# ID: svediakorp-per1899
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1910
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 31,650
# sentences: 1,045
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 35 (1234).
SÖNDAGEN DliN 28 AUGUSTI 1910.
HUFVUDREDAKTÖR OCH A N S V.
23; DJE Å R G.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
är Bryssel denna sommar S OM platsen BEKANT för en stor världsutställning, tillhvil- ken massor af besökande strömmat från hela Europa.
Nyligen härjades utställningen af en eldsvåda af ofantliga dimensioner.
Flere länders utställningshallar nedbrunno i grund, likaså den afdelning, som kallades " Alt- Bryssel ".
Skadorna anslås till ett värde af 150 miljoner francs och bland förstörda ut- ställningsföremål funnos franska och engelska konstskatter, hvilkas förlust är rent oersättlig.
Den stora eldsvådan på världsutställningen i Bryssel.
1.
Generalvy öfver utställningen före branden.
2.
Den franska afdelningen efter branden.
ningens ruiner.
Foto för Idun af Gebr.
Moussault, Amsterdam.
— 425 — 3.
Den belgiska afdel-
En infunnen dikt af Stagnelius.
För I dun af FREDRIK D E T F I N N E S icke m å n g a s å gåtfulla och f a n t a s i e g g a n d e figurer i v å r s v e n s k a v i t t e r - h e t s h i s t o r i a som E r i k J o h a n S t a g n e l i u s.
D e n s o m e n g å n g f å n g a t s af d e t p r o b l e m, som h a n s Bif och d i k t n i n g i n n e b ä r a, h a r s v å r t a t t slita sig f r å n g r u b b l e t däröfver.
H a n h a r g å t t g e n o m lifvet i s t r ä n g a r e af- skildhet än någon annan svensk skald, i ett s l a g s fursligt i n k o g n i t o.
S o n till b i s k o p e n i K a l m a r, t j ä n s t g j o r d e h a n efter j u r i d i s k a s t u d i e r i U p p s a l a i e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m a n g e t från 1 8 1 5 t i l l sin död 1 8 2 3.
H a n v a r en d u g l i g ä m b e t s - m a n och h a d e i sitt v ä s e n i n g e n t i n g p å f a l l a n d e, m e n h a n ä g d e u n d e r h e l a s i n lifstid a l d r i g n å g r a förtrogna.
D e t finns icke mer ä n t v å k ä n d a bref från h o n o m, d e t e n a till e n s y s t e r, UNGDOMSPORTRÄTT A F STAGNELIUS.
d e t a n d r a till h a n s far, och b å d a föga u p p - Efter en pennteckning i Kungl.
Biblioteket.
l y s a n d e.
I U p p s a l a h a d e h a n icke gjort d e u n g a fosforisternas b e k a n t s k a p, och i S t o c k h o l m t o g h a n alls i n g e n del i d e t s j u d a n d e l i t t e r ä r a D e t t a ä r s å m y c k e t m e r a f ö r v å n a n d e, som lifvet, e h u r u h a n h a d e t v å s å b e t y d a n d e för- h a n till v ä r l d s å s k å d n i n g v a r m y s t i k e r och ro- f a t t a r e som Askelöf och C.
J.
L.
A l m q v i s t till mantiker — den exklusivaste i hela vår vitter- k o l l e g o r p å själfva sitt ä m b e t s r u m.
Det visade het.
D e n j o r d i s k a v e r k l i g h e t e n l ä m n a d e ho- s i g v i d h a n s d ö d, a t t h a n icke e f t e r l ä m n a d e n o m a b s o l u t otillfredsställd, och h a n s a n i n g och e n e n d a intim vän, u t a n d e t blef e n u t o m s t å - h a n s fantasi s p a n a d e s t ä n d i g t i n m o t o k ä n d a e n d e — H a m m a r s k ö l d — som tog h a n d o m rymder.
D e s m ä r t o r, som själen m å s t e l i d a i hans rika litterära kvarlåtenskap.
t i m l i g h e t e n, f a t t a d e h a n s o m straff för h v a d D e n n e e n s t ö r i n g, som l u g n t och förnämt höll h o n f ö r b r u t i t i e n t i d i g a r e e x i s t e n s, och den s i g för s i g s j ä l f, - v a r g r ä n s l ö s t o l y c k l i g; d e t l y c k a, som h ä r b e s k ä r e s h e n n e, v a r för h o n o m f r a m g å r icke b a r a af h a n s d i k t n i n g, u t a n d e t en reflex af d e n s a l i g h e t, s o m h o n e n g å n g v i t s o r d a s af de u p p g i f t e r som k o m m i t oss t i l l h a n d a njutit i d e t r e n a eterlifvet.
G r u b b l e t öfver o m hans lefnadssätt.
H a n led af en h j ä r t s j u k - d e s s a m y s t e r i e r fyllde hela S t a g n e l i i tankelif.
d o m, s o m l a d e h o n o m i grafven före fyllda I P l a t o s och S c h e l l i n g s filosofi, i S w e d e n b o r g s t r e t t i o å r, o c h för a t t döfva sina p l å g o r till- teosofi och till och m e d i e n u n d e r b a r u r g a m - g r e p h a n olika m e d e l: r u s e t, u t s v ä f n i n g a r n a mal hednisk religionsurkund, kallad Adams- .och till slut opiet.
b o k e n och i n n e h å l l a n d e r e s t e r af den k a l d e i s k a IDe k r o p p s l i g a p l å g o r n a v o r o icke d e e n d a; h a n s inre lif v a r e n o a f b r u t e n s m ä r t s a m k a m p m e l l a n h a n s e x t a t i s k a religiositet och h a n s a b - norma njutningslystnad.
H i m m e l e n och j o r d e n Månflickan.
s l e t o s o m h a n s själ liksom hos m e d e l t i d e n s Från nattens vandrande stjärna p i n a d e a s k e t e r; själf h a r h a n d i k t a t g r i p a n d e en späd och blomstrande tärna ord om de t v å stora grundmakter, som be- till jorden sväfva jag ser.
h ä r s k a h e l a t i l l v a r o n: m a k t e n a t t b e g ä r a och Dess kinder blomma som våren, rubiner tindra i håren t v å n g e t a t t försaka.
Ruelse och förtviflan blan- och ögat smäktande ler.
d a d e s m e d b r i n n a n d e t r o s v i s s h e t o c h gåfvo hans själslif dess m ö r k a o c h p a s s i o n e r a d e karaktär.
Likt Västans susande anda, " Glöm, " hviskar flickan, " Amanda, M e n för alla d e s t r i d i g a k ä n s l o r och t a n k a r, dess blick och ljufliga röst.
s o m u p p r ö r d e h o n o m, fick h a n luft och ord i Blott efter flickan i Månen, s i t t s k a l d s k a p.
U n d e r sin lifstid offentliggjorde o, jordens söner 1 I trånen, h a n icke m y c k e t: e t t h e x a m e t e r e p o s, t v å v e r s - när kärlek eldar Ert bröst.
skådespel och e t t knippe lyriska dikter.
De u t g å f v o s alla a n o n y m t, o c h t r o t s e n d e l e r - I högblå, skinande kammar k ä n n a n d e v ä c k t e d e icke n å g o n s t ö r r e u p p - af stjärnor ljuskronan flammar, märksamhet.
M e n vid h a n s död v i s a d e d e t s i g, bestrålar kärligt vår bädd.
a t t h a n varit e n af S v e r i g e s m e s t m å n g s i d i g a O, skyndom, skyndom i hamnen!
o c h p r o d u k t i v a f ö r f a t t a r e: e n hel r a d s k å d e - Kom, slut mig vänligt i famnen!
Var ej för Månflickan rädd.
s p e l och episka d i k t e r och en f ö r v å n a n d e m ä n g d l y r i s k a p o e m s å g o för första g å n g e n d a g e n i d e n H a m m a r s k ö l d s k a u p p l a g a n, och d e r a s a n t a l Jag har en strålande Broder, h a r sedermera ytterligare ökats.
som stolt på himmelens floder i solens gullsnäcka far.
I formellt m ä s t e r s k a p s t å r S t a g n e l i u s n ä s t a n Han till Amanda skall sänka oupphunnen.
D e t finns k n a p p a s t e n d i k t a r t, sin flykt och tjuserskan skänka s o m h a n icke b e h a n d l a r m e d fulländad s ä k e r - sin tro i eviga dar. "
het.
Sjuttonhundratalets retoriska operastil, d e t mytiska eposet, den skämtsamma epopén, " Besök mig, Himmelska, ofta, .det a n t i k t s t i l i s e r a d e d r a m a t och s a g o s p e l e t, då Nattviolerna dofta a-amansen och elegien, k ä r n l y r i k e n och s o n e t t e n och stjärnan blinkande ler.
— i a l l a former r ö r h a n sig m e d s a m m a l ä t t h e t.
Snart är min julle i hamnen.
Snart evigt, evigt i famnen S m i d i g a r e, musikaliskt mera välljudande vers hos dig jag hän ryckt mig ser. '
a n h a n s k a n k n a p p a s t u p p l e t a s, och h a n s stil o c h h a n s b i l d k o n s t h a e n k l a r h e t och s o m e r i n r a om T e g n é r s.
fasthet, BÖÖK.
s p e k u l a t i o n e n, fann h a n b e k r ä f t e l s e p å d e n v ä r l d s u p p f a t t n i n g, s o m h a n s s ä r e g n a v ä s e n och h a n s s k r ä c k f u l l a l i f s e r f a r e n h e t ingåfvo h o n o m.
A l l a d e s s a ideér, h v i l k a h a n b å d e b e a r b e t a d e i filosofiskt s p e k u l a t i v form och u t t r y c k t e i säll- s a m m a m y s t i s k a p o e m, s m ä l t e för S t a g n e l i u s s a m m a n m e d k r i s t e n d o m e n, om än d e n n a k r i s t e n - d o m k o m a t t få r ä t t litet g e m e n s a m t m e d d e n lutherska protestantismens mera harmoniska världsbild.
D e olika s k i f t n i n g a r n a i S t a g n e l i i idé- och känslolif k u n n a m e d t y p i s k k l a r h e t afläsas i hans kärleksdiktning.
E r o t i s k t k ä n s l i g ä n d a till a b n o r m i t e t, h a d e h a n i sin d i k t n i n g l ä n g e fråssat i sensualistiska fantasier och särskildt i A m a n d a - f i g u r e n s k a p a t e n d r ö m b i l d, som sam- l a d e allt d e t m e s t förtrollande och å t r å v ä r d a i kvinnoskönheten.
M e n efterhand s o m h a n i b e s v i k e n h e t och l e d a v ä n d e r sig b o r t från d e t j o r d i s k a s v ä r l d b y t e r äfven Amanda-figuren karaktär.
H o n blir s y m b o l e n p å s j ä l e n s evig- hetslängtan, en ljusgestalt, s o m erinrar d e n fallna m ä n s k a n o m d e n o s k u l d s f u l l a s a l i g h e t h o n e n g å n g n j u t i t, och som ä r s ä n d a t t l e d a h e n n e t i l l b a k a till u r h e m m e t.
D e t ä r en t r a n s - figuration af s a m m a s l a g som d e n D a n t e s k a B e a t r i c e s f ö r v a n d l i n g från j o r d i s k t ä r n a till himmelsk ledsagarinna.
H o s S t a g n e l i u s blir d e n n a m y t i s k a k ä r l e k s - filosofi själfva h ö r n s t e n e n i h e l a h a n s s p e k u l a - t i o n, m e n e n f r a m s t ä l l n i n g h ä r a f skulle bli allt- för vidlyftig.
D e n ä r icke heller behöflig för u p p f a t t n i n g e n af d e n h i t t i l l s o t r y c k t a d i k t af S t a g n e l i u s, till h v i l k e n d e s s a r a d e r s k u l l e u t - göra en inledning.
D i k t e n Månflickan ä r j u s t ett v i t t n e s b ö r d om brytningen i Stagnelii kärleksuppfattning.
D e n j o r d i s k a k ä r l e k e n ställes i m o t s a t s till M å n - flickans k ä r l e k, som i den stilla m å n s k e n s n a t t e n l y c k l i g g ö r s k a l d e n.
M å n e n s s t r å l a r h a för S t a g - nelius alltid haft e n u n d e r b a r m a k t, d e v ä c k a m i n n e t af själens förlorade h e m l a n d, d i t e n d u n k e l t r å n a d d r a r oss t i l l b a k a.
N u ser h a n i s k i m m e r f l o d e n e n k v i n n o g e s t a l t sväfva ner, e n tröstande genius, s o m b e r honom glömma A m a n d a o c h i stället v ä n d a sin l ä n g t a n m o t det himmelska.
O c h h o n lofvar a t t d e t skall vederfaras Amanda samma tröst.
— När Stag- n e l i u s s å l u n d a s k i l d r a r evighetslifvet som e t t kärleksiif, ä r det i ö f v e r e n s s t ä m m e l s e m e d S w e - d e n b o r g s l ä r a om d e h i m m e l s k a a n d a r n a s kär- lek och ä k t e n s k a p.
D e t t a ä r, som k ä n n a r e n v e t, icke den e n d a form, h v a r i S t a g n e l i u s b e h a n d l a t d e t f a n t a s t i s k a uppslaget.
I h a n s skrifter i n g å r e n d i k t m e d s a m m a n a m n, s o m dock icke h a r e n e n d a r a d gemensam med det här meddelade poemet.
Af d e n s v ä f v a n d e t r o l s k a r y t m, s o m g e r d e n n a d i k t dess m y s t i s k a s t ä m n i n g, h a r d e n tidigare tryckta jambiska dikten ingenting alls; den ä r h å l l e n i e n l å n g t n y k t r a r e stil, u t a n e g e n t l i g k l ä r o b s k y r, och d e n h a r till och m e d några triviala rader.
S t a g n e l i u s, som i c k e ä l s k a d e ä n d r i n g a r och o m a r b e t n i n g a r, s å s o m e n blick i h a n s h a n d - skrifter v i s a r, h a r i stället gjutit om h e l a d i k t e n i alldeles n y form.
Denna gång lyckades han, och m e d s i n obeskrifliga s t ä m n i n g af förand- ligad o c h s u b l i m e r a d m å n s k e n s e r o t i k h a r den n y a Månflickan r ä t t till en r a n g p l a t s i S t a g n e l i i rika lyriska alstring.
De som köpa utaf Rosenfors hafregryn och Hafre-Sundhetsmjöl få alltid full valuta för sina penningar.
Tillverkas under läkarekontroll och erhålles uti alla välsorterade speceriaffärer.
Partilager i Stockholm hos Aktiebolaget Wahlund &amp; Grönblad.
Vördsammast Aktiebolaget Roaenfora Brak &amp; Nya V » I sk varnar, Roaenfopa.
— 426 — Inreg.
Varumärke.
Det underbara huset.
Kongresskvinnor i Paris.
I N G E N S T O C K H O L M A R E h a r undgått er- f a r e n h e t e n a t t g å u t för a t t s ö k a l ä g e n h e t e r och finna e n d a s t o l ä g e n h e t e r.
Det har varit e t t h o p p l ö s t l e t a n d e b l a n d ö k n a r af s t e n och haf af c e m e n t, tills d u s l u t l i g e n, u p p g i f v e n och r e s i g n e r a d, för e t t t ä m l i g e n b i s t e r t pris fick n å g r a k v a d r a t f o t m e l l a n t e g e l m u r a r n a, m e d u p p g i f t e n framför d i g a t t h ä r a f g ö r a e t t h e m för e n p e r i o d af ditt lif, e t t h e m, d ä r e n d a s t s o l s t r i m m a n, s o m f ö r s v a n n v i d h ö s t e n och k o m åter på våren, markerade årstiderna, ty murarna, stengården, utsikten v a r densamma under jul och j u l i.
D e t ä r m e d d e s s a e r f a r e n h e t e r f ä r s k a i min- n e t d u skall g ö r a e n p r o m e n a d u t å t B i r k a - s t a d e n för a t t s e n å g o t e g e n d o m l i g t.
D e t vill s ä g a, d e n s o m ä l s k a r u t k a n t e r n a af e n s t o r s t a d, d ä r h u s e n m a r s c h e r a upp i l å n g a r a d e r m e d m å n g a l u c k o r i l e d e t, ä l s k a r a t t se b l a n d - n i n g e n af g a m m a l t och n y t t, s e den p l ö t s l i g a f ö r v å n i n g e n h o s g a m l a t r ä k å k a r i förfallna t r ä d - g å r d a r, som fått e n s k y s k r a p a p å h v a r sin sida, ä l s k a r d e p l ö t s l i g a u t s i k t e r n a utöfver U p p l a n d, de k v a r g l ö m d a fläckarna af n a t u r, de nyckfulla b a c k a r och djup, som ä n n u ej r e g l e r a t s, t r o t s i g a s t e n b l o c k, s o m i n t e t v e t a om b o r r och d y n a - m i t — o m d u ä l s k a r allt d e t t a, d å v e t d u p å f ö r h a n d a l l t i n g om h v a d j a g n u ä m n a r b e r ä t t a.
D e n s o m u n d e r sina k v ä l l s v a n d r i n g a r blifvit f ö r t r o g e n m e d B i r k a s t a d e n h a r n ä m l i g e n icke k u n n a t u n d g å a t t l ä g g a m ä r k e till ett n y t t hus vid K a r l b e r g s v ä g e n, h v i t t m e d b r u n r ö d t tegel- t a k, och b l o m s t r a n d e b a l k o n g e r u n d e r t a k å s e n.
I c k e b l o t t för a t t h u s e t är hvitt och t a k e t r ö d t, e h u r u d e t i och för sig är m y c k e t stilfullt, m e n därför a t t e n h v i t t e g e l k r ö n t m u r o m g e r e n den v a c k r a s t e f ö r g å r d, som m a n k a n få se där- u p p e, d ä r d o c k h v a r j e h u s h a r e n fri p l a t s m e l l a n sig och g a t a n till sin d i s p o s i t i o n.
I n n a n - för m u r e n l i g g e r g r ä s m a t t a n safirgrön och sam- m e t s m j u k, K r i s t i b l o d d r o p p a r dallra p å h ö g a s t ä n g l a r, b o r d o c h soffor finnas för s o m m a r - k v ä l l a r n a och kaffebrickan.
D e t ser s y n n e r l i g e n p r y d l i g t u t, m e n ä r i och för sig i n g e n t i n g m ä r k - v ä r d i g t, och d e t är m y c k e t b e t e c k n a n d e, att n ä r s å d a n t finnes i S t o c k h o l m, gör m a n i h ä p e n h e t e n en a r t i k e l af d e t.
D e t t a ä r e m e l l e r t i d icke allt.
S t i g e r m a n i n g e n o m g r i n d e n och ö p p n a r p o r t e n in till en g l ä n s a n d e h v i t hall af m a r m o r och g å r i g e n o m g a t h u s e t, skall m a n finna e n n y g å r d, m e n icke en s å d a n s o m alla o l y c k l i g a ö. g.-män- niskor känna den, utan en gård med blommor och g r ä s, som i n t e t vet af s o p t u n n o r och s k r ä p, utan vårdslösade murytor och andra under- klassmärken.
Och gå u p p i g å r d s - h u s e t, skall d u äfven h ä r finna hvita marmortrappor, blanka mäs- singsskyltar, där namnet Petterson t a r s i g r i k t i g t b r a ut.
Och Pet- terson h a r en tvårumslägenhet med duschrum, varmt och kallt v a t t e n, g a s s p i s o c h allt s å d a n t h v a r m e d m a n k a n b r ä c k a äfven de dyrare våningarna p å Östermalm.
Om P e t t e r s o n är i b e g r e p p att s ä t t a b o, behöfver h a n blott t a l a m e d värden i detta underbara hus, han skaffar h o n o m v a c k r a och p r ä k t i g a k o r k m a t t o r, g a r d i n e r och v a l n ö t s - m ö b l e m a n g från den l e v e r a n t ö r, h a n gjort upp med till sina h y r e s g ä s t e r s fromma.
H a r P e t t e r s o n r å d a t t h y r a en f y r a r u m s l ä g e n h e t, får h a n ett v a c - k e r t b a d r u m, parkettgolf, l o k a l t e l e - Paris, i augusti.
V I D D E N nyligen i Paris afslutade tredje i n t e r n a t i o n e l l a k o n g r e s s e n för s k o l h y g i e n.
h a d e m a n tillfälle a t t b e v i t t n a flere olika t i l l ä m p - n i n g a r af g y m n a s t i k i b å d e d e t n y t t i g a s o c h skönas tjänst.
fon, b r e d a s k j u t d ö r r a r och halfva U p p l a n d från balkongen.
N u skall j a g icke t a l a om n u m r e t p å d e t t a h u s, t y d u h i t t a r d i t i alla fall u t a n v i d a r e, och d e s s u t o m finns icke e n v r å a t t h y r a d ä r, om icke m ö j l i g e n för s p a r f v a r n a u n d e r t e g e l - pannorna.
M e n j a g skall framhålla h u s e t s b y g g m ä s t a r e och v ä r d, d i r e k t ö r A.
A n d e r s s o n, S å förekom b l a n d u p p v i s n i n g a r m e d å t f ö l - j a n d e f ö r e d r a g, som i n g i n g o i k o n g r e s s p r o g r a m - m e t, den s p e c i a l g y m n a s t i k till s ä r s k i l d u t v e c k - ling af a n d n i n g s o r g a n e n, för h v i l k e n fru Ingrid Samzelius-Lejdström gjort s i g till v ä l t a l i g för- k ä m p e.
U p p v i s n i n g e n af fru L e j d s t r ö m s a n d - n i n g s g y m n a s t i k, h v a r t i l l h o n i n s t r u e r a t sin u n g a d o t t e r och sin son, och h v i l k e n v ä c k ' e b e r ä t t i - g a d t i n t r e s s e hos e n s t o r k r e t s af s a k f ö r s t å n - d i g a, afser dels a t t i a l l m ä n h e t r ä t t u t v e c k l a och s t ä r k a a n d n i n g s o r g a n e n, dels a t t u t g ö r a e t t p r o f y l a k t i s k t m e d e l m o t l u n g s o t — en t i l l ä m p - n i n g af m e t o d e n, som fru L e j d s t r ö m m e d f r a m - g å n g försökt p å e t t s j u k h u s i S t o c k h o l m, m e n som m å s t e a f b r y t a s p å g r u n d af s v e n s k a l ä k a - res (i d e allra flesta fall n o g s å f ö r k l a r l i g a) ovilja mot a t t gifva en o e x a m i n e r a d p e r s o n till- fälle a t t b e h a n d l a d e s j u k a — och dels s l u t - ligen a t t b i d r a g a d i r e k t till s å n g r ö s t e n s u t b i l d - ning.
V i d k o n g r e s s e n g e n o m g i c k fru L e j d - s t r ö m flere g r u n d l i g t s t u d e r a d e serier af a n d - ningsgymnastiska rörelser och lyckades b i - b r i n g a å s k å d a r e och å h ö r a r e öfvertygelsen a t t å t s k i l l i g t ä r a t t b e a k t a i s k o l h y g i e n i s k t af^ s e e n d e p å d e t o m r å d e h o n f ö r e t r ä d e r och å t - skilligt j ä m v ä l a t t n å p å d e n v ä g, h v a r p å h o n inslagit.
(H o n d e m o n s t r e r a d e, som b e k a n t, äfven d e n n a a n d n i n g s g y m n a s t i k för d e t i S t o c k h o l m n y l s g e n afhållna n o r d i s k a s k o l m ö t e t s l ä r a r e och lärarsK- n o r, h v i l k a funno sig m y c k e t tilltalade aä u p p - visningen.)
MATSALSINTERIÖR.
som e t t v a c k e r t och u p p b y g g l i g t e x e m p e l p å, h u r e n b y g g m ä s t a r e o c h e n h y r e s v ä r d skall v a r a.
Och k a n s k e a t t u p p e i B i r k a s t a d e n, d ä r ä n n u icke allt ä r ohjälpligt förloradt som p å Ö s t e r m a l m, v i skola få e n n y s t a d s d e l, v a c k e r a t t se p å och god till a t t b o u t i, d ä r d u och j a g k u n n a få h y r a och lefva lyckliga tills v i d ö.
E.
— E R.
Synnerligen intressanta och vackra voro vidare d e dansuppvisningar, hvartill en samling engelska societetsdamer bidrogo.
D e t ä r ers oftast r i k t i g u p p f a t t n i n g a t t i n t e t folks k v i n n o r i g r a c e o c h s m i d i g h e t, i f ö r m å g a n a t t f ö r a sig-, nå u p p m o t f r a n s y s k o r n a, m e n d e e n g e l s k a d a - mer, s o m dansade engelska, skotska och i r - ländska nationaldanser i Grand Palais i Paris, ' v i s a d e likväl p r o f p å e n o v a n l i g t h ö g t u p p - drifven f ö r m å g a a t t utföra h a r m o n i s k a och v ä l b e h ä r s k a d e d a n s r ö r e l s e r, h v a r t i l l som e n y t t e r - l i g a r e fördel k o m den kraft och h u r t i g h e t, h v a r - med danserna utfördes.
De anslående national- d i k t e r n a i ljusa, g l a d a färger b i d r o g o till a t t göra dessa d e engelska damernas folkdanser till e n s ä r d e l e s t i l l t a l a n d e p r e s t a - tion.
T y d l i g t v a r föröfrigt a t t d e s s a d a m e r icke v o r o f r ä m m a n d e för g y m n a s t i s k t r ä n i n g: e n a f l e - d a r i n n o r n a h a d e fått sin u t b i l d n i n g i Stockholm.
Det förtjänar äfvenså p å p e k a s, a t t den svenska g y m n a s t i k e n firade form- liga triumfer vid d e s s a u p p v i s n i n - gar, i det såväl en grupp franska som e n t r u p p i t a l i e n s k a u n g a d a - mer v i s a d e r ä t t a k t n i n g s v ä r d för- m å g a i g y m n a s t i k, som b a s e r a d e s i g p å och i viss m å n v a r e n u t - v e c k l i n g i olika r i k t n i n g a r af L i n g s system.
HARALD HEYMAN.
FÖRGÅRD.
Begär alltid granit-emalj erade KOCKUMS K o k k ä r l OBS.!
Fabriksmärket.
Cifffria och syrefasta.
Prisbilliga.
Fås på begäran Bfuerallf i hela världen.
j Cerebos Salt: är omsorgsfullt packadt för att vid framkomsten vara i fullgodt stånd.
• G e n e r a l a g e n t: G-ustaf Clase, Gröteborg &amp; Stockholm.
HUR JAG LÄRDE K Ä N N A DÖDEN.
ÄNNU EN DIKTARE frän NorrlanI, eller närmare bestämdt från Härnösand, debuterar i dag i Iduns spalter.
Kanske blir det en gång ett bland de namn, som vi räkna med.
Ungdomen är ännu stor, diktareniusiasmen ej mindre, och den första novellsamlingen säges ej länge skola låta vänta på sig.
L I N D M A R K V A R d r ä n g hos s t a n s r i k a s t e grossör, som tillika v a r s å tjock, a t t h a n bara rymdes ensam i en droska.
Flera gånger o m d a g e n for L i n d m a r k y t t e r s t p å n o r r s t a n till m a g a s i n e n vid B r å b ä n k e n och h ä m t a d e tjärfat.
H a n h a d e förskinn af l ä d e r och e n p i s k a, som aldrig var utan snärt.
L ä g g e r m a n härtill, a t t i Lindmark ständigt pyrde e t t lagom kvantum s ö m n g i f v a n d e b r ä n n v i n, s å a t t t ö m m a r n a lätt k u n d e smusslas u r h a n s h a n d, k a n m a n förstå, a t t han v a r n å g o t till d r ä n g a t t å k a m e d.
N u v a r d e t f ö r m i d d a g och s t r a x efter e t t sol- regn.
R e g n b å g e n s t o d i s k y n och m a m m a v a r på mangeln.
N i s s e - B i g g e, som lofvat v a r a i n n e o c h l ä g g a in i s p i s e n, s å a t t kaffet höll sig, m å s t e u t p å b r o n och se p å b å g e n.
S t r a x n e d a n - för salsfönstret l å g e n l i t e n b l a n k v a t t e n p u s s.
H a n gick i f ö r b i g å e n d e t v ä r s g e n o m d e n, v e k s e n af till H ä g g d a h l s sjöbod och t i t t a d e b a k o m k n u t e n inåt s t a n.
E n bit bortanför våghuset k o m e n s v a r t h ä s t u r e t t porthvalf.
Och h a n tog vägen hitåt.
D e n s o m g l ö m d e h e l a v ä r l d e n för e n h ä s t, det v a r Nisse-Bigge.
D å k a n m a n förstå a t t h a n äfven m å s t e g l ö m m a e n kaffepanna.
H a n s p r a n g emot till k l a p p b r y g g a n för a t t h a e n bit mer a t t åka.
Längre in i stan tordes han ej g å e n s a m.
O c h d ä r stod h a n n u o c h väntade.
Lindmark såg arg ut.
Nisse-Bigge funderade e t t t a g p å a t t l å t s a som o m d e t r e g n a d e och hoppa upp bakpå.
Men h a n v i s s t e, a t t L i n d - m a r k höll p å formerna, och därför s a d e h a n: " g ö d d a, farbro L i n d m a r k.
F å r jag åka med en bit? "
F a r b r o!
A t t v a r a d r ä n g, h e t a L i n d m a r k och bli k a l l a d farbro, n ä r m a n d a g l i g e n till och m e d af d e m i n s t a k y t t i n g a r t i t u l e r a d e s s u p - L i n d m a r k, d e t b o r d e väl s k i n g r a d e n s v a r t a s t e argsinthet.
D e t gjorde d e t o c k s å.
Lindmark s t a n n a d e h ä s t e n och t o g e m o t N i s s e - B i g g e, n ä r h a n s t e g u p p p å framhjulet.
Och sen h a n väl fått d e n n a p o s i t i o n: r y g g e n t ä t t till L i n d m a r k s f ö r s k i n n, v ä n s t r a a x e l n s k y d d a n d e o m s l u t e n af L i n d m a r k s v ä n s t r a h a n d, behöfde h a n b a r a f r å g a: ä r d e t n y a t ö m m a r?
och t u m m a på d e m f ö r a t t få k ö r a.
N u stod h ä s t e n u t a n f ö r m a g a s i n e t.
Lind- m a r k t o g " g e t t e r n a " af k ä r r a n, l a d e o m s t ä n d l i g t i n s n u s, såg p å h i m m e l n för r e g n och försvann genom det svarta hålet i magasinsväggen.
N i s s e - B i g g e h ä n g a f s i g helt å t a t t h å l l a i hästen.
L i n d m a r k d r ö j d e och N i s s e - B i g g e blef orolig.
E n k a f f e p a n n a s y n t e s r ä t t t y d l i g t framför h o n o m.
D e t l j u n g a d e i spisen.
.
.
kaffet p ö s t e s u r.
.
.
tssssch, l ä t det i öronen.
G u d n å d e o m för- t e n n i n g e n gick u r, då d e n n y s s v a r i t hos k o p p a r - s l a g a r n.
— N i s s e - B i g g e frös efter r y g g e n som om han s u t t i t i e n g u n g a.
Han släppte tömmarna?
Schappa?
Nää!
D å blef d e t k n o g i g t a t t få å k a e n a n n a n g å n g.
Bäst säga åt Lindmark.
Men ä n d å!
Det var att betänka s i g två gånger innan man ensam gick i n i d e t t a m a g a s i n.
E n sådan plats: r å t t l o r t och r å t t o r, h ö g a s ä c k s t a p l a r och s m a l a k r y p g å n g a r, fotogenfat o c h l ä n g s t in i s v a r t - m ö r k r e t de h v i t a c e m e n t f a t e n!
Och m a d a m Mal- k i n a h a d e s e t t e t t s p ö k e i g a l l e r g l u g g e n vid taklisten!
H a n gick s t e g v i s m e d p i s k a n i h a n d m o t dörren.
Och s å flög h a n t i l l b a k a, som om h a n [Hvarje husmoder -:: b ö r prenumerera på BgFngardEFOilBfl ~.
^.
Pris for helt år 3 kr.
: hälft år kr.
1:60.
Lösnummer 30 öre.
s l ä n g d e s.
T y i e n fullbuse fanns o a n a d e m ö j - l i g h e t e r till trefnad.
M a n s a m l a d e s k r i n g h o n o m, k l a p p a d e i h ä n d e r n a: fullbuse, f u l l b u s e!
— M e n h a n b a r a g u p p a d e till d å och då, d ä r h a n stod p å - k n ä på- - botten- m e d v a t t e n u p p till bröstet.
H a n s å g u t som h a n b a d: h u f v u d e t litet s ä n k t, h ä n d e r n a k n ä p p t a öfver m a g e n.
N å g o n p e t a d e till h o n o m med en k ä p p.
H a n själf fått e t t r a p p.
S t r a x innanför h ä n g d e föll ikull och b l å s k i m r a n d e fettblåsor stego u p p Lindmark i hisställningen.
H a n v a r kolblå i på v a t t n e t.
M a n t o g s i g för n ä s a n: h a n ä r a n s i k t e t o c h t å s p e t s a r n a s k r a p a d e m o t golf- ju död!
vet.
D ö d!
M a n blef k a l l och ä n g s l i g och t i t t a d e B a k o m m a g a s i n e t s t o d e n g u b b e och t j ä r a d e skyggt p å hvarann.
Och m a n g j o r d e sig k l a r en b å t.
a t t s p r i n g a till sitt.
— G u b b e, g u b b e!
K o m hit!
L i n d m a r k s i t t e r Vid l y k t s t o l p e n s t o d p o l i s e n, som b o d d e p å och g u n g a r m e d h a l s e n!
n o r r s t a n.
H a n v ä d r a d e i luften, och m u s t a s c h e n, Gubben tjärade.
Efter fem m i n u t e r s å g h a n som v r e d sig öfver l ä p p e n s o m en k a t t k l o, dar- u p p och l ä t tjäran d r o p p a af p e n s e l n: h v a ä ' v e r a d e för d e m u r r a n d e s v o r d o m a r.
H å l e s verk- du s ä g?
s t a k ä r r i n g a r, som j ä m t slog t j a s k och s j a s k i Nisse-Bigge upprepade.
G u b b e n for som ett s k o t t: hva ä ' n nuscht?
— P å ögonblicket var h a n i m a g a s i n s d ö r r e n.
— A förgjordte å!
— H a n s n u r r a d e r u n d t, gräfde i byxfickorna efter en knif, fräste a n d l ö s s å s p o t t e n stod i p ä r l o r om m u n.
— R a p p a dej ä t t e r n å folk!
Höre du!
— Nisse-Bigge sprang.
D e t k o m folk från e n b o g s e r b å t, k ä r i n g a r från t a t t a r s l o t t e t o c h h e l a verkstagåln.
Klockan blåste ett.
D å v a r me- kaniska verkstan där.
Grossörn kom å k a n d e s: l ä g g e n p r e s e n n i n g öfver k a r l n, viftade h a n från droskan.
Om hvarandra i e t t s u s: doktorn?
d o k t o r n?
D o k t o r n s y n t e s p å k a j e n, m e n han gick s a k t a, t y h a n h a d e hjärtfel.
— H ä r, h ä r!
h o j a d e n å g r a k a r l a r och s l ä n g d e m e d a r m a r n a.
— länningen!
K i t o, som v a r ä l d s t och själf b o d d e i v e r k - s t a g å l n, b l o s s a d e u p p: j a s k a säja G u l l b e r g a t t de ' ä i n g a v e r k s t a k ä r r i n g a r; d e ' ä r allt b u s e n d ä r som l u k t a r.
— H o c k e n b u s e?
— G u l l b e r g s p ä n d e h a n d om s a b e l n och gick framåt.
Kito sköt t u l l b å t e n å t s i d a n.
— D ä, G u l l b e r g!
— G u l l b e r g l a d e sig p å k n ä och h ö g g k a r l n i k r a g e n.
— F e r b a n n i n g e n ä ' n t d e ' t a t t a r n som gick n e r s e j å h a flöte in.
H u - u - u p p a!
— Och han drog upp honom p å kajen.
K i t o kom m e d e n s k o t t k ä r r a.
G u l l b e r g lade t a t t a r n p å d e n, b r e d d e öfver h a n s a n s i k t e m e d en s ä c k och s k ö t in h o n o m i Ö s h m a n s v e d b o d u n d e r m o r r o c h halfgräl.
S e n gick h a n p å kontoret.
D o k t o r n gick in.
— H a n h a r v a r i t död m i n s t P o j k a r n a s u t t o k r i n g b o d e n och höllo l i k v a k t.
en t i m m e, s a d e h a n och k o m s t r a x u t i g e n.
— D e skulle v ä n t a o c h s e p å, n ä r h a n k ö r d e s J a l ä g g s o m j a g s a e n p r e s e n n i n g öfver k a r l n bort.
L i l l - A n n a k o m fram: s k a v i v a r a v ä n - och lyft u p p h o n o m p å f l a t v a g n e n, s å får v i n e r, N i s s e - B i g g e?
— Men N i s s e - B i g g e s p r a n g k ö r a h o n o m till l i k b o d e n, t y c k t e g r o s s ö r n.
— direkt hem.
H a n sprang rakt in i kaptens S v a r t m e d folk efter flakvagnen.
Nisse- mörksmyga.
Och bäst h a n satt där storgrät B i g g e v a r i n k l ä m d, behöfde ej alls g å själf.
han.
Men alldeles tyst.
Vid båtlänningen ropade någon: Bigge!
Bigge!
H a n v a r s v a r t i a n s i k t e t af g r å t e n, n ä r h a n — E n p i l for g e n o m h o n o m: m a m m a!
H a n k o m i n.
— H a r n å g o n s l a g i t dig?
f r å g a d e anade, h u r hon s t o d: barhufvad, med h a n d e n mamma.
D å t a l a d e h a n o m allt, och m a m m a m o t b r ö s t e t, hvit i a n s i k t e t.
.
.
H a n v i s s t e: e n tog honom p å knä i sängkammaren.
klappkäring hade sett honom vid Bråbänken.
.
.
J a g ö n s k a d e, a t t j a g k u n d e tala om d e t s a m - nu h a d e h a n d r u n k n a t o c h m a n b a r h o n o m tal, som n u följde, som d e t v a r.
M e n d e t k a n hem.
.
.
j a g e j.
T y d e t v a r m a m m a, som t a l a d e, och E t t p a r k a r l a r hifvade fram h o n o m.
N ä r d e t v a r m a m m a s k l o k a och g o d a ord om lifvet m a m m a fick s e h o n o m, g r ä t h o n v ä r r e e t t t a g.
och döden.
E t t k a n j a g d o c k t a l a o m: då h o n Så torkade h o n tårarna: n u ska Nisse-Bigge s l u t a t, g r ä t o b å d e h o n och N i s s e - B i g g e.
h a r i s för att h a n v a r i t o l y d i g och gjort m a m m a så ängslig, a t t d e t värker i bröstet.
— D e t blef d o c k i n g e t r i s, n ä r h o n fick v e t a, a t t Nisse- B i g g e s p e l a t e n roll i e t t d r a m a.
Men j u n g - frun förstod s i g ej p å d r a m a t i k.
Hon luggade h o n o m b a k o m d ö r r n för a t t h o n m å s t s t å och k o k a kaffe, n ä r hon t r a m p a t m a n g e l n och v a r trött.
N ä r N i s s e - B i g g e k o m u t p å b r o n gick e n pojke p å s t y l t o r öfver g å r d e n.
D å g l ö m d e h a n Lindmark.
O c h n ä s t a d a g v a r h a n god v ä n m e d e n d r ä n g, som k ö r d e s a n d från b a r l a s t - kajen.
L i l l - A n n a, N i s s e - B i g g e s lillfästmö, h a d e gjort revolt m o t h o n o m.
Och n u v a r h a n s u r.
Där- för slöt h a n sig till e t t p a r t i, som gjorde litet af h v a r j e: s p r a n g m e l l a n n ä t e n vid M å n k e n s gister, kastade lerklumpar genom skorstenen till g a m b å t s m a n och s ö k t e flaskor.
Lill-Anna s a t t e n s a m p å Ö s t m a n s s a n d h ö g och b y g g d e g r o t t o r efter f ö t t e r n a.
M e n n u l å g m a n i b å t l ä n n i n g e n och m e t t e guraspigg.
D å r o p a d e en, som stod vid h ö r n e t: k o m får n i s e e n b u s e!
— T r å d a r n a och m a s k a r n a H v a r likaså.
12 FARMAR B) sömmerska häften årligen.
— P å afton gick m a m m a p å s y f ö r e n i n g.
Nisse- Bigge v a r nästan ensam i hela huset.
Bara M a r i s a t t i k ö k e t och s t i c k a d e.
Det v a r höst och mörkt.
M e n ä n d å gick Nisse Bigge, s o m var s å mörkrädd in i stora s a l e n, d ä r d e t v a r alldeles s v a r t, och s a t t e sig i soffan.
H a n t ä n k t e p å så m y c k e t: på L i n d m a r k, som h a n n u p l ö t s l i g t k o m i h å g, p å t a t t a r n och allt mamma sagt.
D ö d e n, döden, döden sade han flera g å n g e r för sig själf.
H a n k n e p ihop läp- p a r n a för a t t bli a l l v a r l i g.
T y d ö d e n v a r nå- got allvarligt.
D ö d e n v a r väl d e t k o n s t i g a s t e af allt.
L i n d - mark, s o m h ä n g d e i taket, var död; tattarn som l å g i v a t t n e t; och b å t s m a n s g a m g u m m a och l o t s a n s flicka, s o m l e g a t i k i s t o r och haft blommor mellan fingrarna, voro också döda.
H u r k u n d e m a n förstå det?
M e n s h a n s a t t d ä r, blef h a n ä n g s l i g.
H a n t y c k t e, a t t h a n v a r e n s a m i h e l a s t a n och m ö r k r e t i salen v a r d e t s v a r t a s t e m ö r k e r s o m fanns.
Men d e t v a r väl för a t t s t o l e n v a r s å s t o r, soffan s å s t o r och h a n så l i t e n.
Och h a n k ä n d e e t t o ä n d l i g t m e d l i d a n d e m e d sig själf.
— Tänk om j a g också skulle dö, sade han till IDUN 1909 o c h föregående å r tillhandahållas till följande priser: Iduns pärmar, röda med guldtryck kr.
1: 50 Iduns romanbibliotek, röda eUer gröna 50 öie.
Iduns Hjälpreda, röda eller gröna 50 öre.
Kunna erhållas i närmaste bokhandel eller direkt från Iduns expedition, om rekvi- sision och likvid i postanvisning insändes.
428 —
och t i t t a d e s i g i k r i n g.
Till slut t y c k t e h a n, a t t h a n i n t e b a r a skulle u t a n borde &lt; \ ö.
— j- Om j a g ställer m i g p å k n ä u n d e r s a l s b o r d e t p r e c i s som t a t t a r n s t o d, s å d ö r j a g j a g n o g, t ä n k t e han.
Och han k ä n d e sig helt glad vid denna tanke.
D a g e n förut h a d e p a p p a, s o m v a r g a m m a l och ville sörja för sitt h u s, skrifvit t e s t a m e n t e.
Mamma hade gråtit.
N i s s e - B i g g e fick v e t a, a t t d å m a n t r o d d e m a n skulle d ö, s å gaf m a n b o r t allt m a n h a d e.
Därför t o g h a n e n p a p p e r s b i t och en p e n n - s t u m p och gick fram till fönstret.
Han drog upp gardinen.
Det var månljust.
Han lade p a p p e r s b i t e n p å f ö n s t e r p o s t e n och s k r e f n å g r a k r u m e l u r e r, s o m skulle t o l k a s s o m s å: Testamentet.
Bygglådan: Lillsyster.
Klockan: Lillsyster.
G u n g h ä s t e n, p i s k a n och t e n n s o l d a t e r n a: P a p p a och m a m m a t i l l s a m m a n s.
D o c k s k å p e t: Lillfästmön.
Nisse-Bigge.
N å g o t m e r k o m h a n ej i h å g.
Så lade han p a p p e r e t p å e n s t o l och s t ä l l d e s i g p å k n ä u n - der salsbordet.
— H a n v a k n a d e vid att m a m m a lyste på ho- n o m m e d e t t ljus.
— H u r k a n m a n l i g g a o c h sofva u n d e r b o r d e t, s a d e h o n och s k r a t t a d e.
— J a g h a r i n t e sofvit; j a g h a r hållit p å och d ö.
— Hvad säger du, sade mamma.
Hon satte från s i g l j u s s t a k e n och t r y c k t e h o n o m h å r d t intill s i g.
— D ö?
Nisse-Bigge förklarade sig.
Och h a n kände, a t t så h å r d t h a d e h o n a l d r i g hållit om h o n o m.
P å k v ä l l e n fick h a n sin gröt p å s ä n g, precis som om d e t varit l ö r d a g s k v ä l l och h a n b a d a t.
Och ä n n u i h a l f s ö m n e n h ö r d e h a n, a t t m a m m a s a t t b r e d v i d h o n o m och l ä s t e en s a g a.
Nisse-Bigge var stor.
H a n h a d e fått flytta upp i andra i småskolan.
Och n u skulle h a n r e s a m e d m a m m a n o r r u t till h e n n e s h e m.
K v ä l l e n förut s u t t o m a m m a, p a p p a, N i s s e - B i g g e och l i l l s y s t e r o m k r i n g d e t r u n d a b o r d e t i sängkammarn.
P l ö t s l i g t blef d e t t y s t och tryckande bland dem.
Mamma stödde hufvudet i h a n d e t och s a d e: j a g vet e j; d e t k ä n n s p r e c i s s o m om j a g fore m o t en o l y c k a.
— D e t är v ä l för a t t d u skall l ä m n a h e m m e t, s a d e p a p p a.
— J a det är v ä l d e t.
— M a m m a s t e g u p p och gick u t i s a l e n.
P a p p a s å g s t r ä n g u t, s o m all- tid n ä r h a n v a r r ö r d.
Vi v o r o j u s å o v a n a a t t v a r a från h v a r a n d r a.
Lillsyster jollrade och s m e k t e.
Det var också hon, som ensam var glad, då båten gled ut ur hamnen.
Då s a t t h o n p å p a p p a s a r m och viftade från k a j - hörnet.
— Sommarn gick.
M a m m a och N i s s e - B i g g e r e s t e h e m i g e n m e d de l å n g a h v i t a n ä t t e r n a och soliga d a g a r n a som e t t l e f v a n d e m i n n e inom sig.
M e n d ä r d e s u t t o p å d ä c k, t y c k t e d e, a t t de för i n g e n t i n g i v ä r l d e n skulle vilja v ä n d a t i l l b a k a, h u r h ä r l i g t d e ä n haft.
Tänk — hemmet!
D e t v a r o ä n d l i g a s a m t a l o m d e t t a och allt där.
.
.
Tro hur det och det är.
.
.
minns du och m i n n s d u.
.
.
p a p p a är j u s å f å m ä l t.
.
.
— Nisse-Bigge u n d r a d e, om lillsyster kunde spela krocket nu.
P a p p a s t o d p å k a j e n.
— H v a d h a n blifvit g a m m a l och böjd, s a d e m a m m a l å n g t p å af- s t å n d och r ö s t e n d a r r a d e.
H a n t r y c k t e m a m m a s h a n d och N i s s e - B i g g e fick en k l a p p p å h u f v u d e t.
— H u r ä r d e t h e m m a, s a d e m a m m a och s å g h o n o m r a k t i Innan 7 kr.
betalas för Franska snörlifssömmeriet a n s i k t e t.
— H a n s å g l ä n g e t i l l b a k s.
S å gingo de.hemåt.
M e n m a m m a h a d e s k y n d a t före.
D å N i s s e - B i g g e k o m i n, s a t t h o n m e d lill- s y s t e r i famn.
Lillsyster!
Det var så a t t hjärtat krympte.
H o n h a d e blifvit s å t u n n och hvit.
B a r a ö g o n e n v o r o s i g lika.
Hon såg mamma.
Hon grät ej.
Hon såg u t s o m en s o m v e t, a t t m a n ej g å r ifrån sitt ö d e.
S å l a d e s lillsyster till s ä n g s.
D e s s a d a g a r s o m n u följde.
.
.
D e t blef t y s t och d ö d t i h e l a h u s e t.
Alla g i n g o p å t å och s t o d o l ä n g e framför en d ö r r, i n n a n de n ä n d e s ö p p n a d e n.
M a n s å g u t a n ord p å hvarandra.
M e n s a m m a fråga, s a m m a t y s t a o r o, l å g i allas b l i c k a r.
D e t flyttades in e t t b o r d till lillsysters s ä n g.
K r i n g d e t s a m l a d e s p a p p a och m a m m a och Nisse-Bigge om aftnarna.
E n lampa med röd s k ä r m stod p å en s t o l.
Det dämpade suset från d e n v a r d e t e n d a s o m h ö r d e s.
Talades det någon gång var det i hviskningar.
Och alltid s å: t y c k e r d u ej h o n ser litet b ä t t r e u t nu?
H o n h a r j u sofvit så l u g n t i n a t t; och febern h a r g e t t sig n å g o t.
— H v i l k e t ä n g s l i g t a k t g i f v a n d e p å alla t e c k e n till f ö r b ä t t r i n g och försämring.
M a m m a gick s a k t a fram till sän- gen och t o r k a d e h e n n e s a n s i k t e m e d en v å t h a n d d u k; och d å följde p a p p a s och N i s s e - B i g g e s ögon henne.
S å läste de i hennes ansikte hur d e t s t o d till.
Det var bara lillsyster som var lugn.
H o n s å g i n g e n och i n t e t.
E n k v ä l l, d å d e s u t t o s å, v a r allt slut.
D e m ä r k t e det k n a p p a s t.
H o n hade varit så k r y hela den dagen.
N u blef h o n m e d ens så för- u n d e r l i g t l å n g och s å g s t o r t o m k r i n g s i g.
Vid e n k ä r s d ö d s b ä d d g l ö m m e r m a n allt u t o m d e t, a t t m a n är n ä r a d e t f ö r u n d e r l i g a.
Allt hårdt b r i s t e r och l ä m n a r p l a t s för e n ö d m j u k för- krosselse.
Därför s t o d o n u d e s s a t r e k r i n g en liten säng, med sänkta hufvuden.
Hvad de t ä n k t e och k ä n d e ä r b l o t t för d e m själfva.
H v a d d e t blef t o m t o c h k a l l t d ä r h e m m a.
B l o m m o r n a i r u m m e t, d ä r l i l l s y s t e r l å g, fingo d ö u t.
Till och m e d d e n s t o r a m y r t e n, s o m var mammas stolthet.
M a n gick h v a r och en för sig.
T y delad s m ä r t a är i n g e n s m ä r t a.
N i s s e - B i g g e v a r e n s a m, m y c k e t e n s a m.
Men h a n t y c k t e det ej v a r s a n t.
Det var bara en dröm.
Visst var hon död.
Död!
D ö d!
Det var ju bara ett namn.
Hon skulle säkert stiga upp igen.
E n m o r g o n, n ä r h a n k o m från s k o - l a n, skulle h o n s o m v a n l i g t s i t t a p å s i n lillstol vid bordet.
S e n blef allt s o m förut i g e n.
I d e s s a t a n k a r gick h a n.
Och h a n s l ä p p t e dem ej.
H a n trodde p å dem.
D å h o n l å g i sin k i s t a bland b l o m m o r o c h h v i t t o c h alla m ä n n i s k o r i s a l e n g i n g o i s v a r t och g r ä t o, v a r h a n a l l d e l e s l u g n.
H a n visste ju hemligheten.
S å blef d e t oro b l a n d m ä n n i s k o r n a.
— N u, n u!
s a d e m a m m a och s å g u t g e n o m f ö n s t r e t.
M a n t o g k a p p o r och m ö s s o r, K y r k k l o c k o r n a ringde.
E n man kom med kistlocket.
Men då man spikat i g e n d e t och gömt h e n n e och m a n k ö r d e h e n n e bort — d å bar Nisse- B i g g e ej l ä n g r e p å nå- gon hemlighet.
D å fick h a n d e n första i s a n d e a n i n g e n om döden, s o m s e d a n n ä r h a n blef m a n skulle k r a m a h a n s t a n - k a r m e d sin k y l a och dunkla tomhet.
B I R G E R SJÖDIN.
ett snörlif, bör ifrån i Stockholm, torg, 1 tr., dess illustrerade priskurant 1 Norrmalms- rekvireras.
En museifest i Hudiksvall.
H Ä L S I N G L A N D S M U S E U M i Hudiksvall har ä n d a sedan sin uppkomst, kan m a n säga, en b y g g n a d s f r å g a, h v a r s v i k t och b e t y d e l s e klarligen inses, då dess ingalunda oansenliga, i h ä n d e l s e af förstörelse fullkomligt o e r s ä t t l i g a och af f a c k m ä n n e n m e d m y c k e t e r k ä n n a n d e l o f o r d a d e s a m l i n g a r ä r o för n ä v a r a n d e i n r y m d a i e n, icke e n s f r i s t å e n d e t r ä b y g g n a d och så- l u n d a alltid u t s a t t a för en m y c k e t b e t ä n k l i g risk i b r a n d h ä n s e e n d e.
O l y c k a n k a n j u alltid v a r a framme.
Hvartill kommer, att denna trä- b y g g n a d, som förut v a r i t l a s a r e t t, i n g a l u n d a är n å g o n tjänlig m u s e i l o k a l och förty h v a r k e n m e d g e r e t t v e r k l i g t o r d n a n d e af s a m l i n g a r n a eller l å t e r d e m k o m m a till sin r ä t t.
U n d e r t i d e r n a s l o p p h a r emellertid b y g g n a d s - f o n d e n v u x i t, s å a t t d e n n u u p p g å r till i d e t n ä r m a s t e 5 0, 0 0 0 k r.
H ä r a f h a icke m i n d r e än o m k r i n g 2 0, 0 0 0 k r.
influtit s e d a n år 1 9 0 0 g e n o m t r e n n e s e d a n d e s s h å l l n a museifester, som m e d v e r k l i g e s p r i t d ' a r r a n g e m e n t a n o r d - n a t s af f r u a r n a A n n a M i d l i n g och Gunil Run- q v i s t, d e n s i s t n ä m n d a en s y s t e r till den för d e t t a sin f ä d e r n e s t a d s m u s e u m alltid v a r m t in- t r e s s e r a d e och n i t i s k t v e r k s a m m e s l o t t s a r k i t e k t e n A g i L i n d e g r e n i S t o c k h o l m, och för h v i l k a fester b å d e s t a d e n och o m n e j d e n lifligt i n t r ä d t, u n g d o m e n i s t o r u t s t r ä c k n i n g som f u n k t i o n ä r e r och d e n öfriga m ä n s k l i g h e t e n d ä r s t ä d e s s o m publik.
N u f ö r e s t å r d e n fjärde festen.
A t t äfven n u s t a d e n och l a n d e t b e r e d a sig a t t m e d v e r k a för d e t för b å d a lika b e h j ä r t a n s v ä r d a ä n d a - m å l e t v i s a r sig af s a m m a n s ä t t n i n g e n af fest- k o m m i t t é n, som b e s t å r af, förutom fruarna Mid- l i n g o c h R u n q v i s t, b o r g m ä s t a r e H.
Rissler, häradshöfdingen i Norra Hälsinglands domsaga C.
G r a h l - F l o d i n, r e k t o r n vid a l l m ä n n a lärover- k e t C.
N o r d l u n d, d r ä t s e l k a m m a r e n s o r d f ö r a n d e k o n s u l E.
L i n d b e r g, f ö r v a l t a r e K ö h l e r p å Salt- vik, museets föreståndare doktor F.
Roden- s t a m, r e d a k t ö r E.
W a l d e n s t r ö m och d i s p o n e n t E. Hedberg samt doktorinnan I d a Blumenthal (D e l s b o s t i n t a n), S t o c k h o l m, fruarna A l m a C a - lissendorff p å S a l t v i k, E b b a L u n d q v i s t p å S t r ö m, F r e j a L e m a n i L u n d, F o r s s a, s a m t fruarna Stina R o d e n s t a m och A n n a H a l l g r e n s a m t fröken A n n a S c h l y t e r i H u d i k s v a l l.
Festen kommer att hållas den 1 0 — 1 2 sept.
p å s t a d s h o t e l l e t och i dess t r ä d g å r d och g å r af s t a p e l n i olika t i d e r s och l ä n d e r s t e c k e n.
E n d e l af festen får s å l u n d a r a m e n af e t t Delsbobröllop.
Bröllopståget går genom staden, h v a r v i d b r u d e n m e d s i t t följe m ö t e s af brud- g u m m e n m e d s i n a s v e n n e r till h ä s t, h v a r e f t e r bröllopsfesten firas i den särskildt inredda Delsbostugan på hotellet.
E n a n n a n del af festen försiggår i en hol- l ä n d s k i n t e r i ö r, m e d a n en del af de u p p l å t n a l o k a l e r n a i n r e d e s s o m e t t gästgifveri från 1 8 5 0 - t a l e t och i h o t e l l t r ä d g å r d e n s l u t l i g e n u p p r ä t t a s ett " G r ö n a L u n d ", d ä r B e l l m a n u p p t r ä d e r och s j u n g e r till l u t a n, omgifven af U l l a W i n b l a d och a n d r a m e r r e m a r k a b l a p e r s o n e r u r h a n s Djurgårdshof.
Och n a t u r l i g t v i s s ä n d a d e älsk- v ä r d a a r r a n g ö r e r n a s e d a n n å g r a v a c k r a bilder till I d u n.
Riddarpojkarnes sång.
Johan Nordlings dikt, i ton sättning af Richard Norén, finnes fortfarande att tillgå å Iduns expedition, Mästersamuelsgatan 43, Stockholm, till ett pris af 2 öre pr styck, då minst 50 ex. rekvireras.
Salamander alla sorter.
Enhetspris 1 5, — D a m - &amp; H e r r - S k o d o n Lyxutföring 18, — — 429 — •O i
J&gt; ?OC / f#0 / / 72S G EOLOGERNAS världskongress blef en lämplig afslutning på sommarens många m ö t e n och k o n g r e s s e r i S t o c k h o l m.
D e t v a r en m ä r k l i g s a m l i n g v e t e n s k a p s m ä n från j o r d e n s alla d e l a r, som s a m l a t s till m e n i n g s u t b y t e och forsk- n i n g s f ä r d e r i s v e n s k a t r a k t e r, och d å k o n g r e s s e n s p r e s i d e n t, professor G e r a r d De Geer, i sitt in- v i g n i n g s t a l y t t r a d e, att d e n n a k o n g r e s s skulle blifva en e t a p p af s t ö r s t a b e t y d e l s e i den svenska geologiens utveckling, voro dessa ord förvisso e t t u t t r y c k för d e t a r b e t s a l l v a r, som s e d a n p r ä g l a t k o n g r e s s e n s alla förhand- lingar.
E n af k o n g r e s s e n s v i k t i g a s t e e x k u r s i o n e r v a r den S p e t s b e r g s f ä r d, som ett a n t a l k o n g r e s s l e d a - m ö t e r m e d professor De Geer som l e d a r e före- t o g i s l u t e t af juli m e d s t o c k h o l m s å n g a r e n Aeolus.
G e o l o g e r n a b e s ö k t e och studerade d ä r v i d de v ä l d i g a g l a c i ä r e r n a, m e d a n p a l e o n t o - l o g e r n a s a m l a d e fossil från de olika formatio- nerna.
F ö r öfrigt v a r r e s a n äfven ur t u r i s t - s y n p u n k t af s t ö r s t a i n t r e s s e för de l å n g v ä g a främlingarne.
D e t e g e n d o m l i g a a r k t i s k a fågel- lifvet, s a l a r n a s siesta p å drifisen, m i d n a t t s - solen — allt f ö r e n a d e sig a t t s k ä n k a r e s e n ä - r e r n a oförglömliga i n t r y c k af p o l a r r i k e t s s k ö n - 1.
Salar på drifisen.
2.
Expeditionens medlemmar göra affärer med Tromsölapparne.
3.
Ishafvets förposter.
4.
Ångfartyget Aeolus och Svenska Spetsbergsexpeditionens 1910 fartyg Venus under midnattssolen å Advent Bay.
5.
Expeditionens medlemmar landsättas.
6.
Deltagarne söka snäckor i strandgruset.
7.
På sluttningen af Nordenskiölds berg.
8, Professorskan De Geer demonstrerar Spetsbergskartan.
9 Aeolus i Green Bay.
10.
Ett flytande isberg.
11.
Berget Capitolium.
12.
» De mm
•••7: het.
D ä r t i l l k o m b e h a g e t af d e n s v e n s k e färd- l e d a r e n s från å t s k i l l i g a f ö r e g å e n d e f o r s k n i n g s - resor vunna förtrogenhet med Spetsbergen.
Äfven p r o f e s s o r s k a n E b b a De G e e r, född H u l t, som b i t r ä d e r sin m a k e i h a n s v e t e n s k a p l i g a värf, d e l t o g i färden.
S o m e x p e d i t i o n e n s foto- graf medföljde fotografen hr O. H a l l d i n, af h v a r s rika och i n t r e s s a n t a b i l d s k ö r d vi h ä r m e d d e l a ett a n t a l v y e r.
^1 k.
\ w * t, ti I S t o c k h o l m h a r k o n g r e s s e n s förlopp, s o m n ä m n d t, varit af s t o r v e t e n s k a p l i g i n n e b ö r d och i p r o g r a m m e t h a r i n g å t t b e s ö k i olika svenska landskap.
Bland den geologiska forskningens många r e p r e s e n t a t i v e m ä n, som d e l t a g i t i k o n g r e s s e n, m å n ä m n a s p r i n s R o l a n d B o n a p a r t e, den g a m l e alp- och g l e t s c h e r f o r s k a r e n A l b e r t H e i m, skot- t e n P e a c h och s p a n j o r e r n a A d a m de J a r z a och C e s a r R u b i o, alla t i l l h ö r a n d e de främste i n o m sina vetenskaper.
D e t ä r a t t h o p p a s a t t de l å n g v ä g a främlin- g a r n e h ä r i f r å n medföra i n t r y c k e t af ett visser- l i g e n till n u m e r ä r e n litet folk, m e n m e d h ö g k u l t u r och s e g vilja a t t föra den m o t v i d a r e utveckling.
sju systrarna-.
13.
Hvalfiskar och hvalfiskskelett.
14.
Stormfåglar.
15.
Expeditionens deltagare.
Oscar Halldin foto.
' 6.
Geologkongressens orga- nisatörer.
Från vänster till höger: professor J.
G. Andersson, generalsekreterare.
Professor Gerhard De Geer, kongressens president.
Pro- fessor Helge Bäckström, skattmästare.
17.
Konung Gustaf och prins Roland Bonaparte anlända till kongressens öppnande.
A. Blomberg foto.
ord-tet / s / t / attds ött t / esöfi t ostar.
af Harzområdet, dok kan uppvisa så myc- ket af Harznaturens skönhet i sina omgifnin- gar, men hvars största behag likväl ligger i stadens egen ålderdomliga prägel.
Det är uråldrig historisk mark man tram- par i Goslar.
Henrik af Sachsen, en stor vän af jakt och fågelfångst, också Henrik Fågel- fängaren kallad, hade vid stranden af Gose och foten af Rammelsberg låtit bygga en jakt- hydda, och här uppsöktes han af rikets om- bud, då han år 919 blifvit vald till tysk ko- nung.
Aren 923 — 924 lät han sammanbinda trenne små orter Bargdorf, Warsleb och Sud- burg med vallar och grafvar, det hela kal- lades Goslar-Lager an der Gose.
Under Otto I erhöll den unga staden helt oväntadt större möjligheter till utveckling, i det den frankiske jägaren Ramm vid en " LILLA HELIGA KORSET ".
ORT FRÅN den gamla universitetssta- B den Halle med det intressanta St. Mo- ritzburg ilar snälltåget under strömmande regn norrut, mot Harz, genom ett slätt- landskap, hvars möjliga skönhet för till- fället är inhöljdt i himmelens våta slöjor.
Det är alls icke ett vanligt regn, utan ett sådant intensivt nedforsande af vatten- massor, som erinrar om syndaflod.
Dock omsider skymta bergtoppar ur dimmorna, i svindlande fart susa vi öfver Okerfloden vid dess ingång i den högromantiska Okerdalen, en af öfre Harz ' vackraste platser.
Några minuter till och bromsarne göra sin tjänst.
Vi passera några ålder- domliga hus, öfver hvilka gamla fäst- ningstorn höja sina kolossala murytor — allt saktare blir farten, ändtligen stanna vi.
Goslar — en minut!
Ett tyskt ordspråk säger: " Kom till oss om afto- nen, men lämna oss vid solsken, " och denna min an- komst till Goslar bevisar ännu en gång till fullo rik- tigheten af, att första intrycket icke alltid är det rätta.
En ointressant, våt och smutsig småstad, sådan fann jag Goslar vid första anblicken, och hur helt annor- lunda hade jag icke i fantasien utmålat för mig den gamla kejsarstaden, den snart tusenåriga, hvars blotta namn klingar egendomligt och förväntansfullt!
Till nästa dag hade scenen dock underbart förän- drats, tack vare ett strålande solsken, och jag fann nu en stad, hvars torg och smala, krokiga gator, omgifna af hus i för vår tid egendomlig arkitektur, göra den ut- omordentligt rik på måleriska vyer.
Det natursköna Harz är ju välbekant för alla, som resa, äfven för oss svenskar, och mången gömmer helt visst i sitt minne ett helt galleri af bilder från dessa förtjusande platser, Bad Harzburg, Wernigerode, Riibelands droppstensgrottor, fader Broeken icke att förglömma, och hvad de allt heta, dessa turistorter.
Mindre bekant synes dock Goslar vara, detta Nord- Tysklands Rothenburg, som, fastän beläget i utkanten STORA LAS!
FRANKENBERGER PLAN.
ridt upptäckt ett stycke malm, som hans häst blot- tade med hofven.
Frankern hämtade från sitt hemland i bergshandtering skickliga arbetare för att bedrifva de efter honom uppkallade Rammelsberger bergverken vid Goslar.
Af silfver från denna grufva slogos nu mynt, efter den till kejsare krönte Otto, kallade Ottolinen eller Ottolien.
Dessa brakteater voro sannolikt de första mynt, som präglats i Tyskland.
Ramms landsmän bosatte sig på det efter dem upp- kallade Frankenberg, ännu i dag en af Goslars mest pittoreska stadsdelar med sin öppna plats, Franken- Sedan Goslar år 1241 inträdt i Han- saförbundet, och dess makt därigenom allt mera tilltog, sjönk kejsarpalatsets anseende såsom sådant allt djupare och år 1289 blef det till största delen lå- gornas rof.
Rudolf af Habsburg istånd- satte det kvarstående något så när, men sedermera gjordes intet för dess under- håll, utan århundrade efter århundrade fick denna Nord-Tysklands äldsta profanbygg- nad gå sin undergång till mötes, tills Goslar ändtligen, själf för fattigt att be- kosta en restaurering, för 3,000 mark sålde sitt kejsar- hus till hannoveranska regeringen, som genast beviljade 21,000 mark till restaurerande.
A r 1873 beviljade tyska riksdagen 203,000 mark för samma ändamål, och utgör nu kejsarhuset i sitt fullbordade skick Goslars största sevärdhet.
" På det intimaste förbunden med historien, " skrifver en emfatisk författare, " såg Goslars kejsarpalats tyska riket i strålande morgonglans, dess undergång i aftonrodnadens purpur och efter en tid af öfverhängande faror — efter nattsvart, stormupprördt, af blixtar genomkorsadt mörker — den tyska härlig- hetens återuppståndelse i förklaradt ljus ". (!)
Domkyrkan, invigd å r 1039, fick förfalla, jämsides med kejsarpalatset, och när den slutligen hotade att alldeles instörta, såldes den år 1819 för nedrifning till den högstbjudande för 1,504 thaler.
Heine klagar i Harzresan: " Vi lefva i en ödesdiger tid, tusenåriga domkyrkor nedrifvas och kejsarstolar kastas i skräp- kammaren. "
Lyckligtvis har ansvars- och pietetskäns- lan inför historiska minnen vuxit sig stark hos natio- nerna sedan 1824!
Gilleshusen, klädeshandlarnes, det nuvarande hotell " Kaiser Worth " vid torget, bagarnes och västmakar- TORGET.
Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot insändande af nedannämnda be- lopp till Expeditionen af Idun, Stockholm, erhålles inom Sverige portofritt: berger Plan, omgifven af uråldriga hus, bland dem " Lilla heliga Korset ", en stiftelse för fattiga kvinnor.
Längre upp på höjden ligger Frankenbergerkyrkan, en romansk basilika från 13:de århundradet, och till höger om denna det forna Frankenbergerklostret, grundadt omkring år 1225 för upptagande af botfärdiga Magda- lenor, numera ett omtyckt pensionat för sommargäster.
Mellan de infödde och de frankiske kolonisterna rådde ständiga tvister och stridigheter, hvilka mången gång togo sig uttryck i öfverfall och mord.
Med slagbom- mar och kedjor afspärrades gatorna nattetid mellan de olika stadsdelarne, och det gick århundraden om, innan de fientliga stammarne genom giftermål kommo att smälta samman till ett folk.
Med hjälp af inkomsterna från det nya bergverket skall kejsar Otto I hafva byggt det hus, i hvilket han residerade, och som af Konrad II utvidgades och belades med koppartak.
Sedan Ottos tid hade ingen tysk kejsare oafbrutet residerat i Goslar, men Henrik III, den stränge, gjorde ånyo staden till rikshufvudstad och utvidgade den " Villa " han ärft af sin fader till ett storartadt kejsarpalats.
Här föddes den 11 november 1050 Henrik IV, vandraren till Canossa.
Äfven Henrik V uppehöll sig gärna i sin faders födelsestad, och här i kejsarhuset var det, han under sömnen träffades af en blixtstråle i högra foten, hvaraf han hade men under hela sin återstående lefnad.
VY BRTJSTTUCH Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 1895 1904 1906 1907 (n:r 1 felas) (utan julnummer) (med julnumret) (utan julnummer, n:r 25 o. 52 felas) (med julnumret) 2: — 2: — 2: — 4: — 4:50 5: — Idun 1908 (med julnumret) Idun 1909 (med julnumret) Iduns julnummer 1894 Iduns julnummer 1893 Iduns juinummer 1905 Barngarderoben 1905, komplett AF GOSLAR.
5:50 6: — 0:20 0:20 0:50 2: — LAS!
nes samt talrika privathus vittna ännu i våra dagar om det välstånd och det konstsinne, som utvecklades af Goslars borgerskap.
Många och hårda äro de öden, som staden fått pröfva under gångna sekler, krig och ändra hemsökel- ser ha bragt den till branten af undergång.
Men i och med tyska rikets återuppståndelse synes äfven den ärevördiga kejsarstaden väckts till nytt lif, nya indu- strigrenar uppstå, handeln blomstrar och Goslar, den en gång fria riksstaden, håller ånyo på att svinga sig upp till välstånd och oberoende.
Sin karaktär af medeltidsstad har Goslar dock ingalunda förlorat, om man bortser från det rörliga lifvet vid järnvägsstationen och de nya villakvarter, inan finner i utkanterna.
Nybyggnader och restaure- ringar i de äldre stadsdelarne utföras i stil med om- gifningen, oeh detta gör, att besökaren icke kan undgå att tjusas af en förgången tids, den goda gamlas, trollmakt.
En tid, då människorna, om ock i anspråkslösa former, uppnått en fin kultur och ställde konstnärliga anspråk på hvardagstingen, anspråk dem en senare tid tyvärr vande sig att undvara.
Såväl det yttre som det inre af husen bevara ännu värdefulla skatter af skulptur och konstsmide, och den uppmärksamme iakttagaren, med blicken öppen för enskildheter, har här rikligt tillfälle till nya upptäckter.
Goslarbornas omvårdnad om minnena från fäderne- stadens historiska forntid är beundransvärd.
En hel del värdefulla föremål hafva sammanförts i Goslars museum, och dessutom göres allt för att bibehålla och iståndsätta: att detta icke sker utan uppoffringar från såväl stadens som enskildes sida, är helt naturligt.
Ett bevis härför ä r det s. k.
" Brusttuch ", Goslars originellaste byggnad, hvars motstycke svårligen låter sig finna vare sig i Niirnberg eller Rothenburg, dessa på arkitektoniska sällsyntheter så rika städer.
Sitt nuvarande utseende har " Brusttuch " antagligen erhållit under Goslars andra blomstringsperiod, efter årtalen 1521 och 1526 att döma, hvilka återfinnas å olika platser å husets yttersidor.
" Brusttuch ", som en tid varit samlingslokal för det privilegierade västmakare- ämbetet, hvars hedervärda medlemmar tillätos bära värja, och sedermera tjänat som bostad för de för- nämsta familjer u r Goslars lärdoms- och patricier- släkter, fick under en kommande, pietetslös tid så full- komligt förfalla, att endast de allra fattigaste där sökte sitt hemvist.
När så uppvaknandets tid kom, inköptes huset af staden, trots de ekonomiska svårigheter, den hade att bekämpa, samt skänktes till en konstförstån- dig byggnadsentreprenör under villkor af dess full- ständiga restaurerande.
När så för någon tid sedan ett rykte gick genom den tyska pressen, att en ame- rikansk Krösus kastat sina blickar på denna Goslars pärla, uttalande sin önskan att förvärfva byggnaden samt nedtaga och öfverflytta den till Nya världen, an- tagligen för att i någon mån afhjälpa den brist på medeltidsminnen, som råder i hans land, råkade hela samhället i uppror, och när det blef bekant, att ameri- kanarens anbud afslagits, andades man ut som efter en öfverstånden fara.
I Goslar äro alla tak höga och spetsiga, " Brust- tuchs " öfverträffar dem dock alla.
Huset prydes för öfrigt af talrika utsirningar öfver fönster och dörrar i sengotik, glasmålning och katedralglas smycka fönstren och rundt hela huset löper en ränassansfris i träskulp- tur, upptagande en mängd groteska gruppbilder, orna- ment och arabesker.
— I vår tillvaro träder ett begrepp allt mera i för- grunden — begreppet brådska.
Man har alls icke tid eller åtminstone måste allt, som företagas, ske i största hast.
Och dock göras dagligen nya uppfinningar i akt oeh mening att vinna tid åt mänskligheten.
Vi resa med det snabbaste tåg, i susande fart för oss en automobil från järnvägsstationen till hotellet, där vi, tack vare hissen, inom en minut befinna oss i det per telegraf beställda rummet.
Och nu måste så mycket som möjligt ses på kortast tänkbara tid.
I detta bråd- skans tecken, mellan ett par tåg, vandrande efter Bxdekers stjärnor, bör Goslar dock ej ses.
Intet kan t. ex. så trolla fram stämningen af en svunnen tid som en sommarsöndagsmorgon i Goslars utdöda gator och gränder eller gudstjänsten, med sin medeltids- mystik och de kyrkobesökandes talrika folkdräkter, i KEJSARHUSET.
Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd oeh kjol- längd erhåller N i till Eder figur fullt tillförlitliga, moderna och eleganta Ml - M » ™ — — — mmm ~ —.
• » • H 3 l l l 1 D n I!
l l l l 1 l 1 v T D!
l F u § i p u l (j l l l l l l l y l u l c när nu denna brytning med fru Jannikä sände honom äter till Lund fattig och missförstådd, kände hon sitt intresse stegras och längtade att göra hans personliga ' bekantskap.
Så kom han då till sist.
Han motsvarade till fullo de föreställningar hon gjort sig om honom.
Han bar sitt hufvud högt, hans mun kunde le — men hans ögon voro obotligt sorgsna.
Inom henne vaknade en stor ömhet för denne främmande man.
Men Ingefred då?
Hon anade, att det var något med denna Ingefred, men hvad?
Eske Liebman reste sig för att taga afsked.
" Min gode Eske, du måste ofta komma till oss.
Kom hvar dag, så länge du är i Lund, och på söndag skall du spisa middag med oss, " sade professor Nico- lovius, och hans husfru lade några välkomnande ord till mannens inbjudan.
JENNY LINDBERGER.
Och Cecilia?
Eske vågade ej se åt henne knappt, han gaf hennes hand en den allra flyktigaste tryckning, bugade sig och gick.
Under den närmast följande tiden visade det sig, att böckerna förlorat sin gamla dragningskraft på Eske Liebman.
Större delen af sin tid tillbragte han med att ströfva långt ut på landsbygden, och när han emot Berättelse af Signild Edestrand.
aftnarna trött kom tillbaka, sökte han sig till pro- fessor Nicolovii hem.
Till j angfru Cecilia Stierna gick (Forts, och slut.)
hans eviga längtan.
ERR ESKE måste, hur mycket det än plågade honom, Det hade blifvit klart för herr Eske, att han nu bekräfta för sina gamla vänner, hvad de hört om mött den, som ensam i hela vida världen var i stånd orsaken till hans afresa från Solberga samt besvara en att läsa de outtalade tankarna och tyda de oförstådda del frågor.
Jungfru Cecilia såg ej upp en enda gång, gåtorna i hans väsen, där styrka och svaghet, mod det var som om hon ej hört, att det talades.
och vekhet blandade sig med hvarann.
Var hon ung?
Så småningom föll samtalet på annat, och profes- Var hon skön?
Han visste det ej, visste blott, att hon sorn började en redogörelse för ett lärdt arbete, hvar- var honom kär och att hon var hans.
med han var sysselsatt.
Detta skulle under andra om- Eske kom nära nog aldrig i tillfälle att tala ensam ständigheter hafva intresserat Eske Liebman i hög med Cecilia, sällan att ens växla ett ord med henne, grad, men nu hade han svårt att följa med.
och han sökte ej därefter.
Det var honom nog att få Midt emot honom satt Cecilia, och när han nu såg sitta och se på henne, där hon lutade sig öfver sy- henne, kom han plötsligt att tänka på Ingefred.
Han bågen eller sysslade i hemmet.
På ett hemlighetsfullt plågades ibland af samvetsförebråelser, när han mindes sätt meddelade hon honom något af den fred, som om- flickan i Solberga prästgård.
Hade han haft henne af gaf henne, och ibland möttes deras ögon.
Tydligare hjärtat kär?
Nej, han kände det tydligt nu, när hon och varmare än ord kunna uttala det sade hans ögon: var fjärran från honom.
Ingefred var den första unga " Jag har längtat efter dig all min lefnad, " och hennes kvinna han lärt känna, och hon hade fängslat honom svarade: " Innan jag såg dig, hade jag dig kär. "
— ena ögonblicket endast för att i det nästa stöta honom ifrån sig.
Han erkände för sig själf, att om han stan- nat hos Ingefred, skulle han måhända hafva slutat med Det började att lida mot senhösten, när herr Eske att glida ned för hennes fötter.
Men samtidigt förstod åter en dag gick att söka stiftschefen för att höra, hur han, att han hos henne aldrig skulle fått sin längtan det gått med regementspastorsbefattningen.
Här träf- efter en förstående själ tillfredsställd.
Och dock kunde fades han ånyo af motgång och pröfning.
Ingefred vara så ljuf!
Han mindes den sista dagen Biskopen underrättade honom helt kort, att han ej och aftonen af deras samvaro.
Han måste sluta ögo- komme att få platsen, samt tillade, att Eske var an- nen.
Ett så starkt stygn kände han i hjärtat.
Var klagad för att hafva läst förbjudna böcker, fulla af han då så brottslig?
Hvad för synd hade han begått?
kätteri, hvarför han hade att inställa sig inför konsi- Han hade slutit sina armar om Ingefred, då hon smög storiets domstol.
" Och, " slutade biskopen sitt tal, " som i hans famn, och kysst de läppar, som räckts honom jag dragit mig till minnes, att I vid mottagningen af att kyssa.
Detta var hans brott.
Men han, en präst, Solberga pastorat lofvade att försörja änkan, så kom- och så mycket äldre än Ingefred, borde ej han.
.
.
.
Så mer jag att vittna till fru Jannikas förmån, om hon nu var han där åter i labyrinten, där han så ofta stämmer eder för brutet äktenskapslöfte, som väl är vandrat sig trött.
att vänta.
I vet fuller väl, att vår allernådigaste konung har befallt oss att söka åstadkomma förbindelser mel- Professor Nicolovius höll föredrag, och herr Eske lan uppsvenska präster och skånska prästänkor, på det satt med ett djupt veck i pannan och med sänkta ögon- att den skånska nationen må införlifvas med det öfriga lock och grubblade.
Nu såg han upp och mötte Ceci- lias goda ögon.
I hans blick lästes en fråga — och Sverige.
I ådrager eder nu hans kungliga majestäts onåd genom att trotsa hans nådiga vilja.
Det klokaste sedan strålade det fram något däri, något af en för- I alltså kunde göra, vore att genast fullborda äkten- hoppning, som var alltför vacker för att blifva verklig- skapet, ty eljes tör det hända, att I blifver därtill ge- het.
Hade han sett rätt?
Hade han ej just nu i Ce- nom lagens kraft framhafd. "
cilia Stiernas ögon skådat en själ, som förstod hans, en själ, som skulle hafva förbarmande med hans svag- Eske stod stum.
het och ge ny styrka åt hans brutna lifsmod?
Ett ögonblick var han som förlamad af så många orättvisors tyngd.
Hans hjärta sårades af all denna Professorn tystnade.
Om det var, emedan han obarmhärtighet.
nöjaktigt redogjort för sitt ämne eller emedan han Så samlade han sig, rätade sin höga gestalt och märkt, att hans auditorium var något förströdt, måste sade stolt: lämnas osagdt.
" I har makten men intet rätten på eder sida.
J a g Då sade hans maka, som tydligen suttit i sina egna gör mig nu fri från edert tyranni.
Jag vill ej vara tankar hon också: präst längre, ty jag lyder ej personer, som jag för- " Men, kära Liebman, kunde han ej konserverat aktar.
Jag läser hvilka böcker jag behagar, jag gifter kallet genom att taga dottern till husfru?
Hon skall mig aldrig med prästänkan i Solberga.
Jag går nu och vara en täck liten jungfru. "
vill aldrig återse eder mera. "
Eske ryckte till.
Hans ögonlock sänktes åter, och en rodnad steg upp i hans ansikte.
Han valde ut Han vände sig, gick med raska steg ut och smällde några körsbär ur silfverskålen och sade dröjande: " Nej, dörren hårdt i efter sig.
jag kunde ej taga Ingefred till hustru.
Hon passade Strax utanför huset mötte han jungfru Cecilia ej för mig. "
Stierna.
Utan att betänka sig gick han fram till henne och sträckte fram handen som till hälsning.
Han sade " Ingefred, " upprepade Cecilia ofrivilligt.
ej ett ord, men han tryckte hennes hand så hårdt, att Det var första gången herr Eske hörde hennes hon var nära att skrika.
stämma.
" Ja, mitt hjärta lilla ", sade fru Nicolovius, vänd till Med oro såg hon in i hans dödsbleka anlete, däri henne, " så heter herr Gabriels dotter där uppe i Sol- ögonen brunno som dystra eldar.
berga. "
" Herr Eske, " sporde hon lågt, " hvad fattas eder? "
" Ingefred, " sade den unga kvinnan än en gång i Han svarade ej genast, men när hon upprepade lägre ton, långsamt, som om det namnet hos henne frågan, sade han: väckte en värld af föreställningar.
Och hennes blick " Mig fattas allt, allt, allt hvad en människa behöf- snuddade åter vid den unge mannen.
ver för att stå ut med detta eländiga lifvet.
Jag är en biltog man.
Det goda har jag velat, men alla mina Månne Ingefred hade älskat honom?
Annat var väl gärningar hafva dragit ondt öfver mig. "
slätt intet möjligt.
Honom måste alla kvinnor få kär.
Jungfru Cecilia hade ofta hört honom omtalas, sedan De befunno sig midt på gatan.
Människor kommo hon kom i professorns hus, och fast hon ej kände och gingo.
Somliga sågo med förvåning på dem, där honom, fattade hon ett varmt intresse för honom.
Och de stodo hand i hand.
den vackra St. Jakobskyrkan.
Njuter man så, ackom- panjerad af kyrkklockornas musik, utsikten från Zwingers tinnar öfver de tusende röda och grå skiffer- taken, fästningstornen och kyrkorna, allt inbäddadt i de många små trädgårdarnes grönska, så utgör det hela en sådan målerisk och tjusande idyll, att det minne, den efterlämnar, måste vara af djupaste varaktighet, uppväckande en önskan att återse denna underbara fläck jord.
Härliga, skuggiga skogsvägar, hvarje ögonblick bju- dande nya skönhetsperspektiv, locka till vandringar i Goslars omgifningar.
Talrika omnibus- och järnvägs- linjer erbjuda bekväma förbindelser med det inre Harz, hvarför Goslar särdeles väl ägnar sig såsom utgångs- punkt för en Harzresa.
Gluck auf!
Den gudarna älska ... H Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition Mönster kunna äfven beställas efter andra än våra modeller.
Beställ- Ml £111 (1 T OP1TT l l ^ O H åtföljd af likvid insändes till Kjolmönster utan släp 50 öre, Prinsessklädning 75 öre, Reformdräkt Norrlandsgatan 16, Stockholm, 75 öre, Barndräktmönster 60 öre, Kragmönster (Pellerinj 50 öre, Kappmönster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
Hl " I It. "
OI • s k a U d å ^ ^ Ä « Ä — o 4 3 3 n ^ - — r * r t ' * d 4 IVIUlIolcIdllds ull it l I illW ullib
Cecilia Stierna brydde sig i denna stund ej om nå- got i världen utom att söka trösta mannen framför henne.
Hon vågade ej tala, ej spörja, men hon lät sin lediga hand smekande glida öfver hans gång efter annan.
" Kom, " sade han häftigt, " följ mig, jag vill förtälja eder allt. "
De började vandra sida vid sida, och han skildrade sitt besök hos biskopen, hvilka ord, som fallit emellan dem, och hvad för följder de skulle draga med sig.
En stark beklämning lade sig öfver Cecilias själ, men hon sökte dölja sin oro, sade honom att han handlat alldeles rätt samt frågade honom, hvad han nu närmast tänkte göra.
De hade nu hunnit genom södertull, och malmö- vägen låg framför dem.
" Allra först, ja nu genast skall jag begifva mig till Malmö.
Jag vill själf tala med öfversten, innan jag fattar ett nytt beslut.
Vill I ej följa mig ett stycke på vägen?
I får ej gå eder trött, men några steg vill I väl gå med mig?
Hvem vet, det blifver kanske den sista gången så visst som den första. "
" Jag följer eder gärna, herr Eske, och när jag inte orkar gå längre, kunna vi hvila vid vägkanten, innan vi sedan gå åt hvar sitt håll, " svarade hon.
" Tack, kära jungfru, det kommer fred öfver mitt sinne, när jag ser eder.
Det känns nu, som om intet ondt händt mig, det är som om min lefnad vore lika ljus som soldagen i dag. "
Men hans röst lät vemodig, och leendet, som åt- följde orden, lockade tårar i Cecilias ögon.
Hennes hjärta klappade så högt, att hon fruktade, att han skulle höra det, rodnaden kom och steg på hennes kinder, och för att dölja sin oro och förlägenhet bör- jade hon tala — fort och osammanhängande.
Kanske platsen ej v a r tillsatt än, kanske att något än bättre väntade honom, säkert skulle hans stora kunskaper snart tillföra honom en god anställning, något annat vore ju ej tänkbart.
Han fattade hennes hand.
Vinden kom tillbaka, denna gång dubbelt starkare och med ett hvinande ljud.
Regnet drefs rakt i ansik- tet på dem.
Utan att yttra ett ord sträfvade de tillbaka till sta- den, och hennes mjuka hand omslöts af hans i ett varmt och fast grepp.
Åter stodo de vid södertull.
" Haf tack, I ädla jungfru, för allt det goda I gjort mig i dag 1 I är min lilla kamrat, som står modigt vid min sida, I är min vän, min enda, min kära. "
Eskes stämma skalf af rörelse.
Han tryckte hennes hand, och hans blick var en smekning.
Hon ville bedja honom gå med hem, uppskjuta sin vandring till en annan dag, ville bedja honom akta sig för ovädret och annan farlighet, men hon kunde ej.
Hon kunde ej få ett ord öfver sina läppar, när han såg på henne med dessa ömma, smekande ögon, kunde endast le och rodna samt gifva honom en blick med löfte om all lifvets salighet.
Så skildes de åt.
Några dagar gingo hän.
Det låg en viss förstäm- ning öfver professor Nicolovii vänsälla hem.
Man hade ej hört det minsta af Eske Liebman sedan han begaf sig på sin malmöfärd, och vid efterhörande i hans bostad fick man veta, att han ej varit synlig där på flera dagar.
Då kom en afton ett bref till professorn.
Med stor ifver slet han upp konvolutet och läste vid det fläm- tande skenet af ett hemmastöpt talgljus för sin hustru och Cecilia herr Eskes budskap: " Gode och vördade lärare och vän!
Härmed vill jag låta eder veta, att den af mig sökta fältprästsysslan var tillsatt.
Öfversten hade förmåtts att återtaga sitt löfte och gifva platsen åt en frände till biskopinnan.
När jag erfor denna tidende var det, som nu jag ej förmådde mera.
Allt störtade samman Han hörde på henne hälft i dröm, han tänkte blott för mig själf: Är det så, att jag ej får lof att lefva, på att nu gick hon där bredvid honom, hon, som han måste jag dock hafva rätt att dö.
— Och så gick jag höll kär.
Hon gick och följde honom, och hon sökte ut och tog värfning som soldat vid det regemente, där trösta honom!
Sökte hon ej trösta sig själf samtidigt?
jag hoppats få göra tjänst som präst.
Där jag velat Hans ' hufvud var hela tiden vändt mot henne, och lindra och trösta, där måste jag slå och såra.
Men hans ögon hvilade på hennes ansikte med djup glädje.
Gud skall hjälpa mig att ej blifva någon mördare.
Fly skall jag aldrig, ty feghet känner jag ej, och jag hyser När hon tystnade, började han tala om det, som ej fruktan för döden.
När detta bref når eder, vandrar fyllde hans sinne.
jag den väg, om hvilken ingen vet, hvarthän den leder.
" Jungfru Cecilia Stjerna, " började han, " här van- Mina tankar äro dock hos Eder.
Min hjärtliga kärlek, drar I nu med mig, och det känns, som om I vore min själs tack och välsignelse följa Eder, gode lärare, min enda vän i lifvet, så mycket är I nu för mig.
Eder kära maka och den ädla och älskliga jungfru Ce- Har jag ej känt eder, så länge jag lefvat?
cilia Stierna, som lyser på min stig.
Kommer jag åter, Har I ej förnummit min stumma längtan, har I ej gälla mina första steg Eder.
Kommer jag ej, viljen I tydt mina dunkla tankar och sett skuggan af min sorg?
då tänka på mig?
Jag känner det, som nu I visste allt om mig, både det Eder ödmjuke och hängifne som varit och det som är. "
Eske Liebman. "
' Och så vet jag slätt intet, " svarade hon sorgset.
" Men låtom oss hvila här vid vägkanten, så skall I för- Sorg och bestörtning stodo att läsa i professorns tälja mig allt, allt. "
ansikte, och den blida fru Brita grät sakta.
Men Ce- " Om mig själf? "
cilia, som hela tiden stått upprätt med underligt ly- " Ja, om eder själf, alltsedan I var barn och till nu.
sande ögon, gick nu fram och tog plats midt emellan Jag vill gömma edra ord i mitt minne. "
de båda gamla.
Hon tog en hand af dem hvar och tryckte dem mot sina tårlösa ögon, mot sitt vildt klap- pande hjärta.
Hon sade intet, men hennes hufvud De satte sig vid vägkanten.
böjdes i en smärta, allt för stark att finna uttryck: Hon lade sina vackra händer samman i skötet och såg rakt framför sig.
Han fäste blicken på hennes an- Det var en kall vinternatt.
Det röda skenet af en sikte och började berätta, hvad som föll honom i min- lägereld i svenska hären belyste fladdrande och fläm- net, än skildrade han i stora drag perioder af sitt lif, tande ansiktet på den ensamme man, som satt och än återgaf han en eller annan detalj, som klart belyste vaktade.
Uniformskappan hängde öfver hans breda någon sida i hans karaktär eller känslolif.
axlar, och mössan var skjuten djupt ned i pannan.
Och hon lyssnade.
Han var mager och mycket blek, och de stora ögonen blickade grubblande in i elden.
Månne han tänkte Hon lyssnade, som den gör, hvilken är rädd att dystra tankar, eller lyssnade han blott till det säll- förlora ett enda ljud af en kär stämma, som snart för samma suset i mörkret därute?
Kom det fjärran från alltid skall tystna, som den, hvilken i kärlek och smärta hafvet, detta hemlighetsfulla sus, eller kom det från samlar en skatt af minnen, medveten om att minnet den stora hären, från de många människorna och dju- snart nog är det enda som återstår.
ren?
Kanske var det endast återljudet af den dunkla Ty det var så, att Cecilia var fylld af en sällsam orons vingslag, sväfvande i rymden natten före afgö- och beklämmande känsla däraf, att denna dyrbara randet?
stund af lycka förgiftades af den beständiga skilsmäs- Mannen vid lägerelden strök mössan ned i nacken, sans oändliga vemod.
hvarvid hans höga tänkarpanna blottades.
Den var Men hon lyssnade.
slät och klar och hvit, och hvarken bekymmer eller oro Herr Eske hade gått igenom sina lifsöden, skildrat hade ristat någon fåra däri.
en del af sina åsikter och sin ställning till en och Han lutade hufvudet lätt bakåt och slöt ögonen annan af lifvets frågor och hade nu hunnit så långt som för att drömma.
Något, som liknade ett leende som till vistelsen i Solberga.
spred sin skönhet öfver det bleka ansiktet.
Han såg Nu tystnade han, oviss om han borde nämna något nästan lycklig ut.
— om Ingefred.
Han ville ej blottställa henne eller pris- Det stora slaget var utkämpadt, segern Vunnen, gifva hennes namn.
Men dock tyckte han sig vara och i jublet drunknade deras snyftningar, för hvilka tvungen att bekänna för Cecilia det misstag han be- händelsen var något annat än ett glädjeämne, deras, gått.
Han sökte efter orden och såg ned i marken i som i striden mistat det käraste, lifvet skänkt eller pinsam förlägenhet.
lofvat att skänka.
I detsamma sprang den unga kvinnan upp.
Bland dem, som stupat, var den unge herr Eske Solen hade för länge sedan gått i moln.
Nu kom Liebman.
en vindil susande fram öfver slätten, och några tunga Den gudarna älska dör ung.
droppar började falla.
Äfven Eske reste sig skynd- samt.
" Det blir oväder.
I måste genast begifva eder SLUT.
tillbaka till staden, " sade han.
" Jag skall följa eder till södertull, ty jag vågar ej låta eder gå ensam.
Mycket dåligt folk är ute på vägarna.
Kom! "
— 434 — JM T) FRAN IDUNS LÄSEKRETS Q_ Herr Redaktör!
I EDER ÄRADE TIDNING stod för någon tid sedan • att läsa berättelsen " I vaxblekeriet ".
Då dess inne- håll delvis stred mot min egen uppfattning, tar jag mig friheten rikta er uppmärksamhet på de påståenden, jag ej fann fullt tillförlitliga, mot hvilka jag med skäl kan inlägga mitt veto.
För att vara säker på min sak har jag intervjuat fabrikör Fogelberg, som trots sin höga ålder är väl förfaren i konsten att bleka vax.
Följande upplysningar lämnades: " Redan på 14- och 1500-talen funnos vaxblekerier i Sverige.
Det var emellertid först under Gustaf III:s regering, man vidtog åtgärder för att i större skala uppdrifva fabrikationen.
Sedan Wolfram genom konun- gens försorg på statens bekostnad skickats till Italien för att förskaffa sig fullständig inblick i vaxblekar- konsten, inrättades vid hemkomsten från utlandet ble- kerier i Stockholm, Malmö och Göteborg.
Först senare anlades en fabrik i Eksjö.
Hos dess ägare, Lindblad, blef min svärfar Fredrik Runstedt verkmästare.
Efter hans död öfvertog änkan sysslan.
Gift med Runstedts äldsta dotter inköpte jag år 1872 Lindbladska stärb- husets alla vaxblekeriinventarier.
Jag ansåg detta för- delaktigt, då min hustru grundligt fått sätta sig in i ' mysterierna ' och fortfarande intresserade sig för fa- brikationen.
Yngre systern, fröken Sandells mor, kunde på grund af klenhet ej vara så väl förfaren, och så blef det då min hustru, som " nära nog ensam hade vaxblekeri.
Vid hennes död år 1874 öfvertog jag led- ningen och i 9 års tid påstår jag mig vara den ende, som blekte vax åt apotekarna och skördade bifall öfver- allt.
Min svägerska hade emellertid varit här på be- sök och efter i 883, då en massa af mina kunder ej läto höra af sig, förstod jag, att jag fått en medtäfler- ska.
Se där orsaken till att priset sänktes från 60 öre skålpundet.
Trots att mina kunder minskades var vaxet oklanderligt, hvilket bevisas däraf, att flere apo- tekare, bland andra Lind i Borås, ännu en gång blefvo mina kunder.
Då jag år 1903 sålde mitt garfveri till dess nuvarande ägare, öfverlämnade jag också vaxble- keriet plus den svåra konsten, som med litet arbete, påpasslighet och omtanke egentligen är ganska lätt.
— " Finns det ingen mer i hela Sverige, som kan denna konsten? "
— Hur fröken Sandell på denna fråga kan svara ett så bestämdt nej är mig obegripligt, i all syn- nerhet som hon personligen känner den, som af mig lärt konsten. "
Jag skakade hand med den vördade åldersmannen och tackade för hans upplysningar.
Mina förmodanden hade således varit riktiga: att det inte fordras blodsband för att få lära sig konsten, att vaxblekeriet inte är ett fideikommiss, att inventarierna i Lindbladska vaxblekeriet inköpts af fabrikör Fogelberg, att priserna nedsatts från 60 öre skålpundet genom fröken Sandells mors eget för vallan de, att det finns en till, som verkligen kan konsten — bara till en firma levererades nämligen förra året 600 kg.
blekt vax — ..
Påståenden, som sakna grund, bör man således en- ligt mitt förmenande vara mycket varsam med, ty eljes kunna de mera skada än gagna.
Rubriken öfver be- rättelsen anser jag mig böra ändra till: Fröken Hanna Sandell, enligt egen uppfattning, Sveriges enda vax- blekerska.
INTRESSERAD.
Konsten i hemmet.
Ett kapitel om filluaratagandef af konstens skön- hefsvärden for vårt dagliga lif.
CÅ LYDER PRISÄMNET för oktober i vår serie " Årets tolf ^ kapitel " och uppmana vi alla dem af våra läsare, som ha något a t t säga i frågan, att genom Idun framlägga detta för vår läsekrets.
Täflingsartikel, som icke gärna i längd bör öfverskrida i Idunsspalter, insändes till Iduns redaktion, Stockholm, senast den si aug.
och förses med påskrift: " Iduns artikeltäjling ".
Eör den enligt redaktio- nens åsikt bästa artikeln utfästes ett pris af ett hundra (100) kronor och den prisbelönade uppsatsen inflyter i något af Iduns oktobernummer.
v %t tfaiK D E MÄNGA PER S I S K A och öf- riga österländska mönster, som under m e r a ä n e t t halfår tjusat kontinentens d a m e r, börja n u k o m m a h i t u p p till o s s.
I fönstren h ä n g a m u s l i n e r och t u n n a d u b b e l b r e d a s i d e n i m ö n s t e r, som icke a n v ä n d t s s e d a n m o r m o r s tid, s e n a s t p å femtiotalet.
Jag k a n icke n e k a till a t t j a g t y c k e r de ä r o alldeles för- t j u s a n d e, d e s s a k a s c h m i r s t y g e r, som de k a l l a s i P a r i s, de ge en liten försynt och g a m m a l d a g s air åt v å r a eljes g a n s k a b r u t a l t m o d e r n a k l ä d n i n g a r.
M på en slät och e n f ä r g a d k l ä d - n i n g, eller o c k s å k a n m a n g ö r a själfva d r ä k t e n s g r u n d f o r m af dem, och k o m p l e t t e r a m e d d e n o b l i g a t o r i s k a, e n o r m t b r e d a siden- b å r d e n n e d t i l l om kjolen, s a m t d e n k o r r e s p o n d e r a n d e öfre delen af lifvet, h v i l k e n k l i p p t s i ett m e d ä r m a r n e — vill m a n v a r a ä n n u mer raffinerad, k a n m a n g ö r a u n d e r k l ä d n i n g e n af k a s c h m i r s - m ö n s t r a d t t y g, och l å t a d e n m ö r k a öfre d e l e n af lifvet och n e d r e d e l e n af kjolen s i t t a fast p å en ö f v e r k l ä d n i n g af chiffon eller silkesvoile i s a m m a färg som s i d e n e t, genom hvilken det mönstrade tyget mera samman- smälter med dräktens hufvudton.
Det finns k n a p p a s t n å g o n g r ä n s för v a r i a t i o - n e r n a af t e m a t, och d e, som k u n n a k o s t a p å sig en halftimme för a t t välja d e n allra r o l i g a s t e s a m m a n s ä t t n i n g e n åt s i g, k u n n a v a r a g a n s k a s ä k r a p å a t t få ett p i k a n t r e s u l t a t.
Till ö f v e r k l ä d n i n g ä r s v a r t det m o d e r n a s t e, m a n s ä t t e r s v a r t chiffon öfver i öfrigt alldeles b r o k i g a och ljusa k l ä d n i n - g a r, och som m a n äfven m e d f ö r k ä r l e k gör de breda kjolbårderna s v a r t a, h a d e helt s v a r t a M a n k a n a n v ä n d a d e m p å m å n g a h a n d a s ä t t, och h ä r v i d l a g h a r m a n e n d a s t d e t r i k a u r v a l e t s trefliga bryderi.
S o m b e k a n t g ö r e s n ä s t a n icke en e n d a m o d e r n t o a l e t t af e n d a s t ett t y g, m a n b l a n d a r alltid t v å g a n s k a v i d t s k i l d a m a t e r i a l t i l l s a m m a n s, och så- l u n d a får d e t i och för sig g a n s k a o n y a n s e r a d e m o d e t e n o t r o l i g mångfald t i l l ä m p n i n g a r.
Kaschmirstygerna k a n m a n a n t i n g e n a n v ä n d a i m i n d r e y t o r, som bår- der, infällningar och d y l i k t, k o r t s a g d t, som g a r n i t y r ö f v e r d r a g e n afgått m e d s e g e r n.
De åtsnörpta k j o l a r n a hålla p å a t t — nej d e t är ä n n u öfverdrift a t t s ä g a de h å l l a p å a t t f ö r s v i n n a, men tålamodet med dem håller på att taga slut, m a n h a r plötsligen fått ö g o n e n u p p för a t t de ä r o för löjliga.
Till h ö s t e n få vi n o g se en del b e t y d l i g t modifierade e x e m p l a r, m e n d e n v e r k l i g a, t o r t y r m ä s s i g a och h e l p a r i s i s k a " e n t r a - v e n " få vi n o g icke s k å d a i n å g o n s t ö r r e u t s t r ä c k - ning; n ä r m o d e t om n ä r m a r e t v å m å n a d e r n å r oss, skall e n t r a v e n v a r a så p a s s p å r e t u r, a t t d e t alls icke t j ä n a r n å g o n t i n g till a t t blåsa lif i d e n p å n y t t — och väl ä r d e t, fulare m o d h a r icke s e t t d a g e n s e d a n slutet af s j u t t i o t a l e t!
S n ä f v a k o m m a d ä r e m o t k j o l a r n e a t t bli, det är n o g alldeles s ä k e r t.
Modet känner aldrig till de b r y s k a f ö r ä n d r i n g a r n e, allt skall gå så p a s s s t ä d a d t till a t t äfven d e v ä r s t a g a l e n s k a - p e r k u n n a s k y l a sig b a k o m d e n f ö r s t å n d i g a s k y l t e n: en fullt n a t u r l i g u t v e c k l i n g!
GWEN.
1.
Kappa af kaschmir, hopsamlad nertill af en rosett af libertysiden.
2.
Klädning af muslin, prydd med praktfulla arabesker af pärlor.
Underklädning af hvit taft.
Bredt skärp med stor rosett i ryggen.
Charlotte-hatt af spetsar prydd med aigrette.
3.
Klädning af lilafärgad charmeuse, spetshatt med liten mössa å la Greuze, prydd med hvit aigrette.
Felix foto.
rjEN FÖRSTA höstskym- * — ' ningen hinner knappast bryta in öfver Stockholms gator, förrän teatrarna skruf- va upp sina ramper och draga förhängena åt sidan i säker öfvertygelse att publi- ken sitter redo ute i sa- longen.
Och de missräkna sig sällan.
Ty den landt- liggande storstadsbon, som i början af sommaren ej visste, hur han fort nog skulle hinna vända sin stad ryggen, tycker nu att han kan lan- det utantill och har därför ingenting emot en teaterkväll med restaurangsupé efteråt.
Aftnarne bli så enformiga där- ute på ön, och inte heller är det comme il faut att flytta in så tidigt.
Därför går man en medelväg och läppjar på sä- songen genom att fara till staden och titta på de första premiärerna Helge Rodes lustspel " Flykten ", som utgör Dramatiska teaterns första nyhet för säsongen, är en modern Köpen- hamnsk tidsmålning, hvari författaren med rätt mycken kvickhet gisslar det makt- och ärebegär, som förefinnes inom den vetenskapliga världen, visar hur simpelt intrigmakeri och fal lycksökar- drift motarbeta talangen och den unga, segerbestämda kraften.
Denna företrä- des i stycket af en ung ingenjör Bro, som uppfunnit en flygmaskin, tillhvars slut- liga fullbordande han söker statsunder- stöd.
Hans motståndare är den hänsynslöse och baksluge pro- fessor Arnesen, hvilken miss- brukar sin position som direktör • i Uppfinn arfören ingen till att Hk kväfva och trampa under föt- 1|§| ternahvarjesjälfständig förmåga.
K Bro vinner emellertid sitt mål att få flygmaskinen färdig och eröfra pris vid en utländsk flygtäflan, ägS, och Arnesen måste göra en nes- tjBfr lig reträtt.
1 Helge Rodes lustspel " Flykten " på Dramatiska teatern.
Professor Laursen (hr Palme), professor Arnesen (hr Personne).
Atelier Jasger foto.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; omelett med stufvade grönsaker; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kalf kot- hvarje dag bör N i äta letter med stufvade spritärter; hal- lon med mjölk.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; halstrad sill med p o t a t i s; kaffe eller t e.
M i d d a g: Bräckt skinka med stufvade bondbönor; äggmjölk med skum och skorpor.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt färsk strömming med p o t a t i s; ägg; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Fläskkotletter med pressad p o t a t i s; och Ni grundlägger därmed Eder soppa p å färska äpplen.
hälsa.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Specialegenskaper: Genom den gnl- kotletter af kalffärs med ä r t e r; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kokt torsk aktiga, mineralrika proteinhinnan: med smör och ä g g; gräddkaka med närande, dryga, fin smak.
— sylt.
Tillverkas under läkarekontroll.
— TILL FRUKOST tf RFREGRYN - HAFREMJDL RECEPT: KÖKSALMAN ACK G ö s å l a S o t o M a y o r (f. G pers.).
l / 4 kg- gös, IV2 msk.
salt, ty tsk.
hvitpeppar, tyg liten rödlök, saften af ty citron, 2 msk.
matolja, 1 del.
tunn grädde, 4 msk.
hvetemjöl.
T i l l s t e k n i n g: 6 msk.
god flot- tyr.
B e r e d n i n g: Fisken fjällas, urta- ges, sköljes väl och torkas med en fisk- handduk.
Ryggbenet borttages, dock så a t t hufvud och stjärt s i t t a kvar.
Fisken ingnides därefter med saltet och hvitpepparn samt beströs med den skalade och hackade rödlöken.
Citron- saften och matoljan blandas väl till- sammans, och denna blandning hälles öfver fisken, som sedan får ligga e t t par timmar.
Loken borttages därefter noga; fisken doppas i grädden och vän- des i- mjölet.
Flottyren upphettas i en långpanna, och d å den ä r rykande het, ilägges fisken och stekes vackert gulbrun på båda sidor.
Den uppläg- ges på gråpapper eller h å r d t bröd för a t t d e t feta skall dragas ut.
Serve- ras på servett, garnerad med stekt persilja.
Den serveras varm med cham- pinjonsås.
3 2 Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAK 28 AU G. — 3 SEPT.
1910.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; chateaubriand med brynt potatis; mjölk; kaffe eller te med käx.
M i d - d a g: Klar bulj ong med sparrisknopp; gös å la Soto Mayor med p o t a t i s; stekt har© med salader; melon.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; vildtpastej (rester från söndag) med brynt potatis och lingon; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: K ö t t g r o t t a med stufvad blomkål; soppa på vinbär.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kall k ö t t g r o t t a med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Tisdags- soppa; äggstrufvor med sylt.
2 Lustspelet har sin egentliga styrka i figurskildringen.
Pro- fessor Arnesen lefver i hvarje re- plik, hvarje gest för åskådarens ögon; hans hala inställsamhet, som plötsligt slår om till cynism 3 V i l d t p a s t e j (f. 6 pers.).
/ i kg.
öfverblifven skrapad fågel eller hare, IV2 späck, 4 ägg, 30 gr. hvete- mjöl, 3 del.
grädde, salt, hvitpeppar och socker efter smak.
T i l l f o r m e n: IV2 S - späck.
B e r e d n i n g: Den skrapade fågeln eller haren stötes i stenmnrtel till en fin massa.
Späcket skares i fina tärnin- gar.
Köttet och späcket arbetas väl tillsammans.
Äggen vispas med mjö- let och grädden och denna blandning tillsättes matskedsvis till köttet under det massan arbetas tyg tim.
Färsen af- smakas med kryddorna och hälles i en med t u n t skurna späckskiivor beklädd form och kokas sakta, i-vattenbad, om- kring 2 tim. n K ö t t g r o t t a (f. 12 pers.).
1 kg.
benfritt innanlår af oxe, 3 hg.
späck- fläsk, 6 ettöres skorpor, 2 kkp.
god god mjölk, 1 rågad msk.
potatismjöl, 2 ägg, 1 msk.
salt, 1 tsk.
hvitpeppar, 1 tsk.
socker.
T i l l b r y n i n g: l k g.
flottyr.
T i l l k o k n i n g: 2 lit.
efterbuljong eller vatten, (1 tsk.
salt).
S å s: 2 msk.
smör (40 gr.), 4 msk.
mjöl, 1 lit.
af buljongen, hvari färsen kokat, V2 t s k.
Liebigs köttextrakt, salt, hvitpeppar, socker.
B e r e d n i n g: Köttet torkas med en duk doppad i hett vatten, skares i bitar och drifves 4 ggr.
genom kött- kvarn.
Späcket skares i fina tärningar.
Skorporna stötas och läggas i mjölken a t t svälla, tillika med potatismjölet.
Köttet och späcket arbetas väl tillsam- mans, hvarefter de uppvispade äggen, skorpblandningen och kryddorna till- sättas och färsen arbetas, så a t t den blir jämn och smidig.
Den formas till 3 aflångt runda bullar, hvilka kokas i den heta, flottyren, tills de fått en vacker brun färg.
Färsarna läggas d å i den kokande buljongen eller vattnet, tillsatt med litet salt, och få koka med slutet lock 1 t i m.
De upptagas, skäras i skifvor och serveras med grön- saker.
Såsen beredes p å vanligt sätt.
436 och klarögd fräckhet, hans baksluga strategi, då han vill drifva sina meningar igenom, hans ihåliga patos och ömk- liga fåfänga — allt kommer på sin plats och fullbordar bil- den.
Hr P e r s o n n e s konstnärskynne var lyckligt au cou- rant med uppgiften, hvarför prestationen blef förträfflig.
Professor Laursen, den förres polära motsats, en fin- känslig, öm och undfallande natur, stod äfven med samma starka lif på tiljan och spelades med utmärkt uppfattning af hr P a l m e.
Herr I v a r N i l s s o n var Bro, men åtskilligt på sidan om författarens intentioner.
Fröken B o r g s t r ö m hade denna gång en mycket obe- tydlig roll — professorskan Laursen — men som den äkta artist hon är lade hon lif och färg i den, så att den verkade hvad den skulle.
Herrar R i eg o och B r o - v a l li u s voro ypperliga i ett par biroller.
— Om någon gång i tiden det glada Stockholms historia skall skrifvas, så bör häfdatecknaren ej glömma att ge Axel Ringvall ett rum i första planet.
Han är numera det teaterbesökande Stockholms rolighetsminister, på Oscars-teaterns tiljor har han sin tummelplats hvar- enda afton från september till juni, alltid outtröttlig i att omskapa sin runda stofthydda till någon af dessa operettgubbar, som i regeln, äro födda idioter,men hvilka bli de lustigaste människokarikatyrer, då han får hand om dem.
Så upptagen har han varit af sin trägna tjänstgöring att hvarken han eller publiken märkt att han blifvit femtio år, förrän timmen nyligen slog och underrättade Axel Ringvall om, att han passerat lifvets zenith- gräns.
Men det kommer sanno- likt ej att förändra något vare sig i hans vigör eller konstnärsskap.
Hans klotformiga gestalt skyd- dar honom mot hvarje angrepp af tiden, och sitt glada humör har han lifförsäkrat, så att stockholmarne behöfva ännu ej på femtio år eller så befara några ledsamhe- ter från vännen Axel.
I sommar har han talat svenska med finnarne på ett sätt, som både han och de befunnit sig väl af, och i vinter finns hans komik, " frisch vom Fass ", åter att tillgå påOscarsteatern, där femtioåringen för- visso ämnar låta sin pu-] blik erfara, att han är yngre än någonsin.
ARIEL.
Axel Ringvall i 50-årshumör.
A n m.
Rester af k ö t t g r o t t a ras med fördel till smörgås.
serve- huggas, bultas lätt p å båda sidor samt putsas väl.
De beströs med salt och.
peppar, doppas i d e t uppvispade ägget T i s d a g s s o p p a (f. 6 pers.).
4 blandadt med grädden samt vändas i msk.
korngryn, l / " lit.
fläsk eller de stötta skorporna.
De brynas därefter köttspad, tyg kålrot, 2 morötter, 1 pal- i smöret i en tackjärn spänna, nedläg- sternacka, ty lit.
små potatisar, P / 2 gas i en järnkastrull, pannan urvispas msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, 1 med d e t kokande vattnet, t i l l s a t t med lit.
mjölk, tyg msk.
salt, Vi tsk.
hvit- köttextraktet ocb saltet, och såsen h ä l - les öfver kotletterna.
J) e få därefter peppar, 2 msk.
hackad persilja.
B e r e d n i n g: Grynen sköljas, påsät- färdigsteka med t ä t t slutet lock un- tas i det kokande spadet och få koka der / i tim. IV2 tim. Rotsakerna ansas och skäras i strimlor samt läggas i soppan.
Po- Stufvade spritärter (f. b ' tatisen skalas, skares i klyftor och iläg- pers.).
Ityg lit.
spritade ärter (= 5 ges, hvarefter rotsakerna få koka tills lit.
ospritade) / 4 l i t.
vatten, 2 t s k.
de äro mjuka.
Smör och mjöl sam- salt, 2V2 msk.
smör (50 gr.), 1 msk.
manfräsas, mjölken tillsättes, litet i mjöl, 2 msk.
hackad persilja, 1 tsk.
sänder, därefter ihälles soppan, som se- socker, salt.
dan får koka 10 min.
Den afsmakas B e r e d n i n g: Ärtskidorna spritas, med kryddorna och sist ilägges den ren- och ärterna påsättas i kokande, sal- sade, sköljda och fint hackade persil- t a d t vatten.
När de kokat upp, till- jan.
sättes 1 msk.
af smöret, hvarefter är- terna få koka, med t ä t t slutet lock, Ä g g s t r u f v o r (f., 6 pers.) 4 ägg, tills d e äro riktigt mjuka, De upp- 1 hg.
strösocker, 270 gr. hvetemjöl, läggas d å med hålslef i ett fat.
Resten af smöret fräses med mjölet, ärtspadet 3 del.
tjock grädde.
tillsättes litet i sänder, och såsen fftr T i l l k o k n i n g: I kg.
flottyr.
B e r e d n i n g: Äggen och sockret rö- koka 10 min.
Därefter iläggas ärterna, ras i 20 min.
Mjölet siktas och till- och stufningen afsmakas med den hac- sättes jämte grädden, hvarefter sme- kade persiljan samt kryddorna.
ten omröres väl.
Flottyren upphettas i en liten järnkastrull, tills den blir ry- Stufvade bondbönor (! '.
(I kande het.
Genom en t r a t t ringlas pers.).
IV2 Ht.
spritade bondbönor, smeten fram och tillbaka i flottyren, 3 morötter, 2ty lit.
vatten.
1 msk.
så a t t den bildar en genombruten kaka.
salt, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 V msk.
Då strufvan fått vacker ljusbrun färg hvetemjöl, 4 kkp.
god mjölk, salt, soc- på undre sidan, vändes den med hål- ker, 3 msk.
fint hackad persilja.
slef, och när den är jämn i färgen, B e r e d n i n g: Groddarna borttagas.
upplägges den på gråpapper eller h å r d t Morötterna skrapas, sköljas och skäras bröd, så a t t flottyren får afrinna.
i tunna skifvor.
Vattnet kokas u p p Strufvorna sockras och serveras med med saltet.
Bönorna samt morötterna sylt, iläggas och få koka, tills de blifva mjuka.
De upphällas i durkslag och Kalf k o t l e t t e r (f. 6 pers.).
9 spadet tillvaratages.
Smör och mjöl kalf kotletter, 1 liten msk.
salt, tyg tsk.
sammanfräsas, 3 kkp.
af bönspadet till- msk.
s t ö t t a skorpor, 3 msk.
smör (60 sättes jämte mjölken under flitig rör- g -) &gt; V2 lit.
kokande vatten, ty tsk.
ning och af redningen får koka i 15 hvitpeppar, 1 ägg, 2 msk.
grädde, 4 min.
Bönorna och morötterna iläggas jämte d e n hackade persiljan och stuf- Liebigs köttextrakt, ty tsk.
salt.
Beredning: Kotletterna t v ä t t a s ningen afsmalras med salt och socker.
med en duk, doppad i hett vatten, 1 2 1 3 2 2 r 2 2
