# ID: svediakorp-per1959
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1911
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 33,054
# sentences: 2,144
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 4 0 (1291).
24:DE ÅRG.
VANLIGA UPPLAGAN.
HUFVUDREDAKTÖR SÖNDAGEN 8 OKTOBER 1911.
JOHAN OCH ANSV.
NORDLINO.
F Ö R F A T T A R E N S I G F R I D S1WERTZ I S I T T STOCKHOLMSHEM.
Sigfrid I D E N N A V E C K A tilldrar sig ett svenskt teaterevenement af icke ringa intresse, i det att K.
D r a m a t i s k a teatern för första gån- gen på rätt länge uppför ett helaftonsstycke af en svensk författare, nämligen Sigfrid Si- wertz femaktsskådespel » Visdomständerna ».
Denna Siwertz ' premier är tillika hans debut som författare för scenen och h a n har d ä r m e d ä n n u icke trettioårig uppnått det mål som torde h ä g r a som det mest ärofulla för hvarje u n g författare: att bli spelad från Sve- riges förnämsta scen.
Men den äran är också vansklig och detta prof det svåraste en för- fattare k a n g e n o m g å.
Böckerna ha sina UTGIFVARE LÖSNUMMERPRIS: BITR.
REDAKTÖR: 12 ERNST HÖGMAN.
RED.-SEKRETERARE: E L I N WÄGNER.
ÖRE.
FOTO F Ö R IDUN A F H O F F O T O G R A F A.
B L O M B E R G.
Siwerfz.
öden, de spridas för vinden som så- n i n g s m a n n e n s frön och föga vet dess upphofsman om hvilka som r å k a t bland tistlarna, hvilka förtorka på hälleberget och om n å g r a spira i t a c k s a m m a sinnen.
Och i hvilket fall som helst går han själf fri och gömd, m e d a n hans andas b a r n är på äfventyr ute i världen.
Men på scenen — där k ä m p a r h a n i envig mot publikens tusenhöfdade vid- under, och m e d a n det i mörkret bevakar ho- nom med ögon m å n g a fler än Argus ', strider h a n själf i bjärtaste ljus och hans minsta svaghet och felgrepp bli u p p e n b a r a.
H ä r gäller det att betvinga och besvärja — och 645 — icke minst b a r a att framlocka!
— vidundret med sin blotta andes omedelbara makt, och författaren, som efter segern går fram och mottar hyllningen, bör i a n d a n o m k ä n n a sig stå med svärdet i h a n d e n på den fällda dra- kens hufvud, eller om h a n har mer konungs- liga känslor, som en eröfrande furste, som rider in i land, där nya u n d e r s å t a r jubla mot h o n o m att höra h o n o m till och vara befriade på samma g å n g!
Ty det är ju skal- dens strid och uppgift: att vinna och befria — poesiens ljufva, hela och flyktiga befrielse öfver lifvets tryck.
Vi spå att Sigfrid Siwertz i detta ögonblick
k a n njuta denna konstnärns segerkänsla — h a n är den värdig så visst som h a n m å n g e n g å n g r e d a n gifvit oss diktens sköna befri- else.
N ä r jag nu läser om n å g r a af Siwertz ' noveller, när jag väger hans böcker i handen, k ä n n e r j a g bokälskarens lyckokänsla: hvil- ken god litteratur detta ä r!
Och g o d litteratur ger som alla vackra ting den trygga känslan att vara höjd öfver tiden, den lofvar att följa med i alla år lika vacker och beständig.
Och åldern skall blott öka dess skönhet med ett o b e s t ä m b a r t gyllne skimmer.
H u r färdigt och b r a g t till s i n fulländnings e g e n a r t är icke d e t bästa i dessa Siwertz ' böcker.
H ä r är ingen bild som g å r i sär, ingen t a n k e som mattas, inga förflugna och lösa infall som ' röja tillfällighetsmänniskan också vid ar- betet.
Energiskt, behärskadt, g e n o m s k å d a d t är det som h ä r säges och förtäljes.
E n sällsynt och lycklig förening af ung- domligt varm lyrik och hvass intelligens ä r det första intrycket m a n får af Siwertz ' för- fattarskap.
H a n ä r e n impressionist som gri- per förnimmelserna i hela deras mjuka och oberörda lif och p å samma g å n g en s n a b b och spelande t a n k e som plötsligt urladdar sig i e n fin o c h djärf kvickhet.
M e n h a n ä r ingen infallsjägare och hans kvickhet äger alltid ett perspektiv vare sig af m u n t e r t elak m ä n n i s k o k ä n n e d o m eller af en filosofisk medvetenhet.
D e n känsla som till stor del inspirerat h a n s dikt ä r medkänslan, känslan för de dolda lifven, d e svaga, d e gamla, m e n denna ä r hos h o n o m u p p t a g e n i en vi- dare och s t ö r r e: ett b e j a k a n d e af den under- fulla tillvarons nödvändigheter, e n insikt att m ä n n i s k a n förmår gestalta sin lott till skön- het och höja s i g öfver ödet, öfver själfva lifsviljan till a n d e n s stilla och milda frihet.
D e n konstnärliga ansvarskänsla och den in- tellektuella säkerhet som prägla Siwertz ' pro- duktion h a gifvit den en för hvarje a r b e t e alltmer b e t o n a d t manlig k a r a k t ä r.
Men knap- past k u n d e m a n från början a n a a t t d e n u n g a poet som en g å n g i Gatans D r ö m m a r s och D e n u n g a lönnens veka och försynta vers tolkade de tidiga u n g d o m s å r e n s ensam- hetssvårmod, dess tungsinta samlif med na- turen och dess blygsamt tillmätta m e n heta kärlekslycka, skulle inom n å g r a å r utveckla ett så saftigt och strålande humör, e n 3a humoristiskt gestaltskapande fantasi, som mö- ter oss i n å g r a af novellerna i » De Gamla » — framför allt den mästerliga Mälarbröderna — eller i komedien Indiansommar, ej heller att h a n skulle t r ä n g a fram till den höstligt svala och h ö g t s p ä n d a viljefilosofi, s o m bildar världsåskådningens, b a k g r u n d för alla h a n s senare arbeten, den o b r u t n a solstrålen i h a n s tanke, värdemåttstocken som gör människor- nas futtighet, deras komik eller deras storhet synlig.
stränder och alla slags farkoster jag vill tala när det är Margits barndom det gäller. » sin fars p e n g a r och inflytande.
U n d e r sin förtviflan m o g n a r h a n till beslutet a t t åter- ställa förmögenheten till de fattiga, från hvilka Så h a r också Siwertz ' dikt uppstått ur detta den tagits, g e n o m att bygga a r b e t a r b o s t ä d e r att » stå tyst och förlorad » i tingen.
Och hur på sin tomt, och efter e t t intermezzo utomordentligt glider icke verkligheten i den- i Paris u n d e r a n d r a akten, som väl ej nämn- na novell fram i naiv åskådlighet och hur be- rättas den icke i just den obeskrifliga förtrolig- värdt för h a n d l i n g e n framåt m e n g e r n å g r a r o a n d e och karaktäristiska scener från en het m e d föremålen, med den t r y g g a och till- parisisk danslokal, och strider med familjen gifna h e m k ä n s l a i den yttre världen, som en- i den tredje, i hvilka E i n a r utgår som seg- dast b a r n e t — och d i k t a r e n!
— ä g e r.
Oberörd rare, inför oss fjärde a k t e n just i det på- af all reflexion g å r det en å d r a af ömt och började b y g g e t p å tomten.
D e n n a a k t ä r naivt seende g e n o m Siwertz ' diktning, och h a n förstår d e primitiva existenserna p å ett d r a m a t s g l a n s p u n k t: a r b e t a r n a s r e s o n n e m a n g före strejken, a g i t a t o r e r n a s tal, j o b b a r n a s ma- särskilt intimt sätt: den enslige sjömannen nipulationer b a k kulisserna, allt ä r skildradt och hans t a n k a r inför de enformiga ödsliga med dramatisk verv och träffsäker konst.
vattenvidderna, den gamla g u m m a n, som dör D e n fjärde a k t e n löser intrigens skickligt när hon skall flytta från sin gård, där h o n h o p s p u n n a trådar.
Styckets b e g g e kärleks- bott hela lifvet, pojkarna, som segla i sin, historier sluta lyckligt med skilsmässa, sko- båt » långa blåa blåsiga mil ».
U n g d o m e n som j a r n a och m a r o d ö r e r n a — bland hvilka d e b e g y n n e r lifvet och å l d e r d o m e n som gör sig b e g g e » redaktörerna » äro en smula sagolika — färdig till uppbrottet, har h a n hittills ypperst öfverlistas och stukas den ena efter d e n a n d r a skildrat i sina noveller, och m å h ä n d a vågar och tack vare d e t gamla listiga och het- m a n förråda a t t h a n d e n n a höst inom kort lefrade originalet Torelli — en g o d typ — h a r i b e r e d s k a p ännu e n litterär öfverrask- står E i n a r E k e b l a d där åter m e d fria hän- ning af originell a r t: en pojkroman m e d der och h a r dessutom vunnit e n dyr, m e n segling och s p ä n n a n d e äfventyr, k r i n g hvilka icke för dyrt förvärfvad k u n s k a p om d e n n a Mälarens sommar blommar och vindar och världens lagar, dess kvinnors svek och dess vatten spela sin svala musik.
bofvars margfaldiga skurkstreck.
N ä r Siwertz i sina tidigare böcker skildrat Af våra u n g a författare är Siwertz den hvars mera s a m m a n s a t t a människor och problem, utveckling ä r den mest i ö g o n e n fallande.
så k u n d e m a n k a n s k e a n m ä r k a att det rent Stadigt uppåt har den gått.
Allt fastare har individuella i någon m å n g å r förloradt; all- h a n s form blifvit.
Allt vidare h a r h a n s tid finnas fina psykologiska iakttagelser, själ- konstnärsskap öppnat sig m o t lifvet.
In- fulla och öfverraskande reflexioner, men det g e n k u n d e af h a n s första ungdomliga är s t u n d o m psykologen och den etiska tän- diktsamling a n a h v a d s o m skulle följa.
k a r e n som här lägger till rätta ett fall för H a n s individualitet l å g d ä r ä n n u b u n d e n, sig, renodlar det, tänker och diktar däröfver kufvad af lifvet s o m trycker ungdomen s n a r a r e än poeten som förutsättningslöst for- ofvanpå.
H a n s dikt b a r m ä r k e af den tidiga m a r en gestalt.
Men i det nya d r a m a t Vis- vårens frostnätter.
H a n s a n d r a diktsamling d o m s t ä n d e r n a — d e t bör genast a n m ä r k a s var r e d a n helt a n n o r l u n d a.
Kälen var löst att stycket själft är roligare ä n dess titel — ur jorden och äppelträden stodo i blom u n d e r h a r h a n tydligen lagt sig vinn att skapa rent en vårblå himmel.
S m ä r t a n själf v a r ljuf mänskliga människor.
Men ännu långt mer och v a r m flödade k ä n s l a n fram.
D e n h a d e i e t t annat afseende representerar d e t e n tyst sett in i och välsignade det nya frukt- nyhet i sin författares produktion.
Hittills har b a r a lifvets hemligheter.
Men midt i vårens Siwertz b e g r ä n s a t sig till » den Enkeltes » lifs- dröm v a k n a d e ännu något a n n a t: problem och hållit sig afskild från den fråga, Dagens ting ha blifvit som i v å r t i d ständigt skjuter sig i den alltmera skiftande och lösa sakta offentliga u p p m ä r k s a m h e t e n s midtfält, d e n mitt hjärta ur dess jublande förtrollning.
sociala.
M e n i det nya skådespelet h a r h a n För d e n u n g a m ä n n i s k a n s första lyrik ä r kastat sig midt i n i denna och g e r e n sam- världen, som M a r g o t fann den, blott e n del hällsskildring just från våra dagars Stock- af h e n n e själf, och h o n icke b a r a e n liten holm.
H ä r h a vi dem a l l e s a m m a n s: speku- del af världen.
Med m a n d o m e n vaknar objek- lanter och rofriddare af alla de slag, journa- tiviteten.
Ögat öppnar sig för m ä n n i s k o r n a s lister, strejkuppviglare, arbetare, u n g a konst- närer, en g a m m a l slug och världserfaren he- mångfald och tingens obönhörliga verklig- het, lifvets k a m p kallar.
Och då v a k n a r också d e r s m a n och i deras midt idealisten, som vill vetgirigheten, t a n k e n s lust att bemästra denna öfva rättfärdighet, därför stöter sig med alla parter och bringas till u n d e r g å n g e n s b r a n t.
verklighet.
För a n d r a g å n g e n ä r u n g d o m e n hemlös och g r u n d l i g a r e ä n förr.
Och i en Stycket ställer s i g på intet partis sida, ger o m e d v e t e n lust a t t h ä r d a sig och t u k t a sig ett satiriskt tvärsnitt g e n o m samhällsstriden och dess kloka och m u n t r a lifsvisdom sam- vänder den företrädesvis blicken mot lifvets Siwertz första verkligt nya insats i vår lit- manfattas i sentenser som dessa » det ä r d e h å r d a och g r y m m a sidor.
D e t är u n g d o m e n s teratur v a r novellen Margot.
D e n ä r h a n s pessimism.
D e n berusar sig af desillusionen.
bästas plikt a t t lyckas! » eller: » det fattas lyriks mästerverk, och d e känslor som först Novellsamlingen Cirkeln tillhör denna n y a b a r a a t t inte vi gentlemän skulle vara slu- gjorde h o n o m till poet u p p e n b a r a r den i en period i författarens utveckling.
Men nya gare ä n skälmarna! » m o r g o n s t i n d r a n d e klarhet.
Margot ä r ett upptäckter göras.
Desillusionen blir själfklar.
D e n u n g a arkitekten E k e b l a d h a r byggt den u n g a diktens ljufva barn, en människo- Viljan finner just i spänningen och härdnin- en kyrka m e n samma d a g man firar dess studie h e l och i n t r ä n g a n d e och ändå e t t invigning och lyckönskningarna strömma in, g e n sin lust, intelligensen njuter sin vunna feeri, ett mytens och sagans naturväsen, som afslöjar en h ä k t a d jobbare, som kommit fast klarhet, krafterna h a vuxit, eröfringens tid oberörd lefver i sitt ljus af oskuld o c h begynner och originalitetens.
.
I själens nya just g e n o m arkitektens oförvitlighet, a t t drömlik hängifvenhet på den sotiga pråmen, själfmedvetna ro slår också g o d h e t e n ut.
Pes- hans aflidna fader g e n o m spekulationer bland de r å a sjömännen, i D u n k e r q u e s nä- simismen får vika för h u m o r n.
Lifvets rätta i k o m m u n a l a förtroendeuppdrag förvärfvat sten.
H vilken fin och ungdomlig charm äger fest b e g y n n e r.
Och till e n af dessa fester sin stora förmögenhet, och t i d n i n g a r n a sprida icke b a r a anslaget till denna d i k t: g e n o m extrablad den stora skandalen.
Allt h a r d e t nya d r a m a t s författare n u inbjudit diktens älskare.
som E i n a r E k e b l a d byggt sitt lif och sin » I vår första ungdom, innan smärtan ännu lärt oss nå- got om världen och vår egen vilja, lefva vi helt i det vi se och höra och stå ofta tysta och förlorade i något som glimmar eller röres.
Våra ögon lysa då blanka och stora, och det kan sägas att vi intet annat äro än en klarnande spegling.
Därför är det om glidande vatten och skiftande Prenumerationspris: Vanl.
Helt är Hälft är Kvartal Lösnrr Praktupplagan upplagan: Helt år TKr. '
Kr.
6.50 &gt; ' » 8.50 Hälft år &gt; » 1.75 Kvartal » 2-25 » 0.12 Lösn:r °- 8 - 1 B lycka p å faller i ett ögonblick sönder: fa- dern, som h a n sett upp till, ä r en b e d r a g a r e, h a n s ärfda rikedom är stulen, och äfven priset för sin kyrkoritning h a r han blott fått g e n o m i Idnns Byrå o. Expedition,: Redaktionen: Biks 1616.
Allm.
9803. "
Kl. 10 — 1.
; Bed.
Nordling: Biks 8660.
A.
402.; jh.
11-1.; Verkst.
direktören kl. 11- Stoekliolm, Mästersamuelsg.
43.
JOHN LANDQUIST.
Annonspris: Pr millimeter Expeditionen: Biks 1616.
A, 6117.
25 öre efter text.
Kl. 9 - 6. "
30 öre å textsida.
Annonskontoret: Biks 1616.
A.
195.
&gt; 20 o / p förhöjning å sär- Kl. 9 — 6.
- skild begärd plats.
.
Biks 8659.
Allm, 1301.
— 646 — ankel spalt: Utlandska annonser debiteras 50 öre med 20 % förhöjning å sär- skild begärd plats.
S0PH1E HERMANSSON.
AMELIE NORDGREN.
Två födelsedagar — två lifsverk i människokärlekens tjänst.
I. Sophie H e r m a n s s o n, 75 år den 7 oktober.
" Kärleken är det yppersta budet i lagen. "
EN SOM TAGIT detta bud till bdstjärna under vandringen, fruktar inte för något.
Äfven vid den svåraste lifsuppgift hålles modet uppe af en aldrig sinande kraftkälla.
Då någon af dessa starka, allt öfvervinnande möter oss, är lyckan så mycket större, som de höra till undantagsmänniskorna i en värld, där vi oftast se svaga, otåliga, som i egoistisk klagan jämra sig öfver mindre tunga bördor.
Den kvinna, rivars bild Idun här bringar, fyller den 7 oktober 7 5 år.
Vid sjutton år drogs hon redan till det kall, som än i dag är hennes — sinnessjukvården.
Hvad detta inne- bär kan ingen fatta, som inte själf pröfvat det eller åtminstone på nära håll iakttagit, huru hårdt såväl själens som kroppens krafter därvid anlitas.
Kärlek till de sjuka är en nödvändig förutsättning att kunna utföra denna lifsgär- ning.
Mod, uthållighet, själfförsakelse, dessa mera än vid andra fall oundgängliga egenska- per, mista annars inom kort all vitalitet och patienterna få den slentrianmässiga behandling, som förvärrar och inte förbättrar deras till- stånd.
Många äro tyvärr obotliga äfven vid den bästa vård, men andra kunna genom in- siktsfull behandling återvinna den balans, som blifvit rubbad i själslifvet.
Hvilket mysterium gäller det inte att söka utforska.
Huru skif- tande äro inte orsakerna till själslidande!
D Nyss fylld 25 år blef Sophie Hermansson föreståndarinna för den kvinnliga afdelningen på Malmö hospital.
Under de många år, hon där verkade, var hon en god hjälp åt öfver- läkaren, dr Salomon, som i det hela öfverläm- nade den stora afdelningen i hennes händer.
Då sedan Lunds nya hospital blef färdigt och patienterna på Malmö hospital ditflyttades, ut- nämndes doktor Salomon till öfverläkare och samtidigt blef fröken Hermansson föreståndar- inna för den kvinnliga afdelningen där.
Vintern 1877 — 78 var jag i tillfälle att un- der längre tider följa fröken Hermanssons verksamhet vid Malmö hospital.
Jag önskade bereda mig för deltagandet i sinnessjukas vård, som jag senare • ägnade mig åt under ett par år, då min man och jag hade hem för " Nerv- och själslidande ", hvilket dock upphörde, då han indrogs i annan verksamhet.
Det intryck jag fick af denna märkliga kvinna skall jag aldrig glömma.
Från tidiga morgonen till sent på natten — sista ronden kl. 12 midnatt med lykta i handen — var hon i verksamhet, och jag följde henne som skuggan.
Hon förstod att utöfva den myndig- het, som ger respekt och skapar disciplin i den svårskötta värld, där hundra sinnessjuka måste öfvervakas och många vårdarinnor upp- läras och tillses.
Hon förstod att ge tröst och hopp åt dem, som kunde mottaga dessa himmelska gåfvor.
Hon ordnade med skarp- blick och praktiskt förstånd det som rörde de materiella sidorna af hospitalslifvet.
Och då ritningar och inredning till Lunds hospital ut- arbetades, hur många råd och anvisningar gaf inte hon!
Välförtjänt var den medalj " för nit och redlighet i rikets tjänst ", som tilldelades henne, då hon förflyttades från Malmö till Lund för att mottaga det dubbla antalet pati- enter.
Hennes krafter togos nu allt för mycket i anspråk vid ordnandet af det nya hospitalet, där nog mycket arbete lades på henne till följd af doktor Salomons tilltagande sjuklighet och inträffade död.
Och nu ansåg hon sig böra lämna den offentliga sjukvården och re- alisera sin länge närda önskan att i eget sjuk- hus vårda ett litet antal patienter, där mera möjlighet fanns att intimt studera hvarje sär- skildt fall och lämpa behandlingen därefter.
Hon inköpte för detta ändamål en gård Holme- hus i utkanten af Malmö, omgifven af en liten park.
Under årens lopp har jag flera gånger be- sökt Holmehus och haft godt af det exempel på trohet och karaktärsfasthet, jag funnit hos dess ledarinna.
Städse varm i sin kristna lifs- åskådning, men fri från trångbröstad ensidighet SOM ÄRO FLÄCKIGA ELLER NEDSMUTSADE KUNNA GE- NOM KEMISK TVÄTT BLIFVA FULLT ANVÄNDBARA.
PRISET HÄRFÖR ÄR LÄGST KR.
3.
PER KLÄDNING.
DET ÄR DOCK EJ LIKGILTIGT TILL HVILKEN AFFÄR NI VÄNDER EDER, TY DET ÄR STOR SKILLNAD PÅ KEMISK TVÄTT OCH — KEMISK TVÄTT.
ÖRGRYTE KEMISKA TVÄTT- &amp; FÄRGERI A.
- B.
, Göteborg.
KLÄDNINGAR;; •; - i tillämpning af lagens bokstaf, är hon mäktig ett förstående deltagande med alla nödställda själar, de ensamma som skulle gå under i lif- vets stormar, om ej deras farkost fått kasta ankar i en tryggad hamn.
Och en sådan har bjudits dem i Sophie Hermanssons hem, i denna afskilda vrå af världen, oåtkomlig för partiha- tets och småsinnets anfall, oåtkomlig för a l l a röster utom barmhärtighetens och kärlekens.
Sophie Hermansson är inte en skolad psykia- ter och rör sig inte med vetenskapliga termer, men hon besitter intuitionens gåfva och stor människokännedom.
Med sin genomträngande blick skådar hon djupt in i den människas innersta, som hon har inför sig.
Fryntlig och godmodig, välkomnar hon hvarje besökande vän.
Man skulle ej kunna ana de svårigheter, hon har att bekämpa inom hem- mets murar, om man ej förut kände dem.
Tyngden af arbetet bär hon ensam; inte ett ord af klagan låter hon falla på någons axlar.
Men hon trifs med ett godt skämt, och rö- rande är hennes ungdomligt glädtiga humör, då hon någon gång tar sig lös och kommer ut i fria luften.
Men länge får det inte dröja innan hon åter är på sin post.
Då hon en gång förde en tillfrisknad patient till Stockholm, bad jag henne dröja kvar några dagar. "
N e j ", svarade hon, " mitt arbete tål inte vid långa afbrott, då blir det för svårt att åter lefva isolerad bland mina sinnessjuka. "
Och så ha 50 år förgått, sedan Sophie Her- mansson den 15 oktober 1861 började sin gärning i den offentliga sjukvårdens tjänst, och tjugonde året förlöper nu af hennes verksam- het i privatvården på Holmehus.
Sophie Hermanssons rika begåfning och in- telligens hade kunnat bereda henne plats inom hvilken högre sfär som helst i lifvet, men af plikttrohet har hon nekat sig den själfkultur som hade tagit i anspråk någon del af hennes tid, hvilken hon anser sig böra uteslutande ge åt sitt kall.
Liflig och intresserad af dagens frågor, kan hon säga: " Men jag har inte tid, det får vara. "
Och så koncentrerar hon sig på sin uppgift.
Koncentrationen, lifsvillkoret för all verklig framgång, har här bildat en helgjuten person- lighet, en sällsynt uppenbarelse i vår splittrade och jäktande tid.
I sanning en uppmuntrande bild af ålder- domen, som för de unga synes så afskräckande, och framför allt ett härligt exempel till Ellen Keys maning att räkna en människas ålder — " inte efter tidsmått, men efter själsmakt. "
LOUISE II.
A m e l i e Nordgren 7 0 år d e n 9 o k t o b e r.
H UR I A L L VÄRLDEN har ni fått reda på min 70-årsdag?
J a, ja, ni vet ju all- ting, ni tidningsfolk.
Är ni alldeles bestämd för att skrifva?
Besökaren småler förbindligt, men obevek- ligt.
— Det var då ett öde!
Men nu vet jag hur vi skall göra, vi skall inte alls tala om mig, utan bara om barnhemmet.
Till den ändan placeras intervjuaren i en stol, tillfrågas om hon är intresserad, hvilket hon sanningsenligt försäkrar, att hon är, och så får hon höra historien om Adolf Fredriks barnhem och dess utveckling, dess ledning och dess elever från dess grundläggning 1874 af doktor och doktorinnan Staaff, hvilken senare varit fröken Nordgrens hjälp och stöd ända till sin död.
Sjiacialitéev KLIPPAN.
Modernaste — 647 — HAMILTON.
Finare ocH t Post-, Sfcwlf-, Kopie- Twycbpapjrei * samt Kartong.
Finpappersbruk.
Iduns textpapper tillverkas af Klippan.
Men barnhemmets historia är också fröken Nordgrens och hon får förlåta att hon blir medelpunkten i vår redogörelse liksom hon var det i verkligheten under de 21 år hon styrde barnhemmet och är det än.
Man kanske icke kan förklara hvarför som- liga människor så osökt bli medelpunkten på hvilken plats de än komma i världen, men hvilka de äro, det ser man genast på dem.
Så är det med Amelie Nordgren.
Nu är hon sjuttio år, klen till hälsan och pensionerad, men den raka och smärta gamla damen med det lilla rynkiga lifliga ansiktet har än den starka själ, som samlar och anför.
Man vet genast, a t t man skulle lyda henne, när ögonen flammade till och munnen fick sitt obevekliga drag, men att man skulle lyda henne ännu mer när hon log med milda ögon.
Det har stått strid mellan de två systemen: utackordering och barnhem.
Fröken Nord- gren är med sin långa erfarenhet en varm förespråkerska för barnhemmen.
Icke de stora, icke de, som styras, som de gjorde förr i värl- den, af obildade och olämpliga kvinnor, men de små, där föreståndarinnan är modern och skyddslingarna hennes lydiga och lyckliga barn.
Hur ett barnhem icke skall skötas fick frö- ken Nordgren nogsamt se, när hon tillträdde sin plats vid Adolf Fredriks barnhem för flickor år 1885.
Det var 12 stackars förvildade små flickor att ta hand om, och ehuru fröken Nordgren lyckades bra med att göra folk af dem, vill hon dock helst tala om de 26 skydds- lingar som hon fostrat från det de som små kommo till barnhemmet och som hon " har helt i sin hand ".
Deras porträtt finnas alla på byrån och deras öden i fostermoderns hjärta.
När de lämnade hemmet, väl utlärda och ut- rustade vid 17 års ålder, blefvo de alla tjäna- rinnor och många ha förblifvit det, ha stannat i tio, femton år eller mera i samma familjer, där de äro mera vänner än tjänare.
— Jag har utdelat 11 guldringar för fem års tjänst på samma plats, säger den stolta fostermodern.
Andra äro dugliga husmödrar i egna hem och flera sköta sig godt i diverse yrken.
Fröken Nordgren anser ingalunda sitt värf afslutadt, när flickan lämnat barnhemmet invid Adolf Fredriks kyrkogård.
Kanske börja just då de svåraste bekymren.
Och sen får hon magar och barnbarn att intressera sig för, och det framgår, henne själf ovetande, af allting att hon är högsta instansen, trösterskan, rådgifver- skan, hjälperskan.
Hon berättar själf som en lustig anekdot, hur hon en dag kom med hela sin skara upp på Skansen och hörde en förbipasserande dam hviska till sin m a n: " Det där kan aldrig vara barnhusbarn, det ser de för belåtna ut till, kan det verkligen vara familj, stackars människa! "
En mor, som hade femton flickor och för- mådde ensamt med deras hjälp sköta hushållets alla sysslor, bak, tvätt och klädsömnad med en mönstergill och ljuflig ordning, samt fostra dem till dugliga och hederliga människor, skulle man helt visst icke kalla " stackars människa ", man skulle ge henne den vackraste hederstitel man kunde finna.
Det är just samma gärning fröken Nordgren har fullbordat, låt oss söka finna hederstiteln!
Barnhemmet var, när fröken Nordgren bör- jade, inrymdt i ett gammalt ruckel beläget Saltmätaregatan 3.
Hon väckte då förslag om nybyggnad, direktionen var tveksam — " men jag sköt på så mycket jag orkade och jag orkar rätt mycket, när det gäller att skjuta på " — och så såldes trädgården hvarpå huset byggdes på samma tomt som det gamla rucklet.
Hudens CREME SIMON Lysande ha barnhemmets affärer aldrig varit, trots den största sparsamhet.
En gång lycka- des ett par inflytelserika församlingsmedlemmar ändra ett testamente, som skrifvits till förmån för barnhemmet, så att pengarna tillföllo för- samlingen.
Det var j u en missräkning för föreståndarinan — " ja, se männen (med en hufvudruskning) innan vi hinner fram till målet! "
Men fröken Nordgren hoppas att någon annan med intresse för hemmet skall hjälpa i stället.
Hemmets historia är slut, och sjuttioåringen summerar ihop med följande karaktäristiska ord: " här sitter jag nu med 1,100 kronors pen- sion, ett utomordentligt intressant arbete och ganska mycket mod. "
Besökaren är helt betagen af den ålderdo- mens egendomliga och sällsynta charm som strömmar ut från denna gamla kvinna, och hon är öfvertygad om att 70-åringen har tillräck- ligt mycket mod och kraft kvar att realisera den plan hon satt sig före, den att samla till en konferens alla barnhemsföreståndarinnor i Sverige för utbyte af erfarenheter och till ömse- sidigt stöd.
Hon tar afsked och lämnar den gamla en- sam i hennes hemtrefliga rum, fullt af minnen.
Ensam och ändock icke ensam, t y en trappa upp i det enkla, prydliga barnhemmet sysslar en ny generation af lyckliga rosenkindade flickor under vård af den nya föreståndarinnan, hvars läromoder är Amelie Nordgren.
ELIN WÄGNER.
om den manliga artighetens dekadans och med saknad tänka på ridderlighetstypen från sin ungdom.
Och du själf, gå till Selma Lager- löfs kavaljerer och de kvinnor de bragte sin hyllning, och du ser de gamla tidernas artig- hetsideal och förstår så klart, hvarför det blif- vit vingklippt, innan det nått 1900-talets tröskel.
Gösta Berling skildrar för oss forna tiders kvinnor: Att tala om er, vore som a t t tala om himmelriket.
Evigt unga, evigt sköna voren I och milda som en mors ögon, då hon ser på sitt barn.
Mjuka som ekorrungar häng- den I om mannens hals.
Aldrig fick man höra er röst skälfva i vrede, aldrig tog er panna rynkor, er mjuka hand blef aldrig sträf och hård.
Ljufva helgon, smyckade bilder I hem- mets tempel voren I.
Männen lågo för er fot, bjudande er rökverk och böner, kring er panna fäste poesien den guldglänsande glorian.
— Hur skulle vi, sena tiders kvinnor, kunna täfla med er om männens hyllning, hur skulle de kunna tända den doftande rökelsen för oss, hur ägna oss samma fina galanteri som eder.
Ej skulle de kunna för att spara oss en liten förödmjukelse låta sina händer förbrännas öfver elden, ej heller bära våra färger öppet och jublande all världen till trots.
Vi ha förlorat för många af edra maktmedel, er eviga ung- dom och skönhet, värnade af hemmens lugna ro, er mjukhet och smittande omedelbarhet, som eldade till galenskaper men också till hjältedåd.
Och vi ha klart för oss, att allt detta, som ännu tjusar, när vi läsa och höra därom, är för alltid och ohjälpligen borta; vi äro medvetna om att männens artighet ändrat karaktär och a t t vi kvinnor ej äro utan skuld häri.
Den försvunne riddaren.
Men hvad är det, som åstadkommit hela denna omhvälfning, fråga vi oss, och som svar E t t kapitel o m den m a n l i g a a r t i g h e t e n s kunna vi då peka på de senare årtiondenas d e k a d a n s och k v i n n a n s skuld däri.
utvecklingshistoria och på den kvinnotyp, som därunder skapats.
Vi peka på industrialismens ÅR TID ÄR visst i alldeles särskild grad radikal, så till vida nämligen, att väl segertåg och på det öfverskott af kvinnlig ar- ingen tids människor haft ett mera oemotstånd- betskraft, som den orsakat.
Så se vi kvin- nornas första, trefvande steg utom hemmens ligt behof a t t nå till grunden i lifvets alla frågor och förhållanden, att kasta bort alla arbetsfält, se dem så småningom bli mera säkra, onödiga och tyngande former och ur den gamla mer målmedvetna, se dem blandas med män- kärnan, där den befinnes frisk och växtkraftig, nen i dagsslitet, i kampen för brödet, se nya låta nya, tidsenliga värden växa fram.
Ofta banor stakas ut, nya arbetsområden tagas i be- hör man också förebråelser riktas mot vår tids sittning, se kvinnoemancipationen ur en ringa ungdom för dess nyhetshunger, för dess för- början växa ut till den hela världen omslu- kastelsedomar öfver allt gammalt, och sanna tande rörelse, den nu är.
Ej må man undra äro utan tvifvel dessa förebråelser mången gång.
öfver, att vår kvinnotyp är en annan ä n 1810 — 1820-talets, när vår yttre ställning Men ginge, man våra unga in på lifvet, satte man sig på allvar in i deras tankar och be- genomgått en så radikal förändring.
traktelsesätt, så skulle man snart finna, att ej Men vi se också något annat.
Vi se kvin- alltid ytligt nyhetsmakeri, utan ett djupt inre nornas första små försök att arbeta sig fram behof varit den drifvande kraften.
till en själfständig ställning mötas med löje, En af de faktorer, som väl då mer än de vi se löjet bytas i misstro, i ironi och hån hos ridderlighetens representanter, allteftersom flesta eggat de unga till kamp, är längtan efter den kvinnliga arbetshärens styrka växer, vi se mera omedelbarhet och sanning i förhållandet människor emellan, och de ha då framför allt ett hat — långt intensivare mot dessa nya, kommit att rikta sig mot ett formväsen, som opåräknade konkurrenter än mot någon at det egna könet — vi se den gamla artighetens ställt sig hindrande för deras sträfvan och lagt undergång.
Det var ett elddop den hade a t t onaturliga band på så samhälleliga som de en- bestå, det är sant, men den tålde ej härdnin- skildas förhållanden.
Ty alltid är det väl så, att där formväsen finnes är det ungdomen, gen.
Många voro dock undantagen från den som är känsligast lör dess tryck och lider mest; regel jag här uppställt, det få vi aldrig glömma, de äldre göra sig lättare oberoende.
Så har många de, som aldrig sveko i ridderlighet — det nog varit ej blott i vår, men också i vår men ej nog många att rädda den gamla typen åt oss.
Skulle vi då vilja ha den åter?
Svaren fars och farfars tid, blott att vår ungdom rea- bli nog olika efter hvars och ens individuella gerat starkare, ställt snart sagdt alla spörsmål läggning, men j a g tror vi i det stora hela under debatt och därigenom framkallat den omvärdering af alla värden, som är ett så ut- kunna ena oss om att säga: nej, vi vilja det ej.
Och hvarför?
Därför, att den ej passar oss.
märkande drag för vår tid.
Men hur är det då med den manliga artig- Ej minst har förhållandet mellan man och kvinna ändrats.
Hvilken himmelsvid skillnad, heten i våra dagar, hör jag någon med skäl gå vi blott ett århundrade eller ännu mindre fråga, har det nu tagit alldeles slut med den tillbaka i tiden!
Därför kunna också de gamla här i världen?
Tänk, nu när kvinnoemancipa- som minnas andra tider och andra seder, orda tionen gripit omkring sig så och ett tusental V vård.
tiU IDUN 1909 oeh föregående ar RAR i s Enda medel som gör hyn vacker och len utan att irritera huden.
tillhandahällas tiU följande priser: Iduns pärmar, röda med guldtryck kr.
1: 60.
Idaris romanbibliotek, röda eller gröna 60 öie.
Iduns Hjälpreda, röda eller gröna 50 öre.
Kunna erhäUas i närmaste bokhandel eUer direkt trän Idum expedition, om rekyl- sition och likvid i postanvisnino * insändes.
— 648 — - - • -
olika yrken stå kvinnorna öppna, hur rysligt oartiga måste inte männen nu v a r a!
Ah nej, så farligt, som man kunde tro, är det nog ej.
Ridderligheten, som så mycket annat godt, låter sig lyckligtvis ej så lätt utrotas; får den ej trampa de gamla vägarna, bryter den sig nya, och en vacker dag står den inför oss i en ny dräkt, så att vi först tro oss ha med en främling att göra, tills vårt hjärta blott alltför villigt igenkänner en gammal kär be- kant.
Ack, kvinnohjärta, när skall väl du emanciperas 1 Må vi tillstå det — kvinnan i oss längtar, trots all frigörelse, nu som förr att bli föremål för mannens hyllning.
Som hemmens härskarinna vill hon hyllas nu som förr, af en älskad man vill hon röna samma fina uppmärksamhet, samma ridderlighet, som trots någon ai forna tiders kvinnor, han vore ej en man för henne, om hon såge honom brista i detta.
J a, j a g tror rent af vi äro mer exklusiva än några före oss varit.
Och att kvinnans vilja — åtminstone i mycket — är mannens lag, det ordet ha vi visst fortfa- rande ingen orsak att förneka.
Vågar jag säga min tanke om våra dagars män — jag tror, att äfven de behöfva artigheten, de ha behof ej blott att visa sig men äfven att vara ridder- liga, om de också ej ha till sitt förfogande hela det fyrverkeri af smidighet, elegans och " vett ", som deras förfäder bländade med.
Och poesiens guldglänsande gloria!
Inte heller den har gått förlorad, den ses af hvar ung man och hvar ung kvinna, som går där i andaktsfull bäfvan inför undret, som skall ske.
Den gamla saga som är n y för hvart ungt släkte, den skall alltid sörja för a t t poesien hittar väg in i förhållandet mellan man och kvinna.
Men vi böra värna om den flyktige gästen, älsfca honom, ty blott i kärlekens sol- sken dröjer han kvar — och lifvet blir grått utan honom.
Ej ligger längre den glans, det tjusande be- hag, den stolta obetvinglighet öfver ridderlig- heten som i forna dagar, och väl förstå vi de mångas klagan öfver den manliga artighetens dekadans.
Vid en blyg och tillbakadragen yngling skulle vi kunna likna den, som ej i onödan tränger sig fram, utan först där han ser, att hans hjälp behöfs.
Ej bjudes den alla och en hvar — först där det verkliga behofvet kallar eller den uppriktiga känslan drifver, yttrar den sig i handling och ord.
Falska former för- aktar den, onödiga kastar den öfver bord, kärf- vare och allvarligare är den än förr och spar- sammare äfven, men när den bjudes dig, möt den med förtroende, du vet, att den är sann.
Många, många hör j a g komma och säga: men sådan är ej våra dagars ridderlighet, se här och se där!
J a g har ej heller sagt, svarar jag, att den trängt igenom öfverallt, den är i sitt vardande.
Men den finnes, se här och se där.
Gör blott din själ känslig nog att för- nimma den, ditt öga klart nog att se d ?n och låt din tro bereda den väg.
Dock är olikheten stor mellan förr och nu, ty grunden är en annan.
Striden för jämlik- het mellan man och kvinna har ej längre samma karaktär som förr, bitterheten har vikit, blott på enstaka punkter ser man den ännu RUTH W I T Z E L L.
flamma upp; män äro med oss och för oss i kampen, och från motståndarnas läger föres striden med ridderliga vapen; vi ha lärt re- spektera hvarandra.
Och ur respekten och aktningen har den n y a artighetstypen vuxit fram, den, som vi älska att nämna vår tids.
Vi kunna ej peka och säga: där ser du den, Af Gustaf Ullman.
så och så ser den ut, t y ännu lefver den i nydaningens tecken; men vi varsna spåren och ÖR SISTA GÅNGEN — mumlade Hans, anamma den med glädje.
Vi se den, där f. d. inspektorn på Stora Kvarngården.
unga män och kvinnor räcka hvarandra han- Han stod färdigklädd vid det öppna kammar- den till ädelt arbete för olyckliga medmänni- fönstret och såg ut i den tidiga sensommar- skor, vi se dem, där de stödja och hjälpa gryningen.
Det var en sällsam blandning af hvarandra i sökandet efter sanningen, där man- trots och vemod han kände — starkare, än nen ej öfvermodigt skådar ner på resultaten han väntat sig det.
— Allting därute låg af kvinnans arbete, där han ridderligt skyddar med ens så fagert för honom, den daggigt och försvarar henne, där han sluter sig till glittrande gårdsplanen med apelgrupper och de henne i det förtroendeförhållande, som kan två gamla jättepilarna vid grinden, — så hem- växa fram, först där människa möter människa.
likt fridfull och vän.
Och så ån med dam- Och därmed är jag framme vid kärnpunkten af marna och fallet, som grönskan ännu skymde det jag ville säga.
— fast det jämna dofva bruset tonade i all Som människa, ej blott som feminint väsen, den morgondufna tystnaden!
Hvad den musi- är det mannen i våra dagar behandlar kvinnan, ken tycktes vilja påminna, sjunga in i hans som god kamrat ser han henne i arbete och hjärta!
— Dälden med sin lummiga skrud af kamp vid sin sida, som god vän, ja, som sin al och hassel sof i dimtöcken.
Ängarna, med bästa vän förtror han henne sina glädje- och vägens branta backe upp från bron kunde han sorgeämnen, ty aldrig skall könsmotsättningen skönja —, sedan blef fonden en otydlighet af förneka sig därhän, att ej man och kvinna visa mjuka, sakta ljusnande toner.
finare förståelse för och varmare uppskattning Hur länge var det egentligen, Hans hållit ut af hvarandra, än hvad som kan bli fallet mellan här hos Murs?
En hel evighet, — åhnej, ett två af samma kön.
Ej offrar han henne längre år bara.
E n gammal landsortsbekant till hans som helgon sin hyllnings rökverk, och jag tror far hade rekommenderat den unge köpmans- ej vi sörja däröfver.
Men som sin hustru, sonen, som utbildat sig till jordbrukare, hit till som sina barns mor och uppfostrarinna älskar gubben Alfred Mur.
Det skulle passa så bra och vördar han henne, han litar på henne och på alla sätt: gården var inte så åbäkligt stor, tror henne om att som hemmets goda skydds- men husbonden rik i sig själf och så kom herr vakt med urskillning och förståelse kunna gran- Hans Arnberg till en god familj, fick måttligt ska och sofra det, som söker sig väg in att göra och så godt som ett nytt hem.
öfver dess tröskel.
Kunna vi ej vara nöjda — Ett hem?
— tänkte Hans, där han stod, med detta: böra vi knota, när på det gamlas — och det ryste i honom.
— Ja, i timligt, i graf så mycket värdefullt och friskt spirar upp!
kroppsligt hänseende hade han ej farit illa och Men sluta oss samman i enig sträfvan böra vi, arbete älskade han.
Men att känna ett ore- att detta nya, som ännu är i sitt vardande, sonligt, alldeles oberäkneligt, fullständigt otyg- må kunna växa upp till ett väldigt träd, hvars ladt gubblynne smyga sig i hälarna, hvar man grenar öfverskugga världen.
gick, lurande som ett spöke, dykande upp och För sista gången.
F Dppgil lifvidd (under armarne), midjevidd oeh kjol- längd erhåller Ni till Eder figur fullt tillförlitliga, moderna oeh eleganta Pappersmfinster.
drabbande ner på en som en vålnad, — det var icke a t t härda u t.
Icke ens för ett så långmodigt sinne, som Hans Arnbergs.
— Han förstod snart mycket väl, hvarför den där an- dre gamle hedersmannen narrat honom dit; det var naturligtvis nästan ogörligt för Mur att tå dugligt folk till sig.
— Nå, nu hade också Hans fått nog.
Hans packning var redan un- der gårdagen — med en mjölfora — körd till järnvägsstationen en halfmil bort.
Och dit skulle Hans vandra nu i dagbräckningen.
Han hade sagt adjö på kvällen och undanbedt sig hvarje förplägnad nu i ottan.
Skjuts hade ej erbjudits.
Men gamla fru Mur, — ja, så värst gammal var hon ej, men af många slags er- farenheter tidigt bruten, — hon hade förstås då, som städse förut, varit snäll och välme- nande.
Det rörde honom djupt, när hon på sitt förskrämdt skygga sätt, hälft hviskande bad få laga till matsäck åtminstone.
Endast med ansträngning kunde Hans hålla sig stram, — som han var skyldig sig själf där i huset, efter allt, allt, — och tacksamt afböja.
Han brukade aldrig äta på resor, försäkrade han.
Och han var glad åt sin ståndaktighet, t y strax efter, — när kvällsvarden var slut, — hade husfadern lämnat salen och sagt godnatt, men så tvärt och kort, att Hans ej ens hunnit säga farväl till honom.
Han fick nöja sig med att som korrekt karl skicka en hälsning.
— Och så få vi aldrig se Hans mer?
— utbrast frun, klappande hans hand.
Hon såg hän på dottern.
Elsa satt tyst vid det af- dukade bordet, och såg bort.
— Nej, — svarade Hans lugnt, — farväl fröken Mur!
— • Farväl!
— Lycklig resa!
sade Elsa Mur iskallt, och tog hans räckta hand, som dock en gång fått både smeka och trycka hennes, tog den med fingrar, som liknade en handskes, fylld med sand.
Hans hade beslutit att aldrig mer tänka på Elsa.
I går, när han trött af många slags be- styr, gått till sängs, var det med vissheten: i morgon är man kvitt alltihop!
— Och nu måste han likväl i den svala, af bruset fyllda ensligheten åter begrunda deras korta, vackra vänskap och.
långa, besynnerligt oklara fiend- skap.
Eller hvad skulle det eljes kallas?
— Och hur hade det egentligen gått till?
* Då låg gårdsplanen blank därnere af smäl- tande isgata, rafflad af ifriga törännilar.
Och ån svallade, tumlande med hvassa, skört klir- rande isflak, som i yster lek sögos ned mot fördämningen.
I klaraste sol glänste och blixt- rade det, så att täta reflexer flammade upp i Kvarngårdens rutor.
Det var en sådan där underlig förårsdag, då man går som bländad, osäker på sig själf, än glad, än beklämd, — och lätt bragt ur jämvikt.
— Hans hölls nere i kvarnen, hade en del försiktighetsmått att vidtaga.
Rätt som det var stod gubben Mur öfver honom, fräsande, brummande värre än forsen.
Det blef gräl.
Hans hade tålt mycket gröfre skälls- ord förr, lika orimliga, oberättigade.
Men det brast för honom, som om en isskorpa krossats af vårflod.
Och han skällde igen.
Han gick upp mot huset, fast besluten att resa sin väg samma dag.
Den gamle följde med, ovettig som en full marknadsbonde: — • Tjyfpojke, man ska ' ha i huset, — odåga!
— Hvad befalls?
— flög det ur Hans.
— J a g är mycket för god för er och ert hus.
Och säg nu ett ord till, så!
Han svängde sin kraftiga näfve redo till slag.
Patron Mur tog ett steg bakåt och höjde Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Blusllf 10 öre, Expedieras portofritt Inom Sverige om lekvititdo *; åtföljd af likvid insändes till Kjolmönster utan släp 60 öre, Prlnsossklädning 75 öre, Reformdräkt MKateraamneleg.
4S B, •toeUtolm, 75 öre, Barndråktmöniter 50 öre, Kragmönster (Pellerin) 90 öre, Kappmönster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
Mönster kunna äfven beställas efter andra än våra modeller.
Beställ- ning skall då åtföljas af den modell som önskas.
Friset är då dubbelt mot det vanliga.
Mönsteraffären " Chic ".!
— 649 —
sin, till försvar.
Då ljöd en röst uppifrån för- stugutrappan — Elsas: — Far!
Båda männen sänkte sina armar och gingo tysta, hvar till sitt.
På kvällen bad gubben icke om ursäkt men att Hans skulle stanna.
Jojo, han behöfdes ändå, odågan!
— Och Hans stannade för Elsas skull!
— Men det kunde han ha sparat sig.
Lika hastigt hade han vun- nit och förlorat henne.
— Hur blidt och gladt, som ett Jnstängdt barn sin bsfriare, hade hon ej kommit honom till mötes!
Hur hans god- lynta skämt genast fått henne att skratta, — så att hon sedan förskräckt sett sig om i skrymslen och vrår!
— Allting går så bra och af sig själf här, — hade hon sagt en dag, barnsligt öppet — sedan Hans kom hit!
— Och — pappa är så nöjd.
— Det mitte varit trefligt förut, — hade Hans tänkt.
Han fann det kusligt nog.
Hade icke hon, den lilla, blekblonda mön med sitt storögda, nästan hvithyade ansikte gått där som en bortbytt prinsessa i trollets gård, — så skulle han känt sig själf som en bergtagen, dömd att slafva under den elakaste gast.
— Om fadern talade hon annars aldrig med för- troliga ord eller ens med uttryck i tonfallet.
Och äfven för modern syntes hon underligt främmande.
Kanske visste hon deras ödes hemlighet och dömde därom på sitt sätt, som tvang henne till tystnad och skenbar likgiltig- het.
— — Och efter den solskensdag, då hon hört Hans smäda hennes far och hans hus och sett honom lyfta näfven mot den gamle, var Etsa i hela sitt beteende mer främmande för Hans än någonsin, mer än mot någon annan.
— Hon, som alldeles naturligt hade låtit ho- nom smeka hennes hand och kind, höll sig med ens och allt framgent sedan isande kall, obevekligt fjärran från honom.
Redan samma afton, då Hans för hennes skull lofvat stå kvar på sin plats, och vid godnattsägandet räckt henne handen, kände han hennes blick och hand säga ifrån: — Vi känna hvarandra icke mer!
Denna blick, hvass, blank, kall som is- gnistret därute i åns vårflöde!
Denna hand, — som en handske, fylld med sand!
De kommo honom att frysa, in i hjärtat.
Och de för- stummade!
Han fann inga ord till bön om för- låtelse, förklaring, godtgörelse.
— Han undrade blott, först med barnslig häpnad, småningom mera resigneradt, hur det var möjligt att vara sådan.
Och han beslöt att visa sig motstånds- kraftig äfven för detta.
— Det lyckades.
Han inbillade sig slutligen, att det endast var själf- känsla, som styrkte honom i den långa, bistra kampen.
Säkert var det den, som tvang ho- nom att ge tappt.
Patron Mur hade nu in- vaggats i sådan trygghet, att han inte drog sig för att beskylla sin inspektor för oredlig- het.
Det for ur honom en dag på kontoret, i Elsas närvaro.
— De två ungas blickar möttes öfver pulpeterna.
Han tydde icke hennes, — därtill var hans harm för stor.
Hon såg i hans, — hur gränslöst han måste älskat henne för att ända till nu fördraga denne husbonde.
— Herr Mur, — sade Hans utan att bry sig om att bemöta skymfen: — jag anhåller om mitt afsked.
— Prat!
— fräste gubben.
— Ja, så ska ' ni få det skriftligt.
— Och det fick Mur.
— — Nu var Hans kvitt alltihop!
— Han spratt upp ur sina tillbakablickande grubblerier.
Han trodde sig ha hört miste.
Eller spökade det verkligen i denna spöklika gryningsstund?
— Nej, det knackade på hans dörr, än en gång, — lätt, men tydligt.
Han blef dock stående kvar vid fönstret minst en minut, hämtade sig från bestörtningen, som fått äfven hans hjärta att knacka mot bröstets hvalf.
— Den stackars fru Mur har för säkerhets skull sagt till någon att väcka mig — resonerade han: — kanske med kaffebricka, eller matsäck, som jag ju ej vill ha!
— Men han ropade icke: stig in!
utan gick så tyst han kunde bort till dörren.
— Hvem där?
frågade han, halfhögt, helt kort.
Och i samma stund visste han, att det var Elsa, som stod där ute på vindsvalen, utanför hans dörr.
Han öppnade den, — och där stodo de, öga mot öga.
— I första ögon- blicket var han dock, hälft om hälft, nära att icke känna igen henne: — det rika, ljusa håret flöt upplöst kring skuldror och rygg och hon hade en lång, svart regnrock på sig, som visst var moderns.
Det var klart, att hon i sista stund kommit på denna sällsamma idé, att smyga upp till honom, — — men i hvad afsikt?
— Men fröken —?
— stammade Hans ofri- villigt.
Hon smålog hemskt konstladt och lade fingret på läpparna.
Visserligen sofvo för- äldrarna på nedre botten, i andra flygeln af det långbyggda huset.
Men skräcken satt djupt i henne, och — hon ville in till honom.
Han läste denna önskan i de stora, tiggande ögo- nen, — och med en lugnande och inbjudande åtbörd förde han henne in och stängde dörren ljudlöst.
— Med skälfvande hand drog han fram sitt fickur: — han hade högst tjugu minu- ter på sig, innan han måste aftåga.
— Hans!
— sade Elsa, och i stämman sprang den gamla, naturliga förtroligheten fram, liksom om hjärteångesten pressat en länge bun- den sträng att klinga — Jag är inte van att tala här hemma!
— sade hon, — • och jag skall visst inte säga mer nu, än jag måste.
— Hans greps af en svi- dande medkänsla vid denna försäkran, så be- tvingadt fast och rakt på sak, — i detta nu!
Han kände agget smälta bort inom sig, ville be henne tiga, hejda henne med ett famntag, tysta henne med en kyss.
Men något bjöd honom att vänta, och låta henne hållas.
— Hans!
— sade hon, och det lät som njöt hon af att gång på gång, nu i sista stund, tilltala honom med hans förnamn: — Hans, mina föräldrar äro mycket olyckliga; de ha aldrig — älskat hvarann.
Men jag älskar dem, och mest min far, fast jag alltid fruktat ho- nom.
— Hon såg skyggt åt dörren och fortfor: — Den där gången, i våras, du vet, — slog det mig som en blixt, att om du kunde hota min far, så kunde du inte — — Ändtligen tystnade hon, och det likbleka, liksom frosthvita ansiktet färgades hett rödt i den bläcka dagern.
— Inte älska — dig, menar du?
— ifyllde Hans mildt, men behärskadt, alltjämt lugn och på flera stegs afstånd.
Nåväl, Elsa, jag kan inte döma dig för det.
— Jo.
Jo.
Döm mig!
— kved hon plöts- ligt utom sig: — men förlåt mig!
— Vi få inte skiljas, — inte så!
— Nej, inte så!
— svarade han varmt, och fattade hennes utsträckta armar.
— Vi få väl förlåta, hvar för sig, hvad vi mena, den andra har brutit.
Men nu — måste jag gå.
Farväl, Elsa, — och tack till sist!
— J a, ja, — men du måste komma igen?
Du får inte gå för sista gången!
Han slöt henne intill sig och kände den lilla, unga varelsen darra som i feberrysning.
Och han kände mera, att intet kunde varda ljufvare än att befria henne från trollets gård och de rysliga minnenas bann: — — Ja, jag kommer igen, — när jag kan ta ' dig med mig.
— 650 — Mitt första författarskap.
M IN FÖRSTA ansits som skribent?
Jag misstänker, att den såg dagens ljus i de norrländska nödåren 1867 — 68.
Och upp- slaget var visst Beskows illustrerade resebe- skrifning från Palestina, en familjeläsning, som någon tid lade starkt beslag på andarna i hem- met.
Och så kom det sig, att jag fick lust för resor — åtminstone på diktens vingar.
Min resebeskrifning började därmed, att jag i sällskap med två vänner steg ombord på en ångare vid Hernösands brygga.
I väntan på afgången klefvo vi tre opp på " ångbåtstaket " och satte oss ner att supa champagne inför de afundsamt beundrande ögonen hos den stora och brokiga allmänheten å bryggan.
Barnet är framför allt barn af sin tid och något mer anslående friluftsskådespel än detta visste jag icke af från min jämnåra omgifning af skolpiltar.
Dessa voro lika starkt påver- kade af öfverklassandan som af den öfver Norrland sedan 50-talet inbrutna " halfylle- renässansen ", en ny vredenes tid med ett gyllene frosseri på träet i dess förvandlingsformer, medan gamla vredens tidsålder frossade så lagom på den oförvandlade barken.
Tiderna förändras och vi med dem.
I dessa dagar har jag, nära fem gånger så gammal som den då- varande 11-åringen, afslutat en rätt utförlig skildring af mitt halfylle-renässangta hemlands tidehvarf från dessa decennier och därvid inga- lunda ådagalagt någon beundran för de impo- santa champagne-suparena på " ångbåtstaken ".
Nå, vidare till vår resa.
Då kustångaren anlände till Sundsvall, sutto vi tre likaledes på " ångbåtstaketf i enahanda förmånliga åthäfvor.
Vi upprepade dem vid ångbåtens afgång.
Med svett och möda nådde jag Hudiksvall.
Äfven där blef det samma dyrt-ostentativa drycken- skap vid landläggning och losskastning.
.
.
Då jag till sist genomsåg mitt omsorgsfullt renskrifna opus, föreföll det något för tunt.
Det upplästes för kära far och skänkte honom påtagligen ett stort nöje, ty hans ansikte sken af varghumor, men till sist förklarade gubben, att det var ett väl enformigt och dyrt cham- pagne-supande i dessa bistra tider.
Jag måste ge min kritiker obetingad rätt.
Med idel " smällkork " kunde jag tydligen icke fortsätta utefter hela kusten.
Mitt imposantaste rese- motiv var tydligen mer än tillräckligt uttömdt och, då ingenting fanns att sticka emellan till omväxling, nådde vi på den resan icke ens fram till Söderhamn, än mindre till Stockholm, som var det stora och härliga målet.
Men kanske detta träffar icke meningen med det första författarskapet?
Då går jag till nästa ansats.
Möjligen var den en frukt af äktenskapet mellan Herman Bjurstens " Öfverste Stobée " och Dumas ' " De tre musketörerna ".
Kanske hade ock någon riddarsaga i skillingstryck stått fadder.
Alltnog — karolinen öfverste Stobées historiskt bekanta flykt från fångenskapen i Ryssland skulle göras om till en rad af öfver- naturliga bragder af ett fåtal svenska hjältar — jag tror de voro icke mer än fem — mot de alltid lika öfvertaliga som undermåliga rys- sarne.
I den svenska hjältegruppen fanns visst en Porthos, som gick utanpå den franske många gånger, likaså en d ' Artagnan, mera slipad än hin.
Nog blef det också yfverborna drabb- ningar och bragder, men då författaren icke hade hjärta att låta sina dyra hjältar lida den minsta otur, den allra ringaste skavank, så blef det alldeles för enformigt med hjältedåden.
Jag kunde tydligen ej fortsätta på detta vis från Uralbergen ända till Östersjön.
Samma olycksöde som på Stockholmsresan.
.
.
Dock minnes jag en verklig behållning från dessa två strandade ansatser, att allvarligt arbete
nedlades på omväxling i uttrycksmedlen och andra försök att drifva upp stilen.
Mitt tredje författareförsök kröntes med bättre lycka, åtminstone så till vida, att det utmyn- nade i något " helt ", i alla fall något " afslu- tadt " och, så att säga, kom ut för en läse- krets, om också ej genom trycksvärtan.
Det var en nu till namnet glömd " novellette ", som genomgick flera årgångar af det inom sluten kamratkrets startade handskrifna bladet Nym- phcea.
Vi " nymphsister " separerade också, när vi kommo upp i nedre sexan, från det förut bil- dade gymnasii-förbundet Linnea, ledo åtskillig smälek för den skull och skälldes gemenligen för " guldkalfvar ", därför att vi buro guldlyra i gymnasistmössans kokard, medan Linneayng- lingarne ville anse sig mindre vräkiga med samma symbol i silfver.
E t t ämne till en verklig lyriker med gullton fanns nog också bland oss; han är nu känd bland de sina så- som den med skäl uppburne fredsskalden Jo- han Martin Omberg.
Däremot måste j a g alldeles bryta stafven öfver min egen långt uttänjda " novellette ", som knuffad fram och åter af planlösa impulser fick famla sig fram efter något slut, så godt det kunde bli.
Den utgjorde, om j a g nu minnes rätt, ett ganska rättroget uppkok på de då för tiden evinnerligt ältade romanmotiven.
J a g kan ej dra mig till minnes om någon bof rörde sig i berättelsen med sina illdåd, men så mycket vissare en den värsta bofinna, " en orm i kvinno- skepnad ".
J a g tror att hon, till sitt andliga ursprung, var en dotter till den undersköna förbryterskan " mylady " i Alexandre Dumas ' " Myladys son ".
I alla fall äger jag en viss ursäkt för denna litterära ungdomssynd från lefnadsåren 14 — 1 7: författaren var långt ifrån belåten med sitt verk.
Af ärelystnad hade j a g på vinst och förlust gifvit mig u t på diktens ocean, utan någon aning om hvart det skulle taga land.
Från och med första numret, där " följetongen " infördes, var jag ständigt fastlåst vid det omi- nösa " Forts. ", och så var det att gå på i ull- strumporna, till dess man kunde pränta ned det glädjande " Slut " med en någorlunda dräg- ligt tilltotad mening i det hela.
Detta var i fransk-tyska krigets år.
Liksom tysken hade jag segrat till slut, men segerkänslan var starkt uppblandad med den slagnes känslor.
Först som nyblifven student och i rysk- turkiska krigets dagar gjorde jag ett försök att bearbeta ett motiv utanför den trampade allfar-vägen.
Det var en fantastisk saga, bunden vid trakterna för Ångermanälfvens ut- lopp.
Detta blef faktiskt den första lilla för- studien till hvad som 30 år senare blef " Den stora vreden ".
J a g misstänker, att Charles Dickens och hans efterhärmares spökfantastik hade verkat som en sporre vid den första an- satsen.
Det direkt gifna uppslaget förvanska- des betydligt; någon " folkstämning " lyckades jag ej inarbeta i mitt verk och just icke heller mycket af fornstämning.
Först en nio år senare — detta var 1885 — lockades jag af Emil Svenséns landsmåls- diktning a t t upptaga ämnet på nytt i mening att kläda det i landsmålsdräkt, hvilket dock ej lyckades till belåtenhet.
Mitt landsmål före- föll visserligen ordrikt och fyndigt men dess mera klent satsbyggande och smakfattigt, när man kom utanför humoreskens område.
Det var icke nog adladt och tuktadt att verka som lämpligt medel härvidlag.
Och så när allt kom vida, lämpade sig icke heller den oför- medlade högspråkliga dräkten för mitt ämne.
Den var visst både adlad och odlad, men led af en cirkladt skrymmande öfverodling bredvid sin fattigdom på lämpliga uttrycksmedel.
Ut- vägen blef a t t söka högspråket i det äldre, koncisare skede, som kunde ge både folkstäm- ning och fornstämning, samt utfylla dess fattig- dom med landsmålsord.
Efter många om och men och val och trångmål tillkom den by- novell, som j a g kanske på mera fullt allvar får kalla mitt första egentliga författareskap.
Det var " Kvarnförlossaren ", främsta berättel- sen i " Vreden ".
Därmed var också min skvalta i någon mån förlossad.
Hela mitt föregående " författarskap " är förträffligt betecknadt med mottot till " Kvarn- förlossaren ": " Kvarnen går dråpligen med an- nan mäld, men ej med din, käre far! "
OLOF HÖGBERG.
Kvinnan och trädgården.
O M VI SÖKA efter en berättigad stånd- punkt i den nuvarande kvinnosaksrörel- sen, så finna vi förutom lärarinnekallet och sjuk- vårdsarbetet ingenting vackrare än kvinnans plats i trädgårdsyrket skulle vara.
Min tanke är ingalunda ny.
I all tid har kvinnan med djupt emottaglig själ hängifvit sig åt trädgårdsvärldens tjusning.
Vi se henne med stor omvårdnad och trogen kärlek sörja för blomstrens skötsel inomhus, vaktande hvarje telning som ett kärt barn, glädjestrålande häl- sande hvarje ny knopp.
Vi se hela hennes väsens böjelse dragas till det ständiga " blif- vandet " i naturen.
Så måste vi då uppriktigt tacka den nyare tiden, som skaffat henne en bredare plats i själfva trädgårdsyrket än hvad som förut varit fallet.
Stannar denna tillkämpade fördel inom sina rätta gränser, hvilket jag uttryckligen vill betona, kunna vi icke nog glädja oss däråt.
Kvinnans konstitution, hennes organiska an- lag hänvisa henne helt naturligt till vissa verksamhetsområden.
Där kan hon vara till så stor nytta, att det starkare könet utan förtrytelse icke skall kunna vägra henne sitt bifall.
Ett är a t t önska och det är, att hvarje kvinna, som väljer trädgårdsskötsel till sitt yrke, bör vara medveten om, att det icke är tillräckligt att omfatta det som en tillfällig passion, utan att blott ett ifrån början allvar- ligt arbete kan föra till målet.
Härtill beredes henne bästa tillfälle vid våra trädgårdsskolor.
Bortsedt från det rent fackliga, som kan göra sig gällande vid kontorsgöromål och praktiskt arbete, kan kvinnans arbete i handelsträdgården äfven vara af stor betydelse.
Hvem vill be- strida att ej kvinnan som försäljerska af träd- gårdsalster i detta afseende vida skulle öfver- träffa mannen?
Mången ägare till en handels- trädgård måste ärligen säga, att han i mer än ett fall har sin hustru att tacka för affärens skötsel och framgången i sitt yrke.
Naturligtvis kan man icke fordra fackutbild- ning af hvarje kvinna, men ett fördjupande af den naturliga böjelsen till insikt om orsak och verkan i växtvärlden, skulle en hvar efter sin förmåga söka eftersträfva.
Hur stor är icke den etiska sidan af ett sådant sträfvande!
I större, som i mindre förhållanden på landet, kan kvinnan genom någon insikt i trädgårds- skötsel i afsevärd grad underlätta mannens ar- bete.
Men icke nog därmed, hon kan äfven öka sin egen inkomst, hvilket ju husmodern så gärna gör af de mest olika anledningar.
Idealiskt uppfostrande kan en moders insikt i trädgårdsskötsel vara för barnen, om hon förstår att på lämpligt sätt visa dem jämfö- relser mellan vårt eget och växtens lif, jäm- förelser, som vi iakttaga hvart vi gå.
Därmed skulle barnet få sina ögon öppna för naturen, och ingen torde väl kunna invända mot, att kärlek till naturen har sin stora moraliska be- tydelse.
F ö r att väcka denna känsla till lif gifver man barnet väl en blomma att vårda — 6S1 — och pyssla om, men det är inte nog.
Det är enligt min mening en byggnad utan fundament.
Vill man försöka att visa naturens fulla under för barnet, så måste man lägga ett frö i dess hand, som det själf får så ut.
Då skulle det kanske förr kunna få skåda naturens alstrande konst och glädja sig vid åsynen af det första spirande lif från det nedmyllade fröet.
Vid det tilltagande intresset för frukt- och grönsakskonservering i hemmet kunde det nästan kallas för att bära vatten i sjön, när jag vill framhålla denna viktiga gren af träd- gårdsodling.
Det är emellertid en sak, som vuxit sig så fast i medvetandet om dess be- tydelse för hemmet, att man åter och återigen måste tala därom.
Konserveringen i hushållet är isynnerhet för dem, som äro lyckliga nog att kunna kalla en trädgård sin egen, så be- tydelsefull, att nyttan däraf icke kan för ofta påpekas.
Hemkonserverna utmärka sig fram- för allt därigenom att man kan taga väl mogen, till arom fullt utvecklad frukt, då man i hem- met blott bearbetar små kvantiteter, och blott fullt utvecklad frukt kan gifva oss, hvad den skall.
Af t. ex. ett halfmoget päron kan man blott framställa en söt, degig massa utan arom, hvilken är det bästa i frukten.
Att låta en enda frukt i sin egen trädgård gå förlorad är i mina ögon en synd.
Hvad som af trädgårds- alster icke kan användas i färskt tillstånd eller säljas, måste på ett eller annat sätt konserve- ras.
Afven där husmodern för konservering måste köpa frukt, men i så fall billigt, torde äfven hon få skörda både nytta, tack och glädje för sitt arbete.
Inläggning i hermetiskt slutna kärl är tvif- velsutan det bästa, ty på intet annat sätt er- hållas så naturrena produkter och ändamålet motsvarande konserver.
Men det är ingalunda någon billig konserveringsmetod, hvarför det aldrig kan bli tal om, att den bör framhållas som ett konserveringssätt för den mindre be- medlade befolkningen.
För dem gälla i främsta rummet andra billiga metoder såsom torkning, mos-, marmelad-, gelé- och sirapsbere.dning, för att nu icke tala om saft- och vinberedning.
Aldrig skulle någon af dessa produkter saknas på bordet, framför allt icke marmelad, t y hur mycket sundare och billigare vore det om bar- nen i stället för smör och liknande fettämnen finge marmelad på brödet.
Önskvärdt vore, att man i Sverige mera allmänt kunde vänja sig vid förtäring af våra härliga trädgårdsalster och lära sig förstå, att skatterna i våra träd- gårdar aldrig stå oss till buds året om, för så vidt vi icke i öfverflödets tid sörja för deras ändamålsenliga tillvaratagande.
Så snart våra husmödrar uppfylla dessa fordringar, bidraga de till att stärka deras kropp och själ de fått sig anförtrodda och därmed uppfylla den vik- tigaste och vackraste plikt, som ställts kvinnan till uppgift.
NILS SONESSON.
Arets tolf kapitel.
Deoemberpristäflingen, d e n s i s t a för året, h a r till ä m n e: Original Ett eller kopia?
kapitel om damernas omstridda förmåga ständigt konstnärligt skapande.
af själf- H ä r gäller d e t a t t u t t a l a d e t v ä g a n d e o r d e t i e n tvistig fråga, s o m ä r å r h u n d r a d e n g a m m a l.
Vi u p p - m a n a till lifligt d e l t a g a n d e i pristäflingen, d å d e t ä r af s t o r t i n t r e s s e a t t afläsa d e n a l l m ä n n a o p i n i o n e n s håll- n i n g i v å r a d a g a r.
Täflingsskrifter, s o m skola v a r a försedda med p å s k r i f t e n: Iduns artikeltäfting, samt åtföljda af författarens fullständiga namn och adress, m å s t e v a r a i n l ä m n a d e till r e d a k t i o n e n af I d u n senast den 31 oktober 1911.
F ö r d e n enligt r e d a k t i o n e n s å s i k t b ä s t a artikeln u t f ä s t e s e t t p r i s af ett hundra (1 0 0) kronor och d e n prisbelönade uppsatsen Iduns deeembernummer.
inflyter i något af
oc /?
&lt; ?m ma anser att samtidigt med afligsnande af på- målningen stora delar af den ursprungliga målningen gått till spillo.
" Som porträttet nu ser ut, är det till oigenkännlighet fördärfvadt, " säger han.
Dr Upmark, som förklarar porträt- tet vara ett af de ur nationell synpunkt dyrbaraste konstverk i sitt slag, som finnas i vårt land, beklagar lifligt den vanställande behandlingen och framhåller i öfrigt att veder- börande handlat i fåvitsko, ty bilden var ej i behof af någon restaurering.
Amanuensen Sjöberg säger att den Zornska restaureringen gjort ett intetsägande ansikte af de forna skarpa och kraftiga dragen.
Bibliotekarien Olof Granberg har en alldeles motsatt åsikt.
Enligt hans uppfattning är porträttet inga- lunda till oigenkännelighet fördärfvadt eller ens nämnvärdt skadadt.
" I fall detta per- sonhistoriska dokument utan högre konst- närliga förtjänster, " slutar han, " får undergå en lätt restaurering, som beträffande en sådan målning ej kan anses såsom något helgerån, skall det bli mer äkta än med sina grofva på- målningar, och man skall då erkänna, att Zorn för denna sin gärning förtjänar icke otack, men ett hjärtligt tack! "
Till hans åsikt ha bl.
a. anslutit sig inten- denten vid Nationalmuseum dr Looström samt dr Göthe.
Själf har konstnären också tagit till orda för att förklara och försvara sin gär- ning.
F. n. är porträttet utställdt i Nationalmu- seum, där allmänheten själf kan öfvertyga sig om bildens beskaffenhet, och till ledning lör våra läsare meddelas här en reproduktion af porträttet såväl före som efter den Zornska restaureringen.
« B.
B1NCKS GUSTAF VASA-PORTRÄTT I U P P S A L A UNIVERSITETS T A F V E L G A L L E R I D E N A F ZORN VERKSTÄLLDA RESTAURERINGEN.
— — " - • EFTER FOTO FÖR IDUN A F A. BLOMBERG.
I NOM VIDA KRETSAR har man med intresse och häpnad följt den nyligen upp- blossande striden om restaureringen af det Gustaf-Vasa-porträtt, som äges af Uppsala universitet och som, efter hvad man tror, måladt af den i Danmark och Brandenburg verksamme Jacob Binck, enligt fackmäns utsago torde vara ett af de få autentiska porträtt, som öfver hufvud taget finnas af den store landsförnyaren och lagstiftaren.
Prefekten för universitetets konstsamlingar, professor Henrik Schack, hade, som kändt, uppdragit åt konstnären Anders Zorn att restaurera porträttet i fråga.
Denne mottog med glädje det ansvarsfulla uppdraget, ty i sin egenskap af konst- när och konstintresserad låg det honom gifvetvis om hjärtat att den unika bilden måtte framträda i sin äkta gestalt, d. v. s. befriad från den färg- och smutshinna, hvilken man ansåg under långa tider ha förvanskat porträttets karaktär.
Sedan restaureringen afslutats, har emellertid Gustaf-Vasa-bildens nuvarande utseende framkallat en debatt från åtskilliga fackmäns sida, där meningarna om det berättigade i restaurationen på ett synnerligen skarpt sätt brutit sig mot hvarandra.
Intendenten vid Lifrustkammaren, friherre Rudolf Cederström, dr Gustaf Upmark och amanuensen N. Sjöberg ha markerat sin ståndpunkt i frågan genom att alldeles utdöma restaureringsarbetet såsom varande ett förstörelseverk.
Friherre Cederström G U S T A F - V A S A - P O R T R Ä T T E T FÖRE R E S T A U R E R I N G E N.
Efter en k o p i a af Maj B r i n g utförd för U p p s a l a Rådhus.
promenad med tondiktaren.
— Inte en människa synes på Jakobs torg och kuskarne sofva på sina autos.
Vi njuta af detta underliga lugn och under tiden berättar tonskalden om sitt nya hem vid Knifsta.
Hans förra hem, Malmsjö, var honom kärt och det är ju också musika- lisk klang i namnet, och har man så till på köpet en Malmsjöflygel, bör det gå bra ihop för en kompositör.
Han trifves utmärkt i sitt nya bo, som lig- ger endast ett par minuter från stationen.
— Du kan gärna följa med, säger han, och så blir det.
Jag tror knappast det kan letas upp i vårt lilla land en vacker plats, där icke någon af " de stora " sofvit, höll jag på att skrifva — lämnat spår efter sig, menar jag.
Här kan också ett och annat spåras.
Å Noor, som ligger strax intill, var det ju Heidenstam såg och hade " audiens " hos Karl XII:s vålnad.
I den vackra sjön, öfver hvilken öppnar sig utsikt från villan, ligger " Lycksalighetens ö ", af Atterbom be- sjungen, och för de mera prosaiska kan jag tala om, att de läckraste kräftor kräla kring dess stränder.
Men det är fångstförbud ännu ett år.
Men sedan är deras olympiska lugn slut.
Och då komma vi åter.
Jag skulle önskat villan i bondstugustil, röd med hvita fönsterkarmar.
Men om den utvändigt verkar mindre bestickande, är den där- emot så mycket trefligare inuti med sina gamla ärfda mahognymöbler och taflor med dedikatio- ner från tondiktarens vänner.
Hvilken trefnadskänsla, som slår emot en inom dessa väggar!
Vid mitt senare besök voro några Parisvän- ner till värdfolket där och musik och deklama- tion saknades ej.
Vi hade äfven nöjet att få höra fru Sjögren.
Emil Sjögren är den kanske mest kände — å kontinenten — af våra kompositörer.
Han har en stor vänkrets utomlands.
Fru Sjögren är en förträfflig konstnärsfru.
Hon har också själf en musikalisk begåfning, som tillåter henne att på ett fint och poetiskt sätt tolka sin makes kompositioner, och får man höra dem båda spela tillsammans, beredes lyssnaren en stund af stor musikalisk njutning.
Som det nya konstnärsboet nu står redt därborta i upplandsbygden, har det hennes vårdande hand att tacka för den hem- trefnad, hvilken omger diktaren med värme och ljus och stilla arbetsro.
Det är därför att hoppas, att Emil Sjögrens konst skall skjuta ny växt i det färdigvordna hemmet, att där skola klinga nya, intagande melodier från hans rikt strängade lyra.
Apropå hem, så måste jag nämna att det gamla vackra sidenet som ni ser å salongsmöbeln, är efter en enda krinolinkjol, som kompositören ärft efter sin mor.
Tanken på detta och bäfven!
Det nya modet kommer att ruinera oss.
I " J O H A N N E S " är aftonsång.
Mäktigt fylles templet af tonvågorna, medan ljusreflexerna dansa på tangenterna emellan organistens fingrar.
Det är Emil Sjögren, som spelar.
Hans gråa hår står så egendomligt emot det lilla goss- ansiktet.
Jag kom att tänka på Larssons yttrande, då han målade honom.
— För fasen, du har hvarken mans- eller barnansikte, — du har inget ansikte alls.
Det ansiktet är svårt att måla, men Larsson har lyckats utmärkt att få fram den äkta, är- liga konstnärssjälen.
Vi gå tillsammans ned mot Operan.
En så- dan här höstsöndag är staden ljuflig.
Det hvi- lar en stämning af frid öfver Kungsträdgården och emellan lindarna silar ljuset så vackert som om man ginge i en sagostad.
Hvarför målar ingen sådant?
Helst i akvarell.
Det har alltid fyllt mig med undran, detta faktum, då jag genom- ströfvat staden härs och tvärs, att konstnärerna, med undantag af några få, bry sig så föga om sitt lands största stad, oaktadt den är en out- tömlig motivgrufva.
Ännu gälla den gamle konstnärssjälen ges " ord, då han, efter att ha vegeterat på Kungsholmen ett par år, en kväll for söderut med snälltåget och genom kupéfönstret kastade en afskedsblick öfver Mälaren och Skinnarviksbergen.
" Det är vackert, det här, det är myc- ket vackert.
.
.
men man kan inte måla det. "
Hvarför penseln och färgerna neka att bli smidiga och tolkningsdugliga i en svensk konstnärs hand, då han skall måla sitt lands " hjärta ", det hör ännu till de olösta problemen, och det hör heller inte till ämnet, hvarför jag ber läsaren ursäkta min lilla utvikning och återgår till min A.
M ratt BLOMBERG &amp; COMP.
n r HOS EMIL SJÖGREN I H A N S N Y A HEM OFVANSJÖ VID KNIFSTA.
1.
E x t e r i ö r af s t u g a n.
2.
Emil S j ö g r e n vid p i a n o t.
3.
E t t g e m y t l i g t " elfvakaffe ".
F r å n v ä n s t e r till h ö g e r: k a n d i d a t E.
Norlén (m u s i k r e c e n s e n t i U p s a l a N y a T i d n i n g), författarinnan fru J a n e Gernandt-Claine, fröken C a r l s t e d t, h u s f r ö k e n med favoriten Vega, h r och fru Sjögren, fru A n n a L e v e r t i n, fru G e r n a n d t (sittande) och författarinnan fru Sigrid Elmblad.
4.
I fru S j ö g r e n s r u m.
5.
E n enkel m i d d a g.
6.
Efter m i d d a g e n.
F o t o.
för I d u n af hoffotograf A.
B l o m b e r g.
Fönsterflirten.
Berlinerbagatell af Einar Norlén.
F N.
P. Ödman.
o A TER HAR en af de goda, värmespridande åldringarne skattat åt förgängelsen, nämli- gen den i vida kretsar kände pedagogen, reseskil- draren och vissångaren lektor Nils Peter Ödman.
Född i Åmål 1838 tillhörde han som stu- dent i Uppsala Värmlands nation, där han seder- mera blef hedersledamot.
Under sin 10-åriga uppsalaperiod, åren 1856 — 1866, deltog han med ifver i den tidens sångar- och diktarlif därstädes, var en af de första medlemmarne i Namnlösa Sällskapet, tillhörde också " Orfei Drängar " och deltog med Arpi i den första studentsångarfärden till Paris.
Han blef filosofie doktor 1866, vistades 1867 för språkstudier i England och Frankrike och antogs 1868 till hufvudlärare i franska och en- gelska vid Göteborgs realgymnasium.
År 1870 utnämndes han till lektor i främmande lefvande språk vid Hernösands läroverk, hvilken tjänst han 1877 utbytte mot ett dylikt lektorat i Gäfle.
För några år sedan tog han afsked och flyttade till hufvudstaden, där han ännu för något år sedan lät höra af sig med en sista samling skisser och reseskildringar.
Det författarskap, som han begynte redan under studenttiden, fortsatte han sedan under hela sitt lif, och det var en diktning af det ljusa, lätta och friska slag, som tillvann honom en trofast och stor läsekrets öfver hela landet.
Hvem minnes ej hans roande reseskildringar från in- och utland, hans humoristiska poem och lekfullt formade berättelser.
Alltid var han optimist, alltid såg han det goda hos människorna och alltid kändes slagen af hans varma, oanfrätta hjärta.
Idun hade också glädjen att räkna honom bland sina högt skattade medarbetare, och ännu så sent som för ett par år sedan fingo vi pryda våra spalter med bidrag af hans liffulla penna.
Som föreläsare, deklamatör och vissångare var lektor Ödman äfven en stor förmåga, vare sig han kåserade, berättade eller sjöng från estra- den.
Han ej blott roade för stunden, utan skänkte äfven ideella värden, som de förtjusta åhörarskarorna gömde i sitt medvetande.
Under senaste tiden var lektor Ödman bo- ende i Råsunda.
Den sjukdom, som nu bröt ned honom, var ett gallstenslidande, hvilket han ' under 20 års tid förgäfves sökt bekämpa.
Han sörjes närmast af maka, född Tullberg, samt af barn och barnbarn.
RÄULEIN L I S B E T låg med armbågarna på fönsterkarmen och drack in luften och ljuset och våren, som strömmade in genom det vidöppna fönstret, och då och då sände hon en förstulen och oändligt likgiltig blick tvärs öfver gatan till den svenske skalden, som också låg med armbågarna på fönsterkarmen och drack in ännu mera luft och ljus och vår, ty han bodde på solsidan som alla unga svärmare.
Och högt öfver dem båda låg den goda gamla solen med armbågarna på ett moln och log — bredt och godmodigt som en kyrkängel, ty hon anade en liten historia af det hela.
Så ' n en odräglig människa, tänkte Fräulein Lisbet på tyska, som inte har vett att se hit, hvad koxar han opp i himlen efter?
Hvilken dag, hvilken dag!
tänkte skalden, och genast blef det vers.
Himlen är så blå och så oändlig — — det stinger en i hjärtat af att se den — — som vår längtan om vå- ren är den — — oändligheten — — det blå intet!
Och vi äro skyarna — — de galna skyarna — — som jaga i evig flykt efter det som aldrig nås — — oändligheten — — som är det blåa intet!
Stiligt hår - har han, tänkte fräulein Lisbet, och stiliga ögon också, tror jag.
Undrar, hvad han kan vara — artist förmodligen, ja, natur- ligtvis är han artist, det syns ju på hela utan- skriften!
Åter en blick, denna gång en nyans mindre likgiltig.
Men skalden koxade immerfort efter det som aldrig nås.
Fräulein Lisbet drog ned mungiporna till ett stort förakt.
För resten får han vara, hvad han vill för mig, han intresserar mig inte ett dyft.
Och med en viss känsla af skadeglad trygg- het började hon tänka på den välsituerade bok- hållaren i Wertheim, som skulle komma om ett par timmar och hämta henne för en liten sön- dagspromenad i Rosengarten, och som när som helst var beredd att lägga sin framtid och sina årliga 6,000 mark för hennes fötter.
Herregud, någon ovanlig människa var han ju inte — fräulein Lisbet aflifvade skickligt en liten suck — men så juste och så solid.
.
.
och så chic sen!
Hur taktfullt han lät henne ana hans känslor — känslor, ja.
.
.
man skulle kanske nästan ha önskat litet mindre hänsynsfullhet ibland — hur elegant han förstod att föra sig — bara man kunde få honom att lägga bort de där en smula för — knoddänt flotta gesterna — hur ledigt han ljudade sina artigheter och sina vitsar.
— Nå, de senare.
.
.
Man kan bli trött, när man en gång om dagen får i sig, att: " W e r in ' s Warenhaus Tietz geht, bringt nichts von Wert-heim. "
Och så var det det där med Kaiserns " deutsche Hausfrau ", som han kom stickande med i tid och otid.
Nå, det var då inte värdt!
Den som skulle kunna stänga henne inne i kök och barnkammare, den skulle hon vilja se, man har väl andra intressen.
.
.
och man har väl bildning.
Fräulein Lisbet kväfde ännu en liten suck, och sen blef hon ond.
Nej, nu är jag dum, sade hon alldeles högt.
Säga hvad man vill om honom — han är i alla fall något att lita på.
Och om man nu händelsevis icke går omkring och ståtar i sam- metsjackor och slokhattar och bär på ett sådant där urskogshår ända ner på axlarna, så kan man väl vara människa för det.
Och så är det skönt med folk, som man vet, hvar man har.
De här vidlyftiga konstnärerna.
.
.
Fräulein Lisbet slängde ett sista föraktfullt ögonkast tvärs öfver gatan, och sedan beredde hon sig på att gå.
Men i samma nu fick skalden — 654 - syn på henne.
Han såg hennes runda hvita armar mot fönsterkarmen, han såg hennes smör- gula hår med de tjocka, flickaktigt sedesamma kringelflätorna, och han såg hennes troskyldiga blå ögon, där just nu nyfikenheten satt och lekte som en liten munter svart låga.
Gretchen.
.
.
Käthe.
.
.
Du bist wie eine Blume.
.
., tänkte han, och han kände sig glad i hjärtat inför detta ljufliga lilla mänskobarn midt i det varma solskenet.
Så upptäckte han hennes lustigt trumpna familjeflicksmin och log ännu mer förstående.
Han satte händerna för munnen som en lur och ropade: — Min fröken, jag älskar er!
Fräulein Lisbet ryckte till.
Så stod hon alldeles orörlig en stund med ögon och mun af idel vidöppen häpenhet.
Därpå tog hon ett häftigt tag i fönstret för att stänga det.
Trodde han kanske, han hade att göra med någon hvem som-helst?
Men nyfikenheten dämpade hennes rörelser, och det var ovanligt svårt att få tag på fönster- haken.
— Unverschämt!
sade hon högt för att lugna sitt samvete.
— Kära barn, blif inte ond, sade skalden, och missförstå mig inte!
Ser ni, denna signade dag älskar jag allt och alla, förlåt mig, men jag kan inte låta b l i.
.
.
Det är så vackert, all- ting, ser ni, och det är så varmt och godt och.
.
.
Es ist allés so.
.
.
so vertraulich, sehen Sie.
Jag önskade, jag kunde ta någon i famn!
Fräulein Lisbet funderade en stund för syns skull.
Så sade hon: — Ja, egentligen borde jag inte svara er.
Men ni understår er inte att säga ett enda ord till!
— Om ni skulle stänga fönstret?
log skalden illistigt.
— Jag tänker jag har lika mycket rätt som ni att ha fönstret öppet, svarade Fräulein Lisbet kallt.
För resten kan ni gärna fortsätta med ert prat, jag skall inte störa er.
Därpå vände hon honom hälft ryggen och började med stor likgiltighet studera molnen.
— Ni ser på skyarna, sade skalden.
Vet ni, det är skyarna, som bära alla mina dröm- mar.
Och just nu är lifvet som ett enda tåg af drömmande skyar mot ett blått och fjär- ran äfventyr.
Det är mycket vackert sagdt.
— Pratar ni alltid sådana där dumheter?
sade Fräulein Lisbet.
Kanske ni tror, att ni är kvick, försöker ni drifva med mig, eller kanske ni inte är riktigt slug, och hur länge tänker ni hålla på?
— Ni skall få en dikt af mig, om ni är snäll, sade skalden.
Får jag komma opp med den genast?
Fräulein Lisbet stramade till.
— Jag förstår inte, hur ni bara kan komma er för!
svarade hon föraktfullt.
För resten är ni ju inte tysk, det hör jag på accenten, hur kan ni då skrifva tyska?
Och så trodde jag ni var målare, denn so sehen Sie aus.
— Jag är världens störste författare, sade skal- den med djupt allvar.
Jag skrifver vers på 17 språk, och jag har gifvit ut 9 7 böcker.
Får jag komma opp till er nu?
Fräulein Lisbet slog igen fönstret med en smäll, och sedan satte hon sig och kikade bakom gardinen.
Men skalden var borta, och strax därpå ringde det på tamburdörren.
Seså där, nu kommer Wertheim, tänkte Fräu- lein Lisbet, och omedvetet gjorde hon en gri- mas.
Sedan lade hon sitt huldaste leende till rätta och gick och öppnade.
— God dag, sade skalden, ty det var na- turligtvis han.
Blif inte rädd, jag skall vara så hygglig.
Jag ville bara prata " ein klein ' B isenen ".
Fräulein Lisbet lät händerna sjunka nedåt sidorna, så häpen blef hon, och innan hon hann hindra det, var skalden redan inne och reglade dörren bakom sig.
— • Nu går vi och sätter oss i solskenet, sade han resolut och gick själf i förväg.
Plötsligt brast Fräulein Lisbet i skratt.
— Ni är då den tokigaste människa jag har träffat!
sade hon.
Ni är så sublimt oför- skämd, att man rakt inte kan bli ond på er.
— Topp, då äro vi vänner!
sade skalden.
Och nu ska vi konversera: Himlen är blå, och jorden är så trefligt rund, och alla människor äro löjligt goda.
— Hvar har ni dikten?
afbröt Fräulein Lis- bet.
— Den var lögn, sade skalden ogeneradt.
Det hittade jag på.
För resten har jag aldrig skrifvlt annat än svenska.
— Så, ni är svensk?
Från Stockholm?
— Just!
sade skalden.
— Berätta mig om Stockholm!
— Det är en stor stad med kanaler i stället för gator, precis som Venedig, ljög skalden.
Hvarje familj måste hålla sig med egen rodd- båt.
För min del är jag så rik vorden på mina böcker, att jag har ångslup.
J a.
.
och så har vi isbjörnar, som vi leder i band på gatorna, och.
.
.
— Ach pfui!
sade Fräulein Lisbet.
Att ni inte skäms att sitta och narras!
Tror ni inte jag läst geografi?
— I s b j ö r n a r.
.
!
— Om jag berättade sanning, skulle ni kanske tro mig än mindre, sade skalden.
Berlin — Stockholm, det är som en adresskalender mot en saga ur Tusen och en natt!
— Har ni sett skimret öfver gator i regn och ljus — ett skimmer som af månbelysta vatten!
Har ni känt, hur det suger och fångar, detta skimmer, hur ens blickar drunkna i det, tills man föres in mot något obegripligt, stort, främmande, sagoblänkande.
.
.
tills äfventyret börjar blomma omkring en!
Ser ni, så lyser Stockholm om kvällarna.
Vatten och ljus, vatten och ljus — en rymd som af sagoglittrande drömmar, en glans som af sväfvande äfventyr!
Och rundtom- kring sorlar detta underbara språk, som är sagans eget.
Ack, ert språk är ju också vackert, det är rikt och mjukt.
Men det är just det, ser ni, att det är för böjligt, för smidigt — zu anpassungsfähig!
Det kan skrida fram i stolt andakt med Goethe, det kan dundra och profetera med Nietzsche, det kan sörja och snyfta med Lenau, det kan läspa och hväsa med Heine, det kan le bredt och oemotstånd- ligt med Fritz Reuter — men det kan också helt ogeneradt tala Geschäft och lura bönder med herr Meyer bei Rosenthal und Sohn.
Tyskan är ett ypperligt affärsspråk, men det är just hvad svenskan aldrig blir, ser ni!
Na- turligtvis måste den också nedlåta sig till både den ena och den andra lakejtjänsten, men den lyckas aldrig riktigt bra med dem.
Den är för vacker, det är saken, den är ett språk för skalder och sång, för präster och högtid!
Därför säga brackorna — die Philister — att den är tung och otymplig!
Ack ja, den är för förnäm att göra knoddbugningar, alltså är den stel och klumpig!
Den håller för mycket på sin värdighet för att låna sig till ekvilibristiska ordrytterier, alltså är den ordfattig!
Men det må för resten gärna medges, att inte är den ett språk för det praktiska lifvet.
En lyxar- tikel är den, just en lyxartikel och ingenting annat!
Som allting hos oss — åh, vi äro ett öfverdådigt folk, vi svenskar!
Verschwender sind wir alle, wissen Sie!
Och vi äro tillräck- ligt fattiga för att ha råd till det.
Det är bara för Diogenes, som solen uppenbarar sin Ijuflig- het, för folket i parasoller och panamas är och förblir hon en galenskap och en förargelse.
Es lebe der Leichtsinn!
Amen.
Sela.
Key, Karin Michaélis.
Har ni läst " Den Far- liga Åldern "?
Skalden gitte inte korrigera nationaliteten.
— Nog vet jag, hvilken ålder, som är farli- gast, sade han, och inte tror jag det är Karin Michaélis '.
Lilla barn — han lade armen helt varligt om hennes lif — jag blir riktigt Heine- sentimental, när jag ser på er: " — — Mir ist, als ob ich die Hände.
.
* und so weiter.
Fräulein Lisbet slet sig häftigt lös.
— Nicht doch!
sade hon.
För hvem tar ni mig?
För ett våp, en liten backfisch, som ingen- ting begriper, en — — —?
— Nu skall ni vara snäll, sade skalden, i det han tryckte ned henne på stolen igen, och sitta stilla och se på mig eller något annat vackert.
Inte skall man träta, så att den goda solen ser det.
Säg nu, att ni inte är ond och inte tänker bli det heller!
Det var något visst nytt, retsamt befallande i hans tonfall, och Fräulein Lisbet gaf honom en blick af bestraffande högdragenhet.
Men skalden bröt af den på midten, och Fräulein Lisbet måste förvirrad vända bort hufvudet.
Det retade henne ännu mera, och nu teg hon hårdnackadt med energiskt hopknipen mun.
Men skalden började betrakta sina skyar igen, och snart var han långt borta i det blå.
Då bröt Fräulein Lisbet plötsligen tystnaden.
— Ich liebe alle Sonderlinge, sade hon häftigt och oförmedladt, och det är min störa sorg, att alla behandla mig som en fullkomlig hvar- dagsmänniska.
Skalden såg på henne litet frånvarande, men så med ens blef han intresserad.
Aha!
log han förstående för sig själf.
— Det finns inga hvardagsmänniskor, sade han högt.
Alla gå vi och bära helgen någonstans inombords.
Och er helg — vill ni, att jag skall säga er, hvad som är er helg?
Det är inte äfventyret, som ni kanske tror nu, inte detta lockande, stiligt förfärliga-förbjudna, som skulle ta er som en öfvermäktig stormhvirfvel och föra er bort, långt, långt b o r t.
.
.
mot något out- sägligt, obegripligt, underbart.
.
.
För så har ni drömt?
— Ja, kom det häpet, liksom ofrivilligt.
Hur kan ni veta?
— Men har ni tänkt på, hvad som skulle komma bortom allt det där — efter alltsammans?
Ja, det har ni också!
Ni har tänkt så här: Detta skall bli mitt lifs stora helgdag, och sen må hvardagen komma.
En enda gång vill jag ge mig hän, bara ge mig hän utan tanke och utan vilja, låta lifvet brusa fram öfver mig!
Och s e d a n.
.
.
sedan skall jag bli förståndig, och jag skall gifta mig och skaffa mig ett hem och ha det tryggt och — triste!
.
.
.
Så har ni tänkt, och kanske skulle det kunnat gå er så.
Men nu får det inte det, liebes Kind!
Ni är för god till det — ja, just det, ni är alldeles för god.
Och den godheten är inte till för att kastas bort för ett kort lyckorus — den skall räcka till för ett helt lif.
Och just det som ni nu kallar er hvardag, skall bli er helg!
Den helgen kan jag redan nu läsa mig till i edra trogna gråblå ögon, den sjunger i er spröda, sköra röst, den ringer i ert veka lilla jungfruhjärtas varma, sunda pulsslag.
Ack, vänta bara, tills ni kommit öfver en del, så skall ni få se, hur snällt er äfventyrslängtan kommer att lugna sig.
Ni skall göra hela ert lif till ett stillsamt vackert, ljust äfventyr i stället.
Ni får inte tycka, att jag är banal, men för er gäller verkligen det gamla: — Äsch, det är ingen ordning på er, sade Fräulein Lisbet förtrytsamt.
Man vet aldrig, om ni menar allvar eller skämt.
Äro alla sven- skar likadana?
— Vet ni, jag känner till en hel del svenska författare: Strindberg, Ellen Och ni hör verkligen till de få människor, som kunna bli lyckliga.
Ty ni har — troheten!
De sutto alldeles tysta en stund.
Gatan började lifvas igen efter middagsslummern, och sorlet steg allt tydligare upp till dem.
Men " T r a u t e s Heim Gluck allein. "
— 655 — alltjämt satt solen på himlen i lugn och skälm- aktig förväntan, och skyarna dansade i vinden.
Plötsligt fattade Fräulein Lisbet skaldens hand och kysste den.
— Det är, som om jag känt er många, många år, sade hon skyggt och lågt.
Skalden ryckte till men svarade ingenting.
Och i detsamma ringde det skarpt i tamburen.
— Ach Gott!
skrek Fräulein Lisbet.
Nu kommer min — — Det kommer någon.
— Der Papa und die Marna, nicht wahr?
sade skalden, i det han med en suck af lätt- nad tornerade samtalston.
Hvar skall jag gömma mig?
Eller skall jag gå?
Fräulein Lisbet såg på honom med en egen- domlig blyg och varm blick.
— Nej — — nej, sade hon dröjande.
Och så med liksom skuldmedveten hastighet: — Det är någon, som jag lofvat att gå ut och gå med.
Men jag tror inte, jag har lust — — jag stannar hellre hemma — i dag.
— Nej, sade skalden med plötsligt allvar, i det han reste sig upp, jag förstår — — Och ni skall hålla, hvad ni lofvat.
Gå ni och möt honom.
Ni har väl någon bakväg åt mig att slippa ut genom.
Fräulein Lisbet stelnade till.
Utan att säga ett ord, gick hon hastigt förut för att visa vägen.
— — När skalden en stund därefter satt i sitt fönster, märkte han, att solen af idel snopen- het hade gått och gömt sig bakom ett stort, tjockt moln, och strax därpå såg han paret komma ut ur porten.
De gingo hastigt utan att se sig om och tycktes samtala lifligt med hvarandra.
Han sände ett litet leende efter dem.
— Är du nöjd nu, ståndaktige Josefus, sade han med en viss bitterhet, i det han hånfullt slog sig själf på höften.
Nu tror jag, att du har gjort dig förtjänt af en liten tupplur på middagen.
.
.
Åhå ja, ja, man börjar bli gam- mal.
.
.!
Men sofva bra kommer jag nog att göra, fortsatte han monologen, medan han makade i ordning kuddarna på schäslongen.
.
.
" Gutes Gewissen sanftes Ruhekissen.
.
. "
Sanftes Ruhekissen, upprepade han och hvirflade om med dynorna, Gutes Gewissen, sanftes Ruhekissen — — Åh hå — — det är uttydt: " När samvetet är rent så sofver m a n s å l e n t. "
— — " Och sofva ".
.
.
det är godt för skalder att få Rej ' Håka.
Skiss af E s t e r Hagberg.
M JÖLNAREN vid Tomtebodaforsen är en myndig och betrodd man.
Det har gått väl för honom i tiden.
Lyckan är med ho- nom.
Det är nu länge sedan kvarnen stod stilla för vattenbrist.
Forsen dånar och brusar, full af Herrens välsignelse.
Mjölnarens åker- lappar äro feta och goda.
Lyckan är med svinen, de äro friska och feta.
Mjölnarens käring är frisk och fet, hon med.
Godt lag i händerna, allting blir drygt där i huset.
Se, nu är det nog så, att det finnes tomtar där vid kvarnen.
De ha hållit till där i många år, och mjölnarfolket vet att hålla sig väl med dem, kan veta.
Mjölnaren äger en endaste dotter, ljuflig som våren är hon.
Pojkarna bli från sina sinnen för hennes skull.
Hon leker i deras tankar under arbete och hvila.
Ljus som en ängel är hon, lätt som vinden, ögon med älskogs- längtan på djupet.
Skratt och solsken följer med henne, längtan och drömmande tankar, där hon gått fram.
Mjölnaren har fått sig en ny dräng.
Han kom på morgonen.
Greta var inte hemma den dagen.
Men så på kvällen, då mjölnaren och drängen skulle in och äta kvällsvard, så satt hon inne i stugan.
Mjölnaren steg inom dör- ren först, drängen efter.
Han tittade på jän- tan och blef alldeles mörkröd i ansiktet.
Men han sa aldrig ett ord.
Jäntan skrattade, så tänderna lyste.
Hon gick fram och tog drängen i handen.
" God dag, du, och välkommen till vår ' at. "
Se det var en snäll jänta, vänlig som solen.
Drängen molteg och satte sig att äta.
Han slefvade i sig gröten och stirrade ned i träfatet, utan att en enda gång lyfta på ögo- nen.
Jäntan satt vid spinnrocken vid fönstret och spann lin.
Drängen undvek den jäntan så mycket som möjligt var.
Han gick aldrig in i ladugården, då han visste, att hon var där.
Han talade aldrig vid henne — men ändå lekte och log hon i hans tankar, dansade hon för honom i drömmen.
Drängen blef ängslig.
Hade aldrig varit ute för så ' nt förr.
Greta tyckte om sällskap, och när det nu inte fanns mer än en ung pojke på gården.
Hon gick ner till kvarnen.
Drängen var ensam, gick där och stökade, mjölig och varm.
Jän- tan satte sig på en mjöllår och tittade på ho- nom.
Så bra han såg ut.
Ljust lockigt hår och blå ögon, lång och reslig.
Synd att han var så blyg.
Det dånade i kvarnstenarna.
Greta fick skrika så mycket hon orkade, för att drängen skulle höra henne.
" Tycker du om att dansa? "
— Drängen lyste upp.
" Nog för att jag gärna vill dansa förstås. "
— " Då kan du få gå med till Krakologen i kväll.
Där ska ' bli dans, och jag går dit.
Spelmans Lars har fått fiolen sin lagad nu. "
— Mjöl- narmoran kom i dörren och ropade, att det var mjölkdags.
Jäntan steg upp och skakade mjölet af kjolen.
" Gör dig i ordning till klockan tio, det är passlig tid. "
Drängen stod och såg efter henne.
Kors, en så ' n fläta hon hade, tjock och lång var den, glänsande som guld.
Han tyckte förresten, att allt lyste och glänste omkring honom.
Han satte i med att tralla och sjunga.
" I ung- domens blomstring jag satte också min tro till en flicka så rar.
Men den flickans hjärta af falskhet var fullt, af Gud får hon en gång sin lön. "
Drängen tvärtystnar.
Falskhet.
Hur kom han på just den visan!
Nej, falsk var nog inte mjölnarens Greta.
Trofast som him- melen skulle hon bli mot den pojke, till hvil- ken hon vände sin håg.
Trofast som guld.
Drängen suckar så tungt och går att röra i hafren.
Solen har gått ner, och sommarnattens trolska skymning breder sig öfver nejden.
De unga från kvarnen vandra uppför stigen, som leder till Krako.
Drängen är helgdagsklädd och fin.
Greta har svart kjol, rödt lifstycke öfver hvita tröjärmar, öfver håret ett litet hvitt snibbkläde.
Hon rycker upp långa linnéarefvor och hänger öfver barmen.
Dånet från forsen hörs dämpadt hit upp.
Granskogssus — då och då fågel- kvitter — skogens mystiska lif — skogens underliga tystnad.
Jäntan känner sig beklämd.
Hon fattar tag i drängens ena hand.
" Låt oss gå så, det är bättre. "
Så säger hon hastigt: " Berätta mig något om, hur du haft det förut, innan du kom till oss.
Lefva dina föräldrar? "
Drängen ser bort, och det hörs, som om han snyftade till.
" Far har jag aldrig haft någon.
Mor min kom i olycka för en herreman på herrgården, där hon tjänade piga.
Hon blef bortföst där- ifrån, förstås.
Jag kom till världen i en back- stuga, och där bodde vi sedan, mor och jag.
Mor gick på dagsverke i bondgårdarna, och när jag blef så stor, att jag kunde följa med henne, så tyckte hon väl, att nu var det värsta öfver — — Men så började hon hosta, hade väl farit för illa med sig, kan veta.
" Hon dog, och jag kom på socknen.
Dåligt med mat fick jag, men mycket stryk. "
Drängen knöt händerna, och ådrorna i hans panna svällde höga.
" Gud sig förbarme, så en krake får slita.
Så kom jag slutligen till en mjölnare, och där blef det bättre.
Men se, jag låg i kvarnkam- maren om nätterna, det var just inte så bra.
Tycker inte om att höra forskarlen spela låtar nätterna igenom.
Man kan bli förstörd i hufvudet af det.
Men jag hörde låtar och lekande toner, nätterna igenom, och jag tyckte till slut, att jag blef yr i hufvudet, och tankarna foro hit och dit.
Se, det var en så gammal kvarn, ensligt och dystert låg den.
Mjölnarfar var gammal och dyster, hade mycket tillsammans med de osynliga.
Han gick och småpratade för sig själf.
Jag var glad att komma därifrån och hit. "
Greta ser medlidsamt på honom.
" Du har haft det svårt, Håkan, men du är så ung.
Du skall få se, att lifvets glädje nog kommer till dig. "
Håkan trycker hennes hand hårdt i sin.
Lifvets glädje, lifvets glädje, jublar det i hans bröst, ringer det i hans öron.
De ha nu hunnit igenom skogen.
Sjön blän- ker fram mellan granstammarna.
— - Skratt och fioltoner höras.
De äro snart framme vid Krakologen.
Greta börjar springa, ögonen lysa på henne.
Just som de komma fram, sätter spelmans Lars fiolen till hakan.
En dundrande slängpolska blir det.
Håkan kän- ner något underligt i hufvudet.
Greta sträcker fram armarna mot honom.
Han famnar henne hårdt och fast.
Gud, så den polskan går.
Detta är lifvet, röda leende läppar, glänsande ögon, rund, fast midja.
Hej- san, fiolen skrattar och drillar.
Aldrig har Håkan dansat en så härlig polska.
Fast och stadigt håller han jäntan i starka armar.
Hen- nes fötter nå sällan golfvet, lätt som en fjäder är hon.
Logen är alldeles full af människor.
Pojkar och jäntor äro komna långa vägar ifrån.
De dansa, så svetten lackar.
Spelmans Lars är outtröttlig i kväll — — Slängpolskor och le- kande låtar i rask följd.
Han är också ovan- ligt lifvad i kväll.
Se, det vankas brännvin — — det rara brännvinet.
Lars smackar med tungan — — Det sätter lif i kroppen.
Hej, så det går.
Han stampar takten med foten.
Ingen ledsen här.
— — Älskog i luften — — Blommande hägg, smekande människobarn.
Håkan och Greta stå under den stora björken.
Han brinner som i feber.
Han kysser hennes varma, friska mun, en gång, många, många gånger.
Det är dock underligt, detta med Greta.
All hennes stolt- het är borta.
En stor stark glädje griper henne.
Detta måtte dock vara kärleken.
Greta har aldrig känt något sådant förr.
Himmelen börjar brinna i öster, gyllene, röda flammor.
Spelmans Lars säger stopp.
Han lägger ner fiolen i lådan.
De unga storma fram rundt omkring honom.
" En till, en en- daste låt, " ropa de.
— " Nej, nu går jag hem och lägger mej.
Full och trött är jag.
Det är ni allesammans med förresten.
Gå hem, säger jag, gå hem. "
Den lilla grå gubben slår ifrån sig med bägge händerna och tränger sig obevekligt fram genom mängden.
Det är väl bäst att ge sig iväg då.
I flockar tåga de åstad, sjungande och trallande.
Pojkarna med ar- marna om jäntornas lif.
Nu går solen upp.
Söndagsmorgon — — linnéadoft — — fågelsång — — ungdoms- glädje — — brinnande hjärtan.
På stigen, som leder ner till kvarnen, vandra Håkan och Greta hand i hand.
" Greta, hur skall detta gå?
Jag är för fattig och för usel för dig.
Mjölnarfar blir ursinnig.
En så ' n — 556 — måg som jag godtar han aldrig. "
Greta ser litet betänksam ut.
" Vi få ha det för oss själfva så länge, " säger hon, " kommer dag, kommer råd.
Vi få se till, att far och mor ej märka något. "
Den sommaren var en härlig tid för Håkan.
Hur kunde lifvet vara så skönt?
Då de gamla lagt sig på kvällen, smyger sig Greta ut till honom.
Hon klifver ut genom kammarfönstret.
De bruka smyga sig ner till grottan vid älf- stranden.
Där ser ingen dem, och där är tyst och svalt.
Det är högsommar nu, en varm kväll med åska i luften.
Forsen dånar mäk- tigt.
Greta skakas af en rysning.
" Låt oss gå härifrån, " säger hon.
De sätta sig nere vid älfstranden.
Håkan ser drömmande ut öfver forsen.
Så slår han sin arm om Gretas lif.
" Greta, min jänta, hur är det med dig? "
— " J a g känner mig så ängslig för framtiden.
Ack, om vi väl vore gifta. "
— Håkan rycker till, rösten darrar.
" Greta, håller du mig mycket kär? "
— " Kärare än mitt lif, kärare än allt på jorden. "
— " Då, Greta, då kan ingenting skilja oss åt. "
Visst var drängen bra.
Mjölnarfar hade ingenting att anmärka på honom.
Han skötte sitt arbete ordentligt, flitigt och ärligt var han, glad och rask.
Och så var han nykter.
Det var nu allt en god sak, det visste mjölnaren.
Han hade minsann varit ute för drängar, som fyllan tagit öfverhanden med.
Stupfulla hade de kommit hem.
Arbetet blef efter, ofriden kom i gården med sådant folk.
(Forts.) Fröken Apocryphia Swärd Fru Veronica Hjelm.
till (Med anledning af uppsatsen " Kvinnliga kvinnor " i Idun n:r 37) MIN FRU!
Jag vägar sä er titulera ty Eder egenskap af laggift fru är klar.
Gunås, man " fröken " är ännu — med länts flädrar vill man ej stoltsera ...
Nåväl, min fru!
Haf hjärtligt tack för orden Ni yttrade om äktenskapsfrekvensen, om barnuppfostran, hushållskompetensen och sanna kvinnors rätta plats på jorden.
Jag tidigt sopa, sy och diska lärde — tar småbrödsbaket som en helig plikt och lägger vid omeletten största vikt — men ingen man har insett än mitt värde ...
Slätkammad, enkel, anspråkslös och stilla jag aldrig snobben och högfärd tålt.
Mitt hjärta, ärbart under förklä ' t doldt, sig låter ef af tidens ondska villa.
Att ständigt sä mig skicka som sig borde för männen är jag liksom litet blyg och rodnar gärna, längtar blott i smyg att någon mig den höga äran gjorde mig som sin äkta maka estimera.
Men önskvärdt vore, att den man mig valt — allt annat är mig alldeles egalt — en sorgfri framtid mig kan garantera.
Hos far och mor jag vankar än på nåder och äger knappt en vrå att kalla min.
Men tiden lider och en hvar tar sin — studeniskor gifta sig.
En ann ' får gå där ...
Det är beklagansvärdt, det är för galet att åkta kvinnlighet blir oförstådd och huslighet och annan dygd försmådd och mannen tanklöst väljer endast skalet ...
T i l l f y l l n i n g: Gelé eller sylt.
G l a s y r: 1 h g.
florsiktadt socker, 2 msk.
vatten, 1 tsk.
citronsaft, 50 gr. sötmandel, 10 gr. pistaciemandel.
Beredning: Smöret får kallna dch röres tills det .blir hvitt och pö- sigt.
Äggen och sockret röras i 20 min., hvarefter d e t rörda smöret och mjölet tillsättas.
E n plättpanna upp- värmes långsamt och penslas med ski- radt smör, i hvarje rum lägges 1 msk.
af smeten och kakorna gräddas i or- dinär ugnsvärme.
N ä r d e ä r o kalla, läggas d e t v å och t v å p å hvarandra med sylt eller gelé emellan.
De gla- i seras därefter med en blandning af sockret, vattnet och citronsaften och beströs med den skållade och fint hac- kade söt- och pistaciemandeln.
Bakel- serna skäras midt itu, så a t t de bilda halfmånar och serveras till kaffe, vin eller glass.
S o p p a p ä r ö d v i n (för 6 pers.).
V2 kkp- röda sagogryn, 2 l i t.
vatten, IV2 — 2 kkp.
krossocker, skalet af V2 citron, 3 del.
rödvin, 1 kkp.
r ö d vin- bärssaft.
Beredning: Sagogrynen sköljas och påsättas i kokande vatten tillika med sockret och citronskalet.
När gry- nen ä r o klara, tillsättas vinet o c h saften.
Soppan serveras genast med skorpor eller biskvier.
BÄSTA SNITT 0MS0R6SFULLASTE ARBETE PR1AAA TYSER » .TILLBEHÖR ERHÅLLAS 1 DE FLESTA KAPPAFFÄRER I RIKET S kol kläd n i n g å r af prima b l å c h e v i o t RECEPT: Marinerade lammkotletter o k t p i g g v a r (för 6 personer).
(för 6 personer).
12 lammkotletter, 50 ålder: g 9 10 11 12 13 Patent.
och 2 K fiskar p å omkr. 9 h g.
st., 7 s citron, gr. rimmad, kokt oxtunga, 2 tsk.
salt 2 msk.
salt (30 gr.).
(10 gr.), Va k.
hvitpeppar.
p r i s Kr.
15.25,16.-, 16.50,16.75,17.25,18.-, 18.75,19.50,20.50 B e r e d n i n g: Fiskarna urtagas, M a r i n a d: 2 tsk.
finhackad röd- sköljas val i flera vatten och torkas lök, 4 persiljestjalkar, 2 lagerblad, saf- med en fiskhandduk.
Hufvudet får s i t t a ten af 1 citron, 2 msk.
matolja.
kvar och gälarna klippas bort.
Fenorna anering o c h stek- afputsas, men bortskäras e j.
E n djup n i T n i g l: l 60 p gr. A.-B.
NORDISKA KOMPANIET, smör, 2 del.
fin- » skåra skares längs efter ryggbenet p å stötta skorpor, smält 60 gr. kallt smör, ltya den mörka sidan af fisken för a t t d e t del.
köttsky eller buljong.
hvita skinnet på andra sidan ej skall spricka.
Fiskarna gnidas in- och u t - B e r e d n i n g: Kotletterna böra hug- gas med långa ben och vara omkr. Känner n i trötthet, behöfrer vändigt med citronsaften och saltet 2 cm.
tjocka.
De torkas med en duk, ni krafter, ät hvarje frukost samt få ligga 1 tim., hvarefter d e urvriden i h e t t vatten, putsas, benen GYLLENH AMMARS pat.
Haf re- ånyo torkas.
De läggas p å fisksilen skrapas och kotletterna bultas p å ker, 150 gr. mjöl, skal och saft af Klipp sönder dessa i o bitar, som d e n hvita sidan upp och kokas gryn och Hafremjöl — trött- med båda sidor, späckas med späcket och V citron.
ritningen visar, sade hon, och bilda heten försvinner.
Tillverkas omkr. 15 — 20 min.
— Fisken blir hvi- tungan, skuren i fina strimlor, ingnidas T i l l j ä r n e t: Vs msk.
smör (10 tare om man kokar d e n i tvä tredjede- af bitarna: under läkares kontroll.
lar vatten och en tredjedel mjölk med med kryddorna och läggas p å e t t fat.
gr.).
r e d n i n g: 1) 1 stor och 1 liten triangel; Smöret röres, tills 7 gr. groft salt till hvarje lit.
vätska.
De beströs med löken, de fint skurna d e B t e blir i t t och pösigt, hvarefter 2) 1 stor ooh 1 liten kvadrat; — Piggvaren lägges u p p på servett, persiljestjälkarna och lagerbladen samt äggulorna, h v sockret, mjölet och citron- gjutas med citronsaften och mat- garneras med persilja och vackert 3) 1 större^ triangel; skalet tillsättas och massan röres / skurna citronkiyftor och serveras med oljan.
Häri få de marineras V2 tim., tim. Sist nedskäras de till h å r d t skum hvarunder de vändas 4 ggr.
De upp- 4) 1 större kvadrat.
KÖKSALMANACK hollandaise-, kraft- eller hummersås.
slagna ägghvitorna.
Våffeljärnet upp- tagas (kryddorna skakas af), inklappas Barnen fingo sysselsättning nog, men i en duk, doppas i det smälta smöret värmes så småningom p l båda sidor jocih Redigerad af Stekt tjäder (f. 6 — 8 perso- och vändas i de s t ö t t a skorporna.
E n smörjes med smält smör eller hvitt lyckades dock lösa alla fyra uppgif- ner).
1 tjäder, 1 hg.
späck, 3 — 4 msk.
stekpanna upphettas, smöret brynes vax.
E n slef af smeten påhälles, järnet terna.
Huru hade de sammanfogat bi- E l i s a b e t h Östman.
smör, 2 tsk.
salt, 4 del.
buljong, 5 i däri, kotletterna läggas i och stekas vändes, hvarvid noga tillses, a t t den tarna?
Heid Verle.
5 — 8 min.
p å hvarje sida.
De upp- sida af järnet, som ä r mest het, vän- lunch, af Elisabeth östmans Husmo- del.
tjock giädde.
Lösning insändes undertecknad med läggas i krans p å varmt serveringsfat, des uppåt under gräddningen.
Våfflan B e r e d n i n g: Tjäderhönan h a r d e t dersturs i Stockholm.
finaste köttet och beräknas för 6 pers. [pannan vispas ur med den kokande tages ur järnet med en gaffel, put- namn och adress till Bed.
af Idun u n g tjäderlupp h a r äfven väl- buljongen, och såsen hålles öfver kot- sas med sax, lägges på brödgaller senast den 22 oktober 1911.
Å kuvertet FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR En smakande kött, och räcker för 8 — 10 j letterna.
Fatets midt garneras med 2 i spisen, så a t t den ej mjuknar.
Upp- kkp.
äppelmos, tillsatt med 30 gr. fint läggas p å tårtpapper p å varmt f a t och bör angifvas pristäfling n: r 40.
VECKAN 8 — 14 OKT.
1911 pers. — Är fågeln frusen, bör d e n tinas u p p i varmt kök, rensas och få rifven pepparrot, eller ock med cham- serveras med sylt eller kompott eller De t v å första r ä t t a lösningar, som skurna i skifvor och frästa i till kaffe eller t e.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ligga i ljum mjölk öfver natten.
Den pinjoner, vid d e n därefter verkställda gransk- smör.
Rundt om garneras med persilja torkas därefter väl, späckas med fina J ä r n e t smörjes endast till de första ningen påträffas, erhålla följande p r i s: chateaubriand med brynt potatis; våfflorna.
mjölk; kaffe eller t e med vegabröd.
späck strimlor och uppsattes.
Fågeln j eller salad.
1: a p r i s: en f örsilfrad brosch eller M i d d a g: Kokt piggvar med holländsk!
stekes i gryta som järpe, men fodrar j Serveras med fransk potatis eller sås och p o t a t i s; stekt tjäder med sa- 2 — 3 timmars stekning, beroende p å om blommor af potatismos.
också böcker — fritt v a l — till e t t lader; citronkräm med Majas glassbröd.
d e t ä r höna eller tupp.
Skares, g a r -.
neras och serveras med afredd sås, till- | V E C K A N S P R I S T Ä F L I N G.
värde af 10 kronor.
2: dra pris: böcker S o p p a p å b r y s s e l k å l (för 6 MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; satt med tjock grädde och kallt smör till e t t belopp af 5 kronor.
ha fre grynsgröt med m j ö l s; glödstekt samt, om så önskas, med 1 m ?k.
rödt personer).
35 brysselkålshufvud, 3 l i t.
vatten, 1 msk.
salt (till förvällning), sill med p o t a t i s; ä g g; mjölk; kaffe vinbärsgclé.
PRISTÄFLING N:R 4 0.
IV2 ^-g- färskt, magert fläsk, 1 liten röd- eller te.
M i d d a g: KÖttkroketter med LÖSNING TILL PRISTÄFLING N:R 3 6.
lök, 2 msk.
smör (40 gr.), 4 msk.
TRIANGLAR O C H KVADRATER.
champinjonsås; soppa p å rödvin med C i t r o n k r ä m (för 6 pers.).
Skal mjöl (40 gr.), IV2 lit- efterbuljong, / EN RÄKNEGÅTA.
skorpor.
och saft af liten citron, 2 del.
kross- lit.
mjölk, salt, hvitpeppar, socker.
Barnen sutto en kväll kring bordet TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; socker (190 gr.), 1 del.
franskt vin, I Det var 10 bröder och 3 systrar.
B e r e d n i n g: Kålen rensas, sköljes och spelade domino.
Leken tycktes bli vildpastej (rester från söndag) med l / del.
vatten, 6 äggulor, 2 del.
tjock Vid d e n företagna granskningen af och förvälles i 15 min.
Fläsket skares enformig.
D å kom moster Malin med brynt potatis och lingon; mjölk; kaffe grädde.
i tärningar, löken skalas, hackas fint eller t e.
M i d d a g: Selleripuré med B e r e d n i n g: Citronen sköljes väl | och fräses i smöret tillsammans med två s m å papper skifvor, som sågo u t de insända lösningarna h a de två först stekt bröd; kokt torsk med senapssås.
och torkas, skalet afrifves mot sock-1 påträffade r ä t t a lösningarna lämnats fläsket omkr. 10 min.
Kålen vrides så h ä r: ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ret, som därefter lägges i en blank-!
i en duk, hackas fint och fräses v a l af följande personer, hvilka alltså er- skurad kastrull.
Citronsaften pressas hafremjölsvälling; strömmingslada; ä g g; med fläsket och mjölet.
Den kokande hålla d e utfästa prisen.
Första mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Späc- ut och blandas m e d sockret.
Vinet, buljongen samt mjölken spädas p å och p r i s e t: F r.
Anna Runnqvist, Älf- kad gödkalflefver med p o t a t i s; äppel- vattnet och äggulorna tillsättas och i soppan får koka under rörning 15 min.
blandningen vispas, tills sockret smält.
I Soppan silas, om s å önskas, afsmakas kompott med vispad grädde.
sjö.
A n d r a p r i s e t: Herr Ivar Åker- Kastrullen flyttas d å Öfver elden och man, Västerås.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; krämen får under kraftig vispning med kryddorna och serveras med höns- marinerade lammkotletter med brynt sjuda, tills den ä r tjock och pösig.
queneller eller stekta brödtärningar.
Äggvåfflor (omkr. 5 laggar).
p o t a t i s; mjölk; Jtaffe eller t e.
M i d - Krämen upphälles och vispas tills d e n d a g: Soppa på.
brysselkål med prins- är kall.
Om s å önskas, tillsättes där- 210 gr. fint smör!, 4 ägg, 150 gr. soc- korf; äggvåfflor med sylt.
efter den till h å r d t skum slagna gräd- TIDSFÖRDRIF.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; den.
Serveras i kompottskål med bakel- pannstekt sill med p o t a t i s; ä g g; mjölk; ser.
kaffe eller t e.
M i d d a g: Sjömans- Halfva satsen räcker till fyllning i biff å l a J u n o; saftkräm med mon- en stor t å r t a.
Grädden bör då uteslutas.
damin och mjölk.
Vänd på mig h u r d u vill, d e t gö M a j a s g l a s s b r ö d (för 20 pers.).
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; detsamma, köttstufning i snäckor (rester från 3 d e l.
skiradt smör, 6, ägg, 3 del.
Det profvet u t a n svårighet j a g t å l.
fredag); ä g g; mjölk; kaffe eller t e.
fint strösocker, 3 del.
hvetemjöl.
Till pannan: I / msk.
smör M i d d a g: Ärtpuré med stekt bröd; (30 gr.).
kokt fläskkorf med potatismos.
Lackerad i val- fri färg med slipadt kri- stallglas Plättar och ELafpegryn Hafremjöl t s STUREPLAN.
2 1 2 1 i 1 2 PALINDROM.
1 0 Pannkakor, Kr.
58. —, Kött-Bullar med aflångt glas bli porösa och läckra om vid tillagningen litet af den forskö- T nande i n - I _ verkan som Akta Göteborgs- Knäckebröd.
Gxygenol-Tandpulver tillsättes.
S e bruks- Hygienkontrollant; utöfvar pä Edra tänder vid flitigt b e - anvisningen.
D:r G.
Hjort agnande.
Dess verksamma bestånds- af Or näs.
elar stärka tänderna o c h gör dem Aktiebo hvita p å grund af sin blekande för- Tel.: 11 &amp; 929. måga.
Uppfriskar tandköttet.
f Bröderne Ljunggren H.
&amp; P.
A.-B.
Ad.
Fr. Kyrkogata 7 Piano- och Orgelfabriker, Arvika.
Kungl.
HofleverantSrer.
Flyglar, Pianinon, Orglar.
3.
6, SWAJ ?TZ ' HÖGSTA HYETEMJÖLSTYP (GROFMALEN) (FINMALEN) " SNÖFLINGAN * " SVAN E H * J.G.S.
J.G.S.
Högsta Världsutställningspriser.
EKSTRömS Rikhaltiga variationer.
Begär priik.
TMihilmi Bruk, TMahilm.
ÖRLBRO Krn-TEHN-FflBRIK ' STOCKHOLM.
laget Ostlinil &amp; Afmquist Begär alltid K o b b s T h é och tillse noga att de ' paket Ni erhål- ler är försedt med ofvanstäende skydds- märke ty detta är full garanti för att Ni får det bästa thé.
M.
S. Kobbs Söner, Göteborg.
Théimport.
Etablerad 1809.
Kr.
40.-.
Lagermans Bakpulver = Tomten = Knngl.
Hofleverantör.
FOrsiljningsmagasin: Beridarebani- gatan 27, STOCKHOLM.
— 657 Mångårig garanti.
Begär priskurant.
Stockholm.
Göteborg.
23 Drottninggatan.
15 Kungsgatan.
Malmö.
10 Baltzargatan 10.
Filialförest, i Stnlm: Dir.
Carl Bohlin.
NOfiRKÖPlr » M0RRKÖPINS
BOKSTAFSGATA.
Med a e t t kvinnonamn, med n e t t mansnamn och med k ett dåligt hand- lingssätt.
Vera.
RADHES ' LÖSNINGAR TILL TIDSFORDKIFVET I N: R 39.
KORSGÅTAN: 1) marskalkar, 2) F a l - kenberg, 3) verandatak, 4) tallbarren.
SÖNDEBDELNINGS- OCH SAMMAN- LAG GNINGSUPPGIFTEN: tar IBrsedf m d t ofvitasueacJe varumärke.
Hmit • Finnes i alla välsorterade Sybehörv,) Manufaktur- och Kgrtvaruaffärer.
det mycket noga med värmen?
Det är j u svårt a t t under e t t helt dygn hålla samma temperatur.
Lisa.
N: r 234.
Vore tacksam för upplys- ning, huruvida vid middag för endast herrar och där någon mer framstående person t. ex. biskop eller landshöfding är hedersgäst denne eller värdinnan skall bjudas först eller om d e t bör ordnas så, a t t båda bjudas samtidigt.
Nygift fru.
N: r 235.
Kan någon af Iduns läsarin- nor gifva mig e t t råd hur man skall få bort rynkor.
Finns h ä r några massagcapparater a t t få köpa?
Inner- ligt tacksam för råd vore Birgit.
Ansjovis i Ostronsås N:r 236.
Kan en statens tjänsteman i storstad med 1,800 kr.
inkomst gifta sig nu, d a lönen om några år blir 3,000 Erkändt bästa inläggning.
kr.?
Hur bör man i så fall förståndi- gast i n r ä t t a d e t for sig?
Kanske hust- Föi » run bör bidraga till inkomsternas ökan- de, d å hon kan det?
Mycket tacksam för goda r å d ä r Lärarinna.
ster för handarbeten o. d.
Hade t ä n k t N: r 237.
Finnes något botemedel för genomgå en kurs i tekniska skolan men sömnlöshet beroende af Öfveransträng- denna ä r j u 3-årig.
Undrar nu om det ning och nervositet?
A.
L.
Malmö.
ej gifves någon utväg där jag kan få N:r 238.
F ö r e t t recept å dietiska, förtjäna något med min teckning.
Hvar mjuka honungs- eller pepparkakor vore kan man f å lära s. k. konsthandtverk?
undertecknad mycket tacksam.
Lottie.
Mångårig läsarinna.
N: r 247.
Vore mycket tacksam få N: r 239.
Känner någon af Iduns läsa- veta något bra medel mot ömhet under rinnor något botemedel för darrhändt- fötterna, så plågsamt vid gående.
Har het?
Malin.
försökt åtskilligt, men utan resultat.
N:r 240.
Kan någon af Iduns läsarin- Prenumerant.
nor gifva upplysning om hvar man N: r 218.
Som j a g blifvit ordinerad grundligt får lära tillskärning af dam- a t t vistas i södra Europa i vinter men dräkter och klädningar.
Undertecknad icke kan förfoga öfver mer ä n 80 kr.
något kunnig i sömnad.
i mån., undrar jag, om någon k a n ge mig underrättelse om man kan, ock Tacksam 1911.
N: r 241.
Hur förvaras bäst r å frukt i så fall var, reda sig p å ofvannämnda belopp.
Tacksam för svar vore för vintern?
Husmor.
N:r 212.
J a g skall h a en tebjudning Maria.
för mina väninnor.
De bruka ofta bjuda N:r 249.
Skall en nygift familj först mig p å middagar, därför ville jag a t t se sina vänner hos sig eller tvärtom.
den lilla kvällsstunden hos mig skulle Jenny.
vara angenäm och väl arrangerad.
J a g N:r 250.
Någon bra orienterande bok kan icke laga någon mat, d å jag bara i kvinnofrågan?
K. har e t t r u m och spritkök, men j a g skulle vilja h a något godt och fint till teet ändå.
Gif e t t r å d å t Själf försörjande.
N: r 243.
Hur skall en nyttig-när-som- helst-klädning sys till vintern?
J a g har REDAKTIONENS BREFLÅDA: bara råd a t t skaffa en.
H.
S. Idun använder litterära bidrag F a t t i g flicka.
N: r 244.
Hvar får man lära sig koka och icke pamfletter.
L e n a.
Berättelsen ä r verkligen » allt goda karameller.
Obs.!
» Icke fabrik ».
för underhaltig. » Landtfru.
M o o r.
Sänd returporto!
N: r 245.
Hvar k a n m a n utbildas P a u l a H e n r y.
Svammel.
till fältskär?
Hur dyrt ställer sig S i d e 1 a.
Nej, inte om vi finge detta?
Fordras mycken läsning?
Hur betalt!
lång t i d t a r det?
Och det viktigaste af allt — kan man försörja sig så- X.
X.
X.
Vi h a ej kunnat leta början eller slut på artikeln, som före- som fältskär?
faller hoprafsad.
Skada på ämnet!
En kämpande syster.
D e s i d e r o. E j utan förmåga, men N: r 246.
Vore mycket tacksam a t t få ett r å d angående en lämplig syssel- vi h a ej plats.
sättning.
J a g har stor håg för teck- EXPEDITIONENS BREFLÅDA: ning.
Har i ett par år, hvarunder j a g lärt mig hushåll, dessemellan sysslat » R.
C. IL », Lund, 3:25 p r gäng.
med teckning, äfven sammansatt mön- » Pålitliga », Vadstena.
3 kr.
pr gång.
rx XJ ' X finsmaftapel I h var j e land, på h var j e tungomål, Jag ä r ocih blir i grund likväl den- samma.
E t t namn jag ä r — kanske du det hört stammas, Vid glasens klang och vid en bräddfull bål, När gläd t i g t kamrater tömt en skål För dig och för din egen hjärteflamma.
E t t namn, så rikt p å mjukhet och behag, Så mildt, så ljuft, som trastens sång våren.
Nå — h a r d u kommit gåtan n u p å spåren?
Är den ej klar för dig, som ljusan PNSVAS läsare af Idun äger rätt att c dag?
* • * denna afdelning framställa förfrågnin- Minns b l o t t: J a g ä r från båda sidor gar rårande husliga eller andra angelägen- heter till besvarande af läsekretsen.
Dock lika, förbehåller sig redaktionen oinskränkt be- Af största vikt Och hvarje tvifvelsmål skall genast togenhet att utesluta de frågor, hvilka anses sakna mera allmänt intresse.
Hvarje pu- ä r rationell t a n d v å r d m e d vika.
blicerad fråga kommer att besvaras, och ut- betalas för det bästa svaret ä någon af här S T O t t A T O L nedan införda frågor, som insändes till redaktionen senast 6 dagar efter detta num- mers dato, ett pris af 10 kronor.
genomgå någon sjukvårds- eller sama- 1 9 0 9 g N:r 227.
Kan någon af Iduns läsare ritkurs ville j a g härmed fråga, hvil- gifva mig adress p å ett hem för ogifta ken läkareook som vore d e n bästa mödrar d ä r d e kunna h a sitt barn a t t köpa, för a t t genom 3jälfstudium An T i g.
P.
hos sig, eventuellt m o t någon liten kunna lära något.
Tacksam för svar ä r Härjedalska.
betalning.
I Stockholm eller närmaste N: r 232.
Hurudan gymnastikdräkt be- omgifning.
Fordras d ä r något särskildt PH O N OLA PIANINON för a t t blifva upptagen pä, e t t sådant gagnas af de kvinnliga eleverna vid (Själfspelande af eget först- gymnastikinstituten?
Hvilka läroböcker hem?
F r u Margit.
bästa apparat) klassigt fabrikat N: r 228.
Kan någon af Iduns läsarin- och hvad ä r priset p å dessa frågar HOS Gymnastikdirektör.
nor ge upplysning hvar man bäst och N:r 233.
Vore tacksam om någon af Begär prisknrantl FLYGLAR billigast k a n rekvirera ä g g i partier om Iduns läsarinnor kunde upplysa mig 20 tjog.
Norrländska.
N: r 229.
Ilar ljust hår men märker om huru man tillreder den s. k. Bul- a t t d e t mörknar mer och mer.
Hvad gariska surmjölken.
Har flera gånger i olika skall jag göra för a t t få d e t ljust igen.
försökt efter d e t recept som medföljer » Milkacidinet » men aldrig lyckats.
Är mönster Tacksam.
o. stilar N:r 230.
J a g h a r fått mina kinder, näsa och händer förfrusna på så sätt, Intet Besvär * med vin, konjak, t t d e i köld blifva alldeles blåröda Piano - a oeh förorsaka mig e t t förfärligt stort kaffe, saft eller dylikt vid b e g a g n a n d e fabrik obehag.
K a n någon af Iduns goda Göteborg läsare gifva mig något r å d för bo- af V a s e n s (f. d.
N o r d s t j e r n a n s) L a x é r - X. Hofl.
tandet af d e t t a onda.
Tacksam för m a r m e l a d, d e t b e h a g l i g a s t e afförings- svar voro Maud.
Begår priskurant!
— Respektabla N: r 231.
J a g ä r mycket intresserad medel s o m e x i s t e r a r.
P å alla a p o t e k.
ombud antagas.
men som jag ej ä r i tillfälle a t t kunna FRÅGOR REBUS.
F Bestäl ningar å kal a Rät er En intelligent o c h energisk d a m såsom glaserad tunga och fågel, färser, å la dauber, vol-au-ven- af god samhällsställning kan erhålla ter, mayonnaiser, krustader, kroketter, äfvensom å matbröd, kaffe- anställning i Försäkringsaktiebolaget bröd, småbröd, bakelser, tårtor, glace, geléer och konfekt, likaså Heimdall för att inom Stockholm med Omnejd, dels på egen hand och dels å medvurst, fläskkorf, pressvita, kalfsylta, lefverpastej m. m., med biträde af kvinnliga agenter af- emottagas fiån 9 oktober — 15 december.
sluta Inbrotts- och Stöldförsäkringar.
Elisabeth.
Ö s t m a n s H u s m o d e r s k u r s, 34 Jakobsbergsgatan 34, 3 tr., Stockholm.
Rikstel.
Norrm.
1 0 8.
® Allm.
Tel. 9 3 0 2.
Förmånerna utgå i form af lön och provision.
Svar med uppgift om förut- varande sysselsättning och ref. m. m. torde sändas till bolagets hufvudkontor, Hamngatan n:r 12, Stockholm f. v. b. BREFLÅDA Bättre Siden A N S C H W E I Z E R - S l D E N F I N N E S I C K E!
Begär prof på våra nyheter i svart, hvitt eller kulört: Duchesse, Voile, Satin souple, Taffetas, Crépe de chine, Eolienne, Cötelé, MouSSeiine, 120 cm.
bredt, från 95 öre metern, Sammet och plysch till klädningar och blusar, äfvensom bro- derade klädningar och blusar i batist, ylle, lärft och siden.
Vi sälja endast garanteradt solida sidentyger direkt till privatpersoner, porto- och.
tullfritt till bostaden.
Schweizer &amp; C o.
, L u z e r n S 3 (Schweiz).
Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hofl.
ÄXÄ H a f r e g r y n H a f r e m j ö l AXA Hafregröt regelbundet hvarje dag; till frukost håller magen i ordning.
Äfven Ni k o m m e r efter e t t försök m e d d e t h ä l s o s a m m a o c h billiga " Kathreiner " a t t föredraga d e t s a m m a framför d e t skad- liga o c h d y r a bönkaffet.
" Kathreiner " ä r sedan m e r än 2 0 å r tillbaka bepröfvadt o c h drickes dagligen af millioner människor.
" Det ä r fråga o m Eder hälsa. "
' J-S-r-r * CIUMCARNISI IRACTOFN Köttextrakt}} gör den därmed tillredda födan kraftigare och bättre, utan att därvid förtaga ma- tens egen naturliga smak.
Det är ett enastående me- del, som ingen förståndig husmor borde underlåta att använda.
Bruksanvisning medföljer hvarje burk.
A N N O N S E R skola vara Inlämnade till Legitimerad sjukgymnast I jungfrus ställe.
Expeditionen senast fredag för att Bättre flicka erhåller plats till den 1 söker plats nu genast.
Goda betyg och kunna införas I följande veckas num- nov.
i liten familj p å landet.
Lön 15 rek.
Talar franska och något tyska.
mer.
kr.
pr mån.
Svar inom 14 d a g a r med Svar till » Oktober — Jul », Iduns exp.
foto.
t i U » Landtgård », Iduns exp.
LEDIGA PLATSER H o t e l l W i n d s o p A young English lady, EN SKICKLIG KOKERSKA använder daughter of a naval officer, desires R o m.
helst KlafrestrÖms spislar.
Dessa b a k a a situation i n a Swedish family a s bättre ä n alla andra, d å ugnen upp- companion, t o talk English with girls BILDAD ung flicka, som vill utbilda värmes fullkomligt jämnt.
Begär pris- of over 15 years.
References, Swedish Första klass familj ehotell.
Centralvärme, hiss och sig i tyska, k a n få plats i en tysk- kurant, gratis och franko från B r u - and English.
Apply, » H.
M. », St. Nyg.
svensk familj såsom hjälp i hemmet.
k e t, Klafreström.
11,2 v. h., Göteborg.
badrum.
• Fuliptändigt som medlem af familjen.
Svar med närmare upplysningar t i l l Enda hotell t Rom där svenska talas.
Brej be- Frati Direktor Hittenkofer, Strelitz, Alt in Mecklenburg.
OBS.!
I frisk småländsk skogstrakt PLATSSÖKANDE svaras på svenska.
emottages 9-årig väluppfostrad gosse BÄTTRE barnkär flicka får plats som som studiekamrat t i H hurtig jämn- ba inf röken i yngre familj, bvar till Castelli &amp; Lanten ay.
» ramiljemedlem », Lidmans Annonsbyrå, UNG lärarinna önskar mot fritt vivre åring.
Utmärkta ref. Pris 65 k r.
p r vistas som hjälp och sällskap hos ä l - mån.
Svar till » Prästgård;), Iduns exp.
lledemora.
dre fru eller fröken i Stockholm under i. v. b.
ALLVARLIG, medelålders, anspråkslös, d e c, j a n.
och halfva febr.
Svar HUSHÅLLSSKOLA och PENSION för baxnkär fröken sökes till godt hem till » U.
H. », Sandseryd, Jönköping.
Linnetvätten unga flickor i frisk vacker trakt nära invid Si-ockholm.
Hon skall vara sy- i s o g e r p a a hver Piads mår v ä l utaf sol- och lufttorkniiig kunnig samt villig a t t hjälpa till med PLATS önskas af 23-årig flicka, som Köpenhamn.
Ny halfårskurs börjar d.
efter fullständig hygienisk tvättbehund- städning, damning och för öJrigt alla i genomgått Kindergarten och husmo- 3 nov.
Främmande språk t a l a s; under- e n A g e n t, der v e d diskret ling.
hemmet förekommande göromål samt derskola.
Svar till » D.
, V. », Iduns exp.
visning meddelas af infödda lärare.
Vi hafva inrättat oss härför och Medarbejde k a n o p n a a s t o r hafva tillsyn öfver 2 barn i åldern 11 BARNFRÖKEN.
22-årig flicka, utexa- Omsorgsfull vård.
Pris 85 k r i måna- aUa som har intresse af a t t och 5 år.
— Två jungfrur finnas.
— minerad i späda barns vård, önskar den.
Upplysningar hos fröken Kerstin varig I n d t a g t foruden g r a t i s inbjuda bese modern t v ä t t behandling till per- Begynnelselön 30 kronor i månaden.
i början af nov.
plats i familj, helst Hesselgreu, Norrlandsg.
17, Stockholm.
Svar med fullständiga upplysningar och i Stockholm, a t t vårda spädt ibarn Program sändas.
F r u Stamer, Skovvej Cycle t i l D e m o n s t r a t i o n o g sonligt besök.
Vördsamt 7, Gentofte, Danmark.
uppgift ä muntliga rekom.
till » Plikt- Stora Essincens Ångtvätt.
för öfrigt vara som hjälp och Befordring.
Oplysninger m o d känslan, under adr.
S. Gumselii An- samt sällskap.
Lön 30 k r.
p r mån.
Svar Telefoner: Riks o.
Allm.
: Stora Essin- LEONARDS BERGS pensionat, F i s k e - uonsbyrå, Stockholm f. v. b. till » D. », Katrineholm p. r. b y, erbjuder god inack.
till moderat 2 0 0 r e Frim.
t i l Svarporto.
gen 12.
BARNFRÖKEN.
En bättre flicka som HUSHÅLLSVAN, bildad flicka, kun- pris.
Svar Rikstel.
: Norrköping — Leo- De forenede Cyclefabrikker, Att själf måla, (lackeraj ur van vid små barns skötsel och ä r nig i matlagning, bakning alla hus- nardsberg, t v å ringningar.
kunnig i sömnad erhåller plats i me- liga bestyr, söker plats.
Goda rek.
INACKORDERING.
F. möbler m. m. kan hvem s o m F ö r e n 14 å r Kobenhavn s dio af okt.
Svar med löneanspråk Svar till » Plikttrogen, arbetsam », Sv.
gosse, som efter genomgången sjukdom helst med JtipoUn.
84 färgtoner.
Tor- 1 ill F r u Mia Sundberg, Handtverkare- Telegrambyrån, Sthlm.
(danssjuka) ä r i behof af hvila, sökes kar fort med en porslins liknande glans.
gatan 33, Gefle.
god inackordering å hälsosam trakt p å Otroligt hållbar.
En bok » Om dekora- MUSIKALISK, hushållskun.
dam, stud. landet, helst i familj hvarest jämn- tion och målning » jämte fullständiga UNG tyska får plats i of [icersfamilj i tyska och engelska i uti.
önskar plats.
årig ungdom finnes och d ä r tillfälle 3HE färgskalor erhålles gratis och franko.
Karlskrona för a t t t a l a tyska förnäm- Äfven maskinskrifn.
Svar till » 22 år », till lättare undervisning i vanliga skol- Le Ripolin.
24 Småland ac-atan ftfblm.
ligast med 13-årig dotter.
Svar till » L. » Allm.
Tidn-kont-, Sthlm.
ämnen k a n erhållas.
Svar till » Carl Karlskrona p.
r.
Oscar », torde insändas till Nordiska UNG bildad musikalisk flicka Önskar TILL 1: sta nov.
sökes till familj med plats i bättre hem.
Svar tacksamt till Annonsbyrån, Göteborg.
5 barn en bildad, duglig flicka med » Musikalisk », Sydsvenska Annonsbyrån, JUNGES MÄDCHEN, d a s die deutsche intresse för barn, a t t hjälpa till med Helsingborg.
Sprache erlernen u n d sich nebenbei frän G-estriklands Linneväfveri äro håll- skötseln af dem samt äfven biträda med im Haushalt leicht betätigen möchte, barast och i bruket billigast.
Moderna andra göromål; endast en jungfru.
SÅSOM husföreståndarinna söker änke- findet angenehmen Aufenthalt auf mönster.
Låga priser.
Begär katalog.
Svar med löneanspråk, ref. och foto.
fru plats i godt hem.
Den sökande ä r einem Rittergut Nähe Stralsunds.
Beste sändes till » O.
E. O. », Fors station.
omkring 40 å r gammal, ordningsfull, Ref er.
Pension nach Vereinbarung.
GESfriklands LinneväfvEri, GEfle Z. sparsam och mycket hemkär.
De bästa Eggerss.
Lg.
Haushagen — Neuhof utmärkt antiseptiskt FN barnkär och plikttrogen husföre- rek.
kunna lämnas.
Svar till » Husmor », Frau b. Kgl.
Horst, Neuvorpommern.
ståndarinna sökes a t t förestå, hemmet Iduns exp.
hudmedel, HEL inack.
finnes för äldre dam eller och sköta en IV2 å r s gammal flicka hos änkeman på.
landet.
Svar med ref. UNG examinerad sjuksköterska Önskar herre i fin familj p å Lidingö (ej villa- säljes i tuber å 30 och löneanspråk omg.
till » Tjänste- plats i privatvård eller p å sjukhem.
stad) 30 min.
resa till Stockholm, 5 Svar emotses med tacksamhet under min.
väg till brygga, till 1 okt.
Svar öre bos Herrar man », Iduns exp.
adr.
» Musikalisk), Iduns exp.
f. v. b.
till » G.
1911 », Skärsätra p.
r, Speeeri-, Färg- ocn BARNFRÖKEN, bildad, anspråkslös, LANDET i godt hem, friskt och frisk, erhåller g o d plats n u genast HANDARBETSLÄRARINNA söker plats PA X.
CACAO vackert beläget i Stockholms närhet, Parfymhandlan- eller 1 nov.
för 3 barn, 6 — 2 å r.
Bör i skola, hem eller tapisseriaffär.
Kun- mottagas några unga flickor for a t t un- de m.
fl.
samt &amp; / är en a6sotut ren ^ * vara kunnig i sömnad och i a t t under- nig i linne- och klädsöm.
Svar, tdH der erfaren husmoders ledning lära allt Apoteken.
* produkt, tillverkad af • visa nybörjare.
Goda rek.
fordras.
» E.
F. », Borl.
Tidn., Borlänge.
hvad som fordras for a t t kunna sköta Foto., uppgift om ålder och lönepret.
HURTIG, bildad flicka, 19 å r, v a ett £ allra finaste eacaoSö- \ n hem, såsom uppköp och beräk- sändes till Friherrinnan Hermelin, vid husliga sysslor söker n u plats ning, matlagning, bakning, städning, Bångbro.
• drygare ock i 6ruket i fam. eller h o s ensam fru.
Något tvätt, lagningar m. m.
Finaste rekom.
HOS mindre familj finnes plats a t t musikalisk.
Anses som familjemedlem.
Pris 100 kr.
p r månad.
Svar till » Hem m Siltigare ån andra fa- — e j skola », adr.
Nya Inack.-Byrån, Någon lön önskvärd.
Svar till » Duglig », tilträda den 1 nov.
för en rask flicka, u 6rikat.
finaste arom.
Brunkebergsg.
3 B, Stockholm, som ä r villig a t t med husmoderns Bokhandeln, Nybro.
£ättsmält ocfj nåran- hjälp utföra alla inom hemmet före- 31-ÅRIG LÄKARDOTTER önskar till MEDELÅLDERS lärarinna Önskar in- D a m h å r a r b e t e n.
kommande göromål.
Svar t i l l » Ung hösten värdinneplats i bildadt hem eller ackordering i godt bildadt hem.
Villig • de.
3&gt;er fje&amp;topafcei Peruken Banor; Flätor; Linkar m. m. fru », Luleå.
m 45 öre.
som sällskap och hjälp hos äldre dam.
hjälpa till i hushåll eller läsning.
Svar tusental.
Obs.
I VI signera o] postpaket •ned " Hår ".
Herr o. Fru E.
MALMBERG, ALLVARLIGT sinnad och skicklig lä- Har genomgått husmoderskurs i Sthlm till » Billigt pris », Iduns exp, * 35 as ta svenska 5 » Klarabargsgatan 5 8, Stockholm.
V ä s b y Sjuk- o c h Kviloftem, rarinna erhåller genast plats för un- och h a r mångårig praktisk erfarenhet ^ faSrikat.
derv.
af 2:ne flickor, 10 och 8 år, a t t sköta e t t hem.
Vidare upplysningar 5 min.
prom.
fr. Väsby station, mot- i vanl.
skolämnen, språk och musik.
gm.
Fredrika Bremerförbundets Byrå, tager nervsjuka och klena till moderat Svar med betyg och uppg.
om lön tiU Sthlm.
pris.
Läkare i närh.
E x.
sköterska.
Prästgarden.
Börstig.
24-ÅRIG arbetsvillig flicka önskar gå Allm.
Hammarby 36.
Plats ä landsbygden önskas PÅLITLIG barnsköterska, ordentlig och god husmoder tillhanda för a t t mot använda barnkär får plats 1 nov.
för 2 barn fritt vivre få lära sig (hushållet.
Tack- för medelåld.
herre af god familj som om 2 och 4 år.
Svar med betygsafskr., sam för svar tiU » K.
F. », Borås p.
r.
sällskap å t äldre man mot fritt vivre (T S s Lecitin-tabletter, jämte någon liten kont.
ersättning.
lönepr.
samt foto.
t i l l » A.
C. P. », SJUKSK.-ELEV med 1-årig kurs önskar Litt.
och musik, bildad, kunnig ioch Iduns exp.
plats den 1 nov.
1911.
Svar t i l » G — a ».
händig, ängen, sätt, godt lynne.
Svar som innehålla det för nerverna så vik- tiga och styrkande leeitinet.
Detta är FÖR u n g bättre flicka finnes ' plats Karlshamn p.
r.
till PH.
A. », Iduns exp.
en fosforhaltig, organisk förening, som på Lidingö a t t med bättre flicka som 20-ÅRS LANDTFLICKA, som genom- The Aboey High School, Grimsby, utgör en lifsviktig beståndsdel i hjärn- kamrat sköta alla hemmets sysslor.
gått folkhög- och husmoderskola, ön- England.
ocn nervsubstansen.
Anbefalles vid Kunnighet i matlagn.
fordras.
Adr.
skar plats i familj helst å herregård Föreståndarinnan emottager tiH inack, neurasteni och andlig öfveransträngning Fru Edström, Dalängen, Lidingö.
i mellejsta Sverige, som husmoders unga damer hvilka önska lära engelska m, m.
Lecitin är » nerv-föda ».
(Trainers) hjälp.
Svar till » S.
G. », Mellerud.
språket etc.
Moderata betingelser.
Häl- Mullrads Leoitin-tabl.
fås endast å Stadssjukskötersketjänsten i Varberg ä r ledig den 10 dec.
1911.
24-ÅRIG FLICKA af god familj och sosamt grannskap.
Ref. önskas och läm- apoteken.
The Abbey High School, Abbey Kompetens: genomgått teoretisk-prak- kunnig i alla e t t hems göromål samt nas.
tisk utbildningskurs å större sjukhus sömnad, önskar plats i nov.
Lön ön- Park Road, Grimsby, England.
under minst e t t år.
Lön 600 kr., 325 skas.
Svar till » Olga », Postkontoret, U n g flicka a f g o d f a m i l j kr.
i hyresersättning m. m., 50 kr.
till Linnégatan, Stockholm.
önskar komma i godt hem p å landet, pensiensafgift, 3 ålderstillägg å 75 k r.
helst i mellersta Sverige, för a t t un- efter resp. 3, 6 och 9 år, 1 månads ANSPRÅKSLÖS bättre flicka, kunnig i der skicklig husmoders ledning del- semester.
Ansökan åtföljd af bl.
a. lä- matlagning, bakning, sömnad, finare taga i alla husliga göromål.
Svar med karebetyg till Hälsovårdsnämnden i handarbeten e t c, önskar plats i fin uppgift om pris till » Godt hem 24 », | Ö a m utstyrslar Varberg före den 1: sta nov.
1911. familj som hjälp och sällskap eller till- under a d r.
S. Gumselii Annonsbyrå, sammans med husmodern sköta hemmet Stockholm f. v. b.
Ilälsovårdsoämnden.
(ej grof sysslor).
Vill anses som fa- I läkarefamilj miljemedlem.
Svar till » 24 år », Lid- För nervsjukal i villasamhälle, Sthlms närhet, litet hus- köping.
håll, medlem af familj en, f å r bildad Lugnt hem i vacker t r a k t af Små- Välsorterad I GODT HEM hushållsvan flicka kunnig i matlagning land.
God vård.
Moderata priser.
Jose- VÄrnAM-TniHÅ tHvirvAftuAnÄn plats.
Vid.
Nya Inack.-Byrån, Brunke- helst å större landtegendom ' önskar en fina Göransson, exam.
sjuksköterska, 19 års flicka af god familj plats den adr.
Ryssby.
n h u s m o d e r snriiver: " Gud väl- bergsgat.
3 b, Sthlm.
.
1 nov.
som husmoders hjälp och säll- signe Eder för att N i har infört Bildad tyska skap; ä r kunnig i matlagn., handarbe- S detta härliga, billiga och dryga Kohin- ljernfors Pens o i nat och H v o l i h e m.
Önskas 1 nov.
som bamfröken i svensk ten och alla inom e t t hem förekom- oor ' s té på svenska marknaden ".
Teet officersfam.
a t t sköta 3 barn, 10 — 8 — mande göromål.
Genomgått väf- och TJtm.
rekreationsort alla årstider.
Väl tillhandahålles hos alla finare spece- 4 å r, kompetent undervisa 10-åringen konserveringskurs, önskar anses som ombonade rum.
Storslagen bergslagsna- rister.
I Stockholm dessutom i " Sven- i tyska språket och musik.
Kunnig i familjemedlem.
Svar tiU » S.
C », Lin- tur.
K e l Stockh.
Rikst.
6812 — 118 48. pecialaffär för SCHWEIZER ska Hem ", i Sture Handskmagasin samt Allm.
169 13.
Adr.
: Kopparberg.
Kiks 36. sömnad.
Ref. och fordringar till F r u köping p.
r.
BRODYR, SPETSAR, VÄFNA hos f m Elsa Borgström, f. Lagercrantz.
Eva Jacobson, Bofors, Värmland.
DER m. m.
Tillverkning af Begär teet hos Eder handl.
eller A.-B.
EXAMINERAD barnsköterska önskar I bildadt hem i närheten DAMUNDERKLÄDER.
Bikt Kohinoor, Göteborg.
Vid Säters hospital plats för späda barn.
Kunnig i ty- profsortiment till landsorten, finnas platser lediga för 1 tvättföre- ska och engelska språken, efter flera af Göteborg t t f ö r s ö k s k a l l v i s a E d e r att stånderska och 1 bageriförestånderska, års vistelse i utlandet.
Goda ref. Svar mottagas från 15 o k t.
3 å 4 unga BRODERI-AFFÄREN.
baljnitarne bjäJpa mot gissnande löner å 400 kr.
(samt 3 ålderstillägg), märkt » Barnavän », Iduns exp.
3 K O H U E N D Ö R S G.
3, träbaljor.
Pr ask å 100 st. 1 kr.
Skrif flickor, hvilka under praktisk husmo- l: a klass kost, bostad m. m. Ansöknin- ders ledning önska grundligt lära sig har flyttat till n:r 9 samma gata.
genast till S.
A. W. Sundelin, Göteborg.
B i l d a d, m e d e l å l d e r s d a m gar, åtföljda af styrkta betygsafskrif- och ett hems skötande.
Pris ter, frejd- och läkarebetyg m. m., in- af fin fam. önskar plats som husfru hos matlagning 75 kr.
p r mån.
Närmare upplysningar Praktiska artiklar för fruktfOruaring.
bildad, aktad änkling, helst där barn sandas till Hospitalskontoret, Säter.
Eruktskåp.
Eruktställ.
finnes, eller ock som sällskap loch genom F r u F.
Hammar, Villa F r e - driksro, Göteborg.
Rikstel.
43 81.
Frnk korgar.
Fruktploc- Två S j u k s k ö t e r s k e p l a t s e r föreläserska h o s herre eller dam i kare.
Fruktstegar.
Pota- Sverige eller utomlands.
Sökanden, som de bevara h ä l s a vid Västmanlands Läns Tuberkulossjuk- tiskistor.
Begär vår pris- svensk-finska, ä r van värdinna, ä r S c h w e i z!
Waldheim, Bern.
och kraft, göra hus invid Västerås kungöras härmed ar kurant och sänd oss i god Pension for unga flickor (16 — 20 år).
barnkär samt energisk, plikttro- bädden angenäm till ansökan.
Tillträde den 1 inst.
dec.
mycket tid en profbeställning.
gen och glad.
Svar tiU » Flitig fru ».
Vackert belägen i en härlig park.
Fran- och h e m m e t ge- Lön 450 kr.
p r å r jämte aLlt fritt.
Iduns Rönneådalens Slöjdindu- ska och tyska talspråk o. undervisning exp.
diget.
Filtarna Ansökningar, åtföljda af meritförteck- stri, adr.
Stockamöllan.
äfven i engelska, musik, målning m. m tillverkas i kva- ning kunna före 15 inst.
okt inlämnas 21-årig landtbrukaredotter Tel. S. Vinter- o. sommarsport.
Resor före- i t p e r n a l: a, 2,000. till sjukhusets läkare, doktor Martin önskar 1 nov.
plats i god familj i sö- tagas till Italien o. sommaren till- 1,000 och 500 i Sjögren, som intill 4 okt.
lämnar när- dra Sverige.
Kunnig i enklare matlagn., bringas i Alperna.
Ref. och prospekt många mönster mare upplysningar.
Adr.
Nedre Träd- villig deltaga i förefallande g ö r o m å l erhållas genom majorskan Schenström.
och färger till gårdsgat.
6, Västerås, kl. 10 — 12 f. m.
Vill anses som medlem a f familjen.
Uppsala o. fröken A. Bergqvist, Linné- ytterst billiga Riks.
458.
Innehar dylik plats i norra Sverige.
gat- 11.
Göteborcr.
Prenumerera p ä priser s a m t för Sv.
» Förlofvad 1911 », Karlskrona p. r. Afdelningssköferska edelålders änkefru önskar i n g å så- ses m e d m ä r k e som kompaiij &gt;n h e l s t tillsamman^ som k a n affordras säljaren.
L a g e r i får plats å med.
afd.
å Lasarettet i Ung.
bildad, hushållsvan Falun den 1 d e c, eventuellt 1 jan.
Lön flicka önskar plats i fint, trefligt hem.
m e d a n n a n d a m i vinstgifvand e affär garn-, väfnads- och sängutstyrselaffä 500 kr.
och allt fritt.
Ansökan jämte helst i skogsbygd, som hjälp och säll- eller foretag.
Något k a p i t a l kun i n rerna.
Om ej s å å b e r o p a " Idun " och erforderliga betyg, äfven skolbetyg, in- skap.
Kunnig i sömnad.
Svar till » Ar- s ä t t a s.
Svar till " Samarbete ", I d u n s vänd E r direkt tUl Sal änders Fabriks- ' e x p.
, Stockholm.
betsam K. B. », Varberg p.
r.
aktiebolag, Lund.
sändas till Husmodern.
V THULE Nervösa personer &gt; E s M E Iduns Modellkataleg — 659 —
Det b ä s t a läkemedlet ä r S v e n s k a ° i \ m bröstkarameller Enda tillverkare A.-B.
Nissens Mann facturing, Norrköping.
v 1 a: Anthracit • A K T I E B O L A G • — E t a b l e r a d t i S t o c k h o l m 1880 — H u s h å l l s k o l ^ C o k e s 8 68, 47 35, 4736, 3 93.
Slöjdföreningen utlottar årligen i fyra dragningar mönstergilla alster af konstindustri, konsthandtverk och konstslöjd i värde vari- erande från kronor 6,000, 5,000, 4,000 e t c, e t c, intill 25 kronor per vinst.
Lott för helt år 15 kronor eller med om- sättning.
till 2 kr., 3 kr, 4 kr.
och 6 kr.
per respektive klass.
Återstående dragningar den 14 september och 14 december.
Utställning och lo ttför sälj ning 16 Birgerjarlsg.
^ Canfield Sehweissblatt Nahtios Geruehlos Wasserdieht t a B r i k e t t e r 179, 6610.
AUm.
Telefon Rikstelefon Doktor J. Arvedsons kors Unubertrefflich.
Schutzmittel fttr iedes Kleid.
Doktorinnan Bergmans Målarskola.
Sjukgymnastik, Massage o. Elever mottagas i Porslin-, Olje-, Akvarell- och Gobelinmålning.
Pedagogisk Gymnastik, Miniatyr på elfenben.
Beställningar mottagas.
arndtor enligt Kongi.
m«j:ti moagitrande Humlegårdsgatan 10, 3 tr. amma kompetent o. rtttlgoeter iom en knrt rid QymnMtlik » Oentril-Inrtltntet.
Karlen 3-irlg, bBrjar den U npt.
S m å l a n d s g a t a n.
Tel. 6 2 Brunkeb Proipekt pl begKnra genom D:i J. irred- M å l a n e B l B r n i l l l a w i u i f Undervisning i Porslin, Oljemålning, Gyllen- nn.
» dr.
StrSmiborK.
Stockholm.
läder, Läderplastik m. fl.
ämnen.
Lager af porslin, materiel för målning.
Porslin brännes.
Emma Nordberg.
Augusta Peterson.
Gymnastikdirektörsexamen 3 Ny kurs börjar 18 sept.
Professor Unmans Institut Nur echt mit unserer Schutz- = = s m a r k e " Canfield " .=^^= 8 Jedem Sehweissblatt ist ein Garantieschein beigefugt.
N y h e t e r u t i V A D M A 140 cm.
breda, å kr.
2: •iO, 3: 25, 5: 50 or mtr.
NorrKöplngs U l l s p i n n e r i.
9 Hötorget.
S t o c k h o l m.
(äfven Blusar, Barnkläder m.
m.)
Praktisk metod, utan tråckling.
— Hvarje elev disponerar en symaskin.
Stockholm: Sibyllegatan 36, i tr. (hörnet af Karlavägen).
Riks 35 30.
Allm.
210 04.
Malmö: Fersens väg 2, 3 tr. (hörnet af Kegementsgatan).
Riks 4490, event.
40 83.
Prospekt gen.
kapten J. Thulin, LUND.
Vid Hamburg, Hohe Bleichen 3 1 / 3 2.
Lektioner i Linnesömnad, aflagges efter 2-ärlg kurs a l kvinnliga elever vid Sydsvenska Gymnastik-Institutet.
Canfield Rubber Co., Karin Egnéw.
Eva L Egnéw.
L I L J E H O L M E M S Stearinfabriks-Aktiebolag!
Elever mottagas dagligeD kl. 11 — ' A.
Upplysn.
i sko- lans lokal, örefgatan.
57.
Allm.
tel. 22453.
Aftonkurs två gånger i veckan.
Prospekt på begäran.
Selma Wahleren.
Kurs i klädsömnad.
börjar 2 okt.
ny (ett-årig) kurs i Mas- och Sjukgymnastik.
Begär pro- spekt!
Brnnkebergsgat.
9, Stockholm.
Kristinehamns Praktiska Skola.
ken s o m vill u n d - (Grundad 1878.)
Sveriges största o. mest mång- vika att i som- sidiga praktiska läroanstalt för m a r t i d få en r ö d och män och kvinnor.
Aderton olika fack avdelningar.
Förbereder till fräknig h y b ö r i n - realskoleexamen m. m.
Stor tids- l gnida d e n med Oati- vinst.
Nya kurser börja 1 aug., Inecréme som ä r en 1 sept .. 1 okt., 1 nov.
och 9 jan.
Nära 7,000 elever bevistat skolan.
I aaturprodukt fram- Före v a l a v skola rådfråga om ' ställd a f r e n hafre.
möjligt förutvarande elever, Ny- H u d e n får g e n o m ^ b y - g d lokal med härligt läge Biks.
115.
Bogar prospekt.
Upp- rationeit b r u k en eif denna tidn.
Carl Pehrson.
^.vacker v a r m färe.
Oatine finnes öfverallt samt bos A. W. Nording, Biblioteksgatan 11 och Bind Bdra böcker själfva.
Undervisningen lämnas af Fiöken Holmgren, Drottninggatan 63, Stockholm.
Väst mannagatan 61, 2 tr. A.
T. Vasa 1710.
R.
T.
99 61.
Specialaffär för har återtagit sina lektioner i Bokbinderi.
Sjuk- o. Hälso- Kurser å 25 kr.
Äfven meddelas undervis- S A N I T A S.
vårdsartiklar.
ning i porslinsmåleri.
Anmä ' ningstid4 — 5 Dambindor 95 öre pr duss., e. m. Sturegatan 38, 3 tr. Obs!
Ändrad adress.
Allm.
Tel. 22459. med lifband 1.25.
Stickade Syster Sigrid Anderssons (f. d.
Hård af Segerstads) d:o. Sprutor, Sköljkannor, Bråckband, Nappar o. Bin- dor.
Landsorts.irder e x p.
S j u k - o c h H v i l o h e m omgående.
Rekv.
från 5 kr R.
T.
8844.
Sibyllegatan 46 — 48.
A.
T.
9944, f ra stf ritt.
Oden&amp;ratan 3 9.
Stockholm.
Omsorgsfull vård af examinerade sköterskor.
Godt bord.
Moderata priser.
k t a H å r n ä t, största storlek 4 kr.
pr duss.
Parfym magasinet, 24 Bir- gerjar Isgatan.
Kungl.
Hofleverantor sage i STOCKHOLM Sö.
Kronljus Kanalljus Stakljus Grenljus Lyktljus Julgranslj Altarljus Cykelljus llluminationsljusj 1 Pianoljus Lektioner i bokbinderi.
Endast superior och prima ljus äro stämplade " LILJEHOLMEN " Anna Lundberg Ä Rysk Fräkenpomada, fullt oskadlig, storartad effekt, kr.
4,50 endast i F r a n s k a Parfymmagasinet, 21 Drottnlngatn 21, Stockholm.
Hårfärgningskamm.
Missprydande hårväxt borttages for alltid med T r i a n o n - utan efterlämnande af märken eller rodnad i huden.
Absolut ofarligt, luktfritt medel — icke pulver.
Bättre än elektroJytisk behandling.
Användes dagligen med osviklig framgång i min praktik för skönhetsvärd, vid behand- ling såväl i ansiktet som å kroppen.
Pris 5 kr., till landsorten mc t postför- skott.
Forsändes diskret.
Maria En- quist, Biblioteksgat.
6 — 8, Stockholm.
Riks Norr 390.
Allm.
22662. pasta R y n k t i n k t u r (Majorskan Edmann, Varberg) förminskar rynkor i hög grad, bortta- ger pormaskar, har e n underbar för- måga att föryngra och försk^o » emedan hyn blir skär och genomskinlig.
Pris 3 25.
Förnämsta parfymaffärer.
Haarl.
Blomsterlök 1 stort sortiment, för såväl drif- ning 1 kruka som rör kalljord, för 1 kr.
+ porto 30 öre, 25 st, (5 Hyacinter, 6 Tulpaner, 2 Ta- \ Uetter, 2 Narcisser, 10 Crocus. / för 2 kr.
+ porto 50 öre, 50 st. flQ Hyacinter, 12 Tulpaner, 4 \ VTazetter, 4 Narcisser, 20 CrocusV Begär priskurant.
— Gratis o. fr. A.-B.
L. D^HNFBLDTS FRÖHANDEL, HELSINGBORG.
Snöhvit borstning tvätt eller per; ä r o de i längden förtennas; Grått, rödt, ljust hår får en proper, naturlig färg, svart, brun, blond.
Griftfri, årslång bruk- barhet.
Pris 3 kr.
Kem.
Tekn.
Nederl., Malm5 20.
Akfa vidstående utan, gnidning erhålles med Castoritvå.1.
Absolut fri från skadliga ämnen.
4 tvålar för kr.
1:30.
Kölnerlagret, 24 Smålandsgatan, Stockholm.
Prospekt franko.
fabriksmärke äga inga för hälsan skadliga egenska- 4.50 billigaste angripas p e r k g.
Lager affärer.
k o k k ä r l e n; behöfva ej ej af s o d a; å t e r k ö p a s med k r.
h o s Bosättnings- o c h Järn- Kronor 7:- Nyutkommen bok om Be n r do e f r Ren N - c i k K e - l okkä l r m e d •i i n En afpassad, broderad b.vit linne klädning, b e s t å - e n d e a f 4 ' / s m e t e r b r o d e r a d bård, 1 s t.
b r o d e r a d t framstycke till lifvet och 3 m e t e r s l ä t t linne i 120 c m.
b r e d d erhålles för e n d a s t 7 k r o n o r.
Begär priskurant.
F a b r i k e n s öfriga t i l l v e r k n i n g a r i h v i t b r o d y r, k o n s t s i l k e - o c h metall- b r o d y r m.
m. r e k o m m e n d e r a s.
P r i s k u r a n t g r a t i s.
Profver m o t 30 öre till p o r t o.
Hvad är b e r ä t t i g a d t i k v i n n a n s sträfvan efter politiskt i n - flytande?
En analys och ett förslag af B. O. Pris 50 öre.
Priskuranter genom I Iduns Mode k l a a t o l g N r: 4 Max Stockholm.
" Splendor i engelsk typ.
Fabriken Spindeln, Uddebo.
Dans, Plastik o. Calisthenics.
Prenumerera på ' • K O N S T F J L I T " förnämsta kons slöjds- o. hanrJarbatstid.iing.
Pri« h » lfår 9.75. kv.
1.K0.
Pri^atlektioner o. kurser för enskilda o. sällskap.
K u ' gsholmsgat.
6.
A.
T.
K.
2666 Rikst.
K.
285 Elsa Björkman, elev af fröken Else 0.
Reiersen, Köpenhamn och Fru Emilia Valbom, Balettmästarinna vid K. Tea- tern, Köpenhamn.
FÖR HÖSTSÄSONGEN 1 9 1 1!
Sparkasseränta 4 Nu utkommenl med e t t r i k h a l t i g t u r v a l a f säsongens bästa modenyheter.
T i l l salu i a l l a boklådor, [hos a l l a tidningsförsaljare och p o r t o f r i t t f r å n I d u n s e x - p e d i t i o n, Mästersamuelsg.
43, Stockholm.
Pris 60 öre.
— 660 — Köpmannabanken Arsenalsgatan 9.
^ L a u r e n t i L " KOMET " ' C A C A O 1 9€efeto öre absolu.h.
ngn!
flfkrdftiqd Cacaobönor därför sta ' arom!
Varnas förefterapning af påse och etikett!
M e d.
D:r R e i c h s Kaffe.
Närande, hälsosam dryck for friska och sjuka.
Härlig arom.
Höjt kvalitet Nästan coffelnfritt.
Originalpaket om i / s kilo å 1 kr.
Dirtkt försäljning från Werner Holmstedt, Bryggareg.
4, Sthlm.
Prof o. prospekt t. landsorten mot 20 öre i port ».
Ombud, äfven kvinnl.
antagas.
(Uled deffa nummer föfja qrafisBitaqorna: Jduns 7Tlodes &amp; HandarBefsfidning för o&amp;f.
ocfj Jduns Tiomans Bitaqa arR 18.
Wilhelmssons Boktr.
A.-B., Sthlm, 1911.
