# ID: svediakorp-per191
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1900
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,199
# sentences: 540
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


FrAn Norge och det stora skolmötet.
Den 5: te augusti på aftonen aiil&amp;nde mina reskamrater och jag lyckligen från Valders till Kristiania Jiirnviigsresan hade varit så pass lång och vagnarna så fnllsatta, att vi skattade oss lyckliga, d i vi sågo gristiania framför oss.
Genom goda vänners försorg hade vi fatt en utmärkt bostad, som i allo motsvarade våra önsk- ningar om friskt lage samt tystnad och stillhet.
Vi visste pti f6ihand att s1~olmötesd; zgarna slr~ille taga på krafterna - men vi hade ii.
krafter att taga på, vi som lefvat flere veckor i fjiillen.
J a g vill p&amp; förhand saga, att det var en gliidje att se de intinga solbrända och rödblominiga pedagogerns.
bostad, diir vi befunno oss så viil, var Studeiiterhjernmets hotell vid Underhougsveien, strax bredvid Homansbyen, den vackra stadsdelen med de mbnga tr&amp;dg&amp;rdarna.
I detta hotell far inan för billigt pris stora ljusa ruin med priiktiga sängar.
Ja, jag dispone- rade t. o. m. en balkong, som lag mot den stors öppna gårdsplatsen och från hvilken jag lrunde skåda ut på de lummiga triiden och de friska griisinattorna.
Jag önskade blott, att jag hade bott dar under den förflutna hettans dagar, ty man hade just ej lust att sitta på en balkong och se p6 hur det regnade, och det regnade n&amp;stan ' oafbrutet tinder det stora mötet.
Under min första vistelse i Kristiania denna sommar, då jag sjiiif bodde på fru Byes af svenskar vällziinda hotell, hyste Studenter- bjeiiimets hotell inom sina murar en samling af mycket ungdomliga svenska resenärer.
En Qöteborgsliirarinna hade niimligen fört sin unga fotvandrartrupp genom Dalsland in i Norge och till dess huf- vndstad, och denna glada skara hade iifven genom norska viinners goda hjälp funnit vagen till ~tndenterhjekmet.
J a g hade den stora turen att sainmantriiffa med mina iiuga landsmaninnor hos en i många kretsar i Sverige kand och viirderad norsk] &amp; rarinna, fröken Henriette Wiilfsberg.
I sin triidgArd hade hon kaffekalas för den unga skaran, och jag må siiga, att nar gästerna se så glada och en,
muntra och tacksamma ut som Qöteborgsflickorna, då ar det verk- ligen lönande att hålla kalas.
Ja, denna tafia af sommarsol, triid och blommor, Saggor och kaffebord och diirtill en glad ungdoms- skara, den är värd att minnas.
Och hvad hade icke dennaungdom upplefvat!
En s %dan gästfrihet som den norska fanns ilatiidigtvis icke på hela jordklotet!
P å Studenterhjemmet hade varit en afskeds- fest, studenterna hade sjungit för flickorna och berättat landsmfils- historier och den goda gamla värdinnan hade låtit baka en stor tårta till deras ä.ra.
Så Far det en Kristiania-grosserer, som p4 il$ got satt spanat upp sällskapet och en dag bjudit dem alla p6 iiiiil- dag i sin vackra villa ute p6 Bygdö.
Ja, för tillfallet fanns det visst endast en stor sorg i världen för resenärerna, och det var att nödgas liiimna Kristiania.
Kog blefvo de flickorna varma iinioils- viinner.
Den 7 aug.
skulle det mora mötet - eller för att begagna dess officiella namn, » Det Attonde nordiska skolmötet » - högtidligen öppnas.
Fran » De norske pigeskolers forenings hade emellertid utgått inbjudning till ett möte med diskussion redan den (3 aug.
Det skulle blifva ett nordiskt flickskolemöte.
Hvad var naturligare an att flere af oss svenskor beslöto osa för att deltaga i detta möte.
Och vi fingo sannerligen ej skal att dngra oss.
Mötet skulle äga rum i Berles slroles gymnastiksal.
~Berles skolen %r ett nytt yackert hus med ljusa, glada, iindamftlsenliga rum och omgifvet af en stor fri gård.
DA man vet, att de norska.
flickskolorna hmrken ha: inslag af stat eller kommun, förvånas man öfrer hur det ar möjligt, att så många flickskolor arbeta i stora och vackra nya lokaler.
Det ar nog s&amp;, att den privata företagsamheten är större i Norge an hos osu.
Vi samlades allts&amp; omkring C5 personer i den rackra flagg- prydda salen.
Diskussionen gällde den mycket omdebatterade wfselles- skolen,.
Inledningsföredraget hölls af fröken Eirsten Hagen, som själ£ i flere Ar arbetat vid en samskola.
Hennes föredrag var varnit och formfulliindadt, och man märkte, att talarinnan hörde till den kategori af hrarinnor, som kunna göra och ha gjort djupgaende och fina iakttagelser.
Hon Jalatie icke till samskolans förmån.
Flickorna blefve i många afseenden de lidande; de vagade icke under lektionerna komma fram med sina tankar och funderingar af rädsla för gossarnas skratt.
Flickorna lära sig af gossarna att bli lata, deras kä.nslolif tar skada, de bli alltför kacka - in~iindningar som vi nog hört förut, men man måste har stanna inför dem, d&amp; man kande, att man stod inför en talarinna, som rörde sig en-
dast på, erfarenhetens mark.
Fran norskt håll förnams ingen oppo- sition - kanske finnas dock norska samskolelararinnor, som gjort gladare erfarenheter.
Fröken Hagen medgaf sjalf att en orsak - och en mycket vägande sådan - till missförhållandena vore, att flertalet af Norges kommunala, fzellesskoler uppstått på så satt, att stallets flickskola indragits och att goss-skolan öppnats för flickorna, utan att nödig hänsyn tagits till dessa senare.
Ungefär enahanda erfarenheter framlades från danskt håll.
Äfven de, som tycktes hafva sympati för samskolans idé, betraktade henne tills vidare som &gt;) framtidens o skola.
Rektor Palmgren från Stockholm hade gjort motsatta erfarenheter och tdade varmt för samskolan.
Det tycktes mig vid detta tillfälle, liksom vid så många andra, då samskolefrågan behandlas, att ma.n nästan antog, att gossen ej äger något sjalslif och kalnslolif, som skall beaktas och vårdas.
Gossen ar redan från början tillspillogifven, man skall åt- minstone rädda flickan.
Men hvarf ' ö; skall gossen få vare rå och skratta &amp; t flickan?
Vi stå med vara uppfostringsteorier så ofta kvar på den gamla ståndpunkten, att det ar kvinnan ensam, som skall representera de ideella intressena i lifvet. '
I hemmet böra val både far och mor - den forne skolgossen och den forna skolflickan - hjälpas åt att bara de höga idkernas fana för sina barn; modern kan det ej ensam, allra minst då det galler att visa sönerna vägen.
Frågan om huruvida den 14-15-åriga flickan kan st % ut med sanima arbete som den jämnårige gossen ställdes också under de- batt.
Meningarna harom vor0 delade, och ett fullt nöjaktigt svar torde väl ej kunna gifvas härpå, förran flickans fysiska uppfostran blir en annan.
Då hygieniska grunder få betyda något vid hennes klädedräkt och rörelse i frisk luft kommer henne till del i samma matt som hennes bror, först d % kan man göra .jämförelser.
Men ar det oclra % en fast- slagen sanning, ritt en - 14-15-Arig gosse far val af att bära en s&amp; stor börda af stillasittande intellektuellt arbete som han nu får göra?
Ja, vi ställa miinga friigor till fr ' dmtiden, d % det galler våra baras skolgång och uppfostran.
Från samskolefrågan komma vi lätt öfver till frågan om exa- men och examensläsning, i flickskolan.
Har äro som bekant förhål- landena mycket olika i Sverige och Norge.
Vi ha ju ingen examen i vara flickskolor, om jag undantar dem, som ha studentexamen till mål.
Som exempel på till hvilken grad examensväsende och betyg- enligt den nya skollagen vunnit insteg i de norska skolorna vill jag anföra, att t. o. m. gymnastik ar ett valfritt examensämne i flickornas.
middelskole, och genom de tryckta årsberättelseima får man reta hvilka betyg hvarje gosse eller flicka fatt i sin riiictdelskoleexamen: ja, man får t. o. m. veta hvilket betyg de fått i hvarje särskildt ämne, då det gäller studentexamen.
J a g tror ej, atet belateuheten med alla dessa förhållanden ar odelad; jag har hört flere norska lärarinnor uttala sig emot den öfverdrifna examensliisningen.
Det fanns norrmän, som tycktes anse rh- totala brist 1x3 esaiiien som ett fattigdomsbevis och förutsade, att vi eii g h g skulle få en examen och att vi borde rusta ' oss till dess emottagande.
Ti försvarade med stolthet vår fattigdom och menade, at.t ett utgAngsbetyg frdn en skola borde kunna galla lika mycket som en exanlen.
Skulle vi .en gång få en examen, hoppades ~ i att, den ej skulle bli alltför dominerande.
Skolebestyrer Berg väckte förslag om att en komit6 skiillo nedsattas med t. ex. fem medlemmar från hrnrt och ett af de tre landen för att öfverlägga om flickskolans kïaf och mål, ~i hade ju mycket att lära af hvarandra.
Härmed kommo vi in pli den tanke- gång, som blef hjiirtgunkten i hela det stora mötets arbete: samman- slutning i ett gemensamt arbete för nordens skolor.
Förhandlingarna afbrötos, då vi diskuterat några timmar, af skolebestyrer Berle, som bjöd p&amp; s sko lem ad^ i ett af slrolriiiiiu~e~i.
Norslz skolemad ar fin, den består af rhenskt vin och höga » kranse- kaper », fitminstone var det SA den gången; den inmundigades under den gladaste sinnesstämning.
P i hunno endast med mycket korta tal.
Vi svenskor, som fingo vara med om detta privata möte, kande oss mycket tacksamma; vi kommo har i denna krets, dar det icke fanns ett par tusen åhörare utan endast ett fåtal, att uttala oss förtroligt och oförskräckt, och vi stiftade bekantskaper, som vi annars kanske ej blifvit i tillfälle att göra.
Ti kände alla, att det var en förträfflig inledning.
J a g ' har kommit att uppehtilla mig tämligen länge vid detta möte, dels emedan det - var » orerkommeligt » och dels darför att jag trodde, att ett flickskolemöte och hvad där för- handlades skulle vara af intresse för Dagnys läsare.
o 4: $ Det ' stora mötet öppnades .samt (digt i t r å kyrkor för utrym- mets skull.
J a g bestämde mig för att g4 i Trefoldighedskirken, dar pastor Elaveness skulle predika.
Hvarje plats i den stora kyrkan var upptagen, men ingen obehaglig trängsel rådde.
Det var ett högtidligt ögonblick då den stora skaran uppstämde: # l o v e r .den Herre, den mzgtige Eonge med &amp; e!,) Och jag tror, att de niir-
.varande sent skola glömma IClaveness ' allvarliga och varma ord om .att lkra de.
unga » lef va » - ej blott gifva dem kunskaper.
Och .med hvilka enkla, förtraffliga ord hälsade ej mötets v. ordf., den nyutnämnde expeditionschefen dr Rsder, mötesinedlemmarna välkomna.
Högtidligheten .. var af religiös karaktär, men äfven det religiösa kan f å en nationell fiarg och det enkla allvaret i förening med den inner- .liga kkanslostamningen, som kom oss till mötes här - det vardigot ur det norska folkets lynne.
Vid utgången från kyrkan hörde jag en svenska yttra: » Om jag ej .får vara med on1 något annat, så skall jag andå vara glad och nöjd med att jag kommit hit. ».
Nn stå vi sålunda inför de 33 föredragen nied ty åtföljande diskus- sioner och på samma gång .inför » det uoverkommelige ».
J a g vill endast dröja inför nilgra af föredragen.
På mötets första.
dag tala- des om fal-tscettelsess7col~z (för folkskolan) af fröknarna Holsen och Rogstad.
Fröken Holsen inledde.
fragan med tänkvärda .och varina ord om nödvändigheten att icke slappa ungdomen ur sikte,.
sedan .folkskolekursen &amp; r nfslutad.
Man måste slå en bro mellan barndoms- skolan och lifvet - en sådan bro .borde just fortsiittningsskolan vara.
Ungdomen bör icke, som nu sker, under sitt lifs jiisnings- period Iiimiias &amp; t sig sjalf.
Förbrytelsernas antal .ha därför vuxit i trots af den stigande upplysningen.
.Försnmmad.t inskärpande af sanlfundsplikterna vore till stor del orsaken till .ungdomens daliga uppförinde, och detta inskärpande kunde ske i fortsiittningsskolorna.
Dessa skulle också förbereda till fackskolorna.
- - Fröken Rogstnd betonade, att den norska h a r e k å r e n anser denna frCL.ga i hög grad viktig för.
såviil samfundet som individen.
Dessa föredrag höllos på ett allmiint sammantrade i Kalmeyer- gadens bedehus -- mötets största lokal - och inför .en åhörare- .skara, som raknades i tusental.
De bada norska inledarinnorna vor0 ypperliga .talare.
Den andra dagens - ja, jag skulle vilja saga hela mötets - stora fråga var » Samarbeide mellem Nordens barneskoler B.
Har uppträdde en inledare från hvartdera af de tre lanaen.
Den norske inledaren, overlaerer Nicolaisen, öfvertygade icke blott vårt för- stånd, han vann kfven våra hjiirtan för ' detta samarbete.
.Jag skall icke vanställa den högstlinda framställningen genom att referera.
Låt mig i stallet (efter Svensk Lararetidning) anföra slutet a; £ Nicolai- sens tal.
.. - $) Por mit indre syn dsmrer et stort og.
s k j m t billede: Jeg ser tusender af b0rn i de nordiske lande vokse opp i levende kjzer- '
lighed til sit eget land og i sympatifuldt kjsndskab til söskend- landene og slsgtsvarm interesse for dem og deres folk.
- ~ e ser g som fdge deraf de tre folk staa Dsom bradre sammenw med et broderskab saa dybt og bredt og s t s r k befaestet, a.t det med fiild tryghed tar siges: » De ska2 saadan stas.&gt;.
Det er sagt -- og ofte gjentaet - om svenskerne og nordmaendene, at vi slog os sammen; under slagsmaalet Iserte vi at agte hverandre; derfor er vor torening nu saa fast og uryggelig.
Men jeg ved noget som er bedre end at slna sig sammen.
Vi bar nu prmve at cokse os sammen.
Saa gjm vi vort bedste for at styrke os og udvikle os, hvert folk efter sim szerlige vilkaar.
Saa kan statsmandsklagten prove at maerke graenserne og ordne bindeleddene, slig som det maatte stemme bedat m8d hver tids krav.
E t vi1 da vaere sikkert og uryggeligt: Brndre er vi, og som bradre vi1 vi staa sammen.
Dette vi1 vsere folkenes ve1 indforlivede politiske barnelaerdom, og paa den faar selve stats- mandskl~gten bygge; ellers blir den daarskab.
Og daarskab vilde ' det vime om vi fmsamte at pleie broderskabet, mens det ' endnu er tid; den dag kan komme da det er for sent.
Gud forbyde, at den skulde vsere naer!
Vi er tre talere sammen her i dag, ikke fire, som tanken var fra farst af.
Jeg h d e r en alvorsfuld mindelse i dette.
Hver eneste en som er her kan gjare noget for opnaaelaen af det store, skjanne fremtidsmaal jeg har pegt paa.
Skulde vi ikke ville gjme det vi kan?
! % Talet mottogs med dAnande handklappningar.
Skoledirektör Joakim Larsen från Köpenhamn anslöt sig huf- vudsakligen till den föregiiende talaren.
Den svenske inledaren, herr Pridtjuv Berg, talade klart, varmt och, som svensk sed ar, sakrikt.
Jag beklagar, att utrymmet hindrar mig att anföra sarskildt hvad han sade om den fara, som kan hota vårt fortbestånd genom den s. k. fredliga eröfringen.
Huru smii stater - och särskildt här de skandinaviska - kunna sugas in i friimmande kulturviirldar och att det ar i de skandinaviska landens inre kulturella sammanhåll- ning, som en borgen för vik framtid ligger.
Denna dags förhandling var en bland de få, som Atföljdes af en resolution; dennas hufvudinnehilll var, att de tre bestyrelserna skulle.
hvar i sitt land utse ett antal personer, som skulleöfverviigii om hvad som kan göras för att främja samarbetet mellan Nordens sko- lor och framlägga förslag därom till nästa skolmöte.
Nu skall ingen tro, att detta skolmötes förhandlingar vor0 att förlikna endast vid en sakta och ljufligt rinnande back, vid hvars
stränder vi gingo och plockade sköna skandinaviska blommor, nej, har hvasstes och korsades också klingor.
Det var då dr NmregArd, föreståndaren för Testrups folkhögskola i Danmark, inledde frågan » Om fredrelandshistorie i de nordiske skoler)).
Han framställde med glödande entusiasm den sanningen, att fäderneslandets historia i våra skolor hvarken blir fullständig eller sann, om den icke blir hela Nordens!
Detta betonades så starkt, att tal.
sade, att vi alla egentligen talade ett språk och vor0 ett folk, som dock utvecklat sig i tre grenar.
Skolebestyrer Otto Anderssen fran Kristiania - mötets ord- förande och redan från Stockholmsmötet val kand och uppburen i Sverige - tog har afstånd.
» De nordiska folken ha aldrig varit ett folk och det kan ej vara tal om ett fädernesland)).
Han ville samförstånd men ej sammansmältning, och hiiri få vi val alla ge honom ratt.
Striden växte ut till oväntade dimensioner och fördes med norsk skarpa och dansk » vittigbed ».
Direktör Holmberg från Tärna folkhögskola i Västmanland, som icke var med i stridens hetta utan talade som den lugne åhöraren, syntes mig saga ett godt ord, då han sade, att vi först och främst skola uppfostra de unga till kärlek till det egjza fosterlandet; endast s&amp; kan det växa upp, en ratt kärlek till brödralanden.
- Det hela slutade i fred och försoning.
Mötets sista dag kallades allmiinneligen » svenskarnas dags - och jag kan tryggt saga att vi hade heder af vår dag.
Rektor Almquist höll ett föredrag om » Öfverg-&amp;ngs&amp;ldern och dess fostran i skola och hemx, grundsdt på iakttagelser, som det höfdes en lärare i naturkunnighet, och framsagdt på ett humoristiskt satt.
Han lade i dagen den varmaste sympati för de eljes af sina medmänniskor så djupt föraktade slyngelårsindividerna - och hvad mera var, jag tror, att han fick alla sina Ahörare att göra detsamma, Atminstone för tillfallet.
Fröken Anna Sandström höll ett föredrag om det kultur- historiska elementet vid historieundervisningen, om hvilket jag blott vill saga: las det, när det en gång.
blir tryckt.
Fröken Rönström från Lund talade om samarb-etet i Nordens flickskolor.
Diskussionen var en fortsättning på det Berleska mötet.
Dessutom uttalades varma sympatier för.
' de redan igångsatta)) lärarinnebytena » mellan de olika landens skolor i Norden.
Vid mötet fanns afven mycket att se.
Så fanns en stor ut- ställning, dar man bland annat kunde få vara med om telegrafering utan t r M; ja, det ' telegraferades midt igenom oss; vi stodo aldrig i '.
.
vägen.
Så kunde man få se svenska gossar torrsimma och danska flickor gymnastisera och mycket amat.
- Den stora afskedsfesten p&amp; St. Hanshaugen gynnades af vackert rader, om jag undantar en liten regnskur.
Högstainda tal höllos och shnger sjöngos, och mat fanns l öfverflöd; blott man gaf sig till tåls, så kunde man få både ya- stejer och melon.
Det ar endast det begränsade utrymmet.
som afhåller mig frAn att anföra nigot ur två af talen p t denna fest: jag syftar pil det som expeditionschefen Rseder höll för Sverige och det hvarined var egen ordförande, professor Ernst Carlsson, tackade.
Under mötesdagarna vor0 utflykter anordnade åt olika håll - skada blott att regnet lade hinder i riigen.
Dess mangrannare Ile- söktes de vackra konserterna.
.
Den, som i likhet med mig var med i bestyrelsen, lian fick under mötuet vara aofvanpa~, det .kan ej nekas.
Xan fick vara med om fester, och via de allmanna mötena hade man reserverad plats.
Dessa förmåner kunde man ju taga med godt samvete som lön för sin möda - ty en bestyrelse arbetar verkligen.
Och för rasten - t. o. m. mycket demokratiskt anlagda manniskor ha ju icke nagot emot att vid lämpliga tillfallen flyta ofvanpå.
Norska bestyrelsens fest för de andra bestyrelserna var den första.
Den var angenäm och bar prägeln af gladt, vanskapligt aterseende - nykomlingarna roro niimligen i minoriteten.
Det var mest veteraner - men det var det förunderliga: vid dessa fester blefvo vi alla unga.
Skolrektorer blefvo åter unga studenter, och j a i tror, att vi alla ansågo att vi hade mycket krar att så och planta i framtidens unga land.
Ja, de danska svittighederne)), hvilka som raketer.
flögo i liiften, och den n orska ungdomliga entusiasmen, som gaf sig liift i högstamda tal - allt detta drog oss svenskar med, vi som eljes äro litet mer tungrodda och högtidliga.
Sven- skarna höllo ocksa tal, och jag tyckte att de talade både vackert., hjärtligt och manligt - vi gåfvo icke de andra efter.
En fest, som sent skall glömmas, var den som » Kristiania Laxerindeforening.
gaf för en del L de friimmande 1 " ararinnorm p % Holmenkollen.
Detta ställe med dess harliga läge på en As ofvanför Kristianiadalen och dess nationella inredning stamde oss genast till fest.
Vi samlades i Telemarksrummet och vandrade s&amp; in i » spisestuen » med dess .timrade ljusgröna väggar.
Det rikt .dukade bordet pryddes af flaggor och blommor i rik miingd.
De norska värdinnorna förde.
sina gaster till bords, och jag tror att
hvar och en tyckte, att hon fick just de grannar hon helst önskade.
Så höllos h k tal, allvarliga och glada, korta och långa, pedagogiska och opedagogisks - det var aldrig tyst i salen.
När tal icke höllos, pratades och skrattades det af ' hjärtans lust eller också sjöngos sånger, och alla hade roligt.
Ur talens mängd vill jag blott påminna om ett, som på mig gjorde det starkaste intrycket.
Fröken Holsen talade för dem, som icke vor0 med vid mötet, .för deni son1 velat komma med men ej kunnat, dem, som sutto hemma i de fattiga hem- men i fjälldalarna, eller vid de aflägsna fjordarna.
- Den sista fest jag var med oin var af vida anspråkslösare, men ej mindre högtidlig, art.
Den var i Studenterhjemmet för de dar boende finskorna.
Det var på kvällen i en med lampor upplyst löfsal.
Där många finskor voro med, blef det alltid en allvarlig stämning.
Blan kom sig ej för att skämta eller skratta inför deras allvarliga ansikten.
Då svenska, norska eller danska folksanger jublande sjöngos, kunde man f &amp; se en finska sitta sakta gråtande.
J a g tror, att de iinder mötet kande sig- burna af mycken sympati.
J a g minns att vid en fest, d i en talare framburit varina ord för Finland, slutade han med orden: » Det passar ej att hurra för Finland, som vi gjort för de andra landen - låt oss sjiinga Suomis sång., Då jag n u, i minnet ser tillbaka på de förflutna mötesdagarna med deras allvarliga öfverläg&amp;ningar och glada fester, ar det likväl icke vid dessa jag helst och längst dröjer.
J a g dröjer helst vid den tanken: samhörighetskänslan mellan Nordens folk har fått vaxt iinder .de dagar vi lefde tillsammans - och samhörighetskänslan binder 1; illg Engströnz.
med starka band.
, ijöster med vinde \.
.
Bet susar e7.~ vind frd7zl öster; Ben konomer från udZ7iandt Zand; Ben Bdr p$ sin uhge röster Och toner från fjärran strand.
S&amp; vemodstunga de kZin$a - Jag hör 7zlz~r de Budskap Bringa.
O m sorg, son2 Oriiddats tiZZ rand.
,
En suck ur friaoret sinne, Som dömts att se rifcas ned Hvad djupast i sjalen inne Bet 7zyZZat som Zu&amp; OCIL sed, 3 t t se hur barharen rdJe~ * ' gin art, dd han hotfitZlt Ttöjer ' Vin arm mot $lesnancZe led.
Yrcin FinZamZs moar ock skogar, Frcin finska huimnor oc7t man, Frdn folket vid liar och plogar Och i3zLdningens cirnnessven, Ben för till.
m@ Budskap sakta Om kraft, som sin rutt kan akta, Och Zu$ ?tt kan Zida för d m.
firrr&amp;n milsvida skogar det susa?
Bet ljuder frcin öde mo,, 9L1t starkare scingen brusar Om - grundmz~+ad keder oclt tro.
Fast furorna huggas alla, Xuem hindrar vu1 frö att falla T jorden och kraftigt gro2 We nzuktiga safter stiga 68 tysta i dagen opp, För den, som kan tdZigt lida, Bar framtiden i s@ hopp.
gry in-,en har makt att kv6fva Hvad z ~ p p mot Zjikset ri1L strufva Bet tviser frdz~ rot till topp!
- W e n Whiltock.
Ett förbättringsfängelse för kvinnor?)
(l ' ö~~edrag hgllet oid IiXnno1; ongressen i London 1899 ctf nzrs Ellen Johnson, superintendent oid iMassachusetts ' Re,for * mator: y Prison for- Wonzert.)
Det är nu omkring trettio år sedan staten Massachusetts för- sökte upprätta en särskild straffinstitution för kvinliga fångar.
De första stegen togos, som billigt var, af nagra filantropiska och be- slutsamma kvinnor, inspirerade genom profetiska verk och ord af den vördnadsvärda banbryterskan f ör fängelseref ormer Elizabeth Pry.
I sju år framhärdade dessa kvinnor med en långsamt vaxande skara medhjälpare i sitt uppsat, tills de hade segrat öfver allmanna opi- nionen och dess representanter i den lagstiftande församlingen.
1874 banade ett anslag nf 300,000 dollars vag för realiseraudet af deras förhoppningar.
Byggnadskomith förspillde ingen tid vid ut- förandet af sina instruktioner, om tre t voro byggnaderna färdiga, och experimentet med ett kvinnofängelse, förestadt och betjanadt af kvinnor, var börjadt.
I öfver tjugo år har arbetet fortgatt, naturligtvis icke utan misstag och nedslaende erfarenheter, men med stadigt tillväxande framgång och hoppfullhet.
Alltifrån begynnelsen var det bestamdt, att fängelsets disciplin skulle vara förbättrande siival som peni- tentiiir, hvillren bestiimmelse grundar sig på den tron, att ingen själ är helt och hållet depraverad.
och att ' ingen brottsling bör an- ses förlorad för all hederskansla, förran nitiska bemödanden ha gjorts att väcka densamma.
Det heter ju att de värsta brottslingarna ick.e äro fångar, i hvarje fall kan man tryggt pastå att d e n mänskliga naturen Br den samma inom fangelsemurarna som utanför.
Samma principer böra diirför tillämpas vid dess behandling, samma sinnelag *) Ofvanstaende uppsats, hilmtad ur den tryckta rapporten för &gt;the International Congress of Women i London 1899&gt; och med nkgra uteslut- ningar htergifvande föredraget, fick en särskild betydelse, ehuru af sorglig art, emedan förf.
dagen efter sedan det h %llits hastigt afled i följd af hjartslag.
Detta oväntade dödsfall, som framkallade stor förstämning, gaf presidenten, the Countess of Aberdeen, anledning att i de mest erkansamma ordalag inför kongressen uttala sig om mrs Johnsons lifsverk.
Det anseende hon atnjöt inom sin fadernestat för sin verksamhet inom dess fängelser bevisas bland annat däraf, att Massachusetts ' guvernör i det bref hvari han beviljade mrs Johnson tjiinstledighet för resan till kongressen yttrat: att den allmänna sakerheten i Massachusetts var mera blott~talld genom mrs Johnsons friinvaro, an om det gällt hvilken annan ambetsman i repu- bliken som helst.
' visas mot de svaga och fallna.
Ingen man eller kvinna lyftes eller reknar genom att ständigt få sina synder eller olyckor framhlillna för sig; ingen sjiilisk styrka och intet rent uppsat alstras af att man rufvar öfver ett eländigt förflutet eller ett olyckligt nu.
Xan maste ledas framåt och uppåt och utat.
Somliga af oss kunna liira sig denna lexa lätt nog, men den stora massan m&amp;ste icke endast g&amp; i lära hos en hård erfarenhet utan afven fr %n något utanför sig själf erhålla den lyftning och ledning som kriihes för att ge oss sakerk fotfäste på den ratta vägen.
Ctom dl fraga galler detta f ö r stidana brottslingar, som mottagas vid Xassachusetts ' E ' iirbiittril~gs- fir ' ngebe for kv-iitszor (Reformatory Prison for Women.)
Om andra fängelser och andra metoder har jag hvarken någon rättighet eller nilgon önskan att tala, men om andau och systemet i det arbete, som har varit mitt bliggande i femton år, kan jag tala med insikt.
Våra kvinnor iiro af alla åldrar och nationaliteter och förete alla grader af bildning eller okunnighet.
De flesta äro unga.
Mycket f å iiro så helt och hallet oklinniga, att de icke kunna läsa och skrifva, men en stor del sakna all egentlig uppfostran.
Vi taga kvinnan frlin den riittstjiinare, som f ö r henne till oss, utan att göra oss underrattade om hennes förflutna.
Den skrifvelse, som ä r skickad med henne, anger endast det brott för hvilket hon är dömd, och vi försöka inte att f6 reda ya n&amp;got ytterligare.
Hur brottslig en kvinna an må vara, SA har hon ratt till en fördomsfri pröfning och ett ograveradt inträde i sitt nya lif.
Några nödvändiga data betriiffande ålder och hiirkomst antecknas, dhpå följer ett grundligt bad, och rena och hela kläder ersatta de smutsiga trasor i hvilka dessa kvinnor vanligen komma till oss.
Det fysiska tillståndet undersökes och resultaten antecknas för even- tuellt framtida behof, och kvinnan börjar sitt fangelselif med att inträda i den s. k. pröfningsafdelningen.
Pröfningsinetoden anse vi som en af de mest effektin punkterua i vart system, hvilket hufviidsakligen är ett gradsystem, griindaclt på fangarnas dagligen antecknade uppförande.
Här tillbringar kvinnan f yra veckor för sig själf i ett val upplyst rum om 1 2 x 1 4 fot, diir hon inte kom- mer i beröring med andra fångar och inte ser någon annan iin de tjänstgörande, som ha ~ A r d om henne.
Efter förloppet af denna tid kan man vara ftillt säker p % att hon iir lugn och förstfindig och beredd att uppföra sig ordentligt i niista grad.
Hon ilar icke &amp; t- njutit andra privilegier an sådana som iiro nöclviindiga för hennes kropps och sjals hälsa.
Hvarje kvinna förses under hela den tid
hpn tillbringar i fangelset med en lgsbar bok a r det välvalda biblio- teket.
Fångdräkten har en stor ytterficka, i hvilken boken bares.
Pröfningstiden kan därför delvis användas till läsning.
.
Efter att ha gått igenom pröfningstidens isolering vill ingen kvinna p&amp; nytt utsatta sig för skilsmässa frhn sina kamrater.
De som ha vård om henne ba emellertid fått se litet af hennes ka- rakter och anlag och äro sålunda biitt.re beredda att möta de ytt- ringar,.
som senare kunna komma att visa sig.
Dessutom händer det ofta, att nykomlingarna förete delirium tremens ' eller sinnessjuk- dom, och förhållandena vid pröfningsrnetoden göra det jämförelsevis lätt att taga itu med dylika fall.
En annan förmhlig omständig- het är att de nyheter, som en brottsling medför från varlden utan- för, hinna bli gamla och ointressanta för de öfriga fångarna, innan hon fJr tillfälle att meddela dem.
Öfver pröfningen finnas fyra grader, hvar och en försedd med vissa privilegier framom graden närmast under, privilegier så obe- tydliga att de nästan fiirefalla löjliga för dem som icke kunna före- stiilla sig hur liten den vadd är, till hvilken dessa kvinnor äro inslzränkta, och hiiru f &amp; och intensiva deras intressen gro.
En olika dräkt, mera omviixlande föda, serverad på bättre fat, ett annat sätt att hålla händerna tinder marscherna och rättigheten att bära en biblioteksbok under armen i stället för i fickan - endast den, som har haft med fångar att göra, kan fatta hvad detta betyder för dem och det inflytande siidant utöfvar p&amp; deras iippförande.
Hvarje fånge vet precis, nar hon kommer in i en grad, hur minga dagar hon har att stanna kvar i den och hvilket datum hon koinmer att flyttas, om hon visat sig ordentlig och lydig.
Hvart.
år som går visar allt tydligare värdet af ett graderadt system vid pröfningen.
Själf aktning och sjalfbehärskning, karak- terens hörnstenar, ha därigenom vunnits af mhigen vacldande, synd- full eller förtviflad själ genom det målmedvetna bemödandet att nå den högsta rangen inom sin lilla värld.
Vi som g e ' a k t på dessa kvinnor, nar de tiga förbi oss på väg till arbetet ' eller vid deras måltider eller i kapellet, vi ha lärt att känna igen de första ' hopp- gifvande symptomen.
Det klarnaude ögat, den liittare .gången, de spändare musklerna, den .fortgående lyftningen icke blott i gradei-na utan i anden - sådant skvallrar för oss.
J a g behöfver inte namna, att tillbakaghg förekommer - ibland niånga gånger.
En lifstids vanor öfvervinnas icke på några månader.
Det lzväfda samvetet; den försvagade viljan, den förvirrade hjärnan, de orediga föreställ- '
ningarna om moral och sanningsenlighet, allt sanimansrär sig atk dra ner och halla nere dessa lidelsens och lastens olyckliga offer.
Men ingen möda sparas för att halla henne kvar rid hennes plikt och upprätta henne om hon faller.
Tålamod, mildhet förencid med fasthet, tid att besinna sig och fingra, förlåtelse och upprittelse dar så kan ske, förlust af grad eller afstraffning i svårare fall - .- allt detta försökes i syfte att friilsa en kvinna från henne sjiilf och förbättra henne om förbättring iir möjlig.
Att det nbgonsin %r omöjligt vågar jag inte påstå.
S f alla de medel, som användas rid behandling af felande, ar tillstiidjandet af tid till besinning icke det minst verksamma.
Xyk- ter eftertanke infinner sig helt visst hos den mest upprörda och upphetsade kvinna.
om hon får tid att svalka sin hjiirna och stilla sina nerver.
&amp; ven om bestraffning skulle krafvns af omstandig- heterna, blir denna betydligt mer effektiv, om den felande kan för- mås att inse sitt fel och erkänna straffets berättigande, Brottslingar äro icke sällan slöa och tröga till förståndet.
De betrakta sig som offer för en makt, hvilken styr med styrkan allena och har satt dem i fiingelse helt enkelt därför att den ar den starkaste.
De måste bringas att inse det falska i denna tro, De miste lära sig, att de icke äro utan vänner och att lagen, fastan den ar utan för- barmande, ar rättvis.
Om lydnaden skall ha verkligt varde, måste den vara grundad på.
insikt, och att väcka en fånges intelligens iir ett företag som fordrar tid och talamod.
Ilen det lönar sig att se tiden an och tfila.mod ar ett räntebiirande kapital.
Med ofvanstående vill jag inte ha sagt, att inte bestraffningen stundom måste vara skarp och plötslig.
Ingen lexa ar viktigare an den som lär aktning för lagen och fruktan för dess vrede.
På samma gång är det en f~ndament~alsats i vår teori att hvarje brotts- ling kan vinnas med tålamod och mildhet.
J a g tror att om man hade tid att på.
detta sätt behandla hvarje individ, så skulle straffen till slut bli afskaffade såsom öfverflödiga.
J a g skulle kunna upy- räkna otaliga exempel ur min egen erfarenhet, men ett torde vara tillräckligt som illustration.
Vi fingo till fiingelset en kvinna, hvars intelligens och moral tycktes stå.
föga öfver djurens.
Hon afvisade alla försök till van- lighet och trotsade maktspråk så djarft att vi måste satta henne under bestraffning, men isoleringen och stillheten hade ingen annan effekt än att uppreta henne ännu mer.
Hon föreföll besluten att förstöra sig, men vi använde ingen stränghet utom den som var
.
absolut nödviindig för att hålla styr p&amp; henne, och hon tillsades upprepade ganger, lugnt men best %mclt, att en så ihållande olydnad ined visshet skulle medföra ännu större förödmjulrelser.
Emellertid kunde jag inte uppge hoppet om denna lcvi,nna, J a g satte mitt tklniiiod och min beslutsamhet mot hennes, och hvarje dag under fem veckors tid gick jag till henne i den hoppfulla tron att det goda i henne skulle segra.
Och det segrade verkligen.
En afton, då jag triidde in i hennes cell, brast hon lxt i tarar af inger och blygsel.
» O mrs Johnson *, utropade hon, » jag har så länge d a t saDga er, att jag ville göra hvad ni än bad mig om; men jag skäm- des för att sgga det.
Får jag börja i morgon bittida? » Segern var fullstiindig.
Kvinnan gjorde titan knot allt som fordrades af henne och darutöfver, och jag behöfver val inte tala oin det mod och den förnyade tro, som uppsteg i vAra hjärtan genom denna lyckliga utgång af en skenbart hopplös kamp; Många af de privilegier som beviljas, siirskildt de som ha formen af förströelser, förekonima oregelbundet och utan föregaende tillk&amp;nna.gifvsnde samt äro ofta af ett för fångarna nytt slag.
Så till exempel kallades de en gång midt i natten upp ur sina bäddar samt tillsades att svepa om sig sina filtar och tåga i procession till kontoret.
De lydde.
utan att veta hvad det var fra.ga om och be- lönades med åsynen af en nattblommande kaktus i blomningens fi-11s hiirlighet; och de förtjusta minerna, det ordentliga uppförandet och de uppriktiga tacksägelserna visade i ord och handling det varde de satte på denna ynnest. '
En gång, på årets sista dag, gick jag in i de ruin, dar kvin- norna vor0 samlade till sin kviillsrast, och sade dem, att jag enligt min vana skulle tillbringa årets sista halftimme i kapellet och att jag skulle bli glad att dar f A se hvilken som helst af dem, som lrande att hon genoin att komma dit kunde finns tröst för sin sjii1 och lyftning mot ett biittre lif.
De hade alla sin frihet att komina eller bli borta, men hvilket de iin gjorde, så miste de skicka sig sa, att hvarken de eller jag behöfde få något att ångra.
.Detta var ingen ögonblickets impuls, utan jag hade viil öfvertankt.inin plan och var öfvertygad om dess utförbarhet, trots den omstiindigheten, att af de tre hundra kvinnorna i fängelset ett stort antal befunno sig i de lägre graderna och vor0 jainförelsevis ovana vid disciplin.
J a g hade hiillit p&amp; i flere timmar med att dekorera kapellet.
.Grönt hängde Bnnn .på väggarna sedan jiil.
Omkring.
predikstolen place- rade jag palmer och blommor.
Framför dem reste sig en hack af
hvita liljor med dallrande hufvuden och gyllne hjiirtan, och midt ibland dem satte jag ett elektriskt ljiis.
Det lyste iii i Lloiiiii~oriias kalkar och strålade med ett mildt skeii genom cle snöhvitn l~lomlladen, och beIa rummet var förklaradt.
H d £ tolf pli natten r a r jag pa min plats i kapellet, med mitt bitriide vid sidan och organisten vid instrumentet.
Jag hörde Irriiinornas taktiniissiga steg niinria sig allt iner i korridorerna, ocli s&amp; kommo dc t8gande in mett en vakterska mig omkring 115 de förviin- i spetsen för hvarje afdelning.
Jag tansfnlla anletena.
Hvarendn kvinna i fangelset rar iiieil, iitoui ile som voro under pröfning eller p5 sjukhuset.
Yi firatlo en enkel gudstjänst a e d Iiisning ur Psaltaren, bön och sang, s1iit: lride med en psalm som var sarskildt lampad för Grsskiftet.
Tre r n k t e r före tolf sade jag: » Nu skola vi falla pH 1cna till tyst bön,.
De föllo p&amp; kuii alla p8 en giing, och under en tystnad, hyil- ken bröts endast af fiingelseklockan, soin klamtade ruiduottsslageu, gingo vi öfver från det gamla aret i det nya.
Nar vi reste oss upp, talad; jag till dem en stund om nigra mgeliigenheter, som rörde.
deras dagliga lif, s5 sjöngo vi en i~yirspsalin, och sedan gingo de soin de hade kommit, stilla ocli i god ordning.
.Jag visste iiii, att experimentet hade lyckats.
Tid efter annnu mottog jag sedan försiikringar af an den ena, an (len andra om nyttan nf (h u a inict- nutts&amp;dstjiinst.
Resultatet rar.
s5 tiilfredsstiillande, att det suiii först endast var ett espeïiment har öfvergGtt till rann och numera förekommer hvarje iiyarsaftoii.
Ti sölca at.t n&amp; och inverlsa p5 kvinnorna icke blott genoui deras förströelser och de privilegier, soiii höra till de olika graderna, utan afven genom andra medel - hlomrnor, iniisik, liisiiing, farorit- djur, de sin % barnen i bafnlrammaren, deras h jiilplösa kainrnter p&amp; sjukhuset; p % nc ' igot satt i neigon stund kiinna vi niistaii siikert träffa den ömma punkten i hvarje kvinnas hjiirta, en liten Iiandfiill jord, dar d e t ' goda iitsadet kan gro.
Det %r mycket f; SOIII icke iiro kiinsliga för blorninor, och vi anviinda dem ofta till att dekorera kapellet.
I detta soin jag ni1 har sagt betriiffande den tic1 och möda, som anviindes p&amp; &amp; t siilra n&amp; f i a n ~ till en fUnges förstfinil och min- vete, hoppas jag att inte Iia blifvit niiszrförst4dd.
Vi tiila ingeii koml~romiss mod myndiglieteii, vi till lit: ^ intet priitande eller lrriiig gående af befallningar.
Ti önska f ö r a t h d e och villig lydnad, iiicu den måste ocksa vara ögonblicklig ocli fiillstandig.
Dettu inse ~ K r a fångar ocksa fullkomligt.
315 Jag lznr ingenting sagt om vara filngars sysselsiittningar, men det Icm i dliiliinhet sagas att de ar0 sadana, som siirslcildt göra Itviunorna - 1iiuipade för ett lif i frihet och sjalfförsörjning.
Alla grenar af husliAlllluing.
inatlagning, tvatt, enklare sömnad, stiiidning, sji~lrvArd och baruslcötsel, allt sådant hör till det daglig!
arbetet, iitoiii uppfödandet af sillresmaslrar och silkesfabrilcation, hvilken sys- selsiittiiing siii.skildt loclrnr de flesta och auviindes som ett yrivile- giwn för dem som Im visat sig stadiga och palitlign.
De som icke kiiuna liisa och skrifva iiidelas i tv % klasser, en för Iiisning och en för skrihing, och hvardera lrlassen tillbringar en timme oin dagen foin dagar i veclm~i i slrolrninmet.
En aftonklass a ned tillfdle till ytterligare, nuchvisning ar inrattad för dem soin visa sig laraktiga.
Fangelseförströelse iir en friga som vi ha agnat mycken tid och eftertanke.
l3ruliet sitt tillatn oinsltriinkt ~iingiiuge iuellan brotts- liugtzr af alla å.ldrar och graclei., iifven p&amp; 1:) estgrnda tider och under iippsilct, synes oss olclolrt, ty erfarenheten visar, att fgugars samtal, för- uiir d~ liimnas åt sig sjiilfvn, alltid rör sig om deras brottsliga.
.
flritim SAclun e förströelse^ lro~riirier intet godt &amp; stud utan skadar i. stiillet, i det den förstör den spiida grodden af eu ny föresats och ytterligare iippthuder de oregerliga och jllasinuade.
Vi sökq,,diii.för pii At~liilligtr s5tt göra etlt bätti-a brtilc, at hvilotiaen.
För det första f i aldrig de olika graderna, vare sig rider ar- betet eller Iivilun, sitintala med Iï~ai.aidra .. E v a r ocli ou .har sin egen korridor och sin ii, s ~ r ~ k i l c l afdelningsceller, a siim ego a i n a t d a r och sinn siiïsltilclu biinkar i ltagellet, ocli p&amp; det sistniimiida stallet SA viil som i arbet0s1-~~n~~nen och slcolrninmet tillAtes ingen koiiver- satioii.
För öfrigt anviiudos den lial~timines riist,, som Irieviljis,,h~ %i) e dag, sfi ofta soiil möjligt till liisniug, musik, rj&amp;llsk.psspel och andra enkle förströelser, 0ft.a ari-angeide af fgngarua sjalfva.
.,E ' öi ' de visat s: g vara till bLide nytta högre graderna hi- ' en aylcterlietslsl~~bb och nöje.
Naturligtvis iiro ffiiigariia sjalfva oiiledvetna oirt vår Bnsltan att lagga beslag p&amp; deras restetider.
De mycket svartsjuka om livad de anse som sina rattigheter, och hvadhelst vi företaga.in3ste ske taktfullt, s&amp; att vi icke göra dem emot och dymedelst tillintet- göra verkan af vara bemödanden.
J a g har p&amp; denna korta stund sökt gifva er en föreställning om den anda och den metod, soni råder i Mssunchusetts ' föi ' batt- '
ringsfängelse för kvinnor.
I korthet resiiii~erude iiro priucil) er.ri; i följande:, Att reformera en brottsling Gr att vinria eu iiietibnrgrire.
: ~ &gt;Ingen brottsling iir oförbiitterlig.
!
: a ii ar lek regerar bättre an fridrtaxi.
o J a g g %r p % den finsiindade triidgArdsgiirigeii, diir möter jag grefvens dotter; Iion har flygande lock och Land, Iion har sina fina skor, men så trampar hon aldrig pil grofva s k n a r Iieller.
Klädningen iir hvit, och på den har man sytt vackra slriira blom mor At henne.
Öfver gången falla kastanjeträdens skuggor, det lir diirför hon promenerar där, ty solskenet ar stiirkt denna dag, och det far ej bryna hennes hvita nacke eller göra henne för varm.
Hon hulsar.
på mig, hon riicker mig sin hand, det ar mycket vanligt af henne det, ty med den handen har hon ej arbetat,, och den &amp; r prydd med mycket gammalt guld; men hon har val lart, att man skall hiilsa vauligt nfven på dem som arbeta.
Det är ju en ganska vacker liirdom det dfr, icke saniit?
-- Jag går i allen och jag möter grefvinnan, hennes nåd.
Hon åker efter spann, och vagnen den ar inredd mjukt och belrvämt; hon har många hastar, så hon färdas jiist aldrig till fots deil 1 h g a vägen öfver fälten.
Dar dessa sluta, ligger hennes slott iiivid en park och en sjö; slottet ar högt och diir ges ofta festor.
J a g har aldrig varit med på dem och skall aldrig komma dit hcllcr, ty mitt namn har blott burits i fyra led, och det iir utan klang.
&amp; n jag ar glad att f % hälsa på den som äger ett gammalt slidaut och jag gör en djup nigning för henne - eller ar det kanske för hennes gods -?
Hon besvarar den med en böjning på h ~ ~ f v u d e t Sodan.
stiir jag llinge kvar och ser efter henne, stolt öfver att ha fHt.t en hiila ning a£ den, som åker i en dylik vagn och som vet hvad hennes förfäder togo sig till för hundratals år sedan.
J a g går på landsviigen: träden som kanta den iiro slut och darför kannes värmen s&amp; stark.
J a g tanker just- ps att det ar
skönt att n n ha det stora parlisollet, som slzuggai., och att ingen- ting annat ha att bara; så ar det godt att veta, det den soliga vägen snart ar slut.
Just då möter jag gamla Katrina.
Alla kiinna Katrina: hon bor vid tullen ined sin man, som &amp; r blind, det ar hon, som arbctar för bada.
Hon har långt att g å oc11 en borg har hon att biira, den ser ut att vara tung, ' ty hon gkr mycket lukd, men det kan ju oaks&amp; komma sig däraf; att hon L- betat så mycket.
J a g halsar, men jag niger ej, hvarför skulle jag niga?
Hennes hus ar ju s&amp; litet, hon kominer ja gående, fast vägen ar lång, och hon bar en Irorg, fast hon ar trött.
Hennes Izjol %r mycket lappad.
Det ar hon som niger i stallet: jag bor ju i det stora huset vid torget, jag l ~ gått r i en stor skola och jag har ett arbete, som gör att jag kan köpa mig vackra Idadningar och handskar.
Skulle hon icke niga?
J a g niclmï och jag gör det mycket vanligt, jag har vii1 lart, att man sknll h d s a vanligt iifven på de fattiga.
Jag gAr den smala stigen ' genom skogen, den ar myclcet vac- $er, men jag tycker oclcså, att dev %r bra knagglig med alla röt- terna, som grena ut sig öfver marken.
Invid denna väg ser jag ett rös af stenar; det ar fult, men blominorna, soin vaxa blarid dem, lysa mig i ögonen, jag vill aga dem, men jag g&amp; ej frain dit, iitan står i stiillet kvar och ser p&amp; dem, ty stenarna äro för hvassa, man kan göra illa sin fot med att stiga p % dem.
Just då kommer Ingrid viigen fram, hon går k t t öfver röt- terna med bara fötter, hon ar sjuttoon %r, hennes klädning har juit ingcn färg att tala om, inen det har hennes hy.
J a g hejdade henne, ty nu vet jag hur jag slrnll f &amp; det jag önslcaï: » Hainta mig blomu ?orna, som vaxa därborta)), sager jag till henne, och strax ur hon dar, och snabbt är hon tillbaka med han- den fl111 af dem, men fötterna, - de blöda de, $n sen!
a r hon någoii annan 2in Ingrid fråu Myren, flickan dar?
Hvnd iir det fijr trasa till kjol hon har, och Myrfolket, ar det annat än fattigt det?
Har hon Irominit till att f &amp; veta nigot af det, som ' stdir titt lasa i böcker?
Nej!
N&amp;, hvad gör val det då, det dar med Iien~ies fötter!
Det %.r viil sldlnad på follr, det ax val skillnad på hur man skall handslzas ined dem, det får m m lara.
sig, så det sitter där lifvet ut!
Hvarför stHr flickan kvar och ser efter mig? '
Tycker hon kanslre, att inte allt iir som det skall miinniskor emellau?
N&amp;, det k det viil inte heller!
Dc~pt,nl- Bwqströrlz.
.
p
.
Det.
ar me!
iiilgot af det heliga nitet hos forna tiders t i w kiiinpar som herr W i r s h gar i fiilt mot &gt;) Ellen R e p lifa~slriduing och vorlcsainhet.
som författarinna:).
Ilaris ~iiiidersölruing » iir ej af det varsamma slaget, den ar t. o.
ni.
h5rdhandtar.c a11 iiKgoii denna vart lands mest kiinda och mest omtvistatle förfat,tarii: na hit- tills blifvit imderkasta (1.
Han pavisar, och det utan att skriida orden, det ur etisk synpunkt förkastliga i Elleii Iicys satser, dct för all sann kvinligliet repellerande i hennes behandling af crotiulr: ~ spörsmAl, han utvecklar det olitlll~sra i Iicnries 5skildtliiig, det 010- giskn och mot.siigande i hennes 1~evisEGring.
Uer1 talrika citat iiia hennes skriftcr &gt;) Nissbriikad kviiinolsraft 2, ~Kvinnoltsylcologi och m. fl.
liimnar lian bevis Iwinlig logiks, sl ' anlsebilder~, z&gt;3I&amp;nnislior~ för sina påstaenden, och han anviiiider liela sin stora bii) clkiiiiskap och sin för öfrigt vidtomfattande beliisenliet för att ge ytterligarcl kraft: " it sina argument.
Ocliså har heir IVirshs bok inom vida kretsar i vart land halsats som ett ord i sinom tid.
De 1iifing: i all~arliga Ixistna, soiii ined sorg och bekyiniricr sett sina heligwtc intresson anfallas i JNeri Keys skr: fter, Iia i herr Wirséns iittiiluilciun fuuliit en hiillyiiiilit, fiir siil Iranske vacklande iifvcrtiygclic, och af veii inniu aiitli.
: ~ liigar liar hans 13; sak giiende och kraftiga upptr " ande viickt ett Lcriittigncit erlciinnande.
Ocli likväl, äfven om man i allt viii; entligt ansluter sig till dessa omdömen, inb dct ifragaslittas h u v i d u lic-rr IVirst ' hli ar den riitte inannen - eller öfver liufviid taget om niigoii ulan iir (len riitte att ge tillbiirligt eftertryck i t hiir lxrördu spörsiiifil.
Xutiir- ligtvis maste man ju Isiinna sig glad öfver att de afven 1) lifv: i. be- lysta från manlig sthdpunlrt, men det synes mig -- friuriilmtdt hvad som kriifves af insikt i teologi, filosofi, iistetik och andra iiied friiuimunde liirdn namn betcclcnade fmnsltapsgrcnai.
- att de friger, som i de ofvannämnda slirifteriin stallas iiiider debatt, s i nara suiii- manhiinga iiled Itvinuans intressen, att kvinnor böra aga (It!
stiirsta för~itsilttniogarna att har zlfgifva den kraftigaste yrotcst.cn.
Det mest öfoertygande och värdigaste som i hithöimde sak Llifvit.
sagclt har ocl~s % iitggtt fran kvinlign pennor, och jag kan, öfvertygad att jag ej gör mig skyldig till någon öfverakattning, härvidlag Rbcropa de uttijmmande utredningar af halten af Ellen Kcys författlirskap, som förekommit i denna ticiskrift, hvilken rmit nog lycldig att vid mer &amp; n ett tillfalle kunni visa, att.
i tider af stora etiska Irriser som den ni&amp;arande våra svenslm kvinnor sitta iiiile nied föriiilga att slå ett kraftigt slag för hvad de anse soin sauning och ratt *).
+) Jag vill i detta sammanhang htiiivisa Iiisareii till följaudo artiklar i Dagny: ~Kviiinonrbete och kviiiilolycicav med aiileduiug af oMiuabru1; nd
Mitt Pastaende att det niirmast är ur de lrvinligo intressenas aynpuulrt Binnet bör beliandlas kräfver Iranske en förklaring.
Min mening sir nat~iïligtvis ej den, att de satser, som i fröken Keys skrifter förfäktas, nteslutande angå den ena hiilften af mannisko- sliiktet.
De gripa ju frainför allt s å.
nara in i förhållandet mellan inan och Isvinne och i för dein bada gallande etislra lagar, att ett siirskiljande i kön voi-e enfaldigt.
Hvad jag hyftar ar att frågan s&amp; niircz berör det inuersta.
i kvinnans viisen, att en man, han ina kilnna en ddrig s&amp; stark indignation öfver vissa riktningar i den nya litteraturen, aldrig p&amp; samma sgtt kan erfara hela vidden af dess betydelse.
För oss kvinnor iir det ju vart vara eller icke vara som miin- iiiskor, icke som orefleliteraude könsvarelser, det galler.
För oss &amp; ge?
insikten om den fara som hotar, om sidana] Bror som Ellen K e y få öfvertaget, on s&amp; mycket ödesdjgrnre innebörd, emedan vi veta 11va.d vi ha att förlora.
För oss &amp; r frågan af ett nlltför stort allvar, ja af en SA tragisk vikt, att den icke kan affiirdas.med ironins vapen, sådana som herr W i r s h fran sin nfigot öfverlägsna manliga st&amp;ndpunkt använder mot en lrvinlig antagonist.
För oss Bro verk- ningarun a£ Ellen Keys och hennes meningsfriinders &amp; sikter p8 vidt &amp; ilda lager af vgriït samhälle så påtagliga, att vi ej kunna hoppas, att de bibliska argnn~ent herr W i r s h anviinder skola verlra öfvw tygande äfveu p8 dein som icke erk8nna bibliska sanningar.
Med ett ord, för oss giiller det v8r kviuliga vardigliet, d i r stiillning som nialra, moder och medborgarinna.
Med allt detta för ögonen iidi det v81 med sanning lxunna siigas, att det iir OM lrvinnofi4gnn striden hnfv~idsalrligen rör s i g och att vi lrvinnoi- blist böra vara rustade att taga upp stridshandslzen.
Att vi ej heller tvekat att göra det, diirföï Gro ofvan ilberopade slriiftsr ett talande bevis.
Dii ett niirmnre ingående i herr W i r s h s skrift Tore liktydigt ' med ett förnyadt slriirslcådande af Ellen Keys litterära verlcsamhet, hvillret i Dngny iipprepad ' e gånger förekommit, inskriinlrer jag mig för närvarande till ofvanstliende anin8rkningar, hvartill jag ytterligare vill liigga nhgra ord.
Man tiinlre sig att en om innohallet och andemeningen i Ellen Keys skrifter fulllroiuligt okunnig person, men dartill en tiinkaude, allvarlig miinnislza, laser herr \ T7irsbns.
bok.
Hvilka intryck far hon val daraf?
Först.
slrill hon i moralehs och rättslciinslans namn Iriinna sig upprörd i sitt innersta öfver de afslöjanden som göras.
Men sedan slrall hon lugna sig.
Parau för att dylika satse?
skola viniin insteg i vart samhiille iiiiitte i det hela vara ganska ringa.
Det ihåliga och motsiigande i dessa reforiiiidker och det under- Iialtiga sBtt, hvarpa de framförts, i r o ju bevis nog för deras oskadlighet.
kvinnokrnft * af Ellen Key (115Ft.
2, 189G) samt n Ä m n nAgrn.synpunl; terg i * Är kvinnorörelsen berat- sarnrna Bmne (hiift 3, 3.8CX) af Aiina Snrirlströ~~~; tigacl ?u af Rosalie Olivecrona, (h ~ f t.
4., 1S9 (5) ooh .Modern romantik och etik, af Anna Sandström (liäft.
l5 &amp; 16, 1898). '
.
Ty af herr Wjrskns i s i minga afseenden lae ende kritik mlste man ju f % den förestiillningen, att Ellen Iiepförfattarsknp så till form som innehall ar af noll och intet viirde.
Han liar varit s&amp; angeliigen att framdraga de patagliga osanningarna att, han förbisett de mångi-t halfva, ja hela sanningar, hvaraf hennes böcker iifven öfverflöda.
Han underskattar den talang, hvarinecl hon biir fram sina läror, och underskattar darmcd deras faror.
Ty igenom all svulst och allt svammel slid1 nian finna prof p$ en be- darande valtalighet.
Jiimsides med satser, hrilka i hänsynslöshet.
söka sin like, skall man finna siidana.af rent, och krass sens~~alism idedisk skönhet, icke blott tomma fraser, utan blirande tankar, agnade att racka och hänföra.
Och sjiiifva motsiigelserna, detta att sl&amp; fast pa ena sidan hvad som dementeras p5 den niista - eïi logik som ockst % herr Wirsén hänför till sitt riititia riirilo -, blifva ju vapen i hiindei-na på hennes beundrare.
Denna dubbelhet gör det förklarligt att afven religiösa män- niskor med beundran se upp till Ellen Key, att t. o. m. familje- mödrar, hvilkas moraliska och allvarliga grundsatser äro höjda öfver allt tvifvel, finna sig tilltalade af värmen och det idealistiska skimmer, hvnrmed hon omsveper sina meningar, och att man bland dem som hylla hennes fana ej blott finner haltlös, oerfaren ungdom utan mogna, sjiilfstiindigt tankande individer och att dessa kunna triiffas afven utanför den klick, som raknar sig till röfvermiinniskornns;) fåtaliga skara.
Herr Wirs6ns bok är nu afsedd att lata fjiillen falla f r h dessa förblgndndes ögon.
Man far ocksil hoppas att hans ord fullit i god jord.
Som en viilbehöflig ransning kan skriften i alla fall betraktas, och s8som sådan iir den ett värdefullt inliigg i den strid om diiiiiiiit antagna etiska stlnningrir, som sedan niigra år tillbaka upprör viirt samhiille och i hvilken dessa sanningars angripare lyckligtvis annii I .. D. ej fatt sista ordet.
*.
C * Med karlekens ratt rtf Gadmn Wide.
Nyligen läste jag i en svensk tidakrift följande citat från en frainstående litteraturkritiker i vårt danska.
grannland: sill- drig har val ett af de allvarligaste och djupaste samhiillsprot~lcm Ilifvit satt under debatt p5 ett barnsligare, lättsinnigare och ynkligare satt än hvad som iir hiindelsen med äktenskapsproblemet hos en stor del af de moderna författarnas.
Den danske kritikern bsyftade hiirmcd skriftställare med stora, redan viirldsberömda namn.
Men jag kom vid lasandet af ofvanstaende uttalande ovillkorligt att tanka pii att då de smA och o k b d a söka apa efter litteraturens koryfber och trampa i deras fotspår, blir resultatet s5 till den grad barusligt, liittsinnigt och ynkligt, att inan miste bide skrattn och grata diiriit.
Jag hade då helt nyss fBtt tag i ett litet gauska natt iitstyrdt liiifte med den fnmosa titeln * Med karlelieus riittw.
Reflexionerna gjorde således sig sj " lf a ra.
» Den fria karl eken^ sir det ämne Gudrun ' Wides bols: rör sig am, ty naturligtvis .. kr det endast den slags kärlek, som har någon .rätt att esisters.
Aktenskap - bu, s&amp; tarfligt!
HushAl1 och familje- lif - fy, så banalt!
Förlofning.
bröllop, vigsel - institutioner för lumpna plebejsjalar!
Gudrun Wide och ' hennes alskande par stå höjda öfver sadalit.
När förhållandet mellan de alskande bö.rjar trassla till sig och Itan blygt framkastar en undran om de inte borde gifta sig, så bortvisar hon detta förslag med bela värdigheten hos en i sina djupaste kanslor s h a d kvinna.
Man ser att kvinnan i reform- strafvanden alltid öfvcrtraffar mannen.
Det finns annars ingenting i världen, som lägger hinder i va- g e n för ett äktenskap mellan dessa unga, hvilka älska hvarandrá, s&amp; det glöde er^, och wblistrar~ och » brusar » och » sjuder&gt;, sida upp och sida ner.
Han ar fri och hon är fri och som sagdt, man kan inte uppleta en tillstyininelse till skal hvarför de såsom gifta inte kunde .ordna sitt lif efter samma trefliga former soin under det fria till- st&amp;ndet.
Men nej, de måste » trotsa * sig till sin kärlek, hvad vore det annars för nöje med den?
De dar » små .bisakerna » - akten- - skap och vigsel etc. - wskulle grumla den omedelbara känslan .och afkyla den glödande %tran ».
- Och det vilja de förstas ej.
riskera.
Innan de komma till full förstaelse, ha de ju en del kvistig- heter ati; utsta.
De lida och kvida hvar och en p&amp; sitt håll.
Han, deil unge lofvande författaren, sätter sig visserligen iblana ned vid sitt skrifbord » för att tränga till grunden af en eller annan djup- sinnig lifsfråga », Iivilket ju sir en smal sak för den som likt honom » ii1qmtaller psyl~ologiska, atitor och löser dem i en hand vand ni ng^.
Det tycks likväl inte gå undan med skrifningen.
Han lefver ju blott i minnet af henne, den älskade, hvars, omärkliga (!)
bevis på renhet i tankar och uppsåt » han inte kan glömma.
Hon, hvars a otillfredsst~1da kärlekslängtan och ömhetsbegttr s antagit » gigantiska proportioner)), har det inte trefligare.
Men det dröjer först&amp; ej länge förriin de återfunnit och med kärlekens ratt Atertagit hvarandra.
Nu skrifver han hux flux fiirdig sin bok, som visserligen bara blef förstådd af wintelligenta ' och bildade manniskor, mäktiga en egen tanke », men som 8nd % » lägger grunden till ett stort namn »; .och hon - bankfrökan till profession - » tycker sig förstå allt och mera därtill))!
Tack vare en gammal tant, en förtorkad varelse, som lyder namnet Carolina och hvars iistetiska nivå, ej böjt sig 6fver Marie Sophie Schwartz och » Jungfruns bön », blir deras hemlighet utlistad, hvarpå herrskapet packar in och förflyttar sin unga lycka till kärlekens förlofvade land, Italien, och längre behöfva vi - som viil är - inte vara med.
Detta hvad som är att skratta åt, och onekligen är bels denna lilla löjligt omogna och naivt underhaltiga historia i hög grad skratt- retande.
Men ser man i den ett utslag af hur de moderna id6erna om » k %rlels: ens rätt » omsättas i litteraturen först och i lifvet se ' n,
- eller tvärtom, hrilket kommer på ett lit - sa kanner man sig sannerligen böjd att grata åt eliindet.
Giidrnn] Vides och hennes gelikars små opus äro visserligen bara ömkliga vattenskott p6 det kimskapens träd, som växt upp ur de nya iiktensky) steoriernas frö, och de liire fort nog bli afkapude af kritikens sax och reducc- rade till sitt ratta varde, men de bevisa dock, att sktidevaxten triingt djupt in i virt samhälle och att det val behöfves att den allmänna opinionens förkastelsedom satter sin yxa till roten af trädet.
5.
D.
En föreläsningsserie.
Fredrika Bremer-Förbundet har för afsikt att under innevarande höst anordna en föreläsningsserie, hvartill man re- dan lyckats förviirfva åtskilliga framstiiende medverkande.
Ctom intresset för sj älfva f öreläsningsämnena, hvilket m an hoppas diall locka ett talrikt auditorium, kommer uppmuntrandet af detta företag samtidigt att tillgodose Förbundets intressen.
Inkomsten af föreläsningarna Hr nämligen afsedd att utgöra ett välbehöfligt tillskott till Förbundets kassa, Iirilken naturligtvis i stilndigt växande grad anlitas för de m h g a olika iiildamhl Förbnnclet under fortgangen af sitt arbete önskar befriimja.
Föreläsningarna komma att till antalet blifva omkring Ii.
Program och öfriga upplysningar skola sedermera meddelas.
Föreningen Handarbetets vänner har vid världsutstallningeii i Paris utom de tvanne guldmedaljer, hvilka tillerkänts föreningen för dess utslällning af väfnader och broderier, vunnit erkännande af flere auktori- teter p&amp; det konstindustriella omradet.
Sllunda har direktören för %K.
K. Oesterreichisches Museum fur Kunst und Industrie&gt;, herr de Scala, för mu- séets rakning inköpt flera väfnader af olika tekniker.
Direktören för det ~ U a n s k e Kunstindustrimuseiimu, professor Pietro Krohn!
har inköpt den stora tapeten » Kriiftfis$etv, kompont ?rad af Carl Larsson.
För norska musger har direktören för ~Kunstindiisrrimuseet i Bergeno, herr J. Bögh: inköpt en väggbonad.
broderad i linne, och direktören för det ~Xordenfjeldske Kunstindustrimiiseet i Trondhj~mo.
hr J. Thiis.
lika- ledes inköpt vafnader och broderier.
För riiust: et.s i Stuttgart rakning h a afven atskilliga väfnader förväsfvata och underhandlingar om inköp iiro inledda pil flere håll.
Från skilda håll.
International Coiincil of Wonieii ' s byra på viirlds~itstiill- ningen.
Under innevarande utställningssommar i Paris har det stora världsförbundet med ofvanståencle namn haft en abureaii d ' information * i Förenta staternas paviljong vid Rue des Nations, där uppgifter rörande förbundets syf: te och verksainhe t lämnats af en representant för förbundet och diir litteratiir i ämnet tillhandahållits de besökande.
Hvarje tisdag har i samma lokal under förbundets auspicier hallits föredrag af talare tillhörande olika nationaliteter öfver fragor som ägt sammanhang med förbundets intressen.
.
Hemtrefiad, pm1,: tisl; tidning föib l,: cinnrrn, utgifven af föreningen Hemtrefnad, har %ter efter sin sommarhvile börjat utsända sina små varde- rika blad, hvilka gjort sig s å valkomna i mhnga hem.
Vi papeka detta faktum, emedan denna publikation för sitt goda ändamAl och sitt ej mindre goda innehåll iir väl värd all uppmuntran.
Dess syfte ä r som bekant att erbjuda hemmen en uppfostrande och underhkllande läsning, sarskildt med afseende fäst på familjens tjänande medlemmar, hvilkas tillghng till lektyr ofta är inskränkt till de dagliga tidningarna eller.
af kolportörer utbjudna, mindre goda skönlitterära alster.
Af innehållet i de tre första septembernumren må hgr som prof på tidningens anda framhAllas: » %osterlandskiirlek » af Emil Larsson, en varmt hlllen maning » att ej blott i ord, utan äfven i handling * visa, sin h r l e k till fosterjorden, » d % ingen ar för ringa att deltaga i arbetet för dess val *.
~Söndagshvila * ë r ämnet för en annan tänkvärd uppsats, hvari b l d e u r religiös och praktisk synpunkt betydelsen af hvilodagens helgd utvecklas.
förnuftets talan5 ar ocksh en af dessa till begrundande och efterföljd manande små predikningar, hvarp % ~Herntrefnads allt s o m oftast bjuder sina läsare och hvilka så väl ägna sig att läsas en stilla söndagsafton, d l veckans arbete hvilar.
Den praktiska afdelningen ë r naturligtvis mycket rikhaltig och innehaller talrika hushhllsrön, matrecept och rhd med afseende tillklippning och förfärdigande af kläder m. m.
Dit kan vii1 äfven hänföras upplysningar angående fordringar för inträde i kursen för barnmorskor, iippgifter som för mången kvinna af folket böra vara af varde.
S&amp; komma, vi till afdelningen för nöjesläsning.
Där finnes mycket soni både är roande och uppbyggande.
Berättelser af S a n n a Wallensteen, Thure Sällberg m. fl.
förutom mlngen liten vers, anekdot, gata och logogryf.
Med ett ord, ~ H e m t r e f n a d s innehall ~ är omväxlande och de som taga del däraf skola ocksa finna att det är godt.
Alltså skänk företaget uppmuntran!
Priset ar dessutom SA ytterst billigt.
För helår 1: 20; för sista kvartalet blott 40 öre.
.
.
Utiiiarkelser åt kvinnor.
Universitetet i Wien har tilldelat den österrikiska skriftställarinnnn Marie v. Ebner-Eschenbach titeln hedersdoktor inom filosoflska fakulteten (Ehrendoktor der Philosophiej med anledning af hennes 70-åriga födelsedag, som inträffade den 13 september.
Denna utnämning har gifrit tyska tidningar anlediiiug att piipekz att fru v. Ebner-Esclienbach icke Br den enda kvinna som pli detta siitt blifvit hedrad af tyska universitet.
SA.
liar universitetet i Freihurg 1S !l0 tilldelat hedersdoktorstiteln At Carolina Nichadis de Tasconcellos för filo- logiska arbeten särskildt angaende spanska spriket och litteratiiren: 1S94 förlänade universitetet i Halle samma titel iit grefvinnan ErsiliaLoratelli, född furstinna Gaetani, för frainsthende erkeologiska forskningar, hvar- jämte Muncliens universitet för ett par Ar sedan tillli~dersdoktor iitnamut lady Bleniier-Hasset, född grefvinna Leyden, för ett biografiskt arbett!
öfver M: me de Staël.
Vid den senast (!
utdelningen af Hederslegionens ordeiiatecken lin tvänne kvinnor blifvit hedrade med detsamma: X m e PCgard iiir s i m organisatoriska förtjiinster om varldsutstallningeii i Paris och JI: ine C1t: mence Royer, en framstlende författarinna och medarbeterska i, la Pronden.
f 61- sina litteriira förtjänster.
- Den 180- af Sapoli~on ~ t i f t a d e Iiederslegionen var först endast afsedd för militära utrniirkelser och sttledes icke afsed (1 för kvinnor.
Det oaktadt ha alltsedan dess stiftande till närvarande tid 65 kvinnor utnämnts till riddare af hederslegioiien, dock för det mesta barm- härkighetssystrar för deras verksamhet under kriget.
E t t och annat ly- sande undantag förekommer dock, sa erhöll rnblarinnan Rosa Ronheur lS6E hederslegionsbandet.
