# ID: svediakorp-per1988
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1912
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 72,348
# sentences: 3,023
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


UR TIDIGT BLIR VÄL FRÅGAN: " Hvad skall jag b l i? "
aktuell för d e u n g a flickorna nu för t i d e n?
Jag t ä n k e r tidigt nog, r e d a n i s k o l a n s mellanklasser finns nog m å n g a, som ä r o fullt p å det k l a r a med hvad d e vilja bli.
O c h lyckliga de, om d e fått en b e s t ä m d k a l l e l s e, d e h a i s å fall fått en äf lifvets kostligaste gåfvor.
Få de också k ä m p a och slita ondt för att kunna följa den, s å ger den dem i stället ett s ä k e r t löfte om arbetsglädje, när d e en g å n g nått målet och fått ä g n a sig åt det d e k a n s k e länge sträfvat efler.
Men för d e allra flesta a f g ö r e s väl dock ej den stora frågan g e n o m en b e s t ä m d inre k a l - lelse, utan genom ett val.
O c h hur ö d e s d i - gert ofta blir det ej en ren slump, som d å fäl- ler utslaget.
Man blir k a n s k e händelsevis erbjuden n å g o n plats, och s å tar man den, utan att vidare reflektera öfver, om m a n p a s - s a r för a r b e t e t i fråga, m a n tycker det b e - tyder ej mycket hvad man gör " s å l ä n g e ".
Men detta " s å l ä n g e " kan alliför lätt b e t y d a hela lifvet, och k a n s k e möta vi n å g o t tiotal år s e n a r e den g l a d a u n g a flickan, som t o g ett a r b e t e " s å l ä n g e ", som en förgrämd kvinna, hvilken m e d bitterhet i hjärtat a n k l a g a r lif- vet för d e s s njugghet.
Valet af l e f n a d s b a n a ä r en fråga af lika stor b e t y d e l s e för flickan som för g o s s e n, och för den ene lika väl som den a n d r a bör det g a m l a ordet gälla, att det ä r en dålig soldat, som ej t ä n k e r bli g e n e r a l.
Vår tid ställer stora kraf p å sina människor i allmänhet och sina kvinnor isynnerhet, och e r k ä n n a s m å s t e, att det k a n v a r a en s v å r i g - het för den u n g a flickan, att hon ej p å s a m m a sätt som g o s s e n k a n ostörd ä g n a sig åt den valda lifsuppgiften, utan ständigt m å s t e v a r a b e r e d d att å t a g a sig en ny genom ett ä k t e n - s k a p.
Det gäller för henne här att förvandla svårigheten till en välsignelse.
Men för att lyckas häri kräfves att kunna skilja hufvudsak och bisak, en förmåga hvari vi kvinnor hittills brustit mycket, s ä k e r t p å grund af vår ringa träning i disciplinerad!
a r - b e t e.
Har man emellertid lärt den konsten, d å skall det s ä k e r t ej erbjuda oöfvervinner- liga svårigheter att bredvid a r b e t e t i eller utbildningen för det yrke m a n valt, finna tid att i n å g o n mån förvärfva insikt i d e p r a k - tiska färdigheter och insikter, som åligga en husmor och som f. ö. kunna v a r a en o v ä r d e r - lig hjälp för en kvinna under alla olika lifs- lägen.
Rätten och plikten till själfförvärf och själfförsorg minska sannerligen ej förutsätt- ningarna att rätt fylla kvinnans e g n a s i e u p p - gift, m a k a n s och moderns, d e kunna tvärtom bli henne en stor hjälp att fylla dem b ä t t r e än hittills.
Naturligtvis ställer det sig h ä r olika med olika arbeten, men allt a r b e t e, som s k ö - tes med intresse och omsorg, äfven det mest mekaniska, ä r som utvecklingsfaktor o ä n d - HVAD SKALL JAG BLI?
ligen mycket mer värdefullt ä n det s k e n a r - bete, som s å ofta ännu för n å g o t tiotal år s e d a n fyllde d e u n g a flickornas tid efter slu- tad s k o l g å n g.
Tvånget att nu vanligen g e - nast få lof att t ä n k a p å yrkesutbildning i en eller a n n a n riktning ä r därför s ä k e r t att r ä k - na som en stor vinst för v å r tids u n g a flicka.
Men n ä r hon nu s e r sig omkring b l a n d d e a r b e t s o m r å d e n, som s t å ö p p n a för kvinnor, s å k a n valet bli svårt nog, om hon ej hör till d e lyckliga, som ä g a en b e s t ä m d kallelse.
G r ä n s e r n a för kvinnans rättigheter, när det gäller a r b e t e, ä r o nu, åtminstone i teorien, s å vidi d r a g n a, att d e b ö r a lämna utrymme för d e mest olika begåfningar.
O c h när det gäller d e rent praktiska yrkena, s å finns d ä r ju ingen g r ä n s, som ej begåfning, energi och f ö r e t a g s a m h e t k a n komma öfver.
Säkert vore det o c k s å lyckligt för kvinnorna, om d e i h ö g r e g r a d ä n hittills varit fallet ville ut- nyttja sina praktiska a n l a g.
P å mer ä n ett praktiskt a r b e t s o m r å d e skulle d e s ä k e r t kunna få ett vida större ekonomiskt utbyte af sitt a r b e t e ä n p å d e nu till trängsel fyllda b a n o r n a som l ä g r e s t a t s ä m b e t s m ä n vid post och telegraf m. m., för att nu ej tala om hur mycket m e r a innehåll ett s å d a n t a r b e t e, som skulle g e dem tillfälle att utveckla s m a k och fantasi eller a n d r a särskilda fallenheter, k u n d e g e dem, än det oftast mycket enfor- miga a r b e t e t vid pulpeten p å ämbetsrummet.
Det praktiska a r b e t e, som fortfarande tar den största m ä n g d e n af kvinnlig arbetskraft i a n s p r å k, ä r väl det husliga arbetet.
Vi träffa h ä r d e b i l d a d e kvinnorna ej e n d a s t som h u s m ö d r a r i e g e t eller a n d r a s hem, utan äfven ej s å sällan numera utförande en tjä- narinnas å l i g g a n d e n.
För mer ä n ett yrke skulle f. ö. n å g r a år af praktiskt husligt a r - b e t e under en duglig h u s m o d e t s ledning v a r a en utomordentligt god förberedelse, jag t ä n - ker särskild!
p å sjuksköterskan, s k o l k ö k s l ä - rarinnan, den i olika g r e n a r af socialt a r b e t e anställda, hemkonsulenten och b o s i a d s i n - spekfrisen för att nu e n d a s t n ä m n a n å g r a få exempel.
En genombläddring af " Kvinnligt y r k e s - register " upplyser o s s om, att kvinnor i n n e - h a affärer i mycket stort antal och omfat- t a n d e d e mest olika brancher.
Här h a r ju o c k s å kvinnan s a m m a möjligheter som m a n - nen att g ö r a sina a n l a g g ä l l a n d e och vi h a mer ä n ett lysande exempel på, att af- färsbegåfning ej ä r n å g o t manligt monopol.
O-70 Jordbrukande kvinnor ha vi n o g haft i alla tider; s ä k e r t är att vi nu träffa icke s å få och ofta synnerligen dugliga s å d a n a litet h v a r - s t ä d e s, b å d e p å s t o r a e g e n d o m a r och som riktiga s m å b r u k a r e med höns och kaniner som specialitet, och likaså ha vi p å s e n a r e tider fått ordentligt utbildade kvinnliga t r ä d - g å r d s m ä s t a r e, som s k ö t a e g n a eller a n d r a s trädgårdar.
Bokbinderi och urmakeri ä r o o c k s å yrken, som drifvas af åtskilliga b i l d a d e kvinnor.
Ett yrke som d ä r e m o t kvinnorna b o r d e å i e r e r - öfra från m ä n n e n ä r s o c k e r b a g a r e n s — det lär v a r a mycket l ö n a n d e och t o r d e väl få a n - s e s fullt " kvinnligt ".
Ett a n n a t likaledes fullt " kvinnligt " yrke, som i vida h ö g r e g r a d ä n hittills b o r d e t a s om hand af den b i l d a d e kvinnan, ä r s ö m m e r - s k a n s.
Birgittaskolan i Stockholm, som s ä r - skild!
gjort till sin uppgift att t r ä n a bildade kvinnor för detta a r b e t e, har o c k s å e n d a s t g o d a erfarenheter om yrkets lämplighet för bildade kvinnor.
Ett praktiskt yrke, d ä r b i l d a d e kvinnor med socialt intresse och organisationsförmåga skulle kunna finna ett i n t r e s s e v ä c k a n d e a r - b e t e och a n t a g l i g e n äfven g o d utkomst, ä r som direkiriser för v e r k s t ä d e r eller fabriker m e d kvinnliga a r b e t a r e.
I Tyskland, där man har n å g o n erfarenhet om hvad en bildad kvinna här k a n uträtta, ä r o utbildade direk- iriser synnerligen eftersökta och aflönas ofta med en 6 à 7,000 mark.
Vår e g e n första ut- bildningskurs för detta yrke har nyligen s t a r t a t s af fröken Maria Nodenfelt i G ö t e - borg efter mönster af en tysk dylik.
Det ä l d s t a " kvinnliga " a r b e t s o m r å d e t utom hemmet ä r väl lärarinnans och tusenden af kvinnor a r b e t a fortfarande i olika s l a g af skolor, från s m å s k o l a n till universitetet.
En hel del nya s l a g af lärarinnekategorier h a ju o c k s å s k a p a t s af s e n a r e tiders kraf p å m e r a praktisk utbildning; vi ha s å l e d e s nu äfven lärarinnor i slöjd, t r ä d g å r d s s k ö t s e l och huslig e k o n o m i, och slutligen ha vi äfven b ö r - jat få hemkonsulenter.
De s e n a r e kunna ju godt r ä k n a s som lärarinnor, fast d e ej u n d e r - visa skolklasser, utan g å omkring i hemmen och undervisa h u s m ö d r a r n a.
För den som fått kallelse härtill får man n o g leta efter ett rikare arbetsfält, och det ä r säkert en b-ana, som har framtiden för sig.
Litet hvar b ö r - jar ju nu få klart för sig hvilken v i d t r ä c k a n d e nationalekonomisk och folkhygienisk fråga alla d e s m å hemmens skötsel innebär och att här om någonsin kräfves ett inre för- s v a r s a r b e t e, om vårt folk vill lefva och ha en framtid.
I folkhygienens tjänst verka ju o c k s å kvin- norna som läkare, t a n d l ä k a r e, a p o t e k a r e, sjuksköterskor, barnmorskor, gymnaster och bosfadsinspektriser.
Det s i s t n ä m n d a yrket är ju ett alldeles nytt a r b e t s o m r å d e, men som n o g k o m m e r att alltmera utvidgas.
Denna
lista t o r d e snart få lof att k o m p l e t t e r a s med yrkesinspektriser — d ä r behöfvas kvinnorna säkert mer än väl.
S e vi o s s vidare omkring hvar vi möta kvinnorna i n å g o t större antal som a r b e - t a n d e, s å stöta vi i första rummet p å en del af s t a t e n s verk och inrättningar: post, p o s t - s p a r b a n k, telegraf, telefon och järnväg g e a r b e t e till ett stort antal kvinnor.
Deras ställning d ä r är dock långt ifrån hvad man kunde önska, d å g r ä n s e r n a för kvinnornas befordringsmöjligheter ä r o mycket snäft dragna.
Ännu s ä m r e har hittills d e kvinnors ställ- ning varit, som ä r o anställda som " b i t r ä d e n " vid d e centrala ä m b e t s v e r k e n i Stockholm och vid hofrätier och länsstyrelser i l a n d s - orten.
D e r a s lönefråga har dock vid i n n e - v a r a n d e å r s riksdag funnit en jämförelsevis tillfredsställande lösning.
P å kontor och b a n k e r a r b e t a ju o c k s å s e - dan m å n g a år tillbaka ett stort antal kvinnor.
Oftast få d e väl o c k s å här tjänstgöra som " biträden ", men dock ej alltid, och vi h a här åtminstone inga lagbud, som hindra den kvinnliga dugligheten att g ö r a sig g ä l l a n d e.
Att kvinnor kunna fylla äfven högt ställda kraf som chefer för stora ekonomiska före- t a g, det h a vi ju o c k s å sett mer ä n en g å n g.
Vi h a vidare kvinnliga journalister — i g a n s k a stort antal f. ö.
— vi h a kvinnliga bibliotekarier ej blott p å folkbiblioteken, utan p å själfva Kungl.
biblioteket, vi ha kvinnor, som syssla med socialt a r b e t e af olika s l a g, aflönadt och oaflönadt, och vi ha, eller r ä t - t a r e hålla p å att få, kvinnliga jurister.
Kvinnliga jurister låter k a n s k e litet underligt och främmande, men s ä k e r t är, att h ä r ä r ett a r b e t s o m r å d e, d ä r kvinnorna i ovanligt hög g r a d behöfvas; icke minst som fattig- s a k f ö r a r e skulle kvinnan ha en stor uppgift att fylla.
Att vi h a kvinnor, som m e d stor framgång sysslat med konstnärligt och vetenskapligt a r b e t e af olika s l a g, b o r d e k a n s k e n ä m n a s, men d e s s a b å d a slag af a r b e t e h ö r a ju k n a p - p a s t till dem, som m a n kan " välja ".
Det är, som s y n e s äfven af d e n n a mycket ofullständiga och k n a p p h ä n d i g a öfversikt, ej få a r b e t s o m r å d e n, som nu för tiden s t å ö p p - n a för den u n g a flickan, som lämnar skolan.
N å g o n vis man h a r ju en g å n g sagt, att det alltid finnes n å g o t a r b e t e, som hvarje m ä n n i - s k a k a n utföra b ä t t r e än n å g o n annan, det gäller e n d a s t att finna det.
Det ä r för visso ett s a n t ord, men det som det framför allt gäller ä r d o c k att hvar och en g ö r det m e s t a och b ä s t a möjliga af den plats man nu en g å n g fått, väl v e t a n d e att hvarje liten k u g g e har s i n b e t y d e l s e för det s t o r a maskineriet.
Det har tvistats mycket och mycken tryck- svärta har spillts p å striden om hvilka a r - b e t s o m r å d e n ä r o att r ä k n a till d e " kvinnliga " eller ej.
Jag tror vi lugnt kunna l ä g g a den synpunkten å sido, n ä r det gäller en ung flickas val af lefnadsbana.
Olikheten mellan mannen och kvinnan ä r säkerligen stor och djupt ingripande, men man har s å ofta för d e n n a olikhet glömt den enkla sanningen, att b å d a ä r o människor först och främst.
Det g ä l - ler därför för d e u n g a och d e r a s n ä r m a s t e att redligt sträfva att leta ut hvad för a n l a g d e olika m ä n n i s k o r n a fått, utan att därvid låta sig hindras af konventionella fördomar om olika a r b e t e n s " m a n l i g a " eller " kvinn- liga " art. Här ä r ju fråga om gåfvor, som en h ö g r e makt gifvif åt människornas barn, det tillhör ej o s s att här mästra, utan att i ö d - mjukhet t a g a emot och s ö k a i v i d a s t e mått formera det pund, som åt hvar och en gifvits.
ANNA GUSTAFSON-DANELL.
Kring fiöga strandvägsfius ocfi strandväg sfr än i Rnopp det går en ström af vår ocfi dröm, af ßfygf ocfi fiemfigf fiopp.
TlcR, nästa år i juni man är Ranfiända frun i eff eget fifef fius nånstans på önsReßergefs fopp.
72u är den froffsRa tid, då gafan går i ßfom från Sfurepfan fiff Dfurgårdssfan af fficRors riRedom.
Def är den fafsRa våren, def är de niffon åren, som fföja öfver sfängsfef nu ocfi famna 6uren fom.
J mörRßfa vinternatt på sfjärnfjusf Ösfermafm sfog fågan uf, sfog pfågan uf med ßafens ffirf ocfi Rvafm.
- Tîvi s Rap fes mififärer med fäppfjun ocfi revärer, så aff en fficRsjäf faffar efd som fnösRe ocfi som fia fm?
Hvad sofen majßfanR är, fiur röda 6fodet ßränns!
0 Tlifmas ßrösf, 1 Vifmas ßrösf så underfig f def Ränns ... Där fromma fiefa sRaror student * ocfi andra snaror, ocfi vid en ßficRarnas dueff förnuftet pumpas fäns.
- ?7Q - Ocfi fiänder infe det, så fiänder nog ändå man Rör med spann ocfi Rör med man i fanRarna, som gå.
Def finns så många Rosor med underßara rosor, som ßfoff en sjäf i fäng fans maj Ran fiifta ocfi förstå.
— fllen Rara, fäcRa ni, små drömmar ocfi ßegär af osRufdsfiviff ocfi osRufdssniff ßfoff våffa er ßesvär.
fir fifvef feR om våren, så rosfar det med åren, ocfi Rojan med två fijärfan i, den ramfar fäff isär ...
Hvad mer?
— Tivem ßryr sig om aff rödf Ran ßfifva graft, aff ingenting på jordens ring i fängden fiar Bestått.
ÎTlen våra niffon vårar med sof ocfi snaßßa fårar — / deras gyffene minut vi fifvef s råga fått.
Ernst Högman
Kunskapens träd.
Af Marika Sijemstedt.
I. INAS MAMMA, OFVERSTIN- nan, b e s t ä m d e, att nu var Nina fullvuxen och k u n d e icke längre h a halflånga kjolar eller håret i flätor.
P å nyåret fyllde Nina sjutton år, och i februari, s o m v a r b a l e r n a s rätta tid, gåfvo öfverstens bal, d ä r Nina icke längre skulle v a r a b a r n o c h k o m m a in m e d kotiljongsbuketferna i en korg, utan v a r a med hela tiden, ja, själf ö p p n a b a l e n genom att d a n s a ut i första valsen tillsammans med öfverstens adjutant, den superfine löjtnant Schilling.
S o m vanligt hyrdes porslin och glas, ty öf- verstinnan var alltför r ä d d om den riktiga servisen, och öfverstinnan och Nina s t o d o och t o r k a d e tallrikar och g l a s a s s i e t t e r i s e r - veringsrummet.
Bertha som v a r husa, stjälpte u p p dem p å fällbordet, och d e a n d r a torkade.
— N ä r jag blir gift, tänkte Nina m i s s b e l å - tet, skall j a g inte bry mig om att g ö r a s å - dant här p i g g ö r a!
— Genom s e r v e r i n g s r u m - mets halffönster s å g hon pojkarna komma snedt öfver g å r d e n, d e kommo hem från s k o - lan och skulle ha frukost.
— Nina!
s a d e m a m m a, och strax gick Nina och tog fram biffen och potatisen, hvilka s t o d o till uppvärmning i nischen.
Pojkarna klefvo in, h ä l s a d e p å modern o c h s a d e s e - dan g o d m o r g o n ut i luften — det k u n d e gälla Nina eller Bertha — och s e d a n r o p a d e den p å p a s s l i g a H a s s e: — Det finns inget s o c k e r!
— Nina, s a d e modern.
— Allt mjuka bröt ä r slut, skrek Kaj med sin gälla iredjeklassiströst.
— Nina, s a d e modern.
Nina h ä m t a d e bröd, l a d e u p p socker.
P o j - k a r n a i o g o och å t o, s a d e ingenting.
Det ringde p å tamburklockan.
Nina!
Det var blommorna från t r ä d g å r d s s k o l a n.
Nina, sätt dem i vatten!
Det ringde p å telefonen: Nina!
Det var p a p p a, som bjudit två herrar till.
— Ack, ack, r o p a d e öfverstinnan, alltid gör Edvard s å d ä r!
O c h.
n u v a r o c k s å hon missbelåten.
— Öfverstinnan, s a d e Bertha, nu h a r g o s - s a r n a gått, jag får allt lof att duka af.
— Det k a n du g ö r a, Nina.
Nina d u k a d e af.
I salongen begagnade sig M a c k e af d e tio minuter han h a d e kvar p å frukostlofvet, för att sjunga och s p e l a p å pianot.
Det v a r M a c k e s e g n a kompositio- ner, och d e voro g a n s k a bullersamma, m e d rullande b a s t r e m u l a n d o s och disharmoniska ackordföljder.
Midt i ett excentriskt a c k o r d slutade musiken tvärt, och M a c k e kom ut i s a l e n igen, p a s s e r a d e den skyndsamt, m e d förvirrade ögon, tusen mil från platsen, utan att s e eller höra något, j u s t e r a n d e pinsnén p å sin funna och bleka n ä s a, samt försvann.
— P o j k a r h a r det b r a, tänkte Nina.
Om jag s a t t e mig att s p e l a och skrika midt p å förmiddagen, det skulle bli n å g o t!
I verkligheten h a d e Nina dock ingen lust att musicera nu.
Hon ö n s k a d e b a r a sitta i fred p å sitt lilla rum och g ö r a ingenting, s t ä n k a bläckfläckar p å sitt p l u m p p a p p e r och t ä n k a p å ingenting, röra i o r e d a n i skrifb ordslådan, eller läsa för h u n d r a d e g å n g e n i sitt f ö d e l s e - d a g s a l b u m, som hon kunde utantill.
Resa sig, g å fram till fönstret, s ä t t a sig igen.
V a r a i fred.
Nina ville v a r a i fred, Nina ville v a r a gift för att få v a r a i fred och drömma.
Nina v a r kär.
Icke i löjtnant Schilling, hvilket k a n s k e skulle p a s s a t b ä t t r e, utan i en som b a r a v a r student och icke e n s var bjuden p å b a l e n i morgon, ty det h a d e Nina ej v å g a t b e om.
Men klockan sex p å eftermiddagen h a d e Nina sin spellektion, och n ä r hon som v a n - ligt t o g den gatan, d ä r h a n b o d d e, visste hon att h a n skulle komma ut, alldeles som händelsevis, och s e d a n följa henne till s p e l - lärarinnans port.
Ty det var aftaladt.
Denna d a g gick Nina emellertid b a r a in ett ögonblick till lärarinnan och s a d e artigt, att d å d e t i m o r g o n skulle bli b a l hemma, h a d e hon omöjligt tid att t a g a sin lektion i d a g.
S å v a r hon fri och h a d e en timme p å sig.
Minuterna voro r ä k n a d e, ty i afton skulle kotiljongsbuketterna bindas.
Nina och Otto gingo u p p å t Slottsbacken, och d å det klockan s e x r e d a n v a r g a n s k a mörkt, v a r hon icke r ä d d för att n å g o n skulle s e dem och g å hem och skvallra.
B e k a n t a voro ej ute s å h ä r d a g s och allraminst här borta.
Ett litet fint d u g g r e g n föll ihärdigt; Otto gick ett halft steg b a k o m Nina och s å g p å henne, men Nina s å g p å ingenting, och ingen af dem t a l a d e, mer än n å g r a ord d å och d å.
En s a k v a r m ä r k v ä r d i g: beständigt l ä n g - t a d e Nina efter Otto, men när hon träffade honom, v a r det som ingenting alls.
Hon k ä n d e ej det minsta.
När hon v a r ensam, hittade hon p å l å n g a s a m t a l m e d honom, men nu h a d e hon ingenting att s ä g a.
Allra minst k u n d e hon tala om hur pinsamt det verkligen v a r hemma, hvar g å n g h a n kom p å tal!
Af pur kitslighet kunde n å g o n af p o j - k a r n a (de små, naturligtvis inte M a c k e 11 n ä m n a h a n s namn.
Nina t a p p a r servetten i golfvet (alltid ä r det vid bordet!!
och n ä r man böjer sig n e d efter en servett, ä r det inte u n - derligt, om m a n blir röd.
— Har du för trång k r a g e, N i n a?
frågar H a s s e.
Du är s å röd!
— Nina får en hostattack, s o p p a n i galen strupe.
Men Otto ä r inte glömd för det.
Mamma s ä g e r något, om h a n s u t s e e n d e eller sätt, h a n ä r själfsvåldig, b a r a hur han g å r p å gatan, o c h h a n låter inte p r e s e n t e r a sig för alla fruarna p å s u p é e r!
Han s n o b b a r m e d en hundvalp, stor som en kalf, och herr Ottos hundvalp springer vilse, löper ur port i port och v ä c k e r u p p s e e n d e öfverallt.
Förra vin- tern v a r herr Otto beständigt ute och drog med fröken S o m m a r, som ä r alldeles för fri i sitt sätt m e d herrar.
Ja, detta sista visste Nina mer ä n väl och h a d e lidit n o g af det p å sin tid, men hon s ä - ger inte ett ord, och s å ä r m i d d a g e n slut.
P a p p a, Mamma, Nina, M a c k e g å ut i förma- ket och få kaffe och s m å p o j k a r n a smita sin v ä g, men som h a n försvinner om dörren, hviskar Kaj: P s t!
K ä r I e k s b r e f !l — Hvad m e n a r h a n?
?
!
O c h s å har Nina hela den af- tonen inte ett ögonblicks frid.
Ingenting af detta kunde hon b e r ä t t a för Otto.
De gingo p å den slaskiga v ä g e n, han ett halft s t e g b a k o m henne, och efter en stund h a d e det blifvit alldeles mörkt.
Otto s a d e: — O c h nu s k a ni ha bal i morgon.
— Ja, s a d e Nina och s k ä m d e s för att icke Otto var bjuden.
Ett s å d a n t d ä r tråkigt notvarp!
— Är det s å tråkigt?
f r å g a d e Otto och ville inte visa sin svartsjuka, ty han a n s å g sig icke h a rättighet att visa den.
Han ä l - s k a d e Nina, och d e t v a r h a n s rättighet, och att d r ö m m a om henne och springa som en t o - kig p å g a t o r n a om natten, n ä r han inte kun- d e sofva, och längta, och lida, och förbanna sig själf, som icke v a r karl att s ä g a ifrån, och icke v a r karl att gifta sig o c h sätta u p p en s ä k e r inkomst p å 5,000 om året, eller n å - got ditåt!
Men som det nu var, tänkte han, var icke Nina h a n s och p r o m e n e r a d e m e d honom e n d a s t af en nyck, eller af sin godhet, - 2Ô0 - och kunde lika b r a i morgon p r o m e n e r a med n å g o n a n n a n!
Han h a d e ju aldrig e n s kysst henne!
I S l o t t s p a r k e n drefvo d e två u n g a m ä n n i - skorna hit och dit, undvikande d e platser, där lyktorna s p r e d o sitt ljus, och när de kommo till en simpel b ä n k utan ryggstöd, af den sort, som icke t o g e s in om vintern, slogo d e sig ned.
Otto kunde s e n å g o t af Ninas ansikte, och d å hon ryste till, f r å g a d e han, om hon frös.
— Ja, litet, s v a r a d e Nina.
Då slog Otto a r m a r n a omkring henne och tryckte henne intill sig.
N å g o t s å d a n t h a d e skett ett p a r g å n g e r förut, och Nina drog sig icke tillbaka, men Otto s å g, att h e n n e s ögon voro långt borta, i d e s v a r t a och k a l a vinter- t r ä d e n s dunkel — eller k a n s k e ingenstans.
Hvad t ä n k e r hon p å?
tänkte han, och i h a n s bröst värkte det af kärlek och önskningar och bedröfvelse.
Men Nina visste ej själf hvad hon tänkte på,.
Nina v a r borta, borta, som alltid, och allting h ä r var för henne n å - got, som icke h ä n d e, utan e n d a s t tycktes ske.
— Nina, s a d e Otto lågt.
— Ja, s v a r a d e hon.
— Jag k y s s e r dig.
Detta s a d e h a n s å lågt, att Nina k n a p p!
hörde det, ty h a n s l ä p p a r d a r r a d e s å, men p å Nina gjorde det ett sällsaml och svindlande intryck.
Långtifrån att v ä c k a henne, j a g a d e det henne som i en hvirfvelvind ännu längre bort, m e d a n hon k ä n d e Ottos v å t a ansikte intill sitt.
e g e t o c h hur m u s t a s c h e n stack henne en smula.
Det v a r motbjudande, l o c - k a n d e, en kall realitet, och dock n å g o t som ej angick h e n n e.
.
.
Otto kysste henne ännu en g å n g och frå- gade sedan: — Kära lilla barn, tycker du illa v a r a?
— Nej, s v a r a d e Nina, och d å hon r ö r d e s af h a n s allvarliga röst, förstod hon att n å g o t högtidligt m å s t e skett och k ä n d e ett ö g o n - blick ljufheien däraf i sitt hjärta.
Otto r e s t e sig och d e gingo hem mot s t a - den, och nu höll Otto sin arm under hennes, hvilket v a r första g å n g e n.
Nina ö n s k a d e, att de hellre gått bredvid h v a r a n d r a som v a n - ligt, men hon t o r d e s ej låtsa om det — efter hvad som p a s s e r a t.
Hvarför, visste hon ej.
De t a l a d e om n ä r d e skulle r å k a s härnäst, och s å kom oron öfver Nina och hon började tänka p å hur hon skulle kunna s m y g a ä n d a upp p å sitt rum utan att n å g o n m ä r k t e det, förrän m a m m a s a d e: Att inte Nina är h e m m a!
— Fröken Nina har varit h e m m a länge, skulle Bertha s v a r a.
Men Otto s å g och s å g p å Ninas profil och var lycklig, ty nu v a r hon hans, åtminstone s å mycket m a n k u n d e b e g ä r a, i alla fall litet mer ä n i går.
För honom h a d e världen rört sig ett s t e g framåt.
II.
N ä r öfverstens h a d e bjudning, kom alltid A m a n d a, som s å g ut som en karl, och p a s - s a d e u p p.
Hon v a r den första, som fick s e Nina i h e n n e s balståt, och hon s a d e med för- tjust röst: — Ja, nu blir h ä r väl snart bröllop!
Men d e s s a ord h a d e ingen b e t y d e l s e för Nina.
Hon stod framför s t o r a s p e g e l n i s a - longen och f r å g a d e sig själf, om m a n kun- d e s ä g a att hon v a r v a c k e r, eller söt, eller k a n s k e inte alls s å g någonting ut.
Hon k u n d e omöjligt bilda sig n å g o t o m d ö m e själf, allra minst d e n n a d a g, d å hon blifvit k a m - mad af fru Eriksson, hårfrisörskan.
M a c k e kom i sin konfirmafionsfrack, som nu v a r g a n s k a urvuxen, och h a n s å g o c k s å n o g a p å sig själf i spegeln.
P å Nina s å g han ej.
Ocß tiarna, som BtänRfe, ocß yxan i sRog ocß rocRens surr i stugan ocß stagan som stog, / sin kammares fönstersmyg står unga drottning Katarina Stenbock vid öppnadt fönster och ser öfver masttopparna bort åt Saltsjön, som ligger fri från isar.
Lutan, på hvilken hon tröttnat att leka, har hon lagt på fönsterbänkens dyna: de sjöngo samma visa, ocß samma fat jag ßöröe, ßur fängt Rring fand ocß riRe min vinge än mig förde: 7 ?u går våren ung ocß sfarR öfver ängder gröna.
7 ?u sår sofen öfver mara många örfer sRöna.
Tina ocß färRa Bggga Bo.
Vrösfe den som ej fåff ro / Vrösfe den med sorgen ensam är i Sorgen.
ffuâ signe Ronung ffösfa, den tandsens fader gode!
Om ßan oss icRe ßufpif, vi gansRa staff oss sfode.
J sRog ocß gömsten smög ßan, förRfädd i vad * matsRtufar, men med guds maRt ur riRef ßan vroR de stemme jutar.
Veä amur ocß sjuffon år ... Vrofs aff maRfens ära drottningkronan på miff ßar fungsamf är atf 6ära.
TIlaRf mot RärteR är så arm.
Tijärfafs Rvidan i min Barm purpurn ef Ran frästa.
Jag tängfar från Rung ffösfa.
Tian tärt oss diRa åRrar ocß våra ängar röja, aff gyttne fätf med Rornax oss fusfefigf förnöja.
Se, sRröptig var vår ßandet.
72u Bfoms&amp;ar Rö~ pensRapen i sRydd af sRöna RrigssRepp ocß dråpetiga vapen.
Då tager drottning Katarina sin luta, hukar sig ned vid gamle kungens fötter och sjunger: Sfäds i GsRifs sfoffsgemaR ßan Btand sRaffer sina dväfjes Bäsf, där ßögf mot taR gutd ocß sitfver sRina.
ffutdef är så ßardf ocß Ratff.
Vrösfe den, som ßungrig svaffJ Vrösfe den som fryser i atff gutd som ty ser!
ocß än för SRön jungfrun ßon safter sig i ßöganfoff.
Trån örtagårdens myffa def stiger, sommar- doft.
Då ßörs på rutan picRa en titen fattig sparf.
Tivad vitt du, titta fågeten?
Tivad är ditt Bud ocß farfJ Ttungen är den Rufna ßösf; Jag är varm ocß unger.
Vårens tängfan i miff Brösf spränger starRf ocß sjunger.
Jag vitt ut fitt dans ocß teR med den vän, jag nödder sveR.
Tltdrig jag förgtömmer Tioosen varm ocß ömmer.
Turing tand ocß riRe vida min vinge ßar mig förf, 77u Rommer jag aff fätja Rung ffösfa ßvad jag ßörf.
Jag fyssnat ßar på åRrarna, där tiarna BtänRf; jag fyssnaf l) ar vid ßyfforna, där gnistorna sfänRf; Drottningen far förskräckt tillsammans, när en småsven öppnar dörren, och kungen träder in.
Hans skägg är kvitt som snö, och på hans gammal- manshänder ligger ådrornas blåa nät.
Han sätter sig på fönsterbänken och hans blick är mörk: jag fyssnaf jag fyssnaf ßar i städerna Btand grändens Röe pensRap, ßar Btand RneRfarna, Btand Borgare ocß Rnap.
6rs nåde är fröff?
Vitt feRamen ocß sjät.
Som stuf för ptog jag ptaff Röres ßjät.
Jag är, ßjärfans Rara, dess värre en gammat ocß uttjänt ßerre.
Vid tism ocß granna men i vårt ßjärfa fafsäff är ovan svensRes tunga, innerst ßans tof ocß pris vi sjunga!
7 ?u grönsRar Sveriges riRe som äng i sommartjus.
ffud signe Ronung ffösfa, ßans tifßerrsRap ocßßusJ linder visans gång har gamle kungen låtit sin hand glida öfver Katarinas hår.
Nu trycker han henne intill sig och säger: Du ßjärfans atfra Raraste vän, som ffud mig fitt ßösf sot sRänRfe, ßafver tacR, aff du Rvädif Bort igen äfft mörRf ocß Biff erf jag tänRte.
Så må vi då futter ßaffa ißop ocß på Tferranom tifa ocß trösta.
Tast tiR unRef öt i ett gistet stop är vorden gamte Rung ffösfa.
" Bäst torde du tucRe fönstret titt, fy futt af fartigßet är aprit.
Drottningen slänger fönstret: Ja, futt af fartigßet är aprit med dunsf från sRog ocß funder, som ptaff vårf sinne förßäxa vitt med ßäxRoRsnärjande funder.
Se Rärtigßefs smeR ocß våramur de äro som snöstasR i vårfig sRur.
men pfiRfens väg Uff ßimmetriR Bär.
Så staff Du mig Bi ocß vare mig när, o, ffud, som rannsaRar ocß dömer.
Tiung ffösfa ßafver jag mycRet Rär, fast " Roosen atdrig jag gtömmer.
tid strid.
njuta stufa.
7Hen Butter ocß uppror ocß ryRfen ocß snacR är tön de förära sin Ronung titt facR.
För dem få vi ptöja ocß ßarfva ocß ßösfa.
" De ßäfsf säge yxan i sRaffn på Rung ffösfa.
tångsRägg ffyfer, men etä ßans öga spraRar, oss ocß riRef med mannaRraff ßan vaRar.
Kungen går, men vid dörren vänder han sig om och säger: ffud öäffre ' t7 Uff vara de svensRes Rung gör naffen rotös ocß dagen fung.
Vy ßa de ej vört atf i Rräfvan fytfa ocß få de ef sotsRen, på oss de sRytta.
De futter ßa gtömt, ßur i gammat var mod ocß ptundring ocß Ramp ocß 72u rotigßef, fryggßef ocß ßägn de ocß sfippa som Rorp~ ocß RråRmaf Som snö ßans 4^, (Illustrerad af Annika Oman.)
- 2Ö1 -
— Hvad blir det för m a i?
f r å g a d e han, och han tänkte p å maten, ej p å balen, ty till b a - len kommo ej h a n s ilickbekanta, hvilka e n - dast voro fjorton och femton år.
Men i d ö r - ren h a d e s m å g o s s a r n a dykt fram, och d e g r a n s k a d e Nina och s k r a t t a d e försmädligt.
— Nina ä r stor!
Nina ä r stor!
s a d e d e.
Fröken, pst!
Fröken!
N ä r g ä s t e r n a kommo, h ä l s a d e d e först p å öfverstinnan och öfversten, s e d a n p å Nina, husets dotter s e d a n p å d e a n d r a bjudna.
P å pojkarna, till och med M a c k e h ä l s a d e d e som det föll sig, somliga inte alls.
Förr i världen b r u k a d e M a c k e och Nina g å för sig själfva och p r a t a om g ä s t e r n a och hitta p å öknamn och h a förskräckligt roligt, men nu var Nina ivungen att s t a n n a midt bland dem och v a r a artig mot d e a n d r a u n g a flickorna, hvilka alla voro ä l d r e än hon.
H e r r a r n a p r e - s e n t e r a d e sig för henne, och p å h e n n e s d a n s p r o g r a m t e c k n a d e d e sina namn, och Nina s k ä m d e s, ty hon visste ej om hon skulle t a c k a, eller inte.
O c h när första valsen s p e - l a d e s upp och den superfine löjtnant S c h i l - ling kom tvärs öfver s a l o n g e n fram till henne för att ö p p n a balen, s k ä m d e s hon s å, att hon ingenting kunde s e omkring sig.
Men allteftersom aftonen gick, blef det lättare och lättare.
Hon k u n d e snart ledigt n o g tala med herrarna, och d e r a s u p p t r ä - d a n d e var o c k s å s å d a n t som om en bal v o r e det naturligaste i världen.
Nina fick roligt, lika roligt, som förr i världen med M a c k e, fast naturligtvis p å ett annat sätt.
Nina kom åter förbi s a l o n g s s p e g e l n och s å g däri, att hon s å g ut precis som n å g o n af d e a n d r a u n g a d a m e r n a, ja, som man skulle s e ut.
O c h Nina s k ä m d e s för att hon s k ä m t s nyss.
Hon h a d e varit barnslig, men hon var ju icke l ä n g r e n å - got barn, utan fullvuxen.
Pappa klappade henne p å kinden och s å g glad ut, b r ö d e r n a glömde hon bort.
Den e n d a hon s å g var M a c k e, och han hörde ej till balen, han p r a - t a d e e n d a s t mellan d a n s e r n a, och det var med pianisten, om musik.
Då kom hon ihåg Otto.
Klockan tio h a d e hon Iofvat att g å upp p å sitt rum och t ä n d a ett ljus i fönstret.
K l o c - kan var elfva!
Otto!
Nina erfor en stor förvirring, och i s a m m a nu mindes hon med en tydlighet, långt inten- sivare än när det s k e d d e, hur Otto och hon gått i p a r k e n, mindes d e s s fuktiga mörker, bänken, d ä r d e stannat, Ottos arm om h e n - nes midja, O t t o s hviskning — och kyssen!!
De skulle veta, tänkte hon: p a p p a och m a m - ma, jungfrurna och A m a n d a, M a c k e, p i a n i s - ten, alla g ä s t e r n a, d e u n g a flickorna, d e s u - perfina och v ä r l d s v a n a h e r r a r n a!
.
.
.
Omöjligt för n å g o n af dem att t ä n k a n å g o t s å o e r - hörd!
om henne, Nina, N i n a, som d e s å g o här i elegant toalett, en ung dam, en giftas- vuxen fröken!
O c h midt i en bal, d ä r allt faller af sig själf, allt ä r s å ljust, artigt, b e - lefvadt, alla förtjusta att v a r a med.
En v a n - vettig idé, en svindlande tanke.
Nina blef bjuden g l a s s och åt.
Kyssen, tänkte hon blott, Otto har kysst mig.
Det ä r r a m a sanningen, och ingen mer ä n jag vet d e t!
.
.
.
Man t a l a d e till Nina, och hon s v a - r a d e som man v ä n t a d e.
Mamma kom förbi och f r å g a d e: Har du roligt, flickan?
Ja, s v a - r a d e Nina, men hon tänkte blott: — Jag lefver ju ett dubbellif.
Hon, Nina.
Ett dubbellif!
För första g å n g e n s å g Nina i den s p e g e l som a n d r a hålla upp, en bild af sig själf.
B a - len var spegeln, och bilden v a r hvarken skön eller ful, e n d a s t ny och okänd, och hon m å s t e girigt g r a n s k a den.
Hon s å g handling, v e r k - lighet, som ingen a n a d e, ingen t r o d d e henne om (så tänkte Nina], och för hvilken hon m å - s t e b ä r a a n s v a r e n s a m.
Hon v a r en m ä n n i - s k a för sig, först en Nina, som skulle s å v a r a, och s å en a n n a n Nina, som nu p å en gång uppenbarades.
En särskild N i n a.
.
.
Af den första synden s k ö r d a d e hon den för- sta d y r b a r a frukten: medvetenhet.
Nina s p r a n g från b a l e n och u p p p å sitt rum.
Hon t ä n d e b r å d s k a n d e ett ljus och ställde det i fönstret.
Lönlöst, ty ur mörkret utanför s v a r a d e ingen signal från en fick- lampan.
Men Nina stod dock kvar, och en lång stund fick förgå, m e d a n hon t r u m m a d e p å rutan med ett uttryck af stort allvar, djupt b e t ä n k s a m, tanklöst försummande en extra d a n s, som löjtnant Schilling nyss med smick- r a n d e e n t r ä g e n h e t betingat sig.
L Ä S A N D E FLICKA.
ERIKSSON STATY A F CHRISTIAN 1 KUNGL.
BIBLIOTEKETS FÖRSTUGA.
Flickor och böcker.
I VAD VI UNGA FLICKOR LASER!
sade fröken Allvarlig till intervjua- ren.
Fröken Allvarlig var myckel ung.
Hon hade mörkbrunt, glän- sande här, som var benadt midt i pannan, mörka, allvarliga ögon, en liten bestämd näsa, en mjuk haka och röda läppar, som infe sågo sorgsna ut.
Hon hade en klädning af mjukt mörkt tyg och om halsen en hvit broderad krage.
Fröken Allvarlig bodde i ett vackert, ljust flick- rum, och där satt hon nu på en allmogesoffa, som hade hvifmålade spjälor i ryggstödet.
Bred- vid henne satt den kvinnliga journalisten och väntade.
") ag tycker egentligen det är en underlig fråga, " började fröken Allvarlig åter.
" Infe läser statsråd några särskilda böcker för att de är stadsråd eller fondmäklare för att de är fond- mäklare, om det inte skulle vara litteratur, som som äro fläckiga eUer nedsmutsade krtnna ge- nom k e m i s k t v ä t t blifva fallt användbara.
Priset härför är lägst Kr.
3.
- per klädning.
Det är dock ej likgiltigt tiU hvilken affär Ni vänder Eder, t y det är stor skillnad på kemisk tvätt och — kemisk tvätt.
Örgryte K e m i s k - Tvätt- &amp; Färgeri A.-B., Gotebovg.
KLÄDMNGAR - 2Ö2 hör till yrket, men det finns ingen facklitteratur för yrket att vara ung flicka. "
Tidningsfröken såg ned på sin handske.
" Hm, " sade hon, " men det är väl ändå infe pre- cis detsamma med statsråden och fondmäklarna.
De kan ju utom facklitteraturen, som ni så riktigt anmärker, läsa allt, allt möjligt, menar jag, poli- tiska ledare och tjugufemöresböcker och franska romaner och filosofi. "
" Ja, och det kan vi också, " sade fröken Allvar- lig.
" Ni kan inte tro, hvad vi kan det.
Är det för att vi är kvinnor kanske, som vi inte skulle kunna läsa politiska ledare? "
Fröken Allvarlig räknade i ryggen och såg ut- manande ut.
") aa, jag vet inte, " sade tidningsfröken villrådig och ologisk.
" Fruar läser aldrig politiska ledare, har jag hört sägas. "
" Fruar, " sade fröken Allvarlig.
") a, fruar.
Hvad är det också för några?
Det är sådana, som var onda på frureformen.
Den tyckte jag förstås också var dum.
Alla skulle naturligtvis heta fröken.
Men det skulle vi kanske inte tala om nu.
Kan fröken säga mig, hvarför vi unga flickor inte skulle läsa politiska ledare?
Därför att de är tråkiga förstås.
Det begriper jag nog, att fröken menar.
Men jag skall säga fröken, hur det är med flickor och politiska ledare.
Det är alldeles som med ostron.
Innan vi har smakat på dem, tycker vi de är förfärliga.
Till att börja med äta vi dem bara för äran, och för att ingen skall skratta åt vår okunnighet, men sedan tycka vi, att de smakar utmärkt.
Det är visst så med alla dyg- der och alla laster också, att de måste förvärf- vas. "
Fröken Allvarlig såg så djupsinnig ut, att tid- ningsfröken närmast kände sig misslyckad.
" Nu har det ju nyligen stått i ledarna så mycket om fosterlandskärleken.
Skulle inte vi unga flic- kor intressera oss för dem?
Är det någon kanske som vill påstå, att vi inte älskar vårt fosterland?
Och nog finnes det mycket annat också, som kan- ske inte låter så intressant först, men som blir det, när man sätter sig in i det. "
Fröken Allvarlig tystnade några sekunder.
" Men det finns ju förstås saker, som inte är så värst roliga ändå, " fortsatte hon, " men jag undrar, om ens statsråden tycker, att de är roliga. "
" Hvad är det d å? "
frågade lidningsfröken med spänning.
Det lade sig ett litet tvärveck i fröken Allvarligs panna.
" Den proportionella valmetoden, " sade hon.
" Det är inte roligt aft läsa om den.
Tycker fröken det?
Men om man hör doktor Gulli Petrini tala om den, kan det också bli nästan roligt, " sade flickan och ljusnade.
Nu drog tidningsfröken efter andan.
" Ja, " sade hon, " det tror jag.
Men kanske ni nu också ville säga mig något om de franska roma- nerna, ty ni sade ju, att ni också läser sådana. "
" Ja, och svenska, " sade fröken Allvarlig.
" Of- versätfningar skall man ju infe läsa, och man lär sig franska så dåligt i skolorna nu, " fortsatte hon och såg blygsam ut.
") a, och så är det ju moralen, " sade fidningsfrö- ken.
" Unga flickor kan väl ändå inte läsa allt.
Det finns ju så mycket verkligt dåligt.
Och sorg- ligt nog finns det sådant också på svenska. "
Tidningsfröken suckade.
Men fröken Allvarlig såg glad och beslutsam ut.
") a, " sade hon, " men det är inte så farligt.
Det är inte alls så farligt med moralen, för de där böckerna är infe roliga.
Det är alldeles motsat- sen till ostrona.
Första gången man läser en så- dan där bok tycker man den har en ovanlig och lustig smak, men snart känner man, att det sma- kar dåligt, och då bryr man sig inte om att läsa. "
" Månne det, " sade tidningsfröken, " månne ... ja, jag menar ... är det så säkert, att de läsande unga KLIPPAN.
Modernaste - Finoappersbruk.
SjHtelaltt&amp;av i Finare Post-, Sftwlf-, Kople- ocH Tt * ycbpapper * s a m t Kantong.
Iduns textpapper tillverkas af Klippan.
flickorna alltid reagerar på ett så sundf sätt?
Det ligger infe alltid i den mänskliga naturen att skydda sig själf för ondt.
Människor går på svag is ibland utan att märka def, och så drunknar de.
Det behöfs nog varnas för dålig litteratur också, för de unga förstår inte alltid faran. "
" Den mänskliga naturen, " sade fröken Allvarlig • blott, " den mänskliga naturen. "
Så feg hon stilla.
" Hvad är den, " sade hon åter.
" Är små barn den mänskliga naturen?
Men små barn skall uppfostras.
De skall lära sig, hvad söm är ondt och godt, och de skall lära sig, att vara rädda för svag is.
För d e förstår det inte.
De skall gå i skola och lära sig att tycka om riktigt bra böcker.
Men de skall lära sig mycket mera.
De skall lära sig hela den vackra och högtidliga berättelsen om hvad de är ämnade till.
Flickorna skall lära sig def, ja, gossarna också, men jag tänker nu mest på flickorna.
De skall lära sig, att de är som en länk i en kedja, som är hela mänskligheten, och det beror på dem själfva, om länken skall brista eller hjälpa till att göra kedjan hel.
Och de skall lära sig också, att det är d e, som har ansvaret för de små barnen, som skall bli kedjans nästa länk, för det är de som skall bli deras mödrar och göra dem till riktiga människor.
När de vet allt detta, tror ni infe då, att de också vet, hvilka böcker, som är bra att läsa och hvilka, som är dåliga. "
" Joo, " sade tidningsfröken, " det måste jag ju tro, men finns det då infe alls några faror inom den moderna litteraturen för de unga flickorna? "
Fröken Allvarlig drog tillsammans ögonbrynen en smula och funderade.
" Farorna är, " sade hon, " att det fattas så många goda böcker i den mo- derna litteraturen.
Om ni kan göra något för det, så vore det bra.
Men det blir väl svårt för er. "
") ag kan ju alltid säga till författarna, att ni tycker det, " sade fidningsfröken ödmjukt.
" Ser ni, vi unga flickor, vi vet något som många författare har glömt, att lifvet är godt och värdt att lefva, och när de kommer till oss och säger, att def infe är så, då tror vi dem förstås inte, men vi förstår, att de inte själfva duger till så mycket, för lifvet är väl, hvad man själf gör del fill, eller tror ni inte det? "
" Kanske, " sade tidningsfröken.
" Och så kunde ni gärna säga till författarna, att de infe alltid skall skrifva om erotik.
De kunde väl skrifva om annat. "
" Hvad då, " sade tidningsfröken och såg för- bluffad ut.
" Å, så mycket i fosterlandskärlek och vänskap och mod och själfuppoffring och ståndaktighet och mycket annat.
Det tycker vi unga flickor om att höra, men det är inte så ofta vi få def. "
„Nagot skrifs det väl också om sådant, " sade tidningsfröken medlande.
" Men nog tycker väl unga flickor ändå bäst om berättelser med kärlek i. Def är ju det vackraste i världen, och det na- turligaste också att tänka på vid deras ålder. "
Fröken Allvarlig såg åter rätt framför sig.
Hon log inte, och tidningsfröken var nästan rädd för hvad hon skulle svara.
" Kärleken, " sade hon.
" Ja, men den kan knappt någon skrifva riktigt vackert om för någon annan än den han riktigt håller af.
Det är så många, som skrifver ledsamma saker om den i böcker, och def är det värsta, som finns att läsa.
För- resten tänker inte unga flickor heller jämt på kärleken.
De vet, att hela lifvet i alla fall infe är kärlek, och de tänka också på allt det andra.
Det xker jag verkligen, att ogifta kvinnliga journa- lister borde förstå. "
På de orden visste inte tidningsfröken något lämpligt svar.
Det var förmodligen af den anled- ningen hon reste sig och tackade för intervjuen.
GERTRUD ALMQVIST.
Hudens " M a n f å n g a r i c k e flugor m e d ä t t i k a. "
En enquête om ungkarlsskatt.
FOR NÅGON TID SEDAN utsände vi till ett antal damer en rundfråga af följande lydelse: " Anser ni att vi böra införa en ungkarlsskatt, och, i sä fall, hvad skulle vinnas därmed? "
De mycket intressenta svar, som inkommit, ha vi sparat till flicknumret.
Detta emedan vi tro att ungkarlen är en företeelse icke utan intresse för den unga flickan, antingen non ser honom som den gynnade konkurrenten pä arbetsmark- naden, som snabbt löper om henne till högre lön och befordran eller som sin eventuelle man eller bägge delarna.
Af de inkomna svaren se vi tydligt att här existerar ett missförhållande.
Mannen får den högre aflöningen, emedan man väntar af honom att han skall försörja en familj, men sä gör han det kanske inte alls, medan kvinnan, hvars lön är beräknad för henne ensam och knappt det, mången gång har lika dryga försörjningsplikter som någonsin en man.
En ändring till ett bättre och rättvisare för- hållande torde vara väl behöfllig, svårigheten ligger, som flera af de svarande framhålla, däri att det finns så mänga slag af ungkarlar.
Den egoistiske och antisociale ungkarlen är blott en del af ståndet, där finns också ungkarlen mot sin vilja.
När frågan blir hvad man skall göra med ungkarlarna, så är det blott de tvä unga damerna Anna Lenah E ' gström och Eira Hellberg, som obarmhärtigt fordra ung- karlsskatt, och tro att den skulle verka upplifvande på männens lust att gifta sig.
De öfriga damerna mena, att en belöning i någon form af familjeförsörjare och ett kraftigare efterhållande af försumliga barnafäder vore ett bättre medel.
Och fru Marika Stjernsiedt samlar argumenten mot ungkarlsskatten i en rad, då hon säger: man fångar ej flugor med ättika.
Si EHURU JAG ANTAR ER FRÅGA: " BOR STA- ten införa ungkarlsskatt, och hvad skulle vinnas därmed? "
är framställd på skämt ber jag att få besvara den med allt det allvar en så viktig sak kräfver.
Mitt deltagande för den stackars mannen som saknar familjeband och som ensam framsläpar sitt lif manar mig att till första delen af er fråga säga ett absolut nej.
Hvarför genom en grym och orätt- vis lagstiftning lägga ytterligare sten på bördan?
Ungkarlen har ju redan förut tillräckligt stora ut- gifter — ty äfven en ungkarl måste ju lefva.
Med en sådan beskattning kunde man ju tänka sig den risken, att ungkarlen kastade sig in i äk- tenskapet för att undgå skatten.
Och då natur- ligtvis en minimiålder finge fastställas för den skattskyldiga, 45 à 50 år antagligen, då ungkar- len i de flesta fall är en inbiten vanemänniska, kunde äktenskapet väl svårligen befordra hans lycka.
Dessutom utsätter sig en äldre ungkarl för den obehagliga risken att vid ett eventuellt frieri mö- tas af frågan: " Ar det af kärlek, eller för att slippa skatten ni anhåller om min hand? "
Därför ber jag: Låt den stackars ungkarlen sitta i orubbad!
bo!
En enda omständighet skulle dock, trots allt deltagande, kunna försona mig med ungkarlsskat- ten, och det vore om den ansloges till pensione- ring af faderlösa barn, födda utom äktenskapet.
FRIGGA CARLBERG.
förtjusning komma att inträda i ett så privilegie- rat och premierad!
stånd.
Och så blir allt så bra — så.
Med utmärkt högaktning ANNA LENAH ELGSTROM.
DET KAN ICKE LÄNGRE HEMLIGHÅLLAS, att på djupet af vårt svenska ögonblickssamhälle pyr sig något, som endera dagen skall slå uf i full låga, om icke i tid åtgärder företagas, som hindra def.
Något, som aldrig- kan bli af godo för vare sig individ eller folk och som, äfven om dess makt varar allenast en tid, dock skall sträcka sina verkningar in öfver kommande generationers sinnen.
Och det är könshatet.
Könshafet födes ur en bitter kamp för brödet, i hvilken kamp den ena parten städse ligger öfver i makten men lika städse tror sin ställning hotad, och den andra parten städse slår sina händer lama mot den andres starka mur.
Könshatet springer först fram hos kvinnan, den ekonomiskt nedhållna, som glömmer, att hon är kvinna i be- märkelsen af " mannen ena hjälp " och endast minns, att hon är en oräffrådigt förtrampad män- niska.
Bitterheten förkväfver hennes kvinnliga vilja och känslor och hon går blindt in i en armé, som svurit, att den skall gå fram till hvad pris som hälsf.
Könshatef är en allvarlig fakfor att räkna med när det varande och blifvande samhällets konto göres upp, och om än Sverige hittills varit för- SANNERLIGEN EN RÄTT SVÅR FRÅGA ATT skonadt från djupa slitningar i det fallet, börja nu ge svar på, synnerligas!
under ett skottår, då ett tecken visa sig, som tyda på annat.
jakande svar från en ogift, kvinnlig individ lätt Alla stora frågor hänga nära samman.
Man kan få karaktären af ett sorts utpressningsför- botar icke samhällets brister med lösningen af sök gentemot den del af det manliga släktet, som e n fråga.
Men den kan bidraga till def helas är i samma oförmälda belägenhet.
Men jag må- förbättrande, och om den stora massan af ogifta ste väl stå risken ändå.
Ty enligt min åsikt skulle män blefve beskattad mer än den gifte mannen samhället göra rättast om det genom införandet af och den själfförsörjande kvinnan, vore det en ungkarlsskatt gjorde slut på sin nuvarande favo- vinst i mer än ett afseende.
risering af ungkarlarna på familjeförsörjarnas be- En ogift man tillerkännes högre lön för samma kostnad.
arbetsprestation som en kvinna ger och aflönas Def tyckes mig förresten underligt att icke de lägre för.
Det sker — åtminstone inom statens senare för länge sedan gjort uppror mot den verk — med den motiveringen, att mannen skall orättvisa syn på äktenskapet, som något hvilket sättas i stånd att bilda familj och således ge sta- bör bestraffas med ökade pålagor, hvilken gör ten valuta i människor och arbetsintensitet.
sig gällande öfver allt — om icke i teorin så i Men när nu mannen icke bildar familj, så åt- praktiken — genom ungkarlarnas lika beskattning njuter han dock sin högre lön.
med familjefäderna, trots dessas mycket större Om en ogift man finge endast en eller två utgifter.
Särskildf har jag undrat öfver deras procents ökning å sin skaft, skulle det bli en rätt tålamod inom arbetarklassen, där familjeförsör- kännbar utgift för honom och kanske komma ho- jarna t. ex. i fackföreningarna alltid dra tyngsta nom att reflektera litet allvarligare på nyttan och lasset, medan ungkarlarnas majoritet dock bestäm- nödvändigheten af familjen.
mer ledningens art.
Jag går förresten så långt att Det är de dyra tiderna, som minskat antalet jag anser att familjefäderna borde ha särskilda äktenskap, säges def.
förmåner där så kunde ske, som t. ex. lindring i Förlåt, det är de makihafvande ekonomernas afgifter till sjuk- och begrafningskassor etc. dåliga politik, som åstadkommit def.
Dock — någon höjning af äktenskapsfrekven- Huru kan man som järnvägsstyrelsen e r s ä t t a sen tror jag emellertid icke skulle bli följden af manlig arbetskraft med kvinnlig, denna utjämning — ja, jag hoppas det rent af — e m e d a n d e n s e n a r e ä r b i l l i g a r e?
medlet har en osympatiskt nära frändskap med Hvilken ohederlig konkurrens är icke def, ohe- tvång.
Men man behöfver nog icke vara rädd derlig ur alla synpunkter sedt.
Ohederlig mot för att det skall verka så — åtminstone i de mannen, mot kvinnan och mot staten.
högre klasserna kommer säkerligen den verkligt Man har klagat öfver kvinnans växande själf- frihefsälskande ungkarlen att hellre betala sin tri- känsla och att hennes ställning som själfförsör- but till det allmännas bästa i mynt än i familje- jande skulle göra henne ovillig för hem och mo- omsorger.
Något som samhället icke bör sörja derskap.
öfver då denne individ nog i allmänhet är föga Nonsens.
Kvinnan är och förblir kvinna, lika skickad till familjefader.
Medan däremot de af väl som mannen är och förblir man.
M e n l å t naturen till detta bättre lämpade ungkarlarna med h e n n e s l i p p a f ö r m y c k e t s t r i d for P Ä R M A R vdwd.
CREME SIMON PARIS t i l l I D U N 1911 o e b f ö r e g å e n d e år t i l l h a n d a h å l l a s till följande priser: I d u n s pärmar, röda m e d guldtryck kr.
1:60, Hus romanbibliotek, röda eller gröna 50 Oxe.
I d u n s Hjälpreda, röda eller gröna 60 O n, erhållas i närmaste bokhandel eller direkt Iran Iduna expedition) o m r e k r i - likvid i postanvisninar i n s ä n d e s.
Kunna Enda medel som går hyn vacker och len utan att irritera huden.
sition och - 2Ô3 -
ä r vi s ä g a: " d e n lyck- liga å l d e r n ", finns det ju ingen t v e k a n om, att vi icke m e n a u n g - domen.
Det a n s e s ju en g å n g för a l l a fastslaget, atf m ä n n i s k a n s lyckligaste år ä r o den s o r g l ö s a, den hoppfulla u n g o m s - tiden.
Men d e u n g a själfva, som föröfrigt ofta h a en viss misstro till det en g å n g för a l l a fast- s l a g n a, d e u n g a tala ofta om den lyckliga åldern med ett bittert och hånfullt löje och t ä n k a d å blotl p å det oerfarna sinnets första svi- d a n d e missräkningar, p å den fam- l a n d e o s ä k e r h e t e n innan en p l a t s och ett a r b e t e i världen ä r o funna, p å l ä r o å r e n innan erfarenheten blomma, d e s s mest besjungna klenod.
M e d e l - åldern, s o m sitter i s k u g g a n och ser u n g d o m e n rosig och r a s k v a n d r a förbi p å d e n solbelysta vägen - och b ä r den p å g r u b b e l och hjärt- sorg, inte syns det ta mycket p å den — t ä n - ker helt visst, atf h v a d den kan h a vunnit af jämvikt och klokhet o c h trygghet för sitt lif, den oersättliga c h a r m e n, den slutna k n o p p e n s, det o r ö r d a sinnets s k y g g a tjusning, som aldrig kan efterapas af n å g o n konst och som, k v a r h å l l e n utöfver sin naturliga g r ä n s blir sin e g e n k a r r i - katyr, den h a r m a n fått g e till pris.
O c h den skall s e p å u n g d o m e n m e d afund o c h med en suck minnas hur o t a c k s a m m a n var mot u n g - d o m e n s d y r b a r a skatt, när man ä g d e den, men det skall icke v a r a en elak afund, som ö n s k a r ondt, uti&gt;n en full af g o d h e t och öfverseende.
K a n s k e ä r h ä r v i d l a g förhållandet ömtåligast mellan den u n g a kvinnan och den m e d e l å l d e r s.
En m e d e l å l d e r s man h a r d e flesta c h a n - s e r framför d e n unge, o c k s å h o s kvin- nan.
Men den m e d e l å l d e r s kvinnan s e r den u n g a kvinnan s e g r a öfver h e n n e i s å m å n g a punkter, att def m å r ä k n a s h e n - nes hjärtas mildhet till förtjänst, om hon icke låter d e n u n g a u m g ä l l a det p å n å - got sätt.
Om v å r tid s e r mindre af k a m p e n mellan å l d r a r n a än fordorTCär def bortta- g a n d e t af d e n yttre g r ä n s s k i l l n a d e n mellan d e m s o m till dels b ä r förtjänsten.
En modern kvinna k a n g ö r a sitt lif likt d e n nordiska d a g e n med sin långa stilla gryning, och med ett sakta, o m ä r k - ligt sjunkande h ä n mot natten.
Ifall vi tycka, s o m vi naturligtvis g ö r a — o c h d e n s k ö n a ram, som omsluter d e s s a r a d e r, bestyrker v å r tro — om vi tycka att d e n nordiska, den u n g a s v e n s k a kvinnan ä r mer b e t a - g a n d e ä n n å g o t a n n a t lands, ä r det icke just därför att h e n n e s gryning h ä n mot den m o g n a kvinnligheten ä r s å lång o c h ljuf med sin s v a l a o c h k l a r a d a g e r?
Iduns redaktion h a r satt ihop sitt flic- k o r n a s nummer, icke utan fruktan o c h bäfvan; skall hon bli nöjd, d e n b o r t - s k ä m d a s v e n s k a flickan, s å v a n vid hyll- ning o c h smicker, s k o l a vi b e l ö n a s m e d det n å d i g a s m å l e e n d e, som betyder att hon kännt igen sig själf, o c h att def roat h e n n e?
Men eil är flicknumrets redaktion förvissad om, och det är, att d e u n g d o m - liga l ä s a r n a s k o l a v a r a b e l å t n a med att bli ställföreträdda p å sätt som h ä r skett af d e u n g a d a m e r, s o m godhetsfullt m e d - gifvit att i Iduns flicknummer representera den unga sven- s k a kvinnan af i d a g.
Ta vi v ä l fel, d å vi tro, att vår tid k a n b e r ö m m a sig af att ä g a en lyckligare o c h d ä r - för också mer betagande ungflicktyp ä n forna d a g a r?
Vår s v e n s k a flicka ä r icke längre b a r n, till d e s s hon p l ö t s - ligt k a s t a s in i en kvinnas a n s v a r och plikter.
Hon har rätt att v a r a en ung b l o m m a n d e människa, s o m k a n s t ä r k a och pröfva sina krafter p å e g e n hand till d e s s hon ä r rustad att möta lif- vets.
Till h e n n e s naturliga charm kommer d å d e n intellektuella ljufheten förbunden med klokheten o c h ä n d å lika ljuf, kvinn- ligheten förbunden med sja Iff il lit o c h ä n - d å kvinnlig.
E. W. Bilderna på dessa tvä sidor äro, med före- målens älskvärda medgifvande, utförda efter fotografler från de kända stockholmsfotograferna Ferd.
Flodin och Ateljé fœger.
brödet och den sociala ställningen.
Det ar där faran ligger.
Dyrköpt vinst säljes dyrt, om ens alls.
En skatt på ogifta män skulle minska den nu- varande orättvisan i aflöningsskillnaden.
Den skulle vara en hälsosam påminnelse om samhälls- skyldigheter och den skulle — säkert!
— höja äk- tenskapsfrekvensen.
Hur det sedan går med nativiteten, därom må en annan lönereform handla.
EIRA HELLBERG.
SOM JAG AF PRINCIP ÄR EMOT KLASS- och könslagstiftning, så besvarar jag den förra delen af frågan med n e j.
Jag kan ej förstå, hur vi kvinnor, som arbeta på att ur gällande lagar få bort de restriktioner på grund af kön, som fin- nas där för kvinnorna, kunna medverka till en könslagstiftning för män.
Hvad angår den senare delen af frågan så antar jag, att den afsedda fördelen med ungkarlsskat- ien skulle vara, att man ökade skattebördan, där bärkraften vore större till lättnad för dem, hvilkas ekonomiska ställning vore sämre t. ex. lägre lön- tagare, kvinnor, hvilka i allmänhet underbetalas för sitt arbete och män, som ha en stor familj att försörja.
Vidare vore väl meningen att tillföra staten (eller kommunen?)
en vinst.
Skillnaden i beskattning efter bärkraft är ju re- dan införd genom progressiv beskattning, och detta anses väl allmänt vara rättvist.
Den här föreslagna beskattningen däremot anser jag skulle drabba individerna bra orättvist.
Hvad me- ning skulle det t. ex. vara i att medelst ökade skatter straffa en ung man, som v i l l gifta sig men ej k a n det just till följd af för små inkom- ster eller till följd af, att han har föräldrar eller syskon att dra försorg om?
De, som yrka på ungkarlsskatfens införande, måste förutsätta, att de ogifta männen ha lika stora inkomster som de gifta, och att de förras nödvändiga utgifter må- ste vara mindre än de senares.
Detta är dock ej alltid fallet, ty gradering i lön efter behof exi- sterar redan.
Jämför den oproportionerligt stora skillnaden i lön mellan vissa högre och lägre tjänstemän, beroende på att man förutsätter, att de förra äro gifta och de senare ogifta.
Ett missförhållande, som bör rättas, är, när statens högsta löner, afsedda att räcka till medelstor fa- miljs underhåll, utbetalas till en person, som blott har sig själf att sörja för.
Det enligt min mening bästa sättet att ändra detta missförhållande är, att till a l l a familjeförsörjare, vare sig de äro män eller kvinnor, eller vare sig de sörja för det upp- växande släktet (barnen) eller det utdöende (för- äldrarna), skulle man utbetala förutom lönen ett extra tillägg såsom familjeförsörjarbidrag.
För statstjänarne kan ju detta vid följande löneregle- ringar nog genomföras.
Hur man skulle tänka sig lösningen af frågan för de fria yrkenas inne- hafvare, kan jag ej nu gå in på, men jag anser principen rättvis.
Alldeles säkert skulle de ogifta herrarna känna ungkarlsskaften som en orättvisa.
I de kårer, där män och kvinnor arbeta tillsammans, skulle män- nen snart anföra den såsom ett skäl för att er- hålla ett högre lönebelopp än de kvinnliga kam- terna, d. v. s.
" syvende og sidst " skulle kvinnorna få betala ungkarlsskatten.
Hvad den väntade vinsfen för stat eller kommun beträffar, så skulle säkert större summor kunna inbesparas om försumliga familjeförsörjare och barnafäder fvungos att lämna det underhåll, som nu måste utgå af allmänna medel.
Detta vore en moralisk vinst, som i värde vida öfverstege den penningvinst ungkarlsskatten kunde inbringa.
ANNA LJUNGBERG.
TROR IDUN VERKLIGEN ÄTT EN UNGKARLS- skatt vore ett verksamt medel att höja äkten- skapsfrekvensen?
) ag tror för min del det fins en hel del stackars ungkarlar, som gärna skulle gifta sig, om de bara hade råd — och skulle dessa alltså nu på köpet få betala extra för sin trisfa belägenhet?
Sedan finnas ju de, som väl ha råd, men ingen lust — och då hoppas man således att lusten skulle komma, bara de finge plikta för olusten!
Och så en annan sak: Där kvinna redan är lika ställd med man på ar- betsmarknaden (och vi hoppas ju hon blir det mer och mer, i mån af arbetsförmåga), skulle de ogifta damerna då också skatta?
Hvarför inte?
Skall vidare man — eller kvinna, som har ett el- ler flere barn att sörja för, likafullt skatta som " ungkarl ", ifall han (hon) är ogift?
Låt oss hellre försiktigtvis lämna ungkarlarna, som sådana i fred.
Det kunde falla någon bit- varg och anfifeminist bland dem in att framkasta: Änka efter tjänsteman har pension (äfven barn- lös), men har änkling efter samma tjänsteman, nämligen kvinnlig dito, också pension?
Svaras: nej.
Och detta är rättvist, ty det är i regel svårt för de ensamma kvinnorna utan yrke och hvilka ägnat största delen af sitt lif uteslutande åt man och hem.
Men samtidigt kan tänkas, att än- kans själfförsörjningsmöjligheter i vissa fall äro sådana, att fattiga ensamma karlar, hvilka aldrig haft råd att bilda familj, betrakta pensioneringen som en orättvis rubbning af jämviktsläget.
Maka på den ena kanten, så blir det snedt på den andra!
Men framför allt, det fins och måste uppfinnas bättre medel att minska den nuvarande kvinnliga arbetsbristen, än den, att locka ungkarlar till för- sörjare åt våra flickor g e n o m b e s k a t t n i n g.
Det kan aldrig vara annat än en krokväg — och en dålig.
Ty kom till sist ihåg det franska ord- språket: " Man fångar inte flugor med ättika ".
MARIKA STJERNSTEDT.
NÄR IDEEN OM UNGKARLSSKATT DYKER upp, sker det, efter mitt förmenande, alltid som ett symptom af att något är på tok i samhället.
Så t. ex. i Danmark under medeltiden.
Tyska köpmän bosatte sig i landet för att på några år skrapa ihop en förmögenhet, hvilket gick lätt nog för sig, emedan dess ekonomi var ytterst primitivt ordnad.
Men de danska flickorna och deras släkt behagade dem ej, utan när de fått sitt lystmäie af danskt guld, reste de hem och grundade familj i Tyskland och uppfostrade sina barn för det ty- ska fosterlandet.
Dessa tyskars inträngande på den danska arbetsmarknaden försämrade villko- ren för danskarna själfva.
De danska unga män- nen hade svårt att sätta bo och lefva på samma fot som de främmande affärsvännerna, och dessutom lockades de af deras föredöme att lefva ogifta för att komma i åtnjutande af samma frihet från familjebanden som främlingarna åt- njöfo.
Då lades en skatt på dessa tyska ungkarlar.
Hvar och en främling, som försmådde landefs döttrar, måste erlägga ett skålpund peppar årli- gen, och folkhumorn döpte dem snart till P e- b e r s v e n d e.
Än i dag kallas den danska ung- karlen P e b e r s v e n d.
Äfven i de moderna kulturstaterna är förslaget om ungkarlsskaft eft symptom af social vrede.
Man ser i den ett medel att komma åt ungkar- larna, men hvad göra de nu för ondt?
Alltsedan penningen blef den egentlige värde- mätaren af alla nytfighefer och all verksamhet, har samhället tillmätt mannen en rund summa däraf för aft han skall grunda familj, men antin- gen vägrat kvinnan inkomster t. o. m. för hennes eget arbete eller ock beräknat hennes lön afse- värdt lägre än mannen — högst 75 % däraf — och försvarat detta handlingssätt därmed, att mannen skall dela med sig åt andra men hon skall ensam konsumera sitt.
Men nu visar verkligheten oupphörligf prof på att mannen ensam konsumerar allt hvad han får och betraktar hela denna summa som sin privata egendom, medan däremot kvinnan ofta af om- ständigheterna tvingas att dela sin knappa in- komst, beräknad för henne ensam, med anhöriga, och detta äfven om män, t. o. m. ungkarlar, äro lika nära dessa försörjningsplikter som hon, ja, t. o. m. närmare.
Vidare ger verkligheten ideligen exempel på aff ungkarlar sätta barn in i världen och alltså ha försörjningsplikter mot dem och deras moder, men begagna sig af orättvisa lagar för att smita ifrån dessa naturliga plikter.
Man fog saken lugnt så länge man såg den öfvergifna kvinnan och hennes barn som de enda offren för detta hand- lingssätt.
Man vräkte ansvaret och skammen på henne och ursäktade därmed, att man i regel b e - röfvade henne de möjligheter till själfförsörjning, hon hade, innan hon blef mor, eller åtminstone lade så många stenar i hennes väg som möjligt.
Men i samma mån som människorna börjat fatta det organiska sammanhanget mellan hemmet och samhället, har det gått upp för allt fler, atf äfven samhället är ett offer för detta system.
Man börjar räkna ut att samhället, som generöst och förtroendefullt utan att på förhand kräfva någon förbindelse, anför- trott honom medel till både hans och hans familjs underhåll, blir dubbelt besviket, när det får åtaga sig mor och barn.
Saken förvärras däraf, att en fruktansvärd!
stor procent af dessa kvinnor och barn måste skänkas en särskildt dyrbar vård på grund af att de förra öka de lastbaras skara och bli härdar för venerisk smitta, de senare äro ärft- ligt belastade med sjuklighef och brottslingsan- lag.
De lättast skönjbara frukterna af ungkarls- systemet äro således en relativ minskning af de närande klasserna i samhället och en oerhörd ökning af de tärande.
Skarorna af tärande med- lemmar, såsom idioter, vanföra, alkoholister, fån- gar m.
fl., äro nu så stora, att man kan försvara, att man sammanför dem i klasser.
När kvinnorna kommo i kontakt med denna - 2Ô6 - bittra verklighet, behandlade de den först reli- giöst, gåfvo en slant, när de hade godt om pen- gar, bildade välgörenhetsföreningar och gåfvo basarer.
Ett djupare grepp i frågan förde dem till lagstiftningen och nästa steg till bevillningen.
Och nu äro vi där.
Man har fått tag i den skyl- dige.
Ungkarlen, som tar emot underhåll för an- dra men konsumerar det själf och kastar dessa andra på gatan, hvilket i våra dagar betyder i samhällets famn, skall straffas dels för sitt svek mot dem, dels för sitt svek mot samhället.
Det är logik i detta, men den behöfver icke nödvändigt föra till ungkarlsskatt.
Låt vara, att dessa ungkarlar äro straffvärda och att de utgöra en mycket stor kontingent af ungkarlsmassan, så är denna kontingent dock icke lika med det hela.
Många skulle träffas orättvist, och därför är metoden i sin helhet orättvis.
En mängd ungkarlar äro oförvitliga: fylla sina plikter mot samhället och anhöriga mönstergillt.
Många af dem gifta sig ej på grund af fattigdom, sjuk- lighef o. a. fullt giltiga skäl.
Att lägga skatt på dem vore orättvist, men icke heller kunna de be- frias, om sådan skatt infördes.
Ungkarlarnas själfdeklarafion finge icke gå mer in i det intima än andra människors själfdeklarationer.
Något som talar för att den föreslagna skat- ten bör uppfatfas som ett straff är, att ingen kräf- ver den af de kvinnliga ungkarlarna.
Det ständigt växande kvinnliga ungkarlsståndet skapas själf- klart af ungkarlssystemet.
Hvarför riktar sig ej den sociala vreden mot detta?
Naturligtvis där- för, att kvinnorna disponera öfver så ringa eko- nomiska resurser samt förvalta dessa på ett sätt, som gör, att de skörda allmänt gillande.
Det synes mig, att denna sociala vrede icke bör som i det medeltida Danmark rikta sig mot p e r - s o n e r utan mot s y s t e m e t.
När Danmark ordnade sin nationalekonomi på ett klokare sätt, så slapp det ifrån atf inkassera all denna peppar.
Om Sverige ordnar sin nationalekonomi så att det bryter udden af ungkarlssystemet, så behöfver det ej tillgripa en sådan åtgärd som att göra ung- karlarna till skatteobjekt.
Det löje, som ännu ly- ser kring ordet Pebersvend ger vid handen, att det hela slutade som en komedi.
Jag fruktar det- samma blefve förhållandet här.
Botemedlet är alltså att icke ge mannen pen- gar, afsedda för familj, förrän han har bildat fa- milj, d. v. s. hvarje lön beräknas i hvarje grad i två klasser, en för hufvudförsörjare, en för en- samma.
Om det är män eller kvinnor det gäller, det spelar ingen roll, men det bör observeras, att om både man och hustru äro löntagare, så bör hvar och en räknas som hufvudförsörjare, fy hemmets vård blir dyrbarare, när kvalificerade biträden måste anlitas för det arbete hustrun skulle göra, om hon icke vore löntagare.
Lagen bör vidare ålägga hvarje fader och hvarje moder försörjningsskyldighef, beräknad ef- ter deras sociala miljö, fill hvarje deras barn.
Ungkarlen kommer då i det predikament, att han måste underhålla barnen, då han uppbär den lägre lönen, om han förskjuter dem, men om han erkänner dem, så får han den högre.
Därför bör grundlönen vara lika för alla, men hufvudförsör- jares lön stiga i fler och större grader än den en- sammes.
Det kan invändas, att i så fall skulle ungkarlar föredragas i allt arbete på grund af sparsamhefs- skäl.
Jag tror icke det.
Statens, kommunens och alla rättsligt uppordnade arbetsområden stipulera för- tjänst och skicklighet som enda meriter.
Genom att öfvervaka, att så sker i hvarje fall, bevara fa- miljefäderna sin rätt till arbete.
Än på den fria arbetsmarknaden då?
Ja, där verka så helt an- dra faktorer.
En ungkarlsskatt skulle där icke minska missförhållandena och en efter behofs- principen i viss mån reglerad lön skulle icke öka dem.
Där samverka så många omständigheter för att bibringa människorna den vissheten, atf den nuvarande organisationen af arbete måsfe utvecklas till en mera rationell.
Denna måsfe också sikta på ungkarlssystemet för att skjuta bräsch i det.
Men där finns så många möjlighe- ter, att de icke kunna dryftas i en artikel, som först och främst bör vara kort.
Det hör ju icke heller till det förelagda ämnet.
På den uppställda frågan svarar jag alltså i all ödmjukhet: Staten bör icke införa ungkarlsskatt, fy därmed vunnes endast ytliga och tillfälliga för- delar.
I stället bör samhället skapa sundare sexuella och ekonomiska förhållanden genom att i högre grad än nu grunda sin verksamhet på rältfärdighetsprincipen.
Ungkarlssystemet hör till sådant samhällsondt, som skall värka bort, och den processen bör påskyndas därigenom, atf samhällets sunda utveckling främjas.
Med utmärkt högaktning JENNY VELÄNDER.
Påsken på Sjöbods.
I ET VAR SK ä RTORSDAGSEF- termiddag.
Tåget, som stod och p u s t a d e vid Centralstationen med nosen söderut, var fullt af folk, och de, som k o m m o sist, h a d e alla utsikter att få passera Södermanland stående.
Men r e d a n tjugo minuter före t å g e t s af- g å n g h a d e lilla plikttrogna Ingår varit n e r e och b l o c k e r a t fem p l a t s e r i en a n d r a k l a s - s e n s kupé, och d ä r s t o d hon nu och m o t a d e hvar och cn, s o m försökte t r ä n g a sig in.
En ung m a n gick ett p a r g å n g e r förbi och k a s t a d e f r å g a n d e blickar in i kupén.
Slutli- gen s a d e h a n: finns här verkligen inte en e n d a plats l e d i g?
— Jo, en, s a d e Ingår och s å g p å honom med sina ärliga ögon, v a r s å god.
Han h a d e icke väl hunnit slå sig ner i eii hörn, d å ett p a r m e d e l å l d e r s d a m e r t r ä n g d e sig in utan att fråga efter Ingars s a k t m o d i g a protester.
— Mina damer, s a d e den u n g e mannen och b u g a d e sig med det leende, som vunnit s å m å n g a tanter hitintills, jag b e r om ursäkt, allt är upptaget.
Då s p r e d sig ett bistert löje öfver det ä l d - sta af d e två ansiktena i dörren: — De ville v a r a e n s a m m a, Herre gud, s å låt dem det.
Ungdomen har nu en g å n g privi- legium p å att v a r a oförskämd.
Ingår blef röd som blod och s å g upp för att p r o t e s t e r a, men inkräktarna voro r e d a n borta.
— Tack s å mycket, s a d e hon blygt, när hon blifvit e n s a m m e d sin r e s k a m r a t.
— Ingen orsak, s v a r a d e han vänligt.
Han s å g ut som om han velat k o n v e r s e r a, men i d e t s a m m a h ö r d e s röster utanför: Hvar kan Ingår hålla h u s?
— Här, här, skrek Ingår med outsäglig lättnad.
Den e n s a m m a främlingen k r ö p nu b a k o m sin tidning i ett hörn, men iakttog i smyg med stort intresse fyra ungdomar, som kommo in i kupén, l a s t a d e som p a c k å s n o r.
— Det var g r a n n a flickor, tänkte han.
De två g o s s a r n a, som följde dem, hann han icke ens s e åt.
En af flickorna h a d e öfvervakat att b a g a g e t blef ordentligt uppstufvadt p å hyllorna, nu s a t t e hon sig midt emot honom.
— S e r man på, en riktig p r i n s e s s a från Osferlanden.
Hon h a d e svart tungt hår, k a m m a d t i rak lugg öfver den b r e d a, l å g a pannan, en liten kort, buktig n ä s a, ett p a r mycket tunna b e s l u t s a m m a l ä p p a r och b e r n - stensbruna, v a k n a ögon.
Just nu mötte d e h a n s blå nyfikna med en kall, b e s t r a f f a n d e blick.
Hon var tydligen inte att leka med.
Då var nog den första mindre farlig, hon med flätorna i b l o n d a s m å grytlock vid öronen, runda h ä l s o s a m m a kinder och g l a d a grå ögon.
Men d ä r var ännu en och det slog honom genast, att hon v a r den allra mest förtjusande.
Hon h a d e g e n a s t p l a c e r a t s i ett hörn med en k u d d e b a k o m ryggen och satt d ä r nu stilla och tyst, m e d a n d e a n d r a p r a t a d e, och s å g rakt framför sig med d e b l å a s t e ö g o n han någonsin sett, inte stora, men s å rent underbart svenskt blåklintsblå att han icke kunde ta blickarna från dem.
Hennes hy v a r hvit som ett godt s a m v e t e men det v a r en underlig djup skuggning kring ögonen, som han icke förstod, och munnen, liten och vek i linjerna, h a d e detta tåliga drag, som a n n a r s brukar komma först längre fram i lifvet.
Till allt detta v a r h å r e t kopparbrunt och föll v a c k e r t kring p a n n a n.
— Hvad har du i m a t s ä c k e n, Verna, s a d e den yngsta af g o s s a r n a, som var brun och u n d e r s ä t s i g med utskjutande u n d e r l ä p p.
— Jaså, hon hette Verna, den b l å ö g d a, Verna — — Är du hungrig d å?
f r å g a d e Ingår.
— Har du själf kommit ihåg c i g a r r e t t e r?
f r å g a d e den ö s t e r l ä n d s k a prinsessan.
— Mandelspån, s a d e Verna och log.
— Skall det v a r a en cigarrett, Mirjam?
s a d e den u n g e mannen och drog stolt fram ett silfverfodral.
— Tänk, hon heiie Mirjam, det v a r ju precis.
Den e n d e, som icke yttrat sig var den långe, m a g r e u n g e mannen, som läste Nietsche i brunt linneband.
Nu s l o g han ihop boken.
— H v a d ä r det i m a t s ä c k e n?
— S å talar Z a r a t h u s t r a!
s k ä m t a d e Ingår.
— K n ä c k e b r ö d och s k å n s k limpa, smör och ost, salt fårkött, ärter, bönor, s v a m p, salt, katrinplommon, nötter, kaffe, té, allt från kvinnornas andelsförening Svenska Hem, förkunnade den praktiska Mirjam.
— Ä g g, potatis, t o r k a d frukt, fyra dufvor och en höna får vi p å S j ö b o d a har m a m m a lofvat, s a d e Ingår och s k r a t t a d e som hon alltid gjorde.
Verna satt och s å g ut öfver a p r i l l a n d s k a - pet, med e r g g r ö n a fläckar af h ö s t r å g, svart mylla och glindrande vatten i diken och hjulspår, med spel af s k u g g o r och ljus p å himlen, s n a b b t som en flämtande a n d e - dräkt.
Hon v a r r e d a n b o r t a från k a m r a t e r n a, som s u r r a d e och s m å r e t a d e s med h v a r a n d r a.
Hon t ä n k t e: d e n n a ljufliga v å r ä r min sista, när den v a k n a r n ä s t a g å n g, ä r jag d ö d eller alltför sjuk att s e den, och ingenting har jag hunnit med i lifvet.
Ingen tycktes g e akt p å henne, men lilla s k r a t t a n d e Ingår slog plötsligt armen om h e n n e s lif och drog henne intill sig.
— Skall vi g å i k y r k a n?
f r å g a d e Mirjam.
— Det ä r klart vi m å s t e n å g o n g å n g, jag som har varit i n a c k o r d e r a d hos p r ä s t e n s och föräldrarna u m g å s ju med dem om somrarna.
— O c k s å en synpunkt, s a d e Göran, den långe.
— Det ä r d i n a föräldrar, s å du k a n ju gå, s a d e Mirjam.
— Förresten är p r ä s t e n dö, mumlade Bertil.
— Då är d ä r en ny präst, ä r han ogift, s å g å r vi, s a d e Ingår gladt.
Sjöboda ligger strax invid s ö d r a s t a m - b a n a n, n å g o n s t ä d e s mellan Stockholm och Malmö.
Den som har lust att b e s ö k a platsen må p a s s a på, när t å g e t s t a n n a r vid en liten gråhvit station, b e l ä g e n p å ett smalt n ä s.
Tvärs öfver den s m a l a insjöarmen p å ena sidan skall ligga en stor, hvit villa p å en kulle, omgifven af präktiga e k a r och björ- kar.
S t ä m m e r allting med d e n n a beskrif- ning, s å kan han stiga ur liksom d e fem ungdomarna gjorde s k ä r t o r s d a g s e f t e r m i d - dagen.
— S e r du, s a d e Ingår, och knuffade Verna, han skulle hit han o c k s å, han som v a r m e d i kupén, och vi som p r a t a t s å m å n g a d u m - heter!
Men Verna h a d e r e d a n sett det, hon h a d e för öfrigt sett mycket mer, som hon icke m e d d e l a d e sin syster.
N ä r Ingår kom in i väntsalen med l å d a n från S v e n s k a hem p å armen, satt r e s k a m - raten i en k ä r r a p å a n d r a sidan s t a t i o n s - huset, färdig att g e sig af.
Hon ställde g e - nast ner l å d a n och gick fram till en s t a - tionskarl.
— Det var en v a c k e r häst, hvems var d e n?
— Prästgårdens.
Ingår s å g litet förvånad ut, men s a d e in- genting.
— Nå, s a d e d e a n d r a nyfiket.
- 267 - — Han visste det inte.
— Kom, s å g å r vi och tittar p å honom, han sitter vid j ä r n v ä g s b o m m e n i sin k ä r r a och väntar.
N ä r d e fem u n g a slunko förbi honom g e - nom kryphålet för g å e n d e vid bommen h ä l - s a d e han artigt.
— Hvilka var d e t?
f r å g a d e han sin skjuts- karl.
— G r o s s h a n d l a r e H a s s e l s k o g s barn, kan jag tro, s v a r a d e d e n n e.
Han rår om villan d ä r borta.
N ä r d e gått rundt viken var det r e d a n all- d e l e s mörkt, huset s t r å l a d e s o m en stor lykta ut öfver t r ä d g å r d e n och viken, d ä r isen låg och dref landlös och svart och dömd till förgängelse.
— Jag undrar, s a d e Mirjam, om s ä n g k l ä - derna ä r k a l l a?
G ö r a n gick tätt bredvid henne.
— Är det verkligen allt hvad d e n n a h å r d a vårnatt har att s ä g a d i g?
Hör du inte alls suset af framtiden i luften?
— Jo, vars, s a d e Mirjam och r a s k a d e p å stegen, men tror du att en flicka som j a g s å d ä r får s l ä p p a allting b a r a för ett s t r å l a n d e hus i skymningen och ljuset i v a t t n e t?
Hvem tror du d å skulle a n s v a r a för s ä n g - k l ä d e r och mat och dryck åt d e där, som g å r omkring och lyss efter suset af framti- den?
— Men därför s a k n a r o c k s å kvinnan, s a d e Göran, helheten i stämningen, lyckan af dei totala u p p g å e n d e t — — I sig själf, ja precis, s v a r a d e Mirjam.
S å fort d e stigit inom d ö r r a r n a slog emot dem d e n n a Ijufva k ä n s l a af hemtrefnad, som tycktes liksom bofast p å S j ö b o d a och v ä n t a d e p å alla d e s s g ä s t e r.
Trädgårds- mästarfrun h a d e gjort allting r e d o för d e r a s ankomst, i förstugan brann d e n s t o r a k a - minen, d ö r r a r n a s t o d o ö p p n a till förmaket, d ä r ljuskronan v a r tänd.
O f v e r d r a g e n v o r o b o r t a från d e g r ö n k l ä d d a m a h o g n y m ö b l e r n a, och fönsterna s t o d o r a d a d e af hyacinter och tulpaner.
Till öfre våningen ledde en b r e d t r a p p a från förstugan och här u p p e l å g o fyra sof- rum g r u p p e r a d e kring biblioteket.
Gos- s a r n a skulle ha ett, Mirjam och Ingår ett och Verna ett för sig själf.
— Hvad skall jag g ö r a?
f r å g a d e Berlik det här är alldeles för b e k v ä m t för en s e x - tonårig yngling.
S ä n g a r n a ä r ju b ä d d a d e och det finns vatten.
K a n s k e skall jag s ä t t a mig att l ä s a?
— Nej, det får man ingen aptit af.
Nu kommer P e t t e r s s o n, hjälp honom in med matvarorna!
— G ä r n a, s a d e g o s s a r n a och r u s a d e i v ä g.
O c h snart voro alla ifrigt s y s s e l s a t t a utom Verna, som satt i förmaket m e d h ä n d e r n a i kors och s m å l o g vemodigt åt d e r a s d å n a n d e skraftsalfvor.
— Kom och hjälp mig, Verna, b a d Mirjam litet kort ute från köket.
Mirjam r e s o n e - r a d e som s å: Verna h a r visserligen en sjuk- dom, som troligen ä r obotlig, men om vi alla ä r milda som ä n g l a r mot henne, s å tror flic- kan alldeles gifvet, att det ä r v ä r r e ä n det är.
Af den anledningen b e h a n d l a d e Mirjam Verna med n ä s t a n s a m m a kärfva myndighet som hon b e h a n d l a d e alla a n d r a och d e t t a b e h a g a d e den lilla b o r t s k ä m d a sjuklingen p å ett underbart sätt.
Aldrig k ä n d e hon sig s å Iefvande, s å vanlig och verklig som i kusin Mirjams s ä l l s k a p.
Mirjam, som stod e n s a m i köket och p a c - k a d e u p p d e medförda förråden under det att d e öfriga voro i hönshuset efter ä g g, h a d e en s t r ä n g och missnöjd min i sitt p r i n - sessansikte.
Hon h a d e funnit två flaskor
Chambertin och två buteljer Madeira bland i packningen.
I d e t s a m m a h ö r d e s ett n ö d r o p: — G ö r a n, kom för g u d s skull, Mirjam h a r fått t a g i spriten!
— Jag förs inte!
— S e s å Mirjam, s a d e Bertil ödmjukt, du skall v a r a s å nykter du vill, men inte k a n vi a n d r a dricka kokt mjölk hela p å s k e n!
— Kokt mjölk ä r mycket n ä r a n d e, s a d e Mirjam.
G ö r a n kom nu fram och t o g Mirjam om handlofven: S ö t a, s t r ä n g a Mirjam!
T- Egentligen vore det min rättighet att konfiskera alla e r a rusdrycker, s a d e Mirjam bistert, men man s å g p å h e n n e s min, att f a - ran v a r öfver.
Men efter ni ä r s å n a k a r l a r med spriten, k a n ni s e efter att vi h a r v e d o c h vatten, det ä r o c k s å k a r l g ö r a.
Gos- s a r n a försvunno som en blixt.
G ö r a n af- s k y d d e visserligen allt s l a g s k a r l g ö r a, men det fanns icke s å mycket, h a n icke skulle velat g ö r a för Mirjam.
Det v a r h ä x o r n a s natt.
I d e n t ä t a hvita dimman, som s v e p t e om huset, s å d ö d e n s kall, att v ä g g a r n a ryste af köld, k u n d e d ö l - jas allt otyg i världen.
Ett p a r orörliga, hvita ljusfläckar utan k ä r n a som s t o d o öf- v e r viken v a r allt man s å g af stationen och samhället och mänskligheten.
Verna låg och stirrade m e d ö p p n a ö g o n i natten.
Det v a r dödstyst och i m e d v e t a n d e t om ö d s l i g - heten omkring henne g r e p s hon af å n g e s t - full beklämning.
Hon försökte lugna sig själf m e d tanken att innanför dörren bredvid sofvo ju Mirjam och Ingår men s å tänkte hon p å hur lugnt d e s o m n a t och hur sorgfritt d e skulle v a k n a, och h e n n e s ö g o n fylldes af bittra, ömkliga tårar.
Då h ö r d e hon plötsligt en klocka ringa n å g o n s t ä d e s långt borta, stilla men mycket tydligt o c h hon blef glad s o m åt en v ä n s röst.
Hon s a t t e sig u p p i s ä n g e n d å h ö r d e s ett s u s som af en regnby, hvilket kom allt n ä r m a r e, det v a r tåget, som •brusade förbi, o c h n ä r hon s p r a n g u p p o c h Syfte p å gardinen, s å g hon d e t som en il- rsnabb ljusning i dimman runda viken och försvinna b o r t a b l a n d fälten.
H o n h a d e plötsligt blifvit lugn.
Bäddens, hvilans, v ä r m e n s v ä l b e h a g s m ö g sig öfver henne, alla t a n k a r t r u b b a d e s af och stungo icke mera, s k r ä c k e n vek undan.
I ett till- s t å n d midt emellan v a k a och sömn låg hon och l y s s n a d e till d e n lilla klockan o c h h ö r d e t å g e n s u s a förbi, tätt, tätt s k ä r t o r s d a g s - natten.
— De ä r lifvet som rusar förbi, tänkte hon, lifvet!
Men det s t a n n a r icke vid min station, inte e n s ett s t a c k a r s g o d s t å g tar u p p mig.
V ä c k t af en fågel, slog Mirjam u p p sina b r u n a förståndiga ö g o n vid 7-tiden.
E k a r n a s t o d o s k a r p t g r å mot d e n bruna b a c k e n och den tunna, hvita skyn.
Taflan s a k n a d e all- d e l e s saft och färg, men likväl fanns våren i d e n lätta, lite fräna luften, och himlens u t - s e e n d e lofvade v a c k e r t fram p å d a g e n.
Den iskalla afrifningen gjorde henne frisk och s p ä n s t i g, o c h hon tänkte m e d tillfredsstäl- lelse p å att h e n n e s järnvilja genomdrifvit diskning o c h hvarje s a k s s t ä l l a n d e p å sin plats kvällen förut.
— Gud v a r e lof för hundåren, t ä n k t e Mir- jam, och hon förhäfde sig litet öfver d e a n d r a, som voro som barn, hvilka fyllde sina plikter därför att d e voro o r d e r och icke af e g e t beslut, g l a d a, om d e kunnat skolka e l - ler slarfva, som om d e s p e l a d e d e stora ett puts d ä r m e d, i stället för att d e ställt till dumt för sig själfva.
Det v a r s e d a n hon, d e n fat- tiga, d e n tidigt själfständiga, den mycket p r ö f v a d e kommit tillsamman m e d d e rika och b o r t s k ä m d a kusinerna, som hon börjat k ä n n a sig utlärd i lifvet med sina sjutton år.
Hvad G ö r a n angick, informatorn, h a d e hon r e s p e k t för hvad hon k a l l a d e h a n s läshufvud fast k a n s k e inte tillräckligt, men för öfrigt v a r h a n ett b a r n, och hon föraktade honom en liten smula för att han lät b e h a n d l a sig som han gjorde af henne.
Då hon v a r färdig i sin lilla blå chevioi- klädning m e d hushållsförkläde öfver, gick hon ut i förstugan för att ta sina skor, som Ingår p å skämt satt utom dörren m e d sina e g n a och V e r n a s.
Men d e voro borta, o c h när hon l y s s n a d e n e r å t t r a p p a n, h ö r d e hon n å g o n b o r s t a d ä r n e r e i köket.
Hon s t ö r - t a d e ner — d ä r stod Göran, N i e t s c h e a n e n, varm och nersmord, s p o t t a d e i b l a n k s m ö r j e - burken och g n o d d e m e d v ä n s t e r hand.
— God morgon, s a d e Mirjam enkelt, t a c k skall du ha.
G ö r a n s å g flyktigt u p p.
— Jag försökte o c k s å t ä n d a i spiseln, men det l y c k a d e s inte.
— Vi skall hjälpas åt, s a d e Mirjam rörd.
G ö r a n iakttog m e d b e u n d r a n hur lätt allt gick, som Mirjam l a d e hand vid.
Hon för- stod att p l a n l ä g g a ett fälttåg och g ö r a tjugo s a k e r p å en g å n g, utan att förlora sitt lugn.
N ä r det brann i spiseln och k a f f e - kitteln stod p å, t o g hon ett p a r s m å korgar, knöt en sjalett om hufvudet och s a d e: nu g å r vi efter ä g g och rädisor.
Hönshuset v a r tomt s å när som p å en och a n n a n höna, som låg b e t ä n k s a m t orörlig i sin v ä r p l å d a, men i flera tomma b a l a r funnos ä g g, Mirjam p l o c k a d e försiktigt u p p dem, och v i s a d e G ö r a n att d e liknade s o l b r ä n d a kinder, d ä r blodet s k i m r a r igenom.
— D e m a n k ö p e r p å torget ä r oftast fär- g a d e i kaffe, för d e bruna h a r namn om sig att h a kraftigare gulor, men det s e r m a n g e - nast, förklarade hon.
— Ä r det möjligt, s a d e Göran tankspriddt.
Mirjam v a r s å förtjusande i sin lilla huslig- het.
— Jaså det visste du inte?
Du h a r k a n s k e inte e n s r e d a p å att m a n f ä r g a r kött o c k s å?
T a g nu k o r g e n ä r du snäll, tänk tre tjog.
— Jag h a r aldrig sett a n n a t än rödt kött, f ö r s v a r a d e sig G ö r a n späkt.
— Rödt kött, o Herre Je, det ä r ju just d e t som ä r färgadt, vet ja.
För det skall s e n y - slaktadt ut, b e g r i p e r du.
I sig själf ä r kött brunt och grått, n ä r det legat aldrig s å lite.
Göran teg, slagen.
— O c h för att den dumma mänskligheten v ä g r a r att l ä r a sig köttets rätta färg, s a d e han slutligen, m å s t e s å l e d e s s l a k t a r n a i alla tider hålla p å och färga kött som en efter- gift åt, förlåt mig, kvinnornas dumhet.
Hur fruktansvärd!
irrationell.
— Ä s c h nej, det vet man, s a d e Mirjam.
O c h förresten ä r det förbjudet, och blir det u p p t ä c k t får d e böter.
— Ja, men d å ä r det ju ä n d å mer irratio- nelt.
— Â, det finns väl det, som ä r v ä r r e, s a d e Mirjam.
Har du aldrig hört att d e häller vatten i malet kött för att det skall bli tyngre och s e r v e r a r kattor som h a r e och — — Tyst Mirjam, s a d e G ö r a n blek, j a g får visst börja ä t a g r ö n s a k e r.
— Men s ö t a Göran, m å r du illa?
V a r det s å irrationelt?
f r å g a d e Mirjam h ä p e n.
Rosig och o b e r ö r d gick hon m e d sin k o r g p å a r m e n l ä n g s t r ä d g å r d s g å n g e n bort till drifbänkarna.
Halmmattorna voro r e d a n b o r t t a g n a, och rutorna l å g o immiga o c h b l ä n k t e i solen.
Under dem s t o d o sallat, rädisor och s p e n a t och tryckte n ä s a n platt mot rutan.
Hon lyfte p å en ruta och började plocka u p p rädisor, frodiga och s t o r a som nötter.
- 2ÔÔ - — Hur k a n d e v ä x a s å b r a r e d a n?
f r å g a d e Göran.
— Det ä r den g o d a värmen, s a d e Mirjam.
Det v a r ljumt i solen, men i luften summo s m å iskalla fläktar, som viftade Göran om öronen.
Han missförstod henne.
— Def ä r inte varmt, s a d e han.
— Tycker du nej.
— Det ä r den r e n a objektiva sanningen, s a d e h a n litet snäft.
— Äh!
— Genom mig talar den objektiva a n d e n — — M i n objektiva a n d e tycker det ä r varmt.
— Du h a r d å ingen aning om hvad objekti- vitet ä r!
— Jo, n o g vet j a g mer om den, ä n du vei om t r ä d g å r d s s k ö t s e l, s a d e Mirjam.
Begriper du d å inte att det ä r gödseln, som v ä r m e r och drifver u p p g r ö n s a k e r n a!
— S t å r d e i direkt kontakt m e d gödseln då?
— S e s å, nu k a n s k e du inte k a n ä t a g r ö n s a k e r heller, det m å s t e vi fråga t r ä d - g å r d s m ä s t a r e n om.
Herr P e t t e r s o n, herr P e t t e r s o n, skrek hon, s t å r g r ö n s a k e r n a i d i - rekt kontakt m e d — — Men G ö r a n l a d e sin h a n d p å h e n n e s mun och d å hon s å g h a n s min, fann hon det k l o - kast att tiga.
— Det ä r en utmärkt treflig villa, farbror har, k o n v e r s e r a d e hon, m e d a n d e gingo till- b a k a, s å n a utrymmen.
Mycket b e k v ä m t till att v a r a p å landet, p r a t a d e hon vidare, m e - dan hon t v ä t t a d e ä g g e n, s k a r bröd, l a d e u p p smör och o r d n a d e för frukosten.
Genom- tryckta mattor p å alla golf, tänk hvad det s p a r a r b e t e och s å slaskledning.
Kamin värmer ju u p p hela huset p å vintern och v e d till köksspiseln k a n m a n n o g få i p a r k e n.
Har Göran sett det lilla orangeriet ofvanpå tvättstugan, som får v ä r m e därifrån, ä r inte det b e h ä n d i g t?
Man k u n d e ju h a mycket mer nytta af det, om man b o d d e h ä r jämt.
— Skulle du vilja det, Mirjam?
— Tror j a g def.
En s å n t r ä d g å r d, s å r y s - ligt m e d frukt och bär, men j a g skulle ha en ko i stället för h ä s t e n och s å skulle jag drifva rationel h ö n s - o c h kaninskötsel och ta till v a r a frukten, torka d e n s ä m r e och l ä g g a in d e n b ä t t r e och sälja.
S v e n s k a k o n - server börja bli s å efterfrågade.
Dessutom kunde jag b a k a s m å b r ö d, s å n o g skulle jag ta mig fram.
— Kan du allt det d ä r då, s k ö t a h ö n s och torka frukt?
— Nej, s a d e Mirjam, men jag h a r g o d t för- stånd och h a n d l a g, som du vet, j a g g å r igenom Rimforsa.
— Skulle du b o här e n s a m?
f o r s k a d e G ö - ran vidare.
— Jag får väl hvarken b o h ä r e n s a m eller med folk, s a d e Mirjam m e d en suck, j a g får väl v a r a i stan i hela mitt lif, fast j a g ä r född till landtbo.
Men hvad det a n g å r, jag k u n d e ta ett p a r elever.
G ö r a n drog inte e n s p å mun åt att hon tänkte ta elever, innan hon k u n d e n å g o t själf.
— Jag tror j a g skulle trifvas utmärkt här o c k s å, s a d e h a n.
Det skulle g å b r a att l ä s a och t ä n k a.
Det v a r strax före h ö g m ä s s a n p å s k d a g e n.
Vid kyrkporten v ä n t a d e Mirjam p å Bertil och Verna, som kommo å k a n d e.
— Glöm inte att g e V e g a mat, s a d e hon, i det hon p å s t a r k a a r m a r lyfte Verna ur v a g - nen och p l o c k a d e af henne p ä l s e n.
De gingo in i s o c k e n s t u g a n, som v a r full af folk.
N å g r a s m å s v a r t k l ä d d a, bleka flickor, med hvita hattar, h a n d s k a r och stugfönster- blommor i s k ä r p e n s t o d o i klunga vid fön- stret, och rundt om dem k r e t s a d e d e r a s ä l -
dre kvinnliga anförvanier, stroke- efier kjo- larna, r ä t t a d e p å h a t t a r n a och hviskade för- maningar hvar till sin.
— Konfirmation, s a d e Mirjam, d å blir det långt.
— Nej, d e läste sig fram i s ö n d a g s, idag är d e t n a t t v a r d s g å n g, fröken, förklarade trädgårdsmästarfrun.
I d e t s a m m a s t a c k ett spetsigt, kaffebrunt ansikte i kapotthatt in genom dörren.
Det v a r d e n y n g s t a af p r ä s t g å r d s f r ö k n a r n a, tant Alma: kom nu k ä r a flickor, s a d e hon, det ringer s a m m a n.
De s l o g o sig ner i koret och sjöngo in- gångspsalmen.
Ingår s å g n o g a p å flic- korna, n ä r p r ä s t e n kom för alfaret, Mirjam s p ä r r a d e u p p ögonen, och h a d e känt igen reskamraten.
Men Verna r o d n a d e djupt.
Ingår l a d e m ä r k e till att hon därefter icke l ä m n a d e den u n g e mannen m e d blickarna ett ögonblick.
Förresten tänkte hon, Gud vet, om h a n är s å rysligt ung, h a n s e r s å förfärligt t ä n - k a n d e o c h allvarlig ut, det h a r j a g inte sett förut.
Han t a l a d e om u p p s t å n d e l s e.
Uppståndelse!
För d e a n d r a, s a d e sig Verna, v a r detta icke s å mycket mera ä n ett vagt b e g r e p p, en v a c k e r t a n k e.
För h e n n e v a r det s t r a n - den p å a n d r a sidan ett svart och fasansfullt haf h v a r s v å g o r s l o g o u p p mot h e n n e s föt- ter.
För henne v a r det en fråga långt öfver frågan om måttet af h e n n e s jordiska Iif, om d e b l å n a n d e konturerna d ä r b o r t a verkligen voro land o c h ä g d e hamn för h e n n e s lilla b å t att l a n d a vid eller om d e blott v o r o drif- v a n d e dimma, röken af d ö e n d e s längtan och ångest.
Men det v a r en visshet i d e n t a l a n - d e s s t ä m m a, s o m öfvervann h e n n e och gaf henne lugn.
Hon v a r glad att d e v o r o bjud- na till p r ä s t g å r d e n efteråt, s å skulle hon fråga honom hvar i all världen h a n fick sin visshet ifrån.
Hon satt b o r t a i sina t a n k a r under a l t a r - tjänsten s o m följde, men v a k n a d e plötsligt upp vid att orgeln, som preludierat, t y s t n a d e med e n s.
Från läktaren började kören sjunga p å en egen, rytmisk, g r i p a n d e melodi: S o m fågelen vid ljusan d a g sig gläder, s å glad i ljusets rike j a g inträder, vid ä n g l a s å n g e n och h a r p o k l a n g e n jag s k å d a r evighetens d a g u p p g å n g e n.
De s m å konfirmationsbarnen g r ä t o i en r a d p å första bänken.
Hela församlingen sjöng nu med, s å det e k a d e under hvalfven, det v a r som om alla s k å d a t evighetens dag.
Verna g r e p s af en outsäglig känsla.
Hon k ä n d e en berusning, en lycka, som längst inne v a r medveten om sin e g e n kort- varighet.
Med s k i n a n d e ögon och d a r r a n d e l ä p p a r hviskade hon p s a l m e n s ord: och högre, k l a r a r e än gull ä n solen, min själ skall skina ärofull — — Mirjam och Ingår iakttogo henne n o g a och bekymrade.
De voro g l a d a, n ä r slutligen nattvardsgången var slut, och d e fingo lämna kyrkan.
P r ä s t g å r d e n låg midt öfver v ä g e n.
Det var en gammal b y g g n a d m e d mossigt s p å n - tak och flyglar eller r ä t t a r e längor, som in- hägnade gården.
Midt p å planen stod en väldig kastanje, d e s s k n o p p a r voro feta och bruna.
Riset v a r lyft bort från r a b a t - terna p å b å d a sidor om v e r a n d a n, och d ä r stucko krokus och s n ö d r o p p a r u p p.
På v e r a n d a n stod den äldre af p r ä s t g å r d s f r ö k - narna och t o g emot.
Hon luktade mat och Ingår, som v a r den mest h e m m a s t a d d a, s a d e: Nu h a r tant gått miste om att k o m m a i kyr- kan för att l a g a m i d d a g åt o s s.
— Åja, s a d e tanten och började p l o c k a med V e r n a p å det öfverdrifna sätt, som r e - t a d e Mirjam, j a g g å r hvar s ö n d a g a n n a r s, men det g ö r n o g inte ni.
Gud vet, om ni gått i d a g, ifall ni inte blifvii bjudna hit.
— Inte jag, muttrade Bertil.
— Men jag, s a d e Verna.
— Ja, det förstår man ju, s l a p p det ur t a n - ten, och hon skulle ha tillagt något, men fick en ljungande blick af Mirjam och afbröt sig.
Du h a r k a n s k e inte varit i G u d s hus s e n du var här sist, Ingår, fortsatte hon förhöret.
Ingår s å g ett ögonblick p å tanten m e d sina hederliga ögon.
— Nej, s a d e hon och gick in i s a l e n utan att v ä n t a p å inbjudan.
Allt v a r sig likt sen gamle k y r k o h e r d e n s tid; d e två s y s t r a r n a skulle icke flytta förr än i maj ett år till.
Men m a n s a k n a d e den tref- lige g a m l e gubben, som varit s t r ä n g och h å r d i sin krafts d a g a r b å d e mot b a r n och f ö r s a m - ling, men som blef mild och stilla p å sin å l - d e r s d a g i öfvertygelsen att allting r e d d e sig, allting gick öfver hur hjärtslitande d e t ä n var.
Vid midtfönstret i d e n långa, l å g a salen stod ett bord m e d hvit servett och två b l o m - m a n d e pelargonier.
En h a n d b o k l å g r e d a n framlagd.
— Bröllop, s a d e Ingår, förtjust.
— Hur vet du d e t?
— Jo, för det ä r ingen d ö p e l s e s k å l fram- satt och s å pallarna, s e r ni väl.
Om en stund s k r a p a d e det i förstugan, det var brudfolket, som k o m: en karl af o b e - stämd ålder med linblekt hår, senig och torr, som s v e n s k a b ö n d e r bli, när d e börja för ti- digt att a r b e t a och hålla i för strängt, en ung kvinna, litet kullerryggig och insjunken öfver bröstet m e d s o r g s n a ögon i sitt fula, trötta ansikte.
Tant Alma s a t t e henne i soffan och h ö g g g e n a s t i.
— Det ä r s å l ä n g e sen det lyste, vi t r o d d e k n a p p t ni skulle komma, började hon.
— Ja, s e, jag h a d e s å svårt att k o m m a mig för, s a d e bruden, men s å fick det ju lof att bli af.
F a r m å s t e h a n å g o n till hjälp med v å r a r b e t e t, och det k a n k a n s k e g å b ä t t r e, än man h o p p a s.
Bakom dörrspringan s t o d Verna m e d Mir- jam och hörde p å.
Hon s å g minen som b e - l e d s a g a d e orden och hörde den bittra, doft likgiltiga tonen.
Hela hennes ansikte förvandlades af fasa.
— Mirjam, hviskade hon, och g r e p hårdt om d e n a n d r a s arm, Mirjam, hur kan h o n?
Hon älskar honom ju inte, tål honom knappt, det b a r a för arbetskraften.
— Då skulle jag ta en s t ö d d i g a r e karl, sade Mirjam tanklöst.
Titta, hviskade hon, hvad tant Alma s e r löjlig ut.
Verna böjde sig fram, och h e n n e s u p p j a g a d e s t ä m - ning höll p å att slå öfver i skratt, n ä r hon s å g tant Alma s t å b a k o m b r u d p a r e t framme vid alfaret med k n ä p p t a h ä n d e r och hufvudet p å sned.
Det förtroende hon nyss fått af b r u - den h a d e icke minskat h e n n e s r ö r d a a n d a k t.
Vid kaffet efteråt v a r stämningen en smula mindre tryckt, men b r u d p a r e t t a l a d e icke ett ord till h v a r a n d r a, innan b r u d e n s a d e: ja, nu har vi väl ingen a n n a n r å d än att s p ä n n a för och r e s a hem.
H a s s e l s k o g a r n a blefvo snart b e k a n t a och g o d a v ä n n e r m e d prästen, som f ö r s ä k r a d e att h a n lärt k ä n n a dem utan och innan r e d a n p å tåget.
Mirjam bjöd honom vid s m ö r g å s - b o r d e t till m i d d a g följande d a g.
Man satt till b o r d s och fick en förfärligt g o d middag.
Tanterna ledde k o n v e r s a t i o - nen: jag h o p p a s Bertil inte h a r fått n å g o n varning i p å s k?
— k ä r a Ingår, det v a r roligt .9 att s e att du äter litet prydligare — kan i n t e den s t a c k a r s k ä r a Verna finna något, s o m s m a k a r henne.
— k a n d i d a t Göran h a d e ert bok m e d sig i kyrkan m e d g r å p ä r m a r, j a g har aldrig sett en p s a l m b o k m e d g r å p ä r m a r, men det v a r vers, det s å g jag.
— Nietsche skref s å v a c k r a psalmer, s a d e Ingår.
Göran r o d n a d e, men tanterna h a d e icke uppfattat och g l e d o öfver.
— Jaså, lilla Mirjam l a g a r maten, det blir väl skinka och ä g g till alla tre m å l e n?
— Hon k a n 144 sätt b a r a att tillaga äpplen, inföll Ingår.
— B e v a r e o s s väl!
N å, p a s t o r n kom fort n o g från d e n d ä r varningen i d a g?
Det v a r ett p a r oeniga m a k a r s e r ni, som skulle inför kyrkorådet.
— Â, s a d e p a s t o r troskyldigt, det v a r ju b a r a en ceremoni.
— En ceremoni, s a d e tant Alma, m e d s å mycket ogillande i tonen s o m hon v å g a d e b e s t å en prästvigd man, d å h a r p a s t o r n inte s a m m a uppfattning, s o m v å r far.
H a n a n s å g inte att varningen v a r till för att underlätta en lättsinnig skilsmässa utan till d e o e n i g a s för- bättring.
H a n slutade sällan förr än h a n fått dem att r e s a hem tillsamman och börja p å nytt igen.
— Ja, men om d e inte tycker om h v a r a n d r a, försökte Verna r o d n a n d e.
— K ä r a lilla b a r n, att o c k s å du skulle v a r a a n s t ü c k e n af den nya moralen, det k u n d e in- gen tro.
Här ä r inte fråga om kärlek, utari om att det Gud förenat, skall människor inte åtskilja.
— Det ä r b r a godt m e d tranbär, s a d e d e n hjälpsamme pastorn.
— O ja, flög det ur Göran, jag sriter just och tänker p å att d e s m a k a r som Mirjam.
— Hvad f ö r s l a g?
— Ja, jag menar, s o m Mirjams k a r a k t ä r, frisk och h ä r d a d och ä n d å söt.
— Skål Göran, s a d e Mirjam lugnt, jag h a r o c k s å stått ute en vinter, innan jag k u n d e t a s in och a n v ä n d a s, s å det är inte s å tokigt.
— Ja, det m å jag d å s ä g a, s a d e den s t a c - k a r s tant Alma, att m a k e n till ton h a r j a g a l - drig hört.
Jag förstår inte er utmärkta m a m - ma, lilla Ingår, s o m s l ä p p e r er ut s å h ä r e n - s a m m a i en villa, u n g a flickor och u n g a män.
— Min m a m m a s ä g e r, s v a r a d e Ingår och s å g p å tanterna m e d sin ö p p n a blick, att det finns ingenting, som hon icke v å g a r s l ä p p a mig p å, ty hon litar p å mig.
P å eftermiddagen kommo ett p a r gummor p å besök, och u n g d o m e n b e g a f sig ut p å vandring.
Den u n g e p r ä s t e n v a r b e t a g e n i Verna.
Systern Ingår v a r mycket s ö t och lustig, men Verna v a r det mest blomlikt ljuf- liga han sett.
D e s s a g o d a r ö r a n d e ögon, den hvita b l å s k u g g a d e hyn, den lilla barnsliga munnens vemod utöfvade p å honom en s ä l l - sam och bitter tjusning.
Hon h a d e icke n å - got sjukligt u t s e e n d e, men det stod omkring henne en sval fläkt af evighet, ett sken, som från en ö p p n a d dörr icke långt borta, som gjorde att m a n a n a d e h e n n e s ö d e.
Under p r o m e n a d e n kommo d e efter, och han l a d e h e n n e s arm i sin.
— Vet ni, s a d e Verna, m e d ett fullkomligt förtroende, som r ö r d e honom och gjorde h o - nom förlägen p å en g å n g, j a g t ä n k e r s å mycket p å det ni p r e d i k a d e om: u p p s t å n - delse.
Ibland k a n det komma öfver mig ett tvifvel eller är det b a r a en tomhet i mitt hjärta, s å att jag ingenting vet, men i d a g ä r det s å lugnt, och j a g ä r s å viss, att j a g icke skall d ö, d å jag dör.
Han h a d e den unga finkänsliga m ä n n i s k a n s s k y g g h e t för att tala om andliga ting s å d ä r utan vidare.
Han s a d e blott: det ä r ovanligt
att höra en ung flicka t ä n k a s è mycket p å d ö d och evighet.
— Det ä r icke s å underligt, s v a r a d e hon hon enkelt, det ä r väl underligare att inte alla g ö r det, jämt.
Jag k a n ännu minnas, n ä r j a g v a r liten och vi h a d e bjudning, j a g f r å g a d e min m a m m a: skall alla t a n t e r n a och farbröderna d ö?
Ja, s a d e mamma.
Men hur kan d e d å v a r a s å g l a d a?
Den frågan fick jag aldrig n å g o t s v a r p å.
— Har ni alltid sysslat m e d s å d a n a t a n - k a r?
f r å g a d e han.
— Nej, d e t v a r en tid, d å jag inte gjorde det, n ä r j a g v a r utomlands m e d m a m m a.
Men sen fick jag v e t a mitt ö d e.
— Hvem vet sitt ö d e?
vek han undan.
— Jag.
Ni k a n g ä r n a få h ö r a hur det är.
Jag h a d e en faster, som hette Verna.
Jag ä r h e n n e s Iefvande afbild, likadant h å r och all- ting, ögon, röst, sätt in i d e minsta detaljer, s ä g e r folk.
Men hon dog, n ä r hon v a r litet ä l d r e än j a g nu är, i s a m m a sjukdom som j a g har.
Ä n d a s e n j a g fick veta om likheten och h e n n e s ö d e, h a r j a g varit p å det klara med, att j a g inte skall lefva jag heller.
Han d r o g en suck af lättnad.
— Ni b o r d e försöka befria er från d e n tron, s a d e han.
Man m å s t e vilja lefva, det ä r det viktigaste.
Lifvet h a r s å mycket vackert.
Jag tror inte att ni skall dö.
K ä r a lilla b a r n, vi h a r inte r å d att förlora er.
Hon blef inte alls förvånad öfver h a n s ord.
Den s o m h a r ondt om tid p å jorden hinner icke m e d n å g r a o m s v e p.
— Skulle ni sörja m i g?
f r å g a d e hon utan skymt af tillgjordhet.
— Ja, s a d e han, lilla Verna, j a g h a r sett er n å g r a timmar, men mitt hjärta v ä g r a r att tro, att ni skall g å bort.
Försök att lefva för min skull.
— Å, s a d e Verna lillgammalt, ni tror att min sjukdom ä r själfsuggestion.
Men den ä r ett mycket riktigt och verkligt ondt, som j a g vet inte hur m å n g a h a r k o n s t a t e r a t.
— Har ni smärtor o c k s å?
f r å g a d e h a n häf- tigt.
— Åja, s a d e hon, men det blir v ä r r e.
Han visste ännu icke hvad h a n skulle tro.
Det v a r som om hon lefvat sig in i sitt s n a r a slut som i en vemodig v a c k e r s a g a, en h i s t o - ria att d r ö m m a o c h rysa öfver.
H a d e hon väl någonsin riktigt fattat hvad det ä r att d ö vid sjutton å r?
— Ja, vi kommer!
r o p a d e Verna till svar p å e n signal från Mirjam, som stod och v ä n t a d e på dem.
Men h a n s t a n n a d e ofrivilligt.
— Aldrig h a r jag känt n å g o n som väckt en s å d a n ömhet h o s mig som ni, s a d e h a n häf- tigt, utan att t ä n k a p å att h a n k u n d e g ö r a skada m e d sina ord.
— Â, ä r det inte b a r a för att ni tycker s å synd om m i g?
Det g ö r alla.
Han s k a k a d e på hufvudet. "
— Tack, det v a r b r a j a g fick veta, s a d e hon lågt.
Men vet ni, tillade hon naivt, det Vore b r a om ni k u n d e komma att tycka litet om Ingår.
Ingen vet hur r a r den flickan är.
Jag ä r s å b e k y m r a d för att hon skall ta s å vid sig, n ä r jag dör, för vi h a r alltid hållit ihop, o c h hon g r å t e r s å ofta öfver mig.
Jag skulle vilja veta, att n å g o n t o g h a n d om henne d å.
Han v a r inte alls förvånad öfver det u n - derliga i framställningen.
— Skulle det g ö r a er lycklig?
— O ja, s a d e hon, och s å skulle j a g b e pappa, att h a n gaf Mirjam S j ö b o d a o c h en ko.
— Ingen k a n väl n e k a er något, s a d e h a n.
De a n d r a kommo tillbaka m e d blåsippor, b l å a s m å stjärnor inne bland k o p p a r r ö d a blad.
S o l e n s sista strålar h a d e ingen v ä r m e att g e och allting s å g torrt och kallt ut under den kalla himlen.
Löfven r a s s l a d e, n ä r d e hvirflade ner för den bruna b a c k e n, b o r t a i diket, som v a r t ä c k t af likblå löf, p å bottnen började kölden strimma vattnet m e d pilar af is.
— Titta nu s å grannt!
Det v a r det sista s o l n e d g å n g s s k e n e t öfver p r ä s t g å r d e n s r ö d a gafvel bland t r ä d e n.
— Ja, i naturen, s a d e Bertil, ä r det vackert, hur enkelt det är.
Bertil kom m e d en g ä d d a, t a g e n ur h o m - m a n n e r e i viken.
Det v a r en i s g ä d d a, svart p å ryggen m e d gula strimmor och isgrön n e r å t buken.
S t y g g s å g hon ut och k r ä n g d e och k a s t a d e för att k o m m a loss.
— Nu får vi fiskrätt åt p r ä s t e n, s a d e Mir- jam, som stod i köket.
Hon gaf g ä d d a n ett litet s l a g och gaf sig till att s k ä r a u p p den Iefvande som den v a r: ty slår man s ö n d e r den k a n det komma galla i köttet.
Ingen kunde å s e operationen mer än Bertil.
— Tycker du inte d e ä r s j å p i g a?
f r å g a d e han.
Mirjam v ä n d e sig om efter dem m e d ett li- tet öfverlägset leende.
— De ä r väl som alla rika människors barn, s a d e hon.
— Ja, men jag ä r ju o c k s å rika människors barn, invände h a n naivt.
— Du h a r inte fått nerver än, s v a r a d e hon med en kamratlig nick, som gjorde honom mycket stolt.
— S ä g, hör du, p a s s a d e han p å, hvad t y c - ker du om G ö r a n?
Hygglig g o s s e, men lite flickaktig, h v a?
— Det v o r e godt om du kunde hälften s å m y c k e t som han, s v a r a d e Mirjam sträft.
Ta och häll u p p tvättvatten åt mig, nej, varmt.
— Skall du g ö r a i ordning h ö n a n o c k s å?
f r å g a d e h a n vördnadsfullt.
— Den ä r r e d a n p å spisen, s a d e Mirjam.
Under tiden l å g Verna p å en soffa i biblio- teket, som mest b a r a innehöll gammal glömd och klassisk poesi i ålderdomliga b a n d.
In- g å r satt p å en stol bredvid h e n n e.
— Hör du, Ingår, s a d e Verna efter att l ä n g e ha skrufvat p å sig, hvad tyckte om h o n o m?
Tyckte du inte att han s e r riktigt utmärkt u t?
— Joo, s a d e Ingår sorglöst.
Hon m o t s a d e aldrig Verna.
— Ja, men tänkte du inte, fortsatte Verna, r e d a n första g å n g e n du s å g honom i kupén, att d e n skulle man kunna gifta sig med, om man tvunget skall.
— Nej, kors, s a d e Ingår förfärad, det tänkte j a g visst inte.
— Ja, men tänk efter igen, s a d e Verna e n - t r ä g e t och s å g ut g e n o m fönstret öfver sjön, som nu v a r isfri m e d oroliga v å g o r.
— V e r n a lilla, s a d e Ingår plötsligt, j a g tror minsann du g å r i giftastankar, det ä r därför du varit s å stilla hela d a g e n!
— Ja, s a d e Verna, det g ö r j a g visst, det är b a r a inte jag, som skall gifta mig.
Ingår böjde sig ner öfver henne.
— Vill du inte s ä g a mig hvad det är du g å r och funderar p å?
b a d hon ömt.
— Jo, j a g vill ju ingenting hellre.
S e r du, jag visste genast, n ä r j a g s å g honom — Lars, — att den h a d e jag velat ha om jag skulle varit som a n d r a.
O c h det b e t y d e r — — — — Att du tycker om honom, h v i s k a d e In- går.
— Ja, s a d e Verna lika lågt m e d bortvändt ansikte, ja, det förstår jag själf.
Det ä r s å märkvärdigt, jag t r o d d e verkligen inte, att det skulle hinna h ä n d a.
Du tycker förstås det ä r s å tokigt alltihop, men s e r du, j a g k ä n n e r p å mig, att delta h a r inte händt för inte.
Det h a r händt för att j a g skall s e ut en - 290 - b r a man åt dig innan j a g dör.
Du m å tro det ä r en sak, som jag tänkt l ä n g e p å.
Det föll inte Ingår in att skratta.
— Du h a r s å n a idéer Verna, s a d e hon, Inte vill h a n det, till en början.
— Jag h a r r e d a n talt m e d honom, s a d e Verna.
— Nej, men Verna, du lilla dumsnut, Ingår höll p å att bli häftig, men h e j d a d e sig, hur kunde d u?
— Ja, s e r du, s a d e Verna, det ä r en fördel, när m a n skall d ö s å snart, m a n k a n s å m y c - ket, s o m a n d r a inte k a n.
F ö r s t å r du, s a d e hon djupt allvarligt, n ä s t a n högtidligt, han tycker om mig.
O c h d å s a d e jag honom, att det v a r b ä t t r e, h a n tänkte p å dig.
— Hvad s a d e han till det, f r å g a d e Ingår, aderfonåringen.
— Det minns j a g inte riktigt, s a d e Verna.
Jag tror det v a r: Er k a n m a n inte n e k a n å - gonting, k a n man väl, I n g å r?
I dörren stod Göran, helt hjälplös m e d en duk i h a n d e n.
— Mirjam ä r s å gräsligt a r g, s a d e han, för hönan vill inte bli stekt o c h inte kommer ni ner och hjälper henne.
Hon s ä g e r hon får s k ä m m a s för p r ä s t e n.
— Det gör j a g med, s a d e Ingår och s p r a n g ned.
V e r n a fick s ä l l s k a p a g ä s t e n g a n s k a l ä n g e, innan m i d d a g e n blef färdig.
Det h a d e börjat skymma s å s a k t a, och p å bordet, som v a r framdraget till fönstret stod en silfverkandelaber och b r a n n m e d tre b l e k a b l å k a n t a d e lågor.
Hasselhängena i k o p p a r k r u k a n k a s t a d e tunna s k u g g o r öfver duken, d ä r det g a m l a porslinet stod, som v a r b l å a r e än den djupaste sjö i mönstret, men det hvita v a r icke hvitt utan liknade en blek sommarhimmel.
Mot detta blå blefvo till och m e d d e enkla apelsinerna till s ä l l s a m m a gyllene frukter, och när Ingår hällde rödvin i d e h ö g a glasen bröts ljuset från k a n d e l a b - r a r n a g e n o m vinet och blef tre s m å r ö d a d a r r a n d e lågor p å duken vid hvarje glas.
— Det ä r verkligen v a c k e r t i skymningen, s a d e Mirjam som kom med g ä d d a n i dörren.
Det h a r ni för att hönan v a r s å g a m m a l och segstekt.
Verna v a r icke fri från plågor, men hon k u n d e med stolthet befalla dem att icke n a l - k a s h e n n e s själ eller störa d e s s frid.
Hon h a d e p l a c e r a t Ingår och Lars bredvid h v a r - a n d r a, och det, som i själfva verket v a r djup förlägenhet å b ä g g e sidor, e m e d a n d e b ä g g e, t a c k v a r e henne, visste att den a n d r a visste, tog hon för att hennes s å d d börjat spira och var nöjd.
Drifven af en feberakig längtan att s k a p a glädje d e n n a underliga h ö g t i d s - kväll böjde hon sig mot Mirjam och hviskade i h e n n e s öra att hon ä m n a d e b e sin far g e Mirjam hela S j ö b o d a, och det fick hon s ä - kert, " ty p a p p a n e k a r mig ingenting ".
Hon s å g Mirjam haja till och r o d n a innan hon s a n s a d e n o g för att s ä g a, att det skulle Verna för ingen del g ö r a, söta b a r n, s å d a n a idéer.
Men hon s a d e blott s a k t a: tala om det för G ö r a n!
S å sköt hon stolen lite tillbaka och s å g från den e n a till den a n d r a m e d en underligt s k r ä c k b l a n d a d k ä n s l a af lycksalighet och s a d e sig själf, att den glädje och d e d r ö m - mar, som fyllde alla d e s s a människors hjär- tan, dem h a d e hon köpt m e d sitt lif.
Hon s å g d e r a s framtid säker, s å som hon ville ha den, och det fanns icke skymten af tvifvel h o s henne att d e r a s ö d e n skulle v ä n d a sig a n - norlunda, ty en liten flicka, tänkte hon, som skall lefva, k a n ingenting, men en som skall dö k a n allt.
O c h s å kom deri kyliga natten, blåsig och utan frid, som nätter ä r o i vårbrytningen.
ELIN WAGNER.
Till Margit.
ÄR DIN MORMORS MOR, LILLA Margit, var vid dina år, gömde hon bland andra rariteter en dagbok i sekretärens hemligaste låda, där det doftade lavendel och förra rosen- blad.
Och vid det sparsamma skenet af eft talg- ljus nedskref hon med gåspenna sina upplefvelser på dess sega, gråhvita blad.
Papperet var godf, och mormorsmor hade den sirligaste handstil, gan- ska olik din egen, som är en smula kantig och kärf.
Du skrifver för resten ingen dagbok.
Mor- morsmor kunde också konsten att skrifva bref, långa bref, lustiga, och defaljfyllda, som i mjuka litet bleka pastellfärger måla hela den värld, i hvilken hon en gång rörde sig.
Inte heller den konsten har gått i arf.
Fast mormorsmor skulle ha hissnat vid tanken på allt det myckna du måste läsa, kunde hon onekligen en del, som du inte kan.
Hur skall din dotterdotters dotter en dag förmå att skapa sig en bild af dig, du, som så föga är hemma i den stora konsten att skrifva en riktig dagbok och i den måhända ännu större atf skrifva ett riktigt bref?
Margit, du är sjutton år.
Det är lifvets april, det vet du, fast du måhända ej tänkt därpå.
I april kan världen glittra vackrare än någon annan gång under hela året.
" Ingen maj en dager sprider, som en klarnande april. "
— la, tag inte illa upp: du kan din Karlfeldt, jag vet def.
April är sälgblommens och blåsippornas månad.
Aldrig sjunga bäckarna så glasklara, ky- ligt muntra visor som då, när de ännu om rnor- narna ha en lätt isskorpa att öfvervinna.
Intet solsken är så strålande lyckligt som det i april, mest därför kanhända, att det då så ofta mulnar.
Du vet hur lätt skyarna skocka sig och skymma solen, och så är regnet där eller snön.
Åja, du har själf inte långt mellan skurarna.
Def är mången gång alls inte möjligt att få syn på solen, jag vet nog def.
Sipporna ser du inte längre till, och allt som fanns af lycka och löje är fruset.
Rundt omkring dig sluter sig ett mörker, så tungt och kallt, att du tror det omöjligt att nå- gonsin hitta väg därur.
Du är alldeles ensam på din lilla obebodda ö i det stora hafvet, och ingen vet, och ingen försfår hur svårt det är atf vara ung.
Du tänker på de dåraktiga människor, som mena, atf ungdomen är lifvets lyckligaste tid och är nästan färdig att förakta dem, därför att de tala om en sak, som de alls inte förstå.
Det ä r alls infe lyckligt att vara ung: ingen vet och in- gen förstår.
När du som liten flicka var bedröf- vad kunde du springa till mor, gömma hufvudet i hennes knä och gråta, till dess att allt var ljust igen.
Def gör du infe nu, åtminstone infe ofta, fast du kanske ser, att mor i tysthet går och läng- tar efter att du skall komma.
Mor var också en gång sjutton år, fast det nu är längesedan.
den verkligen fatt, och då var du mycket lycklig.
Till d e s s.
.
.
ja, Margit, där funnos ju ändå fläckar, och kanske voro de mycket stora.
Var då def ramlade idealet en död, så var det redan lättare att förlåta.
Sin gamla plats i din värld kan den fallne inte få åter, men du kan stillatigande lämna honom, fast def gör ondt.
Var def en lefvande: en kamrat, en vuxen vän, ack, Margit, då var def mycket svårare.
Ingenling är så bittert, som att upptäcka, att idealet har fläckar.
Det före- faller dig, som om man kunde förlåta allt, blott inte det.
En dag skall komma, fast den kanske dröjer, då du genom mycken kamp har lärt dig aff förlåta utan svaghet.
Den konsten är stor, och man kan den knappast vid sjutton år.
Då skall du ha kvar ditt sedliga ideal, men du skall veta, att vi små människor inte äro antingen hvita eller svarta, infe antingen onda eller goda, utan både goda och onda, både svarta och hvita.
När du vet def, inte bara med ditt hufvud, utan med ditt hjärta, då har du blifvit en barmhärtig människa.
jag infe för omöjligt, att du af dig själf känner dig vara inne på en afväg som infe för till det mål, dit din håg innerst står.
Vägen från de dåraktiga fantasierna till det riktiga lifvet heter arbete.
Arbete med händer eller hjärna, helst med bäggedera, för att försköna en liten bit af världen, för att hjälpa en annan eller för att gripa tag i en personlig uppgift.
Arbetet s k a p a r, däri ligger dess djupaste glädje och den krafti- gaste hjälpen mot icke-skapandet, det dådlösa drömmeriet.
Att få hålla af, kunna hålla af är kanske det gladaste i lifvet.
Men soligt, frimodigt och mått- fullt: blott så blir det vi känna för hvarandra till kraftkällor och glädjekällor.
Världen har vidgat sig för en sjuftonårings blick sedan din mormorsmors tid, Margit.
Du har flere fält att pröfva dina krafter på än hvad hon hade.
Tvånget till förvärf kunde också hon känna, men hon hade inte som du möjligheter att välja och välja efter anlag och smak.
Hemmets värld var för henne den enda.
Innan dess skall du dock säkerligen ha blivit be- sviken mer än en gång och mer än en gång ha De som hålla af dig, Margit, önska, att samma värld, det egna hemmets, en dag varder, om ej den enda, så åtminstone den förnämsta också för dig.
Innan dess skall du ha pröfvat dina krafter på egen hand, och det skall ha stärkt dem.
Framtidsdrömmar med roffäste i en ärlig vilja höra till ungdomens vackraste, ty af dem födas dåd; Och du vill så mycket.
Du har mer än en gång sett dig själf som den tysta, tåliga systern vid en sjukbädd, som uppfosfrarinnan, kring hvilken en barnflock samlas för att med glädje lära, som sagoförtäljerskan eller konstnärinnan kanske eller som mor för en skara öfvergifna små.
Men alltid — är det inte så — har du drömt dig själf som en god människa, stark och rofylld, som får ge och som har något att ge.
) ag tror det, ty sådant är ditt kynne.
Men innan du rätt vet hvar det " nå- gonting " finns, för att tala med Geijer, som du kan göra bättre än alla andra, har du många mö- dor kvar.
Många stormbyar skola kanske dra fram innan dess.
Kanske skola de föra med sig den förödmjukelse en rättrådig människa måste känna, då hon upptäcker, att hvad hon trodde vara osjälfviskhef var dess motsats.
Men föröd- mjukelsens fårar kunna hjälpa ädel sådd upp i ljuset.
Def är bittert att se fläckar hos dem vi älska och bittert, men hälsosamt att se dem hos oss själfva.
Din generations ungdom bär på en större portion själfsäkerhet än de föregående i regel haft.
Ofta är den sällsamt parad med miss- tro och själfförakt, och dock torde det mången gång behöfva göra mycket ondt, innan den gif- vif vika för ett starkare: den säkerhet, som vinnes genom fästet i def starkaste.
j Våra plantor.
!
; I Z; JAG PRISAR EN ÖRTAGÅRDSMÄSTARES lif: hans värld står i grönska och blomma.
Begagnar han hacka och skär han med knif, så sker det till blomningens fromma.
• •;;;; Han sår och planterar i sol och i slask, och rycker han upp eller mördar, så gäller det mask eller ogräspatrask och slikt som kan skada hans skördar.
•!
• • • • Hans yrke, som är både möda och fest, är endast att hjälpa och värna.
Han vet, att naturen gör mest och gör bäst, ty endast naturen ger kärna.
; ', I l Och hvad är vår skola?
En örtagård, där telningar växa och knoppas, där vi lärarinnor ge omsorg och vård och blomningen är, hvad vi hoppas.
• • •;;;; I Fast plantorna lämnas oss blott för en tid och tagas igen när de blomma, så ana vi frukten och glädjas därvid, ty den kommer landet till fromma.
FRIDA LANDSORT.
Kanske får du dröja länge på din obebodda ö.
I grund och botten beror det visst mest på dig själf hur länge du kommer atf stanna där.
Kan ' du glömma dig själf och ditt eget och sträcka händer och famn mot andra, så skiner solen snart nog fram mellan skyarna och visar dig, att det alls inte är så långt till land, som du trodde.
grämt dig öfver dåraktigt bortkastad känsla och förslösad tid.
) ag håller det inte för alldeles otro- ligt, att du just nu är upptagen af ett tämligen lönlöst, men icke dess mindre kraftödande svär- meri för, hvad vet jag, måhända en af dina lära- rinnor, måhända en bekantskap från något annat håll än skolan.
Tämligen troligi är, att du med en viss förkärlek vandrar de gator, där utsikten att möta föremålet är störst etc., etc.
Det kan vara onödigt att räkna upp symptomen, som du egent- ligen också själf anser en smula löjliga, åtmin- stone emellanåt.
Hvart din väg för dig, spanar och letar du, där du går fram, inte olikt den vise greken med lyktan.
Eller är det inte så, att du ständigt söker efter en människa, stor sak, om hon lefver eller längese- dan är död, som du riktigt kan lita på och som tål att synas i alla sömmar.
Du tycker inte om fläc- kar, Margit, och skall du riktigt kunna hålla af, så vill du inga fläckar se.
Ibland har du tyckt dig skymta en sådan människa i historien eller lifvet.
Du minns hur ifrigt hjärtat bultade och hur glad du sträckte ut händerna för atf gripa den lockande gestalten.
Ibland vek den undan, ibland fick du Nu torde det hända, att vederbörande är en klok och god människa, som verkligen har några af de egenskaper, som du skaffar högst.
Icke dess mindre är det inte lyckligt, att hon fått ett så stort rum i din värld, som hon nu har.
Hon har, stackars varelse, utan eget förvållande blifvif en inkräklare, som tränger ut mycket annat och många andra, som främst höra hemma hos dig och kunna ha berättigade kraf på ditt intresse.
Du ger för mycket af din tid åt ofruktbara dröm- merier, som röra sig omkring henne eller det du tror vara hon.
Kanske är det så, och det håller - 291 - " Margit, Margit, hvarför gråter du?
Glad och god skall människan vara, medan hon bidar dö- den. "
Så står det i en af de böcker, som ha heders- rum på din hylla.
" Glad och god! "
Det är ju dit du vill nå.
Den innersta hjälpen pekar jag infe på.
Den är " def starkaste ".
Och jag vet, Margit, atf du känner den, äfven om du stundom skulle glömma hur mäktig den är.
Dagar gå och år och årtionden.
Också det släktled du tillhör skall en dag vara borta, och nya tider råda.
Kanske skall ändå en dag din dofferdoffers dotter vid sjutton år få syn på din gestalt och se dig, sådan du nu är.
Småleende befraktar hon då bilden, som för hennes öga ter sig i samma milda pastellfärger som din mormors mors för dina, och kanske finner hon, att ni trots allt äro hvarandra ganska lika.
Hvem vet?
" Människorna förändras, " säger ett klokt ord, " men människan förblir sig lik. "
JEANNA OTERDAHL.
DEN UNGA ier som s k y a r n a s och d a g r a r n a s spel p å himlahvalfvei aldrig sig fullkomligt lik från ögonblick till ögonblick utan ständigt b j u d a n d e nya sidor af sin outgrundlighet.
O c h ä n d å, när allt kommer omkring, hur lik sig ä r mänskligheten dock ej från tid till tid, ej blott i d e stora väsentliga i n r e d r a g e n af sin tillvaro utan i rent yttre a f s e e n d e!
Idun bjuder i d a g sina l ä s a r e en utsökt b u - kett af kvinnliga ungdomar, hvilka en g å n g b l o m m a d e i lifvets fullaste solsken och d å af g a m l e s ä k r a m ä s t a r e - h ä n d e r lyftes u p p i konstens relativt odödliga värld.
Betrakta d e s s a efter å r h u n d r a d e n ännu s å fullkomligt lefvande bilder af u n g a flickor och kvinnor från fyra sekel (1400-talet fram till 1700-talet), och du skall nog, om du sett dig med e g n a ö g o n omkring i lifvet, erkänna, NGDOM O C H SKONHET p a s s a bra ihop.
Det är svårt eller r ä t t a r e omöjligt att t ä n k a sig gudinnan Idun a n n a t än som en skönhet.
Hon, som bjöd d e r ö d a s t e ä p p l e n åt d e å l d r a d e g u d a r n e och var icke blott den eviga u n g d o m e n s gudinna men själfva s k a l d e g u d e n B r a g e s maka, m å s t e för d e gamle n o r d b o r n a s.
ö g o n ha stått som en minst s a g d t s t r å l a n d e u p p e n b a r e l s e.
Hon m å s t e ha varit s å d a n, att en s e n a r e tid kunnat om henne med Kellgren sjunga den odödliga strofen i Nya S k a - pelsen: Du som af skönhet och behagen en ren och himmelsk urbild ger!
) ag såg dig — och från denna dagen jag endast dig i världen ser.
Men s k ö n h e t e n s värld är liksom g o d - hetens outtömligt rik.
Den växlar i oändlighet efter tider och o m s t ä n d i g h e - att hvar och en af d e s s a människor förefaller dig som en g a m m a l b e - kant.
Du tycker dig ha sett dem allihop i vimlet ikring dig, b å d e P r e - d a s italienska med den förtjusande profilen, Tizians lilla r a r a Jungfru Maria som g å r uppför t r a p p a n, Holbeins sträfva tyska p r i n s e s s a (den e n d a af d e afbildade som k n a p p a s t gör fullt skäl för namnet skönhet), Lottos aristokratiska n o r d - italienska m e d solfjädern, Frans Hals ' muntra slyna och alla d e a n - dra.
N å g r a r a d e r till presentation af d e s s a u n g a d a m e r och flickor från gamla tider!
Omslagsbilden gick för icke m å n g a å r s e d a n under L e o n a r d o d a Vincis s t o r a namn men a n s e s n u - m e r a v a r a utförd af en bland h a n s medarbetare A m b r o g i o P r e d a, som v a r hofmålare i Milano vid Lodovico il Moros g l ä n s a n d e hof.
Det är icke osannolikt, att den unga d a m e n med den g l a d a och v a c k r a profilen och det smakfulla
ALA KONSTEN p ä r l p r y d d a hårnätet föreställer ingen mindre ä n Lodovico il Moros u n g a gemål, den för sin praktlystnad och sin oförvägenhet, bl.
a. som ryitarinna, b e k a n t a Beatrice d ' Esté, som vid e n d a s t 16 å r s ålder blef gift och r e d a n 6 å r därefter d o g efter ett lif i g l a n s och prakt, men o c k s å mycken oro under d e s s a politiskt u p p r ö r d a tider, d å fransmännen gjorde sitt första infall i Milano och Beatrice v a r en mera djärf än klok politisk rådgifva- rinna åt sin p å en g å n g fege och ärelystne m a k e.
P o r - trättet t o r d e s t a m m a från 1490-talets början.
De tre 1500-tals-bilderna ä r o ungefär samtida.
T i z i a n s Jungfru Maria som liten flicka är centralfi- guren i en stor v ä g g m å l n i n g, som utfördes omkr. 1538 — 40 för S c u o l a della Caritå eller den kristliga k ä r l e k e n s Målningen är ett mästerverk af d e n n e store, föga k ä n d e m ä s t a r e, hvilken som porträttör utmärkte sig för en själsfinhet och psykologisk fördjupning och framförallt ett sinne för hvarje Iefvande v ä s e n s innersta mystik, som leda tanken p å en nordisk m å l a r e som Rembrandt.
Men i sin nervösa förfining och ensamhets- k ä n s l a med ett stänk af sentimentali- tet v e r k a r Lotto s å egendomligt modern, att den b e r ö m d e a m e r i k a n s k e k o n s t - forskaren Berenson s ä g e r, att Lotto p å o s s nutidsmänniskor utöfvar den för- trollning som ligger i " en b e s l ä k t a d själ i en a n n a n tidsålder ".
En u t o m - ordentlig psykolog är o c k s å H a n s H o l b e i n d. y., Lottos tyske s a m - tida, men af sentimentalitet finnes ej minsta s p å r hos d e n n e oblidkeligt s k a r p s y n t e och sällsynt objektive människokännare.
Hofmålare hos b r ö d r a s k a p i Venedig och som ännu v å r a d a g a r pryder s a m m a rum, för hvilket den ursprungligen m å l a d e s.
Den frimodiga och frodiga tösen står mol allena p å midtafsatsen af en m o - numental t r a p p a s e e n d e u p p mot den hviiskäggige öfversteprästen, som v ä l k o m n a n d e b r e d e r ut sina händer, m e d a n folkmassan p å m o t s a t t a s i - d a n nedanför t r a p p a n med b e u n d r a n och spänning följer den oskuldsfulla lillas vandring mot höjderna.
L o- r e n z o L o t t o, samtida till Tizian och likaledes venetianare, har målat det porträtt af en ung d a m m e d s o l - fjäder i e n a h a n d e n och b ö n b o k i den a n d r a, hvilken, klädd i en praktfull kostym med snörmakerier och tof- sar, v ä n d e r sig från sin bönpall och med milda, v a c k r a men rätt s m å ö g o n möter å s k å d a r e n s blick med sin e g e n, som är o b e s t ä m d!
d r ö m - m a n d e och en smula vemodig.
Lottos modell har troligen varit en fru i Brescia som hette Laura di P o l a och som m a n vet, att han m å l a d e s a m - tidigt med h e n n e s man 1543 — 44.
Henrik VIII af England, denne riddar B l å s k ä g g bland kungar, som hann med att gifta sig sex g å n g e r, skilja sig från två g e m å l e r och h a l s h u g g a två, har Hol- bein pcrträtterai sin h ö g e h e r r e med lika omutlig sanningskärlek som alla a n d r a m o - deller, och s å s e vi honom o c k s å hvarje g å n g framställa Englands l ä r d e konung som en af sinnlighet och själfbelåtenhet p ö s a n d e despot.
S t a c k a r s Anna af Cleve, som Hol- bein 1539 fick måla p å u p p d r a g af sin herre, som funderade p å att gifta sig med henne för att vinna för sin politik Tysklands p r o - testantiska furstar, ser just inte v i d a r e glad ut åt perspektivet att bli den fjärde gemålen åt d e n n e kung, som r e d a n skilt sig en g å n g och afrättat sin a n d r a gemål, Anne Boleyn.
Icke d e s t o mindre blef ä k t e n s k a p e t verkli- gen af den 6 januari 1540, men det r ä c k t e b a r a ett halft år, ty den 12 juli s. å. kom skilsmässan till stånd, som Anna af Cleve inte motsatte sig.
Liksom Lottos italienska dam är Holbeins tyska p r i n s e s s a en äfven ur dräktsynpunkt högst intressant f ö r e t e - else.
Anna af Cleve är sannerligen utstyrd- med all t ä n k b a r prakt i detta fästmöporträtt, men hon ser ej g l a d a r e ut för det!
Glädjen och det g o d a humöret lyser d ä r - emot som varmt s o m m a r s o l s k e n ur d e tre 1600-falsporfrätten, s k a p a d e af tre nordiska första r a n g s m ä s t a r e, flamländaren R u- b e.
n s och holländarne F r a n s H a l s och Rembrandt.
Lustigt n o g ä r o d e s s a tre ä l s k v ä r d a kvinnokonterfej från trettioåriga krigets d a g a r i det n ä r m a s t e jämnåriga, d å nämligen Rubensporirätiet s t a m m a r från omkring 1630 — 32, F r a n s Hals-bilden från s a m m a tid och Rembrandtmålningen från 1633.
Rubens och Rembrandt, d e b å d a g r a n - narna och stora konstnärliga antipoderna, som dock b å d a hvar i sin art voro s å full- blodiga s ö n e r af b a r o c k e n s tid och n a t u r - ligtvis icke äro utan beröringspunkter i komposition och äfven i rent måleriskt h ä n - s e e n d e, ha i d e s s a porträtt liksom i m å n g a a n d r a visat, att det var kärleken som ledde dem i d e r a s val af lifsledsagarinna och att s a m m a den m ä k t i g a s t e och v a r m a s t e af alla naturens krafter styrt d e r a s penslar, d å d e fäste den ä l s k a d e s d r a g p å duken.
Ty högt tala d e s s a porträtt om k ä r l e k e n s lycka.
Hur p å alla vis förtjusande blickar ej R u b e n s ' a n d r a hustru Helene Fourment emot o s s p å d e n n a halffigur i den högst magnifika d r ä k - ten med d e m å n g a s m y c k e n a och den s t o r a s p e t s k r a g e n!
Blott 16-årig blef hon 1530 gift med den d å r e d a n 53-årige Rubens, hvilken n å g r a å r förut förlorat sin g o d a första h u - stru Isabella Brandt, som han bittert s a k - nade.
Under d e 10 år m ä s t a r e n ännu h a d e kvar att lefva b l o m s t r a d e k ä r l e k e n s lycka upp för honom p å nytt t a c k v a r e den s k ö n a 16-åringen som s k ä n k t e honom d e v a c k r a s t e barn och i de m å n g a bilder, i hvilka hon suttit modell för den förtjuste maken, alltid gör ett intryck af skönhet, gladlynthet och g o d h e t i en sällsynt harmonisk förening.
R e m- b r a n d ts lilla S a s k i a, som stod vid h a n s Iifs sida under 8 år, v a r o c k s å sin k ä r e m ä s - t a r e s solsken.
Hon var ej s å b l ä n d a n d e v a c - ker som Helene Fourment, men t ä c k och rar, en riktig liten hjärtekniperska.
I detta p o r - trätt, måladt året innan bröllopet, lyser fäst- mölyckan ur munnens leende, g r o p a r n a i kin- derna och d e s k r a t t a n d e k i s a n d e ögonen, och fästmannens känsla har valt d e praktfulla färgerna: blågrön dräkt med fin hvit slöja p å halsen och mörkt p u r p r a d hatt med grön plym.
Juveler och pärlor h a r m ä s t a r e n ödslat p å sin ä l s k a d e, som h a n s v a n a s e d a n var under hela d e r a s ä k t e n s k a p.
Men tunga pröfningar v ä n t a d e den här s å s o r g - löst leende fästmön.
Det e n a efter det a n d r a af fru S a s k i a s b a r n d o g i s p ä d ålder, och när hon fått sin sista g o s s e Titus, det e n d a af h e n n e s och R e m b r a n d i s barn som skulle nå m o g e n ålder, rycktes hon själf bort året efter b a r n e t s födelse.
S e d a n var det för m å n g a å r slut med den riktiga trefnaden i R e m b r a n d t s lif, olyckans och d e s v å r a pröf- n i n g a r n a s moln skulle förmörka h a n s himmel och aldrig riktigt drifva bort.
F r a n s H a l s ' s k r a t t a n d e flicka ä r en n a - tur af annat s l a g ä n R e m b r a n d t s S a s k i a.
La bohémienne, " z i g e n e r s k a n ", som hon s ä - kerligen med orätt brukar kallas, tillhör t y d - ligen en a n n a n klass.
Hon har n o g varit en värdshusflicka p å n å g o n af d e m å n g a k r o - g a r den Wein, Weib und G e s a n g ä l s k a n d e m ä s t a r e n frekventerade u n d e r.
sina ströftåg p å f ä d e r n e s t a d e n H a a r l e m s gator.
Men öf- ver d e n n a muntra och k ä r n s u n d a flicka ur folket har F r a n s Hals gjutit ett s å rikt mått af sin e g e n humor, och h a n s pensel har med en s å d a n furia och saft trollat henne fast p å bilden, att den blifvit ett rent underverk i måleriskt a f s e e n d e — ett s å d a n t underverk som i v å r a d a g a r en m ä s t a r e som Zorn mer än en g å n g åstadkommit.
Till sist två 1700-tals-bilder af o k ä n d a, men tjusande flickor, den ena, W a t t e a u s La Finette från seklets början, den a n d r a, Jo- s h u a Reynolds S t r a w b e r r y girl, från d e s s slut.
Den geniale b r ö s t s v a g e fransmannen har i d e n n a g u i t a r r s p e l e r s k a i sidendräkt sittande ute i en park, s k a p a t en g o d typ för r o c o - con och l ' ancien régime i all d e r a s e l e g a n s, koketteri och läitjefullhet.
Den lilla S t r a w - berry girl, som den b e r ö m d e engelske k o n s t n ä r e n Reynolds m å l a d e 1773, ä r en helt annorlunda naiv och oskuldsfull v a r e l s e.
Hon står i sin hvita dräkt med en smal korg med smultron p å armen och tittar ut framför sig barnsligt allvarligt och d r ö m m a n d e med d e r a r a s t e och k l a r a s t e bruna ögon.
Det är en liten stumpa som man inte s å lätt g l ö m - mer.
Natur och oskuld ha åter kommit till h e d e r s — den s t o r e Jean J a c q u e s skrifter ha inte för intet susat öfver världen — och man förstår, att Reynolds själf v a r s å b e l å t e n med sin smultronflicka, att han k a l l a d e henne " o n e of the half-dozen original things wich no man ever e x c e e d e d in his life-work. "
JOHN KRUSE.
En siudentskeroman.
BLAND VÅRA dagars unga flickor intar s t u - d e n t s k a n en h e - dersplats som hon väl försva- svarar.
Hon saknas heller icke i Flickor- n a s nummer, presenterar sig tvärtom själf just s å d a n hon ä r i den skiss " Mellan plugg- dagarna " som är införd ett p a r sidor längre fram i numret.
Den lilla m å - lande skissen ä r skrifven af en f. d. s t u - dentska, numera journalisten i Stockholms D a g b l a d Ellen Landquist, och är ett b r o t t - s t y c k e ur en p å b ö r j a d roman som skildrar Uppsalalifvet sedt med en s t u d e n t s k a s ögon.
Då o s s veterligen ännu icke n å g o n roman om studentskorna framkommit ur d e r a s e g e n midt, k a n man vänta att ä l d r e och nya g e - nerationer af studeniskor med intresse skola ta del af d e n s a m m a.
- 294 - Unga flickor i tropikerna och annorstädes.
Af Jane Gernandt-CIaine.
pfY^M M] À G K À S T À R E N ÅTERBLICK p å d e långfärder ödet låtit mig g ö r a och nu särskildt tänker p å kîgH ?&gt; d e flicktyper jag mött, kommer „&gt; — - &amp; - &gt;as| jag — för att börja med början — framför allt ihåg d e infödda i Syd-Afrika, det vill s ä g a kaffrerna.
Under min första l å n g r e s a — det ä r l ä n g e s e d a n nu — b o d d e vi ett och ett halft å r i Kapkolonien, och jag h a d e s å l e d e s det allra b ä s t a tillfälle att s t u d e r a kafferbyarna och s e hur litet d e u n g a d a m e r n a i d e s s a lyckliga l a n d s ä n d a r k o s t a sina föräldrar.
Med ett fem centimeter bredt h a l s b a n d af b l å a och r ö d a g l a s p ä r l o r t r ä d d a p å tråd efter rätt smakfulla mönster ä r en ung kafferfröken inte b a r a klädd efter alla a n s t ä n d i g h e t e n s fordringar utan till och med riktigt fin, och det g å r s å långt att man helt enkelt inte t ä n - ker p å att hon ä r naken.
Den r a m s v a r t a h u - den gör henne s a m m a tjänst som en idealisk trikådräkt, hvilken har den oersättliga e g e n - s k a p e n att aldrig slitas eller sitta illa och som dessutom uppfyller alla b l y g s a m h e t e n s fordringar.
Ty n a k e n h e t e n ä r hvit, icke fär- g a d, och ingenting k a n v a r a m e r a p a s s a n d e ä n d e s s a u n g a d a m e r s kostym, som d e få alldeles gratis och som till yttermera visso ej ä r u n d e r k a s t a d m o d e t s växlingar.
rfåPlp^ En kafferfröken, som vet hvad hon är skyldig sin person, ä r dock mycket mån om att alltid hålla sig blank och s k i n a n d e och det behöfver inte ruinera henne det heller, ty fett att gnida in sig med finnes alltid i hushållet och öfriga toaleitförnödenheter ä r o lätt r ä k n a d e.
Sitt ulliga hår behöfver hon e n d a s t tvätta — det har ju den lyckliga för- m å n e n att k a m m a sig själft — och för att kunna g ö r a d e u n d e r b a r a t ä n d e r n a ännu hviiare, behöfver hon b a r a g å ut och s k ä r a en kvist af en buske, hvars grofva fibrer bilda en den allra härligaste t a n d b o r s t e.
Jag vet det af e g e n erfarenhet och negerflickan sköter för öfrigt sin mun med en rent af idealisk snygghet.
Hvar g å n g d e ätit, skölja d e alltid munhålan med vatten.
De veta hvad det betyder att ha v a c k r a t ä n d e r så länge man ä r ung (och s e d a n o c k s å förres- ten) i synnerhet d å man skrattar s å mycket som d e.
D e r a s munterhet är ju n å g o t rent af ofattligt för o s s hvita, och man har en känsla af att d e s s a u n g d o m a r skulle kväfvas af undertryckt skrattlust, ifall de inte h a d e tid eller tillfälle att ta hela lifvet som ett s y n - nerligen Iyckadt skämt.
I en kafferby g a p - skrattar hela familjen s å länge och grundligt att man k n a p p t förstår, hur m a m m a n får tid atf k l a t s c h a om d e söta, b l a n k a u n g a r n a, s k i n a n d e och runda öfverallt som s m å svarta porslinsdockor, eller hur äldsta dottern hin- ner stöta hirskorn och röra i grytan, ett frö- k e n g ö r a p å lediga stunder — det vill s ä g a om ingen af lerhyddans ä l d r e och mera s a n - s a d e kvinnliga m e d l e m m a r lyfter d e n n a a r - b e t s b ö r d a från den u n g a d a m e n s axlar.
N ä r man är s å förnöjd åt allt och ingenting som d e s s a flickebarn, har man tillräcklig s y s s e l - sättning med att s t å och skratta, i synnerhet d å man får b e s ö k af en hvit fröken eller fru, som tydligen inte b e g r i p e r hvad det vill s ä g a att ha s å trefligt att hela ansiktet skiner som en sol.
Kafferflickorna kunna s e riktigt bra ut i bland, tycker man.
Att munnen ofta g å r från e n a örat till det a n d r a fäster man sig till sist
inte s å mycket vid, men jag undrar om n å g o n kunde finna det r i n g a s t e i n t a g a n d e hos en buschmansfröken.
gula r a s e n — dock utan att ä g a d e s m å j a - p a n s k o r n a s ohyggligt s n e d a ögon.
Bir- m a n s k o m a s fina mörka bryn ä r o e n d a s t en liten mån u p p å f d r a g n a, och n ä r d e förlängt d e r a s s m a l a linje med tuschsvärta, s e d e sig i s p e g e l n och s m å l e.
De v e t a att d e ä r o t ä c k a och leendet ä r det ljusaste, lugnaste och lyckligaste, som någonsin lekt kring en ung flickas läppar.
D e s s a u n g a damer, hvaraf jag s å g n å g r a profexemplar i K a p s t a d e n, h a d e det g e m e n - samt med d e öfriga släktingarna att allting föreföll o m a k a hos dem, händer, fötter, a r - mar och ben, och hvad ett b u s c h m a n s l e e n d e har för e g e n s k a p e r, v a c k e r t k a n m a n under inga förhållanden kalla det — om det ens finns till.
N ä r jag t ä n k e r p å d e s s a sotigt bruna fröknar, förefaller mig d e r a s allvar förfärande.
Lika g ä r n a skulle m a n kunna föresfälla sig en s m å l e e n d e ung gorilla som en munter buschmansflicka, men hon har väl inte s å mycket att v a r a g l a d åt heller, s t a c - k a r e, ens i sitt ogifta stånd.
Hur det blir s e - d a n skola vi icke tala om.
En ung b u s c h - mansfru k a n hålla sig för skratt.
S å v ä l hon som fröknarna ä r o s t a d d a i evig flyttning från klipphåla till klipphåla under o u p p h ö r - liga bekymmer att b a r n och blomma icke skola komma bort med familjens e n d a tillhö- righeter, d e b r e d d a djurhudarna, hvilka g ö r a tjänst b å d e som k a p p a och s ä n g t ä c k e.
Nå, s ä n g t ä c k e är väl inte p r e c i s ordet, d å b ä d d e n u t g ö r e s af ett knippe riskvistar, om lyckan ä r god, men hur enkelt det hela är ställdt, s e d e s s a människor icke ut att v a r a p å solsidan af lifvet, under det atf n e g e r b l o - det, om det än är aldrig s å utspädt, alltid för- r å d e s af r a s e n s glädtighet.
P å ön Mauritius träffade jag u n g a k r e o l - s k a flickor, som hellre dött ä n d e velat e r - k ä n n a sitt s v a r t a p å b r å, hvilket likväl g e n a s t förrådde sig i d e r a s eviga fnitter, om inte a n n a t.
Sina d a g a r tillbragte d e med att ä t a o m o g n a persikor m e d salt och p e p p a r till, b l ä d d r a i modetidningarna från P a r i s och sofva ett p a r tre timmar under den h e t a s t e tiden p å dygnet.
K l ä d d a i snöhvit musslin g å d e s e d a n in i s a l o n g e n och ta emot b e s ö k under uppsikt af en fet och p u s t a n d e m a m m a i lös kamkofta, hvilken inbillar sig att dött- r a r n a s slängiga, koketta rörelser och s m å fnitterskratt ä r o höjden af fullkomning och ett alldeles ofelbart medel att b e h a g a och nå ä k t e n s k a p e t s å t r å d d a hamn.
Antingen gifter m a n sig mycket tidigt d ä r n e r e eller o c k s å inte alls.
Hvad d e kalla " une vieille fille " ä r dock ytterst sällsynt i d e s s a l a n d s - ä n d a r liksom i Argentina, dit vi s e n a r e styrde vår k o s a och d ä r d e u n g a flickorna visser- ligen icke ha n e g e r p å b r å, men d ä r h ä r s t a m - ningen från d e infödda ofta förråder sig i d e kantiga a n s i k t s d r a g e n och den gulbruna hyn.
E N UNG KAFFERFLICKA.
För min del m å s t e jag b e k ä n n a att jag är alldeles b e t a g e n i mina birmanska systrar och framför allt s å stolt öfver dem.
Aldrig skulle en s k u g g a af afund skymta fram i d e - r a s handel och vandel p å b a s a r e n.
F å r en af d e s s a u n g a flickor sälja ä r det bra, men g å r k ö p a r e n till h e n n e s g r a n n e, s e r hon full- komligt lika g l a d ut, ja, g l a d a r e.
Alltid s t å d e färdiga att hjälpa h v a r a n d r a med r å d och d å d, att låna g r a n n a r n a vikter, ja, till och med varor, ifall d e a n d r a s blomsferförråd skulle tagit slut, och det allra b ä s t a ä r d e r a s fria, mjuka och förtjusande sätt emot de unga männen, som d e k ä n n a den v a c k r a s t e dragning till.
Hvarför skulle d e dölja d e t?
EN UNG BIRMANSKA.
Vackra, typer s k a p a r d e n n a blandning icke, men d ä r det s p a n s k a ursprunget har öfvertaget kan man få s e u n g a senoriias af stor fägring och mycken spotskhet i sätt och blick.
D e s s a u n g a d a m e r b e t r a k t a Europa och e u r o p é e r n a med ett h ö g d r a g e t förakt, som inte längre retar en, när nian b a r a setf d e s s komiska sidor.
D e r a s bildning har icke nålt m e r a svindlande höjder ä n att lite m u - sik, lite läsning och lite h a n d a r b e t e fyller ut d e r a s d a g för att nu icke tala om d e p a r tre timmar det tar att å k a ut och möta b r ä n - n a n d e ö g o n k a s t från tillbedjande kavaljerer.
S å d a n t har naturligtvis sitt alldeles s ä r - skilda b e h a g för u n g a d a m e r med s p a n s k uppfostran och traditioner, men d e lyckliga- s t e u n g a flickor jag sett b o d d e ej i A r g e n - tina.
D e r a s hemvisst var det v a c k r a landet öster om Indien — Birma med a n d r a ord — och d e uppfostras icke uteslutande att ta emot hyllning.
1 detta kvinnornas p a r a d i s p å jorden, hvil- ket den som en g å n g bott d ä r aldrig kan t ä n k a p å utan en ilning af glädje, förestår det t ä c k a könet hela b a s a r e n, d ä r man k n a p p t ser en manlig individ bland alla de säljande.
M å n g a u n g a flickor, k a n s k e d e flesta, ä r o födda och uppfödda i hallarna, där d e äro k a l l a d e att öfvertaga s t å n d e n ef- ier sina mödrar.
Med en lätt, hvit tröja öf- ver skuldrorna och fotsidt, s k ä r t sidensfycke lindadt ikring sina s l a n k a höfter — d e ä r o l å n g a och vuxna som liljestänglar — sitta de p å golfvet innanför den l å g a disken och sälja silke, g r ö n s a k e r och lotusblommor.
Ett visst koketteri kan icke frånkännas d e m.
.
.
men jag tycker d e bli b a r a m e r a i n t a g a n d e just g e n o m d e n n a n ä p n a b e h a g s j u k a.
S å fort d e r a d a t upp sina knippen af betelblad, sina Ioiusknoppar eller sina tuberosor, ta d e fram en s p e g e l och en t u s c h p e n n a ur s i d e n v å d e n s v e c k och d r a g a en fin skugglinje under h å r - fästet och sticka in en t u b e r o s a i h å r e t s b l a n k a, s v a r t a m a s s a.
P u d r a sig g ö r a d e o c k s å, d e vilja ju v a r a lika hvita som flic- korna i Västerlandet, fast d e tillhöra den - 295 - De u n g a birmanskorna ä l s k a glädjen, men d e r a s glädje ä r alltid lugn, — en dikt som tu- b e r o s o r n a vid tinningen och blicken i d e r a s ljufva, ö p p n a ögon.
Man skall b a r a s e dem g ö r a utfärder m e d u n g a m ä n af d e r a s e g e n ålder, d å d e n n a ungdomliga s k a r a fyller stora löfklädda skrindor, d r a g n a af bufflar, n å g o t p å m i n n a n d e om d e v a g n a r man ser i Dalarna, och jag vet ingenting mera b e t a - g a n d e än den lycka de.
k ä n n a öfver detta e n d a. — • att v a r a till.
O c h dock hylla d e den dystraste af alla religioner — buddhismen — och vill man s t u - d e r a allvarligare sidor hos d e unga flic- korna, skall m a n s ö k a dem i nunneklostren, dit de inträda vid mycket u n g a år, långt in- nan d e ännu blifvit vuxna.
Ingenting kan v a r a m e r a förtjusande ä n en liten sju eller å t t a å r i g nunna i gulhvit t o g a och med r a - k a d t hår, och fast- hon invigt sitt lif fill att b e t ä n k a alltings intighet, kan hon inte låta bli att småle, d å hon möter ens blick.
De heliga s p r å k e n, sanskrit och pali, s t u d e r a u n g a flic- kor vid universitetet i Mandalay, dit d e ha rätt att s ö k a inträde s e d a n hundra år till- b a k a, alltså långt förr än m a n började drömma om studentskor hos o s s, men hvad skulle väl en dotter af det ljufva landet ö s - ter om Indien ha att afundas E u r o p a?
UNG FLICKA A F SPANSKT-INDIANSKT H A L F B L O D.
Fästmöbekymmer.
UBRIKEN härofvan är vald med försiktighet — egent- ligen skulle den ha he- tat: Till den unga flicka, som skall gifta sig och ' S) '.
sätta bo, men det hade blifvit för långt.
Och de välvisa råd, som komma efteråt afse icke att uppklara några problem för den själfförsörjande, bildade kvinnan, som sätter bo med sig själf efter att ha gått igenom lysning mellan sig och sitt arbete.
Hon vet bäst själf hvad hon oundgängligen behöfver, och ännu några år fram- åt är det icke värdt för de kvinnliga löntagarna att sätta upp sina for- dringar stort högre.
Annat är det däremot med den unga [eller kanske ibland också litet äldre!)
flickan, som går att stifta hem tillsam- mans med en man, och inför hvilken hon tar an- svaret af att det hela är rätt och riktigt uppsatt.
Skall den blifvande unga frun (äfven om fröken varit litet äldre, blir hon som nygift fru genast ung!)
få den auktoritet i hem- met, som är det enda sanna villkoret för den ge- mensamma lyckan och hemmets ekonomi, måste hon också ha förstått att ekipera sig så att det följer respekt med henne.
För att nu icke tala om att det rent af kan vara trefligt för en själf att vara ordentligt ekiperad — icke ens när det är frågan om den äktenskapliga lyckan tillkommer det en fin kvinna att vara för mycket streber!
1 Emellertid — skaffa er så litet som möjligt — och så vackert som möjligt!
Det är i korthet mitt råd till alla som skola gifta sig.
Och det kan till- lämpas på såväl den personliga utstyrseln som på möbler, bordsilfver, glas, porslin och köksuten- silier.
Skulle jag vara böjd att göra ett undantag skulle det väl närmast vara för linneskåpets räk- ning, men äfven här är den stränga måttan på sin plats.
Den får endast icke förstås så att man kan reda sig med ett dussin kökshanddukar och ett halt dussin lakan.
Af de senare åtgå nog 8 par till hvarje bädd — i ett nygift hus bör man icke tvätta hvarje månad, och lakan skola icke användas längre än högst 14 dagar hos renligt folk.
Vill man räkna mycket noga kan man pruta ned an- talet till 5 eller 6, den förstnämnda siffran är emellertid idealet.
Sex dussin kökshanddukar, hvaraf två dussin gröfre buldanhanddukar skulle jag däremot vilja råda alla att skaffa sig, det är icke alls ekonomiskt att spara på den varan.
Och med konstaterandet af detta kunna vi anse oss ha vederbörligen berört bosättningens mera led- samma sida.
Det roligaste är naturligtvis möblerna, samt allt det som sedan skall nyttjas under rubriken: Bord, duka dig!
Om det nu vore mig möjligt att i de unga flick- hjärnorna inblåsa en sparsamhetens och förnuf- tets anda skulle jag ha ansett mig ha gjort en rik- tigt god gärning.
Jag har sett många ménager af de mest olika typer starta — gemensamt ha de endast haft ett: att paret efter ett år ångrat en god del af de dispositioner de fogo vis à vis sina möbler vid tiden för bosättningen.
Sens moralen af detta är att ju mera man kan hålla det nyredda hemmets möblering som ett praktiskt provisorium, dess bättre.
) ag menar icke att man skall köpa en massa saker, som sedan skola kasseras, men att man först och främst skall köpa ett minimum, och att detta minimum skall vara af den beskaf- fenhet att det icke sedan behöfver kastas bort, utan är lämpligt för andra ändamål eller rent af kan bibehållas i sitt ursprungliga.
Ett typiskt exempel på hvad jag menar är salsmöblemanget, enkannerligen bordet.
Ett ordentligt salsbord är dyrt, ett vackert sådant kosfar stora pengar — och skall också vara dyrt, om man vill lägga an på ett fint hem.
De första åren låter man helt en- kelt denna lyx vara, man köper sig ett tillräck- ligt stort enkelt bord, hvars underrede målas i öf- verensstämmelse med rummets naturligtvis för- ljusande färg Idet allra första hemmet skall mest bestå af färger!
), skifvan lämnas bar och på den kan husets unga fru förrätta alla de sysslor hvar- iill ett arbetsbord behöfs.
En stor bojduk kastas öfver bordet när det icke användes som arbets- bord.
I det senare större hemmet kan det alltid användas som köksbord eller i barnkammaren som " wickeltisch ".
Silfver skall ni icke köpa, utan nysilfver.
Ar mannen arbetsam och ni själf duktig utbytes det nog i sinom tid, och då har ni nysilfref att kom- plettera med vid bjudningar.
Och så den unga fröken själf.
Slå då genast bort mors och mormors ideal med " tolf af hvarje ".
Underkläder skola vara vackra, framför allt dem ni skaffar er själf, och 6 eller 8 af hvarje är allt ni till en början har råd med.
Underkläder bli också omoderna, och därtill kommer att edra skola vara af den beskaffenhet att de icke be- höfva bykas i källaren, — de kunna tvättas upp emellan sforbyk på ett par timmar.
Till undvi- kande af missförstånd vill jag särskildt påpeka att jag icke anser det halfva dussinet tillräckligt när man ställt sitt lif på litet bredare basis, men under sådana förhållanden räcker 12 à 14 af hvarje plagg godt till.
I Frankrike sydde man förr i världen 12 dussin af hvarje i en anständig utstyrsel!
Brudklädningen skall vara så enkel som möjligt.
Idealschablonen synes mig vara en liten mjuk robe af siden med chiffon öfver, mer eller mindre ryn- kad och arrangerad efter gällande mod, ett stort hofsläp af tjockt siden samt en smal slöja af äkta spets.
Denna blir då dräktens väsentliga garne- ring liksom den är dess mest karaktäristiska del.
Den arrangeras numera helst så som teckningen visar det, a la Charlotte Corday, under ett diadem af orangeblommor.
GWEN.
Mellan pluggdagarne.
Ett kapitel ur en siudeniskeroman från Uppsala af Ellen Landquist.
AGEN GICK U P P, HOSTKLAR och s t r å l a n d e.
Britta v a k n a d e vid åttatiden, och när hon d r o g upp gardinen brann s e p t e m b e r s o l e n in öfver skrifbordet med d e u p p s l a g n a b ö c k e r n a.
Hon ö p p n a d e fönstret.
Alla hustak blänkte.
Långt bort och högt upp i det blå s å g hon d e svarta tornspirorna.
Luften v a r stilla, fuktig och sval.
I t r ä d g å r d e n midt öfver g a t a n d r o p p a d e det s a k t a från kastanjeträdet.
M e d a n hon stod där, g r e p s hon af en im- pulsiv längtan att komma ut, och som hon var e n d a s t svept i sin tunna kimono, s p r a n g hon ut i salen, ringde till A k a d e m i s k a ridhu- set och b e s t ä l l d e Dora till kl. 9.
S e d a n slog hon igen b ö c k e r n a med en munter smäll och ställde u p p dem p å hyllan, ty i d a g skulle icke " p l u g g a s ", i d a g skulle b a r a lefvas och i sitt lilla g l a d a hjärta s ä n d e hon ett tyst t a c k till den g o d e guden, som låtit d a g e n rinna upp s å vacker, den långa lofdagen med blomsterbindning p å nationen och bal p å kvällen.
- 296 - N ä r hon var färdigklädd tog hon icke p å sig sitt svarta ridstop utan gräfde fram ur sin n e d e r s t a b y r å l å d a en p a p p a s k och tog fram en g a m m a l s t u d e n t m ö s s a, som var långt m e r a gul än hvit och h a d e en s l o c k - n a d skärm.
Men det v a r h e n n e s första m ö s s a, och ännu kunde hon icke ta i den utan att en liten fin ömhetssfråle s p r a n g upp inom henne, ty den m ö s s a n ä g d e s å m å n g a minnen.
Hon a n v ä n d e den e n d a s t vid vissa högtidliga tillfällen, och i d a g fann hon, att feststämningen absolut fordrade, att den skulle b ä r a s.
I s a l e n h a d e gamla Sofi kommit ut med en blicka mjölk och skorpor, och när hon s å g den u n g a flickan komma p å tröskeln med den gula, s c h a s k i g a s t u d e n t m ö s s a n p å sned, i d e l a d kjol, som liknade ett p a r byxor och s p o r r a r och ridspö, muttrade hon f ö r a r g a d: — S k a ' fröken g å s å där, blir fröken t a - gen af polisen.
Det ä r v ä r r e än p å m a s k e - rad.
Men Britta b r a s t ut i ett jublande skratt.
— Berusad, ä d l a jungfru, som kommen från en g a s k!
Då s m å s k r a t t a d e Sofi, ty hon var van vid d e u n g a s t u d e n t s k o r n a s muntra jargon.
— Ja, fröken ä r n o g morsk — s a d e hon — men v ä n t a får hon s e, tills hon blir kär i en karl.
Det tindrade en glimt af löje i d e fina, grå flickögonen. '
— Ja, det ä r jag r e d a n — s v a r a d e hon lugnt.
Därute v a r s t a d e n r e d a n v a k e n.
Det var forgdag och lifligt p å g a t o r n a.
Hon red upp förbi Carolina och Botanicum.
Hon tog s t r ä c k g a l o p p öfver slätten, v ä g e n förbi Gottsunda, vek in i s k o g e n och lät Dora s a k t a g å fram, d ä r hon kunde.
Luften v a r stilla, d ä r h ö r d e s blott o u p p - hörligt ljudet af löf, som l o s s n a d e och p r a s s - lade, af d r o p p a r, som föllo, men b a k o m i själfva tystnaden var det som om n å g o t s a k t a a n d a d e s eller lefde.
H e n n e s hjärta k l a p p a d e af minuternas lycka.
Hon tänkte icke något särskildt, ville icke något, l ä n g t a d e icke efter n å g o t visst.
Händel- s e r n a l å g o framför henne och v ä n t a d e.
Hon var blott b e r e d d att ta emot allt hvad d e k o m m a n d e s t u n d e r n a skulle g e af charm och af glädje, af t a n k a r och af minnets flyende bilder, af a r b e t e t s tunga och lust, af hvilans ro och af den plötsligt b r i s t a n d e drömlika förnimmelsen af, att det v a r n å g o t hon m å s t e s ö k a.
Icke kärleken, men det h e n n e s väninna Elsa Adelin s ö k t e: det hemligt t i g a n d e och stora, som låg b a k o m lifvet, och som ä n d å b a r det som en mor b ä r ett b a r n i sin famn.
Men hon förnam icke detta nu.
Hon njöt blott omedelbart, friskt och b e t a g e t i den s v a l a morgonen, solen, färgerna, doften.
N ä r hon å t e r kom ut p å v ä g e n och v ä n d e hem, s å g hon sig tillbaka och s ä n d e en tyst och s n a b b hälsning, men hon log p å s a m m a g å n g ett litet ömt och ironiskt l e e n d e öfver sin e g e n sentimentalitet.
D a g e n m o g n a d e öfver Uppsala.
Solen h a d e p a s s e r a t zenit.
Korta s k a r p a s k u g g o r började falla mellan husen.
Britta h a d e varit och hämtat blommor i s t a d s t r ä d g å r d e n med tre af v ä n n e r n a i laget, Gordon S t a n s b e r g, Karl Dieden och Lilian.
Uppspelta och g l a d a h a d e d e burit dem i k o r g a r till kuratorsrummen och hvälft dem i ett virvarr p å det stora, afröjda skrifbordet.
Hvad minuterna ledo kommo de fyra a n d r a k a m r a t e r n a, Elsa Adelin, Karola, Göran Lin- den och Olle v. Ziegler.
Bindningen började och skämtet och glammet tog fart och lekte, s n u d d a d e ibland vid det personliga allvaret och tindrade upp p å nytt vid n å g o n lustig replik.
Därute blefvo s k u g g o r n a längre, därinne
blefvo buketterna flera, och genom r ö s t e r - n a s sorl och skratten h ö r d e s det dofva lju- det af möbler, som d r o g o s upp i n a t i o n s s a - len och af h a m m a r s l a g.
Nationen k l ä d d e s.
N å g o n kom ned för den dolda v i n d e l t r a p - pan.
T a p e t d ö r r e n gled upp.
Helmer W i - b o r g h kom in.
H a n s litet h å r d a och stolta ansikte h a d e ännu kvar s o m m a r e n s s o l - bränna.
— Hvad t u s a n — skrek Olle v. Ziegler — skall k l u b b m ä s t a r n här för?
Det ä r ett slutet s ä l l s k a p, ni stör, min h e r r e!
O c h Wiborgh s k r a t t a d e och svarade nonchalant: — Jag skall gå, det är väl icke s å slutet, att m a n inte får s t å här en sekund, men h a n s l ä p p a r d a r r a d e nervöst öfver d e s t a r k a hvita tänderna.
Han ville b a r a b e kuratorn komma upp och s e p å d e nya gula skynkena, och G o r - don gick med honom.
Men n ä r d e gått, h o p - p a d e Britta upp p å bordet.
Hon kunde ej l ä n g r e sitta stilla p å sin stol.
H e n n e s kinder voro r ö d a r e än för en stund s e d a n.
H e n n e s lilla ansikte h a d e fått ett nytt skimmer och hon ville ej binda flera buketter.
Det blef som det b r u k a d e bli.
Laget k u n - d e icke skiljas, när tiden v a r inne, och det blef en enkel m i d d a g m e d rhenvin p å H ö r - n a n s enskilda rum, och s å d a l a d e solen.
Den flammade som ett stort rödt klot vid horisonten och b r a n n rakt fram i den g a t a d ä r den u n g a flickan gick, när hon gick hem, och hon gick stundom med slutna ögon, ty skenet v a r s å starkt.
O c h skymningen föll, mild och klar.
Lyk- torna t ä n d e s öfver s t a d e n.
Elsa Adelin kom och h ä m t a d e henne och d e kommo sent fram.
I det inre af k u r a t o r s - rummen, som v a r o r d n a d t för d a m e r n a, s t o d o blott ett p a r u n g a flickor kvar.
Britta k ä n d e en af dem och h ä l s a d e vänligt och artigt: — G o d d a g, j a s å fröken h a r v ä r d i g a t s komma u p p till vårt enkla kafferep — ja vi kallar det s å, s e icke s å s h o c k e r a d ut.
Det ä r p r e c i s lika mycket bal för det, fast vi börja m e d kaffe och s t u d e n t s k o r n a få k o m - ma huller om buller.
Det b r u k a r v a r a m y c - ket roligt.
— Â — s v a r a d e den u n g a d a m e n, det ä r alltid s å roligt i Uppsala.
Britta log åt svaret, som hon vänfat.
— Äja, p å b a l e r n a, men ligg här får fröken s e.
— Jag vill ingenting hellre, men jag k a n inte längre l ä s a och jag blir sjuk b a r a jag iänker p å en tentamen.
— Fröken skall inte t ä n k a — s a d e Britta — fröken skall b a r a v a r a v a c k e r och likna en blomma.
Den u n g a d a m e n b r a s t i skratt.
— Ä prat, nu s ä g e r fröken d e t s a m m a som k a n d i d a t Wiborgh.
Har fröken lärt sig det d ä r med blomman af h o n o m?
— Nej — s v a r a d e Britta — det har jag lärt af min g a m l a s k ö t e r s k a, som dött p å ett d å r - hus.
Den u n g a d a m e n stirrade en sekund med v i d ö p p n a ö g o n p å Britta och började s k r a t t a p å nytt.
— Fröken är b r a lustig — s a d e hon — men det d ä r med dårhuset skall jag k o m m a ihåg.
Det v a r b r a.
Det kan man b r ä c k a dom med.
O c h hon n i c k a d e och gick.
Men Britta v e c k l a d e u p p ur s i l k e s p a p p e r e t d e s k ä r a r o s o r n a G o r d o n S t a n s b e r g skickat och fäste dem i det h ö g a s k ä r p e t.
— Du Elsa — s a d e hon — om jag v o r e man skulle jag ä l s k a alla kvinnor, men mest skulle jag ä n d å ä l s k a dem som kunna t ä n k a.
De voro e n s a m m a och ljusen flämtade framför s p e g l a r n a.
— Ja — s v a r a d e Elsa, och det lyste ett sken djupt ini h e n n e s stilla och s o r g s n a ö g o n — men det är vi, som få lära männen det sista.
Det ä r s å få, som ännu förstå.
O c h hon l a d e lätt sin h ö g r a hand p å Brittas skuldra och s m e k t e som i t a n k a r n e d å t h e n - nes arm.
— S å få — s a d e hon — som h a lifvets ro i sig själfva.
De s ö k a den hos o s s, men vi kunna icke g e v å r o m e d e l b a r h e t s ro åt den, som ingen har, och det k a n bli v å r k ä r l e k s - tragik, den splittrade mannen.
Vi s t å främ- m a n d e och m a k t l ö s a och vi g å — du m å s t e o c k s å gå, hör du det, s ö k a tills du finner e l - ler v a r a e n s a m.
Men Britta slöt sina ögon.
— Var tyst — s a d e hon — jag ö n s k a r att du icke s a g t detta just i kväll.
O c h d e gingo upp för t r a p p o r n a, d ä r k a n - d e l a b r a r n a brunno under r ö d a s i l k e s p a p - p e r s s k ä r m a r.
Sorlet slog emot dem.
I s t o r a salen under d e gula kronorna v a r det rörelse och t r ä n g s e l kring b o r d e n.
H ö g a flickröster drillade.
Men i Bellmansrummet satt laget ensamt i en b e r s å af m ö r k a palmer och l a - g e r t r ä d och det b r a n n blott ett p a r s m å k u - lörta lyktor i grenverket.
— Sitt här, Britta — s a d e G ö r a n Linden med d e funna l ä p p a r n a — hvad du ä r fin, min flicka, men s e s å grann som lilla C a r o l a ä r du ä n d å icke.
— Nej, s å grann kan heller ingen v a r a — s k r a t t a d e Lilian — och alla s å g o d e p å C a - rola, som var i flammande rödt.
Under det djärft uppstrukna håret lyste h e n n e s z i g e n a r - ö g o n muntert.
— Jag blir s å g e n e r a d, s e p å Lilian i s t ä l - let.
Hon ä r som en dröm.
— Ställ dig, ställ dig — r o p a d e Britta — t a p p a icke rosen!
S t å som ett m i n n e s - märke.
O c h den v a c k r a flickan, som var i ljus- blått siden och h a d e rödblondt hår ställde sig lydigt, men i d e t s a m m a v ä d r a d e Britta m e d n ä s b o r r a r n a i luften.
— Är det du, som varit d e g e n e r e r a d, Li- lian, eller hvem är det, som stinker parfym?
— Jag — s a d e Karl Dieden, som h a d e ett smalt ansikte och kupiga blå ögon, som lik- n a d e en gustavian — men jag stinker icke.
Det är ett b r a orent ord för s å r e n a flick- läppar.
Hon blinkade med ögonen.
— Â — s a d e hon — Dorian G r a y ä r allt en f a s c i n e r a n d e bok, s ä g, intellektuell och för- förisk?
Gordon S i a n s b e r g, som satt bredvid henne, k l a p p a d e h e n n e lätt p å h a n d e n: — Försök nu inte att v a r a spetsig, för det spricker du p å, lilla Britta.
O c h hon v ä n d e sig och s å g rakt in i h a n s ögon, som tycktes s å s t o r a och m ö r k a b a k o m p i n c e n e z g l a s e n.
— Tack för r o s o r n a — s a d e hon — ä r o d e från G r i m s t a?
— Ja, från det trädet, som står p å gafveln, och som är ditt — s v a r a d e han.
Men ute i salen började n å g o n s p e l a C h o - pins drillande vals.
— Del ä r Langenfeld!
— s a d e Lilian — han s p e l a r som ingen, d å blir det roligt.
Men valsen halft d r u n k n a d e i sorlet af röster, och man h ö r d e bord s k r a p a.
— Vi m å s t e hjälpa att röja vi med — s a d e Britta — kom, och d e gingo alla ut, och s å började balen.
Timmarna svunno.
Supén kom och gick.
Luften v a r het, och d a m m e t r ö r d e s upp och låg grått öfver kavaljerernas smokingkragar.
Man satt i t r a p p o r n a under d e r ö d a lyktorna.
Man p r o m e n e r a d e i k o r - ridoren.
Man s m ö g in i damrummef, och d ä r fanns r e d a n ett par.
Uppe i läsrummet s t o d o fönstren ö p p n a ut mot den ljumma höstnatten och Langenfelt s p e l a d e och s p e l a d e vid flygeln.
" Musikfrun " satt halft dold i hörnet vid biblioteket.
Hon - 297 - s m å l o g hela tiden.
Hon k ä n d e s å väl allt- s a m m a n s.
Hon h a d e varit med s å mycket i Uppsala, den gamla människan.
O c h Langenfelt s p e l a d e — icke verklig dansmusik.
Han väfde in det, som kom för honom, bitar ur operor, folkmelodier, O. D:s s å n g e r, Hör o s s S v e a, Kornmodsglandsen, och de, som h a d e röster i salen, d e g n o l a d e med och han s p e l a d e Beethovens s o n a t e r och Chopins nocturner.
O c h lagefs fyra flickor h a d e delat ut k o - tiljongsbuketterna, och Britta, som v a r liten h a d e måst springa upp p å en stol för att värja sin korg och dela rättvist.
Men Wi- b o r g h gaf hon fem: — Där h a r ni, för det ni icke d a n s a t med mig — s a d e hon.
— Får jag d å d a n s a n u?
— Ja — s v a r a d e hon — n ä r ni skänkt bort alla mina blommor.
O c h han kom.
De d a n s a d e tysta.
— S ä g d å n å g o t — b a d hon.
— Hvad skulle jag väl s ä g a, som ni icke r e d a n vet — s v a r a d e han.
Det ä r Chopin, s o r g m a r s c h e n, d ö d s s å n g e n, den p a s s i o n e r a d e.
— S t a n n a — s a d e hon plötsligt — jag vet något.
Vildvinet p å g å r d e n, refvor, det ä r alldeles rödt.
Att ingen tänkt p å det.
Vi få s ä k e r t ta.
Det ä r ju r e d a n höst och skall vissna ä n d å.
Den lilla g å r d e n låg b e c k m ö r k, e n d a s t från trappfönstren lyste det r ö d a ljuset öf- ver en bit af s a n d e n och en bit af v ä g g e n med vildvin och k l ä n g a n d e k r a s s e.
— S e, def ä r stjärnor — s a d e hon och s å g upp mot natthimlen.
Högt upp, tätt bredvid den v ä n s t r a tornspiran stod m å n e n som en smal, hvit s k ä r a.
Då hviskade han in i h e n n e s öra, att han ä l s k a d e henne, och n ä r hon stod alldeles stilla slog han a r m a r n a om henne och kysste henne.
— S ä g, att du bryr dig om m i g?
— Ja, hviskade hon — ja, ja, ack, s l ä p p mig, Helmer, det ä r n å g o n, som g å r p å g å n g e n.
Men det v a r icke så.
Det v a r b a r a en polis eller n å g o n annan, som gick förbi p å g a t a n b a k o m s t a k e t e t och s y r e n h ä c k e n.
— Det v a r ingen — nej s t a n n a — jag träf- far dig ju aldrig, följ med mig till Sigtuna i morgon.
Du m å s t e.
Jag vill.
Vi s k a ' s e in i d e g a m l a t r ä d g å r d a r n a och p l o c k a r ö d a rosor.
Men hon stod med l ä p p a r n a tätt till h a n s kind och log och h v i s k a d e: — Hvad skall du s å g ö r a af din lilla S t o c k - holmsdam, som du bjudit.
Du kan icke l ä m - na henne.
Men i s a m m a ögonblick k y s s e r hon h a n s kind.
— Helmer, jag ä l s k a r dig!
Ack, de glömma alldeles bort vildvinet.
N ä r d e åter gingo upp stod C a r o l a lutad mot den ljusblå t r a p p b a r r i ä r e n.
— Kommer ni nu — s a d e hon gladt — snälla k a n d i d a t Wiborgh, vill ni icke d a n s a med mig, fast jag är en s å ful flicka?
Men Britta d a n s a d e med Karl Dieden, och när d e slutade, drucko d e röd bål i k o r r i d o - ren och Gordon stod där.
Hon s k å l a d e med honom.
— Gordon, du ser s å trött ut p å ögonen.
O c h d e tre gingo s a m m a n ut p å trappaf- safsen och s m å p r a t a d e.
Men i ett af läsrummets fönster sutto Lilian och Elsa och d e r a s ö g o n s t o d o stora ut mot natten, som b a r den första aningen af g r y - ning.
— S e, s a d e Lilian — det ljusnar s å svagt.
Nej, hvad det är underbart, ser du, hur t r ä - den liksom stiga fram ur dunklet?
Då hörs ett s t i g a n d e sorl från s a l e n.
— H v a d.
ä r det n u?
Ä r o d e g a l n a?
Men det var b a r a vildvinet, som kom.
En a n n a n student och en a n n a n flicka h a d e fun- nit det, och d e b u r o jublande a r m a r n a fulla.
NGEFÂR SAMTIDIGT med ait detta num- mer af Idun g å r ut, börja Olympiska s p e l e n i Stockholm.
D e r a s första täflingar g ä l l a nämligen lawntennis p å inom- husbanor, och r e d a n i fjol b e - s t ä m d e s det, att d e skulle ä g a rum under tiden den 5 — 12 maj i Aktiebolaget Tennis stora p a - viljong p å b e r g å s e n ofvanför Stadion.
Då anmälningstiden ut- gick i början af förra m å n a d e n v i s a d e det sig, att icke mindre ä n 23 utlänningar anmälts, h v a - d a n turneringen blir den största internationella, som någonsin ä g t rum inomhus.
I d e n n a s p e l e n s täflingsgren är som b e k a n t äfven kvinnligt d e l t a g a n d e tillåtet — i likhet med i gymnastik och simning.
D e s s bättre voro bland d e a n - m ä l d a m å n g a af utlandets b ä s t a spelerskor, hvilka nu äfven anländt hit, hvarför turneringen o c k s å i fråga om damfennis lofvar att bli l y s a n d e.
V å r a e g n a d a m e r ä r o till antalet s e x, nämligen fruarna S.
Fick o c h E. Arnheim samt fröknarna M.
C e d e r s c h i ö l d, E. Hay, A. Holmstrand och E.
M a g n u s - s o n.
Af d e s s a d e l t a g a samtliga i enkelspel med u n d a n t a g af fröken Hay, under det att i d u b b e l s p e l d e l t a g a fru Fick, som s p e l a r tillsammans med hr G. Seiterwall, fröken Hay tillsammans med hr F. Möller samt fru Arnheim m e d hr C.
O.
Nylén.
B l a n d d e af kommifterade u t v a l d a var äf- ven fru M. Adlersiråhle, hvilken jämte fru W a l l e n b e r g för n å g o n tid s e d a n v a r v å r ötvifvelaktigf främsta lawnfennisspelerska och af g a n s k a h ö g k l a s s, men hon har frivilligt dragit sig tillbaka, l ä m n a n d e åt d e något yngre att försöka försvara d e s v e n s k a färgerna.
Hur nu detta skall l y c k a s ä r en a n n a n sak.
Det ä r ett faktum, att vi i vårt land h a mycket få verkligt g o d a Iawntennisspelerskor, h v a d rtu detta k a n b e r o p å — öfverallt s p e l a v å r a u n g a flickor v i s s e r - ligen lawntennis, men d e t y c k a s t a g a det m e r a som ett tidsfördrif ä n h y s a n å g o n verkligt a l l - varlig ö n s k a n att riktigt förkofra sig i konsten.
Aff l ä g g a sig i träning, att s ö k a u p p t ä c k a och bort- a r b e t a sina fel, att s ö k a erhålla en g o d stil, atf skaffa sig instruktion o c h v a r a med om täflingar — allt detta ä r för d e flesta af d e m a l l - deles okända saker.
O c h d o c k ligger just däri medlen till skicklighet och framgång.
Aff d e naturliga förutsätt- ningarna finnas, d ä r o m behöfver m a n ej tvifla i Lings h e m - land.
Vårt främsta h o p p Fröken Castenschiold.
i d a m e r n a s e n k e l s p e l står till fru Fick, som gifvefvis ä r v å r för n ä r v a r a n d e b ä s t a s v e n s k a lawnfennisspelerska och hvil- ken kan b e t e c k n a s s å s o m en fullt v ä r d i g d e l t a g a r e i en in- ternationell turnering.
Hon har p å s e n a r e tider gått starkt fram- åt, o c h ä r nu mycket skicklig i a l l a s l a g, äfven i nätspelet, s o m ju a n n a r s ej ä r d a m e r n a s styrka.
Under d e m å n a d e r som föregått täflingen har hon legat i allvarlig träning, hvarvid in- struktion lämnats af mr Ch.
H a g - get, den kungliga Iawntennis- k l u b b e n s utmärkte e n g e l s k a t r ä - n a r e.
Äfven för d u b b e l s p e l e t ä r fru Fick vårt allra b ä s t a namn, särskildt som hon ju skall s p e l a tillsammans med hr Gunnar S e i - terwall, hvilken s e d a n åtskil- Fru Fick.
liga å r tillbaka ä r v å r s v e n s k a Fröken Cederschiöld.
c h a m p i o n och en s p e l a r e af internationell k l a s s.
I fyrahandsspel sköter sig fru Fick med mycket förstånd, tar för sin del l a g o m mycket, och som hon o c k s å haft tur i lottningen, s å k a n m a n möjligen h o p p a s p å n å g o t pris åt h e n n e.
De a n d r a s v e n s k a d a m e r n a ä r o emellertid långt ifrån dåliga, och fröken Hay b ö r i d u b b e l s p e l e t ha v i s s a utsikter att bli p l a c e r a d.
Fröken Hay.
Fröken Magdalena Rieck, Mrs Hannam.
- Mrs Parlon.
298 - De v å r a s konkurrenter från utlandet ä r o d o c k synnerligen s v å r a, s å mycket ä r s ä k e r t, särskildt e n g e l s k o r n a, mrs P a r t o n, mrs H a n - n a m och miss Aitchison, som r ä k n a s b l a n d d e b ä s t a i sitt h e m l a n d, hvilket ej vill s ä g a litet.
Talrika ä r o d e m ä s t e r s k a p och pris d e eröfraf, ej minst mrs P a r t o n, hvilken s å - som s i n g l e s p e l e r s k a i E n g l a n d e n d a s t öfver- träffas af landefs kvinnliga " c h a m p i o n " mrs Lambert C h a m b e r s, miss Morton och miss Bothby.
Från Frankrike kommer m:me Decugis, hvilken s p e l a r tillsammans med sin man, som ä r en af E u r o p a s tre b ä s t a s p e l a r e, och från D a n m a r k fröken S o p h y C a s t e n - schiold — den g r a c i ö s a lilla k ö p e n h a m n - skan, som vi sett här uppe förut så många gånger vid v å r a internatio- nella turneringar, i hvilka hon tagit en mångfald pris.
Utom i single deltager hon äfven i d u b b e l - spel tillsammans med dr Larsen från K ö p e n h a m n.
Ytter- ligare en u t l ä n d s k a är a n m ä l d, nämligen madame Sebkova, från Böhmen, under det att till fäflingar- na på utebanan kommer fröken Magdalena Rieck från H a m b u r g.
Hon ä r Tysklands b ä s t a s p e l e r s k a och m y c - ket s ä k e r i alla s l a g, äfven framme vid nätet, o c h drifver sina b o l l a r med en förvånande kraft.
SPORTSMAN.
Miss Aitchison.
kan, a r b e t a d e och sof, s y d - d e och läste, drömde, fröj- d a d e s eller grät.
Det v a r mycket roligt och lärorikt för redaktionen att s e allt detta, men hvilka, ja hvilka skulle få p r i s e n?
Efter att h a gjort den första och a n d r a gallrin- gen h a d e vi ett tiotal kvar och nu blef det s v å r a r e.
Förstoringsglaset t o g s till, vi g r a n s k a d e icke blott m ö b - ler, mattor, gardiner, t a p e - ter, men p r y d n a d s s a k e r n a och b ö c k e r n a p å hyllan, a r - senalen på toalettbordet, iaflorna, lampan, blom- stervasen.
Samtidigt l ä s - t e s d e beskrifningar ä g a - rinnorna lämnat och vi d ö m d e öfver f ä r g s a m m a n - sättningar och arrange- menter s å godt vi för- m å d d e.
Särskild!
hänsyn a n s å g o vi o s s b ö r a ta i d e fall d ä r det framgick af b e - skrifningen att den u n g a täflande d a m e n nedlagt n å g o n personlig m ö d a och o m - tanke för att s k a p a ett v a c k e r t rum, s å - som d å hon s a m l a t antika s a k e r eller själf väft gardiner och möbeltyg o. s. v. Vi ut- valde slutligen fyra fotografier och bland dem första och a n d r a pristagarinnorna, men d å vi icke kunde g e n å g o n af d e två a n d r a företrädet b e s l ö t o vi att utdela tvenne tredje pris i stället för ett, d. v. s. ett första pris à 25, ett a n d r a à 15 och två tredje à 10 kr.
h v a r d e r a.
ÅR till VÄDJAN de unga flickornna bland v å r a l ä - s a r e att d e l t a - g a i täflan om prisen för d e v a c k r a s t e flickrummen vann liflig anklang på m å n g a håll och d å tiden för täflingen utgick, h a d e r e - daktionen en väldig p a c k e fotografier med tillhö- r a n d e beskrifningar att g e - nomse.
Vi funno snart att det icke var det lättaste värf vi åtagit o s s att ut- föra.
Här l å g o m å n g a in- teriörer för v å r a ö g o n och vid första ö g o n k a s t e t s y n - t e s d e o s s n ä s t a n alla.
lika inbjudande.
Därtill kom att ä g a r i n n o r n a m e d en mun förklarade att d e r a s rum var det v a c k r a s t e och att det " var mycket r a r a r e i verkligheten ä n p å fotografien ".
M e d a n vi s å gingo i g e - nom alla bilderna, gjorda af y r k e s f o t o - grafer eller af amatörer, klara eller s u d - diga, g o d a eller dåliga, formade sig för o s s det s v e n s k a flickrummets prototyp.
Det h a d e hvifa pinnmöbler med rutigt hemslöjdstyg, gula gardiner, ett litet skrif- bord vid fönstret med m å n g a fotografier, en byrå med s p e g e l i hörnet och en soffa p å l å n g v ä g g e n.
Ofver den h ä n g d e n å g r a reproduktioner och framför den stod ett bord med en sykorg och en kruka tulpaner.
Här b o d d e den s v e n s k a flic- - 299 -
gardiner och möbeltyg i blått, hvitt och gult.
De käraste möblerna äro mormors klocka i hörnet samt farmors gamla stol vid skrifbordet.
Soffan och de öfriga stolarna har jag tillvaratagit i små stugor här i min hemtrakt.
Vän af blommor har jag alltid i mitt fönster pelargonier, balsaminer och andra krukväxter.
Dessutom Sveriges flagga på skrifbordet.
Med tillhjälp af Carl Larssons taflor har jag fått en varm, hemtreflig prägel öfver det hela.
I den lilla soffan under Larssons-gruppen tar jag mig gärna en " måslund " efter dagens arbete med en bok till sällskap.
Sådant är mitt rum i det kära föräldrahemmet, beläget i enkel Smålandsbygd.
Bjersby i mars 1912.
Ellen Johanson, Göteborg.
A n d r a pristagarinnan ä r en S t o c k h o l m s - flicka, fröken E l s a W a e r n, som här n e d a n ger en m å l a n d e skildring af sitt med modern storstadskomfort inredda rum: Solgula tapeter!
Hvitlackerade möbler med mildt-grönt hemslöjdstyg och små gula strimmor — en utmärkt engelsk järnsäng med kappa af samma tyg och handarbetadt hvitt sängtäcke — kring elektr.
taklampan en stor parasoll af sol- gult japan-siden och min arbetslampa, en förtju- Sofia Cederfeldt, Arboga.
Prislagarinnorna i " Flick- rumstaflingen ".
" En skånska ".
Dagmar Friefeldt, Stockholm.
Pristagarinnorna bli alltså fyra och vi of- fentliggöra här d e r a s porträtt jämte d e p r i s - b e l ö n a d e rummen.
Dessutom ha vi äfven bland d e öfriga, som icke lyckats n å fram till pris, gjort ett litet urval af n å g r a frefliga in- teriörer, som väl förtjäna e t t h e d e r s - omnämnande.
Första pristagarinnan, fröken H e d v i g E r i c k s o n, b e l e d s a g a r sina bilder med följande text: Vackra kopior af mig kära taflor .pryda väg- garna — ja äfven ett kolritadt original af en god väns hand.
Bredvid mitt rum har jag toilette med varmt och kallt vatten samt därintill garderob med stång och hängare för hvarje klänning och hylla för skodon.
Linoleumsmattan hålles alltid bonad och den är grön med litet benhvitt uti.
lag sofver alltid för öppet fönster — d. v. s. öfre halfvan öppnas inåt — nerdragen rullgardin och påskrufvad värme från ledningen.
Se detta är den enkla beskrifningen på mitt kära rum, som nog kunde locka till en mera entusiastisk sådan, men täflingen föreskrifver en k o r t beskrifning — ergo detta torra.
Hedvig Erickson, l:a pris.
Elsa Weern, 2:a pris.
Med anledning af Iduns uppmaning till alla Sveriges flickor som äga ett eget rum, att insända fotografier öfver detsamma vill äfven jag vara med och draga mitt lilla strå till stacken.
ßland def bästa en flicka sätter värde på är nog att ha ett eget litet krypin, där hon får styra och ställa efter egen smak.
Mitt rum är hållet i hvitt med hemväfda mattor, Fru E v a T i m m, f. Mellgren, Komminis- t e r g å r d e n, Skultuna, en af d e två som e r - hållit tredje pris, skildrar sitt flickrum i Eva Timm, 3:e pris.
Es.er Ekadahl, Växjö.
Greta Backlund, Göteborg.
Eva Herrström, 3:e pris.
sande Rörsfrandskruka med gula rosor och en enkel grön skärm.
Ofver min hvilsoffa en hviflackerad bokhylla med mässingsbeslag där mina studieböcker och älsklings-skönlitteratur få god plats på nedre hyllorna men å öfre finns några fotos af mina vänner samt små blomkrukor, som är presenter af dessa.
I den breda fönsterkarmen små krukväxter och en hängväxt på snöre från gardinstången midt i fönstret.
Och så gardinerna!
De äro det vack- raste af allt!
Men dem har mamma sytt.
De äro af glest hvitt linne med hålsömmar och stjelk- sfyngsfyllda ornament i hvitt och gå på mäs- singsringar på hvif stång.
Gula undergardiner skall jag skaffa, när jag vinner pris i denna täf- lingen — nu har jag bara en vanlig grön rullgar- din.
Min byrå är gammal med 3 stora lådor och fina mässingsbeslag.
På den har jag en grön duk och borstar, spegel af imiterad elfenben och små skå- lar och burkar af genombrutet gulhvit fajans.
— Ofver byrån en stor spegel med handmålade gula rosor och grön ram.
Moster Anna har må- lat den vackra Marshall Niel-kvisten på glaset, som dock ger plats för justerande af mina enkla Margareta-flätor, dem jag fortfarande bär, trots mina 20 år.
Bakom skrifbordssfolen är min hvil- och dröm- vrå (förresten hör jag infe till dem som drömma vaken) men vrån är skön med sin g o d a stol, sykorg och den gamla slädfällen af griesfuchs, som är från farfars hem.
- 300 - Martha Stockman, Stockholm.
Margit Bergenhem, Nyköping.
URU ÅSIKTERNA OM ETT RUMS inredning med dess färgsiämning, om mörkt eller ljust, om färg- starkt eller i milda toner, må skilja sig, så torde dock alla vara ense om, att en flickrumsinteriör bör hållas i en ljus och luftig kulör och möblerna äga den graciösa form, som passar tillsammans med ungdom och glädje.
Inom den svenska möbelkonsten gör sig en återgång till traditionella former, hvilka föra med sig en stämning af gammal förnämlig kultur, allt mera gällande, och just-i den unga flickans rum passa dessa möbelfyper från de utpräglade stilarnes dagar, Louis XV och XVI, Sheraton, Biedermeyer, Queen Anne, Chippendale och lik- nande, synnerligen väl.
En ljus cretonne-iapet på väggen eller en tapetkopia af gamla vackra tryckta linnemönster, hvita eller andra ljusa möbler och lätta gardiner af lenon eller all- mogeväf skapa en tilltalande bild af eti sådant rum.
Och fextilkonsten i form àf kuddar, dukar, portierer m. m. torde sällan saknas såsom full — sfändigande intrycket af ett vackert flickrum.
Från A.-B.
N o r d i s k a kompaniet, i hvilkens försäljningslokal på Grefturegatan ett flertal vackra flickrumsinteriörer finnas utställda, förskrifver sig ofvanstående afbildning af ett En synnerligen stil- full flickrumsmöbel b e n ä m n d " Tulpanmöbeln " från Tidaholms Bruks Aktiebolag, Tidaholm.
Möbeln, som är m å l a d i hvitt m e d ljusblå facer och m e d rosenmotiv u p p l a g d a i natur- trogna färger, b e s t å r af skrifbord.
s ä n g, nattduksbord, toalett, lavoar och två stolar.
Pris m å l a d Kr.
269: — med 10 p r o c.
för- höjning för rosmotiven.
Flera pjäser i stil med d e n n a möbel kunna erhållas från Tidaholms 5ruks Aktie- bolag, Tidaholm.
Nederlag i Stockholm: 38 Mäsiersamuelsgaian 3ö.
- 301 - flickrum, där hänsyn tagits till en anskaffnings- kostnad, som ej i allmänhet får vara alltför hög till ett sådant rum.
En bekväm hemfreflig soffa, på hvilken äfven kan bäddas, ett skrifbord, spegel, byrå, bokhylla, sy- och blomsterbord, lavoire och bekväma fåtöljer och stolar äro de hufvudsakliga möblerna i flickrumsinteriören.
I ofvan skisserade rumshörn förete möbelformerna släktskap med den gustavianska riktningen och känna vi särskildt i soffan och spegeln igen en gammal bekant från förra århundradet.
Kläd- seln på möbeln är tänkt i ett rutigt Louisseizetyg och gardinerna af hvitt lenontyg med färgadt så- dant tyg såsom undergardin.
p r ä s t g å r d e n, d ä r hon vuxit upp, m e d följande rader: Då vi flyttade in i vår, då nybyggda prästgård, var jag nio år, och genast uppläto mina föräldrar vindsrummet på norra gafveln till min disposi- tion, fullt möbleradf, med sfarka och bra möbler.
Men far och mor motsatte sig ej heller, då jag allt efter som åren gingo, fick fatt andra möbler och saker, som mera slogo an på mitt sinne, och så till sist hade jag mitt rum i ordning.
Rom byggdes dock ej på en dag.
Det var på auktioner på landet, jag snokade upp och sam- lade mitt bohag, sällan mer än en möbel från hvarje ställe.
Och oftast i jämmerligt skick.
T. ex. pinnsoffan var så sönder, att den fördes hem i en säck.
Med en billig landsorfssnickares reparations- räkning, och den lilla utgiften för svart färg, brons och bronstinktur, hvarmed jag själf målade sa- kerna blef möblemanget ej dyrt.
Alla ha friffs så innerligen godt däruppe.
Och nu vill jag beskrifva rummet efter interiören.
Sof- fan blef helt prydlig med skärt och grått dammast, kasserad!
möbeltyg från föräldrarnas förmaksmöbel).
Med samma tyg kläddes ock stolarna, n. b. de som skulle klädas.
Två voro sådana där gamla trästolar med slåar och vridna ben.
I hörnet står sekretären på sina höga ben, öf- ver den sitter en sådan där gammal aflång spe- gel, och på byrån har jag samlat de antika saker, jag kunnat komma öfver, såsom ett par marmor- stakar, två par gamla kaffekoppar, mycket funna och fina.
Vår store biskop Billing fick dricka ur den ena vid en visitationsmiddag, men nog dis- kade jag den sedan i en hast själf.
Så se vi min bokhylla, den är af färskt datum, slöjdad af or- ganistens son, till fasonen är den lik vår gamla klockstapel.
Vid fönstret synes en s. k. fönster- bänk, köpt på en auktion långt inne i skogen.
Skrifbordet härstammar ock från en liten stuga.
På det har jag på fruntimmersvis opraktiskt ho- pat mycket, som vid skrifning " står i vägen ", men som för ägarinnan är kärt att ha inom synhåll.
I hörnet står det gamla daluret.
Så en stol, så ett spegelbord af gammal masurbjörk, öfver det en hylla, målad och bränd.
Åter en stol och en liten lavoir med marmorskifva, gammal och rar.
Taflorna på väggen består dels af gamla hop- letade kopparstick, dels af fotografier.
lag ser, att jag i minnet en stund så lefvat mig in i mitt rum, att jag talat i presens.
) ag borde skrifvit: ha sfått i stället, ty nu äro jag och mitt rums tillbehör flyttade till nya egna hemmet.
Och här ha mina möbler efter genomgången uppufsning, hvitlackering af målare, samt om- klädda med randigt tyg i rosa och hvift, hedrats med att stå i finaste rummet.
Allt påminner om min lyckliga tid i barndoms- hemmet, och har nu fått dubbelt värde genom att vara till nytta och nöje i egna hemmet.
Det är oskattbart kärt att så ha.
Alltså: samla hvarje sak, det blir till sist ett helt, ett minnes- fyllt helt.
O c h slutligen låta vi h ä r fröken E v a H e r r s t r ö m, Stockholm, som äfven vunnit tredje pris i entusiastiska o r d a l a g skildra sitt v a c k r a rum: De förhärskande färgerna i mitt rum äro hvift, gult och grönt.
Stort ljust och luftigt med alla de småsaker och prydnader som gör ett flickrum så förtjusande.
Möblerna äro från Svensk hemslöjd och äro hvita med gulrufiga öfverdrag.
Det är en stor s. k. pinnsoffa, bord och stolar samt en treflig byrå, som står på fötter.
Det näpnaste af allt är den lilla sekretären med sin taburett.
Utmed ena väggen står sängen, den gammaldags trefliga sängen med tunna, gulaktiga sängomhängen.
Väggarna äro hållna i en matt ljusgrön färg, som vackert harmonierar med flossamattan på golfvet.
På ett af fotografierna ser ni den präktiga svenska väfnaden, som sitter ofvanför soffan samt kuddarna i samma stil.
Se nu på fotografiet öf- ver hörnet med byrån och sekretären.
Där till vänster om spegeln, hänger den förtjusande Beet- hovenfaflan och till höger en liten söt tafla i en- gelsk stil.
På byrån står det mest förtjusande foileitgarnifyr af venetianskt glas.
För fönstret äro uppsatta luftiga hvita gardiner som jag drar för, när det är fult väder ute, så atf jag skall slippa se den trista gråa dagen.
Huru konungen fick den rätta drottningen.
En gammal s a g a i ny dräkt af Frigga Carlberg ET VAR ETT ALLMÄNT BEKLA- gande i landet att den unge kungen icke valde en drottning, som vid hans sida kunde ge hoffesterna ökad glans och — hvilket var det allra viktigaste — skänka riket en tron- arfvinge, så att dynastien kunde upprätthållas.
Men " kungen var inte som andra, " sade man; och äfven om en suck åtföljde detta omdöme, så låg dock däri en stor artighet mot kungen.
Genom trägna studier och resor i främmande land samt genom att till sällskap och rådgifvare alltid utse landefs yppersta män, hade den unge kungen förvärfvat sig stor lärdom och människo- kännedom.
Därför undrades storligen hvilken af grannrikenas unga prinsessor skulle finna nåd för hans ögon, och rådgifvarnes alla förslag hade hittills fullkomligt misslyckats.
Det fanns endast en, hvars råd i denna sak den unge kungen aktade på, och det var änkedrott- ningen; hans mor, som lärt honom förstå en re- gents stora ansvar inför uppgiften: folkets väl.
Det märktes ofta en mörk blick i kungens ögon och ett smärtsamt drag kring hans mun, när han vid hofvets fester såg de unga damernas tank- lösa lek med känslor och hörde deras prat utan innehåll och mening; hans längtan efter " henne ", hon som skulle bli hans folk till välsignelse och hans barn en värdig mor, föreföll honom allt hopplösare.
Så spordes en dag att fre prinsessor, vidt berömda för skönhet och bildning, skulle gästa hofvet på genomresa.
Det skulle visesrligen offi- ciellt heta att besöket var tillfälligt, men alla för- stodo väl hur därmed hängde samman.
— Att alla fre prinsessorna äro sköna och väl- uppfosfrade, det vet jag, sade den unge kungen fill sin mor, men det är hjärtelaget det kommer an på och hur kan man pröfva det vid ett hof, där man sällan ser annaî än flärd och förställ- ning och ytlighet.
Den gamla drottningen smekte med sin darrande hand sonens hufvud, som hvilade i hennes knä.
För henne var han aldrig den mäktige härskaren utan " gossen ", som alltjämt behöfde sin mors ömhet och hjälp.
— lag har tänkt ut ett sätt, sade hon.
De unga prinsessorna ha anhållit om tillåtelse att få göra mig sin uppvakfning i morgon.
Håll dig då gömd bakom tapetdörren till förhallen, så kan du må- hända få tillfälle pröfva hvilken af dem som har det bästa hjärtelaget.
Kungen, som var van att med obegränsadt för- troende lita på sin kloka mors ord, kände sitt hjärta fyllas af hopp.
Det var med stor undran han följande dag iakt- tog moderns anordningar.
Endast de allra äldsta och mest bepröfvade af änkedrottningens gamla frofjänare syntes till.
Slutligen kom själfva fru Margareta, som varit kungens amma och stod i högt anseende vid hofvet för den aktning och vänskap änkedrottningen visade henne.
Ofta blef fru Margareta tillkallad för att tala om hvilket underbarn den unge kungen varit som liten.
Fru Margareta bär något i sin famn som hon med stor varsamhet lägger på mattan vid trap- pan, som leder till drottningens gemak.
Genom titthålet på tapetdörren ser kungen nyfiket på föremålet fru Margareta lagt ifrån sig på mattan.
— Ett barn!
— Han vänder med vämjelse blic- ken.
— Finns ett sådant barn i hans rike?
Tra- sor, smuts och den tydligaste vanvård!
Från den lilla nakna foten sipprar blod — — Glömsk af anledningen hvarför han håller sig gömd bakom tapetdörren, vill kungen rusa fram, då han hejdas af vagnsbuller och plötsligt ge- nomskådar moderns afsikf!
Med andlös spänning följer han hvad som nu sker.
Skön och stolt i känslan af sina företräden skrider den unga prinsessan fram på purpurmaf- tan, tills hennes blickar falla på barnet och hon med alla tecken till ovilja drar åt sig klädningens hvita sidensläp.
— Tag bort det där!
utbrister hon med en befallande åtbörd och går uppför trap- pan, utan att se om hennes befallning blir åtlydd, så säker är hon därpå?
Så kommer den nästa — änkedrottningen har nämligen skickat fre särskilda ekipage efter systrarna, så atf profvet skulle kunna bli effektivt.
Kungen ser prinsessan häpna och rysa, så böjer hon sig ned öfver barnet och säger: — Stackars liten!
— Hon har tårar af medlidande i ögonen, men hennes hand drar varsamt undan klänningen, att dess bländande hvithet icke må besudlas ge- nom beröring med armodets barn.
- 302 - Den tredje vagnens rullande höres.
Åter sväf- var en ung hvitklädd kvinna fram öfver mattans purpurväfnad.
Hon är ännu skönare och stol- iare än systrarna, och den unge kungen för ofri- villigt vid hennes åsyn handen till hjärtat.
Han ser hur medkänsla och ovilja växla uttryck i hennes ansikte, då hennes blickar falla på bar- net, och hans hjärta krymper samman i smärta, när oviljan blir förhärskande.
— Hvem rår om detta barn?
frågar hon med allvarlig röst och ser på fru Margareta.
— Ingen, prinsessa, svarar fru Margareta.
— Har barnet inga föräldrar?
—) o, men de ha öfvergifvit det.
— Hvarför?
— Fadern af lättsinne, modern af fattigdom.
— Behöfver en mor af fattigdom öfverge sitt barn i detta land?
Den unge kungen rycker till och han känner rodnaden bränna sin panna.
— Svara!
— Prinsessans allvarliga blick viker icke från fru Margaretas ögon.
—) a, prinsessa, sådant händer.
— Tillåter ert lands lagar sådant?
—] a.
— Fru Margaretas svar kommer långsamt och motvilligt.
— Har den lille intet hem?
—) o, prinsessa, hos sin mormor.
— Hvarför är han då så vanvårdad?
— Därför att den gamla är sjuk och fattig och hemfallen åt dryckenskap.
— Hvem stiftar lagar i detta land?
— Männen, prinsessa.
— lag förstår, därför bli barnen glömda.
— De ha så mycket viktigare att syssla med, säger fru Margareta ursäktande.
Gossen har vaknat och börjar sakta kvida.
Den unga prinsessan böjer sig ned och lyfter upp den lille, som genast tystnar och med synbart välbehag näsflar in sitt lilla smufsiga hufvud i hermelinsbrämet på hennes klädning.
Ett sorl af fasa och ogillande höres bland ska- ran, som af nyfikenhet lockats till platsen.
— Hvar är mannen, som kallar sig kung i detta land?
— Prinsessa, ge mig barnet, ber fru Margareta, ni får er vackra dräkt förstörd af barnets blodiga fötter.
— Hvar är kungen?
ljuder ännu en gång prin- sessans röst.
— Fy, så obehagligt, ryser en kammarherre och fläktar sig med sin violdoffande spetsnäsduk.
— Så okvinnligt!
hviska de unga hofdamerna och gömma sina af blygsel rodnande ansikten bakom solfjädern.
— Hvar är kungen?
ljuder prinsessans fråga för tredje gången.
— Rättvisans upprätihållare, de svagas och värnlösas beskyddare, hvar är han?
— Här, prinsessa, säger den unge kungen och tillägger med djupf sänkt hufvud: jag tackar er för den läxa ni gifvif mig.
Äfven tackar jag er för att jag i er fått skåda mina drömmars, min längtans förkroppsligade ideal: den finaste kvinnlighet parad med mod, sanning och rättfär- dighefskänsla.
Han böjde sitt knä för prinsessan, hvars stränga blick småningom veknar, då hon möter hans och hon i den unge kungens ädla ansikte läser hans fasta beslut att godtgöra.
Hofvets små dockor och kavaljerer ha hastigt dunstat bort för att i de inre gemaken ge uttryck åt sina sårade känslor.
Det enda som påminner om dem är parfymen, som dröjer kvar.
Vid trappans krön står den gamla änkedrott- ningen och blickar med glänsande ögon ned på den vackra gruppen.
Hennes hjärta fröjdar sig öfver att hennes son ändfligen funnit lyckan han drömt om: en värdig drottning åt sitt folk, en maka han kan älska och vörda.
Innehållsförteckning: Hvad skall jag bli?
af Anna Gusfafson-Danell.
— Sfrandvägsvår af Ernst Högman.
— Kunska- pens träd af Marika Stjernsiedf.
— Drottning Karin af Sten Granlund.
— Flickor och böcker af Gertrud Almqvist.
— Man fångar icke flugor med ättika, enquête om ungkarlsskatt.
— Ung- dom och fägring (en porträtfserie).
— Påsken på Sjöboda af Elin Wägner.
— Till Margit af leanna Oterdahl.
— Våra plantor af Frida Landsort .. — Den unga flickan i den gamla konsten (med ill.) af John Kruse.
— Unga flickor i tropikerna och annorstädes af) ane Gernandt-Claine.
— Fästmö- bekymmer af Gwen.
— Mellan pluggdagarna af Ellen Landquist.
— Damtennis vid Olympiaden (text och porträtt) af Sportsman.
— En flick- rumsfäflan.
— Hur kungen fick den rätta drott- ningen af Frigga Carlberg.
REDAKTION: John Nordling och Elin Wägner.
T i l l k o k n i n g: Va kg.
flottyr.
B e r e d n i n g: Mjölet siktas i e t t fat, kryddorna, grädden och äggulan till- sättas, och smeten röres tills den blir jämn och blank.
Smöret skiras, får af- svalna och nedröres sist.
Flottyren, h vari krustaderna skola kokas, bor vara af bästa beskaffenhet.
P å samma gång som flottyren lägges i grytan, nedsat- te s järnet d ä r i för a t t långsamt upp- värmas.
Flottyren ä r lagom varm, n ä r en t u n n blå rök stiger upp från ytaiX.
Smeten hälles i s å många k k p.
som d e t finnes formar p å järnet.
När flot- t y r e n ä r h e t doppas järnet i smeten, dock e j ä n d a till randen, och hålles först en minut Öfver spisen, så a t t krustaderna får stelna litet, annars bli de blåsiga.
J ä r n e t hålles därefter i den h e t a flottyren, tills krustaderna fått gulbrun färg, d e lossas med en späck- nål och läggas u p p och ned på grå- papper a t t afrinna.
GOOD II Dam-Ulster af prima homespun P o l s k ä p p e l k a k a (f. 6 — 8 pers.).
8 goda, syrliga äpplen, 1 msk.
smör Kr.
3 4.
—.
(20 g r.)
, 1V d e l.
socker (128 gr.), 1 1 d e l.
h v i t t vin, VÄ d e l.
vatten, 1 msk.
mjöl &lt;10 g r.)
, V * Ht.
g o d mjölk, 3 ägg, 4 msk.
socker (60 gr.), 25 söt- Alla storlekar 1 mandlar (omkr. 25 g r.)
.
m s k T i l l f o r m e n: Va - s m ö r (10 gr.) - ' B e r e d n i n g: Äpplena sköljas, tor- kas, skalas, skäras i 6 — 8 klyftor,, be- frias från kärnhusen, läggas i syltgryta tillika med smör, socker, vin och vatten och kokas som kompott, under d e t A.
- B.
grytan ofta skakas.
Äpplena läggas i smord pajform, dagen hopkokas, tills den ä r simmig och hälles öfver dem.
Mjölet och 1 d e l.
af mjölken vispas t i l l afredning.
Äggulor och socker vis- pas 15 min.
Resten af mjölken kokas upp, afredningen tillsättes, mjölken får Stureplan, Stockholm.
åter koka u p p och hälles öfver _ d e rörda äggulorna under s t a r k vispning.
Den Skållade och malda mandeln till- sättes, krämen får sjuda och vispas Bet förlösande ovdet i därefter, tills den ä r kall.
Afsmakas om så Önskas med 1 msk.
vaniljsoc- villervallan af olika namn på mun- ker, hvarefter de till hårdt skum slagna ägghvitorna nedskäras.
Krämen hälles vatten är obetingad!
" Azymol " från Gestriklands Linneväfveri, Qefle, vätesuperoxid.
Framstående äro erkändt förstklassiga.
öfver kompotten, och kakan gräddas i med ordinär ugns värme omkr. / &lt;i t i m.
Ser- kända läkare intyga de utmärkta Gynna vära ombud I veras varm eller.
kall med vispad Katalog: m o t 20 öres porto.
egenskaperna hos F. Paulis " Azy- grädde.
2 OFVANSTAENDE finnas i rikhaltigaste FABRIKAT s o r t i m e n t till b i l l i g a s t e p r i s e r NORDISKA KOMPANIET, hos A.-B.
N O R D I S K A K O M P A N I E T, patent.
H a ï r e g r y n och H a f r e m j ö l S T U R E P L A N.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt färsk strömming med potatis; ä g g; m j ö l k; kaffe eller t e.
M i d d a g: Fläskkotletter med potatis; biskvipud- ding.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt bräokkorf med aggstanning; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Sill- pudding; mondamihkräm med mjölk.
RECEPT: Linneväfnader 3 DEstriklanüs MnneuatVEri, EEFLE.
mol ".
K l a r b u l j o n g (omkr. IV2 Ht.
för 6 pers.).
1 k g.
utanlår af oxe, l / » K ö 11 k r o k e t t e r (f. 6 pors.).
1 h g.
KSnner n i trötthet, behöfver kg.
ref, 3V2 lit.
vatten, 10 gr. salt, 1 ni krafter, at hvarje frukost morot, 1 pals teniae ka, Vi rotselleri, 1 benfritt stekt eller kokt kött af oxe kalf, 1 burk champinjoner (V Q Y L L E N H A M M A R S pat.
Hafre- liten purjolök, (1 liten rödlök), (1 eller lit.
), 2 / msk.
smör (50 gr.), 4 msk.
pryn och Hafremjöl — trött- kryddnejlika).
mjöl, A d e l.
buljong, salt, hvitpeppar, heten försvinner.
Tillverkas K l a r m e d e l:, 3 h g.
magert, benfritt 1 äggula.
- ander läkares kontroll.
oxkött, 1 äggh ' vita och d e t sköljda T i l l p a n e r i n g: 4 msk.
mjöl (40 äggskalet.
gr.), 2 ägg, salt, 2 t s k.
matolja, 2 B e r e d n i n g: Buljongen bör helst del.
stötta skorpor.
kokas dagen innan den skall användas.
Till kokning: 1 k g.
flottyr.
Om så önskas, ilägges samtidigt med B e r e d n i n g: Köttet skares i fina KÖKSALMANACK grönsakerna d e n skalade rödlöken, i tärningar.
Champinjonerna skäras lika- hvilken en nejlika stuckits i n.
Köttet, ledes i tärningar eller t u n n a skifvor som användes till klarmedel, torkas Redigerad af med en duk, urvriden i kallt vatten, och fräsas i smöret, tills d e t ä r klart, ELISABETH ÖSTMAN.
skares i små tärningar och stÖtes till- då klammes svampen upp med en sked och mjölet fräses med smöret 2 min.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- sammans med ägghvitan och d e t skölj- Buljongen spädes p å och såsen får d a äggskalet i stenmorlel (med träs tö t) koka 5 min.
Köttet och svampen till- derskurs i Stockholm.
till en fin massa, som lägges i en sopp- med tjock botten.
F l o t t k a k a n sättes jämte d e n uppvispade äggulan FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR kastrull och s tuf ningen får sjuda, hvarefter den tages försiktigt af buljongen, hvarefter den hälles i kastrullen, men grumset afsmakas med kryddorna.
Kroketterna VECKAN 5 — 11 MAJ 1912. på botten får ej följa med.
Kastrullen formas aflånga och böra väga 50 — 60 SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ställes öfver elden och buljongen får gr.
Serveras med steksås eller brun biff af svinfilé med stekt p o t a t i s: under flitig rörning ä t botten koka champinjonsås och ärter, om så önskas.
mjölk; kaffe eller t e med tunnbröd *.
upp och koka 5 min.
Därefter sättes M i d d a g: Klar bulj ong med strim- kasttrullen p å sidan af spisen, locket lor af tryffel; krustader med hummer- lägges p å och buljongen får s t å 1 K o k t k a b e l j o (för 6 pers.).
I / * stuf ning; stekt kalf fricandeau med tim. utan a t t koka, men hålles dock kg.
kabeljo (saltad långa), 2 / lit.
brynt potatis och pressgurka; polsk het.
Den silas därefter genom en sil- vatten.
äppelkaka med vispad grädde.
duk af flanell, urvTiden i h e t t vatten, B e r e d n i n g: Fiskstycket skares i MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord: och mates.
F å r koka upp; om d e t 4 bitar, som får ligga i rikligt med bräckt skinka med aggröra; mjölk; är m e r ä n IV2 l i t.
k a n buljongen k a l l t vatten 2-1 tim. hvarunder vattnet kaffe eller te.
M i d d a g: Köttkroketter kokas ihop, tills man får den Önskade bytes 2 gånger.
Skinnet skrapas v ä l med champinjonsås; rabarbersoppa mängden.
Buljongen afsmakas med salt och fisken sättes p å i 2 V Ht.
kallt med skorpor.
och cayenne och serveras med olika vatten och får småkoka omkr. 1 t i m.
garnityr, såsom strimlor af Den lägges u p p med hålslef p å varmt TISDAG.
F r u k o s t: .Smörgåsbord; slags hachis på kalf (rester från söndag) tunga, tryffel och champinjoner, spar- fat, garneras med frisk persilja och med förlorade a g g; mjölk; kaffe eller risknopp, grönsaker, äggroyal, quenel- serveras med sås, beredd af smör, mjöl, te.
M i d d a g: Afredd buljong med ler af fisk-, kalf- eller hönsfärs, o s t - fiskspad, 1 r å äggula och 2 hårdkokta ostkrutong; kokt kabeljo med smör beignet, oststänger, pastejer, krutong, ägg.
Serveras med kokt potatis.
vermiceller, klimp m. m.
Användes och ägg samt potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; buljongen till afredda soppor eller pu- hafregrynsgrÖt med mjölk; sillgratln; réer, k a n 2 lit.
vatten tagas till 1 Stekt s t r ö m m i n g (f. 6 pers.) i kaffe eller t e.
M i d d a g: Kokt fiäsk- kg.
kött, buljongen bör d å ej kokas 30 strömmingar, IV2 msk.
salt, 1 ägg.
korf med stufvade turska bönor; rika ihop.
2 msk.
mjöl (20 gr.), 2 msk.
^stötta riddare.
skorpor, 80 g r.
smör (till stekning).
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Sås: lVs msk.
smör (30 gr.), V blandad låda med smält smör; mjölk; Krustader a f g r ä d d e (omkr. msk.
hackad persilja.
kaffe eller t e med r å n.
M i d d a g: 25 s t.)
.
1 hg.
mjöl, V&lt;t t s k.
salt, B e r e d n i n g: Strömmingen rensas, Ärter med fläsk; ugnspannkaka m e d V2 t s k.
socker, 2 del.
grädde, 1 — 2 ryggbenet borttages, den mörka hinnan sylt.
äggulor, / msk.
skiradt smör (10 gr.).
skrapas noga bort och strömmingen sköljes mycket väl samt inklappas i en fiskhandduk.
Den guides in med saltet, doppas i d e t uppvispade ägget och vändes i en blandning af mjölet och d e stötta skorporna.
Smöret bry- nes, strömmingen lägges i, stekes 7 min.
p å hvarje sida och upplägges på varmt serveringsfat.
Till såsen bry- nes smöret samt persiljan lätt, afsma- kas med citronsaften och såsen hälles öfver strömmingen.
Serveras med ny- kokt potatis som frukosträtt.
1 4 1 2 Till en STOR tag V a n H o u t e n s Tag kopp 5 gram C a c a o lika m y c k e t annan c a c a o.
Jämför därefter!
^VBSNiS^.
1] 2 2 RÄOHP EKSTRöms xinmiöL BRIBR0 KtM-TEKN-rfiBRIrv- Ansjovis i Ostronsås Erkändt bästa iniä&amp;nii;.
AC.SVENSSONS K N A C r Œ B R O D S B A G E R Î 1 FÖI » FLNSMAKAPET 2 Pannkakor 3 2 Äkta Böteborgs- Knäckebröd.
Plättar och Hygienkontrol ant: Kött-Bullar D:r G.
Hjort af Ornäs.
bli porösa och läckra om Köp Sc Siden M o n d a m i n k r ä m (f. 6 pers.).
1 Ht.
god mjölk, 3 msk.
mondaminmjöl (45 g r.)
, skalet af / citron eller 1 msk.
vaniljsocker, 3 — 4 äggulor, 3 msk.
strösocker (45 gr.).
B e r e d n i n g: I en k k p.
af mjölken utröres mondaminmjölet.
Den öfriga mjölken kokas u p p med d e t finrifna citronskalet eller vanilj sockret, af red- ninegn tillsättes och krämen får koka under rörning 5 min.
Äggulorna vispas väl med strösockret och tillsättas, hvar- efter krämen får sjuda och afsmakas.
Upphälles i kompottskål, får kallna, garneras med sylt och serveras med mjölk eller saftsås.
På samma s ä t t tillagas ma isenakräm.
Tel.: 11 &amp; 929. agermans Bakpulver = Tomten = tillsattes.
Se bruks- anvisningen.
1 2 Begär prof på våra nyheter för våren och som- maren till klädningar och blusar: Foulards, Voile, Crêpe de Chine, Rayés, Eolienne, Mousseline 120 cm.
bredt, från 95 öre metern, i svart, hvitt, enfärgadt och kulört, äfvensom broderade blusar och klädningar i batist, ylle, lärft och siden.
Vi sälja endast garanteradt solida sidentyger direkt till privatpersoner, porto- och tullfritt till bostaden.
Schweizer &amp; Co., Luzern S 3 (Schweiz).
vid tillagningen litet af » NB,,g =gs • ' -. — • " " " •«in!!
II KALMAR VAPEN Oöfverträffadt Hvete-kärnmjöl Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
Annonsera i Idun '!
!
Det Numera &lt;2S&gt; Förnämsta » H VETEMJÖLET AR
TIDSFORDRIF.
A L L A - S M A L L A ARITMOGRYF.
* Él BÄSTA UTFÖRANDE!
2 2 7 13 12 6 12 7 1 10 2 4 7 11 5 9 5 3 7 11 6 4 14 10 7 3 5 7 4 8 5 7 8 4 8 10 8 8 7 2 15 7 3 5 7 8 7 6 7 2 OO HVARJE PAR STAMPLADT MED CFVAriSTÅEMDE VARUMÄRKE 7 - 1 PRIMA KVALITÉ î 1 CO!
10 2 10 14 7 8 6 9 3 10 9 7 6 6 7 FINMAS I ALLA VÄLSORTERADE SYBEHÖRS - M A N U F A K T U R - &amp; KORTVARUAFFÄRER.
FA.• M O R G O M - O C H • A F T O M 1) Febersjukdom, 2) försäljning 3) blomma, 4) stad i Frankrike, 5) stad i Italien, G) ä r endast påfven, 7) T M U L E - C A C A O säkra sig om en klok och hängifven kvinnonamn, 8) djur, 9) sport.
VECKANS PRISTÄFLINö.
måg.
Han l ä t måla e t t sidenbanér 2: dra ordet.
Om siffrorna utbytas mot bokstäfver HISTORISKT YTTRANDE.
lika med oivanståemle teckning, och Vårt andra ä r nog inte alla, och d e r ä t t a orden funna, gifva dessas d e t t a hängdes upp utanför hufvudin- I hvilket yttrande om en svensk ko- Förtalet stämplat såsom så, begynnelseboks t äf ver namnet p ä en PRISTÄFLING N:R 1 8.
gången till slottet vid vindbryggan '.
nung inigå.
7 ord, hvilka alla toed e t t Ty, som man vet, k a n onda tungor maträtt.
Hjördis.
undantag börja med s?
Tio (10) värdefulla pris.
För långt u t i sitt pladder g å, För hvarje dag ställde sig en härold L.
B.
Men d e n i verkligheten ä r d e t i porten, blåste i e t t horn och förkun- RIDDARENS BANER.
Och ej vill öppna p å sin " pung, nade a t t den af iriarne, som kunde med GEOGRAFISK Han gör därvid sig själf en otjänst, två snitt dela baneret i fyra lika stora Och finner världen trist och tung.
ANAGRAM.
delar, så a t t hvarje del hade en hjär- IFYLLNINGSGÅTA.
ter, en ruter, en klöfver och en spader, Bilda af samma 4 bokstäfver d e - 3 skulle få hans dotter till äkta.
X ord, som äro angifna h ä r nedan.
3:dje ordet.
Furstarna och ädlingarna brydde sina 1 Ännu e t t ord vi kunna stafva i — 1: sta ordet.
X hufvuden i flera dagar för a t t finna Ej ensamt, n e j, blott med e t t till — Vi t r o a t t själfva Japanesen, på något sätt a t t lösa problemet, men X Då säger det, h u r m a n förskaffar Som dock så konsterfaren är, utan framgång.
Sig e t t och annat, som man (vill sig skulle fröjda å t vårt första, X X X X X X X För stunden nyttja, men d e t lägger Då den om vårens blommor bär.
Några af dem trodde, a t t riddaren Också p å oss en hedersplikt • —: var tokig, d å h a n kunde förelägga En kvist däraf h a n skulle s ä t t a X dem en sådan uppgift, och andra gåfvo A t t inte l å t a ordet blifva I bästa vasen af porslin X upp försöket, emedan d e ansågo d e t Och sedan finna — d e t med r ä t t a En lika fort förgäten — dikt.
omöjligt a t t p å d e t t a s ä t t kunna vinna Sibylla.
A t t den var ganska r a r och fin.
X stolts jungfrun.
Men en d a g k o m till slottet en ung och vacker man, som 1) stad i Belgien, 2) s t a d i Nord- sade a t t h a n kunde dela baneret enligt Amerika, 3) republik i Sydamerika, 4) riddarens önskan och h a n lyckades.
stad i Sverige, 5) insjö i Asien, 6) Hur gjorde han?
land i Europa, 7) kust i Indien.
Lösning insändes undertecknad med De med stjärnor märkta raderna bilda namn och adress t i l l Ked.
af Idun t * Broderier namnet p å en svensk stad.
.
senast d e n 19 maj 1912.
A kuver- (Mångårig prenumerant.)
T; i e t t väl befästadt slott vid Ehen tet bör angifvas pristäfling n: r 18.
Sändas direkt från Schweiz tull- bodde under medeltiden en mycket och portofritt till bostaden.
mäktig och r i k riddare.
Han bade De t i o första r ä t t a lösningar, som God morgon!
Har Ni fvät- en utomordentligt fager dotter, hvars vid d e n därefter verkställda gransk- tadi Eder med F. Paulis Ovicula Klädningar Blusar hand eftersträfvades af mänga furstar ningen påträffas, erhålla följande pris; (ägg) tvål.
Nutidens förnämsta från Kr 19.80. från Kr.
5.65. och ädla riddare.
1: sta pris: en försilfrad bägare eller toilett-hål är F.
Paulis Ovicula Barnklädningar Stolts jungfrun hade svårt a t t göra också böcker — fritt v a l — t i l l e t t (ägg) tvål.
frän Kr.
12.50. "
sitt val bland alla sina friare och fa- värde af 10 kronor.
2:dra p r i s: böc- Bästa Schweizer-broderier på ba- dern ville ej påtaga sig risken jatt välja ker till e t t belopp af 5 kronor.
Pri- Den ömtåligaste m a g e för tist, voile, ylle och de modernaste för henne.
Därför utfunderade h a n en serna 3 — 10 hvartdera bok eller böc- d r a g e r m e d lätthet o c h t i l l g o d o g ö r sig sidentygerna.
ker till e t t belopp af 1 krona.
V a s e n s (f. d.
N o r d s t j ä r n a n s) s v e n s k a plan, genom hvilken h a n hoppades för- Rekvirera redan i dag.
Profver och Pa- riser-modeplanscher, fås gratis.
J ä r n p r e p a r a t " F e r r o l ".
Därför verk- s a m m a s t v i d b l o d b r i s t o c h allmän Profver på våra sista Schweizer-siden- s v a g h e t.
P å alla a p o t e k till 2 k r.
fl tyger äfven gratis på begäran.
— F l ä t a d e — praktisk och teoretisk undervisning i huslig ekonomi — börjar s i n 2 2: a termin h ö s t e n 1912 i n y i n r e d d tidsenlig lokal, Klarabergs- g a t a n 4 0.
P e r s o n h i s s, d u s c h r u m, a f k l ä d n i n g s r u m m e d s ä r s k i l d t toalett- r u m o c h rymliga k ö k.
Obs.!
Särskild u n d e r v i s n i n g I g a s - s p i s a r s a n v ä n d n i n g o c h sköt- •sel.
P r o s p e k t erhållas o c h a n m ä l n i n g a r m o t t a g a s af ELISABETH ÖSTMAN, 3 4 J a k o b s b e r g s g a t a n, 3 tr., Riks N o r r m a l m 1 0 8.
Sthlm.
Allm.
9 3 0 2.
Schweizer &amp; to., torn A10 mm.
L ä d e r s k ä r p Pianolektioner.
N a t i o n a l ^ Undertecknad, flerårig elev af h r af ä k t a skinn i olika färger sändes Rich.
Anderson och musiklärarinna i mot postförskott om färg, midj evidd Linköping, önskar komma i treflig fa- och bredd uppgifvas.
Vanlig längd d r ä k t e r milj på landet för a t t mot fritt vivre 65 om., bredd 6 cm.
kostar 4 k r.
Bredare och längre skärp m o t en pris- för damer o. barn.
Katalog på begäran.
undervisa i pianospelning fr. 20 juni INGRID ANDERSSON, Djeknegatan till omkr. 15 a u g.
Hilma Tersmeden, förhöjning av 50 öre à 1 k r.
be- Linköping.
roende p ä skillnaden.
Skärpen leve- 32, Malmö.
Rikstel.
29 48. reras komplett färdiga med tryckknap- B Att lära barn stafva och läsa blir T i o n d e häftet par.
af " Moster Emmas " väfbok, antika, ett nöje, om de få en Star skrifma- I. LUNDSTRÖM lättväfda mönster i fyra skaft (äfven skin a t t lära sig bokstäfverna på.
Star Wäj-ml.
Björneborg.
användbara till broderi) för mattor, sändes utan köptvång på prof och säl- gardiner, möbeltyger, bonader m. m, jes äfven p å afbetalning.
Katalog gra- Erh.
mot 1 kr.
35 öre i postanv.
från tis från A.
B.
Affärssystems Kontors- Moster Emma.
Kneippbaden utställning, Birg.
J a r l s g a t a n 18, Sthlm.
Blommor från Mälardalen.
Insänd nu eller hvilken årstid som helst till Trädskolan, Enköping, 1 krona eUer mera i frimärken eller postan- visning, så erhålles omsr.
en kartong friska blommor och grönt.
Passande till namns- och födelsedagar.
Gifvaxens vi- sitkort kan biläggas.
Äfven Ni DR. kommer efter ett försök med det hälsosamma och billiga " Kathreiner " att föredraga detsamma framför det skad- liga och än 2 0 dyra bönkaffet.
ÄNNU ETT TILLFÄLLE!
Vid ' beloppets insändande i förskott sänder j a g så länge förrådet räcker portofritt m i n massiva damguldring med infattad ä k t a similisten till d e t enastående billiga priset af endast 2,50.
Om ej till belåtenhet får ombyte göras,.
L å t ej d e t t a g å E r nr händerna utan skrif i d a g t i l l Axel Sundströms Ef- terkrafsaffär Afd.
I I, Stockholm.
SÖ / A / AES / AENTHY / ^OL.- S n u v - I n h a l a t o r ANVÄNDES VID AKUTA " Kathreiner " är sedan mer år tillbaka bepröfvadt och drickes dagligen af millioner människor.
KRONLSKA ' SJUKDOMAR Ï A.
HALS, STRUPS OCH LUFTRÖR.
rPraktisk och billig! '
ERHALTES À APOTEK OCH I DROGERLAFFÄRER Generaldepot!
" Det är fråga om Eder hälsa.
11 KUNGSGATAN 17, STOCKHOU^-J VIODOL-TVÄLEN är genom sin ypper- liga sammansättning af de finaste in- gredienser en verklig skönhetstvå !.
FORVANDL INGrSGATA Nu 1.
2.
3.
4.
5.
6.
7. utkommen!
Iduns Modellkatalog N:p Vår rikt illustrerade Tudsona =3 mansnamn.
Potinal = djur.
Azzin = stad.
Hamiremna = stad.
Tatarini — stad.
Bisklode = stad.
Makrslahn = stad.
- Wies E ä t t uttagna bilda ordens begyn- nelse- och slutbokstäfver namn p å t v å länder i Europa.
» Mor ».
LÖSNINGAR 3 TILL TIDSFÔBDBIF VET I N: E 17.
•9BNOKDiSKM Vår= Katalog är utkommen och sändes till landsorten gratis o. franko om denna annons åberopas.
KEDJEGÅTAN: S m å l a n d: små, KOMKSENIEX mål, måla, å, ål, a n d.
.
» STOCKHOLM .. A Il NORDISKA KOMPANIET, BÄKiN ' EUPPGIFTEN: F r u Petersson Innehåller ett urval af de allra senaste modenyheterna fick 200 k r.
(40 å r), Anders 100 kr.
(20 å r), Anna 70 k r.
(14 å r), P e r STOCKHOLM.
för våren och sommaren.
C:a 90 modebilder med be- 50 k r.
(10 år), Greta 35 kr.
(7 å r), Hans 25 kr.
(5 år), Lisa 20 kr.
(4 år).
skrifvande text.
BEBO SEN: Sadelmakare.
skar genomgå Gymn.
Centr.-inst., k a n många a t t vilja såsom minnen eller CHAEADEN: B o s e n d a l.
presenter härifrån medföra diverse sven- GATEBAG AN: Tuppen, t y h a n bär erhålla understöd?
Stilfullt, koloi * eradt omslag!
ska arbeten, smärre eller större.
Gudrun Wide.
alltid kammen p å sig.
N: r 112.
Hvilken bana lämpar sig Många kvinnor finnas inom landet bäst för e n kvinnlig fil.
kand. med som hafva både t i d och lust till för- Till salu i alla boklådor, hos de flesta tidningsförsäljare vitsord i moderna språk, litteratur och färdigandet af dylika arbeten och gärna och kan äfven erhållas direkt från Iduns Expedition, konsthistoria och håg för vetenskapligt önska sig e n liten biförtjänst, men sakna idéer, d.
v. s. veta ej hvad forskningsarbete?
Stockholm, mot insändande af 30 öre i frimärken.
N: r 113.
E n gammal fattig, men slag som vore lämpligast.
— Kan där- FRÅGOR arbetskraftig 48-årig kontorist frågar för någon vänlig uppfinningsrik per- N S V A S LÄSARE AF IDUN ÄGER RÅTTKATT À i hvilket bolag hon bäst och billigast son gifva råd till föriärdigande af nå- Pris endast 30 öre.
DENNA A / DELNING FRAMSTÄLLA FÖRFRÅGNIN- kan t a g a försäkring — olycksfalls-, gra l ä t t åstadkomna nationella små- GAR RÖRANDE HUSLIGA ELLER ANDRA ANGELÄGEN- sjukdoms-, begrafningskasse-, ålder- artiklar, blefve nog många af oss där- för tacksamma, ' liden vore nu lämp- HETER TILL BESVARANDE AF LÄSEKRETSEN.
DOCK doms- och event, lifiörsäkring.
Wea.
FÖRBEHÅLLER SIG REDAKTIONEN OINSKRÄNKT BE- N: r 114.
Hurudan matsedel bör en lig a t t börja utförandet däraf.
FOGENHET ATT UTESLUTA DE FRÅGOR, HVILKA ANSES pys p å 1 å r 10 mån.
ha, hvars mage Hilda,.
SAKNA MERA ALLMÄNT INTRESSE.
HVARJE PU- är ömtålig.
N: r 125.
Var god och rekommen- Han f å r mest mjölkmat, BLICERAD FRÅGA KOMMER ATT BESVARAS, OCH UT- vällingar, hafresoppa, skorpor sär- dera mig någon konsthistoria lämp- BETALAS FÖR DET BÄSTA SVARET À NÅGON AF HÄR skildt väl bakade samt 1 ägg om da- lig för själfstudium.
Beth.
NEDAN INFÖRDA FRÅGOR, SOM INSÄNDES TÜL gen, men ser d e t u t som magen e j REDAKTIONEN SENAST 6 DAGAR EFTER DETTA NUM- skulle vilja bli fast af denna m a t.
utgifven a t Elisabeth östman, afhand- MERS DATO, ETT PRIS AF 1 0 KRONOR.
Törs m a n försöka med buljonger med lar såväl matlagning i vanlig bemär- Hur skall sådana soppor N: r 101.
Vore tacksam om någon af grynafkok?
kelse som bakning och konservering kokas?
Om godt r å d vore ingen tack- BREFLÅDA af kött, fisk, frukt, grönsaker och Iduns erfarna läsarinnor kunde säga sammare ä n pysens mamma.
svamp, karamell- och konfektkokning, mig bästa sättet a t t rengöra lackerade N: r 115.
J a g ä r en 14-årig tös, bo- beredning af drycker och charkuteriva- möbler så a t t dessa bibehålla sin glans \ ende p å landet, som så gärna på något EXPEDITIONENS B REEL ADA: ror, servering, borddukning och ser- J a g har en röd och en hvit lackerad sätt vill förtjäna sig litet fickpengar.
» Jt.
R. », Lund, 2: 5 0 p r gång, likv.
möbel; h u r skall j a g rengöra den?
vettbrytning.
Viil inte Ebon eller någon annan af postanvisning.
Ung husmor.
N: r 102.
Skulle någon af Iduns läsa- Iduns kloka och erfarna läsarinnor å till.
rinnor vilja upplysa mig om h u r j a g gifva mig e t t råd, h u r det&gt; ska g Maj.
skall kunna få mönster och beskrifning Den bästa frukosten.
N: r 116.
J a g vill så gärna veta h u r på Märta Jörgensens » rationell och na- skall kunna magra om mage och tionell kvinnodräkt » Högtidsdräkten, A- jag Den bästa frukosten består ej a v höfter.
Finnes några gymnastiska öfnin- typen.
östgötailicka.
kaviar, gåslever, kinesiska sval- gar, som lämpar sig för d e t eller ä r ostron, N: r 103.
Hur kunna få prover a t t bon eller grodlår, allt mycket vår m o d e r n a s t e k o n b o k till u t s t y r s e l någon diet behöflig.
J a g vill ej magra gott, nej, stekta är världens förnämsta Hår- d e n beståx helt enkelt a v och innehåll.
Alla bokens 1,071 recept väfva efter, få tyger, gardiner och mat- i ansiktet.
30-årig fru.
medel och öfverträffas icke af tor från Föreningen för svensk hem- — havregröt.
Och n ä r vi säga » den äro praktiskt pröfvade vid E l i s a b e t h N: r 117.
Har genomgått 8-kl. läro- bästa », mena vi alltså östgötaflicka.
ej heller iden något annat liknande preparat.
Ostmans Husmodersskola och öf verskåd- slöjd 1 verk och h a r stor lust och fallenhet n som för ögonblicket ligt uppställda, m e d ingrediensernas N: r 104.
Härmed en fråga till Iduns för journalistyrket.
Undrar om d e delikataste, t smakar tunga d e Pris pr fl.
2.50. läsare.
Hvart skall en ung obemedlad och gom bäst, utan den vikt eUer r y m d m ä n g d noggrant angif- finnes någon förberedelsekurs eller hur Erhålles hos alla l:sta klass Par- ven Äfven helt unga husmödrar och flicka vända sig för a t t få utbilda man på a n n a t sätt skall kunna komma som för kroppen har d e t största nä- ringsvärdet, och den som ä r den hälso- tjänarinnor med mindre erfarenhet sina anlag tiU dansös frågar fymeri-, Drog- och Coiffyraffärer.
in p å den banan?
Energisk.
En med anlag.
sammaste.
En visserligen ej så gammal, och vana finna därigenom en säker N:r 118.
Huru skall man förfara men n u dock mångårig erfarenhet har N: r 105. undertecknad vore tacksam handledning.
för beskrifning p å en biliig och bra med palmer å hvars blad finnas hvita på e t t eklatant sätt givit vid handen, prickar?
Prenumerant 7. huskur mot bleksot och blodbrist.
a t t intet k a n för den fastande magen N: r 119.
Undertecknad, e n 25-årig I vara bättre ä n en tallrik havregröt.
Småländska.
som ä r mycket blyg och rädd i Eör en första frukost ä r havregröten N: r 106.
Vill någon af Iduns vän- fru, och riktigt sörjer öfver a t t ensam ful] t tillräcklig; äter man blott liga läsarinnor gifva mig e t t råd.
Hvad sällskap vara med på bjudningar och tillställnin- e n frukost ä r havregröten särskilt a t t L skall en tjugo-årig flicka utan föräldra- gar, - C0RNELIUS50r&lt;t frågar om r i d a t t kunna pä något rekommendera som första r ä t t.
hem, medellös och med endast folksko- är trakt illustrerad, med 12 färgtrycks- lebildning taga sig till.
H a r hitin- sätt öfvervinna d e t t a?
Är född p å Den numera mycket utbredda a n - £ \ rr \ n (oV planscher, med afbildningar af kött- tills haft plats i familj och biträdt landet men bor nu i stad och har ej vändningen av havregröten som första stycken, fåglar, fiskar, svampar samt med hvarjehanda.
önskade gärna lära stort umgänge, men vid d e t minsta mål för dagen h a r gjort den till en grönsaker jämte fyra aftryckningsplan- något a t t försörja sig p å för framti- sammanträffande med folk uppväcker faktor a t t räkna med för folkhälsan.
scher och t v å sidor med fotografier den.
Fins någon afgiftsfri hushålls- d e t t a förvirring och rädsla samt käns- Havregröten ä r fiende till kaffet och af olika servettbrytningar.
D e t skola, d ä r man kunde utbilda sig till lan a t t man alltid ä r sämre ä n andra.
kaffet ä r v ä l mer ä n månget a n n a t Ulla.
husföreståndarinna eller kokerska eller njutningsmedel, som g å r under namn N: r 120.
Finnes någon som kunde av näringsämne, fiende till vårt svenska något sjukhem utan af gift för elever.
pecialaffär för SCHWEIZER- gifva mig recept p å något bra har- folks halsa.
Hos oss brukas ej kaffet, Ytterst tacksam för svar till hjälplös BRODYR, S P E T S A R, VÄFNA- vatten.
Min man köper den ena flaskan det missbrukas, missbrukas i den mest flicka.
DER m. m.
Bikt prof sorti- d e n andra och blir det dyrbart otroliga grad, is3 nnerhet i fattiga hus- N: r 107.
Fins någon bland Iduns lä- i efter ment till landsorten.
längden.
Sparsam.
håll, där man ej bryr sig om a t t laga sare, som k a n upplysa mig om, h u r N: r 121.
Huru aflägsna mjäil ur huf- varm mat, utan sköljer ned » torrskaff- jag skall kunna utbilda mig såsom vudet.
Broderi-Affären, beviset för bokens lämplighet som vår arkitekt?
Brukar t v ä t t a håret H a r anlag för dylikt a r - gula, konjak och grönsåpa.
med ägg- ningen » med kaffe.
I sådana hem bör kokbok för d e t borgerliga bete.
J a g h a r ej aflagt mogenhets- havregröten vinna inträde, den ä r som 9 Kommendörsgatan 9. generations Moi-même.
svenska hemmet ä r a t t d e t p å mindre examen, men genomgått fullständigt nämnt ej blott hälsosam och välsma- N: r 122.
Vill någon af Iduns läsa- t t f ö r s ö k s k a l l v i s a E d e r att än e t t år försålts öfver 18,000 exemplar läroverk.
Yore älven tacksam få veta rinnor gifva mig e t t verksamt och till- kande utan även billig, flera gånger billigare ä n kött i förhållande till nä- kostnaderna för dylik utbildning.
baljnitarne hjälpa mot gissnande förlitligt medel mot röda j a t.
o. m. ringsvärdet.
Anna-Maja.
träbaljor.
Pr ask à 100 st. 1 kr.
Skril rödblå händer.
De äro ej svullna, s å De som dagligen ä t a havregröt till N: r 108.
Huru brygges godt enbärs- genast till S.
A. W. Sundelln, Göteborg.
äro v ä l knappast kylda, men äro frukosten, h a den största utsikt a t t få dricka m e d och u t a n malt?
Tack- de förstörda till långt öfver handlederna.
behålla sin mage frisk och de skaffa sig sam för svar vore Mx.
en god motvikt mot den allhärjande N: r 109.
Härmed ville j a g bedja De ä r o aldrig » nariga ».
Moi-même.
nervositeten.
Men även för personer, någon af Iduns kunniga läsare eller N: r 123.
Gif mig e t t ofarligt, men Den kostar, komplett inbunden i e t t läsarinnor gifva mig några goda råd.
som angripits a v denna sjukdom, ä r vackert klotband, endast kr.
5:50, och J a g bor i en stuga långt ute i skogs- tillförlitligt recept m o t besvärande fot- havregröten värdefull, j a, rent av e t t Nytt i bokhandeln: svett.
Fördärfvar alla mina strumpor idealiskt näringsämne.
" Vid vilohem och den utgifves nu i en ny häftes s ubskrip- bygden, litet för mig själf.
tion i 30 häften, à 15 öre.
Prenu- Nu har jag en; innerlig lust a t t plan- plus alla andra obehag.
Tacksam för sanatorier ä r d e n också e n stående merera hos närmaste bokhandel eller tera och ordna för a t t få litet trefligt svar ä r eder förbundne r ä t t på frukostmatsedeln.
Gymnasist.
hos A.-B.
Ljus i Stockholm.
utomkring i stenbacken.
Nu ville j a g I barnens frukost borde havregröten N: r 124.
Med anledning af de i vår också bedja om upplysning angående bli e n obligatorisk ersättning för förestående olympiska spe- kaffet; så länge d e t finns havregröt ä r Kölnenlöniem är d e t m ä r k e några goda sorter af äppelträd, hvilka hufvudstad som garanterar den finaste Eau de trifvas och växa mellan stenarna.
J a g len kommer denna antagligen a t t i det s å gott som e t t brott a t t med sommar besökas af en stor del främlin- kaffe förstöra e t t uppväxande släktes Colognen.
ErhåUes lådvis och pr flaska ämnar gräfva ordentliga gropar till gar.
Af dessa kommer d å säkerligen magar och lägga grunden t i l l nerv- till partipris vid köp d i r e k t å Köl- dem, samt sedan sköta dem efter bästa sjukdomar.
nerlagret, 24 Smålandsgat., Stockholm.
förmåga.
Vidare ville j a g h a några bärbuskar, krusbär och vinbär, samt Prospekt gratis och franko.
äfven några prydnadsbuskar, däribland s. k.
» Guldregn » ifall d e t k a n växa på bergsbygdens jordmån, rosenbuskar H A V R E G R Y N och syrener ej a t t förgäta.
Helst ön- Berättelser, skar j a g kraftiga och stora träd och A G G — buskar, om också kostnaden skulle bli i o r i g i n a l p a k e t e r litet drygare, t y de mycket små kanske Kåserier, S konserveringsmedel skulle h a svårt a t t komma sig för b e r ö r e s icke a v n å g o n före p a k e t e t s ö p p n a n d e.
i den ganska karga jordmånen.
Praktiska uppsatser, Allt a r b e t e med h a v r e n s k e r m e k a n i s k t från o c h med t r a n s p o r t e n från Litet vildvin a t t h a utanför veran- j GARANTOL dan har jag också önskat mig.
Hvar fartyg till r e n s n i n g s m a s k i n e r n a s a m t hela p r o c e d u r e n g e n o m k v a r n e n tills 6oda råd, • b e h ä l l a ä g g friska öfver e t t år.
skall j a g n u f å köpa allt d e t t a och de v a r m a, v ä l l u k t a n d e, t o r r a g r y n e n falla direkt i n i p a k e t e r n a, vilka Garantolägg framhållas före hur skall d e t t a gödas och skötas.
Det b andra konserverade och k u n a är ej h ä r fråga om trädgårdsodling i o m e d e l b a r t förseglas.
S a m m a förhållande ä r det n a t u r l i g t v i s med de g r y n, tankekorn m. nt.
* a n v ä n d a s för alla ä n d a m å l.
Ren- stor skala nej, bara o m aldrig s å s o m p a c k a s i säckar, m e n från s ä c k a r n e skola de j ü s e d a n i b u t i k e r n a för- 1 lig och tillförlitlig konservering.
litet, d e t vore ändå e t t litet minne säljas o c h v ä g a s u p p i s m å p o r t i o n e r.
D å h a r m a n oftast i n g e n g a r a n t i Pris häft.
1. —, inb.
1.50.
« Tusentals rekommendationer.
när man en gång lämnar sin stuga.
för a t t få e n r e n, h y g i e n i s k och aptitlig v a r a, u t a n r i s k e r a r t v ä r t o m a t t S Minsta förpackning för 120 ägg Vän af landtbruk.
Återförsäljare erhålla hög- 2 25 öre.
Större förpackning tili i N: r 110.
Finnes d e t några fonder g r y n e n fått lukt och s m a k a v a n d r a i speceributik befintliga v a r o r.
sta rabatt.
• förhållande billigare priser hvarifxån bidrag lämnas till kontorister, Med varje f ö r p a c k n i n g medföljer recept o c h r å d för t i l l a g n i n g af 17 Prospekt sändas gratis och Försäljes i parti och minut.
hvilka i utlandet ämna utbilda sig i olika h a v r e r ä t t e r.
franko från Bokförlaget Mi- sitt fack samt särskildt idka språkstu- Herm.
Meeths A.-B., nerva, Kammakaregatan 39, dier?
Om s å finnes, hvart bör ansö- AXA H a v r e g r y n ä r o u t a n överdrift e r k ä n d a s å s o m v a r a n d e v ä r l d e n s Stockholm.
k a n om erhållande a f sådant bidrag finaste \ STOCKHOLM.
h a v r e g r y n, beträffande s å v ä l n ä r i n g s v ä r d e, a r o m, l ä t t s m ä l t h e t, lätt- lämnas?
Språk.
Begär p r o s p e k t!
N:r 111.
Finnes någon stipendiefond kokthet, d r y g h e t och hygien.
S t ä n d i g k o n t r o l l a n t: S t a d s k e m i s t e n H r D:r J.
E.
Alen, Göteborg.
oil A-trï rlar an nnrr flirtVa.
SrtTTl Än.
för våren och sommaren.
e Iduns Kokbok 1 s E 6bon$ Småbitar.
BÄSTA r * KOKBOKEN.
AXA
22-ÅRIG ELICKA, som studerar musik: PENSIONAT DALHYDDAN, N ä t t r a - vid Kungl.
Musikkonservatorium, ön- b y h a m n, naturskönt beläget vid V I D S I L J A N.
skar under sommaren vistas i familj p å Nättrabyån, / timmas sjöresa från MÅRSGÅRDENS PENSIONAT, Rätt- landet för a t t undervisa i piano och Karlskrona, mottager gäster p å längre vik.
Bästa läge i skog (invid Siljans- sång, event, skolämnen eller som säll- och kortare t i d till moderat pris.
borgs och Persborgs pensionat).
Utm.
Till föreståndarinna Cö.r en mindre skap.
F r i t t vivre och resor.
Ref. läm- I KALFSVIKS PRÄSTGÅRD, Vs mil badhus.
Pianino.
Pens.
3:50 — 4 kr.
nas.
Svar till » ömsesidig trefnad », hushållsskola för unga flickors utbild- från Uråsa järnvägsstation!, 2 imil från Rikst.
19 a. Förfrågn.
ställas till F r u Växjö mottages konfirmander in st. som- Kristina Mars.
ning till tjänarinnor sokes en gudfruk- Iduns exp tig, allvarlig person af omkring 35 å r s 19 ÅRS FLICKA med fyraårig studietid mar.
— Kyrkoherde A. Hjelmgren, adn.
LEDIGA PLATSER ålder.
Ansökan med uppgift om ålder önskar komma i fam. p å landet för K a 1 £ s v i k.
föregående verksamhet och ref. torde a t t undervisa i målning.
F r i t t vivre I NATURSKÖN TRAKT i Värmland lämnas till » L.
H. S. » under a d r.
S. och någon lön.
Svar till » Undervisning », samt i närheten af Molkoms järnvägs- Fyra, högst 5 damer, som Önska en BETALANDE ELEVEE i Gobelin och Gumaslii Annonsbyrå, Stockholm!
I. v. b.
Målarskolan, Norrköping station erhålles helinackordering under Växträrgning ".
3 mån.
1 maj hos Ameli helst före maj månads utgång.
Begyn- EN BÄTTRE FLICKA som nu genom- sommarmånaderna.
Adr.
Hanna och lugn och behaglig tillvaro öfver som- Ejicstad, Arvika.
nelselön 500 k r.
och allt fritt.
går h us m od er skolan i Karlstad, önskar Gerda Petersson, Sjövik, Molkom.
i början af juni plats i godt hem d ä r I FINT, BILDADT HEM på landet, marmånaderna, kunna erhålla dylik i Barnfröken.
FÖR KVINNLIG KEMIST v a n vid jungfru finnes, som husmoders hjälp.
Önskas under juni och juli inackorde- bekväm villa, 10 minuters väg från mjölkundersökningar och därmed sam- Infödd t y s k a (helst från Nordtysk- Kunnig i matlagning, sömnad och ring för 19-årig dotter, d ä r tillfälle järnvägsstation, helinackordering er- manhängande analyser finnes plats å land) får god plats i Göteborg för 3 handarbete samt för öfrigt v a n vid laboratorium.
Svar - med uppgifter å barn, i ålder 8, 7, 3 å r i juli eventi.
husliga göromål.
Godt betyg från före- till ridning, bad samt deltagande i hålles.
Villan belägen vid en liten A, föreg.
verksamhet till märke » Bolag », förr.
Lön 25 kr.
Familjemedlem.
Go- gående plats finnes.
Svar tacksamt till husliga göromål finnes.
E j svar från där badhus finnes a t t gratis begagna.
pensionat eller inackorderingshem ön- under adress S. Gumaelii Annonsbyrå, d a betyg önskas.
Vidare genom Si- » Astrid », Karlstad p.
r. skas.
Svar till » Godsägardotter » under Vacker skogsbacke a t t vistas i.
Svar Stockholm f. v. b. grid Schulz Expressbyrå, Södra Larm- PLATS på landet, vid badort eller som adress S. Gumadii Annonsbyrå, Stock- till E r u Anna E: n Werner, Arboga,.
gatan, Göteborg '.
* sällskap p å utrikes resa, önskas af holm f. v. b.
3 à 4 SJUKSKÖTERSKEELEVER an- ung, bildad flicka.
Svar till » Irene tagas vid Vänersborgs Hospital och GIS LAVEDS PENSIONAT!
I r i k barr- 1912 », Göteborg I.
asyl.
Förutsättningar: ålder 20 — 30 år, F R I S K, E N K E L skogstrakt å Småländska höglandet, 20 ARS FLICKA från godt hem önskar härlig luft lämplig för rek reaktion.
god folkskolebildning, god hälsa.
Sö- plats i familj a t t vara behjälplig med Bad, Läkare, Apotek, Piano, angenämt kande torde helst personligen inställa 5 min.
väg fr. station.
Rikst.
samt andra unga flickor, hvilka vilja sig samt förete frejdbetyg, läkarebetyg O C H B A R N K Ä R i e t t hem förekommande göromål, even- hemlif.
(Hushållselever antagas).
Anna njuta af landtluft mottagas fortfarande och betyg öfver vandel och innehaida flicka, som genomgått elementarskola tuellt läsa med mindre barn.
Aflagt 9. realskoleexamen.
Kunnig i linnesöm- på Sandvik.
Öfverstinnan A. Hyltén- Bäckström, Gislavcd tjänster.
Aflöning 20 k r.
i mån.
och och Ekan undervisa on 12 års flicka samt fritt vivre; efter ett.
års event, anställ- dessutom villig deltaga i förefallande nad.
Svar t i l l » Familjemedlem », Iduns I BÄTTRE FAM. mottag.
15 juni — 15 Gavallius, f. Erick adr.
Smål.
Burseryd.
exp.
f. v. b. ning som ordinarie med begynnelselön göromål, erhåller plats genast.
• Svar aug.
under vistelse i Skelderviken (här- af 28 k r.
i mån.
öfverläkaren.
med rekommendationer, fotografi ' och VÄRDINNEPLATS önskas i september lig, stärk, luft- och strandbad) som Vid Vettern oeh Omberg af bildad dam.
Kunnig i e t t hems sällskap å t egen frisk, intell.
12-årig till » Pålitlig », Väners- i härligaste natur EN BÄTTRE FLICKA får plats a t t löneanspråk skötande och a t t handleda tjänare.
dotter en flicka i ungefär samma å l - sköta e t t litet hushåll i Stockholm !.
borg p.
r.
Talar engelska.
Blidt och godt humör der.
Moderlig vård och tillsyn.
F r u Anses som familjemedlem.
Svar till och varmt rekommenderad från föregå- Landskamrer E.
Ahl, Vexiö.
» Officer », S a l a p.
r.
ende mångårig plats.
Svar till » Godt BILDAD YNGRE DAM emottages mot lynne », Iduns exp., Sthlm. '
billig inackordering till ömsesidigt TYSKA, som ä r villig undervisa t v å KINDERGARTEN.
21-årig flicka med sällskap hos engelska bosatt på landet Beg prosp.
Rifrstel.
a d r B o r g h ^ m n barn — 11 och 8 å r — i tyska språ- 2 å r s seminariebildning och som i vår utanför Leicester, t v å itimmars järnvägs- ket, får anställning juli och augusti utexaminerats vid FrÖbelinstitutets kin- resa från London.
• Ref. önskas och mån.
.Svär t i l l Grcfvinnan S. Mörner, Närmare meddelar Konsul Till en nyinrättad befattning såsom dergartenkurs i Norrköping, söker t i l l lämnas.
Björksund.
hösten plats såsom kindergartenleda- J o h n Carlbom i Grimsby.
sköterska vid Stockholms stads hälso- rinna, eventuellt äfven lärarinna för •A LASARETTET I VARBERG förberedande klasserna vid högre KONFIRMATION.
I prästgård i Små- finnes plats för en duglig kokerska vårdsnämnds poliklinik å Södermalm de allmänt läroverk eller samskola.
Svar land eller södra Sverige önskas in- från och med d e n 24 maj.
Ärlig äga hugade kompetenta sökande a t t till » Maja », Prästgatan 11, Norrköping ackordering för 16-årig flicka i och för lön- ' 350 kronor och a l l t fritt.
Ansöknin- senast måndagen den 13 maj 1912 in- konfirmationsundervisning, helst d ä r gar och betyg torde insändas till La- nan k l.
12 på dagen å hälsovårdsnämn- INFORMATORSPLATS önskas för som- flera elever emottages.
Svar till » B.
maren af 7: de klass realist.
Svar tUl W. », Iduns exp., Stockholm.
sarettskontoret senast d e n 15 m a j.
dens byrå i huset n: r 4 vid Vasagatan » Realist », .Sv.
Telegrambyrån, Örebro.
KONFIRMANDER mottagas 1 j u l i - PLATS ÄR LEDIG d e n 1 maj för ifva sina till hälsovårdsnämnden UNG småskolelärarinna önskar från 20 I l a u g.
Vacker trakt.
Tillfälle till en jungfru i ungkarlshem p å landet ställda ansökningar.
juni — 20 aug.
plats i familj för a t t bad.
Pris 125 kr.
Kyrkoherde Axberg, vid bruk.
Sökande bör vara kunnig i mot fritt vivre biträda med hushålls- Normlösa, Mantorp.
och villig utföra alla inom e t t hus- Med befattningen ä r förenad en kon- och skrifgöromål eller ock läsa med I DALARNA, Marielunds Pensionat, hall förekommande sysslor.
Svar med tant aflöning af 1,000 kronor.
små barn.
Tacksam för svar till » 20 adr.
Gagnef.
Härligt beläget vid Dal- referenser och löneanspråk sändes till juni », Iduns exp.
f. v. b. älfven 2 / k m.
fr. Gagnefs järnvägssta- Stockholm den 12 april 1912.
» Herrgård », Eorsvik.
UNG bildad t y s k a önskar såsom famil- tion.
Gammalt och välkändt.
Pris fr.
HÄLSOVÅRDSNÄMNDEN.
jemedlem tillhandagå husmodern, sys- 75 t i l l 80 k r.
p r månad.
3 kr.
p r dag.
Husmoderskolan Insjön (Dalarne) FAMILJEMEDLEM.
Erisk, barnkär en- selsätta barnen o. d. Närch.
fru Alice Ref. å Sv.
Tur.-för.
Byrå.
Martha börjar n y kurs 1 juni.
Prosp.
p å beg.
kel flicka, van vid arbete, kunnig i Tegnér, Djursholm.
Silfverhielm.
matlagning och sömnad som ä r villig Vid OLANDS HUSMODERSKOLA, LÄRARINNA från landet önskar un- Under sommarloivet a t t m e d barnflickas hjälp tillsie 6 barn ' Stora Rör börjar 3-mån.
husmo- der sommaren (omkr. 15 juni — 15 aug.)
mottagas några väluppfostr.
skolgossar adr.
den yngsta 10 män., p ä landet, juni, derskurs 1 juni.
Anmälningar före 20 plats i familj i eller nära Stockholm.
i naturskön prästgård å landet, ej maj.
juli, a u g.
d å frun för affärer måste Ledning af fackbildad lärarinna Lön önskas.
Svar t i l l: » Sommaren långt fr. Vättern.
Tillfälle till » uppläs- vistas i stan, får plats fr. 1 (juni.
med grundl.
praktik i svenstc o. tysk 1912:), Edsbyn p.
r.
Svar med foto.
och prêt, sändes till ning ».
Piano, rikstel., kamrater.
Bästa kokkonst.
Härligt läge vid Kalmarsund.
» Barnkär », Ealun p.
r.
ref. Svar till » Erisk bygd », Tduns exp.
Bad.
Prospekt och noggranna upplys- Ung handarbetslärarinna, ningar m o t 2 porton.
N e t a Svenson, skicklig a t t undervisa i konstsöm, lin- Förstklassigt Pensionat, BILDAD, ENKEL FLICKA, kunnig i nesöm, klädsöm, väfnad önskar p l a t s mycket besökt, ä r p å grund af inne- skolkökslärarinna.
matlagning, bakning, syltning och nå- i skola eller hem.
Svar till f » M.
C. hafvarens försvagade hälsa a t t öfver- got hemma i sömnad får genast plats 1912 », under a d r.
S. Gumgelii Annons- taga n u genast; lämpligt a t t omändra Örebro Husmoderskola på en landtegendom.
Svar med foto- byrå, Stockholm f. v. b. till h u s h å l l s s k o l a.
, d å sådan ej grafi och lönepret.
till » Fru v. M. », finnes; kapital erforderligt.
Närmare som e r h.
g u l d m e d a l j for sömn.
förklaras härmed till ansökan lediga: Altuna p.
r. Vestmanland.
och konserv, börjar sin 12: e kurs d.
Kvinnlig Leg.
Sjukgymnast meddelar Kristianstads Uthyrningsbyrå.
En läraiinnebefattning med undervis- 22 aug.
1912.
Prospekt gm.
Fru Alfh.
EXAM.
.SJUKSKÖTERSKOR (önsk- ningsskyldighet i svenska, tyska, h i - önskar till sommaren plats å badort Ry s ted t. Ribbingebäcks Pensionat eller i familj.
Svar till » Gymnastikdi- värdt något, skråkkun.)
antagas jå, rekommenderas.
Förfrågningar besva- storia och geografi.
Högre kompetens.
rektör », Box 12, Örebro.
Stockholms Sjuksköterskebyrå.
ras.
Uppsala Riks.
672 österunda Lön: k r.
1,500.
7. öfv.
EnKÖping.
FÜR VÄL REKOMMENDERAD samt i Hjälp vid feriearbete.
E n lärarinnebefattning med under- husliga sysslor kunnig hushållerska fin- Anmälningar till nästkommande höst- För sommargäster.
Stillsam 17-årig gymnasist önskar mot nes plats hos tjänsteman i Stockholm.
visningsskyldighet i engelska, franska, fritt vivre p å landet eller under u t - kurs, som tager sin början omkring I närheten af Ulricehamns iSanato- den 5 sept.
1912 emottagas mellan Svar till » S.
W. » under adress S. Gu- historia- och geografi.
Högre kompe- rikes resa handleda gosse i skolämnen.
torium uthyres hos undertecknad under maslii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
Svar » Undervisningsvan », Sthlm 1, p.
r. badsäsongen trefliga, möblerade rum, kl. 11 — 1 å skolans lokal, Södra Larm- tens.
L ö n: 1,500 k r.
g a t a n 11.
Tel. 6797.
Prospekt sän- PLATS ERBJÜDES äfven lämpliga för mindre familj med des p å begäran.
Läroanstalten ä r sex-klassig, står un- 35-årig kvinna, åt e t t bildadt fruntimmer i större finsk eget hushåll.
Närmare med doktorinnan landsortstad.
Kvalifikationer: Förmåga der Kungl.
Läroverksstyrelsens inspek- nu anställd å domarekansli (sedan två A. Bjurbäck, iSanatorievägen, villa Lin- I PRIVAT HEM med centralt läge a t t själfständigt och ekonomiskt sköta tion och lämnar därmed r ä t t till tjän- år) och med föregående anställning i nea, Ulricehamn.
å Östermalm finnes rum a t t hyra un- en änklings hushåll bestående af fyra b a n k, ö n s k a r o m b y t e a f p l a t s.
G ä r n a der sommaren för längre eller kor- pers. (tre barn, 6 — 12 å r).
Svar uppta- steårsberäkning.
plats i utlandet.
Fina ref. Svar emotses Pensionat, tare tid, eventuellt Olympiska Spelen.
gande löneanspråk, ålder äfvensom öf- Platserna tillträdas vid början af tacksamt af " Småländska ", Iduns exp.
(nyinrättat förra året), beläget vid den Frukost och middag kan erhållas.
Mo- riga p å saken verkande uppgifter — natursköna Ringsjön, mottager sommar- höstterminen 1912.
Till styrelsen ställ- derat pris.
Vidare upplysningar skrift- helst också foto.
— till » Fennia 363 », gäster från den 15 m a j.
Vacker, h ö g t ligen eller p r rikst.
ö.
3 1 1 af I — g, Iduns exp.
d a ansökningar böra före den 10 maj INACKORDERINGAR, helst ungdom, belägen skogstrakt med såväl löf- som H — g, Sibyllegat.
63, Sthlm.
EN BÄTTRE, barnkär flicka, ej allt insändas till F i l.
Lic. Sigurd Nilsson mottagas.
Ensamt rum 75 kr., deladt barrskog.
Piano.
Godt bord.
Billig 65 k r.
p r månad.
Svar till lEmans afgift.
Närmare meddelas under adr.
för ung, får plats 1 juni, a t t tillse under adress Malmberget.
Hyfvelbänkar, Skott- komministergård, Arboga.
Rikstel.
53 a.
» Pensionatet », Ludvigsborg.
och vara behjälplig imed t v å barn, kärror, Magasins- och en flicka p å 3 ä r och en gosse p å EN SKICKLIG KOKERSKA använder INACKORDERING önskas under som Fabrikskärror, Verk- 3 mån.
Den sökande bör vara full- På landtegendom tygsskaft och Löfvirke Klafreströms s p i s l a r.
maren i enkelt, godt hem (ej pens.)
i komligt frisk, samt hafva verklig lust helst Oessa b a k a bättre ä n alla andra, skogsbygd.
Är villig om så önskas i mellersta Värmland, härligt belägen äro v å r a specialiréer.
Våra m e d syn- med barn.
Den som ä r kunnig i söm- då meddela undervisning i pianospeln.
Sv.
vid skog och sjö mottagas inackord.
un- nerlig omsorg utförda stall-, jordbruks- ugnen uppvärmes fullkomligt jämt.
nad h a r företräde.
Goda rek.
fordras.
der sommarmån.
Piano.
Rikstel.
Ref. och t r ä d g å r d s k ä r r o r à 15 kr.
levereras Begär priskurant, gratis och franko till » Sommar 1912 », Lysekil p.
r.
Svar till » Stafva gård », Barlingbo.
alla järnv.-stationer i hela INACKORDERING erhålles å vacker Fru I.
Sandberg, Norra Viken, Molkom.
fraktfritt från B r u k e t, Klafreström.
riket.
Beställ i dag från Stockamöllans egendom i Västergötland nära station.
EN FRISK, enkel flicka af god familj, V ä f k u r s.
Aktiebolag, StockamöHan.
Tel. 9.
HÖg luft, löf- och barrskog, tillfälle kunnig i enklare matlagning, bakning, Tre unga flickor erhålla undervisning till bad.
Ljusa trefliga rum, stor träd- som med husmoderns hjälp ä r villig PLATSSÖKANDE gård.
Telefon, piano.
Svar till » Egen- i slät- och konstväfnad under 6 veckor sköta e t t mindre hushåll, erhåller plats (fr. 1 juni — 15 juli) och inackordering dom », Trädet.
15 maj eller 1 juni.
Sommaren vid saltsjö.
Svar snarast möjligt med b e UNDERVISNINGSVAN lärarinna ön- ENGLISH GENTLEWOMAN (Certified i villa vid sjö å Kolmården.
Pris 70 kr.
p r mån.
för vivre och undervisning.
tygsaf skrift er, foto.
och löneanspråk skar plats i familj under hösttermi- teacher) receives laxîïes, (large house, K TIT HZ.
O G till » Sommaren 1912 », Norrköping p.
r. nen.
Bästa ref. Svar till p&gt;28 år », garden).
Address Mrs Rapley, 11 Thur- Svar till » Väflärarinna ».
Iduns exp.
low Road, Hampstead, London N.
" W. Å EGENDOM i Södermanland, närheten Gi slaved.
H v i l o h e m af stad, 2 personers hushåll med jung- GUVERNANT önskar under sommaren » GODT HEM » erhålles till hösten för öppnas den 15 juni i Rönninge 45 min.
fru, far som h us hålls fröken eller hus- plats a t t sköta sjuk d a m eller herre.
en skolflicka tillsammans med en annan från Sthlm, för företrädesvis nervösa.
Linaeblusar, Kläd- moderns hjälp, bildad, hushållsvan Svar till » 26 år », Iduns exp.
f. v. b.
hos lärarinna.
Pris 75 kr.
; del.
rum.
Härligt läge vid sjö '.
Eget kallbadhus.
flicka, kunnig i matlagning .o.
s. v._ LÄRARINNA, 26 år, önskar under som- Svar till » God vård », Allm.
Tidn.-kont., Stor trädgård.
Tillfälle få deltaga i Gustaf Ad.
torg, Sthlm.
ningar o. Hvitbrodyr plats som sällskap och hjälp.
Medlem maren plats p å landet a t t hjälpa tUl trädgårdsarbetei.
Innehaft sjukhem i af familj en.
V id.
Nya Inack.-Byrån, med barnen, hushållet, slmfgöromål o. C:A 30 ÅR gammal fru med en sex Enköping 14 å r.
Vidare upplysningar utkommen.
Jakobsbergsgatan 34, 1 tr. ö. g., Sthlm.
s. v. Svar till » Fritt yivre », Iduns års gosse önskar under e t t p a r månader lämnas af Fröken Ebba StjernstrÖm, vistas i hem på landet för a t t deltaga Sjukhemmet Enköping.
Riks.
116.
Sändes gratis och franko.
exp.
f. v. b.
Försäljning direkt till privat- UNG, riktigt duktig flicka, som kan 20-ÅRS BÄTTRE FLICKA önskar plats i alla husliga göromål.
Ref. fordras personer.
Agenter antagas göra e t t litet hem trefligt, får b r a på kontor eller som hushålls- och och gifvas.
Svar med uppgift å pris Klintehamn .. plats hos ungherre.
Skicklighet i mat- skrif bi trade i bättre familj.
Har g e - m. m. till » Maja » under adress J3i.
mot hög provision.
lagning, bra utseende och godt humör nomgått handelsskola och folkhögskola.
Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. Warfshölms Pensionat med godt bord, Sv.
Konstväfnadsaffären, Björniunda.
erfordras.
Refl.
endast å svar med foto.
Svar emotses tacksamt till » Våren ENGELSKT PENSIONAT i Dalarne., billigt, hemtrefligt.
Kall-Varm-Kneip- So-l-bad.
Sandstrand.
Utflykter t. lands (återsändes omg.)
till » 20 à 25 år », 1912 », Boalt hög skogsluft, härligt läge, l ä t t till- o. vatten.
Brefväxla H r W. Wöhler, under a d r.
S. Gumcelii Annonsbyrå, UNG FLICKA, komp.
a t t föra böcker, gängligt, hemtrefnad.
Tillfälle a t t del- Bergsg.
7 B.
I I I Stockholm.
Stockholm f. v. b. kunnig i engelska språket, önskar plats taga i Lektor Fearensides sjätte som- HUSHÅLLERSKA får genast plats hos å kontor eller ock i familj som hjälp markurs i engelska, 17 juni — 17 a u g.
T R I U M P H A T O R LJUNGSKILB HUILOHEM inspektörs familj p å Gotland.
Familjen och sällskap.
Svar till » M.
K. S. », Miss Young, Snöån, Ludvika.
emottager gäster p å längre och kor- liten, under som.-mån.
en person.
— under a d r.
S. Gumaslii Annonsbyrå, I GODT HEM önskar äldre, frisk d a m tare tid.
Adr.
: som ofvan.
I R Ä K N E M A S K I N I Svar med bet., fotogr.
och löneanspråk Stockholm f. v. b. inackordering.
(Ej pensionat).
Svar till • • märkt » Hushållerska » under adress S.
SOM HUSMORS hjälp eller hushålls- Solhyddan, Avesta.
SchweizI Waldheim, Bern.
J af nyaste modell uträknar • Gumœlii Annonsbyrå, iStookholmt f. v. b. fröken i godt hem, d ä r jungfru fin- GOD inackordering erbjudes för längre Pension for unga flickor (16 — 20 å r).
S 9.89X7,y3 = 77,4387 m e d 3 vefslag S nes, sökes plats af bildad, hushållsvan eller kortare t i d i trefligt h e m i Vackert belägen i en härlig park.
Eran- • p å 2 sekunder u t a n röda siffror o. • FLICKA som ä r kunnig i frihandsteck- flicka, kunnig i matlagning, bakning skogstrakt.
Svar till » Mark », K i n n a p.
r.
Försök om J ska och tyska talspråk o. undervisning • u t a n t a n k e a r b e t e.
ning och ornament-m od ellering erhåller o. s.
v. Goda rek.
Svar » Villig — Ar- d e t går å någon annan räkne- • plats i närheten af Stockholm.
Svar betsam », Svenska Telegrambyrån, Sthlm HOS KYRKOHERDE p å landet, ej äfven i engelska, musik, målning m. m.
• • m a s k i n!
för långt från Stockholm, sökes inack.
Vinter- OCH sommarsport.
Resor före- t i l l Konstindustri, Iduns exp.
iSthlm.
f. v. b.
Svenskt stål.
K a t a l o g gratis.
och konfirmationsundervisning under tagas till Italien och sommaren till- * LÄRARINNA får plats för sommaren FRÅN 15 maj — 1 okt.
önskas plats af försommaren för en flicka p å 3: dje bringas i Alperna.
Ref. och prospekt A.-B.
Affärssystem, på egendom utanför Stockholm.
Norra lärarinna.
Villig och kunnig på, olika ringens gymnasial s tad i um.
Benäget erhållas genom Herr och fru Olson, Ar- Kontorsutställn., Birg.Jarlsg.
18, S Inackorderingsbyrån.
Malmskillnadsgat.
områden.
Tacksam för svar t i l l » Hem- svar t i l l grosshandlare J o h n Andersson.
vika och fröken A. Bergqvist, Linné.
R.T.7493.
S t ockholm.
A.T 126.
£ Stocksund.
Allm.
telef.
38.
27, Sthlm.
kär », Iduns exp.
cat.
11.
Götphnro- A NNONSER skola vara Inlämnad * t SOM ill husmors hjälpreda och sällskap bildad hushallsvan flicka god plats Expeditionen senast fredag- för att får Jungfru finnes.
Norra Inack.-Byrån, kunna Införas I följande veckas num- ilalmskillnadsgat.
27, Sthlm.
mer.
|l-.sta oktober 1912.
1 2 1 il 1 2 Malmbergets Samskola 1912 drs
Lidingö Privatsanatorium.
l:a klass, för konvalescenter och sjuka.
Från och med 1 maj afsevär&gt;dt nedsatta, Ö r e b r o H u s m o d e r s k o l a som erh.
guldmedalj för sömn.
och konserv, börjar sin 12:e kurs d.
22 aug.
pwisew * E n s k i l d t r u m p r dag 6 — 8 kr.
; pr m å n a d 175 — 225 kr.
Halfenskildt r u m pr 1912. dag 4.50 — 5.50; pr m å n a d 125 — 150 kr.
Sigrid Gustafson, Innehafvarinna.
P o s t a d r.
Lidingö.
K.
T. Lidingö 244 A.
T. Lidingö 134.
Refer&amp;nser: Professor W Eern och d o k t o r e r n a Buhre, G-rönstedt och I s r a e l Holmgren.
P r o s p e k t g:m F r u Alfh.
Rystedt.
ä r enligt a u k t o - riteter verksam- m a s t e och b ä s t a m e d e l m o t Reumatisk värk i leder och muskler, Ischias och Ryggskott.
Till salu å Apotek Sändes fraktfritt à 2 k r pr fl.
från Raminfabriken, Eslöf.
Pröfva I B A R N A V Å R D J U P P E N S m e d d e l a s prakt, o c h teoret.
undervisning i Packskolans barnhem, Uppsala.
Kurser p å 1- 2- 3 m å n.
fr. o. m.
1 J u n i.
A n m ä l a n j u förr ju hellre till F a c k s k o l a n f. h u s l.
ekonomi.
P r o g r a m p å b e g ä r a n gratis och franko.
K u r s i Obs Husdjursskötsel, Mjölkhushållning, Matlagning och T v ä t t å Packskolans landtgård, Brogård, Juui-Aug.
A n m ä l a n till F a c k s k o l a n f. huslig ekonomi, Uppsala.
P r o g r a m p å begä- ran gratis o, franko.
Begär U t FrelnU 7 E P H Y R och Ni k ö p e r ingen annan.
I Då vi från flera håll bevisligen erfarit att annat • Blus- och Skjorttyg utbjudits och försålts un- der benämning: Tuppens Zephyr, anmodas allmänheten att noga efterse att varan på hvarannan Tuppens Zephyr meter är försedd med skyddsetiketten Absolut Lins- och Tvättäkta Norrköpings Bomullsväfveri AKtie Bolag.
L a n d t h u s h å l l.
i af Ny lärarinnekurs 12-årig) börjar d.
1 okl.
1912.
Ansökan om in- träde ställes till Landthushållningsskolans styrelse o. insändes under adress Rimforsa.
Den bör åtföljas af präst- o. kunskapsbetyg, läkare- betyg enl. af skolan tillhandahållet formulär, samt öfriga intyg som sökande önskar åberopa.
Prospekt innehållande upplysningar om inträdesfordringar, afgiiter m. m. erhålles på begäran.
Ansökan om inträde skall vara inlämnad före 15 juni.
F ^ r J ä d e r i D almö, 24.
Nyttig reklam.
F ö r a t t gifva en h v a r h u s m o d e r direkt anledning a t t försöka det o m t y c k t a Ido- kaffet l ä m n a s tillsvidare som r e k l a m 1 prima tesked gratis till hvarje * / s kg ' p a k e t à 60 öre.
Växtkaffet EDO ä r n u t i d e n s bästa e r s ä t t n i n g för det skadliga och orim- ligt dyra bönkaffet.
Användes enbart Inreg.
V a r m n ä r k e.}
f b l a n d a d t m e d v a n l i g t kaffe.
Anbe- falles af framstående l ä k a r e.
K o n t r o l l a n t Liste S t a d s l ä k a r e n Doktor F o r n m a r k.
Begär profpaket med sked hos n ä r m a s t e handlande.
e l r ö F ö r b e r e d a n d e S k o l a f ö r SVENSKA G o s s a r o c h f l i c k o r från 6 — 7 år, fullständig med förberedande klasserna 1, 2,3, finnes vid ICAFFE-LNDUSTR *!
7Z.-JB * 9 JTFALMS, Mlla FABRlKs.
Stockholms S a i p a s i i i, Odengatan 51.
Realskolan, i år bestående af klass 1, 2, 5, 6, får klass 3 1913, klass 4 1914.
Gymnasiet, fullständigt på både real- och latinlinjen, har dimissionsrätt.
Moderna, ljusa, rymliga lokaler.
Mottagning kl. 11 — V 12.
TORRA GULA SENAP Inträdespröfningar, om så önskas, vid vårterminens slut.
" Extra Superfine " ä b l e c k b u r k a r m e d gul etikett, jämn- Lektor J. F. Nyström.
Läroverksadj.
0.
G.
A. Hahr.
fil.
fa J. Lindqulst.
p god m e d den b ä s t a i m p o r t e r a d e o c h prisbelönad med Kvinnliga Utbildningsskolan Villa Hult, Kneippbaden, e m o t t a g e s elever alltjämt, älven u n d e r s o m m a r e n p å en och fleie m å n a d e r.
F r å n 1 j u n i om- G uldmedalj fattar undervisningen e n d a s t m a t l a g n i n g, konservering, konfektberedning och " framgångsrik täflan med utlan- h a n d a r b e t e n, då priset ä r billigare.
F a c k l ä r a r i n n o r.
Elever förberedas för in- föi d e t ".
t r ä d e i F a c k s k o l a n.
Skolans läge vid b a d o r t ger tillfälle t i l l förströelser, bad, Tillagad Senap i glasburkar, Vinät- tennis etc, etc. Bef.
af föräldrar t i l l från skolan u t g ä n g n a elever.
A n m ä l n i n - gar e m o t t a g a s, s a m t prospekt och u p p l y s n i n g a r erhållas, såväl från Thyselius tika, Vinaigre, Specialsoja m. m. af Herrar Speceri- och Vik- Byrå, G r e f t u ' e g a t a n 1.
Stockholm, E.
3882, A.
89 39, som från skolan, adr.
Villa t u Försäljes aliehandlande.
Hult, Kneippbaden.
Obs.!
S o m m a r g ä s t e r e m o t t a g a s billigt.
Fru Ingeborg Nordin, Husmoder.
Ella Hult, F ö r e s t å n d a r i n n a.
A.-B.
TH. WINB0RG &amp; Co„ Stockholm.
Kungl.
Hofleverantör.
Andrea Eneroths Handarbetsseminarium.
Af Kungl.
Maj:t godkänd, högre lärarinnekurs.
Fullständigaste och grundligaste Handarbefslärarinneutbildning.
Anmälningar till ny kurs som börjar i sept.
1912 mottagas.
Prospekt och upplysningar lämnas.
Mottagningstid % \ 2-r- l \.
Karduansmakaregatan 8 B, 1 tr. Allm.
Tel. Brunkeberg 45 36, Stockholm.
befiöfva 1 i Karlavägen 1 A, Stockholm.
Ansökningar, som böra åtföljas av präsf- och läkarebetyg torde inlämnas före utgången av maj månad.
Avgångsexamen från Seminariet medför s. k. högre kompetens Rikhaltiga variationer.
Begär prisk.
Tldaholms Bruk, Tidaholm.
Kungl.
Hofleverantör.
Försäljningsmagasin: Mästersamuels- gatan 38, STOCKHOLM.
En bok " Om B R U N N S - E V E D A L S BADORT! / s m i l från W E X I S, h ä r l i g t belägen vid Helgasjön, öppnas den 10 maj 1912 .Läkare: Doktor H. Goldkuhl.
P r o s p e k t s ä n d a s och u p p l y s n i n g a r l ä m n a s genom Brunnskontoret och f ö r e s t å n d a r i n n a n Fröken Elin Karlsson, E VEDAL.
Inackordering till billiga priser.
U i n t e r n i den.
HISA STEN / KAMMAT », K o n s e r v e r i n g s k u r s pr k o r r e s p o n d e n s under tiden juni — september.
Denna kurs avser a t t p ä billigaste och m e s t p r a k t i s k a s ä t t bringa känne- dom o m konservering (med därtill h ö r a n d e h e r m e t i s k i n k o k n i n g, syltning.
saftning och inläggnine; gelé-, fruktmos- och m a r m e l a d b e r e d n i n g s a m t t o r k n i n g och saltning) ävensom a n r ä t t n i n g av frukt, b ä r och grönsaker.
Obs.!
Kursen bereder möjlighet för envar a t t i sitt hem d e l t a g a däri, enär undervisningen sker pr post.
Begär prospekt och intyg från fjolårets elever.
ETNA PC FIT * S SON, Brunsho pr Bedinge.
Riks 4.
(Elev av Kungl.
Hovleverantör B.
o. v. Leksell).
Konfekt Hvar och en som lider af k r a f t - # nedsättning, nervsvaghet, ryggvärk och ryggskott, reumatism eller svag- het af något slag, borde läsa vår gratisbok, hvilken omtalar, huru män och kvinnor blifva starka och fyllda af vigör efter e t t fåtal appli- ceringar af » Ajax » Torr-Cellbatte- riet.
Denna bok ä r skrifven på- ett l ä t t förståeligt sätt och vackert illu- strerad.
Den förklarar många sa- ker, som N i borde veta.
Märk äf- ven, a t t den sändes absolut kost- nadsfritt och franko, om Ni en- dast inskickar denna kupong ifylld.
Vänta icke en minut, utan klipp ur kupongen genast och sänd den t i l l oss i dag.
Vi emotse gärna e t t besök p å vårt kontor, som hålles öppet k l.
9 — 6.
A l l m.
Tel. 76 48.
E i k s t e l.
8903.
Svenska Elektriska Institutet, Afdeln.
15, H a m n g.
24, Stockholm Var god s ä n d b o k e n gratis och franko i s l u t e t k u v e i t.
D a m e r!
Försök Parfumerie Favorits medel mot generande hårväxt; bästa, bekvä- maste medel till själfbehandling.
Sän- des diskret postförskott 3 kr.
från Parfumerie Favorite, Göteborg.
för b i l d a d e flickor i trädgården Heiden invid Ystad.
Anmälningar emottagas till 10 maj.
Prospekt med vidare upplysningar.
jßonise Flygare.
KRISTIANOPELS HAFSBAD, 1 juni — 1 sept.
Lugn rekreationsort.
Pensionat under kvinnlig ledning.
Mat p r d a g kr.
1:75.
Begränsadt a n t a l helinack.
å pensiona- t e t 3 kr.
p r dag.
Varmbad, segling.
Kum och prosp.
genom badkamrern, Kristianopel.
Eiks Fogelmara 3 A.
F e r n n läkare.
Lejonet, Malmö.
Finnes äfven i form af = Apoteitet = Tabletter.
Fås pä apoteken.
/ Wélanogéne, Oiquemare — färgar hår, skägg o c h ögonbryn — håller färgen i m å n a d e r.
Pris kr.
4.50.
E n d a s t i Franska Parfymmagasinef, 21 Drottninggatan 21, Stockholm.
V ä g g o h y r a k a n ej existera i de r u m och m ö b - ler, där bestrykning m e d Odium ägt rum.
i • dödar såväl vägglös- f 1 fl I M m (skäktor, kaker- " • M • • • i k) som deras ägg s a m t förstör deras näringskällor.
s e n o r Efter utrotning med Odium kunna de således el mer som ä r intresserad af a t t med ringa arbete och m e d lysande resultat på N a m n:.
otroligt kort tid själf måla och lackera- gamla och nya möbler, m. m. Insänd Adress:.
Er adr.
till Le Bipolin, 24 femålands- gatan, Stockholm.
_ L e k s a n d.
U n d e r t e c k n a d, innehafvarinna af L e k s a n d s väfskola och P e n s i o n a t G-läntan, m e d härligaste läge ofvanför byn, m o t t a g e r fr. 15 Sept i billig helinackorde- ring n å g r a u n g a flickor.
L ä m p l i g t för dem, som efter slutade studier skulle h a godt af en vinters s t ä r k a n d e friluftslif och p r a k t i s k sysselsättning.
Af skick- liga l ä r a r i n n o r m e d d e l a s grundlig undervisning i vafning och hushåll.
Ange- n ä m t hemlif, riklig, god m a t s a m t de nöjen vintern i l a n d e t s fagraste bygd k a n bjuda.
I n t e t skoltvång.
Upplysningar och referenser omgående P r o s p e k t i juni ' LAXIN dekoration jämte full ständiga färgskalor sän des gratis oeh franko till enhvar af Iduns läsare, o.
och målning " nes af a c 2 I Bästa jämmedel, utmärkt styrkande.
Missprydande hårväxt aflägsnas för alltid m e d e l s t elektroly tisk behandling.
Badfråga l ä k a r e om m e t o d e n s tillförlitlighet.
H i l m a Mår- tensson.
Mottagning onsdagar Tempe- rance, Malmö, öfriga d a g a r Drottning- g a t a n 27, Helsingborg.
Tel 15 77. förekomma.
Odium ä r l u k t - fritt och oskadligt för tyg, färg och t r ä.
ErhåUes i fl.
à 1.50 och 0.60 å Apotek, i Färg-, Kem.
affärer eller frår Tekniska Fabriken ODIUM, Mali.
Har Ni vackert hår, be- håll det genom att dag- ligen använda EAU DE QUININE från E«f.
Pfnauif, 18 Place Vendôme, Ibusqvarna IKöttkvarnar äro enastående i fråga om förtenningens hållbarhet samt jämna och vackra utseende.
Därför lät- tast att hålla rena och sålunda mest hygieniska.
Försäljas i hvarje väl- sorterad järn- &amp; bosättningsaffär.
EN DEBUTBOK.
WILLIAM CRONHOLM " SNÄCKAN ".
DIKTER.
2 KR.
» Eidsiva » N o r g e.
Netob som Hage- rup-Bull i Kristiania h o l d t foredrag um, a t v i nordrrnend bürde kere svenskerne bedre a t kjende, ved a t hese deres boker, ved a t reise i deres land och ved a t studere deres liv og tankemaate, faar jeg en svensk bok ihande.
Det ä r en diktsamling a v d e n lovende unge f orfatter William Oron holm.
Det er vist hans debutarbeide, m e n den aapenbarer en stor lyriker.
I disse t r e avsnit hörer vi sjöens skvulpen, fornemmer vi vaarens d r a - gende magt o g ser höstens fallande blad levende for os.
Bokhålleri, I handelsräkning, välskrivning, ste- nografi, maskinskrivning o. språk I läres bäst och säkrast vid Göteborgs Handesskola, Erik Dahlbergsg.
2, Göteborg.
Sommarkurserna börja d.
7 juni.
Kostnadsfri platsförmedling.
Uiförligt prospekt sändes omgå- Damhårarbeten.
ende på b e g ä r a n.
Peruker, Benor, Flätor, Länkar m. m.
Karl 0.
Lindeberg, I tusental.
Obs.!
Vi signera ej postpaket föreståndare.
med " Hår ".
Herr o. Fru E.
M A L M B E R G 58 Klarabergsgatan 58, Stockholm.
Prenumerera på Idun!
är på grund af sin välsmakande egenskap och sin milda säkra verkan med rätta det mest omtyckta aff öringsmedel för såväl vuxna som barn och bör icke saknas i något hem.
Det rekommenderas på det bästa af herrar läkare.
Original-bleck- askar med 20 frukttabletter Kr.
1: —.
Varnas för värdelösa efterapningar!
Reffär dnrfnr itttrvrklio-pn I.AYIN.
Å hvnri * ANNTPV
Att vi i den intill vår gamla affärslokal 18 Rege- ringsgatan angränsande butiken, från och med denna säsong, öppnat en särskild afdelning för BACKFISCH-KONFEKTION få vi härmed vördsamt tillkännagifva på samma gång vi rekommendera denna vår afdelning hvarest be- ställningar å kläder för flickor i ålder öfver 14 år, PROMENADDRÄKTER, KAPPOR, KOFTOR o. KLÄD- NINGAR, emottagas efter af oss i utlandet inköpta tyska, franska och engelska modeller.
M.
B E N D I X, Aktiebolaget 18 R e g e r i n g s g.
Sveriges äldsta och s t ö r s t a specialfirma i BARNKLÄDER S Ä S O N G E N S A L L A N Y H E T E R NU I N K O M N A.
Försäljningslokaler: 18 R e g e r i n g s g a t a n, 5 S t u r e g a t a n, 9 0 Drottninggatan.
Våra affärslokaler hållas öppna kl. 9 f. m — 8 e. m.
Lördagar till? /, 9 e. m. EEEETCFFEEED EEEBP Det b a s t å läkemedlet ä r i O Jon.
Lundström &amp; 0:o A.-B.
KUNGL.
HOFLBVBRANTÖR.
PRIMI ÄNTHRÄCIT HUSHÅLLSKOL • COKES • BRIKETTER AKTA B R Ö 5 T K A R W \ E I L E R Enda tillverkare A.-B.
Nissens Manu- facturing, Norrköping.
Skeppsbron IS ' Strandvägen 17 Norr Mälarstrand 22 Söder Mälarstrand RIKS Doktor J. Arvedsons knrs Sjukgymnastik, Massage o. P e d a g o g i s k G y m n a s t i k, medför enligt kongl.
maj:ts medgifvande samma kompetens o. rättigheter som en kurs vid Gymnastiska Central-lnstitutet.
Kursen 2-årig, börjar den 15 sept.
Prospekt på begäran genom D:r J.Arved- son, adr.
Odengatan 1, Stockholm.
återgifver grått o c h blekt h å r sin ursprungliga färg i hvllker n y a n c s som helst.
Garanteradt oskadligt.
A t t e s t h ä r å är ut * färdad af Herr D:r Carl Setterberg, K e m i s k a Kontrollbyrån, Stockholm.
Pri * pr flaska à 125 gr. 3 k r.
F å s i alla välsorterade Parfym- o. Materialaöärer.
På platsei där Euealyp ä n n u icke finnes till salu h å n v ä n d e m a n sig till VARUMÄRKE Company Sydneys Agentur, Bruksgatcn, MalmS.
Professor LUND.
Cederschiöld behandlar med egna massagemetoder: Mag-, Tarm- (t. ex. långvarig förstopp- ning), Beumatiska- och Nerväkommor m. m. Näs-svalgkatarr lokalt med in- strument smärtfritt.
Grefturegatan 22, Stockholm.
^&gt; 1 S ANITAS.
Mycket populärt!
af naturl.
hår i alla färger 2 storlekar Kr.
5«, C,TO Sydsvenska Gymnastik-Institutet.
Med.
D:r E. Kleens Specialaffär för Sjuk- o. Hälso- vàrdsartiklar.
Dambindor 85 öre pr duss., med lifband 1.26.
Stickade från 5 kr.
pr duss Sprutor, Sköljkannor.
Bråckband, Nappar o. Bindor.
Lands- ortsorder e x p.
omgående.
Eekv.
från 5 kr fraktfritt.
Odengatan 39, S t o c k h o l m.
Moderna Hårarbeten aflägges efter 2-årig kurs af kvinnliga elever vid (ett-åriga) kurs 1 Massage och Sjukgym- nastik (för damer) börjar den 1 okt.
kl. 10 f. m. JV.-r 37 Mästersamuelsgatan, t tr. upp.
Prospekt begäres städse un- der adress Saltsjöbaden.
medlet att skydda hu- den för köldens skad- liga inverkan.
Denna kraftiga snöhvita na- tnrprodukt-extrakt af ren hafre renar porer- na, läker huden o. hyn blir vacker o. klar.
— Åkta endast i hvit burk med grönt lock The Oatine C:o, London.
Oatlne-Crème säljes efter tullförhöjnin- gen till 1.50 o. 3 kr.
pr burk samt Oatine- Tvål, Oatine-Puder o. Balsam säljes öf- verallt o. hos A. W. Nording, Biblioteks- gatan 11 o. Drottningg.
63, Stockholm.
Det nyaste!
Gymnastikdirektörsexamen Ny kurs börjar 18 sept.
Prospekt gen, kapten J. Thulin, IÊXJŒEEEEEEEKÏ- n e - C r è m o är Vid O a t i det förnämsta Professor Unmans Institut börjar 1 okt.
n y (ett-årig) kurs i Mas- sage och Sjukgymnastik.
Begär, pro- spekt.
Brunkebergseat.
9, Stockholm.
Champoing (Majorskan E d m a n n, Varberg) är det yppersta reningsmedel för h&amp;retL Borttager mjäli, ger styrka och glans).
Förnämsta Parfymaffärer.
D e p o s i t i o n K a p i t a l r ä k n i n g 4 la °|o S p a r k a s s e r ä n t a 4 Köpmannabanken Arsenalsgatan 9.
Större o. mindre Kr.
400, 500 15 lockar alla färger i naturl.
hår Det modernaste o c h elegantaste i tyger af hög kvalitet represen- teras af märket «WELLWOVEN« Hårflätor i alla längder Garanteradt fint naturhår Längd Träns 50 cm.
20 cm.
50 „ 15 „ 55 15 « 60,, 10 » 60 / 65 10 „ n Märke «Ideal«; Extra prima • kvalité] - Finaste hår lent och vackert 55 cm.
lång Kr.
2000 Engelska Hårvalkar i längder Crêpe öfver- dragen med naturl.
hår samt hårnät pr mtr • Kr.
2°° Ullcrépe öfverdragen med Mohair samt hårnät pr mtr Kr.
180 Genom a t t specialiseras å ett fåtal märken står fabrikatet oupp- nådt i fråga om såväl utförande, s t y r k a, k v a l i t e t som pris.
Till- handahålles af de flesta första klass kläde s affärer, samt engros- sister inom landet i Cheviot, Foulé, Engelsk Serge, Croisé i de alltid tilltalande och klädsamma färgerna djupsvart, högblått och modernt grått.
Begär alltid fabrikatet " W e l l - woven * * hvilket innebär en ga- ranti å högsta kvalitet.
En varas goda beskaffenhet ihågkommes långt efter sedan priset fallit i glömska.
CARLSSON!
Tillv«rfcade of vôr prt * b«JOnra ÄKTA TALLBAKRSOUV OCh pri- ma » ocJw.-Rnn * » alt tillgå â alla apotek samt I dc flesta Öfverklädd m. delvis konstgjordt och na- turl.
småhår.
Kr.
125 Vid rekvisition Tilt landsorten 25-Irii Diur i. SD-irn askar tillit Bfwillt.
m. lätt öfverkammadt vågformadt naturhår.
Alla färger.
Kr.
600 torde färgprof mot postförskott insändas.
+ följer porto.
Varuhuset V O L L M E R S - M E E T H S.
Tiled deffa num Iduns Gfitßhnra gratisbilagan Ungdomstidning.
