# ID: svediakorp-per194
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1900
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,785
# sentences: 741
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Geijer on1 äktenskapet och kvinnans ställning.
U r föredraget o m Erik Giistnf Geijer i Veteiiskapsakademiiis Iiörsal d.
5 november.^) Det ar klart, att Geijer med sin organiska uppfattning af sam- hallslifvet skulle halla strängt på deu institution, som Izan sagas utgöra själfva hjärtat i samhallsorganisiilen: familjen.
Så säger han t. ex.:, Den ar icke blott det första utan ock det sista i samhkllet~.
- » All sedlighets rot hos ett folk &amp; r familjens helgd.))
Han var da.rför afveu.
under sin wliberalav tid en bestämd motståndare till cien li- beralism, som i det lagbundna sktenslcapet ser en otillbörlig in- skränkning af friheten och diirför skrifver s den fria kiirlelcen » p&amp; sin fana.
Pragan var på denna tid brännande genom Alnqvists nyss iitgifna novell » Ilet går an ».
.Hvad som är ä.gnadt att gifva styrka åt den fria kärlekens liberalism är, att den framträder ej endast såsom ett 2köttet.s evan- gelium~ utan stundom under en ideal form, som kan tilltala äfven ildla sinnen.
D e n ideala grunden f ö r gktenskapet, säger man, &amp; r kärleken; endast där den finus, ar det ett äktenskap i anda och sanning; dar kgsleken saknas, bör darför aktenskapet upplösas, och silledes bör förhållandet mellan man och kvinna ej best8mmas af niigra yttre, af staten faststiillda band, utan vara fullkomligt fritt.
Meri Geijer vägde denna idealism på p2ilctens vågskAl, och c15 befanns den för lätt.
I den sista af sina artilzlar om » l&amp;roverj \ s- friigan, yttrar han sig niirnligen pA följande sätt: » Slutligen genomtranger den högre samf undsandan äfven fa- wdjen, bestiimmande allt renare malcars, Barns, tjänares f örh&amp;llande efter principen af ömsesidig ratt och plikt.
Det g8lier i synnerhet om iilctemlcq~et; en öf verenclzoininelse, som inför staten ar fainil jens - - - - Första delen af föredraget behandlade Geijer3 bet.yclelae soin banbrytare inom den moderna historieforskningen.
Därefter berördes .Geijers stiillning ' till sin tids politiska.
och sociala spörsm51 och hans dar- med saminaidiriiigande s. k. aaffnll *.
Hvad som hiir.
iricddeles, efter .Eöi.e- 15ssi.eiis oss gndhetsEdlt tillliandaht~lliin manuckiipt, iiinehbllei.
iittalnnden, Iivilka vii1 kunna tillriinpns a h e n p&amp; vSr tids ' bl-iinnande fragor och sal ' nkh erbjuda ett sarskildt intresse.
- - G),
lagliga grund och som genom makarnas allt.
mer ei.kanda.
lika ratt på en gång blir - om störd af riittskranl~ningru.
- q~plöstiynre (d. v. s. de fall, i hvilka liktenskapssliill~~a~i är laglig, blifva allt nogare bestginda) men just därigenom frivilligt kan blifva så mycket fitstnre.
Äktenskapet har p&amp; en gång en jwirlisk, mmalisk och reliqi (ir, helgd och kan i själfva verket ej wnbiiva ~dgo~zdwrr; ty äfven de lagstift- ningar, som blott uppfatta det såsom ett cicilkontrnkt, fölutsiitta do andra högre betydelserna.
Det sr en objektiv, för biide rattens odi sedlighetens upprätthållande nödviindig, af kristendomen fömt i sin riitta dag stalld .ilzstit ?ltion, hvilken, sasom en st.atens moraliske grund- val, till sin giltighet och varaktighet ingalunda kan göras beroends af ett blott szlbjekti~t godtycke, utan ar så mycket heligare, som har, liksom vid en mänsklighetens vagga, kr fråga om komuiancle sliilr- tens val och ve.
Det står hvar och en fritt att intriida i en stidan förening eller icke.
Det är de blifvande makarnas plikt att dess- förinnan allvarligt pröfva sig själfva, om de med kiirlek kimna upp- fylla de skyldigheter den &amp; ta föreningen ålägger.
Jfen växlingen i tycken upplöser ingalunda föreningen, ntan innehiiller ett ondt, son1 pliktmässigt bör motarbetas och kan motarbetas (ty hvad vore iiiiin- niskan, om hon ej kunde lara sig iilska sina skyldigheter?
:, s&amp; lange uppfyllandet af plikt i allmanhet - det vill saga egeit ocli nznX.crt~s forbtittring - är i aktenskapet mqjlig - ej Ziimp.
Ty intet band galler mot räddningen af en sjals.
I en not gör Geijer hartill föl- jande tillägg: %Det flacka resonemang, som vill upplösa äktenskapet efter det subjektiva tycket eller, som iir det samma, insinuera, att det y&amp; nri att afskaffa det, är alldeles af samma halt som det, hvilket skulle förneka förbindelsen af plikters uppfyllande i allmiin- het, så snart genom växlande tycke detta uppfyllaride ej skedde rtitt yurnn, emedan i alla; fall den karleksfiilla afsikten vore det enda, som kunde gifva handlingen varde.
Man skulle d&amp; kunna gå 6nnn liingre i förvridenhet och rattfiirdiga det största brott, t. ex. lön- mordet, ifall den härleksfiiUa afsikten vore tillstiides att därmed befordra en människa till himmelriket.
s Se saken ar den, att under namnet kiirlek, som liar en s5 ideal klang, rymmes ocks&amp; något, som är allt annat iin idealt, niiinligen siidigt beyliv- och nyck, och dessa makter, hrilkas fria spel skidle bringa elände öf ver enskilda och fördiirf öfver sarnhlillet., III isto, menar Geijer, tyglas af en institution y.t.10zr7ai7 pi plikt.
Men afven i detta fall var för honom den yttre fornien ej hiifvudsukeii, utan det därmed afsedda syftet.
' i3 hörde, att han ej förnekade, att möj-
lighet till aktensl~apsslsillriad bör frinas, ty, inenar han, shdant kan ett äktenskap vara, att det verkar sedligt ruinerande, och då må det brytas.
» Intet band galler mot räddningen af en sjal! » I det n h n a s t e samn~anhang med frågaa om äktenskapet star kuiwo / %pz.
Djupt genomtriingd af den utomordentliga betydelse kvinnan liar för familjen och därigenom för hela samhället, var Geijer obenägen mot allt, som kunde förrycka hennes stallning inom famil- jen och motsatte sig cliirför under sin konservativa tid t. o. m. så-, dana reformer, soin att kvi.nnan skiille erhiilla lika arfsratt och kunna blifva myndig.
Men äfven i detta fall fann han senare, att just hvad han ville bevara bast bevarades genom en utveckling i sann frihet.
Först genom att kvinnans f nlla, pwsonligl~etsr2itt erkännes, ansåg hen nu, att hon blir i s t h d att på ett mera effektivt s ä t t fylla sin högsta uppgift, som &amp; r att ~ e r k a föracllande på familjelifvet och diirmed p H hela samliiillet samt att i främsta rummet utöfva den.
uppfostrande verksamheten inom samhället - en verksamhet, som hos henne icke Behöfver vara uteslutande fästad vid moderskapet.
En afvikelse från hans fordran, att personlighetens ratt skulle vara densamma för bada könen, lsau emellertid-.synas vara, att han önskade undantaga kvinnan från en omedelbar, direkt andel i fo1krepreseni; a- tionen, hvilken han dock numera, såsom bekant, ville grunda på personlighetsprincipen i stallet för ståndspriiicipen.
Gtun att här in- 1Lt.a mig på frågan om det berättigade eller obe~iittigade i en sådan begränsning af kvinnans verksanihet vill jag blott påpeka, att hvad som ledde Geijer till ' hans åsikt harom var ej något underskattande af kvinnan utan tvärtom att lian i vissa fall satte hennes upp- gift högre an mannens.
» Det finns&gt;, yttrade han i sin första artikel om ' representationsfrågan ', » en högre samhällighet an den politiska, nämligen den allmänt mänskliga, och det k m inom denna högre nllmännare samhällighet finnas plikter, för hvilka iitöfoingen af de politiska måste vikrt.
Kvinnans nzornliskn verksamhet, i för- hållande till hennes politiska, visar sig under denna synpunkt.
Den senare kan endast sasom iindantag frainträda, emedan deds direkta, ständiga utöfvande skulle vara hinderligt för hennes moraliska be- stiiminelse, hvilken iifven för det politiska samhället a.r den viktigaste., Geijer har sLlunda ej utan vidare förnekat, att kvinnan bör tillerkiinnas politiska rattigheter, men anser sdsonz det ~zormnln att hon af hänsyn till högre plikter ej utöfvar dem -- något som han för öfrigt vill tillämpa iifven på prästen och vetenskapsmannen.
S.
J. Boëtlrius, +:: I
Minns du3 Hfigkomster fran ett gaiiinidt h i i k i Vpplaiici.
Minns clii det kära gamla landtheminet, dar farmor harskade -- hemmet, som nu iir splittradt, farmor, som nu iir död?
- Minns du de dora, glada rummon, dar hrarje vr&amp; var oss kär, där Iirarje sak hade sin historia?
Höga, ljusa, Iiemtrefliga ruin med helhrita tak, hvita paneler, fönsterposter och dörrar och latta, hvita gardiuer kring fönstren.
Och de treflige gamla möblerna edan!
Näja, stil- rena voro de kansko icke och nog faniis dar ett och arinat., som en konstkgnnare helst skulle velat taga Ilort .. Neu med oss var det mnorlundn.
Vi kunde inte r&amp; för att vi iilskade det alltsarn- mans, just som det var; vi hade JU sett det ocb fast oss vid det,.
anda sedan vi vor0 små.
Tänk baxa!
Hur skulle det settt iit i stors blå salongen, om den klumpiga skinnklädda länstolen.
ej fått sta kvar p$ sin plats vid e n a fönstret, fastän den alls inte passade ihop med de fina dden- klädda, bronsbeslagna empire-m6blerna rundt omkring.
Den var ju farmors käraste sittplats.
Diir satt h m iiuder sista tiden niistrin hela dagen och virkade flitigt p&amp; tacken &amp; t barn och barnbarn - vaggtl&amp;cken åt de siii&amp;, brudtacken &amp; t de unga.
Hennes hvita hiif-.
vud bakom riitan var det första man sag, da man kom iii på borg- gården; och då inan for, stod hon diiriippe och viftade ett vanligt farväl, tills vagnen svängde af och skymdes bland traden.
Midt emot henne vid fönstret, på andra sidan af det lilln mahogny-sybordet med dess lyrforinade fot, brukade snälla, feta, glada faster Hedda slå sig ned, när hon någon gång hade tid och ro att hålla sig stilla; och minns du, hur vi slzrattade i smyg &amp; t det besvär hon hade att klamma in sina feta knän under bord- skifvan och f&amp; upp sina stors fötter p5 bord~foten, hvar gång hon satte sig?
.
Eldsk8rinen framför den bl&amp;blommiga kakeliiguen var nog iute heller odeladt vacker i den oinvigdes ögon.
Den pryddes af en svart- och hvitullig newfoundlandshiind i naturlig storlek, med hög- buret huf vud och långt uthiingande blodröd tnnga, mödosamt bro- derad i kora-stygn.
Arbetet vitt-nade mera om flit an om god smak, men det var den älskade och intagande faster Ainélie, som - kort innan hon dog - bicie ritat upp och sytt den; diirför fick den, rör- dad och beundrad, behålla sin plats. '
Mellan fönstren stodo empirebord med marmorskifvor och för- gylda ben under höga raka speglar, och på marïnorskifvorna tro- nade de oersiittligt dyrbara Sevres-kopparna, som vi barn vor0 så striingt.
förbjudna att vidröra, att vi knappast v %gade .narrna oss dem på flere fots aEstBnd.
I blå salongen stod oclrså den utnötta gamla flygeln med sitt vackert inlagda lock.
Dess flesta strängar voro brustna, s&amp; att tan- genterna blott sade » dunk, dunk », riar man slog p&amp; dem.
Men kom- nier dii ihåg Ilvad vi ända hade roligt af den som barn?
Vi fing- rade och trefvade i smyg pti ' tangenterna, och tvärt kunde det handa att nligon af oss kom M en sf de hela strängarna, s&amp; att en liten spröd ton susande flög genom instrumentet.
Då kastade vi slrold- medvetna blickar bort åt stora borclet, kring hvilket de äldre stitto; men så sna.rt vi trodde oss bort~glö~ndaigen, smögo de små, fingrarna åter nvfiket trefvande öfver t,angenternn, p5 samma gång ifriga och radda att frambringa en ny tou.
F r h ett hall krinde vi dock alltid vara vissa om et.t nådigt löje under dessa nlusiköfningar.
I en oval guldram öfver flygeln satt nämligen farfars far och blickade ned på oss med orubbligt alslrvard min, leende och elegant i sin blekröcla giistavianslxa drakt, med serafimerbandet Öfver bröstet.
Farfars mor satt i ramen dar- invid och lyfte med en graciös hanclr6relse masken fran sitt vackra ansikte, i det hon Izastade en kolrett sidoblick rit öfver sina attliagar i blå salongen.
- Öfver hörnsoffan diirernot sntto tr~impna rader af gulnade fotografier i rinnda, svarta ramas och tittade dystert p&amp; oss: unga herrar i ljusa pantalonger och långa svarta bonjourer, med det vågiga hiret benadt p&amp; sned, melankoliskt lutade mot pe- lare eller balustrader; striinga, allvarliga damer, som all a så.go lika gamla lit i sina livita nervikta kragar, lösa, vida koftor o.ch styfva krinoliner, med sitt slatt tillstriikna hår benadt öfver pannan och stelt pösande nedåt öronen.
Det ar omöjligt att tanka.
sig, att våra rara, vänliga papl~or och mammor nagonsin sett så dar dystra, surrniilna och trtikiga ut, men farmor brukar med rörelse och stolthet visa hela draran och saga: det hiir är mina barn. » JUinns du midsommarfesten på farmors tid?
Ser du ej allts an^ mans tydligt framför dig ännu?
.
Gula winrsten.
star skranglig och
hög vid sta-tionen för att hämta oss.
(imile Ilarrsoii sitter i brunt l i n 6 st,yf och stram p&amp; kiiskborkcii.
Hau Iililsur hoatidligt med piskan, men få vi bara prata med honoiii en stund, s&amp; ar det.
snart slut med högtidligheten; han klipper illma * i,at med iigorien och iir full af tokroliga infall.
Klatsch, niz biir det af!
De feta bi uua hastarna falla i en stilla, maklig lunk.
De veta nog, att;) hennes nåd, iir rsdd om dem som om sitt 6ga ocli helst skiille ha dem stående i stallet, viilgödda och orörliga, hela året om.
Hur val vi kanna till hvarenda bit af vagen!
Alla dc röda stugorna och, gamla ladans och stora rkungseken: &gt; ocli grandiingei~, diir de grannaste champignoner Ercdos om sommaren, och de h i t - målade stenarna, som stå langs vagkanten och i de mörkii höstkviil- Inrna visa de körande hvaï viigen går.
XU lcomine1- gröna grinden!
Iklellan björlmr, alar och poppelli knande enar glittrar den iipl~dknida sjön.
Hvad vattnet står högt så har ars!
Xu borde haminaren höras - inen det ar samt *, det ar helgdag i dag och hammaren hvilar.
Vi kunna nog anda af ljudet gissa hizr lingt vi hunnit.
Hör bara på vagnen!
TJte på den knaggliga landsviigen skraniln hjizlen alltid åstad helt Iraclct och bullersamt, meii inne i allen riilla c k dain- padt och förniimt, t.ills vi med en vid sviing At viiiister kiira iii 11 " stora g&amp;rden, dar det ijoclca gruset rasslar och gnisslar iiiidcr Iijiilc~i.
BS %G ja!
o Nu stannar vagncu midt framför det storit, skiiiaride h \ - it.a stenhuset.
TJype i fönstret star farnior och ~ i i i k a r nied Ilnu- den åt oss.
Ute på trappan etil lriisinerna i langa rader, men iifver dem alla lyser faster Heddas fryntliga ansikte, där Iion stör p5 tröskeln och ropar: » Viilkomna, viilkomna!
» En ljusharig piga i bli- och hvitrandig boinullskladning och stort, hvitt fölkliide skyndar utför trapyuu och öpl~iiar med enrask knyck vagnsdörreu.
Vi Irlattra ner för dc branta siiii vagiisstcgeli och i nästa ögonblick blir dct ett kramaude, klappaude och k ~ s - sande utan all ande.
Den stora hvitrappade faratiin genljucler af skratt och yrat., dörrar slas upp och igen, stengolfvet griyr riader ifsiga fötter.
Ofver allt detta g: ada stim ljiider faster IIeddas higna, kraftiga stamma, då hon delar: it sinn befallningur till höger och v b s t e r.
rofverstens ska ' hit elfran och tolfvan.
D m Jiiir iis sk an ska ' upp i fjo: ton.
Fliclrorna få bo i siuåriimmen.
:) Bra f &amp; vi rlct sakert allihop, uär dot &amp; r faster Hericia som styr.
Blen farmor kan ej liingre ge sig till tåls diiriiype.
lied SIIIG ifriga steg se vi henne komma ofvaliför stora trappan.
Hon stannar '
och viftar v$inligt At oss med ltiippeu, som hon eljes briikar st6dja sig mot.
Hon orkar inte &amp; I ned för trapporna, men vi skynda upp till henne, kyssa hennes lilla knotiga Iiai~cl på gammaldags vis, hvil- ket hon siitter viirde p&amp;, och f &amp; till svar en hjärtlig kyss p$ ptuinzt eller kind.
» Vällrornnti, k5ra barn D, sager furinor.
Hennes rörliga, sl~rynk- liga lilla ansikte, som liknar ett slrrurnpet äpple, lyser af välvilja, och de lifliga, goda gr&amp; ögonen tindra af gliidje under det gulhvita, sliitstrnlma och omsorgsfiillt benade bffret, soin prydes af en liten livit spetsmössa.
Aldsta sonsonen far äran att bjuda henne armen och niider prat och skralt tåga vi alla in i stora salongen.
I detmmiuia slir faster Heclda upp.
dörrarna till salen och r o p s: avar si3 gocl!
Maten kallnar! » Efter en riklig fridrost, ined mycket iitande och ancla mera trii&amp;ande, samlas alla i blA salongen för att $höra predilraii.
Flic- korna sitta, stiidade och fina i sinn Ijasa, nytviititade boinullsklad- ningar, langs viiggarna; herrama stirra dystert och.
allvarligt fram- för sig,.
medau farinor inecl högtidlig, niistan klagaiide stiiniina.
och innerlig andakt laser en poetisk betraktelse öfver sommarens fag- ring af J. O. Wallin.
Darpå vidtager den mer offentliga cielen af inidsomrnarfesten .. lteclan tidigt på inorgoneu Ila brukets iilcleta siuedor infunnit sig i slottet - eller rättare j » stora byggniiigen *, soin det heter i Uppland - för att inbjuda hennes n&amp;d och alla hiirskaperna till folkets fest.
Ehiirn det egentligen är hennes nåd, som bestar lrslnset, hör denna högtidliga inbjudning sedan gammalt till ceremonielet, och lika re- gelbundet svarar hennes nad, att hon med nöje s141 inii-a sig.
Allts&amp; begifva vi oss vid middagstiden till festen med farmor i spetsen.
Nar vi n alkns, spelar briilrsarbetarn as orkester iipp &gt;finska rytteriets marscli 3.
Långa bord stå dukade iiiider traden, bjiiclande på sill och smörgås, braiivin och driclia.
Blåbandisternti, hk ett hord för.
sig, hvarifrin bïiinvinet ar bannlyst; och de iitaf brnksarl~etnrr~a, ~ o i o ej kro smeder, f &amp; nator- ligtvis ej blanda sig med dessa senare?
hvilka 1.yclca sig vaix vida.
för iner a-n driingar och bandtverlcare.
Och vare föriilclrar berätta, att i deras iingdorn ville wallonerna hvarken iiuder arbete eller för- ströelse blanda sig ined de niidra smederna och arbetarna, inen att farfar, trots alla protester, Iyclcades göra slut .p$ den im~gslcillnadm under sin tid.
.
Ku kom det ena tacksagelsetalet efter det andra, biide af far.
mor till folket och tvärtom.
Minns du kanuke lille CJauffin och hans langa tal?
Ibland r a r han sb ifrig, att han tog ordet af sjalfva hennes nåd för att väl en tjugo ginger, med Me olika tonfall för hvar gång, upprepa: » Ja, Gu ' bevare hennes nåd.
Bättre härskap kan ingen ha, %n vi har.
J a, de ' säjer vi alla.
Ja, Ch ' valsigne hennes nåd.
!, Och så grät han af rörelse öfver sina egna ord, och far- mor grat med och fortsatte sitt tal 8 % godt sig göra Iiit, och s&amp; kunde de tala om hvarandra en lang stund, lika ifïiga bkia taii, lika va.lmenande och lika uppriktigt rörda.
Den ' bästa delen af festen började dock förut med clansen ute p&amp; den stora tälttackta dansbanan.
89 vi dansade!
BAde med bok- hallare, smeder, torpare och drangar.
Den dagen, det minns di1 väl, ansågo sig de äldre smederna ha rättighet att kalla alla frök- narna vid bara föruamnet, och det föll ingen in att förundra sig öfver detta tilltag.
Pass på!
Nn börjar polketten.
Se på spelmamen SA de streta!
Halfblinda Axel filar på fiolen med slutna ögon och triimpen min.
Och Earl Anders ar drhplig, diir hnn sitter p5 t.rästolen uppe på bordet och stampar takten med båda fötterna, medsn dragharmonikan springer nt och kryper ihop mellan hans stora röda händer.
Hm sjunger och trallar sig hes.
Han arbetar med hela kroppen; ansiktet skiner och dryper af svett, hufvudet.
kastar han bakut, miinnen drar han uppåt öronen, ögonen stA som runda klot och allt emellanfit svänger han klaveret högt öfver hufvudet och ger till ett g u t glädje- tjnt.
- Trägolfvet knakar under tunga, taktfasta steg.
- Aldrig glömmer jag den kortvikta, bredaxlade Mineur; han, som kunde dansa val en timme i sträck, och aldrig ville slappa sin dam ut.ami höll oberekligt tag i henne, med bhda armarna t,riidda högt under hennes och de grofva händerna utbredda öfver hennes skulderblad, gripande tag i hennes axlar.
Hvar ganig han kom midt fram- för harskapet, stannade han, stampade i med foten, lyfte flickan upp i luften och skrek ett ljudeligt st-jo~.
- Ja, det var oförgät- ligt muntra dagar!
Aldrig ville vi sluta at,t dansa, och nar vi till sist beslutit oss för att slita oss fran festen och gå upp till vara rum, var det omöjligt att genast somna, hur inbjudande Hn de srng helhvita sängarna stodo dar, omslutna af fridfidla, luftiga mussliiis- förhängen.
Därute drömde midsommarnatten så ljus och skar och vemodigt fager.
Vi måste sticka ut hofvudet genom det öppna fön-
stret och andas in doften af fr: sk grönska och nyutspruckna jasmi- ner.
Och långt in på natten kunde vi höra har cle dampade tonerna från dragspel och fiol dansade genom parken -- - - r: * i: J a, sominsren var harlig därute, men julen, du!
- Kommer du ihåg, j u h hos farmor, då hela stora släkten sandades ooh brasor flammade i alla rum och en jattelik julgran restes i salen?
Färden till julottan, den var kanske det basta af alltsainmans!
Sömnig och dasig steg man nr sangen .- vid hnfvndgiirden stodo alla de bästa, julklapparna uppradade - och halfvaken kröp man i.n i sina varmaste kläder.
Kaffe med dopp inmundigades i flygande fläng vid glåmigt ljussken, som Bara gjorde en ändå mera sömnig, och sedan gaf man sig ut i mörkret.
A, hur frisk och bitande kall nattluften svepte omkring en darute!
Bort med all sömnighet!
Se p&amp; stjarnorna, s&amp; d e gnistra!
I n.
i skiden, svep val om falleii, gnugga kinderna!
Nu bär det af i susande fart!
Bjiillrorna klinga, blossen ilainta och ryka; LBngt inåt skogen flyr mörkret, när vi ila förbi, men sedan kommer det smygande bakom oss, tätare och svartare an någonsin förr.
Hvad bry vi oss darom?
Öfver oss gnistra stjarnorna, rinnclt omkring oss lyser den hvita snön och in %- nen springer i kapp med sliiden Ijakoin de taggigs gi-antopparnn.
Hör hiir det brakar och &amp; nar ute p&amp; sjön!
' Det stönar och knakar i isen, som om någon sökte banda den i styckeri.
Det hviner soin af jiittelilca vingslag öfver sjön.
~r det månne trollen, som komma farande i natten?
Men lyssna, lyssna!
En högtidlig, mäktig klang kommer alla anclra ljud att försvinna, Det %r klockorna, de kara iiilklockorna, som sjunga on1 frid på jorden och om stor glädje.
----- Följ mig nu i tankarna bort ifrån kyla och snö.
Koin in och varm dig framför brasan, som sprakar i bibliotelsets öppna spisel!
Koin in och se hur jiilgranen på kvällen tiindes i stora salen!
Nu skola vi dansa, b&amp;de gamla och unga.
Se på småttingarna, så näpna, de äro, dar de trippa.
Farmor sätter sig sjalf vid pianot och spelar sin egen vals, en blid och enkel melodi fran hennes ungdom.
Farmor spelar och barnen dansa.
Dansa, dansa, små latta föt- ter!
Spröd och tunn som iiï en speldosa klingar den gamla valsen, och vid dess toner stiga kära, halfförgätna minnen fram ur duukla vinklar och vrår i den stora salen.
- Dansa, dansa, små lätta föt- ter!
Har ha farfar och farmor dansat före eder.
Och farmor hade
ljusa lockar öfver yanuau och Iivit linongkliidning och mjuka, oklac- knde sidenskor.
Med långsjalen i händerna svafvade hon, latt som en alfva, öfver golfvet.
Det var minsann vackrare dans p5 den tiden än nu!
I \ !ara dagar vet jii ungdomen inte ulls hvad dans vill sHga, påstå de gamla.
Farmor dansade, pas de c h a l e ~ och farmor dansade » la cosaquw, och hvar gRng hon dansade förbi farfar, deii imge vackre officern därborta, log hon at honom - nien hon log ocks % Bt den franske prinsen, som följrle Iienno iiied beundrande bliclzar, ty farmor var en kokett p5 clen tiden.
Dcn garnla vid pianot ler ännu vid dessa minnen.
Hon vag- gar saktla af och an med kroppen, medan de hvita fingrarna gliiia öfver tangenterna.
~ X i n n s dii, minns dn?
:) sjiinger den gamla valsen.
# Här ha barnen, diim barn, tagit sina första, trippande steg, sjungit sina fiirsta, barnsligt enlila visor.
;) Farmor nickar sakta och lyss-.
nar.
Stilla!
Stilla!
De höras ju annii, de latta stegen; de klinga ' jii aunu, de glada skratten.
Dansa, dansa, sma lltta fötter, förbi sorg och ve, liingt frgn synd och skam, öfver idel rosor, skulle far- mor vilja.
Farmor glömmer bara, att de smb, soin fordom dansade har, redan gatt iniinga tilnga d e g genom lifvet.
; att de ' iiii sitta stilla och hvila, medan deras egna siii$ dansn och glamma i den i to ra salen.
Minneii, inimeii, endast minnen!
Sii ha skratten förklingat, nu har dansen stanaat, nu star det ganila hemmet öde och tomt; ty farmor har slutit sina trötta ogon och lagt sitt h i t a hiifviid till ro.
- Farmor iir död!
Nu kan det aldrig nier l ~ l i som förr.
Clindofte Björnsfjerita.
NAgra blad ur folkbildiiiiigsarbetet i Finland.
E ' ör nigon tid sedan anlandc till Fredrika-Bremer-PörbiiiiBot.
ett litet postpaket., som på griinct af ogynsamma onistindigheter lamge blifrit fördröjdt p6 sin vag.
Det utgjorde niiniligen en del af deu post-, som modföljde finska Bngaren Bore 135 dess sista olyck- liga färd, och hafvets vagor hade i manga minader brusat fram öfver detsamma.
Det lilla paketet, som också röjde tydliga spår af sin beröring med det vhta elementet, innehöll en samling finska
småskrifter af olika författare, men alla med- en gemensam tanke, ett samfiildt inål: follcbildningsarbetet inom Finland.
Mali gripes af en djnpt vemodig k h s l a vid genomlasandet at dessa sinå skrifter, kanslm af att har mötas af röster f r h ett af olyckan hemsökt folk, som ser förtrycket och våldet rycka allt nar- insre inpå sin dyrbaraste egendoin: frihetens och Ingens helgd.
Det finslm folkets pröfningar under de senaste ' aren har ' alltjiirnt följts af v k t folk med varmaste deltagande och sympati.
Men i dessa ka.nslor blandar sig en annan, kiinslan af beundran för det adla fasta inodet hos cletta folk, som samlar alla sina krafter och ser sitt enda framtidshopp i ett gemensamt arbete på livad en af dess största skalder kallat finl lands höjning,, en strafvan att p&amp; folkbildningens grund höja landets andliga nivå, triinga inåt och nedåt till de djupa folk- lagren ' med odlingens och ljusets skatter och pii detta satt varna sin dyr- barriste nationella egendom.
.
.
Da de finska studenterna på viiren 1899 elter afslutatit arbets- &amp; r stodo ftirdiga att slriljas för sommaren, hvilade en tung för- stiimning öfver den unga skaran.
De politiska förhållandena hade försiinlct hela nationen i landssorg, och denna tryckte icke minst på ungdomens sinnen.
Nen hos denna ungdom fanns p&amp; samma gång en stark känsla af att fosterlandet nu mer iin förr krafde af dem ett modigt, förtröstansfullt arbete i dess tjiinst och att intet arbete harvidlag kunde vara viktigare och mera gagne- ligt an det som afsåg folkbildningens höjande.
En adel folkets man hade kort förut riktat följande uppmaning ' till studenterna: w1 unga, nii om nfigonsin litar man p&amp; eder hjälp.
De djups leden af Finlands folk bedja och ej blott bedja, de fordra eder hjälp.
Om I verkligen alsken edert land, skall känslan drifva eder ut, att i folkets midt sprida ljus och bildning.
Och triingen då in afven i de diinklaste ödemarkerna för ritt dar slrricla solsken, iipp- söken edra mindre v81 lottade bröder och systrar, undervisen dem och förtäljen våra förfäders öden och lären dein friimst vfira plikter mot Gud och fosterlandet.
» Denna röst ur de djupa leden behöfde icke förldinga ohörd.
Studenterna ssmmanslöto sig till ett ordnsdt arbete, redo.
att offra större eller mindre del af sin soinmnrhvila för att bland det finska folket såval sprida kunskap i de most grundliiggande Hmnen: läa- ning, skrifning och ~ %kning, som ock genom föredi.sg och böckers spridande iindervisa folket i fiiderneslaudets historia, lagar och .för- fattningar samt andra allmiinnyttiga arunen. '
I detta arbete sökte studenterna en bundsförvant i den finska kvinnan.
Ofver hela landet utgick ett upprop till finl lands bildade med borga rinn^^^ såsom de där, bättre an nigra andra:) voro liimpade att verka för folkets uppfostran.
Och denna viidjan var ej förgiifres.
Den finska kvinnan stod redo att upptaga arbetet för folkets bildning och upplysning.
Vi se hur redan p i våren 1890 en förening kommit till stånd under namn af &gt;Bildning i hemmens.
Denna förenings andamil var att bildade kvinnor skulle genom resor på landsbygden satta sig i beröring med allmogens döttrar för att meddela imdervisning i njttiga kunskaper, hemmets vård, barnaskötsel, praktisk hiilsolara m. m., samt söka stiirka fosterlandskiirleken och Iriinslan af makans och moderns an svar i sitt kall.
D&amp; denna förening hos regeringsmakten anhöll om stadfastelse å sina stadgar, blef densamma vägrad.
Men föreningens medlemmar fällde det oaktadt icke modet.
Sasom ett organiseradt sallskap kunde det visserligen icke utan ökerhetens medgifvande iiga besthd, m m principen kvarlefde lika fullt, och man liimnade &amp; t enskilda intres- serade medlemmar att fullfölja densamma, ekonomiskt understöcldi!
af de medel, som redan donerats till den ifrågasatta fcreningen.
E n blick på de skrifter, som i ofvan.
omtalade försiindelse kom- mit oss tillhanda, gifver oss en hög tanke om hvad den finskri kvinnan i tal och skrift verkat för sina ringare systrars upy- lysning.
finsk Evinnoförening har sedan lang tid arbetat i detta.
syfte genom utgifvande af lämpliga småskrifter, Ntlgrs bland dessa, såsom de förträffliga små häftena af sign. J h i n: &gt;Pastorskan och Terwola torp, samt, Barnen i Terwola torp,, diir förf.
under en lättläst och roande form meddelar en miingd praktiska råd för hemmets skötsel och barntruppfostran, ha förut varit anmiilda i Dagnys spalter Af Vera Hjelt finna vi några särdeles goda, liittfattliga fiirechag med titlarna:, År Bom stunda, (om sparsamhet), uXänniskors inflytande på hvarandras oeh s medkänsla^.
Iriri Falck riinder sig siirskildt, Till mödrarna, för att inskärpa hvarje moders stora plikt att hog sina barn väcka fosterlandskiirlek och aktning för lagarnas helgd.
En kvinlig läkare, dr 1i ' ~rol.illn Bskrlin, har utgifvit en poyiiliir skrift om, Hygien i allmogehem och spada l ~ a r n s vardn och Irln (h7ew hjeht har vid de på föranstaltande af Kvinnosaksförbiindet Cnionen f i k folket framträdt med flere beaktansviirtla htillna f~reliisnin~arns föredrag i hygien, hvilka sedermera i skrift spriclts kring landet.
bfått ' e framgång och v&amp;lsignelse följa den finska kvinnan och hela .det finska folket i deras iidla arbete i folkupplysningens tjänst.
Andens och ljusets segrar äro de strimmor, som vid horisontens rand ännu biida gryningen af en ny dag för detta hårdt pröfvade folk och blott i inbördes k.aïlek, i en fast samliörighetskiinsla kan det växa sig starkt och stå fast i den pröfningens tid, som nu g&amp;r öfver detsamma.
Vårt land intager ju en oandligt mycket lyckligare stallning än vårt forna broderland.
Men inånne icke iifven vi ha något att lära af den sträfvm för bildning och upplysning som där pågar?
Mycket har väl hos oss gjorts p&amp; detta oiurilde, och vår tid visar ett glädjande framiltgiiende i denna riktning, men afven hos oss finnes mörker att skingra, klyftor att fylla, villfarelser att ratta.
Liltom oss hämta lärdomar af våra finska bröder och systrar, af deras fosterlandskärlek, offervillighet och samhörighetskänsla och på detta stitt i någon mån gälda den stora tacksamhetosskuld, i hvilken vi st&amp; för alla de oskattbara förmaner, af hvilka vårt fria och lyck- liga svenska folk så länge njutit.
F. E.
Ensamheten.
Ensamheten är inte bara ingen, ensamheten ar migon, ty det Br sagdt, att den första manniskan mötte henne i en lustgård och att hon för den mannen fördunklade den nyvordna solens ljufiiga dager och Guds blomsters prakt.
Så vet.
man ock, att den Barm- hiirtige ' skapade Eva At denne man och att det.
sedan ej blef plate för ensamheten i lustgården; hon blef drifven ut i världen och diir finns hon nu.
Väl ha människorna kommit dit och mycket makta de, me11 henne - Ensamheten - ha de ej kunnat drifva frHn sig.
De äro vordna milliarder själar nu, men hon är kvar, star- kare än de.
I tusentals år ha de jagat henne friin öde marker och från de höga bergen, men de ha åter träffat henne i de stora sta- derna.
De ha flockat sig i hopar, de lla bundit sig sainman tvii och tv&amp; för att slippa hennes niirhet, men de ha ej lyckats.
Hon a r mycket fruktad; man fruktar henne soin den evigt varande vin-
terns kyla, som.
den förtorkande vinden, iilan fruktar henne soiu inOr11ret och som h i r d s herrars viihte.
Mlinniskorna yredgas ocksii på henne och saga: ~ A c l i, en- samliet, att dn ej kan bli livar dar1it.e i bygden, vi linnit dig giiriia dess ro, vi siikn dig ej, du fiir ' ju iiled dig af (le otrampade viddernas fasor; dii Br oss myckoi, mycket tiitig.:!
Så saga (le i sin vrede.
Bien icke %r enssiiiheten alltid &amp; i tiiiig, icke iir lion grå som sknggan eller son1 det lafklädda berget, lim lir i ~tiillet mer viis- lande &amp; n vattnet och miinniskornas dagar.
Hon iir ju f d l af tröst som morgonen ocli af - livila som: iftonen, hon ar barmlliirtig att fly till i tider af skam.
E % iir hon ocksl vis.
Hon har samlat gene- rntioners visdom, boii har sett de största tankar vuxa fram, hon Iiar sett miinniskorna sådana de iiro.
Ingen fiirstiiller sig för lienno, ingcn b %?
mask i hennes; syn.
Skulle det ej vara hög tid att möta en saAnn, sklille hon ej vara en van?
Sök henne oriidd dn!
Ej hör (h af henne hHrdt tal, ej lastar hon dig med osannt.
Det ar i de stilndw, d&amp; det blott ar hon och du, soni dit star- kast känner och som dina tiinknr vasa ut.
Dessa fluctclrrznds, liitt födda ting, som i all sin skiftande kortvarigliet iiro mer af dig sjglilf an dina ord.
De komma helst fram i hennes niirhet; de kasta d a nf sig lingodset, drist: ga soii1 egna herra.r stiga de fraiii, flocka sig, ' oïdna sig, valla gliidje eller sorg, vasa uppåt eller utRt, bli till godt eller ondt, De största, de lagsta, de samhiilleslyftuntle, de rikesomstörtande ha födts så dar i ensamhetens niirhet.
Ack, ensamhet, du som lir sagd att vara s i tung, hrarifriu hiimtar du då At oss de rosiga, latt förflyktade drömiu: irnn?
: \ ts det månne f r h den lustgard, där du vistats en girig ‘?
Hvarför skall man standigt drifva hsnne bort,?
Ar Iion ej god nog att ha i följe, hon som risat OSS hvad ingen anuan kan visa oss?
Hon visar oss skogen sildan den ar iued dess sjiisofvare- gömmen och latt vackta ekon, med dess 1iiindra: " irsro ocli jiiLlaiicla, spirande lif.
Shnger kan Iion sjuiiga!
Har du lyssnat till cnwiiiheteus stora, ' uuderliga sång?
I den hör inan sitt eget lijiirtas slag ocli de sorger m m aldrig talat lit och (le friijder iiim ej filmer ord för bland iniinniskor.
Skidlo Iiou fBrjagas: J Det ur jii i ensaiilht~- tens niirliet vi kiinna bebiinka lifvet, snin stiiiicligt blifvcr aiinczt a11 hvad vi trott att det skulle blifw, fiii.euudt soin det ur nied t.11- sende trPdar vid tusende andra lif.
Och dessntom, vi lczzmna ju ej föfjaga hemej ' vi 5i.o för srilii diirtill, vi iiro blott människor och gärma hvarandra a b d misstro och stolthet, vi mälrta ju ej känna hvarandras känslor ens.
Diir- för förnimmes ensamhetens röst bland tusendes sorl, darför ltiinnes greppet af hennes hand så hårdt, därför ses hennes uppsyn så mörk, d&amp; vi lefva bland friiinlingar, men ock då vi hålla till bland vara lciira.
Hen gläds dock att ' hon letver bland oss, ty hon är ju rik, hon kommer ined tankar och hvila, hon tröstar oss och sjunger för oss.
Låt henne da dröja hos dig .som en gärna sedd g&amp;st, ' nien siitt ej bo med henne, ~Z2irtill blef du ej skapad och ensamheten ej gifven at dig.
Dqnzcw Bergström.
Kvinnan och kriget.
Under denna rubrik lämnar den ansedda engelska tidskriften &gt;The Englishwoman ' s Review&gt; en allmän ~öfversikh af det af kvin- nor utförda arbetet under afrikanska kriget, förniimligast inom sjukvårdens oinriide.
Vi iiterge här det hu£viidsakliga af den varmhjärtade och, som det vill synas, fullt opartiskt hållna ar- tikeln.
Som bekant har ~jukvårdsorgan.isationen under kriget varit förerniil for det skarpaste klander och naturligen ha de kvinliga arbetskrafterna iifven fatt sin dryga andel af de stränga omdömena.
Så mycket viirdefullare ilr darför hvarje uttalande som på ett lugnt och fördomsfritt siitt Iiiter don verkliga förtjiinkten riittvisa vederfaras.
* r: % Det &amp; r nu ett &amp; r, så lyder början af artikeln, sedan det d r i - kanska kriget bröt lit och vi kanna ined oiitsiiglig tricksamhet att slutet iir nara - att fred iir i sikte.
Vi se frainiit mot den kom- mande freden med hopp och längtan; ehuru man samtidigt med Bitter smärta infiste blicka tillbalra p$ de sex sista månadernas historia.
Men hvillren IiirJoin innehiller ej denna historia!
.
Historien om missräkningar och framgång ' ar, om seger och ned,erlag, ' om af-.
.
stannadt arbete och val ntfördt arbete!
Huru stolta vor0 vi ej under ' var sjii %vård~oiganisations första dagar!
Hur bittert missriiknade nar den under trycket af oföriit sedda och i vissa afseenden ohjälpliga fiirhållanden delvis störtade samman.
Hur Ifrigt skyndade ej arbetare, kvalificerade och okra- lificerade, att erbjuda sina tjänster!
Hur mHnga, när fijrsta entii- siasmen fördunstat, drogo sig ej tillbaka frdn det sorgliga och en- formiga arbetet, som de obetänksamt kastat sig in i!
Och iinnii vibre!
Några befunnos ha betraktat kriget endast som ett nytt aggelsemedel och togo tjänst som sjuksköterakor, idragande sig genom sin oduglighet sina kamraters förakt och sina iifverordnndes bitande förebråelser.
Men sådana arbeterskor vor0 endast undantag, icke regel.
Icke ens alla amatörsköterskor voro, som Mr Treves pistatt, en pest.
Afen om afven klandret mot dessa varit beriittjgadt, 5ir det Beröm, som ägnats yrkessköterskorna, ensthmigt.
Hur mycket man an haft att anmärka mot hospitalen, den enda anmarkning som drabbat sjuksköterskorna har varit, att det ej funnits nog m h g a uf dem.
Redan i april intygar sir W. Thompson,: .att ett allmi.int.
öfverinseende ar allt som systrarna kunna åstadkomma9.
Det.
Gr sorgligt att veta att samtidigt s&amp; m h g a dugliga utbildade sköter- skor, hvilka trånade efter att f&amp; liirnna.
sin hjälp, rtf en eller annan anledning höllos på afstånd under tvungen orerksamhet.
.
De som blefvo använda ha adagalagt en offervillighet ntan motstycke.
Sir W. Mac Cormac säger därom:, Harms sjukvardu- systrar ha utfört ett outtröttligt och utomordentligt värdefullt arbete.
Så snart en transport af svårt sårade från krigsskztdeylatsen blifvit omhändertagen och en relativ hvila tycktes möjlig, anlande en ny.
Det outtröttliga tilamod och den energi, som dessa ladies visat, och de$ under de största svårigheter och hinder af alla slag, sta öfver allt beröm., Mr Treves har.
också med stort erkännande uttalat sig om det förtraffliga arbete, som utförts af sjukvArc.systrarna vid Falt- lasarettet n: o 4, huru de marscherade med truppen bokstufligen inom den fientliga skottlinjen.
Under beliigringen af Ladysmith och Kim- berley vårdade de med outtröttligt nit de sjuka och sårade; efter undsättningen af Nafeking blefvo de ocksa offentligt tuckade cif general Baden-Powell inför.
truppen.
.
Följande omdöme, uttaladt af en korrespondent f r h Syd-Afrika, anger otvifvelaktigt en af de förnämsta grunderna till sjukvirdens bristfälliga beskaffenhet under kriget.
Den undersökning, skrifves det, som med anledning af de s. k.
» hospitalskandalerna » satts d
i gång rörande militärhospitalen i Syd-Afrika, har åtminstone ådnga- lagt ett faktum, det nämligen att öfverallt där missförhållanden ägt riim dessa, fråmaknadt dem som haft - sin orsak i bristen * på för- nödenheter, berott på hospitalspersonalens otillräcklighet.
Lakarna voro för fii och tillgången p&amp; sjuksköterskor gtod på intet vis i för- h4.llande till den oförutsedt stora kontingenten af sjuka och silrade.
Så kunde, för att citera ett enstaka fall, en enda ' sköterska ha pii sin lott 50 hjälplösa patienter, hvilka hon måste taga hand om så godt sig göra lät.
Obegripligt är att under s %dana förhållanden lrrigsministe,riet antagit endast ett fatal af de till tusenden uppgiieiide vii1 kvalificerade slröterskor, soin anmalt sig ' och af hvillra m h g a erbjudit sig att sjalfva bestrida lrostnaden för öfverresnn.
Nu nagra ord om de frivilligns arbete. '
Generalsekreteraren för Röda korsets britiska central-lcomite slwifver i maj från Kap- staden: rDet bör komma till deras kunskap, som sandt bidrag i form af penningar eller in natura till Röda korset härstädes, att deras frikostiga gåfvor aldrig blifvit till så stor välsignelse utan det dag- liga outtröttliga arbete som stadens damer nedlagt på uppackandet, sorterandet och fördelningen af de till hela skeppslaster uppgående sändningarna af Idadespersedlar och andra varor till de sjukas och sårades lindring.
Det må tillåtas mig att uttala den öfvertygels&amp;, att det ar denna praktiska handräckning jag och mina kolleger.
ha att tacka för framgången nf vårt svira och ansvarsfulla uppdrag.
Det ar ett arbete, sfidant som dessa dainers, utfördt med outtröttlig flit, utan buller och ostentation, som kommer en man att vara stolt öfver sina landsinaninnor.
B Ja, fortsatter tidskriften, det kan med sakning sägas att bland de verkliga arbeterskorna ingen afinattning försports.
Redan nnder krigets första dagar upprättades af The Trained Nurses Club i London en hjälpkomite, hvilken sedan dess sammanträder regelbundet hvarje vecka 12 Buckingham Street.
Den verksniilhet denna kornite $vecklat hn.r varit särdeles förtjänstfull.
Ekder Ila förfärdigats och utsandts till soldaterna i kriget, deras familjer ha blifvit eftersedda och de hemvändande mottagna vid hemkomsten. '
Detta endast ett exempel.
Utan tvifvel skulle många andra kunna uppräknas, offervillighet hos tusentals kvinnor, ej endast hos dem som hafva personligt örniiiande intressen i kriget, utan afven hos dem soin ledts af sin fosterlandskänsla och människokärlek.
Äfven de soiii ogilla kriget, som krig betraktadt, kunna niippeligen ogilla
alla dessa ansträngniogar för att mildra dess lidanden och fasor, vare sig det gäller soldaten sjiilf eller de anhöriga lian lämnat efter sig i hemlandet.
De sydafrikansks kvinnorna ha i kiirleksverk ej gifvit sina engelska systrar efter.
E t t af dem i Kapkolonin stiftatit patriotiskt förbund,, The Gnild of Loyal Women)), har bland annat gjort.
det till sin mission att vårda de fallnas grafvar, och i denna vackra giirning lm de blifvit tillförsakrade både civila och militära myndigheters trogna medarbetarskap.
Grafvarna skola inhaanas och phissrt: dagar prydas med blommor, ty, säger komiten i sitt upprop: &gt;; vi hoppas att tanken, att deras älskades sista hviloriim iulifva vårdade af pietets fiilla händer, skall vars till någon tröst för sörjande hjiirtuu i iiifinga skilda delar af det britiska riket %.
Litteratur.
Predikningar pB kgrkoarets son- och helgdagar af xiitnaael Beskow.
Haft.
1, 2, 3.
Kristendomens farligaste fiende i vara dagar ar nog inte det s. k. fritänkeriet, förnekelsen, utan indiiferensen, den tröga, kompakta liknöjdheten, som försänker v i r andliga miinniska i dbsig slummer.
Likgiltigheten uppträder i iuangi?
ukepnader - fr8n den som förniimt rycker på axlarna åt de opralrfiska barnsligheter, som kallas ~wligion och gudsfruktan, till den hyggliga och respektabla, som går i kyrkan och best %r sig med en husbehofsreligion utan skad- liga öfverdrifter.
Men gemensamt för indifferznsens alla varieteter är, att den till hvarje pris vill undvika en iirlig uppgörelse med Gud.
Därför är det s % bekvämt att sofra, och den som sofver syn- dar ju icke.
Det ar ocks % mycket, som gynnar liknöjdhetens ostörda sömn.
Den religionsundervisning vi f5 i barndomen och de predik- ningar vi höra eller läsa, äro de icke ofta som vaggvisor, hvilks verka söfvande, därför att deras ord iiro oss s&amp; viilbekanta, att vi icke bry oss om att tänka p&amp; deras betydelse?
Sömnighet ar, soin bekant, oclcså smittsam.
Och hiir sofver ju heltu samhiillet rirndt omkring oss.
Allting tas på allvar och med grundlighet,, penning- förviirf, nöjen och tidningsläsning - allt utom religionen, det.
som galler vår personlighets innersta kärna.
iUen vår sömn förblir icke alltid lika ostörd.
Stundom möter oss pil vBr vgg nagon eller nijgot, som ' liar kraft att viicka oss lir somuen.
Va1 oss di, on1 vi l5ta oss viickas och icke viinda oss &amp; t andra sirlan odi sliinira in p5 nytt.
.
Det torde vara eu af predilrauteris förniimsta uppgifter att verka som en viickande impnls, och jag föreställer mig, att mången predikant stundom känner 1.ust att ordentligen 1.ns1ca upp sina kära åhörare och med våld öppna deras tunga ögonlock och få dem att lyssna icke blott med oronen, utan oclrså med hjärta och samvete.
Det är dock iclzo allom gifvet att utföra detta kraftprof, de ha icke alla fått en ropande röst, kanske ha de ' heller icke alla en fast vilja att använda.
hvad de fatt i angifna syfte. '
Men det finns en och annan, som har både den starka stämman och viljan att an- vända den, och en sådan ar Natanael Beskow.
Hvad är det som gör, att stundom en predikant kan få oss att lyssna till hvad vi hört så många ganger förr, som vore det nigot alldeles nytt?
Ar det det, att han framställer det gamla evangeliet p i ett nytt och originellt sätt, eller kanske det, att han förstitt, att han måste tala till intelligenta och bildade åhörare på annat satt än till okunniga?
Nej, förvisso icke.
Hans ord tränga fram till våra samveten, därför att de äro lefvancle vittnesbörd om en lefvande tro och därför att hans tal är buret af en brinnande Astundan, att ordet m&amp; väcka lif i oss ocl~så.
-- Sådana äro, synes det mig, Natanael Beskows predikningar.
Ingen af dem är hvnd vi kalla » en vacker predikan)), en så- dan där, .som låter oss känna oss lagom uppbyggda och tillfreds ined oss själfva.
Nej, dar blåser ofta en bitande vind i dem, och det är bittra sanningar han later oas svälja; han siktar med träff- säker hand på våra mest fördolda svagheter.
Måste icke många af oss med blygsel igenkänna sig själfva ' i dem, för hvilka » affärer, bjudningar, tidningar och jiilbr&amp;dslzan », som uppta all deras tid, a.1-o ett allvarligt hinder för den uppgörelse, som bättringen kräfver?
Eller höra vi kanske till de Kristi lärjungar, som ha s&amp; » föga er- farenhet a£ världens fiendskap, emedan vi alltför litet nyttjat det s v a d han satt i vår hand?, Eller äro vi mahända bland dem, soin fatta Johannes döparens ord om att dela med sig a.f sina två lif- klädnader At den, som ingen har, » s % andligt att de väl kunna för- likas med ett sjiilfvislzt njntnjngslif »?
Grlindtonen i Nataoael Beskows predikan - att döma af de tre häften, som ligga framför mig - synes mig vara framhafvandet af hjärtats fulla oförbeh~llsamma hangifvenhet åt Gud såsom det oeftergifliga villkoret för ett starkt och lyckligt hristendomslif.
I nästan alla predikningarna ljuder denna grundton, men kraftigast och vackrast kanske i predikan på söndagen Septuagesima: » Ginds lifegnan.
Det är detta omutliga kraf p&amp; helhet, som ger huns pre- dikningar deras kraft och deras förnämsta värde.
Han drar i blir: nad mot all halfhet och otroheto, skoningslöst anjriper han alla för- sök ' att ko~npromissa och jämka ihop världens fordringar med Guds.
Han tröttnar icke att åter och &amp; ter från olika utgAngspunkter .visa oss skillnaden mellan s man ni sko kristendom^ och » Guds kristendom s.
I anmälan på omslagets sista sida upplysas vi om att pastor Beskows predikningar äro » i ordets basta mening frisinnade,.
Ku ' '
finns det väl få ord, som äro s&amp; iniiigtydiga som ordet frisiiiilad, och det adverbiella tilkgget gör just inte saken klarare, iilr man ej får veta hvilken denna » ordets biista menings) ar.
För att f5 uttrycket att passa in på Natanael Beskow skulle jag vilja tolka det i enlighet med tv&amp; ord af Jesus af h ' azaret: » Sanningen skall göra eder fria » och sjag ar sanilingen&gt;.
Frisinnad skidle d % betyda » bunden endast af den i. Jesu Kristi person uppenbarade sanningen P. Fattndt p&amp; detta sätt, tror jag att ordet frisinnad passar in IA denne predikant, som ar en lika ödmjuk och Ipdig: &gt;Giids lifegnen, soni han ar fri gentemot religiösa partifördomar och » symbola » och stros, f ormler D.
Till denna frisinthet hör ocksA, att han icke söker pracka l) &amp; oss sina egna meningar eller teorier.
Sej, han ar alltigenom prlik- tIsk, han vill vacka oss att f i a öfver vårt lifs möjligheter.
Och jag tror ocksa han skall lyckas väcka sadana tankar, ty detta iir icke predikningar som mnn laser igenom och sedan lägger ifrån sig med en suck af lättnad och tillfredsstiillelse; de tvinga en ofta att vanda sina ögon från bokens blad och gå tillrätta med sig sjalf.
Det ar ganska sällsynt att träffa på en predikant, som har s&amp; mycket att saga en och som säger det p % ett så kraftigt och flärd- löst satt, utan alla vackra fraser, och vi iiro Natanael Heskow tack skyldigs för att han gör sina predikningar tillgiingliga afvon för .dem, som icke tillhöra hans Bhörarekrets.
Det iir min nppriktiga önskan, att ile m å blifva mycket lasta och väl lasta och förstiiddu med samvetet.
3 Jr.
Lpi.
4 Iiigrid.
clöds kiidel~ssngn.
rcjkådespel i tre akter och epilog af Alfhild Agrell.
Det har blifvit sagdt att fru Agrells sista skiiiietipel verkar 80-talet.
Och det gör det också i hög grad.
Ofver det för ett par tiotal af &amp; r sedan utagerade problemclramat gAr täckelset &amp; ter upp.
En hel procession af 80-ta1et.s, sanna kvinnor », med Ibsens Kora i spetsen, ser man passera revy för sin tankes öga.
En ska?
u söknnde, spörjande, frihetsträngtande kvinnogestalter med den cljiipn blicken drömmande riktad inåt på det egna outgrundliga, af tradition och fördom förkvafda jaget eller utat p5 en oförstådd och oförst.&amp;- ende varld.
Ingrid ar, om icke precis en gengångerska från dockhcms.
hjaltinnornas halft förgätna tidehrarf, s i dock ett b a n af deras släkte.
Hon går icke som Nora från man och barn, ty hon intar den barnlösa iinkaiis privilegierade stallning och hennes persoiilighet, stkr redan vid skidespelets början aiidligeil och lekaniligen i sin fullaste bloinstring.
Men det är något af drömlik t.rånad öfver Iiela hennes, gestalt, nigot af det blornsterkransade offerlammets tiiligt resjguerade h å h i n g öfrer hela apparitionen.
Det som y&amp; Ingrids
personlighet satt den Iiar antydda prägeln hör emellertid till hennes förhistoria, därom handlar icke pjesen.
När ridån går upp är det öfver hennes stora kärleks första akt.
Och hur hon kan älska!
Det är som om från hela hennes varelse iitutröminade en strålglaos som verkar bedarande på allt och alla som komma henne nära.
Askadaren känner sig oclzs&amp; halft indragen i trollkretsen.
Men s&amp; gör iilskaren sin entre och illusionen är för- sviinnen.
Man uppdagar snart något somahvarken Ingrid, förblindad af sin kärlek, eller.förf., förblindad af sin ' ide, tycks märka, att.denne hjälte är hvad danskarna kalla » en pjalt, och föga värd vare sig att älskas eller att besjungas.
Han äger emellertid ett företräde, som han visserligen delar med mfinga karlar, men som tycks för ett pro- blemdramas logiska utveckling vara nära nog oundgängligt - han är gift.
En kärlek ' soin Ingrids vet ej af några band eller skrankor.
.
För den stora kiirleken måste allt vika.
Människors dom, världens förakt, heder och plikt.
.
J a g sade orden heder och plikt.
Se där tvenne spöken som resa sig i de älskandes vag.
Heder och- plikt, dessa icke oväsentliga faktorer i en mans 1if - måste offras.
Han tt-ekar ju inte ett; ögonblick att göra offret af sin hederskända och sina förpliktelser mot hustru och barn, men han döljer ', ej att det är ett ofler.
Denna belrännelse beseglar deras .öde.
Ett tvifvel upp- st6.r i hennes själ.
Skall hennes kärlek uppväga hans ' offer? '
Skall han aldrig fingra, se tillbaka?
Hon ser med ens att det gifs en kärlek, högre än den som hängifver - sig, det &amp; r den karlek soin för- sakar.
Och så sliter hon frivilligt bahdet mellan dem; gör det eme- dan hon fullt och fast tror att det ar till hans lycka, sak samma att hennes egen krossa.^.
De skiljas åt.
Ridån faller.
Man drar en suck af lättnad. '
För en gång har plikten segrat.
.
i ett iiutidsskttdespel.
Noras ättling har visat att sj&amp;lfhäfdelsenj äfven då.
det rör kärlek, icke obetingadt &amp; r det enda rätta och sanna; Sjalff örsakelse är under vissa förhållanden lifssk&amp;despelets tragiska, inen mtinsklignste och följdriktigaste upplösning.
Men s&amp; kommer epilogen.
Hela den här antydda teorin faller i grus och spillror.
Man får veta att Ingr ' ids sjalfföriielcande hand- ling ' i sjelfva verket varit ett.
brott.
Hon har därigenom dödat människan inom honom, gifvit dödsstöten åt hans andliga varelse.
Hvad hon trodde vara ratt var on grym oförrätt, Denna visshet ger henne själf döden (figiirligt taladt), lifvet bar.
förlorat sitt inne- hall och s&amp; blir Ingrids historia - en döds kärlekssaga.
- -- Ungefär s&amp; som jag har frainställt det ar hufvudtanken i fru Agrells skådespel - med epilog.
Den seiiare kan tagas med eller uteslutas, si-ger förf.
Hvad är hennes mening med denna valfrihet?
I ' min tanke förrycker detta ' ad libi ' tum sl~fidespelet~s hela ide, ger det en oklarhet, som det annars ej skulle haft.
Det hela slutar med ett stort frågetecken.
Man sthr ej blott infor problemet: skall kärleken segra öfver plikten eller plikten öfver kärleken?
(eftersom de båda begreppen t y c k n ~ vara oförenli.g ' a), - utan äfveri inför oviss- '
heten angåude förf: s egeu ståndpiiikt till de frumkastacto frbgoruu.
Det ar som om hon varit radd att nnses allt för reulctioniir i iill- lämpningen af teorin om kiirlekens riitt och s i iiilligger hon sin reservation i - en epilog.
Om stycket spelas, kan man ja bli kvitt sin tvekan genom att g5 i f r b epilogen ifall teaterdirektören råhat sätta den p6 affischen, men bar man det framför sig i en bok, ar den oundviklig.
För öfrigt tror jag at.t pjesen skulle viona på ritt ses fran sceuen.
Den ar kvick, liflig, inga döda scener, en natiirlig, raskt flytande dialog, flera roliga bipersoner och en handling som delvis ar mycket spännande, med ett ord sa viil i repliken som i dramdu yttre byggning ige~kaiiner man Alfhild Xgrells konstförfarna hand.
Sasom titeln.
anger, ar ofvanufiinndn bok afsedd att vara en illitstration af det paoljnska ordet: c Om jag talade med människors och Inglars tungor och hade icke kärleken, s&amp; vore jag cn Ijirdande malm eller en klingande bjeUrci ».
Kiirleken har nog förf.
och ~Aliiniiu atminstone en fiiriit,riittning för att kunna behandla sitt iiinne.
Deu basta Ixhiilli~ing boken ger en &amp; r också intrycket af hennes egen rena karitlrtor och af att, de vackra grundsatser, som hennes Iijiltnr och Ejiiltinuor iit~t~ala, p~aktiserats i hennes eget lif.
SA till vida kan boken jit oo3rsB vara värd att läsas, men nog skulle inrn önska, att det vorc nagcit kraftigare ljud och ntlgot klarare klang i den.
Runa har tjdligen tankt., att romanens liirorika grundtanke Iiitbare skidle inpraglas hos lasaren, om hon kliidde den i en afven för ett viirldsligt sione tilltalande dräkt.
Hon later oss därför urng&amp; med idel grefvar och baroner med stolta anor och klingande namo, hon för oss till ståtliga slott och romant.islca ruinborgsr, hon ockrar pli v8r sens~tionslystnad med dunkla hemligheter - som dock i allmän- het mycket snart afslöjas - med spökrum, dolda brott., sjalfmord, skendöd och andra mer eller mindre rafflande saker.
Till yttermera visso &amp; r handlingen förlagd till det förflntna, senare hälften af 1700- talet - vi f % till: och med den aran att i förbigaende presenteras för tjucarkiingen vid en iioffest.
NAgon tidsfiirg har fiirf.
dock icke åstadkommit, om man icke s k d l riikna ett- och annat förAldradt uttryck, som instuckits i dialogen.
För öfript vorka personerna på iutet &amp; tt gustavimske, undantagandes att puderperuken sticker fram ibland.
Det kan ju tyckas,, som det vore ett ganska oskyldigt nöje, som man godt kunde unna föl f., a t t t. ex. låta en skurkaktig grefw, för att s j a f få gifta sig med en annan kvinna, imparra sin vansinniga hustru y&amp; ett ruinslott-, dar hon iipptackes af eonen p&amp; ett mycket romantiskt sätt - m. m. i samma stil.
Men dylika eflekter passa
i en följetong i en tvCl6restidning och inte i en bok,.
som rerk1; gen har ett allvarsord att.
s %ga sina liieare.
Hvarför kan inte grefve Henrik Falkenhorns lefnadssaga - det är han, som är den ljudande inalinen - få utveckla sig under normala nutidsförhållanden i stallet?
Den skulle.
då kanske verka mera öfvertygande.
Som det nu ar, har den bibliska grundtanken just inte mera sammanhang med roinan- intrigen än en pärla med den ask man rakat lagga deu i, och vi f % sitta och beundra pappasken på åtskilliga eidor, innan förf.
tar fram pärlan.
- Det moraliska fall, hvarigenom Henrik far ögonen öppna för att han blott varit en ljudande malm, ar heller icke någon nöd- vändig följd af hans egenrättfärdiga och själfviska strafvan efter fiillkoinlighet, utan verkar rent tillffilligt, som en olyckshändelse snarare än som en synd.
- Nekas kan dock icke, att man känner en viss: sympati bade för den hårdt pröfvacle uoge grefven och för.
niigra af de andra personerna.
Flera af dessa äro också trovärdiga och konsekvent tecknade.
Blen något djupare intresse kunna dessa människor icke nfvinna läsaren, därtill äro de alltför mrcket roinanhjiiltar och - hjältinnor.
Boken är ju lasbar och troligen viirdefullare an somligt annat, som köpes och lases, och jag Lviflar icke p&amp; att ett och annat i den kan gagna IGaren, men nog tror jag, att Runa skulle bättre anvanda sina krafter och blittre tjäna sina ideal på ett sinnat ver1csamhetsfält än romanskrifningens.
.M.
Lgm.
Föreningsmeddelanden.
-- -- Fredrika-Brcriiier.Förbt1nd~ts föl-el5siiiiigsserie.
i+öh: cn G i n a li ' tmog, en aE den norska liviniiorörelsens Pramsta ledariii- nor, höll måndagen den 12 november ett föredrag, det fjarde i serien, öfver, C ' ciirr iilti Collclf.
Det utoinordeiitligt iii1leli5llsrikn och triiikevädiniide föredrngel soin franifördes p i ett synnerligt sympatiskt och medryckande satt, stallde inför auditoriet c11 distinkt ljusbild aE Norges märkligasts kvinna: .sedd mot den dystert dunkla bakgrunden af den IJTergelarid- \ \ ' elhavensh fejden, » Dam- ringsstricieao, i Iivilkeii Iion ableP kvar p&amp; valplatsen som er1 af de svårast s&amp;- radeo, och de följder för hcla heiiiies] if, som hennes förh&amp;llapde till &gt;) Nor- ges Damnings » författare medförde.
Hcnnes hiifvudarbete, aArntmniidenu Dotre », bar ju utöfvat ett ober&amp;kneligt iiiflytande p&amp; geiieïntioners askad- ning af ' kvinnan, hennes stalliiiilg och hennes sjiilslif; om %n en.
annan och mindre af hennes böcker, den rörande och vemodigt Blskvärda BI de Innge Nzettero, ined dess vackra skildringar från hennes uppvlixttict i Eidsvolds prästgård som den originelle prostiii Wesgelands.
dotter .och den blif-
vande skalden Henriks syster samt dess gripaiidc häntydiiirignr pk hennes första hjiirtesorg, &amp; r mera ägnad att slii an pä nutidsliiaare.
Hennes a r aran att ha, modigt öppnat kampen för viiinande!
af en värdigare tillvaro A t kvinnan, och det ä r hennes verk, soin alltji-imt fort- sattes af dem, hvilka i Norge strafva for kvinnans sak.
Fröken Krog slutade med, att liksoin mau stod i begrepp att resa en staty öfver mate- matikern Abel, den manskliga tankens represt~ntant.
sk borde maii ockstt med ett ininnesmarke hedra den kvinna, hvilken val kan atiscs utgöra en lödig representaut För den mänskliga ka; iislan i dess innerligaste form, den kvinliga kanslan.
%.
Den 26 nov.
hölls den 5: te Föreliisuingtin af professor Fi (wriIiA.hiic4 ' Dagiiy har genom förel&amp;sa,rens alsk- viirda tillmötesg&amp;ende satts i stánd att i ett kommande häfte meddela det i hög grad intreasanta föredraget in extenso.
öfver ~ L i f v e t i Vadstena klostero.
Till fru Liua Rlorgeiisterils 70-ärsdag d.
25 uov.
har Fredrika- Bremer-Förbundet afsiind t föl j ande lyckönskningstelegram: Iiinigen Gliickwiiiiscli und Dank wegen lebenslaiiger.
crfolgreichcr Tatigkeit im Dienste der Frauenbewegung.
l * i ~ r ~ ~ l 1 ~ i l i c c - H 1 ~ ~ ~ 1 rlf 1 i # f. ~~~-1~ii1~ ?11~ /.
.
Fredrika-BremermF6rbuiidcts stipendier.
För &amp; r 1901 finnas till ansökan lediga följande stipendittr: 300 kr.
för universitetsstudier (fritt stipendium); 300 kr.
för högre utbildning i triidg&amp;rdsskötsel I fritt stip.)
; 400 kr.
för elev - / id fackskola i huslig ekonoiiii (Stockholms stads stipendium); 325 kr.
för sjuksköterskeutbildning (Sorrbotlens stip.)
; 250 kr.
för elev vid folkskoll&amp;rariniieseminariet i Umeä (Vasterbottena stipendium); 225 kr.
för sjiikskötcrskeut: bildniiig (Skaraborgs stip.
]; 200 kr.
för elev vid högre afdelir.
i tckn.
skolan i Stockholm (3Ialiliö- hiis stip.)
; 200 kr.
för universitetsstudier (Veslernorrlancts stip.
); 200 kr.
för elev vid folkskollararinneseniinariuin (Blekiiige stip.
i; 200 kr.
för sjiiksköterskeutbildniiig (Jiimtlands stip.
); 200 kr.
För h ö p e ntbildning i tr&amp;dgHrdsslrötsel !Oatcrgötlands stip.
i; 200 kr.
för iiniversitetsstudier (Variillands s t i p i; 200 kr.
för elev vid fackskola i huslig ekonomi t Kristianstads stip.?
; 300 kr.
för elev vid tckn.
skolms hiigre afdeln.
i Stockliolm (Söder- manlands stip.
); 200 kr.
För sjuksköterskeutbildning (Göteborgs och Bohus Iäus stil). !.
~ t i ~ o n d i e a n s ö k n i n ~ skola a r innan deii l5 februari 1901 insandas till Fredrika-Brerner-Förbundets stipendiekomitd, Stookholm.
För riatt att söka,
laiisstipeadium fordras intyg, att siikaiiden &amp; r och vid tiden för ansökniii- gelis inlainnande under 2 &amp; r varit mantalsskrifven inom dat län, kvarifr8i.i stipendiet sökes, X b e b r o laiisstipendiuni koniiiier efter framstalld Öuskan af veder- börande inom länet att tillsviclare endast utdelas hvartannat år, således ej förr an &amp; r 1902.
9.
Föreniiigeiis för Vlilgöreulieteiis Ord~iande Arsberattelse för 1899-1900 har nu utsandts och af dess innehåll hiimta vi följande: Arbetet å centralbyrån har fortgtltt efter samma plan som före- gående år.
Dc hos komitdersia behandlade ärendena hafva iippghtt till 2: 299 st. Föreningens besökare hafva verkställt 1,460 utredahgar angaende hjälpsökandes förhållanden och häröfver afgifvit skriftliga rapporter.
Här-.
jämte har byråns kvinliga bitrade gjort c: a 600 besök hos fattiga.
Antalet hjälpsökande, som infiinnit ' sig å ceiitralbyrhn eller dal.
an- m&amp;lts till erhållande af lijälp, har uppg8t.t till 1,552 st.
Det direkta välgörenhetsarbete, som af föreningen utEörf; s, har, utom den betydelse det haft för de hjälpbeliöfvande, för föreniiigen varit p&amp; eii ghng den kalla, ur hwilken ständigt nya lärdomar och erfnrenhetsröii ham-.
tats, och det inedel, hvarigenoin föreningen sökt praktiskt piivisa vissa gruiidsateers bärkraft och öfvertyga allmihheteil om deras nödvandighet.
Att den materiella hjhlp, som genom föreningen under alla ' dessa år lamnats hjalpbehöfvande, icke a r ringa, därom Iiafva årsberättelserna burit vittnesbörd.
Det arliga beloppet af iitl %mnade understöd niirniar sig ett halft hundratusental kronor.
För sistförflutna arbetsår uppgick u ~ d e r - stödssuinman till kr.
46,418: 30, däref kostnaden för slöjdafdeliiiugen ut- gjorde kr.
2,100: 69, för barnharberget kr.
3,345: 46 samt utlämnade lAn till hjälpsökande kr.
1,847: 90, fördelade på 23 olika personer, och uppgick hela beloppet utlanta medel vid årets slut till kr.,G113P: 60, föïdelaclo på 126 låntagare.
Genom centralbyrtlns koinmissionsafdeli1j~11g har arbete anskaffats åt 112 personer.
Samtidigt hafva 145 tillfkllen till arbete erbjiidits genom ceiltralhyrån.
Sarskildt åt personer ined nedsatt arbetsfölmAga har arbete ' beredfs genom slöjdafdelningen.
Genom centralbyrån hafva 53 barn, ckraf 24 gossar och 29 flickor, varit utackorderade i hem på laiidet.
För barn, hvjlka p&amp; grund af klen- het och sjuklighet ansetts vara i behof af särskild v %rcl och kraftig föda, har sadan beredts i föreningens barnhiirberge.
ordust Liksom föregtlende &amp; r har föreningen under sistlidiia ' so~~~inar för en del sjiiklingar, så att de för hälsans vlrdaiide fått besöka bad- och brunnsorter eller kunnat f &amp; vistas på landet sanimaidagdt 139 personer: iitoni 2 hela familjer.
Blarid nya uppgifter soni föreniiigen satt sig före Lr den om .bere- dande af &gt;fortlöpande underst.öd At orkeslösa^ sanit inrattande af s. k. svandrande sparkassor,.
Föreniiigeii deltog i iret.s varldaut.stklluiiig i Paris genom siindaiidi?
af en textad tabli, iippt.agande förteckning p&amp; alla välgiirande föreningar, stiftelser och fonder i hufvudstaden, fördelade p % 3 grupper: bariiavard, anstalter för vuxna samt sådana för klderstigna.
För Föreningens tillgångar ocli utgifter sam t redogörelse för all a under densaiima sorterande kornitder, asyler etc. hiinvisas till arsberattelsen.
Från skilda håll.
Alaria folkskolas matlagningskurs.
~ T i är o iiro nu &amp; agna sedan Affrria f0lli~Ia.01~~~ l i r r t t l t r g n i r t ~.
~.
I eller i ~ ~ ~ som ~ s den d l kallades ' Folkskolalis matlagningskursy första g h g e n öppnade sina dörrar för att bereda under- visning i husliga sysslor At folkskolans barm, med dessa ord inledes be-.
rättelsen öfver denna nyttiga itlstitutionu tioiriga verksamhet.
Dcn första skola i Sverige för undervisning i matlagning grundades 188.2 i Stockholm af stiftelsen Lars Hiertas Xinne p % fru Atina Retzius ' initiativ.
Det var ocksa p % föranstaltande af fru Retzius soin hösteii 1890 ett ordliadt di111- Itök för Xaria folkskolas iildre elever kom till s t h d i sambmid med deu ~ ~ c rrtbiltlanclr~ ~ll (fl rrrc~ / l (r !~nir~ !j.~liir-c~t~ir~rrot~, tijt * ~frJli.4i0l~~11 första ~ i i l ~ O / i I l ~ för orh trntlva sh-olor, fr411 hvilken nniuera en stab af skickliga llirariuuor iit- g l t t, hvilka, ledt undervisniiigeii vid dc sciierrnera iipprlttade skolkökeii har och hvar i landet.
Tri nainiia bland andra dem i Göteborg och Vii- steras: Carnegies hush&amp;llsskola i Göteborg.
den vid 6sterrnaliii~ högre Iaro- anstalt för flickor i Stockliolin iifvensom &gt;Högre 1Hraïinnesemin; triets hus- liållsskola *.
De belysande detaljer, som bcrattelsen iunehiller rörande denna första matlag~iiiigsskolas verksamhet och erfarenhetw, iiro för öfrigt af stort intresse och visa i hvilken grad skolköksiddu, tack rare det; iit- niarkta sätt på hvilket deu fran början tillampats, vunnit insteg i vhrt land.
+ Kviiiiiaii inoiti boliliaiidcls y n-ke t. Eu person med erf areiiliet inom bokhandelsfacket har väckt iippmärh-snmliet p&amp; önskvärdheten af at t bildade unga kvinnor med energi och ialli~iihet för praktiskt ai.ur * tt!
samt desslikes iiitresse för litteratiiren mátte ägna sig &amp; t detta arbete.
Fordriii- garna som stiillas pä en bokhandalselev Cro kunskap i svenska s p r i h t, rakiiiug samt iiagon.
kannedom i tyska, engelska och frauska spraken; f i u i i e ~ för öfrigt god rillmiin bildning, ar denila naturligtvis icke bortkastad.
Efter livad Bokhaiidelsi~~atrilielu utvisar innelia redan nu ratt miuga friintiiniuw.
i s ~ n n e r h e t i laiidsorten, egna BoklAdw rbllrr förestii nigoii bokliaiidels- filial, men de ofta i bokhmdelstidiiingen förekommande annonserna om h i n - liga biträden viss att bokhandelsyrket &amp; r ett arbetsfult, inom Iiviikct kviu- liga arbetskrafter mer iin hvad hittills skett böra koinma till tiuviindniug.
e
Dainernes .Kiiilstflidsforeniiig.
är namnet p&amp; ett företag, som ny- ligen startats i den danska hufvud3taden p&amp; ' initiativ af den för omkring tv % &amp; r sedan i Köpenhamn stiftade s. k.
~Dainernes Formirldagsltlub~.
Enligt sKvindernes Blad » är syftet med denna förening att verka för kvin- nornas utbildning i konstindustri och att därigenom höja och förädla smaken med hiinseende till de industriella arbeten, som finnas i hemmen, och sam- tidigt skapa bitttre och Ijnsnre Förvärfsmöjligheter~ för dem som agna sig &amp; t den kvinliga husslöjden.
Till vinnande af detta iindamiil ar det ine- ningen ntt inrätta hvad som på danska kallas ~Skolevserksteders.
Efter en sex manaders kurs kunna eleverna bli anställda som ' aflönade-arbeterskor iiloni olika industrifack eller ocksk p&amp; annat sätt göra sina förvärfvade kunskaper fruktbringande.
Vi svenskar, som p&amp; hiir berörda omrlde redan ha en rik erfarenhet; bakom oss, önska de danska kvinnorna all lycka i deras striifvanden att höja konstfliten i sitt land och samtidigt sitt köns btide konstnärliga utbildning och ekonomiska förhallanden.
P) En tidskl-ift för popular juridik, ~Zeitschrift fur populäre Rechtskund~ », har den 1 okt.
' börjat utgifvas i Berlin af dr juris Mcwir Raschkc.
I programmet heter det bl.
a.: .Kunskap om lag och rätt fordras af lagen, ty den utgår från den grundsatsen, att obekantskap med lagarna i sitt eget intresse, om icke skyddar mot straff.
Därför handlar e-var h m studerar rättslära, och enhvar, som försmir att tillägna sig elementen af denna lära, skadar sig själf.
Liksom på andra områden galler äfvexi på ' det juridiska: bildning gör fri, och liksom om hvarje annat slags vetande afven om det juridiska: kurzslcup &amp; I * rncckt.
Tidskriftens plan ' är att orientera p&amp; lagstiftningens, domstolarnas och den iuridiska vetenskapens falt.
Den k o m m e r att diskutera aktuella ämnen.
Frågor från Iiisarna besvaras.
Som bilagor följa populära fram- ställningar af den privata och offentliga ratten. '
x 1 Osterrike h a kvinnor genom en nyligen offentliggjord förordning f i t t.
riittighet att bedrifva medicinska studier vid hemlandets universitet.
Förut ha de varit hltnvisade till att genoinga sina studier vid utlandets högskolor och därefter underkasta sig en sträng pröfning inför n8gon af sitt hemlands medicinska fakulteter för ett f &amp; bli legitimerade läkare där- stiides.
Beträffande utbildningen stlllas samnia fordringar på dem som pk iniiiinen, men undantag utlofvas för den hiindelse att några enskilda akademiska Ilrare skulle vägra att lämna kvinnor til.lträde till sina kollegier.
En annan förordning lämnar kvinnor tilltriide till farmaceutyrket, men rätten till sjëlfsthdig ledning af ett apotek göres beroende af inrikes- ministeriets utslag.
".
Talande siffror.
Af en redogörelse för den högre flikkskolan i Frankrike framgQr, att fransk?
staten inom de sista 20 åren upprättat 40 lyceer och 23 collAges.
De flesta franska flickor blifva likväl uyp- fostrade i kloster.
Ar.1789 fiinnos i Frankrike 37,000 nunnor, 18 ' 78 hade deras antal vuxit till 127,000 och enligt folkräkningen f ö år ~ 1899 utgöra de den hiipnadsviickande siffran af 150,000. x
Lina Morgenstern, en af den tyska kvinnovärldens =est bekanta personligheter, firade den 25 november sin sjutti&amp;rsfödelsedag en bemarkelsedag, som Fredrika-Bremer- Förbundet &amp; f ven hedrat med ett p A annat stalle ineddeladt ly cköiisknings- telegram.
HBrmed nhgra biogra-hka data ur denna framstgende kvinnas lif och verksamhet, Hon Lr född i Breslaii 1830 och ådagalade redan i sin tidiga ungdom den innerliga medkänsla med de fattiga och de lidande, som sedan utmarkt all hennes verksainhet, s&amp; t. ex. genom stiftandet 1848 af den annu lefrande .Pfennig-Verein, till understöd &amp; t medellösa skolbarn.
1854 ingick Lina Bauer - som hon d&amp; hette -- iiktcwsbnp med köpniaii- nen Theodor Morgenstern.
Hon bosatte sig n u i Berlin: dar ett utom- ordentligt verksamt lif började för hanne.
Hon tog initiativet till stiftan- det af en massa viilgörenhetsföreningar samt till humanitiirt och sanitiii-t gagnande inrattningar.
Dibrjtirnte ar hon ju, som bekant, en ledande kraft i den tyska kvinnorörelseng siirnkildt som utgihare och redaktör af den sedan 1874 utgifna veckotidningen Dc~rdsc.Itr~ iIu~csfi~crirm: aifurr g.
Hon 81. liedersledamo t, ordförande, vice ordförande eller hedersordf örande i ett stort antal in- och utlandska hinnoföreningar d v &amp; l som i åtskilliga fredssiill- skap och komitder.
Det var p&amp; hennes föranstaltande som den talrikt be- sökta kvinnokongressen i Berlin 189G zigde rum.
Hoad som sarskildt i Berlin har gjort fru Yorgensteru till en niirira nog popular personlighet iir dc 1866 genom henne &amp; stadiionina, Berliner Volkskiicheno, hvilka blifvit monster för mlnga andra liknande anstalter och n l t t sin höga utveckling pb grund af hennes bepröfvade organisations- talang.
Denna för arbetsklassen och för pauvres honteux s&amp; betydelsefulla institiition har mött det lifligaste deltagande och intresse inom alla befolk- ningslager, till och med f r h den aflidna kejsarinnan Augusta, som ofta inEann sig i nsgot af folkköken för att prof r a maten och för ö4rigt piggads kalla fru Morgensteïn till sig för att underlillla sig med henna om dit- hörande frggor.
Fru Morgenst.ern har iifven utvecklat en liflig skriftstiLllareverksaui- het som Eörfattare nf barn- och uiigdomsbihker, uppbyggelseskrifter.
bio- grafiska arbeten o. s. v. - Fyra tfiflingsskïifter ha, inkominit till den af Fredrika-Hrerner- Förbundet utlysta pristilflan öfver iimnet: n l~et !j~lelse~t r t f cltw !lit ' tn krirtnn~is nyndighet flit.
Irenne +ilf 0 t h f6r .wnihiillet.
T&amp;flingstermiiir ?ii utlöpte 1: stn, decembei '.
Ellen Fries ' stipendiefond för kvinliga historieforskare.
Redovisningen för de medel, som influtit till ofvannämnda stipendie- fond, föreligger nu och framvisar följande resultat: Anna Hierta-Retzius kr.
1: 000, Bertha Nordenson 10, Nini Hierta, Diiderö gard, 30, Elisabeth Uggla, Daderö gard,.
5, Hiilda Signeiil 10, H m K.
5, Sophie Karlsson 1, E.
100, Sophie Whitlocli 200, Ellen Whitlock 20, Louise Flodin 5, B.
S. 25, Sopliie Gumsliiis 10: Hedda Cronius 5, Matliilda Fryxell 5, Eva Fryxell 10, Ebba Lind af Hageby, f.
Hierta, 25, Thkrbe Andersson, f. Svanberg, 100, öfversten och friherrinnan A.
E: son Leijon- liiifvud 10, hoffröken Ebba Leijonhnfvud 5, grefviiinan J. Trolle-Bonde 15, Anna Dahlström 5, S. Gyllencreuta 5, Marta Leijonhiifvud 5, Jeanette Mörner, f. Bennet, 10, hoffröken Eva Leijonhufvud 5, Elsa Uppling, f. Posse, 10, pro- f e s s ~ r och fru S. Jolin 10, S.
L.
25, G. d ' Aubign8 ' 1, Märtha Leijonhufvud 6, grefve Carl Trolle-Bonde 25, Margareta Cro ' nstedt 5, Erik Burinan 10, Carolina Burman 10, grefve E u g h e Lewenhaupt 15, Elsa Eschelsson 100, öfverste Bratt lo?
Anna Hedin, .f.
Berlin, 10, föreståndarinnor och lara- rinnor vid Briimmeraka skolan (genom fr.
Anna Krose) 37: 50, i stiillet för krans från Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse 62, Tli.
Geijer 5, Hanna Palme, f. von Born, 10, Ellen Jolin 5, A., E.
&amp; S. Ulrich 10, G. LVt J. G.-r 10, A.
A.
2, Sopliie Wising, f. Benedicks, 20, Gerda Cederblom 3, E. Ce- derblom 3, i stallet för lirans fran Nya Iduii 25, I. Petrelli 10; G. Elfg 2, O. Lewysohn 5, I. Tmwon 10, Augiista Ekelund, f. Helling, 100, Hugo Ekelund 50, Charlotte Björnstjerna 5, Einma Ekelund, f. Helling, 30, Hilda Sundin, f. Helling, 50, Sofi Sundin 25, Hilda Kantzow, f. Sundin, 10, N. Zahle (Köpenhamn), 20, Hilda Herlenius, f. Ekelund, 10, Amanda Haminar- lund 10, Hulda Lundin 20, d: r Gustaf Strömberg, ~ i n s ' ~ a 10, n ~ H., och A. St. 10, K. W. 100, i stallet för krans fr&amp;n larare och.litrarinnor vid Högre] Hrarinneseminariet och Normalskolan (genom fr. H. Casselli) 40; M. och A. R-s 40, T-k 10, H. K-r 5, Ebba T.
10, Ebba B.
10, Ellen af K.
10, Anna T. af W. 50, Valborg Qlander, Falun, 20, M.
C.
50, Ag.
Fr., Göte- borg, 10, L. Bergström 10, C.
A. Syl~van 5, Eva Rodhe, Göteborg, 10, Maya Nyman, Göteborg, 5!
Ida Hellander, Göteborg, ' 2, Anna Wijkander, 20, M. T-Ii 5, T. S-n 2, E.
B.
5, E. Göteborg, 10, A.
T.
5, H. R-dt R-dt 8, L.
L.
5, Ellen v. Platen 5, Gulli Rossander, Upsala, 20, Annn Tnrnm, f. Bergendal, 10, Alfhild Tamm 5, Hildegard Thorell, f. Bergendal, 5, Kerstin.
Bohman, f. Riiffel, 20, v. F-n 50, Mueller 10, d: r B. Lundstedt 10, Ax.
Sr 10, L. Lindstedt 5, Anna Benckert 10, Asta Rönblorn 5, D. Mu- lin l, K.
Rubin l, Onamd 10, Onëmd l, E. W-m 2, H.
B.
10, B.
5, L. Rbg 5, F. H.
10, En tacksap f. d. elev 5, Eva Dahlström, f. Olsson, 20, E.
L.
5, A.
5, Elever i Ahlinska skolens yII: e klass 14: 16, Elever i Alilinska skolans V1II: e klass 11, Elever vid Ahlinska skolans gymnasie- afdeln.
II 8: 50, Gerda Nilsson 10, Hanna Nilson 10, Dagmar Sjögren 10, Stina Wittrock 10, Elisabet Skarin 20, Anna A r o s h 5, Anna Geijer 10, F. Q.
20, S.
N.
10, A.
B.
5, M. Kistner 5, E.
S. 5, J. F. 10, friin Iii- rarinnor vid Kungsholms, Jakobs, Maria och Östermalms folkskolor (genom fröken Hanna Andersson) 102, fran medlemmar af I&lt;viniioklnbben (genom fröken H. Andersson) 14.
S: a kr.
3,394: 15..
.
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insand perio- disk litteratur 26 okt.-30 nov, 1900, Sveiisk: Eira n: r 20.
Folkskolans bnrntihiing n: r 33-33.
Ilelsoviinuen n: r 21.
Iieiiiirefnad n: r 33-33.
1IemSt n: r I r. Idun n: r 43-48.
Kyrklig tidskrift n: r 9-10.
Nordisk tidskrift n: r 6.
Xya bokhnndelsiidiiingen n: r 43-47.
Ord och bild n: r ro.
Saga ii: r 19-30.
Sedlighetsviinnen n: t 5.
Slöjdundervisningsbiadet n: r g- I o. Svensk bokhandelstidning n: r 43-47.
Svensk damtidning n: r 43-48.
Svensk lararetidning n: r 44-48.
Svensk iuusikticluing n: r 17-18.
Tidskrift för Sveriges Inudsting.
Varia n: r 10-1 i. Verclancli n: r 5.
Finländsk: Finsk tidskrift n: r ro.
Ntiticl n: r 6-10.
Korsk: Husmoderen n: r j 1-33.
Moral n: r 5.
Wylaende n: r 21.
L ' rd n: r 39-46.
Dansk: Bog og Naal n: r I I. Kvinden og Saiiifundet n: r 42.-45.
Kvinderiies Blad 25 okt.-S nov.
Tysk: BlHtter des 13ndischen Fraitenvereines n: r 2 I - 22.
Deutsche Hausfrauenzeitung n: r 44-48.
Die Fraitenbewegung n: r 2 I - 22.
Dokuinente der Frauen ii: r I 5- 16.
Monatsbericht des Vereins christlicher 1,ehrerinnen n: r Neue Bahneo n: r 20-22.
Zeiischrifi fiir popiikire Reclitskunde n: r r.
Engelsk: T h e Nursing Record ii: r 656-660.
The Woman ' s Journal n: r 41 - 45.
La Feninie n: r 19.
I,a Fronde.
L ' lluwanité .Nouvelle n: r I r.
I r.
