# ID: svediakorp-per1920
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1910
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,929
# sentences: 815
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 7 (1206).
SÖNDAGEN D E N 1 3 FEBRUARI 1910.
23:DJE ÅRG.
H U F V U D R E D A K T Ö R OCH ANSV.
U T G I F V A R E: JOHAN NORDLING.
c UemIösa barn och barnlösa hem HURU DE Kunnn Finna HVflRfinDRfl TILL- ÖMSESIDIG LYCKA OCH SAMHÄLLETS KÄNDE SOCIALE skriftställaren, redak- tören af Social Tidskrift G.
H. v. Koch, framlägger i dag en storartad plan sträckta läsekrets ur de burgna hemmen, som nås af Idun, och Svenska Fat- tigvärdsförbundets Barna- värdsafdelning, där redak- till samarbete tör r \ EN väl mellan för barnens den vid- i_-.MIDDAGSMAL PA A ni aldrig ägt ett hem?
då skulle själf funge- ordförande.
i 5©Äfcs= = _ • o c h modern är i tjänst eller fabriksarbete.
BDen viktigaste synpunkten: hur skall dessa | hemlösa barns framtid bäst främjas?
kom- mer sällan till heders.
Ännu i " barnets århundrade " bestämmes samhällets barna- vård efter närsynta sparsamhetsberäkningar, ej efter vare sig humanitära eller verkligt nationalekonomiska hänsyn.
Hur besynnerligt är ej detta.
Vi göra i många fall stora ansträngningar för att vårt land skall bli motståndskraftigt och produktionsstarkt.
Vi offra kolossala be- lopp till utnyttjande af rikets ekonomiska resurser, vi nästan ruinera oss på ett dyr- bart försvar, vi drömma om eröfringar i folkens andliga täflingskamp.
Men en an- senlig del af det folkmaterial, som skall förverkliga allt det stora, som vi vänta af framtiden — det lämna vi ut att förgås och!
nedtrampas!
Förgås?
J a, uttrycket är starkt och måste försvaras.
Det gäller helt visst icke om dem, som skjutit växt i ett lyckligt hems solsken under föräldrars och vänners hägn.
Men är det ej berättigadt i fråga om de barn • — enligt beräkning omkring 7 - ä 8, 0 0 0 — som hänvisats till fattiggårdens eller fattighusets kalla atmosfär, som där tvingas att dagligen insupa dåliga, försof- fande inflytelser af förolyckade, abnorma, ofta moraliskt sjunkna, individer?
Studera barnen på våra fattiggårdar, och du skall förstå, hvarför vissa människor säga, att E FLESTA, SOM äro födda å lifvets solskenssida, göra sig ingen reda för de förmåner, som kommit dem till del.
Det tyckes dem en själfklar och natur- lig sak, att de blif- vit uppfostrade i ett godt hem, erhållit utmärkt skolundervisning och njutit af alla de små förströelser och dagliga ljusglimtar, som för de flesta afgöra, om lifvet erbjuder en fullare debet- än kredit- sida.
Om de därför ställdes inför en fråga som denna: hur skulle ni ha utvecklat er, om H 5 T A L T _ n v. Kock rar som o - de helt säkert icke kunna besvara densamma, emedan de aldrig tänkt sig möjligheten af en så säregen situation.
Och dock är det tusenden, ja tiotusen- den barn, som i denna stund icke endast äro hemlösa, utan hvad som är detsamma, far- och mor- och värnlösa.
Adertontusen barn i vårt land komma årligen till värl- den med brännmärket " oäkta " på sin panna; de veta i de flesta fall intet om sin far, hvilken en bristfällig lagstiftning förhjälper att undslippa alla fadersplikter: de bli van- ligen skilda från sin mor för alltid, ibland för att bevara dennas " sociala anseende ", men hufvudsakligen därför att det anses mera ekonomiskt, att barnet utackorderas — 77 —
de aldrig haft en enda solskensdag under sina uppväxtår.
Lyckligtvis långt bättre ställdt är det med de barn, som fostras i barnhem af olika slag.
De undgå de dåliga intryck, som " fattighus- barnen " äro utsatta för.
De få i regel mat tillräckligt, tillfredsställande undervisning, och inga anmärkningar i afseende på vanvård kunna framställas.
Men hvilken skillnad i alla fall mellan ett barnhem och ett verkligt godt hem: i det förra sker allt, arbete, sömn, måltider, rekreation enligt ett en gång för alla gifvet schema, och de flesta glada eller uppfostrande tillfälligheter äro uteslutna; barnskaran behand- las vidare allt för ofta i klump, utan hänsyn till hvart barns individuella anlag och behof, särskildt är detta fallet om barnhemmen äro stora.
I det senare däremot ej blott omgifves barnet allt från spädaste år af en mors och en fars kärleksfulla omvårdnad, utan dess begåf- ning, karaktär och intressen iakttagas.
Den unga blifvande medborgarens lilla värld är i ständig kontakt med lifvets utvecklande verk- lighet.
A ena sidan massuppfostran, anstalts- vård med nödvändigtvis åtföljande brister och ensidighet, å den andra barnets naturliga växt under det verkliga lifvets värmande och härdande inflytande.
Är valet svårt att göra?
Och hvad skola vi säga om de tiotusentals barn, som från de olika myndigheternas sida mot betalning placeras i fosterhem?
Deras lott är lycklig om de få goda fosterföräldrar.
Men tyvärr sker hela utackorderingen allt för ofta planlöst och okontrolleradt.
Många foster- föräldrar mottaga barnen uteslutande med tanke på inkomsten, andra under beräkning på den arbetskraft, som det i framtiden kan prestera, medan ej sällan en olycklig ogift mor rent af lämnar bort sitt barn, där det är billigast, kanske under tyst förhoppning, att det ej skall lefva länge.
Det förhållande, att i vårt land årli- gen dö 12,000 å 13,000 barn under ett år gamla, ehuru, enligt sakkunnig persons uppgift, fyra fem- tedelar af dem hade kunnat räddas, om de er- hållit en fullt lämplig vård, talar ett nog så tydligt språk i detta afseende, men det pekar också på det faktum, att det gifves otaliga hem i vårt land, särskildt i storstäderna, där äfven de egna barnen vanvårdas, där de bli under- närda, ja, t. o. m. pinade till döds, utan att myndigheterna äro lagligen berättigade att in- gripa.
Här är det " familjelifvets helgd ", som ännu i vårt land — till skillnad från t. ex. England — hindrar samhällets organ att skydda de värnlösa barnen.
Hela samhällets ordnande af sin barnavård är — om jag undantager en del kommuners aktningsvärda och framgångsrika sträfvanden — ett typiskt uttryck för ringaktning af vår stör- sta nationalrikedom, ett ovist och oekonomiskt handhafvande af densamma.
Vore vi socialt bildade nog att förstå, hvil- ket nationellt värde, som ligger latent i hvarje ny människovarelse — den må af en barbarisk opinion kallas " äkta " eller " oäkta " — skulle på de hemlösa barnens vård läggas ned ännu mer omsorg än på de med hem begåfvade.
Ty de barn, som saknat föräldrars spontana om- tanke och hemmets skydd och som kanske just på grund af nedärfda anlag äro utsatta för större moralisk fara, de måste värnas mera än andra, och skänkas än ömmare vård, om de en gång skola kunna bli sunda människor och nyttiga medborgare.
ROSENFORS HAFREGRYN Hvad skola vi då göra?
fråga mina läsare.
Där är särskildt ett sätt att söka afhjälpa alla försyndelser som begås mot barnen, som jag här ville framhålla, och jag har ett praktiskt, positivt förslag att göra, som samtidigt erbjuder en lyckomöjlighet för de barnlösa hemmen.
Men innan jag framlägger detsamma måste jag söka intressera mina läsare för den verksamhet, som bedrifves af Svenska Fattigvårdsförbundets Barnavårdsafdelning, som här.skulle bli medlare mellan allmänheten och barnen.
Några upplysningar om afdelningens uppgift och en och annan glimt af arbetets svå- righeter skola här meddelas.
Afdelningen som bildades 1907 har till upp- gift, för det första att beifra vanvård af barn dels genom att själf ingripa och dels genom att föranstalta om att de fall, som rätteligen höra under viss, redan existerande myndighet, verkligen komma under denna myndighets be- handling; och för det andra att söka förekomma vanvård särskildt af späda barn genom att på olika sätt söka uppfostra och tillhålla deras föräldrar att göra sin plikt.
Slutligen vill barna- vårdsafdelningen genom allmänna åtgärderfrämja barnavård och modersskydd och söka åstadkomma samarbete mellan offentliga och enskilda Efter denna redogörelse för Barnavårdsafdel- ningens verksamhet kommer j a g nu till mitt förut omnämnda förslag, som erfarenheten från barnavårdsafdelningen motiverat och som f. ö. mångenstädes förverkligats.
Det lyder i all sin korthet sålunda: Öppna de barnlösa, välbärgade hem- men för de hemlösa barnen.
Tusende hem i vårt land, som skulle ha alla förutsättningar att fostra dugliga, lyckliga män- niskor, ha nekats glädjen af egna barn.
Hvar- för icke gripa tillfället och upptaga en af dessa tusen små, hemlösa, som blott vänta på att få upplysa och upplifva ett hems tystnad och tom- het?
Hvarför icke låta den längtan att slösa barnaomsorg och barnaglädje, som ligger för- dold inom hvarje människobröst, få utlopp och näring?
Hvarför icke göra en insats i vårt folks framtid genom att sprida hemmets värme till någon af dem, som kommit till världen utanför ett hems dörrar och som annars måste vandra en ensam och dyster v ä g genom lifvet?
barna- vårdsföretag.
Sammanlagdt ha registrerats 118 fall.
I åtskilliga af dessa har anmälan gjorts till veder- börande myndigheter, 13 mödrar och barn ha tagits in på Småbarnshemmet, med hvilket af- delningen samarbetar, i några fall ha barnen upptagits som egna i goda och välbärgade hem, medan i andra fall barnen utackorderats, er- hållit förmyndare o. s. v. Några typiska fall meddelas här: f?
K.
H. anmäldes af modern, som ej var i stånd att i Stockholm ensam betala fosterlön för barnet.
Barnets far hade hjälpt henne, men hade för ett par månader sedan dött.
Ett fosterhem på landet ett par timmars väg från Stockholm anskaffades och en vårdare tillsattes, som allt emellanåt besöker barnet och meddelar sig med modern.
E.
A. intogs jämte sin mor på Småbarnshemmet.
Fadern förnekade faderskapet och vägrade att hjälpa vare sig moder eller barn.
Han förmåddes så små- ningom att till afdelningen godvilligt inbetala en summa för barnets utackordering.
Detta har nu ett godt hem i närheten af den landsortsstad, där modern tjänar, hvarigenom hon är i tillfälle att ofta besöka barnet.
A.
R. var en sjuklig och i hög grad vanvårdad 12- års gosse.
Han hade varit 3 å 4 år på sjukhus, men nu senast vistats i hemmet blott 1 år Modern satt i fängelse för stöld, fadern var borta hela dagarne.
Fallet framlades med vederbörlig utredning för barnavårds- nämnden, som omedelbart tog gossen om hand.
H.
J. anmäldes af en grannhustru.
Var för sin ålder späd och klen och föreföll förskrämd, öfveransträngd med hårdt arbete och var föremål för illvilja från hem- mets husmoder, som ej var hennes mor.
Fick ej gå i skola.
Efter åtskilligt arbete lyckades afdelningen komma, i förbindelse med flickans mor och morfar, få förmyndare utsedd och barnet förflyttadt till ett godt hem på landet: Jag hör emellertid redan åtskilliga af Iduns läsare göra sina invändningar.
" Kan det vara lämpligt att skilja mor och barn åt? "
frågar man till- en början; - Naturligtvis icke.
- Ban- det mellan mor och barn skall ej slitas, om modern önskar och förmår vårda sitt barn.
Men i hur många fall saknas ej de enklaste förutsättningar härför.
Barnavårdsafdelningen kommer alltid att i första hand söka uppfostra både mor och barn genom att bibehålla deras samband; först när detta ej kan gå för sig, eller är för barnet olämpligt — • eller där båda föräldrarna saknas — skola ansträngningarna riktas på att skaffa barnet ett hem hos främ- mande.
" Men, " säges det vidare, " är det ej riska- belt att utan kontroll öfverlämna barnen till obekanta familjer?
Alldeles riktigt.
Vi äro skyldiga barnen att i hvarje fall noga taga del af förhållandena i de familjer, som vilja mottaga barn.
Däröfver bör ingen känna sig sårad.
Det är en enkel plikt, mot barnen.
" Men skulle ej de hemlösa barnens uppta- gande utan ersättning i goda hem medföra en lättnad i kommunernas plikter mot dessa barn? "
Helt visst.
Men skulle detta innebära någon egentlig fara?
För öfrigt är det nog redan ett godt stycke arbete att " placera " de barn, som myndigheterna ej ha någon befogenhet att taga befattning med.
I hvad mån ' det är lämpligt att utplantera de massor barn, som nu vistas å fattigvårdsinrättningarna, blir en senare och vida större fråga.
För öfrigt afser den verksamhet, som barna- vårdsafdelningen utöfvar, alls icke uteslutande att skaffa de hjälpbehöfvande barnen nya hem såsom framgår af de ofvan anförda exemplen.
I många fall är det riktigare att söka under- G. V. tillbringade de två första månaderna af sitt stödja de hem, som ha egna barn att vårda, lif på " Barnavård ".
Äfven sedan hon skrefs ut däri- från, erhöll hon god vård hos de fosterföräldrar dit än att taga barnen från hemmet.
Genom till- modern lämnade henne.
Men dessa voro fattiga, mo- sättande af vårdare och förmyndare söker af- dern kunde endast betala helt litet och fadern var för- delningen att trygga barnens ställning och måste svunnen; hur fastade fosterföräldrarne än voro vid barnet, kunde de ej behålla henne.
Det lyckades af- äfven i detta afseende vända sig.
till Iduns delningen att finna ett verkligt föräldrahem för henne, stora läsekrets med en vädjan om bistånd, då i hvilket hon n u vistats i nära två år och — af allt erfarenheten visat, att det varit mycket svårt att döma, går en lycklig framtid till mötes.
att uppbringa de för vårdarkallet lämpliga kraf- När begäran framställdes om det porträtt af barnet Det är också att hoppas, att den all- och fosterföräldrarne, som återgifves på första sidan t e r n a.
af detta nummer, erhölls följande betecknande svar:.
manna uppmärksamhet, som nu alltmer kom- " Kunde detta lända till att flera barnlösa hem finge j m e r barnavårdsfrågan till del, skall skapa nya åtnjuta samma glädje, som vi haft af vår lilla foster- ^ s y n p u n k t e r och förslag till densammas lösning.
dotter, vore mycket vunnet härmed. "
Vi bedja få fästa busmödrars uppmärksamhet på, att våra sedan länge kända och efterfrågade fabri - kater af hafregryn och sundhetsmjöl numera finnes att tillgå i de flesta större speceriaffärer.
Genom ny- uppranna, fulländade prepareringsmetoder samt genom användande af den finaste råvara, framställa vi ett fabrikat, som i smak och näringsvärde står främst bland alla i handeln förekommande hafrepreparater.
Efterfråga allt d Rosenfors hafregryn och sundhetsmjöl, hvars tillverkning står under läkares kontroll.
Partilager i Stockholm hos Aktiebolaget Wahlund &amp; Grönblad.
Vördsammast Aktiebolaget Rosenfors Bruk &amp; Nya Valskvarnar, Rosenfors.
— 78 —
Och det behöfver knappast sägas, att Iduns ärade läsare äro mer än välkomna med sina inlägg till barnavårdsafdelningen.
Är ej barnens väl den punkt, där alla, som kalla sig svenskar, kun- na mötas utan hänsyn till det, som söndrar och förbittrar vårt med- borgerliga samlif?
Och är ej utsikten att kunna deltaga i det unga Sve- riges fostran i och ' för sig lockande nog, för att dörrar och hjärtan skola öppnas för de små, som aldrig känt ett hems värme?
G.
Våra första H.
VON KOCH.
som är en duktig och välskött pojke, präk- tig och bastant för sin ålder, har redan vid fyra år fått smaka lifvets bitterhet, han har nämligen af de äldres samtal uppfattat, att det är fråga om a t t han skall lämna sitt hem.
" Mamma tar mig väl inte till fattigvår- den? "
är hans ständiga fråga till fostermodern, som med svidande hjärta måste lugna honom med försäkringar, dem hon själf icke riktigt tror på.
Helge är en klok och ömsint gosse, som helt säkert snart skulle fästa sig vid dem, som toge honom som eget barn.
Han har där- jämte en utpräglad musikalisk begåfning, sjun- ger små visor och melodier, när han hört dem en gång, och spelar på sitt lilla handklaver, som han fick ha i handen, när han fotografe- rades, eftersom hans vän, katten Miss, ej kunde förmås att underkasta sig ceremonien.
Han ser en smula bedröfvad ut på bilden, men det beror på, att han med barnets fina instinkt anade, a t t det var fråga om någon förändring i hans lif, när de främmande människorna kommo enkom för att fotografera honom.
Och för hans begrepp finnas inga andra eventua- liteter än den fruktade fattigvården.
Vår nästa unge man heter Gunnar och är 2 \ U år.
Gunnar, som för närvarande vistas på ett barnhem i Stockholm, har sjö- mansblod i ådrorna, och han ser också synner- ligen trygg och orädd ut.
När de öfriga bar- nen på hemmet stimmade och småkinkade litet för fotograferingen, behöll han det lugn, som höfves en man.
Hans vårdarinnor beskrifva honom som en af instinkt och vana snygg och fin gosse, vänlig, lugn och förståndig.
Han är inte precis vacker, men efter hvad man nu kan döma, tyckes han vara ämne till en duktig karl, som hans adoptivföräldrar helt visst skulle komma att få heder af.
Hans familjeförhållanden göra det synner- ligen önskvärdt, att han blir omhändertagen, ty hans styffar och dennes anhöriga vilja icke veta af den stackars pysen, och då modern därför är ur stånd att ägna honom någon vård, har han tillfälligtvis blifvit intagen på barn- hemmet, i väntan på att något verkligt hem skall öppna sig för honom.
Greta skyddslingar- I E N L I G H E T MED den plan, som redaktör v. Koch här så öfvertygande vältaligt de- monstrerat, är det vår afsikt att gång efter annan i Idun meddela porträtt och en liten biografi af de små hemlösa, som Barnavårdsaf- delningen önskar om möjligt skaffa goda hem.
Vi göra i dag början med tre stycken små stockholmsbarn i förhoppning att deras hjälp- lösa belägenhet skall tala till kärleksfulla och kärleksbehöfvande föräldrahjärtan.
Det äldsta är Helge, som fyller 5 år i juni.
Han har alltsedan sin födelse varit utackorderad i en familj i Vasa- staden och är innerligt fäst vid sin fostermor.
Då hans egen mor emeller- tid nu ej på länge sett sig i stånd a t t betala något för honom, nalkas den stund, då fostermodern, som är änka och har egna barn, ser sig nöd- sakad att lämna af honom till fattigvården.
Lille Helge, Alla s o m vilja m e d v e r k a till a t t d e s s a barn erhålla h e m, där de vårdas och v ä l u p p t a g a s s o m » e g n a t, böra tillskrifva Svenska Fattig- vårdsförbundets afdeln / ng, Stora Barnavårds- N y g a t a n 41, S t o c k h o l m (Rikstel.
15 46, Allm.
tel. 27 15).
Afdelningens förestån- dare, fröken Ellen AfzellUS, träf- fas hvarje s ö c k e n d a g kl. 11 — 1 u t o m lördagar.
är snart två år gammal.
Hennes mor, själf uppfostrad på barnhem, var helt ung, då flickan föddes, och lämnade henne genast till en äldre murarfamilj i Stockholm, där hon ännu vistas.
Hennes fosterföräldrar äro mycket förtjusta i den lilla flickan, men se sig ingen utväg att behålla henne, när hvarken modern eller fattig- vården bidrager till hennes underhåll.
De börja bli gamla och ha svårt nog att reda sig själfva.
Greta är en liten vacker flicka med stora, klarblå ögon och en hy så genomskinligt hvit som porslin.
Hon är väluppfostrad, artig och lydig, trots sin ringa ålder älskvärd och vänlig mot besökande på ett stillsamt sätt, och när fostermodern sätter sina glasögon på henne och ger henne en tidning i handen, läser hon på sitt eget lilla barnspråk och ser så all- varsam och klok ut, som anade hon hur otrygg och oviss hen- nes ställning är i världen.
Säkert skulle lilla Greta mycket snart fullständigt inta ett par adoptivföräldrars hjär- tan.
A. Blomberg foto.
Begär aiitid Granit-eiaaljBradB Giftfria och syrefasta.
= Prisbilliga.
= F å s på begäran öfver- — a l l t i h e l a wSrlden. — KOCKUMS KOKKÄBl Ny upplaga af sist utkomna men slutsålda Carl Larsson-Album Tio bilder i flerfärgstryck med text och teckningar af Carl Larsson.
Stort kvartformat.
Inbundet i smakfullt hvitt band med guld- o. färgtryck.
Pris 5 kronor.
C.
C. Frifzes Bokförlags Aktiebolag.
BJORNSTJERNE BJÖRNSON.
En minnesbild för Idun af HELENA NYBLOM.
U NG VAR HAN till det sista, ung och full af lif.
Eller kan någon t r o, att det är en gammal man, som skrifvit " När det unga vinet blommar "?
Sna- rare skulle man tro detta skåde- spel vara skrifvet af en ung, en mycket ung man, som stod midt i lifvets fullhet, utan att ännu ha kommit öfver sin egen " Sturm und Drang " - period.
Denna ungdomens mångfald i känslor, som aldrig lämnat Björnson, berodde nog till slut på hans eminenta diktarebegåf- ning.
Han arbetade icke, han diktade så naturligt som en källa beständigt porlar med vatten, som ett träd sätter blad, blom- mor och frukt.
Med honom går den siste spontane nordiske för- fattaren ur tiden.
Mycket vac- kert, sant och beaktansvärdt kunna j u de reflekterande och arbetande författarne åstadkom- ma, men omöjligt kunna de fram- kalla denna lifsglädje, som man blott erfar af solsken, af natu- rens härlighet och af en rik och inspirerad diktning.
Björnsons diktareförmåga hängde så helt tillsammans med hans person- lighet, att endast de, som ha haft den lyckan att känna honom själf, till- fylles veta, hvilket outtömligt källsprång af poesi det fanns hos honom.
Man kan ju råka många konstnärer, såväl diktare som musici och målare, hos hvilka talangen är som en dräkt, de kunna taga af och på.
Med dessa männi- skor kan man vara tillsammans länge utan att erfara spår af deras särskilda begåfning, ja, de kunna till och med förefalla tommare och obe- tydligare än flertalet af människor.
Det är först när de komma in på sitt speciella om- råde, man erfar hvilken gåfva de ha som skriftställare, skådespelare eller exekverande musici.
— Icke så med Björnson.
— Man behöfde en- dast samtala med honom en kort stund för att få intryck af hans mäktiga personlighet.
An- tingen han var vänlig eller ond, antingen han var upptagen af en eller annan idé eller trött och nedstämd, alltid hade han ord för sin stämning, alltid förstod han att meddela andra en stark känsla af hvad som upptog honom själf.
— Det bästa af allt hvad Björnson har diktat har han sagt, utan tanke på, att det skulle ihågkommas eller återgifvas.
I ordets bästa bemärkelse var han en improvisatör, som, följande stundens ingifvelse, kunde meddela sina tankar i en form, som hade den mest lef- vande och medryckande verkan.
Första gången jag såg Björnson var i Kö- penhamn hos professor Martin Hammerich, som på den tiden var rektor för en skola på " Chri- stianshavn ".
Han var rikt gift och förde ett stort och gästfritt hus.
Efter våra nutida be- grepp var måhända familjen Hammerichs hus- håll mycket anspråkslöst, men det var ett hem, där alla betydande personligheter voro att träffa.
Hvarje onsdag hölls det öppen taffel, och det är ganska svårt för en husmor att förstå, huru frun i huset (född Ågård) kunde ställa det Hvarje husmoder bör prenumerera på DET SENAST TAGNA PORTRÄTTET A F SKALDEN.
med middagen, hvartill ibland tolf, ibland trettio personer infunno sig.
Men säkert är, att maten alltid räckte till; och vid bordet, där två rätter och någon dessert serverades, fördes alltid en mycket liflig och intressant konversation.
Det var, som sagdt, där i huset, jag första gången sammanträffade med Björnson.
— Han var den gången en ung man och var på väg till Rom med sin unga hustru och sin först- födde gosse Björn, ett blekt, rödhårigt litet barn af ett ganska sjukligt utseende.
Ham- merichs äldsta dotter Maria (senare gift med diktaren Richard) kom till mig i tamburen och sade mig, att de hade fått besök af en ung norsk diktare Björnstjerne Björnson, som hade skrifvit några mycket vackra bondhistorier, och som hade en förtjusande ung fru.
— Björnson var på den tiden rätt stillsam.
I sällskap med andra, isynnerhet äldre personer, talade han föga, men han såg utmärkt bra ut med sitt ljusa, tillbakastrukna hår och denna falkblick, som han bevarade hela lifvet.
Själf hade jag nyss fått långa kjolar och hade inte mycket mod att närma mig obekanta.
Därför har jag också blott ett yttre intryck af Björn- son från detta sammanträffande.
Vår egentliga bekantskap skedde i Rom 1862.
— " Synnöve Solbakken ", " Arne " och flera andra af Björn- sons första böcker hade redan då haft stor framgång.
Det fanns väl knappast en ungdom då för tiden, som icke hade fått uttryck för ungdomens längtan efter lifvet och lyckan i visan " Örnen löfter med stasrke Slag " och vi svärmade alla för " Synnöve Solbakken " så varmt, som knappast torde motsvaras af någon förtjusning vår tids ungdom ägnat senare diktar- verk.
I Rom intog Björnson redan en mycket be- märkt plats.
Skandinaverna gjorde honom sin uppvaktning, och fastän han på den tiden ännu Barn-garderoben Hwarje sömmerska j likaså.
Pris för helt år 3 kr.
: hälft år |&lt;.
| 60.
Lösnummer 30 öre.
12 häften ärligen.
» i - r: PÄRMAR t m rouN 1 9 0 9 o e h Ä M o A e n d o å P Z tillhandahållas • romanbibliotek, Z - — hade ganska små inkomster, sam- lades dock många gäster i hans hus, och själf tog han ofta del i de långa utflykter i Roms när- het, som skandinaverna företogo i hvarandras sällskap.
Rom var den gången icke som nu en modern storstad.
Det var en stilla oas midt i världsvimlet, och man generade sig lika litet som om man vore på landsbyg- den.
Jag minnes en månskens- kväll, då vi i ett större sällskap gingo hem från något samkväm, att Björnson och jag dansade ned utefter Via Sestina, utan att därmed väcka minsta uppseende.
Samma vinter var den danske komponisten Heise i Rom, och i hans hus träffade jag ofta Björn- son, som höll på att tillsam- mans med Heise komponera sin " Bergliot ".
Först senare har Grieg satt musik till samma dikt.
Många olika tankar och idéer rörde sig den tiden i Björnsons själ, tankar och idéer som be- ständigt ha blifvit aflösta af an- dra.
Till sin sista stund har han ju tagit del i sitt folks, j a i hela mänsklighetens sträfvanden.
Hans ovanligt konkreta natur bragte honom beständigt i berö- ring med andra, och han var till den grad be- roende af yttre intryck, att det ibland kunde förefalla en oförklarligt.
Jag kommer ihåg, att skandinaviska förenin- gen i Rom en dag hade fått besök af en ame- rikanare (om det var en infödd amerikanare eller en invandrad skandinav, erinrar jag mig inte).
Björnson, som hade mycken sympati för det unga landet på andra sidan Atlanten, ville hålla tal för honom, men för att komma i stämning önskade han först att höra " Yankee- Doodle " spelas.
— Ingen kunde spela " Yankee- Doodle ".
— Ja, men han måste höra den, för att kunna tala.
Ändtligen tecknades den upp af en af de närvarande, och den lille danske komponisten och musikläraren Ravnskilde trummade den på klaveret.
Det hela tog en viss tid, och resul- tatet var synnerligen tarfligt.
Men Björnson var nöjd.
— Han hade fått sin " Yankee-Doodle " och åhörde den småle- ende.
Därefter höll han ett alldeles briljant tal till amerikanen.
En annan gång, det var på sommaren, sade Björnson sig ha stort behof af att hålla tal.
Hvad skulle man hitta på?
— Jo, man ställde till en fest för den skandinaviske konsuln Bravo, en liten man af halfjudisk, tysk här- komst, som annars icke föreföll som något sär- skildt inspirerande föremål.
— Vid detta till- fälle lär Björnson ha öfverträffat sig själf i vältalighet.
Saken var nog den, att han var så full af tankar som en flod af vatten.
Tid- tals måste denna flod svämma öfver sina bräddar.
Hade han blott de minsta, obetydligaste före- mål som utgångspunkt, var hans dikt färdig.
Den ryckte honom själf med och ingaf honom ord och uttryck, som kommo åhörarareskaran att skratta och tåras.
Mången gång har jag varit närvarande vid Kunna sision 80 — och till erhållas likvid följande röda i i eller priser: gröna Idtms 50 Ö i e.
närmaste bokhandel postanvisning pärmar, Iduns eller insändes.
röda m e d Hjälpreda, direkt från guldtryck röda eller kr.
gröna 1: 50 50 Iduns expedition, Iduns öre, om rekvi-
ett middagsbord, där Björnson talat och talat länge, medan de närvarande sutto i andlös spänning, ömsom leende, ömsom storgråtande vid hans ord.
Man må dock inte tro att hans vältalighet var af den vanliga sorten.
Vältalighet är annars ett så obehagligt ord.
Att tala väl — ja, det förstå många.
Det finns människor, hvilkas tunga flödar af ord, och som kunna haspla ur sig långa ti- rader med komma, utropstecken och tankstreck, allt färdigt att tryckas, men hvilket, när det slutligen gäller, säger en rakt ingenting.
Björnson tog hjärtat ur kroppen på en.
Han förstod att beröra alla de mest sångbara mänsk- liga strängarne.
— Från den mest soliga hu- mor till det mest upphöjda och tragiska — intet var honom främmande, och om han talade till en bestämd person i sällskapet, då hade han en förmåga att i få drag karaktärisera denna människa så lefvande, att man tyckte sig först då riktigt uppfatta hela hans varelse.
Det var icke för att blifva ihågkommen, Björnson talade för sina vänner.
J a g minnes en gång i Upsala, då han och hans hustru hade inbjudit min man och mig till middag.
Strax efter soppan önskade Björn- son, champagne.
Hans hustru menade, att vi skulle dröja litet därmed.
Björnson blef på misshumör och önskade fortfarande champagne.
Den blef då också serverad, och efter det första glaset lyste Björnson upp, och sällan har jag hört honom tala så inspireradt.
Hela midda- gen var en poesiens fest, hvartill man aldrig upplefver maken.
Med denna förmåga att tala till andra kan man väl förstå det oerhörda inflytande, Björn- son har haft på den stora massan.
Han för- stod att rycka människor med sig till allt, hvartill han uppmuntrade dem.
Jag vet väl, hur man i Sverige ansett denna hans makt missbrukad till att bringa split mellan brödra- folken.
Här är inte platsen att gå närmare in på ämnet, men säkert är, att allt han gjorde, har han gjort i kärlek till sitt folk, och han hatade icke Sverige.
Tvärtom hade han all vördnad och beundran för svenska folket.
Men mest af allt älskade han Norges själfständighet.
Hvad Björnson varit som diktare, veta alla.
Hans stora produktion har gett oss så mycket, att det finns nog för de mest olikartade tycken.
Enligt min mening är det hans lyriska dikter, som skola behålla evigt värde.
Yttre situatio- ner, människors tänkesätt ändras i det oänd- liga, så länge världen består, men människors innersta själslif förblir dock alltid detsamma, och om en diktare, likt Björnson, har förstått att tolka hvad som bor i det fördoldaste af ett människohjärta, då har han lefvat för alla tider.
— — En sak, som utmärkte Björnson, kan jag inte låta bli att nämna.
Det var hans stora genero- sitet, hans andliga generositet emot andra.
Mycket få äro de, som äga hans förmåga att kunna uppmuntra och att kunna glädjas öfver hvad en annan frambragt.
Ingen kan ersätta hans värmande, lifgifvande ande.
Med honom är det, som om något ljust och ungt slocknade öfver Norge.
Litteratur.
N ORRTULLSLIGAN af Elin Wägner utkommer nu i dagarna i tysk öfversättning af Julia Koppel på ett större förlag i Mimenen under titeln " Das Liga der Kontorsfräulein, eine Erzählung aus Stockholm. "
Den har förut gått som följetong i den stora, ansedda tid- ningen " Frankfurter Zeitung " och ett par andra tyska tidningar och de svenska kontorsflickornas lilla historia har visat sig synnerligen intressera tyska läsare.
! » Kvinnorna ocfj sfadsfuffmäfcfig evafen.
T T I N T R E S S E T för nästa m å n a d s stadsfullmäktigeval här i Stockholm är stort bland kvinnorna, därpå tyda m å n g a tec- ken, sade fröken Anna Whitlock, landsför- eningens förutvarande ordförande genast, då jag omtalade för henne, att jag kommit för att få ett uttalande af en sakförståndig om hur kvinnorna ställde sig till valen och till frågan om kvinnliga kandidater.
— Det se vi ju först på den stora till- strömningen till kurserna i kommunalkun- skap — 800 seriekort sålda!
Och detta utan p r o p a g a n d a i vanlig mening, blott därför att de svenska kvinnorna nu som förr visat det vackra d r a g som heter samvetsgrannhef.
» Skall vi göra något, måste vi först lära oss hur, » det är deras t a n k e g å n g.
Vidare ha vi sett hur ett flertal kvinnor deltagit i bildandet af det nya frisinnade val- mansförbundet i Stockholm och fått repre- sentanter såväl i styrelserna för de olika kretsförbunden som i centralstyrelsen.
H v a d kvinnornas ställning föröfrigt angår, så se de i allmänhet icke så mycket på kan- didaternas partifärger.
N ä r de nu för första g å n g e n ha rättighet att få representanter ur egna led in i stadsfullmäktige, önska de först och främst att få in kvinnor, som visat sig riktigt dugliga, kloka och praktiska.
Kvin- norna veta mycket väl att de behöfva män- nens hjälp för att lancera sina kandidater och att de utan s a m a r b e t e med dem icke k o m m a någonstädes.
Men detta hindrar ju icke att m a n redan k a n börja att framhålla sina önskningar.
F r ö k e n Whitlocks kloka försiktighet är ju axiomatisk bland dem, som k ä n n a henne.
— De frisinnade kvinnorna ha, så vidt jag nu vet, hittills endast satt upp två kandi- dater, men dessa äro i stället synnerligen lämpliga och ha så tungt vägande och k ä n d a namn att kvinnorna ur alla partier egentligen borde k u n n a enas om dem.
— F r u Broomé och fröken H e s s e l g r e n?
sade jag genast.
— Ja, och vill ni höra deras förtjänster framhållas, så har ni nog kommit till den rätta personen, ty jag k ä n n e r dem och deras verksamhet väl sedan m å n g a år tillbaka.
Fru Broomé är en ovanligt lugn, klok och grund- lig personlighet med utpräglad juridisk lägg- ning, som hon ärft efter sin far.
H o n är en god talarinna, kan k a n s k e inte entusias- mera sina åhörare, men hon grundöfvertygar dem med sin s a k k ä n n e d o m och sin klara logik.
H o n är erkändt en af de bästa ord- förande i vårt land, b å d e bland manliga och kvinnliga.
A Det u t m ä r k a n d e för fru Broomé är att hos henne saken alltid går före personen.
H o n k a n s k e inte k o m m e r att se de frågor, som föreligga till å t g ö r a n d e, så mycket ur kvinno- synpunkt, m e n hon k o m m e r alltid att se dem ur rättvisans och det blir ju i g r u n d e n oftast samma resultat.
Sedan flera år är hon ju C.
S.
A:s byrå- föreståndarinna och ägnar sig uteslutande åt socialt arbete.
Det blir därför en stor fond af social erfarenhet och socialt vetande, som hon kommer att tillföra stadsfullmäktige, om hon, som jag hoppas, blir vald.
— Och fröken H e s s e l g r e n?
— Ja, hon har gått i min skola i världen, så ingen kan k ä n n a henne bättre.
H o n är en ovanligt vinnande person, duktig, klok och med stor arbetsförmåga, som också blir utnyttjad till det yttersta, så anlitas hon till alla t ä n k b a r a uppdrag.
H o n har tagit en social examen i E n g l a n d och anses där att vara en ofantligt stor förmåga.
Som ni vet har hon speciellt intresserat sig för fabriks- inspektion och m a n skulle med glädje sett henne som vår första kvinnliga fabriksinspek- tör, om inte lönevillkoren vore så förödmju- k a n d e.
För n ä r v a r a n d e leder hon C.
S.
A:s kurser för sociala arbetare.
N å g o n lämpligare och dugligare stadsfullmäktigekandidat k a n m a n inte t ä n k a sig.
— Tror fröken Whitlock, att kvinnorna komma att nöja sig med dessa två kandi- dater?
— Socialdemokraterna komma säkerligen att sätta upp kvinnliga kandidater, hur All- m ä n n a Valmansförbundet ä m n a r göra, vet jag inte.
Men ännu är det så tidigt att situa- tionen k a n hinna förändra sig före valen.
N ä r jag l ä m n a d e fröken Whitlock och van- drade ned för de b r a n t a backarna, som leda från Monte Johannes, måste jag dra på mun- nen i min ensamhet, när jag t ä n k t e på hur ödet med sin stilla ironi a r r a n g e r a t så att vi nu skulle få kvinnliga stadsfullmäktige och kvinnor därigenom få rösträtt just till Första k a m m a r e n, den o c h i n g e n an- n a n.
Men hastigt blef jag allvarsam igen, vi stå ju inför en historisk situation och hvad Stockholm nu gör, kommer helt visst att ut- öfva inflytande i ena eller a n d r a riktningen på stadsfullmäktigevalen längre fram utöfver hela landet.
Och åtskilligt tyder på att, som fru Kjelsberg yttrade, » här behöfves stor- tvätt » litet hvarstans inom de k o m m u n a l a sty- relserna.
E.
— ER.
[£) UNS MODELLKATALOG » Innan 7 kr.
betalas för ett snörlif, bör ifrån \ Franska snörlifssömmeriet i Stockholm, 1 Norrmalms- \ torg, 1 tr., dess illustrerade priskurant rekvireras.
\ — 81 — oumbärlig för aiia sömmerskor och för aiia hem.
^^^MSX tif " L * " \ °™ÄT.
0 • \
son D EN SVENSKA konsten har lidit en svår förlust genom professor John Börjesons nyligen timade frånfälle.
Som människa en ovanligt helgjuten person- lighet, var han det ej mindre som konstnär.
Han sökte och fann alltid slående karaktäristiska uttryck för sina skulpturala kompositioner, vare sig han behandlade ett rent lyriskt ämne som " Geijers tanke " — den sittande kvinnofiguren vid foten af Geijer- stoden i Uppsala — eller i den kvickt karaktäriserade Holbergs- statyn fick fram det sirliga och ironiska hos nordens störste komedi- författare, för att därefter i kunga- statyerna briljera med en storvulen kraft och bredd i karaktäristiken eller i den nobla Schéelestatyn, som ger en sådan drömfin tjusning åt Floras kulle i Humlegården, skildra forskarens andaktsdjupa möda inför problemet.
Som konstnärens monumentalaste skapelse anses oemotsagdt Karl X Gustafs-stoden, hvilken återgifves härofvan.
Det är en egendomlig tillfällighet, hvilken vi särskildt vilja framhålla, att det i dag — detta Idunsnummers datum — har förflutit 250 år sedan Karl X Gustaf Något närmare ingående på pro- fessor Börjesons rika konstnärliga gärning kräfves icke här, alldenstund Idun vid flere föregående tillfällen och särskildt i november 1901 i en Pennteckning af Gunnar Börjeson.
artikel af Daniel Fallström lämnat en belysande skildring af människan och konstnären.
Genom vänligt tillmötesgående af den Börjesonska familjen ha vi satts i tillfälle att lämna en bild af det smyckade dödsrummet med den hvita, kransbehängda kistan; likaså meddela vi en reproduktion efter en blyertskiss af sonen, artisten Gunnar Börjeson, fram- ställande professor B. på sjukbädden ett par dagar före dödsfallet.
Konstnärens sista färd från hem- met vid Storängen blef en sorge- högtid al lika vacker som ovanlig art och bevistades af ett stort an- tal inbjudna.
Pastor Kasper Börjeson, en af den aflidnes söner, höll ett gripan- de minnestal, hvari han skildrade den hänsofne konstnärens dåd- rika lif i det skönas tjänst, manna- kraften i hans väsen i förening med ett varmt hjärtelag och en aldrig tröttnande kärleksfull omsorg om de sina.
Sedan friherre Cederström talat å konsthögskolans vägnar och ännu ett par af de närvararnde hyllat den aflidnes minne, afslöts sorgefesten med afsjungandet af " Stilla skuggor ".
Vintermörkret hade nu fallit öfver nejden, och vid skenet af flam- mande bloss bars kistan, mellan leden af anhöriga, till likvagnen för att föras in till hufvudstaden.
F o t o för Idun af A. Blomberg.
I NORRKÖPING ha under detta namn den 4 — 6 febr.
af- hållits en serie lyckade idrottstäflingar, från hvilka vår närvarande fotograf här bjuder en krönika i bilder.
Bildserien inledes med en vy af Norrköpings under bygg- nad varande rådhus, hvars arkitekt är professor J. Clason.
1.
Täflingsbanan med klubbhuset.
2.
Landshöfdingen grefve Douglas och öfverste Balck.
3.
Iskarnevalens damkommitté.
Från vänster: Fruarna Philipson och Lokrantz, fröken Westerberg, fruarna Ahnström och Malmström.
4.
Kronprinsen, en af spelens ledare kapten Ahnström och Centralkommitténs ordf. major Lokrantz.
5.
Norrköpings segrande Bandylag I. F. K.
6.
Start till terränglöpning på skidor för damer.
Längst till vänster l:a pristagarinnan fröken Sigrid Viking.
7.
Fröken Märta Lokrantz å Egron, pristagarinna i hoppning.
8.
Löjtnant Schartau med Blanceflor, l:a pris i distanskörning på skidor.
9.
Förste pristagaren grefve Kalling startar för 10 kilometerslöpningen på skidor.
10.
Förste pristagaren Hejderson i fältskjut- ning på skidor.
11.
Fröken Sonja Smitt, l:a pris i konståkning på skridskor.
12.
Is- jaktsegling å Lindöbanan, för- ste pristagaren fabrikör J. Carls- sons Xcellent.
13.
Hr G. Tandberg, l:a pris i skid- Startskottet går hoppning.
14. gen.
, 15.
Fröken för isjaktseglin- pris i konståkning Eva Lindahl, l:a Blomberg foto.
för damer.
A.
4®.
iMAL
D E T Ä R g e m e n i n g e n s m ä r r e n ä r g å n g e t s p ö r s m å l s o m k y n n e, o c h k u n n a e l l e r s o m l o c k a k a n m e n, m e n s m å u n d e r o c h l a g o m f u n d e r i n g a r skaffa till e t t s k a l l e n m u n t e r t s t a c k e n v a r a q f y a n s t d e n d e k å s e r i e r e l a k a o m l ä s a r e n f r ä m j a d e t a t t u p p s a t s e r af r u b r i k e t t v i s s t i n s i n u a t i o n e r, m ä n n i s k o r o c h h ä l s o s a m l e e n d e.
Vi tänka på de krigstjänstvägrare, som hellre lida spott och spe, fängelse och död, än de svika sin religiösa tro.
För den tankens skull att människorna äro bröder, sin Faders barn, vilja de intet annat än älska och hjälpa.
Sitt lif vilja de ge sitt land genom trofast arbete i pliktuppfyllelse.
En annan sak är att afgöra, huruvida det var feghet eller mod som dikterade de sty- randes handlingssätt 1905; klokhet var det emellertid.
Storstrejken var en dumhet.
Skyddskårens arbete kan väl sägas vara modigt.
I. ö. kommo väl feghet och mod till synes å ömse håll.
Mången fattig såg väl storstrejken som ett högt och heligt medel för erhållandet af bättre lifs- villkor, och för mången fordrades kanske ej så litet mod för att härda ut.
En sak, som kanske Stilett har rätt i, är att moderskapet härdat kvinnan, så att hon in- för sjukdom ej blir så modlös som mannen, men att karaktärisera kvinnan som modig och mannen som feg ' är likaså galet som tvärtom.
H v a r m e d e t t s t r å, s p e t s p ä s t r å e t t i n g, f ö r a r g e l s e ä r o c h e n, v ä l k o m - o c h f a r t i a n f a l l e t.
II.
Är kvinnan feg och mannen modig?
.
DETTA EV1NNERLIGA käbbel om kvin- j nans eller mannens företräden!
Till nå- got positivt resultat leder det aldrig, däri har Stilett så innerligt rätt.
Oförståndiga de kvin- nor, som tro sig främja sin sak, genom att i tid och otid, i tidningar och annorstädes, fram- häfva sig själfva på så löjeväckande och för- aktligt sätt, som sker.
De representanter för vårt.
kära kön, som så antaga sig vår sak, äro vi liten tack skyldiga!
" Kvinnan " är, hvad hon är, en människa och såsom sådan behäftad med fel och för- tjänster.
Såsom det " svagare kärilet " har hon ju alltid varit betraktad (oaktadt sin längre lifstid), men att den meningen skulle vara all- männeligen omfattad, att hon skulle vara så fysiskt feg, att hon svimmar vid åsynen af en råtta, eller är rädd för mörkret, vågar jag be- strida.
Det anses verkligen alldeles indivi- duellt, om så är förhållandet, och beroende på klena nerver eller dåligt samvete.
Möjligen anser man sig om en viss klass af kvinnor kunna tala om sådant pjåsk (eller nervositet), hvartill missriktad uppfostran förhjälpt.
O EVA.
III.
I rösträttens tecken.
L J U S E T, som strömmar ut genom samlings- lokalens dörröppning, skär en triangel i gatans mörka perspektiv.
Månen står som en dunkel skifva bakom strömolnen, och det rasslar i planteringens bar- slitna träd.
Skarorna strömma som en svart flod utför trapporna och skingras åt olika håll.
En liten klunga damer står kvar under ett lifligt meningsutbyte.
Sedan skiljas också de och dörrarna slutas till.
— Det blef sent i kväll, säger en ung flicka och tar sin kamrat under armen.
Deras kinder glöda och ögonen blänka under hattarnas vida brätten.
Entusiasmen, indigna- tionen och kampens berusning slå ännu som oroliga böljeslag genom deras sinnen.
Deras steg äro spänstiga och det är något målmedvetet i deras hållning.
De tillhöra den moderna kvinnotypen.
Vidare synes det oss behöfligt att påvisa Tvenne herrar ur den bättre medelklassen den inskränkta syn på, hvad mod vill säga, komma emot dem.
De äro sina pappors gossar som en stor del människor i likhet med Stilett och gå på jakt efter nya retelser för sina slappa tyckes ha.
Det ser ut, som om för dem blott nerver.
Lindrigt nyktra.
det fysiska modet, djurmodet, förefunnes.
I den hvassa ljusglimten från en gatlykta Detta mod, som, djupast sedt, blott är en natur-gS [upptäcka de, att kvinnorna äro vackra och väl- lig drift att hålla lifhanken vid makt.
I vårt "?
vuxna.
Som på ett gifvet kommando göra de hundraåriga fredsrike, säger Stilett, har intet helt om marsch och följa efter som spårhundar, mod behöft ådagaläggas, där det kroppsliga i När flickorna märka att de äro förföljda, på- lifvet ju är så skyddadt på alla områden.
skynda de sina steg.
Nåväl, tack vare denna säkerhet (som dock En af nattvandrarna går i kapp dem och faktiskt ej är så stor!)
gifves ju så mycket inleder attacken med att lyfta på cylindern och rikare tillfälle att utveckla det högre modet, erbjuda sitt sällskap.
det moraliska.
Finns det inte ideal att lefva — • Vi behöfver inget sällskap, svarar den och strida för nu som aldrig förr, med ordets blonda stramt.
svärd, i handlingens kraft?
Jo, för visso.
Men den andra blir ännu rödare och betrak- Men att döma af jargongen, skulle man kunna tar gentlemannen med ett ironiskt småleende.
tro, att allt stort blott sker i krigstid med svär- — Om några år kommer kanske den där det i hand, ty det är för obegripligt, hur gärna med skalliga hjässan att sitta i stadsfullmäktige, tankarna gå tillbaka till " gången storhetstid ".
tänker hon bittert.
Det är symptom på släktets ålderdomsaftyning — Vet herrarna hvarifrån vi kommer?
säger detta, att blott se tillbaka för att finna sina hon högt.
ideal, ty är det ej åldringars sed att rota Uppmuntrade af tilltalet svara de ett dub- i det gamla och gångna.
Det släkte där- belt: emot, som också ser framåt mot nya ideal, blir — Nej.
ungdomskraftigt och starkt och för världen — Jo, vi kommer från ett rösträttsmöte.
framåt.
Hon slungar ut det som trumf i bridge, och de mörka ögonen skjuta gnistor.
Det är så naturligt för den, som blott er- känner den fysiska styrkan, djurmodet, att Herrarne bli en smula långa i ansiktet likt Stilett karaktärisera all antimilitarism som — Rösträttskvinnor!
Fy f-n.
feghet; och dock, inom detta läger ha vi att — Hvad ska såna små sötungar med röst- söka det kanske mest upphöjda, sublima modet.
rätt att göra?
1 LAS!
Några Udre årgångar realiserat till betydligt Idun nedsatta priser ocb erbjuda för dem, som fornt Idun ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- Idun rik lektyr.
Mot insändande af nedanntmnda be- Idun lopp till Idun erhålles Inom Sverige Idun E x p m t l t i o K K n h o t a t, m l U m n, S / o c k.
p o r t o f r U t.
— Ja, hvad ska herrarna själfva med sin att göra?
— Ja, det vet jag sannerligen inte.
— Då är det ju synd, att ni inte skall kunna skänka bort den som en allmosa åt en mera behöfvande.
— Vet inte fröken att Hjalmar Söderberg sagt: " Lagstiftningen kan inte ändra om natu- ren och göra kvinnan till mannens like. "
— En klok kvinna sade en gång till mig, att somliga människor begagna andras citat för att dölja sin brist på egna tankar.
— Ja, gudbevare mig för att bli herrarnes like.
inskjuter den blonda med ett klingande skratt.
Herrarne känna sig sårade i djupet af sin själ.
— Då kvinnan är besatt af partilidelse sak- nar hon hvarje spår af något erotiskt tilldra- gande, säger den ene.
— Alltså kunna vi hoppas på att bli be- friade från herrarnes sällskap, svarar den mörka, ty det var väl egentligen inte för att disku- tera politik, som ni följt oss hem.
Men då hon vrider om nyckeln i porten och ser efter de bortilande skuggorna, tänker hon bittert: — Där gå rättvisans och maktens innehaf- vare.
Jag, som arbetar i statens tjänst, er- kännes inte som medborgarinna, utan är enligt lagen jämnställd med barn och idioter.
Kan man inte bli bitter!
Och hon skjuter upp dörren med en fart, som gällde det att öppna batalj mot en osynlig fiende.
Men gentlemännen röra sig i riktning mot de stora stråkvägarna.
De titta på månen och sucka i kapp med Hjalmar Söderberg: " O forna tiders kvinnor. "
GURLI Stjärnan HERTZMAN-ERICSON.
i lapptäcket eller N ä r tant Tonnie dansade med kung Oscar i ullsockorna.
Ett ungdomsminne af Dagmar.
" T ISA, GRETA har telefonerat och frågat J j om du vill komma till tant Antonie och sy julklappar i afton. "
" Ja, visst vill jag det, mamma lilla. "
— " Ring då på och svara själf, min flicka. "
Glad skyndade jag till telefonen och ringde upp det välbekanta numret.
Greta var min bästa vän och en kväll i hennes hem var alltid ett stort nöje för alla hennes flickbekanta.
Greta var fosterbarn; hennes föräldrar hade tidigt dött, lämnande sin flicka ensam i värl- den.
På ödets underbara vägar hade hon vandrat genom många händer och slutligen hamnat hos en gammal fröken, som i yngre år haft anställning på slottet hos drottning Josephine.
Kära, gamla tant Antonie!
Huru väl ser jag dig ej för mitt minne!
Den lilla figuren hade med åren blifvit oformligt fet och på den väldiga magen tronade alltid de små välskötta händerna i kors.
En tid satt du på en madrasserad lår, som ställts på fötter, då du " vuxit ur " alla dina stolar, tills vi en gång på våra ströftåg upptäckte en Grossvaterstuhl, den vi salade till och presentade dig.
Ditt hem var som ett museum, med hvar sak var ett minne förknippadt från dina bästa 1892 1: - Idnn 1900 (utan julnummer, n:r 25 o. 52 felas) 5: 50 1893 (n:r 1 felas) 2: - Idun 1907 (med julnumret) ... 8: — 1895 (utan julnummer) 2: — Iduns julnummer 1894 0: 20 1903 (med julnumret) 4: Iduns julnummer 1898 0: 20 1904 (med julnumret) 5: — Iduns julnummer 1905 0: 50 1905 (med julnumret, n:r 28 felas) 5: — Barngarderoben 1905, komplett 2: — LUS!
— 84 —
dagar, din " slottstid ", den tid, som gaf ditt lif dess rikaste minnen.
— Huru många gån- ger ha vi ej rotat i dina lådor, beundrat än en solfjäder, än en ring, men hvad som mest sysselsatte vår fantasi var likväl ett bylte i den nedersta lådan i " mormors byrå ".
" Det är ett lapptäcke, " hade Greta för- klarat, " och det är sammansatt af lappar från drottningens klädningar och alla möjliga fina toaletter, dem tant Tonnie haft om händer. "
Hon var alltid med, när drottningen profvade, och då brukade hon taga vara på någon lapp.
De flesta fester på slottet såg hon ju från galle- rierna och så har hon j u alltid ett minne för- bundet med hvarje lapp. "
Mången gång hade vi bedt att få se det underbara täcket, men gumman var just ej hågad, skyllde än på ett, än på annat.
Så sutto vi nu åter denna afton samlade, " tant Tonnies flickor ", nålar och tungor gingo i kapp.
Den språksammaste af oss var som vanligt tant Tonnie själf; hon höll reda på våra balkaval- jerer, visste, hvem vi för tillfället svärmade för, och varnade oss alla för a t t sätta för mycken tro till det manliga könet, framför allt: löjtnan- ter.
" Dansa med dem, flickor, men tro dem inte, " och till yttermera bekräftande slog hon ut med den lilla knubbiga handen.
Denna afton hade vi emellertid föresatt oss, att nu skulle hon ej slippa undan, nu skulle det underbara lapptäcket fram.
Vi voro där- före ovanligt tystlåtna, visste just intet nytt.
Slutligen afstannade samtalet alldeles.
Då lju- der plötsligen genom tystnaden Majas röst: " Älskade lilla rara tant Tonnie, få vi se på lapptäcket i kväll? "
— I andlös spänning afvaktade vi svaret, som verkligen blef jakande, ty efter ett ögonblicks betänkande svarade tant Antonie: " Nå ni ska väl få er vilja fram då, här är nyckeln och du, Greta, drag upp nedersta lådan i mormors byrå, men rif inte om i hela lådan för den skull! "
— Greta skyndade ifrigt att uträtta uppdraget och snart låg ett stort bylte, insvept i ett lakan, i tant Tonnies knä.
Ifriga, som om det gällt att få skåda den beslöjade gudinne- bilden i Sais, trängdes vi om tant Tonnie, som långsamt vecklade^ ut sin skatt, och så låg då slutligen blottadt för våra ögon ett det vack- raste lapptäcke man någonsin skådat.
Där fanns smakfullt hopfogade små tygbitar ur kröningsdräkter, hof- och galatoaletter, men där fanns äfven lappar, som tycktes härstamma från en enkel ung flickas balklädningar, tant Tonnies klädningar, innan hon kom till hofvet.
Plöts- ligt fästes mina blickar på en stjärna, som säll- samt bröt af mot siden, sammet och brokad, ty i denna stjärna var hvarannan udd af enkelt skärt siden, hvarannan af hvit nättelduk.
" Titta, tant Tonnie, hvad är detta för en stjärna? "
frågade jag.
— " Jo du, den klädningen hade jag på mig&gt; när jag dansade med kung Oscar i grå ullsockon men då var han inte kung än. "
" I ullsockor, nej berätta, å berätta! "
" Ja, om ni sätta er lugnt och inte bråka, så ska ni få höra, " sade gumman.
— Vi drogo våra stolar tätt intill vår älskade lilla tant, som med ett vemodigt leende be- traktade minnena från sin långa, skiftesrika lefnad.
Så sutto v i ' i andäktig tystnad, gumman drog en liten darrande suck och så började hon: Jo, ser n i, flickor, det var medan min far ännu var kvar vid flottan, han var väl då kommendörkapten och vi bodde i Karlskrona den tiden.
En kväll hade systrarna och jag allilllillliliiilllllliiililliiiiiiiiiiiiiiiiilllliinnu, • UPPGIF LIFVIDD (UNDER ARMARNE), MIDJEVIDD OCH KJOL LÄNGD ERHÅLLER NI TILL EDER FIGUR fullt tillförlitliga, moderna och eleganta Pappersmönsfer.
Kärlekens dröm.
VISST ÄR d e n d r ö m m e n verklig, visst ä r d e n s ä g e n s a n n, att t v e n n e själar s k a p a s från början för h v a r a n n.
O m än i dunkel aning d e skilda vägar gå, o m ä n i lifvets t ö c k e n d e ej h v a r a n d r a nå.
K a n h ä n d a m ö r k a frågor en g å n g få ljusa svar.
K a n h ä n d a a t t e n himmel g ö r j o r d e n s gåta klar.
J a g vill ej fåfängt klaga, att ej din v ä g blef min, att ej din famn jag funnit, ej känt min h a n d i din.
M e n fast för allt, s o m sviker, jag vill b e v a r a väl min v a r m a d r ö m d a känsla för dig, min tvillingsjäl.
Med skapartankens varde jag till din e g e n blef, jag blef det, d å G u d s finger lifsordet: m ä n s k a, skref.
J a g blef det, d å h a n s solljus i kärleks strålar b r ö t s, d å uti hjärtats skålar h a n s v ä s e n s fullhet g ö t s.
Din var jag, ä n blott ä m n a d, en tanke, k r o p p l ö s t fri.
Din var jag i mitt första jordbundna barnaskri.
Din din ditt likt var min o s k u l d s lektid, var min u n g d o m s d r ö m, var det h o p p, s o m s v u n n i t flarn p å t i d e n s s t r ö m.
Din var jag s o m blef till Din var jag, bland s t e n a r För och din din i d e n längtan, bitter n ö d.
d å mitt hjärta sökte bröd.
allt h v a d j a g har felat s a m v e t e t m i g bränt, i min b l y g d jag varit, i h v a r s o r g j a g känt.
N u lider det m o t afton, n u dalar sol till r o.
Så följ m i g till d e n m o r g o n, s o m g r y r p å nytt, min t r o att, d ä r d e n fria a n d e n ej m e r ä r stoftets träl, min stig m e d din skall e n a s, min d r ö m d a tvillingsjäl.
S igrid E lmblad.
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiigiiiiiiiiiiiBiiiiiiiiiiiini blifvit bjudna på dans till kommendörkapten X.
Roligt var det j u alltid att få komma ut och dansa, men ännu roligare denna gång, då vi visste, att hertigen af Östergötland, prins Oscar, äfven lofvat att komma.
— Tänk, om han skulle bjuda upp oss!
— Våra klädningar hade vi sytt själfva, ja, tyget ser ni här, hvit nättelduk och skära sidenskärp, j o, j o, ni, flickorna nu för tiden ha nog andra fordringar på baltoaletten och på hela utrustningen för öfrigt.
Nu voro vi fyra systrar, som tillsam- mans ägde tre par bottiner, — denna gång var det min tur att draga pappas ullsockor utanpå balskorna.
— Så kommo vi då fram, af- pälsningen försiggick och vi trädde in och häl- sade på värdfolket.
Det var ett gästfritt hem vi kommo till, glada, älskvärda människor, som förstodo att rätta mun efter matsäcken; roligt hade vi där som ingenstädes annars, fast und- fägnaden var den tänkbart enklaste.
Hvad gjorde det, att förfriskningarna alltid bestodo af morotsmarmelad, att kötträtten vid supén var bullar af buljongskött och att vår Herre fick styra om efterrätten, ty den brukade ofta bestå af nyfallen snö med lingonmos och socker.
Nå, denna gång blef det kanske litet finare, för prinsens skull.
— Snart var balen i full gång.
Och rätt som det var stod prinsen framför mig och bugade sig.
Jag, stackare, kom naturligtvis alldeles af mig, men hur det var, dansade vi ut.
Först var j a g litet generad, men sen greps jag af det nöje dansen alltid skänkt mig — Glömd var kungligheten, vi voro endast ett par unga människobarn, hvilka harmonierade väl i dan- sen.
Ännu ett par gånger hämtade han mig till dans under kvällens lopp och vi skämtade och pratade, som gamla bekanta — jag hade då ännu ej fått lära att styra min kvicka tunga och inte brydde jag mig heller mera om, att han var prins.
Nå, så gick också den kvällen — kanske litet fortare än andra — och så stod jag till slut påpälsad i tamburen med ullsockorna på fötterna, väntande på systrarna.
Plötsligen kommer prinsen ut i tamburen rakt på mig och i det han raskt svänger af mig kappan, utropar han: " Men, mamsell Antonie, den här valsen var ju vår! "
Och så lade han armen om mitt lif och vi dansade in genom salongen och kabi- nettet och kommo som en stormvind ut i salen, där vi hvirflade om i yrande fart.
Plötsligt ser jag, att allas blickar riktas mot våra fötter, ett allmänt fnissande hörs och som en blixt slår mig sanningen — ullsockorna!
Dem hade jag glömt.
— Förgäfves sökte jag slita mig lös, prinsen höll mig som i ett skruf- städ.
Slutligen hviskade j a g hälft gråtande: " Stanna, Ers Kungl.
Höghet, j a g dansar i pappas ullsockor. "
" Då gå vi på i ullstrum- porna, då, " ropade prinsen högt och nu brast ett skallande skratt löst.
Till slut förbarmade han sig öfver mig och vi hvirflade ut samma väg, vi kommit in.
Andlös sjönk jag ned på en stol i tamburen.
— " Är ni ond på mig, mamsell Antonie? "
— " Nej, Ers Kungl.
Höghet. "
— Och så böjde han sig ned öfver min hand och kysste den till afsked.
— " Och sen tvättade tant Tonnie väl inte på länge den handen? "
frågade jag.
" Jo, fröken Näspärla, handen tvättade jag, men det ställe, där prinsens läppar hvilat, — tvättade j a g omkring. "
— Gumman tystnade — såg tankfullt på sin hand — så förde hon den sakta till sina viss- nade läppar.
— iiiiiiiiiiiiimiiiiritii; gi •iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii, ERHÅLLAS OMGÅENDE TILL NEDANSTÅENDE PRIS INOM SVERIGE: Bluslif 40 ÖRE, EXPEDIERAS PORTOFRITT INOM SVERIGE OM REKVISITION,!
TFÖLJD AF LIKVID INSÄNDES TILL Kjolmönster utan släp 50 ÖRE, Prinsessklädning 75 ÖRE.
Reformdräkt Mästersamuelsgatan 4 3, Stockholm, 75 ÖRE, Barndräktmönster 50 ÖRE, Kragmönster (PELLERIN) 50 ÖRE, Kappmönster 60 ÖRE, Nationaldräktmönster 1 KR.
MÖNSTER KUNNA ÄFVEN BESTÄLLAS EFTER ANDRA ÄN VÅRA MODELLER.
BESTÄLL- NING SKALL DÅ ÅTFÖLJAS AF DEN MODELL SOM ÖNSKAS.
PRISET ÄR DÅ DUBBELT MOT DET VANLIGA.
Iduns Mönsferafd.
— 85 —
&lt;Jre mäsfare P ER EKSTRÖM, den utmärkte solmålaren, den disiga luftens samt den lyriska slättnaturens hängifne skildrare, har åter en utställning i Stockholm, i Konstföreningens lokal.
Ekström tycker bra om Stockholm och Stockholm gengäldar denna hans klokt anbragta sympati genom att ej blott se på hans taflor, utan också köpa dem.
Denna gång har han idel nya saker, men motiven äro de kända: det är slätten i sol- dis eller töcken, hafvet med solljuset silande ned genom ulliga små skyar, eller af vår- flödet öfversvämmade marker med dekora- tiva träd, som gått ned sig mellan tuf- vorna och sträcka sina vackra grenara- besker mot den blå- disiga luften.
Ett ' undantag från dessa motiv utgör bilden af Stockholms slott med ljuset från en sjunkande vintersol öfver taklinjen.
Den är ett nytt grepp och har en uttryckets must, som frapperar.
019F ARBORELLUS.
Samtidigt utställa ett par andra repre- sentanter för vår äldre konstnärsgeneration.
Den ene är professor Olof Arborelius, som i Konstnärshuset ger en rekapitulation af sin färgstarka land- skapskonst, och den andre herr Otto Hesselbom, hvilken från sitt hem borta i Värmland kommit hit med en hel skörd af nya arbeten, med hvilka han fyllt alla väggar i Hallins konstsalong.
Professor A. ser den svenska naturen från dess ljusaste och mest leende sida.
Han är idyllens målare, idyllen sådan den möter i våra röda bergslagsgårdar en solig sommardag eller vid stranden af en spegel- blank insjö, kransad af frisk löfskog.
Äfven folklifvet med hästar och bönder på marknad eller slädfärder i ett friskt vinterlandskap utgöra motiven för hans lifliga och färg- ^ 3 rika pensel.
Hesselbom tar mera högtidligt på den svenska naturen, sti- liserar föremålen och flyttar in de stora perspektiven med de- ras pompösa rytm på sina dukar.
Från att under sina kampar ha varit jäm- förelsevis litet beak- tad, är han nu bära- ren af ett vida be- römdt konstnärsnamn, och hans taflor finna väg till utlandets stora konstgallerier.
Segern har kommit sent för den sträf- samme konstnären, men den lofvar att bli dess varaktigare.
r {pff1rr l^l• O.HESSELBOM: HLFVEfl.
O.ARSORE; U.U5: V i r i T E R S C E H.
^ ^ ^ s Foto för Idun af A. Blombeig.
— 86 —
1.
Rue^de Lyon under vatten.
2.
På Boulevard Diderot.
3.
En öfversvämmad järnvägsperrong.
4.
Husen vid Quai de Passy utrymmas.
5.
Öfversvämmad gata i Bercy.
6.
Invånarne i Ivry rädda sig i båtar.
7.
Från Iduns fotografs balkong vid Place du Havre; till höger Hotel Terminus, rätt fram Rue de la Pepiniére med svenska konsulatet.
Hoffotograf Albin foto.
TILL FRUKOST hvarje dag bör Ni äta HAFREGRYN - HAFREMJÖL och Ni grundlägger d ä r m e d Eder hälsa.
Specialegenskaper: Genom den gul- aktiga, m i n e r a l r i k a p r o t e i n h i n n a n: n ä r a n d e, dryga, fin smak.
— Tillverkas under läkarekontroll.
— KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 13 — 19 FEBR.
1910.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; lökdolmar med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t e med scones.
M i d d a g: Klar buljong med strimlor af tryffel; å la daube p å hummer med majonnäs; späckad rensadel med legymer och sa- lader; mosspudding med biskvier.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt blodpudding (rester från lördag) med lingon; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Pudding af kött med pota- tismos; krusbärssoppa med biskvier.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord, bräckt skinka med äggröra; [mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Vegetariansk morotspuré med rostadt bröd; stekt helgeflundra med kaprissås och potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; fiskpudding (rester från tisdag) med I 5 v å r kräftsås; mjölk; kaffe eller te.
M i d - S c o n e s (12 st.).
270 gr- hvete- dag: Persiljefylld kalfbringa med mjöl, 2 tsk.
bakpulver (8 gr.), 1 / 2 tsk.
brynta morötter och p o t a t i s; rismjöls- salt, 1 tsk.
socker, 40 gr. smör, 2 pudding.
del.
mjölk.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; B e r e d n i n g: Mjölet siktas i en bål hafregrynsgröt med mjölk; gratin på och blandas v ä l med bakpulvret, sal- sill; kaffe eller t e.
M i d d a g: Ärter tet och sockret.
Smöret röres tills det med fläsk; plättar med sylt.
blir hvitt och inarbetas i mjölet.
Sist FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; tillsättes mjölken pch degen arbetas uppstekta plättar (rester från torsdag); raskt.
Den upplägges p å bakbordet, mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kött- rullas u t och delas i 3 delar.
Hvarje bullar med pressad p o t a t i s; sagosoppa del kaflas ut till en rund, omkr. 1 med skorpor.
cm.
tjock kaka, som pickas väl och LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; skares med sporre i fyra lika stora » pytt i panna » med rödbetor; mjölk; delar.
kaffe eller te.
M i d d a g: Artpuré med Bröden läggas på smord plåt och stekt bröd; märgpudding med brinnan- gräddas g e n a s t i varm ugn.
De ser- de sås.
veras med smör till te eller kaffe.
RECEPT: M o s s p u d d i n g (f. 6 pers.) - 6ägg- L ö k d o l m a r (f. 6 pers.) - 2 stora portug.
lökar, 2 l i t.
vatten, 1 tsk- gulor, 2 del.
sherry, 120 gr. strösocker, skal och saft af en citron, 3 del.
tjock salt.
K a l f f ä r s: 4 hg.
benfritt kalfkött, grädde, 5 blad gelatin.
50 gr. kallt smör, 1 msk.
hvetemjöl, Beredning: Äggulorna, vinet, 1 ägg, 1 msk.
salt.
/ tsk.
hvitpeppar, sockret, citronskal och saft vispas i 3 del.
tunn grädde.
en kastrull öfver elden, tills massan T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 börjar sjuda, d å kastrullen af lyftes och vispningen fortsattes tills krämen gr.), 2 del.
buljong.
B e r e d n i n g: Löken skalas, nedläg- är kall.
Grädden vispas till hårdt skum ges i kokande, saltadt vatten och får och nedröres.
Sist tillsättes det sköljda sakta koka omkr. 7 min.
Deii upptages, och i ljumt vatten upplösta gelatinet.
bladen lossas försiktigt och läggas på Massan slås i en med kallt vatten linne a t t afrinna.
Köttet tvättas med sköljd form och ställes p å svalt ställe en duk doppad i varmt vatten, skares a t t stelna omkr. 4 tim.
Då puddingen i bitar och (drifves 3 gånger genom kött- skall stjälpas upp, hålles formen om- kvarn.
Det stötes därefter väl i sten- kring Y min.
i varmt vatten.
Den mortel tillsammans med smöret och serveras med makroner.
hvetemjölet, hvarefter d e t uppvispade ägget och kryddorna tillsättas.
Fär- P u d d i n g af k ö t t med pota- sen arbetas sedan omkr. V2 tim., hvar- t i s mo s (f. 6 pers.).
1 lit.
kokt eller under den t u n n a grädden tillsättes, stekt kött, 2 små rödlökar, 3 msk.
smör men endast l i t e t i sänder, emedan (60 gr.), V2 msk.
salt, 1 tsk- hvit- färsen annars lätt skär sig.
Är den för peppar, 4 del.
buljong.
hård, spädes denmed litet meragrädde.
P otatismos: IV2 lit- potatis, En tsk.
af färsen lägges p å hvarje lökblad, som därefter hoprullas och 1 kkp.
oskummad mjölk, 2 ägg, 1 msk.
kallt smör, 1 tsk.
socker, 1 tsk- omknytes med bomullsgarn, förut dop- padt i hett vatten.
Smöret brynes i salt.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 i en järnkastrull, dolmarna iläggas och 3 msk.
stötta skorpor- brynas vackert, hvarefter locket påläg- gr.), B e r e d n i n g: Köttet skares i tär- ges och d e få sakta steka omkr. 40 min.
Mot slutet af stekningen påspä- ningar och drifves genom köttkvarn.
des buljongen.
De uppläggas på varmt Loken skalas, hackas fint och brynes fat, garnet klippes bort och såsen jämte köttet i smöret, hvarefter kryd- hälles öfver dem.
Serveras till smör- dorna tillsättas.
Potatisen råskalas, ko- kas mjuk och pressas genom purépress gåsbordet.
eller mosas sönder med en gaffel.
1 i 2 f ö r s ä l j n i n g s l o k STUREGATAN a 5 Realisationen af största delen där befintliga lagret Barnkläder jämte Ett parti garneringsartiklar.
M. BENDIX ' A.-B.
5« OBS.!
Realisationen pågår e n d a s t i vår försälj- ningslokal 5 S t u r e g a t a n till och med Lördagen den 19 dennes.
OBS.
T OBS.!
5 5 STUREGATAN.
STUREGATAN G l ö m e j att p r e n u m e r e r a p å I d u n!
88 l 1 3 4; 3 4 A N N O N S E R skola vara inlämnade till EN frisk, anspråkslös och glad flicka Expeditionen senast fredag för att kunnig i matlagning, erhåller plats som nu eller till 1 mars uti fin kunna införas i följande veckas num- kokerska bildad ung disponentfamilj på landet.
mer.
Husjungfru finnes, lön 18 kr.
pr månad.
Svar till » Ung familj », Nässjö p.
r.
ANSPRÅKSLÖS flicka sökes som hus- jungfru, helst någon som ä r van vid lagning å t barnen och något sömnad.
Härlig trakt i Blekinge på landet nära staden.
Svar » Blekinge », Iduns exp.
EN kokerska, 25 — 30 å r, får plats 1 SKICKLIG, pålitlig kokerska, som på mars i det natursköna Bergslagen, i egen hand k a n sköta e t t kök samt familj om 4 pers.
Hon måste vara är kunnig i såväl enklare som finare fullt kompetent i finare och enklare matlagning erhåller plats hos dispo- matlagning, bakning, syltning och saft- nentfamilj vid större brukssamhälle i ning.
Framför allt pålitlig, snäll och Småland.
Platsen tillträdes nästkom.
hafva en bra karaktär, samt fordras april månad.
— Ansökningar åtföljda bästa betyg och ref. Svar till » Bra af betygsafskrifter, uppgift om nuva- plats », Iduns exp., Stockholm.
rande anställning, ålder och lönean- EN husa vid 20 års ålder får plats språk böra sändas till » Hushållerska » 1 mars i det natursköna Bergslagen under adr.
S. Gunuelii Annonsbyrå, i familj om 4 pers.
Hon måste vara Stockholm f. v. b. duglig i servering, dukning, städning UNG flicka med fördelaktigt utseende tvätt och strykning.
Framför allt på- och af god familj önskas som sällskap litlig, snäll och hafva en god karak- i godt hem.
Sökanden torde vara lif- tär.
Bästa betyg och ref. fodras- Vän- lig glad samt kunnig i musik, fran- ligt bemötande k a n påräknas.
Svar ska och och engelska.
Svar emotses under till » Bra plats », Iduns exp., Sthlm.
adress » N:o 195600 », Svenska Telegram- PLATS finnes ledig d e n 1: ste mars byrån, Malmö.
i familj p å landet (två barn 7 UNG bildad flicka af g; od familj kun- och 4 år) för barnkär äldre flicka af nig a t t på egen hand sköta ett hushåll, god familj.
Den sökande bör vara erhåller plats hos respektabel ungherre.
van vid barn, kunnig i matlagning och Svar med ref, och foto.
till » God sömnad samt villig deltaga i allt som plats 1910s, under adr.
S. Guma^lii förekommer inom ett hem.
Tvänne tjä- Annonsbyrå, Stockholm f. v. b- nare finnes.
Löneanspråk, rek.
och VÄRDINNA, barnkär, bildad, helst mu- foto.
sändes till Qvantenburg, Erik- sikalisk, villig deltaga i sysslorna och stad.
fullt kompetent a t t förestå hushållet BARNKÄR ordentlig flicka, som läser å vacker landtegendom får plats i 1 kl. kurs med 9-årig gosse och dess- vår om fotografi och öfriga upplysnin- utom åtar sig tillsyn af en 5-årig flicka gar sändes till » Änkling », under adr.
och en 2 / 2-årig gosse, får god plats nu S. Gumaslii Annonsbyrå, Stockholm, genast.
Lön 20 kr.
i mån- Svar » Offi- f. v. b. cersfamilj p å landet », Vireda.
ENKEL, musikalisk flicka som k a n I större landthushåll till godt, trefligt åtaga sig undervisa barnen i musik, hem, önska två hurtiga Göteborgskor samt emellanåt biträda frun med hus- komma under 2 — 3 mån.
för a t t lära liga sysslor, får plats genast i hem hushåll.
Äro villiga a t t betala något.
på landet.
Svar till » Hem », Fiskeby Familjemedl.
Svar till » Mellersta Sve- P- r. rige », A.-B.
S- Gumffilii Annonsbyrå, I godt hem p å landet, närheten af Göteborg.
Stockholm, får bildad flicka, hushålls- FÖR en 30 å 40 årig flicka eller barn- van, kunnig i matlagning, bakning lös änka som ensam kan sköta ett en- m. m. plats- Nya Inack.-Byrån, Brunke- kelt hem p å landet å t 60-årig änke- bergsg.
3 B, Sthlm.
man, f. d. jordbrukare, finues tillfälle För en snäll och genom korrespondens under adress » Vid BARNSKÖTERSKA.
vänlig flicka, van a t t handhafva små saltsjön)), Nyköping p.
r. barn samt villig a t t deltaga med hvar- HUSHÅLLERSKA frisk och anspråks- jehanda inom hemmet förefallande gö- lös erhåller plats hos ensam folkskollä- romål, finnos plats ledig i större lands- rare p å landet genast eller 1 mars.
ortsstad till april såsom barnjungfru Svar » Maklig », med rek.
ålder och lön for e t t spädt barn.
Svar med foto.
till p.
r. Järnt-, Göteborg.
och löneanspråk till » Pålitlig och ar- UNG musikalisk flicka, barnkär och betsam », Iduns exp.
f. v- b. intresserad vid husliga bestyr får plats EN barnkär och villig flicka erhåller i god familj i Stockholm a t t vara som nu genast plats i Norrland a t t sköta hjälp och sällskap i hemmet.
(Koker- 3 barn, 3 — 9 å r, måste vara kunnig ska, husa och barnflicka finnes.)
Svar i enklare sömnad.
Svar med foto., ål- med löneanspråk och foto.
sändes » L.
der, ref. och lönepret.
till fru M.
Fri man, Bureå.
Wbg, Familjemedlem », Iduns exp.
FRISK, anspråkslös, bildad flicka med ANSPRÅKSLÖS, barnkär flicka, kun- nig i enklare matlagning och villig gladt humör, ej under 25 å r, k a n nu genast erhålla plats i bättre fam. a t t med ordning, omtanke och spar- bestående af herre, fru och 14-årig samhet sköta e t t hem erhåller i bör- dotter för a t t vara husmodern, som jan af mars plats i liten familj.
Svar är bröstsjuk men ej sängliggande till med löneanspråk, betygsaTskrifter eller hjälp med inom hemmet förefallande ref. samt foto.
märkt » Stad i Små- göromål.
Jungfru finnes.
Svar med land » torde insändas före 15 febr.
under foto.
och rek.
till » Sjökapten », Sö- adr.
S. Guma^lii Annonsbyrå, Stock- holm f. v. b- dertelje p. r. l Försäljningen sker endast mot kontant likvid — Order från landsorten expedieras endast mot efterkraf.
— Priserna äro bestämda samt å alla realisationsvaror utsatta.
STUREGATAN G r a t i n p å s i l l (f. 6 pers.) - 2 sillar, lit.
r å potatis, 2 små röd- lökar, 2 msk.
smör (40 gr.), 2 msk- stötta skorpor.
T i l l f o r m e n: / a rnsk.
smör (10 gr.), 1 msk.
stötta skorpor- B e r e d n i n g: Sillarna urtagas, sköl- jas väl och vattenläggas i 12 t i m.
Därefter aftages skinnet och sillarna fläkas.
Ryggbenet och alla småben borttagas noga och hvarje sillhalfva skares i 6 bitar.
Potatisen sköljes, skalas och skares i tunna skifvor.
Lö- ken skalas och hackas fint.
En eldfast omelettform smörjes med kallt smör K r u s b ä r s s o p p a (f. 6 pers.) - 1 och beströs med stötta skorpor.
P å lit.
gröna krusbär, 2Vi Ht.
vatten, botten af formen lägges ett hvarf po- skalet af U citron, 1 msk.
potatis- tatis, så ett hvarf sill och därpå lök.
mjöl, IV2 kkp.
strösocker, 2 äggulor.
Så fortsattes tills d e t blir 3 hvarf och två hvarf sill.
Öfverst läg- Beredning: Krusbären sköljas potatis smöret i flockar och därofvanpå och påsättas, tillika med citronskalet i ges skorporna.
Anrättningen stekes i kokande vatten och få koka, tills de strös ugns värme / i tim. och serveras äro mjuka, d å soppan silas.
Den af- god redes därefter med potatismjölet, ut- som frukosträtt.
rördt i litet kallt vatten, och får e t t godt uppkok.
Sockret och äggulorna M ä r g p u d d i n g (f. 6 pers.).
3 röras i soppskålen omkr. 20 min., hvar- mjuka tvåöres hvetebröd, 3 ägg, 5V2 efter soppan tillslås under kraftig Visp- del.
gräddmjölk, V2 kkp.
strösocker, ning.
Den serveras med makroner.
1 d e l.
konjak, Vs t s k.
kanel, * / tsk.
kardemumma, 1 knifsudd nejlikor, 1 tsk.
salt, 1 hg.
märg, 1 liten msk- Stekt helgeflundra (f. 6 mjöl, Va kkp.
sultanarussin.
pers.).
IV2 kg.
helgeflundra, (|2 tsk.
T i l l f o r m e n: V2 msk.
smör, £ ättika, 1 kkp.
smörsalt, 3 lit.
vatten- msk.
stötta skorpor., T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 S å s: 1 del.
konjak, 1 msk.
vatten, gr.), 2 msk.
stötta skorpor, 3 kkp- 1 msk.
socker.
vatten.
B e r e d n i n g: Brödet skares i fina B e r e d n i n g: Fisken skrapas, sköl- tärningar.
Äggen vispas med mjölken jes väl, och den mörka sidan skållas och brödet ilägges.
Märgen sköljes väl med hett vatten.
Den ingnides därefter och inklappas i en duk samt hackas med ättikan och får ligga i vattnet, fint med mjölet.
Russinen rensas, satt med saltet omkr. 1 tim.
Fisken sköljas och förvällas.
Brödet sönderrö- tages upp och klappas in i en fisk- res med en slef, den hackade märgen, handduk samt skares p å d e n sida, konjaken, kryddorna och russinen till- som skall ligga upp.
E n långpanna sättas.
Massan hälles i smord och bröd- smörjes med 2 msk.
af smöret, fisken beströdd form, som öfverbindes med lägges i och belägges med resten af smordt papper och puddingen gräd- smöret, fördeladt i små flockar samt das i vattenbad i ugn omkr. IV2 tim. beströs med d e stötta skorporna.
Den Konjaken, vattnet och sockret blandas insattes i varm ugn och brynes väl, tillsammans och uppvärmes samt häl- hvarefter den spädes med kokande vat- les öfver puddingen.
ten och öses öfver hvar tionde minut.
Såsen påtändes d a puddingen skall Till stekningen åtgår omkr. / tim. serveras.
Fisken upplägges p å varmt fat och garneras med citronskifvor och persilja samt serveras med champinjonsås.
LEDIGA PLATSER l börjar från och med L ö r d a g e n den 12 dennes 5 Mjölken, d e uppvispade äggenj smöret och kryddorna tillsättas och moset ar- betas, tills det liknar skum.
En form smörjes med smör och beströs med stötta skorpor, e t t hvarf af potatis- moset ilägges och därefter hälften af det brynta köttet, som öfverhälles med litet af buljongen.
Öfversta hvarfvet bör \ ara potatismos, som öfverströs med stötta skorpor och krusas vackert med en sked.
Puddingen gräddas i ugnen omkr. V2 tim.
Den serveras med öfverblifven steksås eller skirad t smör.
