# ID: svediakorp-per199
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1900
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,168
# sentences: 561
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Rösträtten ocli kvinnorna i England.
' $) Ur » Aiodi.c.k lit7sIwift n.
Det var i förrn hiilften af detta århundrade frågan om lcvinnors röstrgtt började dylm upp i engelska parlamentet.
Den försts peti- tionen inläinntides i imderhiiset.
den 3 mg.
1834 af en af ledamö- terna, en im Hiint, p i begiiran af lady Mary Smith of Siaiiinoor.
Hilnt yttrade diirvid: ~ 3 a g har äran uppläsa en petition, som mhliändn sball g ' ifva anledning.
till löje bland en del af er, mina lierrnr, men som dock fordrar iippmärk- samhet.
Den är insiiiid af ett fruntjiiimer af rang och förmögenhet, lady Mary Smith of Stanmoor, grefskapet York.
Petitioniiren aninarker, att hoil betalar skatt och därför icke lian inse, hvarför hon %r ~nteslu~eii fran rBt- tigiieten att deltaga i val af lagstiftare.
Hon säger, att kvinnorna äro uiiderkastacle lagarnas alla bestäiiirnc~lser och, straff, t. o. m. clödsstraff.
ocli borde därför liafva en röst vid deras stiftande, ineii sa I h g t ifrån är detta fallet, att om en kvinna drages inför rätts, bhde anklagare och dornare äro, män.
Hon säger sig icke kulins godkänns slcälen, hvarför kvinnorna iiro uteslutna fshn utöfvandet af politiska rättigheter, d&amp; det högsta statsambetet i landet, regentens, ä r öppet för kvinnor.
Petitionären anhåller, att ogifta Irvinnor, Iivilka innehafva de af lagen bestämda I~valifikationerna, inKtte tillhtas deltaga i val af pnrlaiileiits1edamöte.r.~ Petitionen förföll, men sir Robert Peel, som n %gra niånader senare blef premierminister, medgaf iinder debatten diirom, att » det vore svart att finna ett logiskt svar p % frågan, hvarför Iwinnoriia icke hade rösträtt.
De teoretiska skiilen för deras rätt vore minst sagdt lika starka, om ej starkare 5in de, som auvandas för allmän rösträtt för män. » Under de stora frihandelsstriderna på 1830- och 1840- talet kom friigan åtser före.
Kvinnorna deltogo niimligen lifligt i denna kamp, ' +) Of vanstLLende artikel, Iivilken förut varit införd i Nordisk tidskrif t, haft.
8, 1899; meddelas liar med benaget tillstlind jiiinte ett i nämnda tid- skrift icke synligt tillagg, med särskild tillämpning p % v %ra förhMlandeii.
Ehuru Dagn y vid skilda tillf8llen redogjort för den politiska rösträtts- rörelsen i England, bör det nu: d % denna frága äger aktualitet iifven hos oss: vara af synnerligt intresse att i här meddelade uppsats följa hela denna, rörelses liistorisiis intveckling.
. '
de bildade föreningar, samlade penningar och röster för frihandlare- partiet.
Därför buros de afren på händerna af dess srorman, en Richard Cobden, en John Bright in.
fl., hvilka offentligt beklagade, att kvinnorna ej hade rösträtt, på det att de skulle kunna ntöfva den till den goda sakens befriimjande.
Men själfra komna till makten * glömde frihandlarna sina gamla skulder tiil lirinnorna.
Frihandeln genomfördes, men knappast nAgon af dess förlriimpar upptriidde sedermera till £örmån för kvinnornas rattigheter.
Det var i stället tack yare en af det nittonde tirhundradets största tiinkare i England, Jolm Stzmrt 3ii11, som frågan om kvin- nors rösträtt fick en plats bland vår tids reformfrågor.
Redan i sina tidigare, på 1850-talet utgifna arbeten om den representativa styrelsen och om parlamantsreformer hade Xill yrkat p&amp; politisk likställighet för man och kvinna.
Hans arbete, The Subjection of wo men^ skrefs 18G1, men utkom först 1869.
Så snart Mill 18 % blef invald i parlamentet, förklarade han sig villig att inlämna en petition med begäran om röstriitt för kvin- nor, om man kunde få hundra kvinnor att underteckna en dylik petition.
Genast bildades i London en komitd, som p&amp; nilgra reckar samlade 1,500 namn iiuder petitionen.
Kort förut hade en man, tillhörande bUls politiska motstan- dare, den konservative Disraeli, vid en debatt i imderhuset yttrat följande märkliga ord:, Jag inser icke, hvarför kvinnor ej skulle hafva rösträtt i ett land, som styres af en kvinna, diix kvinnor till- låtas utgöra del af det andra riksståndet såsom ' peeresses of t h e i ~ own right ', di&amp; de kunna aga land ».
I den omtalade petitionen, som inlämnades i underhuset i maj 1866, begärdes rösträtt för de kvinnor, Iivilka uppfyllde de villkor lagen fordrade af manliga röstberattigade.
Oaktadt den kalla och hofsamma tonen i petitionen mottogs den i parlamentet med skratt och ironiska applader.
Mill förklarade då, att han skulle inkomma med sitt förslag i annan form, niimligen såsom ett amendement (tilliigg) till Disraelis reformbill (förslag till rösträttens utsträckning till vidare lager af man).
Detta amendement gick ut på att ordet » w m ~ i reformbiilen skulle utbytas mot sper- soau!
och föreslogs följande &amp; r, 1867, af Mill.
Vid omröstningen afgahos 194 röster mot och 70 för förslaget.
Bland minoriteten befann sig äfven den store frihetskämpen John Bright, hvilkens an-
seende på den tiden var ofantligt.
Mill skref också om resultatet till en vän: » Vi äro förtjusta öfver vår minoritet, som är större an vi vagade hoppas.
Och den allra största .triumfen ar John Brights röst D. John Bright öf vergiik emellertid senare, 1876, till motstfin- darila till kvinnors rösträtt, hvilket var en stor motgång för frå- gans anhängare.
Hans bror, Jacob Bright, afven han framstaende parlamentsledamot, fortfor att uiider hela sin parlamentariska bana vara en varm och verksam van till frågan.
Liflig del i rösträtts- arbetet hafvn äfven John Brights syster, hans dotter m. fl.
kvin- liga anförvandter tagit.
Hvad Mill med sitt snille och sin 1edarGalang kunnat verka för den kvinliga röstriittsfrågans framgång i parlamentet var ho- nom icke beskärdt att visa.
Vid valen 1868 blef han icke onlvnld och han bortrycktes af döden 1873.
Emellertid genomfördes Disraelis reformbill 1867, hvarigenom massor af iniin erhöll0 röstriitt.
liftinga tbns&amp;go, att enligt den nya lagen afven kvinnor, som f. ö. uppfyllde lagstadgade villkor, kunde anses rösiberattigade, da i den nya lagen anviindes ordet » man », hvilket som bekant på engelska betyder så väl » man) &gt; som » nian- niska » och hvillret ord enligt den i England existerande s. k.
)) Lord Brougham ' s Act D öfverallt bör innefatta lcvinnor, där mot- satsen ej iir uttryckligen ptibjiideil.
I Manchester beg %fvo sig dar- för 5, ' 790 kvinliga » hoiiseholders » till valurnorna, men blefvo af- visade, och i den riiittegiing, soin uppstod i anledning d&amp;ra.f, förkla- rade domstolen, att den nyn röstrattslagen icke innefattade kvinnor.
Bllt i f r h 3 M s försts år i parlamentet hade det kvinliga röstriittsarbetet varit organiseradt.
Den första s.
Ir.
röstriittskoinit6n iipplöstes 1867,. och i stallet bildades en förening » The National Society for Women ' s Siiffrage)) med Mill som ordförande.
Dess - hufvndsakiiga verksamhet bestod först i anordnandet af petitioner.
Sasom exempel på de storartade proportionerna i detta afseende af.
föreningens verksamhet må niimiias, att 1874 inlämnades till parla- mentet 1,42 ' 7 petitioner med tillsaminans 445,564 namn.
En petition, .för hvilken Florence Nightingale och Mary Somerville 1868 stått i spetsen, innehöll 21,000 namn och var så tung, att Mill knappt för- mådde bära fram den i underhuset.
Han brukade dock omtala den.
.
som » den ljufvaste börda han någonsin burit ».
Ehuru kvinnorna voro själen i detta rastlösa arbete, r a r det först IS69 man vågade htilla ett offentligt möte i London med kvixi- liga talare.
Det ansågs likviil, att kvinnornn); för a t t ej uppreta publiken)) måste uppläsa hvad de hade att saga fran papperet och icke tala fritt.
Röstrattsföreningens vice ordförande, mrs Peter Taylor, ledde förhandlingarna vid mötet, och bland de kvinlign talarna finna vi äfven mrs Henry Fawcett, som sedan spelat en så viktig roll i rörelsen.
Bland de manliga talarna miirktes Xill, Henry Fawcett, John Uorley, sir Charles Dilke, den berömde författareii Charles Kingsley.
o.
» The National Society f or Women ' s Siiffrage » utvecklade f ör öfrigt en storartad verksamhet, filialer uppstodo i olika delar af landet, äfven i Skottland och Irland, massor: if flygskrifter utgåf- vos, artiklar behandlande rösträttsfrågan förekommo giing p i g h g i dagspressen.
Föreningen fick 1870 ett eget organ, » ' Komen ' s S~iffrage Journal ».
Bland de kvinnor, som stodo i spetsen för rörelsen och bedrefvo ett outtröttligt arbete i dess tjänst, vilja ~i jämte mrs Peter Taylor och mrs Henry Fawcett namna mrs Priscilli Mac Laren, syster till bröderna Bright, iniss Lydia Hecker, iniss Caroline A. Biggs och miss Helen Blackbilrn.
Från IST8 anriindes icke petitioner i si stort iit~tal som i början.
I stället koncentrerades verlrsam heten påamr ' dnande af möten, enskilda saväl som offentliga.
% 1869 är ett bemärkelseår i iden engelska krinnoröstriitta- rörelsens Iiistoria.
En ny kominiinallag antogs da i England, och enligt ett amendement, föreslaget af Jacob Bright, fingo kvinnor ratt att deltaga i kommunala val, en ratt som följande Ar iitstriick- tes till valrätt, och valbarhet till skolrid (school board !.
Sumiuu dr valdes den första kvinna, miss Lydia Becker, till ledamot af skol- råd i Manchester.
Antalet kommunalt röstbertittigade kvinnor i England ocli Wales voro 1898 799,758 eller nara 1 4 procent af samtliga röst- berättigade.
Ar 1870 väcktes af Jacob Bright .pil nytt i iinderliuset motion om politisk rösträtt för kvinnor, och denna gick den 4 maj igenom i andra .läsningen, men föll den 1 2 i samma månad i komit; - behandlingen.
Aren lSail -- 79 Br frågan om kvinnans politiska rösträntt nästan hvarje år före i underlinset.
k ISSO kom frågan om en ny reformbill åter upp, och kviirno- saksvännerna hoppades p k ett amendement i clensaimma till sin för- mån.
För att bevisa ohiillbarheten i påståendet, att majoriteten af kvinnorna vore likgiltiga för rösträttsfragan, sammankallades ett massmöte i Manchester den 5 febr.
1880.
Detta möte uppfyllde de djärfvaste förvantningar.
Hela den väldiga Eree Trade Hall var fylld till trängsel af kvinnor tir olika sainhiillsl~lasser, iniinga af dessa hade gått 20 eng. mil till fots för att bevista mötet.
.
I huset bredvid iilåste arrangeras ett s. k. overflow-meeting för dem, som icke fingo rum i den egentliga möteslokalen; men det oaktadt måste tusenden återvända med oförrattadt Sirende.
Mrs Mac Laren var mötets ordförande.
' Hennes hiilsningstal mottogs med lifliva om- tioner, so111 Euappost ville taga slut, och hänförelsen var stor under hela mötet.
Efter dess slut tryckte obekanta lrvinnor hvarandras händer nuder tårar; och arbeterskor uttalade.
gripande ord af upp- inuntran och tacksamhet till de bildade kvinnor, soin Atagit sig den gemensamma saken.
.
Under detta och följande &amp; r höllos flera sadana möten i Lon- don och i olika grovinsst~der, utan att entusiasmen eller deltagarnas antal ininskades.
bi.
1884 framlade Gladstone en ny reformbill, enligt hvilken röstriitten skulle utsträckas till alla manliga » householders » i landet.
Kvinnosaksvannerna sände d&amp; delegerade till honom med anhållan att han, skulle utstriiclrn billen $ifven till änkor och ogifta kvinnor, som voro householders.
Men Gladstone icke blott vägrade att mottaga de utskickade, utan lat iifven sitt parti förstå, att han skulle öfvergifva billen, i fall ' ett amendement till kvinnornas förman slculle antagas.
Amendementets öde var .darmed besegladt, flera af frågans gamla viinner i underhuset afiöllo, andra afhöllo sig från att deltaga i oinröstningen.
En viss stagnation inträdde nu i parlamentet rörande frilgan oin kvinnors rösträtt.
Frågans ledare lyckades endast en gång, 1886, få billen igenom i andra läsningen, Under de andra åren fingo de icke ens en dag till dess första läsning.
Orsaken dartill var dels att sölra i den reaktion, som inträdt efter den högt upp- drifna agitationen under de 1 5 gren närmast efter Stuart Milis upp- trgdande, dels i att den briinnaude irliindslca frågan absorberade parlamentets uppnfi.rksamhet.
Dä-rtill kom.
den svårighet enskilda
ledamöter enligt parlamentets ordningsregler ha att få sina biller behandlade.
Det ä r blott en dag i veckan, onsdagen, och då endast mellan kl. 12 middagen och 6 e. m., som dylika biller behandlas.
Äfven om en enskild motionär lyckats få sin bill uppsatt på före- dragningslistan för en bestämd onsdag, ar det därför icke säkert, att den då hinner komma före.
Det al- tvartom ganska vanligt, att moteståndarna spinna ut debattec om en föregående Bill, tills klockan blir 6, hvarigenom möjligheten för billens behandling under dcn sessionen omintetgjorts.
För en dylik obstriiktionspolitik frin mot- ståndarnas sida har billen o m kvinnors röstriitt g h g på gång varit utsatt.
Vintern 1892 lyckades det slutligen för sir Albert Rollit och sir Algernon Borthwick att försakra sig om onsdagen den 27 april för andra läsningen af en bill om den politiska rösträttens utstrik- kande till de kvinnor, hvilka redan hade komrniinal röstriitt.
Underrattelsen härom väckte iippiuärksamhet i vida kretsar och kom friigans viinner så val som dess motstandare att uppbjiida alla sina krafter för att f&amp; parlamentet och allnliinheteli pH sin sich Flera damer ur den högsta societeten höllo dra \ ~ * ingroom-meetings, till hvilka de inbjöd0 framstående talare och talarinnor ntt iitlagga frågan inför talrika auditorier.
Den s. k. Parliamentar~ Committee, bestående af de parlamentsledamöter, hvilka voro för kvinnans röst- rätt, höll möte för att diskutera det satt, livarpli de bast skulle kiinua friimja billens framgång ..
Likaledes utvecklade inedlemmarna af rösträttsföreningarna en storartad rerlrsamhet, i det att de vände sig till kommunalt röstberiittigade kvinnor med anhållan, att dessa skulle insända petitioner till parlamentsledamöter och Legiira deras understöd för billen.
Pressen diskiiterade fragan med stor ifver.
FA tidningar vor0 afgjordt fiendtliga.
Bland de öfver SO tidningar, hvilka mer eller mindre kraftigt fiirsvarade billen, var iifven hofvets organ, » St.
James ' s Chette:,.
Nen frågan hade afveii maktiga motstiiudare.
Cflitdstoiie an- vände sitt ofantliga inflytande mot billen i ett iippet href till parla-.
mentsledamoten Samiiel Smith, hvilket href trycktes och spreds i tusentals exemplar dagarna före debatten.
En omsvängning har nämligen ägt rum inom de engelska yo- litiska partierna i afseende på kvinnors röstratt.
Förslaget hiiroi11 hade först framstallts af den.
liberale Ni11 och understöddes af radi-
kala såsom Henry Fawcett och Labouchere, och frågan oin kvinnors rösträtt ansågs utgöra en del af det liberala prograiiimet.
Numera raknar denna frtiga sina förnämsta understödjare bland de konserva- tiva.
Lord Salisbury förklarade sig icke 1Angt före debatten om sir Albert ltollits bill beredd att uppställa fragan på det konserva- tiva programmet, och en af dess förnämsta förkärnpar i underhyset ar de konservativas ledare darstades Arthur BalEour, systerson till lord Salisbury.
Sir Albert Rollit är likaledes konservativ.
- Men för att återvända till det öppna brefvet till Samuel Smith, framhöll Gladstone som motiv för sitt motstånd, att hans rättskansla shrades af billens förslag att medgifva rösträtt endast åt änkor och ogifta kvinnor, emedan fnmiljemödrarna, soin skulle uteslintas, enligt hans tanke vore IAngt mer mogna att komina i åtnjutande af röst- rätt.
Vidare pastod han, att flertalet kvinnor icke önskade rösträtt.
En nödvändig följd af att kvinnorna blefvo röstberiittigade till parla- mentet blefve, att de så sintiningom slrnlle få säte och stämma där- stiides och rätt att bekläda statsämbeten.
Slutligen förklarade han, att kvinnorna, om de indroges i politiken, skulle förlora » sin öm- tgliga renhet, finhet och blygsamhet z .. Debatten i nnd.erhnset om sir Albert Rollits motion ägde ruin onsdagen den 27 april.
Gladstone var närvarande, men deltog ej i diskussionen.
Som denna erbjöd A-tskilligt af intresse, skola vi ett ögonblick dröja vid clensainma.
Notståndarna bekämpade billeii med känsla och öfvertygelse och framdrogo alla Gladstones skal, och mariga andra clessutoin, mot densamma.
DA nlan hörde dem, kunde man tro, att ett s &amp; revoliitio- nart och samh~llsnpplösande förslag aldrig förek.omrnit inom parla- mentets iirevördiga miirar.
Och dock upplyste förslagsst~llnreu -- sir Albert Rollit -- att kvinnor i England förr i världen haft röst- r5tlt, - och h m anförde exempel pá att under Plantageneter och Tu- dorer kvinnor röstat p5 grefslcapens representanter i parlamentet.
Från motståndarnas sida citerades den lieliga skrift, Gibbons » Romeraka kejsardömets aftagande och ialls, Miltons » Förlorade Paradis ».
De förfarliga följder, som slriille uppst %, ifall kvinnor finge rösträtt, skildrades i de mörkaste färger: kvinnor skulle lcoinma att sitta i parlamentet, blif va ministrar, domare, biskopar.
Hem- lifvet skulle förstöras, äktenslzapsfrekvenseii, som redan vore i sjim- ksnde, ytterligare minskas.
Det talades o111 de stackars kvinnornas ringa fysiska styrka, deras stora käi~slighet, deras brist på politislrt intresse.
För ' öfrigt påstods det - betecknande nog - att kvjn-
norna icke behöfde något direkt inflytande p i lagstiftningen, (Vi.
deras intressen redan förut vore fullt tillgodosedda af lagstiftarna.
Förslagets anhangare blefvo emellertid icke sraren skyldiga.
Priiktiga anföranden till förmin för krinnornas politiska röstriitt höllos, utom af sir Albert Rollit, af bl.
a. den framstående liberale iinion- isten Leonard Coiirt.ney och af iinilerliusets ledare Artlnir Balfoiir.
De visade - och det torde icke fallit sig svirt -- att clet esisterade många brister i lagstiftningen - rörande kviii~iaii, hvilku helt säkert sknlle blifaa mer iippmarksammade, om kviunor finge sin röst med rid d e n till parlaiiientet.
S&amp; t. ex. anfördes det miss- förh&amp;llandet, att inom industrigrenar, diir flertalet arlwtare vore kvinnor, dock icke funnes kvinliga fabriksinspektörer.
Krinnokönet vore styfmoderligt behandladt bland aniiat i friga om ii~dervisiiing, i lagarna om skilsmässa och föralhariitt.
Om nian forskade i parla- mentets iirkiinder - förklarade Balfoiir - skiille man snart f5 klart för sig, att det i allnianhet först varit sedan en samhiillsklass blifvit röst.berättigad, som underhuset insett, att det hade skyldighet att lagstifta för ifrigarnrande klass.
Piståendet att.
hinnorna sjiilfra icke önskade den ifragavaraiide reformen - fortsatte Balfoiir -- rore icke sant.
De hade genom petitioner, genom alliriiiima möten, genom resoliitioner -- siledes alldeles p i samma satt som andra orepresenterade sanihiillsklasser p&amp; sin tid - lagt i dagen sin fordran 119 röstriitr.
Lika orimligt vore det att påsta, att kvinnorna sknlle demo- raliseras genom att deltaga i politiken.
De olika partierna iipp- muntrade stiindigt friintimren att arbeta för deras respektiva iu- tressen vid parlamentsvalen, och det funnes ju numcra itskilliga Irvinnoföreningar med sadant syfte, den konservativa Prinirose TJeagiie s i vii1 som %Women ' s Liberal Lnionist Association)) och omen ' s Liberal Federation », hvilken sistniimndn hade till ordförande ingen mindre an sjalfva - mrs Gladstone.
Balfour - sjiilf konservativ - kiinde icke nog förviina sig öfver att liberala, hvilka alltid främst pil sitt program haft röstrattens iitstriickande till allt bredare samhiillslager, kunde iipptriida mot ett förslag, som afsilg att; gifva röstxiitt At en af saiuhiillets värdigaste klasser, en klass, som dessutom uppfyllde den medborgerliga plikt, som ensam vore vilikoret för röstriitts erhiillande.
Denna medhor- gerliga plikt vore icke, som en talare pastitt, militartjiinst, ty liiir m8nga man skiille icke då rara beröfvade röstriitt - utan skatteplikt.
Oaktadt det riiltaliga försvaret föll dock billen vid omröst-
n i ~ g e n med 175 röster mot 152.
Sistnäimda siffra var emellertid det största antal röster, som dittills någonsin afgifvits i underhuset för kvinnans politiska röstriitt.
Förslaget hade saledes visserligen fallit, men fallit frainåt.
, Ar 1S93 inliimnade Walter Muc Lareu en ny bill om röst.rätt för livinnan.
&amp; Iotst4ndama lyclrades emellertid draga ut på debatten om maskinskattebillen, tills den lagstadgade tiden för liisning af eiislrilda parlamentsledamöters biller var tillaiidaliqien, h~larför BIac Larens bill ej kunde komma under dislriission.
År 189.7 var billen om Iivinnans rösträtt åter före i iinderliiiset - för 13: de gången p&amp; 30 Ar - och den 3 febr.
agde andra las- ningen af billen ruin.
Det var mr Faithfnl Begg, soin frnmlagt förslaget.
Det var iifven han, so111 inledde debatten.
Han förklarade, att genom Billen8 antagande skulle omkring en lialf million lirinnor f &amp; röstr&amp;tt.
Enligt Englands nuvarande vallag vore från deltagande i parlament.sva1 uteslutna: vansinniga, fattighjon, förbrytare och lrvinuor.
Dock vore det den skillnaden, att individer tillhörande de tre förstnamndn lcate- gorierna möjligen en gång kunde komina ur sin uriclantagsst&amp;llning, men det.
kunde kvinnorna aldrig.
Sadan var den stiillning intelli- geuta lcvinnor i vart upplysta tidelivarf iut.ogo i nfseende på röst- riitten, under det att vid de senaste valeii 7E,U00 man, som hvarlren Iriinde läsa eller slrrifva, iigcle röstriltt.
Krinnor röstade redan tili lcomniiinalstyrelse, byrlro- och di~trikt~s- råd, fattigvtlrdsstgrelse, stadsfiillmiilrtige och skolrad.
De hade hlif- vit invalda som ledamöter i kungl.
konliteer för arbetslagstiftning och skolfrågor.
500 kvinnor hade tagit Bachelor-of-Art-esaiilen vid Londons universitet och 300 ' den högsta maternatislia esamen vid Carnbridges universitet.
Oalctadt allt detta vore de alltjamt uteslutna fr&amp;n röstratt.
Icke mindre Hn 257,000 kviiinor hade året förut iiudertecknat en petition, hvari de begiirde rösträtt.
Det vore osant, att lrvinnor icke förstodo sig på politik - - gjorde f. ö. alla miin det?
ICvianorna hade clessutoin specialliun- slcaper i frågor rörande deras eget kön, och det vore darför den enklaste rättvisa, att låta dein få inflytmde ptl stiftandet af lagar, som gällde iifven dem.
Den erfarenhet, soin vunilits af röstriittens utsträc~cande till lrvinnor i Nya Zeeland 1893 och Syd-Australien 1894, hade.
varit ytterst gynnsam.
t. '
En annan förkämpe för saken anförde, att bland argumenten mot förslaget åberopats kvinnans oförmaga att biira vapen, men hurii många i själfva underhuset skulle någonsin bara rapen?
Af billens tv&amp; argaste motståndare mr Labouchhre och mr Radcliffe Cooke, skiille helt säkert ingendera antagas ens till trumslagarpojkar.
Bland motståndarne var i främsta rummet mr Labouchhre, en radikal, ganska bemärkt parlameiitsledamot.
Labouchhre hado förr i välden varit en anhängare till kvinnors röstriitt och röstat för förslaget - p&amp; skämt - som han i sitt tal prtstod.
Sedan dess har han emellertid sökt bevisa sin Qriger, genom att p$ alla satt motarbeta kvinnans rösträtt.
Han uttryckte sin förvåning öfver, att en skotte, Mat Lareii) satt sitt namn under en dylik bill, då han val i sin ungdom borde hafva studerat John Knox, som blast:: en triiinpetstöt mot det ona- turliga kvinnoregementet c.
Finge kvinnorna röstriitt, blefve val- kandidaternas lif outhärdligt.
En kvinna kunde aldrig fatt&amp; ett argument.
Drt man öfverbevisat henne, att hon haft orätt, upprepade hon sitt förra påstående i samma ordalag.
Om kvinnorna erhålle röstriit t, skulle de komma i iilajoriteten, och det ärevördiga underhuset skulle kanske förvandlas till ett slags för bagge könen gemensam klubb.
Pli de framsta (minister-) bankarna skulle herrarne sitta sida vid sicta med damer, och slut- ligen skulle val en kvinna intaga talmansstolen.
Talaren hade observeratl, att de flesta af de herrar, soin nu ämnade rösta för ett kjortel.regemente, redan voro iiiiderkastade ett dylikt, och somliga hade rent ut sagt, att de sjalfva icke sil mycket brydde sig om bilieu, men att deras hustriir gjorde det.
Saturen hade gjort slcillnaden mellan man och kvinna, och denmin skillnad kunde icke iipphafvas genom en parlamentsakt.
Kviilnorna hade inga gåfvor - för det parlamentaiiska lifvet.
De roro visserligen sluga, i det.
cie baile ett slags instinkt snarare an försttind, men de leddes af impulser och hade ingeii nppftittoing af proportioner.
F. ö. voro talarne för och emot fiiralager tämligen jiinint för- delade.
En talare ansåg, att drottningens iiil-árs-regeringsjubileum, so111 just det året inföll, icke kunde biittze firas an genom att.
Iita ratt- visa vederfaras hennes kön.
Oaktadt de liberalas ledare, sir \ Tillam Harcourt, upptradt och varnat mot det amazonregemente, som skiille uppstå, om i en frani- tid allmän röstriitt blefve införd både för män och kvinnor, dd de
- senare voro si % betydligt talrikare, blef billen antagen med 71 rösters öfvervilrt, den största seger frågan någonsin vunnit.
Inom under- husets fyra partier, liberala, konservativa, liberala unionister och irländare, tycktes frågan af omröstningen att döma hafva majoritet.
Hinder uppstodo emellertid, si, att billen ej under sessionen hann komma till Iromit6behandling.
Denna parlamentariska seger blef en signal för de föreningay, som i olika delar af landet arbeta för Itvinnans rösträtt, att ändå ytterligare uppbjuda sina krafter.
De beslöto därför att samman- sluta sig till ett nationalförbund.
&gt;The National Union of Women ' s Suffrage Societiesr bildades samma år, och i det hafva ingått 15 engelska kvinnoröstr~ttsföreningar och dessutom en skottsk och en irländsk.
I förbundsstyrelsen, som uteslutande består af kvinnor, sitta representanter för de olika föreningarna.
Styrelsen liar vid sin sida s. k.
~Parliamentary advisers}), 15 parlamentsledamöter, som inom underhinset arbeta för frågan.
I styrelsen sitta bl.
a. mrs Millicent Fawcett, miss Helen Black- burn, utgif vare af » The English Woman ' s Review », mrs Priscilla Bright-Mac Laren, mrs Wyndf ord Philipps, stiftarinna till Women ' s Institute och Grosvenor Crescent Club.
Förbundet håller hvarje å; arsmöte i någon af %iiglands större städer.
Manchester den 16 nov.
1598.
Det första hölls, i (Forts.) Maria Oedm-sclziöld.
Några intryck af Carl Larssons, Ett hem,.
asalong, matsal, herr-rum och sängkammare i ' modern styl ', inclusive mattor, gardiner och portierer fran 3,400 kronor ... o. s. v. A.
B.
Max Sachs ' etablissement}}.
Men innan den, som af en eller annan anledning ämnar ställa i ordning Ht sig ett s. k. bo, faljer ofvanstående eller någon dylik annons, SA bör han först gå och ta reda p % en annan, som kom ut till julen.
Den är visserligen dyrbar som annons ' betraktad, men s i oändligt mycket mer lyckobringande
IOS i sin efterföljelse: det är ofvminiimiicla I~wr rif Carl Larsson.
Det iir en svensk bok bMe utanpå och inuti.
Perrnen ar gul och b l i med det enda, på svenska mer an p i nigot annat sprkk, siigande ordet ett lielri, Titeln ocli innehallet stå ocksa i ett ovanligt helt förhallande till hvarandra.
Titeln lofrar ett h i i i, innehAllet ger oss ett sådant bide i ord och bild, p % en g i n g realistiskt och ideellt inen alltid opartiskt tecknadt f r h hvardagslifvets alla synpiinkter.
Från Poii- tus i s k a m r r h och brännvinsflaskorna l) &amp; skanken till aftonlaliiyaris kvallsl~gn och kyrkogbrdens ro.
Och dessa osminkade, intima c1et; il jer und@ ödet att pr~faileras i espositionen, tiarför att det iir just t7es.w miinniskors hem, hrilka i s i siillsyilt hiig grad besitta det, so111 Br, s&amp; f &amp; gifvet och som kanske iinnu fiirre litmiiistoue hittilldags förstått att tillägna sig: originalitet och - l ~ c k a.
Xan vill tviirto1i-i gärna ha mycket mera till skanks ur detta hem och detta saiiilif, dar intet tycks vara banalt eller triikigt, där allt skiner och ler i hemtrefnadens oafbriitnn stamning af helgafton.
» Det ar omöjligt att behaga alla, den som det försöker behagar ingens, har en gång professor Scholander skrifvit ti !l Carl Larsson.
Det ar nog inte heller dennes mening att bjuda till med något så vanskligt.
Hans afsikt ar ej alls att vare sig i ord eller l~ild skrifva någon förskrift för andra.
Hans öilukaii ar att viicka miinniskorua på dem sjalfva, på deras egen individiiella smak.
Att liira deni först2 lyckan i att rent efter bokstafven vara sin egen lyckas smed -- och snickare och malare med, om s i skiille behöfyas.
Förma dem att stanna eftersinnande inför de båda enkla orden, som i sig m %ste rymma en god del af hans egen förnöjdhet: &gt;&amp;sken hvarandra, barn, ty kärleken ar allt:, samt: sGiids fred.
;) Det ges ingen schablon för ett hem, som vill göra skal för namnet.
Det ges vissa grundformer, golf, vaggar och tak, vissa grrindbetingelser af varme- och ljusproportioner.
Men inom dessa ramar har eller borde åtminstone jndividmliteten ha en absolut frihet till variation efter rad ocli Iiigenhet, med möjlighet till lika rik iilang- fald i placeringen som t. es.
naturen sjalf i sin alltid viislande nnviind- ning af de enkla attributen i ett miinnisltoansikte.
Det gäller om vara hem deteamina soin om alla andra niAl att ej satta idealet lågt, ej nöjas förrän vi uppnått den fiilla harnio- nin mellan lynnet och den viirld r i skapat genom, omkring och A t
denna viktiga faktor i lefnadskonsten.
Och ' vi behöfva inför detta önskeinål ej alls i samina grad som inför de flesta andra lifskrn Izanna utopins vaninalit.
Detta mål ligger ju ovanligt inycket.
inom möjligheternas gränser, dess iigpnAende, som ytterst betingas af vår.
egen vilja, %r p&amp; sainma gdng en af betingelserna för vår egen nt veckling.
» Arbetsain - och fiill af hopp Finn din möda liten, Solen går så vanligt opp, När hon lyser fliten.
&amp; ta framsteg, ökad ro, Mera fröjd af lifvet Och ett eget trefligt bo Uti perspektivet.
2 " Det är en gnniinal strof som Carl Larsson använder till ingångs- språk i sin lilla)) predikan om lionsten i hemmet ».
-)) Det Iran icke tjatas nog mycket om den saken », ' sager han.
Nej, icke så länge det ännu finnes en normalt abnorin människa, soin innerst i sitt viisen har något hon kallar sig sjiilf.
Icke så lange det gifves en något s&amp; niir normalt social samhällssttillning och så länge som den religiösa längtan ännc lefver för poesi i lifvet.
Och niir vi nu tyd- ligt för vara ögon se ett hem förverliligadt, ingångsspråket till pre- dikan iealiseradt, så behöfva vi ej misströsta 0111 oss sjalfva, oin vi oclrså naturligtvis iclre alla, förmodligen iclre nagon af oss, äro Carl.
Larssou.
» Sjiing efter ditt eget niibb », och sa kommer det ena att födtz det andra, sinå enkla vanor, skrattretande originaliteter, obe- tydligheter, som dock,blifva centrum i ditt lif, diirför att allt tir ditt, afpassadt efter ditt och de dinas lynnen och arbeten.
Underteclcnad har bland sina ininrien, icke precis ntigot helt hem, men dock ett och annat enstaka ruin, soin skulle Iriinna rubriceras bland » idealen * i den vägen.
Naturligtvis alla hvarandras kontraster.
Etlt var en, vetenskapsinans arbetsrum.
Ett stort rum med höga och djupa fönster och gamla sm&amp; l&amp;.ga dörrar med väldiga inessingslås.
De gamla möbelklenoderna, farfars soffa och f arfars chiffonier i mörknad mahogny och familjeportrathm.
Annars böcker rundt om från golf till tak och skrifbordet och skrifstolen vid fön- stret.
~ t a &amp; f ö i r en gammal kastanj var både sol och skugga.
Inne i rummet var arbetets allvar och dess glädje.
Bilden af detta rum ar oskiljaktigt förenad med minnet af dess Ci *, aare.
E t t annat iir i en lotsstuga i Stockholms skärgård.
Det ar inte zsaleria med » paneldivanena och den ohyggliga spegelslriinken.
-
.
.
fiillsatt med nysilfveryjeser, och inte %frökens » ruin med Putt-kamer- kram.
Men det ar gubbens och gumnians rim med den högt uppbiiddade gnsta~ianslra sangen med det alltid lika snöbvita tacket och den broderade paradkudden, med den hvitmålade pinnsoffan, hortensian på fönsterbordet, den knutna spegelslöjan och de rutiga gardinerna, bibeln med glasögonen instuckna och stickstrumpan dar bredvid på bordet framför soffan, höraskapet med kikare, sjökort och brannvinsgrejor, sydvästen och oljerocken y&amp; dörrkroken, och andtligeri det fullriggade skeppet under glaskupan på den hvitliminade spisel- kransen.
Inte för det att en sjöbuss &amp; 1x5 nagot vis hvitstruket helgoumassig, men kajutans prydlighet, hafrets stora kraf p&amp; » klara don » ligger i luften omkring honom, och hans och hans gummas hem maste vars blandhvitt och putsadt, precist och » klart att viinda » enligt termen.
Och ett tredje.
Det ar en gammal ogift lärarinnas enda rum.
Hennes skrifbord ar fullplockadt med penntorkare, brefpressar, fri- marksaskar i oandlighet, det från den kara eleven, det fran den andra.
På alla upptänkliga platser hänga och stii porträtt af dylika.
P&amp; hennes bokhylla finns all litteratiirens grädda församlad i pryd- liga band.
Och Gluck och Haydn i små hrita byster p&amp; pianot.
Nen intet damkorn, hvarken på småsakerna eller sinnet.
Litet vemod kanske, liksom ö h e r vissnade men kart gömda blommor.
Och ingen kan le åt något i detta minnesalbum för den stora harmonins skull som ar dar.
Den stora individualitetens harmoni, s % förunderlig i sin makt öfver sinnet, vare sig den ar besläktad med Carl Lars- sons enkelhet eller forskarens tankedjup.
, Elisabeth Browning sager någonstädes, att det iir sokunnig- hetens privilegium att bedöma konsten,.
Stackars Carl Larsson.
Men jag höll pa att saga, inför denna hans familjiiraste skapelse &amp; r det ens fråga om konst, d. v. s. bland de) &gt;privilegierade?))
a r diir icke uteslutande tal om känslan, - och om s % iir, vore icke det ett framsteg?
Liksom petit-maitren vanligen rider upp på den enda falska tonen i konserten, s&amp; plägar fralsestandet i fraga envist haka upp sig på den eller den linjen i perspektivet, på den eller den färgklatten.
Men inte ens det inför Carl Larssons prestationer.
För- våning och häpnad, tacksamhet att ej vara medlem af hans så » utsattar&gt; familj, det &amp; r den svåraste formen för klandret.
Och s&amp; miste m m
vii1 f5 tro, det man SA giirna vill, att hins konst talar till hjärtat, att den vlirmer och vacker en om än aldrig så motsträfvig genklang: De flesta af dessa 24 iiiålningar voro ' med p&amp; den stora iitstall- ningen och boxde allt&amp; för bra inånga redan vara kära bekanta, som man med gliidje Iiilsar välkomna i sin personliga iigo, he1st.de ni1 5ro introdiicerade af konstniireus egen enkla men sa helt kom- pletterande test.
Liksoiii man icke sett och Iist den.na bok p&amp; en gång, lika litet kan allt s&amp;as 01-11 den p&amp; en gång.
Äfven detta blir lasarens egen iildividuella sak, inför en bok som denna, som icke bor och för riisten icke Iran bli ett praktverk på förinaksbordet, iitan som måste vara till hands till dagligdags kart och nyttigt briik att stan-.
digt hainta nya lifvande och soliga intryck ur.
Som slut p&amp; detta lilla tal om Caiil Larssons .sista, i så mlinga hem Iriir vordna bok skiille jag vilja satta hans egen okonstlade inbjudan till den som vill hörsamma: &gt;Var välkommen, kara dn, Till Carl Larsson och hans fru. » Men det ar ett annat, om Carl Larsson icke inisstyckei~, inera odödligvordet citat, soin jag &amp; nnu hellre vill ahviinda och soin i sig innebär hvad vi djupast och tacksammast kiinna inför allt, som gif- ves oss af sanning i varlaen.
Det iir Goethes:.
» Ty intet ord fann hjiirtevagen, som icke föddes i ett hjartas hem. » E.
B.
Ljus i mörker.
En röst från Finland.
Sorgens dagar &amp; ro mörka, pröfniilgens tider tunga.
Men aldrig är stxiden så svar, aldrig möfkïet så ogenomträngligt, .att; icke nkgon- stiides en strimina af ljus, ett hopp om seger skimrar einot .oss.
Kärleken kan förläna kvinnans öga kraft .att i det djupa niörkret skönja den svaga ljusstriminan.
Hennes heliga inission ar att peka mot ljuset, att trösta och hugsvala.
Med trofast sinne frammanar hou i minnet de goda dagar som varit, s t k upp till m-odigt arbete.
i den svåra tiden.och väcker ny tro på kommande virar.
Ljuset faller p&amp; Irejsnratatyii.
Deii dyre mon: trkcn, han som älskade Finland och vs.rriade dess lagar, star s&amp; liign och uppliöjd p i sin plat.s, omgifven af &gt;Lagen,, » Freden.
:, » Arbetet;), &gt;&gt;Ronsten och JTetenskapen&gt;.
Finlands döttrar i sorgens svarta drakt vallfarda ständigt till denna ylats.
De blicka upp mot hiirskwens milda drag och nedlägga nya blommor rid foten af stoden.
I) &amp; snöns hvita täcke lag bländande p5 marken, sågos blommorna först spira fram: blodröda.
tulpaner, härliga rosor, lager.
Sedan bragte vårens första blommor, sippor, ~ i o l e och r narcisser, diix sitt budskap om ljusets seger i naturen.
Doftande linnea, ljung och lingonris ha, hviskat trofasta hälsningar från djupa skogar, niick- rosor ha suckat om insjöns sorg och vemod och höstens sista blom- mor och färgrika blad ha burit vittne om kärlek och tro.
Ater ligger snön hvit och skimrande öfver gator och torg och Ater spira nya blommor vid stodens fot.
Kärlekens blomster äro eviga.
Ett sken lyser iir en rad af fönster iit i den mörka vinter- natten.
Där inne sitta sida vid sida incd sina bröder finska kvinnor i sorgens svarta diakt och afskrifra i hundradetal en vgdjan till härskarens rattskänsla, till hnns hjärt,a.
Och de gå sedan in i låga kojor och höga salar med den vackra skriften och miin och kvinnor teckna sina namn darpå under djup rörelse.
Glittrande solsken pil höga vinterdrihor!
Esters skida %r flink och hennes sak helig.
I viiskan, som hvilar mot hjärtat, ligger den dyrbara skriften.
Till de aflägsna skogstorpen ilar hon, liksom buren af osynliga vingar.
Och varma t&amp;rar af tacksamhet bli hen- nes rika lön.
p.
* Q Sommargrönska, sommarvindar!
Pd verandan till den ljiisa villan synes en skara allinogekvinnor.
Husets fru laser med klar röst för dem ur » Boken om vårt land:).
Gamla och iingri, lyssna under andäktig tystnad.
Men niir de sedan inbjiidris att vid det prydligt dukade bordet intaga den viilsinakande drycken lösas tiin- gornas band och man gör sin viirdinna mdngen fraga, yppar sinn tankar, sina sorger och sitt hopp.
Och hon talar vackra ord 0111 kvinnans plikter mot fosterlandet, mot det hem, hvars rttrdarinna
hon iir, mot barnen, hvilkas första uppfostran sker genom mödrarna.
Snart ljuder s h g nt öfver nejden, först sakta, mensedan hög, klar, djii1) t ur allas hjärtan:. » Se, ur vår karlek skall gå opp ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp, ' och högye klinga skall en gång var fosterländska siingo.
Sylvia.
d Bhsionen är icke ett &amp; inne, som har .stora utsikter att väcka de Bildades enl; nsiasm här i Sverige.
Den s. k. inre ' misYionen, det för kan ju ännu gå an, rneu hednamissionen, nej, det är.
.
ihgenting.
oss.
Om man har religiösa intressen., begransar man .dessa till hem- landet.
Hvad ha vi att göra med kineser och hincher?
- Låt dem behålla sin religion i fred, det finns tillrackligt att göra har hemma.
Flertdet bildade svenskar torde ha h.iimtat sin kunskap om missionen hufviidsaldigen från Pliegende Bliitters kanuibalanekdoter eller från: lirimoresker om rnissioi~st~möteii och strumpstickning åt negerbarn; Det faller lcnupgnst nRgon in, att en bildad människa på allvar kan taga missionärslcallet med i betraktande vid valet af lefnadsyrke.
P&amp; det sista decenniet har emellertid Skandinavien nåtts af vågorna, af en rörelse, som leder sitt iirspriing från Amerikas staclentvkld, eu rörelse, hvari mll &amp; r att personligen intres&amp;ra stu-.
denterna för liednaviirldens evangelisering.
.
Stiideriter som inissio- niirer?
Ja, och inte blott teologer, utan medicinare, jurister; filologer.
I Amerika och England har denna rörelse; den s.
.k.
Student Foluiiteer Movement, redan vuxit sig stark.
F r h Förenta - statern8 ' .h.a af omkr. 4,000 » akademiska frivilliga, - ' hviraf * en tredjedel-äro kvinliga studenter -- 1,500 redan hegifvit sig ut på missionsfiiJfet.
Af de 1,700 britiska st~identer, man och kv ' innor, kom ' förklarat .. si; g ha för afsikt att ägna sitt lif åt missionen, haanara 600 » segl.a$.~ \.
soin termen lyder.
- I Skaiidinavien iiro de frivilliga.
lätt ra; kn; ade - an så länge.
Och tillvaron af » Akadeniiske frivilliges mission$örbiind~ är viil för de flesta obekant: Det rakriar ~ d ~ c k; i n e d i e ~ m blaiib.
ar: studenterna b&amp;de i Uppsala, ~took~lrolk, Köpehhamn.,.
Eristiania.
o.qh Helsingfors.
.
.
...
,.
.
.- ...
.
.i.
.
.
.... _. '
'
Nyårsdagen anno 1900 stodo åtta svenskar - hvaribland tv8 kvinliga studenter - på dacket till en ångare, som underhåller för- bindelsen mellan Vliessingen och Qiieenboro ', och sågo ljiisen på Eng- lands kust långsamt komma niirmare geuom mörkret.
De hade rest ifrån Sveriges vackra, hvita viuter för att besöka England p&amp; den ur turistsynpunkt mest oliimpliga tiden p; gret.
Det var inte heller af turistintresse de reste, det var för att deltaga i den internationella missionskonferens för studenter, som i London anordnats af ~ T l i o Student Volunteer Missionary Union)) 2-6 januari 1000.
Uttröttade och hiifviidyra anlände vi sent p A Irrällen till en af Londons många stationer, och min kamrat och jag voro glada att få.
öfverlämna både vart bagage och oss sjalfva i en engelsk kvinlig students vård.
Och s&amp; fördes vi i mörkret genom, eller rattare sagdt under, den främmande vidunderstaden ut till en af de tysta försttiderna, där vi under konferensen skulle vara en skolföre- ståndarinnas gäster jämte några engelska kviuliga studenter, som med uppoffrande tjänstaktighet och vänlighet gjorde allt hvad i deras förmåga stod för att hjälpa och göra det trcfligt för oss och de öfriga främlingarna.
.
Den S januari kl. 5 e. m. vor0 halftannat tusen mimiskor för- samlade, i, The large Eseter Hall » (Londons K.
P.
U.
31: s lokal) för att bevista konEerensens öppnande.
Det var en brokig skara, repre- senterande 24 olika land.
Där vor6 gulhyade kineser och japaneser och svartbruna negrer samt en hindukvinna i sitt hemlands vackra driikt.
.
Diir vor0 gamla mtin och kvinnor, hrilkas hår granat och hvilkas ryggar böjts nnder ett långt lifs arbete i missioriens tjänst.
Men det stora.
flertalet var studenter, unga man och kvinnor, alla förenade t / l~n ».
genom ett stort intresse: » ci (h.; ett ' ic~t regt~to~l Inledningsföredraget hölls af professor Moule, hvilken med ordet:.
, Si,.
jag är när eder alla dagar intill viirlclens ande?)
anslog konferensens grundton i niirmaste samklang med dess motto::) lie!
orer liveth ?.
Därefter följde hiilsningstal och så ett glänsande före- drag.
- af.
Rev.
Campbell - om de icke kristna religioneriias oförmå.ga att tillfredsställa världens tringtan efter Gud, efter åter- lösning och efter ett rikare lif.
.
Under de följande fyra dagama vistades vi från morgon till kväll.
i Exeter Hall eller i närheten daraf, upptagna med att lyssna till föredrag, samtala med missionärer och studenter af alla möjliga nationer eller med att besöka den intressanta utstëllning af missions- litteratur och kartor, som rar anordnad i sammanhang med konferensen.
Hvarje förmiddag behaudlades ett par olika ämnen, ofta hvart- dera af två eller tre talare.
Kl. 3 höllos selrtionsinöten för de olika missionsfälten, missionssällskapen och metoderna i rniesionsarbetet.
Kl. 7 e.
11-1.
Ater allmänt möte med ett par föredrag.
De ämnen,.
som behandlades, voro.
sådana soin sEvangelisering kyrkans förnämsta plikts, sÖherblick af missionens historias, rDen helige ande och mis- sionen~, ~Behofvet af tiinkare för missionsfaltet ».
De flesta talarna vor0 prä.ster, professorer eller missionsselcreterare, n i @ t stiidenter.
På sektio~~siiiötena talade hiilvndsalrligen missionärer.
Öfver 400 kvinliga stuclenter deltogo i konf erensen.
Endast en af dem, mi.ss Price från Amerika, talade på de allmänna mötena.
På selitionsiuötena uppträdde däremot flera af dem.
Sarskildt må näiimas miss Una Saunders från Somerville College, Oxford, hvilken ett par år arbetat som missiongr bland Indiens kvinliga studenter, samt miss Beatrice Glass från Newnham College, Cambridge, hvilken nu ax P&amp; vag till sitt blifvande missionsfalt, Uganda.
Den senare hade en ovanlig förmåga att saga mycket i få och enkla ord, hon talade genom sin personlighet lika mycket som genom sina ord.
Att referera ens de viktigaste af föredragen skulle ta för lång tid.
Se har ett par af de tankar och intryck, som stanna lcvar, se- daii det mesta, af de olika talarnas ord sjiinlrit i glömska: Jesus Kristus, var friilsare, har oinslsriinlrt ratt att förfoga öfver vår per- son och vart lif.
- Jesus I&lt;ristiis, vdr-idens fridsare, fordrar a t t vi skola höja oss till hans egen universella uppfattning af Gudsriket, a t t v&amp;r kiirlek liksom hans skall omfatta hele vadden.
Maj Lagerl~eim.
Litteratur.
-.
--.
I fjalluft.
Tidsbild fran seklets midt af Lazwn I " i,ti~qlr.off.
I sin senaste bok för oss fru Laura Fitinghoff tillbaka till adertonh~indratalets midt och liiter oss blicka in i en patriarkalisk.
priistgård uppe i Norrlands fjällbygd.
Vi- följa i helg och söcken den lilla familj, som befolkar det enkla herdetjdlet, och då vi sliitat den niira 400 sidor långa boken, är det niistan soin hade vi nyss skilts från gamla bekanta *.
Man följer med intresse skildringen af den vördnadsvarde fadern, den fromma, blida modern och de fyra glada flickorna, som viixa upp i den gamla priistgårdens skygd.
Allesammans äro de Askadligt och
lifaktigt t.ecknade, Xngela med sin obiixirliga: &gt;hiildreiiatiir.
!, sina konstniirsinstinkter och sin längtan Dorer de h i e k ' jelde&gt;), den hall- gifna iinga fiistmöu Gertrud, » iinglabariiet D Ingegerd och (len roman- tisks, varmhjartade Yivan med sin slynfil (lersfi1osofi.
Dc!
fyra syst- rarna föra ett inkelt, Irirnfriskt lif, det iir för (lem en bnrnlek att,) skura norrlandsskiirning med fötterna \:, dA jiingfrurna Ila bradtoiii och det viintas friiinmande, men deasernellnu taga dc skaclaii igen genom att till åhörarnas förtjiisning sjunga duetter och sl~ela hrarje- handa instriimeilt uppe i stora salen.
Så kommer det gäster till priistgRrdeii, en: bfarl) ror:), som auiiii bibehåller iingdornens glöd, hans son Chiinar och dennes viin, eii svärmiskt anlagd u n g man af i ~ t l a d s k Iilirkomöt.
Sii börjar det natiirligtvjs brinna i alla knutar, och förvecklingarntt hli dinga, ty det &amp; r som i » die alte Geschichte; &gt;, att s5 fort digon af de iilaii.
liga individerna föriilslriir sig i ett kvinligt viisen, har denna stiii- digt x.einena Andern erwählt~.
Nen fastan några hjiirtan f5 djupa sar, gbr det nndå p i det hela taget bra till sist, och beriittelseu slti- tsr ro.mautiskt och tillfredsst~llande.
Boken innehåller mtinga goda såval natur- som folklifsskildriu- gaï; bland de senare m&amp; namnas historien om Lill ' A n u i i fjdlet, soin anförtror sina fröjder och sorger fit ~ h i i k e n n, samt skildriiigen af Lars Pers B ungmora » och gamla &gt;) farmora)).
De talrika exriiipleii på Norrlandsfo&amp;ets tro på ~smbiolk:), spöken och troll iiro nog direkt gifnn ur verkligheten.
Berättelsen Gr latilii~t och underhtillaiit ' ie, eliiiru den autogligeii skidle ha vunnit p5 en sammandrogiiing.
Ilet iir slsaila, att lmken så vimlar af skrif- och tryckfel, att det förefaller iliistan otroligt, att en s å d m mangEald daraf kunnat iindgå rippuiiirksamfieten vid eu korrelrturliisning.
E: h '.
s: 1MartaB1 och andra beriittelser p5 vers och prosa af J I w i n I) lrrlir~,r /.
.
Det iir mycket olikartndc Giiincu, som gifvir lippslag till de bertittelser, som rymmas inom den lilla samlingen iiieci ofuaustAeude titel.
Ett par af slrildringarna iiro hiiuitncle fr811 de hi; gre l&lt;l: issttr- nas lif i våra dagar, såsom I&gt;eri.ittelseii: Far och son saiiit cleii lilla novellen Stark såsom döden^, kanske den biista af prosadikterna.
Tvb af de andra: » Jlartall », som gifvit sai~iliiigen dess namn, oc.11 DPA viigem, en ganska käckt skrifven liten bit, utgöra skildringar ur folklifvet.
: &gt;Svardet %iiniga-!, cn iiiigersk folksaga berättad p5 vers, visar prof p i en ratt god poetisk hegifnirig, och det synt \ s, som om förfttttari~mans ' anlag 1Bge mest At detta 1ifi11, om de ocksa behöfva mycken vidare utveckling.
Den lilla skildriiigen: ?I Nam- reth)) .förflyttar oss till Josefs och 3I; irias hus efter iipystiiidelseii.
dfven om dessa berattelser icke h &amp; got siirskilcit betydelstl- fullt att saga oss, kan man ej iinclerlGta att gifra sitt erkaniiande åt de goda afsikter, som tydligen hesjilat författarinnan under hen- nes arbete.
III R.
* * i:
Fransrniimen, detta det mest blaserade bla.ncl folk, 51.o i sin uppfattning: if kvinnan et&amp; bland de naivaste.
DA deras författare teckna kvinligte vasen, Sir clet so111 om de ej lrm~de f; &amp; nlra sig annat &amp; n tvenne ytterligheter: den.
iinda ut i fingerspetsarna 1corrumpe1: a~de v&amp;rldsdaii~en och den oslrnld.sfnlla ingkauen, vid hvars.
hvita angla- vingar icke lader en fliick.
(Hur har icke t. es.
Zola, denne skil- drare par pr6fkrence af perversa snmhiillstypei., vetat frammana s&amp;- dana förtjnsande, idea ' lislrt rena kvinnobilder, som den unga Barm- härtighetsystei: n, soeur Hyacirithe, i » Lourdes)).)
blen det stora planet inellan dessa extremer, den handlings- krahiga, karaktersstarka, tiinkande kvinnan, tyckes helt enkelt icke existera för det franska begreppet.
Att sainma eusidiga och naiva förestiiilning gör sig gallande rörande den s. k. Irvinnofr2igan iir.
blott alltför lr&amp;ndt.
Denna ar iclre i.
Fi: ankrilce som hos oss en rörelse som, iitgtingen frin de högre, intelligenta sainhallslagren, så småningoiil tr&amp;ogt sig nedåt och arbetat sig in i follcinedvetandet, det iii.
en i: evolutioniir rörelse, som riickei: hadien i t anarkisinen ocli har sitt namn förlcnippadt ined en.
Louise Micl~els.
Långsain.t men siilrert vinner dock den geimauslrn och anglo-s: tchsislra uppfattningen a: [l r v i n n o f ~ ~ g terrjing ai~ Sifven bland de roinnnslia folkeu.
Den iir emellertid iiilnu en sil pass ny företeelse i deras lrulturlif, att den lockar författarna till irrfiixdei.
in p5 fantasiens omride, ocli s&amp; kan Frankrike, bland alla land 1x3 jorden, frainvisa fenomenet af en kvinnosaksroman.
En så- dan Sir lklarcel PïBvost ' s bok: » Kampen för ett ideal)).
Af redogörelsen för innehallet skulle inan vara frestad att; antaga, att förf.
velat satirisera hela rörelsen.
Kvinnornas frigörelse i sedligt och &amp; onomiskt afseende, s5 &amp; r, helt torrt och fackmiissigt uttryckt, bokens hufvudtendens.
Hur åstadkommes detta?
En grupp lrvinnor har sammanslutit sig till ett förbund, ett slags hemligt systerskap med föreningar - i London och Paris, med det närmaste inalet att bilda ett institut för unga fliclror af arbets- och medel- klassen, dar de skola utbildas till oberoende samhällsmedlemmar, både intellektuellt och ekonon~iskt rustade att taga upp kampen för tillvaron.
Banbryterskorna för denna » heliga sak » gå till strids darför med en n&amp;ra nog religiös hanförelse.
De afsvara sig vadden för att endast lefva för iden och framför allt försaka de all kärleks- lycka sasom det största hindret på den sanna kvinnofrigörelsens vag.
Naturligtvjs vinnes ej detta » ideal » utan åtskillig kamp.
Kon- flikten mellan den jordiska lr&amp;rleken, som icke dröjer att blanda sig i spelet, och troheten mot den » heliga saken » ar både 1ångv.arig och skarp.
Deil sistniirnnda vinner dock segern, och niir dörren för sista ggngen tillslutits bakom den manlige individ, som uppträder som ormen i paradiset, lrastn sig de nu fullt frigjorda unga kvin- norna i hvarandras armar under utropet: » Vi Bro raddade!)). '
,
Icke sannt, ginnet verkar som eii satir öfrer kvinnoemancipa- tionens öfverdrifter?
Men las boken och ni skall finna, att.
förf.
menar rena, fulla allvaret.
Han liar en fast och oriibblig tro p$ det kvinliga släktets perfektibilitet och tyckes fiill af indignation öfver de oriittvisor, som samliiillet låter koinina sig till last vis-H-vis kvinnan.
De personer, som han gör till rq~resentnnter för sina Hsikter, iiro inga karrikatyrer, t.viirtoin ile iiro lekatirte gestalter, tecknade ined finhet, och intelligeris.
Att den inanliga individ, soiii ingriper i berattelsens g i n g och som ar s5 niira att fiirverkliga idealet af en fiillkoiiiligt reiihjiirtad nng inan - ehiii~i, ack, iifven han faller frHn sin höjd -- af fiirf.
gjorts icke till en fransman, iitnn till en inföding fran det clinlhöljclzi sagolandet Finland, iir nog inte en hiindelse 1ita.n en fullt inedveten tanke.
För öfrigt innehgller boken m h g a fina drag.
Karakterer och typar vicka sympati, ej minst diirför att en del ïiro tecknade med en viss diskret Iiiiinor, och de nianga med topografisk trohet framstiillda taflorna friin det moderna London och Paris äro intres- santa.
Allt detta sammanlagdt gör » Kampen för ett ideab till en mycket underhållande bok, hvilken dessutom äger den aiillsynts egenskapen att vara slrrifven ined fransk esprit utan tillsats af fransk frivolitet.
Den goda öfversattningen giir boken i dess iifverflyttade form, till en siirdeles njutbar lektyr afven för svenska lasare.
L.
U.
Flickskolan iaifôr riksdagen.
Att vårt lands representationshus icke alltför mycket belastar sina föredragningslistor med s. k. kvinnofrågor ar tillrackligt ofta konstateradt för att vi hgr ytterligare diiröfver behöfva anstalla nggra reflexioner.
Äfven i år Gro de ämnen af speciellt kvinligt intresse, som framlagts till behandling i riksdagen, siirdeles fåtaliga.
På ett område ar dock detta ej händelsen, niimligen p&amp; undervis- ningens.
Icke blott från enskilda motioniirers iitan afven frau re- geringens sida ha Atskilliga förslag blifrit framkastade, gbende iit p % att på ett eller annat satt höja och befriimja den kvinliga bild- ningen i all synnerhet i samband med folkskolan.
Vi vilja har liimna ett sammandrag af dessa förslag i afraktan på deras fiire- dragande inför kamrarna, d i vi skola, Hterkomma till iinmet.
i ifrilgavarande fall innehåller iir Hvad stnts~.~) .k.~p~~opositioi~e~~ följande:
O Af det ökade anslag, som begares till follcltögskolorna, är före- slaget: höjdt statsbidrag åt kvhlig folkl~ögs7cola som pågär omkring 1 2 veckor, afven för kvinlig kurs, som samtidigt med manlig folk- högskola pågår med väsentligen skild undervisning, hvarförutom en del af förslagsanslaget skall användas till u~ ' dwstöcZ för utbildning af lärare och lärarlilznor vid folkhögskolor.
Af förhöjdt anslag till slöjdu~zdwvis~zi12gen föreslås att för an- ordnande af kvinlig slöjd i folkskola i riksstaten för 1901 uppföres samma belopp som uppförts i föregående riksstat, nämligen 90,000 kr.
Förslag om statsbicZrag dt vikarie för sjuk snzås7collä~-ari~znn, som ifrågasattes af fjorårets riksdag, är nu framlagdt af IL m: t jämte en höjning a f dlda-donzszhndwstödet för niimnda kkss.
Resestij~endier för folkskolel&amp;ra~-i1zfzo9 * och lärare.
Äfven till resestipendier &amp; t föreståndmmilmo~ och lhmrinnor vid högre skolor för Icvinlig zmgdonz och samskolor för,eslås ett belopp af 6,000 kr.
Nybyggnad för statens ~zormalskola för flickor ifrggasiittes.
I sammanhang härmed skulle ändrings- och reparationsarbeten verk- ställas i hägre lararinneseminariets och normalskolans nuvarande lärohus vid Riddaregatan i Stockholm.
För fortsatt uppehiillande af tf2iwalelllclcr.sser vid ITnlmw kvinlign saninariunz begiires anslag.
Förslag om uppförande af ett nytt fol7~s7coZlti ?1-a1-.ilz~zese~1zi~~n1-iu~n i Landskrona.
Bz gy~1z~zasti7cBygg~zad vid Kalmar f olkskollara,rinneseminarium.
' För utbildande a f ~lilna7 " h~9~0 ?- i lruslig ekononzi ett anslag höjdt från 5,000 .kr.
till 6,300 kr., detta p&amp; grund af framställningar fr %n styrelsen f ö r Upsala enskilda läroverk och Göteborgs allmänna folk- skolestyrelse.
På extra stat begares anslag till: Löneförfi&amp;ttrin.gar vid högre l&amp;~-nri~z~zesenzifza~; iz~~n; en val fi-i fj&amp;rde berednizde a f ~ n d w v i s &amp; ~ där- årskurs vid 7tögl-e ld~~nl-ilz~zesa~zi~~ariz~~~z; studes i Imslig ekononzi; löneförb&amp;ttringtw dt 1tr: rnrinnor och larare vid seminarier.
.
I Från enskilda motionärer hafva frainlagts en del iindervisnings- väsendet rörande motioner.
Bland dessa förtjäna att framhållas: Hrr Emil Hammarlunds .och Fridtjuv Bergs motion angående höjd aflöning dt ordimrie lfirnrinnor och 1&amp;m-e vid folkskoln samt af
samma mot.ionixer angående Aöjd afiö~lillg cit exaaliwercu7e liirrtriizizor och &amp; rare vid smbskoln och nai~tch-e fo27iskoln.
I nara anslutning till har ofvan namnda, motion står den af hr Oscar Nylander väckta: att cit liirari~mw och Ziimre cia folli- och si~zt ?skolor edigt lag tdgieizde c (lderstilZiiggei1 s k o h helt och 7t (ilZet be- stridas af statsinedel.
Herr P.
Norberg har framlagt en motion om att tjiiastle (7igltet för gikdont för ordinarie folkskollärarinna och larare icke må af- dragas från den tjänstealder, hvarå ratt till pensionering grundas.
H r Robert Eklimdh begär anslag till wsestri,e1ic7iel- &amp; t förestlndare, lärare och Idrarimor ~ i d abnor~~zskolor och H r J. Johnsson i Bollnas har v a c h motion ang. ri7inriatsei.siitt- ~zilzg för lararinna och lärare vid landstingsseminarierna.
For eningsmeddelandeno Handarbetets Vanner har i dessa dagar afskickat sin tredje sand- ning, afsedd för Parisutst&amp;.llningen.
E n utstallning af dessa förerniil ägde rum den 26 och 27 februari.
Bland dessa marktes främst en gobelin efter kartong af Carl Lars- son, framställande den heliga Birgitta och hennes dotter Katarina van- drande vid Vetterns strand.
A.f fröknarna Widebecks och mastbergs kompositioner en duk i gobe- linvafnad, som väckte uppmärksamhet ej blott för sitt fiirgrika och origi- nella motiv utan afven för sin konstfulla väfnad, absolut lika p&amp; bada sidor, samt en mycket stor flossamatta med rikt stiliseradt motiv af angsblom- mor.
Af fröken M. Sjöström ett t %cke i blått och hvitt linnegarn, hvilket genom väfnadstekniken verkade som, gammalt silke.
Jämte dessa förerniil, som skola pryda Handarbetets Vänners utstklill- ning i industrihallen, utstalldes äfven gobeliner, till hvilka kartongerna, utförts af fru Anna Boberg och hvilka äro afsedda för det s. k. kungs- rummet.
Dessa gobeliner, fyra till =talet, framställa svenska vinterland- skap med skog och snö samt solbelysta snöfjilll i bakgrunden.
Afven ut- stalldes en flossamatta och ett rikt broderadt dörröfverstycke, afsedt f ö r samma rum.
Från skilda håll.
Sveriges Kviiiiiliga Fredsf&amp;reiiing har utgifvit sin arsberättelse för iir 1899, hvaraf framgår, att medlemmarnas antal under året varit 118, däraf S ständiga, 46 passiva och 64 aktiva. '
I föreningens stadgar har vid- tagits den förändringen, att inträdesafgiften afskaffats och årsafgiften för passiva medlemmar i landsorten nedsatts till 1 krona.
Af föreningens un- d e r .året utkomna broschyr ha genom föreningens försorg sA1t.s eller bort- skänkts n&amp;got mer än 400 exemplar, och af romanen Ned nied oapnen ha exemplar öfverliimnats till en del skol- och arbetarebibliotek.
Äfven till folkhögskolorna ämnar föreningen utsträcka sin verksamhet för att sprida liimplig fredslitteratur.
Två af föreningens broschyrer ha blifvit öfversatta och utgifna p&amp; främmande språk, nämligen W: o 1, Fredssaken och Imin- nan af Emilia BroomB, hvilken öfverflyttats till holländskan, och N:: 2 ', 1~1.ed.j.tanli.en af Ellen Key, hvilken utkommit i dansk öfversiittning.
Ars- berättelsen redogör vidare för föreningens arbete för den svenska adressen till Haagkonferensen samt för dess deltagande i den stora internationella kvinnodemonstration för fredsid&amp;erna, som ägde rum omedelbart före konferensen ssammantradande.
E t t bibliotek för fredslitteratur, omfattande svenska och utländska skönlitterära arbeten, broschyrer och tidskrifter rö- rande fredssaken, har af föreningen upprattats och finnes tillgängligt för kostnadsfri utlaning till s&amp;väl medlemmar sam utomstiiende i Arbetar- institutets lokal.
Klara Norra K y k o p a t a S, 1 tr., hvarje dag kl. 1-9 e. m.
Föreningens inkomster och utgifter under 1899 ha uppgåkt till resp. kr.
840,io och ' 740,os.
Kvinnor, som önska ingå såsom medlemmar i Sveriges Kvinnliga Fredsförening, torde Iianvändn sig till föreningens ordförande fru Emilia Broomd, sdr.
Stockholm, Malmskillnadsg.
60.
* Universitetsstudiet i Tyskland för kvinliga studenter ställer sig enligt en aE fil.
dokt.
biathe Schirmacherverkstalld enqui3te pi % följande sätt: Kvinnor kunna ännu icke bli inskrifna som studenter vid nhgot tyskt universitet, men kunna vid nästan alla shdana f å tillträde som Ahörare.
Som sadana äga de ingen garanti för @ tt erhålla tilltrade till de akade- miska esamina, shvida de icke studera, medicin eller farmaci.
De vid tyska universitet studerande kvinnorna iiro antingen socie- tetsdamer, som astunda en större allmiinbildning, eller lärarinnor, som striifva att fördjupa sin yrkesbildning, eller kvinnor som önska, förvärfva en 1Eird f ackbildning.
.+ En pressbyrå, med hufvudsakligt andamhl att verka för att all- manheten erhhller med rätta sakförhållandena öfverensstä,mmande uppgifter beträffande.
kvinnorörelsen, skall upprättas i Tyskland på initiativ af ~ B u n d deutscher ~ r a u e n v e r e i n e ~.
*
Skydd för frihet i arbete är en nyligen i England bildad kvinno- förenings ändamål, som motvikt till den därstädes paghende rörelsen för en lagstadgad inskränkning af kvinnans arbete.
- Vid Paris ' universitet .studera f. n.
129 kvinnor medicin, däribland 91 ryskor, 29 fransyskor, 5 rumäniskor, 2 tyskor, 1 schweiziska ock 1 en- gelska.
I den humanistiska fakulteten äro 206 fransyskor och 57 utliindskor inskrifna; i den juridiska 2 fransyskor och 2 ryskor samt i den natur- vetenskapliga 21 fransyskor och 14 utliindskor.
9 Kvinliga butikbitradens sittplatser.
I Frankrike har deputerade- kammaren nyligen uttalat sig för en lagstiftningsltgiird, som tillampas i England från och med detta Ars ingáng.
Lagförslaget stadgar, att verk- stader, magasin, butiker och alla andra rum, i hvilka varor eller andra föremal af kvinlig personal förfärdigas eller tillhandahAllas, mttste i hvarje afdel- ning vara försedda med s8ten bakom disken eller p&amp; andra, af yrkesinspek- törerna anvisade platser.
Dessa säten miste finnas till sådant antal, att i hvarje afdelning kommer minst en stol p&amp; tv&amp; anställda.
Ofverträdelse haraf drager fem francs böter, förnyad öfvertradelse 20 till 100 fr.
Lagens tillämpning öfvervakas af fabr&amp;sinspektörerna.
Lagförslaget behandlas för närvarande af deputeradekammarens arbetskommission.
