# ID: svediakorp-per1915
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1910
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,201
# sentences: 985
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 5 (1204).
SÖNDAGEN D E N 3 0 JANUARI 1910.
H U F V U D R E D AKTÖR OCH ANSV.
U T G I F V A R E: 23:DJE ÅRG.
JOHAN NORDLING.
A. Blomberg foto.
U NDER MARS MANAD ske att gå mina önskningar till mö- landstingsvalen öfver hela tes öfverträffa alla förväntningar.
landet och samtidigt omväljas Vi sitta snart i hennes stora ar- eller nyväljas femtio af Stockholms betsrum, och till att börja med hundra stadsfullmäktige.
Det är får jag besvara frågan om förhål- i år första gången, som kvinnorna landena i Sverige.
Så afbryter kunna väljas till stadsfullmäktige hon mig energiskt: " Upprepa för och likaledes för första gången kvinnorna hemma hos er och upp- man går till val efter den 40- repa åter och åter igen, att de gradiga skalan, som ger de små skola vara eniga och uthålliga inkomsttagarna större möjligheter och fulla af entusiasm!
Det leder till inflytande på valen.
till seger! "
— Sveriges kvinnor stå nu inför Hon vänder sig raskt om till en situation, liknande den, som skrifbordet och letar fram ur dess var före i Norge 1901 och i Dan- gömmor en kort karaktäristik mark 1909, och det har naturligt- öfver sina kvinnliga kamrater.
Fru vis nu ett alldeles särskildt in- Vibeke Salicath, känd kvinnosaks- tresse att höra hvad våra grann- kvinna och filantrop, tillhör poli- lands kvinnor ha gjort för erfaren- tiskt samma vänstergrupp som fru D E T F Ö R S T A S T A D S F U L L M Ä K T I G E S A M M A N T R Ä D E T I KÖPENHAMN, V I D heter, sedan de blefvo satta i till- Knudsen själf.
Fru Harbon-Hoff, H V I L K E T KVINNOR D E L T O G O.
fälle att utöfva inflytande på de gift med l:ste stadsläkaren i kommunala styrelserna.
För Stockholms kvinnor är 650 kr.
— undrar nu helt säkert hur hon bäst Köpenhamn,och fru Julie Arenholt, bekant som fa- har nyligen fru Betzy Kjelsberg, stadsfullmäktig skall kunna arbeta för att få in kvinnliga re- briksingenjör och redaktris af " Kvindevalgret ", i Drammen sedan sex år tillbaka, skildrat er- presentanter i stadsfullmäktige och i öfrigt så- tillhöra en radikal vänstergrupp, fröken Crone, farenheterna från Norge, de 200 kvinnliga stads- dana representanter som mera tillgodose de typograf, och fru Johansen, sömmerska, äro social- fullmäktiges land, och dessa äro sådana, att de allmänna intressena än de privata.
demokrater och ordförande i hvar sin kvinnliga endast verka uppmuntrande på de svenska kvin- Svaret blir då naturligtvis först: genom att fackförening.
Fröken Johanne Blom är lärarinna norna att följa exemplet.
I fattigvårds-, fång- vara med på valdagen och verka för att så med kristligt program.
" Vi arbetade ihärdigt före vårds-, i nykterhets-, i sanitära, humanitära många kvinnor som möjligt uppfylla denna sin valen, " tillfogar fru Knudsen, " talade på val- och sedlighetsfrågor ha kvinnorna nämligen medborgerliga plikt.
Men innan valen äga möten och i kvinnoföreningar, skrefvo artiklar och kunnat göra ett godt arbete.
Fru Kjelsberg själf rum kunna kvinnorna göra mycket.
De olika försökte_ på allt sätt väcka kvinnornas ansvars- är ett talande bevis på hur ansedd och använd den valorganisationerna komma nu att hålla förbe- känsla gentemot vår stad och dess förvaltning.
kvinnliga kraften är inom Norges kommunala lif.
redande valmöten, kvinnorna böra infinna sig Men sedan mötte oss 70 ° / vid valurnorna! "
I Danmark sträcka sig icke erfarenheterna där och föra de kvinnliga kandidaternas talan.
Jag framkastar en fråga om hur emottagan- De böra också göra klart för sig, att de endast det från de manliga kollegernas sida varit.
från kvinnornas deltagande i det kommunala lifvet så långt tillbaka, men de ha likväl under tillsamman med det politiska parti de tillhöra " Ah, utomordentligt angenämt!
Vid första kunna utträtta något och att det är genom att sammanträdet formulerades hälsningstalet till det år, som gått, hunnit göra en aktningsvärd insats däri.
Då vi ansett att det just nu kun- gå in i och arbeta i de olika partierna, som den nya Representationen som ett välkommen nat vara af intresse för våra läsare att höra de kunna verka för att dessa uppställa äfven till kvinnorna.
Och samarbetet sedan dess har de ' kandidater de önska.
När sedan valen äga varit mycket något där- om, ha vi rum, måste ju röstningen helt och hållet ske angenämt efter partibetecknade kandidatlistor.
genom en af och godt " — våra med- Att under väntetiden flitigt besöka stads- " Men ni arbetare in- fullmäktiges sammanträden torde också ge ville veta, tervjuat en kvinnorna en ganska god inblick i förhållan- hvad vi lyc- af de mera dena, som sedan kan komma till nytta.
J u kats åstad- framskjutna mer intresse kvinnorna visa dess lättare kunna komma?
J a, kvinnliga de öfvertyga sina partier om att deras hjälp ett af de för- stadsfull- kan bli värdefull vid valen och helt säkert komma sta ärenden, mäktige i partistyrelserna att i viss mån rätta sig därefter som förelågo Köpenhamn vid uppställandet af sina resp. kandidater.
till behand- och återge ling, var val- vi härnedan listorna till hennes utta- Folketings- |EN, SOM F Ö L J T det arbete, nordens 1 landen.
kvinnor lägga ner för att få säte och valen.
Det Mången stämma i männens råd, fylldes af liflig tillfreds- är bestämdt, att i hvar kommunalt ställelse och glada förhoppningar, då det i mars och en af röstberät- år 1909 lyckades danska kvinnor att vid nyvalen tigad kvinna till Borgerrepresentationen för Köpenhamn för Köpenhamns 14 valkret- i Stockholm, tiden 1 april 1909 — 1913 besätta 7 af de 42 FRU BETZY KJELSBERG.
DOKTORINNAN THORA KNUDSEN.
— och röst- platserna med kvinnor.
Nu skulle väl tiden sar en Bor- gerrepras- berättigad snart randas för oss!
är först och främst hvar och en som skattar för Det är också med ett lätt och entusiastiskt sentant skall sitta antingen som ordförande 700 kronors inkomst * d. v. s.
SO kronor öfver hjärta, som j a g söker upp en af de Köpen- eller viceordförande.
Men en debatt ut- det bevillningsfria afdraget, som här i Stockholm hamnska Borgerrepra^sentanterna, doktorinnan spann sig, huruvida kvinnorna hade ' rätt räk- Thora Knudsen.
Enligt officiella redogörelser nas med.
Några menade ja — vi voro ju har hon synnerligen framgångsrikt talat bland Borgerrepr; esentanter, andra nej — vi hade * Den af oss i förra numret omnämnda möjligheten stadens fäder.
Och nu, då Stockholms kvinnor ingen politisk rösträtt.
Men här genmälde fröken för gift kvinna att erhålla rösträtt för en inkomst af 10 kronor, förutsatt att hennes och mannens inkomst rusta sig till stadsfullmäktigeval, ville jag bedja Crone och jag att, om vi också hvarken hade tillsamman öfverstiga det bevillningsfria afdraget, kan henne berätta något om de kvinnliga Borger- rösträtt eller själfva kunde väljas, kunde ingen icke i år erhålla nämnvärd praktisk betydelse, enär det repra ?sentanternas erfarenheter.
hindra oss att tala på politiska möten, om vi förutsattes att hustrun själfdeklarerar för denna sin in- komst och hon alltså först kan bli beskattad nästa år.
Fru Knudsens älskvärdhet och beredvillighet så önskade.
Vi höllo därför på vår rätt att 0 D SALAMANDER - Skodon för Damer &amp; Herrar Alla former &amp; skinnsorter Lyxutföring « * M % ~ Tre ting äro utmärkande för vårt fabrikat: — Kr.
15.
- „ 18.
- Bästa materialier.
— Omsorgsfullt — Utsökt elegans.
— 54 arbete.
utan inskränkning betraktas såsom Borgerre-, praasentanter.
Resultatet blef att kvinnorna kommo med, jag t. ex. valdes till vice ordfö- rande i en socialdemokratisk valkrets.
" Litet senare kom barnbespisningsfrågan upp.
Socialdemokraterna begärde ett anslag af 18,000 kronor för maj månad.
I första ögonblicket ansågs detta nödvändigt, men fröken Blom och jag gjorde för säkerhets skull några förfråg- ningar i olika folkskolor och erhöllo det öfver- raskande svaret, att barnen under sista hälften af april ingalunda i den utsträckning begagnat sig af bespisningen, att den ansågs behöfva utsträckas till maj.
Vi föreslogo därför, att det begärda anslaget skulle nedsättas till 900 kronor.
Socialdemokraterna genomdrefvo dock, att det bestämdes till 12,000 kronor, med den motive- ring, att några skolor behöfde barnbespisning.
I juni stod en större strid om ett förslag, att kommunen skulle anlägga en handelsträd- gård ute på Lersöen för tillgodoseende af sina egna behof, och det föreslogs 95,000 kronor till denna plans förverkligande.
Förslaget var en älsklingstanke hos socialdemokraterna och understöddes af radikalerna, men många skarpa ord fälldes från vänster- och högerhåll.
J a g kunde inte underlåta att påpeka, att kommunen här gick den erskilde väl långt inpå lifvet.
En massa trädgårdsmästare skulle nu tvingas uppge sin själfständighet och ställa sig under kommunen.
Om denne store arbetsgifvare också aflönar sitt folk ordentligt, fordrar han i gen- gäld att få bestämma diktatoriskt öfver allas lif och lefverne.
Därpå hafva vi sett många exempel, t. ex. bostadstvånget för kommunens lärare och lärarinnor.
Och det har inte visat sig af godo att så begränsa den enskildes fri- het.
Men motionen genomdrefs naturligtvis, soci- alisterna äro f. n. vårt starkaste politiska parti.
" Åtskilliga motioner ha ' väckts af oss kvin- nor, t. ex. att kommunen i större utsträckning än hittills skulle börja använda kvinnlig kraft.
Hvarför inte såsom lykttändare, gasmätare och kontrollörer?
Det är alltid svårt skaffa arbete åt änkor, som för barnens skull ej kunna lämna hemmet hela dagen.
Vi begära dessutom oin- skränkt makt för polisen att inskrida, så snart djurplågeri föreligger.
F. n. arbeta vi för strängare sanitär inspektion.
Hvar och en af oss sitter i 6 — 7 olika kommittéer.
" En seger ha vi vunnit nu i dagarne, som alldeles särskildt gladt oss.
Från S:t Hans ' Hospital hade flerfaldiga klagomål ingått öfver brist på utbildade sjuksköterskor.
De sinnes- svaga skötas hufvudsakligen af unga tjänst- flickor och med dem likställd manlig betjäning, och en hvar kan förstå, hur föga rustade dessa äro för att med tålamod och intelligens sköta de olyckligaste af alla sjuka.
Ett större an- slag begärdes för anställning af en utbildad sjuksköterskekår, men som stadens fäder an- sågo, att viktigare ärenden förelågo till be- handling, tycktes motionen dömd att skrinläggas.
I alla tider har sinnessjukvården legat mig varmt om hjärtat.
Det sved i mig vid tanken på, att dessa arma ännu åratal framåt skulle behöfva sakna lämplig vård.
Bevis hade jag öfvernog.
Och jag framlade dessa med en vädjan, att Borgerreprassentationen dock borde besinna, hvilken daglig försyndelse hela kom- munen här gjorde sig skyldig till.
Flere talare öfvergingo till min åsikt, en het debatt utspann sig, men förslaget om anslag drefs igenom, och vid sammanträdets slut kunde vi anteckna den största seger kvinnorna hittills vunnit! "
- tiiiU n - i i- j Graillt-BMALJSRADE KOCKUMS mun ET ÄR meningen att under ofvanståenåe rubrik ge smärre uppsatser och kåserier af ett visst närgänget kynne, små lagom elaka insinuationer, spörsmål och funderingar om människor och Ung, som kunna skaffa läsaren en hälsosam förargelse eller locka till ett muntert leende.
Hvar och en, som kan främja stacken med ett strå är välkom- men, men det skall vara spets på strået och fart i anfallet.
«= * I.
Är kvinnan feg och mannen modig?
E NLIGT DEN allmänna åsikten är kvinnan fysiskt feg och mannen fysiskt modig.
Kvinnan har en panisk förskräckelse för bin och getingar, hon svimmar, om hon får se en råtta, hon är rädd för mörkret, för elaka män- niskor, onda hundar, ystra hästar och tiotusen andra saker och ting.
En man däremot får icke under några för- hållanden visa sig rädd.
Men är månne i själ och hjärta kvinnan så feg och mannen så modig?
Det skulle vara ytterst intressant att få ett sanningsenligt svar på den frågan.
Det är ju så, att en egenskap växer och ut- vecklas genom att användas och förtvinar, om den sällan eller aldrig brukas.
Urtidens män behöfde äga mod.
Hela deras lif var en kamp med vilda djur och med män- niskor, hvilka endast erkände näfrätten.
Deras mod sattes ständigt på prof, det härdades och växte.
Och äfven i långt senare tid, när ännu krig hörde till ordningen om inte precis för dagen så för året, blef mannens mod ständigt pröf- vadt och öfvadt.
Att det då fanns mannamod i Sverige, det bär vår ärofulla svenska historia vittne om.
Men låt oss så tänka på den tid, som nu är inne.
Vi ha haft fred i hundra år.
Två, tre gene- rationer män hafva lefvat utan att hafva fått sitt mod satt på prof. Med mannens dagliga lif nu för tiden är förenadt ganska liten personlig fara.
Lag och rätt råda i landet och polisen sörjer på ett utmärkt sätt för säkerheten.
Männen sitta på sina fredliga kontor eller ämbetsrum, stå i fa- med dess sig till möjligheter med under den tid af våra som förmän Gwen användt breeda som Brefven sig hänvända modeafdel- toalettfrågor hunnit sina att å Vi erinra ännu hjälp i existerat velat har bli känd af likväl på nytt af den särskilda läsarinnor, hittills och vägledning af skilda och måste råd läsare.
fortfarande publik medarbetare om den ej Idun spondenter frågor för Iduns begäran många dem, f r å g o b y r å vår sakkunniga ningen LlA.
t » D G w e n s Det energiska uttrycket i fru Knudsens an- sikte viker för ett lyckligt leende, den seg- randes leende, efter en väl genomförd strid.
Begär alltid brikerna, där alla tänkbara skyddsanordningar äro vidtagna, eller de gå i sakta mak bakom plogen där ute på den fridfulla landsbygden.
Under hundra år ha de svenske männen, i stort sedt, icke behöft äga fysiskt mod och de ha saknat alla tillfällen att öfva det.
Är det då icke troligt, att denna egenskap — modet — förtvinat hos männen?
Att den antingen icke alls eller endast i obetydlig grad finnes hos våra dagars män?
Att det mod, som de visa, endast är ett yttre sken, som man från barndomen lärt dem att dölja sig bakom, där- om att vill ge sina korre- i toalett- smak- och slag.
adresseras åtföljas till Gwen, Iduns af dubbelt svarsporto.
redaktion, för att en pojke, en yngling, en man icke får visa sig rädd?
Det finns tecken, som tyda på något sådant.
Ar 1905 talade vi om vår lugna besinning, som höll krigslusten i styr.
Men var icke i grund och botten denna besinning den rädd- hågades brist på kurage att lyfta handen till tuktan mot en jämnstark försmädare?
Och detta att antimilitarismen griper så vidt omkring sig bland vår manliga ungdom, tyder icke det på feghet?
Kan man tänka sig en kraftig och modig yngling som en värnplikts- vägrare, den där nekar att i farans stund ge lifvet för sitt land?
Och storstrejken i somras!
Hur mycken manlig feghet blottade den icke?
Hur har- hjärtade och undfallande visade sig icke myn- digheterna ända tills de efter fyra fem dagar fingo klart för sig, att de strejkande icke voro så farliga, och att de utan risk för den per- sonliga säkerheten kunde våga att åter taga hand om tyglarne.
Och hur många herrar och morska män togo icke vid storstrejkens utbrott till harvärjan oah flydde till utlandet.
— Ännu ett — hur ofta ser man icke män totalt förlora modet inför sjukdom?
Om man sålunda har vissa skäl att ställa sig tviflande gent emot mannens mod, så torde man också ha någon anledning att göra det med hänsyn till kvinnans feghet.
Om mod vinnes genom öfning, då bör kvin- nan äga det.
Med kvinnoödet är nämligen en bestämd fara oupplösligt förenad — den orim- ligt stora fysiska smärtan och den på lur lig- gande döden i moderskapet.
Det innebär all- deles gifvet en träning till fysiskt mod detta, en träning generation efter generation i evärdlig tid.
Denna pjåskighet och sjåpighet, som kvin- norna visa, när det är fråga om bara en liten obehaglighet eller skymten af en minimal fara, är det månne inte endast brist på eftertanke, en dålig vana från barndomen, då flickan ängs- ligt inläres att akta sig för allt som är farligt?
Man kan icke undgå att misstänka något sådant, när man ser hvilket storslaget mod dessa sjåpiga kvinnor gifva prof på i stunder af verklig och allvarlig fara, t. ex. inför sjuk- dom, operation, död.
Och ett annat tecken, som tyder på detsamma, är, att flickor, som få en hurtig uppfostran och vänjas vid faran, blifva så frejdigt modiga, knappast vetande hvad fruktan vill säga, och att kvinnor, som lefva under farefulla förhållanden, ådagalägga den största kallblodighet, det okufligaste mod.
Allt detta tyder på att kvinnan af naturen har ett starkt och modigt hjärta.
Att få ett bestämdt svar på den framställda frågan om — allmänt taget — kvinnan är fysiskt feg och mannen fysiskt modig, är natur- ligtvis omöjligt, ty hvem kan rannsaka hjärtan och njurar, men frågan kan upptagas till diskus- sion, hvilken, om den än icke ger något posi- tivt resultat, dock kan hafva det goda med sig, att den väcker till eftertanke och föranleder en hälsosam själfrannsakan.
STILETT.
Giftfria G I = och „, °rj svrefastn fy f e, a 8 t a Prisbilliga.
= - -:: Hv UDDlaoa af SISf Utkomna HIEI!
J S S S S ^ S j ^ m T ' SlUtSaiOa Carl IiarSSDn-fllC-m T 9 ^ s a r jMa toiroi wm stiHn — 55 — i o bilder i flerfiirgstryck med t e x t och: t e c k n i n g a r af C a r l L a r s s o n.
: Stort kvartformat.
I n b u n d e t i smakfullt I
VISOR I DUR OCH MOLL.
/.
NV SKALL i almens du som hos mig unga stilla fjärran, Dryaden.
lik en dryad så fadersbröst bo bak kronans hjärtats egen och där väg i flyger ingen vet.
villo all och sänker blad själ Väg, Af Anders Österling.
längtan till vinge och sin daggen syntes lärkor!
lärkor!
på är jag vaggar så det länge bak hvita dig, bara somrars barn jag du blom jag kan är och i dö, III.
kvar Morgonens SOM FÅGLAR människans i lifvets blickar förirras hjärta.
snö.
det S o m fåglar.
förfärliga snö och Gammal GAMMAL KOMMA II.
liden!
dö var DEN min eviga vandrings ingen var sonlig alltid en blånande lyste mig Närmare fram mot morgonen heder lifvet och som genom jag toner, som i natten Och den söfda fågeltunga hela gråa skred, mörka fågel röst blir du skogen.
skogen Sorg, från aldrig, du klagar: lilla onda dagar, aldrig stilla?
För Idun af HENNING BERGER.
Ur konsul J. Simonsons efter- lämnade reseanteckningar.
Illustrerad af (Slut från föreg.
n:r.)
Gunnar Widholm.
längd i tid af mindre än trettio sekunder.
Och då — då såg hon rakt från närmsta klitt, alldeles vid huset med livräddnings- båten, herr W e n g i sin vanliga sportkostym med grön hatt och målarlåda komma rätt på henne.
Skymningen var ljus nog för att utesluta misstag och hon blef så häpen att hon tappade hinken.
Vid detta buller hade artisten lyft hufvudet och han hade sett så förfärlig ut — hans ögon voro alldeles svarta!
— och han hade dragit fram en lång knif och rusat på henne.
Det var då hon skrek på hjälp, gång på gång, och sen visste hon icke mer.
Inte annat än att herr Weng var plötsligt borta och vi omkring henne.
J AG VAR förvånad öfver den plötsligt hätska tonen.
Men samtidigt kände jag något liknande medlidande stiga inom mig.
Jag vill aldrig förolämpa någon och jag gaf honom en ytterligare förklaring.
Vi skildes dock i en tryckt stämning.
En underlig, overklig sinnes- stämning, något i släkt med det nervösa tillståndet under häftigt åskväder.
Jag gjorde ovillkorligen den reflexio- nen att herr Weng var i allo angenämare, äfven till utseendet, på morgnarna än om natten.
Och samma natt väcktes jag af att Hektor tjöt som besatt.
Regnet slog på mina fönster och det blixtrade.
— Hunden tjöt i två timmar.
Jag gick upp och låste min dörr, och det var gryning då jag föll i sömn på nytt.
Det var en vecka efter toddykvällen.
Vi hade nu blifvit ett tjugotal badgäster och bildade en stor familj — till det yttre.
Och lika många väntades innan månadens slut.
Jag började fundera på att resa.
En afton, sedan damerna brutit upp, sutto ännu två 1 ' hombrepartier på åtta herrar kvar i kafe ' et.
Det var nymåne och stjärnljus, men litet kyligt.
Plötsligt ljöd ett fasans skrik från vänstra flygeln.
Det var en kvinnas röst och den ut- stötte efter det första gälla ropet ännu tre höga skrik — den sortens skrik som öfverväldigande förskräckelse eller lifsfarlig smärta frambringar.
" Som om knifven sutte i ' n, " som det heter.
Kortspelarna lade ned korten och sågo på hvarann.
Hotellfönstren slogos upp och da- merna ropade förvirrade frågor.
— Så hördes på en gång höga, gälla, skärande skrin om hjälp: — Hjälp, hjälp, — oh, hjälp!
Vi störtade alla ned mot flygeln.
Där var intet att se.
Planen låg tom, endast de öfver- gifna korgstolarna stodo i rad utmed väggen.
Så sprungo vi rundt byggningen,och där bakom, åt .klitterna till, stod darrande och gråtande en af tjänstflickorna.
sjunga, hjärtetrogen, en midt länge ära; jag, tiden.
hjärta sparar väcker kan nära, morgondag morgonens sorg.
SORG Dubbelgångaren.
I ROSENFORS t HAFREGRYN — var stjärnornas har; vintrars hed natten ödslighet.
röst.
ej och spillo störtar IV.
Du mörkblommig — ^ Och frågorna haglade.
Det fanns intet annat att se än den ensamma, uppskrämda pigan och en tappad och ikullvänd vattenspann.
Rundt om låg heden och klitterna i grönt och grå- blått dunkel.
— Hvad är det?
Och efter många hickningar och snyftningar kunde flickan berätta, att hon hade glömt vid kvällsstädningen att ge herr W e n g vatten i handkannan.
Hon hade därför tagit en bleck- hink, som vanligt, och gått till hans rum, knackat, men fått intet svar.
Då hade hon öppnat dörren och funnit att herr Weng låg djupt insomnad i sin säng.
Han var afklädd och hade täcket öfver sig — hon lade märke till detta, ty han hade somnat från ljuset och det gick hon fram och släckte.
Därpå gick hon tyst sin väg, stängde försiktigt herr Wengs dörr och var glad att hon ej väckt honom.
Hon gick med den halftomma spännen direkt från tyskens rum till flygelns bakdörr — en Vid detta slut på historien brast hela sällskapet (jag undantagen) i ett skallande skratt.
— Hun er s ' gu tosset!
sade professorn.
Flickan började på nytt gråta: — Ja, snyftade hon, jag vet ju att det inte kunde vara herr Weng, för han ligger och sofver, men — men — men hvad är det då?
— Hör på, sade jag i bestämd ton, att flickan varit utsatt för stark skrämsel kan väl ingen tvifla på.
Hon darrar ju i alla lemmar!
— Jag föreslår, att vi dock se efter, om det verkligen är herr Weng ligger i hans säng!
* Så kom min sista upplefvelse med herr Weng.
— Och den bevarar jag inpräntad på näthinna och i hjärncell till dess jag dör.
Var det en hallucination, en feberdröm?
Jag kan en- dast — och i korthet — återgifva det förfär- liga minnet.
Jag hade efter middagen gjort en afskedstur kring klitterna och längs stranden.
Solen var Vi bedja få fästa h u s m ö d r a r s u p p m ä r k s a m h e t på, a t t v å r a sedan länge k ä n d a och efterfrågade fabri- k a t e r af hafregryn och sundhetsmjöl n u m e r a finnes a t t tillgå i de flesta större speceriaffärer.
Genom ny- uppfunna, fulländade p r e p a r e r i n g s m e t o d e r s a m t genom a n v ä n d a n d e af den finaste råvara, framställa vi ett fabrikat, som i s m a k och näringsvärde står främst b l a n d alla i h a n d e l n förekommande hafrepreparater.
Efterfråga allt ' d Rosenfors hafregryn och sundhetsmjöl, hvars tillverkning står u n d e r läkares kontroll.
P a r t i l a g e r i S t o c k h o l m hos Aktiebolaget W a h l u n d &amp; Grönblad.
.
Vördsammast A k t i e b o l a g e t R o s e n f o r s B r u k &amp; N y a V a l s k v a r n a r.
— 56 — som Jag skall åtaga mig gå in — låtsas vilja låna ett eller annat.
Kom!
Och alla följde mig.
Men när jag kom i n:o 10, fann jag mycket ' riktigt målaren W e n g snarkande godt och det i broderad nattskjorta till på köpet.
Hans målarhabit låg ordentligt hopvikt på en stol och bredvid höll hatten med fjädern vakt hos målarskrinet.
längesedan nedgången, men vid hafskanten var det ännu ljust.
Då jag kom in på ljungmarkerna såg jag hur.
hastigt det skymde.
Fönstren från hotellets baksida glimmade i citronljus.
Och här, på en låg sista höjd, en stelnad sandvåg som gaf lä åt byggningen, kunde jag se rakt in i rummen af hvilka de flesta ännu icke ha.de gardiner ned- fällda.
Där var mitt rum — mörkt, men med halföppet fönster, och i karmen stod en låda Hirschsprungcigarrer.
Så kom dörren till gången, en svart rektangel.
Och på andra sidan var det klart upplysta fönstret till hr Wengs kammare.
Han hade redan lagt sig, och då jag sneddade förbi, såg jag att han somnat från ljuset, som vanligt, och med någon Zeitung ännu i handen.
Han låg på rygg med half- öppen mun och jag hörde ut i gången hans maskinsnarkning likt en jättehumla.
Men jag kände mig ej sömnig.
Det var mig omöjligt att ännu gå till sängs.
— J a g ville prata litet med professorn.
I kaféet fick jag veta att hela familjen gått till fjorden för att se på en nattflsk- ning.
— Om jag gick så och så och så, skulle jag säkert hinna dit eller åtminstone möta dem.
— Kvarnen, som syntes långt bort, var för resten ett märke att gå efter.
— J a g kunde också gå tvärs öfver heden, det var ingen dimma i afton och alldeles torrt.
Nej, det var ingen dimma, men tio minuter efter det jag begifvit mig iväg var hela nejden insvept i ett töcken, som likt stora bomulls- bollar rullade upp öfver markerna.
Det var den äkta jylländska västerhafsdimman, som är jordens mest fantastiska.
Snart såg landskapet ut som en karta af månen, med otaliga ringberg; och därpå växlade karaktären till ett Sibirien med oerhörda snöstäpper och milslånga isbe- lagda sjöar.
Till sist trodde jag mig sväfva bland molnen och jag tappade all känsla af väderstrecken.
Förtviflad snurrade jag rundt i denna trolluft, våt högt upp öfver knäna.
Jag hade råkat in i en sädesåker och tram- pade omkring fullkomligt på måfå.
Rädd var jag också att falla i något kärr eller dike och det föll mig in att uppgifva ett par höga hjälp- hojtanden.
— Ty jag kunde ändå icke vara så långt aflägsen från hotellet eller någon af de kringspridda hvita bondgårdarna.
— Hoj — ohoj!
skrek jag.
Inte ens ett eko svarade.
Källarfuktig luft kom som i klumpar, som ett ostron eller en groda, in i mitt spärrade gap och täppte till halsen.
— Egendomligt nog var det ljusare än nyss.
Det var som själflyste denna dimma, som om den hade magasinerat dagsljus.
— Jag ropade än en gång.
Och se — i töcknet förtätades något till en gestalt, som kom närmare och närmare.
På blott ett par stegs afstånd ifrån mig blef den helt fri från dimbomullen och stod där som en man — men, du store gud, hvilken man!
— Det var artisten Weng.
Jag stirrade in i hans gipshvita ansikte och nu såg jag att ögonen liknade vattengrumlad absint.
Munnen var dragen nedåt och mellan de blå läpparna såg jag hans tänder.
Han såg ut som en död eller ett spöke.
— Ett par se- kunder stodo vi där och stirrade på h varandra.- Därpå hörde jag ett gurglande läte stiga ur tyskens strupe.
Och med ens drog han med höger hand från vänsterhöften en lång sjömans- knif och störtade i ett hemskt rytande på mig.
Hur gick det till?
Jag vet icke.
timme förut sett genom fönstret, i sin säng.
Ljuset brann och i sin hand höll han alltjämt den tyska tidningen.
Dagen därpå reste jag.
jag?
J a g vet ej, vet ej!
J a g vet blott att jag med af fasa bultande hjärta sprang — nej flög, som jag aldrig förr eller senare rört mig.
Mina gamla bourgogneben arbetade som pro- pellrar.
En gång slog jag ikull, men jag bok- stafligen studsade upp igen, som hade jag varit gjord af guttaperka.
Ett tag halkade jag och fläktes upp som en akrobatdansös, hvilken gör " the split ".
Men det gick vidare undan.
Och hela tiden hörde jag en hväsande ande- dräkt bakom mig och en gång kände jag ett kloliknande grepp i min axel.
Så svartnade det för ögonen och min sista blixttanke ' v a r: nu får du hjärtslag och dör!
Jag föll — i armarna på professorn.
J a g vet, att jag själf i deras sällskap gick hem.
Men benen vacklade ibland.
I hotellet gaf han mig en insprutning af något underligt fluidum som gjorde mig fullt kry och äfven tog bort tröttheten.
(Den gode professorn nekade mig dock ett recept på detta elixir — och det var nog ett klokt förutseende!)
— J a g gaf en något virrig framställning af min språngmarsch.
" Sanningen " föll mig ej in att berätta, ty jag vill ogärna skrattas åt eller tagas för litet rub- bad.
.
.
Men här säger j a g: Från professorns rum gick jag direkt, för sista gången, in till herr Weng.
Och han låg, snarkande och sömnsvettig, såsom jag en half- Till våra läsarinnors kännedom meddelas, att vid 1909 års slut hos oss fanns innestående en behållning af 890 kronor 20 öre från den tid, då Idun anordnade skollofs- kolonier, och att detta belopp nu tillförts den fond, som af oss bildats för utdelande af ett årligt pris genom Iduns Kvinnliga Akademi.
Stockholm i januari 1910.
Red.
prenumerera på Idun.
Alma Forsberg^Dalhoff.
I DUN HADE för nå- gon tid sedan nöjet att publicera en intres- sant interiör från konst- närskolonien å Skagen, hvars sammanhållande medelpunkt Drachmann på sin tid var och af hvilken författarinnan till vår artikel, fru Alma Forsberg-Dalhoff, själf varit medlem.
Fru F., som är danska till bör- den, har nämligen flere år lefvat inom vårt grannlands litterära kretsar, och personligen litterärt kunnig och intresserad som hon är, hade hon därför de bästa möjlig- heter, när hon bosatte sig i Stockholm för några år tillbaka, att gå i land med sin föresats att göra dansk litteratur, speciellt den klassiska, känd i Sverige.
Hon har också under de se- nare åren utöfvat en vidsträckt föreläsnings- verksamhet, särskildt i våra skolor, och därvid lyckats i sina sträfvanden att väcka intresse för sitt hemlands litteratur.
Under den när- maste tiden kommer hon att ge en föreläs- ningsserie å Pedagogiska lärokursen.
Detta är emellertid blott den ena sidan af fru Forsbergs verksamhet.
Genom politiska korrespondenser i Nationaltidende och andra danska publikationer under märket Kvirin samt genom sina utmärkta tolkningar af Frödings och Tavaststjernas arbeten har hon förmedlat kännedomen om Sverige och den svenska litte- raturen i sitt hemland.
Fru F. har dessutom verkat för djurskydds- saken såsom medlem af styrelsen i Nya för- eningen för djurens skydd och såsom föredrags- hållare i djurskyddsfrågor.
Hur hann I Huarje mismoner Barngarderoben Huarje sömmerska j:: af Det var två år efteråt som genom världspressen gick en sensationell klipp- notis om en tysk artist Weng, hvilken uppe i Montmartre häktats för mord.
Men åter måst frigifvas, då han med flera trovärdiga vittnen, bl.
a. sin port- vakt, kunde styrka att han, då mordet begicks, var sofvande i sin ateljé vid rue Marcadet.
— Uppståndelsen var stor, Sfe och fallet diskuterades lifligt, ty äfven trovärdiga vittnen på motsatt sida funnos, hvilka bedyrade att de sett mannen ifråga stöta en sjömansknif i en stackars slinka uppe i en af La Buttes krok- gränder.
Och härmed har jag skrifvit nog om det enda dubbelgångarfall, som kommit på min lott.
— J a g ser ibland för mig den danske professorns militärfigur (han liknade i parentes vår ryktbare öfverste M., som j a g förresten blott känner till utseendet), då han leende för- klarade: — Hun er s ' gu tosset!
Ja, ja, kära professorer!
Men kommer jag än en gång till Miinchen, så — det är allt jag kan säga: inte far jag ut till Dachau och letar efter herr Weng, Kunstmaler!
Pris för helt år 3 kr.
: daift år kr.
1:60.
Lösnummer 30 öre.
likaså.
12 h ä f t e n årligen.
— PÄRMAR till IDUN 1909 oeh föregående år: t i l l h a n d a h å l l a s till följande priser: I d u n s pärmar, röda m e d guldtryck kr.
1: 50 I d u n s Z röda eller gröna 50 öie.
I d u n s Hjälpreda, röda eller gröna 50 öre. "
: romanbibliotek, K u n n a erhållas i NÄRMASTE BOKHANDEL eller direkt från IDUNS EXPEDITION, om rekvi-: 5 7 sision — och likvid i p o s t a n v i s n i n g insändes, Z:
i my KGMAT HT RYMI1G LOKAL WEflMERBERGS MlfiriE 7 * $| X T S K I L L I G A år ha 2 \ gått sedan Musik- historiska museet, grun- dadt genom frikostiga donationer af grosshand- laren Carl Claudius i Malmö, helt blygsamt inrymdes i ett par rum i Operahuset.
Sedan dess har det intressanta museet flyttats än hit, än dit inom hufvudsta- den, tills det nu fått nya och utvidgade loka- ler i huset n:r 20 Rid- daregatan, dit pressen häromdagen var inbju- 4 Yl ZZ~ 1 * * - - 5 « ' S * - «-i-X__4 ' Ju •£ ' •£.•0 — y; ?.-4^ » - g / gi g v y I Malmö i ett samkväm, där man sjöng gluntar.
Sångarne voro gross- handlare Claudius och redaktör Simon Bromée.
Bland åhörarne befann sig en annanmycketkänd Malmöbo, konsul Hugo Lindgren, hvilken under aftonens lopp flerfaldiga gånger uttalade sin för- tjusning öfver Gluntar- nes melodiska och poe- tiska behag.
Plötsligt riktade sig Claudius till honom med orden: " Du kunde gärna donera A. Blomberg — 58 — i foto.
Olga Rinman foto.
— 59 -
förordar, samt att Hindhedes eller riktiga vegetarianers dietförslag för sin förmodade billighets skull icke böra få förleda den svenska matmodern till att i hemmet afskaffa köttet och fisken. "
Med nedanstående rader vill jag emellertid göra ett försök att så tydligt det står i min makt angifva, hvad jag menar med en re- formerad allmogematsedel, och hur jag tror att hus- hållskostnaderna i våra svenska hem, eller i många svenska hem skulle kunna kraftigt minskas, utan att vederbörande därför behöfde ställas på svältkur.
Då jag talade om en reformerad allmogematsedel hade jag i mitt minne matordningen i det enkla tjänste- mannahem, som var mitt eget barndomshem.
Matord- ningen var där enkel, sund och närande, lika långt skild från öfverflöd som från brist, som Don Quixote sade, då han satt och åt rötter på Blå bergen.
Mycken omväxling förekom icke, och vanan gjorde, att ingen ägnade öfverflödiga tankar åt att komponera nya rätter.
Om morgnarne kl. ålta frukost, i regel bestående af slätvälling med stekt fläsk, varmt eller kallt, samt bröd, alltid groft hemmabakt rågbröd.
Om söndagarne i stället någon lagad rätt samt kaffe.
Middagen åt- minstone tre gånger i veckan stekt fläsk och potatis.
Ofta till supanmat lingon och mjölk eller fruktsoppa, om sommaren filmjölk och krusbärskräm och mjölk.
dessa läkare, som speciellt ägnat sig åt de nya ljusmetoderna, är doktor Ivar Bagge i Göteborg, föreståndare för ett medicinskt ljus- och röntgen- institut, från hvilket vi i dag lämna några in- tressanta interiörer.
Det är en mångsidig verk- samhet, som utöfvas å en hälsobringande ljus- härd lik denna.
Öfver allt se vi patienter un- der behandling af det sjukdomsdödande ljuset, som anbringas på det sjuka stället.
Från att vara helt litet och äga blott en röntgenapparat har institutet utvidgats under de tio år det nu ägt bestånd, så att där för när- varande arbetas med fyra röntgenapparater, en finsenlampa, en kvicksilfverkvartsljuslampa och två apparater för teslaströmmar.
År 1905 anskaffades * / centigram radium- bromid till institutet men blef snart otillräckligt för dess behof, så att förrådet af det dyrbara läkemedlet ökades med ytterligare / centigram.
Alltsedan finsenapparaten installerades, har in- stitutet deltagit i kampen mot den förfärliga sjukdomen lupus och har sedan 1907 rättighet att i likhet, med S:t Görans ljusinstitut i Stock- holm och Finseninstitutet i Köpenhamn mot- taga lupuspatienter med statsunderstöd.
2 1 2 Till omväxling salt kött och potatis, ärter och fläsk och plättar, bruna bönor och fläsk, rotmos och fläsk, paltbröd och fläsk.
Ytterst sällan färskt kött och då nästan alltid kalfkött.
Fattiga riddare, kroppkakor, raggmunk, korfkaka voro omväxlingsrätter, som då de förekommo, väckte stor förtjusning hos oss barn.
Vid slakttiderna blef matsedeln ännu mera omväxlande.
Tanken på allt det goda, som då förekom i form af palt, lungmos, sylta, olika slags korf, grynkorf, syr- korf, köttkorf, mjölkkorf, hackekorf m.
fl., glödhoppor o. a. läckerheter kommer det ännu att vattnas i munnen.
Refornvmatsedlar.
Middagen åts kl. 1.
Vid 4-tiden vankades afton- vard: en smörgås eller " smultgås " eller en,skifva bröd med ost.
Till kvällsvard, kl. 8, förekom i regel råg- mjölsgröt (vattengröt) och mjölk.
Detta vill jag kalla en i viss mån reformerad all- mogematsedel.
Det är en enkel, billig, lättlagad och hälsosam matordning.
I våra dagar, med våra för- bättrade kommunikationer, torde matsedeln kunna göras mera omväxlande utan afsevärdt högre kostnader.
Färskt kött torde ock numera kunna ersätta det stekta fläsket icke alltför sällan utan att sådan " lyx " behöfver fördyra hushållet något att tala om.
Och en husmoder bör, om hon däråt ägnar någon tanke, äfven kunna taga reda på och anrätta smakliga rätter utan fisk eller kött till hufvudrätter till middagarne för omväxlings och ekonomiens skull.
Ej heller bör det i hemmen fastslås som en regel, hvilken icke får tåla något un- dantag, att det fordras minst två rätter till en middag.
Eq middag med en enda rätt allt emellanåt skadar icke för principens skull.
Att dricka till maten är icke nöd- vändigt.
Ölet må kunna sparas in.
7 * Så där har jag tänkt mig, att de svenska hemmen skulle kunna reformeras i matväg.
Kära " husmor ".
Det är visst riktigt, som Ni säger, att Iduns matsedlar oafkortade äro " bättre ".
Men jag vill till slut berätta en liten historia.
Det var i ett svenskt hem, där man all- tid hade ätit efter sådana där " bättre " matsedlar.
Och allting var i det hemmet efter en ' bättre " ordning, allt förstklassigt och fint och bra.
Men hur det nu var, molnen på familjefaderns panna blefvo allt tyngre.
Den goda, snälla husmoderns ansträngningar att släta ut rynkorna med " mat och glädje " lyckades icke.
Och en vacker dag förklarade han, att det var slut med de goda dagarne, att de stodo inför konkurs och ruin.
En replik från Alarik.
" L-IUSMOR PA LANDET " har i nummer 3 af Idun • * under rubrik Köttdiet eller Växtdiet?
fått införd en artikel, afsedd att vara en gensaga mot underteck- nads uppsats i ett tidigare nummer, däri jag förordar en i Hindhedes anda reformerad allmogematsedel såsom normalmatsedel för svenska hem.
Då emellertid artikel- författarinnan ganska grundligt missuppfattat mina af- sikter och hvad saken verkligen gäller, har jag ansett mig ha rätt och intresse af att ännu en gång taga " Iduns " spalter i anspråk.
" Husmor på landet " börjar sin kritik med att kon- statera, att jag måste vara vegetarian att döma af " de konsekventa uteslutningar af kött och fisk " jag skulle hafva rekommenderat.
Detta är alldeles oriktigt.
Af min artikel torde med all tydlighet framgå, att det var i ekonomiskt syfte, som jag rekommenderade en enklare matsedel.
Och detta är fullt i Hindhedes anda.
Lika litet som han är jag en systemman.
Och att jag ingalunda företagit några konsekventa uteslutningar af kött och fisk ur " Iduns " matsedel, finnes lält vid genomläsning af den af mig förkortade matsedeln.
Å densamma före- kommer hvarje dag till frukost smörgåsbord, som enligt vanligt svenskt språkbruk betyder smör, bröd och di- verse uppskurna saker, hufvudsakligen s. k. sofvel.
Alltså först och främst minst ett slags sofvel till fru- kostens smörgåsbord.
Vidare innehålla de af mig re- viderade matsedlarne efter uteslutningarne följande: Söndag: middag: gädda ä la Homburg med kräftsås.
Onsdag: frukost: sill med smör och ä g g; middag: köttkroketter med champinjonsås.
Torsdag: middag: grönkål med fläsk.
Lördag: frukost: strömmingslåda; middag: bräckt skinka med bruna bönor.
Alltså har jag unnat mänskligheten såväl sofvel hvarje dag å smörgåsbordet om frukostarne som också lagade fisk- eller kötträtter fyra af veckans sju dagar.
Och om " husmor " vill närmare se efter, upptager veckans mat- sedel sex (6) st. lagade fisk- eller kötträtter.
Lämpli- gen kunde ju matsedeln för veckan så ändras, att dessa sex rätter fördelades på sex af veckans dagar.
" Hus- mor " har sålunda ingen grund för sitt uttalande, att jag skulle hafva " konsekvent uteslutit " fisk- och kött- rätter under veckans alla dagar. "
Med denna lilla banala, alldagliga historia vill jag icke kasta någon skuld för ruinen på den goda, snälla husmodern.
Hon hade hållit deras hushåll i nivå med mannens stånd och stä ' lning och fört ett godt, borger- ligt hem.
Det tillkommer icke mig att här nndersöka i huru många analoga fall ett sådant där " godt, bor- gerligt " lefnadssätt bidrager till folks ekonomiska ruin.
Men kära " husmor ", om din make icke har invigt dig i eder ekonomi, så att du i grund känner til), hur den står, hvilket är din odisputabla och enkla rättighet att känna, och om du skulle upptäcka, att trots de goda matsedlarne allt mörkare moln stiga upp på hans panna, då tror jag det kan vara på tid för dig att vänligt säga till honom, att om det skulle lätta bekymren för honom, så skulle det nog gå för sig att göra hushållskostna- derna mindre.
Så ber du få veta, hur det är med eko- nomien, och allt eftersom du får veta, hur det är, bör du kunna bedöma, om det är nog att reformera mat- sedlar enligt min metod, hvilket skulle inbespara 780 kr.
om året, ganska säkert, eller om ni behöfva spara ännu mera.
Ni ha f. n. tre jungfrur.
Barnen äro ju inte längre så små, att de ej kunna kläda sig själfva.
Och om ni ska ha så där enkel mat, kan det ju inte vara nödvändigt med särskild kokerska Och själf är du frisk och duktig, kära " husmor ".
Om ni i stället för tre jungfrur ha en duktig ensamjungfru, spara ni in minst 1,000 kr.
om året.
Och om ni ska ha det så enkelt, så bör ni inte ha så stor våning att städa och hålla ren, som tar en sådan tid En våning med " Husmor " går därefter vidare och deducerar mitt förslag om en " reformerad allmogematsedel " därhän, att jag skulle hafva tänkt på och utgått ifrån en sådan matordning, som " de fattigare bland allmogen, torpare, daglönare m.
fl. "
följa.
Och så målar " husmor " en mörk tafla för att inpränta, hur ohälsosamt det är att lefva som de fattigare bland dessa, eller af sill och potatis, kaffe och bröd samt margarin.
" Långt ifrån att taga denna diet till mönster " — utropar hon — " af- skräckes man därför vid åsynen af de blodfattiga barnen, de magra, illa utvuxna ynglingarne, de bleka föga ut- bildade flickorna i de fattigare allmogehemmen. "
Ja, tacka för det.
Men jag ber " husmor " komma ihåg, att jag rekommenderade en reformerad allmogediet icke en deformerad sådan, som " husmor " behagat beskrifva den — en fullständig hungerdiet.
Summan af " husmors " tankar i anledning af min artikel, och den har ändå, som hon erkänner, gifvit henne " åtskilligt att tänka på ", blir " att Iduns matsed- lar äro bättre sådana de äro utan de ändringar, Alarik 1 rft " 9 Innan Franska torg, 7 kr.
betalas Snörlifssömmeriet 1 tr., dess illustrerade för ett i Stockholm, priskurant snörlif, bör ifrån rekvireras.
oumbärlig \ — — En vändpunkt i Tegnérs lif.
Otryckta dokument och aktstycken.
För Idun af D:r Karl S t j e r n k r a n t z.
(Forts.) ED INGEN F A M I L J i L u n d um- gicks Tegnér särskildt under de senare å r e n af sin vistelse där så förtroget som med familjen Faxe.
Biskop F a x e själf och T e g n é r voro till sin l ä g g n i n g allt för olika för att k ä n n a n å g o n egentlig själsfrändskap, m e n desto större var förstå- elsen mellan skalden och H e l e n a Faxe.
Och.
det är icke för mycket sagd t, att hon i. viss m e n i n g var hans.
g o d a genius.
Sorg och glädje, sjcämt och allvar voro på ett särskildt sätt g e m e n s a m m a i de två familjerna.
Det gafs därför knappast någon händelse af m e r a ingripande art, vare sig af sorg eller glädje, i den faxeska familjen som T e g n é r icke hug- fäste och adlade g e n o m sång, på samma g å n g som H e l e n a F a x e å sin sida på mångfaldigt sätt var det tegnérska husets » ängel, sänd ur skyn åstad ».
N ä r sonen i biskopsfamiljen i L u n d docenten och vice bibliotekarien Jakob F a x e vid u n g a år bortrycktes.
1827 af en i staden härjande nervfeber, hur innerligt vac- kert låter ej skalden sina egna minnen ingå i den k r a n s h a n nedlägger vid den aflidnes graf.
D e n n a dikt, oafsedt dess utomordent- liga skönhet, h a r för T e g n é r s vidkommande ett icke ringa biografiskt värde.
M Vännerna klaga från Lund, ty döden är lös bland dem alla, vandrar från hus och till hus, plockar det käxaste ut.
Fader lägges på bår vid kvidande tvillingars vagga, fästman ryckes från brud, sonen från gråtande mor.
Darrande öppnar min hand hvart bref, hvart bref är en Jobspost, gömmer blott tårar och sorg under det svarta signet.
.
.
Och med en rent beundransvärd stämnings- rikedom och poetisk gestaltningsförmåga sam- lar h a n den faxeska familjens minnen i en b r ä n n p u n k t af lefvande lif — den aflidne Ja- kobs, Louises, som nu lefde ett glädjefattigt och b e k y m m e r s a m t lif i Syd-Amerika, » anti- podernas land », och .aldrig återsåg fosterjor- den, samt m a k a r n a F a x e s.
Redlige Jakob, du o c k!
Din Jakobsstege till himlen steg du för tidigt uppå, kunde väl stannat hos oss.
.
.
Minns du — du minnes d e t visst, t y de saliga kunna ej glömma — hur i ditt fädernehus — ack, det var länge ock mitt — glädtig förtrolighet satt och sprakade kvällen igenom, knäppande uret allén visste hvad aftonen led.
Själ meddelte sig själ, och de vingade orden som fjärlar.
sommarens brokiga barn, svärmade fria omkring.
Då i vår vänliga krets s a t t du, lik lugnet i solsken, yngling till åren, men man både till hjärta och själ.
Allas förtrogne var du, men föräJdrarne var du på en gång j JDUNS MODELLKATALOG!
• 1 Norrmalms- ett rum mindre kostar 250 kr.
mindre.
Det kan så- lunda gå att lefva för 2,000 kr.
mindre om året än förut.
Sen ni två, din man och du, allvarligt och innerligt dryftat och kommit till enighet i detta viktiga ämne, så tror jag icke du behöfver befara, att " brumbjörnen " förargad vänder i dörren, då du bjuder honom en af " Alariks " matsedlar, eller att han går ut och äter en extra middag på en restaurant.
60 — = «r aiia sömmerskor och för aiia Ä hem.
• — I
hjärtlig och vördande son, hjärtlig och tänkande VÄN.
Lyckliga dagar var det, t r y g g t stod det älskade huset, fylldes af glädje och hopp — nu är det öde och tomt.
Antipodernas land, de kopparfärgades, håller dottern hos sig, hon har n a t t, när det är dager hos oss.
Henne och suckande far världshafvet ligger emellan, ack, men e t t djupare haf skiljer dock honom och dig.
Trösten för åldriga dar, förhoppningens krona i släkten, nu ä r hon fallen till jord, löfvas ej mera igen.
Se, det stundar påsk och lärkorna t a g a i skyar upp uppståndelsens psalm, hälsa den kommande vår.
Upp står lifvet på nytt, det blir grönt på Helgonabacken, knoppar på gungande gren svälla som ynglingens hopp.
Backen är härlig a t t se, det är h a t t e n som slätternas Flora sätter på flygande hår, smyckar med blommor och löf.
Backen är härlig a t t se, han är full med minnen och dikter, Absalon, Saxo och F i n n skymta bland skuggorna där.
Fader, vill d u ej gå på dess höjd och skåda, hur solen a t t vandra mellan de s t a m m a r man satt, som bland de glada man gör.
Kvällen med vingar af guld har lagt sig och hvilar på Sundet som ett odödeligt hopp hvilar på grafven ä n n u.
.
.
J a g har med afsikt gjort utdraget af denna härliga dikt så utförligt, ty den visar där- jämte hur innerligt T e g n é r var fästad.vitd Lund och själfva trakten däromkring — Lunda- slätten.
Och det var en kärlek, som h a n bi- behöll lifvet igenom.
I sina bréf från olika tider ger h a n ofta uttryck däråt.
I själfva verket var det helt naturligt att denna trakt med dess milda klimat och bördiga jord, med sin yppiga frodiga vegetation, som utvecklar en verklig festivitas, skulle göra ett starkt och outplånligt intryck på skalden.
Särskildt dröjer h a n med förkärlek vid Lundagård och Helgonabacken.
» Det är skönt till att vandra mellan de stammar man satt », säger h a n i dikten h ä r ofvan.
Biskop F a x e hade näm- ligen gjort nyplanteringar på Helgonabacken samt i en af löfjättarna på backens krön byggt ett lusthus, från hvilket m a n h a d e en char- mant utsikt öfver staden och slätten, men äfven öfver Sundets böljor och Köpenhamns torn- spiror.
Det var sålunda i bokstaflig mening m a n k u n d e se, hur solen » sjunker i vågorna ner, hälsar till främmande land ».
H e l g o n a - backen eller Minnen från Lund kallade h a n också den dikt, i hvilken h a n velat låta sitt lifs erfarenheter och minnen välla in och forma ut sig till ett stort modernt epos.
Men af denna storslagna plan blef som bekant endast fragmentet G e r d a.
I R e s e - f a n t a s i e r, skrifna under sinnessjukdomen 1840, då skalden var på resa från Stockholm till anstalten för nervsjaika i Slesvig, ljuda några brustna tårstänkta toner från hans lyra om Helgonabacken och L u n d a g å r d:!
•:: I M ALL B O II II I Hill bllwil Och i tanken går han därpå till sin » förr så gröna Lundagård », där Fritiof diktats och där » Gerdas morgonrodnad » sken mellan stam- marna, där » så mörkt nu är » och » där nu löfvet hvirflar, vinden hviner ».
Och han fort- sätter i dessa otryckta r a d e r: Ack, hur glad jag satt i forna dar, frisk och blommande och guldgulhårig, lutar n u mot graf, snart sextioårig, är en runsten på m i t t eget stoft.
Sången ljuder än, men doft, ur det fordom friska hjärtat.
Hvad har jag ej lidit och f ö r s m ä r t a t!
Än en gång, förrän min dag är all, jag dess kronor s ä t t a skall öfver mina gråa lockar.
till sjunker i vågorna ner, hälsar till främmande land?
Moder, vill du ej se, hur död förgätmigej öppnar ögonen åter, de blå, blickar ur inullen igen?
Hvarför dröj en I så?
I afton kommer ej Jakob, fordom h a n följde er dit, nu är han gången förut.
Vandren likväl, I enslige två, det ä r skönt till • Rörd i Saxos stad jag träder in, skyndar längtande till Helgonbacken: gulnad krans bär han nu mer kring nacken etc. U d n • I den ganska omfattande, ojämna — h ä r och hvar onekligen vackra och poetiska — otryckta tilldiktning af G e r d a, som Tegnér företog 1840 — 1841, förekommer ett och annat om Lundagård, Helgonabacken och — He- lena Faxe.
H e n n e bevarade han i troget och tacksamt minne intill sin lefnads afton.
Sedan Tegnér flyttat från Lund, uppstod en intim brefväxling mellan de båda biskops- familjerna.
Af denna korrespondens äro isyn- nerhet Tegnérs bref till Helena Faxe af stort intresse.
Efter att så länge ha hvilat i manuskript m å de nu för första g å n g e n h ä r framläggas i tryck och bli allmänhetens egendom.
Tufvan den 29 maj 1826.
Mångårig vänskap för mig och de mina, en moders ömma vishet och en systers öppna förtrolighet, ett u m g ä n g e så okonstladt och gladt att m a n ej rätt värderar det, innan m a n saknar det, ett öfverseende, som stärkte den svage och hejdade den öfverbrusande — detta är allt saker, som väl kunde förtjäna en a n n a n tacksägelse än jag här, stundligen belägrad af präster och andra skolgossar, ser tillfälle att aflägga.
Skrif emellertid denna på uraktlåtenhetens icke på mitt hjärtas räk- ning.
Var tvärtom öfvertygad, att d e t, så länge det ännu klappar, gömmer minnet af en godhet, e n tillgifvenhet, som utgör icke blott mitt lifs glädje utan äfven mitt lifs ära.
D e n n a och några få andra personers håg- komst är den rikedom jag samlat under mitt 27-åriga vistande i Lund och den jag hoppas ingen skall betaga mig.
J a g vill s v e p a s däri, när jag en g å n g ligger i min graf: det skall bli den skönaste inskriptionen på plåten, som pryder min likkista.
Ack!
ett namn be- römdt i dag och i morgon förgätet eller smä- dadt är litet för ögonblicket och intet för framtiden: men goda människors tillgifven- het b a l s a m e r a r hjärtat och bevarar det för förruttnelse, så vidt annars ett poetiskt, ett hysteriskt, ett misskändt hjärta k a n be- varas därför.
Det är möjligt, att jag miss- förstått m å n g a s: men säkert är det, att mitt blifvit missförstådt, helst af d e m för hvilka jag öppnat det, af dem som lättast kunnat och bort fatta d e t: men jag är b å d e glad och högmodig att jag bibehållit och framdeles hop- pas att bibehålla biskopinnan Faxes tillgif- venhet och förtroende.
Svik mig icke i detta h o p p: jag tål ej f l e r a förluster i det af- seendet.
KSFAGIR REALISERAS TILL BETYDLIGT NEDSATTA PRISER OCH ERBJNDA FÖR DEM, SOM FORNT EJ ÄGA DESAMMA, EN BILLIG, OMVÄXLANDE OCH LÅRO- RIK LEKTYR.
MOT INSÄNDANDE A!
NEDANNIMNDA BE- I OPP ULL Expmc itl znan afldsin, St c c k- fiolen, ERHÅLLES INOM SVERIGE porto fi I It.
(Forts.) IDAN 1892 IDUN 1893 (N:R 1 FELAS) IDUN 1895 (NTAN JULNUMMER) IDUN 1903 (MED JULNUMRET) IDUN 1904 (MED JULNUMRET) IDNN 1905 (MED JULNUMRET, N:R 28 FELAS) — 61 — Ett skott i dimman.
Berättelse af Maria Jouvin.
(Forts, och slut.)
Å AFSTÅND såg man en vågig skogsrand, men nästan dold af oktobermorgonens dim- miga, gråa kuliss, som mjuk och rörlig släpade fram och tillbaka mellan granträdens drypande stammar.
Morgonrodnadens röda ljus hade plötsligt förbytts i en askfärgad dimma, som föll våt och kall.
Jägarne hade samlats på gräsplanen nedan- för det hvita husets dubbeltrappa.
På nedersta trappsteget stod jägmästaren och delade ut vapen.
Fritz, som kommit långt efter de andra, möttes af Stöbels jovialiska — god morgon, vinkelsprätt och sjusofvare, det blir en härlig jakt, mussjör och finsmakare.
Efter kråkor kommer rapphöns.
Finns flera kullar nere i hvitbetsåkern, som vi kunna expediera längre fram på da ' n.
Hans anlete uttryckte tillfredsställelse och se- gervisshet, oeh var med sin skära rodnad, sina klara ögon och sitt morgonfriska uttryck, en bjärt motsats till de unga männens bleka kin- der och sträfva uttryck kring sammanbitna läppar.
Till och med Fritz, som tycktes gå i en inre lycklig dröm och försjunken i ett haf af tankar, uthärdade ingen jämförelse med den nytre och ottekrye jägmästaren.
— Låt nu se att herrarne gör fina träffar.
Men bäst att raska på innan dimman börjar falla på allvar.
Jag skall placera herrarne.
Man följde den mur af hagtorn, som omgaf gräsparterrerna, och kom genom en öppning i häcken ut i trädgården.
Den gamle herrn stannade några ögonblick, medan man ännu hade det hvita huset i sikte, och nickade mot den svängda yttertrappan och de långa raderna af blanka fönster, de lätta balkongernas förgyllda bröstvärn — — Nå — hvad tror herrarne — En till- flyktsort, ' som duger — inte sant?
Där inne kan till och med en sådan liten finsmakare som Anne-Charlotte Rabe finna sig väl tillrätta!
Hvad tros?
Eller hur?
Hans ögon kisade nyfiket och slugt på de unga ansikterna, som misstrogna och undrande vände sig emot honom — — J o, jo, mina vänner.
Han fortsatte hastigt sin gång utefter häcken.
Man hade kommit in i själfva trädgården.
Vid den korsallé som bildades af de af krå- korna plundrade astrakanträden, utposterade jägmästaren jaktmännen vid hvar sitt träd och på femton meters afstånd ifrån hvarandra.
— Svärmen håller till där, han pekade mot några väldiga ekar i skogsbrynet, hvars gren- skelett svagt rätade upp sig i dimman.
— Jag har ett par pojkar där borta, som skrämma upp dem.
På dubbelt håll vid ändan af allén stå två af mina skogvaktare.
Hade det varit för ett par år sedan skulle jag varit med, nu blir reumatismen fördärfvadt värre af att stå i mor- gonfukten, och nu har jag ju god hjälp ändå.
Farväl så länge.
Klockan åtta äro herrarne välkomna på frukost hos mig.
Men hos mig förekomma inga grönfodersfantasier eller svär- merier i en till undergång dömd natur.
Så ' nt får man lägga bort.
P De sista orden voro tydligen ställda till någon person, närvarande blott i den gamle mannens tankar.
Han nickade lätt och gick med raska och skyndsamma steg tillbaka genom häcken.
Hvar och en stod på sin post med ryggen stödd mot hvar sitt träd, geväret i hand, ögat spejande genom det böljande dundraperiet.
1: - IDUN ISOS (NTAN JULNUMMER, N:R 15 O. 32 FELAS) 5: 30 2: — IDUN 1907 (MED JULNUMRET) S: — 2: — IDUNS JULNUMMER 1894 0: 20 4: — IDUNS JULNUMMER 1898 0: 20 S: — IDUNS JULNUMMER 1905 .... 0:50 5: — BARNGARDEROBEN 1905, KOMPLETT 1: —.
i « I I fl I 1 II V I K HaBl Ä LlluÄ:: ':::
Luften började lysa mjölkhvit.
Det hvita täckelset föll och föll, ibland kompakt och tungt som en säck, ibland förtunnande sig till ett gråblått genomskinligt flor, hvarigenom himlens blå ännu skymtade, och hvarigenom trädens gula, fallande blad liknade i luften seglande blommor.
Hvarje hand omfattade bösskolfvarna med en fasthet, som om en bataljon fiender väntat attack i skogsbrynet.
På en gång uppfylldes grann- skapet af ett hundrastämmigt kraxande, ett sus af fram och åter fladdrande vingslag hördes, och långt bort i dimman började skott smälla, ett och ett, och ännu ett — och så ett oupp- hörligt skjutande, ett ideligt smatter som från en mitraljös.
Det var de i flanken af trädgården poste- rande skogvaktarne — och närmast dem, Karl- Axel — som sköto.
— — Evald stödde skuld- ran mot trädet, invid hvilket han stod, och väntade.
Kråksvärmen kom ej åt detta hållet, den tycktes flaxa fram och åter mellan skogs- brynet och trädgårdens utkant.
Ett par gån- ger såg han eldglimtar som dämpad glöd fläcka dimman, fladdra upp, flamma och fräsa som eld i bomull i * skott från Fritz, som stod honom närmast.
Men själf fick han icke skjuta.
Ett ögonblick, då dimman brast i tu som en delad förlåt, såg han denne samla ihop de fåglar som lågo strödda kring honom, och såg hur han med ett ömt uttryck i sitt lyckliga ansikte luktade på en röd ros, som han bar i knapphålet på sin rock.
Och åter slöt sig dimmans ullskyar omkring honom, tätare och tätare — alltmer och mer ogenomträngliga — insvepte honom, lade sig som en tryckande tyngd öfver bröstet och gjorde det tungt att andas.
Ingaf hcnom en känsla som om han sväfvat på skyar genom universum — ensam mellan himmel och jord.
Ja, ensam — t y den han älskade skulle aldrig tillhöra honom, det stod med ens tydligt för honom, och ett doft hat mot det lyckliga an- sikte, som visat sig bakom dimmans brustna förlåt, började uppstiga inom honom.
Och ännu tydligare såg han framför sig detta " lyckliga ansikte sedan dimman slutit sig, och bredvid detta ett annat — som med ett huldt och ljuft leende böjde sig intill den unge jägaren och tryckte sin kind mot hans.
Evald kände en järnkrampa långsamt sluta sig kring sitt hjärta.
Det glödde kring ögonen af feber, och läpparne kändes torra som sand.
Tusen tankar sköto på en gång brodd.
Och hans hand kramade bösspipan så att fingrarne hvitnade.
— — Gevärsskotten läto allt mera dofva, den fasta, lustiga klangen af smällarne, som förut fallit uti hvarandra, lät nu som insvept i bomull, det lät som ett ideligt klickande.
Och så småningom tunnades skjutandet af, skotten föllo allt färre — hördes endast ett och ett med långa mellanrum.
Krokens barnkonvalescent ' hem.
\ 7T INFÖRDE i nr 3 af Idun d. å. en artikeln " Ett kon valescen them för barn " utan att ha af artikelns författare blifvit underrättade om, att henmet sedan den skrefs blifvit omlagdt till ett hem för lungtuberkulösa barn.
Till rättelse af den ofrivilliga missvisning vi därigenom gifvit våra läsare meddela vi härmed att från o. m.
1910 endast lungtuberkulösa barn emottagas å Kroken.
Red.
af Idun.
.
TJppgif nfvidd (m d e r a r m a m e), midjevidd ock kjol- =: g r häller.
M * «,l2ä iå &lt; J ' ^F ", fullt tillförlitliga, moderna och eleganta Wl N l n E d e r fS: U 3 f 1 | l D I I | &gt; l l i n n | I T D I | iriiPpBlalllUIIalljl * Så vardt det en lång stund tyst, man hörde endast vätan som i tunga droppar rann från träden.
Plötsligt smällde åter tvenne skott tätt på hvarandra — sekund — snabbt följda af ett tredje.
— — Evald hade på en gång kastat bössan till kinden, skjutit tvenne skott upp i luften, därpå sänkt vapnet och siktat rätt in i dim- man, åt det håll där Fritz stod.
Knallen från gevären drunknade i ett jäm- merskri.
Så blef allt stilla som förut.
Frukostbordet stod dukadt i trädgårdspavil- jongens salong, i hvars öppna kakelugn med flöjtspelande backanter på cheminéen en jättebrasa var inlagd.
I länstolen tätt bredvid satt en äldre dam, hvars snö öfver hjässan ej dämpat elden i hennes lifligt glänsande ögon.
Anne-Charlotte stod vid ett af fönstren till trädgården, den röda morgonrocken omslöt hen- nes figur sjsm en eldflamma.
Jägmästar Stöbel satt på en taburett midt emot den gamla damen, delande ögats lifliga uppmärksamhet och tankens djupa lugn mellan Anne-Charlotte och grannen vid elden.
— Egentligen, min herre, borde jag förebrå er att ni vill ta ifrån mig mina dagars sällskap och tröst, sade den gamla damen.
—.
Jag försäkrar er, min kära fröken, att Anne-Charlotte skall besöka er mycket ofta.
Inte sant, Anne-Charlotte?
Men Anne-Charlotte svarade ej, hennes öga syntes fjättradt vid någon som med hastiga steg kom ilande genom poppelallén.
— Här kommer Karl Axel, sade hon halfhögt.
— Karl-Axel, sade tant Anne-Beate, han blir då den första som får del af din glada nyhet, min vän.
— J a, ja, sade jägmästaren som med ung- domlig liflighet reste sig och gick fram till Anne-Charlotte och fattade hennes hand, — låt oss öfverraska honom.
Anne-Charlotte smålog.
— Ja, låt oss öfverraska dem, sade hon lätt rodnande.
Jägmästarn lade Anne-Charlottes arm undersin.
I samma ögonblick öppnade Karl-Axel dör- ren, stod en sekund liksom fjättrad af synen framför sig, hans upprörda och bleka anlete öfvergöts af en häftig rodnad.
Så steg han in.
— Låt mig få tala ett par ord med jäg- mästarn.
— Nå, du gratulerar oss inte, kära Karl-Axel, sade Anne-Charlotte, hennes småleende hade vid uttrycket i hans ansikte något bleknat af: — min fästman, jägmästar Stöbel.
Jägmästaren sköt fram dubbelhakan som svällde ut öfver spännhalsdukens hvita battist.
— Frukosten serveras här i stället, sade han raljerande.
Förlofningsfrukosten!
En öf- verraskning, inte sant?
Hvar äro jaktkamra- terna?
En lyckad jakt vill jag hoppas!
Karl-Axel bugade sig stelt som en manne- käng — — E t t par ord i enrum, herr jäg- mästare.
— Jägmästarn följde honom med rynkade ögon- bryn ut på verandan, förargad öfver hans dystra ansikte och förargad öfver den stumma lyck- önskning som väl fick innefattas i den tvära bugningen.
Först efter en half timme kom han tillbaka, ensam.
— Mina kära damer mumlade han med ett stelt leende.
— Min kära Anne-Charlotte, det ser nästan ut som om vårt förbunds dag skulle börja med ett omen.
Jag är ledsen att be- höfva säga det, men en olyckshändelse har in- träffat under kråkjakten, — ett vådaskott i dimman — — Det har * väl ingen blifvit skjuten?
frågade den gamla damen bleknande.
— Hvem, hvem — stammade Anne-Char- lotte.
— Lugna dig min flicka, sade jägmästaren.
— Det är din kusin Fritz, men det är ingen- ting farligt vill jag hoppas.
Han fördes direkt till sjukstugan, och jag har haft ridande bud där, och som sagdt — för stunden är det ingen anledning till oro, han har fått hagel- svärmen i skuldan och i ena lungan.
— Låt oss med detsamma då fara och se hur det är med honom, hviskade Anne-Char- lotte darrande, och lade handen på jägmästarens arm.
— Se så — lugna sig min söta.
— Det är ju ingen fara skedd, han är j u i goda händer.
Han såg skarpt på henne.
— Först äta vi frukost, jag hoppas du inte glömt att det är vår förlofningsfrukost!
Dina andra herrar kusiner komma hvilken stund som helst.
Efter frukosten kunna vi ju fara dit bort, om du önskar det.
Jag går nu och låter lägga några Chambertin på is.
Han gick ut.
Anne-Charlotte lutade sig med en suck mot fönstret, medan hon förströdd lyssnade till den gamla damens beklaganden öfver olycksfallet; i dimman där ute såg hon tvenne töckengestalter långsamt gå förbi .. Evald och Karl-Axel hade kommit tillbaka upp på sitt rum.
Evalds läppar skälfde under en oupphörlig darrning, som han förgäfves sökte behärska.
Karl-Axels ansikte var som gjutet i brons.
Båda voro bleka, och de hade icke sett på hvarandra, sedan de lyfte Fritz på sjukbåren.
— Evald, sade Karl Axel, och rörde med ett finger vid brodern, som med händerna för an- siktet sjunkit ned på en stol innanför dörren.
— Gör din toalett, Evald, man väntar oss därnere till förlofningsfrukosten — Evalds händer sjönko från hans ansikte.
— Hvad säger du?
framstötte han.
— — Att Anne-Charlotte förlofvar sig i dag med jägmästar Stöbel, och att vi äro inbjudna till förlofningsfrukosten.
Genom en slumpens oförklarliga mening har du varit nära att taga en människas lif, Evald.
Tacka Gud att det ej blef så och att du ej blef orsaken till Fritz ' död.
— Det var ju dock éj din mening att döda, broder — —?
Det var med svårighet han framhviskade de sista orden.
Evald hade rest sig, hans ansikte hade ett uttryck som om han blifvit väckt ur en svår och plågsam dröm Han gick darrande fram till Karl-Axel.
— Jag tackar dig, Gud, att du ej tillät mig att blifva en mördare, snyftade han och tryckte sitt ansikte hårdt mot broderns skuldra.
Damernas den af fru Ellen Sandels redigerade välkända tidskrif- ten för populär salongs- och dansmnsik, sånger med pianoackompanjemang m. m. af in- och utländska klas- siska och moderna tonsättare, har nu öppnat sin 9:e årgång med ett trefligt nummer med bidrag af Mozart, Schumann, Armas Järnefelt och utgifvarinnan.
Det billiga och underhållande musikbladet rekommenderas till det bästa hos alla musikvänner.
ErhåUas omgående till n e d a n s t å e n d e pris inom Sverige: BIuslif40öre Kiolmönster utan släp 50 öre, Prinsesskläd ning 75 öre, Reformdräkt £j° Bamdräktmönster 50 öre, Kragmönster (PeUerin) 50 öre, ö r e) Kappmönster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
Mönster k u n n a äfven b e s t ä l l a s efter a n d r a ä n v å r a modeller.
Beställ- ^ ^ ^ ^ ^ A ^ ^ ' ^ — S 62 I — Prisetärdå musikblad E x p e d i e r a s portofritt inom.
Sverige o m rekvisition.
„ „.
» « ö l j d af likvid i n s ä n d e s t i l l Mästersamuelsgatan 4 3, Stockholm, U m a a ||1||II |J&gt; llllllla i EM?
JKIAII^NSMSJ HWI l l l l U I E E f l S T i M rlUIIMtilalll.j
[AG KOMMER direkt från en gammal klädkammare, där en massa gamla tunnötta och blekta klädningar hänga i rader, för att förundra sena tiders barn.
Och när jag nu bläddrar i de nya journalerna, för att se om de till äfventyrs förebåda någon liten ljusning i förhållandena, så slår det mig plötsligt, starkt och öfvertygande, att kvinnokroppen bestämdt icke är af kött och blod, och ännu mindre med någon motståndskraftig och stark benstomme, utan af någon sorts gummi, med en ganska hög smältningsgrad.
Vi förändra oss allde- les smärtfritt, allt efter som modet fordrar det af oss, och vi veta till och med att inlägga en viss glädje och ifver i dessa omdaningsprocesser, hvilka någon gång synas så radikala, att man icke kan förstå hur de kunna försiggå utan operativa inerepp.
Mina egna ögon äro naturligtvis förvillade af den tid jag lefver i, men eljes ser det verkligen ut som om vi just nu åtnjöto den mest plastiska och mest naturliga kroppsformen, och ändock äro vi döttrar till de damer, hvilka för trettio fyrtio år sedan hade bysten där vi ha mellangärdet, höfterna och turnyren där vi har vår harmoniskt in- svängda midja, och därtill en försvarlig liten mage, som deras framåtlutade kroppsställning enligt alla ut- räkningar borde omöjliggöra.
Och dessa damer voro i sin tur döttrar till trettiotalets skönheter, hvilkas oändligt långa svanhalsar växte upp ur deras för en nutida kvinna absolut omöjliga urringningar, deras skuldror, eller det lilla som fanns kvar af dem, voro växta framåt och nedåt, så att hela öfverkroppen blef enligt våra begrepp alldeles vanskapad, hvilket icke hindrar att den - hade en viss ovedersäglig skygg och lyssnande skönhet.
Och nu, ja nu äro vi, som sagdt är, tillsynes ganska naturliga, men vi ha ändå gått i en del små lustiga krumbukter under det sista decenniet.
Tänk bara på höfterna, och på bålens främre profil- linje, det är egentligen på dessa två punkter modet nu koncentrerar sig, när det vill visa att det är förmer än alla andra naturlagar.
Under nittitalet voro höfterna stora och nedsnörda, men utsvällande nedtill.
NärBourget vill göra en dam riktigt förledande, förser han henne med ett ganska bastant höftmått och med en frappant smal midja.
Vid sekelskiftet blef man först riktigt be- nägen för det slanka, men lämnade det ännu en viss klädsam embonpoint och underströk, emedan det var nytt, den naturliga gestalten.
Bysten sjönk en decime- ter nedåt, hvilket endast var till gagn och fromma, och de ovala höfterna hade sin största rundning strax nedom skärpet.
Sedan dess har profillinjen fram konsekvent blifvit allt rakare och rakare, nu är det icke nytt längre, så att man bryr sig icke om att accentuera det i kläderna, och idealet har hela tiden hållit sig till den bundna, vasaktiga konturen, kjolarne ha, hur det än i öfrigt har åstadkommits, alltid haft en viss pondus och vidd nedtill, som accrntuerat det stjälkliknande hos figuren.
Och så småningom har man mer och mer vant sig af med att tänka på midjan, är den nu för smal, lägger man endast märke till detta, därför att synen ger en dunkel känsla af det obehag innehafvarinnan säkerligen icke kan undgå att känna.
Men på ett par tre modeplanscher har jag på allra sista tiden sett något som, nåja, som kanske icke alls betyder något.
Kjolarne äro ju som bekant betydligt kortare, de äro också vidare, men det tycks därtill finnas en tendens att medels en del garneringar och bouilloner nedtill hålla dem inom måttlighetens gränser, under det .i tyget lämnats med sin vidd i kjo- lens öfre del.
En reminiscens af konturen från öfvergångstiden mel- lan sjuttio- och åttiotal.
Det ser ganska lustigt och kokett ut en gång eller två, men det är icke något lyckligt mod, dess enda in- tresse är att det är ett utslag af modets lydnadsplikt under den ständigt roterande återgångslagen, den enda lag som modet någonsin har lydt!
GWEN.
Fig. 3.
Modell Drecoll.
Felix, Paris, foto.
Fig. 1.
Modell Redfern.
Fig. 2.
Modell Rivain.
— 63 —
påsättes i den kokande buljongen och får koka 1 tim. hvarefter den passe- ras.
Smör och mjöl sammanfräsas, den passerade purén tillsattes litet i sän- der och soppan får under vispning koka 10 min.
Den afsmakas med kryddorna.
Äggulorna och grädden uppvispas i soppskålen och purén tillslås under kraftig vispning.
Sparrisknopparna iläggas och soppan serveras.
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR • VECKAN 30 JAN. — 5 FEBR.
1910.
Krustader med hummerstuf- n i n g (f. 6 pers.) - K r u s t a d e r: 75 gr. hvetemjöl, en nypa salt, 1 tsk.
socker, 1 äggula, 2 del.
tunn grädde, 20 gr. skiradt smör- T i l l k o k n i n g: s / i kg.
flottyr.
H u m m e r s t u f n i n g: 1 burk hum- mer å 90 öre, 1 kula kräftsmör, 1 msk.
smör (20 gr.), 3 msk- hvetemjöl, 7 del.
t u n n grädde, 1 äggula, salt, hvitpeppar, socker.
B e r e d n i n g: Mjölet siktas i en bål och blandas med sockret och saltet, hvarefter hälften af grädden samt ägg- gulan tillsättes, under flitig rörning.
Smöret skiras och nedröres jämte re- sten af grädden.
(Flottyren i hvilken krustaderna skola kokas bör vara af bästa beskaffenhet; pannan som a n - vändes härtill bör ej vara vidare ä n ett tefat.
På samma gång som flotty- ren lägges i pannan, nedsättes järnet däri för a t t långsamt uppvärmas.
Flot- tyren a r lagom varm, när en tunn blå rok stiger upp från ytan.)
Smeten hål- les i en kaffekopp.
Krustadjärnet dop- pas däri, dock ej ända till randen.
Det hålles därefter i den heta flot- tyren, tills krustaden ä r ljusorun, d å den lossas rned en gaffel eller späck- nål och lägges upp och ned p å grå- pa,pper a t t afrinna.
Krustaderna kun- na förvaras 2 — 3 veckor, om de nedläg- gas i en bleckburk med t ä t t slutande lock, men måste då värmas i ugn innan fyllningen iiägges.
Öfverblifven flottyr kan användas flere gånger om den upp- kokas i mjölk eller vatten.
När den stelnat afskrapas lätt a l l bottensats.
= s För Säsongen!
= Solfjädrar fr.
Kr.
3: —.
Schalar, alla storlekar, kvalitéer och färger.
Balblommor i alla färger.
Handskar och Vantar i alla prislägen.
Teaterhufvor, största urval, äfven på beställning.
Teaterväskor fr.
Kr.
3: 75.
Hårklädslar i Perlor och Paljetter.
A.-B.
NORDISKA KOMPANIET, STOCKHOLM.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Gratis på, ansjovis; chateaubriand med brynt potatis; mjölk; kaffe eller t e.
koka under flitig rörning i 10 min.
klappas i en fiskhandduk.
Alla små- persilja.
Resten af såsen serveras i M i d d a g: Sparrispuré; krustader med Den tjocka grädden tillsättes, och så- ben borttagas noga och filéerna vändas särskild såsskål.
hummerstufning; gödkalfstek med le- sen får e t t uppkok, hvarefter den af- i en blandning af hvetemjölet och de gymer och salader; valnöt starta.
lyftes och d e t kalla smöret iröres.
stötta skorporna.
De stekas därefter S y l t p a n n k a k a (f. 6 pers.) - 3 MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; vackert bruna i smöret, uppläggas p å små kkp.
hvetemjöl, 1 lit.
gräddmjölk, plattar med sylt; mjölk; kaffe eller varmt fat, garneras med persilja ooh 2 ägg, 2 msk.
smör (40 gr.) - tjé&gt;.
M i d d a g: Pudding af kött och V a l n ö t s t å r t a (f. 6 pers.).
300 serveras med ny kokt, oskalad potatis.
T i l l f y l l n i n g o c h g a r n e r i n g: ris med smördeg; soppa på apelsinsaft gr. valnötter, 6 ägg, 200 gr. strösocker, 1 kkp.
sylt, 3 del.
tjock grädde, 1 med skorpor.
70 gr. potatismjöl.
msk.
socker, / a = - sötmandel.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord, T i l l p a n n a n: Va msk.
smör (10 H ö n s f r i k a s s é m e d r i s (f. 6 T i l l p a n n k a k s l a g - g e n: 1 msk.
hachis p å kalf (rester från söndag) S t u f n i n g: Hummern skares i.
2 msk.
fint stötta, skorpor- pers.).
2 unghöns, 1 citron, 2 lit.
vat- smör (20 g r.)
.
med förlorade ä g g; mjölk; kaffe eller lagom stora bitar.
Smör och mjöl gr.), Till g a r n e r i n g: 5 del.
tjock ten, 1 msk.
salt, 2 lagerblad, 4 nej-.
B e r e d n i n g: Mjölet hålles i e t t tc.
M i d d a g: Vegetariansk jordäxt- sammanfräsas, grädden tillsättes litet grädde.
likor.
fat, äggen vispas med mjölken, ned- skockspuré med rostadt bröd; stufvade i sänder under ständig rörning, och e re dn i n g: Valnötterna knäckas S å s: IV2 msk.
smör, 30 gr., 2 msk- röres litet i sänder med slef i mjölet, abborrar med potatis.
såsen får koka 10 min., hvarefter den en B tredjedel af dem (de helaste) sparas sist tillsättes d e t skirade, men af- mjöl, 5 kkp.
hönsbuljong, 1 — 2 äggulor, ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; afredes med de uppvispade äggulorna till garnering af tårtan, en tredjedel svalnade smöret, och smeten får s t å tjock grädde.
bafregrynsgröt med mjölk; pannstekt och får sjuda.
Hummern iiägges och hackas fint med knif och resten drif- 1 R del.
i s: 2 del.
risgryn, 3 lit.
vatten, och svälla omkring 2 tim. E n pann- sill med p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d - stufningen afsmakas med kryddorna.
ves genom mandeikvarn.
kakslagg upphettas långsamt, smöret IV2 msk.
salt.
d a g: Hönsfrikassé med r i s; lingon- Krustaderna fyllas härmed till / i- Upp- En tackjärnspanna smörjes med kallt B e r e d n i n g: Hönsen plockas och smältes i vattenbad och härmed penslas läggas p å bruten servett och serveras päron med grädde.
laggen.
Så mycket smet ihälles a t t pan- smör och beströs med de stötta skor- svedas med denaturerad • sprit eller TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; genast.
porna.
Äggulorna och hvitorna skiljas.
brännvin. '
Vingar och ben huggas af.
nans yta n ä t t och jämnt täckes.
Pann- timbal med höns (rester från onsdag); kakorna uppläggas p å varmt fat och Gulorna röras med sockret s / t i m De.
skäras upp, tagas ur, sköljas myc- mj Ölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Är- Gödkalfstek (f. 12 pers.) - 3 Under tiden tillsättes 3 gånger 1 msk.
ket väl och få ligga i vatten omkr. öfverstrykas tunt med varm sylt.
Gräd- ter med fläsk; syltpannkaka.
den vispas t i l l.
h å r d t skum, sockret till- kalf stek, 3 msk.
smör (60 gr-), vatten.
De malda valnötterna tillsättas 6 tim.
De tagas upp och torkas med en FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kg.
Va msk.
salt, 6 kryddpepparkorn, 1 jämte det väl torra potatismjölet.
Sist kötthandduk samt gnidas in- och ut- sättes och grädden slås öfver pannka- stekt fylld färsk sill med p o t a t i s; lit.
buljong eller vatten.
nedskäras d e till hårdt skum slagna vändigt med den klufna citronen.
Hön- korna.
Sist öfverströs d e n skållade mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Sjö- S å s: 2 msk.
smör, 3 msk.
mjöl, ägghvitorna.
Smeten slås i den smor- sen påsättas i det kokande vattnet, som och fint hackade mandeln.
mansbiff å la J u n o; krusbärssoppa med köttjus, da pannan och gräddas i ordinär ugns- skummas val när det kokar upp, hvar- 1 del.
tjock grädde, 1 tsk.
kallt vispad grädde.
värme omkring 3 / * " tim.
Tårtan upp- efter kryddorna tillsättas.
D å köttet S t e k t f y l l d f ä r s k s i l l (f. 6 LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; smör.
stjälpes efter 10 min.
och får kallna.
är mört, efter 1 — 2 tim. tagas de pers.).
Beredn ing: Man k a n antingen Den färska sillar, 14 ansjovisar, hafregrynsgröt med mjölk; svinfötter använda delas då i tvenne bottnar.
Grädden upp och skäras i vackra bitar, som IV2 kkp.
7 stötta, kylen, fransyskan eller njur- skorpor, 1 kkp.
oskum- med rödbetor; kaffe eller t e M i d- steken.
Användes kylen, afhugges läg- vispas till hårdt skum.
Tårtan fylles hållas varma i vattenbad.
Skrofven mad mjölk, 2 msk.
fint hackad per- d a g: Ärtpuré med stekt bröd; stekt gen vid knäleden, kokas till buljong med grädden blandad med de hac- nedläggas å t e r i buljongen och få silja, 2 msk.
salt, Vi t s k.
hvitpep- tills d e n kännes riktigt kraf- par, 1 tsk.
salt.
fläsk med potatismos.
a t t späda steken med, köttet däraf kade valnötterna.
E n d e l af grädden koka tig i smaken, hvarefter den silas, och kan användas till sillsalad.
Steken bredes u t öfver tårtan och med resten skummas.
Smör och mjöl sammanfrä- T i l l s t e k n i n g: 1 kkp.
groft råg- RECEPT: tvättas med en duk, doppad i hett garneras t å r t a n i rutor, genom garne- sas, buljongen tillsättes litet i sänder mjöl, 6 msk.
osmält flottyr.
B e r e d n i n g: Sillen öppnas i ryg- S p a r r i s p u r é (f. 6 pers.).
425 gr. vatten, alla hinnor borttagas, och ste- ringstratt.
I rutorna läggas d e hela under flitig rörning och såsen får färsk eller Vs lit.
konserverad sparris, ken späckas, om så önskas.
En lång- valnötterna.
Tårtan k a n äfven gar- koka 10- — 15 min.
hvarefter de uppvispa- gen, dnälfvor och ryggben borttagas, vatten, salt, 2 lit.
buljong, 1 msk.
panna upphettas långsamt, smöret bry- neras med frukt och gelé.
de äggulorna och grädden tillsättas.
hvarefter sillen sköljes mycket väl och smör, 2 msk.
mjöl, salt, hvitpeppar, nes däri, steken iiägges med insidan Risgrynen sköljas i varmt vatten, på- ingnides med / msk.
af saltet.
Ansjo- upp och insattes i het ugn a t t brynas.
socker, 2 äggulor, 1 del.
tjock grädde.
sättas i kokande, saltadt vatten och visen rensas, urbenas, hackas fint och den, är brynt vändes den, saltas och P a n n s t e k t s i l l (f. 6 pers.).
2 få koka tills d e äxo mjuka, d å de blandas med de stötta skorporna, mjöl- B e r e d n i n g: Användes färsk spar- När spädes med litet af den kokande vät- salta sillar, 1 msk.
hvetemjöl, 2 msk.
upphällas i durkslag och öfverspolas ken, persiljan, Va msk.
af saltet, hvit- ris afskäras sparrisknopparna och för- skan.
Den får därefter fä rdigsteka fint stötta skorpor.
vällas i saltadt vatten samt serveras och öfveröses med kallt vatten.
De insättas därefter peppam och sockret.
Med denna färs och spädes hvar 10 min.
i soppan.
Den öfriga sparrisen skares Till stekningen åtgå omkr. 2ty$ tim. Till stekning: 2 msk.
smör genast i varm ugn och omröras med fyllas sillarna.
Flottyren upphettas i i bitar, förval les i saltadt vatten och Om steken blir för brun, bör den öfver- (40 gr.).
gaffel, tills de äro skilda och allt en långpanna, sillarna vändas i råg- får afrinna.
Är sparrisen konserverad täckas med e t t smörbestruket papper B e r e d n i n g: Sillen flås, urtages, vatten afdunstat.
Riset upplägges midt mjölet och iläggas samt få steka i afskäras knopparna och läggas direkt Köttjusen silas och skummas.
Smör sköljes väl, och fläkes.
Ryggbenet bort- på serveringsfatet och köttet rundt ugnen omkr. 20 min.
hvarunder d e i soppskålen, n ä r soppan ä r färdig, och mjöl sammanfräsas, köttjusen på- skäres och sillen får ligga, i vatten till- omkring, litet af såsen hålles öfver ofta öfveresas med flottyr.
De serveras •med korintsås och potatis.
resten af sparrisen skares i bitar.
Den spädes litet i sänder och såsen får satt med litet mjölk öfver ' natten.
köttet och anrättningen garneras med förvällda eller sönderskurna sparrisen Filéerna sköljas mycket väl och in- a n 3 4 1 2 A N N O N S E R skola vara inlämnade till EN barnkär ooh villig flicka, som vill till verklig nytta i ett hem där Expeditionen senast fredag för att vara barn finnes, två i skolåldern och t v å kunna införas i följande veckas num- 5 — 3 å r, erhåller plats som familje- medlem a t t hjälpa matmoder med lag- mer.
ning och enklare sömnad samt städ- ning.
Svar helst med foto.
och löne- pret.
till fru Jenny Karlström, JJlem- minggatan 21, Stockholm.
L E D I G A P L A T S E R EN anspråkslös flicka af god familj fullt frisk och barnkär, ej för ung, UNG bild.
flicka som vill öfva sig i kunnig i enklare klädsömnad, sökes matlagning och för öfrigt hjälpa till som hjälp vid skötandet af två gossar med hvad som förekommer, kan mot lVs — 3V2 år- Lön 15 å 20 kr.
p r mån.
fritt vivre få plats hos ung fru på Svar med fotografi och referenser till herregård i Östergötland.
Svar till » L.
» Barnkär », Arvika.
I läkarefam.
i Sthlm erhåller elemen- B. », Uppsala p.
r.
VID bruk i Värmland får undervis- tarbildad ung dam god plats.
Norra ningsvan, musikalisk lärarinna plats Inack:Byr., Malmskilnadsg.
27, Sthlm- för yngre elever.
Nya luack.-Byrån, I v i U a s a m h ä l l e Brunkebergsgatan 3 B, Sthlm.
Stockholms närhet, får bildad duglig flicka kunnig i matlagning, bakning, god plats.
Nya Inack.-Byrån, Brunke- bergsg.
3 B, Sthlm.
Sjuksköterske- Husföreståndarinna befattningen vid Statens sjukstuga i Trollhättan är till ansökan ledig.
Kom- sökes för det hushåll Kungl.
Gotlands petensvillkor:, god - utbildning, kirurgisk Artillerikårs officerare upprätthåller i praktik samt förmåga a t t (med bi- sina messlokaler.
Platsen får tillträdas träde) sköta mathållningen.
Platsen genast.
Messmedlemmar ä r o omkring skall tillträdas senast den 1: sta april 20 personer, däraf helinackorderade Vin- i år.
Lön omkring 500 kronor p r år.
tertid 3 — 5, sommartid 8 — 10 personer.
Ansökan med uppgift om ålder, ut- Närmare upplysningar meddelar kapten bildning och löneanspråk samt åtföljd U.
S. Lundgren, Visby.
af betygsafskrifter och foto.
skall se- nast den 15 febr.
1910 kl. 12 p å da- gen limsändas till doktor O. Dalsjö, Vid det nyinrättade länslasarettet i Trollhättan, som äfven lämnar Önskade Alingsås mottagas efter midten af febr.
upplysningar angående befattningen.
Kungl.
TroIIhätte kanal- o. vattenverk.
månad 4 å 5 elever, a t t inkallas i den mån lasarettet blir belagdt.
Ele- verna åtnjuta fri bostad, kost och tvätt.
Ansökningar, åtföljda af frisk- enkel, musikalisk, erhåller genast plats betyg och öfriga betyg, som sökanden till vacker trakt i Norrland.
Svar till önskar åberopa, insändas före den 15: &gt;Barnfröken, Norrland », Iduns exp.
febr.
till lasaretts läkaren Ivar Segel- berg, adr.
Finspong.
f. v. b. Barnfröken, PriuafseRrefererska.
En ej för ung dam kunnig u t i och van vid bokföring och korrespondens samt om möjligt äfven uti stenograf!
kan få anställning hos undertecknad som privatsekretererska.
Den som förut innehaft dylik plats har företräde.
Be- tyg och upplysningar torde insändas till brukspatron M.
N. Rhedin, Ellesbo- pr Sur te.
B n bildad flicka får nu eller längre fram, plats i en min- dre officersfam.
i Småland, d ä r hus- mor saknas.
För en pigg och förståndig 4-årig flicka bör hon söka vara en god vän och kärleksfull uppfostrarin- na, som på e t t barnasinnet tilltalande sätt låter henne få inblick äfven i religionens sanningar.
Hushållet och hemmet bör hon öfvervaka med en familjemedlems rättigheter och skyldig- heter.
Ej nödvändigt a t t hafva genom- gått hushållsskola, men gärna vara van och road af a t t hjälpa till i hem- met.
FÖr öfrigt torde endast den, som är af bildad familj, musikaliskt be- gåfvad, frisk och hurtig samt i en ålder af 22 — 25 år, reflektera på denna plats.
Svar med lönepret.
o. s. v. till » Hem- känsla och hemtrefnad », Iduns e x p.
HUSHÄLLbVAN, frisk, anspråkslös och väl rek.
flicka, 28 — 35 år, hvilken med tjänarinnas hjälp kan sköta e t t litet bättre hem, erhåller plats till våren eller tidigare.
Svar med betygsafskr.
och ref. till » Prostgård », Bålsta.
FRISK, bildad, barnkär flicka, villig a t t med hjälp af en jungfru sköta in- nesysslorna samt deltaga i tillsyn och skötseln af t v å barn om 3 och.
1 år, .får genast plats i läkarefamilj å lands- byggden i Helsingland.
Svar med lö- neanspråk och helst foto.
sändes till Doktor E.
Fries, Loos.
— 64 — BÄTTRE verkligt duglig och ordentlig flicka, som på eget ansvar kan sköta mindre barn, något kunnig i sömnad erhåller genast plats.
Svar jämte foto.
och lönepret.
till » C.
R. Familjemed- lem », Iduns exp.
f. v. b..
- BILDAD, språkkunnig, resvan, glad- lynt medelålders dam, kunnig i ett ord- nadt hems skötande, Önskar plats som hushållerska, ressällskap eller dylikt.
10-årigt betyg, fina ref. Svar » Energi 1910 », Iduns exp.
Ung flicka af god familj, som genom- gått handelsskola och vistats 1 å r i Tyskland, söker plats i familj, där till- PLATSSÖKANDE fälle gifves a t t få deltaga i bokföring.
Svar emotses tacksamt under adr.
» S.
VÄRDINNA.
Medelålders fruntimmer F. », Andersfält, Eldsberga.
af ämbetsmannafamilj, som under mån- LÄRARINNA undervis ning svan, musika- ga å r förestått e t t rektorshem, söker, lisk, söker plats.
Goda betyg.
Barnkär.
på grund af dödsfall, till dera.
1 april Svar » Samvetsgrann », Sv.
Telegramby- i å r, värdinneplats i ett bildadt hem rån, Sthlm.
där husmoder saknas eller ock a t I t godt hem sökes plats af bildad förestå e t t ungkarlshem.
Ref. lämnas barnkär flicka som husmoders hjälp, när så önskas.
Härå reflekterande kunnig i matlagning, bakning samt torde hänvända sig till » 1615 », Malmö sömnad.
Goda rek.
Svar » Arbetsglädje », P- r.; Sv.
Telegrambyrån, Sthlm.
UNG och glad flicka af god.
familj GYMNAST, utex.
fråai d: r J Arved- önskar mot fritt vivre, under 2 å 3 sons institut söker plats i bättre familj mån., vistas på större gods, helst i eller som assistent.
Svar emotses tack- Sörmland, för a t t lära sig hushåll- samt till » M.
A. Jo&gt;, Sv.
Telegram- och äfven vara husets fru till sällskap byrån, Helsingborg.
och hjälp.
Svar snarast möjligt till PLATS a t t sköta vegetariskt hushåll » Våren 1910 », Iduns exp.
f. v. b.
BILDAD fJicka önskar plats i god fa- för dam eller herre (event.
2 å 3 pers.) önskas af ung bildad dam.
Prak- milj i Stockholm, som sällskap och hjälp.
Hushållskunnig.
• Svar till » 24 tisk; ekonomisk, hemma i näringskemi.
Har äfven flera års praktik som sjuk- år », Iduns exp.
gymnast h ä r och utrikes.
Svar till TVA unga flickor önska komma till » Sol och hemtrefnad », under a d r S. en egendom, helst uppåt landet, för Gumaslii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b. a t t mot fritt vivre lära hushåll.
Svar UNG flicka önskar plats som hjälp till » 1824 », p r Särö.
ENGELSKA önskar plats i familj a t t i familj, ä r van vid sj ukvård, äfven undervisa.
Goda ref. Svar till » Ej sömnad.
Svar till » Z.s&gt;, Styrsö p.
r.
UNG bildad flicka, förlofvad, önskar fritt vivre », Iduns exp.
EN duktig, bildad och musikalisk 21- plats i god familj, helst i mellersta årig skånska, önskar komma till nå- Sverige, a t t lära hushåll och deltaga gon större gård i mellersta eller norra i inomhus förefallande göromål.
Svar Sverige för a t t grundligt lära såväl inom 8 dagar till » Våren 1910 », Karls- enklare som finare matlagning.
H a r krona p.
r. förut varit ute och praktiserat någon PLATS som barnfröken sökes.
De bästa, tid.
Svar emotses till » Eli », Sydsv.
betyg och rek.
finnas.
Svar tacksamt Dagbl.
Snällposten, Lund.
till » 24 å.r », Eskilstuna p r.
