jag tant s ä g a till pappa: — Kära du, förlåt mig, — men vill du inte vara s å rar och snäll och skänka mig — den tidningen?
" En plikttrogen kvinna ".
N PLIKTTROGEN KVINNA, SOM dessutom vill behaga mannen och behålla hans hjärta, öfvar sig i försakelse och förmåga att umbära äfven det allra nödvän- digaste i bekvämlighetsväg.
Häruti kan hon nå ojämförligt större resultat än mannen.
Hvilken man skulle t. ex. bekväma sig till att, för att bereda sina medmänniskor nöjet att skåda hans figur i fullständigt åtsittande kläder, utan harmonien störande fickor, af- stå ens för några veckor från möjligheten att medföra en del småsaker, såsom näsduk, ur, börs, pennknif, nycklar, anteckningsbok o. dyl.
Detta underkastar sig kvinnan utan oppo- sition under hela den tid, ett sådant mod v a - rar, icke blott ute i världen, utan äfven i sitt hem, till och med på landet.
Behöfver hon; snyta sig, går hon upp på sitt rum; skall hon göra en anteckning öfver några saker, som icke f å glömmas, s å hittar hon nog anteck- ningsboken någonstädes, om hon söker bra, eller också kommer hon ihåg n ä s t a n allt- sammans ändå; behöfver hon p a s s a på nå- got klockslag, så vänjer hon sig att göra det " på känn " — någotsånär åtminstone.
Be- svärligt är det naturligtvis, och ibland får hon ju förtret af sin omgifning, men när hon sålunda träget öfvar sig i underkastelse för modets bestämmelser, får hon en god föröf- ning i att akta sig för egensinnighet mot sin blifvande make.
S å här ungefär s a d e jag till min hustru med anledning af vår dotters små svårighe- ter i hemmet.
Svaret blef: " Ja, det vore väl bättre om hon blef en sådan där korrekt gammal v a - relse som du. "
Nej, det vore sorgligt.
Ni rara, söta flic- kor få väl behålla edra små tokerier; j a g vill inte vara tyrann; men kunde inte det ty- ranniska modet nästa gång behaga tänka på att bli litet barmhärtigare mot de s t a c - kars små martyrerna.
— s.
julnummer julnummer julnummer julnummer julnummer julnummer julnummer 1898 1901 1904 1905 1908 1909 1910 0: 0: 0: 0: 0: 0: I: 20 25 30 30 50 75 — LÄS!
" GATAN " PÅ S:T MARIE.
En farm på Madagaskars västkust.
Bref till Idun från TERES KAUDERN.
NÅGRA MÅNADER SEDAN F ÖR anträdde fil.
dr. Valter Kaudern vid Stockholms högskola en zoolo- gisk och geologisk forskningsresa till Madagaskar.
Det mindre vanli- ga vid denna färd är att den unge forskaren åtföljes of sin hustru fru Terese Kaudern.
Fru Kaudern, som är lärarinna i Delthoffska skolan, medföljer för att biträda sin man ihans arbete, men hon förfogar därjämte öf- ver en spirituell penna, hvarför vi of- verenskommit med htnne om en serie artiklar från den märkliga färden, i hvilka hon lofvat skildra sina upplef-: TE MARIE ÄR NÀMNET PÂ en af de få farmerna på Mada- gaskars västra sida.
Den lig- ger två dagsresor från staden Majunga vid Betsiboka-flodens jnynning och en dagsresa från den lilla s t a d e n Marovoay, ett stycke längre upp vid samma flod.
Från Majunga till Ma- rovoay färdas man med en liten flod- ångare, som inte är alltför obekväm, och från Marovoay till S:te Marie på oxvagn.
Det skakar betydligt, ty v ä g e n går i backar upp och backar ned, och ibland ser det rent af halsbrytande ut.
En vagn dragés af två par oxar, som framdrifvas af tvenne infödingar, hvilka med olika sorters tillmälen och frikos- tiga slag söka förmå dem att raska på.
Man får hela dagen öfver ett ö d e land, som knappt bär spår af människans hand.
K o - lonisationen har inte gjort några vidare fram- steg här, hvilket allmänt s ä g e s bero på den franska administrationen, som är en k o l o s - sal apparat och kostar väldiga summor årli- gen utan att gifva motsvarande valuta.
Ägaren af S:te Marie är en österrikare Sluszanski, som varit på Madagaskar i 22 år.
Han började som handlande i Majunga.
Då fransmännen 1897 eröfrade ön, gjorde han dem stora tjänster och fick som belöning välja sig ett område på 1,000 har hvarhälst han ville.
Han slog sig då ned på den stora slätten öster om Marovoay och började ar- betet som kolonist.
Under årens lopp har han försökt sig på odling af flera olika v ä x - ter.
Han har till sist funnit, att det som lönar sig bäst, är den sydamerikanska kautschu- ken.
Det är det slag, som i handeln kallas ceara och hvars vetenskapliga namn är Ma- nihot Glaziovii.
Nu har han tio tusentals dy- velser, då de äro af den beskaffen- het, att de i soirera henne att - krifva ocn roa publUen att läsa.
Hon är äf ' en en intresserad amat ïrfotograf, hvarfir hon lofvat att firse sina resekåserier m d lämpliga bilder från det brokiga tropiska lif, som kommer inom hennes synvin kel.
Som våra läsare finna har hon i detta nummer börjat infria sitt löfte, i det vi nu ha förmånen ait få publicera hennes ftrsta resebref.
Efter hvil- ket de anJra skola filja med, som vi hoppas, ej alltför långa mellan- rum.
lika träd, som lämna prima vara, och för hvart år planteras nya områden med kaut- schuk.
Kautschukträden skattas på så sätt, att den yttersta barken afskalas, hvareffer man gör fina skåror, ur hvilka trädets saft sipprar fram.
Det är ett besvärligt arbete att uppsamla för hand alla d e s s a oräkneliga kautschukdroppar.
Förutom kautschukplanteringen finnes här äfven frukt- och köksträdgård.
De frukter, s o modlas här och som äro bekanta i S v e - rige, äro banan, vanilj, ananas och kokosnöt.
Men här finnas många olika slags bananer, hvilka infe blott skilja sig från hvarandra g e - nom formen utan också högst betydligt g e - nom smaken.
I köksträdgården frodas hvit- kål, morötter, sallat, tomater, lök, rädisor, rättikor och gurkor.
Man har i år äfven bör- jat med potatis och hoppas på godt resultat.
Viktiga handelsvaror äro jämte kautschu- ken äfven oxhudar och rafia.
Farmaren har » själf hundratals kreatur, och dessutom upp- köper han hudarna, då infödingarna slaktat sina djur.
En hud betalas efter sin vikt med 2 kr.
50 öre till 7 kr.
Rafia (tonvikten ligger på andra sfafvelsen) är en vara, som är väl bekant i Europa, fast kanske namnet är okändt för de flesta.
Det är nämligen ingen- ting annat än den bast, som användes i hvar- enda blomsteraffär i Stockholm och annor- städes.
Denna bast erhålles af rafiapalmens blad genom att af bladens ofvansida draga den yttersta hinnan.
Rafiapalmen växer i täta bestånd öfverallt, där det finns vatten året om.
Bladen äro enorma och uppnå en längd af ända till 14 meter.
De äro parbladiga d. v. s. de ilkna till sin byggnad bla- den hos Kentin-palmen, som ju är en — 26 — vanlig rumsväxt hemma.
En arbetare, som är flitig, kan på en dag samla 10 kg.
rafia, hvilket har ett värde af ungefär 3 kr.
70 öre.
Inom parentes vill jag emeller- tid nämna, att flitiga arbetare äro ytterst sällsynta.
Rafian snos samman i stora bun- tar, och när en inföding samlat en del, binder han det fast vid en stång och bär det hit på axeln.
Det är förvånansvärd!
hvilka bördor en man kan bära, när det är fråga om att bära för sin e g e n räkning.
Häromdagen kom en svarting knogande på öfver 60 kg.
rafia.
För en vit man orkar han inte bära mer än 25 kg.
Fotografin visar ett par infö- dingar med sina bördor.
Sedan några år tillbaka äger farmaren en rafiapress.
Med denna sammanpressas rafian mycket hårdt i balar på 100 kg.
och sen forslas d e s s a i oxvagnar till Marovoay, därifrån på båt till Majunga och sen till Hamburg för vi- dare befordran.
Till skydd för sina planteringar har farma- ren uppsatt ett stängsel, som har den akt- ningsvärda längden af 6 km.
Det är förfär- digad!
uteslutande af mahognystolpar.
Om man beräknar att hvar stolpe har en tjocklek af 1 dm., så betyder det att stängslet består af 60,000 stolpar, och man får en föresfällning om det arbete, som nedlagts på detsamma.
Gårdens byggnader utgöras som synes på fotografin af två rader hus.
I fonden ligger ett större hus, som är farmarens bostad.
När- mast detta ligga på hvar sin sida köket och hönshuset med dufslaget, sedan följa två hus det ena afsedf för gäster, det andra bebodt af farmarens biträde, en belgare Jaenssens samt af min man och mig.
De öfriga husen bebos af infödingar.
Vi, min man och jag, gjorde vår entré i det hus, där vi bo, under rätt ogynnsamma om- ständigheter.
Hvarken farmaren eller hans biträde voro hemma, och vi kommo oväntadt för den svarte ställföreträdaren, Betsaka.
Till all lycka begrep han litet franska, och d e s s - utom kände han min man sedan hans förra vistelse här.
Vi anlände vid mörkrets in- brott, och Betsaka skyndade att tända ett stearinljus och visa o s s in i vår blifvande b o - stad.
De franska stearinljusen äro obegrip- ligt dåliga, och fotogenlampor användas inte.
De lysa, s å att man just nätt och jämnt kan vägleda sig i ett rum.
Vid skenet af ett dy- likt ljus klefvo vi alltså öfver en tröskel, som var bortåt en half meter, och kommo in i ett rätt stort rum med jordgolf och möblerad!
med en säng, som var rymlig för en, men omöjlig för två.
Betsaka ställde därefter om att vi fingo middag.
Här äter man liksom i Frankrike middag klockan 7 à 8.
Maten smakade bra, trots det att borddu- ken osökt påminde om en dalmatinerhund på grund af sina talrika bläckplumpar.
Grund- färgen var dock långt ifrån så klar som hos ofvannämnda hund, ty den stötte betänkligt i grågult.
Vi observerade ett besynnerligt prassel på väggarna.
Det befanns härleda p r — 1 Ipl Ti 1 INFÖDINGAR 1 " ' MED RAFFIABÖRDOR.
sig från en massa kackerlackor, bruna, minst 5 cm.
långa.
Men man får vara tacksam, s å länge de nöja sig med att kila på väggarna, ty det är värre, när de börja flyga och göra påhälsningar vid bordet.
Där de promenera fram, efterlämna de en afskyvärd lukt.
Taf- felmusik saknades inte vid måltiden.
Det var en katta, som gjorde sig påmindt, och hon kunde nog behöfva litet uppmuntran, ty hon hade fem afkomlingar att försörja.
Numera infinner hon sig med hela sin skara, och då skall jag s ä g a, att det går inte att slå döförat till, utan det är bäst, att s å for som möjligt täppa till munnen på kattfamiljen med några köttbiar.
Sedan måltiden var öfver, tänkte vi söka hvila för våra under dagens lopp skakade kroppar.
Vi beslöto o s s att flytta sängen närmare v ä g g e n för att åtminstone för den ena af o s s minska möjligheterna att ramla ur den under natten.
Men vid första försök att rubba den, störtade den samman.
Vi arbe- tade en halftimme för att återställa den i sitt ursprungliga skick, sen satte jag mig på sängkanten, och då brakade apparaten ned igen.
Då beslöto vi o s s att sofva bland spill- rorna.
S e d a n den kvällen har mycket ä n - drats och förbättrats.
Vi ha fått en ordentlig säng, två stolar, en matta en hylla och ett tvättställ.
P å verandan utanför huset ha vi ett rymligt arbetsbord.
Som synes på fotografin liknar ett infö- dingshus här till det yttre ganska mycket en lada hemma på landsbygden i Sverige.
Men det är byggdt på helt annat sätt och af annat material.
Stommen utgöres af grofva ma- hognystolpar, som nedslås i marken.
Ofvan- på d e s s a reses taket, som täcks med gräs.
Väggarna äro gjorda af rafiabladens skaft, som klyfvas mitt itu och då bilda en smal 7 à 8 cm bred planka.
Materialet är så mjukt att man ledigt kan sticka en hattnål tvärs genom husies v ä g g och allt är sammanfogat utan en enda spik.
Som syns på fotografin, saknar huset fönster.
Dagern intränger g e - nom dörren och genom oräkneliga luckor och springor i väggar och ak.
P å grund af husens luftiga beskaffenhet hör man utan svårighet, när t. ex. en gumma i huset snedt emot vårt hostar om natten.
Det är för öfrigt inte det enda som stör nattron här.
Ja, det hör rent af till sällsynt- heterna att inte blifva väckt om nätterna.
Än är det de talrika hundarna, som med s l a g s - mål och vilt skall Afgöra sina tvister, än l a s - tas kärrorna för att strax före daggryningen begifva sig till Marvoay, än är det någon europé på genomresa, som skall upp midt i natten för att fortsätta sin färd, och är det intet annat, som oroar en sömnig stackare, så är det lopporna och råttorna.
Lopporna äro hemskt falrika, och massaker på dem tycks infe minska deras härskaror.
Här finnas små, hönsloppor, som bita sig fast och inte vilja släppa sitt tag, och väldiga hund- och kaftloppor utom de vanliga.
En kväll då d e s s a plågoandar voro som värst, togo vi o s s för att räkna dem vi fångade, men vi orkade inte hålla reda på dem längre än tills vi tagit 12, ty det var säkert minst två dussin till.
Råttorna förtjäna också ett särskildt om- nämnande.
De visa ett obegripligt intresse för naturvetenskapliga samlingar.
De draga helt enkelt åstad med a l l t de komma öfver hos o s s.
För att få ha våra illhörigheter i fred, bruka vi hänga upp sådant som skinn och kranier af halfapor på en ståltråd, som snedt öfver ett hörn i rummet.
P å den rå- den går det ju inte ens för den finurligatse råtta att klättra ut, men man vet råd ändå.
(Forts.) Några pressuttalanden om Idun.
ED ANLEDNING AF IDUNS NU begynta 25:te årgång ha vi rönt glädjen af många vänliga och uppmuntrande uttalanden från ärade prässkolleger landet rundt, och vi bedja härmed att få frambära vårt varma och vördsamma fack till dem alla.
Som vi v å g a hoppas, att det ock- så skall glädja Iduns läsare och vänner att taga del af hvad godt, som kan s ä g a s om deras " egen tidning ", tillåta vi o s s här nedan göra några små utdrag ur en del af d e s s a ar- tiklar och göra då i dag början med Stock- holmsprässens utlåtanden.
Svenska Dagbladet skrifver bland annat: Tidningen Idun firar med det nya året 25-års- jubileum af sin tillkomst.
Som bekant grundades tidningen af Frithiof Hellberg som organ " för kvinnan och hemmet ", hade i början en mera be- gränsad feminin syftning och dito läsekrets, men kom efterhand att fylla en illustrerad veckotid- nings h e l a uppgift: att kommentera och illustrera aktuella företeelser på olika områden.
Både un- der sin förste och sin andre redaktörs — Johan Nordling — ledning har tidningen gått framåt och siräfvat att hålla en god nivå; den har till och med gjort själfsfändiga kulturinsatser till exempel med sitt årligen utdelade Idunpris.
Idun har så- lunda både skäl och rätt att jubilera.
Dagens Nyheter: D e t n u m m e r af I d u n, som innehåller med- delande om den utmärkelse som tillfallit fröken Lagersfedt, är tillika det första i tidningens 25:te årgång.
25 år måste ju i vårt land med dess för tidskrifter så karga jordmån anses som en ansen- lig lifslängd för en sådan publikation, men trots detta företer Idun i sitt nuvarande skick inga som hälst spår af ålderdomssvaghet.
Tvärtom har den aldrig förefallit mer lifskraftig och löftesrik än just nu.
Numret inledes med en flott och roande studie öfver Carl Laurin af Carl Larsson, följd af en pre- sentation af fröken Ester Nennes, författarinnan till Iduns nya prisbelönta följetong, Det nya an- siktet, hvars utgifvande påbörjas i samma nummer Dessutom innehåller numret bl.
a. den första ar- tikeln i serien Iduns jubileumsartiklar, författad af Ossian-Nilsson öfver ämnet Patriotism, en berät- telse, Stör-Sigrid af Maria Rieck-MuTler, ett för- slag till statistik för hushållet af Peter Norden, en berättelse från Capri af Nils Wilhelm Lundh m. m.
Som bilagor medfölja dessutom en åskådlig skil- dring i ord och bild af Stadion sådant det kommer att te sig under sommarens spel och slutligen Iduns mode- och handarbeistidning.
Allt i allo är Iduns första nummer i 25:te årgången så inne- hållsrikt och roande att en önskan till tidningen om " God fortsättning " hart när förefaller som en öfverloppsgärning.
Stockholms Dagblad: I d u n, den bekanta tidningen för kvinnan och hemmet, har ufgifvit sitt första nummer af sin nya årgång, den tjugufemfe i ordningen.
Det hör ju ej till vanligheten, att en veckotidning i vårt land uppnår en så respektabel lifslängd, och det vitt- nar om att dess ledning förstått föra den lyckligt fram genom ref och blindskär.
Redaktionen äm- nar naturligtvis särskildt spänna sina krafter för denna jubileumsårgång.
Därom vittnar redan det första numret med sitt värdefulla och omväxlande innehåll samt med sina utmärkta illustrationer.
Stockholmstidningen: Med innevarande års första nummer ingår veckotidningen I d u n i sitt 25:te år.
Man kan vara ense med tidningens energiske redaktör,) ohan Nordling, därom, att ett dylikt jubileum för en svensk veckotidning infe hör till vanligheten, och det vore orättvist att inte tillägga: den framgång, hvarom jubileet bär bud och vittne, är välförtjänt.
Ty trots nära till hands liggande frestelser att för konkurrensens skull tillgodose äfven en mindre nogräknad smak, ha tidningens ledande krafter konsekvent hållit fast vid ett litterärt och konst- - 27 - närligt program, som under årens lopp kommit att omfatta ett alltjämt mer skiftande och rikare stoff.
Nya Dagligt Allehanda: Den kända och i hemmen Sverige rundt värde- rade veckotidningen " Idun " har utsändt det första numret af sin tjugufemte årgång.
Det är ju icke alltför vanligt, att en veckotidning i vårt land upp- når en så pass respektabel lifslängd, men Idun har genom sina ledares klokhet och sitt alltid gedignn och väl valda innehåll nu lyckats uppnå ett kvarts- sekel.
Grundlagd af Frithiof Hellberg har Idun under dennes efterträdare, redaktör Johan Nordling, från den mera blygsamma början som ett begränsadt fackorgan för kvinnornas i hemmen närmast lig- gande intressen så smånigom vuxit ut att omfatta allt vidare kulturella områden.
Idun har blifvit en aktuell, alltid vaken och pigg kulturfidning, där hvar och en af familjens med- lemmar kan finna något för sig.
Med en lyckönskan till de 25 åren uttala vi en förhoppning om ytterligare framgångar i tider, som stunda.
Aftonbladet: För 25 år sedan grundade Frithiof Hellberg denna " tidning för kvinnan och hemmet ", hvilken som sådan i första planet sökt fylla — och fyllt — sin plats.
Att den utveckling i kulturellt, icke minst estetiskt hänseende, men äfven i allmän andlig vakenhet och lifakfighef, som den bildade svenska kvinnopubliken dessa år genomgått, — att denna utveckling till icke oväsentlig grad speglats däri, torde vara obestridligt.
Säkerligen har " Idun " i sin mån bidragit till att hålla de dan- ska geschäftsbladen " Allers familjejournal " o. d. borta från många svenska hem — och äfven där- vidlag gjort en nyttig gärning.
Fast " Idun " framför annat haft sitt särskilda om- råde, så har den därjämte — och i allt högre grad — blifvit en litterär tidning.
Man minnes ju, att det var Idun som upptäckte Selma Lagerlöf och att Gösta Berlings saga först förekom i dess spalter.
Därpå kommo på samma sätt Annie Quiding och Olof Högberg.
Nu samarbetar en hel stab af våra kända författare i dess spalter.
Sedan för något år sedan Iduns grundare gick bort, har som bekant, tidningen öfverfagits af I o- h a n N o r d l i n g, hvilken själf under tiden ryckt fram till en verkligt bemärkt plats bland våra ro- mandiktare.
" lubileumsårgångens " första häfte har just kom- mit oss tillhanda.
Där finnes Carl Larssons por- trätt af Carl G. Laurin reproduceradt och försedt med en text sådan endast Carl Larsson kan skrifva den.
Ossian Nilsson bjuder på en uppsats om " patriotism ", hvilken är den första af de " jubi- leumsuppsatser ", som Idun utlofvar för hvarje vecka under kommande år och bland hvilkas för- fattare märkas namn som C.
D. af Wirsén, Selma Lagerlöf, Verner v. Heidensfam, Karl Warburg och många andra.
Man kan taga för gifvet, att den nya tid, som nu ingår för Idun, på intet sätt skall blifva mindre lyckosam än hittills.
Med helt andra förutsätt- ningar än för 25 år sedan kan den nu gå vidare på sin stråt.
Aftontidningen: Tidningen Idun kan i år fira sitt tjugofemårsjubi- leum.
Det torde kunna betecknas såsom ett evenemang inom svensk fidningsvärld, att en veckotidning kunnat nå en så pass respektabel ålder.
Men så är också Idun afgjordt den bäst redigerade af våra periodiska tidskrifter i fråga om såväl illustrationsmaterialet som texten.
Efter att från början vara afsedd som en speciell kvinnosakstidning har den med tiden kommit att bli vår enda verkligt konstnärliga veckopublika- iion, där våra bästa namn inom litteratur och konst äro representerade.
Den yngre diktarge- nerationen står i synnerhet i stor tacksamhets- skuld till Iduns redaktion, som alltid beredvilligt hållit sina spalter öppna för de nya lofvande ta- langer som öfverallt annorstädes mötts med miss- tro och oförstående.
Det behöfver ju i detta sammanhang icke påpekas, att det är Idun som faktiskt " upptäckt " Selma Lagerlöf och Olof Hög- berg — en kulturgärning så stor som någon annan.
" Qyffenßammarsfia frion ".
Tiff Tlffßifd ßjungmans minne, i VAD DÖDEN OFTA SLÅR blindt och meningslöst!
Den I banala reflexionen trängde sig I med ovanlig styrka fram, när il budet kom om Alfhild Ljung- mans plötsliga bortgång.
En ung kvinna, maka och mor till tre små barn, strålande af hälsa, lifskraft och mod, drabbas på en gång af tvänne sjukdomar, som rycka henne bort från kretsen af alla kära, från en v ä n - krets, sällsynt stor och vid.
Ty Alfhild Ljungman hörde till de lyckliga kvinnor, som allas hjärtan, hvar hon gick fram, sprungo till mötes.
Rikt hade hon blifvit begåfvad af lifvet.
Hennes godhet var ej af det slag som ligger fördold i hjär- tats djup, endast synlig för ett fåtal närstå- ende.
Den genomstrålade hela hennes v ä - sen, och som en varm fläkt slog den emot äfven den, som s å g henné för första gången.
Skönhet hade också fallit på hennes lott, en frisk och en smula robust skönhet — en af Christian Erikssons medal- jonger på Skånebankens hus bär hennes drag — och humorns lyckliga gåfva ha- de i ovanlig grad kommit henne till del.
Men det var framför allt två sidor af Alfhild Ljung- mans personlighet, som gjorde henne känd och där- igenom o c k s å afhållen af så många.
Det var dels hennes varma intresse för återupplifvandet af våra gamla folkdanser och folk- visedanser, ett intresse som iE Längtan.
Dikt af Alfhild Ljungman.
MIN LÄNGTAN VÄXER starkare för hvar- je dag som går, en gång, det vet jag sä- kert, den stora vingar får och lyfter sig och flyger i solvarm vår.
Du käraste!
Då kanske du får svar på hjär- tats frågor, när hvarje tvekan dränks i känslans vågor och skog och sjö stå dröm- mande i aftonso- lens lågor.
kom henne att bli en af de ledande, icke blott inom föreningen Folkdansens vänner, utan inom hela denna rörelse, som så kraftigt bi- dragit att ge färg åt de senaste årens ung- domslif.
Och ännu mer än detta var det hennes sång.
Hon var — som alla som kände henne veta — en af medlemmarna af den Gyllenhammarska trion, sammansatt af trenne väninnor, Alfhild Ljungman, född Silf- verstolpe, Alfhild Gyllenhammar, född af Klintberg, och Lillemor Montelius, född Gagge.
Den Gyllenhammarska trion bildades för ett tiotal år sedan af den unge tandläkaren och musikern, Patrik Gyllenhammar, som gaf den icke blott sitt namn, utan också hela dess repertoar.
När Patrik Gyllenhammar i förtid rycktes bort, fortsatte hans unga hustru och hennes två väninnor att sjunga de trios han tonsatt för deras röster, och det är med detta tjugutal enkla sånger, den Gyllenhammarska ALFHILD yüriCüMÄM nornas fest på Högloftet för m:me Curie.
Det var under supén, före talen och den öfriga underhållningen.
Då ljödo oväntadt de tre klara kvinnorösterna ut öfver den till trängsel fyllda salen.
De kommo som alltid likt en hälsning från s k o g s s u s och I vågsvall, som ville de i t o - ner frambära alla outsagda varma, tacksamma ord till GYUXHHAMMÄRSKÄ TRIO » den stora kvinna, aftonens hyllning gällde, från hen- Fru Montelius, fru Gyllenhammar, fru Ljungman.
nes svenska systrar.
Ingen anade väl då, att det var sista g å n - trion sjungit sig in i Stockholmarnas gen af de många de tre unga kvinnornas hjärtan, vare sig den uppträdt offent- sång tillsammans klingade vid en fest på ligt för välgörande ändamål, vid Högloftet.
Men något mer än en vecka s e - stora fester eller inom slutna för- nare, på själfva julaftonen, insjuknade Alf- eningar.
Ty Gyllenhammarska trion hild Ljungman i hög feber.
Det var blind- har sjungit öfverallt.
Den har sjun- tarmsinflammation och lunginflammation, git för barnhem och sjukkassor, för som sammansvurit sig mot hennes lif och fattiga sömmerskor och för tjänarin- framkallade en våldsam feber, som efter nor, för rösträttssaken och för Selma några dagars kamp knäckte hennes starka Lagerlöf.
För allt och alla — utom fysik.
En operation kunde icke afvärja, knap- för e g e n räkning.
past uppskjuta döden.
Det utstrålade en särskild charm från Gyllenhammarska trion, något Till sist blott ett par data ur Alfhild Ljung- som ej är lätt att i ord fånga, men mans korta, lyckliga lif.
Hon var född år som alla de många, som njutit af den, 1879, dotter till justitierådet Karl S i l v e r - säkert erfarit.
Kanske var det, att stolpe och hans maka, född Westin, och g e - man kände att det icke blott var de nomgick Gymnastiska centralinstitutet samt tre sjungande rösterna, som smälte N ä ä s slöjdseminarium.
Under ett par år var s å väl tillsammans, utan att det var hon som gymnastiklärarinna fäst vid Whit- tre innerligt harmonierande person- lockska samskolan, men lämnade den för att ligheter, som sjöngo ut af sina hjär- år 1905 gifta sig med sin ungdomsvän auditor tans fullhet utan tanke på bifall eller John Ljungman.
Många kära lämnade Alfhild popularitet.
Kanske berodde också Ljungman bakom sig.
Många vackra, ljusa något därpå, att det var tre unga minnen stå förknippade med hennes varma, mödrar, strålande af frisk fägring.
älskvärda personlighet.
Sista gången Gyllenhammarska ELIN BRANDELL.
trion sjöng tillsammans var vid kvin- 28 -
Tinna Tiamiffon §eefe ocß ßennes senaste arßete.
sein, förnäm, elegant.
Det har varit förfat- tarinnans e g e n önskan att pärmen prydts med " Geijers tanke ", och hvad kan vara mer på sin plats här, där Geijer, hans tankar, ord och handlingar taga gestalt i hans dotterdot- ters v e r k.
.
.
?
Därpå stiga vi direkt in i fyrtiotalets Up- sala, le ett litet vemodsblandadt leende åt den rörande teckningen af de " små Knösarna " med deras skönhetsträngtan, som emellanåt tar sig uttryck, något främmande för vår nyk- tert prosaiska tid, gifva o s s likväl helt i våld hos denna rökelsedoftande mystik, blifva ett med den högt lysande Pimpinellaordens adepter, fira nyårsvaka med alltjusaren Gunnar Wennerberg, som efter ordenskapit- let i den tysta nyårsnatten vandrar upp till Slottsbacken, som ligger hvit i månske- net, gripes af inspiration och fantiserar om prinsen med lutan utanför Cecilia W a s a s fönster ... NDRA DELEN af Anna Hamil- ton G e e t e s b e - tagande bok " I solnedgån- gen " har, som bekant, till julen sändts ut till en förväntansfull läsekrets.
Den, som redan haft gläd- jen att inom den trängre vänkretsen.
höra författa- rinnan uppläsa brottstycken ur manuskriptet, hade på förhand klart för sig, att denna andra samling ingalunda skulle svika de högt ställda förväntningar, hvarmed den mot- setts, — ja, att den i vissa afseenden t. o. m. skulle öfverträffa arbetets första del.
Jag känner dem, som användt en natt att frossa i läsningen däraf, och som visserligen efter denna litterära orgie varit något utmattade, men värmda, andligen upp- friskade och redo att i likhet med Geijer " kasta lampskärmen i taket " af förtjusning.
Hvilken makalös kulturskildrerska är ej i själfva verket Anna Geete!
— Äfven i detta senare arbete har hon med lika säker hand och lika osviklig konstnärlig blick som i f ö - regående del kring den centrala gestalten grupperat figurer och episoder, som i klar belysning famträda mot en bakgrund, som i tidstrohet söker sin like i vår litteratur; och då man känner hvilket oerhördt material, som stått till hennes förfogande, måste man i än högre grad beundra den fulländade konst, som ur detta kaos förmått resa ett dylikt monument till deras ära, hon skildrat, på samma gång som det är och kommer att för- blifva ett bestående minne af hennes egen personlighet.
Man tar den vackra volymen i hand och b e - undrar att börja med den rent yttre utstyr- helger, bröllop familjehögtider af alla slag, hemlif i Upsala och på Kinnekulle, på det " vördade ätterucklet " Blomberg, äl- skad!
och rikt på traditioner, där den unge " grefve Adolf " reder boet åt sig och sin unga brud, och för hvilka " gamle grefven " gör sig all möda, på det bostaden skall blifva " någorlunda convenable ".
Ack, hvad allt ville man ej antyda, om tillfälle gåfves.
En mängd förträffliga reproduktioner af målningar, gravyrer och teckningar åtfölja och illustrera texten.
Präktiga porträtt — hvem blir ej, till exempel, betagen i Troilis karaktäristiska bild af " gamle grefven " med hans klara ögon och fint skurna anglosach- siska drag, hans solbrynta hy och snöhvita hår — en typisk engelsk " sguire " från den gamla goda tiden, skulle man vilja s ä g a.
Och likväl — ehuru vi i denna bok möta en brokig tafla af så mycket, som ej person- ligen berör Geijer, är det dock han, som d o - minerar det hela.
Hvem skulle också kunna mera lefvandegöra honom än den, som från sina tidi- gaste år så att s ä g a " in- supit " Geijer och hans samtid i de minsta smådrag, än hans dotterdotter, fastän hon själf ej personligen set!
och känt honom.
Hela b o - ken är ett enda bevis för hennes nästan klärvoajanta förmåga att skänka lif åt gestalter, som längesedan gått ur tiden.
Man behöfver blott anföra skildringen af Lindblad, hvilken framstår så lefvande, att hans nära Det lyser från A g n e s Geijers rum, där hon skrifver till sin hjärtanskär i förbidan på nyårsotian, då det ju ej lönar mödan att en sådan natt gå till hvila.
Omtänksamt ordnar hon tebordet för att vid femtiden servera " lilla pappa ", som tyst tassar in i strumpläst och fårskinnstulubb.
In- gen hör de båda, då de ljudlöst smyga ur huset till domkyrkan, där de silta hand i hand med våta kinder, medan nyårspsalmen brusar genom hvalfven ...
Hvilken stämning, och hur tydligt förnimmer man ej styrkan af denna kärlek mellan far och dof- ter, som ej ens döden förmådde rubba ...
Hvilket rikt galleri af personlighe- ter passerar o s s ej på d e s s a sidor, — Lindblad och Malla Silfverstolpe, Betty Löwenhjelm och " lilla S c h r ö - der ", Oskar den förste och hans fa- milj, Geijer och hans närmaste, " gamle grefven " på Hönsäter och otaliga andra.
Och hvilka intressanta och roliga beskrifningar af platser och e p i s o - der.
Man är med om studentkarne- valer, kungliga Upsalabesök, jul- Frithiof - 29 - Mörk foto
anhöriga uttryckt sin undrande häpnad öfver att någon, som aldrig personligen känt h o - nom, s å helt förstått honom, s å tydligt sett honom med själens ögon, att ej ens hans när- maste kunnat ställa honom i klarare b e l y s - ning.
Hur naturligt då, att G e i j e r här framstår lefvandel Vi, som genom hans dotterdotter lära känna honom så helt intimt, måste ovill- korligen älska denna mäktiga, ljusa gestalt och känna tacksamhet mot den, som skänkt o s s glädjen däraf.
Det är med saknad vi taga afsked af familjen Geijer, där de en strålande vårdag stå på " Svithiods " däck, Geijer i sin välbekanta svarta fårskinnsiu- lubb, fru Anna Lisa förgråten och " grufsam ", de unga damerna A g n e s Geijer och Eva Ha- milton i fladdrande resslöjor och beväpnade med hvar sin digra " Resejournal ".
Efter långa tider af ångestfylld oro förto- nar sig det hela i ett ackord i dur, ehuru sena tiders barn veta, att framtiden icke skall för- verkliga de ljusa förhoppningar, som äro fastade vid denna resa, som Geijer motser med så mycken förväntan, han, som så länge " setat tyst på lur i en vrå af världen och lyssnat till Knäppningarna af Tidens Ur där- ute i Europa " och som nu själf får förvissa sig om " i hvad mån han rätt bedömt d e s s gång. "
- - Och hemmet där boken skrifvits?
Det är ingalunda första gången Anna Ha- milton Geete träder o s s till mötes i ord och bild.
Flerfaldiga gånger hafva vi redan g e - nom tidningar och tidskrifter fått en inblick i hennes lif och hem; men helt visst bör det vara kärt för de många vännerna af denna nobla berättarkonst att just nu kasta en blick i den omgifning, från hvilken hennes senaste arbete utgått.
Knappast väntar man att finna Geijers dotterdotter i en febrilt arbetande stor indu- stristad, " Sveriges Manchester ", där de öf- vervägande intressena af helt naturliga skäl måst blifva af teknisk och merkantil art. Förvisso hade läggningen hos Anna Hamil- ton äfven fört henne till en annan miljö, där- est ej, som s å ofta sker i lifvet, " ingenting blir som man tänkt ".
De, som kände den unga Anna Hamilton, landshöfdingens dotter, medelpunkten i U p - salas litterära och estetiska umgängeslif, den briljanta socieieisdamen, Egron Lund- grens lofvande lärjunge, väntade att hon skulle gå ut i lifvet som konstnär med pensel eller ritstift, i alla händelser förblifva den fongifvande i en krets af andligen jämn- ställda personligheter.
Omständigheterna förde henne emellertid vida från platsen för hennes ungdomstriumfer.
Sanningen att säga, tycks dock den m a g - rare jordmånen hafva varit den mest gif- vande för hennes författarskap, ehuru hon under många och långa år nöjt sig att vara Sveriges förnämsta öfversättarinna och ar- betat intensivt i denna egenskap.
Hvem vet, om hon kommit att gifva o s s det vi nu hafva att tacka henne för, om hennes tillvaro ut- mynnat i ett rastlöst societetslif i stället för rastlöst arbete.
Hennes h e m.
.
.
Helst bör man s e henne mot bakgrunden af detta för att erfara charmen af ett hem, ordnadt af en hand, som är mästare i att för- läna det värme och skönhet, och som aldrig tröttnar i omtanke om hela sin omgifning.
— En marche alltså!
— Strax utanför s t a - den stiga vi uppför trappan i ett nytt, vackert beläget hus.
Vi gå in i salongen och kasta i förbifarten en blick in i biblioteket, där hvarje fläck af väggarna, som ej täckes af bokhyllor, upptages af reproduktioner af fa- miljeporträtt, åtskilliga århundraden tillbaka i tiden af ätterna Hamilton och Geete.
Medan vi vänta på husets fru, s e vi o s s omkring i den vackra salongen, där hvarje sak, hvarje möbel har sin historia.
Utsikten genom det utbyggda fönstret är härlig öfver åsarna, som utgöra stadens omgifning och prydnad, och genom ett annat fönster s e vi in i en park, där träden stå tyngda af glitt- rande rimfrost.
Solen väller in i guldfloder öfver den inlagda sekretären, som en gång tillhört Malla Silfverstolpe, och vid hvilken Anna brukar arbeta, öfver Qvarnströms väl- kända byst af Geijer, öfver det välfyllda bokskåpet med Fredrika Bremers byst, det stora renässansskåpet, det vackra pastell- porträttet i sin ovala ram af den unga Jeanna Troili, hon, som en gång blef mor till Geijers Anna-Lisa, och havrs korta lif var fylld!
af romantik och tragik, Tiecks vackra relief- medaljong af den unga Rahel Levin, por- trätt i pastell och akvarell af Amalia von Helwig och Louise von Imhoff, ett vackert porträtt af Goethe o. s. v. P å en liten hylla med silfverpjäser lägga vi märke till ett silf- verfat af dyrbart drifvet Augsburgerarbete, en släktklenod från det forna Ransäter, som nu funnit vägen hit.
Men nu inträder den väntade.
Geijers dotterdotter är ej längre ung, men gestalt och hållning äro alltjämt fulla af spänstighet, blicken är ung, elektriserande, själen alltjämt tjugo å r.
.
.
Vi sitta vid det antika sybordet i jakaranda med d e s s stoppade, uppstående kant, som en gång tillhört den tjusande Amalia von Helwig, hvilken vi hoppas en gång lära känna närmare i en redan planlagd bok af samma hand &lt;som " Solnedgången ".
Ja, hela detta hem är fylldi af minnen.
Det vi ej s e, ligger väl förvaradt i kistor och portföljer, däri- från åtskilligt väl ännu kommer att sippra ut till den yttre världen.
Anna Geete talar, och vi lyssna till en out- tömlig skatt af intressanta minnen, a n e k d o - ter, reflexioner.
Förgäfves skall man söka ett ofördragsamt omdöme, ett hjärtlöst kors- fästande och begabbande af nästans s v a g - heter.
Ett flyktigt leende på sin höjd, om något synes stötande, det är allt.
En män- niska, som pejlat djupet af mycket lidande och mycken glädje, och som därför är för- stående gentemot allt mänskligt.
Senaste sommar har en af våra mera b e - märkta porträttmålare fullbordat ett porträtt af Anna Hamilton Geete och hennes man, doktor Gustaf Geete, hvilket antagligen in- om kort kommer att exponeras på någon konstutställning.
De två hafva trofast v a n - drat lifvet samman, och här finner man dem sida vid sida, hon läsande högt ur sitt manu- skript, han med det vackra hvita hufvudet i lyssnande attityd.
En tilltalande tafla, stilla, fylld af hvila, under hvilken man skulle ö n - ska läsa skaldens ord: " Ueber alle Gipfeln ist Ruh! "
Det finns äfven ett annat porträtt af Anna Geete i ett tidigare hem, där hon var den lyckliga härskarinnan öfver hvad Selma La- gerlöf betecknar som det ljufligaste af allt, " ett rosenkvarter ", här ett blommande tak af idel skära rosor, under hvilka Anna står med famnen full af den doftande härligheten.
När jag ser det, går min tanke till s a g a n s prinsessa, som dröjde sig kvar bland rosor, för att sent omsider träda ut till ett lif af a n - dra och hårdare erfarenheter.
Anna Geete har ej slumrat som sagoprinsessan, och hon har visst ej odeladt dvalts bland rosor; men hon kan i denna stund glädjas åt, att hennes författarskap för alltid brutit sig genom ett snår af ej alltid rosenströdda törnen, som allt för länge skymt det.
Detta är Anna Hamilton Geetes egen vackra solnedgång — nej, s o l u p p g å n g.
.
.
!
ADA DAMM.
30 - Statistik för hushållet.
Ett förslag till enhetliga metoder för hemmens räkenskapsföring af Peter Norden.
(Forts.) EN TANKE, SOM LIGGER 5AKOM DESSA kort, är att få en grafisk framstälnling af de uppgifter, som samlats i siffror.
Hvarje kort har två skalor, en för månadskostnaden, till vänster, en för sammanlagda kostnaden under räkenskaps- året, till höger.
Någon fast skala kan man gifvetvis inte begagna utan att korten skulle bli ohanterligt stora.
Månadsskalan får hvar en bestämma med ledning af sina egna erfarenheter.
Den ena familjen äter mycket kött, den andra litet.
Den ena familjen har dubbelt så många medlemmar, dubbeli så dyra vanor som den andra o. s. v. Men hvarje hus- moder finner genom ett enkelt öfverslag inom hvilka gränser ungefär hennes utgifter för det ena eller andra bruka fluktuera.
Hon har endast vid fastställandet af skalan för sådana poster som frukt eller ljus och värme att ta i befraktande de gränser, som betingas af att man vissa månader lägger in större förråd.
För jämförelsevis fasta poster rör sig skalan i trappsteg om en eller ett par kronor (såsom på fig. 3).
Där åter säsongva- riationer förekomma, afsätfer man i stället för exemplets 24, 26, 2 8.
.
.
5, 10, 15 ... eller 0, 10, 20.
30 ... Som sagdt därom kan ingen regel uttalas.
Högerskalan följer gifvetvis automatiskt månads- skalan och stiger från 0 till ungefär tolf gånger genomsnittskostnaden per månad.
För att göra figuren så redig som möjligt är icke den horisontallinjering angifven, efter hvilken skalhöjden afläses.
Korten göras emellertid bäst på fint rufpapper (finnes i hvarje pappershandeD, hvarvid smårutorna göra det lättare att finna en punkt mellan två steg på skalan.
Baksidan af statistikkorfen har följande ut- seende: D SPECERIER Jan.
Febr.
Mars April.
Maj Juni Juli Aug.
Sept.
Okt.
Nov.
Dec.
Fig. 4.
1911 28.50 27.30 55.80 28.45 86^25 27. — 113.25 28. — 141.25 27.75 169. — 29.- 198 — 27. — 225.r- 24.85 249.85 25.15 275. — 29.05 304.05 38.30 342.35 Siatistikkortets baksida.
Må ingen för ett ögonblick inbilla sig, att dessa kort äro " konstiga " eller svåra vare sig att fatta eller att upprätta, tvärtom, de äro enkelheten själf.
Se fig. 5.
Af ufgiffsfördelningen har man på t. ex. spece- rier fått 28: 50.
På specialkortet inför man först på baksidan beloppet med siffror och afsätfer se- dan i kolumnen januari en svart punkt på den höjd, som efter skalan till vänster motsvarar detta belopp.
Punkten säger alltså, att hit sfego våra utgifter för specerier u n d e r m å n a d e n.
Samtidigt afsätter man på linjen mellan januari
G E N E R A L - RÄKENSK APSÂR SPECERIER PR MÅ- NAD PR PER- SON SUMMA Sm MJÖLK MEDELPRIS S:A S A M M A N - MAT O. MEDELPRIS 5 S£A PR MÅ- NAD DRYCK D R A G LJU RSE MEDELPRIS MEDELPRIS PR PER- SON S:A PR MÅ- NAD PR PER- SON S:A 1911 342.68 28.33 85.67 168. — 14. — 42. — 1912 1913 1914 1915 PR MÅ- NAD SON Generalsammandraget.
och februari en liten cirkel på den höjd, som efter skalan till höger motsvarar 28: 50.
Denna cirkel säger då, att n ä r den första m å n a d e n af r ä - kenskapsåret f ö r f l u t i t, hade specialkostnaden stigit till denna höjd.
Den sista februari införes 27: 30 (jfr specifika- tionstablån) på baksidan och adderas med före- gående månads siffra, hvarvid summan blir 55: 80.
Det mindre beloppet afsäfies med en svart punkt i februarikolumnen efter vänsierskalan, det större med en cirkel på kolumnlinjen mellan februari och mars efter högerskalan räknadf.
Punkterna och cirklarne förbindas inbördes.
Vid nästa månadsslut förfar man på samma sätt och fortsätter så månad efter månad till räken- skapsårets slut.
Sammanbindningslinjen mellan punkterna visar, hur utgifterna fluktuera från den ena månaden till den andra, linjen mellan cirklarne åskådliggör, hur de sammanlagda utgifterna stiga under året.
Stiger linjen för hastigt, är det en varningssignal, inträffar motsatsen, bör det för de flesta husmödrar kännas som en lättnad.
Men hur skall man veta, när man når eller öf- verskrider det tillåtnas gräns?
] o, när man gör i ordning sina kort för det kommande räkenskaps- året, så afsäffer man efter skalan till vänster en pricklinje — lämpligen med bläck af annan färg — på den höjd, som motsvarar genomsnittskost- naden för kontot i fråga under sistförflutna r ä - kenskapsår (eller hvilken annan norm man kan vilja föreskrifa åt sig) samt uppdrar en efter hö- gerskalan beräknad pricklinje mellan 0 kr.
den 1 januari och det belopp — på fig. 320 kr.
40 öre — den siste december, hvilket motsvarar totalsum- man af utgifterna för kontot under förra räken- skapsåret.
Man har nu när som hälst under det löpande året och utan något besvär, en fast jäm- förelsepunkt att utgå ifrån, när man vill bilda sig ett omdöme om, hur kontot står.
För att det skall stå väl till bör fluktuationslinjen något så när slingra sig omkring medelkostnadslinjen, och de båda stigande linjerna böra så nära som möjligt sammanfalla.
I exemplet kunna vi icke blott af- !äsa julmånadens inverkan utan äfven de stigande socker- och kaffeprisernas.
Om af någon anled- ning hushållet hade ökats eller minskats under nämnvärd tidrymd, eller om vi gett ovanligt många bjudningar under en månad, så hade den känsliga fluktuationslinjen genast visat det.
För att längre fram kunna veta hvad en förändring berodde på, kan det vara lämpligt att i kolumnen Anmärknin- gar göra anteckning.
Man kan för dessa anteck- ningar lämpligen använda sig af vissa tecken, så att t. ex. en * betyder bjudningar, — / + J b e - tyder att hushållet under en vecka varit minskadf, resp. ökadt med en person, — / att två perso- ner varit frånvarande fre veckor el.
dyl. med dessa båda kort, glömmer han, att hvarje oväntad eller obehaglig förändring blir ganska svår att förklara, om inte hela hushållsförloppet finnes klarlagdt i sina detaljer.
Den stora sammanfattningen år ifrån år ger sig nu själf.
I denna kan man följa den hushållseko- nomiska återspeglingen af familjens tillväxt, flytt- ning från en bostad eller ort till en annan, öfver- gång från ett ljus- eller uppvärmningssystem till ett annat o. s. v., liksom också de prisförändringar på hemmets förnödenheter, som marknaden är un- derkastad.
Som synes af figuren äro icke endast årssum- morna för de olika rubrikerna uppförda, utan medelpris för månad och för hvarje person äro äfven uträknade.
Det förra får man genom att dividera årssumman med 12 månader, det senare genom att dividera årssumman med antalet hus- hållsmedlemmar under räkenskapsåret.
Skulle någon finna denna medelpris-uträkning onödig eller alltför besvärlig, kan han ju hoppa öfver medelpriskolumnerna.
Men det är just kostnaden uttryckt pr hufvud, som ger den lärorikaste jäm- förelsepunkten, när den ena familjen kollationerar med den andra.
Generalsammandraget kompletteras lämpligen med en grafisk anteckning enligt nedanståede figur: M / Ç / 3 19 LF / 0 /? / / 3 FÖRTY — • IT * * TJSM Och hvad — för att ta ännu ett steg längre bort från det privatekonomiska — skulle det inte nationalekonomiskt betyda för de allmänna sta- tistiska undersökningar öfver dyrtid och lefnads- kostnader, som officiellt förefagas, om ett enhet- ligt system — under lag funnes.
Lär a t t l ä r a, af egna erfarenheter såväl som af andras!
L 1 PR PER- 2,341.07 195.09 585.26 Fig. 5.
I TOTALSUMMA L 2 1.66+ 3 Ett specialkort sådant som det nu beskrifna upprättas för hvar och en af de rubriker man an- vänder i specifikafionstablån.
De båda intressantaste af dessa statistikkor!
gifvefvis de, som åskådliggöra utgifterna för mat och dryck samt totalsumma hushållsutgifter.
De uppgöras på alldeles samma sätt, med prickade jämförelselinjer från föregående räkenskapsår.
Men om någon tycker, att det kunde vara nog Den öfre linjen visar här sammanlagda hus- hållsufgifterna från def ena räkenskapsåret till det andra och registrerar de förändingar, som in- träffa; den undre linjen åskådliggör detsamma på kontot mat och dryck.
Den, som så önskar, kan efter samma grunder göra en grafisk framställning af medelprisen.
Def säger sig själf, att det här framlagda syste- met kan modifieras och utvidgas efter hvars och ens önskningar.
Särskildt lämpar det sig att upp- rätta specialkort sådana som de nu beskrifna för familjemedlemmarnes personliga utgifter, för jäm- förelse mellan kostnaderna för barnens uppfost- ran o. dyl. Sannolikt föredraga de flesta att — såsom i exemplen — låta räkenskapsåret sammanfalla med kalenderåret.
Emellertid finns det för dem, som icke ha eget hem, icke så litet som talar för att i stället låta räkenskapsår och bosladsår öf- verensstämma, d. v. s. räkna från 1 okt.
det ena året till 30 sept, det följande.
Äfven ifråga om denna punkt väljer ju hvar och en som han finner för bäst.
Specialkorfen böra af praktiska skäl väljas i något af de format, som genom de i den moderna affärsvärlden använda kortsystems-korten stan- dardiserats.
Man har då nämligen förvaringsfrå- gan löst på förhand, i def att de olika kortlådor, samlingskartonger, små skåp o. s. v., som i alla kortsystemsaffärer finnas till salu, stå till förfo- gande.
Hvad värde det kan ha för familjen att på detta sätt få öfverskådlighet i sina räkenskaper och möj- lighet till de j ä m f ö r a n d e iakttagelser, hvarför- utan äfven det samvetsgrannaste noterande är ganska meningslöst, hoppas jag framgått af det sagda.
Af den förra pliktrutinen, där " diverse " får bära alla trötthetssynder, och där man egentli- gen aldrig kommer längre än till en abstrakt och ofruktbar tillfredsställelse öfver att det " stämmer " blir med litet statistik som sammanhållande och belysande princip plötsligen ett högeligen Fängs- lande studium, som medför tillfredsställelse öfver att man vet, att man ser och att man kan — för- utse.
Den ytterligare tidsutdräkt, som kräfyes, räknas i få minuter, och inbesparas förresten därigenom, att man alltid och genast kan gå till- baka i sina anteckningar utan sökande.
Det är jämförelser man behöfver, möjlighet till afläsande af tendensen, rörelseriktningen, medan linjen ännu är i rörelse.
Det är jämförelser man behöfver, jämförelser mellan den ena årstiden och den andra, mellan det ena räkenskapsåret och det andra, mellan den ena familjen och den andra, mellan ensamjung- fru- och flerjungfrusystem, mellan den ena orten och den andra.
Och inga jämförelser äro värda något, som icke bygga på samma förutsättningar, utgå från enhetliga metoder.
Hvad ' skulle det t. ex. icke betyda för en arbetsgifvare, som ville sätta sina familjeförsörjande arbetare in i meto- den — en half timmes demonsfrering en lördags- kväll under loge- eller föreningssammanträdet vore nog!
— och dela ut en sats sfatistikkort till hvarje intresserad familj att efter en periods för- lopp kunna lägga de mycket sägande kurvornas vittnesbörd i stället för det obestämda " missnö- jet " till grund för en löneuppgörelse.
Mot insändandet af 1 Kr.
i frimärken till Iduns Tryckeri-Aktiebolags specialafdelnings- system, Bryggaregatan 17, Stockholm, erhålles franko 25 st. statistikkort.
/, / HRC- Fig. 6.
Grafiskt - generalsammandrag.
31 -
SANTA TERESINA.
Berättelse från det nutida Capri af NILS WILHELM LUNDH.
I FARAGLIONI.
(Poris.)
TYSTA KVÄLLAR KUNDE BRU- set och sången höras ända upp till Santa Teresa.
Teresina välsignade signor Lomboni för blommornas skull.
Förut hade hon alltid skyggt gått un- dan honom, ty han var " den hemlighets- fulle " på Santa Teresa.
Han ägde klostret.
De fattiga fingo erlägga en ringa penning för sina bostäder inom områ- det, men det sades, att han umgicks med pla- ner på att restaurera klostret och köra dem på porten.
Det sades, att han var hög c a - morrist och att han för en spottstyfver köpt det gamla klostret af staden Capri och s a m - tidigt utlofvat camorrans beskydd.
Men hvad hade de fattiga för nytta af det?
De lade en förbannelse vid hvar slant, som gick till signor Lomboni, men barnen i kloster- skolan, som hade sin terrass midt emot s i g - nor Lombonis loggia, drömde om hans blom- mor, ty ingen hade förut sett sådana blom- mor på Capri.
Och de afundades lilla Te- resina, som fick gå där hela dagen.
Uppe från loggian kunde Teresina s e sin mor och de andra stenbärerskorna vid Punta Tragara — de gingo uppe i det stora roset och lade ner sina korgar för att i nästa ögonblick få dem fyllda och lyfta upp på hufvudet.
S å skredo de sakta uppför ber- get igen i en lång rad, och främst gick Te- resinas mor, ty ingen kunde bära som hon, och främlingarna, som de mötte mellan ro- senhäckarna däruppe, vände sig beundrande om, när stenbärerskorna gått förbi.
Teresina kunde vaka öfver källarhålet strax under loggian och s e efter, att katten satt på sin plats i den soliga trekanten.
Hon kunde vaka öfver deras enda orangeträd, kring hvars stam de hade sitt lilla hönshus.
De smulor, som föllo från signor Lombonis bord, kastades alltid ner i hönsgården, och ä g g e n köptes af Lombonis för dagens h ö g - sta pris.
Teresina sopade och fejade hela dagen, ty signoran ville ha det snyggt omkring sig.
Men själf hade signoran inte bättre kläder än Teresinas mor.
Det förvånade barnet, att signoran aldrig gick ut.
Signor talade ofta häftigt och befallande till signoran, och då grät denna och gick till den helige S e - bastian, som var hennes käraste.
Det var också en underlig bild, uppbyggd af små snäckor, inte större än knappnålshufvun — helgonets skägg, ögon, mun, allt var idel små snäckor.
Signoran var också stolt öf- ver sin helige Sebastian, och visade den gärna.
Och alltid brann ett ljus framför bilden.
" Din mor bär sten på Punta Tragara ", sade.
signoran en dag till Teresina, som just höll på med sina sopor: " jag bär stora s o r g e r.
Hade jag inte haft den helige S e - bastian här och mitt evighetsljus, skulle jag inte kunna bära allt. "
Teresina s å g s å klart för sig, hur signora Lomboni skulle ta sig ut med stenkorgen.
Pussig och stor var hon, och hon kunde knappast lyfta armarna öfver hufvudet.
Ja, Teresina log och tyckte sig s e signoran vandra främst bland stenbärerskorna på Punta Tragara.
Och hon tänkte, att det s ä - kert var tyngre att bära sten än sorger.
" Du 1er, du! "
bröt signoran ut med sin klagande stämma, och hon suckade tungt vid hvart ord.
" Du har kommit från källar- hålet, barn, och hit upp, och du kan nog le.
Här ha vi ju blommor och snyggt omkring oss.
Men j a g!
Du tror kanske, att jag all- tid varit så här klumpig och ful.
Âh, du skulle ha sett mig, när jag var liten flicka som du, och när jag promenerade med min gamla amma i V i l l a N a z i o n a l e.
Du skulle ha sett min fars hus i Neapel.
Nej jag vill ingenting s ä g a!
Jag säger bara, att hade ni fått s e min gamla amma här, sådan hon gick och stod på den tiden, skulle ni tro, att det var en drottning!
Tro inte, att jag klagar på Lomboni! "
pra- tade hon helt meddelsamt, medan Teresina en stund senare höll på med att fläkta lif i den lilla glödhögen ute i köket.
" Lomboni är en mäktig man, men han har alldeles för mycket att göra.
Han har sitt kontor i N e a - pel och måste ständigt dit.
Och s å får jag gå ensam här och p a s s a på.
Nej, hvad s ä - ger jag, otacksamma!
Jag har ju den helige Sebastian och behöfver inte klaga.
Jag har heller aldrig klagat! "
Och hon gläntade på dörren till sitt rum för att s e efter, om den lilla ljuslågan brann lugnt.
Men Teresina fläktade häftigt med palmbladet och fick ett par små skälfvande röda lågor upp ur kolhögen.
Hon förstod att signoran sökte bedraga sig själf.
Och hon smålog slugt, den gråklädda lilla flic- kan och trodde sig ha dem s å klart för sig, både signor Lomboni och signoran.
De dan- s a d e mot hvarandra alldeles som de fladd- rande röda lågorna i glödhögen.
De grepo efter hvarandra men kunde aldrig mötas: Signor Lomboni var i Neapel på sitt stora kontor.
Signoran ville gärna g å på Piazzan i Capri, om hon bara haft kläder, som hon infe behöfde skämmas för, ja, hade hon haft sin gamla ammas dräkt, skulle hon b e - stämd!
försökt sig på med att g å i dansen nere på Zum Kater Hidegeigei, det tyska ka- féet.
Teresina fläktade s å häftigt, att de små lågorna blåstes ut, hon stod alldeles blek nu i det sista dagsljuset, som gled in mel- lan de brustna hvalfbågarna ute från hallen.
- 32 - " Hvad gör du? "
frågade signoran och kom med grytan för att sätta på.
Men så märkte hon, att hinken var tom, och vattenbäraren skulle ha kommit redan före solnedgången.
Hon öppnade dörren till den kyrkliknande hallen och ropade ett klagande: a q u a f r e s c o!
som återljöd från trappor och tomma korridorer.
Dörrar öppnades och stängdes, och alla ropade efter kallt vatten: aqua fresco, aqua fresco!
Klosterskolans vaktmästarefru, gatsoper- skan (den enda i Capri), åsnedrifverskorna, alla kommo ut och ropade.
Och då ingen kom, gingo de ned för alla de hundra s t e - gen, ned till den inre stora gården, där vat- tenbäraren hade sitt krypin.
Men Teresina kastade palmbladet ifrån sig och skyndade in i signorans rum.
Hon k a s - tade sig ned för den helige Sebastian, och med sina mörka bruna ögon lysande inför ljuset, som just nu häftigt fladdrade, talade hon med knäppta händer: " Det är inte sant, det är inte sant, hvad s i g - noran säger, att hon aldrig har klagat, därför att hon har dig, helige Sebastian.
Hon kla- gar alltid, a l l t i d hör du!
Hon klagar på s i g - nor Lomboni för han är häftig ibland, hon kla- gar på honom h e l a dagen, och det ska jag höra på, och j a g är ju ingenting, och mor bär sten på Punta Tragara.
Men du vet inte, helige Sebastian, hur signoran pratar hela dagen, när signor är i Neapel.
Hon klagar öfver, att hon inte kan gå på Piazzan, för hon har inte kläder nog, och signor är visst myc- ket snål, eller också tycker han, att signoran kan hålla sej borta från Piazzan, nu när hon börjar bli gammal.
Men signoran vill dansa kan du tänka!
signoran vill dansa, och hon klagar öfver, att hon är så stor och tung!
Och hon klagar öfver, att jag inte kan hålla eld i glöderna, när hon står med sin gryta, men hon är s å långsam, så allt hinner glöda ut, innan hon kan sätta på.
Och så klagar hon öfver, att jag är smutsig om händerna, men hon vet inte, hur det smiter från sig det där träkolet, och jag kan inte göra henne till l a g s med allt!
Signor grälar aldrig på mej, men h a n t y c k e r o c k s å, att signoran är lång- sam.
Han är nog häftig, signor, och snål är han, det vet jag, för vi har ännu inte fått mera än hönsmaten, mor och jag, men han har än- då lofvat mej en ny dräkt, en blå, och ett rik- tigt sidenband nu till Costanzofesten.
Så j a g vill inte klaga. "
S å talade hon, ifrigt och helt förnumstigt, med helgonet, men egentligen s å g hon endast signor Lomboni för sig, hans yfviga Umberto- mustascher och svarta, blixtrande ögon.
Hon skyndade också snart in i hans rum för att beundra taflorna kring arbetsbordet — när hon var ensam i huset, glömde hon alltid både gödselhög och sopkvast.
Det var också underliga taflor.
Det var Capri öfverst, det steg som ett väldigt skeppsskrof ur hafvet.
S å var det en foto- grafi, G r o t t a a z u r r a, den blåa grottan, som turisterna alltid skulle b e s e.
Det var kejsar Tiberii grotta, det visste hon, och dit in kom man genom ett litet, litet hål i den stupande bergväggen — och när man väl hunnit in, var allt s å blått som hafsdjupet, och ljuset kom också från hafsdjupet och in under klipphäl- larna.
Ja, mor hade talat om det, ty hon hade arbetat därinne, då man sökt öppna de hemliga gångarna upp till ruinerna af kejsa- rens lustslott.
Men det hade varit alldeles fruktlöst, och det lilla hålet ut mot hafvet blef mindre och mindre år efter år, ty ön sjönk i hafvet, sade mor — s å efter en tid skulle in- gen människa kunna komma dit mera.
(Forts.)
T i l l s t e k n i n g: 3 m s k.
s m ö r (60 g r.)
, 2 t s k.
s a l t (1 0 g r.)
, V * t s k.
h v i t - peppar, / l i t.
k o k a n d e ' b u l j o n g,, 3 msk.
tomatpuré, 1 burk champinjoner &amp; A U t.)
.
B e r e d n i n g: Tungan putsas och får ligga i v a t t e n e t t p a r tim., sättes p å i k o k a n d e vatten, som bör s t å n ä t t och j ä m n t öfver d e n, s k u m m a s v ä l o c h saltet tillsättes.
Tungan får sakta koka ltya — 2 tim., eller tills s k i n n e t n ä t t och j ä m n t k a n d r a g a s af.
Smöret brynes i en liten långpanna, t u n g a n lägges i och brynes i v a r m u g n u n d e r d e t d e n o f t a öses öfver m e d smö- ret.
D e n beströs m e d kryddorna-, spä- d e s m e d b u l j o n g e n o c h f å r s t e k a VA t i m.
, h v a r u n d e r d e n öfveröses .omkr.
hvar 10:de min.
Tomatpurén och cham- pinjonerna tillsättas och tungan f å r y t t e r l i g a r e s t e k a tyj t i m.
, e l l e r t i l l s d e n ä r mör.
Den skares och lägges upp som i föregående recept, garneras med cham- pinjonerna och persiljan och serveras med brun champinjonsås, ärter och brynt potatis.
1 2 BARN- KONFEKTION- BASTÅ SNITT OTTÔORGSFUUASTE ARBETE PRI / AA TYGER \ _TILLSEHÖR ERHÅLLAS I DE.
FLESTA BARNBEKLÄDNADSAFFÄRER I RIKET Patent.
Ferrin Apoteket Lejonet, Malmö.
= järomedel, utmärkt Föreskrif- ves af läkare, Finnes äfven i form af = = Tabletter.
Fås pä apoteken.
Jduns ärade prenumeranter B a j e r s k k r ä m med c h o k l a d (f. 1 2 p e r s.)
.
2 h g.
s t r ö s o c k e r, 2 d e l.
vatten, 1 vaniljstång, 1 hg.
osockrad choklad, 10 blad gelatin, 1 del.
h e t t vatten, till gelatinet, 7 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Sockret kokas m e d v a t t n e t och vaniljen till e n klar, sim- mig lag, hvarefter vaniljstången upp- tages.
Chokladen smältes i vattenbad, och u t a n t i l l s a t s a f v a t t e n, o c h n e d r ö r e s i sockerlagen.
Gelatinet sköljes i k a l l t vatten, upplöses i d e t varma vattnet och tillsättes, hvarefter k r ä m e n röres tills d e n ä r kall.
D å till sät te s d e n till hårdt skum slagna grädden o c h k r ä m e n hälles i v a t t e n s k ö l j d och soc- kerbeströdd form o c h f å r s t å p å is 2 — 3 t i m.
f ö r a t t s t e l n a.
N ä r k r ä m e n skall serveras, lossas d e n från k a n t e n Känner n i trötthet, behöfver med e n spetsig knif och uppstjälpes ni krafter, ä t hvarje f r u k o s t p å flat g l a s s k å l m e d t å r t p a p p e r.
QYLLBNHAMMARS pat.
Hafre- K r ä m e n k a n äfven fyllas i form med ffryn o c h HafremJSI — t r ö t t - lock och frysas, m e n d å användes en- h e t e n försvinner.
Tillverkas dast 3 blad gelatin.
under läkares kontroll.
Ä g g s t a n n i n g i form (för 6 pers.).
6 ä g g, 3 k k p.
mjölk, salt, soc- ker.
Till f o r m e n: / msk.
smör (10 H af r e H af r e e r i n r a s att g r y n om f ö r tidningen p förnya a t t u t a n å det nya P r e n u m e r a t i o n n ä r m a s t e postanstalt, af nödvändigheten o f ö r d r ö j l i g e n rationen m j ö l vördsamt Iduns af p r e n u m e - a f b r o t t erhålla å r e t k a n verkställas b o k l å d a eller hos någon kommissionärer.
1 j V ä l s m a k a n d e o c h därför KOKSALMANACK utan tillsatser lätt intagligt äfven af barn är V a s e n s (f. d. Nordstjernans) Redigerad af järnpreparat " Ferrol ", organiskt lätt- E LISABETH Ö STMAN.
smält preparat.
0.97 % järn.
På Inneh.
af E l i s a b e t h ö s t m a n s Husmo- alla apotek till 2 kr.
fl.
derskurs FÖRSLAG TILL VECKAN EKSTRÖMS xiAsrrwöL ÖRLBRO KLRVTEKN-FRBRIK- Pannkakor Plättar och Kött-Bullar bli porösa och läckra om vid tillagningen litet af Lagermaris Bakpulver = Tomten = tillsattes.
S e b r u k s -; anvisningen.
4 &amp; SWARTZ ' HÖGSTA HVETEMJOLSTYP (GROFMALEN) (FINMALEN) " SNÖFLINGAN " " SVANEN " J.G.S.
hORRKÖPIN » J.G.S.
«0RRKÖPW« i Stockholm.
MATORDNING 14 — 20 JAN.
FÖR 1912.
SÖNDAG: F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt abborre med p o t a t i s; mjölk; kaffe e l l e r te m e d p e t i t s - c h o u x.
M i d d a g: Jordärtskockspuré m e d ostkrutong; stekt färsk o x t u n g a m e d brynt potatis; gröna bönor (haricots-verts) med rördt smör; bajersk kräm med choklad.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckkorf m e d äggs tanning i form mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: K a - lops med potatis; körsbärssoppa med vispad grädde.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord schnellklöpps med stekt potatis; mjölk kaffe eller te.
M i d d a g: Morotspuxc med rostadt bröd; kromgädda med smör, pepparrot och potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; h a f re g r y n s g r ö t m e d m j ö l k; s t e k t s i l l med g r ä d d e och lök s a m t p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d d a g: K o k t köttkorf m e d stufvade t u r s k a bönor; k a b i n e t t s p u d - ding med vaniljsås.
TORSDAG.
F r u k o s t: smörgåsbord; pannbiff m e d p o t a t i s; m j ö l k; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärter m e d flask; pann- k a k a med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt pannkaka (rester från torsdag); ä g g; m j ö l k; kaffe eller te.
M i d d a g: Kokt, brynt lammbringa; lingonäpplen med vispad grädde.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt m e d mjölk; kroketter af ä g g m e d ä r t e r; kaffe eller t e.
M i d - d a g: Bräckt skinka med potatismos; krusbärs soppa.
RECEPT: O s t k r u t o n g (f. 6 p e r s.)
.
1 2 skif- v o r h v e t e b r ö d, 5 0 g r.
s m ö r, 1 — 2 m s k.
ä g g h v i t a, 40 g r.
rifven ost.
B e r e d n i n g: B r ö d s k i f v o r n a u t t a g a s med e t t dricksglas till runda kakor (kanterna torkas och stötas), som be- strykas p å ena sidan med smöret.
Ägg- hvitan slås n å g r a slag med gaffel och den rifna osten tillsättes.
Ostmassan blandas väl, brodes p å smörgåsarna, och d e s s a ställas p å smord plåt.
S t r a x innan d e skola serveras, rostas d e h a s t i g t i h e t ugn.
Serveras varma till bul j o n g, af r e d d a s o p p o r e l l e r p u r é e r.
— Ägghvitan k a n uteslutas och smöret endast röras m e d osten, innan d e t bre- des p å brödet.
S t e k t f ä r s k o x t u n g a (f. 8 — 1 0 pers.).
1 f ä r s k o s t u n g a, v a t t e n, 3 — 4 msk.
salt.
8 B e r e d n i n g: Aggen vispas val m e d mjölken, och k r y d d o r n a tillsättas.
E n bleckform eller spilkum smörjes m e d smör, ä g g b l a n d n i n g e n hälles däri, lock pålägges, och formen ställes i vatten- bad ofvanpå spisen.
Därvid tillses noga, a t t vattnet e j f å r k o k a utan endast hålles hett, tills stanningen ä r l a g o m fast, a n n a r s blir d e n l ä t t vasslig.
Uppstjälpes p å varmt fat, garneras med persilja och serveras till ' bräckt s k i n k a e l l e r korf, s t e k t k ö t t e l l e r fisk_ Äggstanningen k a n äfven gräddas i vattenbad i agn.
härtill användes en särskild panna.
Sil- len upplägges p å varmt serveringsfat, s å s e n h ä l l e s öfver o c h a n r ä t t n i n g e n g a r - neras m e d d e n brynta löken och per- silja.
Serveras som frukosträtt tned nykokt, oskalad potatis.
S c h n e l l k l ö p p s (f. 6 p e r s.)
.
7 5 0 K a b i n e t t s p u d d i n g (f. 6 — 8 g r.
o x h a r e, u t s k u r e n biff e l l e r b e n f r i t t pers.).
Rester af sockerkaka, i tärnin- i n n a n l å r, 2 t s k.
s a l t (1 0 g r.)
, Vä t s k.
gar (omkr. 5 del.
), 1 del.
korinter hvitpeppar, 3 msk.
smör (60 gr.).
(60 g r.)
, 3 0 g r.
s u c c a t, 4 ä g g, 5 0 S å s: 1 m s k.
smör (20 g r.)
, 1 m s k.
gr. socker, 4 d e l.
g o d mjölk.
f i n h a c k a d r ö d l ö k, LVS m s k.
m j ö l (1 5 Till formen: 1 msk.
smör (10 g r.)
, 4 d e l.
t j o c k g r ä d d e, s a l t, hvit- gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
peppar.
B e r e d n i n g: Sockerkakan, som bör B e r e d n i n g: Köttet, som bör hafva vara skuren i s m å tärningar, lägges i h ä n g t tills d e t ä r r i k t i g t mört, behand- las och stekes som i föregående recept.
smord och sockcrbeströdd timbalform, hvarftals m e d d e väl sköljda korinterna Biffarna läggas u p p på varmt fat.
och d e n h a c k a d e succaten.
Äggen vis- Till såsen fräses smöret i stekpanna, pas väl med sockret, mjölken t i l l s ä t t e s löken och mjölet tillsättas och alltsam- och h ä r m e d fylles formen.
Puddingen mans brynes vackert.
Grädden spä- d e s p å o c h s å s e n f å r k o k a e t t p a r g r ä d d a s i v a t t e n b a d i u g n o m k r.
1 m i n.
s a m t h ä l l e s Öfver b i f f a r n a.
Ser- tim., uppstjälpes och serveras m y c k e t veras m e d stekt potatis, beströdd m e d v a r m m e d v a r m vaniljsås.
P u d d i n g e n beredes m e d f ö r d e l af a l l e - finhackad persilja.
h a n d a rester a f finare bakverk.
Stekt sill med g r ä d d e o c h K r o k e t t e r a f ä g g (f. 6 p e r s.)
.
l ö k (f. 6 p e r s.)
.
2 s t o r a, s a l t a s i l l a r, 1 m s k.
m j ö l (1 0 g r.)
, 2 m s k.
s t ö t t a 5 ä g g, IV2 m s k.
s m ö r ' (30 g r.)
, 4 skorpor, 3 m s k.
s m ö r (60 g r.)
, 3 d e l.
m s k.
mjöl (4 0 g r.)
, 4 d e l.
g r ä d d e, 2 blad gelatin, salt, hvitpeppar, 1 tsk.
tjock grädde.
Till g a r n e r i n g: 1 stor portug.
ansjovissås.
Till p a n e r i n g: 3 msk.
mjöl l ö k, I V a m s k.
s m ö r (30 g r.)
.
B e r e d n i n g: S i l l e n u r t a g e s o c h f å r (30 g r.)
, 2 ä g g, s a l t, 2 t s k.
m a t o l j a, ligga i rikligt m e d v a t t e n 24 tim., 1 k k p.
stötta skorpor.
T i l l k o k n i n g: 1 kg.
flottyr.
h v a r u n d e r v a t t n e t b y t e s 2 g å n g e r.
(Skin- B e r e d n i n g: Ä g g e n k o k a s 10 m i n.
, n e t afdrages, hvarefter sillen fläkes, ryggbenet j ä m t e alla småben borttagas afkylas i kallt vatten, skalas och s k ä r o c h s i l l e n i n k l a p p a s i e n f i s k h a n d d u k.
r a s i f i n a t ä r n i n g a r.
S m ö r o c h (mjöl f r ä - Filéerna vändas i en b l a n d n i n g af mjö- sas 2 min., g r ä d d e n spädes p å och så- let o c h d e stötta skorporna, stekas sen får k o k a 5 min., d e s k u r n a ä g g e n v a c k e r t g u l b r u n a p å b å d a s i d o r (och i r ö r a s f ö r s i k t i g t t i l l i k a m e d d e t s k ö l j d a p e c i a l a f f ä r för S C H W E I Z E R - u p p l ä g g a s p å v a r m t serveringsfat.
P a n - s a m t i 1 m s k.
h e t t v a t t e n fupplösta BRODYR, S P E T S A R, VÄFNA- Stufningen afsmasas m e d nan vispas u r med grädden, och såsen gelatinet.
k r y d d o r n a, s l å s u p p p å e t t f l å t t f a t, D E R m.
ra.
B i k t profsorti- får e t t uppkok.
Löken skalas, skares m e n t till landsorten.
i t u n n a skifvor och brynes väl i smöret; som ä r v a l s m o r d t m e d smör, öfverstry- kes m e d smör p å ytan, s å a t t den ej hårdnar.
D å m a s s a n ä r f u l l k o m l i g t k a l l, ta-ges 9 Kommendörsgatan 9. d ä r a f m e d e n sked p o r t i o n e r ' omkr.
50 g r.
, s o m l ä g g a s p å m j ö l a d t b a k b o r d.
K r o k e t t e r n a rullas i mjölet och formas " C U t f ö r s ö k s k a l l v i s a E d e r att runda.
De doppas i de hårdt vispade baljnitarne hjälpa m o t gissnande äggen, blandade m e d m a t o l j a n o c h t r ä b a l j o r.
P r a s k à 100 s t.
1 k r.
S k r i f smaksatta med kryddorna.
D e rullas genast till S.
A.
W.
S u n d e l i n, Göteborg.
därefter i d e fint s t ö t t a s k o r p o r n a och f å ligga 1 tim. a t t h å r d n a.
D e kokas gulbruna i h e t flottyr och läg- gas på gråpapper a t t airinna.
Garneras med persilja och serveras mycket varma med färska eller konserverade ärter som frukosträtt.
Erkändt bästa inläggning.
FÖi » ftnsmakavel Broderi-Affären, Akta Göteborgs- Knäckebröd.
25 ä c / L &amp; i i z s j^meriRansRa J ä s fp u l v Hygienkontrollant: D:r G.
H j o r t af O r n ä s.
er.
Drygt — Billigt — Verkningsfullt, HVARJE MORGON NYBAKADT HVETEBRÖD LIKA TORT SOM KAFFET KOKAR.
(SE HÄROM I HVARJE BURK INNESLUTEN BRUKSANVIS- NING.)
SÄLJES ÖFVERALLT.
T e l.
: 11 &amp; 929.
Rikhaltiga variationer.
Begär prisk.
TIDAHOLMS BRUK, TIDAHOLM.
1111111111 i ÉDl 0$ mm Ansjovis i Ostronsås Kungl.
H of leverantör.
Försäljningsmagasin: Beridarebans- gatan 27, STOCKHOLM.
M E D VÄTESUPEROXID.
• • OSCAR HÄCKSIIV.
GÖTEBORO * • MI^ \ R ANGIVARN!
HAFREGRYN.
Mitt t r e d j e, säger man, Är n a m n e t p å e n flod; Mitt f j ä r d e: hvad m a n ju Bör h a till v ä n n e n god.
Mitt h e l a sett sig om På m å n g a håll i världen, Och trifves k n a p p a s t mer I l u g n vid egna härden.
Hus 3kmtafocA (åtrumflor.
I PRIMA KVALITÉ!
4fi H V A R J E M E D - M P A R A N I U A L L A F A K T R K r u s b ä r s s o p p a (f. 6 p e r s.)
- 1 lit.
gröna krusbär eller 1 / 2 Ut.
konser- verade sådana, skalet af U citron, 1 — lVg k k p.
k r o s s o u k e r, 2 m s k.
p o t a - t i s m j ö l (3U g r.)
, 2 ä g g u l o r, 1 k k p.
s t r ö - socker.
B e r e d n i n g: Krusbären snoppas, sköljas, sättas på i kokande vatten tillika m e d citronskaiet och få koka tills d e äro mjuka, d ä s o p p a n silas, hälles t i l l b a k a i k a s t r u l l e n och kross- s o c k r e t l ä g g e s i.
D e n f å r å t e r k o k a upp, afredes med potatismjölet, utrört i V k k p.
v a t t e n och för k o k a 2 min.
Ä g g u l o r n a och s t r ö s o c k r e t röras i sopp- skålen till skum och soppan hälles i under jämn vispnihg.
Den serveras med potatismjöls bakelser eller skorpor.
— I e n k l a r e fall u t e s l u t a s ä g g u l o r n a, men då användes mera potatismjöl.
l s 2 V E C K A N S V A R U M Ä R K E - &amp; I l l L U R A D E N: R L Ö S N I N G T T L L P R I S T Ä F L I N G N: R 5:te ordet: Efter flickans kinder K a n den m j u k t sig sluta, Pryda högtidsbordet, Dansa om for vinden.
Väfnad I I I 5 0.
P R O M E N A D.
Hufvudordet: Den, i v ä r l d e n vill U t i största fart, 2.
I I I Vid den f ö r e t a g n a g r a n s k n i n g e n af de insända lösningarna h a d e två först påträffade rätta lösningarna lämnats af f ö l j a n d e p e r s o n e r, h v i l k a a l l t s å e r - hålla de utfästa prisen: F ö r s t a p r i s e t: Fr. Lisa Elmstrand, Eäfve- måla.
A n d r a priset: Fr.
Ruth Engström, Lidköping.
Småorden: H v a d i väfven finnas bör För att den skall duga.
H v a d s o m f i n n e s, m e r ä n en, På hvar liten stuga.
H u r ej k ä l l a r e n f å r bli, O m d ä r m a t förvaras.
Så, ett tankepreparat, Gjordt a t t fint försvaras.
Någonting som plågar grymt Den som ren vill vara.
Hvad det kallas a t t i tid Och i otid spara.
Ord, som anger, h e l t perfekt, TIDSFÖRDRIF.
C H A R A framåt, H a n bör m i g till m ö n s t e r t a g a — Det är uppenbart.
K ä n n e r m i g d e t gör h a n nog, E r a n sin barndoms dar, Då jag säkert mången gång Honom roat har.
Tänk på alla som ni mött Uppå sagans stig Säkert skall ni ibland dessa Äfven f i n n a m i g.
I I I Ofvanstaende figur föreställer en ka- sernbyggnad innehållande 8 rum (tre åt hvarje sida).
I hvarje af dessa rum hafva tre beväringar sina sof- platser.
Beväringarna äro strängeligen f ö r b j u d n a a t t e f t e r k l.
10 e. m.
h a f v a några obehöriga inne i kasernen, ej heller får n å g o n af d e m efter d e n n a tid på dagen u t a n permission vara borta.
F ö r a t t kontrollera detta, bru- kar vakten hvarje kväll ställa sig i hörnrummen och därifrån r ä k n a att de äro n i o inne åt hvarje håll.
Två kvällar h a d e de dock lurat honom.
Den e n a k v ä l l e n h a d e d e 4 v ä n n e r h o s Det hela: vårt hela.
L O Q - O G R Y F.
S V Å R I l l ... är Ansgarius.
V A K T E N.
I I I • • • 4:de ordet: Tilltalsord som låter E n k e l t och förtroligt.
Lösnin g insändes undertecknad med n a m n o c h a d r e s s t i l l B e d.
af Idun s e n a s t d e n 28 j a n u a r i 1912.
À k u - v e r t e t b ö r a n g i f v a s p r i s t ä f l i n g n: r 2.
De två första r ä t t a lösningar, som vid den därefter verkställda gransk- ningen påträffas, erhålla följande pris: 1: sta p r i s: en försilfrad brosch eller också böcker — fritt val — till ett v ä r d e a f 10 k r o n o r.
2: d r a p r i s: b ö c k e r till e t t belopp af 5 kronor.
D M i t t f ö r s t a, m i n u s s, I Noaks ark var med; M i t t a n d r a, p l u s e t t s, Man äta kan med sked; Textilaf delningen — Thyra Grafstrom börjar den 15 januari.
Undervisning meddelas i konstsömnad, italienskt spetsbroderi och knyppling.
Anmälningar kunna göras dagligen.
Prospekt franko på begäran.
Spets- kurser anordnas äfven mellan 4 — 6 två eftermid- dagar i veckan.
A.-B.
Nordiska Kompaniet 3:dje ordet: Tjänare, som bunden Är oss u n d e r d å n i g, Men som fri från f j ä t t r a r Blir vår öfverman.
s i g och d e n a n d r a voro f y r a af be- väringarna ute, men vakten observerade ej d e t t a.
H u r u h a d e d e p l a c e r a t s i g d å de ändock när vakten räknade dem, voro nio inne å t h var j e h å l l?
P R I S T Ä F L I N G.
P R I S T Ä F L I N G 2:dra ordet: Är e n biff v å r t a n d r a, Skall den säkert inte Prisas af gourmanden.
Som sig bättre önskar.
K O R T V A R U A F F Ä R E R E N D E N 1: sta ordet: A t t vårt första göra Är n ö d v ä n d i g t v i l l k o r För att kunna njuta Af a l l t s k ö n t i v ä r l d e n.
V Ä L S O R T E R A D E U Ä N E G - Å T A.
U r h u f v u d o r d e t — - v å r t h e l a — u t t a - g a s s m å o r d i följd, s å a t t de m e d e n eil e r a n n a n b ok s t a f gripa in 4 hvarandra liksom länkarna i en kedja.
S T A M P L A D T O F V A M S T Å E f l D E F l t f K A S S Y B E H Ö R S BÄSTA UTFÖRANDE!
Flux.
Syskolan R e g e r i n g s g a t a n s t ä l l n i n g - Kronor d e n 3 1 d e c e m b e r 1 9 1 1.
S t o c k h o l m.
D e t t r e d j e b ö r m a n, e j s i n I n a s t a tpå ihans rygg, då man kallas kan falsk och s t y g g.
Ty mot (honom Det f j ä r d e f å ej b a r n s o m u t i - sko- l a n gå, I f a l l e t t f i n t b e t y g t i l l s i s t d e v i l j a få.
Max.
V O K A L U T G B A Y T T A N I N G S -.
M e d a h a r j a g l ä r t m i g a t t krypa ..
Men aldrig jag lär mig a t t gå.
M e d y j a g fÖrrådes af l u k t e n, Men doften fördrages af få.
Med ä jag hos bryggaren F ö r v a r a d i k a r eller så.
finneg.
Max.
LÖSNINGAR TILL TIDSFÖRDRIF VET I N:K 1.
ARITMOREMET: J o r d g u b b a r: B i l d a a f 5 l i k a b o k s t ä f v e r h ä r n e - bro, bror, Urd, boj, bard, g r o d a borgar.
dan betecknade ord: C HA R A D E N: S k o - s m ö r - j a.
T R E K A N T E N: 1) M e d u s a, 2) E r a t o.
D e t f ö r s t a ä r e n t y g s o r t g l ä n s a n d e o c h 3) D a g o, 4) Utö, 5) so, 6) a.
GATAN: Brefvet.
fin, B O K S T A F S G Å T O R N A: 1) F l o r — f l o d.
Än h v i t, ä n gul, ä n grön, ja, ä f v e n 2) K r å k a — k r å k a.
3) Paris. — pari.
4) gredelin.
Mössa^ — bössa.
5) E r o s — r o s.
A N A G R A M.
BÄTTRE SIDEN AN SCHWEIZER-SlDEN B e g ä r V o i l e, p r o f S a t i n p å v å r a n y h e t e r i svart, hvitt eller k u l ö r t: s o u p l e, T a f f e t a s, C r ê p e d e D u c h e s s e, c h i n e, E o l i e n n e, c m.
b r e d t, f r å n 95 ö r e metern, Sammet o c h p l y s c h till k l ä d n i n g a i o c h b l u s a r, ä f v e n s o m b r O - d e i a d e k l ä d m n g a r o c h b l u s a r i b a t i s t, ylle, lärft o c h s i d e n.
V i sälja endast garanteradt solida sidentyger d i r e k t t i l l 15.000,000: — 2,090,554 65 A k t i e k a p i t a l 4,400.000: — 7,573,141: 25 R e s e r v f o n d 200,000: — 4,056,491: 63 D i s p o s i!
i u n s f o n d Pensionsfond 116,105: 28 50.465.434 33 i D e s p o s i t i o n s - &amp; K a p i t a l r.
5 3.
4 1 7.
6 9 0: 6 9 2 7, 6 7 0, 9 9 0 90 S p a r k a s s e r ä k n i n p a r 21,763,340:39 Upp- &amp; Afskxifnings- och 15,930,502 3 3 K o n t o k u r a n t r ö k n 9.424.755:03 1,555,397:59 1,039.764 9 P o s t r e m i s &gt; v ä x e l r ä k n 1,161,716:57 9 9 5, 4 2 9: 11 T i l l i n h e m s k a b a n k e r 2, 6 4 6, 2 7 0: 41 » u t l ä n d s k a b a n k e r ... 1.
0 0 0.
3 1 6: 4 5 5,029.257:38 Å andra räkningar Kronor 7, FINNES ICKE!
Skulder: 113,068,579:38 o.
Det a n d r a bör m a n allt försiktigt göra.
A t t ej h v a d r ä t t ä r d ä r m e d h e l t för- störa.
S t u n d e n som ä r inne.
Hvad som räknas, inte sant.
' Som v å r t f j ä r d e s i n n e.
H u r d e t lilla barnet blir Af d e n som d e t s k ö t e r.
Vätska, hvari tvättjrskan E t t och a n n a t blöter.
Arbetet går dubbelt lätt Om m e d — hvad?
det göres.
S å n g af t u s e n t u n g o r små, S o m till örat föres.
E t t naturens skötebarn, Mer och m i n d r e ä k t a.
H u r h a n blir d e n rnan som får Uti nöd försmäkta.
H u r ä r vällingen som mor, Nödår, barnen gifver?
V ä g, d ä r m a n ej n å g o n s i n H i m m e l n varseblir ver.
H v a d som å t r å s utaf den, Pris och n j u t n i n g önskar.
Växt, som midt i vinterns snö Sommarfagert grönskar.
i Hux Flux.
Sydsvenska Kredit Aktiebolagets Tillgångar: Ka-ssabehållning Obligationer Fastigheter &amp; Inventarier Reverser m e d h y p o t e k af diverse Växlar K r e d i t i v - o. K o n t o k u r a n t - räkningar H o s i n h e m s k a b a n k e r ... » u t l ä n d s k a b a n k e r ...
Å andra räkningar 5 C ô t e l é, 120 M o u s s e l i n e, p r i v a t p e r s o n e r, p o r t o - till o c h.
t u l l f r i t t bostaden.
Schweizer &amp; Co, Luzern S 3 (Schweiz).
S l d e n t y s r s - E x p o r t.
— Kung; !.
H o u.
113,068,379:38 LILJEHOLMENS S t e a r i n f a b r i k s - A k t i e b o l a g Kungl.
Alla kaffets goda egenskaper (men utan d e s s skadligheter!)
erbjuder E d e r — " Kathreiner. "
H B S T O C Hoßeverantör K H O L M S ö.
K r o n l j u s K a n a l l j u s S G r e n l j u s t a k l j u s L y k t l j u s J u l g r a n s l j u s A l t a r l j u s C y k e l l j u s l l l u m i n a t i o n s l j u s P i a n o l j u s " S p l e n d o r " i engelsk typ.
Endast superior och prima ljus äro stämplade ' D e t ä r f r å g a o m E d e r h ä l s a. "
" L I L J E H O L M E N "
HC LE ytterst RO OK S CUSTARD PULVER delikat, för t a n d e t ni e n e n k e l t o c h lätt tili a g a d c r e m e, a t t n i e d f o r d e l a n v ä n d a s i s t ä l l e t för " Vu-p G r ä d d e t i l l s å v ä l f ä r s k a s o m p i e s e r v e r j i d e f r u J k t e r s a m t t i l l f r u k l - c o m p o t t e r, diktera för min mamsell, och därför a r - d a e n t r ä t soru det är — men allmänheten f å r v ä l ha.
ö f v e r s e e n d e m e d e n s t a c - k a r s halfblind å t t i o å r i n g.
Nå, vill n i nu kanske vaia snäll och läsa u p p e t t stycke af hvad ni öfversatt p å fran- ska, så får j a g h ö r a o m j a g känner i g e n ' Arfvingen '. » Detta var nu något, s o m j a g ej var beredd på och d e t generade mig, t y d e t v a r ej a l l d e l e s s å l ä t t a t t orda- g r a n t å t e r g e fru C a r l é n s e g n a u t t r y c k.
J a g t o g e m e l l e r t i d G u d i h å g e n och manuskriptet i handen och började läsa upp första sidan, hvilken j a g lyckligtvis kunde så godt som utan- till.
N ä r j a g ville t a e t t n y t t blad afbröt h o n: » Tack, d e t h ä r räcker — j a g h ö r a t t ni fullkomligt återgett mina tankar och till och med mina ordvändningar.
Men j a g glömmer j u alldeles m i n plikt som värdinna! » Hon ringde p å e n liten klocka, som stod p å bordet, o c h in t r ä d d e » mam- sellen », s o m p å e n v i n k a f s i n m a t - m o r fyllde d e båda spetsglasen.
Fru Carlén fattade det ena glaset och sade: » Tack för e r v ä n l i g h e t a t t besöka m i g!
Skinka n u af d e t h ä r m a n u s k r i p - t e t o c h o m ni y t t e r l i g a r e vill g l ä d j a en g a m m a l gumma, så v a r snäll o c h å t e r k o m r e d a n näpsta s ö n d a g, m e d h v a d ni d å h a r f ä r d i g t — j a g m å s t e h å l l a t u m m p n p å Ögat p å er.
sa a t t n i inte s k o l k a r, f ö r s t å r ni, » t i l l a d e h o n m e d ett skälmskt leende, » jag ä r angelägen om a t t få se d e n n a ö f v e r s ä t t n i n g i t r y c k m e d a n j a g l e f v e r i — j a g h a r inte t i d a t t vänta. » N u gled s a m t a l e t öfver p å a n d r a ämnen, och h o n berättade små anek- d o t e r o m s i n a s a m t i d a f ö r f a t t a r e från forna tider, särskildt om August B l a n c h e och lifvet på M a l m g å r d e n.
Om 80-talets u n g a författare yttrade h o n sig mycket reserveradt.
» Jag har låtit min mamsell föreläsa en del hvad d e skrifvit.
J a g tror nog a t t gossarna m e n a r väl, m e n j a g ä r för g a m m a l o r o - diir a t t r i k t i g t f ö r s t å m i g p å dem. » ITon r e s t e s i g o c h p e k a d e p å e n bokhylla m e d hennes samlade arbeten såväl i original som i öfversättning p å alla civiliserade språk.
» Ja, h ä r ser ni r e s u l t a t e t a f m i t t lifs arbete, » sade h o n m e d e n viss s t o l t h e t.
» M o n u m e n t u m a ?re p e r e n n i u s, » m u m - lade j a g ofrivilligt.
ITon s m å l o g och.
i n f ö r d e m i g i e t t annat rum.
» Det h ä r ä r m i n salig m a n s a r b e t s - rum, » u p p l y s t e h o n, » det befinner s i g i s a m m a skick, s o m n ä r h a n l ä m n a d e d e t jordiska. » Och rummet s å g verkligen ut, s o m om innehafvaren nyss lämnat det- samma.
Dar stod d e t gamla nedbläc- kade skrifbordet med d e n nötta skinn- k l ä d d a skrifstolen framför.
P å bordet lågo ännu ett påbörjadt manuskript, ett pai glasögon och några gåspennor, hvarjämte e t t bläckhorn, en vaxsta- pel, en s t r o s a n d d o s a och till och m e d J o h a n Ga b i k l C a r l é n s h i s t o r i s k a s n u s - dosa fullbordade möbleringen.
» J a, h ä r s a t t g u b b e n min, » s u c k a d e fru C a r l e n.
» Han v a r k a n s k e e n slarf- ver ibland, m e n i g r u n d och b o t t e n vax han en hjärtegod människa. » J a g b e r ö m d e u t s i k t e n öfver s t r ö m m e n, och d e t gar henne anledning a t t säga: » J a, s e r n i, j a g ä r u p p f ö d d v i d haf- vet, o c h d ä r f ö r vill j a g g ä r n a se e n b i t v a t t e n framför m i g, o m a l d r i g så litet. » Det var tid a t t bryta u p p.
Vid afske- det räckte hon mig handen med ett soligt leende och bjöd m i g ä n n u e n gång välkommen nästa söndag.
Jagr t a c k a d e o c h l o f v a d e k o m m a.
Följande s ö n d a g var j a g å t e r h o s fru Carlén, och s å f o r t g i c k d e t s ö n d a g efter s ö n d a g, t i l l s h e l a » Arfvingen » v a r öf- versatt och de sista manuskriptarken v o r o af s ä n d a t i l l s i n b e s t ä m m e l s e.
O m - sider anlände e t t häfte af Revue Inter- nationale, och ehuru d e t var midt i veckan, skyndade j a g omedelbart till fru Carlén m e d d e t s a m m a.
H o n m o t t o g det med förtjusning och jublade som e t t b a r n öfver e n - oväntad j u l k l a p p, d å h o n m e d sina s k u m m a ö g o n staf- vade igenom » I / Héritier et son ad- versaire, p a r Emilie Carlén. » HOLbROoKS CL ST RD till frukt fir en alltid välkommen Custard A. LJl Malmö.
des se &gt; t.
S ä l j e s i v ä l s o r t e r a d e s p e c e r i a f f ä r e r t i l l 1: — k r.
pr b u r k.
F i n n e s e j H o l b r o o k s bos Eder handlande, t i l l s k i i f u n d e r t e c k n a d, s&lt; m a n v i s a r h v a r d e t finnes e l l e r o m 1 kr.
i n s ä n d e s s ä n d e r e n b u r k f r a k t f r i t t.
Partilager för S v e r i g e b o s E. NG, MIN BEKANTSKAP MED EMILIE CARLÉN.
ai Igüotus.
(Forts.) » Min b ä s t a f r u C a r l e n, » s v a r a d e j a g, » l e d a n s o m g o s s e l ä s t e j a g m e d för- tjusning exa r o m a n e r, d a j a g ä n n u ej h a d e r i n g a s t e f ö r h o p p n i n g a t t f å äran a t t göra er personliga bekant- skap, och j a g läser d e m ä n n u m e d s a m m a oblandade nöje och särskildt måste j a g beundra den ungdomsfriskhet och.
s i n n e s s p ä n s t i g h e t s o m s a t t e r i t stånd a t t ännu vid så h ö g ålder kunna åstadkomma något pä samma gång så älskJigt, käckt och medryckande s o m » Arfvingen och hans motpart ».
» Sägei ni verkligen det, » smålog h o n, » det g l ä d e r m i g a t t höra, äfven o m d e t n u b a r a vore e n artighet. » » Äh f ö r a l l d e l!
» » Nåja, d e n lilla b e r ä t t e l s e n ä r k a n s k e h v a r k e n s ä m r e e l l e r b ä t t r e a n d e öf- r i g a af mina mindre saker, ehuru j a g villigt medger a t t stilen kanske kunde h a varit lite j ä m n a r e, m e n d e t t a beror, ser ni, d ä r p å a t t j a g för mina svaga ö g o n ej k u n n a t skrifva själf u t a n m å s t 30 öre TOALETTFRAGAIM för vintersäsongen löses bäst och billigast genom att köpa första häftet för 1912 af Iduns Modellkatalog, som innehåller ett 80-tal vackra ocb moderna modeller för vintern med fullständiga beskrif- n ingår.
Stilfullt kDloreradf omslag.
Till salu i boklådor ocb tidninas^ffärer.
Er- haltes portofritt från Iduns Expedition, Stock- holm, mot 30 öre i frimärken.
Pris pr häfte endast _ — 30 öre = - bobkktck nära ett decennium har nu fröken E l i s a b e t h Ö s t m a n, den välkända föreståndarinnan för husmoderskotan i huvudstaden, redigerat de dag- Gjåo liga matsedlarna i tidningen Idun.
H o n har gjort detta på ett sätt s o m förskaffat henne alla husmödrars varmaste tacksamhet och orubbliga tillit.
Otaliga ha också de påstötningar varit, s o m undei årens lopp sökt förmå författarinnan att bearbeta och utfylla sitt material t i l l e n f u l l t t i d s e n l i g o c h a l l s i d i g k o k b o k, och resultatet föreligger n u i IDUNS KOKBOK: I D U N S K O K B O K avhandlar såväl m a t l a g n n g i vanlig bemärkelse s o m bakning och konservering av kött, fisk, frukt, grönsaker och svamp, karamell- och konfektkokning, beredning av drycker och charkutrriva or, s e i v e n n g, bord- dukning och servettbrytning.
Den skall i f-ämsta rummet vara en u p p s l a g s - o c h handledningsbc.k för d e t s v e n s k a b o r g e r l i g a h e m m e t, men försum- mar naturligtvis vid sidan av den billiga och goda husmanskosten icke det finare bordet för festligt bruk Alla bokens 1071 recept, ä r o p r a k t i s k t p r ö v a d e vid Elisabeth Östmans Husmoderskola.
Alla reeept äro övei skadligt u p p s t ä l l d a med ingrediensernas vikt eller rymdmangd noggrant angiven i böljan av va ' je beskrivning Även helt unga husmödrar med min- d r e e r f a r e n h e t o e h v a n a finna d ä r i g e n o m e n s ä k e r h a n d - ledning.
En absolut nyhet för I D U N S K O K B O K är den avdelning för frukost- rätter, s o m utgör dess första del.
IDUNS KOKBOK är rikt och omsorgs- fullt illustrerad med j icke mindre än 12 inhäftade färgtrycks planscher, med av- IDUNS t •IÙVll \ 5-K0KB0rv bildningar av kött-1 stycken, fåglar, fis- kar, svampar samt I grönsaker, utförda efter natu-en av K j Vetenskapsakademi- ens teckna ' e,artister A. Ekblom, jämte j fyra vackra och in- struktivastycknings planscher efter foto grafier, tagna direkt j efter naturen, ocl två sidor med foto grafier av olika ser vettbrytningar.
A v IDUNS KOKBOK.
if ii KOKBOK kostar komplett i n - bunden i ett vackert klotband (se bifo- j gade reproduktion) endast Kr.
5.50.
I D e t är den bästa julgåvan för damerna.
AKTIEBOLAGETi •UT&amp;IVEn-ÖV • EL !5 / mE.TH:Ü5Tnflf \ h a r p å m i n d r e ä n e t t å r f ö r s å l t s LJUS, Stockholm.
ö v e r 15,000 e x e m p l a r.
» Ni k a n s v å r l i g e n f a t t a m i n g l ä d j e i d e t t a Ögonblick, » s a d e h o n slutligen, » den k a n s y n a s er b e s y n n e r l i g o c h barnslig, då ju flertalet af mina ar- beten, s o m ni vet, ä r öfversntta förut p å e t t f l e r t a l s p r å k — m e n » Arfvingen » är d e n sistfüdde, d e t ä r kelbarnet, som födts under vånda, » h o n p e k a d e p å sina s k u m m a ögon, » och k a n s k e därför d e t käraste. » BREFLÅDA REDAKTIONENS BREFLÅDA: F.
S.
E x e m p l a r a f r o m a n e n i f r å g a finnas ej t v ä r.
A.
B.
R. o o s.
V i a n s e o s s e j t u n n a n u å t e r k o m m a till frågan.
A.
M.
N — g — t.
T o n f a l l e t ä r i n n e r l i g t m e n d i k t e r n a störas af flera formfel och banaliteter.
He van.
Torrt referat.
S e n s i o. G r ö n k a r t.
S — — 11.
I n t e e n s å t » Änglasång » k u n n a vi - bereda p l a t s och d å förstår n i.
A.
V.
F ö r s ö k i en d i u r s k v d d s t i d n i n g, B.
R.
G — n.
M e d e l m å t t i g t.
E.
F.
E r n y å r s d i k t ä r för l å n g m e n vi a f t r y c k a h ä r e n vers.
s o m synes oss s ä r s k M t b " h: ä r t a n s v ä r d: » .Skola i n g e n i ö r e r s tankar nya trådar, spänna, sträcka och d e m u t m e d v ä g och b a n k a r låta moFan orter räcka, a t t se vi k u n n a d e m också i fjerran m e d vi t a l a då. » E X P E D I T I O N E N S BREFLÄDA.
: » A.
H. » 3: 5 0 p r postanvisning.
gång.
Likvid pr Moll 1 Mellan 2 — 3,000 sidor väl valda romaner omfattar Stock- som hans skildringsförmåga beund- h o l m s D a g b l a d s f ö l j e t o n g s - ransvärd.
Arbetet är nyligen ut- a f d e l n i n g under ett år.
Då vi kommet och är ett af författarens från en mängd håll inhämtat, att de allra bästa, med handlingen för- romaner, vi infört under år 1911, lagd till 1300-talets England; och tillvunnit sig våra läsares stora in- det påfliga Avignon.
Mot bak- tresse, är det oss en kär plikt att grunden af » den svarta döden » ut- söka i ännu högre grad tillfreds- spelas här spännande scener med ställa dem under 1912.
God fram- riddare, skön ' jungfrur, präster och ställningskonst, spännande handling munkar — allt sammanknutet till och godt humör — se där något ett helt af lefvande taflor.
af det myckna man kan begära af » Den k v i n n l i g a p a s s a g e r a - en följetongsafdelning; därtill bör ren » af Guy C h a n t e p l e u r e flyt- innehållet vara af den art att hvarje tar oss öfver till den franska be- roman ägnar sig till familjeläsning.
I rättarkonsten.
Hjälten äringeniöi, Ur dessa synpunkter ha vi träffat som från att konstruera automobiler vårt val, och vi tro, att det skall öfvergått till aeroplaner; hjältinnan visa sig godt.
är en ung flicka, som går miste För några dagar sedan ha vi bör- om en stor förmögenhet och sedan jat med H a r o l d M a c G r a t h s möter lifvets allvar, då hon måste spännande och med ovanlig humor söka sig en plats och finner att hon skrifna roman » Mannen p å kusk- än anses för barnslig, än för ek- bocken ».
En amerikansk löjtnant gant och än för vacker.
Vi ha tager tjänst som ridknekt hos sin ingen anledning att i förväg tala tillbedda sköna, som snart upp- om handlingen; en luftfärd öfver täcker bedrägeriet och bl.
a. låter till Korsika blir sedan bestämman- den olycklige passa upp vid bordet, de för bådas lifsöde.
där hans egen öfverste är gäst; vij D e n f ö r l o r a d e I p h i g e n i a af kunna ju tillägga att allt slutar till det högt uppskattade föifattarparet kontrahenternas och — läsarnes be-jAgnes och E g e r t o n C a s t l e är låtenhet.
Nytillträdande prenume-j en roman af mindre vanligt intresse, ranter erhålla i januari hvad som i psykologiskt väl gjord och spän- nande med händelserna förlagda december hunnit inflyta.
Därefter följer Mary C h o l m o n - till England, Frankrike och Tysk- d e l e y s i flera länder mycket.land och med en blifvande stjärna uppmärksammade roman » D i a n a ' p ä operahimmelen som den kvinn- T e m p e s t ».
För något år sedan liga hufvudpersonen.
K r i s t i n a s f ö r m ö g e n h e t af meddelade vi en roman af samma författarinna, hvilken då väckte stor M a c N a u g h t o n handlar om en uppmärksamhet; den som nu in- enkel skotsk flicka som oväntadt Fäst- flyter anses af kännare vara vida får en stor förmögenhet.
bättre, ja, det bästa som miss Chol- mannen drager sig försynt tillbaka, mondeley skrifvit.
Scenen är engelsk och hjältinnan tager sitt inträde i och berättelsen rör sig om en stor den engelska societeten.
En hel landtegendom och två grenar af serie roande och liffulla bilder upp- samma ätt, om fiendskap och kär- [rullas nu i hastier fölid.
Hennes lek och mycket annat.
» Man blir förlofning med en högättad friare så brännande intresserad », så lyder berättas med saftig humor, liksom ett omdöme, » att man knappast kan ' också förlofningens afveckling.
Till invänta händelsernas utveckling.
sist återfinner hon fästmannen från Boken är skrifven med stor virtuo- bokens början, ungdomsvännen, sitet och är ur litterär synpunkt som hon föredrager framför alla de betydande, på samma gång som den rika och förnäma männen i hennes ger sensationsromanens spänning ».
omgifning.
Boken vimlar af roliga Efter dessa bidrag från Amerikas skildringar.
— Denna korta öfverblick torde vara och Englands bokvärld inflyter en roman af den tyska författarinnan tillräckligt talande.
Helt visst skola friherrinnan v o n Klinkow-.Stockholms Dagblads läsare under s t r o e m, med fint uppfattade och 1912 blifva tillfreds med följetongs- skildrade bilder ur Münchens konst- afdelningen huru högt spända an- närslif.
— För öfrigt må nämnas språk de än må hafva.
Och dock följande arbeten, till hvilka vi för- förbehålla vi oss » rätt att ändra programmet », om något alldeles värfvat öfversättningsrätten: R ö d a Eva af den frejdade engel- uppseendeväckande nytt skulle er- ske författaren R i d e r H a g g a r d, bjuda sig.
Endast det bästa är här hvilkens fantasi är lika outtömlig godt nog.
STOCKHOLMS DAGBLAD kostar för helt år: Hufvudstadsupplagan Kr.
16: — Landsortsupplagan Kr.
10: — P r e n u m e r e r a l
DET BÄSTA LÄKEMEDLET ÄR K0 O T S S O N S Q V • A K T I E B O L A G II.
G. SÖDERBERGS IMP.
A.-B.
Ut A • 3 N Y B R O G A T A N 3?
— ETABLERADT I STOCKHOLM 1 8 8 0 — AKTA 1:a BRÖ5™RFLMELLER E n d a tillverkare A.
- B.
N i s s e n s Manu- facturing, Norrköping.
Anthracit HUSHÅLLSKOL sa C O K E S AJLM.
TELEFON 8 6 8, 47 3 5, 4 7 3 6, 3 9 3.
VÄRLDENS Gymnastikdirektôrsexamen efter 2-ärig k u r s al FÖRSTA M J Ö L K - C H O C O L A D E.
k v i n n l i g a VARUMÄRKE C O K E S S • a m RIKSTEL.
g y m 5 n 75. a 59 s 14. i u 118 m 12..
O. R &lt; ?.
71. e Haftw *.
a t s /.
f o o l e PRIMA a m e n.
J. Lindquist.
J. Lindquist.
S T R Ä N G N Ä S läder, Läderplastik P o r s l i n brtfnnes.
ANTHRACIT HUSHÅLLSKOL.
COKES « BRIKETTER 427 R | K (5 i 22 20 7447 SKEPPSBRON I S STRANDVÄGEN 1 7 NORR MÄLARSTRAND 2 2 S Ö D E R MÄLARSTRAND ÄKTA H U S H Å L L S S K O L A.
STRUTSFJÄDRAR ALL M.
(PLYMER) Vid Solbacka Läroverk EAU D E QUININE ' 18 8 BERGMANS b ö r j a r v å r t e r m i n e n d e n 17 j a n u a r i.
Af- * er a t t j ä m n s i d e s m e d u n d e r v i s n i n g e n a l l s i d i g t u t v e c k l a u n g d o m e n till karaktärer.
Sport o c h friluftslif i e n h ä r l i g natur.
Statens kursplan följes.
E t t p a r p l a t s e r finnas l e d i g a för v å r t e r m i n e n.
P r o s p e k t s ä n d e s.
A d r e s s: S t j ä r n h o f.
B i k s t e l.
S t j ä r n h o f 17.
Fil, FTGGJJ.
Jean Berglund.
ÖMINGAR å K o n g l.
G y n x n.
C e n t r a l i n s t i t u t e t (H a m n g a t a n 19).
T^LF Q P T T 1 l u p u s, skrofier, d ä l i g M å n d a g s - o c h Torsdags-afdelningen, för d e m s o m förut d e l t a g i t i g y m n a s - U i V S C l U ^ mage, eng. sjukan b o t a s af d e k o k t p ä g i f t f r i a Örter.
M å n g a t i s k a ö f n i n g a r b ö r j a r M i n d a g e n d e n IS j a n.
k l.
8,15 — 9 e.
n i.
T i s d a g s - o c h F r e d a g s - a f d e l n i n g e n, för n y b ö r j a r e b e g y n n e r T i s d a g e n d e n i n t y g af t r o v ä t d i s a o c h a n s e d d a p e r - s o n e r.
4 0 - ä r i g t l i d a n d e b o t a d t.
3 k r.
16 J a n.
Ici.
8,15 — 9 e.
m.
L e d a r i n n a f r ö k e n L i l l y Å k e r b l o m.
A n m ä l n i n g a r m o t t a g e s å n ä m n d a tider o c h dagar under j a n.
m å n a d.
Till s a t s.
Fru.
I n a G ö t h e, F a l u n.
mindre bemedlade utlånar Sällskapet kostnadsfritt gymnastikiräkter T e r m i n s a f g i f t k r.
1.25.
Styrelsen.
Damhårarbeten.
och Gobelinmålning.
HUMLEGÅRDSGATAN LO, 3 TR. I N G E N I Ö R - A K A D E M I WISMAR A.
D. OSTSEE • för M a s k i n - o c h E i e k t r o - I n g e n i ö r e r, B y g g n a d s i n g e n i ö r e r, L a n d t - mätare o c h Arkitekter.
— (Järnbetongsbyggnad o c h Kulturteknik).
N y a laboratorier.
T I f \ H / F C E P T Fru Augusta 9 • 0 Lun- M J J C %.
I M.
^ i M M.
• d / nböijar en kurs t i s d.
d.
16 d e n n e s u t i modern bordduk- ning.
L ä t t fin mat.be: e d m n g, e l e g a n t a uppläggningar m. m., m.
m.
Kursen v a r a r o m k r i n g 2 VA t i m m e d a g l.
f r å n 12 — VA 3 s a m t 8 — 10.30 e.
m.
i f y r a d a g a r, pris e n d a s t 6 kr.
B ä s t a rek.
A n m.
mot- tagas Regeringsgatan 4 0, III, s a m t A U m.
18837.
Obs.
I E n d a s t d e n n a kurs.
Sparkling Hock.
D a m e r!
A n v ä n d d e n bästa o c h billigaste samt s v e n s l t a s a n i t e t s b i n d a n " Iduna ", kem.
r e n u ' a n s ö m P r i s 1 d u s s.
1.30, 2 d.
2.30, 3 d.
3.30.
5 d 5 k r.
S ä n d e s f r a n k o, diskret.
Återförsäljare h ö g rabatt.
N y a Färg- &amp; Kemikalieaffären, Jönköping.
O binneväfnader f r å n G e s t r i k l a n d s L i n n e v ä f v e i i, Gefle.
äro e r k ä n d t f ö r s t k l a s s i g a.
Gynna våra ombad!
K a t a l o g m o t 20 ö r e s D o r t o.
QESLRIKLANAS HINNEVAFUERL, GEFLE.
Naturligt mousserande fruktvin frän Knutstorp.
Söt och Torr à 3: 25 pr 7, butelj.
Förvaras liggande och serveras vid källartemperatur 4- 12°.
Till salu (hvarje välsorterad Speceriaffär inom riket.
DEPOSITIONSRÄNTA S °|O S P ARKAS S ER ÄNTA AKT.-BOI.
9.
G. OROMS 2 SON.
GÖTEBORG.
4 (REALSKOLA M E D INTERNAT) KUINNLIGA GYMNASTIK-SÄLLSKAPETS MÅLARSKOLA.
E l e v e r m o t t a g a s i Porslin-, Olje-, A k v a r e l l - Miniatyr p å elfenben.
Beställningar mottagas.
lin M i förlorat Ert hår?
Emedan Ni ej använder 3 Smälandsgatan.
Tel. 6 2 Brunkeb.
U n d e r v i s n i n g i Porslin, Oljemålning, G y l l e n - m.
fl.
ä m n e n.
L a g e r af p o r s l i n, m a t e r i e l för m å l n i n g.
Emma Nordberg, Augusta Peterson, DOKTORINNAN 22 88 60 19 61 98 30 60 f ä r d i g a för h a t t m o n t e r i n g, e x p e d i e r a s d i r e k t m o t postförskott enl. nedanstående prislista.
Priserna betydligt lägre ä n v a n l i g a detalj pris.
P l y m 13 c m.
l å n g Kr, 1 5 0 18 2.
25 3.
30 3.75 35 5.
40 6.
45 8.50 50 14.- 55 18. — Partilagret Thüle, Kristiaastad.
I D É A L E - ' Carisson » A k t a x ttrtdqruist.
Eftermiddagskurs till realskolexamen anordnas v i d Stockholms S a m g y m - n a s i u m, O d e n g a t a n 41.
K u r s e n b ö r j a r d e n 20 j a n.
k l.
6 e. m.
A n m ä l n i n g a r af s å v ä l m a n l i g a s o m k v i n n l i g a e l e v e r m o t t a g a s k l.
1 1 — i / s l 2 f. m.
o c h 4 — Vs 5 e. m.
HHÅIONELZALOVI ITLFUDRALLULALL^ KUNGL.
HOFLBVBRANTÖR.
* (Majorskan E d m a n n, Varberg) är d e n m e s t u t s ö k t a a f alla- h u d - cremer.
D e n a r o f ö r ä n d e r l i g o c h s n ö - hvit o c h verkar i h ö g grad förskö- nande.
D e n skyddar m o t köld och hetta.
D e n passar för a l l a åldrar och v i d alla.
tillfallen.
Förnämsta Parfym- k o m m e r t i l l i n s t u n d a n d e t e r m i n, d e n 15 J a n.
, a t t u W i d g a s m e d flere a f d e l - affärer.
ningar, hvarför elever e m o t t a g a s u n d e r h e l a januari m å n a d.
S k i c k l i g a lärar- innor i alla ä m n e n.
Tillfälle till nöjen, sport o c h idrott.
Begär utförligt pro- A d r.
: V i l l a H u l t, Kneippbaden.
T e l.
7 5S.
e n e, Oiquemare — färgar här, s k ä g g o c h I GODF HEM I NÄRHETEN AF GÖTEBORG «gonbryn — håller färgen i månader.
m o t t s.
g a s f r å n 15 J a n.
6 u n g a f l i c k o r, a t t u n d e r p r a k t i s k h u s m o d e r s l e d n i n g P r i s k r.
4.50.
E n d a s t i grundligt lära sig matlagning o c h ett h e m s skötande.
Undervisningen i linne- FRANSKA PARFYMMAGASINEF, s ö m, k l ä d a i o g s s ö a i, k o n s t s ö m o c h öfriga h a n l a r b e t e n star under direkt led- 21 D r o t t n i n g g a t a n 21, S t o c k h o l m n i n g af F r ö k e n M.
N o r d e n f e l t s k v i n n l i g a y r k e s s k o l a.
P r i s K r.
100 pr m å n.
F r u F.
H a m m a r, V i l l a F r e d r l k s r o, G ö t e b o r g 1.
Kikstel.
4381.
Af hvilken orsak har Ni P e r u k e r, B e n o r, Flätor, L ä n k a r m.
m.
i t u s e n t a l.
O b s.
i Vi s i g n e r a e j p o s t p a k e t m e d " Hår ".
Herr o. Fru E.
M A L M B E R G, 5 8 Klarabargsgatan 5 8, S t o c k h o l m.
4 1.
— RIKSTEL.
6 8 5 6.
F u l l s t ä n d i g t g y m n a s i u m p å r e a l - o c h l a t i n l i n j e n för s å v ä l m a n l i g a s o m kvinnliga elever.
S ä r s k i l d a k l a s s e r för p r i v f c t l s t e r.
N e d e r s k o l a m e d k l a s s e r n a 2 o.
3.
F ö r - b e r.
1, 5, 6.
V å r t e r m i n e n b ö r j a r 18 j a n.
k l.
11 f. m.
N y a n m ä l n i n g a r e m o t t a g a s k l.
11 — Va 12 f. m.
N y.
h u s m o d e r s k u r s b ö r j a r d.
15 j a n u a r i.
G r u n d l i g o c h p r a k t i s k u n d e r v i s - ning P r o s p e k t o c h r e f e r e n s e r g e n o m F r u M.
B r a u n e, Strängnäs.
Elin Bärlins Privata Si från Ed, T&gt;inaud, Place Vendôme, i Paris.
T Varumärke.
Stockholms ALLM.
TEL. 25 82, 4 51, 12 82.
Joh.
Lundström &amp; G:o A.-B.
T C R È M E I O. G.
A. Hahr.
M o l i n s g a t.
7, T e l.
17 50, 34 37, 37 70.
S t ö r r e r u m m e d t e l.
8 o. 10 kr.
pr d a g, M i n d r e r u m 100 kr.
för 10 d a g a r, för- lossningsarvodet inbe ftknadt.
G o d a referenser.
P r o s p e k t p å begäran.
B n z e l b r e k t s g a t a n 3, Gefle.
T e l.
8 4 5.
REKOMMENDERAS.
Förfrågningar k u una göras h o s sta- dens läkare.
Konvalescenter mottagas, Specialaffär för Sjuk- o. Hälso- S A N I T A S.
vàrdsartiklar.
D a m b i n d o r 95 ö r e p r d u s s.
, m e d l i f b a n d 1.25.
Stickade d:o. Sprutor, Sköljkannor, B r å c k b a n d, N a p p a r o. B i n - dor.
Landsortsorder exp.
o m g å e n d e.
Rekv.
från 5 kr traktfritt.
Odensratan 3 9.
S t o c k h o l m.
C Eftermiddagskursen till Studentexamen.
CEDERSCHIÖLD GÖTEBORGS PRIVATA FÖRLOSSNINGSHEM, A återgifver grått o c h blekt hår s i n ursprungliga färg i hvilken n y a n c e s o m h e l s t.
Garanteradt oskadligt.
A t t e s t h ä r å är ut- f ä r d a d af H e r r D: r C a r l S e t t e r b e r g, K e m i s k a K o n t r o l l b y r å n.
Stockholm.
P r i s p r flaska à 1 2 5 g r.
3 k r.
V å r t e r m i n e n b ö r j a r d e n 15 j a n.
k l.
5 e. m.
i S t o c k h o l m s S a m g y m n a s i u m, F å s i alla välsorterade Parfym- o. Materialaffärer.
P å platsei d ä r E u c a l y p ä n n u i c k e finnes t i l l s a l u h ä n v ä n d e m a n s i g t i l i O d e n g a t a n 41.
N y a n m ä l n i n g a r af s å v ä l m a n l i g a s o m k v i n n l i g a e l e \ e r m o t - t a g a s k l.
11 — ' / A 12 f. m.
o c h 4-VA5 e. m.
Company Sydneys Agentur, Bruksgatan, Malmö.
LUND.
b e h a n d l a r m e d egna massagemetoder: Mag-, T a r m -, R e u m a t i s k a - och.
N e r v - äkommor m. m. Näs-svalgkatarr lokalt m e d instrument smärtfritt.
Grefture- g a t a n 22, S t o c k h o l m.
R O. G.
A. Hahr.
SYDSVENSKA GYMNASTIK-INSTITUTET.
PROFESSOR T S T E N K O L, RIKSTELEFON 1 7 9, 6 6 1 0.
v i d N y k o r s b ö r j a r 18 s e p t.
P r o s p e k t g e n.
kapten J. Thulin, N Varumärke.
BRIKETTER mW PETEH medför enligt kongl.
mai:ts mpdgifvande samma kompetens o. rättigheter som en kars vid Gymnastiska Central-lnstitutet.
Kursen 2-årig, börjar den 15 sept.
Prospekt på begäran genom D.-r J.
Arved- son, adr.
Strömsborg, Stockholm.
e l e v e r « A M M.
TEL. 8 2 4 5.
— O D E N G A T A N DOKTOR J.
A R V E D S O N S KURS SJUKGYMNASTIK, MASSAGE O. PEDAGOGISK GYMNASTIK, «.flagges •l:ma 2 KÖPMANNABANKEN Arsenalsgatan Soecial-So a.
9.
Yppersta s å s, till s o p - por, kött, vildt, fisk m.
m.
Tillverkad efter japansk metod.
K o n t r.
: Prof. Lagerhein).
Försäljes h o s Hrr S p e c e r i - o. V i k t n a l i e - handlande.
fl.-B.ÏTI.WLORG8C:fl, Örebro Kindergarten-Seminarium.
(S i l f v e r m e d a l j i Ö r e b r o u t s t ä l l n i n g e n 1911).
Ettårig, teoretisk praktisk kurs.
V å r t e r m i n e n begynner 1 februari.
Nya elever mottagas.
Goda platser anskaffas.
P r o s n e k t o c h u p p l y s n i n g a r g e n o m f ö r e s t å n d a r i n n a n FwSken JKafia Kjellmawb, Örebro.
Ti t verkade af vor p r i s b e i O n i a A K T A TALLÖAR «sog * - och pri- ma èodjttn-Rhnn a » tillgå ä alle apofe * aamt I de flc&amp;ra TALLBAR R&amp;OLjC FABRII E L S A P H I L I P S H U S M O D E R S S K O L A, KARLAVÄGEN 1 A, STOCKHOLM b ö r j a r s i n 8:de t e r m i n f ö r b i l d a d e u n g a flickor d e n 20 j a n.
1912.
U n d e r - v i s n i n g i finare o c h e n k l a r e m a t l a g n i n g, b a k n i n g, k o n s e r v e r i n g o c h i n l ä g g - n i n g a r af frukt, g r ö n s a k e r o c h k ö t t, s j u k m a t l a g n i n g, u p p k ö p, f ö d o ä m n e s - lära, h u s h å l l e t s e k o n o m i m.
m.
Olika kurser.
E x a m i n e r a d e lärarinnor.
F ö r b e r e d e r i n t r ä d e till l ä r a r i n n e k u r s e r I h u s l i g e k o n o m i.
P r o s p e k t, ref. o.
n ä r m a r e u p p l y « n.
p å b e g ä r a n.
M o t t a g n i n g s t i d 12 — 1.
Elma Philip, Stockholm, Karlavägen t A, 3 tr. T e l.
O. 1 3 1 0.
Stockholm.
Kungl.
Hofleverantör.
G u l d m e d a l j för u t - m ä r k t g o d S o j a, Ä t t i k a, S e n a p o c h Såser, s a m t s o m u p p m u n t r a n för framgångsrik täflan m e d utlandet. "
P R E N U M E R E R A P å T i l e d följa d e f f a n gratisbilagorna Romanbilaga u m m e Iduns och Iduns BARNGARDEROBEN!
Ungdomstidning.
25-ÖRAS PÅSAR O. 50-ÖRES ASKAR SÄLJAS ÖFVERALLT.
- 36 - W i l h e l m s s o n s Boktr.
A.-B., S t h l m, 1912. r
