# ID: svediakorp-per190
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1900
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,986
# sentences: 677
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Skola vi.
taga vård o111 vara fabriksflickor?
(Forts. fr. ii: r 1.2).
Denna tanke -- att förvandla kasernerna för fabriksarbeterskor till goda uppfostringsanstalter, till verkliga Iwn, d&amp;r den nnga flic- Iran fintier skydd både till kropp och själ - synes inig storartad och efterföljansviird.
a u mer, afsikten ar ej enbart att skydda den oerfarna flickan från förförelse och förfall samt, satta henne i &amp; hd att en gång sni?
hederlig, duglig kvinna fylla en arbetarehustrins alla plikter; den ar iifven att åt I c ~ n d s b y g d e iitwgifva ~~ de kvinnor, som strömmat cliirifran till fabrikerna, att siitta dem i stand att sAso11-1 Burgna, oberoende m8nniskor .slå sig fram p&amp; egen hand.
Ty bestiimmel- sernu inom » hemmet&gt;&gt; &amp; ro sadana, att då en flicka vistats har 6-8 Gr, iir fit henne af hennes dagslön insparad en suiliina af 1,000- 1,500 mark, för hvilken en liten egendom kan inköpas (af statsdo-.
iilanerna), bestående af t. es.
4 » morgen;) åker, 2 morgen äng, bo- ningshus, lada, stall, lefvande inventarier: en ko, en gris och ett antal höns, jihnte diirtill erforderliga » döda » inventarier: utsiide, hö och halin o. s. v. E n del af lröpeskillingen far p&amp; goda villkor sta som inteclmafl skuld.
En flicka som vid.
14 &amp; r, 15igsta åldersbestiiinmelsen, g8tt in i ert Bl~dchenlioim och staunat diir aniler ordnadt arbete, skulle allts&amp; vid S2 &amp; a ålder vara ägarinna till en liten 1andtgå1: d..
.
Detta låter sagolikt, men &amp; r ändock faktiskt och siikert grnndadt i » hemmens » organisering.
För att Astadhomma ett sådant hem för fabriksflickor måste två för hauden va.rande kraf sammanjamkas: 1) Fabriksagarnas behof af pålitliga arbeterskor, som icke genom nattliga utsvafningar och dålig kost bli odugliga för ett re.
gelbiindet och omsorgsfullt arbete; de förra lnåste äfven vnra säkra om att arbeterskorna alltid fulltaligt infinna sig till sitt arbete.
2) Arbeterskornas behof, de nnga flickornas, att erhålla dels tillr&amp;cklig aflöning - då den de få som tjiinarinnor iir allt för liten att s&amp;km dem en tryggad framtid - dels att erhålla slsydd
och att uppfostras till ej blott fabrikscletaljur11eterskor utan t.ill verb- liga, hasmode: ligt dugliga kvinnor.
Dessa båda kraf haf va i prof essor Zimmers JI Gdclienheiiu fiiii- nit ett enande centrum.
Hemmet förestås af en styrelse, som ar sammansatt dels: if dess egna målsrniin inom diakoniföreningen, professor %immer ila- turligtvis sjiilfskrifven, hvilka framför allt se på de iitigii flickorii: ls intressen, dela af arbetsgifrarna, respektire f; ibril&amp;gure.
Geiioiii detta så sammansatta lruratorium kan hvnrje konflikt Kitt biliiagas.
Ett aflöningsminiiriam H r faststaiidt allt efter %cl; oruas 6lder - tlv yngsta f &amp; som sagdt ej vara under 14 dr -; hiirigenoiii iiro arlw- terskorna skyddade för löneneclsiittning, medan fiilrik+gariia 81.0 säkra för arbetsinställelse och veta sig iiga en god, duglig, ldilitlig fest arbetsstyrka.
Af den unga flickaris dagspenning tages en del att betficka spensionskosinadena, d. v. s. bostad, mat, tratt, undervisiiing, mc- dan en del afsättes för hennes framtid, och iir denna del så bergli- nad, att den med ranta p&amp; ranta efter ses år skiille, som sagdt, ut- göra 1,000 mark.
D3an anser det med ratta farligt att fit outveckluiie l~arn iif- verlämnn ett fritt hrindhafvnnde af arbetslönen.
En liten ficlipenuiiic,.
får enhvar, och n l r det ar fraga om t.
9s.
hjiilp $t förddrar, tages denna ur den för besparing afsedda delen, dock alltid af styrelsen och under deunas kontroll.
Det var i Dieringhausen (Rhenproviilserila), som ett förstu Madchenheirn blef öppnadt.
Det står i förbindelse ined endast cJir fabrik, det närbelägna Dliihlenthaler-spinneriet, och dess skyddslingar hafva i denna oinstiindighet ytterligare ett stöd och skydd.
Det ar afsedt för 100 flickor, och ett af villkoren att bli antagen ar god folkskolebildning.
Antalet blef genast fullt och m b g a ansökningar om intrade måste viigras.
Hemmet fiirestuu af en af r1iakoiiiföi.c~- ningen utbildnd husmoder, som iifven lir liirarinna och som till sin hjälp har en eller flera ~ s p t r a r a, hrilka iifren iiro skyd~1~lingarn; is moderliga viininnor och rådgifrarinnor.
Dessutom ar priistcn i för- samlingen det manliga stöd, som hemmets ledarinnor i pakommancle fall ha att vailda sig till.
I uliihlenthalerfabriken erhalla de uuga flickorna en daglig lön af 1,io-1,no mark; kostnaden i hemmet gdr i allt till 65 ~ d.
Rtisten ar allts&amp; sparpenningen, som skall grunda den unga flickans oberoende.
Nar flickorna om e. m. komma hem frAn fabriken, vantar dem en tvångsfri, glädtig undervisning i alla grenar af husligt arbete jamte några andra ämnen.
I regel längta de till kvdlarna; de äro ingalunda trötta att kunna göra undervisningen sig till godo, utan betrakta denna som ett nöje och en uppfriskning.
En sådan » kurs » varar tre år och omfattar: religionsunder- visning genom lefnadsskildringar samt bilder nr historiens och na- turens lif; sång; rgkning; bokföring och brefshifning; det nödvän- digaste af h %lsol %ran samt sjukvlird; huslig ordning, tvätt, stryk- ning, de för en kvinna nödvändigaste handarbetena, enkel matlagning iiimte berakning hur hon skall ställa inköp och hushåll efter en ar- betares årsinkomst, i, fall hon blefve gift med en sadan; 3 kvällar i veclx~n far enhvar deltaga i den p.r * aktiska matlagningskursen, bakning m. m. Uttriide ur hemmet kan ske med ' l4 dagars inppsiigning.
Elickor som uppföra sig .. illa bli utan vidare bortvisade.
Detta första försök utföll så lyckligt, att man inom nagra mft- uader upprattade annu ett hem invid samma fabriks filial, den stora I~amgarnsfabriken Gliicksbruon i Schweina-Liebenstein i Thiiringen.
Och seuare på hösten - jag vistades då i Cassel för att bl.
a. nar- inare studera därvarande utmärkta » Töchterheirne » - korn just pro- fessor Zimmer dit, på väg till Hagen i ~ e s t ~ h a l e n dit, han blifvit kallad af en del stora fabriksherrar, hvilka önskade hans hjiilp till upprattandet af flera dylika hem för fabriksflickor.
Minnes jag ratt, beslöts å denna sammankomst stiftandet af fem nya hem enligt mönster f rån Dieringhausen-Gliicksbrunn.
Det var en strålande, högblh septembersöndag jag återkom.
till denna min Blsklingsplats, Liebenstein i det sköna Thuringen.
Men denna gång haun jag eudast flyktigt besöka de stallen, som förut i lyckliga sommardagar blifvit mig så kara.
Längs den buktande, backiga, af spetsiga popplar skuggade clisiussh~ går vägen till det närbelägna Schweina, en af dessa Thu- ringens stora industribyar med omkring 3,000 invånare.
När man följande den granda, af plaskande ankor och gass fyllda, Schweina-ån passerat den långsträckta byn och just dar vägen viker af åt hertigen af Sachsen-Meiningens härliga sommarslott Al- tenstein, ett af de vackraste i Tyskland, står man invid en hög, grå trevåningsbyggnad, onekligen af ett något fängelseaktigt yttre
a och liggande å en af hackar och buskar inhiignad stor gårdsplan.
Detta ar Glii (: ksbrzinn, det nya hemmet.
för fat) riksflickor, förut fabriksbyggnad, nu ändradt till boningshus.
Dess inre %r också helt olika dess tunga yttre.
Hiir iir allting ljust, trefligt, gladt, och man får från första ögonblicket ett godt och ranligt intryck.
.
Ledsamt för mig vor0 en stor del af de unga flickorna jämte hemmets ~Oberinz, eller ledarinna p&amp; eu liten iitfiykt at skoganio vid Liebenstein.
Men den biträdande systern s a r hemma, jämte en del af tie yngsta flickorna, samtliga f r h Galizien och Siebenburgen.
Det var ett soligt, gladt litet rnott.agningsriim, hvari jag en stund hvilade efter promenaden cch tog del af de särskilda förh [tl- landena vid detta hem.
Det hade varit öppet endast sedan den 1 juni och var delvis ännu icke fulit i ordning.
Darför hade man af de 60 anmälningar, som vid hemmets öppnande ankommit, endast kunnat mottaga 40; halfva antalet af dessa var just från Galjzieii och Siebenbiirgen.
Sedan des.
: hade en stor mängd föräldrar bedt om inti ' äde1 för sina döttrar; nu var således det bestiimds antaler 100 mer än fylldt.
Dessa hundra flickor hade alla arbete å det tätt invid liggande kamgarnsspiiineriet, hvilket dessutom sgsselssitte annu 100 arbeterskor.
De &amp; hemmet boendes alder växlade mellan 14-10; Pr och deras aflöning var diirefter.
De yngsta, ' som sysselsattes med att knyta tradar, fingo 4,: ~ mark i veckan, jiimte fri middag, eller 12 pf.
om dagen i och f ö r denna; de äldres lön var 9 mark pr ~ e c k a.
I afgift för bostad.
mat, undervisning m. m.
' betalade hvar och en af pensionärerna 45 p£.
om dagen eller 3,15 pr vecka.
För de äldre flickorna; är s$- lund8 den af hemmets kuratorium förvaltade sparpenningen inga-.
lunda obetydlig, och man kan liitt förvissa sig om att berakningen af 1,000 marks kapital med ranta p&amp; ranta efter 6 års arbete ocli vistande i hemmet ar fullt saker.
Arbetstiden var för de 5ldre fr&amp;n 8-12 f. m. och från 1 - ls- 7 .e.
m.
De yngre flickorna arbetade 1 l.2 timme mindre.
På min fraga, huru försöket med dessa nya » hem, tycktes utfalla, svarade systern, att i Dieringshausen hade hittills allt gHtt förträffligt.
Här i Glucksbriinn hade det yarit srårare att så att saga bringa alla dessa hiifvuden under en hatt, enär flickorna hiii.
vor0 fr %n så helt skilda hall, en del från Berlin, en del frdu Syd- tyskland, frAn andra liinder o. s. v.
Också, hade man varit tvungen att bortvisa några oroliga ele- ment, som ej kunnat betvinga sin böjelse att ha, nitten ledig., För öfrigt tycktes den ' stbrm redan börja liigga sig, som af de andra fabriksarbetarna i Schweina, manliga som kvinliga, rests mot dem soin bodde i hemmet.
.
.
Dettas ordningsregler voro gifvefvis ganska stränga; så t. ex. fingo de unga flickorna ej vara ute om aftnarna längre än till kl. 8; endast g den häckinhäghade gården fingo de.
efter.
denna tid leka eller promenera, hvilket de också @ rna gjorde.
Men d etta hade f öranledt deras arbetskamrateer att spefullt hana dem för det de gått, in i strikthuss o. s. v., och det ' hade åt- skilliga af dem ej haft moraliskt mod att bära, utan hellre lämnat hemmet och dess skydd.
~ början hållit De unga fabriksarbetarna i Schweina hade t i en mycket ' ofog utanför huset och på allt sätt sökt locka flickorna att bryta mot hempiets föreskrifter.
h mit detta hade dook shviil hem- mets kuratorium som fabrikskgama i nejden ingripit.
I stort sedt voro flickorna dock, som sagdt, 1ifli.gt intresserade af undervisningen och det goda kamr&amp;tlif&lt;et.
Så l-gt liade man redan hunnit, att det lilla utmärkelsetecken i dräkten, en liten hvit mössa eller hvaid ' det n u var, som visade att d e tillhörde rh,emmetx och som först ansAgs som en skam att bsra, nu blifvit ett hkderst&amp;ken, hvaröfver de voro stolta, s&amp; myc- ket mera som de både i och utom fabriken blefvo bemötta med h e r a aktning &amp; n andra arbeterskor.
De bildade sil att säga en elit- trupp inom sin klass, och känslan haraf sporrade dem än ytterligare.
Lolcalerna i detta Madchenheim äro, som jag redan antydt, glada och inbjudan ' de.
~ o l f smärre shfruin finnas, alla med olje- m5-1ladt golf, limfärgade väggar, paneladt tak, höga och ljusa och afseida för ' 3 personer hvart.
Dessutom finnes en mycket stor sofsal för 50-60 flickor och med höga fönster B båda långsidorna.
Genom en rad stora dubbelskap ar salen delad i två hälfter och dessa ater genom rödhvita bomullsgardiner i smärre rum med 4 bäddar i hvarje; två stora tvättafdelningar finnas med långa rader af tvättdon, små speglar .t-n.
m.
Allt vittnade om största ordning och renlighet.
Från fönstren, genom hvillia den sammetslena ljufliga Thiiringerluften strömmar in, har man en underbart skön utsikt öfver en af de vackraste dalarna i Thiiringermald och högt A den skogklädda åsen tronar Altensteing slott.
Kort sagdt, det hela är så tilltalande, så » lättande » för sinnet, ' '
ger så starkt intryck af hägnad och lugn att iifven biittre vanda kvinnor an dessa fattiga flickor skulle har kunna finna sig väl.
I en rymlig och solig.
matsal sutto några af de galiziska arbeterskorna, ännu icke pA långt nar vuxna kvinnor.
Deras ögon tårades, när de talade om sina afliigsna hem, men med viirme i rösten prisade de det nya, som de har fannit, och den viinliga vård, som &amp; gmdes dem.
D Wir sind hier zu Eause, ganz nie zu Eause.
- sáde en.
» Und noch vie1 besserv, tillfogade en annan sakta.
Detta ar också min öfvertygelse.
I de flesta fall komma dessa Mädchenheime att &amp; t fattigmans barn.
gifva en själsutbildning, en sjalsuppfostran, som de aldrig kunna få i de egna hemmen.
.
J a g är fast förvissad om att professor Zimmers nu förverkli- gade tanke skall bära stor och välsignelsebringande frukt; jag tror den skall växa ut till en verklig lifssak för de stora industrila.nderna, hvilkas arbetskvinnor länge nog varit behandlade endast som varelser så l&amp;&amp; stående, att de aldrig tagits med i rakningen annat än som sarbetskraft.
D Kunde då icke denna tanke i tid realiseras också hos oss?
Ar det nödvändigt, att generationer af svenska kvinnor skola gB un- der, innan man tanker på att de äro medrniinniskor och icke döda maskiner, som kastas bort, när deras arbetsförmiga är förbi?
Vore det ej rent af praktiskt att p % sätt, som i Tyskland nu sker, söka i stället öka deras arbetsduglighet och förlänga den?
Huru olika var ej uttrycket i de små galiziskornas ansikten mot det, som jag nyss såg hos de unga svenska fabriksflickor jag antydt i början af denna uppsats!
För de förra finnes en framtid, efter deras förhållanden lugn och trygg och med eget hem.
De kunna nå den genom eget ärligt arbete och genom att låta sig ledas af de manniskoviinliga händer, som nu utstiriickas mot dem.
För de senare?
Hvad öde gå de svenska fabriksflickorna till mötes?
Cecilia BdGth-Holl~tberg.
Från Norge och det stora skolmötet.
Kära Redaktör!
Att skrifva om det stora slcolinötet, soin du bad mig om, är iugeu lätt sak.
För det första därför att alla tid- ningar varit uppfyllda af stenografreferat öfver detsamma, och för det andra diirför att med basta vilja i världen kan man ej vara mera &amp; n på ett ställe i sander, och mötet arbetade samtidigt på 5 eller G olika afdelningar.
Låt mig därför först f % slcrifva en inled- ning.
Om nu denna möjligen kommer att i längd öfverskrida själfva ämnets behandling, ' så får ' du vara öfverseende och icke sätta en typisk skolkrias måttstock på mitt skrifveri.
Att mötet för många lärare och lärarinnor haft en mycket angenäm inledning beror i förgta hand på att vår järnvägsstyrelse beviljade prisnedsättning (halft pris) redan från juni månad.
; man kunde därför för billigt pris resa till någon af våra e 9 a fjällbygder, t. ex. Jämtland, eller till Norge.
eda; den 12 juni var jag i Kristiania.
andarnålet med min vistelse därstädes var närmast att besöka några af stadens flick- skolor, d&amp; som bekant de norska skolorna arbeta afven under juni ' m h a d.
Jag vill emellertid afr %da alla dem, som vilja skaffa sig en verklig föreställning om de norska skolorna och deras arbete, att använda juni ' månad till studietid.
Då vander sig niimligen skol- arbetet h~ifvudsakligen kring den stora axel, som heter f örberedelse till den stundande examen och framför allt till smiddelskoleesamen » *:.
För vår svenska icke-examensvanda uppfattning förefaller denna axel alltför domiuerrinde i skolans lif såväl för lärare som lärjungar.
Enligt alla skolföreståndares och föreståndarinnors utsago skulle september och oktober vara de lämpligaste månaderna för att stu- dera norskt skollif.
Man arbetar då i ro och lugn - man har ng- stan S månader kvar till examen.
J a g öfvervar examen i fiere am- nen och miste intyga, att den hade en ganska privat karakter.
Examinator sysselsatte sig en hel timme med omkring 7 flickor, klassen var nämligen delad i grupper; en censor och oftast skolans föreståndare voro de enda närvarande.
I » Ola£ .Bergs skole » var P) Denna examen aflägges vid 15-16 Ar och öppnar tillträde till en del praktiska banor.
r&gt; .. lrtiuin » (studentexamen) aflägges af dem, som så önska, 3 år senare.
jag med om skolkökets middelskoleexamen.
Den var b&amp;de teoretisk och praktisk och tyc&amp;tes mig lämna de bästa möjligs resultat man kan vänta i förhalande till den korta undervisningstiden (2 t r i veckan).
Flickorna lagade mycket god mat.
Då emellertid skolans lägre klasser vor0 relativt utanför exa- mensinflytandet, besökte jag dessa.
Det var en gliidje att höra de små - gossar och flickor - lasa upp utantill stycken af sitt lands skalder.
De läste sannerligen med kansla och öfvertygelse, de srnå - man kände, att hvad de laste upp var deras andliga egen- dom.
De ha också kallor att ösa ur!
- Det möter inga sv&amp;rig- heter att vinna tilltriide till skolorna i Kristiania, man blir öf~erallt mottagen på det viinligaste sätt.
Men Kristiania har mycket annat att bjuda på.
än skollif.
Eri- stiania har på de 10 sista aren blifvit en storstad.
Den som har sin bostad i hörnet af Karl Johans- och Akersgatorna får vara med om en » f ~ r d s e l » och ett lif, som man icke ser på många stiillen i Stockholm.
Hvad som icke minst bidrager till detta intryck af stor- stadslif iir de elektriska.
spårvagnarna.
J a g kunde skrifva ett helt kapitel om dem.
De göra ett outplanligt intryck.
J a g har först njutit af dem under en tid, då m m gick så litet som möjligt för den tryckande hettans skull, och sedan under skolmötets dagar, då man gick s&amp; litet som möjligt för det ösande regnets skull.
Dessa hiirliga vagnar genomkorsa staden i alla riktningar och iiro försedda .med stors spegelblanka rutor, så att man njuter af en fri utsikt.
Om aftnarna gro de upplysta med 8 stora elektriska ljus i slipade glaskupor.
Man är midt i en illumination och Aker som i en ofarlig och stadgad fyrverkeripjes.
Man kran ej annat &amp; n sanda kiinslor af medlidande och sorg till våra stackars spårvagnshastar och känslor af skam till de små fotogenlamporna i våra spårvagnar.
Men man måste vänja sig vid dessa ~lekt~riska vagnar.
De första dagarna är man öfvertygad om att man måste bli öfverkörd vid en eller annan gatukorsning - men då man ser, att hrarken andra manniskor, droskhiistar eller hundar iiro riidda eller bli öfverkörda, s&amp; upphör man sjalf att vara rädd.
Dessa elektriska vagnar synas mig vara ett slående exempel på ett drag i våra bröder norrman- nens lynne: n5r.
de finna en sak god och anvandbar, så genomföra de den helt enkelt.
De behöfva icke ithg betänketid.
Och med de elektriska vagnarna har det lyckats förträff ligt!
Hvad som för öfrigt genast faller oss i ögonen i den norska hufvudstaden ar rikedomen på trädgårdar och planteringar.
Kristi- '
ania har verkligen en stadsdel med trädgårdar och landtliga hem; villorna äro icke förvandlade till stenkaserner.
Det lönar mödan att spatsera t. ex. utefter Drammensveien.
När skolorna sluta, då flytta alla, ' sorn det kunna, ut på ian- det, till villor i närheten eller oftast till bondgårdar eller sanatorier.
Studenterna ta ränseln på ryggen och bege sig till Jotunheimen, dar 2ir det iikta turistlifvets medelpunkt.
Den är ej en god norr- man, sorn ej .gått öfver en bra eller rott på en fjallsjö: Skola och hem fostra också barnen till att älska sitt land och dess natur.
Norges stora dalar är Gudbrandsdalen den, som under de ' Af senaste åren dragit till sig de flesta » landliggere ».
Detta i följd af den nya jiirnvägen i - denna dal.
Där växa de nya stora sana- torierna upp.
Men följ mig nu i stallet till Valders, där det ännu ej finnes järnväg och mycket få ' sanatorier.
Blif ej.
rädd för vägen; vi kunna färdas mycket Bekviiint ditupp.
Vi resa först pil järnvag förbi Drammen upp till den vackra sjön Spirillen; så g å vi ombord pil järnvägens nya bekväma ångbbt.
s o i f ö r oss upp till Sörum.
Dar välja, vi oss genast ett ~köretöi)), efter behag: » kaleschevogn », kariol eller fjiiderkiirra - helst det senare, ty i kärra kan man se sig onikring, och man åker bra.
Skjutsen blir visserligen .litet dyr, men som ersättning lefver man så billigt däruppe ' i Valders.
Redan uiider d e n första milen ha vi blifvit goda viinner med v8r slsydsgut.
Natten tillbringa vi på Fjeldheim, dar vi söfvas till ro af den stora forsen.
Följande morgon fara vi 1x5 den nyanlagda vägen, som slingrar * sig fram p&amp; branten af en fjällv$igg - ett sannt vägbygg- nadskonstens milsterstycke.
Vi kunna se den klara ljusgröna Beina nere ' i den djnpa fjällklyftan; i fjärran se vi snöf,jällen.
Detta iiï n %got annat &amp; n att sitta instängd i ' en järnvägskup6 och andas sten- kolsrök.
Här strömmar fjälluften oss till mötes.
P&amp; eftermiddagen äro vi framme vid vart inal, Volden i Vestre Slidre, 1300 fot öfver hafvet.
Här har du .skogkladds åsar, snöfjäll, den stora fjorden och vackra blomstrande &amp; agar.
Och här ' är ej dystert eller ödsligt - därborta ligger den gnmla kyrkan och prästgarden och strax bredvid doktors- bostället och atskilliga gårdar.
På Volden, där högst 20 gaster rymmas, blir du snart hemmastadd, och.
stallets värdinna har dess- utom den husmoderliga e,aenskapea att kunna locka frain allt som ar godt .och gladt och friskt hos sin stora familj - och vi höra snart alla .till familjen.
Du Ilax mycket snart glömt, att dn bor i ett .pensionat; du letver i ett godt norskt hem. '
Att lefva här i Slidre, det var verkligen en god förberedelse till .det stora nordiska skolmötet, ty har vaxer skandinavismen af sig sjiilf.
De tre nordiska språken ljuda om hrarandra.
lien detta iir icke niigot utmärkande för sommaren 1900.
Har mötm norrman, danskar och svenskar hvarje sommar; hiir knytas nyn viinskapsför- bindelser och här starkas gamla.
Har slås inånga starka trådar in i de band, som binda oss Nordens tre folk.
samman.
Nen innan vi fara ned till skolmötet, Ifit oss fylla vara lungor med högfjällsluft.
Falj mig därför upp till Frikstadssiitern, som ligger 3,000 fot högt.
Vi komma ditupp p&amp; 8 timmar.
Vi r o först öfver fjorden; kanske har du ej förr sett lommen, simfAgeln, som ibland springer på vattnet och ibland dyker, sa han försvinner p&amp; en stund - har har du honom.
Och där invid ön ser du en hel rad andungar.
Vi g å i land vid Frikstad gård, och så bär det a£ upplit, uppåt.
Stigen ar styckevis brant och går genom de små wpladserne)) (torpen) och genom granskogen.
Efter 111.3 timmes gång äro vi uppe, men lyckligtvis ej framine.
Nej, nu kommer det allra bästa - nu äro vi uppe på den stora fjällvidden.
Vi kunna ej längre se ned i bygden, men i stallet se vi i norr Jotunfjallens hvita bräer och svartglänsande toppar och i öster de l h g a bl&amp; åsarna, som gränsa mot Gudbrandsdalen.
På fjällvidden ar det lätt att gå - inga backar, och den friska fjiilluften borttager hrarje känsla af trötthet.
Tro ej, att den stora fjällsliit~ten iir enformig, nej den ar beklädd med en matta, vafd af den mörka dviirgbjörken, den ljusgraa sälgen och det blågröna enriset.
En så vacker matta har du aldrig sett förr.
Nu höra vi korna råma, fåren springa för- skräckta i en lång rad och vi hörs getter bräka - snart äro vi framme vid sätern.
Värdinnan, min gamla goda vän, den vänliga Xaren, tar emot oss.
Ron dukar upp säterkost: gul mjölk med svalders-klinings och andra goda kakor.
Till middag f8 vi » flöde- gröds och pannkakor och till kaffet gräddvåfflor; till kvällen vankas sur mjölk med tumstjock gradde i en stor träbunke, farskt smör och mesost.
All vanlig mat att förtiga.
Bredvid sin säter har Frikstsdgfrdens agare byggt upp ett trefligt tvAvAningshus, där han tar emot sommargäster.
Och det ar sannerligen harligt att lefva en tid däruppe.
Nen man måste an- tingen rida eller gå dit upp, ty den iitlofvade körvägen låter ännu vänta på sig.
Visserligen finnes det personer, som Akt upp i en kärra, men detta sätt att färdas beskrifves af alla dem, som varit med därom, som nagot i hög grad uppskakande; man liir behöfva
ett helt dygn för att Ater Iromiria i jämvikt.
Diiremot, att rida upp i Frikstadgårdens gaillla brndsadel, det ar som att sitta i en lämstol qcli mkta färdas upp i luften.
Vi vilja stanna öfver natten, men p&amp; eftermiddagen göra vi en liten fjällvaudring; vi g &amp; upp på » Vesle Syndina, som ligger riitt öfver priistsiitern, för.
att se på utsikten.
T7i stå midt i den f,jiill- värld vi se omkring oss.
Du kan aldrig få en battre karta öfver den del af Norges land, som ligger » en trappa upp)).
PA de mils- vida slatterila ser du bl8nkande.
fja.llvatten och risslande backar, lclungor a-f sätrar med sina gröna vallar och som ramar åsar och fjall.
Dn vet ej heller hvad fiirgpralct och belysningar ~ i l l saga, förr an du varit hal.
uppe.
Och s&amp; kan dn f&amp; se fjäll-lemlarna Irilti, mellan stenarna, ripungarna hoppa fram ur buslrarna och SK den lilla fina, vadaren med sitt röda bröst, han som af fj&amp;llfolket l~nllris » fleldplistern&gt; efter sitt hvisslande ljud (plistre = hvispla).
Men nu iiro ~7i åter vid slitern och den lilla rödkindade .Beret har ordnat våra rum.
De .&amp;ro alldeles lagom civiliserade för att.
vara till fjiills: ljusa och luftiga med bj5ilkvfiggar och t-riistolar, och s&amp; en bred slcön.säng med - reshmadrass.
Det gr nsrnligen så, att d&amp; turistcivilisationen drog fram genom Valders, representera.des den af bland andra en sadelmakare, som stannade p&amp; alla giistgifvargfirdar och llotell och gjorde afstickare upp till fjlillszlnatorierna och » lavede springfjfer- madrassera.
Den sadelmakarens namn borde hiillas i B r a eller kan- ske hellre deras, som rekvirerat honom.
Följande dag viirida vi &amp; ter ned i bygden -- det kan ej hj&amp;lpas.
Min danska van har varit uppe redan kl. 6 för att fotografera.
Hon har nämligen en kamera, och i den har hon förevigat gamla bedste- mor, som &lt;ii.
niira S0 &amp; r, Naren och alla hennes barn och dartill kor, får, getter och åtskilliga fjällv5ister.
Vi göra en titt ned i » Italien », soin.
ligger &amp; ras nedanför siitern.
Det ar en dansk artilleriofficer, som förlanat stallet detta sydliga namn; diir vaser niimligen en björkskog, i hvilken man kan finna ett relativt skydd, d&amp; den barska fjallvindeu ibland far alltför hårdt fram kring siiterns ngrmaste omgifningar.
Dli du hör talas om fjällets björkar, skall du ej tanka på skttlandets romantiska och förn&amp;mn hängbjörkar.
Fjällets björkar se på a f s t h d L I ~ som en samling äppelträd och .plomrnontrad, högre bli de ej.
Och ser du niirmare p i en slidan fjallbjörlr, så kan dn se hur den lcampat .for tillvaron; stammen går ofta i sicksack, bladen %ro tjocka och Iiiderartade och fjlillvinden Bar farit hårdt fram i kronan.
Ofta hiinger en svart laf som stora sorg-
florsfestoner ned fran grenarna.
Men vi få ej dröja blarid Italiens-; triid; vi plocka eidast med oss nigra af fjiillets fagraste SIII; blom- mor, den högblå gentianan och den röda fjiillnejlikan; ' i våra hattar siitta vi dviirgbjörlcsris.
Så, bar det af ned igen!
Vi återse den blanks fjorden och den viinliga bygden och sb frtiga vi.oss sjalfva: hvilket %r fagrast, fjallet eller dalen ?.
Jag kom Jb ovillkorligen att tanka på.
en liten flicka, som da hon blef tillfrtigad, om +on ville ha pliittar och sylt eller bakelse, genast svarade: » Om jag kan få lof och få pliittar och sylt och bakelse ».
J a, f j a l l ~ t iir friskt och hiirligt och dalen ar ljufiig .och skön.
Den 4 aug.
slrt ?lle jag lanma Slidre för att fara till skolmötet.
Det Iriindes h h d t att viinda ryggen At den, hiirliga naturen och att skiljas från alla Slidreviioner, ej minst fi4n de danska viinner, som med sång och musilr förljufvat v8ra aftnar.
Ja, det ville till en degs åkning i regnslriirsr~och en.
half dags inpackning i Vest- banans jiirnvCigskup6, för att, få .bukt med friliiftslr&amp;nslornn och för att komma ihåg, att inari också slculle vara pedagog.
JUen i mörka vinteraftnar lninna vi i minnet 1Rta de ljusa sommardagarna i sko- gen vid Slidrefjorden komma åter med sol och fjallnft.
,.
(Forts.) fiillg Zrq.strÖm -- Intryck från ett sominarslott.
Bvilken stamning hvilar det ej öfver våra gamla lustslott!
Och förnnderligt, hiir verkar icke tiden iitplånande.
För hvart ar tyckes stamningsfullheten bli allt intensivare.
Det kommer viil daraf, att lustslotten alldeles förlorat den lrarakter som ligger i namnet: att vara till för det kungliga hofvets lust och förnöjelse.
Nu ligga de niistan året om tomma och öfvergifna, som vackra minnen blott fran ett förflutet, och vaxa år från år, oberörda af ti- dens viixlingnr, in - i stiimningsfullhet och poesi.
Att de med vara dagars pietetsfulla omsorg för allt hvad historiska ' minnen heter nn- derhiillas och bevaras som dyrbara Iilenoder, liimnade i den svenska statens vård, borttar ingenting af deras behag.
Det hvilar tyst- nad och ro, Iranske något af enslighet och vemod öfver de gamla
slotten, men ej ett spår af förfall, som hur pittoreskt detta %n kan iörekomma, då m m laser därom i böcker, i verkligheten ter sig, larigt mindre anslående.
Haromdagen förde mina steg mig till Ulriksdal.
Hur vii1 stämmer ej hvad jag nyss sagt iri p&amp; det lilla hvita slott.et, dar det ligger halft förgatat, speglande sin svarta spira i. Edsvikens lugna vatten, på, en gång leende inbj~idande och melankoliskt dröm- illande.
BIen det iir icke i sjalfva slot,tet m m Aterfinner den stsamning h v a r o ~ jag talat, därtill ar det alltför stiilöst och litet impone- rande, nej det är i parken man skall söka den, och htir koinmer clen dig liksom själfmant till mötes.
Hur oberördt af tiden är ej iilit ind der de härliga triidenl, Oberördt, sade jag.
Nej, tidens hand lir aldrig sysslolös.
Ibland fal.ler den tungt och tar girigt ifrån, men ofta, liksom här, lägger den för hvart Ar till stället ett förskö- nande plus, och man råkar för hvarje nytt besök i förvåning öfver Iiur vackert det iir.
De selrelgamla traden iitveclrla fritt sina kronor, det blir allt skuggigare och lummigare i de cljiipa allkerna, budragerna växa allt frodigare, griisiriattorna synas friskare och rikare och bl.ommorna, som pryda dem, prunka med sinn härliga fiirger, utan att fraga efter att de nuinera äro till endast för att gladja någon enslig van- clrart: eller en anspriikslös söndagspinblilr.
Ståtligare liudalleer an pi % Ulriksdal får man leta efter.
NSir de st&amp; i blom och tusentals bin surra kring de blekgröna blomkla- sarna, skall man söka hit ut.
Lindblomsdoft och lnstslottsroinantilr höra till~ammans, och aldrig känner jag denna på en gång söta och berusande blomlukt utan att i tankarna återföras till min barndoms glada Ulriksdal.
I drottningallen, dar lindarnas lrronor mötas och bilda ett hvalf, falla skuggorna djupa.
Har ar stilla och tyst som i en kyrka.
Slår man sig ned på en bank, ar det blott med långa mellanrnm ens betraktelser störas af någon lustvandrare eller en tradgårdsdriing, sysselsatt med att vattna de vackra blomgrupperna framför slottet.
Man har således godt tillfalle, om man har lust att lat,^ fantasin vanka om i det förflutna.
Sii långt som till allonge-.
pernkernas och styfkjortlaroas, karusellernas och herdespelens tid, till tredje Gustafs dagar, dit det fordras historiska l~ziinslraper och bel&amp;- senhet iiimte fantasi för a t t.
nå, behöfver man inte gå.
Men har man haft sin barndom ia i 50- (30-talet och h9 ens ungdoms glada sommardagar förflutit i omedelbar ngrhet.
till lustslottet rid Edsvi- *.
kens strand, behöfver man icke ransaka någon annan historisk ur.
kund an sitt minne för att kalla fram en och annan bild fran et.t typiskt ~ l r i k s d a l, jag mennr Karl den femtondes.
Hvad skulle de ej allt ha att berätta, de uraldriga lindarna i drottiiingallh!
Kanske de lil~som jag minnas en viss liten episod, som en gang utspeltes under deras gröna hvalf?
Det var i shitet af augusti 1859.
Trå sinå flickor spatsera en afton i Elriksdals- parken med ett par äldre damer.
I drottningallin meta de en an- nan liten jamnarig flicka, Möljd iihen hon af ett par dimer.
Denna lilla flicka lir kladd i en svart baregekladning med rninga ~.
f v i g ~ volanger enligt tidens mod, på hufvudet bar ' hon en stor seliiifer- h i t t med långa fladdrande svarts band, i handen en liten hvit vide- korg, fylld med persikor och blå drufvor.
Hur de förstnämnda S&amp; flickorna vor0 kladda och hvad de för öfrigt buro för att.ributer, det ha nog de gamla traden ej lagt på minnet.
De voro ett par vanliga sin&amp; flickor, utan någon som helst betydelse, som gingo i skola i staden om vintern och om sommaren bodde p&amp; soinmarnöje i e d sina föriildrar i närheten af slottet.
Men flickan i den svarta baregekladningen, henne hade Clrikx- dals lindör allt skal att minnas, ty det var prinsessan Lovisa, Karl den fenltondes dot-ter, hela landets lilla sessa, och det r a r efter sin farfader, d m goda kung Oscar I, hon nu bar sorgkliider.
De sinå flickornas följeslagerskor roro bekanta och snart, utan vidare ceremoni, var presentationen gjord.
Prinsessan bjöd på druf- vorna ur sin korg - den tiden en sällsynt delikatess -- och efter en stund var leken i £id1 gång.
S o g böra de gamla lindarna ha susat ett uppmuntrande eko åt de friska skratt, som geiiljödo under deras hvnlf, och gladt sig åt att lilla sessan en g h g likt andra barn fick roa sig otvunget och barnsligt, fast de viil emellanar.
betank- samt torde ha skakat sina kronor åt de smR leksystrarnas fisidosit- tande af all hofetikett, då de vid kappspringning och andra taflings- lekar icke raknade för ro£ att låta prinsessan dra det kortaste straet.
Bilen n11 skulle kon visa dem sitt stora konststrcke.
h e r en af de små kanalerna var kastad en spång.
Kanalen var hvarlrcri mycket bred eller mycket djup, ej heller spången q c k e t smal, meu att utan hjlilp balansera sig öfrer till andra sidan r a r ett koust- stycke 21 la Blondin - Atminstom för en prinsessa.
Lhgsamt, långsnuit, under iakttagande af den största försiktighet vigar sig den lilla kungliga ekvilibristen ut iifver den gapande afgrunden; fjät för fjät gir det, sakta, sakta, men nu n t h hon på andra sidall,
hälsad af de betlodrande lisklidarinnoriitis appliidet.
Så tillbaka samma vag och $B &amp; miia sätt.
~ o n s t s t ~ c k e ar t utfördt, .och prin- sessan mottog rodnande af stolthet och glädje lyckönskningar.
för sin miirk&amp;rdiga skicklighet.
Att de and&amp; s$k flickoina i ett par skott taga samma hinder väcker ernellertid.
' till deras förvaning ingen vidare ' uppmärks~rnliet.
Så förflöt en tiinme el ' ler par.
Då slår klockan i slottstorhet några slag.
Kamrnarfrun ger en vink, lilla sessan afbryter tvärt sin lek, räcker vänligt handen till afsked åt de små lekkaniraterna och snart har hennes luftiga svarta klädning försvunnit mellan träden.
De andra två stå förbluffade: vara prinsessa och ' behötva lyda utan ett miick och sluta leken just då ' det var som fciligast for att - g&amp; hem och lagga si-!
Hade de var: t prinsessor så ..::.
Men Be gamla lindarna visste biittre.
De hade växt.
upp i hofluft och deras sekel- gamla erfarenhet hade ' lärt dem,.
att ' eu kungadotter .har .t.
o. m. sina lekstiinder afmätta efter hofetikettens klocka och iitt den som är bestä ' md att befalla .först niåste öfva sig i lydnadens ' stränga skola.
Men så långt i - 1efnadsvishe.t hade ej vira små borgkflickor hunnit. '
.
ra.
.
!a * * t:.
.
.
.
.
.
.
.
.
Den ' har ' relaterade lilla epigoden, flyktig likt den so mrnarflakt som " far fram i lindarnas bionoi-, tilldrog sig på ' den tid d&amp; Ulriks- dal ännu ej ngtt den glans det- sedan under loppet af följande tio- tal skulle få, d&amp; Karl den ' h t o n d e med sill lronstnarliga sans- af detta sitt ~lshlingsställe skagadi? '
ett litet päratlii;.
en iikta y d a, vacker genom sig sjalf,] hen dubbelt så genom sin leende, dyrbara, infattning.
Hit flyttade ' hafvet regelbundet ' hvarje sommar och ' har i " - en jä~uiförels ' evin tring och obekviim bostad hade de kungliga sitt .. sommarnöje.
Och hela grannskapet &amp; ände sig på ' ett eget intimt ' satt SS; förtroligt ' med den kungliga grannfamiljen, nästan ' Forn om dess medlemmar varit allas inrsgiingesvänner och bekanta.
Man-såg dem ju år från år komma tillbaka, liksom man sjdf för hvarje sommar ' drog hit från staden.
Bvaije dag kunde man vara saker på att rnöt.a kungens statliga gestalt på vägarna oinlsiing slottet, liksom drottning Lovisa och lilia sessan ofta sågos spatsera i pidren; ett vänligt le- ende och en nick ' besvarade alltid ens lilla tafatta, allt annat än hofmassiga ' nigning.
SA var det festerna: e % friiinmande ambassad, en militä-rrevy, ett bröllop vid hofvet.
Med måste man.
Vi barn kläddes i v&amp;ra basta n~tteldukskladningar och finaste broaerade byx- hålkar och s8 gic.k man en coi-ps för att se på ståten.
I, '.
Sommarelis stora evenemang var dock midsommaraftonen och dansen kring majstången.
Det Tar ett nöje, hvari hela trakten del- tog, från kungeii till den simplaste stulldrhg.
PA den gröna ängen midt f ör stallbyggnadern: ~ restes ma jstfiiigen, ett ~ a l d i g trad, t lc18dt med löf och omviradt med bloinmor.
Ett dansgolf lades om- kring stdngen och hkr tråddos dansen lusteliga vid regementsmusi- kens toner.
Det var i ordets bokstafliga bemarkelse en blandad societet.
Kungen och drottningen, hofdamer och hofherrar, filla frölrnar och mamseller, dalkullor och jungfrur, löjtnanter och lra- detter, gardister, driingar och stallknektar, kungens piprensare Tock- son, svart, och ullhårig, prius Aiigust, glad och gemytlig.
Iugeii var för högt uppsatt eller för lagt ställd för att ej kunua vara med 1x5 balen.
Och de förstnamnda hade siikert icke minst roligt.
I den ofantliga, om midg8rdsormens slingringar phiniiaude ' långdansen kunde alla, som hade kurage att huggs sig iu, vara med.
Har skgs lilla sessdn, nu uppväxt till en lång, smart ung dain, hvitkladd och med blåklintskrans p&amp; håret., midt i kedjan, infattad i n4gi.a skyddande länkar af hofdamer.
Har hugger prins August sig i u mellan en lång rad med dalkullor, några kadetter följa exem- plet.
Piprensaren, balens priino amoroso, bildar en skinande svart flack midt bland eu miingd jungfrur, och hans granna tiwkiska l i d?
gör en lysande effekt mellan Iivita hiifvuddukar och ljusa kattuns- kjolar.
Hyrkuskar, som skjutsat nAgot harskap fran Stockholin, blanda sig gladeligt i dansen och deras fotsida rockar fladdra för vinden; bonddrtngar och gardister triinga sig helt ogeiieradt in blanc1 en flock fina stockholmsiriamseller i hvita gwibnldilif och vida, pösande taftskladninger.
Men ingen krusar p&amp; midsommaraftou.
Om hvita glackhandsknr svartas af grofva bondnäfvar, galler det bara att hålla god min.
All prisnosighet liksom all sorg är bol %- lagd för dagen och de kungliga äro de första att gifva exemplet.
För öfrigt förekommo m h g a personer med klingande och berömda namn vid majstångsfesten, hvarom den tidens kröuikor IIOS veta att beratta, och den traditionella kungliga midsommardansen vid Clrilis- dal har som bekant haEt mAnga skildrare både i ord och bild, lik- ' som det glada minne jag hiir som flyktigast Aterupplifyat &amp; ert af iiiikgen som var med på ett mycket biittre satt kan kompletteras.
Ja, detta via från de glada TTlriksdalssomrarna.
Sedan kommo andra., mindre glada, skuggorna började breda sig kring det leende slottet, det blef tystar.
: i allkerna, midsommardansen inställdes Blrjksduls blida hsrskarinnn var den första som gick bort.
Så kom
den sista sommaren, d&amp; det lilla Iiistslottets kimglige.
herre blotat på ett kort besök gastade sitt filskade Ulriksdal, innm han drog bort till främmande land för att ' söka d&amp; halsa, som icke kom åter.
Och han själf kom ej heller nlgonsin tillbaka, och så var det kapit- let i Ulriksdals historia afslutadt.
Allt detta kommer nu så lifligt för ens minne, d&amp; man vandrar i de gamle kända allberna och fördjupar sig i parken, där kanalernas grumliga vatten precis som fordom omsluter de sin.&amp; mystiska » Kär- leksholmorna)), liks fuktiga och myggo~svärmhde som för 40 år sedan.
Men iifven för dein som tillhöra ett yngre shkte och för hvilka inga hvarken .glads e: ler vemodiga id6,associationer iiro förknippade med platsen, iir Ulriksdal ett IjuHigt ställe, som val förtjänar att besökas och i hvars park inan kan drömma bort en stilla sommar- afton.
.
L. D-22.
(Cr Henri-Fridr A~niels cliktsnmling Your ri jour, Paris 1880.)
Vid uppvaknandet.
Hvad iir det som invid min biicld sig f l o c l ~ ~, niir, jag- on7 morgonen slar ögat opp?
Det Gr cle fiender, som sömnen .lockar till .frcd en st~znd, - belcymi-ens vilda tropp.
Necl saknad minns jag hula det fordom kandes, iin i gliidjetakf; mitt hjiir-ta slog, nar fil11 a f löften var den dag soni tiindes och full a f lycka var den dag som dog.
En kyss vm * fordom hvarje gryningstimme, en l i p s pc?, ögat, se ' n jag slumrat trygg, -- och ni1 H,z8 dagens fo ' rsta gyllne strimma ett pislirapp I ' v i n a ~ ~ d mot e slafiiens rygg.
Mitt Iijiirta lzör med 1ci-alet niirti hop, de 1efr.a standigt vid hrtirtindras sida.
Niir kralet somnar., tj7stnar.
liiirtats r o p; niir kvalet vaknttr, börji~r hjiirttit lcviclit.
Som fiiizgar onttrade med stimma liink.
som .sla.fvar, fwilktl samma piskslag sniirta, och smidda fast v i d samma i * odclrtrbiinli, s&amp; ro de stiindigt, GvaIet och mitt Itjurtii.
En siil1sa.m fagel hjiirtat Hi *, a f 6trA skiilfr-ande och fialrtm, det är rebelliskt ' mot &amp; II tuktan, och dock dess flykt mot snaran bar.
Sin ynnest nyckfullt det beskar och än det prisar, &amp; n det lastar, det hatar och det hiiller kar, det binder sig och bojor kastir, det ndlcrts tamt - och bort det Imstar.
En siillsam fhgel lzjiirtnt iir, som alltid.
söker, aldrig rastar.
-, -.
svekfullt ' oc12 än mött a f svek, d@ mellan Ijus och mörker s ~ ~ i n g t i r: an fljr det slrramdt friin ~lskogsleli, an sveder karleken dess vingar.
Sin fiingenskap i s i n g det Mir, men sliipps.
det ut, sa t p t r ~ n r s h g e n.
En siills,am filigel l ?ja.rtat Hr, - som trifïes blott.
niir han Hr fingen.
V i t - i sjalen.
Ur sjiiJens lönligaste ' gömmii,.
.
e12 i r r g n g dit ej Ijuset nål;.
o zzxder!
nu jag kanncr strömma en fliikt ifrRn min flydda vik.
.
.
.
&gt;din storhetsdröm, glömd.
och förskjuten, min ungdom s irrande begiir, min s1.iygga 1 iingtaan, gngsligt s1 u ten son2 liljans kalk då natt Gr niir; Den ynglingsglöd jag ville bringa till elden p&amp; det $dl&amp; hiird; den Alig, som - briinde mig, att svin,- .mig uppat mot en okiind viirld; De skatter jag så liinge saknat, det Iiiira, som en &amp; ng mig flytt, -- har detta döda Ater vaknat och nalkas det mig nu pR nytt?
I k n någon lziigring s6 ha bllindat mitt foima lzjiirta, som jag mist,.
att det sin Iiinga landsflykt iindat och viinder &amp; ter hem till sist?
Jag Ilör en.
röst inom mig jaka, en eolston son2 dal ' lrar.
spröd.
.
.
O kom tillbaka, kom tillbkka, d u somjagliinge t r o t t v a r död!
- O c h ma din sling p&amp; nytt mig föda att lef1-8 om igen min vQr.
Ja, viiclc min ungdom friin de döda,.
d u dröm bild ifron flydda år! '
' Klara Johanson.
Alliance nationale de societks férriinines Suisses.
I förbundsstaden Bern slöto delegerade från schweiziska Itvinuo- föreniugar d.
26 Maj en allians till ömsesidigt skydd.
Inbjudan och förslag till stadgar hade utfärdats af fyra initiativförenimigar, niimligen O ' niolz des femmes de Gentke, L ' 1zion [les fenzmes r7e Lnzrsnmre, Cizio11 fiir Ernuenbestrebungen i Zurich och F~.ctzte) ~h.o~tfere~zew z m.
Eiclgm- Iii.ezrz i Bern.
f a s t ä n sjalf löshäst, begaf jag mig i Dagnys intresse iistad för att bevittna tilldragelsen och kiinde mig hjärtans glad, att mina l h g t ifrån emanciperade landsmaninnor sent omsider kommit under- fund med att organiserad sammanh~llning blifvit en nödviindigliet och att lokala föreningar med begriiilsade intressen gjorde klokt i att söka central anslutning ined vidgad synkrets i likhet med andrtt nationers kvinnor, som bildat nationella och internationella förbund.
Så nu är det gjordt - denna nutidsandens spada ättling lefrer och hvilar stadd på tillvaxt i Schweizervaggan.
Pöriitom delegerade från 40-50 föreningar infann sig i Hvitu Korsets svartkliidda palmsal kl. 11 f. m. en intressant sviirm nf stadens damer, till och med ett par manspersoner med grinad hjässa.
Pyra de näpnaste tarnor i bernska bonddriikter, skimrande af sex- dubbla silfverkedjor, filigramspgnnen och styfva lintygsarmar, trip- pade omkring, logo med gropar i haka och kind under svarta spets- mössor och utdelade röd-hvita bandrosetter samt musiken till de sånger man iimnade sjunga i kör.
För att bryta isen och breda helgd öfver ett möte tillgripa schweizarna helst sina tändande fosterländska visor.
Till en bekant melodi sjunger då hvar efter sin nabb p5 franska eller tyska.
Sålunda uppstämdes först Grutlishgen, det, var gifvet; 18ngre fram kom sedan » Rufst du, mein Vaterlandz, - och sist klämde man till med Mozarts förbundskör ur Trollflöjten med Atskilliga textvariationer lampade efter tillfallet.
Det gick ris- serligen i något släpande, psalmlikt tempo, men bra lat det anda.
Sången sitter i ovanskligt sedan skoltiden och följer en genom lifvet, om ock rösten detonerar eller &amp; r skroflig vorden.
I god tid hade jag fattat posto vid pressens bord och såg mig om i p.aluisalen, som erbjöd den trefligeste tafla af demokratiskt samhällsskick i dess prydno.
Här sågos de sista franska moderna i vardrakterna jämte forin- och - stillösa söndagsgångkliider.
Har syntes representanter från republikens arbetshardar på alla områden
f r h den rödkindade folkskolliirarinnan och den bleka fabrildiickan till den viiderbitna barnmorskan a£ den duktiga sorten, som ilar på kii1 ' ke i bergstrakten, på velociped öfver högslätten .till patienter på ensliga gardar.
Patriciskan af urgammal ätt stigs &amp; ck % sin fina, smala.
hand till hiilsning utan spAr af nedlatande och denna omslöts af valkiga fingrar i ett Iraniratlikt grepp.
Sorlet * i bikupan öfverröstade störtregnet utanför de mtilade fönstren.
J a g stod i ragen för en bradskande, klotrund gumma, som kom rullande på gången.
Hon hö11 stilla, log mot främlingen, räckte fraiii sin ryinliga svarta vante och sade: » Iii on.
se ser,-e In nzfl.in! » Ifidtemot mig satt en i juridiken sliingd matrona och förklarade för en kvinlig socialdemokrnt från Ztirich en tryckt petition tillför- hundsrådet o111 Bnilring af vissa lagparagrafer angående gift kvinnas aganderätt och franskild hustrus namn samt begärde hennes namn- teekning för sin förenings riikning.
&gt;&gt;Peta sjdf dit namnet- för mig med detsammas, ljöd det pA bredt, godmodigt bygdemål.
» Nog liar jag godt reda p&amp; mig alltid, nien ined skrifningen går det ändå uselts.
Bad0 i samspr&amp;lret och debatten var det tydligt att det fransyska elementet ar mera taltrangdt och bar lattare att uttrycka sig än det tyslst-schweiziska, som viiger och vkljer noga innm det öppnar mun.
I talarestolen stodo tv&amp; presidentskor, ömsom tj %ustgörande som ' talarinnor och tolkar.
Ordf ör anden, fröken h el ena v. Miilinen, en alskvärd, aristokratisk personlighet, ryckte i sitt hiilsningtal alla med, som kunde följa hennes rena klara ' tyska.
Stackars de i tyskan olrunniga frAn vastra Schweiz, som gingo miste om det dråpliga talet med dess fina lekande humor.
Van som jag varit i.
Nya Världen att höra vältalighet från kvinuomun, att lyssna till mrs Livermore; miss Willa-rd, mrs Lock- wood etc., var det icke utan en viss beklämning, som jag för första gkngen i hemlandet motsfig tal af en schweizislr förkampe i kvjnno- frågan.
Nu stodo dar tv&amp; och visade sig båda snart nog .vara öfver-.
dangare i konsten att tala p6 b %de tyska och franska.
M: llo Cm~zille Tridart.
från Geneve, som stod bredvid ordföranden lugn och ståtlig, talade ej endast rakt pil saken med vid syn på frhgan, utan hade en rent af förbluff ande fardighet att blixtsnabbt tolka tyska anföranden och motioner på.
elegant franska, utan för- beredelse, med klart återgifvande och sakert grepp på andemeningen.
Det skedde - soin ett lekvei.1~ och var i spriikligt afseende en stor-
bragd,.
Endast bygdemålens mysterier trotsade hennes talang, om hon ej fick hjälp af ordförandens tillfäiliga upplysningar.
Hon var medveten om att tysk-schweizarna mycket allmännare vinnlägga sig om franskan än fransk-schweizarna om tyskan.
E j endast i praktiska f rAgor skulle s %lmda alliansen blif va en f öreningslänk, som erbjöd tankeutbyte med upplifvande kamratskap samt representation inför lagstiftande församlingen och utländska kvinnoföreningen, utan äfven skänka de allierade tilifälle att förkofra sig i hvarandras språk.
Förbundet liknar ett alppass, förmedlande sainfärdseli~ mellan eljes afsthgda dalar.
Då vi äro skilda till språk, ras och religion, salunda till lifs- åskådning, fordras framför allt gocl ciljcc att lagga bort vårt schwei- ziska misstroende, betonade fröken v. Atiilinen, att låta alla hall- språng och små bergbäckar af kvinnotankar och förmågor, som SA gärna sina bort i sanden, rinna nedåt dalen och göra nytta i en stark ström, både hemma och i främmande länder, lilrsom Rhen och RhGne.
Den goda viljan i mulet vader, den kom det an på, yrkade ordföranden, hvilkens - hiintydan på den historiska x mjölksoppan vid Kappel.
värkade uppkryande, enär romerska kyrkaus, likaväl som Zwinglis och Calvins anhängare, vor0 representerade på mötet i Bern.
Det var 1529, aå reformerta fr %n Ziirich och katoliker från hjärtat af edsförbundet stodo i blodig härnad emot hvarandra.
Her- darna hade godt om mjölk, stadsborna öfverflöd på mat och bröd.
Då bars en kväll af bergsborna en så mjölk till gränslinieti och fienden inbjöds att komma med tilltugg.
Och så åts mjölksoppa i allsköns sämja och munterhet och krönikan förmaler hurusom en framfusig herde, som vågat sig väl långt fram i sån medan han med skeden fiskade efter brödtärningar, fick sig en lekfull smäll på knogarna och en uppmaning från fiendens sida: .Ät du pil din mark !.
(r Friss auf deine~n.
Boden !.)
Borgmästaren i Strassburg, som rakade vara i lägret i fredsärenden, tycktes uppbygd af skådespelet och ut- brast med tår i ögat: ~ H v a d ni schweizare ändå iiro för ett .under- ligt folk!
Ni slåss - och ändå äro ni sams af gammal frändskap.))
.
Kanske viktigast af allt vore sämjan inom kvinnolägret just nu.
i det psykologiskt betydelsefulla moment, då rättsenheten s k d l p % dlvar införas och Bndringar i lagar, som närmmt beröra kvinnans val som maka och moder, skyndsamt måste begäras af myndigheterna.
Af uppropet framgick hvilken mångfald af små föreningar som aga bestånd i den - lilla republiken, mest bland de arbetande syst-
rarna, för att varna.
om brödförvarfvets intressen.
Jämte allman- nyttiga samfund i stor skala, välgörande föreningar, nykterhets- och sedlighetsförbund och ' litterära klubbar namndes lärarinnornas och barnmoiskornas orgmise~ade skaror, till och med FrälsningsarmBns Halleliijah-klubb - redan nu i första skedet en intressant mönster- karta p &amp; kvinliga strafranden utom hemmets trånga horisont.
E n rörande.
lyckönskan uppl ' äFtes från en 70-årig gumma i C1mu.x-de-fonds, som följde det nyfödda förbundet med innerlig bön, beklagade att ej kunna vara med annat an i andanom och kännande med sig, att framtiden bar stora ting i sitt sköte.
» Inom själfva edsförbundet skall vår allians för kvinnan blifva ett slags fosterland i hbgre, andlig bemärkelse B, mente m: lle Vidart.
Efter middagen samlades alla åter i palmsalen till diskuterande och omröstning af stadgarna.
Det gick ovcmligt lifiigt till vid be- skgmmandet a; f paragraferna angående föreningarnes representation i förbundet och deras oantastade autonomi.
Afen hetsigare an någonsin blef debatten, då vbri praktiskt och sparsamt anlagda republikanskor öfverlade om årsafgiften.
Franska och tyska talarinnor sköto upp som svampar efter Askregn men: yttrade sig alla i god ordning.
Arbeterskorna utmärkte sig särskiidt for att, tala kort och rakt pil saken, enär de ha reda på tidens v&amp;rrde, ' - d ' .samarbete.
- Ett par skarpt utpräglade individualiteter fängslade under denna timme genom kontrasten mellan den olärda kvinnan af folket med hufvud på skaft och den vetenskapligt bildade, beresta och i lifvels skola utvecklade kvinnan.
Den förra var just samma lilla sorg- klädda gumma, med eldröd anstrykniiig i politiskt afseende, som er- kant, att hon inte var slängd i skrifning.
Talförhet visade hon sig däremot aga med besked och en- röst hvilkens styrka en här- förare kunnat.
afundas henne.
Medan hon stod dar och talaide på tarfligt bygdemål, räckte hennes krusflorsros på hatten knappast öfver de sittande grannarnas plymer, men i andlös tystnad höll hon för- samlingen fången genom sitt enkla ord.
Hon visste, att det fanns en klyfta mellan hennes åsikter och flertalets, och ville ej gjuta olja på elden genom att orda därom.
Sedan autonomi garanterats hvarje särskild förening inom förbundet, kände hon sig ' fri och ville ingi i alliansen som ombud för de fem föreuingar hon tillhörde och se till, att årsafgiften ordentligt erlades, fastan hon redan för egen del måste med ett styft dagsverke förtjäna det femfaldiga belopp af 30 centimer i månaden, som.
arbetareföreningarna kräfde af sina medlemmar.
Gumman uppmuntrades med rundliga applåder för sitt.
frimodiga tal, och hon satte sig med anmärkningen: SS&amp; - nu har jag sjungit ut ».
Ingen hade klappat hjärtligare %n en delegerad med kortklippt, gratt har, blekt ansikte och en genomträngande, klok blick under guldglasögonen.
Ofvantill vm den lilla, svarta, spensliga figuren kladd som en karl.
Vid intriidet hade jag tagit densamma för en i fruntimmerskongressen vilsegången katolsk präst.
Då denna person begärde ordet under debatten, titulerades hon af ordföranden som dok- tor F., och jag erfor af min granne vid pressens bord, att det var en vida omkring i österlandet berest lakarinna, hvilkens ö£verliigsna kun- skaper.
och sunda omdömen viigde tungt i storstadskretsar och för- eningslifvet.
Ordet hade hon i sin makt och ridde bland annat för- bundet att taga föredöme af karlarna beträffande organisationen, enär dessa ju i långliga tider haft öfuiog i dylika saker, medan vi ännu ha &amp; tsldligt att lära oss i parlamentariskt skick.
Sålunda vore det vii1 icke oiifvet, tyckte hon, att representera föreningar i förbundet pB.
samma satt som nationen representerar i den lagstif- tande församlingen, t. ex. med en ledamot på, hvarje förening och därtill delegerade i förhållande till medlemsantalet.
Bled åtskilliga tillägg och afvikelser frAn det första förslaget antogos stadgarna, hvarvid beslöts att en förening af minst 16 medlem- mar äger rättighet att inträda i förbundet; att hvarje föreninga sjalf- styrelse garanteras; att enhällighet fordras vid omröstningar för att beslut skall äga laga kraft; att hvarje förening ma utse flere delege- rade, men blott en enda af dem vara.
röstberättigad; att arsafgif- ten, Eom föreslagits till 10 fr., skulle försöksvis iinder första Aret vara frivillig, med ett minimum af 1 kr., att orten för geueralför- samlingen skiftar hvart tredje ar och att styrelsen skall bestii af tre ledamöter ur en och samma stad - tills vidare Bern - samt tvii ledamöter ur andra kant oner.
Cddc Gokl. '
'
Litteratur.
.
.
&amp; i dröminares dagbok (Fragments d ' un journal intime) af Henri- Ell.édc ' ric Amiel.
Urval och öfversättning af Klam Jollglson.
Med ett företal af E1202 I@.
Företalet börjar s&amp;: wDenna .bok ar icke för alla, kanske icke .ens för många.
Den är endast för dem, hvilka lcunna gripas af en brasas-drama.
.
.
.
.
.
för dem hvilka en sommardag i timmar kunna ligga i en hage, tjusade af f,jädermolnen skiftande hamn; för dem hvilka kunna stilla försjunka i den stund d&amp; dagen döp och natten fö- des .. ' Den hvjllren icke förmir något af allt detta bör däremot icke för-.
söka sig på denna bok, i hvilkeu man skall finna de nysa nämnda skådespelen upprepade i en själ.
.D Med - fullt erkannande af .ofvanstiiende vilja vi dock hoppas, .att m&amp;ngen med uuderteclmnd vill våga försöket att taga käiine- dom om föreliggande arbete.
Och kunde nedanstgende svaga ord $ör d e djupa iutryclr boken gifvit den, som slsrifver detta, i någon man bidraga hartill, vore dessa rader jii ej alldeles förfelade.
Om » kritik » i. vanlig bemärkelse kan här ej.
bli tal., Lika litet som man analyserar formen p&amp; brasans gliid och sommar moluets gång, lika litet ställer man sig dömande .eller bedömande inför den in~nniskosjiil, som enkel och sann blottar för oss det innersta .af sig sjalf.
Son1 inför det stora i naturen, lilrash inför den verk: liga i~dividualiteten - vi stanna, bli stilla så som man blir det vid lcönslnns fulla förståelse, dör det vanliga P sunda förståndet » skulle st&amp; kallt och oberördt.
» En drömmares dagbok » - en » Journal intime *, kanske behöfves innebörden i bada språken .för att ange innehållet i denna bok, där nmil ej kan tala om intresse, ty intet händer, ej om mål- ningar, ty intet siittes i scen, ej om karakterer, ty där ar bara.
en, författarens egen, och den s teclrnas)) ingenstädes, annat %n ined .de drag Insarens egna intryck gifva den.
Också säger förf.
sig sjalf.
.tycka n dessa dagboksblad verka enformiga)).
Han kallar dem en pilgrims reseanteckningar p i lifvets väg, och han anser dem ej kunna vara till glädje för andra an honom själ£ och ztill afventyrs för dem, som efter hans tid intressera sig för en sjals marschruta i ep obemärkt ställning, f j ä r ~ a n från ryktbarhet och världsbuller 8.
Och h m tillagger: » dessa blad äro enformiga när mitt lif har varit det, de upprepa ' sig, när kanslorna upprapn sig - det ar alltid sanning,.
och sanningen ar deras enda musa, deras enda motiv, deras enda plikt)): P&amp; sätt och vis ger man Amiel rätt i denna dom om enfor- migheten.
Men icke s. att förstå, som vore den det t o m p, banala upprepande.
som trllrar, utau tvgrtom d e t, slag af » enformighet », som med sin rika innebörd s&amp; fyller manniskosinnet., att man;; för att Atergå .till företalets liknelse, stannar och njuter af en enda.
tanke,.
.
.
liksom vi, njutande af hvart och ett.
för sig, låta sommarmolnen glida öfver oss etst och ett, utan något af det oroliga jiiktet efter inera och nytt.
Och denna den rika själens enformighet., som fått form i det fulla uttrycket af den individuella sanningen, den innehåller allt och berör allt.
Intet ar för denne tänkare för stort eller för litet att tankas och kannas.
» Ti äro alla visionärer, och hyad vi se iii \ .Ar själ i tingens.
Och fran.
mänsklighetens stora spörsmål till barnets enklaste fråga - från symfonin till visan -- från orangeriet till den en- samma blomman, lä-gger han så utan förbehåll och utan anspråk sina visioner fram för oss, blott att vi marka, att han som alla Faust-naturer känner ömmast för den rena enkelheten och att hans hjärta skulle slzalfva inför oförståendet och den kalla viljelösa kriti- ken.
V i maste första meningen i den hemliga bönen: &gt;att liimna det djupaste och hernlighetsfullaate af sitt väsen och sin personlig- het till ett lägre pris fin den absoluta ömsesidigheten, det %r pro- f anation ».
Han ar en enkel och dock af otaliga motsatser sammansatt natur.
Han ar en drömmare utan konturer för sitt lif.
Han ar en ensam människa.
Och i allt detta 1ar.han oss dock, utan spår af didak- tik, att vi kunna lefva och att vi kunna se lyckan utan allt det som vi få ge tappt på i lifvet och att den enkla reskosten af » plikt och några starka kärleksband, iir den hälsosammaste och på samma g %ng den som säkrast hjälper vår andliga fysik fram ge- nom den kroppsliga tillvarons duukel.
2Eörakta inte din stallning; det är där du har att handla, lida och segra.
P&amp; alla punkter af jorden ar man lika na.ra himlen och oändligheten: &gt;.
Fredrika Breruer säger på något stalle i Hemzuet:, &amp; Ian och kvinna: - det ordas mycket, sardeles i romaner, om mannen och kvinnan råsom skilda vasen.
Hur det %r - människor äro de båda, och det iiix som människor, som moraliska, kännande och tankande varelser, som de förnämligast verka på hvarandra och på lifvet.
Deras satt, deras medel äro skiljaktiga, och det ar denna olikhet, som uuder ömsesidig välvilja, ömsesidigt sökande att förljufva hvar- andras lif frambringar något ljuft och fullkomligts - - - - Så Iran man finna hos individer af skilda kön, skilda nationer och tider detta eviga drag af samhörighet och förståelse mellan de djupt kännande sjalarna, som för min tanke osökt ställde dessa bada, den schweiziske drömmaren och den.svenska kvinnan, bredvid hvar- andra i samma strafvan och samma längtan att kunna bringa varl- den ett fjät närmare dess fullkomning.
I allt hvad Amiel säger om kvinnan gtlr ett drag af längtan efter den varme och ro; som blir det sljufva, harmoniskas resultatet af denna innei ligaste art af sam- hörighet, den mellan en manlig och en kvinlig själ.
Amiel utropar: ?&gt;Karleken, den sublima, enda och okufliga, leder rakt till randen af den stora afgrunden, ty den talar omedelbart om oändlighet och evighet.
Den är i högsta grad religiös.
Den kan till och med bli religion.
Nar allt omkring en sviktar, vacklar, skälfver och förmörkas - - -
nlir viirlden endast ar dikt eller trollen och universum en drömbild - - - hvilken fast punkt återstår då för mannen?
En kvinnas trofasta hjärta .. Där kan han stödja sitt hufvud att hämta uytt mod till Iifvet - - - och, om han så måste, för att dö i .frid med en välsignelse på lapparna - - - 2.
Det förefaller honom, siiger han, som om, ifall han för sin del funne sin » like ocli siu enda ledsagerska):, allt annat skulle, falla honom till på köpet.
Men nar en man gör ett sadant erkbmande, .Iran man nästan veta, att kommer uppfyllelsen honom icke .i möte, vågar han sjalf icke gripa efter den af frxktan att.
misslyckas, desillusioneras ocli såras till döds.
Man anar detta vid sadana tankar som dessa: # Om afveii alla element tankas vara gemensamma för mäuniskorna, finns det ändå ett som skiljel, dem &amp; b,.
det: &amp; r .idealet.
--- -- - Man måste alska med samma karlek, tanka med samma tanke för att undga ensamheten)), - - - och detta att » den ömsesidiga akt- ningen inneba~ grannlagenhet, och återhillsauïhet i själf va ömheten, omsorgen att bevara .det största möjliga mått af frihet hos dem, hvilkas lif man delar)).
.
Om vi, när vi mi ' lta sådana naturer so&amp; dessa båda, lrunde ' lira af dem, kvinnan att icke ängsligt gömma, inannen att icke blygas ofver tillvaron af detta gemensamma inre, som trots allt finnes hos oss, men som ännu fatt och .får se dagen blott hos snillen eller högst p6 slump hos vanligt folk, s&amp; kanske vi skulle finna att ' .det hittills s&amp; befästade » svalget, mellan ' könen ej &amp; r så oöfver- k.ommeligt ' och den gemensamma lyckan ej SA omöjlig att nå, den lycka som Amiel anser innebära läkekraft, vida öf vertraffande a11 liikekonst.
Och genom det ömsesidiga » talet » skulle vi då också kunna .. n % fram till tystnaden, den - stora, visa tystnad som ar summan af all förståelse, som sluter i sig den heliga ssåval sorgen som glEidjeu.
» Hjärtat finge)), som Amiel uttrycker det,, utan att störas och af- kylas af talet koncentrera sig k.ing sin $ %du, som det värmer och beskyddar; desa lycka fiiike vari ' begrundande och tyst; det finge lyssna till sina sla.g, njuta med andakt sig sjalf)). '
' '.
.
.
* 4:.
.
.
.
.
.
.
. '
B.
.
Utrymmet i en enkel anmalan ar för knappt och underteck- nad är ej häller, mannen# att inlatp sig på granskning af Amiels filosofi, af hans slående karaktersteckningar af olilra nationer, af hans litterara och musikaljska resiimeer, och det &amp; r svart att välja .ut bråkdelar.
att: uppmärksammas i .denna koncentrerade samling .tankevärden.
Vi få som sagdt hoppas att det lilla, som här kunnat sägas, andock skall komma att locka någon att taga del af det hela, ehvilket bör.bli annu en stor källa till njutning, då detta den fram- mande författarens främmande tungomål är s&amp; öfverflyttadt $ vårt eget språk, som har ar fdlet.
Verkliga förhallandet iir att allt främlingskap absolut upphör i denna glansande öfversattning, dar intet:.
ord verkar sökt eller stötande utan fullt.
faller tillsammans med sin.
innebörd.
Man glömmer Ilelt enkelt bort iintionriliteten för att s e blott den fnllstiindigt lefvaudegjorda rnlnnislzan .. Och ?an .. önskni.
: illa författare den lyckan att bli så behandinde som Amiel här blifvit det, d B deras arbeten slrda söka sig väg i friimmande land.
K.
B.
Pris vid världstitstäl1iiingen.i Paris.
Fredrika-Breincr-Förbuildet liar vid årets världsutst&amp;llning blifvit hedrad ined tveriile pris. '
I grupperna för » samliällselconoini, hygien, fattig- och sjukvhrd in.
iii. » har Förbundet till rmxlboryurm bdsta sAsoin enda pristagare i klasseii för 13t !~ ' ti1~ler * orhUlit .silfce~ * ~necfdj.
Silfveriiiedalj liar likaledes tillcrkiintu IFred~ili~- I-&gt;r.ei ?zei.-j7ij1-At~1t (!et.s II~~&amp;l~t~~cfor~~~~fö~-e~~~i; t !j i gruppen &gt;~iippFostran och under-.
.
visnings.
I den förstnämnda gruppen, ldassen » för fattig- och sjukv %i * d~.
har 1, ' öi-eningen $ör.
cliilgören11,etens ordnamie erhallit yuZdmeda !j.
Föreningen HurtJar&amp;telns.
olitzner har erhhllit tvenile plltl~~zcdaljer, för mattor.
tapisseri m.
' m.
samt för spetsar, broderier-ni.
m.
Från sltilda håll.
.
.
Bildade kvinnor inom Iiospitals-sjiikvc ?rdeii.
AE en person, som under en följd aF Ar Bpnat sin verksamhet ocli sitt intresse at vården af sinnessjuka, har gjorts den fr~mställningen, att bildacle kvinnor, mer %n hvad iiii är fallet, måtte agna sig &amp; t denna a r t af .sjukvhrd.
De skö- terskor, som nu f i n n w iO1 hospitalen, skrifver njiiiludr2 persoii, rekryteras iir tjiinsteklassen och 1runii: i ej.
använda3 till nnnat &amp; n vakterskor.
.
NBpot .intresse för sitt kall ådagalägga de icke, utan antaga (lesse platser eiidast för den höga lönens skull .. Första lrlassens patienter isynnerh~,t maste b&amp;nna det syUrt.
att skötas af obildorie tjänstekvinnor ocli vid tillErislrnandet hörns de oEta klaga öfver att cj h a blifvit förstadda af sköterskorna.
Önsk- ligt vore del; cljirför?
ritt bildado kvinnor ville iignn sig At sinii.ssjukvården
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insänd perio- disk litteratur 12 juni-5 sept.
1900.
Svens b: Eira n: r 11-16.
Folkckolaiis bariiiidiiing n: r 25-26.
I-lelsovaniieii ii: r I I - 17.
Henitrcfiiacl n: r 24-2 j. tirinåt ii: r 6-9.
Idiin n: r 24-34. lordenioclern n: r 6-S.
i&lt;yrlilig tidskrift i1.r 5-7.
1,asning för heniniet ii: r 2.
3.
N ~ r c l i ~ tidskrifi li n: r 4.
Nya l~okliniiclelsticlrii~ige~i ii: r 24-35.
Xyn kyrkans tidning n: r 6-8.
Ord och hilcl ii: r 5-8.
I1eclagogisk tic1sl; rif~ ii: r 3-6.
Sngn ii: r 12-14.
SeclligIiels~5iiiieti n: r j.
~löjcluiiclervisiiiiigsbladet n: r 6.
S ~.
e i i ~ boltliniiclelstidiiiiig li n: r 24-35.
Svensk clnmtidniiig n: r 24-35.
Svensk lhreticliiing n: r 23-35.
S~eiisIi iiiusiktidiiiiig n: r I r- i 2.
Varia ii: r 6-8.
Finsk: Finsk tidskrift ii: r 6-8.
Xorsk: Husmocleren n: r I 8-24.
Nylcencle n: r 12-1 7.
Lic1 ii: r 23-34.
Llansk: I3og og Nnal n: r 6-43.
I&lt;viiiden og Samfundet n: r 22-35.
Kviiideriies Blad 7 juiii-30 aug.
Tysk: Ulatter des 13aclisc ' hen Fraiien-~ereines ii: r 12-16.
Deuisclie IIausfrn~ieiizeitii~ig ii: r 25-36.
Die Fraueiibewegiing n: r I 2 - I 7.
1) oliuniente der E ' raueii n: r 6-1 I.
. \ loiinisbericht des Vereins chrisllichcr Lelireriiincii n: r 7-9.
Neiie Bnlineii n: r 12-17.
Engelsk: The ' I ' lie The The Eiiglisliwoiiiaii ' s Review n: r 3.
Nurses ' Journal n: r 6-8.
Nursiiig I&lt;ecorrl n: r 637-648.
Woninn ' s Joiirna1 n: r 21 - 33.
Fransk: I,n Feinnie ii: r 12-14.
L ' I Iuiiiaiiité.
Nouvelle n: r 7-5.
